Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om häradsaltmånningar, m. m

105 sidor, varav 104 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 104 av 105 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:15, Med förslag till lag om häradsaltmånningar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

1

Nr 15.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om häradsaltmånningar, m. m.; given Stockholms

slott den 28 december 1951.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härigenom jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om häradsallmänningar;

2) lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; samt

3) lag om ändrad lydelse av 45 § skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr

237).

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Den viktigaste nyheten i propositionen är, att häradsallmänningarna och

allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna föreslås skola inordnas under

den allmänna skogsvårdslagen. I enlighet härmed ha i förslagen till nya

lagar om häradsallmänningar och allmänningsskogar icke upptagits några

bestämmelser angående vården och skötseln av ifrågavarande skogsmarker.

Nuvarande stadganden om hushållningsplaner m. m. ha således icke

bibehållits.

I övrigt innebära lagförslagen, att delägarna i häradsallmänningarna och

allmänningsskogarna få friare händer i fråga om förvaltningen, särskilt

beträffande användningen av skogsavkastningen.

För att bereda ökad möjlighet att anpassa formerna för allmänningsförvaltningen

efter vad som är lämpligast i varje särskilt fall ha åtskilliga förenklingar

vidtagits i reglerna om allmänningsstämma, allmänningsstyrelse

och andra förvaltande organ samt revisorer m. m.

Slutligen föreslås att rätt till delaktighet i häradsallmänning skall kunna

avlösas mot ersättning i penningar, om den fastighet, vartill andelen hör,

förlorat karaktären av jordbruksfastighet. Det har övervägts att medgiva

en sådan avlösningsrätt även vid allmänningsskogarna men på grund av

de särskilda förhållanden som föreligga i fråga om dessa skogar har något

förslag därom ej ansetts böra framläggas.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 15.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

Förslag

till

Lag

om häradsallmänningar.

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser om häradsallmänningar.

1 §•

Med häradsallmänning förstås i denna lag av ålder bestående häradsallmänning.

2 §•

Häradsallmänning tillhör ägarna av de fastigheter inom häradet vilka

äro satta i mantal eller med vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts, är

förenad rätt till delaktighet i allmänningen.

Med häradet förstås här det område, som häradet omfattat enligt den av

ålder gällande häradsindelningen.

Ägarna av de i första stycket angivna fastigheterna åtnjuta delaktighet i

allmänningen efter oförmedlade hemmantalet eller, i fråga om fastigheter

för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning, efter den därvid

stadgade grunden.

Är genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad föreskrift

eller på annat lagligt sätt annorledes än ovan sägs bestämt om rätt

till delaktighet i häradsallmänning, vare det gällande.

3 §.

Är rätt till delaktighet i häradsallmänning förenad med fastighet som

innehaves med fideikommissrätt eller med ständig eller ärftlig besittningsrätt

eller såsom boställe, äge innehavaren tillgodonjuta sagda rätt samt i

frågor rörande allmänningen utöva rösträtt för fastigheten.

4 §•

Delägare må ej å annan överlåta sin rätt till delaktighet i häradsallmänning

annorledes än gemensamt med den fastighet varmed rätten är förenad.

Överlåtelse som sker i strid häremot vare ogill.

Utan hinder av vad nu stadgats må delägare å annan överlåta den rätt

till utdelning från häradsallmänning som tillkommer honom. Sådan överlåtelse

gäller ej mot ny ägare eller innehavare av fastigheten, dock att, där

överlåtelsen skett genom avtal enligt vilket nyttjanderätt upplåtits till fas
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

3

tiglieten, överlåtelsen skall, om ej annat avtalats, gälla så länge nyttjanderätten

äger bestånd, överlåtelse som här avses medför ej befogenhet att utöva

delägaren tillkommande rösträtt i frågor rörande allmänningen.

5 §•

Häradsallmänning skall bibehållas oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Häradsallmänning må ej belastas med inteckning och ej

heller tagas i mät för annan fordran än sådan för vilken ålnjutes förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken till betalning ur allmänningen.

6 §.

Delägarnas rätt till häradsallmänning skall, där ej i lag för särskilt fall

annorlunda stadgas, tillgodogöras för delägarnas gemensamma räkning.

Har någon genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad

föreskrift eller på annat lagligt sätt erhållit rätt att i visst avseende

nyttja häradsallmänning, vare det gällande.

Delägare vare ej skyldig att med egna medel bidraga till bestridande av

utgifter för allmänningen.

7 §•

Häradsallmänning jämte vad från allmänningen härflyter skall förvaltas

av en av delägarna vald allmänningsstyrelse enligt reglemente, som för

varje häradsallmänning fastställes i den ordning nedan sägs.

Allmänningsstyrelsen utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor i vilka

beslutanderätten ej genom lag eller reglementet förbehållits delägarna.

I fall då beslutanderätten tillkommer delägarna utövas den å allmänningsstämma.

Om avlösning av rätt till delaktighet i häradsallmänning.

8 §•

Är rätt till delaktighet i häradsallmänning förenad med fastighet som ej

är taxerad såsom jordbruksfastighet, må länsstyrelsen, pa framställning av

allmänningsstyrelsen och efter hörande av fastighetens ägare eller i 3 §

omförmäld innehavare av fastigheten, förordna att rätten till delaktighet

skall avlösas mot ersättning i penningar.

Ersättningens belopp fastställes av länsstyrelsen och skall bestämmas till

två och en halv gånger sammanlagda värdet av den på fastighetens delaktighetstal

belöpande utdelningen från allmänningen för de senast förflutna tio

åren. Länsstyrelsen skall utsätta viss dag, då löseskillingen senast skall hava

crlagts och bevis därom inkommit till länsstyrelsen vid påföljd att förordnandet

om avlösning eljest är förfallet.

Då beslut om avlösning vunnit laga kraft och bevis som omförmäles i

andra stycket inkommit till länsstyrelsen, åligger det länsstyrelsen att oför
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

dröj ligen översända meddelande om avlösningen till den som för fastighetsregistret.

Genom dennes försorg skall anteckning om avlösningen verkställas

i registret.

Om avyttring och införlivning av mark.

9 §•

Till häradsallmänning hörande område må avyttras genom försäljning

eller annorledes, om avsevärd förmån för delägarna därigenom vinnes samt

avyttringen ej länder skogsskötseln å allmänningen till men eller om eljest

synnerliga skäl föreligga till avyttringen. Rätt att besluta om dylik avyttring

tillkommer delägarna, men avyttringen blir ej giltig med mindre den

godkännes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

10 §.

1 mom. Vilja delägarna inköpa mark för häradsallmännings utvidgning,

äga de besluta därom. Beslutanderätt i sådant avseende tillkommer även

allmänningsstyrelsen, om reglementet medgiver det.

2 mom. Mark som förvärvats av delägarna må av dem åter avyttras, där

ej marken i den ordning nedan sägs blivit införlivad med allmänningen.

Det ankommer på delägarna att besluta om sådan avyttring, dock må beslutanderätt

härutinnan i reglementet tillerkännas även allmänningsstyrelsen.

Om avyttring av mark, vars införlivning med allmänningen vägrats,

stadgas i 16 §.

11 §•

Har mark förvärvats av delägarna i häradsallmänning och har marken

ej åter avyttrats sist inom tre år efter det förvärvet skedde, åligger det allmänningsstyrelsen

att inom samma tid hos länsstyrelsen göra ansökan om

markens införlivning med allmänningen.

12 §.

Införlivning av mark med häradsallmänning må äga rum under villkor:

1) att marken i sin helhet eller till huvudsaklig del är skogbärande eller

tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen kan förvaltas gemensamt

med allmänningen, eller ock att den är behövlig för allmänningens

bevakning eller skötsel;

2) att marken genom rågång eller genom lantmäteri- eller mätningsförrättning

som fastställts eller eljest är lagligen gällande är skild från annan

mark;

3) att marken såsom särskild fastighet upptagits i fastighetsregistret;

4) att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken;

5) att klander ej instämts å fånget, att delägarnas rätt till marken ej

heller eljest finnes tvistig samt att marken ej utmätts;

6) att marken icke besväras av återköpsrätt eller av någon vare sig sökt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

5

eller beviljad inteckning för fordran eller rätt till avkonist eller annan förmån

samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller

sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller servitutsrätt

som hindrar tillämpande av planmässig skogshushållning eller eljest

strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

13 §.

Finner länsstyrelsen laga hinder ej möta för bifall till ansökningen, skall

länsstyrelsen meddela förordnande om markens införlivning med häradsallmänningen.

Prövas det i 12 § 1) stadgade villkoret för införlivning i fråga om marken

vara för handen men möter på grund av bestämmelserna i 12 § 2)—7)

hinder för ansökningens beviljande, förelägge länsstyrelsen sökanden att

inom viss tid, högst tio år, styrka att hindret undanröjts vid äventyr att

ärendet eljest företages till avgörande i befintligt skick.

Begär sökanden före utgången av den i föreläggandet stadgade tiden uppskov

med fullgörande därav, äge länsstyrelsen, om skäl äro därtill, bevilja

ytterligare uppskov under tid, ej överstigande tio år.

14 §.

Beträffande mark som införlivats med häradsallmänning skola, med undantag

som i 15 § sägs, de enligt denna lag för allmänningen gällande bestämmelserna

så ock vad eljest i lag eller författning är stadgat om nyttjande

av allmänningen äga tillämpning.

Vad i första stycket är sagt skall ock gälla i fråga om andel i samfälld

äga, där sådan andel hör till mark som införlivats med allmänningen.

15 §.

1 mom. Införlivning medför ej rubbning i den införlivade markens ansvarighet

för fordran eller annan rätt varför marken särskilt häftar.

2 mom. Därest efter klander å delägarnas fång till införlivad mark denna

vinnes från delägarna, vare förordnandet om införlivning utan verkan.

3 mom. Är med mark som införlivas med häradsallmänning förenad rätt

till delaktighet i allmänningen, skall genom införlivningen sagda rätt upphöra

att gälla. Skiljes marken sedermera från allmänningen, skall rätten

åter tillkomma marken.

16 §.

Avslås ansökan om införlivning av mark med häradsallmänning, skall

marken, där ej delägarnas förvärv av denna för sådan händelse förfaller,

av allmänningsstyrclsen försäljas då så lämpligen kan ske och i varje fall

då försäljning kan äga rum utan förlust för delägarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Del åligger allmänningsstyrelsen att sedan försäljning skett ofördröjligen

göra anmälan därom till länsstyrelsen samt därvid foga försäljningshandlingen

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

17 §.

Länsstyrelsen har att övervaka, att allmänningsstyrelse fullgör sina skyldigheter

enligt 11 och 16 §§. Åsidosätter allmänningsstyrelse sådan skyldighet,

må länsstyrelsen genom vite tillhålla allmänningsstyrelsen att fullgöra

den.

Om avkastning och annan inkomst av häradsallmänning.

18 §.

Till häradsallmännings avkastning räknas i denna lag all den inkomst

in natura eller i penningar som erhålles genom tillgodogörande av delägarnas

rätt till allmänningen, i den mån sådant tillgodogörande skall ske för

gemensam räkning, dock med undantag av kapitalinkomst som härflyter

från allmänningen.

Till kapitalinkomst av häradsallmänning hänföras i denna lag medel som

inflyta genom avyttring av mark från allmänningen, ersättning för mark

som genom expropriation, inlösen enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område eller annat

dylikt förfarande skiljes från allmänningen samt ersättning för nyttjandeeller

servitutsrätt som genom sådant förfarande upplåtes å allmänningen

ävensom sådan ersättning för skada eller intrång genom dylikt förfarande

som bestämts att utgå i penningar på en gång.

19 §.

Behållen avkastning må användas eller fonderas för utdelning åt allmänningens

samtliga delägare efter deras delaktighet i allmänningen eller för

annat ändamål som är till gagn för delägarna.

20 §.

Rätt att besluta om användningen av behållen avkastning tillkommer delägarna.

Vilja delägarna använda fonderad avkastning till annat ändamål än det,

för vilket fonderingen ägt rum, vare beslut därom icke giltigt, med mindre

det biträtts av röstande för ett sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande

minst två tredjedelar av allmänningens hela delaktighetstal.

21 §.

Delägarnas beslutanderätt enligt 20 § må, utom för det fall som avses i

andra stycket, genom reglementet helt eller delvis uppdragas åt allmänningsstyrelsen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

22 §.

Kapitalinkomst skall användas eller fonderas för verkställande av grundförbättringar

å allmänningen eller för inköp av mark för allmänningens

utvidgning eller för annat dylikt ändamål. Det tillkommer länsstyrelsen att

på framställning av allmänningsstyrelsen meddela närmare föreskrifter

i detta hänseende.

Har mark som förvärvats för kapitalinkomst ej lagligen införlivats med

allmänningen, skall, där marken försäljes, köpeskillingen anses utgöra kapitalinkomst.

I fråga om ränta å kapitalinkomst och om avkastning av mark som avses

i andra stycket skall vad i 19—21 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om allmänningsstyrelse, revisorer och allmänningsstämma.

23 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse skall vara myndig och, därest ej Konungen

för särskilt fall annat medgiver, här i riket bosatt svensk medborgare.

Ledamot av allmänningsstyrelse må, ändå att den tid för vilken han blivit

utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av allmänningsstämman.

Avgår styrelseledamot innan den tid för vilken han blivit vald gått till

ända och finnes ej suppleant, åligger det övriga styrelseledamöter att ofördröjligen

föranstalta om val av ny ledamot för återstående tiden. Utan hinder

av vad sålunda stadgats må dock med valet kunna anstå till nästa

ordinarie allmänningsstämma, såframt styrelsen är beslutför med kvarstående

ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

24 §.

Allmänningsstyrelse äge att själv eller genom ombud ej mindre gentemot

tredje man handla å delägarnas vägnar än även inför domstolar och

andra myndigheter företräda delägarna.

Angående befogenhet för styrelseledamot att för delägarna mottaga delgivning

skall vad i 33 kap. 17 § rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

Vill styrelsen kära till delägarna, utlyse styrelsen allmänningsstämma

för val av ombud att i tvisten föra delägarnas talan. Stämning skall anses

delgiven då den blivit föredragen å stämman.

25 §.

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal

mellan honom och delägarna. Ej heller må han deltaga i behandlingen

av fråga angående avtal mellan delägarna och tredje man, där han i frå
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

gan äger ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot delägarnas. Vad

sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller

annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

26 §.

Styrelseledamöter som genom att överskrida dem tillkommande befogenhet

eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda delägarna skada

svare för skadan en för alla och alla för en. Vad nu sagts skall ock gälla,

där styrelseledamöter tillskynda tredje man skada genom överträdelse av

denna lag, reglementet eller annan föreskrift, som myndighet enligt denna

lag meddelat eller fastställt.

27 §.

Allmänningsstyrelsens förvaltning och räkenskaper skola granskas avtvå

eller flera revisorer som utses av delägarna eller på annat i reglementet

angivet sätt.

Ej må den vara revisor, som är befattningshavare hos delägarna eller

under det sistförflutna aret handhaft bokföring eller medelsförvaltning för

dem eller som intager en underordnad eller beroende ställning till ledamot

av allmänningsstyrelsen eller till befattningshavare hos delägarna, åt vilken

uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen

däröver, ej heller styrelseledamots eller sådan befattningshavares

make eller den, som med honom är i rätt upp- eller nedstigande släktskap

eller svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det svågerlag,

att den ene är gift med den andres syskon.

Den tid för vilken revisor utses må ej utgå före nästa ordinarie allmänningsstämma.

Revisor må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända,

skiljas från uppdraget genom beslut av den eller dem som utsett honpm.

Avgår av delägarna vald revisor innan den tid för vilken han blivft vald

gått till ända och finnes ej suppleant, åligger det allmänningsstyrelsen att

ofördröj ligen föranstalta om val av ny revisor.

28 §.

Allmänningsstyrelsen skall årligen inom tid, som angives i reglementet,

till revisorerna avlämna en av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse

för det förflutna räkenskapsåret tillika med redovisning

över inkomster och utgifter.

29 §.

Allmänningsstyrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera

de kontanta medel och övriga tillgångar som stå under styrelsens

förvaltning samt granska alla till förvaltningen hörande böcker, räkenskaper

och andra handlingar. Av revisor begärd upplysning angående förvaltningen

må ej av styrelsen vägras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter som av delägarna meddelas och ej avse

inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag

eller författning eller mot reglementet.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår inom tid som bestämmes i reglementet

avgiva och till styrelsen överlämna en av dem underskriven berättelse

över granskningen.

30 §.

Hava revisorerna i sin berättelse eller annan handling som framlägges

å allmänningsstämma mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen

underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling som

av dem granskats, eller hava de vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet,

vare de som låtit sådant komma sig till last delägarna ansvariga

för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

31 §.

I reglementet må bestämmas att delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma

skall utövas genom distriktsombud, utsedda på delägarstämmor

för särskilda distrikt.

32 §.

Å delägarstämma äge envar ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av

fastighet inom distriktet, med vilken rätt till delaktighet i allmänningen är

förenad, rösträtt efter grunden för sagda delaktighet, där ej nedan i denna

paragraf annorlunda stadgas.

För omyndig delägare röstar förmyndare som har vederbörande fastighet

under sin förvaltning eller, där flera sådana förmyndare finnas, den

som de bland sig utse. För oskiftat dödsbo, bolag eller annan samfällighet

må ej mera än en person utöva rösträtt.

Frånvarande delägares rösträtt må å stämman utövas genom ombud. Ej

må dock någon på grund av fullmakt rösta för mera än en delägare.

Ej må någon å delägarstämma för egen eller annans räkning utöva rösträtt

för mera än en tiondel av hela det delaktighetstal som är företrätt å

stämman.

33 §.

Vad i 32 § är stadgat angående delägarstämma skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om allmänningsstämma, varå beslutanderätten utövas omedelbart

av delägarna.

34 §.

Å allmänningsstämma, där beslutanderätten utövas genom distriktsombud,

äge sådant ombud utöva rösträtt för det delaktighetstal beträffande

allmänningen som sammanlagt tillkommer delägarna i det distrikt för vil
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

ket ombudet utsetts. Företrädes å stämman distrikt av flera ombud, äge

dessa rösta för lika andel av sagda tal. Enskild delägare vare dock obetaget

att, själv eller genom ombud, å stämman utöva rösträtt för honom tillkommande

delaktighetstal, som i så fall avräknas från vederbörande distriktsombuds

röstetal.

35 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å allmänningsstämma

deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan honom

och delägarna. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga angående

avtal mellan dessa och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt

intresse som kan vara stridande mot delägarnas. Vad sålunda stadgats äge

motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot honom

eller tredje man.

Ledamot av allmänningsstyrelse må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet

för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

36 §.

Ordinarie allmänningsstämma skall hållas en gång om året å tid, som bestämmes

i reglementet.

Å sådan stämma skola allmänningsstyrelsens förvaltningsberättelse för

det förflutna räkenskapsåret jämte därvid fogad redovisning samt revisorernas

berättelse för samma år framläggas, och skall å stämman frågan om

beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen

omfattar företagas till avgörande.

Med nämnda fråga skall dock anstå till fortsatt stämma å viss dag, minst

fyra och högst åtta veckor därefter, om så påfordras av röstande för ett sammanlagt

delaktighetsbelopp, utgörande minst en tiondel av allmänningens

hela delaktighetstal. Utöver sagda tid vare uppskov ej medgivet.

Val av allmänningsstyrelse och revisorer må företagas endast å ordinarie

stämma, dock att fyllnadsval varom i 23 § sista stycket och 27 § femte stycket

stadgas må äga rum å extra stämma.

37 §.

Allmänningsstyrelsen äge, när den finner lämpligt, utlysa extra allmänningsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra att styrelsen skall utlysa extra stämma att hållas

så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske. Efterkommer

styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna själva

utlysa stämma. Äro ej samtliga revisorer ense om stämmas utlysande, gälle

den mening, varom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal deras mening

som anse extra stämma böra hållas.

Extra stämma skall ock av styrelsen utlysas då det för uppgivet ändamål

skriftligen påfordras av delägare med sammanlagt delaktighetsbelopp, utgö
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts proposition nr 15.

rande minst en tiondel av allmänningens hela delaktighetstal eller den mindre

del därav som må vara bestämd i reglementet.

Länsstyrelsen äge ock, när så finnes nödigt, anmoda allmänningsstyrelsen

att utlysa extra stämma. Efterkommer allmänningsstyrelsen ej inom en

vecka sådan anmodan, må länsstyrelsen själv utlysa stämma.

38 §.

Underlåter allmänningsstyrelsen att i föreskriven ordning utlysa ordinarie

allmänningsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran

som i 37 § tredje stycket sägs utlyst extra stämma att hållas så snart det

med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har länsstyrelsen att, på

anmälan av delägare, ofördröj ligen utlysa stämma.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, därest delägarstämma ej

utlyses i föreskriven ordning.

Om reglemente.

39 §.

Reglemente för häradsalimänning skall, utöver vad som följer av stadgandena

här ovan, angiva:

den ort där allmänningsstyrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen skall sammansättas, den tid för vilken styrelsen skall utses

samt grunderna för dess beslutförhet och för omröstning;

antalet revisorer samt för vilken tid dessa skola utses;

tiden för räkenskapsavslutning;

platsen för hållande av ordinarie allmänningsstämma;

det sätt varpå kallelse till allmänningsstämma skall ske och den tid före

stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna; samt

i vilka fall å allmänningsstämma må företagas ärende som ej angivits i

kallelsen.

Skall enligt reglementet delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma

utövas genom distriktsombud, skall reglementet tillika innehålla föreskrifter

om den ordning, i vilken dessa skola utses.

40 §.

Förslag till reglemente skall uppgöras av delägarna samt underställas Konungen

för prövning och fastställelse. Konungen prövar förslagets överensstämmelse

med lag och dess ändamålsenlighet samt äger vidtaga de ändringar

däri som må finnas påkallade.

41 §.

Ändring av fastställt reglemente må efter förslag av delägarna eller den

minoritet av dem, som bestämts i reglementet, medgivas av Konungen. Har

dylikt förslag väckts av minoritet som nyss sagts, skola innan förslaget slutligen

prövas delägarna erhålla tillfälle att yttra sig.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Om talan mot allmänningsstyrelse och revisorer.

42 §.

Varder talan å allmänningsstyrelses förvaltning under den tid förvaltningsberättelse

omfattar ej anställd inom sex månader från det berättelsen

framlades å allmänningsstämma, vare så ansett som om ansvarsfrihet blivit

styrelsen beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,

som grundas därpå att styrelseledamot begått brottslig handling,

kunna anställas mot honom, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett

även den handlingen.

43 §.

Talan mot revisor enligt 30 § må ej anställas sedan två år förflutit från

det revisorernas berättelse framlades å allmänningsstämma, utan så är att

talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

Om laga domstol.

44 §.

Delägarna i häradsallmänning skola i de mål, för vilka ej annorlunda

genom lag stadgas, lyda under allmän underrätt i den ort där allmänningsstyrelsen

har sitt säte.

Om vissa till socknar hörande allmänningar.

45 §.

Har häradsallmänning enligt Konungens medgivande delats mellan socknarna

inom häradet under villkor att varje socken tilldelad allmänningslott

ej finge skiftas mellan hemmanen i socknen, skall vad i denna lag är stadgat

om häradsallmänning i tillämpliga delar gälla om sådan till socken hörande

allmänning.

För varje dylik allmänning skall i den ordning som i 40 § sägs uppgöras

och fastställas reglemente med bestämmelser rörande allmänningens förvaltning.

Ansvarsbestämmelse.

46 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse och hos sådan styrelse anställd befattningshavare

äro med avseende å sina åligganden underkastade det ansvar

som i lag stadgas beträffande ämbetsman.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Om fullföljd av talan.

47 §.

1 mom. Menar delägare att beslut som fattats å delägar- eller allmänningsstämma

icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag

eller författning eller mot reglementet, må han hos länsstyrelsen föra talan

mot beslutet genom besvär, vilka jämte beslutet skola hava inkommit inom

en månad efter beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Ändå att talan föres mot beslutet, skall det gå i verkställighet, där ej länsstyrelsen

annorlunda förordnar.

Utslag varigenom delägar- eller allmänningsstämmas beslut upphävts eller

ändrats gälle jämväl för de delägare som ej klagat.

2 mom. Mot beslut som länsstyrelse meddelat enligt denna lag må talan

iöras hos Konungen genom besvär, som skola hava inkommit till jordbruksdepartementet

inom en månad från den dag klaganden erhöll del av beslutet.

övergångsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953; dock må redan dessförinnan

förslag till reglemente i enlighet med lagens bestämmelser uppgöras och fastställas.

Genom denna lag upphäves lagen den 13 maj 1932 (nr 107) om häradsallmänningar.

Nämnda lag skall likväl fortfarande äga tillämpning i fråga

om brott mot lagen som begåtts före den 1 januari 1953.

Äger enligt avtal, som träffats före den 1 januari 1934, arrendator av kronan

tillhörig jordbruksdomän eller ecklesiastikt löneboställe rätt att tillgodonjuta

till domänen eller bostället hörande andel i häradsallmänning,

vare arrendatorn berättigad att under den tid avtalet gäller utöva jordägaren

tillkommande rösträtt i frågor rörande allmänningen.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället

tillämpas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Förslag

till

Lag

om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Med allmänningsskog förstås i denna lag område som avsatts till besparingsskog

vid storskifte i Kopparbergs och Gävleborgs län eller till allmänning

vid avvittring i Västerbottens och Norrbottens län.

2 §•

Allmänningsskog tillhör ägarna av de fastigheter för vilka skogen vid

storskifte eller avvittring blivit avsatt eller med vilka, enligt vad vid jorddelning

bestämts, är förenad rätt till delaktighet i skogen.

Ägarna av nämnda fastigheter åtnjuta delaktighet i skogen, där ej för särskilt

fall annorlunda bestämts, efter reducerat jordtal eller hemmantal eller,

i fråga om fastigheter för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning,

efter den därvid stadgade grunden.

Denna lag medför ej rubbning i den rätt till skog som enligt vad särskilt

är stadgat tillkommer lapparna.

3 §.

Är rätt till delaktighet i allmänningsskog förenad med fastighet som innehaves

med ständig eller ärftlig besittningsrätt eller såsom boställe, äge innehavaren

tillgodonjuta sagda rätt samt i frågor rörande allmänningsskogen

utöva rösträtt för fastigheten.

4 §•

Delägare må ej å annan överlåta sin rätt till delaktighet i allmänningsskog

annorledes än gemensamt med den fastighet varmed rätten är förenad.

Överlåtelse som sker i strid häremot vare ogill.

Utan hinder av vad nu stadgats må delägare, där han äger rätt till utdelning

från allmänningsskogen, å annan överlåta denna rätt. Sådan överlåtelse

gäller ej mot ny ägare eller innehavare av fastigheten, dock att, där

överlåtelsen skett genom avtal enligt vilket nyttjanderätt upplåtits till fas
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

15

tigheten, överlåtelsen skall, om ej annat avtalats, gälla så länge nyttjanderätten

äger bestånd. Överlåtelse som här avses medför ej befogenhet att utöva

delägaren tillkommande rösträtt i frågor rörande allmänningsskogen.

5 §.

Allmänningsskog skall bibehållas oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Allmänningsskog må ej belastas med inteckning och ej heller

tagas i mät för annan fordran än sådan för vilken åtnjutes förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken till betalning ur skogen.

6 §•

Delägarnas rätt till allmänningsskog skall, där ej i lag för särskilt fall

annorlunda stadgas, tillgodogöras för delägarnas eller ortsbefolkningens gemensamma

räkning enligt vad i denna lag sägs.

Delägare vare ej skyldig att med egna medel bidraga till bestridande av

utgifter för allmänningsskogen.

7 §•

1 mom. Allmänningsskog jämte vad från skogen härflyter skall förvaltas

av en av delägarna vald allmänningsstyrelse enligt reglemente, som för varje

allmänningsskog fastställes i den ordning nedan sägs. I reglementet må

dock föreskrivas, att inkomst som härflyter från skogen eller fond som bildats

av sådan inkomst skall förvaltas av särskild av delägarna vald ekonominämnd

eller av myndighet. I reglementet må ock bestämmas, att en eller

flera ledamöter av allmänningsstyrelsen eller ekonominämnd skola utses av

länsstyrelsen.

Allmänningsstyrelsen utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor i

vilka beslutanderätten ej genom lag eller reglementet förbehållits delägarna,

ekonominämnd eller myndighet. I fall då beslutanderätten tillkommer delägarna

utövas den å allmänningsstämma.

2 mom. Beträffande förvaltningen av fond som bildats av inkomst från besparingsskogarna

inom Venjans socken eller från Lima eller Transtrands

sockens besparingsskog äger Konungen utan hinder av vad i denna lag stadgas

efter vederbörande delägares hörande meddela särskilda bestämmelser.

Om avyttring och införlivning av mark.

8 §•

Till allmänningsskog hörande område må avyttras genom försäljning eller

annorledes, om avsevärd förmån för delägarna därigenom vinnes samt avvttringen

ej länder skogsskötseln å allmänningsskogen till men eller om

eljest synnerliga skäl föreligga till avyttringen. Rätt att besluta om dylik

avyttring tillkommer delägarna, men avyttringen blir ej giltig med mindre

den godkännes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

9 §.

Vilja delägarna inköpa mark för allmänningsskogs utvidgning, äga de besluta

därom. Beslutanderätt i sådant avseende tillkommer även allmänningsstyrelsen,

om reglementet medgiver det.

10 §.

Har mark förvärvats av delägarna i allmänningsslcog för medel som härflutit

från skogen eller genom byte mot vederlag av skogen tillhörande mark

eller genom gåva, åligger det allmänningsstyrelsen att inom tre år efter det

förvärvet skedde hos länsstyrelsen göra ansökan om markens införlivning

med allmänningsskogen. Länsstyrelsen äger dock i särskilt fall medgiva undantag

från denna skyldighet.

11 §•

Införlivning av mark med allmänningsskog må äga rum under villkor:

1) att marken i sin helhet eller till huvudsaklig del är skogbärande eller

tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen kan förvaltas gemensamt

med allmänningsskogen, eller ock att den är behövlig för allmänningsskogens

bevakning eller skötsel;

2) att marken genom rågång eller genom lantmäteri- eller mätningsförrättning

som fastställts eller eljest är lagligen gällande är skild från annan

mark;

3) att marken såsom särskild fastighet upptagits i fastighetsregistret;

4) att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken;

5) att klander ej instämts å fånget, att delägarnas rätt till marken e]

heller eljest finnes tvistig samt att marken ej utmätts;

6) att marken icke besväras av återköpsrätt eller av någon vare sig sökt

eller beviljad inteckning för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån

samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller

sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller servitutsrätt

som hindrar tillämpande av planmässig skogshushållning eller eljest

strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

12 §.

Finner länsstyrelsen laga hinder ej möta för bifall till ansökningen, skall

länsstyrelsen meddela förordnande om markens införlivning med allmänningsskogen.

Prövas det i 11 § 1) stadgade villkoret för införlivning i fråga om marken

vara för handen men möter på grund av bestämmelserna i 11 § 2)—7)

hinder för ansökningens beviljande, förelägge länsstyrelsen sökanden att

inom viss tid, högst tio år, styrka att hindret undanröjts vid äventyr att

ärendet eljest företages till avgörande i befintligt skick.

Begär sökanden före utgången av den i föreläggandet stadgade tiden uppskov

med fullgörande därav, äge länsstyrelsen, om skäl äro därtill, bevilja

ytterligare uppskov under tid, ej överstigande tio år.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

13 §.

Beträffande mark som införlivats med allmänningsskog skola, med undantag

som i 14 § sägs, de enligt denna lag för allmänningsskogen gällande

bestämmelserna så ock vad eljest i lag eller författning är stadgat om nyttjande

av allmänningsskogen äga tillämpning.

Vad i första stycket är sagt skall ock gälla i fråga om andel i samfälld

äga, där sådan andel hör till mark som införlivats med allmänningsskog.

14 §.

1 mom. Införlivning medför ej rubbning i den införlivade markens ansvarighet

för fordran eller annan rätt varför marken särskilt häftar.

2 mom. Därest efter klander å delägarnas fång till införlivad mark denna

vinnes från delägarna, vare förordnandet om införlivning utan verkan.

3 mom. Är med mark som införlivats med allmänningsskog förenad rätt

till delaktighet i skogen, skall genom införlivningen sagda rätt upphöra att

gälla. Skiljes marken sedermera från skogen, skall rätten åter tillkomma

marken.

15 §.

Avslås ansökan om införlivning av mark med allmänningsskog, skall

marken, där ej delägarnas förvärv av denna för sådan händelse förfaller,

av allmänningsstyrelsen försäljas då så lämpligen kan ske och i varje fall

då försäljning kan äga rum utan förlust för delägarna.

Det åligger allmänningsstyrelsen att sedan försäljning skett ofördröj ligen

göra anmälan därom till länsstyrelsen samt därvid foga försälj ningshandlingen

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

16 §.

Länsstyrelsen har att övervaka, att allmänningsstyrelse fullgör sina skyldigheter

enligt 10 och 15 §§. Åsidosätter allmänningsstyrelse sådan skyldighet,

må länsstyrelsen genom vite tillhålla allmänningsstyrelsen att fullgöra

den.

Om avkastning och annan inkomst av allmänningsskog.

17 §.

Till allmänningsskogs avkastning räknas i denna lag all den inkomst in

natura eller i penningar som erhålles genom tillgodogörande av delägarnas

rätt till skogen, i den mån sådant tillgodogörande skall ske för gemensam

räkning, dock med undantag av kapitalinkomst som härflyter från skogen.

Till kapitalinkomst av allmänningsskog hänföras i denna lag medel som

inflyta genom avyttring av mark från skogen, ersättning för mark som genom

expropriation, inlösen enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område eller annat dylikt

förfarande skiljes från skogen samt ersättning för nyttjande- eller servi2

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 saml. Nr 15.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

tutsrätt som genom sådant förfarande upplåtes å skogen ävensom sådan ersättning

för skada eller intrång genom dylikt förfarande som bestämts att

utgå i penningar på en gång.

18 §.

Behållen avkastning må enligt närmare föreskrifter i reglementet användas

eller fonderas för betalning av utskylder för de fastigheter med vilka

rätt till delaktighet i skogen är förenad, för främjande av jordbruket inom

den eller de socknar eller delar av socknar för vilkas jordägare skogen blivit

avsatt eller för annat ändamål som är till gagn för delägarna eller för

befolkningen i sagda socknar eller sockendelar; dock må avkastning från

Svärdsjö och Svartnäs socknars besparingsskog, Envikens sockens besparingsskog,

Dorotea övre allmänningsskog, Vilhelmina övre allmänningsskog,

Sorsele övre allmänningsskog, Tärna och Stensele allmänningsskog eller

allmänningsskog som särskilt avsatts för nybyggare användas eller fonderas

för ändamål som sist sagts, allenast där det är till gagn för delägarna i

skogen.

19 §.

Rätt att besluta om användningen av behållen avkastning tillkommer delägarna.

Vilja delägarna använda fonderad avkastning till annat ändamål än det,

för vilket fonderingen ägt rum, vare beslut därom icke giltigt, med mindre

det biträtts av röstande för ett sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande

minst två tredjedelar av allmänningsskogens hela delaktighetstal, och godkänts

av länsstyrelsen.

20 §.

Delägarnas beslutanderätt enligt 19 § må, utom för det fall som avses i

andra stycket, genom reglementet helt eller delvis uppdragas åt allmänningsstyrelsen.

21 §.

Kapitalinkomst skall användas eller fonderas för verkställande av grundförbättringar

å allmänningsskogen eller för inköp av mark för skogens utvidgning

eller för annat dylikt ändamål. Det tillkommer länsstyrelsen att på

framställning av allmänningsstyrelsen meddela närmare föreskrifter i detta

hänseende.

Har mark som förvärvats för kapitalinkomst ej lagligen införlivats med

allmänningsskogen, skall, där marken försäljes, köpeskillingen anses utgöra

kapitalinkomst.

I fråga om ränta å kapitalinkomst och om avkastning av mark som avses

i andra stycket skall vad i 18—-20 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 15. 19

Om allmänningsstyrelse, ekonominämnd, revisorer och allmänningsstämma.

22 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd skall vara myndig

och, därest ej Konungen för särskilt fall annat medgiver, här i riket bosatt

svensk medborgare.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd må, ändå att den

tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget

genom beslut av den eller dem som utsett honom.

Avgår styrelse- eller nämndledamot innan den tid för vilken han blivit

utsedd gått till ända och finnes ej suppleant, skall, där den avgångne valts

av delägarna, på föranstaltande av allmänningsstyrelsen val av ny ledamot

för återstående tiden ofördröj ligen hållas samt, om den avgångne utsetts

av länsstyrelsen, anmälan om avgången genast göras hos denna myndighet

lör utseende av ny ledamot för samma tid. Utan hinder av vad n.u stadgats

må dock med val av ny ledamot kunna anstå till nästa ordinarie allmänningsstämma,

såframt styrelsen eller nämnden är beslutför med kvarstående

ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

23 §.

Allmänningsstyrelse, ekonominämnd eller myndighet som förvaltar delägarna

tillhörig egendom äge i fråga om den egendom som står under dess

förvaltning att själv eller genom ombud ej mindre gentemot tredje man

handla å delägarnas vägnar än även inför domstolar och andra myndigheter

företräda delägarna.

Angående befogenhet för styrelse- eller nämndledamot att för delägarna

mottaga delgivning i angelägenheter rörande egendom som styrelsen eller

nämnden förvaltar skall vad i 33 kap. 17 § rättegångsbalken är stadgat äga

motsvarande tillämpning.

Vill styrelsen, nämnden eller myndigheten kära till delägarna, utlyse styrelsen

allmänningsstämma för val av ombud att i tvisten föra delägarnas

talan. Stämning skall anses delgiven, då den blivit föredragen å stämman.

24 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd äge ej deltaga i behandlingen

av fråga rörande avtal mellan honom och delägarna. Ej heller

må han deltaga i behandlingen av fråga angående avtal mellan delägarna och

tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse som kan vara stridande

mot delägarnas. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande

rättegång eller annan talan mot ledamoten eller tredje man.

25 §.

Styrelse- eller nämndledamöter som genom att överskrida dem tillkommande

befogenhet eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda

delägarna skada svare för skadan en för alla och alla för en. Vad nu sagts

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

skall ock gälla, där styrelse- eller nämndledamöter tillskynda tredje man

skada genom överträdelse av denna lag, reglementet eller annan föreskrift,

som myndighet enligt denna lag meddelat eller fastställt.

26 §.

Allmänningsstyrelses och ekonominämnds förvaltning och räkenskaper

skola granskas av två eller flera revisorer, som utses av delägarna eller på

annat i reglementet angivet sätt.

Ej må den vara revisor, som är befattningshavare hos delägarna eller

under det sistförflutna året handhaft bokföring eller medelsförvaltning för

dem eller som intager en underordnad eller beroende ställning till ledamot

av allmänningsstyrelsen eller ekonominämnden eller till befattningshavare

hos delägarna, åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen

eller kontrollen däröver, ej heller styrelse- eller nämndledamots

eller sådan befattningshavares make eller den, som med honom är i

rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är hans syskon

eller med honom är i det svågerlag, att den ene är gift med den andres

syskon.

Den tid för vilken revisor utses må ej utgå före nästa ordinarie allmänningsstämma.

Revisor må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända,

skiljas från uppdraget genom beslut av den eller dem, som utsett honom.

Avgår av delägarna vald revisor innan den tid för vilken han blivit vald

gått till ända och finnes ej suppleant, åligger det allmänningsstyrelsen att

ofördröj ligen föranstalta om val av ny revisor.

27 §.

Det åligger allmänningsstyrelse och ekonominämnd beträffande egendom

som av styrelsen eller nämnden förvaltas att årligen inom tid, som angives

i reglementet, till vederbörande revisorer avlämna en av styrelsens eller

nämndens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse för det förflutna

räkenskapsåret tillika med redovisning över inkomster och utgifter.

28 §.

Allmänningsstyrelse och ekonominämnd skola bereda revisor tillfälle att

när som helst inventera de kontanta medel och övriga tillgångar som stå

under styrelsens eller nämndens förvaltning samt granska alla till förvaltningen

hörande böcker, räkenskaper och andra handlingar. Av revisor begärd

upplysning angående förvaltningen må ej av styrelsen eller nämnden

vägras.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter som av delägarna meddelas och ej avse inskränkning

i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag eller

författning eller mot reglementet.

Det åligger revisorerna eller, där enligt reglementet särskilda grupper re
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

visorer utsetts, envar sådan grupp att för varje räkenskapsår inom tid som

bestämmes i reglementet avgiva och till allmänningsstyrelsen överlämna

en av revisorerna eller gruppen underskriven berättelse över granskningen.

29 §.

Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling som framlägges å

allmänningsstämma mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen

underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling som

av dem granskats, eller hava de vid fullgörandet av sitt uppdrag visat

vårdslöshet, vare de som låtit sådant komma sig till last delägarna ansvariga

för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

30 §.

I reglementet må bestämmas att delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma

skall utövas genom distriktsombud, utsedda på delägarstämmor

för särskilda distrikt.

31 §.

Å delägarstämma äge envar ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av

fastighet inom distriktet, med vilken rätt till delaktighet i allmänningsskogen

är förenad, rösträtt efter grunden för sagda delaktighet, där ej nedan i

denna paragraf annorlunda stadgas.

För omyndig delägare röstar förmyndare som har vederbörande fastighet

under sin förvaltning eller, där flera sådana förmyndare finnas, den som

de bland sig utse. För oskiftat dödsbo, bolag eller annan samfällighet må

ej mera än en person utöva rösträtt.

Frånvarande delägares rösträtt må å stämman utövas genom ombud. Ej

må dock någon på grund av fullmakt rösta för mera än en delägare.

Ej må någon å delägarstämma för egen eller annans räkning utöva rösträtt

för mera än en tiondel av hela det delaktighetstal som är företrätt å

stämman eller den mindre del därav, som må vara bestämd i reglementet.

32 §.

Vad i 31 § är stadgat angående delägarstämma skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om allmänningsstämma, varå beslutanderätten utövas

omedelbart av delägarna.

33 §.

Å allmänningsstämma, där beslutanderätten utövas genom distriktsombud,

äge sådant ombud utöva rösträtt för det delaktighetstal beträffande

allmänningsskogen som sammanlagt tillkommer delägarna i det distrikt för

vilket ombudet utsetts. Företrädes å stämman distrikt av flera ombud, äge

dessa rösta för lika andel av sagda tal. Enskild delägare vare dock obetaget

att, själv eller genom ombud, å stämman utöva rösträtt för honom tillkommande

delaktighetstal, som i så fall avräknas från vederbörande distriktsombuds

röstetal.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

34 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å

allmänningsstämma deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan

honom och delägarna. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga angående

avtal mellan dessa och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt

intresse som kan vara stridande mot delägarnas. Vad sålunda stadgats

äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot

honom eller tredje man.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd må ej deltaga i beslut

om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig,

eller i val av revisor.

35 §.

Ordinarie allmänningsstämma skall hållas en gång om året å tid, som

bestämmes i reglementet.

Ä sådan stämma skola allmänningsstyrelsens och ekonominämnds förvaltningsberättelser

för det förflutna räkenskapsåret jämte därvid fogade

redovisningar samt den eller de berättelser, som avgivits av revisorerna för

samma år, framläggas, och skola å stämman frågorna om beviljande av ansvarsfrihet

åt styrelsen och nämnden för den tid förvaltningsberättelserna

omfatta företagas till avgörande.

Med sådan fråga skall dock anstå till fortsatt stämma å viss dag, minst

fyra och högst åtta veckor därefter, om så påfordras av röstande för ett

sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande minst en tiondel av allmänningsskogens

hela delaktighetstal. Utöver sagda tid vare uppskov ej medgivet.

Val av ledamöter av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd samt revisorer

må företagas endast å ordinarie stämma, dock att fyllnadsval varom

i 22 § sista stycket och 26 § femte stycket stadgas må äga rum å extra

stämma.

36 §.

Allmänningsstyrelsen äge, när den finner lämpligt, utlysa extra allmänningsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra stämma att

hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Hava jämlikt reglementet särskilda grupper revisorer utsetts, äge varje

grupp samma rätt. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran,

äge revisorerna eller vederbörande grupp utlysa stämma. Råder ej

enighet om stämmas utlysande, gäller den mening, varom de flesta förena

sig, eller vid lika röstetal deras mening som anse extra stämma böra hållas.

Extra stämma skall ock av styrelsen utlysas då det för uppgivet ändamål

skriftligen påfordras av ekonominämnd, myndighet som i 7 § 1 mom. första

stycket avses eller delägare med sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

minst en tiondel av allmänningsskogens hela delaktighetstal eller den mindre

del därav som må vara bestämd i reglementet.

Länsstyrelsen äge ock, när så finnes nödigt, anmoda allmänningsstyrelsen

att utlysa extra stämma. Efterkommer allmänningsstyrelsen ej inom

en vecka sådan anmodan, må länsstyrelsen själv utlysa stämma.

37 §.

Underlåter allmänningsstyrelsen att i föreskriven ordning utlysa ordinarie

allmänningsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran

som i 36 § tredje stycket sägs utlyst extra stämma att hållas så

snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har länsstyrelsen

att, på anmälan av ekonominämnd, myndighet som i 7 § 1 mom. första

stycket avses eller delägare, ofördröj ligen utlysa stämma.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, därest delägarstämma

ej utlyses i föreskriven ordning.

Om reglemente.

38 §.

Reglemente för allmänningsskog skall, utöver vad som följer av stadgandena

här ovan, angiva:

den ort där allmänningsstyrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen och, i förekommande fall, ekonominämnd skola sammansättas,

den tid för vilken de skola utses samt grunderna för deras beslutförhet

och för omröstning;

antalet revisorer samt för vilken tid dessa skola utses;

tiden för räkenskapsavslutning;

platsen för hållande av ordinarie allmänningsstämma;

det sätt varpå kallelse till allmänningsstämma skall ske och den tid före

stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna; samt

i vilka fall å allmänningsstämma må företagas ärende som ej angivits i

kallelsen.

Skall enligt reglementet delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma

utövas genom distriktsombud, skall reglementet tillika innehålla föreskrifter

om den ordning, i vilken dessa skola utses.

39 §.

Förslag till reglemente skall uppgöras av delägarna. Förslaget insändes

till länsstyrelsen, som med eget yttrande överlämnar förslaget till Konungen

för prövning och fastställelse. Konungen prövar förslagets överensstämmelse

med lag och dess ändamålsenlighet samt äger vidtaga de ändringar

däri som må finnas påkallade.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

40 §.

Ändring av fastställt reglemente må efter förslag av länsstyrelsen, delägarna

eller den minoritet av dem, som bestämts i reglementet, medgivas

av Konungen. Väckes förslag om sådan ändring av delägarna eller av minoritet

som nyss sagts, skall om behandling av förslaget gälla vad i 39 §

stadgats; dock skall länsstyrelsen innan utlåtande över minoritetsförslag

avgives bereda delägarna tillfälle att yttra sig. Delägarna skola ock höras

över ändringsförslag som väckts av länsstyrelsen.

Om talan mot allmänningsstyrelse, ekonominämnd och revisorer.

41 §.

Varder talan å allmänningsstyrelses eller ekonominämnds förvaltning

under den tid förvaltningsberättelse omfattar ej anställd inom sex månader

från det berättelsen framlades å allmänningsstämma, vare så ansett som

om ansvarsfrihet blivit styrelsen eller nämnden beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,

som grundas därpå att styrelse- eller nämndledamot begått brottslig

handling, kunna anställas mot honom, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen

avsett även den handlingen.

42 §.

Talan mot revisor enligt 29 § må ej anställas sedan två år förflutit från

det revisorernas berättelse framlades å allmänningsstämma, utan så är att

talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

Om behörig myndighet.

43 §.

Delägarna i allmänningsskog skola i de mål, för vilka ej annorlunda genom

lag stadgas, lyda under allmän underrätt i den ort varest allmänningsstyrelsen

eller, där målet angår egendom som förvaltas av ekonominämnd

eller myndighet, denna har sitt säte.

44 §.

Är allmänningsskog belägen inom två eller flera län skola de uppgifter

som enligt denna lag eller reglementet tillkomma länsstyrelse eller skogsvårdsstyrelse

i fråga om sådan skog handhavas av länsstyrelsen eller skogsvårdsstyrelsen

i det län där allmänningsstyrelsen har sitt säte.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Ansvarsbestämmelse.

25

45 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller av ekonominämnd och hos sådan

styrelse eller nämnd anställd befattningshavare äro med avseende å sina

åligganden underkastade det ansvar som i lag stadgas beträffande ämbetsman.

Om fullföljd av talan.

46 §.

1 mom. Menar delägare att beslut som fattats å delägar- eller allmänningsstämma

icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag

eller författning eller mot reglementet, må han hos länsstyrelsen föra talan

mot beslutet genom besvär, vilka jämte beslutet skola hava inkommit inom

en månad efter beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Ändå att talan föres mot beslutet, skall det gå i verkställighet, där ej länsstyrelsen

annorlunda förordnar.

Utslag varigenom delägar- eller allmänningsstämmas beslut upphävts eller

ändrats gälle jämväl för de delägare som ej klagat.

2 mom. Mot beslut som länsstyrelse meddelat enligt denna lag må talan

föras hos Konungen genom besvär, som skola hava inkommit till jordbruksdepartementet

inom en månad från den dag klaganden erhöll del av beslutet.

övergångsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953; dock må redan dessförinnan

förslag till reglemente i enlighet med lagens bestämmelser uppgöras och

fastställas.

Genom denna lag upphäves lagen den 17 juni 1938 (nr 297) om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna. Nämnda lag skall likväl fortfarande

äga tillämpning i fråga om brott mot lagen som begåtts före den 1 januari

1953.

Äger enligt avtal, som träffats före den 1 januaid 1940, arrendator av

kronan tillhörig jordbruksegendom eller ecklesiastikt boställe rätt att tillgodonjuta

till egendomen eller bostället hörande andel i allmänningsskog,

vare arrendatorn berättigad att under den tid avtalet gäller utöva jordägaren

tillkommande rösträtt i frågor rörande skogen.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts med bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället

tillämpas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 45 § skogsvårdslagen den 21 mai 1948 (nr 237).

Härigenom förordnas, att 45 § skogsvårdslagen den 21 maj 1948 skall

erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

45 §.

1 mom. Från tillämpningen av

denna lag undantages skogsmark

med därå växande skog

1) lydande under lagen om häradsallmänningar

eller lagen om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna;

2) å ecklesiastika boställen och

andra fastigheter av kyrklig natur;

3) å sådana fastigheter, som avses

i § 4 förordningen den 26 januari

1894 angående hushållningen med de

allmänna skogarna i riket; samt

5) å övriga kronan tillhöriga fastigheter,

som icke innehavas med

stadgad åborätt.

2 mom. Ligger skog, som i 1

mom. 2)—5) angives, i samfällighet

med skog, som lyder under denna

lag, skall lagen äga tillämpning å det

samfällda skogsområdet i dess helhet.

45 §.

1 m o m. Från tillämpningen av

denna lag undantages skogsmark

med därå växande skog

1) å ecklesiastika boställen och

andra fastigheter av kyrklig natur;

2) å sådana fastigheter, som avses

i § 4 förordningen den 26 januari

1894 angående hushållningen med de

allmänna skogarna i riket; samt

3) å övriga kronan tillhöriga fastigheter,

som icke innehavas med

stadgad åborätt.

2 mom. Ligger skog, som i 1

mom. angives, i samfällighet med

skog, som lyder under denna lag,

skall lagen äga tillämpning å det

samfällda skogsområdet i dess helhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1953.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

27

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Andersson, Lingman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet fråga om ny lagstiftning

rörande häradsallmänningar och allmänningsskogar samt anför

följande.

Inledning.

Enligt 45 § skogsvårdslagen den 21 maj 1948 undantages från tillämpningen

av nämnda lag bl. a. skogsmark som lyder under lagen den 13 maj

1932 om häradsallmänningar eller lagen den 17 juni 1938 om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna. I samband med förarbetena till skogsvårdslagen

bemyndigade Kungl. Maj :t den 30 juni 1947 min företrädare i ämbetet

att genom särskild utredningsman med biträde av sakkunniga låta

undersöka möjligheterna av att föra även häradsallmänningarna och allmänningsskogarna

i Norrland och Dalarna in under skogsvårdslagen. Därvid

borde 1932 och 1938 års lagar underkastas en översyn även från andra

synpunkter än de rent skogliga. Det borde sålunda utredas om icke en viss

decentralisering till lokala myndigheter eller ägarna själva av skogarnas

förvaltning kunde komma till stånd och en friare användning av skogsavkastningen

medgivas. Dessutom borde övervägas i vad mån vissa förvaltningsmässiga

föreskrifter i lagarna lämpligen kunde flyttas till en administrativ

författning eller till de reglementen som enligt lagarna skola finnas

för de särskilda häradsallmänningarna och allmänningsskogarna.

Med stöd av detta bemyndigande uppdrogs därefter åt dåvarande statssekreteraren,

numera landshövdingen B. Fallenius att i enlighet med sålunda

angivna riktlinjer verkställa utredning om ny lagstiftning angående

häradsallmänningar och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna m. m.

För att såsom sakkunniga deltaga i överläggningar med utredningsmannen

tillkallades samtidigt ordföranden i styrelsen för Älvdalens besparingsskog

S. Andersson i Blyberg, forstmästaren H. Berglund i Mjölby, länsjägmästaren

C. G. Carlsen i Linköping, jägmästaren S. Ekman i Gällivare, hem
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

mansägaren E. Johansson i Hemavan och jägmästaren A. Wigelius i Göteborg.

Utredningen har den 28 oktober 1948 avgivit betänkande med förslag

till nya lagar om häradsallmänningar samt om allmänningsskogar i Norrland

och Dalarna.

Över detta betänkande ha, efter remiss, yttranden inkommit från kammarkollegiet,

skogsstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro,

Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens

län, lantbruksnämnderna i Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och

Norrbottens län, Sveriges häradsallmänningsförbund samt styrelserna för

följande allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, nämligen Svärdsjö

och Svartnäs socknars besparingsskog, Envikens sockens besparingsskog,

Gävunda skifteslags besparingsskog, Finngruvans skifteslags besparingsskog,

Johannisholms skifteslags besparingsskog, Knås skifteslags besparingsskog,

Kättbo skifteslags besparingsskog, Landbobyns skifteslags besparingsskog,

Stutts skifteslags besparingsskog, Tibergets skifteslags besparingsskog, Västbygge

skifteslags besparingsskog, Lima sockens besparingsskog, Transtrands

sockens besparingsskog, Älvdalens sockens besparingsskog, Orsa sockens besparingsskog,

Hamra kapellags besparingsskog, Särna och Idre besparingsskog,

Dorotea övre allmänningsskog, Vilhelmina övre allmänningsskog, Tärna

och Stensele allmänningsskog, Sorsele allmänningsskog, Arvidsjaurs allmänningsskog,

Arjeplogs allmänningsskog, nybyggarnas särskilda allmänning i

Arjeplog, Jokkmokks allmänningsskog, nybyggarnas särskilda allmänning i

Jokkmokk, Gällivare allmänningsskog samt Pajala, Junosuando och Tärendö

socknars allmänningsskog. Domänstyrelsen har vid sitt utlåtande fogat

särskilda yttranden från rikets överjägmästare. Länsstyrelsen i Jönköpings

län har bifogat yttrande från styrelsen för Norra Vedbo häradsallmänning

och länsstyrelsen i Örebro län har överlämnat utlåtande från den av länsstyrelsen

förordnade revisorn vid länets sex häradsallmänningar. Dessutom

ha skrivelser i ämnet inkommit från styrelserna för Österrekarne och Lösings

häradsallmänningar.

Sedan ärendet därefter ytterligare beretts inom jordbruksdepartementet

anhåller jag att nu få upptaga det till behandling.

Innan jag ingår på en redogörelse för utredningens förslag och yttrandena

över dessa torde jag få lämna en kortfattad framställning av det nuvarande

läget på förevarande område.

Gällande rätt.

Häradsallmänningarna i riket ha bestått sedan urminnes tid och omnämnas

redan i landskapslagarna. De redovisas i jordregistret såsom särskilda

fastigheter och tillhöra enligt 1932 års lag ägarna av de fastigheter

inom häradet, vilka äro satta i mantal eller utbrutits från mantalssatt fas
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

tighet och vid jorddelningsförrättning erhållit delaktighet i allmänningen.

Delaktighet åtnjutes efter oförmedlade hemmantalet eller, i fråga om fastigheter

för vilka delaktigheten bestämts vid jorddelning, efter den därvid

stadgade grunden. Häradsallmänning skall bibehållas oförminskad. Den får

icke belastas med inteckning eller tagas i mät för annan fordran än sådan

som är förenad med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken. Mark

som ingår i allmänningen får avyttras endast i undantagsfall efter tillstånd

av Kungl. Maj :t, och köpeskillingen skall användas till inköp av ny mark

eller till grundförbättringsåtgärder som öka allmänningens kapitalvärde.

Däremot föreligger intet hinder mot att häradsallmänning utvidgas. Delägarna

äro sålunda berättigade att inköpa mark för sådant ändamål. Då inköp

skett skall inom tre år därefter göras ansökan hos länsstyrelsen om den

inköpta markens införlivande med allmänningen. För sådan införlivning

gälla vissa villkor, av vilka de viktigaste äro, att marken i sin helhet eller

till huvudsaklig del är skogbärande eller tjänlig till skogsbörd samt att den

icke är besvärad av inteckning för fordran. Bifalles ansökan om införlivning,

skall vad i lag eller författning är stadgat om nyttjande av allmänningen

gälla även den införlivade marken. Denna skall dock fortfarande redovisas

såsom särskild fastighet. Om ansökningen däremot avslås, skall marken

åter försäljas vid första lägliga tillfälle och i varje fall så snart det kan ske

utan förlust för delägarna.

Förvaltningen av häradsallmänning skall handhavas av en alhnänningsstyrelse,

som utses av delägarna på s. k. allmänningsstämma. I vissa viktigare

frågor är dock avgörandet förbehållet allmänningsstämman. På denna

skall delägarnas beslutanderätt utövas genom distriktsombud, utsedda på

särskilda delägarstämmor i de olika kommunerna inom häradet. Vid val av

distriktsombud äger varje delägare rösträtt i proportion till sitt delaktighetsbelopp,

dock med den begränsningen att ingen må rösta för mer än en tiondel

av det delaktighetstal som är företrätt å delägarstämman. Distriktsombud

äger på allmänningsstämma rösträtt för det delaktighetsbelopp, som

sammanlagt tillkommer delägarna inom distriktet. Enskild delägare har dock

möjlighet att själv eller genom ombud infinna sig vid allmänningsstämman

och rösta för sitt delaktighetsbelopp, vilket i så fall avräknas från distriktsombudets

röstetal. Allmänningsstyrelsens förvaltning och räkenskaper skola

granskas av minst två revisorer. En av dessa skall utses av länsstyrelsen och

den eller de övriga av allmänningsstämman. I anslutning till vad sålunda föreskrivits

meddelas i lagen vissa grundläggande bestämmelser angående allmänningsstyrelsens

och revisorernas åligganden och befogenheter, utlysande

av allmännings- och delägarstämmor in. m. Dessa bestämmelser överensstämma

i huvudsak med motsvarande stadganden i bolags- och föreningslagstiftningen.

Därutöver föreskrives i lagen att för varje särskild häradsallmänning

skall finnas ett reglemente vari förvaltningsorganens uppgifter

närmare regleras. Reglemente fastställes av Kungl. Maj :t på grundval av ett

av delägarna uppgjort förslag.

För att säkerställa en skogligt tillfredsställande skötsel av häradsallinän
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 15.

ningarna föreskrives i 1932 års lag att hos allmänningsstyrelsen skall såsom

biträde finnas anställd en person med högre skoglig utbildning. Kungl. Maj :t

äger dock i särskilt fall medgiva, att i stället må såsom biträde anställas

annan person, som förvärvat omfattande praktisk erfarenhet i skogsskötsel.

Vidare stadgas att häradsallmänning skall under uppsikt av skogsvårdsstyrelsen

skötas efter hushållningsplan. Denna skall omfatta viss tid, ej överstigande

20 år, och vara lämpad efter skogens beskaffenhet och rådande ortsförhållanden

samt ha till ändamål att försätta och bibehålla skogen i skogligt

tillfredsställande skick och bereda största och jämnast möjliga avkastning

därifrån. Senast ett år innan giltighetstiden för hushållningsplan utgår

skall förslag till ny plan upprättas genom delägarnas försorg och underställas

skogsvårdsstyrelsen för fastställelse. Inkommer ej sådant förslag inom

föreskriven tid eller vägras fastställelse å ingivet förslag, skall skogsvårdsstyrelsen

själv föranstalta om upprättande av plan på delägarnas bekostnad.

Angående förfarandet därvid och innehållet i sådan plan ha utförliga bestämmelser

meddelats i särskild kungörelse.

Företages avverkning i strid mot fastställd hushållningsplan, straffas den

för överträdelsen ansvarige med böter, varjämte skogsvårdsstyrelsen, om så

erfordras, kan föreskriva särskilda skogsvårdande åtgärder. Om dessa ej behörigen

verkställas eller åtgärd som upptagits i hushållningsplanen eftersättes,

kan länsstyrelsen på framställning av skogsvårdsstyrelsen förelägga vite

och, om vitet försittes, förordna att allmänningens förvaltning skall övertagas

av en eller flera gode män.

Lagen om häradsallmänningar innehåller vidare noggranna bestämmelser

om hur avkastning från sådan allmänning skall användas. Därvid skiljes

mellan å ena sidan ordinarie avkastning och å andra sidan s. k. extra avkastning,

d. v. s. avkastning som erhålles genom avverkning, vilken överskjuter

skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga. Dessutom givas särskilda

regler angående kapitalinkomst. Till sådan inkomst hänföres ersättning

för mark som avyttras från allmänningen samt medel som tillfalla allmänningen

i samband med expropriation eller annat dylikt inlösningsförfarande.

Ordinarie avkastning skall i första hand användas till gäldande av kostnader

som äro nödiga för allmänningens behöriga vård och förvaltning. Därefter

må sådan avkastning användas eller fonderas för andra utgifter som

äro ägnade att befrämja en god hushållning med allmänningen eller för inköp

av mark för utvidgning av allmänningen eller för utdelning åt delägarna.

Extra avkastning skall användas eller fonderas för verkställande av sådana

grundförbättringar som äro ägnade att öka skogsproduktionen på allmänningen

eller för inköp av mark för utvidgning av allmänningen eller för

annat dylikt ändamål. Länsstyrelsen äger dock efter hörande av skogsvårdsstyrelsen

medgiva att den i stället må användas eller fonderas för utdelning

åt delägarna, om detta är nödvändigt för att bereda dem en så jämn

avkastning från allmänningen som möjligt.

Kapitalinkomst slutligen skall användas eller fonderas för grundförbättringar

som äro ägnade att öka skogsproduktionen eller för inköp av mark

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

31

lör utvidgning av allmänningen eller för annat dylikt ändamål, allt i enlighet

med närmare föreskrifter som på framställning av allmänningsstyrelsen

meddelas av Kungl. Maj :t.

Beslutanderätten angående avkastningen är i regel förbehållen allmänningsstämman.

Dessutom föreskrives att om delägarna vilja använda fonderad

avkastning till annat ändamål än det, för vilket fonderingen ägt rum,

beslut därom blir giltigt endast om det biträtts av röstande för ett sammanlagt

delaktighetsbelopp, motsvarande minst två tredjedelar av allmänningens

hela delaktighetstal.

För närvarande finnas i landet 60 häradsallmänningar. Deras sammanlagda

areal uppgick enligt senast publicerad statistik till omkring 116 000 ha.

De skogar som falla under lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

äro dels de s. k. besparingsskogarna i Kopparbergs och Gävleborgs län

och dels vissa allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län. Samtliga

dessa skogar ha tillkommit under senare hälften av 1800-talet och början

av 1900-talet. Besparingsskogarna i Kopparbergs och Gävleborgs län ha

bildats på så sätt, att i samband med storskiftets genomförande i dessa län

vissa delar av de socknarna tilldelade skogsanslagen avsattes för de jordägande

socknemännens gemensamma räkning. Allmänningsskogarna i Västerbottens

och Norrbottens län ha tillkommit genom avsättning vid avvittringen.

Besparingsskogarna och de övriga allmänningsskogarna äro i allmänhet

ej redovisade i jordregistret såsom särskilda fastigheter. Sådan skog tillhör

enligt 1938 års lag ägarna av de fastigheter, för vilka skogen vid storskifte

eller avvittring blivit avsatt eller som utbrutits från dylik fastighet och vid

jorddelningsförrättning erhållit delaktighet i skogen. Delaktighet åtnjutes

efter reducerat jordtal eller hemmantal eller, i fråga om fastighet för vilken

delaktighet bestämts vid jorddelningsförrättning, efter den därvid stadgade

grunden.

Liksom i fråga om häradsallmänning stadgas beträffande allmänningsskog,

att den skall bibehållas oförminskad och icke får belastas med inteckning

eller tagas i mät för annan fordran än sådan som åtnjuter förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken. Även med avseende å försäljning, inköp

och införlivning av mark gälla i stort sett enahanda föreskrifter som för

häradsallmänning.

Förvaltningen av allmänningsskog skall handhavas av en allmänningsstyrelse,

som utses av delägarna på allmänningsstämma. Å allmänningsstämman

utövas beslutanderätten omedelbart av delägarna. Någon motsvarighet

till den vid häradsallmänningsstämma förekommande röstningen genom

distriktsombud finnes sålunda icke. Varje delägare har rösträtt efter sitt delaktighetsbelopp,

men ingen får rösta för mer än en tiondel av det å stämman

företrädda delaktighetstalet eller den mindre del därav som kan vara bestämd

i reglementet. Allmänningsstyrelsens befogenhet begränsas genom

föreskrifter att vissa viktiga frågor skola avgöras av allmänningsstämma.

Vidare kan i reglemente för allmänningsskog bestämmas, att inkomst som

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

härflyter från skogen eller fond som bildats av sådan inkomst icke skall förvaltas

av allmänningsstyrelsen utan av en särskild, på allmänningsstämma

vald ekonominämnd eller, vad angår allmänningsskog i Västerbottens eller

Norrbottens län, av sådan nämnd eller av myndighet. Allmänningsstyrelses

och ekonominämnds förvaltning och räkenskaper skola granskas av minst

två revisorer, av vilka en skall utses av länsstyrelsen och den eller de övriga

av allmänningsstämman. Utöver vad sålunda stadgats innehåller lagen vissa

allmänt hållna regler om allmänningsstyrelses och ekonominämnds sammansättning,

om tid och plats för allmänningsstämma, om förvaltningsorganens

och revisorernas åligganden och befogenheter m. m. Tillika föreskrives

att för varje allmänningsskog skall finnas ett reglemente med närmare bestämmelser

i dessa ämnen. Reglemente skall, liksom reglemente för häradsallmänning,

fastställas av Kungl. Maj :t på grundval av förslag som upprättas

av delägarna.

Liksom i fråga om häradsallmänning gäller beträffande allmänningsskog

som huvudregel, att hos allmänningsstyrelsen skall såsom biträde finnas

anställd person med högre skoglig utbildning eller, efter särskilt medgivande

av Kungl. Maj :t, annan person med omfattande praktisk erfarenhet

i skogsskötsel. Vad angår allmänningsskog i Västerbottens eller Norrbottens

län äger dock Kungl. Maj :t förordna att vad sålunda stadgats icke skall

äga tillämpning. Meddelas sådant förordnande, skall enligt lagen allmänningsstyrelsen

med avseende å skogens vård biträdas av en hos skogsvårdsstyrelsen

anställd tjänsteman som skogsvårdsstyrelsen därtill utser.

Allmänningsskog skall, i likhet med häradsallmänning, skötas efter hushållningsplan.

Om sådan plan samt om påföljd för överträdelse därav gäller

i allt väsentligt detsamma som beträffande hushållningsplan för häradsallmänning.

Jämväl beträffande användningen av inkomst som härflyter från allmänningsskog

innehåller lagen om dylika skogar liknande bestämmelser som

lagen om häradsallmänningar. Olika regler givas sålunda för ordinarie avkastning,

extra avkastning och kapitalinkomst. Ordinarie avkastning skall i

första hand användas till gäldande av kostnader som äro nödiga för allmänningsskogens

behöriga förvaltning. Därefter må sådan avkastning användas

eller fonderas för bestridande av andra utgifter som äro ägnade att befrämja

en god hushållning med skogen, för inköp av mark för skogens utvidgning,

för betalning av utskylder för de fastigheter som äga del i skogen, för främjande

av jordbruket inom den eller de socknar eller delar av socknar, för

vilkas jordägare skogen blivit avsatt, eller för annat ändamål som är till

gagn för delägarna eller befolkningen i dessa socknar eller sockendelar. Beträffande

vissa allmänningsskogar är dock särskild föreskrift meddelad att

användning eller fondering för sistnämnda ändamål må förekomma allenast

om det är till gagn för delägarna i skogen.

Extra avkastning skall i princip användas eller fonderas för verkställande

av sådana grundförbättringar på allmänningsskogen som äro ägnade att

öka skogsproduktionen, för inköp av mark för skogens utvidgning eller för

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

annat dylikt ändamål. Sådan avkastning kan dock även få användas för

samma ändamål vartill ordinarie avkastning i andra hand får användas, om

detta finnes nödigt för att bereda en så jämn tillgång som möjligt på medel

för ändamålet i fråga.

Kapitalinkomst får användas eller fonderas allenast för grundförbättringar

som äro ägnade att öka skogsproduktionen, för inköp av mark för skogens

utvidgning eller för annat dylikt ändamål.

Rätten att besluta om användning och fondering av avkastning och kapitalinkomst

är enligt lagen förbehållen länsstyrelsen och delägarna ha endast

förslagsrätt. I reglementet må dock föreskrivas att beslutanderätten

helt eller i begränsad omfattning skall tillkomma allmänningsstämman eller

allmänningsstyrelsen.

Utöver de nu återgivna reglerna om användning av inkomst från allmänningsskog

innehåller lagen slutligen ett stadgande att därest beträffande

fond, som före lagens ikraftträdande bildats av sådan inkomst, i då gällande

reglemente för skogen föreskrivits att fondens kapital ej må förminskas

eller av vederbörande jordägare användas, eller att kapitalet ej må

nedbringas under visst belopp eller att detta ej må ske utan Kungl. Maj :ts

medgivande eller ock att fondens kapital må helt eller delvis användas för

visst ändamål, denna föreskrift fortfarande skall äga giltighet intill dess

Kungl. Maj :t annorlunda förordnar. Föreskrifter av dylik innebörd finnas

framför allt i fråga om de s. k. skogsmedelsfonderna, som bildats för samtliga

besparingsskogar och flertalet övriga allmänningsskogar.

Antalet allmänningsskogar uppgår till 32 och de omfatta enligt senast

tillgängliga statistiska uppgifter sammanlagt över 711 000 ha.

Utredningens förslag.

Utredningen föreslår i första hand att häradsallmänningarna och allmänningsskogarna

skola inordnas under den allmänna skogsvårdslagen. I enlighet

härmed innehålla utredningens lagförslag icke några föreskrifter angående

vården och skötseln av nu ifrågavarande skogsmarker. Sålunda saknas

bl. a. motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna om hushållningsplaner.

Utredningen anför, att med hänsyn till de garantier för en god skogsskötsel,

som numera innefattades i skogsvårdslagen, skäl icke kunde anses

föreligga att därutöver genom särskild lagföreskrift ålägga delägarna i häradsallmänningarna

och allmänningsskogarna en skyldighet som icke gällde

för andra skogsägare. Någon anledning till misstro mot dessa delägares

vilja och förmåga att sköta sina skogar på ett riktigt sätt förekomme nämligen

icke, utan erfarenheten gåve i stället vid handen att de visat stort

intresse för skogsvården. Emellertid uttalar utredningen tillika, att hushållningsplaner

ofta kunde vara till stor nytta för delägarna samt alt dessutom

skogsvårdsstyrelscrnas tillsyn underlättades om de vid kontrollen

3 Bihang till riksdagens protokoll 191>2. i samt. Nr 15.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

hade en plan att följa. Även från andra synpunkter kunde det stundom vara

fördelaktigt att storleken av avverkningen vore på förhand bestämd. Utredningen

ansåge därför starka skäl tala för att hushållningsplaner även i

fortsättningen upprättades för häradsallmänningarna och allmänningsskogarna.

Det borde dock vara tillräckligt att föreskrifter därom intoges i reglementena.

Med en sådan ordning komme det visserligen att i första hand

bero på delägarna själva, huruvida hushållningsplan skulle upprättas, men

det syntes likväl kunna förutsättas att så komme att ske så snart det vore

behövligt, ty enligt vad utredningen inhämtat önskade delägarna i allmänhet

sköta sina skogar efter dylik plan. Genom föreskriften att reglemente

skulle fastställas av Kungl. Maj :t vunnes dessutom ytterligare säkerhet för

att bestämmelser om hushållningsplan bleve intagna i reglementena för alla

de skogar, vilkas skötsel krävde sådan plan. Såvitt nu kunde bedömas

synles detta för närvarande vara fallet beträffande samtliga häradsallmänningar

och allmänningsskogar.

Utredningen tillägger, att i den mån föreskrifter om hushållningsplan

komme att intagas i reglementena, dessa föreskrifter syntes böra utformas

i nära anslutning till de för närvarande gällande lagreglerna i ämnet. Hushållningsplan

borde sålunda avse viss tid, ej överstigande 20 år. Det borde

ankomma på vederbörande allmänningsstyrelse att låta uppgöra förslag till

hushållningsplan, och detta förslag borde underställas skogsvårdsstyrelsen

för fastställelse oförändrat eller med de jämkningar som kunde vara erforderliga.

Om förslaget icke vore tillfredsställande, borde skogsvårdsstyrelsen

också kunna vägra att fastställa det. Vidare borde enligt utredningens

mening skogsvårdsstyrelsen, liksom nu, ha rätt och plikt att själv låta

upprätta hushållningsplan, därest allmänningsstyrelsen underläte att föranstalta

därom. Därvid borde skogsvårdsstyrelsen emellertid ej längre vara

bunden av särskilda regler angående planens innehåll utan borde kunna

anpassa detta efter skogens storlek och beskaffenhet samt förhållandena

i övrigt i det särskilda fallet. Slutligen syntes möjlighet böra föreligga

att upprätta gemensam hushållningsplan för två eller flera häradsallmänningar

eller allmänningsskogar.

En av de i utredningsarbetet deltagande sakkunniga, läns jägmästaren

Carlsen, har på denna punkt varit av skiljaktig mening. Han har i ett särskilt

yttrande anfört att hushållningsplaner borde vara obligatoriska för

nu ifrågavarande skogar med hänsyn till vikten av att uthållig och jämn

avkastning allt framgent skulle kunna bibehållas. Enligt hans mening borde

därför skyldighet att upprätta hushållningsplan alltjämt finnas stadgad i

lag och endast de närmare bestämmelserna om förfarandet därvid m. m.

överflyttas till reglementena. I enlighet härmed har han föreslagit att i lagtexten

skall intagas föreskrift att reglemente skall innehålla bestämmelser

om hushållningsplan.

För närvarande tillgodoses skogsvårdsintressena såsom redan nämnts ej

endast genom bestämmelserna om hushållningsplan utan även genom föreskrifterna

att hos allmänningsstyrelse regelmässigt skall finnas anställt bi
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

träde med högre skoglig utbildning. Utredningen anför att dessa föreskrifter

visat sig synnerligen värdefulla och att kravet på att sakkunskap skall

anlitas vid skogsförvaltningen därför även i fortsättningen borde upprätthållas.

I vissa fall vore emellertid skogen så avlägset belägen och lämnade

så låg avkastning att det stötte på stora ekonomiska svårigheter för delägarna

att anställa en skogsförvaltare med högre skoglig utbildning. I dylika

fall borde förvaltningen ordnas på det efter förhållandena mest tillfredsställande

sättet. Därvid kunde ifrågakomma även andra lösningar än de

som nu anvisades i lagtexten. Bl. a. med hänsyn härtill borde enligt utredningens

mening frågan om skogsförvaltningens ordnande ej längre regleras

i lag, utan erforderliga bestämmelser i ämnet borde i stället inflyta i reglementena.

Därigenom finge delägarna möjlighet att utforma reglerna på det

för varje särskilt fall lämpligaste sättet, och hänsyn kunde tagas till de

skiftande förhållanden som rådde beträffande olika häradsallmänningar

och allmänningsskogar. Säkerhet för att skogsvårdsintressena bleve tillbörligen

tillgodosedda komnie ändock att föreligga genom att Kungl. Maj :t vid

fastställandet av vederbörande reglemente finge tillfälle att pröva lämpligheten

av de föreslagna förvaltningsföreskrifterna.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts ha i utredningens lagförslag

icke upptagits några stadganden om hur skogsförvaltningen skall vara anordnad.

Utredningen har emellertid anfört att anställande av skogsförvaltare

med högre skoglig utbildning alltjämt borde krävas i flertalet fall. I den

mån sådant krav funnes böra uppställas i reglemente för allmänningsskog

i Norrland eller Dalarna syntes emellertid tillika böra öppnas möjlighet för

länsstyrelsen att efter särskild prövning tillåta att person utan dylik utbildning

utsåges till förvaltare. Beträffande dylik allmänningsskog syntes vidare,

liksom för närvarande, böra gälla, alt allmänningsstyrelses beslut angående

anställande av skogsförvaltare skulle underställas länsstyrelsen samt

att länsstyrelsen skulle utfärda förordnande för förvaltaren och efter hörande

av allmänningsstyrelsen bestämma avlöningen till honom.

Vid sidan av behandlingen av frågan om skogsskötseln å häradsallmänningar

och allmänningsskogar har utredningen, i enlighet med sina direktiv,

även företagit en översyn av innehållet i de båda lagarna i övrigt.

I sådant hänseende anför utredningen till en början att nu gällande förbud

mot att överlåta andel i allmänning annorledes än gemensamt med den

fastighet, vartill andelen hör, i princip syntes böra bibehållas även för framtiden.

Beträffande häradsallmänningarna borde dock enligt utredningens

mening såtillvida göras undantag från nämnda grundsats att allmänningsstyrelsen

berättigades att i vissa fall inlösa andel.

Till motivering härav anför utredningen, att häradsallmänningarna vore

avsedda att vara den jordbrukande befolkningen till gagn. I närheten av tätorterna

skedde emellertid ofta en omfattande avstyckning av tomter från

mantalssatta jordbruksfastigheter. Denna utveckling ginge stundom så

långt, att av den ursprungliga fastigheten slutligen återstode endast gator,

vägar och allmänna platser, vilka dock alltjämt vore bärare av mantalet och

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

därmed förenad andel i häradsallmänning. Vidare hade det före tillkomsten

av nu gällande jorddelningslag i stor utsträckning förekommit att fastigheter

med del i häradsallmänning genom ägostyckning uppdelats i mindre

lotter för tomtändamål. Dessa lotter hade åsatts hemmantal och därigenom

erhållit andelar i allmänningen. Ej sällan vore dessa andelar så små att den

rätt till utdelning de medförde saknade praktisk betydelse. Som exempel

kunde nämnas att mer än 300 av de 414 fastigheter, vilka ägde del i Sollentuna

häradsallmänning, år 1947 erhållit en utdelning från allmänningen,

som understigit 50 öre. Uppenbart vore att det i fall av nu åsyftad beskaffenhet

skulle innebära fördelar från flera synpunkter att. kunna utlösa vederbörande

fastighet från dess delaktighet i allmänningen.

Som villkor för rätt till inlösen skall enligt utredningsförslaget gälla att

den fastighet, vartill andelen hör, ej längre är att betrakta såsom jordbruksfastighet.

Tillstånd till inlösen skall meddelas av länsstyrelsen. Löseskillingen

skall utgöra tjugufem gånger det belopp vartill fastighetens utdelning

från allmänningen genomsnittligen uppgått under de sist förflutna tio åren

eller den kortare tid fastigheten ägt bestånd.

Utredningen yttrar härom att det måhända stundom kunde bli förenat

med vissa svårigheter att avgöra, huruvida vederbörande fastighet förlorat

karaktären av jordbruksfastighet. Regeln borde emellertid vara, att inlösen

icke begärdes förrän det vore uppenbart att så vore förhållandet. Skulle något

tveksamt fall uppkomma, syntes yttrande i frågan böra inhämtas från

lantbruksnämnden. Möjlighet att påkalla inlösning borde föreligga endast

för allmänningsstyrelsen, bl. a. av det skälet att likvida medel måste finnas

tillgängliga för ändamålet. Om någon delägare ville få sin andel inlöst borde

han därför ha att anmäla detta för allmänningsstyrelsen, som då finge bestämma,

huruvida frågan skulle tagas upp. Därest åter styrelsen själv toge

initiativet, borde den enligt utredningens mening i första hand vända sig till

vederbörande fastighetsägare och efterhöra om denne vore villig att låta

inlösen ske. Skulle han motsätta sig detta, syntes det icke utan särskilda

skäl böra ifrågakomma att tvinga honom därtill. Därest någon utan anledning

skulle vägra att gå med på inlösen ehuru sådan måste anses befogad,

borde dock länsstyrelsen kunna meddela inlösningstillstånd även mot hans

vilja. Utredningen hade övervägt att överlämna åt parterna att genom överenskommelse

själva bestämma löseskillingen. För att orättvisor skulle förekommas

syntes det dock önskvärt att dess storlek fastställdes i lagen. Utredningen

hade funnit lämpligast att lösenbeloppet finge motsvara kapitaliserade

värdet av den på fastigheten belöpande årliga utdelningen från allmänningen.

Emellertid måste det beaktas, att utdelningens storlek kunde

växla från år till år. För att förebygga alltför stor inverkan av dylika fluktuationer

borde till grund för kapitaliseringen läggas medeltalet av den utdelning

fastigheten erhållit under de tio sist förflutna åren. Skulle fastigheten

icke ha bestått under så lång tid, finge i stället tagas hänsyn till genomsnittsutdelningen

under de år den funnits till. Vad anginge frågan efter vilken

räntefot kapitaliseringen skulle ske vore det enligt utredningens uppfatt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungi. Maj:ts proposition nr 15.

ning önskvärt att lösenbeloppen bleve tillräckligt höga för att vederbörande

fastighetsägare skulle stimuleras att medverka till inlösning. Från denna utgångspunkt

borde procentsatsen för kapitaliseringen sättas så lågt som möjligt.

Å andra sidan hade de kvarstående allmänningsdelägarna intresse av

att löseskillingarna fastställdes till låga belopp, vilket förutsatte att utdelningens

kapitalvärde beräknades efter en högre procentsats. Efter avvägning

mellan dessa båda olika synpunkter hade utredningen stannat vid att

föreslå att kapitaliseringen skulle ske efter fyra procent.

Vidare anser utredningen en jämkning böra vidtagas i reglerna om avyttring

av mark från allmänningsskog i Norrland eller Dalarna. Därom stadgas

för närvarande att sådan avyttring får ske efter tillstånd av Kungl. Maj :t,

om därigenom vinnes avsevärd förmån för delägarna eller eljest synnerliga

skäl föreligga och avyttringen ej länder skogsskötseln å allmänningsskogen

till men. Enahanda bestämmelser funnos ursprungligen i lagen om häradsallmänningar.

Dessa ändrades emellertid år 1947 så att mark, som behövde

utnyttjas för något betydelsefullt allmänt ändamål skulle kunna avyttras

även om men för skogsskötseln uppkomme. Utredningen föreslår att motsvarande

uppmjukning skall ske i fråga om allmänningsskogarna.

Jämväl beträffande förvärv av mark förordar utredningen vissa ändringar.

För närvarande äro delägarna i häradsallmänning i princip oförhindrade

att inköpa mark av vad beskaffenhet som helst. Om ett markförvärv

äger rum och marken ej åter avyttras inom tre år, är allmänningsstyrelsen

emellertid skyldig att hos länsstyrelsen ansöka om markens införlivning

med allmänningen, och sådan införlivning kan ske allenast under

förutsättning att marken antingen är i sin helhet eller till huvudsaklig del

skogbärande eller tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen

kan förvaltas gemensamt med allmänningen, eller också är behövlig för allmänningens

bevakning eller skötsel. Vägras införlivning måste marken säljas

så snart det lämpligen kan ske och i varje fall då försäljning kan äga

rum utan förlust för delägarna. Därest åter införlivning kommer till stånd,

blir det införlivade området underkastat samma bestämmelser som den ursprungliga

allmänningsmarken.

Beträffande markförvärv av delägare i allmänningsskog gäller i huvudsak

detsamma som för häradsallmänningar. Införlivningsskyldighet föreligger

dock endast i den mån marken förvärvats för medel som härflutit

från skogen, genom byte mot vederlag av skogen tillhörande mark eller genom

gåva. Dessutom kan även i dylikt fall länsstyrelsen med hänsyn till

omständigheterna meddela befrielse från införlivningsskyldigheten. Sistnämnda

regel har tillkommit främst för att möjliggöra fortsättandet av en

socialt betingad inköps- och försäljningsverksamhet som sedan lång tid tillbaka

bedrivits av delägarna i vissa allmänningsskogar.

Utredningen anför, att vissa fördelar kunde tänkas erbjuda sig för häradsallmänningarnas

och allmänningsskogarnas delägare, om de finge ökad

möjlighet att förvärva fast egendom utan att denna behövde införlivas med

allmänningen. Framför allt i Norrland och Dalarna vore fonderade allmän
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

ningsmedel till betydande belopp placerade i obligationer och andra värdehandlingar.

En placering i skogsmark skulle enligt utredningens mening

ofta vara att föredraga. Denna utväg vore emellertid stängd genom införlivningstvånget,

som medförde att inköpt fastighet ej kunde belånas eller

försäljas, när behov av likvida medel uppkomme. På grund av vad sålunda

anförts och då friast möjliga dispositionsrätt borde beredas delägarna vid

förvaltningen av deras egna tillgångar ansåge utredningen att skyldigheten

att införliva inköpt mark med allmänningen borde avskaffas. Någon olägenhet

härav syntes icke vara att befara. De nuvarande bestämmelserna i ämnet

hade i främsta rummet tillkommit på den grund att det ansetts icke vara

lämpligt att olika regler angående skogsskötseln gällde för den ursprungliga

allmänningsmarken och annan mark i delägarnas ägo. Detta skäl bortfölle,

om häradsallmänningarna och allmänningsskogarna i enlighet med

utredningens förslag inordnades under den allmänna skogsvårdslagen.

Utredningen tillägger att avsikten med dess förslag i denna del icke vore

att bereda delägarna möjlighet att inköpa fast egendom av vad slag som

helst, utan rätten till fastighetsförvärv borde i princip begränsas till mark

som enligt skogsvårdslagen vore att anse såsom skogsmark och hade sådan

belägenhet att den lämpligen kunde förvaltas gemensamt med häradsallmänningen

eller allmänningsskogen. Stundom kunde det dock finnas behov

av att kunna inköpa markområde som ej fyllde nämnda krav, t. ex. för att

skaffa tomt till förvaltarbostad eller dylikt. Även annan mark än skogsmark

som kunde förvaltas gemensamt med häradsallmänningen eller allmänningsskogen

borde därför få förvärvas, om särskilda skäl förelåge

därtill.

Bestämmelser i överensstämmelse med det sålunda anförda ha upptagits

i utredningens lagförslag. I motiven yttrar utredningen att garantier borde

tillskapas för att delägarna icke inköpte annan mark än sådan som de enligt

den föreslagna lagtexten ägde rätt att förvärva. I reglementena borde

därför stadgas skyldighet för revisorerna att utöva kontroll i detta avseende.

Därest revisorerna funne ett förvärv olagligt eller hyste tvekan angående

dess laglighet, borde det åligga dem att göra anmälan därom till

länsstyrelsen, som för den händelse förvärvet ansåges ej kunna godkännas

borde ha att vid vite förelägga allmänningsstyrelsen att åter avyttra marken

i fråga. Även härom borde föreskrifter meddelas i reglementena.

Utredningen anför vidare i detta sammanhang att möjligheten att införliva

mark med häradsallmänning eller allmänningsskog givetvis borde kvarstå

och att någon saklig ändring icke syntes påkallad i fråga om villkoren

för sådan införlivning. Emellertid föreslår utredningen att vissa i lagtexten

nu upptagna regler angående förfarandet i införlivningsärenden skola, såsom

varande av administrativ natur, överflyttas till en särskild kungörelse.

Länsjägmästaren Carlsen har förklarat sig icke kunna biträda utredningens

förslag i nu förevarande del. Om skyldigheten att införliva inköpt mark

avskaffades, kunde allmänningsdelägare frestas att för vinnande av tillfällig

fördel lägga sig till med större områden, kanske belastade med avse
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

värda inteckningar, och på så sätt kunde allmänningarnas ekonomi komma

att äventyras under sämre tider med vikande konjunkturer. Enligt herr

Carlsens mening borde därför införlivningsskyldigheten bibehållas, kanske

med den jämkningen att den tid, inom vilken införlivning skulle ske, utsträcktes

till tio år. Därigenom säkerställdes att förvärven begränsades till

områden som vore tjänliga att varaktigt innehavas och som snabbt kunde

slutbetalas. Dessutom vunnes att allmänningarna ej komme att i större utsträckning

uppträda som säljare av jord, vilket eljest kunde inträffa men

måste anses vara mindre lämpligt.

Beträffande avkastningen av häradsallmänningarna och allmänningsskogarna

anför utredningen att de nuvarande reglerna om användandet av ordinarie

och extra avkastning i främsta rummet tillkommit för att säkerställa

att skogskapitalet icke förslösades. Numera funnes garantier däremot

redan i den allmänna skogsvårdslagen. Därtill komme att erfarenheten ej

gåve någon anledning till farhågor för att delägarna skulle försumma att

anslå medel till erforderliga skogsvårdsåtgärder. Det borde därför kunna

med förtroende överlämnas åt dem att i fortsättningen själva besluta om

dispositionen av avkastningen utan att därvid vara bundna av detaljerade

föreskrifter. Enligt utredningens mening borde därför i lagtexten blott upptagas

ett allmänt stadgande att avkastning i första hand skulle användas

till häradsallmänningens eller allmänningsskogens behöriga vård och förvaltning.

I den mån ytterligare föreskrifter rörande avkastningen ansåges

erforderliga borde sådana intagas i vederbörande reglemente. Utredningen

ansåge sig kunna räkna med att dylika reglementsföreskrifter regelmässigt

komme att meddelas samt att regleringen därvid komme att ske i huvudsaklig

överensstämmelse med de nuvarande lagbestämmelserna. Därest i något

fall delägarna ej skulle hava antagit några regler i ämhet finge behovet

av dylika regler prövas av Kungl. Maj :t vid reglementets fastställande.

Även i denna del har länsjägmästaren Carlsen varit av skiljaktig mening

samt ansett att i fråga om extra avkastning borde meddelas lagbestämmelser

av i huvudsak samma innebörd som nu.

Vad åter angår sådan inkomst som nu hänföres till kapitalinkomst anför

utredningen att denna härledde sig från ingrepp i häradsallmänningen eller

allmänningsskogen av bestående natur och därför borde användas till förvärv

av mark för utvidgning av allmänningen eller allmänningsskogen eller

till annat ändamål som vore till varaktigt gagn för denna. För att säkerställa

detta borde det, liksom för närvarande, ankomma på myndighet att

besluta om användningen. I överensstämmelse härmed föreslår utredningen

att inkomst varom nu är fråga skall användas enligt föreskrifter som meddelas

av länsstyrelsen efter framställning av allmänningsstyrelsen.

Utredningen uttalar vidare att särskilda bestämmelser syntes böra meddelas

beträffande användningen av vissa fonder. I sådant hänseende föreslår

utredningen att för häradsallmänningarnas del skall bibehållas det nuvarande

kravet på kvalificerad majoritet för beslut om att använda en fond

till annat ändamål än det, varför fonden bildats. Med avseende å allmän
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

ningsskogarna föreslås enahanda bestämmelse med det tillägget att beslutet

tillika skall godkännas av länsstyrelsen. Därvid göres dock den begränsningen

att regeln skall gälla endast för redan befintliga fonder. Utredningen

framhåller att med dess förslag garantier komme att finnas mot att en tillfällig

majoritet använde en s. k. skogsmedelsfond för ett icke avsett syfte.

Däremot bleve det möjligt att för det ursprungligen bestämda ändamålet

använda hur stor del av fonden som helst. Detta kunde stundom vara till

fördel, t. ex. om ett större belopp behövde tagas i anspråk för skogsförbättrande

åtgärder. Det syntes därför icke lämpligt att bibehålla de nuvarande

lagbestämmelserna om fortsatt giltighet av föreskrifter i äldre reglementen

rörande fonders bevarande vid viss minimistorlek o. dyl. Om sådana föreskrifter

alltjämt funnes behövliga borde de få sin plats i reglementena. Därutöver

anför utredningen att det icke syntes erforderligt att meddela särskilda

skyddsbestämmelser rörande fonder som delägare i allmänningsskog

kunde komma att instifta i framtiden.

En av de till utredningen knutna sakkunniga, jägmästaren Ekman, har

på nu ifrågavarande punkt varit av avvikande mening. Han har i särskilt

yttrande framhållit att de skogsmedelsfonder, som redan före tillkomsten

av 1938 års lag bildats av avkastning från besparingsskogarna i Kopparbergs

och Gävleborgs län samt flertalet allinänningsskogar i Västerbotten

och Norrbotten, i många fall uppginge till avsevärda belopp och ägde stor

betydelse för såväl delägarna som befolkningen i övrigt. Hr Ekman hyste

därför starka betänkligheter mot att en tillfällig majoritet bland delägarna

skulle kunna använda hela eller stöi’re delen av en sådan fond till ett av de

ändamål för vilka fonden bildats, till förfång för de övriga syften fonden

avsetts att främja. Det borde beaktas att de föreskrifter, som i samband med

fondernas bildande meddelats till förhindrande av att kapitalet skingrades

eller förbrukades, haft till syfte att trygga en jämn tillgång till medel för de

ändamål man velat tillgodose. På grund av vad sålunda anförts ansåge hr

Ekman att det alltjämt borde finnas en bestämmelse i lag om att nämnda

föreskrifter fortfarande skulle gälla.

I samband med frågan om dispositionsrätten över inkomster och fonder

har utredningen upptagit ett par praktiska detalj spörsmål.

Det ena av dessa berör häradsallmänningarna. Utredningen anför att i

vissa fall utdelning från häradsallmänning fortfarande delvis skedde in

natura för att tillgodose delägarnas behov av gagnvirke. Därvid framställdes

ej sällan krav från delägarna att erhålla virke av bättre kvalitet än som

kunde anses motiverat med hänsyn till den avsedda användningen. Detta

innebure uppenbarligen ett slöseri med virke, och i reglementena för häradsallmänningarna

borde därför intagas föreskrift att, om utdelning lämnades

i form av husbehovsvirke, detta virkes kvalitet skulle avpassas efter det ändamål

vartill virket skulle begagnas.

Den andra av de båda detaljfrågorna angår avkastningen från allmänningsskogarna.

Sådan avkastning må, såsom redan nämnts, användas bl. a.

för att främja jordbruket inom det område, för vars jordägare skogen blivit

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Mcij:ts proposition nr 15.

avsatt. Ibland sker detta på så sätt, att kontanta bidrag lämnas jordägare

till uppförande eller iståndsättande av ekonomibyggnader eller till andra

förbättringsåtgärder på brukningsdelen. Utredningen framhåller att det tydligen

vore angeläget att sådant bidrag icke utbetalades, därest fara vore för

handen att vederbörande fastighet kunde komma att tagas i anspråk för rationaliseringsändamål

eller att jordbruket å fastigheten kunde komma att

nedläggas. I reglementena borde därför stadgas skyldighet för allmänningsstyrelsen

att, innan understöd lämnades till upprustning eller annan förbättring

av fastighet, hos lantbruksnämnden efterhöra, huruvida den kunde

beräknas komma att bestå såsom självständigt jordbruk.

I övrigt framlägger utredningen förslag om jämkningar och förenklingar

i reglerna om allmänningsstämma, allmänningsstyrelse och andra förvaltande

organ samt revisorer m. m.

Sålunda föreslås att möjlighet skall beredas delägarna i allmänningsskog

att i reglementet bestämma att deras beslutanderätt å allmänningsstämma

skall utövas genom distriktsombud enligt samma metod som nu tillämpas

beträffande häradsallmänningarna. Utredningen anför att det visat sig innebära

vissa praktiska olägenheter att sådan möjlighet hittills saknats. Sådana

delägare som vore bosatta på avlägset belägna orter hade ofta svårt

att infinna sig vid allmänningsstämmorna, och följden bleve att de närmast

sammanträdesplatsen boende finge ett oproportionerligt stort inflytande på

besluten. I den mån ordningen med distriktsombud komme till användning

borde i reglementet intagas regler om distriktsombudens befogenheter och

sättet för deras utseende i huvudsaklig överensstämmelse med vad därom

för närvarande stadgades i lagen om häradsallmänningar.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att utredningen även beträffande

häradsallmänningarna förutsätter att de närmare bestämmelserna om röstning

genom distriktsombud skola upptagas i reglementena i stället för, som

nu, i lagtexten.

Därjämte föreslår utredningen att genom reglementsföreskrifter skall

kunna bestämmas, att allmänningsstyrelse eller ekonominämnd skall vara

gemensam för flera häradsallmänningar eller allmänningsskogar, ävensom

att den för allmänningsskogar nu gällande regeln, att arvode till ledamot

av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd bestämmes av länsstyrelsen,

skall upphävas.

Dessutom skola enligt utredningens förslag åtskilliga bestämmelser av

administrativ natur utgå ur lagtexten och motsvarande frågor i stället behandlas

i reglementena. I utredningens lagförslag saknas sålunda motsvarighet

till nu gällande stadganden om antalet ledamöter i allmänningsstyrelse,

om behörighetsvillkor för sådana ledamöter och ledamöter i ekonominämnd,

om styrelse- eller nämndledamots skiljande från uppdraget och

förfarandet därest han avgår i förtid, om beslutförhet och omröstning i allmänningsstyrelse

eller ekonominämnd, om skyldighet att avgiva förvaltningsberättelse

och redovisning, om revisorer och deras åligganden, om kallelse

till allmänningsstämma och förfarandet därest allmänningsstyrelsen

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

underlåter att utlysa dylik stämma, om ordinarie stämma och dennas uppgifter,

om utlysande i vissa fall av extra stämma samt om val av stämmoordförande

och upprättande av stämmoprotokoll.

Utredningen anför att olägenheter i flera avseenden följde av att nu ifrågavarande

spörsmål för närvarande vore reglerade i själva lagarna. Därigenom

bleve samtliga häradsallmänningar och allmänningsskogar bundna vid

samma regler, och möjlighet saknades till anpassning efter de skilda förhållanden

som kunde råda på olika platser. Härtill komme att — ehuru bestämmelserna

innehållsmässigt ej hade civillags karaktär — ändring av

desamma kunde ske endast efter lagrådets hörande och med riksdagens

medverkan. För att undvika dessa nackdelar borde lagbestämmelserna ersättas

med reglementsföreskrifter. Tillräcklig garanti för att dessa bleve

lämpligt utformade bereddes genom stadgandet att reglementena skulle

granskas och fastställas av Kungl. Maj :t.

I detta sammanhang yttrar utredningen vidare, att reglementena i nu

ifrågavarande hänseenden syntes böra få i stort sett samma innehåll som de

nuvarande lagarna. Bl. a. syntes i samtliga reglementen böra intagas föreskrift

om att länsstyrelsen skulle utse en revisor och bestämma arvodet till

honom. Även vad anginge förvaltningsorganens redovisningsskyldighet och

därmed sammanhängande ämnen syntes reglementena böra utformas i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som nu vore stadgat i lagarna.

För närvarande gäller att förslag till reglemente för allmänningsskog

skall granskas av länsstyrelsen, som har att, efter hörande av skogsvårdsstyrelsen,

med eget yttrande överlämna förslaget till Kungl. Maj :t. Länsstyrelsen

äger också, sedan reglementet fastställts, väcka förslag om ändring

av detsamma. Utredningen har ansett att det icke vore erforderligt att

bibehålla dessa stadganden. Den föreslår därför att de skola utgå.

Remissyttrandena.

Beträffande remissyttrandena torde jag till en början få nämna, att från

flera håll uttalats tvekan om behovet av lagändring på förevarande

område. Sveriges häradsallmänningsförbund har sålunda anfört att de

flesta av häradsallmänningsstyrelserna hade den uppfattningen att någon

ändring av 1932 års lag ej vore behövlig eller önskvärd, eftersom lagen haft

goda följder och på intet sätt verkat betungande på förvaltningen. Förbundet

har tillagt att det icke innebure någon förbättring ur skogsvårdssynpunkt

att häradsallmänningarna inordnades under den allmänna skogsvård slagen

samt att någon praktisk fördel ej heller syntes kunna vinnas genom att

vissa förvaltningsföreskrifter överfördes till reglementena. Österrekarne häradsallmänningsstgrelse

och Lösings häradsallmänningsstgrelse ha förklarat

sig anse att de motiv som utredningen åberopat för ändring av häradsallmänningslagen

icke vore bärande. Länsstyrelserna i Södermanlands och

Örebro län ha funnit det tveksamt om tillräckliga skäl för en lagändring

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Iiungl. Maj.ts .proposition nr 15.

vore för handen, och samma ståndpunkt har intagits av skogsvårdsstyrelserna

i Uppsala, Östergötlands, Örebro och Västmanlands län. Styrelserna

för Gällivare allmänningsskog samt Pajala, Junosuando och Tärendö socknars

allmänningsskog ha yttrat att bestämmelserna i 1938 års lag om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna enligt deras mening vore tillfredsställande

och ändamålsenliga, varför något behov av att ändra denna lag

knappast kunde ansas föreligga. Ett uttalande av samma innebörd har gjorts

av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Slutligen har kammarkollegiet anfört att

såsom skäl för ny lagstiftning icke kunde åberopas att de nu gällande lagarna

på området vore föråldrade eller lede av påfallande brister. De förändringar

i fråga om förvaltningen av häradsallmänningarna och allmänningsskogarna

som utredningen ansett böra komma till stånd vore enligt kollegiets mening

knappast heller av den betydelse, att de utan vidare kunde sägas motivera

en fullständig omarbetning av de nuvarande lagarna. Den motivering som

anförts för en dylik omarbetning vore väsentligen av lagteknisk art. Kollegiet

ville emellertid ifrågasätta lämpligheten av att på sådana grunder ur

lagtexten utesluta en mängd viktiga bestämmelser blott för att i stället upptaga

dem i reglementena.

Vad särskilt angår förslaget att häradsallmänningarna och allmänningsskogarna

nu skola inordnas under den allmänna skogvård slagen

har detta uttryckligen tillstyrkts av skogsstyiielsen, domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings och Skaraborgs län, skogsvårdsstyrelserna

i Stockholms, Jönköpings, Skaraborgs och Gävleborgs län

samt styrelserna för Johannisholms skifteslags besparingsskog, Vilhelmina

övre allmänningsskog, Tärna och Stensele allmänningsskog, Jokkmokks allmänningsskog

och nybyggarnas särskilda allmänning i Jokkmokk. I princip

har förslaget i fråga lämnats utan erinran även av flertalet övriga remissinstanser.

Emellertid har från flera håll gjorts gällande, att till komplettering

av skogsvårdslagens allmänna föreskrifter alltjämt borde finnas vissa

särskilda lagbestämmelser rörande skogsskötseln å häradsallmänningar och

allmänningsskogar.

I åtskilliga yttranden har sålunda påyrkats, att i lag skulle fastslås att

dessa skogar skola skötas efter hushållningsplan. Kammarkollegiet

har härom anfört bl. a. att utredningen icke bestritt behovet av hushållningsplaner

utan tvärtom ansett starka skäl tala för att dylika planer även

i fortsättningen upprättades för samtliga häradsallmänningar och allmänningsskogar.

Om man sålunda avsåge att hushållningsplan skulle vara obligatorisk,

vore en bestämmelse därom av icke mindre vikt än de stadganden

i skogsvårdslagen som angåve huvudprinciperna för all vård av enskilda

skogar. Kollegiet hemställde därför att antingen i allmänningslagarna eller

i skogsvårdslagen måtte föreskrivas, att häradsallmänning och allmänningsskog

skulle skötas efter en av skogsvårdsstyrelsen fastställd hushållningsplan.

Däremot syntes det vara önskvärt att lagtexten i minsta möjliga grad

belastades med bestämmelser om hushållningsplans innehåll och sättet för

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

dess upprättande och fastställande. Styrelsen för Arvidsjaurs allmänningsskog

har yttrat, att skogsbeståndet å allmänningsskogarna borde skyddas

genom en särbestämmelse, lämpligen i skogsvårdslagen, att sådan skog

skulle skötas efter hushållningsplan. Skogsvårdsstyrelscn i Uppsala län har

anfört att en av de viktigaste förutsättningarna för att en skoglig förvaltningsenhet

skulle kunna handhavas så, att den lämnade en jämn och uthållig

avkastning, vore att skogen sköttes enligt en på noggranna uppmätningar

grundad hushållningsplan. Att kravet på jämnhet och uthållighet i

avkastningen fylldes vore alldeles särskilt viktigt i fråga om häradsallmänningarna,

där den ena generationens hushållning med skogen vore direkt

avgörande för nästa generations nytta och stöd av allmänningen. Skogsvårdsstyrelsen

ansåge därför bestämmelsen att häradsallmänningar skulle

skötas efter hushållningsplan vara ett av de fundamentala stadgandena i

den nuvarande häradsallmänningslagen och ville bestämt yrka på att denna

bestämmelse bibehölles i den nya lagen. Liknande synpunkter ha anförts av

skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län och länsstyrelsen i Södermanlands län.

Dessutom ha domänstyrelsen, 8 över jägmästare, länsstyrelserna i Uppsala,

Jönköpings, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län, skogsvårdsstyrelserna

i Östergötlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs

och Västerbottens lån samt 17 allmänningsstyrelser förklarat sig ansluta

sig till det särskilda yttrande som i denna del avgivits av länsjägmästaren

Carlsen och som utmynnar i förslag att i lagtexten skall föreskrivas att

reglemente skall innehålla bestämmelser om hushållningsplan. Sveriges häradsallmänningsförbund

har uttalat att det enligt förbundets mening vore

ett oeftergivligt villkor för en lagändring att säkerhet vunnes för att föreskrifter

om hushållningsplan komme att inflyta i samtliga reglementen.

Länsstyrelsen i Stockholms län och skogsvårdsstyrelsen i samma län ha sagt

sig vilja understryka önskvärdheten av att hushållningplaner upprättades

även i framtiden, och samma ståndpunkt har intagits av skogsstyrelsen, som

emellertid samtidigt uttalat att något lagstadgande i ämnet icke syntes erforderligt.

Vidare har kammarkollegiet anfört att jämväl i de nya allmänningslagarna

borde intagas föreskrift om anställande av skogsförvaltare

med högre skoglig utbildning. Kollegiet har erinrat, att utredningen

ansett att sådan skogsförvaltare även framdeles borde finnas för alla

häradsallmänningar och flertalet allmänningsskogar och att utredningen

därför förutsatt, att bestämmelser om förvaltare med högre skoglig utbildning

skulle införas i så gott som samtliga reglementen. Vid sådant förhållande

förelåge enligt kollegiets uppfattning icke tillräckliga skäl att frångå

den nuvarande ordningen med lagstadgad skyldighet att anställa högskoleutbildad

förvaltare men möjlighet för Kungl. Maj:t att meddela dispens.

Även länsstyrelsen i Örebro län och skogsvårdsstyrelsen i Uppsala lån ha

ansett att krav på förvaltare med högre skoglig utbildning borde uppställas

i lagtexten. Som skäl härför ha de anfört att det vore av största betydelse

att de ofta mycket virkesrika och värdefulla häradsallmänningsskogarna för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

valtades av fullt kompetent person och att därför något uppluckrande av

nuvarande bestämmelser icke vore tillrådligt. Sveriges häradsallmänningsförbund

har yttrat att de nuvarande bestämmelserna om skogsförvaltare

icke borde borttagas ur lagen, med mindre motsvarande regler inflöte i

samtliga häradsallmänningsreglementen. Ett liknande uttalande har gjorts

av skogs vårds styrelsen i Västmanlands län. Å andra sidan har lantbruksnämnden

i Gävleborgs län förklarat sig anse att skogsskötseln å allmänningsskogarna

utan olägenheter borde kunna ombesörjas av skogliga biträden

utan högre utbildning. Till stöd härför har nämnden anfört följande.

Nämnden vill i detta sammanhang erinra om att intresset för och kunskap

i god skogsvård under senare årtionden varit i mycket starkt stigande och

att de jordbrukare, som äro intressenter i dessa allmänningsskogar, själva

äga en betydande praktisk och ekonomisk kunskap i dessa frågor. Därjämte

finnes av det allmänna tillhandahållen service i form av våra skogsvårdsstyrelser,

som i den mån rådgivning av olika slag behövs äro väl skickade att

stå allmänningsstyrelserna till tjänst. Slutligen kan i detta sammanhang

framhållas, att den skärpta skogslagstiftningen därjämte, framförallt ur det

allmännas synpunkt, utgör en tillräcklig garanti för att även allmänningsskogarna

komma att skötas på fullt tillfredsställande sätt.

Förslaget om införande av möjlighet till inlösning av andelar

i häradsallmänning har vunnit allmän anslutning i remissyttrandena. Så

har t. ex. Sveriges häradsallmänningsförbund anfört, att bestämmelser i

detta ämne borde meddelas även om lagändring i övrigt ej komme till stånd.

Beträffande den närmare utformningen av reglerna angående inlösning ha

emellertid från några håll framställts erinringar mot förslaget i olika hänseenden.

Kammarkollegiet har sålunda yttrat att det icke vore lämpligt att

vid angivandet av förutsättningarna för att inlösning skulle få ske begagna

ett så obestämt uttryck som att vederbörande fastighet ej längre vore att

anse såsom jordbruksfastighet. Härom har kollegiet anfört följande.

Vad först beträffar förutsättningarna för att rätt till inlösen skall föreligga

föreslår utredningen, att inlösen skall få ske, då andelsägande fastighet

icke längre är att anse som jordbruksfastighet. Härtill göres i motiven

de uttalandena, att frågan om inlösen icke bör upptagas förrän det är uppenbart,

att fastighet upphört att vara jordbruksfastighet, samt att därest

tvist härom skulle uppstå, yttrande torde böra inhämtas från lantbruksnämnden.

Huruvida inlösen skall få ske torde dock böra avgöras på säkrare grunder.

Olika lösningar äro härvid tänkbara. En möjlighet är att anknyta till

fastighetens taxering såsom jordbruksfastighet eller annan fastighet, således

att använda samma bestämning av begreppet jordbruksfastighet som kommit

till användning i lagen den 30 juni 1947 om kronans förköpsrätt och

lagen den 17 juni 1948 om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

I sådant fall skulle icke kunna inlösas andel, som tillhör en ren

skogsbruksfastighet. Utgår man emellertid — såsom utredningen också gör

— från att allmänningarnas uppgift är att utgöra ett stöd för jordbruksnäringen

i egentlig mening, synes det naturligt, att även andel tillhörande

sådan fastighet skall kunna inlösas. Genom att möjliggöra inlösen även i

dessa fall kommer man även i bättre överensstämmelse med stadgandet i

19 kap. 12 § andra stycket, senare delen, jorddelningslagen och de jord
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

politiska betraktelsesätt, för vilka detta lagrum är ett uttryck. Med liänsyn

till den olika innebörd, som i lagstiftningen givits termen jordbruksfastighet,

bör under inga omständigheter en så tvetydig formulering, som den av

utredningen föreslagna, komma till användning.

Länsstyrelsen i Jönköpings lön har likaledes ansett det önskvärt att större

klarhet skapades om när en fastighet skulle anses ha förlorat karaktären

av jordbruksfastighet och har föreslagit att fastighetstaxeringen skulle få

bli bestämmande i detta hänseende.

Lantbruksstyrelsen har däremot anfört, att åtminstone i vissa delar av

landet taxeringsförhållandena icke syntes kunna tillmätas något vitsord när

det gällde att avgöra om inlösen skulle få ske. Styrelsen — som anslutit sig

till utredningens förslag — har tillagt att i tveksamma fall stor vikt borde

fästas vid lantbruksnämndens uppfattning. Hänsyn borde också tagas till

om vederbörande fastighet låge i sambruk med annan fastighet. Slutligen

ville styrelsen framhålla, att det ur rationaliseringssynpunkt vore önskvärt

att inlösen kunde ske även av andelar som tillkomme brukningsdelar, vilka

numera bestode av endast skog och icke erfordrades för jordbrukets rationalisering.

Lantmäteristyrelsen har yttrat, att det ej framginge av utredningens

förslag huruvida utredningen avsett att inlösningsrätt skulle föreligga

beträffande andelar som tillhörde rena skogsfastigheter. Styrelsen ansåge

det för sin del bäst överensstämma med allmänningarnas syfte att inlösningsinstitutet

finge omfatta även dylika andelar. I varje fall vore det nödvändigt

med ett förtydligande på denna punkt. Lantbruksnämnden i Gävleborgs

län har ansett att inlösen borde medgivas så snart vederbörande fastighet

ej innehölle minst fem hektar åker.

Vidare har anmärkts att utredningens förslag i fråga om löseskillingens

bestämmande icke vore tillfredsställande.

Skogsstyrelsen har sålunda ifrågasatt, om det icke med hänsyn såväl till

skogsbrukets räntabilitet på lång sikt som till angelägenheten av att öka

delägarnas villighet att gå med på inlösen vore lämpligare att kapitaliseringen

skedde efter 3 procent i stället för, såsom föreslagits, efter fyra procent.

Kammarkollegiet har i denna del anfört:

Beträffande sättet för bestämmande av inlösningsbeloppet äro olika grunder

tänkbara. Då delaktigheten i häradsallmänning juridiskt sett icke utgör

endast en avkomsträtt utan en andelsrätt i fast egendom och allmänningsdelägarna

eventuellt tillhörande lös egendom, tala principiellt vissa skäl för

att inlösen borde ske med ett belopp motsvarande värdet av fastighetens

andel i häradsallmänningen samt till denna hörande fonder och övriga

tillgångar såsom av delägarna inköpt men ännu icke införlivad mark. Genom

en dylik metod skulle säkerhet vinnas för att fastighetsägaren finge

tull ersättning för andelen, något som synes befogat såväl med hänsyn till

att tvångsinlösen skall kunna komma i fråga som i betraktande av att i

enstaka fall en andel av betydande värde kan bliva inlöst. Mot denna lösning

kan dock anföras att lösenbeloppets bestämmande då torde bliva mer

komplicerat samt att omöjligheten att realisera allmänningsmarken faktiskt

ger delaktigheten karaktär av en avkomsträtt. Den av utredningen före
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

slagna metoden, innebärande att lösenbeloppet bestämmes genom kapitalisering

av den genomsnittliga utdelningen under de senaste tio åren, torde

vara betydligt enklare att tillämpa. Den lämnar emellertid rum för vissa

anmärkningar. Ju försiktigare utdelningspolitik delägarna bedrivit, ju mera

av vinsten som de fonderat eller investerat, desto lägre blir lösenbeloppet.

För allmänningsstyrelsen kan det bliva lockande att utnyttja inlösningsrätten

just då utdelningen under en längre följd av år varit förhållandevis

låg. I särskild grad skulle detta vara ur rättvisesynpunkt otillfredsställande,

därest utdelningen blivit låg genom att inkomster fonderats för att användas

till gäldande av inlösenbelopp.

Väljer man likväl av bekvämlighetsskäl att bestämma lösenbeloppen enligt

utredningens metod ligger det vikt uppå att kapitaliseringsprocenten

icke sättes för högt. Enligt förslaget skall lösenbeloppet utgöra tjugofem

gånger den genomsnittliga utdelningen. Till stöd för denna kapitaliseringsgrund

kunna åberopas vissa tidigare författningar om tvångsinlösen av avkomsträttigheter

såsom frälseräntor och landgillcn. Med hänsyn till såväl

rådande ränteläge som i synnerhet den omständigheten, att en del häradsallmänningar

få antagas under senare år ha fonderat eller investerat en

avsevärd del av sin inkomst, kan dock ifrågasättas om icke lösenbeloppet

bör sättas högre. Kollegiet anser för sin del, att lösenbeloppet icke rättvisligen

kan bestämmas till lägre belopp än trettio gånger den genomsnittliga

utdelningen. Inlösningsrätten torde innebära så stora fördelar för allmänningsstyrelsen,

att denna höjning av lösenbeloppen icke kommer att påverka

inlösningsrättens utnyttjande.

Enligt förslaget skall, därest fastighet vars andel skall inlösas, ägt bestånd

under kortare tid än tio år, lösenbeloppet bestämmas efter genomsnittet

av utdelningen under de år, som fastigheten bestått. Emellertid

måste utdelningen, vare sig den utgått i penningar eller in natura, ha varit

för varje fastighet bestämd med hänsyn till dennas mantal eller — i fråga

om avstyckad lägenhet med andelsrätt — till viss kvotdel av stamfastighetens

mantal. Det synes därför alltid vara möjligt att i efterhand beräkna

den på viss fastighet belöpande utdelningen under de senaste tio åren, även

om fastigheten icke bestått så länge. Den av utredningen föreslagna regeln

för dylika fall torde därför vara icke blott ägnad att leda till orättvisa utan

även onödig.

Två av kollegiets ledamöter ha avgivit särskilt yttrande av följande innehåll.

Det skulle måhända vara möjligt att på ett någorlunda enkelt och rättvist

sätt bestämma ersättningen för inlöst andel i häradsallmänning genom dess

beräkning på följande sätt. För andelen i allmänningen upptages ersättningen

till trettio gånger medeltalet av utdelningen under de tio sistförflutna

åren. Härtill lägges den på fastighetens andelstal belöpande delen av fonder

och andra tillgängliga medel. På så sätt skulle man också få fram skillnaden

mellan allmänningsmarkcn, ifråga om vilken delägaren endast har en rätt

till avkomst, och övriga tillgångar, i vilka han har del efter sitt andelstal.

Modifikationer torde dock bliva nödvändiga för det fall att mark inköpts och

införlivningar med allmänningen företagits under tioårsperioden.

Det är emellertid möjligt att man måste taga hänsyn även till förekommande

rätt till uttag av husbehovsvirke. Det fallet är länkbart, att en fastighet

styckats till tomter, varvid dess ursprungliga gårdstomt utlagts till

en särskild fastighet, som fortfarande kan tillgodogöra sig naturaförmåner

från allmänningen. För sådana rättigheter skulle det kunna behövas en re
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

servbestämmelse, som ger Konungens befallningshavande möjlighet att till

den enligt förut angivna grunder beräknade ersättningen lägga det fritt uppskattade

värdet av andra förmåner av allmänningen. En motsvarande bestämmelse

finnes i 8 § tredje stycket i 1912 års lag om avlösning av vissa

frälscräntor.

Lantmäteristyrelsen har — efter framhållande av att fastigheter, som

efter exploatering för bebyggelse bestodc endast av gator, vägar och allmänna

platser, kunde vara bärare av ganska stort mantal — yttrat bl. a. följande:
Utredningens

förslag till inlösenförfarande utmärker sig för enkelhet.

Det torde även kunna fylla sin uppgift i de fall det rör sig om obetydliga

andelar och lösenbelopp. Utredningen har utgått från att inlösen i första

hand skall komma till stånd genom frivillig överenskommelse mellan allmänningsstyrelsen

och den delägare, vars andel skall lösas. Även lantmäteristyrelsen

vill förorda att man i största möjliga utsträckning söker komma

fram på frivillighetens väg. Det kan emellertid ifrågasättas om icke

det av utredningen föreslagna sättet för beräkning av lösenbeloppet är ägnat

att försvåra överenskommelser. Med nuvarande ränteläge torde beräkningssättet

missgynna de fastighetsägare vars andelar inlösas. Härtill kommer

att utdelningen, som skall kapitaliseras, ofta torde vara mindre än nettoavkastningen

från allmänningen (fondering kan t. ex. ske) och att allmänningsstyrelsen,

som har initiativet till inlösen, kan välja en tidpunkt, som

ger låga lösenbelopp. Dessa omständigheter ha måhända mindre betydelse

vid mycket små andelar, men såsom ovan nämnts kunna även större andelar

falla under inlösenförfarandet. Principiellt riktigast synes även vara att

den, som ålägges avstå från en rättighet, erhåller ersättning som svarar mot

vad som avstås. Det torde ej heller behöva uppstå några större svårigheter

att uppskatta värdet av viss andel i häradsallmänning, då ju för allmänningen

skall tillämpas uthålligt skogsbruk och tillgång därför finnes till

grundläggande uppgifter för den värdeuppskattning, som erfordras. Värdeuppskattningen

bör därvid i princip grundas på en kapitalisering av normalavkastningen;

försök bör sålunda ej göras att beräkna häradsallmänningens

realisationsvärde eller dylikt. Kraven på noggrannhet i en värdeuppskattning

för hela allmänningen torde ej behöva sättas alltför högt, enär

det som skall lösas regelmässigt kommer att utgöra en tämligen liten andel

i allmänningen.

Därest i lagen skall införas en inlösenrätt av den omfattning, som förut

angivits, anser lantmäteristyrelsen sålunda att den av utredningen föreslagna

värderingsregeln icke är fullt tillfredsställande. Övervägande skäl tala

för att den bör ersättas av en verklig uppskattning av andelsrättens värde.

Styrelsen bortser härvid icke ifrån önskvärdheten att inlösningsförfarandet

göres enkelt. Man torde emellertid kunna utgå ifrån att inlösningsfrågorna

icke komma att prövas en efter en för sig utan att alla aktuella lösningsfrågor

— med längre eller kortare tidsmellanrum — komma att prövas på en

gång för hela allmänningen. Det merarbete som uppstår, om till grund för

inlösen lägges en verklig värdeuppskattning i stället för den i betänkandet

föreslagna schematiska regeln, blir i så fall icke av större betydelse.

I anslutning härtill har lantmäteristyrelsen uttalat att värdeuppskattningen

lämpligen syntes kunna ombesörjas av lantmäteriet. Styrelsen har tillagt

att det med fördel syntes kunna anförtros åt lantmätarna även att avgöra,

huruvida inlösen skulle medgivas. I enlighet härmed har styrelsen föreslå
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

49

git att inlösningsärendena skulle, i stället för att prövas av länsstyrelsen,

avgöras genom förrättning av vederbörande distriktslantmätare.

Slutligen har kammarkollegiet anmärkt, att utredningen icke berört frågorna,

huruvida hänsyn behövde tagas till innehavare av inteckningar och

andra begränsade sakrätter i fastighet, vars andel inlöstes, samt huruvida

anteckning om inlösningen borde ske i fastighetsbok eller fastighetsregister.

Kollegiet hölle för sin del för troligt, att en fastighets andel i allmänning icke

av inteckningshavare betraktades som en del av kreditunderlaget och att

hänsyn till dem därför ej behövde tagas. Anledning saknades då att göra

anteckning om inlösningen i fastighetsboken. Däremot borde sådan anteckning

verkställas i fastighetsregistret.

Även lantmäteristgrelsen har framhållit att, när inlösen skedde, detta borde

antecknas i vederbörligt fastighetsregister.

Jag torde vidare få nämna, att flera remissinstanser framställt önskemål

om att inlösningsrätt skulle medgivas ej blott för häradsallmänningarna

utan även för allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna. Styrelsen för

Tärna och Stensele allmänningsskog har yttrat, att på senare tid ett flertal

fastigheter med delaktighet i allmänningsskogen förlorat karaktären av jordbruksfastighet

och att det därför funnes behov av regler om inlösningsrätt

också i lagen om allmänningssltogar. Liknande uttalanden ha gjorts av styrelserna

för Vilhelmina övre allmänningsskog och Sorsele allmänningsskog.

Lantbruksnämnden i Nori-bottens län har anfört att inom länet funnes talrika

exempel på mantalssatta fastigheter som icke användes för jordbruk.

I Gällivare municipalsamhälle, där mantalssättning ägt rum, vore sålunda de

gamla jordbruksfastigheterna till avsevärd del tagna i anspråk för tätbebyggelse,

och ytterligare sådan bebyggelse kunde väntas. Vidare funnes i länet

åtskilliga skogsfastigheter som bildats genom ägostyckning. De flesta av

dessa tillhörde skogsbolag. Det hade också förekommit att mantalssatt fastighet

genom ägostyckning delats så att den ena styckningslotten kommit att

bestå av endast ströängar inom kronopark. Sedan dessa indragits till kronan

hörde till styckningslotten ej längre någon enskild mark utan blott andel i

bysamfälligheter och allmänningsskog. Likaså hade det hänt, att ett krononybygge

förenats med närliggande kronopark sedan åborätten förverkats

men att andel i allmänningsskog alltjämt tillkomme fastigheten. Dessutom

hade i flera fall bostadslägenheter, som avstyckats före år 1948, vid avstyckningen

erhållit andel i allmänningsskog. På grund av vad sålunda anförts

ville lantbruksnämnden hemställa att i lagen om allmänningsskogar upptoges

bestämmelser som gjorde det möjligt att avlösa delaktighet i sådan

skog. Det kunde visserligen invändas att ägare till fastigheter, på vilka icke

dreves jordbruk, ej finge någon del i avkastningen av allmänningsskogen,

men de ägde dock rösträtt på allmänningsstäminorna och kunde därigenom

öva inflytande på allmänningens förvaltning och avkastningens användning.

Kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen och lantmäteristgrelsen ha ansett det

i och för sig önskvärt att möjlighet till inlösning infördes också för allmänningsskogarnas

del men ha samtidigt förklarat, att frågan därom syntes

kunna lösas först efter ytterligare utredning.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. AV 1J.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

Såsom skäl härför har kammarkollegiet åberopat att man beträffande allmänningsskogarna

hade att räkna med att mycket betydande andelar tillhörde

bolagsägda skogsfastigheter utan jordbruk. De sociala och ekonomiska

motsättningarna mellan stora och små andelsägare syntes också vara

större vid allmänningsskogarna än vid häradsallmänningarna.

Lantbruksstijrelsen har på denna punkt bl. a. anfört:

Såvitt lantbruksstyrelsen kunnat finna har i motiven icke närmare redovisats

de skäl, som föranlett utredningen att begränsa förslaget om inlösen

av andelar till enbart häradsallmänningar. Vissa omständigheter tala måhända

för en dylik avgränsning. Häradsallmänningarna äro ju redovisade

som särskilda fastigheter i jord- och fastighetsregistren. Presumtionen är

sålunda för att andelar i dessa allmänningar icke beröras av gäld, som är

intecknad i de fastigheter, vartill andelarna höra. Tredjemansintresset av

en inlösen av andelarna synes därför vara en fråga av mindre betydelse. Vidare

torde någon fonderad avkastning i allmänhet icke finnas vid häradsallmänningarna.

Bestämmandet av löseskillingen synes därför i dessa fall utan

alltför stort men för vederbörande kunna ske på det tämligen enkla sätt, som

utredningen föreslagit.

Beträffande allmänningsskogarna däremot gäller, att de i flertalet fall

icke äro redovisade som särskilda fastigheter i jordregistret. Vidare finnes

vid dessa skogar ofta en betydande fonderad avkastning. En inlösen av andelar

i en allmänningsskog torde därför vara en mera komplicerad fråga än

en inlösen av andelar i en häradsallmänning. Emellertid tala så starka jordpolitiska

skäl för att inlöseninstitutet utsträckes till att gälla även allmänningsskogarna,

att styrelsen anser sig böra närmare ingå på denna fråga.

Styrelsen tänker härvid bland annat på Gällivare samhälle med dess speciella

förhållanden. Här finnes nämligen ett stort antal bostadstomter, bildade

genom ägostyckning, som ha kvar del i mantalet för stamfastigheten

och följaktligen även andelar i allmänningsskog. Även i Orsa socken "finnes

en stor mängd fastigheter av dylikt slag, som äro andelsberättigade i besparingsskog.

Innehavarna av dylika fastigheter, d. v. s. icke jordbrukare, ha

rösträtt i allmänningens angelägenheter, vilket väl knappast kan anses lämpligt

med hänsyn till den betydande fonderade avkastning som ofta finnes

vid besparings- och allmänningsskogarna och till att denna avkastning

också enligt det föreliggande förslaget får användas till förmån även för

icke delägare och för en hel del tämligen skilda ändamål.

Inlösen av^ andel i allmänningsskog är emellertid enligt vad ovan framhållits

en fråga av betydligt större omfattning än inlösen av andel i häradsallmänning.

Styrelsen anser sig därför icke kunna framlägga något

utformat förslag i ämnet. Styrelsen får i stället föreslå, att frågan med det

snaraste göres till föremål för en grundlig och förutsättningslös utredning.

Ur lantmäteristijrelsens yttrande i frågan må återgivas följande.

Utredningen har begränsat den ifrågavarande inlösningsrätten till häradsallmänningarna.

Även om sa extrema förhallanden, som utredningen

påvisat beträffande viss häradsallmänning, icke torde föreligga i fråga om

allmänningsskogarna, så föreligger otvivelaktigt på fiera håll det fallet att

rätten till delaktighet i allmänningsskog genom jorddelning överförts till

icke jordbruksfastigheter. Att återföra delaktigheten till de egentliga jordbruksfastigheterna

torde här i regel icke vara oundgängligen erforderligt

med hänsyn till förenklad förvaltning, men här framträder i stället desto

starkare kravet på stöd åt ortens jordbruk. Särskilt torde detta gälla allmannmgsskogarna

i Västerbottens och Norrbottens län.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

51

Om inlösenförfarandet skulle gälla även allmänningsskogarna, torde

vissa för dem speciella frågor få beaktas. Till dessa hör, huruvida andel i

allmänningsskog belastas av inteckning, beviljad i den andelsberättigade

fastigheten.

Därest fastighets andel i allmänningsskog skall anses belastad av i fastigheten

beviljad inteckning, torde man vid inlösen av dylik andel vara

nödsakad reglera inteckningshavares rätt.

Ett annat spörsmål, som också skulle kräva beaktande är skogsmedelsfondernas

ställning vid inlösen. 1 vissa fall kan fondernas avkastning komma

även andra än delägarna i ailmänningsskogen till godo. Lämpligheten

av inlösen torde i sådana fall vara tvivelaktig och under alla förhållanden

synes sambandet mellan delaktigheten i ailmänningsskogen och i fonden

böra beaktas. Särskilda rättigheter, som kunnat härflyta ur delägarskapet

(t. ex. naturaförmåner, .såsom rätt till elektrisk kraft) torde även få beak*

tas vid eventuell inlösen av andelar.

Av det sagda har lantmäteristyrelsen dragit den slutsatsen, att inlösningsrätt

beträffande vissa andelar i allmänningsskog icke bör införas utan

närmare utredning. Då frågan emellertid är av betydelse, anser lantmäteristyrelsen

det önskvärt att en sådan utredning kommer till stånd.

I fråga om möjligheterna att verkställa avyttring av mark från

häradsallmänning eller allmänningsskog har utredningen som nämnts allenast

föreslagit en mindre jämkning beträffande allmänningsskogarna i

syfte att mark som behöves för något viktigt allmänt ändamål skall kunna

frånsäljas även om det länder skogsskötseln till men. Som huvudregel

skulle således alltjämt gälla, att häradsallmänningarna och allmänningsskogarna

skola bibehållas oförminskade. Lantbruksstijrelsen har anfört, att

denna regel måhända kunde av en allmänningsslyrelse åberopas som motiv

för att ställa sig avvisande även mot förslag till försäljning av mark som

erfordrades för rationaliseringsändamål. Det syntes därför vara lämpligt

att det klargjordes att häradsallmänningarna och allmänningsskogarna icke

skulle inlaga någon särställning då det gällde att tillhandahålla mark för

dylikt ändamål. Även lantbruksnämnden i Norrbottens lön har yttrat att

häradsallmänningar och allmänningsskogar borde, lika väl som andra jordegendomar,

lämna medverkan till jordbrukets yttre rationalisering och att

därför villkoren för avyttring av mark icke borde göras alltför snäva.

Nämnden har tillagt att det icke syntes behövligt att frågor om avyttring

underställdes Kungl. Maj :t utan prövningen borde förläggas till länsstyrelsen.

Detta har förordats jämväl av lantbruksstijrelsen och lantmäteristyr

elsen.

Utredningens förslag om införande av viss rätt till förvärv av mark

u t a n å tföljande i n f ö r I i v ningss k y 1 d i g h e t har mött kritik

i flertalet remissyttranden. Det har sålunda avstyrkts av kammarkollegiet,

skogsstyrelsen, domänstijrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands,

Örebro och Gävleborgs län, skogsvårdsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands,

Gävleborgs och Norrbottens län samt Sveriges liäradsallmänningsförbund.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr lä.

Kammarkollegiet har till utveckling av sin ståndpunkt anfört följande.

Att i enstaka fall införlivningsskyldigheten och det därav följande inteckningsförbudet

kan ha nödgat delägarna att av likviditetshänsyn av.stå

från en eljest fördelaktig penningplacering i skogsmark låter sig tänkas.

Kollegiet ställer sig dock starkt tvivlande till att dessa olägenheter kunna

vara så starka och ofta förekommande, att de motivera, att man uppgiver

de — även bortsett från intresset av enhetliga skogsvårdsregler — mycket

betydande fördelarna av införlivningsskyldigheten; den försiktighet, som

delägarna och allmänningsstyrelsen tvingas iakttaga vid markförvärv, och

garantien mot att en gång inköpt mark — kanske förvärvad för medel, som

under lång tid kunnat fonderas tack vare försiktiga vinstdispositioner —

för.säljes utan tvingande skäl. Särskilt olämpligt synes det vid jämförelse

med bestämmelserna i lagen om kommunal fondbildning att mark, som delägarna

förvärva för kapitalinkomst eller mera betydande extra avkastning,

icke ovillkorligen skulle införlivas med allmänningen. I motsats mot utredningen

föreställer kollegiet sig att det för delägarna kan vara på lång sikt

fördelaktigast, om de liksom hittills icke kunna förvärva mark att använda

som kreditobjekt eller för att bereda ,sig en realisationsvinst.

Skogsstyrelsen har yttrat att det icke syntes förenligt med allmänningsidén

och knappast heller med de principer som uppbära jordförvärvslagen

att tillåta förvärv av fastigheter som icke vore avsedda att helt eller delvis

införlivas med häradsallmänningen eller allmänningsskogen utan skulle

säljas vid lägligt tillfälle.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har anfört:

Gällande lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet

har till syfte bl. a. att förhindra att jordbruksfastigheter bliva föremål för

spekulationsköp eller köp i kapitalplaceringssyfte, och enligt länsstyrelsens

mening torde det med denna lag avsedda syftet även gälla häradsallmänningarna.

Dessas uppgift är av förvaltande art och icke att driva handel med

skogsfastigheter. För övrigt är länsstyrelsen av den uppfattningen, att skötseln

av sådana fastigheter, som vederbörande allmänning icke har för avsikt

att införliva utan endast använda som tillfälliga kapitalplaceringsobjekt, icke

kommer att bliva lika god som beträffande de till allmänningen hörande

fastigheterna.

Domänstyrelsen har uttalat att det icke vore lämpligt att allmänningar i

någon större utsträckning uppträdde på fastighetsmarknaden, och Sveriges

häradsallmänningsförbund har framhållit att införlivningstvånget befordrade

en sund ekonomi vid häradsallmänningarna eftersom delägarna i dessa

icke kunde skuldbelasta sig för mycket vid inköp av mark för utvidgning

av allmänningen, när de visste att marken måste göras skuldfri inom tre år,

om icke särskilt uppskov erhölles.

Vad angår förfarandet vid inför livning har utredningen,

som jag redan nämnt, icke ifrågasatt någon saklig ändring men föreslagit

att vissa av de nuvarande lagbestämmelserna i ämnet skola överflyttas till

en administrativ författning. Detta förslag har i allmänhet lämnats utan

erinran i remissyttrandena. Skogsstyrelsen har emellertid ansett, att det alltjämt

borde i själva lagarna stadgas skyldighet för länsstyrelserna att i införlivningsärenden

höra vederbörande skogsvårdsstyrelse och att underrätta

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

53

skogsvårdsstyrelsen när förordnande om införlivning meddelats. Lantmätcristyrelsen

har — under erinran att utredningen bland de föreskrifter som

borde överflyttas till administrativ författning upptagit även stadgandet att

införlivad mark fortfarande skall redovisas såsom särskild fastighet — anfört

att detta stadgande, om det över huvud skulle bibehållas, syntes böra

kvarstå i lagarna. Emellertid ville styrelsen ifrågasätta om icke den nu åsyftade

bestämmelsen borde helt utgå. Dess rättsliga innebörd syntes bl. a.

kunna vara, att införlivad mark icke kunde ingå i sammanläggning, och detta

kunde stundom vara till viss nackdel. Även kammarkollegiet har ansett det

böra övervägas att upphäva eller mildra den nu ifrågavarande bestämmelsen.

Som skäl härför har kollegiet anfört att det både för allmänningsstyrelserna

och för de myndigheter som hade att taga befattning med allmänriingsfastigheter

syntes kunna medföra betydande lättnad, om sådana fastigheter

kunde sammanläggas. Liknande uttalanden ha gjorts av skogsvårdsstyrelserna

i Södermanlands, Östergötlands och Skaraborgs län samt av styrelserna

för Österrekarnc och Lösings håradsallmänningar.

Förslaget att tillerkänna häradsallmänningarnas och allmänningsskogarnas

delägare större frihet i fråga om dispositionen av sådan inkomst som nu

hänföres till ordinarie och extra avkastning har avstyrkts

av kammarkollegiet, som anfört, att det vore av värde för allmänningsstyrelserna

att i lagtexten ha ett visst stöd mot tillfälliga opinioner bland delägarna.

Enligt kollegiets mening borde därför jämväl i de nya lagarna intagas

grundläggande bestämmelser om avkastningens användning av i huvudsak

samma innebörd som de nuvarande föreskrifterna i ämnet. I samma

riktning har länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalat sig. Länsstyrelsen i Uppsala

län har — under hänvisning till det särskilda yttrande av länsjägmästaren

Carlsen som fogats vid utredningens betänkande — anfört att i lagtexten

alltjämt borde upptagas föreskrifter om användningen av extra avkastning.

Samma ståndpunkt har intagits av länsstyrelserna i Södermanlands

och Örebro län, skogsvårdsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,

Örebro och Västmanlands län, 8 över jägmästare, Sveriges häradsallmänningsförbund

och 17 allmänningsstyrelser. Slutligen har en ledamot

av skogsstyrelsen förklarat sig anse, att beträffande allmänningsskogarna

i Norrland och Dalarna avkastningens användning borde regleras i

lag enligt samma grunder som hittills.

Vad utredningen föreslagit i fråga om dispositionen av kapitalink

o m s t har ej givit anledning till någon erinran i remissyttrandena.

Däremot har förslaget att ur lagtexten utesluta de nuvarande bestämmelserna

om fortsatt giltighet av äldre reglementsföreskrifter angående f o nd

e r mött gensagor från åtskilliga håll. Sålunda har skogsvårdsstyrelsen i

Norrbottens län anfört att skogsmedelsfonderna vore att anse som ett arv

från gångna generationer och ej borde få skingras eller förbrukas av delägarna.

För att vinna garanti för att de bevarades vore det nödvändigt med

lagbestämmelser i ämnet. Styrelserna för Arvidsjaurs allmänningsskog, Arje
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

plogs allmänningsskog och nybyggarnas särskilda allmänning i Arjeplog ha

uttalat, att i lag borde föreskrivas att skogsmedelsfonderna ej finge nedbringas

under vissa minimibelopp, och 17 andra allmänningsstyrelser ha yttrat,

alt de anslöte sig till den reservation till utredningens betänkande som

i denna del avgivits av jägmästaren Ekman. Även kammarkollegiet, en ledamot

av skogsstyrelsen, domänstyrelsen, flertalet över jägmästare, länsstyrelserna

i Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län samt skogsvårdsstyrelserna

i Kopparbergs och Gävleborgs lön ha förklarat sig biträda nämnda

reservation.

Vad i övrigt beträffar dispositionsrätten över fonder har länsstyrelsen i

Västmanlands län erinrat att utredningens förslag icke vore konsekvent.

För häradsallmänningarnas del skulle det enligt förslaget alltid krävas kvalificerad

majoritet för att en fond skulle få användas till annat ändamål än

det, varför den bildats. Vid allmänningsskogarna skulle däremot motsvarande

villkor komma att gälla endast för redan befintliga fonder, men å

andra sidan skulle i fråga om dylika fonder, förutom kvalificerad majoritet,

fordras godkännande av länsstyrelsen. Anledningen till dessa olikheter

framginge icke av betänkandet. Länsstyrelsen ansåge för sin del att alla

fonder borde behandlas lika i förevarande hänseende och att därvid borde

väljas den strängaste linjen med krav på både kvalificerad majoritet och

länsstyrelsens godkännande. Länsstyrelsen i Jönköpings lön har likaledes

ifrågasatt om icke beslut att använda en fond för annat ändamål än det ursprungliga

borde underställas länsstyrelsen även vid häradsallmänningarna.

Skogsstyrelsen har anfört att det syntes onödigt och opraktiskt att ha olika

regler för allmänningsskogarnas fonder allteftersom de tillkommit före eller

efter den nya lagstiftningens ikraftträdande. Samma åsikt har uttalats av

kammarkollegiet, som tillagt att krav på kvalificerad majoritet för beslut

av nu åsyftat slag borde uppställas för både nya och gamla fonder.

De ändringsförslag utredningen framlagt med avseende å förvaltningen

av häradsal Imänningar och allmänningsskogar ha i allmänhet

lämnats utan erinran. Kammarkollegiet har dock uttalat tvekan om lämpligheten

av att jämväl beträffande allmänningsskogarna införa möjlighet till

röstning genom distriktsombud. Dessutom har kollegiet anfört, att något

stadgande om rätt att ha gemensam styrelse för två eller flera häradsallmänningar

eller allmänningsskogar icke syntes böra meddelas, med mindre det

framginge av remissyttrandena att intresse förefunnes för en sådan förvaltningsform.

Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län har yttrat att det knappast

vore tänkbart att två häradsallmänningar skulle vilja utse gemensam

allmänningsstyrelse, och liknande uttalanden ha gjorts av styrelserna för

Österrekarne och Lösings häradsallmänningar. Länsstyrelsen i Kopparbergs

län har anfört att de fördelar som stode att vinna genom att samma styrelse

utsåges för flera allmänningsskogar lätt kunde äventyras, därest ej jämväl

allmänningsstämman vore gemensam. Länsstyrelsen synes anse att bestämmelser

om gemensam allmänningsstämma böra meddelas.

Till de förvaltningsbestämmelser utredningen ansett böra utgå ur lagtex
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

m

ten hör, som jag förut nämnt, regeln att en revisor skall utses av länsstyrelsen,

som ock har att bestämma arvodet till honom. Utredningen har förutsatt

att motsvarande föreskrift skulle intagas i reglementena. Häremot ha

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands och Västmanlands län

anmärkt att bestämmelsen vore av så stor vikt att den borde stå kvar i lagarna.

Vad slutligen beträffar frågan om förfarandet vid fastställandet

av reglementen har från flera håll ifrågasatts, om det verkligen

vore lämpligt att slopa de nuvarande föreskrifterna om att länsstyrelsen och

skogsvårdsstyrelsen skola yttra sig över förslag till reglemente för allmänningsskog

samt om rätt för länsstyrelsen att hos Kungl. Maj :t väcka förslag

till ändring i dylikt reglemente. Länsstyrelsen i Västerbottens län samt skogsvårdsstyrelsen

och lantbruksnämnden i samma län ha sålunda ansett att någon

lagändring ej borde ske på denna punkt, och länsstyrelsen i Kopparbergs

län har uttalat att länsstyrelsen alltjämt borde få yttra sig över reglementsförslag.

Kammarkollegiet har anfört, att förslaget om borttagande av länsstyrelsens

befogenhet att taga initiativ till ändring i reglemente för allmänningsskog

motiverats med att länsstyrelsens befattning med dessa skogar

avsåges skola inskränkas. Den omständigheten att myndighetskontrollen

över förvaltningen skulle minskas gjorde det emellertid enligt kollegiets uppfattning

snarast mera behövligt att länsstyrelsen bibehölles vid sin rätt att

väcka förslag om ändring av olämpliga reglementsföreskrifter.

Å andra sidan ha länsstyrelserna i Jönköpings och Älvsborgs län, skogsvårdsstyrelsen

i Jönköpings län och lantbruksnämnden i Gävleborgs län

ifrågasatt, att befogenheten att fastställa reglementen för häradsallmänningar

och allmänningsskogar skulle decentraliseras från Kungl. Maj :t till vederbörande

länsstyrelse.

Lantbrukss tyr elsen har ansett önskvärt att lantbruksnämnden hördes innan

reglemente fastställdes. Samma önskemål har framställts av lantbruksnämnden

i Gävleborgs län.

Departementschefen.

Under förarbetena till den nya skogsvårdslagen framhölls det såsom

önskvärt att lagen skulle omfatta alla enskilda skogar i landet och att särlagstiftning

i största möjliga utsträckning skulle undvikas. I överensstämmelse

härmed angavs i direktiven för nu ifrågavarande utredning att dess

huvuduppgift skulle vara att undersöka möjligheterna att föra häradsallmänningarna

och allmänningsskogarna in under skogsvårdslagen. Utredningen

har funnit att intet hinder bör möta mot en sådan åtgärd, och riktigheten

av denna uppfattning har icke bestritts i något av remissyttrandena.

Även jag är av den meningen att det utan olägenhet bör kunna överlämnas

åt delägarna i häradsallmänningarna och allmänningsskogarna att själva

sköta sina skogar utan att därvid vara underkastade strängare ansvar än

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Mcij:ts proposition nr 15.

skogsägare i allmänhet. Jag biträder också utredningens ståndpunkt, att en

friare användning av skogsavkastningen bör medgivas samt att ökad möjlighet

bör beredas att anpassa formerna för allmänningsförvaltningen efter

vad som är lämpligast i varje särskilt fall. Jag förordar därför att en omarbetning

av lagstiftningen på området kommer till stånd i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder utredningen föreslagit.

I vissa remissyttranden har gjorts gällande att, även om häradsallmänningarna

och allmänningsskogarna inordnades under skogsvårdslagen, särskilda

lagbestämmelser dock alltjämt borde meddelas om att skötseln av

dessa skogar skulle ske enligt hushållningsplan och omhänderliavas av

personer med högre skoglig utbildning. Under förarbetena till skogsvårdslagen

framfördes enahanda önskemål med avseende å städernas skogar men

dessa önskemål lämnades utan bifall. Enligt min uppfattning saknas det

anledning att intaga en annan ståndpunkt beträffande de skogar varom nu

är fråga.

Visserligen är det vid häradsalhnänningarna och allmänningsskogarna

kanske än viktigare än eljest att en jämn och uthållig avkastning kan erhållas,

och detta önskemål främjas tydligen bäst om skogsskötseln bedrives

efter en på förhand uppgjord plan. Någon gång torde emellertid förhållandena

kunna vara sådana, att hushållningsplan utan större olägenhet kan

undvaras. I övriga fall lär det kunna förutsättas att delägarna även utan

särskild lagbestämmelse komma att beakta behovet av dylik plan. Skulle

så ej ske, äger Kungl. Maj :t, såsom utredningen framhållit, möjlighet att

tillse att föreskrifter om hushållningsplan inflyta i reglementet. I anslutning

till dylika reglementsföreskrifter bör lämpligen stadgas skyldighet för allmänningsstyrelsen

att låta skogsvårdsstyrelsen taga del av upprättad hushållningsplan.

Något krav på fastställelse av skogsvårdsstyrelsen torde däremot

ej böra uppställas. Ej heller bör någon påföljd för underlåtenhet att

följa planen kunna inträda i annat fall än då förutsättningar föreligga för

tillämpning av skogsvårdslagens ansvarsbestämmelser.

Kravet på anställande av skogsförvaltare med högre skoglig utbildning

är redan för närvarande icke ovillkorligt, utan undantag kunna medgivas

av Kungl. Maj :t. Ett upphävande av lagbestämmelserna i ämnet innebär

följaktligen icke någon saklig ändring, ty Kungl. Maj:t kommer alltjämt att

i samband med reglementenas fastställande kunna vaka över att skogsförvaltningen

anordnas på ett tillfredsställande sätt. Såsom utredningen anfört

bör det även i fortsättningen alltid fordras att skogsskötseln skall stå under

ledning av sakkunnig person. I allmänhet torde det vara önskvärt att heltidsanställd

skogsförvaltare finnes och att därtill utses någon som avlagt

civiljägmästarexamen eller, där så anses tillräckligt, genomgått statens

skogsmästarskola. Vid vissa mindre skogar lär det dock av ekonomiska

skäl vara nödvändigt att saken ordnas på ett enklare sätt. Därvid böra, såsom

utredningen framhållit, även andra lösningar kunna ifrågakomma än de som

nu anvisas i lagarna. Jag delar också utredningens åsikt att arvode till

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj.ts proposition nr lo.

57

skogsförvaltare bör bestämmas av länsstyrelsen sedan yttrande inhämtats

från allmänningsstyrelsen.

Utredningens förslag att andel i häradsallmänning under vissa omständigheter

skall kunna avlösas är ägnat att medföra betydande fördelar i

olika avseenden, och jag tillstyrker därför att det genomföres.

Villkoret för att avlösning skall få ske bör enligt min uppfattning vara

att vederbörande fastighet ej längre är taxerad såsom jordbruksfastighet.

Jag anser mig nämligen icke kunna förorda att avlösning medgives även beträffande

andelar som tillhöra skogsfastigheter utan jordbruk. Sådana andelar

äro stundom av betydande storlek och det är därför icke uteslutet att

en förlust av andelsrätten skulle kunna leda till en sänkning av fastighetens

marknadsvärde med åtföljande försämring av inteckningshavares säkerhet.

Det må också framhållas att skogsfastigheter med andel i häradsallmänning

ej sällan torde ligga i sambruk med jordbruksegendomar och att i dylika

fall andelsrätten kan utgöra ett värdefullt stöd för jordbruket. Införandet av

avlösningsrätt beträffande skogsfastigheter skulle därför lätt kunna ge upphov

till stridigheter och konflikter.

För att avlösning skall få ske bör, såsom utredningen föreslagit, fordras

tillstånd av myndighet. Jag delar också utredningens uppfattning att grunderna

för löseskillingens bestämmande böra angivas i lag. Därest avlösningsrätten

begränsas i enlighet med vad jag nyss förordat, torde det endast i

sällsynta undantagsfall kunna bli fråga om avlösning av annat än små andelar

med obetydligt värde. Vid sådant förhållande bör intet hinder möta

mot att prövningen av avlösningsärenden på sätt utredningen föreslagit förlägges

till länsstyrelsen och att löseskillingen beräknas enbart på grundval

av utdelningen utan hänsyn till fonder och liknande tillgångar. Lösenbeloppet

bör bestämmas av länsstyrelsen och bör motsvara kapitaliserade värdet

av den på fastighetens andelstal belöpande genomsnittsutdelningen för de

tio senast förflutna åren. Med en sådan regel erfordras, såsom kammarkollegiet

framhållit, inga särskilda föreskrifter för det fall att fastigheten

icke ägt bestånd så länge som tio år. I likhet med utredningen finner jag

övervägande skäl tala för att kapitaliseringen sker efter fyra procent.

På de skäl utredningen anfört bör rätt att göra framställning om avlösning

tillkomma endast allmänningsstyrelsen. Jag vill i likhet med utredningen

understryka att sådan framställning icke bör göras utan att förhandlingar

med andelsägaren ägt rum. Har denne ej därvid lämnat medgivande

i ill avlösningen, bör länsstyrelsen höra honom i ärendet. Därest allmänningsstyrelsens

framställning finnes böra bifallas, bör länsstyrelsen förordna

att avlösning skall ske och tillika utsätta viss dag då löseskillingen senast

skall vara erlagd vid påföljd att förordnandet eljest är förfallet. Länsstyrelsen

bör vidare, sedan avlösning skett, sända meddelande därom till vederbörande

fastighetsregisterförare för anteckning i registret.

Några remissinstanser ha uttryckt önskemål alt avlösningsrätt skulle

medgivas ej blott vid häradsallmänningar utan även vid allmänningsskogar.

Tydligen vore det också i och för sig önskvärt att så kunde ske, även om

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

behovet av avlösningsbestämmelser icke är lika framträdande i fråga om allmänningsskogarna

som beträffande häradsallmänningarna. Såsom kammarkollegiet,

lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen framhållit är det

emellertid betydligt svårare att anordna ett avlösningsförfarande vid allmänningsskogarna

än vid häradsallmänningarna. Bl. a. är det på grund av

de regler som gälla för användningen av allmänningsskogarnas avkastning

förenat med stora svårigheter att beräkna värdet av en andel i sådan skog.

Jag är därför för närvarande icke beredd att tillstyrka att bestämmelser om

avlösningsrätt meddelas också för allmänningsskogarnas del. Därest det

framdeles skulle visa sig påkallat, torde emellertid frågan få upptagas till

förnyat övervägande.

Mot den uppmjukning av reglerna om avyttring av mark från allmänningsskog

som utredningen föreslagit finnes uppenbarligen intet att erinra.

Jag kan också instämma i vad som i vissa remissyttranden anförts därom,

att häradsallmänningar och allmänningsskogar icke böra intaga någon

särställning, då det gäller att avstå mark för rationaliseringsändamål. Däremot

anser jag mig icke böra oreserverat biträda det i samma yttranden

framställda förslaget att för giltighet av försäljningsbeslut ej längre skulle

krävas Kungl. Maj :ts utan endast länsstyrelsens godkännande. Huvudregeln

bör alltjämt vara att prövningen skall ankomma på Kungl. Maj :t, som

emellertid bör ha möjlighet att delegera sin befogenhet till underordnad

myndighet.

Ej heller kan jag biträda utredningens förslag om borttagande av skyldigheten

att införliva inköpt mark med vederbörande häradsallmänning

eller alhnänningsskog. Det synes mig icke lämpligt att häradsallmänningarnas

och allmänningsskogarnas delägare skola kunna företaga rena kapitalplaceringsköp

i avsikt att åter sälja marken då behov av likvida medel

uppkommer. För övrigt skulle detta ej heller vara förenligt med bestämmelserna

i jordförvärvslagen. På nu ifrågavarande punkt böra därför de

nuvarande lagarna lämnas i stort sett oförändrade. Vissa instruktionsmässiga

bestämmelser om förfarandet i införlivningsärenden böra dock, såsom

utredningen föreslagit, överföras till en särskild administrativ författning.

Vidare tala enligt min mening övervägande skäl för att i de nya lagarna

ej medtaga stadgandet att införlivad mark fortfarande .skall redovisas

såsom särskild fastighet. Såsom framhållits i flera remissyttranden

torde det stundom kunna vara till fördel att sådan mark kan sammanläggas

med den ursprungliga allmänningsmarken.

I detta sammanhang torde jag något få beröra en fråga som upptagits

bl. a. i lantmäteristyrelsens remissyttrande. Som villkor för införlivning

gäller enligt allmänningslagarna bl. a. att den mark som skall införlivas

blivit i fastighetsregistret uppförd .såsom särskild fastighet samt att delägarna

erhållit lagfart å fastigheten. Samtidigt stadgas i jorddelningslagen

att avstyckning av mark som avses skola bilda en särskild fastighet må

äga rum allenast under förutsättning att den är lämpad för detta ändamål.

Lantmäteristyrelsen har påpekat att det enligt dessa stadganden strängt ta
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

get icke skulle vara möjligt för delägarna i en häradsallmänning eller en

allmänningsskog att få till stånd en bättre arrondering genom inköp av

smärre områden från angränsande fastigheter. Styrelsen tillägger att det

därför vore önskligt att nämnda stadgande i jorddelningslagen finge tolkas

så, att kravet på att .styckningslott som skall registreras för sig skall

vara lämpad att bestå såsom självständig fastighet icke behövde iakttagas

då fråga vore om avstyckning av mark i syfte att införliva den med häradsallmänning

eller allmänningsskog och säkra utsikter förelåge för ett snabbt

genomförande av införlivningen. För min del anser jag en sådan tolkning

stå i god överensstämmelse med grunderna för lagrummet. Risken för att

ett markområde, som inköpts för arronderingsändamål, skulle komma att

säljas i stället för att införlivas torde i praktiken vara synnerligen ringa.

Beträffande användningen av avkastning ansluter jag mig i princip till

utredningens ståndpunkt att det bör överlämnas åt delägarna att besluta

därom utan att vara bundna av detaljerade lagbestämmelser. De erfarenheter

som föreligga giva ej anledning att befara att en sådan frihet skulle

komma att missbrukas. Det bör sålunda enligt min mening ej längre göra.s

någon skillnad mellan ordinarie och extra avkastning. Ej heller synes det

vara påkallat att särskilt omnämna det självklara förhållandet att avkastning

i första hand skall användas till att bestrida nödvändiga utgifter. För

häradsallmänningarnas del bör det vara tillräckligt att angiva att avkastning

må användas till utdelning åt delägarna eller till annat ändamål som

är till gagn för dem. Beträffande allmänningsskogarna lär det däremot

vara ofrånkomligt att mera detaljerade anvisningar lämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med nuvarande bestämmelser om ordinarie avkastning.

Dessutom synes det lämpligt att i lagtexten föreskriva att närmare bestämmelser

om avkastningens användning skola intagas i reglementet.

Med avseende å kapitalinkomst innebär utredningens förslag allenast den

ändringen att rätten att bestämma om användningen av dylik inkomst från

häradsallmänning skall decentraliseras från Kungl. Maj :t till länsstyrelsen.

Häremot har jag intet att erinra.

Jag kan också i huvudsak biträda vad utredningen föreslagit i fråga om

dispositionen av fonder. Jag delar sålunda uppfattningen att i lagen om allmänningsskogar

ej längre bör upptagas något stadgande om fortsatt giltighet

av äldre reglementsföreskrifter rörande fonder.s bevarande vid viss minimistorlek

o. d. Detta innebär emellertid icke att jag anser alla sådana

föreskrifter böra upphävas utan endast att det nu bör ske en omprövning

huruvida det alltjämt föreligger skäl att bibehålla dem. I den mån så finnes

vara fallet böra de överflyttas till de nya reglementena. Likaså tillstyrker

jag förslaget att det skall krävas två tredjedels majoritet för beslut

om att använda en fond till annat ändamål än det, varför den bildats, samt

att sådant beslut av delägare i allmänningsskog dessutom skall underställas

länsstyrelsen för godkännande. Tillräcklig anledning .synes mig icke

föreligga att därvidlag göra undantag för fonder som bildas efter den nya

lagstiftningens ikraftträdande. Å andra sidan finner jag ej heller erforder
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr lö.

ligt att, på sätt två länsstyrelser ifrågasatt, fordra godkännande av länsstyrelsen

även såvitt angår häradsallmänningarnas fonder. Dessa äro i regel

jämförelsevis små och ha icke på långt när samma betydelse som skogsmedelsfonderna

vid allmänningsskogarna.

Vad utredningen anfört om utdelning in natura och om understöd till

förbättringsarbeten å jordbruk torde böra beaktas vid upprättandet och

fastställandet av nya reglementen.

Som utredningen anfört synes det kunna medföra vissa praktiska fördelar,

om möjlighet öppnas för delägarna i allmänningsskog att genom föreskrift

i reglementet bestämma att deras beslutanderätt å allmänningsstämma

skall utövas genom distriktsombud enligt samma metod som nu tillämpas

vid häradsallmänningarna. Jag tillstyrker därför att förslaget därom genomföres.

Däremot anser jag mig icke böra förorda införandet av bestämmelser om

att allmänningsstyrelse eller ekonominämnd skall kunna vara gemensam för

två eller flera häradsallmänningar eller allmänningsskogar. En sådan anordning

skulle kräva invecklade föreskrifter om redovisning, beviljande av

ansvarsfrihet m. m. Än mindre kan jag tillstyrka att möjlighet skall beredas

att också ha gemensam allmänningsstämma. Detta skulle i själva verket innebära

en total sammanslagning av vederbörande allmänningar.

Bestämmelsen att arvode till ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd

skall bestämmas av länsstyrelsen torde, såsom utredningen föreslagit,

utan olägenhet kunna utgå. Det synes också lämpligt att åtskilliga

detaljbestämmelser angående förvaltningsorganen och deras åligganden flyttas

från lagarna till reglementena. Därvidlag bör man dock enligt min mening

ej gå fullt så långt som skett i utredningens förslag, övervägande skäl

synas mig sålunda tala för att i lagtexten alltjämt böra upptagas bestämmelser

om skyldighet för allmänningsstyrelse att avgiva förvaltningsberättelse

och redovisning, om revisorer och deras åligganden, om ordinarie allmänningsstämma

och de ärenden som skola behandlas på sådan stämma samt

om rätt för revisorer och delägare att påkalla extra stämma.

I vissa remissyttranden har påyrkats att det också, liksom nu, i lag skulle

föreskrivas att en revisor skall utses av länsstyrelsen samt åtnjuta arvode

enligt länsstyrelsens bestämmande. För min del anser jag detta obehövligt.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vid fastställandet av nya reglementen

tillse att revisionen anordnas på ett tillfredsställande sätt.

Såsom framgått av det anförda är jag av den uppfattningen att uppgiften

att fastställa reglementen bör tillkomma Kungl. Maj:t. Med den ökade vikt

reglementena avses skola få är det angeläget att fastställelseprövningen sker

efter enhetliga principer. Någon skyldighet för Kungl. Maj :t att höra skogsvårdsstyrelsen

eller lantbruksnämnden torde icke böra föreskrivas. Jag förutsätter

att yttrande från dessa myndigheter ändock kommer att inhämtas

i mån av behov. Däremot anser jag mig böra förorda bibehållande av regeln

att förslag till reglemente för allmänningsskog skall granskas av länsstyrelsen

innan det överlämnas till Kungl. Maj :t. Allmänningsskogarna äga, i viss

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

61

motsats till häradsallmänningarna, betydelse ej blott för delägarna utan även

för ortsbefolkningen i övrigt, och det är därför önskvärt att reglementena för

dessa skogar utformas på ett sätt som tillgodoser jämväl de allmänna ortsintressena.

Av samma skäl bör länsstyrelsen också bibehållas vid sin rätt att

taga initiativ till ändring i dylikt reglemente.

I några remissyttranden har gjorts gällande att bestämmelser borde meddelas

om vem som skall äga uppbära utdelning från häradsallmänning då

vederbörande fastighet övergått till ny ägare samt om verkan av ändringar

i landets administrativa indelning med avseende å rätten till delaktighet i

allmänningsskog som avsatts för viss socken. Några dylika bestämmelser

torde dock icke vara behövliga. I det förra hänseendet böra tillämpas samma

regler som i fråga om avkastning av fast egendom i allmänhet. Vad beträffar

den senare frågan lär det redan tillräckligt tydligt framgå av lagtexten

att allmänningsskog skall anses tillhöra ägarna av de fastigheter, för

vilka den ursprungligen avsatts, oavsett om sockengränserna sedermera blivit

ändrade.

I enlighet med det anförda ha inom jordbruksdepartementet upprättats

förslag till

1) lag om häradsallmänningar;

2) lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; samt

3) lag om ändrad lydelse av 45 § 1 mom. skogsvårdslagen den 21 maj

1948 (nr 237).

För att delägarna i häradsallmänningarna och allmänningsskogarna skola

få tid att anpassa reglementena till den nya lagstiftningen torde dagen för

dennas ikraftträdande böra bestämmas till den 1 januari 1953.

Härefter hemställer föredraganden att lagrådets utlåtande över nämnda

tre lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem

ställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Nils Grass.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr Jo.

Förslag

till

Lag

om häradsallmänningar.

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser om häradsallmänningar.

1 §•

Med häradsallmänning förstås i denna lag av ålder bestående häradsallmänning.

2 §.

Häradsallmänning tillhör ägarna av de fastigheter inom häradet vilka

äro satta i mantal eller med vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts, är

förenad rätt till delaktighet i allmänningen.

Med häradet förstås här det område, som häradet omfattat enligt den av

ålder gällande häradsindelningen.

Ägarna av de i första stycket angivna fastigheterna åtnjuta delaktighet i

allmänningen effer oförmedlade hemmantalet eller, i fråga om fastigheter

för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning, efter den därvid

stadgade grunden.

Är genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad föreskrift

eller på annat lagligt sätt annorlede.s än ovan sägs bestämt om rätt

till delaktighet i häradsallmänning, vare det gällande.

3 §•

Är rätt till delaktighet i häradsallmänning förenad med fastighet som

innehaves med fideikommissrätt eller med ständig eller ärftlig besittningsrätt

eller såsom boställe, äge innehavaren tillgodonjuta sagda rätt .samt i

frågor rörande allmänningen utöva rösträtt för fastigheten.

4 §.

Delägare må ej å annan överlåta sin rätt till delaktighet i häradsalhnänning

annorledes än gemensamt med den fastighet varmed rätten är förenad.

Överlåtelse som sker i strid häremot vare ogill.

Utan hinder av vad i första stycket stadgats må delägare å annan överlåta

den rätt till utdelning från häradsallmänning som enligt vad nedan

sägs tillkommer honom. Sådan överlåtelse gäller ej mot ny ägare eller in
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

63

nehavare av fastigheten, dock att, där överlåtelsen skett genom avtal enligt

vilket nyttjanderätt upplåtits till fastigheten, överlåtelsen skall, om ej

annat avtalats, gälla så länge nyftjanderätten äger bestånd, överlåtelse som

här avses medför ej befogenhet att utöva delägaren tillkommande rösträtt i

frågor rörande allmänningen.

5 §.

Häradsallmänning skall bibehållas oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Häradsallmänning må ej belastas med inteckning och ej

heller tagas i mät för annan fordran än sådan för vilken åtnjutes förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken till betalning ur allmänningen.

6 §.

Delägarnas rätt till häradsallmänning skall, där ej i lag för särskilt fall

annorlunda stadgas, tillgodogöras för delägarnas gemensamma räkning.

Har någon genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad

föreskrift eller på annat lagligt sätt erhållit rätt att i visst avseende

nyttja häradsallmänning, vare det gällande.

7 §•

Häradsallmänning jämte vad från allmänningen härflyter skall, där ej

i denna lag annorlunda stadgas, förvaltas av en av delägarna utsedd allmänningsstyrelse.

Denna utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor i

vilka beslutanderätten ej genom lag eller för allmänningen gällande reglemente

förbehållits delägarna. I fall då beslutanderätten tillkommer delägarna

utövas den å allmänningsstämma.

För varje häradsallmänning skall i den ordning^nedan sägs fastställas

reglemente med bestämmelser rörande allmänningens förvaltning.

Om avlösning av rätt till delaktighet i häradsallmänning.

8 §.

Tillkommer rätt till delaktighet i häradsallmänning fastighet som ej är

taxerad såsom jordbruksfastighet, må länsstyrelsen, på framställning av

allmänningsstyrelsen och efter hörande av fastighetens ägare eller i 3 §

omförmäld innehavare av fastigheten, förordna att rätten till delaktighet

skall avlösas mot ersättning i penningar.

Ersättningens belopp fastställes av länsstyrelsen och skall bestämmas till

två och en halv gånger sammanlagda värdet av vad som under de senast

förflutna tio åren belöpt på fastigheten i utdelning från allmänningen.

Länsstyrelsen skall utsätta vis,s dag, då löseskillingen senast skall hava erlagts

och bevis därom inkommit till länsstyrelsen vid påföljd att förordnandet

om avlösning eljest är förfallet.

Då beslut om avlösning vunnit laga kraft och bevis som omförmäle.s i

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kangl. Maj:ts proposition nr 15.

andra stycket inkommit till länsstyrelsen, åligger det länsstyrelsen att ofördröjligen

översända meddelande om avlösningen till den som för fastighetsregistret.

Genom dennes försorg skall anteckning om avlösningen verkställas

i registret.

Om avyttring och införlivning av mark.

9 §.

Till häradsallmänning hörande område må avyttras genom försäljning

eller annorledes, om avsevärd förmån för delägarna därigenom vinnes samt

avyttringen ej länder skogsskötseln å allmänningen till men eller om eljest

synnerliga skäl föreligga till avyttringen. Rätt att besluta om dylik avyttring

tillkommer delägarna, men avyttringen blir ej giltig med mindre den

godkännes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

10 §.

1 mom. Vilja delägarna inköpa mark för häradsallmännings utvidgning,

äga de besluta därom. Beslutanderätt i sådant avseende tillkommer även

allmänningsstyrelsen, om reglementet medgiver det.

2 mom. Mark som förvärvats av delägarna må av dem åter avyttras, där

ej marken i den ordning nedan sägs blivit införlivad med allmänningen.

Det ankommer på delägarna att besluta om sådan avyttring, dock må beslutanderätt

härutinnan i reglementet tillerkännas även allmänningsstyrelsen.

Om avyttring av mark, vars införlivning med allmänningen vägrats,

stadgas i 16 §.

• 11 §.

Har mark förvärvats av delägarna i häradsallmänning och har marken

ej åter avyttrats sist inom tre år efter det förvärvet skedde, åligger det allmänningsstyrelsen

att inom samma tid hos länsstyrelsen göra ansökan om

markens införlivning med allmänningen.

t

12 §.

Införlivning av mark med häradsallmänning må äga ruin under villkor:

1) att marken i sin helhet eller till huvudsaklig del är skogbärande eller

tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen kan förvaltas gemensamt

med allmänningen, eller ock att den är behövlig för allmänningens

bevakning eller skötsel;

2) att marken genom rågång eller genom lantmäteri- eller mätningsförrättning

som fastställts eller eljest är lagligen gällande är skild från annan

mark;

3) att marken såsom särskild fastighet upptagits i fastighetsregistret;

4) att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken;

5) att klander ej instämts å fånget, att delägarnas rätt till marken ej

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

65

heller eljest finnes tvistig samt att marken ej utmätts eller beslut meddelats

varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur denna;

6) att marken icke besväras av återköpsrätt eller av någon vare sig sökt

eller beviljad inteckning för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån

samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller

sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller servitutsrätt

som förhindrar tillämpande av planmässig skogshushållning eller eljest

strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

13 §.

Finner länsstyrelsen laga hinder ej möta för bifall till ansökningen, skall

länsstyrelsen meddela förordnande om markens införlivning med häradsallmänningen.

Prövas det i 12 § 1) stadgade villkoret för införlivning i fråga om marken

vara för handen men möter på grund av bestämmelserna i 12 § 2)—7)

hinder för ansökningens beviljande, förelägge länsstyrelsen sökanden att

inom viss tid, högst tio år, styrka att hindret undanröjts vid äventyr att

ärendet eljest företages till avgörande i befintligt skick.

Begär sökanden före utgången av den i föreläggandet stadgade tiden uppskov

med fullgörande därav, äge länsstyrelsen, om skäl äro därtill, bevilja

ytterligare uppskov under tid, ej överstigande tio år.

14 §.

Beträffande mark som införlivats med häradsallmänning skola, med undantag

som i 15 § sägs, de enligt denna lag för allmänningen gällande bestämmelserna

så ock vad eljest i lag eller författning är stadgat om nyttjande

av allmänningen äga tillämpning.

Vad i första stycket är sagt skall ock gälla i fråga om andel i samfälld

äga, där sådan andel hör till mark som införlivats med allmänningen.

15 §.

1 mom. Införlivning medför ej rubbning i den införlivade markens ansvarighet

för fordran eller annan rätt varför marken särskilt häftar.

2 mom. Därest efter klander å delägarnas fång till införlivad mark denna

vinnes från delägarna, vare förordnandet om införlivning utan verkan.

3 mom. Är med mark som införlivas med häradsallmänning förenad rätt

till delaktighet i allmänningen, skall genom införlivningen sagda rätt upphöra

att gälla. Skiljes marken sedermera från allmänningen, skall rätten

åter tillkomma marken.

16 §.

Avslås ansökan om införlivning av mark med häradsallmänning, skall

marken, där ej delägarnas förvärv av denna för sådan händelse förfaller,

5 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 15.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

av allmänningsstyrelsen försäljas då så lämpligen kan ske och i varje fall

då försäljning kan äga rum utan förlust för delägarna.

Det åligger allmänningsstyrelsen att sedan försäljning skett ofördröj ligen

göra anmälan därom till länsstyrelsen samt därvid foga försäljningshandlingen

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

17 §.

Länsstyrelsen har att övervaka, att allmänningsstyrelsen fullgör sina

skyldigheter enligt 11 och 16 §§. Åsidosätter allmänningsstyrelsen sådan

skyldighet, må länsstyrelsen genom vite tillhålla allmänningsstyrelsen att

fullgöra den.

Om avkastning och annan inkomst, som härflyter från häradsallmänning.

18 §.

Till häradsallmännings avkastning räknas i denna lag all den inkomst

in natura eller i penningar som erhålles genom tillgodogörande av delägarnas

rätt till allmänningen, i den mån sådant tillgodogörande skall ske för

gemensam räkning, dock med undantag av kapitalinkomst som härflyter

från allmänningen.

Till kapitalinkomst från häradsallmänning hänföras i denna lag medel

som inflyta genom avyttring av mark från allmänningen, ersättning för

mark som genom expropriation, inlösen enligt lagen om rätt i vissa fall för

nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område eller

annat dylikt förfarande skiljes från allmänningen samt ersättning för nyttjande-

eller servitutsrätt som genom sådant förfarande upplåtes å allmänningen

ävensom ersättning för skada eller intrång som allmänningen genom

dylikt förfarande tillskyndas, där sådan ersättning bestämts att utgå

i penningar på en gång.

19 §.

Behållen avkastning må användas till utdelning åt allmänningens samtliga

delägare efter deras delaktighet i allmänningen eller till annat ändamål

som är till gagn för delägarna.

20 §.

Rätt att besluta om användningen av behållen avkastning tillkommer delägarna.

Vilja delägarna använda fonderad avkastning till annat ändamål än det,

för vilket fonderingen ägt rum, vare beslut därom icke giltigt, med mindre

det biträtts av röstande för ett sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande

minst två tredjedelar av allmänningens hela delaktighetstal.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

21 §.

Delägarnas beslutanderätt enligt 20 § må, utom för det fall som avses i

andra stycket, genom reglementet helt eller delvis uppdragas åt allmänningsstyrelsen.

22 §.

Kapitalinkomst skall användas eller fonderas för verkställande av grundförbättringar

å allmänningen eller för inköp av mark för allmänningens

utvidgning eller för annat dylikt ändamål. Det tillkommer länsstyrelsen

att på framställning av allmänningsstyrelsen meddela närmare föreskrifter

i detta hänseende.

Har mark som förvärvats för kapitalinkomst ej lagligen införlivats med

allmänningen, skall, där marken försäljes, köpeskillingen anses utgöra kapitalinkomst.

I fråga om ränta å kapitalinkomst och avkastning av mark som avses i

andra stycket skall vad i 19—21 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om allmänningsstyrelse, revisorer och allmänningsstämma.

23 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse skall vara här i riket bosatt svensk

medborgare, där ej Konungen för särskilt fall medgiver undantag härifrån.

Ledamot av allmänningsstyrelse må, ändå att den tid för vilken han blivit

utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av allmänningsstämman.

Avgår styrelseledamot innan den tid för vilken han blivit vald gått till

ända och finnes ej suppleant, åligger det övriga styrelseledamöter att ofördröjligen

föranstalta om val av ny ledamot för återstående tiden. Utan

hinder av vad sålunda stadgats må dock med valet kunna anstå till nästa

ordinarie allmänningsstämma, såframt styrelsen är beslutför med kvarstående

ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

24 §.

Allmänningsstyrelse äge att själv eller genom ombud ej mindre gentemot

tredje man handla å delägarnas vägnar än även inför domstolar och

andra myndigheter företräda delägarna.

Angående befogenhet för styrelseledamot att för delägarna mottaga delgivning

skall vad i 33 kap. 17 § rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

Vin Styrelsen kära till delägarna, utlyse styrelsen allmänningsstämma

för val av ombud att i tvisten föra delägarnas talan. Stämning skall anses

delgiven då den blivit föredragen å stämman.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

25 §.

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandlingen av fråga rörande

avtal mellan honom och delägarna. Ej heller må han handlägga fråga angående

avtal mellan delägarna och tredje man, där han i frågan äger ett

väsentligt intresse som kan vara stridande mot delägarnas. Vad sålunda

stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan

talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

26 §.

Styrelseledamöter som genom att överskrida dem tillkommande befogenhet

eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda delägarna skada

svare för skadan en för alla och alla för en. Vad nu sagts skall ock gälla,

där styrelseledamöter tillskynda tredje man skada genom överträdelse av

denna lag, reglementet eller annan föreskrift, som myndighet enligt denna

lag meddelat eller fastställt.

27 §.

Allmänningsstyrelsens förvaltning och räkenskaper skola granskas av

två eller flera revisorer.

Till revisor må ej utses den som är i delägarnas eller styrelseledamots

tjänst.

Den tid för vilken revisor utses må ej utgå före nästa ordinarie allmänningsstämma.

Revisor må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända,

skiljas från uppdraget genom beslut av den eller dem som utsett honom.

Avgår av delägarna vald revisor innan den tid för vilken han blivit vald

gått till ända och finnes ej suppleant, åligger det allmänningsstyrelsen att

ofördröj ligen föranstalta om val av ny revisor.

28 §. *

Allmänningsstyrelsen skall årligen inom tid, som angives i reglementet,

till revisorerna avlämna en av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse

för det förflutna räkenskapsåret tillika med redovisning

över inkomster och utgifter.

29 §.

Allmänningsstyrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera

de kontanta medel och övriga tillgångar som stå under styrelsens

förvaltning samt granska alla till förvaltningen hörande böcker, räkenskaper

och andra handlingar. Av revisor begärd upplysning angående förvaltningen

må ej av styrelsen vägras.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter som av delägarna meddelas och ej avse

inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag

eller författning eller mot reglementet.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

69

Revisorerna skola för varje räkenskapsår inom tid som bestämmes i reglementet

avgiva och till styrelsen överlämna en av dem underskriven berättelse

över granskningen.

30 §.

Hava revisorerna i sin berättelse eller annan handling som framlägges

å allmänningsstämma mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen

underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling som

av dem granskats, eller hava de vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet,

vare de som låtit sådant komma sig till last delägarna ansvariga

för all därav uppkommen skada, en för alla och alla för en.

31 §.

I reglementet må bestämmas att delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma

skall utövas genom distriktsombud, utsedda på delägarstämmor

för särskilda distrikt.

32 §.

A delägarstämma äge envar ägare eller i 3 § oförmäld innehavare av

fastighet inom distriktet, med vilken rätt till delaktighet i allmänningen

är förenad, rösträtt efter grunden för sagda delaktighet, där ej nedan i

denna paragraf annorlunda stadgas.

För omyndig delägare röstar förmyndare som har vederbörande fastighet

under sin förvaltning eller, där flera sådana förmyndare finnas, den

som de bland sig utse. För oskiftat dödsbo, bolag eller annan samfällighet

må ej mera än en person utöva rösträtt.

Frånvarande delägares rösträtt må å stämman utövas genom ombud. Ej

må dock någon på grund av fullmakt rösta för mera än en delägare.

Ej må någon å delägarstämma för egen eller annans räkning utöva rösträtt

för mera än en tiondel av hela det delaktighetstal som är företrätt å

stämman.

33 §.

Vad i 32 § är stadgat angående delägarstämma skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om allmänningsstämma, där beslutanderätten utövas omedelbart

av delägarna.

34 §.

Å allmänningsstämma, där beslutanderätten utövas genom dislriktsombud,

äge sådant ombud utöva rösträtt för det delaktighetstal beträffande allmänningen

som sammanlagt tillkommer delägarna i det distrikt för vilket

ombudet utsetts. Företrädes å stämman distrikt av flera ombud, äge dessa

rösta för lika andel av sagda tal. Enskild delägare vare dock obetagct att,

själv eller genom ombud, å stämman utöva rösträtt för honom tillkommande

delaktighetstal, som i så fall avräknas från vederbörande distriktsombuds

röstetal.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

35 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å allmänningsstämma

deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan honom

och delägarna. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga angående

avtal mellan dessa och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt

intresse som kan vara stridande mot delägarnas. Vad sålunda stadgats äge

motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot honom

eller tredje man.

Ledamot av allmänningsstyrelse må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet

för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

36 §.

Ordinarie allmänningsstämma skall hållas en gång om året å tid, som bestämmes

i reglementet.

Å sådan stämma skola allmänningsstyrelsens förvaltningsberättelse för

det förflutna räkenskapsåret jämte därvid fogad redovisning samt revisorernas

berättelse för samma år framläggas, och skall å stämman frågan om

beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen

omfattar företagas till avgörande.

Med nämnda fråga skall dock anstå till fortsatt stämma å viss dag, minst

fyra och högst åtta veckor därefter, om så påfordras av röstande för ett sammanlagt

delaktighetsbelopp, utgörande minst en tiondel av allmänningens

hela delaktighetstal. Utöver sagda tid vare uppskov ej medgivet.

Val av allmänningsstyrelse och revisorer må företagas endast å ordinarie

stämma, dock att fyllnadsval varom i 23 § sista stycket och 27 § femte stycket

stadgas må äga rum å extra stämma.

37 §.

Allmänningsstyrelsen äge när den finner lämpligt utlysa extra allmänningsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra att styrelsen skall utlysa extra stämma att hållas

så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske. Efterkommer

styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna själva

utlysa stämma. Äro ej samtliga revisorer ense om stämmas utlysande, gälle

den mening, varom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal deras mening

som anse extra stämma böra hållas.

Extra stämma skall ock av styrelsen utlysas då det för uppgivet ändamål

skriftligen påfordras av delägare med sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande

minst en tiondel av allmänningens hela delaktighetstal eller den mindre

del därav som må vara bestämd i reglementet.

Länsstyrelsen äge ock, när så finnes nödigt, anmoda allmänningsstyrelsen

att utlysa extra stämma. Efterkommer allmänningsstyrelsen ej inom en vecka

sådan anmodan, må länsstyrelsen själv utlysa stämman.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

38 §.

Underlåter allmänningsstyrelsen att i föreskriven ordning utlysa ordinarie

allmänningsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran

som i 37 § tredje stycket sägs utlyst stämma att hållas så snart det med

iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har länsstyrelsen att, på anmälan

av delägare, ofördröj ligen utlysa stämma.

Om reglemente.

39 §.

Reglemente för häradsallmänning skall, utöver vad ovan stadgats, angiva:

den ort där allmänningsstyrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen skall sammansättas, den tid för vilken styrelsen skall utses

och grunderna för dess beslutförhet;

antalet revisorer samt hur och för vilken tid dessa skola utses;

tiden för räkenskapsavslutning;

platsen för hållande av ordinarie allmänningsstämma; samt

det sätt varpå kallelse till allmänningsstämma skall ske och den tid före

stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna.

Skall enligt reglementet delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma

utövas genom distriktsombud, skall reglementet tillika innehålla föreskrifter

om den ordning, i vilken dessa skola utses.

40 §.

I reglemente må ej intagas bestämmelse om rätt för delägarna, styrelsen

eller annan att besluta skyldighet för delägarna att med egna medel bidraga

till bestridande av utgifter och ej heller eljest bestämmelse som är stridande

mot föreskrift i denna lag eller i lag eller författning i övrigt.

41 §.

Förslag till reglemente skall uppgöras av delägarna samt underställas

Konungen för prövning och fastställelse. Konungen äger vidtaga de ändringar

i förslaget som må finnas påkallade.

Ändring av fastställt reglemente må efter förslag av delägarna eller den

minoritet av dem, som bestämts i reglementet, medgivas av Konungen. Har

dylikt förslag väckts av minoritet som nyss sagts, skola innan förslaget slutligen

prövas delägarna erhålla tillfälle att yttra sig.

Om talan mot allmänningsstyrelse och revisorer.

42 §.

Varder talan å allmänningsstyrelses förvaltning under den tid förvaltningsberättelse

omfattar ej anställd inom sex månader från det berättelsen

framlades å allmänningsstämma, vare så ansett som om ansvarsfrihet blivit

styrelsen beviljad.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen

som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling,

kunna anställas mot honom, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett

även den handlingen.

43 §.

Talan mot revisorer enligt 30 § må ej anställas sedan två år förflutit från

det revisorernas berättelse framlades å allmänningsstämma, utan så är att

talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

Om laga domstol.

44 §.

Delägarna i häradsallmänning skola i de mål, för vilka ej annorlunda

genom lag stadgas, lyda under allmän underrätt i den ort där allmänningsstyrelsen

enligt reglementet har sitt säte.

Om vissa till socknar hörande allmänningar.

45 §.

Har häradsallmänning enligt Konungens medgivande delats mellan socknarna

inom häradet under villkor att varje socken tilldelad allmänningslott

ej finge skiftas mellan hemmanen i socknen, skall vad i denna lag är stadgat

om häradsallmänning i tillämpliga delar gälla om sådan till socken hörande

allmänning.

För varje dylik allmänning skall i den ordning som i 41 § sägs uppgöras

och fastställas reglemente med bestämmelser rörande allmänningens förvaltning.

Straffbestämmelser.

46 §.

Använder någon, som företräder delägarna i häradsallmänning i förvaltningen

av dem tillhörig egendom, sådan egendom eller inkomst därifrån

uppsåtligen i strid mot denna lag eller enligt lagen meddelad föreskrift,

straffes med dagsböter.

Om fullföljd av talan.

47 §.

1 mom. Menar delägare att beslut som fattats å delägar- eller allmänningsstämma

icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag

eller författning eller mot reglementet, må han däremot föra talan genom

besvär, vilka jämte överklagade beslutet skola hava inkommit till länssty
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

relsen inom en månad efter beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan

förlorad. Ändå att talan föres mot beslutet, skall det gå i verkställighet, där

ej länsstyrelsen annorlunda förordnar.

Utslag varigenom delägar- eller allmänningsstämmas beslut upphävts eller

ändrats gälle jämväl för de delägare som ej klagat.

2 mom. Över beslut som länsstyrelsen meddelat enligt denna lag föres

klagan hos Konungen genom besvär, som skola hava inkommit till jordbruksdepartementet

inom en månad från den dag klaganden erhöll del av

beslutet.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953.

Genom denna lag upphäves lagen den 13 maj 1932 (nr 107) om häradsallmänningar.

Äger enligt avtal, som träffats före nya lagens ikraftträdande, arrendator

av kronan tillhörig jordbruksegendom eller ecklesiastikt löneboställe rätt att

tillgodonjuta till egendomen eller bostället hörande andel i häradsallmänning,

vare arrendatorn berättigad att under den tid avtalet gäller utöva

jordägaren tillkommande rösträtt i frågor rörande allmänningen.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

Förslag

till

Lag

om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Med allmänningsskog förstås i denna lag område som avsatts till besparingsskog

vid storskifte i Kopparbergs och Gävleborgs län eller till allmänning

vid awittring i Västerbottens och Norrbottens län.

2 §.

Allmänningsskog tillhör ägarna av de fastigheter för vilka skogen vid

storskifte eller awittring blivit avsatt eller med vilka, enligt vad vid jorddelning

bestämts, är förenad rätt till delaktighet i skogen.

Ägarna av nämnda fastigheter åtnjuta delaktighet i skogen, där ej för särskilt

fall annorlunda bestämts, efter reducerat jordtal eller hemmantal eller,

i fråga om fastigheter för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning,

efter den därvid stadgade grunden.

Denna lag medför ej rubbning i den rätt till skog som enligt vad särskilt

är stadgat tillkommer lapparna.

3 §•

Är rätt till delaktighet i allmänningsskog förenad med fastighet som innehaves

med ständig eller ärftlig besittningsrätt eller såsom boställe, äge innehavaren

tillgodonjuta sagda rätt samt i frågor rörande allmänningsskogen

utöva rösträtt för fastigheten.

4 §•

Delägare må ej å annan överlåta sin rätt till delaktighet i allmänningsskog

annorledes än gemensamt med den fastighet varmed rätten är förenad.

överlåtelse som sker i strid häremot vare ogill.

Utan hinder av vad nu stadgats må delägare, där han enligt det för allmänningsskogen

gällande reglementet äger rätt till utdelning från denna,

å annan överlåta sagda rätt. Sådan överlåtelse gäller ej mot ny ägare eller

innehavare av fastigheten, dock att, där överlåtelsen skett genom avtal enligt

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

liungl. Maj:ts proposition nr 15.

vilket nyttjanderätt upplåtits till fastigheten, överlåtelsen skall, om ej annat

avtalats, gälla så länge nyttjanderätten äger bestånd, överlåtelse som här

avses medför ej befogenhet att utöva delägaren tillkommande rösträtt i frågor

rörande allinänningsskogen.

5 §•

Allmänningsskog skall bibehållas oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Allmänningsskog må ej belastas med inteckning och ej heller

tagas i mät för annan fordran än sådan för vilken åtnjutes förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken till betalning ur skogen.

6 §•

Delägarnas rätt till allmänningsskog skall, där ej i lag för särskilt fall

annorlunda stadgas, tillgodogöras för delägarnas eller ortsbefolkningens gemensamma

räkning enligt vad i denna lag sägs.

7 §■

1 mom. Allmänningsskog skall förvaltas av en av delägarna vald allmänningsstyrelse.

Denna skall ock förvalta vad från skogen härflyter. I reglementet

må dock föreskrivas, att inkomst som härflyter från skogen eller

fond som bildats av sådan inkomst skall förvaltas av särskild av delägarna

vald ekonominämnd eller av myndighet. I reglementet ma ock bestämmas

att en eller flera ledamöter av allmänningsstyrelsen eller ekonominämnd

skola utses av länsstyrelsen.

Allmänningsstyrelsen utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor i

vilka beslutanderätten ej genom lag eller reglementet förbehållits delägarna,

ekonominämnd eller myndighet. I fall då beslutanderätten tillkommer delägarna

utövas den å allmänningsstämma.

2 mom. Beträffande förvaltningen av fond som bildats av inkomst från besparingsskogarna

inom Venjans socken eller från Lima eller Transtrands

sockens besparingsskog äger Konungen utan hinder av vad i denna lag stadgas

efter vederbörande delägares hörande meddela särskilda bestämmelser.

3 mom. För varje allmänningsskog skall i den ordning nedan sägs fastställas

reglemente med bestämmelser rörande förvaltningen av skogen och

vad därifrån härflyter.

Om avyttring och införlivning av mark.

8 §•

Till allmänningsskog hörande område må avyttras genom försäljning

eller annorledes, om avsevärd förmån för delägarna därigenom vinnes samt

avyttringen ej länder skogsskötseln å allmänningsskogen till men eller om

eljest synnerliga skäl föreligga till avyttringen. Rätt att besluta om dylik

avyttring tillkommer delägarna, men avyttringen blir ej giltig med mindre

den godkännes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

9 §•

1 mom. Vilja delägarna inköpa mark för allmänningsskogs utvidgning, äga

de besluta därom. Beslutanderätt i sådant avseende tillkommer även allmänningsstyrelsen,

om reglementet medgiver det.

2 mom. Mark som förvärvats av delägarna må av dem åter avyttras, där

ej marken i den ordning nedan sägs blivit införlivad med allmänningsskogen.

Det ankommer på delägarna att besluta om sådan avyttring, dock må

beslutanderätt härutinnan i reglementet tillerkännas även allmänningsstyrelsen.

Om avyttring av mark, vars införlivning med allmänningsskogen vägrats,

stadgas i 15 §. ö b

10 §.

Har mark förvärvats av delägarna i allmänningsskog för medel som härflutit

från skogen eller genom byte mot vederlag av skogen tillhörande

mark eller genom gåva, åligger det allmänningsstyrelsen att inom tre år

efter det förvärvet skedde hos länsstyrelsen göra ansökan om markens införlivning

med allmänningsskogen. Länsstyrelsen äger dock i särskilt fall

medgiva undantag från denna skyldighet.

11 §•

Införlivning av mark med allmänningsskog må äga rum under villkor:

1) att marken i sin helhet eller till huvudsaklig del är skogbärande eller

tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen kan förvaltas gemensamt

med allmänningsskogen, eller ock att den är behövlig för allmänningsskogens

bevakning eller skötsel;

2) att marken genom rågång eller genom lantmäteri- eller mätningsförrätining

som fastställts eller eljest är lagligen gällande är skild från annan

mark;

ö) att marken såsom särskild fastighet upptagits i fastighetsregistret;

4) att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken;

5) att klander ej instämts å fånget, att delägarnas rätt till marken ej

heller eljest finnes tvistig samt att marken ej utmätts eller beslut meddelats

varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur denna;

6) att marken icke besväras av återköpsrätt eller av någon vare sig sökt

eller beviljad inteckning för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån

samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller

sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller servitutsrätt

som förhindrar tillämpande av planmässig skogshushållning å marken

eller eljest strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

12 §.

Finner länsstyrelsen laga hinder ej möta för bifall till ansökningen, skall

länsstyrelsen meddela förordnande om markens införlivning med allmänningsskogen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lö.

77

Prövas det i 11 § 1) stadgade villkoret för införlivning i fråga om marken

vara för handen men möter på grund av bestämmelserna i 11 § 2)—7)

hinder för ansökningens beviljande, förelägge länsstyrelsen sökanden att

inom viss tid, högst tio år, styrka att hindret undanröjts vid äventyr att

ärendet eljest företages till avgörande i befintligt skick.

Begär sökanden före utgången av den i föreläggandet stadgade tiden uppskov

med fullgörande därav, äge länsstyrelsen, om skäl äro därtill, bevilja

ytterligare uppskov under tid, ej överstigande tio år.

13 §.

Beträffande mark som införlivats med allmänningsskog skola, med undantag

som i 14 § sägs, de enligt denna lag för allmänningsskogen gällande

bestämmelserna så ock vad eljest i lag eller författning är stadgat om nyttjande

av allmänningsskogen äga tillämpning.

Vad i första stycket är sagt skall ock gälla i fråga om andel i samfälld

äga, där sådan andel hör till mark som införlivats med allmänningsskog.

14 §.

1 mom. Införlivning medför ej rubbning i den införlivade markens ansvarighet

för fordran eller annan rätt varför marken särskilt häftar.

2 mom. Därest efter klander å delägarnas fång till införlivad mark denna

vinnes från delägarna, vare förordnandet om införlivning utan verkan.

3 mom. Är med mark som införlivas med allmänningsskog förenad rätt

till delaktighet i skogen, skall genom införlivningen sagda rätt upphöra

att gälla. Skiljes marken sedermera från skogen, skall rätten åter tillkomma

marken.

15 §.

Avslås ansökan om införlivning av mark med allmänningsskog, skall

marken, där ej delägarnas förvärv av denna för sådan händelse förfaller,

av allmänningsstyrelsen försäljas då så lämpligen kan ske och i varje fall

då försäljning kan äga rum utan förlust för delägarna.

Det åligger allmänningsstyrelsen att sedan försäljning skett ofördröj ligen

göra anmälan därom till länsstyrelsen samt därvid foga försäljningshandlingen

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

16 §.

Länsstyrelsen har att övervaka, att allmänningsstyrelsen fullgör sina

skyldigheter enligt 10 och 15 §§. Åsidosätter allmänningsstyrelsen sådan

skyldighet, må länsstyrelsen genom vite tillhålla allmänningsstyrelsen att

fullgöra den.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

Om avkastning och annan inkomst från allmänningsskog.

17 §.

Till allmänningsskogs avkastning räknas i denna lag all den inkomst in

nalura eller i penningar som erhålles genom tillgodogörande av delägarnas

rätt till skogen, i den mån sådant tillgodogörande skall ske för gemensam

räkning, dock med undantag av kapitalinkomst som härflyter från skogen.

Till kapitalinkomst från allmänningsskog hänföras i denna lag medel

som inflyta genom avyttring av mark från skogen, ersättning för mark som

genom expropriation, inlösen enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område eller annat

dylikt förfarande skiljes från skogen samt ersättning för nyttjande- eller

servitutsrätt som genom sådant förfarande upplåtes å skogen ävensom ersättning

för skada eller intrång, som allmänningsskogen genom dylikt förfarande

tillskyndas, där sådan ersättning bestämts att utgå i penningar på

en gång.

18 §.

Behållen avkastning må, enligt närmare föreskrifter, som meddelas i reglementet,

användas till betalning av utskylder för de fastigheter med vilka

rätt till delaktighet i skogen är förenad, till främjande av jordbruket inom

den eller de socknar eller delar av socknar för vilkas jordägare skogen blivit

avsatt eller till annat ändamål som är till gagn för delägarna eller för

befolkningen i sagda socknar eller sockendelar; dock må avkastning från

Svärdsjö och Svartnäs socknars besparingsskog, Envikens sockens besparingsskog,

Dorotea övre allmänningsskog, Vilhelmina övre allmänningsskog,

Sorsele övre allmänningsskog, Tärna och Stensele allmänningsskog

eller allmänningsskog som särskilt avsatts för nybyggare användas för ändamål

som sist sagts, allenast där det är till gagn för delägarna i skogen.

19 §.

Rätt att besluta om användningen av behållen avkastning tillkommer delägarna.

Vilja delägarna använda fonderad avkastning till annat ändamål än det,

för vilket fonderingen ägt rum, vare beslut därom icke giltigt, med mindre

det biträtts av röstande för ett sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande

minst två tredjedelar av allmänningsskogens hela delaktighetstal.

20 §.

Delägarnas beslutanderätt enligt 19 § må, utom för det fall som avses i

andra stycket, genom reglementet helt eller delvis uppdragas åt allmänningsstyrelsen.

21 §.

Kapitalinkomst skall användas eller fonderas för verkställande av grundförbättringar

å allmänningsskogen eller för inköp av mark för skogens ut
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

vidgning eller för annat dylikt ändamål. Det tillkommer länsstyrelsen att på

framställning av allmänningsstyrelsen meddela närmare föreskrifter i detta

hänseende.

Har mark som förvärvats för kapitalinkomst ej lagligen införlivats med

allmänningsskogen, skall, där marken försäljes, köpeskillingen anses utgöra

kapitalinkomst.

I fråga om ränta å kapitalinkomst och avkastning av mark som avses i

andra stycket skall vad i 18—20 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om allmänningsstyrelse, ekonominämnd, revisorer och allmänningsstämma.

22 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd skall vara här i riket

bosatt svensk medborgare, där ej Konungen för särskilt fall medgiver

undantag härifrån.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd må, ändå att den

tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget

genom beslut av den eller dem som utsett honom.

Avgår styrelse- eller nämndledamot innan den tid för vilken han blivit

utsedd gått till ända och finnes ej suppleant, skall, där den avgångne valts

av delägarna, på föranstaltande av allmänningsstyrelsen val av ny ledamot

för återstående tiden ofördröjligen hållas samt, om den avgångne utsetts

av länsstyrelsen, anmälan om avgången genast göras hos denna myndighet

för utseende av ny ledamot för samma tid. Utan hinder av vad nu stadgats

må dock med val av ny ledamot kunna anstå till nästa ordinarie allmänningsstämma,

såframt styrelsen eller nämnden är beslutför med kvarstående

ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

23 §.

Allmänningsstyrelse, ekonominämnd och myndighet som förvaltar delägarna

tillhörig egendom äge i fråga om den egendom som står under dess

förvaltning att själv eller genom ombud ej mindre gentemot tredje man

handla å delägarnas vägnar än även inför domstolar och andra myndigheter

företräda delägarna.

Angående befogenhet för styrelse- eller nämndledamot att för delägarna

mottaga delgivning i angelägenheter rörande egendom som står under styrelsens

eller nämndens förvaltning skall vad i 33 kap. 17 § rättegångsbalken

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vill styrelsen, nämnden eller myndigheten kära till delägarna, utlyse styrelsen

allmänningsstämma för val av ombud att i tvisten föra delägarnas

talan. Stämning skall anses delgiven, då den blivit föredragen å stämman.

24 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd äge ej deltaga i behandlingen

av fråga rörande avtal mellan honom och delägarna. Ej heller

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

må han handlägga fråga angående avtal mellan delägarna och tredje man,

där han i frågan äger ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot delägarnas.

Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång

eller annan talan mot ledamoten eller tredje man.

25 §.

Styrelse- eller nämndledamöter som genom att överskrida dem tillkommande

befogenhet eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda

delägarna skada, svare för skadan en för alla och alla för en. Vad nu sagts

skall ock gälla, där styrelse- eller nämndledamöter tillskynda tredje man

skada genom överträdelse av denna lag, reglementet eller annan föreskrift,

som myndighet enligt denna lag meddelat eller fastställt.

26 §.

Allmänningsstyrelses och ekonominämnds förvaltning och räkenskaper

skola granskas av två eller flera revisorer.

Till revisor må ej utses den som är i delägarnas eller styrelse- eller nämndledamots

tjänst.

Den tid för vilken revisor utses må ej utgå före nästa ordinarie allmänningsstämma.

Revisor må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända,

skiljas från uppdraget genom beslut av den eller dem, som utsett honom.

Avgår av delägarna vald revisor innan den tid för vilken han blivit vald

gått till ända och finnes ej suppleant, åligger det allmänningsstyrelsen att

ofördröjligen föranstalta om val av ny revisor.

27 §.

Det åligger allmänningsstyrelse och ekonominämnd beträffande egendom

som av styrelsen eller nämnden förvaltas att årligen inom tid, som angives

i reglementet, till vederbörande revisorer avlämna en av styrelsens eller

nämndens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse för det förflutna

räkenskapsåret tillika med redovisning över inkomster och utgifter.

28 §.

Allmänningsstyrelse och ekonominämnd skola bereda revisor tillfälle att

när som helst inventera de kontanta medel och övriga tillgångar som stå

under styrelsens eller nämndens förvaltning samt granska alla till förvaltningen

hörande böcker, räkenskaper och andra handlingar. Av revisor begärd

upplysning angående förvaltningen må ej av styrelsen eller nämnden

vägras.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter som av delägarna meddelas och ej avse inskränkning

i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag eller

författning eller mot reglementet.

Det åligger revisorerna eller, där enligt reglementet särskilda grupper re
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

81

visorer utsetts, envar sådan grupp att för varje räkenskapsår inom tid, som

bestämmes i reglementet, avgiva och till allmänningsstyrelsen överlämna

en av revisorerna eller gruppen underskriven berättelse över granskningen.

29 §.

Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling som framlägges å allmänningsstämma

mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen

underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling som av dem

granskats, eller hava de vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet,

vare de som låtit sådant komma sig till last delägarna ansvariga för all därav

uppkommande skada, en för alla och alla för en.

30 §.

I reglementet må bestämmas, att delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma

skall utövas genom distriktsombud, utsedda på delägarstämmor

för särskilda distrikt.

31 §.

Å delägarstämma äge envar ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av

fastighet inom distriktet, med vilken rätt till delaktighet i allmänningsskogen

är förenad, rösträtt efter grunden för sagda delaktighet, där ej nedan i

denna paragraf annorlunda stadgas.

För omyndig delägare röstar förmyndare som har vederbörande fastighet

under sin förvaltning eller, där flera sådana förmyndare finnas, den som

de bland sig utse. För oskiftat dödsbo, bolag eller annan samfällighet må ej

mera än en person utöva rösträtt.

Frånvarande delägares rösträtt må å stämman utövas genom ombud. Ej

må dock någon på grund av fullmakt rösta för mera än en delägare.

Ej må någon å delägarstämma för egen eller annans räkning utöva rösträtt

för mera än en tiondel av hela det delaktighetstal som är företrätt å

stämman eller den mindre del därav, som må vara bestämd i reglementet.

32 §.

Vad i 31 § är stadgat angående delägarstämma skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om allmänningsstämma, där beslutanderätten utövas

omedelbart av delägarna.

33 §.

Å allmänningsstämma, där beslutanderätten utövas genom distriktsombud,

äge sådant ombud utöva rösträtt för det delaktighetstal beträffande

allmänningsskogen, som sammanlagt tillkommer delägarna i det distrikt

för vilket ombudet utsetts. Företrädes å stämman distrikt av flera ombud,

äga dessa rösta för lika andel av sagda tal. Enskild delägare vare dock obetaget

att, själv eller genom ombud, å stämman utöva rösträtt för honom tillkommande

delaktighetstal, som i så fall avräknas från vederbörande distriktsombuds

röstetal.

(5 Uihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 15.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

34 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å

allmänningsstämma deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan

honom och delägarna. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga angående

avtal mellan dessa och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt

intresse som kan vara stridande mot delägarnas. Vad sålunda .stadgats

äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot

honom eller tredje man.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd må ej deltaga i beslut

om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig,

eller i val av revisor.

35 §.

Ordinarie allmänningsstämma skall hållas en gång om året å tid, som

bestämmes i reglementet.

Å sådan .stämma skola allmänningsstyrelsens och ekonominämnds förvaltningsberättelser

för det förflutna räkenskapsåret jämte därvid fogade

redovisningar samt den eller de berättelser, som avgivits av revisorerna för

samma år, framläggas, och skola å stämman frågorna om beviljande av ansvarsfrihet

åt styrelsen och nämnden för den tid förvaltningsberättelserna

omfatta företagas till avgörande.

Med sådan fråga skall dock anstå till fortsatt stämma å viss dag, minst

fyra och högst åtta veckor därefter, om så påfordras av röstande för ett

sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande minst en tiondel av allmänningsskogens

hela delaktighetstal. Utöver sagda tid vare uppskov ej medgivet.

Val av ledamöter av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd samt revisorer

må företagas endast å ordinarie stämma, dock att fyllnadsval varom

i 22 § sista stycket och 26 § femte stycket förmäles må äga rum å extra

stämma.

36 §.

Allmänningsstyrelsen äge när den finner lämpligt utlysa extra allmänningsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra stämma att

hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Hava jämlikt reglementet särskilda grupper revisorer utsetts, äge varje

grupp samma rätt. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran,

äge revisorerna eller vederbörande grupp utlysa stämma. Råder ej enighet

om stämmas utlysande, gäller den mening varom de flesta förena sig

och vid lika röstetal deras mening som anse extra stämma böra hållas.

Extra .stämma skall ock av styrelsen utlysas då det för uppgivet ändamål

skriftligen påfordras av ekonominämnd, myndighet som i 7 § 1 mom. första

stycket avses eller delägare med sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande

minst en tiondel av allmänningsskogens hela delaktighetstal eller den mindre

del därav som må vara bestämd i reglementet.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

83

Länsstyrelsen äge ock, när så finnes nödigt, anmoda allmänningsstyrelsen

att utlysa extra stämma. Efterkommer allmänningsstyrelsen ej inom

en vecka sådan anmodan, må länsstyrelsen själv utlysa stämma.

37 §.

Underlåter allmänningsstyrelsen att i föreskriven ordning utlysa ordinarie

allmänningsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran

som i 36 § tredje stycket sägs utlyst stämma att hållas så snart

det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har länsstyrelsen

att, på anmälan av ekonominämnd, myndighet som i 7 § 1 mom. första

stycket avses eller delägare, ofördröjligen utlysa stämma.

Om reglemente.

38 §.

Reglemente för allmänningsskog skall, utöver vad ovan stadgats, angiva

den ort där allmänningsstyrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen och, i förekommande fall, ekonominämnd skola .sammansättas,

den tid för vilken de skola utses och grunderna för deras beslutförhet;
antalet

revisorer samt hur och för vilken tid dessa skola utses;

tiden för räkenskapsav,slutning;

platsen för hållande av ordinarie allmänningsstämma; samt

det sätt varpå kallelse till allmänningsstämma skall ske och den tid före

stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna.

Skall enligt reglementet delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma

utövas genom distriktsomhud, skall reglementet tillika innehålla föreskrifter

om den ordning, i vilken dessa skola utses.

39 §.

I reglemente må ej intagas bestämmelse om rätt för delägarna, styrelsen

eller annan att besluta skyldighet för delägarna att med egna medel bidraga

till bestridande av utgifter och ej heller eljest bestämmelse som är

stridande mot föreskrift i denna lag eller i lag eller författning i övrigt.

40 §.

Förslag till reglemente skall uppgöras av delägarna. Förslaget insändes

till länsstyrelsen, som med eget yttrande överlämnar förslaget till Konungen

för prövning och fastställelse. Konungen må vidtaga de ändringar i förslaget

som må finnas påkallade.

Ändring av fastställt reglemente må efter förslag av länsstyrelsen, delägarna

eller den minoritet av dem som bestämts i reglementet medgivas av

Konungen. Väckes av delägarna förslag om sådan ändring, skall om behandling

och prövning av förslaget gälla vad i första stycket stadgas. Har

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

dylikt förslag väckts av länsstyrelsen eller av minoritet som nyss sagts,

skola innan förslaget slutligen prövas delägarna erhålla tillfälle att yttra

sig.

Om talan mot allmänningsstyrelse, ekonominämnd och revisorer.

41 §•

Varder talan å allmänningsstyrelses eller ekonominämnds förvaltning

under den tid förvaltningsberättelse omfattar ej anställd inom sex månader

från det berättelsen framlades å allmänningsstämma, vare så ansett som

om ansvarsfrihet blivit styrelsen eller nämnden beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen

som grundas därpå, att styrelse- eller nämndledamot begått brottslig

handling, kunna anställas mot honom, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen

avsett även den handlingen.

42 §.

Talan mot revisorer enligt 29 § må ej anställas sedan två år förflutit

från det revisorernas berättelse framlades å allmänningsstämma, utan så

är att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

Om behörig myndighet.

43 §.

Delägarna i allmänningsskog skola i de mål, för vilka ej annorlunda genom

lag stadgas, lyda under allmän underrätt i den ort varest allmänningsstyrelsen

eller, där målet angår egendom som förvaltas av ekonominämnd

eller myndighet, denna enligt gällande föreskrifter har .sitt säte.

44 §.

Är allmänningsskog belägen inom två eller flera län skola de uppgifter

som enligt denna lag eller reglementet tillkomma länsstyrelse eller skogsvårdsstyrelse

i fråga om sådan skog handhavas av länsstyrelsen eller skogsvårdsstyrelsen

i det län där allmänningsstyrelsen enligt reglementet har sitt

säte.

Straffbestämmelser.

45 §.

Använder någon, som företräder delägarna i allmänningsskog i förvaltningen

av dem tillhörig egendom, sådan egendom eller inkomst därifrån

uppsåtligen i strid mot denna lag eller enligt lagen meddelad föreskrift,

straffes med dagsböter.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

85

Om fullföljd av talan.

46 §.

1 mom. Menar delägare att beslut som fattats å delägar- eller allmänningsstämma

icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider-mot lag

eller författning eller mot reglementet må han däremot föra talan genom

besvär, vilka jämte överklagade beslutet skola hava inkommit till länsstyrelsen

inom en månad efter beslutets dag. Försummas det, vare rätt till

talan förlorad. Ändå att talan föres mot beslutet skall det gå i verkställighet,

där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar.

Utslag varigenom delägar- eller allmänningsstämmas beslut upphävts eller

ändrats gälle jämväl för de delägare som ej klagat.

- 2 mom. Över beslut som länsstyrelse meddelat enligt denna lag föres

klagan hos Konungen genom besvär som skola hava inkommit till jordbruksdepartementet

inom en månad från den dag klaganden erhöll del av beslutet.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953.

Genom denna lag upphäves lagen den 17 juni 1938 (nr 297) om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna.

Äger enligt avtal, som träffats före nya lagens ikraftträdande, arrendator

av kronan tillhörig jordbruksegendom eller ecklesiastikt boställe rätt att

tillgodonjuta till egendomen eller bostället hörande andel i allmänningsskog,

vare arrendatorn berättigad att under den tid avtalet gäller utöva

jordägaren tillkommande rösträtt i frågor rörande skogen.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts med bestämmelse i nya lagen, skall denna i .stället tillämpas.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 45 § 1 mom. skogsvårdslagen

den 21 maj 1948 (nr 237).

Härigenom förordnas, att 45 § 1 mom. skogsvårdslagen den 21 maj 1948

skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.)

45 §.

1 mom. Från tillämpningen av

denna lag undantages skogsmark

med därå växande skog

1) lydande under lagen om häradsallmånningar

eller lagen om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna;

2) å ecklesiastika boställen och

andra fastigheter av kyrklig natur;

3) å sådana fastigheter, som avses

i § 4 förordningen den 26 januari

1894 angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket;

samt

4) å övriga kronan tillhöriga fastigheter,

som icke innehavas med

stadgad åborätt.

(Föreslagen lydelse.)

45 §.

1 mom. Från tillämpningen av

denna lag undantages skogsmark

med därå växande skog

1) å ecklesiastika boställen och

andra fastigheter av kyrklig natur;

2) å sådana fastigheter, som avses

i § 4 förordningen den 26 januari

1894 angående hushållningen med de

allmänna skogarna i riket; samt

3) å övriga kronan tillhöriga fastigheter,

som icke innehavas med

stadgad åborätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1953.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

87

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 16 maj

1951.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 28 mars 1951 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

2 februari 1951, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om häradsallmänningar;

2) lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; samt

3) lag om ändrad lydelse av 45 § 1 mom. skogsvårdslagen den 21 maj

1948 (nr 237).

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av chefen för rättsavdelningen i jordbruksdepartementet S. J. M.

Strömberg.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag om häradsallmänningar.

6 §■

Beträffande denna paragraf hänvisas till vad lagrådet anfc^ vid 40 §.

7 §•

Enligt 8 § första stycket första punkten lagen den 13 maj 1932 om häradsallmänningar

skall häradsallmänning jämte vad därifrån härflyter förvaltas

av en av delägarna utsedd allmänningsstyrelse, där ej i lagen annorlunda

stadgas. Sistnämnda erinran har enligt motiven till lagen betingats

därav att enligt 30 § andra stycket befogenheten att förvalta häradsallmänning

under vissa förutsättningar kan av länsstyrelsen fråntagas allmänningsstyrelsen

och överlämnas åt en eller flera gode män. Någon motsva
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

rande bestämmelse har icke influtit i det remitterade förslaget. Detta innehåller

ej heller i övrigt något stadgande, enligt vilket förvaltningen kan utövas

av annan än allmänningsstyrelsen. Lagrådet hemställer därför, att

uttrycket »där ej i denna lag annorlunda stadgas» i första stycket första

punkten av förevarande paragraf måtte utgå.

8 §■

Den rätt till delaktighet i häradsallmänning, som är förenad med en fastighet,

får enligt förevarande bestämmelse i vissa fall avlösas av allmänningsstyrelsen.

Såsom motivering för en sådan avlösningsrätt anförde utredningen

bland annat, att häradsallmänningarna vore avsedda att vara den

jordbrukande befolkningen till gagn. I närheten av tätorterna skedde emellertid

ofta en omfattande avstyckning av tomter från mantalssatta jordbruksfastigheter.

Denna utveckling ginge stundom så långt, att av den ursprungliga

fastigheten slutligen återstode endast gator, vägar och allmänna platser,

vilka dock alltjämt vore bärare av mantalet och därmed förenad andel

i häradsallmänning. Vidare hade det före tillkomsten av nu gällande jorddelningslag

i stor utsträckning förekommit, att fastigheter med del i häradsallmänning

genom ägostyckning uppdelats i mindre lotter för tomtändamål.

Dessa lotter hade åsatts hemmantal och därigenom erhållit andelar i

allmänningen. Ej sällan vore dessa andelar så små, att den rätt till utdelning

de medförde saknade praktisk betydelse. Såsom exempel nämndes fall,

vari utdelningen understigit 50 öre för år. Uppenbart vore, att det i fall av

nu åsyftad beskaffenhet skulle innebära fördelar från flera synpunkter att

kunna utlösa vederbörande fastighet från dess delaktighet i allmänningen.

Utredningen förordade därför bestämmelser härom. Enligt dessa skulle som

villkor för rätt till avlösning gälla, att den fastighet, vartill andelen hörde,

ej längre vore att betrakta såsom jordbruksfastighet.

Departementschefen har framhållit, att förslaget att andel i häradsallmänning

under vissa omständigheter skulle kunna avlösas vore ägnat att

medföra betydande fördelar i olika avseenden. Den modifikationen har

emellertid gjorts i utredningens förslag att som villkor för avlösning uppställts,

att vederbörande fastighet ej längre är taxerad som jordbruksfastighet.

Enligt vad departementschefen anfört, medför detta, att avlösning icke

medgivits beträffande andelar, som tillhöra skogsfastigheter utan jordbruk.

Sådana andelar vore understundom av betydande storlek, och det vore därför

icke uteslutet, att en förlust av andelsrätten skulle kunna leda till sänkning

av fastighetens marknadsvärde med åtföljande försämring av inteckningshavares

säkerhet.

Enligt det föreliggande förslaget skall väl ägaren av den fastighet, om

vars andelsrätt är fråga, höras över ansökan om avlösning av andelsrätten,

men avlösning kan äga rum trots att han bestrider ansökningen. Löseskillingen

skall bestämmas enbart på grundval av utdelningen utan hänsyn

till fonder och liknande tillgångar. Uteslutet är alltså icke, att löseskillingen

kan komma att understiga det verkliga värdet av andelsrätten och att fastig
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

hetsägaren följaktligen kan komina att lida förlust, om avlösningen genomföres.

Vidare är att märka, att förslaget icke heller innehåller några bestämmelser,

som avse att skydda inteckningshavare mot förlust.

Av vad nu anförts framgår, att fastighetsägarens och inteckningshavarnas

rätt icke kan anses vara tillgodosedd på ett betryggande sätt, därest fråga

är om avlösning av andelar, som äga mera betydande värde. Enligt lagrådets

mening är det därför välbetänkt, att avlösningsrätt beträffande andelar,

som tillhöra skogsfastigheter, icke medgivits. Departementschefen

har framhållit, att det enligt förslaget endast i sällsynta undantagsfall kunde

bliva fråga om avlösning av annat än andelar av obetydligt värde. Det

må emellertid framhållas, att avlösning icke under några förhållanden bör

få ske, därest densamma skulle medföra avsevärt förfång för fastighetens

ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av fastigheten eller inteckningshavare

och denne icke lämnat medgivande till avlösningen. Sålunda bör tillstånd

ej givas utan fastighetsägarens samtycke, därest löseskillingen skulle

komma att med något avsevärt belopp understiga andelens verkliga värde;

och även om ägaren lämnat medgivande till avlösning, bör sådan i allt fall

icke tillåtas, om det kan antagas, att avlösningen skulle lända inteckningshavare

till skada, och denne icke samtyckt till åtgärden. Det bör följaktligen

ankomma å länsstyrelsen att, då ansökan om avlösning gjorts, icke

blott tillse, att fastigheten äger delaktighet i allmänningen och ej är taxerad

som jordbruksfastighet, utan jämväl företaga en sådan oskadlighetsprövning,

som nu är sagd. Visserligen vore det ur principiell synpunkt riktigast,

att detta åliggande komme till uttryck i lagtexten. Denna kan emellertid ej

anses resa något hinder mot att sådan prövning äger rum. Härtill kommer,

att med den utformning det remitterade förslaget fått avlösning praktiskt

taget torde komma att avse endast andelar med bagatellartade värden och

att man kan utgå från att länsstyrelsen självmant kommer att beakta förhållandet

i de, av allt att döma, få undantagsfall, vari anledning därtill föreligger.

Med hänsyn härtill har lagrådet funnit sig kunna godtaga förslaget. Emellertid

vill lagrådet understryka, att därest det skulle bliva fråga om att,

såsom utredningen föreslagit, tillämpa avlösningsförfarandet även beträffande

skogsfastigheter, särskilda lagbestämmelser måste anses erforderliga

såsom garanti för att avlösning icke må lända rättsägare till verkligt förfång
Enligt

utredningens förslag skulle löseskillingen vid avlösning av rätt till

delaktighet i liäradsallmänning Utgöra tjugufem gånger det belopp, vartill

fastighetens utdelning från allmänningen genomsnittligen uppgått under

de sist förflutna tio åren eller den kortare lid fastigheten ägt bestånd.

Beträffande det fall att fastighet, vars andel skall inlösas, ägt bestånd under

kortare tid än tio år har kammarkollegiet anfört att, enär utdelningen,

vare sig den utgått i penningar eller in natura, måste ha varit för varje fastighet

bestämd med hänsyn till dennas mantal eller — i fråga om avstyckad

lägenhet med andelsrätt — till viss kvotdel av stamfastighetens mantal, det

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr lo.

alltid syntes vara möjligt att i efterhand beräkna den på viss fastighet belöpande

utdelningen under de senaste tio åren, även om fastigheten icke bestått

så länge. Den av utredningen föreslagna regeln för dylika fall vore

därtör icke blott ägnad att leda till orättvisa utan även onödig.

Departementschefen har för sin del framhållit, att lösenbeloppet borde

motsvara kapitaliserade värdet av den på fastighetens andelstal belöpande

genomsnittsutdclningen för de tio senast förflutna åren, samt i anslutning

därtill anfört, att — såsom kammarkollegiet yttrat — med en sådan regel

inga särskilda föreskrifter erfordrades för det fall att fastigheten icke ägt

bestånd så länge som tio år. I andra stycket av nu förevarande paragraf har

därefter åt bestämmelsen i ämnet givits den avfattningen, att ersättningens

belopp skall bestämmas till två och en halv gånger sammanlagda värdet

av vad som under de senast förflutna tio åren belöpt på fastigheten i utdelning

från allmänningen.

Den innebörd, som bestämmelsen enligt departementschefens ovan återgivna

uttalande bör äga, skulle enligt lagrådets mening komma till tydligare

uttryck, därest stadgandet så formulerades, att ersättningens belopp skall

bestämmas till två och en halv gånger sammanlagda värdet av den på fastighetens

delaktighetstal belöpande utdelningen från allmänningen för de

senast förflutna tio åren.

12 §.

I denna paragraf stadgas bland villkoren för att införlivning av mark

med häradsallmänning må äga rum, under punkt 5) att beslut ej meddelats,

varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur marken, samt under

punkt 6) att marken icke besväras av någon vare sig sökt eller beviljad

inteckning för fordran. Då med hänsyn till sistnämnda villkor sagda under

punkt 5) upptagna bestämmelse icke torde äga någon självständig betydelse,

synes densamma böra utgå ur lagen.

Såsom villkor för införlivning stadgas vidare bland annat, att marken

upptagits i fastighetsregistret såsom särskild fastighet och att lagfart meddelats

å delägarnas fång till marken. I anslutning härtill må erinras, att avstyckning

av mark jämlikt 19 kap. 2 § jorddelningslagen må äga rum allenast

om styckningsdelen till omfång och beskaffenhet i övrigt samt med

hänsyn till belägenheten är sådan, att den för sig eller, om den är avsedd att

i samband med avstyckningen sammanläggas med annan mark, tillsammans

med denna bildar en fastighet, som är varaktigt lämpad för sitt ändamål.

Lantmäteristyrelsen har framhållit, att det enligt dessa stadganden strängt

taget icke skulle vara möjligt för delägarna i en häradsallmänning att få

till stånd en bättre arrondering genom inköp av smärre områden från angränsande

fastigheter. Styrelsen har därför ansett det vara önskligt, att

nämnda stadgande i jorddelningslagen finge tolkas så, att kravet på att avstyckningslott,

som skall registreras för sig, skall vara lämpad att bestå

såsom självständig fastighet icke behövde iakttagas, då fråga vore om av
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr lö.

styckning av mark i syfte att införliva den med häradsallmänning och

säkra utsikter förelåge för ett snabbt genomförande av införlivningen. Departementschefen

har ansett en sådan tolkning stå i god överensstämmelse

med grunderna för lagrummet.

Lagrådet beaktar till fullo önskvärdheten av att markförvärv i arronderingssyfte

underlättas för delägarna i häradsallmänning men betvivlar, att

den väg, varpå man tänkt nå detta mål, är framkomlig. Omförmälda stadgande

i jorddelningslagen har tillkommit i syfte att förebygga olämplig

fastighetsbildning. Det har ansetts vara av synnerlig vikt, att garantier skapas

mot en alltför långt gående uppdelning av bestående fastigheter. Den

fria rätten att i sammanhang med eller efter laga skifte uppdela hemman

och hemmansdelar, som tidigare rått, hade medfört påtagliga olägenheter,

bestående i jordens splittring och olämpliga uppdelning, och framtvingat

restriktioner i allmänt intresse. Fastighetsindelningen fyller numera en jordpolitisk

funktion. Ur allmän synpunkt har uppställts kravet på att endast

sådana nya fastigheter få komma till stånd, vilka på ett varaktigt sätt äro

lämpade för sitt ändamål. Uppfyller en avstyckningslott icke i och för sig

detta villkor, är avstyckningen tillåten endast för såvitt lotten sammanlägges

med annan mark och den fastighet, som därigenom bildas, är lämpad för

sitt ändamål. Eftergift från dessa regler medgives i vissa, i lagen angivna

fall, som i detta sammanhang sakna intresse.

Vid omförmälda stadgandes tillkomst framhölls uttryckligen, att den omständigheten,

att styckningslott är avsedd att brukas tillsammans med annan

jord, ej får medräknas vid bedömande av frågan om lottens lämplighet

att utgöra en fastighet för sig. Det underströks, att skärpning av kravet

på ändamålets varaktighet inträder, när det tilltänkta användningssättet

förutsätter sambruk, samt att avstyckning då ej får ske med mindre den

särskilda garanti för inträdet och fortbeståndet av sambruket föreligger, som

sammanläggning utgör. Att bilda en fastighet, som enligt vad redan vid dess

tillkomst kan konstateras är i och för sig oduglig, endast i förlitande på att

den blir sambrukad med annan fastighet ansågs betänkligt. Lagrådet hänvisar

härutinnan till fastighetsbildningssakkunnigas betänkande med förslag

till lag om ändring i vissa delar av jorddelningslagen m. m., SOU 1944 nr 46,

s. 77 f. samt departementschefens uttalande i propositionen nr 232 till riksdagen

1947 (se NJA 1948 avd. II s. 16). I detta sammanhang äro jämväl

följande rättsfall av visst intresse, nämligen NJA 1930 B 203, 1934 B 79

och 1935 s. 442.

Väl äro förhållandena, då fråga är om mark som är avsedd att införlivas

med häradsallmänning, icke fullt jämförliga med dem vid sambruk i allmänhet,

eftersom större anledning än eljest föreligger att antaga, att sambruket

blir varaktigt vid en sådan införlivning. Emellertid föreligger ju intet

hinder enligt häradsallmänningslagen, att införlivad mark kan komma

att skiljas från allmänningen genom försäljning, eventuellt tillsammans

med annan jord. Uteslutet är alltså ej, att om avstyckning skulle tillåtas av

en lott, Irots alt denna vore olämplig som fastighet för sig, den olämpliga

fastigheten skulle kunna komma ut i marknaden. De skäl, som i allmänhet

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

lala för att bedömandet av frågan om avstyckningslotts lämplighet att bilda

en fastighet för sig icke får ske med hänsyn till avsett sambruk med annan

jord, kunna därför icke anses sakna giltighet i förevarande fall. Ej heller

låter det sig göra att betrakta införlivningsåtgärden likvärdig med sammanläggning

och av denna anledning eftergiva kravet att, om lotten ej lämpligen

kan utgöra en fastighet för sig, densamma måste sammanläggas med

annan fastighet. Visserligen har den förstnämnda åtgärden viss offentligrättslig

karaktär, men rättsverkningarna därav äro ur fastighetsbildningssynpunkt

i ingen mån jämförliga med dem, som äro förenade med en sammanläggning.

Införlivningen utgör följaktligen icke sådan garanti mot

olämplig fastighetsbildning, som omförmälda villkor för avstyckning avse

att giva.

Härtill kommer ännu ett tungt vägande skäl, nämligen att såväl utformningen

av reglerna om avstyckning som förarbetena till dessa måste föra till

den slutsatsen, att extensiv lagtolkning icke är tillåten här. Faran av eftergift

i fråga om de uppställda kraven för avstyckning är, att en icke avsedd

och icke önskvärd uppmjukning av reglerna så småningom kan äga rum.

Eftergift i ett fall leder nämligen lätt till sådan i ett annat, som är snarlikt;

och fall kunna otvivelaktigt förekomma, som icke väsentligen skilja sig

från förevarande, om huvudvikten lägges på frågan om varaktigheten av ett

avsett sambruk. Exempelvis kan anföras, att en stiftelse förvärvar mark för

arrondering av sitt skogsområde och hinder mot sammanläggning möter av

någon anledning. Här kan man likaväl som vid införlivning med häradsallmänning

presumera, att sambruket blir varaktigt.

På sålunda anförda grunder hyser lagrådet den uppfattningen, att om man

vin underlätta för delägarna i häradsallmänning att få till stånd en bättre

arrondering genom införlivning med allmänningen av smärre områden från

angränsande fastigheter, den riktiga vägen är att företaga ändring av jorddelningslagen

eller ock jämka bestämmelserna i häradsallmänningslagen så,

att dessa ej utgöra hinder mot införlivning av mark, vilken avstyckats för

att sammanläggas med häradsallmänning eller fastighet, som är införlivad

med sådan.

19 §.

Medan den nu gällande lagen om häradsallmänningar upptager utförliga

regler om användningen av avkastningen från häradsallmänning, överlämnar

den föreslagna nya lagen åt delägarna att besluta härom utan att de därvid

äro bundna av detaljerade lagbestämmelser. I förevarande paragraf angives

endast, att behållen avkastning må användas till utdelning åt alimänningens

samtliga delägare efter deras delaktighet eller till annat ändamål, som är till

gagn för delägarna. I och för sig synes intet vara att erinra mot vad sålunda

föreslagits. Emellertid ma framhallas, att stadgandet i 20 § andra stycket

förutsätter, att avkastning kan fonderas för visst ändamål. I 22 § första stycket

upptages en bestämmelse angående fondering av kapitalinkomst. Med

hänsyn till avfattningen av sist omförmälda båda stadganden torde det vara

lämpligt att i nu förevarande paragraf uttryckligen angives, att behållen av
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

kastning jämväl må fonderas. Något hinder lärer icke föreligga att avkastning

fonderas utan att i samband med beslutet därom bestämmes för vilket

ändamål fonderingen sker. Det ankommer då på delägarna att framdeles besluta

om de fonderade medlens användning för ändamål, som angives i nu

ifrågavarande paragraf; uppenbarligen bliva bestämmelserna i 20 § andra

stycket om kvalificerad majoritet ej tillämpliga i sådant fall.

23 §.

I den föreslagna lagen liksom i nu gällande lag om häradsallmänningar

uppställes icke fordran därpå, att ledamot av allmänningsstyrelse skall vara

myndig. Med hänsyn till de viktiga uppgifter, som åligga en allmänningsstyrelse,

och det betydande värde häradsallmänning i allmänhet äger synes

emellertid en sådan fordran vara fullt motiverad. Det må härutinnan även

framhållas, att enligt aktiebolagslagen och det förslag till lag om ekonomiska

föreningar, som genom proposition förelagts innevarande års riksdag,

endast myndig person kan tillhöra aktiebolags respektive sådan förenings

styrelse. På grund av det sagda hemställer lagrådet, att i första stycket

av förevarande paragraf intages bestämmelse att ledamot av allmänningsstyrelse

skall vara myndig.

27 §.

Enligt detta lagrum skola allmänningsstyrelsens förvaltning och räkenskaper

granskas av två eller flera revisorer. Av vem de skola utses angives

icke, utan avsikten är att reglementet skall innehålla bestämmelser därom.

Enligt lagrådets mening är det emellertid mindre lämpligt, att frågan om

vem som skall utse revisorerna lämnas helt öppen i lagen, helst som det i

fjärde stycket av förevarande paragraf stadgas, att revisor må skiljas från

uppdraget genom beslut av den eller dem som utsett honom, och i sista stycket

gives en regel för det fall, att av delägarna vald revisor avgår utan att suppleant

finnes. Med hänsyn härtill synes i första stycket lämpligen böra angivas,

att revisorerna skola utses av delägarna eller på annat i reglementet angivet

sätt.

, I fråga om vilka personer, som ej må utses till revisorer, angiver förevarande

lagrum allenast den som är i delägarnas eller styrelseledamots tjänst.

Denna kortfattade och till sin innebörd mycket begränsade regel återfinnes

i 1932 års lag om häradsallmänningar. Även äldre lagar rörande bolag och

föreningar hade motsvarande föreskrift, d. v. s. utesluten var blott den som

var i bolagets (föreningens) eller styrelseledamots tjänst. I nyare lagar på

hithörande område har det emellertid ansetts påkallat att vidga kretsen av

dem, som icke må utses till revisorer. Så har exempelvis skett i 107 § lagen

den 14 september 1944 om aktiebolag, 100 § lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse

samt 40 § i det innevarande års riksdag genom proposition

förelagda förslaget till lag om ekonomiska föreningar. Enligt lagrådets mening

bör ifrågavarande bestämmelse i det remitterade förslaget avfattas så,

att den kommer i närmare överensstämmelse med motsvarande regler i nyss
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

angivna lagstadganden. Vid lagtextens utformning på denna punkt torde

lämpligen förslaget till lag om ekonomiska föreningar kunna tjäna till förebild.

Sistnämnda lagförslags avfattning är jämväl så till vida att föredraga

som därav tydligt framgår, att om jävsförhållande inträder efter det revisor

utsetts, han blir obehörig för uppdraget.

31 §.

I förslaget upptagas endast tämligen knapphändiga regler rörande delägarstämma.

Åtskilliga föreskrifter i detta hänseende, som återfinnas i

50—53 §§ 1932 års lag om häradsallmänningar, äro avsedda att erhålla sin

motsvarighet i reglementsbestämmelser. Enligt 51 § 3 mom. sistnämnda lag

åligger det i vissa fall länsstyrelsen att, därest delägarstämma ej blivit utlyst,

vidtaga åtgärder för utlysande av sådan stämma. Då det synes mindre

lämpligt att bestämmelse, varigenom länsstyrelse ålägges att fullgöra sådan

uppgift, får sin plats i ett reglemente, hemställer lagrådet, att föreskrift

i angivna hänseende upptages i lagen. Detta synes lämpligen kunna ske genom

ett tillägg till 38 § av innehåll att vad där stadgas skall äga motsvarande tilllämpning,

därest delägarstämma ej utlyses i föreskriven ordning.

38 §.

Beträffande denna paragraf hänvisas till vad lagrådet anfört under 31 §.

39 §.

Därest, såsom lagrådet vid 27 § förordat, bestämmelse intages i nämnda

paragraf om hur revisorer skola utses, föranleder detta en mindre jämkning

i förevarande lagrum.

Den föreslagna lagen innehåller, i motsats till 1932 års lag, icke något

stadgande om de fall, då å allmänningsstämma må företagas ärende som ej

angivits i kallelsen. Enär vid sådant förhållande med hänsyn till sakens

natur reglementet måste innehålla bestämmelser härom, torde bland de i nu

ifrågavarande paragraf uppräknade ämnen, vari reglementet skall giva föreskrifter,

böra upptagas även det nyss berörda.

40 §.

I förevarande paragraf har, i nära anslutning till 40 § andra stycket gällande

lag, influtit föreskrift, att i reglemente ej må intagas bestämmelse om

rätt för delägarna, styrelsen eller annan att besluta skyldighet för delägarna

att med egna medel bidraga till bestridande av utgifter. Stadgande att

sådan skyldighet icke kan åläggas delägare synes emellertid vara av den

natur, att det bör ha sin plats bland de allmänna bestämmelserna i lagen.

Lagrådet hemställer därför, att i lagens första avdelning, förslagsvis som

ett tredje stycke i 6 §, måtte upptagas en bestämmelse av innehåll, att delägare

ej skall vara skyldig att med egna medel bidraga till bestridande avutgifter

för allmänningen.

Vad i sista delen av nu förevarande paragraf föreslagits torde såsom onödigt

kunna utgå ur lagen.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj. ts proposition nr 15.

Därest vad lagrådet ovan hemställt blir beaktat, förordar lagrådet, till

undvikande av omnumrering av efterföljande paragrafer, att föreskrifterna

i första stycket av 41 § upptagas under 40 §.

41 §.

Den prövningsrätt, som tillkommer Konungen i fråga om förslag till reglemente,

omfattar enligt 40 § tredje stycket gällande lag såväl förslagets

överensstämmelse med lagens föreskrifter som dess ändamålsenlighet i övrigt.

Med den lydelse första stycket i nu förevarande paragraf erhållit kan

möjligen vara tveksamt, huruvida Konungen äger pröva mer än förslagets

laglighet. Då någon saklig ändring i förhållande till vad för närvarande gäller

icke lärer vara åsyftad, synes i tydlighetens intresse lämpligt, att stadgandet

något omformuleras, förslagsvis så att Konungen prövar förslagets

överensstämmelse med lag och dess ändamålsenlighet samt äger vidtaga de

ändringar däri som må finnas påkallade.

I övrigt hänvisar lagrådet till sitt yttrande vid 40 §.

45 §.

Beaktas lagrådets hemställan vid 40 § angående uppflyttning av första

stycket i 41 § till 40 §, bör jämkning vidtagas i andra stycket av förevarande

paragraf.

46 §.

Förevarande paragraf innehåller bestämmelse om straff för det fall att

någon, som företräder delägarna i häradsallmänning i förvaltningen av

dem tillhörig egendom, använder sådan egendom eller inkomst därifrån

uppsåtligen i strid mot lagen eller enligt densamma meddelad föreskrift.

Straffbestämmelsen torde åsyfta ledamot av allmänningsstyrelse eller hos

denna anställd befattningshavare. Delägarna i häradsallmänning ha av

gammalt betraktats såsom sådan menighet, varom numera förmäles i 25

kap. 11 § strafflagen (se rättsfall i NJA 1891 s. 333, departementschefens

uttalande vid tillkomsten av 1932 års lag om häradsallmänningar, NJA 1932

avd. II s. 366, samt yttrande inom lagrådet vid granskningen av samma

lag, NJA 1932 avd. II s. 359). Jämväl delägarna i sådan allmänning, som

avses i 45 § av departementsförslaget, torde vara att hänföra till menighet,

som nu sagts. Förslaget kan ej anses åsyfta att göra ändring beträffande

den offentligrättsliga karaktär, som sålunda tillkommer delägarna i häradsallmänningar

och nu avsedda, till socknar hörande allmänningar. Härav

följer, att ledamot av allmänningsstyrelse eller hos sådan styrelse anställd

befattningshavare är underkastad ansvar enligt tillämpligt lagrum i 25 kap.

strafflagen för förbrytelse i fullgörandet av det honom lämnade uppdraget,

såframt gärningen ej eljest är särskilt belagd med straff.

Beträffande ämbetsbrott erinras, att i 1 § av sagda kapitel straff stadgas

för tjänstemissbrulc, vartill är att hänföra att ämbetsman genom handling

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungi. Iviaj.is proposition nr 15.

eller underlåtenhet missbrukar sin ställning till förfång för det allmänna

eller någon enskild samt gärningen ej utgör förskingring eller annan trolöshet

eller eljest är särskilt belagd med straff. Åsidosätter ämbetsman av

försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger enligt lag, instruktion

eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaflenhet

samt utgör ej gärningen tjänstemissbruk och är densamma ej heller

eljest särskilt belagd med straff, inträder jämlikt 4 § i samma kapitel straff

för tjänstefel.

Såsom av det ovan anförda framgår, utgör ett åsidosättande från tjänstemans

sida av åliggande enligt lag eller särskild jämlikt lag meddelad föreskrift

antingen tjänstemissbruk eller tjänstefel, för såvitt gärningen ej är

hänförlig till förskingring eller annat brott. Under bestämmelsen i 25 kap.

4 § strafflagen falla såväl uppsåtliga förbrytelser som förseelser av oaktsamhet.

Sagda stadgande har över huvud taget till uppgift att med straff belägga

alla förbrytelser i tjänsten, vilka icke kunna hänföras under annat lagrum.

Den nu ifrågasatta straffbestämmelsen kan följaktligen icke anses omfatta

något slag av åsidosättande av tjänsteplikt, som icke faller under rekvisitet

för tjänstemissbruk eller tjänstefel. Förevarande paragraf har därför ingen

självständig uppgift att fylla, om syftet med densamma, såsom ordalagen

närmast tyda på, är att kriminalisera ett åsidosättande av tjänsteåliggande,

vartill ledamot av allmänningsstyrelsen eller hos styrelsen anställd befattningshavare

gör sig skyldig. Tydligt är, att specialbestämmelse i fråga om

ämbetsbrott icke bör ifrågakomma, därest den ej påkallas av ett verkligt

behov.

Det är emellertid att märka, att paragrafen bär sin motsvarighet i 65 §

1932 års lag om häradsallmänningar. Med den utformning förslaget erhållit

synas likväl de skäl, som föranlett sistnämnda stadgande, ha åtminstone

i allt väsentligt förlorat sin giltighet. Härutinnan må till en början framhållas,

att gällande lag innehåller detaljerade bestämmelser, delvis av tvingande

natur, om förvaltningen av de allmänningar, som lagen avser, och om användningen

av avkastningen från dessa, huvudsakligen åsyftande att främja

en god skogsvård eller utvidgning av allmänningarna. Omförmälda stadgande

i 65 § bildar tillsammans med 64 § en grupp av straffbestämmelser,

som avse att giva effekt åt dessa förvaltningsföreskrifter. Vid tillkomsten

av 1932 års lag framhöll departementschefen, att ledamot av styrelse för

häradsallmänning eller sockenallmänning eller hos sådan styrelse anställd

tjänsteman, som vid uppdragets fullgörande åsidosatte vad honom lagligen

ålåge, kunde fällas till ansvar enligt 25 kap. strafflagen. Det straff, som för dylik

förbrytelse kunde ådömas enligt sagda kapitel, finge i allmänhet anses tillräckligt

effektivt för tryggande av efterlevnaden från alhnänningsstyrelsernas

och hos dessa anställda tjänstemäns sida av de i förslaget upptagna

bestämmelserna. Beträffande vissa överträdelser av dessa bestämmelser vore

emellertid att märka, att överträdelserna framträdde mera såsom kränkningar

av det allmänna skogsvårdsintresset än såsom förbrytelser i fullgörandet

av allmänt uppdrag, och torde dylika överträdelser ej lämpligen

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kunql. Maj.ts proposition nr 15.

böra straffas enligt 25 kap. strafflagen. Till överträdelser av denna beskaffenhet

vore att hänföra företagande eller föranstaltande av avverkning eller

annan åtgärd å här avsedd allmänning i strid mot fastställd hushållningsplan

eller särskilda av skogsvårdsstyrelsen meddelade föreskrifter samt användande

av avkastning eller annan inkomst från allmänningen i strid mot

vad därutinnan vore stadgat i lagen. Beträffande nu angivna överträdelser

ansågos därför särskilda föreskrifter om ansvar höra meddelas. (Se NJA

1932 avd. II s. 366 f.)

En av grundtankarna i departementsförslaget är att föra häradsallmänningarna

in under skogsvårdslagen och att överlämna åt delägarna att

själva sköta sina skogar utan att därvid vara underkastade strängare ansvar

än skogsägare i allmänhet. I enlighet härmed ha ur den föreslagna lagen

utmönstrats alla bestämmelser om skötseln av dessa skogar och om

hushållningsplaner. Vidare har det principiellt överlämnats åt delägarna att

själva besluta beträffande användningen av avkastning för ändamål, som

är till gagn för dem, utan att vara bundna av detaljerade lagbestämmelser.

Allenast beträffande användningen av kapitalinkomst meddelas i 22 § tvingande

bestämmelser. Med den principiella uppläggning, som det remitterade

förslaget sålunda erhållit, kunna de i förevarande paragraf åsyftade gärningarna

icke i nämnvärd mån betraktas såsom en kränkning av det allmänna

skogsvårdsintresset utan torde huvudsakligen vara att hänföra till

förbrytelser i fullgörandet av allmänt uppdrag. Dessa brott synas följaktligen

rätteligen böra bestraffas enligt 25 kap. strafflagen.

Slutligen kan anmärkas, att enär den föreslagna straffbestämmelsen endast

avser uppsåtliga kränkningar av lagen eller enligt denna meddelad

föreskrift, förseelser av liknande beskaffenhet, vilka ha sin grund i vårdslöshet,

skulle bliva straffbara enligt 25 kap. 4 § strafflagen, vilket lagrum

med hänsyn till straffpåföljden är strängare än förevarande paragraf. Detta

är icke tillfredsställande.

På skäl, som nu anförts, synes ifrågavarande straffbestämmelse böra

utgå ur förslaget. Det kan emellertid, ej minst i syfte att effektivt trygga

efterlevnaden av det i 22 § meddelade förbudet mot användning a\ kapitalinkomst

till annat ändamål än där sägs, vara av betydelse, att lagen innehåller

en erinran om att ledamot av allmänningsstyrelse och hos styrelsen

anställd befattningshavare äro med avseende å sina åligganden underkastade

det ansvar, som i lag stadgas beträffande ämbetsman. Härutinnan

kan något av stadgandena i 19 kap. 14 § andra stycket föräldrabalken, 4 §

stadgan den 18 maj 1945 om notarius publicus eller, i vad det avser ansvar,

10 kap. 9 § eller 13 kap. 6 § vattenlagen tjäna som förebild. Det hemställes

följaktligen, att en sådan erinran i stället införes i paragrafen. Iakttages

detta, bör rubriken till denna paragraf lämpligen lyda »Ansvarsbestämmelse».

7 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 15.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Övergångsbestämmelserna.

I remissprotokollet har anförts, att dagen för lagens ikraftträdande ansetts

böra bestämmas till den 1 januari 1953 för att delägarna i häradsallmänningarna

skola få tid att anpassa reglementena till den nya lagstiftningen.

Det synes emellertid i viss mån oegentligt att reglementena utan stöd av

bestämmelserna i den nya lagen redan under giltighetstiden för nuvarande

lag erhålla ett innehåll, som i vissa avseenden kan strida mot nu gällande

föreskrifter, låt vara att ifrågavarande reglementsbestämmelser icke

skulle träda i kraft förrän samtidigt med den nya lagen. Med anledning härav

lärer till första stycket av de föreslagna övergångsbestämmelserna böra

fogas ett tillägg av innehåll, att redan före den 1 januari 1953 förslag till

reglemente i enlighet med nya lagens bestämmelser må uppgöras och fastställas.

Enligt förslaget skall 1932 års lag upphävas i och med ikraftträdandet

av den föreslagna lagen. Äldre lag bör emellertid i viss omfattning alltjämt

gälla. Tydligt är sålunda, att därest handling, som utgör brott mot 1932 års

lag men icke är straffbelagd enligt den nya lagen, begåtts före den 1 januari

1953, densamma bör kunna beivras även efter sagda dag. Detta lärer visserligen

följa av sakens egen natur (se rättsfall i NJA 1919 s. 238 och

1920 s. 94). I ett flertal lagar, exempelvis allmänna förfogandelagen och

prisregleringslagen, har dock i tydlighetens intresse upptagits särskild bestämmelse

att vad i lagen stadgas i fråga om brott, som begåtts under tiden

för lagens giltighet, skall äga tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört

att gälla. En liknande föreskrift synes lämpligen böra upptagas bland

övergångsbestämmelserna till det remitterade förslaget.

Övergångsbestämmelserna till 1932 års lag innehålla föreskrift att, därest

arrendator av kronan tillhörig jordbruksdomän eller ecklesiastikt löneboställe

enligt avtal, som träffats före lagens ikraftträdande — d. v. s. den

1 januari 1934 -—- äger rätt att tillgodonjuta till domänen eller bostället

hörande andel i häradsallmänning, arrendatorn skall vara berättigad att

under den tid avtalet gäller utöva jordägaren tillkommande rösträtt i frågor

rörande allmänningen. Då syftet med de föreskrifter, som upptagas i

tredje stycket av övergångsbestämmelserna till det remitterade förslaget,

icke lärer vara annat än att alltjämt gällande avtal, som beröres av den äldre

övergångsbestämmelsen, skall bibehålla sin verkan, böra orden »nya lagens

ikraftträdande» utbytas mot »den 1 januari 1934», varjämte nämnda

stycke i övrigt torde böra avfattas i ordagrann överensstämmelse med motsvarande

föreskrift i övergångsbestämmelserna till 1932 års lag.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

99

Förslaget till lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

6 §•

Under hänvisning till vad som anförts vid 40 § förslaget till lag om häradsallmänningar

hemställer lagrådet, att till nu förevarande paragraf

måtte fogas ett nytt andra stycke av innehåll, att delägare ej skall vara

skyldig att med egna medel bidraga till bestridande av utgifter för allmänningsskogen.

9 §.

Medan i 8 § givas regler om avyttring av mark, som hör till allmänningsskog,

behandlas i 2 mom. av förevarande paragraf frågan om rätt för delägarna

att åter avyttra mark, som förvärvats av dem och icke införlivats

med allmänningsskogen. I anslutning till vad i motsvarande fall gäller beträffande

delägarna i häradsallmänning innehåller sistnämnda lagrum ett

stadgande av innehåll att delägarna i allmänningsskog må avyttra sådan

av dem förvärvad mark. Denna bestämmelse, som saknar motsvarighet i

lagen den 17 juni 1938 om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, synes

icke stå i överensstämmelse med innehållet i 10 §. Där stadgas nämligen att,

om mark förvärvats för medel som härflutit från allmänningsskogen eller

genom byte mot vederlag av skogen tillhörande mark eller genom gåva, det

åligger allmänningsstyrelsen att inom tre år från förvärvet göra ansökan

om markens införlivning, från vilken skyldighet länsstyrelsen dock i särskilt

fall äger medgiva undantag. Till de fall av markförvärv, som avses

i 10 §, äro de ojämförligt flesta att hänföra. Beträffande dem gäller alltså,

att delägarna regelmässigt icke äga åter avyttra marken, utan ansökan skall

göras om markens införlivning. Först om denna ansökan avslås inträder

icke blott rätt utan, jämlikt 15 §, även skyldighet att avyttra marken. Det

må anmärkas, att enligt lagen om häradsallmänningar föreligger den väsentliga

olikheten, att skyldighet att söka införlivning av förvärvad mark inträder

först därest delägarna icke inom tre år efter förvärvet åter avyttrat

marken. Då med hänsyn till vad nu anförts innehållet i 2 mom. av förevarande

paragraf måste anses vilseledande, hemställer lagrådet, att momentet

måtte antingen utgå eller så omarbetas, att det bringas i överensstämmelse

med föreskrifterna i 10 §. Om 2 mom. utgår, föranleder det, att momentindelning

icke skall förekomma.

11 §•

Då vad lagrådet vid 12 § förslaget till lag om häradsallmänningar anfört

rörande punkt 5) äger motsvarande tillämpning beträffande punkt 5) i

förevarande paragraf, synas ur sistnämnda punkt böra utgå orden »eller

beslut meddelats varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur

denna».

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

18 §.

På skäl motsvarande dem, som anförts vid 19 § förslaget till lag om häradsallmänningar,

torde i förevarande paragraf böra uttryckligen angivas,

att behållen avkastning jämväl må fonderas.

19 §.

Enligt vad i remi&sprotokollet anföres skall för beslut att använda eu

fond till annat ändamål än det varför den bildats krävas två tredjedels majoritet

samt beslutet dessutom underställas länsstyrelsen för godkännande.

Sistnämnda villkor har emellertid ej kommit att inflyta i förevarande paragraf.

Lagrådet hemställer därför, att lagtexten kompletteras i detta hänseende.

22 §.

Under hänvisning till vad som anförts vid 23 § förslaget till lag om häradsallmänningar

förordar lagrådet, att förevarande paragraf kompletteras

med bestämmelse att ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd

skall vara myndig.

26 §.

Lagrådet hemställer, under hänvisning till sitt yttrande vid 27 § förslaget

till lag om häradsallmänningar, dels att stadgande intages om att revisorerna

skola utses av delägarna eller på annat i reglementet angivet sätt, dels

ock att andra stycket omarbetas.

37 §.

På skäl som anförts vid 31 § förslaget till lag om häradsallmänningar

hemställes, att i förevarande paragraf upptages en föreskrift av innehåll

att vad där .stadgas skall äga motsvarande tillämpning, därest delägarstämma

ej utlyses i föreskriven ordning.

38 §.

Med åberopande av vad lagrådet anfört vid 26 § förevarande lagförslag

och 39 § förslaget till lag om häradsallmänningar hemställer lagrådet, att

nu ifrågavarande lagrum måtte undergå motsvarande jämkning och komplettering

som sistnämnda paragraf i lagen om häradsallmänningar.

39 §.

överföres, såsom lagrådet förut hemställt, första delen av innehållet i

förevarande paragraf till 6 §, kan senare delen såsom onödig utgå.

40 §.

Därest lagrådets hemställan vid 41 § förslaget till lag om häradsallmänningar

vinner beaktande, bör motsvarande ändring vidtagas i förevarande

paragraf.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Beträffande andra stycket vill lagrådet framhålla, att lika väl som länsstyrelsen

skall yttra sig över ett av majoriteten bland delägarna väckt förslag

om ändring i fastställt reglemente och detta förslag för den skull skall

insändas till länsstyrelsen, synes länsstyrelsen böra avgiva utlåtande över

ändringsförslag, som därtill berättigad minoritet av dem framställer, och

sådant förslag följaktligen böra ingivas till länsstyrelsen. Jämkning av bestämmelsen

i detta hänseende är därför önskvärd.

Utgår den i 39 § föreslagna bestämmelsen ur förslaget i enlighet med

vad lagrådet förut hemställt, bör till undvikande av omnumrering av efterföljande

paragrafer första stycket av 40 § upptagas under 39 §.

45 §.

Vad lagrådet anfört vid 46 § förslaget till lag om häradsallmänningar

gäller i tillämpliga delar även bestämmelsen i förevarande paragraf. Lagrådet

hemställer därför om motsvarande ändring av sistnämnda lagrum

samt av rubriken till detsamma.

Övergångsbestämmelserna.

Av skäl som anförts vid övergångsbestämmelserna till förslaget till lag

om häradsallmänningar synes till första stycket av de nu föreslagna övergångsbestämmelserna

böra fogas ett tillägg av innehåll, att redan före den

1 januari 1953 förslag till reglemente i enlighet med nya lagens bestämmelser

må uppgöras och fastställas.

Under hänvisning till vad lagrådet förut yttrat vill lagrådet jämväl framhålla

önskvärdheten av att bestämmelse meddelas därom att 1938 års lag

alltjämt skall äga tillämpning i fråga om brott mot sagda lag, som begåtts

före den 1 januari 1953.

Bland övergångsbestämmelserna till 1938 års lag finnes såsom 68 §

upptaget ett stadgande att, därest arrendator av kronan tillhörig jordbruksegendom

eller ecklesiastikt boställe enligt avtal, som träffats före lagens

ikraftträdande — d. v. s. den 1 januari 1940 — äger rätt att tillgodonjuta

till egendomen eller bostället hörande andel i allmänningsskog, arrendatorn

skall vara berättigad att under den tid avtalet gäller utöva jordägaren

tillkommande rösträtt i frågor rörande skogen. Då de i tredje stycket av övergångsbestämmelserna

till det remitterade förslaget upptagna stadgandena

icke lära åsyfta annat än att bibehålla sådant avtal, som nyss nämnts, vid

verkan, torde orden »nya lagens ikraftträdande» böra utbytas mot »den 1

januari 1940».

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr lä.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 45 § 1 mom.

skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 287).

I 45 § skogsvårdslagen stadgas i 2 mom. att, om skog som i 1 mom 2)—4)

angives ligger i samfällighet med skog som lyder under nämnda lag, denna

skall äga tillämpning å det samfällda skogsområdet i dess helhet.

Då enligt det remitterade förslaget punkten 1) i 1 mom. skall utgå samt

punkterna 2)—4) skola givas beteckningarna 1)—3), följer därav, att även

2 mom. måste ändras, lämpligen på det sätt att »2) — 4)» utgår ur lagtexten.

Denna ändring föranleder sådan jämkning av förslaget i övrigt,

att »1 mom.» skall utgå ur såväl rubriken som ingressen.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

103

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 december 1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Danielson, Zetterberg,

Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Lingman, Hammarskjöld,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 16

maj 1951 avgivna utlåtande över de den 2 februari 1951 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) lag om häradsallmänningar;

2) lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; samt

3) lag om ändrad lydelse av 55 § 1 mom. skogsvårdslagen den 21 maj

1958 (nr 237).

Föredraganden anför följande.

I enlighet med vad lagrådet hemställt har i 6 § förslaget till lag om

häradsallmänningar upptagits bestämmelse att delägare ej skall vara skyldig

att med egna medel bidraga till bestridande av utgifter för allmänningen.

I samband därmed ha, såsom lagrådet förordat, stadgandena i 40 § av

det remitterade förslaget fått utgå och ha i stället till 40 § överförts de

föreskrifter som i det remitterade förslaget hade sin plats i 41 § första

stycket. Dessa föreskrifter ha därvid något omformulerats i överensstämmelse

med vad lagrådet föreslagit.

Motsvarande ändringar ha vidtagits i 6, 39 och 40 §§ förslaget till lag om

allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Samtidigt ha de stadganden,

som fått kvarstå i 40 § sistnämnda förslag och som i det remitterade förslaget

bildade paragrafens andra stycke, underkastats sådan jämkning som

lagrådet ansett önskvärd.

Lagrådets erinringar i fråga om 7 och 8 §§ förslaget till lag om häradsallmänningar

ha beaktats.

Vid 12 § samma förslag har lagrådet anfört, att det enligt lagrådets mening

ej läte sig göra att utan lagändring tillgodose önskemålet om underlättande

av förvärv i arronderingssyfte av smärre markområden för införlivning

med häradsallmänning. Lagrådet har ansett, att det riktiga sättet

att vinna detta syfte vore att företaga ändring av jorddelningslagen eller

också jämka bestämmelserna i häradsallmänningslagen så, att dessa ej

hindrade införlivning av mark, vilken avstyckats för att sammanläggas med

s. 104 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1-5.

104

häradsallmänning eller fastighet som införlivats med sådan. Beträffande

den sistnämnda utvägen vill jag framhålla, att vid avstyckning för sammanläggning

frågan, huruvida avstyckningen kommer att fastställas, är svävande

ända till det ögonblick då sammanläggningsärendet avgöres. Det bör

tydligen icke ifrågakomma att låta länsstyrelsen förordna om införlivning

av ett markområde, beträffande vilket det ännu är ovisst huruvida det kommer

att kunna avstyckas. En eventuell ändring i införlivningsbestämmelserna

finge väl därför avse, att länsstyrelsen skulle äga befogenhet att meddela

villkorlig föreskrift om införlivning, att gälla under förutsättning att sammanläggning

komme till stånd. Ett sådant system skulle emellertid medföra

åtskilliga olägenheter, och jag kan därför icke tillstyrka att det genomföres.

Jag vill erinra att en liknande ordning tidigare tillämpats i fråga

om vissa avstyckningar, som skulle fastställas av länsstyrelsen, samt att

de därmed förenade olägenheterna voro en bidragande orsak till att länsstyrelsernas

befattning med fastställelsefrågor avskaffades år 1950. En tänkbar

utväg att undvika villkorliga införlivningsbeslut vore, att prövningen

av införlivningsärenden överflyttades från länsstyrelsen till ägodelningsdomaren.

Detta skulle emellertid från andra synpunkter vara mindre lämpligt,

och ej heller denna lösning kan jag därför förorda. Det återstår då möjligheten

att ändra jorddelningslagens bestämmelser om avstyckning. I nuvarande

läge, då frågan om en fullständig revision av nämnda lag står på

dagordningen, föreligga emellertid enligt min mening icke tillräckliga skäl

att föreslå en dylik partiell ändring för att vinna en fördel av den begränsade

omfattning varom nu är fråga. Lagrådets hemställan om en formell

jämkning i paragrafen samt i motsvarande paragraf i förslaget till lag om

allmänningsskogar i Norrland och Dalarna har iakttagits.

De smärre ändringar lagrådet föreslagit i fråga om 19, 23, 27, 38 och

39 §§ förslaget till lag om häradsallmänningar samt 18, 22, 26, 37 och

38 §§ förslaget till lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna torde

vara ägnade att medföra vissa fördelar och ha därför genomförts.

Jag har också ansett mig böra biträda lagrådets förslag att låta straffbestämmelserna

i 46 § förslaget till lag om häradsallmänningar och 45 §

förslaget till lag om allmänningsskogar utgå och att i stället i dessa paragrafer

upptaga erinran om, att de som deltaga i förvaltningen av häradsallmänning

eller allmänningsskog äro underkastade ämbetsmannaansvar för

förbrytelser i denna sin verksamhet.

I 9 § förslaget till lag om allmänningsskogar har, på de skäl lagrådet anfört,

stadgandet i 2 mom. av det remitterade förslaget fått utgå, och i 19 §

samma förslag har vidtagits den rättelse varom lagrådet hemställt.

Vad lagrådet anfört beträffande övergångsbestämmelserna i förslagen til!

lag om häradsallmänningar och lag om allmänningsskogar har iakttagits.

Även lagrådets anmärkning med avseende å förslaget om ändring i skogsvårdslagen

har beaktats.

Utöver de ändringar för vilka sålunda redogjorts ha även vidtagits vissa

redaktionella jämkningar.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

Härefter hemställer föredraganden, att de i enlighet med det anförda jämkade

lagförslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Grass.

8 Biliang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 15

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:87 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om häradsallmänningar, m. m., dels ock motioner, som väckts i anleda a1 i texten
  2. 3LU 1952:5 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om häradsallmänningar, m. m., dels ock motioner, som väckts i anledning av proposit s. 1 i texten