Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid de högre skolorna

1952-03-07 · 55 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 55 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:153, Angående vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid de högre skolorna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

1

Nr 153.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder

för avhjälpande av lärarbristen vid de högre skolorna;

given Stockholms slott den 7 mars 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

För avhjälpande av lärarbristen i högre skolor i landet räknas med ökad

användning av folkskollärare på detta skolstadium. I sådant syfte föreslås,

dels att folkskollärarexamen och 4 betygsenheter i fil. mag.-examen skall

ge samma kompetens som avlagd fil. mag.-examen, dels ock att folkskollärare

med mindre än 4 betygsenheter i fil. mag.-examen beredes anställning

på realskolestadiet, varvid de skall åtnjuta arvode utöver folkskollärarlönen.

I de naturvetenskapliga ämnena, där bristen är störst, föreslås

särskilda kurser för folkskollärare. Kurserna skall ge kunskaper motsvarande

en betygsenhet i fil. mag.-examen. Deltagarna föreslås få stipendier

om 500—800 kronor. Folkskollärare föreslås få vidgad rätt till lön med

B-avdrag under tjänstledighet för studier.

För den ökade akademiska undervisningen samt för bekostande av de

angivna kurserna och stipendierna föreslås för nästa budgetår ett reservationsanslag

å 750 000 kronor.

För avhjälpande av den utpräglade lärarbristen i Norrland föreslås

inrättande av vissa extra ordinarie lärartjänster, för vilkas innehav skulle

krävas mindre kompetens än eljest gäller.

1 — llihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 153.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

XJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 mars 1952.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson,

vissa frågor om åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid de högre skolorna

och anför härom följande.

Läroverkens krisutredning har den 20 februari 1951 avgivit utredning

och förslag angående åtgärder för avhjälpande av ämneslärarbristen vid

de högre skolorna i övre och mellersta Norrland. Häröver har yttranden

avgivits av skolöverstyrelsen, statskontoret, statens lönenämnd, Övre Norrlands

rektorsförening, Läroverkslärarnas riksförbund och Målsmännens

riksförbund.

Vidare har läroverkens krisutredning den 6 december 1951 avgivit betänkande

med förslag till vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen

vid de högre skolorna. Över betänkandet har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen,

statskontoret, statens lönenämnd och kanslern för rikets

universitet, efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndigheter,

samt av överstyrelsen för de tekniska högskolorna, garantilånenämnden,

styrelserna för Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund,

av Sveriges förenade studentkårer ävensom av Läroverkslärarnas

riksförbund.

Även vissa andra framställningar i förevarande ämnen har inkommit.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

3

I. Generella åtgärder för lärarbristens avhjälpande.

1. Inledning.

I sitt förutnämnda betänkande den 6 december 1951 med förslag till

vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid de högre skolorna erinrar

läroverkens krisutredning inledningsvis om att utredningen

tidigare i betänkande med hemställan om lönereglering för ämneslärare vid

högre skolor framhållit den avgörande vikten ur rekryteringssynpunkt av

en förbättrad löneställning för de högre skolornas lärare. Endast genom

en betydande lönehöjning kunde den tillströmning till lärarbanan åstadkommas,

som erfordrades om de högre skolornas lärarbehov skulle kunna

tryggas.

Samtidigt som utredningen än en gång kraftigt understryker nämnda

hemställan och betonar löneregleringens nyckelposition bland ifrågakommande

åtgärder för ökning av rekryteringen till läroverkslärarbanan, framlägger

utredningen förslag till vissa andra åtgärder, som behöver omedelbart

vidtagas, om lärartillgången för de närmaste åren skall kunna i rimlig

utsträckning säkerställas. Det gäller i detta fall både åtgärder på längre

sikt av permanent karaktär, avseende utbildningen till läroverkslärare, och

speciella krisåtgärder, åsyftande att så snabbt som möjligt få fram lärarreserver,

som utan att äga vanlig kompetens dock bör kunna på ett någorlunda

tillfredsställande sätt handha undervisningen på realskolestadiet.

Skolöverstyrelsen yttrar, att bristsituationen, vilken sedan några

år varit kritisk och för varje år förvärrats, inom kort kommer att få

sådana dimensioner, att verkliga krafttag för dess avhjälpande blir ofrånkomliga.

Skall man kunna bemästra svårigheterna utan drastiska åtgärder,

som väsentligt försämrar utbildningsmöjligheterna för ungdomen, måste

man tillvarataga alla de möjligheter, som står till buds att göra lärarbanan

lockande och utbildningen effektiv.

Kanslern för rikets universitet understryker med skärpa

nödvändigheten av att åtgärder vidtages i syfte att genom effektivisering

och rationalisering av den ordinarie utbildningen av filosofie magistrar få

till stånd en ökad utbildningskapacitet och en förkortad studietid. I detta

sammanhang yttrar kanslern bland annat:

Den långa studietiden för ämbetsexamens avläggande beror i åtskilliga

fall på bristande lokaler och otillräckliga resurser i fråga om lärarkrafter

och materiel. Den tidsförlust, som härigenom uppstår, innebär ett betydande

avbräck för den enskilde och ur det allmännas synpunkt ett slöseri

med arbetskraft, som eljest tidigare kunnat tillföras arbetsmarknaden.

Dessa problem har i annat sammanhang uppmärksammats av kanslern.

På grund av vissa framställningar har kanslern provisoriskt fastställt nya

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

studieplaner för vissa ämnen vid Stockholms högskola och ämnar med början

i år verkställa översyn av vissa studieplaner m. m. vid universiteten

samt Stockholms och Göteborgs högskolor, bland annat genom sammankallande

av ämneskonferenser.

Vad särskilt angår de naturvetenskapliga ämnena, vari lärarbristen enligt

betänkandet tenderar att bli katastrofal, synes det böra utredas, om utbildning

i dessa ämnen kan anordnas vid ett ifrågasatt universitet i Norrland

och vid Göteborgs högskola.

Folkskollärarförbundens styrelser finner de av utredningen

föreslagna åtgärderna att förkorta studietiden till fil. ämbetsexamen

samt att väsentligt förbättra läroverkslärarnas lönevillkor nödvändiga

för att i framtiden säkra tillgången på akademiskt utbildade lärare. Styrelserna

framhåller vidare — såsom i det följande närmare beröres — att en

ytterligare utbyggnad av försöken med treårig realskola, byggd på sexårig

grundskola bör ske, varigenom stora grupper akademiskt utbildade lärare

skulle kunna frigöras för tjänstgöring i realskolans övre klasser.

Sveriges förenade studentkårer (SFS) framhåller, att åtgärder

för lärarbristens hävande främst bör avse förbättring av utbildningen

av filosofie magistrar och av läroverkslärarnas löner. SFS yttrar

bland annat:

Utredningens beräkningar ger vid handen, att produktionen av fil. magistrar

borde vara dubbelt så stor som nu. Kortsiktiga åtgärder för att fylla

den akuta lärarbristen är motiverade endast om statsmakterna samtidigt

vidtar långsiktiga åtgärder för att öka tillströmningen till lärarbanan på den

normala vägen. Denna ökning kan uppnås endast om statsmakterna genomför

studentsociala reformer och reformer på den akademiska undervisningens

område samt förbättrar lärarnas lönesättning.

Utredningen har icke allsidigt redovisat möjligheterna att reducera lärarbristen.

Sålunda har frågan om möjliga organisatoriska förändringar av

realskolans lågstadium icke behandlats. Ej heller analyseras mera ingående

den stora reserv av delvis lärarutbildade akademiker, som måste finnas.

Den »dolda akademikerreserv» av fil. magistrar, som otvetydigt finns, torde

också kunna utnyttjas.

Enligt krisutredningens siffror framstår det som fullt klart, att snabba

åtgärder måste vidtagas för lärarbristens avhjälpande, och SFS är för sin

del berett att acceptera vissa snävt tidsbegränsade åtgärder. Den första

och i alla avseenden viktigaste åtgärden för att häva lärarbristen måste

dock vara att bygga ut universitetens och högskolornas utbildningskapacitet

och bringa ned studietiderna för filosofisk ämbetsexamen.

SFS berör även frågan, huruvida en reform av sambeskattningssystemet

skulle kunna tillföra läroverken ett ej obetydligt antal kompetenta kvinnliga

lärare.

Läroverkslärarnas riksförbund framhåller den försämring

av läroverksundervisningens kvalitet, som bristen på kompetenta lärare

medfört och i ännu högre grad kommer att medföra. Förbundet delar utredningens

uppfattning, att krissituationen vid läroverken nu blivit så

svår, att man måste välja mellan å ena sidan att skärpa ransoneringen av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

utbildningstillfällena, å andra sidan att genom en sänkning av kraven på

lärarkompetensen söka locka så många folkskollärare och studenter som

möjligt att utbilda sig för tjänstgöring i läroverken.

Målsmännens riksförbund hemställer, att åtgärder skyndsamt

vidtages i syfte att råda bot för krisläget vid de högre skolorna.

2. Lärarbehov och lärarbrist.

Krisutredningen erinrar om skolöverstyrelsens utlåtande den

15 april 1948 angående 1946 års skolkommissions framställning om åtgärder

för att avhjälpa rådande lärarbrist:

I utlåtandet framlades vissa förslag, som avsåg att underlätta för de

allmänna läroverken och liknande läroanstalter att tillgodose lärarbehovet.

Dessa har i viktiga delar genomförts och därmed utan tvivel varit av stor

betydelse för att förse skolorna i fråga med erforderliga lärarkrafter.

Till överstyrelsens utlåtande var fogad en av undervisningsrådet Ragnar

Lundblad verkställd prognos rörande det sannolika lärarbehovet för de

närmaste åren till och med 1953.

Utredningen konstaterar, att överensstämmelsen mellan beräkningarna

och de verkliga förhållandena under den hittills tilländalupna delen av prognosperioden

visat sig utomordentligt god. I fråga om antalet klassavdelningar

är överensstämmelsen i själva verket förbluffande. Lärjungetillströmningen

har varit rätt avsevärt större än den beräknade och borde ha resulterat

i ökat antal klassavdelningar, men detta har motvägts av en ökning

av medeltalet lärjungar i klassavdelningarna. Lärarbehovet torde däremot

ha blivit åtskilligt mindre än det beräknade, beroende på oförutsedda timplaneändringar,

vilka inneburit ett reducerat antal timmar i klasserna.

Lärjunge tillströmningen till de högre skolorna under 1950-talet, då 40- talets stora årskullar rycker in i skolorna, finner utredningen långt mera

svårbedömlig. Undervisningsrådet Lundblad har inom 1949 års arbetskraftsutredning

utfört nya beräkningar, avseende sexårsperioden 1951—56.

Den nya prognosen förutsätter i stort sett kontinuitet i utvecklingen.

Utredningen anför vidare:

Det totala antalet klassavdelningar skulle enligt de nya kalkylerna utfalla

på följande sätt.

År

1951

1952

1953

1954

1955

1956

Antal avdelningar.........

5 728

6 095

6 565

7181

7 972

8 922

I anslutning till här anförda siffror beräknas den erforderliga nyrekryteringen

av ämneslärare i teoretiska läroämnen på följande sätt:

År

1951

1952

1953

1954

1955

1956

Summa

Ersättningsbchov.........

+ 135

+ 160

+ 175

+ 190

+

200

+ 200

! 1 060

Utvidgningsbehov.........

+ 335

+ 395

+ 510

+ 660

+

835

+ 1 000

+ 3 735

Korrektion för timplaneändringar

- 60

— 60

+ 20

- 10

+

5

— 10

115

Totalbehov

+ 410

+ 495

+ 705

+ 840

+

1040 + 1 190

+ 4 680

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Utredningen finner, att de höga talen måste inge oro. Årsbehovet av nya

lärare skulle under periodens sista år vara nära tre gånger så stort som

det för år 1951 beräknade.

Undervisningsrådet Lundblad har även gjort en beräkning av de erforderliga

lärarnas fördelning på olika studieriktningar. Totalsiffrorna för sexårsperioden

framgår av följande tablå:

teologisk studieriktning.............................. 385

historisk studieriktning .............................. 165

filologisk studieriktning:

klassiska språk ................................... 125

moderna språk ................................... 830

modersmålet -(- moderna språk .................... 845

matematisk studieriktning ........................... 1 210

biologisk studieriktning.............................. 520

Tillsammans 4 680

Dessa siffror finner utredningen på sätt och vis ännu mera oroväckande.

Icke mindre än 37 procent av rekryteringsbehovet skulle falla inom de

naturvetenskapliga ämnesgrupperna, där lärarbristen redan nu är stor.

Med alla reservationer för ändringar, som kan förorsakas av de motsedda

nya timplanerna för gymnasiet, måste man dock säga sig, att de stora

dragen av den beräknade ämnesfördelningen icke därigenom kan alltför

mycket omgestaltas. Löper utvecklingen i samma banor som under de

gångna tjugu åren, har man av allt att döma att räkna med ett behov av

omkring 1 200 nya lärare med matematisk studieriktning och omkring 500

nya lärare med biologisk studieriktning under perioden 1951—56. _

'' Olika omständigheter kan självfallet angivas, som icke beaktas i kalkylerna,

oaktat de mer eller mindre kan påverka utvecklingens gång. Somliga

verkar i höjande riktning. Bland annat erfordras personer med akademisk

utbildning också för lärarverksamhet vid folkhögskolorna. Ny rekryteringsbehovet

för dessa skolor anslås av utredningsmannen till omkring 130 under

sexårsperioden, varvid dock bör bemärkas, att folkhögskollärarna icke behöver

vara filosofie magistrar. Å andra sidan finnes vissa yttre omständigheter,

som mer eller mindre sänker lärarbehovet, såsom lärarbristen själv

och byggnadssvårigheterna.

Utredningen finner det svårt att påvisa någonting, som skulle kunna radikalt

förändra utvecklingens förlopp. Endast en omstämning av opinionen

i de många hemmen, där det beslutas om barnens fortsatta studier, skulle

kunna åstadkomma sådana verkningar. Ökningen av antalet klassavdelningar

kommer av allt att döma att fortgå, så länge trycket från målsmansopinionen

fortsätter att växa. Möjligheten av ett omslag skall dock på intet

sätt förnekas.

Läroverkens krisutredning ställer på allvar den frågan, huru lärare skall

kunna produceras till ett antal, som åtminstone tillnärmelsevis kan täcka

de kalkylerade behoven. Utredningen framhåller i detta sammanhang, att

riskerna för en överproduktion av ämneslärare måste bedömas som mycket

små.

Examinationen av filosofie magistrar utgjorde under åren 1948—1950

respektive 213, 246 och 268. 70 procent av dessa kan beräknas ägna sig åt

lärarbanan, av naturvetare dock en lägre procent. Enär antalet vid universiteten

och Stockholms högskola i filosofiska fakulteten inskrivna studenter

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 153.

avsevärt ökats under de senaste åren, anser sig utredningen emellertid kunna

räkna med ett tillskott av 1 500 magistrar till lärarbanan under åren

1951—1956, varvid likväl påpekas den för naturvetarna efter 1944 nedåtgående

kurvan. Utredningen yttrar vidare:

Efterfrågan på akademiskt utbildad lärarkraft kommer enligt utredningens

uppfattning att successivt ökas under hela detta årtionde samt, i och

med enhetsskolans genomförande, även under följande årtionde. Även den

stundande provisoriska gynmasiereformen kommer sannolikt att påverka

lärarbehovet i stigande riktning. En viss minskning kan å andra sidan anses

sannolik genom att utvidgningen av den högre skolorganisationen under

de närmaste åren till en betydande del torde komma att ske genom inbyggande

av realskolelinjer i folkskolan.

Även om de ovissa faktorerna för den stundande utvecklingen är många

och en prognos för närvarande erbjuder större vanskligheter än tidigare,

beräknar utredningen för den närmaste 6-årsperioden ny rekryteringsbehovet

av lärare för det högre skolväsendet till (4 680 -f-130 =) omkring

Jf 800. Härvid bör icke heller förbises, att vi går in i denna period med en

redan under läsåret 1950/51 förefintlig brist på kompetenta läroverkslärare

till ett antal av omkring 550, vilkas tjänster för närvarande bestrides av

personer utan kompetens eller av pensionerade lärare eller genom lärares

övertimmar. Strängt taget kommer nyrekryteringssiffran på detta sätt upp

till över 5 300.

Slutligen redogör utredningen för bristsituationen de senaste åren och

det sätt, på vilket lärartillgången hållits någorlunda i nivå med lärjungetillströmningen.

Antalet heltidstjänster, som den 1 oktober 1950 uppehölls

av lärare utan normalt vitsordad fackutbildning, anges till 440. En del

av lärar bristen har avhjälpts genom att redan anställda normalt fackutbildade

lärare åtagit sig omkring 2 500 övertimmar, motsvarande cirka

90 heltidstjänster. Sammanlagt beräknar utredningen lärarbristen höstterminen

1950 till omkring 550 heltidstjänster, varav 310 i matematisk-naturvetenskapliga

ämnen jämte geografi. Den ojämförligt största gruppen bland

heltidstjänstgörande lärare utan behörighet är folkskollärarna, vilkas antal

stigit från 64 år 1947 till 186 höstterminen 1950. Därjämte hade sistnämnda

termin 79 folkskollärare partiell tjänstgöring. Till sist konstaterar utredningen,

att inom kategorin gifta kvinnor finns icke obetydliga reserver av

lärarkompetenta, som dock icke nu torde kunna i större utsträckning förmås

att åtaga sig tjänstgöring.

Skolöverstyrelsen yttrar, att den bild, som krisutredningen ger

av den sannolika utvecklingen under de närmaste åren, är i hög grad skrämmande.

Överstyrelsen förmodar, att även den nya prognosen skall visa sig

välgrundad. Vad angår omständigheter, som skulle kunna tänkas mer eller

mindre rubba kalkylerna, vill överstyrelsen särskilt hänvisa till ett för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

hållande, som — utan att lärjungetillströmningen till högre skolutbildning

ändras — likväl ändrar beräkningen av lärare med akademisk utbildning:

Enligt beslut av 1951 års riksdag komma inga nya statliga realskolor att

upprättas. I stället kan förväntas, att realskolorganisationens utvidgning

huvudsakligen kommer att tillgodoses genom ett 3-årigt högstadium i form

av kommunala realskolor eller i folkskolor inbyggda linjer, byggande på 6

klasser i folkskola. På grund därav komma folkskollärare att övertaga undervisningen

i de klasser, som motsvara klasserna l5 och 25 i den nuvarande

realskolan. Detta kommer att medföra en icke oväsentlig minskning av

det antal akademiskt utbildade lärare, som angivits i prognosen.

En schematisk beräkning ger enligt skolöverstyrelsen vid handen, att det

för högre skolor utom folkhögskolor angivna behovet av 4 680 nya lärare

under tidsperioden 1951—1956 därigenom reduceras till ungefär 4 000

lärare enbart med hänsyn till i stort sett utebliven ökning av begynnelseklasserna

i den femåriga realskolan. Ytterligare några 100-tal akademiker

kan beräknas inbesparas genom minskad utvidgning av fyraårig realskola.

Sveriges förenade studentkårer finner perspektivet i utredningens

prognos alltför kortsiktigt. Med ett vidare perspektiv över lärjungeutvecklingen

på olika åldersstadier hade det blivit klart för utredningen,

att den hårdaste belastningen kommer 1952/57 att ligga på folkskolestadiet,

1956/61 på realskolestadiet och i början av 1960-talet på

gymnasiestadiet.

3. Den normala akademiska utbildningen.

Utredningen behandlar uteslutande frågan om lärarkompetensen

för tjänstgöring i realskolan och jämförliga skolformer, varvid utredningen

starkt understryker, att ämbetsexamen motsvarar den utbildning, som behövs

för en fullgod undervisning å realskolestadiet.

Bland de åtgärder, som vid sidan av en lönereglering är ägnade att öka

tillströmningen till läroverkslärarbanan, anser utredningen en möjlig begränsning

av den akademiska studietiden vara en av de viktigaste. Universitetsberedningen

har bland annat föreslagit, att antalet obligatoriska bety

g senheter i ämbetsexamen minskas från 7 till 6, varjämte den obligatoriska

kursen i psykologi samt pedagogikens teori och historia skall utgå ur

fordringarna för ämbetsexamen och överföras till den praktiska lärarutbildningen.

Den har räknat med 1 betyg per termin om 5 månader såsom det

normala och uppenbarligen tänkt sig — framhåller utredningen — 8 terminer

endast mera undantagsvis i särskilt krävande ämneskombinationer.

Utredningen tillstyrker beredningens förslag till reduktion av betygssumman

och principen om 1-betygsenheter per 5 månaders studietid samt

framhåller vikten av att förslaget utan dröjsmål genomföres. Beträffande

kursen i psykologi och pedagogik framhålles dock, att den bör ingå i äm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153. 9

betsexamen, intill dess den praktiska lärarutbildningen förlagts till de planerade

lärarhögskolorna.

Ledamoten av krisutredningen, rektorn S. E. Olilon, uttalar i särskilt yttrande —

under åberopande av vad universitetsberedningen föreslagit — att i fall, då endast två

universitetsämnen bildar de obligatoriska huvudämnena, ytterligare ett universitetsämne

bör ingå i filosofisk ämbetsexamen. (Reservanten vill således ej godkänna betygskombinationen

3 + 3.)

Önskvärdheten av en effektiv studietidsstatistik betonas av utredningen.

Det är särskilt påfallande, att 1907 års genomgripande examensreform, varigenom

antalet ämnen i en lärarexamen sänktes från fem till tre, följts av

en fortgående ökning av studietidens längd. En fortsatt utveckling i denna

riktning får enligt utredningens mening icke tillåtas. Icke minst med tanke

på lärarbristen måste en förkortning av studietiden energiskt eftersträvas.

Remissmyndigheterna tillstyrka i princip utredningens förslag

i fråga om den normala akademiska utbildningen.

4. Lokal- och personalförhållanden vid vissa

naturvetenskapliga institutioner.

Krisutredningen anför, att i samband med frågan om filosofisk

ämbetsexamen inställer sig även problemet om tillräckliga möjligheter för

universiteten och högskolorna att ta emot de studerande. Av undersökning

gällande de naturvetenskapliga institutionerna framgår, att lokalsvårigheter

och brist på personal är oroväckande. Utredningens uppmärksamhet

har särskilt riktats på de besvärliga lokalförhållandena i Uppsala för

botanik, fysik, geografi och zoologi, i Lund för botanik och i Stockholm

för fysik, kemi och zoologi. Utredningen påyrkar att alla åtgärder, som

nu kan vidtagas för en upprustning av de naturvetenskapliga skolämnena

vid universiteten och Stockholms högskola i fråga om lokaler och lär arkrafter,

omedelbart vidtages och att en detaljerad plan snarast uppgöres

under medverkan av respektive universitet och högskolor för att möjliggöra

en årlig utbildning av erforderligt antal magistrar.

Vidare tillstyrkes förslag från professorerna i botanik, växtbiologi och

zoologi i Uppsala om en propedeutisk kurs i matematik, fysik och kemi

därstädes för sådana studerande i de biologiska ämnena, som i de nämnda

tre skolämnena icke inhämtat fordringarna för studentexamen på reallinjen.

Ett anslag av 1 875 kronor årligen skulle erfordras för ändamålet. Utredningen

framhåller, att kursen synes vara ägnad att i sin mån bidraga till

en förkortning av biologilärarnas utbildningstid och öka tillgången på

kompetenta biologilärare. Kursen skulle omfatta 75 timmar och ledas av

en läroverkslärare.

Universitetskanslern vitsordar, att lokal- och personalförhållandena

vid vissa universitets- och högskoleinstitutioner endast möjlig
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

gör mottagandet av ett begränsat antal studerande. Vid en ökning av studentantalet

genom de föreslagna krisåtgärderna blir utökningsbehovet

givetvis accentuerat. Kanslern har vidare icke något att erinra mot utredningens

förslag beträffande en kompletteringskurs i Uppsala, Om det skulle

visa sig erforderligt att vid Lunds universitet och Stockholms högskola

anordna motsvarande kurser, torde medel böra avses jämväl för detta

ändamål.

5. Utvägar att balansera tillgång och efterfrågan

på lärare.

Utredningen ställer frågan: hur stor del av behovet av lärare

skall man behöva täcka på andra vägar än vägen över filosofisk ämbetsexamen?
Vid

besvarande av denna fråga berör utredningen först lärarbehovets

storlek:

Nyrekryteringsbehovet under sexårsperioden 1951—1956 har beräknats

till i runt tal 4 800 lärare i teoretiska läroämnen, varvid icke inräknats den

år 1950 förefintliga bristen av över 500 lärare. Om man räknar med 1 500

nytillkommande läraraspiranter med filosofisk ämbetsexamen, skulle ytterligare

minst 3 300 — strängt taget 3 800 — lärare behöva tillföras de högre

skolorna på andra och snabbare framkomliga vägar än genom avläggande

av ämbetsexamen.

I dessa beräkningar angående det framtida lärarbehovet har utgångspunkten

enligt direktiven för utredningen varit, att läroverken skall tilllåtas

expandera i tillbörlig män med hänsyn dels till den inträdda nativitetsökningen,

dels till föräldrarnas berättigade önskan, att plats i läroverken

måtte kunna beredas de barn, som ha möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen

där. Med hänsyn till den väldiga storleksordningen av läraråtgången

vid sådan fortsatt expansion och till behovet av nya lokaler måste

man emellertid enligt utredningens mening inställa sig på att vissa inskränkningar

kommer att bli oundvikliga. På grund härav och på grund av att

tillströmningen till realskolan och jämförliga skolformer utan särskilda

åtgärder kan komma att dämmas upp (för vilket antagande siffrorna för

de i realskolan intagna under åren 1950 och 1951 ger viss hemul) har utredningen

ansett sig kunna avstå från att räkna med en toppbelastning av

4 800—5 300 nya lärare för sexårsperioden.

Utredningen räknar med ett behov av Jf 000 nya lärare under perioden

1951—56. Därvid torde en viss ökad ransonering av platser i realskolan

bli ofrånkomlig, motsvarande några 100-tal lärare, vilket skulle innebära,

att eventuellt något tiotusental barn under perioden icke kunde mottagas

i de högre skolorna. Om man räknar med ett behov av 4 000 nya lärare och

uppskattar antalet disponibla filosofie magistrar till 1 500 och mera tillfälliga

hjälpkrafter till 1 000, skulle det återstå att fylla ett behov av 1 500

lärare. Till »hjälpkrafter» räknar utredningen lärare utan formell kompe
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kurujl. Maj:ts proposition nr 153.

tens, i första hand folkskollärare, som icke har någon tilläggsutbildning,

vidare lärare, som uppnått pensionsåldern, och lärares övertimmar.

Utredningen anser det icke möjligt att för närvarande räkna med interna

åtgärder för minskning i lärarbehovet såsom medel att motverka lärarbristen.

De åtgärder, som krisutredningen här diskuterar, är ökning av

lärarnas tjänstgöringsskyldighet, ökning av klassavdelningarnas storlek och

beskärning av timplanerna. Utredningen håller före att ansträngningarna

bör inriktas på att åstadkomma ett tillskott av lärare med något kortare

utbildning än ämbetsexamen kräver. Utredningen föreslår en viss snabbutbildning

av lärare. Siffran 1 500 skulle nås, om under läsåren 1953/54—

1956/57 årligen 400 på detta sätt utbildade lärare kunde stå färdiga att

rycka in i läroverksundervisning.

Skolöverstyrelsen har, såsom förut nämnts, pekat på vissa omständigheter,

som antages medföra ett mindre lärarbehov under perioden

1951—56 än utredningen beräknat. Överstyrelsen ansluter sig till utredningens

uppfattning om omöjligheten av att räkna med interna åtgärder

för minskning i lärarbehovet. Med anledning av utredningens uttalande

om ökad ransonering av elevplatser i realskolan framhåller överstyrelsen,

att en ransonering redan förekommer i och med en viss återhållsamhet vid

upprättande av nya skolor respektive nya parallellavdelningar. Överstyrelsen

betonar, att även om antalet nybörj ar avdelningar speciellt i den 5-åriga

realskolan i stort sett icke torde komma att utökas, möjligheterna att på

andra vägar bereda ungdomen tillfälle till högre skolutbildning i möjligaste

mån bör tillvaratagas.

Statskontoret anser lärarbehovet kunna minskas genom att tjänstgöringsskyldigheten

på gymnasiestadiet närmas till den som gäller beträffande

realskolan. Vidare finner statskontoret det böra närmare undersökas,

om icke bristen på kvalificerade lärare kunde minskas genom organisatoriska

åtgärder. De mest kvalificerade lärarkraftema skulle kunna avlastas

sådana arbetsuppgifter beträffande skrivningar och friluftsdagar, vilka

kunde anförtros andra befattningshavare.

Folks kollä rarförbundens styrelser ifrågasätter lämpligheten

och möjligheten av den föreslagna överflyttningen av folkskollärare till

läroverken samt påpekar, att stora grupper akademiskt utbildade lärare

kan frigöras genom ökad avveckling av realskolans lägre klasser:

Överföringen av 1 500 folkskollärare till realskolestadiet kan ställa folkskolan

i en situation, som inger allvarliga betänkligheter. Genom att ett

stort antal väl kvalificerade lärare lämnar folkskolan försvåras enhetsskolans

genomförande. Den föreslagna överflyttningen bör tillgripas endast

som en yttersta nödlösning och först sedan alla möjligheter att använda

de kompetenta lärarkraftema i läroverken till fullo utnyttjats.

Frågan om lärarrekryteringen måste prövas med hänsynstagande till enhetsskolan.

Enligt skolreformsbeslutet skall klasserna l5 och 2B samt l4

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

successivt avvecklas. Genom att påskynda denna avveckling kan stora

grupper akademiskt utbildade lärare frigöras för tjänstgöring i realskolans

tre övre klasser, d. v. s. enhetsskolans högstadium. Att i nuvarande krissituation

låta akademiskt utbildade lärare undervisa elever under femte

och sjätte skolåret, medan folkskollärare undervisar i realskolans samtliga

klasser, är en uppenbar misshushållning, som måste avvecklas, innan frågan

om den föreslagna snabbutbildningen kan tagas under allvarlig prövning.

Styrelserna ifrågasätter möjligheten att i full utsträckning genomföra de

av krisutredningen föreslagna åtgärderna. Styrelserna håller inte för troligt,

att ett så stort antal folkskollärare som 400 årligen kommer att underkasta

sig en relativt omfattande akademisk utbildning.

Läroverkslärarnas riksförbund finner sig icke kunna bedöma,

huruvida utredningens förutsägelser om en procentuellt sett mera

påtaglig minskning av tillströmningen till de högre skolorna under de närmaste

åren är sannolik eller ej. Det synes dock förbundet säkrast att från

de givna utgångspunkterna ej räkna med någon nämnvärd besparing av

lärarkrafter. Det skulle då bli nödvändigt att under perioden 1951—56 avvisa

ungefär 20 000 elever, om Lundblads prognos håller.

Riksförbundet uttalar vidare, att utbildningen av »1- och 2-betygare»

icke torde bli någon snabbutbildning. Då lärarnas vidareutbildning tänkes

till stor del ske parallellt med uppehållande av tjänst, torde denna utbildnings

väg taga avsevärd tid.

Vidare fäster riksförbundet uppmärksamheten på spörsmålet om hur

lärarna med partiell kompetens skall fördelas på skolorna. Om krislärarna

får de minst eftersökta tjänsterna att välja på, verkar detta givetvis rekryteringshämmande,

medan en dirigering i syfte att reservera en del av de

mera eftersökta tjänsterna för dem skulle få motsvarande verkningar på

alla, som vill skaffa sig full kompetens. Riksförbundet anser den förstnämnda

utvägen böra väljas.

Målsmännens riksförbund, som starkt framhållit vikten av

att den normala produktionen av läroverkslärare ökas, anser genomförandet

av den föreslagna snabbutbildningen av folkskollärare komma att medföra

mycket stora svårigheter, varjämte läroverkslärarnas standard försämras

och folkskolan löper fara att förlora en lärarelit.

6. Lärare med partiell ämbetsexamen.

Utredningen erinrar om den i jämförelse med adjunktsutbildningen

kortare utbildningsväg, som högre lärarinneseminariet erbjöd och som ett

stort antal ämneslärarinnor betjänat sig av. Den erinrar också om vissa av

1946 års skolkommission och skolöverstyrelsen framförda lärarutbildningsförslag

och om de behörighetsbestämmelser, som gäller i fråga om ordinarie

anställning vid högre kommunala skolor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Det är nödvändigt, anser utredningen, att flera utbildningsvägar lägges

till rätta, som under det nuvarande övergångsskedet leder till behörighet att

undervisa på realskolestadiet och sedermera inom enhetsskolans högstadium.

Utredningen finner det fördelaktigast, att man därvid framför allt inriktar

sig på den akademiska utbildning svägen:

Denna ger den säkraste garantien för utbildningens fullgodhet, den är

mest ägnad att vinna allmänt förtroende, och den är likaledes mest ägnad

att redan från början skapa jämställdhet och solidaritetskänsla mellan de

olika lärarkategorierna inom realskolan och enhetsskolan. Vidare kan utbildningen

därigenom anordnas så, att den lätt kan utbyggas till på ämbetsexamen

grundad adjunktsbehörighet. Varje led i utbildningen kan med

andra ord göras till ett led i förvärvandet av ämbetsexamenskompetens,

även om man icke går direkt på detta mål utan föredrar att gå fram i

etapper.

I anslutning härtill förordar utredningen följande särskilda kompetensformer:
a)

folkskollärarexamen och tentamina för filosofisk ämbetsexamen med

4 bety g senheter; för lärare med dylik kompetens inrättas särskilda ordinarie

och extra ordinarie tjänster;

b) övning slärarutbildning och tentamina för filosofisk ämbetsexamen med

4 bety g senheter jämte en termins praktisk ämneslär arutbildning; lärare

med sådan kompetens avlönas såsom ämneslärare;

c) folkskollärarexamen och tentamina för filosofisk ämbetsexamen med

2 å3 bety g senheter; dylik kompetens avses för partiell tjänstgöring, för vilken

skall utgå arvode;

d) folkskollärarexamen och begränsad kompetens för befattning som kristendomslärare;

anställningsformer motsvarande de under a) och c) angivna.

Skolöverstyrelsen tillstyrker i huvudsak utredningens förslag.

Överstyrelsen ifrågasätter emellertid, om folkskollärare utan de för dispens

från praktisk lär arkurs enligt praxis erforderliga 8 terminernas tjänstgöring

skall behöva genomgå fullständig lärarkurs för att ernå behörighet till ämneslärartjänst

vid högre skolor. Då en sådan lärare har en pedagogisk utbildning,

låt vara avsedd för ett annat stadium, kunde det anses tillräckligt med

en kompletterande utbildning, som icke behövde kräva en hel termin.

Statskontoret ansluter sig i huvudsak till utredningens förslag.

Universitetskanslern understryker, att en bestämd kategoriklyvning

i löneavseende måste ske mellan adjunkter med full kompetens

och de folkskollärare, som utbildas på någon av de angivna vägarna.

Folkskoll är ar förbundens styrelser framställer ingen invändning

mot utredningens förslag men framhåller betydelsen av att frågorna

om avlönings- och anställningsförhållandena för de ifrågavarande

lärarna löses.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majtts ''proposition nr 153.

Sveriges förenade studentkårer godtager utredningens

förslag såsom en krisåtgärd av övergående natur. Här ifrågavarande lärare

bör dock enligt föreningens mening endast anställas i arvodesbefattningar.

De med a)—d) betecknade kompentensformerna behandlas närmare i

det följande.

a) Folkskollärarexamen och 4 betygsenheter i filosofisk ämbetsexamen.

Utredningen förordar, att de 4 betygsenheterna i regel skall bestå

av 2 betyg i vartdera av 2 ämnen. I dubbelämnen, såsom modersmålet och

biologi, är utredningen dock beredd att godtaga betygskombinationen 1 -f 1.

Även i vissa individuella fall anser utredningen, att en betygskombination

av 2 + 1 + 1 kan accepteras. Folkskollärare med 4 betygsenheter i tentamina

för filosofisk ämbetsexamen skall tillerkännas rätt att genomgå praktisk

lär arkurs, som oberoende av längden av föregående tjänstgöring bör

omfatta endast en termin. Utredningen räknar dock med att dispenser från

detta slag av lärarutbildning kommer att beviljas i stor utsträckning. Ordinarie

och extra ordinarie tjänster bör inrättas vid statliga och högre kommunala

skolor för lärare, som förvärvat ifrågavarande behörighet (särskild

behörighetsförklaring förutsättes). Utredningen anser sig icke — med hänsyn

till ifrågasatt lönereglering — böra göra något uttalande om lönesättningen

men betonar önskvärdheten av att den blir sådan, att den får en

vederbörligen stimulerande verkan.

Utredningen uttalar, att det icke synes sannolikt, att ett tillräckligt antal

ämneslärare, framför allt i bristämnena, skall kunna göras tillgängligt

med erforderlig snabbhet på vägen över folkskollärarexamen och 4 betygsenheter.

Skolöverstyrelsen tillstyrker krisutredningens förslag, vilket

överensstämmer med en del av det förslag, som överstyrelsen framlagt i utlåtande

över universitetsberedningens betänkande. Emellertid föreslår

överstyrelsen, att liknande kompetens som den här avsedda också skall

kunna vinnas av annan än folkskollärare:

I anslutning till nu gällande kompetenskrav för ämneslärartjänster vid

högre kommunala skolor föreslog överstyrelsen i nyssnämnda utlåtande,

att behörighet till tjänster för realskolestadiet vid de allmänna läroverken

skulle kunna vinnas genom 4 akademiska betyg i två skolämnen enligt

fordringarna för filosofie kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen, utan att

vederbörande avlagt folkskollärarexamen. Pedagogisk utbildning kan för

denna kategori lärare för närvarande icke erhållas; bristen i detta avseende

kompenseras i stället genom långvarig erfarenhet av undervisning (enligt

praxis minst 16 terminers tjänstgöring för i övrigt väl meriterad lärare). Om

— såsom överstyrelsen föreslår — den akademiska utbildningen om 4 betygsenheter

fastställes för nämnda lärarkategori, förutsätter överstyrelsen,

att sådan lärare medges tillträde till praktisk lärarkurs och efter genomgången

sådan erhåller behörighet till de föreslagna ämneslärartjänsterna. I

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

nuvarande läge gäller det att på alla rimliga sätt stimulera till studier för

lärarkompentens vid den högre skolan.

Statskontoret ifrågasätter, om icke i nuvarande läge 1946 års skolkommissions

förslag om en sammanlagd betygssumma av 4, varav högsta

betyget 2 i ett universitetsämne, bör läggas till grund för den speciella

examen.

Statens lönenämnrj. anför beträffande inrättandet av särskilda

tjänster för folkskollärare med fyra betyg i ämbetsexamen bland annat:

Utredningen uttalar, att det icke torde vara nödvändigt att redan nu taga

definitiv ställning till frågan om det sätt, på vilket dessa tjänster skall inrättas.

En möjlighet anser utredningen vara, att ämneslärartjänster av detta

slag inrättas vid läroverken till visst antal och att de får sökas i vanlig ordning.

En annan möjlighet anges vara att ledigförklara en tjänst som adjunkts-

eller ämneslärartjänst och låta det bero på de sökandes meriter, i vad

mån den bleve slutgiltigt besatt i den ena eller andra egenskapen.

Lönenämnden konstaterar, att det senare, av utredningen förordade alternativet

torde leda till en koncentrering av de bästa lärarkrafterna till Stockholm

och andra eftersökta städer. Med hänsyn härtill ifrågasätter nämnden,

om icke det förra alternativet vore att föredraga.

Universitetskanslern biträder utredningens förslag beträffande

betygskombinationen 2 + 2 men förklarar sig icke beredd att godtaga

kombinationen 1 + 1 i dubbelämnen. Beträffande studier i dubbelämnena

modersmålet och biologi anför kanslern:

Beträffande skolämnet modersmålet anser kanslern i likhet med vissa av

de i ärendet hörda akademiska myndigheterna det lämpligt, att en konferens

av akademiska lärare sammankallas för att utreda utbildningsbehovet

för modersmålslärare och eventuellt utarbeta en studieplan i ett för 4-betygsstudierna

avsett universitetsämne »Modersmålet». Kanslerns förhoppning

är att en dylik ämneskonferens skall kunna giva ett resultat, varigenom

nuvarande svårigheter kan undanröjas. I samband med den översyn

kanslern avser att verkställa beträffande vissa studieplaner med början

redan i år, kommer kanslern att upptaga jämväl här föreliggande spörsmål

och hos Kungl. Maj:t göra framställning om anvisande av medel för

anordnande av nämnda konferens. En motsvarande konferens synes också

erforderlig för biologiens del.

Folkskollärar förbundens styrelser tillstyrker utredningens

förslag. Styrelserna anser, att frågorna om anställnings- och avlöningsförhållandena

för de folkskollärare, som utbildar sig för tjänstgöring vid

läroverken, är av avgörande betydelse för omfattningen av folkskollärarnas

medverkan och därför bör på ett så tidigt stadium som möjligt avgöras i

samråd med berörda lärargruppers fackliga organisationer. Styrelserna vill

dock redan nu deklarera, att de förutsätter att folkskollärarexamen jämte

fyra betygsenheter för fil. ämbetsexamen i avlönings- och befordringshänseende

skall helt jämställas med nuvarande fil. ämbetsexamen.

Sveriges förenade studentkårer avstyrker ordinarie och

extra ordinarie anställningsform för här ifrågavarande lärare. Enligt SFS:s

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

mening bör dessa lärare endast erhålla arvoden, vilka — för att stimulera

till studier för ökat antal betygsenheter — bör utgå med olika belopp för

olika antal betygsenheter på väg mot en fullständig akademisk examen.

SFS framför bland annat följande kritik av utredningens förslag:

SFS anser det principiellt felaktigt att, innan ännu enhetsskolan nått

längre än till försöksstadiet, föregripa de åtgärder, som senare kan föranledas

av en ändrad skolorganisation. Fyrabetygslinjen bör därför redan

från början rubriceras såsom en krisåtgärd. Frågan är då, om denna utväg

kan tänkas bli ett verksamt medel att häva den akuta lärarbristen. Mot

detta talar flera omständigheter.

Sålunda torde det vara praktiskt taget omöjligt för universitet och högskolor

att med nuvarande kapacitet i fråga om lärare och lokaler möta de

krav, som den avsedda tillströmningen av folkskollärare skulle ställa. Hos

en stor del av folkskollärarna bör finnas ett motstånd mot att underkasta

sig en ny utbildning av ifrågavarande omfattning. Om folkskollärarna med

fyrabetygsutbildning ekonomiskt favoriseras, kan studenterna lockas att

av ekonomiska skäl gå denna studieväg i stället för universitetsvägen till

fil. ämbetsexamen, varigenom deras utbildning blir längre och sämre och

rekryteringen till universitetsutbildningen försämras. Om ordinarie och

extra ordinarie tjänster likväl inrättas, bör de av rättviseskäl stå öppna för

alla akademiker, som avlagt fyra betyg för ämbetsexamen. Införandet av

dylika tjänster skulle då leda till att många, som har för avsikt att ägna sig

åt lärarbanan, skulle begränsa sina studier till den mindre omfattande utbildningen.

Läroverk slärarnas riksförbund godtager utredningens förslag.

Förbundet anser dock, att dispens från kravet på genomgång av praktisk

lärarkurs endast bör förekomma i fall, då läraren i vederbörande ämnen

fått praktisk utbildning vid folkskoleseminarium eller under minst två läsår

undervisat i högre skola.

b) övningslärarutbildning och 4 betygsenheter i filosofisk ämbetsexamen.

Utredningen anser, att en övningslärare, som underkastar sig den

kombinerade utbildningen med 4 betyg i ämbetsexamen i 2 skolämnen, bör

avlönas för hela sin tjänstgöring, således i både övningsämnen och läroämnen,

såsom om han vore ämneslärare, under förutsättning dock att antalet

veckotimmar i läroämnen är något så när betydande, förslagsvis 12. För

övningslärare bör praktisk ämneslärarutbildning under en termin tillkomma.

Något nämnvärt tillskott till ämneslärarkåren torde icke kunna påräknas

genom att övningslärare avlägga partiell ämbetsexamen.

Skolöverstyrelsen, som vid olika tillfällen yttrat sig om förslag

om kombinerade tjänster i övnings- och läroämnen i tillstyrkande riktning,

vill liksom tidigare uppskjuta sitt slutliga ställningstagande till denna fråga

i avvaktan på 1945 års gymnastiklärarsakkunnigas förslag.

Universitetskanslern förklarar sig icke ha något att erinra mot

utredningens förslag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 153. 17

c) Folkskollärarexamen och 2 å 3 betygsenheter i filosofisk ämbetsexamen.

Krisutredningen räknar icke med att genomförandet av förslagen

under a) och b) skall frambringa tillräckligt antal ämneslärare. Andra åtgärder

måste därför övervägas. Utredningen berör först frågan, huruvida folkskollärare

kunde tänkas bestrida undervisningen (utom i engelska) i klasserna

l5 och 25, de klasser som är parallella med folkskolans. Fullt genomförd

skulle en sådan anordning innebära besparing av i runt tal 525 lärare

med akademisk utbildning. Utredningen avstyrker dock av flera skäl denna

anordning.

Utredningen föreslår i stället en kompetens för partiell tjänstgöring i realskolan

för folkskollärare med 2 å 3 betyg i ämbetsexamen. En sådan kompetens

ligger väl till för tjänstgöring i en framtid i enhetsskolan och även i de

inbyggda realskollinjerna. Den är också lämplig för tjänstgöring i t. ex.

5-årig realskola i klasserna 1 och 2 i samtliga ämnen och i de övriga klasserna

i det eller de ämnen, vari akademiskt betyg förvärvats. Utredningen understryker

värdet av 2-bety g skompetens i åtminstone ett ämne såsom den för

realskolestadiet behövliga, men utredningen vill icke, när det gäller denna

begränsade behörighet, underkänna värdet av 1-bety g skurser i 2 ämnen.

Den omständigheten måste väga tungt, att lärare med denna utbildning

blir mycket användbara i de mindre skolorna. En förutsättning för anordningen

är dock, att 1-betygskurserna utarbetas med stor omsorg och med

noggrant beaktande av skolundervisningens behov, även om det i fråga om

ett eller annat ämne skulle visa sig svårt att helt hålla sig inom 5-månadersramen.

Folkskollärare, som på detta sätt förvärvat 2 eller 3 betyg i tentamen för

ämbetsexamen, bör vid tjänstgöring i högre skola erhålla ett arvode, som

överstiger vad som utgår till folkskollärare, vilken utan särskild vidareutbildning

tjänstgör i högre skola. Detta bör tillmätas så, att det ger kompensation

för den akademiska tilläggsutbildningen samt verkar stimulerande.

Undervisningskompetens i modersmålet föreslås skola kunna erhållas antingen

genom 1 betyg i vartdera av ämnena nordiska språk och litteraturhistoria

eller 2 betyg i nordiska språk. Om statskunskap göres obligatoriskt,

bör för kompetens som historielärare i realskolan fordras antingen 1 betyg

1 historia och 1 i statskunskap eller 2 i historia.

Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag. Överstyrelsen

berör frågorna om »ransonering» av de fullt kompetenta lärarna:

Redan tjänstgör omkring 200 folkskollärare i högre skolor, inbyggda linjer

i folkskolan ej inberäknade. En vidare utbyggnad av denna väg utan

tvångsingripanden skulle tvivelsutan i psykologiskt hänseende vara det

lyckligaste. Det kan också synas rimligt, att man något avvaktar resultatet

av de andra av utredningen föreslagna åtgärderna, innan en ny lärar
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1052. 1 samt. Nr 153.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

kategori systematiskt inlemmas i läroverksorganisationen. Överstyrelsen

är därför icke beredd att för närvarande taga bestämd ställning till den

framförda tanken att konsekvent ersätta akademiskt utbildade lärare med

folkskollärare på det med folkskolans klasser jämförliga åldersstadiet i läroverken.

En svår kris kan dock göra frågan om en sådan åtgärd aktuell.

Åtskilligt kan invändas mot att skolor på välbelägna orter har fullt kompetenta

innehavare av alla tjänster, medan skolor på mindre eftersökta

orter, framför allt i Norrland, endast har ett fåtal tjänster med kompetenta

lärare. En tvångsdirigering av lärarkrafterna torde dock på längre sikt utöva

ett ogynnsamt inflytande på tillströmningen till lärarbanan. I stället bör

stimulerande åtgärder vidtagas.

Universitetskanslern anser sig med tvekan böra såsom en nödfallsåtgärd

tillstyrka utredningens förslag. För ifrågavarande kompetens

synes enligt kanslerns mening ovillkorligen böra uppställas krav på 2 betyg

i ett ämne samt sammanlagt 3 betyg för dubbelämnen.

Folkskollärarförbundens styrelser anser — såsom förut

nämnts — att akademiskt utbildade lärare icke bör undervisa på realskolans

lågstadium.

Läroverkslärarnas riksförbund godtager utredningens förslag.

d) Folkskollärarexamen och begränsad kompetens som kristendomslärare.

I anslutning till vissa förslag av universitetsberedningen föreslår utredningen,

att den teologiska delen av filosofisk ämbetsexamen med kristendomskunskap

jämte två betyg i ett ämne eller, vid dubbelämne, två ämnen

i filosofisk ämbetsexamen för personer med folkskollärarexamen skall berättiga

till samma behörighet i fråga om anställnings- och lönevillkor och

genomgång av praktisk lärarkurs som avlagd tentamen med 4 betygsenheter

i filosofisk ämbetsexamen. Har endast den teologiska delen av examen

avlagts, bör detta icke berättiga till högre behörighet än avlagd tentamen

(avlagda tentamina) med tillsammans 2 betygsenheter i filosofisk

ämbetsexamen.

Universitetskanslern anser sig kunna godtaga utredningens

förslag allenast på så sätt, att vid dubbelämne bör fordras 3 betyg.

7. Behovet av folkskollärare.

Utredningen anför, att det för närvarande på det hela taget råder

god balans mellan tillgång och efterfrågan på lärare inom folkskolan. Det

synes utredningen omöjligt att uttala sig om hur många folkskollärare som

kommer att begagna sig av möjligheterna till akademisk vidareutbildning.

Med hänsyn till det stora behovet av sådana lärare inom realskolan under

den närmaste 6-årsperioden (minst 1 500) ifrågasätter utredningen, om icke

försiktigheten bjuder att omedelbart något öka intagningen i folkskolesemi
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

nariema, närmast då i studentavdelningarna. Frågan anser utredningen böra

skyndsamt övervägas av skolöverstyrelsen med beaktande jämväl av andra

omständigheter än dem som faller under utredningens bedömande.

Skolöverstyrelsen erinrar om att överstyrelsen i sina petita för

nästa budgetår framlagt beräkningar rörande folkskolans lärarbehov. Överstyrelsen

anser det knappast möjligt att öka produktionen av folkskollärare

utöver vad överstyrelsen föreslagit:

Den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen medger ej intagning av

större antal klassavdelningar, än vad överstyrelsen föreslagit, möjligen med

tillägg av någon enstaka avdelning, och i fråga om den tvååriga studentlinjen

torde man även med hänsyn till rekryteringsmöjlighetema ej kunna

räkna med någon egentlig utvidgning. Småskoleseminarieorganisationen

medger däremot utbildning av en betydande reserv, som skulle kunna användas

på folkskolestadiet. Därest ej föreslagen förlängning av utbildningen

kommer till stånd, måste småskoleseminarieorganisationen avsevärt krympas.

Det kunde då övervägas, huruvida icke i stället några småskoleseminarier

kunde användas för utbildning av folkskollärare på fyraårig linje. Detta

skulle dock vara förenat med betydande svårigheter, då småskoleseminarierna

icke är försedda med erforderliga lärarkrafter härför och är inredda

och utrustade för att ta emot enbart kvinnliga elever.

Överstyrelsen framhåller emellertid, att man under de närmaste åren måhända

kan påräkna en icke obetydlig tillfällig ökning av tillgången på folkoch

småskollärare, beroende på i vilken utsträckning de lärare, som då uppnår

pensionsåldern enligt tidigare gällande bestämmelser, kommer att begagna

sig av sin rätt att enligt de år 1951 beslutade nya pensioneringsbestämmelserna

kvarstå till den övre gränsen för respektive pensioneringsperioder.

Folkskollärarförbundens styrelser avvisar — med hänsyn

dels till svårigheten att bedöma i hur hög grad folkskollärarna kommer

att använda sig av möjligheterna att övergå till andra skolor, dels till att de

nya pensioneringsbestämmelsernas verkningar ännu icke kan överblickas —

tanken att nu öka intagningarna vid seminarierna och föreslår, att skolöverstyrelsen

snarast möjligt låter företaga förnyad utredning om folkskolans

lärarbehov under de närmaste åren.

Sveriges förenade studentkårer kritiserar tanken att öka

intagningen i folkskoleseminariema:

Den hårdaste lärjungebelastningen kommer 1952/57 att ligga på folkskolestadiet,

1956/61 på realskolestadiet och i början av 1960-talet på gymnasiestadiet.

Det maste då vara opraktiskt att försöka möta den begynnande

toppbelastningen på realskolestadiet omkring 1955 med folkskollärare, vilka

i så fall skulle dragas bort från sitt eget skolstadium för vidareutbildning

under folkskolans maximibelastning. Lämpligare vore att söka draga huvuddelen

av folkskollärarna till denna utbildning först efter 1957 för att tillföras

läroverken omkring 1960. Pin ökad intagning i folkskoleseminariernas stu
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

dentlinjer under de närmaste åren skulle minska tillgången på nya universitetsstuderande

just då antalet dylika borde ökas. Om en ökad intagning i

folkskoleseminarierna ändå prövas nödvändig, bör den inriktas på den 4-åriga

linjen.

8. Fortbildningskurser för folkskollärare m. fl.

Ivris utredningen ingår även på frågan, huruvida det icke med hänsyn

till lärarbristens omfattning blir nödvändigt att som en krisåtgärd

skapa någon form av fortbildning av folkskollärare, som icke kan utnyttja

de föreslagna möjligheterna till akademiska studier för förvärvande av viss

behörighet som ämneslärare på realskolestadiet:

Utredningen erinrar om de fortbildningskurser i fysik och kemi för folkskollärare,

som varit anordnade somrarna 1948—1950. Den redovisar också

vissa insända förslag till vidareutbildning av folkskollärare, bland annat

förstärkt seminarieutbildning. Väsentliga omständigheter talar enligt utredningens

mening mot sistnämnda utbildningsform.

Därefter diskuteras möjligheterna att tillvarataga den säkerligen befintliga

reserv av folkskollärare, som är intresserad för akademiska studier

men som av kostnadsskäl eller andra orsaker icke kan för någon längre

tid avbryta tjänstgöringen för universitetsstudier. I viss utsträckning skulle

ett sådant tillvaratagande möjliggöras, om studierna kunde bedrivas jämsides

med tjänstgöring åtminstone tidvis, vilket skulle förutsätta universitetsundervisning

icke alltför långt från hemorten.

Utredningen erinrar om att undervisning av universitetsstandard, skild

från universitet och högskola, förekommit redan på 1890-talet i Sverige;

den framhåller även universitetscirklarna i Sverige och university extension

i England och Amerika.

Den väsentliga skillnaden mellan universitetscirklarna och den utbildning

utredningen tänker sig för nu ifrågavarande kategori är, att utbildningen

enligt utredningens mening helt borde inlemmas i universitets eller

högskolas verksamhet och att sålunda undervisningen skulle vara fullt likvärdig

med den till universitet eller högskola förlagda.

De problem, som bortsett från principfrågan uppställer sig vid en utvidgad

universitetsverksamhet, gäller främst i de experimentella ämnena tillgången

på lämpliga lokaler med tillräcklig utrustning och i samtliga ämnen

möjligheten att ställa kvalificerade lärarkrafter till förfogande. Utredningen

hyser den uppfattningen, att det ute i landet finns högre allmänna läroverk,

tekniska gymnasier, folkskoleseminarier eller andra högre läroanstalter, som

har moderna och rymliga institutioner med så omfattande experimentell utrustning,

att dessa åtminstone i vissa ämnen utan vidare eller med viss

komplettering kan anses jämförbara med ett övningslaboratorium vid universitetsinstitution,

vad förutsättningarna för laborationer i 1-betygskursen

beträffar. I fråga om lärarkrafter framhålles bland annat, att det vid många

läroverk och liknande läroanstalter finnes lärare, vilka tidigare varit docenter

eller innehaft befattningar vid högskoleinstitution och som fortfarande

uppehåller vetenskapliga kontakter.

Vad tiden för undervisningen beträffar framhålles, att i den mån terminerna

användes för utbildningen, laborationsarbetet delvis finge förläggas

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

till eftermiddagarna och föreläsningar och övningar till kvällarna. Mest

fördelaktigt vore det, om en väsentlig del av laborationerna kunde avverkas

på sommaren.

Med hänsyn till krissituationen vore det önskvärt med utvidgad universitetsundervisning

i samtliga ämnen, som uppvisar brist på vederbörligen

fackutbildade lärare. Utredningen har dock ansett det motiverat, att denna

form av akademisk utbildning, vars lämplighet och möjligheter bör prövas,

innan den ges större omfattning, till att börja med begränsas till de naturvetenskapliga

ämnena, där lärarbristen tenderar att bli katastrofartad.

Utredningen har sålunda stannat för att föreslå, att universitetskurser

av skisserat slag anordnas i matematik, fysik, kemi, zoologi och botanik

och att på grund av det stora lärarbehovet i dessa ämnen två kurser kommer

till stånd i varje ämne. Utredningen fortsätter:

Enklast är det att organisera decentraliserad universitetsundervisning i

matematik. Universitetsundervisning i fysik torde icke kunna ordnas annat

än i direkt anslutning till universitet eller högskola. Fysikkurserna bör

därför förläggas till exempelvis Stockholm och Göteborg. Fördelen med

kurser i dessa städer är också, att där finns ett bredare rekryteringsunderlag

än på andra håll. Utan att för övrigt nämna någon bestämd stad framhåller

utredningen, att vid planering av universitetskurserna under alla förhållanden

övre Norrland, där lärarbristen är mest oroväckande, bör komma

i fråga.

Eftersom den ifrågasatta utvidgningen av universitetens verksamhet motiveras

av den aktuella krissituationen i de högre skolorna, ligger det i

sakens natur, att rätten att deltaga i denna form av akademisk undervisning

måste vara begränsad. Utredningen har utgått ifrån att sådan rätt

främst bör tillkomma folkskollärare (övningsskollärare) och övning slärare,

i enlighet med vad som gällde för de tidigare fortbildningskurserna i fysik

och kemi. Därutöver bör kurserna också vara tillgängliga för personer utan

akademisk examen, som avlagt vanlig eller teknisk studentexamen och dokumenterat

sin användbarhet som lärare i överensstämmelse med vad skolöverstyrelsen

anförde i sin hemställan om anslag till fortbildningskurser

under budgetåret 1951/52. Vid konkurrens om plats i kurs bör dock i regel

väl vitsordad folkskollärare på grund av sin praktiska lärarutbildning ha

företräde.

I fråga om förkunskaper måste de av universitet eller högskola uppställda

fordringarna för deltagande gälla.

De praktiska problem, som sammanhänger med planens förverkligande,

bör det enligt utredningens mening ankomma på kanslersämbetet att i

samråd med skolöverstyrelsen taga ställning till och avgöra.

De sammanlagda kostnaderna för 2 kurser i vart och ett av ämnena

matematik, fysik, kemi, zoologi och botanik beräknar utredningen för budgetåret

1952/53 till 98 700 kronor. Därvid har ej medräknats eventuellt

förekommande reseersättningar och traktamenten till kursledare och lärare,

stipendier till kursdeltagarna och eventuellt erforderligt engångsanslag,

beräknat till 40 000 kronor, till nyanskaffning av material för fysikkurs.

Utredningen hemställer, att vid utgången av budgetåret 1951/52 befintlig

reservation på anslaget VIII H. 30 »Fortbildningskurser för folkskollärare

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

och övningslärare» får användas för ändamålet och att i övrigt erforderliga

medel anvisas.

Beträffande arvoden åt kursledare och lärare anför utredningen bland

annat:

Vid sin beräkning av kostnaderna för utvidgad universitetsverksamhet

av ifrågasatt omfattning har utredningen utgått från de löneförmåner, som

motsvarande lärare vid de akademiska lärosätena åtnjuter, och omräknat

dem efter den här erforderliga arbetsinsatsen på basis av den för akademiska

lärare fastställda tjänstgöringsskyldigheten.

För kursledare har det arvode och den tjänstgöringsskyldighet varit

normgivande, som gäller för docentkompetent biträdande lärare. Denne

har samma lön som docentstipendiat, d. v. s. 14 505 kr. per år, och hans

tjänstgöringsskyldighet uppgår till 2 vetenskapliga föreläsningar eller 0 timmar

propedeutisk kursundervisning eller 12 timmar handledning av laborationsövningar

i veckan.

För assistenter och amanuenser har utredningen byggt på förste assistents

lön och tjänstgöring, den förra uppgående till 10 440 kronor och den

senare omfattande 5 timmar om dagen under 8 månader. Detta synes väl

motsvara den arbetsinsats, som kommer att krävas vid laborationsövningar

under universitetskurs. För vetenskapliga föreläsningar har beräknats

ett arvode av 75 kronor per timme och för propedeutiska föreläsningar och

räkneövningar 40 kronor per timme.

Skolöverstyrelsen tillstyrker krisutredningens förslag. Överstyrelsen

förutsätter dock, att tillträde till ifrågavarande kurser medges

icke blott folkskollärare utan även andra med förutbildning, som berättigar

till inskrivning vid universitet och högskolor. Reservationen på anslaget

VIII H. 30 torde enligt överstyrelsens beräkning vid innevarande budgetårs

utgång endast komma att uppgå till omkring 19 000 kronor.

Statskontoret ansluter sig i princip till utredningens förslag. Ämbetsverket

anser dock arvodena åt lärare vid kurserna böra utgå med lägre

belopp:

Till utgångspunkt för kostnadsberäkningarna har tagits nu utgående

ersättningar till. docentkompetenta biträdande lärare samt amanuenser

och assistenter vid universiteten. Emellertid måste dessa ersättningar anses

inbegripa ersättning icke enbart för undervisning utan jämväl för ett viss

mått av forskning. Vidare är de avvägda med tanke på helårsanställning,

medan nu ifrågavarande kurser är så upplagda, att de normalt skulle kunna

förenas med en heltidsanställning såsom lärare vid universitet eller högre

skola. De avses sålunda till väsentlig del skola förläggas till ferietid. De

föreslagna arvodena torde därför kunna nedsättas med i vart fall en tredjedel.

Arvodena för föreläsningar torde böra fastställas till högst 50 kronor

och för övningar till högst 25 kronor.

Statens lönenämnd finner det svårt att på grundval av vad

utredningen anfört bedöma, vilka arvoden som bör utgå till lärarna vid

kurserna. Därest emellertid arvodena anses böra fastställas, innan närmare

uppgifter står att vinna, vill lönenämnden framhålla:

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

Utredningens beräkningsgrund synes mindre adekvat, då hänsyn ej tagits

till att motsvarande akademiska lärare har andra arbetsuppgifter än undervisning.

Även bortsett från detta förefaller de föreslagna arvodesbeloppen

nämnden högt tilltagna. Då emellertid för fullgörande av den avsedda

undervisningsskyldigheten torde erfordras omfattande förberedelsearbete

och med hänsyn härtill de föreslagna ersättningsbeloppen icke kommer att

avse enbart den tid, respektive kurser pågår, utan även tid härutöver, vill

lönenämnden icke motsätta sig att i avbidan på närmare erfarenheter arvodena

till kursledare, assistenter och amanuenser tills vidare fastställes

i enlighet med utredningens förslag. Nämnden förutsätter dock, att i förekommande

fall vederbörande lärare vid tjänstledighet, föranledd av arbete

vid universitetskurs, skall vidkännas C-avdrag (motsvarande) i innehavande

tjänst eller befattning.

De föreslagna arvodena för föreläsningar och räkneövningar anser lönenämnden

för höga. Nämnden erinrar, att till speciallärare vid lantbrukshögskolan

utgår ersättning med högst 50 kronor för reducerad undervisningstimme

(en föreläsningstimme eller två övningstimmar eller en exkursionsdag).

Universitetskanslern förordar, att här ifrågavarande kurser

— därest de anses böra komma till stånd — organiseras av universiteten

(högskolorna). Närmare undersökning synes kanslern erforderlig rörande

de resurser, som med avseende å lokaler och lärare kan stå till buds och

under vilka former undervisningen bör bedrivas och vederbörlig examination

förrättas. Det torde få ankomma på kanslersämbetet att, sedan nämnda

utredning verkställts, i samråd med skolöverstyrelsen taga ställning till

de praktiska problem, som sammanhänger med kursernas anordnande.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna, som anbefallts

avgiva utlåtande över utredningens förslag i vad avser lokalförhållandena

vid Chalmers tekniska högskola, åberopar vad k o 11 e g i enämnden

vid Chalmers tekniska högskola i yttrande

anfört. Kollegienämnden yttrar i huvudsak:

Högskolans fysiklokaler torde kunna ställas till förfogande för ifrågasatt

kurs endast under tiden den 15 juni—den 15 september. Om kursen

kommer till stånd, förutsätter kollegienämnden, att institutionsföreståndaren

eller laboratorn får överinseende över kursen samt att högskolan erhåller

ersättning för sina omkostnader för kursen. Materielkostnaderna beräknas

till minst 2 000 kronor. Kollegienämnden finner det önskvärt, att minst

en av högskolans ordinarie assistenter i fysik deltar i handledningen vid

laborationsövningarna.

Folkskoll är arförbundens styrelser yttrar, att, huruvida

folkskollärarnas vidareutbildning för undervisning inom realskolan skall

äga rum i direkt anslutning till universitet och högskolor eller om den skall

förläggas till decentraliserade kurser under universitetens överinseende, är

en fråga som bör avgöras med hänsyn till möjligheterna att praktiskt realisera

de olika alternativen. Med hänsyn till lokalbristen vid universiteten

och högskolorna torde det medföra stora svårigheter för dessa att under

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

pågående terminer taga emot ytterligare ett stort antal studerande. För

universiteten och högskolorna skulle det därför utan tvivel innebära avsevärda

fördelar, om de föreslagna kurserna kunde anordnas under ferietid

och förläggas till skilda delar av landet.

Sveriges förenade studentkårer avstyrker, att kurser anordnas

på det sätt krisutredningen föreslagit. Sammanslutningens kritik

innehåller i huvudsak följande:

De av utredningen åberopade universitetscirklarna m. m. är av en helt

annan karaktär än de av utredningen föreslagna kurserna. Undervisningen

vid de sistnämnda borde vara i alla avseenden jämförbar med den ordinarie

1-betygsundervisningen. Detta kan dock icke åstadkommas, om utredningens

förslag accepteras. Det räcker att framhålla de föreslagna gymnasielaboratoriemas

bristfälliga utrustning, den fullständiga avsaknaden av

vetenskaplig litteratur och inte minst svårigheten att få kompetenta lärare;

lektorerna torde till följd av lärarbristen inte stå till förfogande. Vidare är

1-betygsundervisningen av sådan art, att bedömandet av de studerandes

kunskaper är möjligt endast om vederbörande lärare kan följa de studerande

under större delen av studietiden. Det skulle bli svårt att få ett rättvist och

likformigt bedömningssystem vid de av utredningen föreslagna kurserna.

Då emellertid krisåtgärder måste vidtagas, föreslår SFS, att fortbildningskurser

anordnas i form av 1- och 2-betygskurser under somrarna vid

universiteten och högskolorna, vilka kurser bör stå öppna även för andra

studerande än folkskollärare. SFS anför bland annat:

Krisutbildningen i syfte att leda till 1 eller 2 betyg bör arrangeras i form

av sommarkurser vid universiteten och högskolorna. Övningslaboratoriema

vid dessa står så gott som alltid outnyttjade under sommaren. En enkel

överslagsberäkning ger vid handen, att i de ämnen det här framförallt gäller

— kemi, botanik och zoologi — enbart vid universiteten och Stockholms

högskola per år följande antal platser skulle kunna ställas till förfogande för

laboranter för 3 månader under tiden 15/5—15/9, varvid 14 dagar reserverats

för iordningställande av laboratorierna:

kemi ................ 90

fysik ................ 90

botanik ............. 60

zoologi .............. 60

Summa 300 platser/år

Detta antal, som är mycket lågt beräknat, skulle för övrigt kunna utökas

avsevärt, om tekniska högskolornas och de medicinska fakulteternas lokaler

kunde utnyttjas. För att täcka den av utredningen beräknade bristen

på läroverkslärare torde således de kurser, som på detta sätt skulle kunna

arrangeras inom ramen för universitetens och högskolornas nuvarande resurser,

vara tillfyllest.

SFS anser det möjligt att under sommarmånaderna erhålla tillgång till

erforderligt antal extra lärarkrafter.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

SFS förutsätter, att tillträdet till kurserna spärras genom inträdesskrivningar

av samma slag som anordnas för övriga studenter. Tillträde till kurserna

bör givetvis vara öppet även för andra studerande än folkskollärare;

genom att även övriga studenter beredes tillträde till dessa »sommarkurser»

skulle de snabbare kunna börja sin lärargärning. Kurserna bör i övrigt

arrangeras som vanligt vad beträffar laborationsövningar och dylikt och

vara anordnade så, att en 1-betygskurs påföljande sommar kan överbyggas

med en kurs, som leder till 2 betyg. De bör avslutas med tentamen för

professor i vanlig ordning. Om tiden före inträdesskrivningen av de studerande

användes för inledande studier i ämnet och om höstterminen utnyttjades

för tentamensläsande samt under förutsättning att examensstadgans

normaltidsbestämmelse iakttoges, synes det möjligt att nedbringa undervisningstiden

per betygsenhet till 3 månader.

Läroverkslärarnas riksförbund accepterar utredningens

förslag.

9. Ekonomiska stödåtgärder m. m.

Krisutredningen finner det angeläget, att de studentsociala stödåtgärderna

ytterligare vidgas och effektiveras, icke minst i vad avser de

lägre akademiska studierna och däribland studierna för filosofisk ämbetsexamen.

Sålunda synes det utredningen böra övervägas, om och under vilka

villkor ett mera omfattande stipendiesystem kunde införas, enligt vilket

stipendier av viss storlek tilldelades universitetsstuderande, som förbereder

sig för lärarbanan särskilt i bristämnena eller som förbinder sig att efter

examen tjänstgöra som lärare under ett visst antal år inom vissa mindre

eftersökta områden.

Utredningen anser det nödvändigt, att särskilda åtgärder vidtagas för

att stimulera folkskollärare och övningslärare till akademiska studier. Löneförmånerna

vid den högre skolan kan visserligen, anför utredningen, betyda

en icke obetydlig inkomstökning och en högre tjänsteställning men torde

icke komma att anses så stora och kanske icke heller så säkert inom räckhåll,

att de uppväger betänkligheterna mot att avstå från en anställning

och kasta sig in på högskolestudier.

De ekonomiska stödåtgärder, som närmast synes böra komma i fråga,

är dels förmånliga tjänstledighetsvillkor, dels särskilda stipendier.

Utredningen föreslår ändring i avlöningsreglementet för folkskollärare

till överensstämmelse med statens allmänna avlöningsreglemente i det hänseendet,

att folkskollärare skall kunna få B-avdrag under tjänstledighet för

studier för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne. Härom yttrar

utredningen bland annat:

Förmånen skulle innebära, att en ordinarie folkskollärare i Ca 21: 21 i

ortsgrupp 3 vid ett läsårs tjänstledighet finge behålla omkring 6 000 kronor

av sin lön och avstå omkring 4 500 kronor. Detta synes utgöra så pass

stora förmåner, att ämnesintresserade folkskollärare därigenom borde sti
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

muleras till akademiska studier för vinnande av den högre behörigheten

för undervisning i realskola eller å enhetsskolans högstadium.

I sådant fall, då folkskollärare behöver tjänstledighet från ordinarie eller

extra ordinarie anställning för att kunna bedriva sina akademiska studier,

men skolstyrelsen icke beviljar sådan ledighet, bör frågan om tjänstledigheten

kunna hänskjutas till skolöverstyrelsen för avgörande.

Vidare föreslår utredningen, att folkskollärare eller övningslärare under

studietiden skall kunna erhålla stipendium på vissa villkor. Stipendium

skall icke utgå under den tid, då den studerande åtnjuter B-avdrag, eller

överhuvudtaget under det budgetår, då B-avdrag åtnjutes.

För studier vid universitet eller högskola föreslås stipendiebeloppet utgöra

2 000 kronor för år räknat. Utredningen anser sig icke kunna föreslå

större stipendium med hänsyn till de belopp, vilka för närvarande utgår som

licentiand- och doktorandstipendier (2 500 respektive 5 000 kronor) och som

stipendier till blivande distriktstandläkare. Antalet stipendier synes för

budgetåret 1952/53 böra maximeras till 300. Med hänsyn till den stora

bristen på lärare i matematisk-naturvetenskapliga ämnen torde 200 av

stipendierna böra reserveras för studerande i dessa ämnen, med möjlighet

till jämkning, om skolöverstyrelsen så prövar skäligt. För budgetåret

1952/53 skulle alltså erfordras (300 X 2 000 =) 600 000 kronor. — Utredningen

utgår från att sådan stipendiat, som nu avses, också skall kunna

erhålla räntejritt studielån eller lån med statlig kreditgaranti.

För personer, som begagnar sig av den kursundervisning utredningen

föreslagit, föreslås ett stipendiebelopp av 500—800 kronor. Beloppets storlek

i varje enskilt fall föreslås skola bestämmas av skolöverstyrelsen med

hänsyn till kursens längd. Därest stipendiaternas antal uppgår till det beräknade

(högst 192), skulle stipendiebehovet för budgetåret 1952/53 utgöra

omkring 125 000 kronor.

Med hänsyn till omöjligheten att beräkna antalet studerande, som kommer

att begagna sig av de olika utbildningsvägarna (antalet folkskollärare

med B-avdrag inräknat), hemställer utredningen, att erforderliga stipendiemedel

beviljas under ett förslagsanslag. Därest så sker, torde för budgetåret

1952/53 ett belopp av 650 000 kronor vara tillräckligt.

Slutligen hemställer utredningen om ytterligare några åtgärder i syfte

att stimulera intresset för lärartjänstgöring och vidareutbildning. Dessa

gäller reseersättning och viss dagersättning vid vikariatstjänstgöring:

Sålunda föreslås ändring i förmånligare riktning av de bestämmelser, som

nu gäller enligt k. br. den 16 april 1948 beträffande reseersättning vid vikariatst

jänstgöring vid allmänna läroverk och folk- och småskoleseminarier.

Detta skulle säkerligen stimulera personer, som icke är lärare men har

akademisk utbildning eller lärarinneexamen, t. ex. präster och gifta kvinnor,

att åtaga sig lärartjänstgöring i större utsträckning.

I betänkande av 1945 års seminariesakkunniga angående åtgärder för

underlättande av lärarrekryteringen å avlägset belägna orter m. m. före
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

slogs, att reseersättning för s. k. korttidsvikariat i folkskola skulle utgå för

vikaries resa till och från vikariatsorten i huvudsak enligt de grunder, som

tillämpades vid läroverken. Förslaget om sådan reseersättning har icke förverkligats.

Utredningen, som finner det synnerligen angeläget, att folkskollärare

icke vägras tjänstledighet för studier på grund av svårighet att erhålla

vikarie, föreslår, att möjlighet beredes vikarie till skälig reseersättning.

Också vidgad möjlighet till sådan dagersättning, som utgår till vissa

pensionerade lärare enligt SFS 1950: 515, skulle med all sannolikhet göra

fler undervisningskompetenta personer benägna att åtaga sig lärar vikariat.

Skolöverstyrelsen tillstyrker krisutredningens förslag. Med hänhyn

till framfört förslag om höjning av licentiand- och doktorandstipendierna

föreslår överstyrelsen dock, att det av utredningen föreslagna stipendiebeloppet

av 2 000 kronor liöjes till 2 500 kronor. Överstyrelsen understryker

kraftigt utredningens uttalande om vikten av att de studentsociala

åtgärderna ytterligare vidgas och efjektiveras samt om införande av ett

mera omfattande stipendiesystem för universitetsstuderande och anför

härom bland annat:

Den normala utbildningsvägen till filosofisk ämbetsexamen är och förblir

dock huvudvägen till läroverkslärarkompetens. Överstyrelsen framhåller,

att de folkskollärare, vilka avses i utredningens förslag, i många fall bildat

familj och därför måhända av ekonomiska skäl endast kan fullgöra den

akademiska utbildningen i etapper, varigenom tidsvinsten i många fall

skulle bli illusorisk. Mellan de båda utbildningsvägarna bör emellertid icke

råda något motsatsförhållande. Båda är erforderliga i nuvarande situation

och båda bör underlättas. Överstyrelsen vill därför framhålla angelägenheten

av att jämväl utökade studentsociala åtgärder för studerande, som i

vanlig ordning förbereder sig för lärarbanan, vidtagas i väsentlig omfattning.

Även övriga av krisutredningen nämnda åtgärder av ekonomisk art i

syfte att få fram lärare för den högre skolan anser överstyrelsen böra undersökas,

t. ex. ifråga om personer, som icke är lärare men som har akademisk

examen eller examen från högre lärarinneseminarium, och vidare pensionerade

lärare. I fråga om sistnämnda kategori kommer överstyrelsen att framlägga

vissa förslag i särskild skrivelse.

Statskontoret har i sak icke något att erinra mot utredningens

förslag rörande B-avdrag. Då åtgärden är särskilt betingad av krisförhållandena,

synes emellertid ändring i folkskolans avlöningsreglemente icke

påkallad, utan lärer Kungl. Maj:t böra inhämta riksdagens bemyndigande

att för en lämpligt avpassad tidsperiod liimna ett generellt medgivande

av antytt slag. Däremot ställer sig ämbetsverket avvisande till tanken på

särskilda stipendier till folkskollärare, som avser att skaffa sig begränsad

behörighet för undervisning i realskola. Då dylik behörighet enligt uttalan-,

den av utredningen skulle påverka lönesättningen, finner statskontoret det

sålunda icke motiverat att i stipendiehänseende försätta dessa i ett bättre

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

läge än övriga studerande vid universiteten, som inriktar sina studier på

en fullständig ämbetsexamen. Ämbetsverket avstyrker därför förslaget i

denna del.

Även statens löne nämnd, som i och för sig icke funnit anledning

till erinran mot förslaget beträffande B-avdrag, anser erforderliga bestämmelser

härom böra meddelas i annan ordning än genom ändring i avlöningsreglementet.

Vad krisutredningen föreslagit angående reseersättning

vid vikariatstjänstgöring och vid s. k. korttidsvikariat i folkskola samt

rörande vidgade möjligheter till dagersättning för vissa lärarkategorier har

icke givit lönenämnden anledning till erinran.

Universitetskanslern har intet att erinra mot utredningens

förslag i vad avser B-avdrag, ej heller mot rätt för folkskollärare att vid

universitet kunna erhålla räntefria studielån, lån med statlig kreditgaranti

och naturastipendier. Däremot anser sig kanslern, i likhet med flertalet

av de i ärendet hörda akademiska myndigheterna, icke böra tillstyrka krisutredningens

förslag om stipendier å 2 000 kronor till folkskollärare, som

bedriva akademiska studier. Genomförandet av ett dylikt förslag skulle

medföra en icke önskvärd kategoriklyvning av universitetsstuderandena

med folkskollärarna som en särskilt privilegierad grupp. För folkskollärare,

som inriktar sina studier på partiell kompetens med 2 ä 3 betyg, torde förmånen

av tjänstledighet med B-avdrag under en stor del av studietiden

få anses tillfyllest. De folkskollärare, som går utbildningsvägen med en

4-betygsexamen, blir härigenom kompetenta till lärartjänster i högre löneställning,

varför man torde kunna räkna med att denna utbildningsväg blir

lockande utan särskilda stipendier. Huruvida stipendier bör avses för deltagare

i de föreslagna fortbildningskurserna, bör prövas i samband med

de överväganden, som måste äga rum beträffande kursernas organisation

m. m.

Kanslern föreslår slutligen, att för den ökade akademiska undervisningen

för motverkande av lärarbristen äskas ett klumpanslag av förslagsvis

750 000 kronor:

Krisutredningen har icke framlagt några beräkningar av de kostnader,

en utökad lärarutbildning vid universitet och högskolor av det slag utredningen

förordat, kan väntas medföra. I de akademiska myndigheternas

remissyttranden har framförts krav på utökade lokaler, förstärkning av

lärarkrafterna och förhöjda materielanslag. Dessa krav uppgår — frånsett

byggnadskostnader — enligt av kanslern verkställd överslagsberäkning till

inemot 2 miljoner kronor. Den korta remisstiden har icke möjliggjort för

kanslern att i detalj granska dessa krav och bilda sig en uppfattning rörande

angelägenhetsgraden av desamma. Härtill kommer, att man för närvarande

icke har möjlighet att bedöma det exakta anslagsbehovet, då varje

prognos saknas angående omfattningen av den ökade tillströmning av studerande,

varmed man bör räkna. Under förhanden varande omständigheter

måste kanslern därför begränsa sig till att förorda, att för ökad akademisk

undervisning för motverkande av lärarbristen av riksdagen äskas ett klump
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

belopp, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att efter Kungl. Maj:ts

prövning fördelas mellan universiteten och högskolorna. I nämnda avseende

synes ett belopp av förslagsvis 750 000 kronor böra anvisas.

Garantilånen ämnden framhåller nödvändigheten av att öka

studiehjälpen även åt studenter, som väljer den normala akademiska utbildningen:
De

stödåtgärder, som otvivelaktigt är nödvändiga, måste kombineras

med likvärdigt stöd åt läraraspiranter, som väljer den normala akademiska

utbildningen. Man måste eljest befara, att de av utredningen föreslagna

utbildningsvägarna ter sig förmånligare än akademikerbanan och att de

för lång tid konserverar standardsänkningen.

Utredningens förslag till stipendiering av snabbutbildningen, avseende

stipendier å sammanlagt 600 000 kronor, bör sålunda jämföras med medelsanvisningen

till naturastipendier, som nu utgör 299 000 kronor och avser

alla fakulteter. I fråga om jämförelsen med licentiand- och doktorandstipendier

måste man hålla i minnet, att dessa förutsätter avlagd akademisk

examen.

Om man till de gynnsamma stipendiemöjligheterna för folkskollärarna

fogar möjligheten till tjänstledighet med B-avdrag under viss del av studietiden

— faktiskt innebärande studielön på upp till 6 000 kronor under ett

år — kan man icke undgå att fråga sig, om icke de studenter, som på normalt

sätt meriterar sig för läroverksbanan, har anledning att känna sig

missgynnade.

För att öka rekryteringen till de akademiska studier, som syftar till meritering

för lärarbanan, och säkra tillgången på fullt kompetenta lärare förefaller

det nämnden oundgängligt att öka studiehjälpen i form av både naturastipendier

och lån även för läraraspiranter utan folkskollärarutbildning.

Att förbehålla ett visst antal stipendier och lån åt de studenter, som förbereder

sig för läroverksbanan, särskilt i moderna språk och matematisknaturvetenskapliga

ämnen, torde i en krissituation vara motiverat. Ett hänsynstagande

härtill synes dock kunna förväntas vid fördelningen av studiehjälpen

och särskilda bestämmelser därför ej vara erforderliga.

Garantilånenämnden anser vidare, att de föreslagna stipendierna åt folkskollärare

bör fördelas av statsstipendienämnderna. Nämnden behandlar

slutligen vissa frågor om den författningsmässiga regleringen av lån åt här

ifrågavarande stipendiater.

Folks koll ii rarförbundens styrelser yttrar, att de föreslagna

ekonomiska stödåtgärderna endast till en mindre del torde kompensera

folkskollärarna för de utgifter och de risker det innebär att lämna en tjänst

och fortsätta studierna. Med hänsyn till gällande bestämmelser för andra

grupper studerande rörande stipendiemöjligheter är styrelserna emellertid

medvetna om svårigheterna att i nuvarande situation skapa en förmånligare

anordning.

Sveriges förenade studentkårer framhåller, att läroverkens

krissituation på lång sikt endast kan bemästras genom ökad examination

av filosofie magistrar. Behovet av läroverkslärare kan fyllas endast genom

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

förverkligande av studentsociala utredningens reformprogram. SFS hemställer

därför, att kraftigt verkande studentsociala åtgärder vidtas i fråga

om studerande, som i vanlig ordning förbereder sig för läroverkslärarbanan.

Härjämte understryker SFS önskvärdheten av en intensifierad yrkesvägledningsverksamhet

på gymnasierna, byggd på fortlöpande bearbetat prognosmaterial

beträffande den akademiska arbetsmarknaden. SFS avstyrker

bestämt utredningens tanke på speciella lärarstipendier som en permanent

institution.

Vad angår de åtgärder, som är nödvändiga för att på kort tid bemästra

den aktuella krissituationen, tillstyrker SFS utredningens förslag i fråga

om B-avdrag och stipendier för deltagare i fortbildningskurser. SFS tillstyrker

också förslaget om att folkskollärare skall kunna få räntefria studielån

men anser dylika böra utgå ur allmänna studielånefonden, bland annat därför

att tillgången på universitetslån redan är synnerligen begränsad. Mot

förslaget om särskilda stipendier å 2 000 kronor framför SFS invändningar:

Krisåtgärderna får icke utformas så, att de motverkar ansträngningarna

att på längre sikt öka examinationen av filosofie magistrar. Det bör sålunda

icke ställa sig förmånligare för en abiturient att gå vägen via folkskollärarexamen

än att välja den normala utbildningsvägen till fil. mag.-examen.

Denna synpunkt synes icke ha tillräckligt beaktats av utredningen, då

denna föreslår inrättande av 300 stipendier å 2 000 kronor för folkskollärare.

Vägen via folkskollärarexamen till föreslagen 4-betygskompetens skulle för

övrigt i de flesta fall bli längre än den normala vägen till ämbetsexamen.

SFS är väl medvetet om att den rådande krissituationen tvingar fram

rent exceptionella nödåtgärder. SFS föreslår att ifrågasatta 600 000 kronor

i första hand användes för räntebefrielse i samband med studielån. För den

händelse denna åtgärd icke kan väntas få avsedd rekryteringsfrämjande

effekt, synes man tvingad tillgripa stipendier.

_Vad det här gäller synes vara att i görligaste mån stimulera redan examinerade

folkskollärare att övergå till läroverkslärarbanan. Därest statsmakterna

anser sig böra införa stipendierna, synes därför reformen böra

begränsas till att avse endast folkskollärare, som examinerats 1953 och tidigare.

I enlighet med reformens syfte synes vidare rätten till stipendier

böra utsträckas jämväl till akademiker, som före 1953 skaffat sig viss undervisning

svana (folkhögskollärare, filosofie kandidater vid läroverken etc.).

SFS vill emellertid kraftigt understryka, att införandet av en sådan särskilt

fördelaktig stipendieform för en grupp studenter i avsikt att bereda

dem en »genväg» till läroverkslärarbanan under alla förhållanden måste te

sig som en svår orättvisa för andra studenter.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

31

II. Speciella åtgärder för avhjälpande av

lärarbristen i Norrland.

1. Inledning.

I skrivelse den 23 december 1950 till chefen för ecklesiastikdepartementet

framhöll skolöverstyrelsen svårigheterna i samband med lärarrekryteringen

vid vissa norrländska läroverk. Överstyrelsen fann skäl föreligga

till att problemet om den norrländska läroverkslärarbristen upptogs till

behandling i dess helhet. Enligt överstyrelsens mening hade krisläget under

senare år undergått en hastig försämring, varför åtgärder snabbt borde vidtagas

för att förhindra en ytterligare skärpning.

Med anledning härav anmodades läroverkens krisutredning att så skyndsamt

som möjligt inkomma med utredning och förslag i fråga om de av

överstyrelsen berörda förhållandena.

I sin den 20 februari 1951 avgivna utredning och förslag angående åtgärder

för avhjälpande av ämneslärarbristen vid de högre skolorna i övre

och mellersta Norrland föreslår läroverkens krisutredning, att

åtgärder vidtagas för

ledigf örklar ande av extra ordinarie adjunktstjänster i Ce 24 och extra

ordinarie ämneslärartjänster i Ce 24 eller Ce 22 enligt särskilda grunder

(orts- och ämnesbundenhet),

inrättande av vissa extra ordinarie tjänster, tillgängliga för lärare med

lägre kompetens än som krävs för motsvarande ordinarie tjänster, nämligen

av högst 10 extra ordinarie lektorstjänster i Ce 30, avsedda för högre allmänna

läroverk, högst 35 extra ordinarie adjunktstjänster i Ce 26, avsedda

för allmänna läroverk och småskoleseminarier, samt högst 35 extra ordinarie

ämneslärartjänster i Ce 26 och Ce 24, avsedda för kommunala flickskolor

och mellanskolor, respektive högre folkskolor,

höjning av arvodena till föreståndaren för den egentliga lärarkursen, till

ordinarie och extra ordinarie lärare i läroämnen samt till handledare vid

högre allmänna läroverket i Umeå enligt utredningens förslag den 22 september

1950 samt

jämställande i löneliänseende av de högre folkskolornas ämneslärare med

de kommunala mellanskolornas.

Inom krisutredningen har reservationer anförts dels av läroverksadjunkten

G. Herrström och lektorn G. Mellbourn, dels av rektorn E. Ekman.

Herrström och Mellbourn anför avvikande meningar i fråga om ledigförklarande och

inrättande av tjänster samt föreslår särskilt lönetillägg för samtliga ämneslärare i övre

och mellersta Norrland.

Ekman föreslår också avlöningsförstärkning för samtliga nämnda lärare.

I sitt utlåtande över utredningens förslag anför skolöverstyrels

e n, att effektiva åtgärder för att bemästra lärarbristen i allmänhet i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

det långa loppet kan förväntas påverka även det norrländska problemet.

Men situationen i övre och mellersta Norrland har inträtt i ett sådant läge,

att snabbt verkande åtgärder är ofrånkomliga.

2. Lärarbristen i Norrland.

Läroverkens krisutredning erinrar om att ämneslärarbristen

vid de högre skolorna i Norrland i skilda sammanhang påtalats. Övre Norrland

(Norrbottens och Västerbottens län) intar otvivelaktigt i många avseenden

en särställning i fråga om denna lärarbrist. Utredningen finner det

emellertid påkallat att låta sin undersökning omfatta även mellersta Norrland

(Västernorrlands och Jämtlands län). Gävleborgs län medtages däremot

icke, då detta i förevarande hänseende bör räknas till det övriga landet.

Orsakerna till lärarbristen i Norrland har av skolöverstyrelsen i visst

sammanhang angivits vara framförallt följande.

Ekonomiska förhållanden: höga skatter, höga hyror och höga levnadsomkostnader

i övrigt, vilket ej kompenseras genom dyrortsgrupperingen

och kallortstillägg; klimatiska förhållanden, vilka i en del fall medföra

större sjuklighet; isoleringen, sammanhängande med orternas avlägsenhet

och de långa resornas dyrbarhet; obekantskap med förhållandena i Norrland,

något som avhållit mången från att alls taga emot något förordnande

i Norrland — »Norrlands-skräclcen».

Utredningen anser denna analys motsvara det verkliga läget. Trots nackdelarna

finner sig dock många lärare väl till rätta i Norrland. Bland fördelarna

med norrlandstj änstgöring bör främst nämnas den livliga uppskattningen

där av den högre skolan, kollegialiteten mellan lärarfamiljerna samt

tillfällena till friluftsliv o. d. Vanligen söker dock lärarna snart transport

söderut. Under senare år har den goda platstillgången söderut stimulerat

till avflyttning från Norrland. I stället för de avflyttade kommer ofta svagt

meriterade vikarier. En dylik utveckling medför ökad arbetsbörda och försämrad

trivsel för de kvarvarande kompetenta lärarna.

Krisutredningen lämnar härefter en redogörelse för den nuvarande bristsituationen.

Av uppgifter rörande antalet ledigförklaranden vid högre allmänna

läroverk, realskolor och samrealskolor, utan att tjänst kunnat tillsättas,

dels år 1946, då en tydligt markerad krissituation redan uppstått,

dels år 1950 framgår, att läget undergått en hastig försämring. Tydliga

skiljaktigheter mellan de fyra nordligaste länen kunna icke konstateras.

Däremot finner utredningen med full säkerhet ådagalagt, att övre och mellersta

Norrland drabbats avsevärt hårdare av lärarbristen än landet i övrigt.

Utredningen upplyser vidare, att av 30 vid högre allmänna läroverk i unsökningsområdet

31/12 1950 vakanta lektors- och adjunktstjänster 19 stått

obesatta mindre än två år och 11 över två år samt att beträffande 48 vid

samrealskolorna samma dag vakanta tjänster motsvarande siffror är 39

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 33

och 9. De ordinarie tjänsterna är till betydande del vakanta såsom framgår

av följande sammanställning:

Antal ord.

Antal vakanta

tjänster

tjänster

Högre allmänna läroverk:

1950/51

a''/n 1950

lelrtorstjänster ....................

............... 69

11

adjunktstjänster ...................

............... 178

18

ämneslärarinnetjänster ..............

............... 23

1

270

30

Samrealskolor:

adjunktstjänster ..................

............... 101

43

ämneslärarinnetjänster ............

............... 26

5

127

48

Utredningen har även gjort en undersökning beträffande lärarbristen

med hänsyn till tillgången på kompetent arbetskraft i de fyra nordligaste

länen i jämförelse med förhållandena inom landet i övrigt. Resultatet sammanfattas

i följande översikt, däri lärarbristen anges i procent av veckotimmar

i läroämnen:

Övre och mellersta

Norr
-

land

Högre allmänna läroverk ............................ 15%

Samrealskolor ..................................... 36 %

Kommunala mellanskolor ........................... 47 %

Högre folkskolor ................................... 47 %

Övriga

landet

4%

10%

22%

28%

Inom samtliga undersökta skolformer är således, anför utredningen, bristläget

betydligt allvarligare för de högre skolorna i övre och mellersta Norrland

än i det övriga landet. Allvarligast är situationen för de kommunala

mellanskolorna och de högre folkskolorna, för båda 47 procent. Således bestrides

i det närmaste hälften av all undervisning i läroämnen inom dessa

båda skolformer av icke kompetenta lärare. Läget kommer utan tvivel att

snabbt försämras.

Slutligen har utredningen gjort en ingående detaljgranskning av bristläget

vid varje skola för sig särskilt med hänsyn till lärarnas kompetens.

Av undersökningen kan beträffande de olika skolformerna inhämtas bland

annat:

Högre allmänna läroverk: Förhållandena är i stort sett gynnsammare

inom denna skolform än inom övriga. Undantag utgör dock ämnesgruppen

matematik, fysik och kemi. I fråga om gymnasieundervisningen, som ovillkorligen

fordrar kompetent arbetskraft, hotas läroverken i Haparanda,

Skellefteå och Umeå framför andra av kris.

Samrealskolorna: Inom denna skolform är förhållandena avsevärt sämre

än vid de högre allmänna läroverken.

3 — Uihavg till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 153.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

Seminarierna: Inga påfallande rekryteringssvårigheter synes föreligga

utom för folkskoleseminariet i Luleå.

Kommunala flickskolorna: Rekryteringssvårigheterna inom denna skolform

förefalla att vara mindre betydande.

Kommunala mellanskolorna: I denna skolform kan vid jämförelse med

tidigare nämnda skolor iakttas en mycket mer markant bristsituation.

Högre folkskolorna: Troligtvis främst på grund av den ogynnsamma lönesättningen

är förhållandena i fråga om antalet vakanta tjänster vid många

av dessa skolor avsevärt sämre än vid flertalet kommunala mellanskolor.

Av 61 ordinarie ämneslärartjänster höstterminen 1950 var icke mindre än

48 vakanta. Förhållandena är påtagligt sämre i övre Norrland.

Sammanfattningsvis framhåller krisutredningen, att bristläget vid samtliga

skolformer inom undersökningsområdet framträder i bland annat följande

avseenden: många ordinarie tjänster locka icke sökande eller blott

en sökande, som vakansvikarier eller på befattningar över stat kan sällan

provårsmeriterade lärare erhållas, i många fall kan icke lärare med akademisk

examen anvisas, täta lärarbyten är vanliga, att anskaffa en tillfällig

vikarie erbjuder de största svårigheter, på sistone har det visat sig svårt att

över huvud taget uppbringa personer med vilja och någon förmåga att

undervisa. Bristläget tenderar att alltmer skärpas.

3. Åtgärder av dirigerande natur.

Krisutredningen finner det icke möjligt att anvisa utvägar att

ens tillnärmelsevis avhjälpa lärarbristen vid de högre skolorna i Norrland

utan inskränker sig till att föreslå åtgärder, ägnade att så långt görligt är

begränsa lärarbristens skadeverkningar, och att anvisa utvägar för att avveckla

en på ordinär väg olösbar krissituation vid en högre skola. Utgående

från grundsatsen att den otillräckliga arbetskraften bör så fördelas, att

ingen del av landet bringas i ett alldeles ohållbart läge, föreslår utredningen

åtgärder, ägnade att leda till en viss måttlig omfördelning av arbetskraften.

Utredningen ifrågasätter endast åtgärder, som kan realiseras i nuvarande

läge, som snabbt kan genomföras och som kan väntas ge verklig effekt.

Därvid tänkbara åtgärder kan betecknas som antingen dirigerande eller

stimulerande.

Utredningen dryftar först möjligheterna att tvåjigsdirigera extra ordinarie

lärare och nyutexaminerade lärare till Norrland. Utredningen avvisar

dylika utvägar dels med tanke på konsekvenserna i fråga om tillströmningen

till lärarbanan, dels under åberopande av allmänna invändningar

mot varje slags tvångsdirigering av lärare. Såsom en tänkbar åtgärd nämner

utredningen även begränsning av möjligheterna för ungdomen till högre

skolbildning, men en dylik åtgärd anser utredningen icke kunna begränsas

till att gälla endast Norrland.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 153.

Diiremot föreslår utredningen, att extra ordinarie adjunkts- och ämneslärartjänster

ledigförklaras orts- och ämnesbundna, dock med möjligheter

till undantag i särskilda fall. Utredningen anför bland annat:

När extra ordinarie adjunkts- och ämneslärartjänster år 1937 inrättades,

var avsikten bland annat, att de skulle tillföra mindre eftersökta skolor

erforderlig arbetskraft. Detta har icke blivit fallet. Under åren 1943—47

ledigförklarade skolöverstyrelsen tjänsterna orts- och ämnesbundna. Av

administrativa orsaker fungerade systemet icke så väl, varför överstyrelsen

frångick det. Följden härav har blivit, att dessa tjänster i allt större utsträckning

kommit att placeras vid Stockholms och andra eftersökta städers

förhållandevis väl tillgodosedda läroverk. Det för närvarande tillämpade

tillsättningsförfarandet vidmakthåller således bristsituationen på

mindre eftersökta orter.

Fördenskull föreslår utredningen, att extra ordinarie adjunktstjänster i

Ce 24 i fortsättningen successivt, allteftersom de blir lediga, ledigförklaras

orts- och ämnesbundna. De bör fördelas jämnare på landets olika läroverk

och ledigförklaras framförallt i ämnesgrupper, där brist på lärare föreligger.

Om fall skulle uppstå, då sådana e. o. adjunktstjänster icke lockar sökande,

bör de hellre vakantsättas än överflyttas till annan skola. Lokal behörighet

till sådan tjänst för fil. mag. utan provår men med väl vitsordad tjänstgöring

bör kunna komma i fråga i viss utsträckning. Vidare kan provårsläroverken

givetvis ställa godtagbara anspråk på att de icke-ordinarie tjänsterna

besättas med provårsmeriterade lärare. Meriterad lärare, som av

personliga skäl ej kan flytta från en större stad, bör likaså kunna erhålla

en tjänst i Ce 24 vid ett läroverk, som eljest icke borde tilldelas sådan

tjänst.

Beträffande e. o. ämneslärartjänster i Ce 24 vid kommunala flickskolor

och mellanskolor samt i Ce 22 vid högre folkskolor bör liknande villkor

fastställas.

Mot den här föreslagna formen för dirigering av den tillgängliga arbetskraften

torde inga berättigade invändningar kunna resas, anser utredningen.

Inom utredningen har ledamöterna Herrström och Mellbourn anmält reservation mot

utredningens förslag. De anför bland annat, att norrlandsskolorna redan har många högre

tjänster än de extra ordinarie vakanta samt att den föreslagna åtgärden skulle missgynna

lärare i humanistiska ämnen. Reservanterna föreslår i stället stimulerande åtgärder

i form av lönetillägg.

Skolöverstyrelsen avstyrker utredningens förslag beträffande

orts- och ämnesbundenhet för extra ordinarie tjänster:

Åtgärden skulle sannolikt ej få nämnvärd effekt, då icke ens ordinarie

tjänster i avsedda ämnen lockar sökande. Den skulle också göra lärarbanan

mindre attraktiv. Enligt överstyrelsens erfarenhet skulle anordningen medföra

ett omfattande administrativt merarbete, som överstyrelsen ej kan

åta sig utan personalförstärkning. Överstyrelsen anser dock, att vissa förbehåll

kan göras för Norrland, där sä kan vara av betydelse.

Statskontoret ansluter sig till utredningens förslag. Enligt statskontorets

uppfattning innebär § 122 läroverksstadgan skyldighet för överstyrelsen

att tillse, att i ett bristläge tillgängliga icke-ordinarie lärarkrafter

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj ds proposition nr 153.

fördelas så rättvist som möjligt. Det bör även ankomma på överstyrelsen

att inom ramen för sina befogenheter på frivillighetens väg söka ernå en

lämpligare fördelning av nyutexaminerad arbetskraft.

Statens lönenämnd avstyrker utredningens förslag beträffande

orts- och ämnesbundenhet för extra ordinarie tjänster, vilken befaras medföra

en skärpning av rådande rekryteringssvårigheter i fråga om lärarna.

Övre Norrlands rektorsförening avvisar ur principiella

synpunkter utredningens förslag.

Läroverkslär arnas riksförbund avstyrker varje slag av

tvångsdirigering. Förbundet framför en ingående kritik av utredningens

förslag om orts- och ämnesbundenhet av extra ordinarie tjänster. Bland

annat anför förbundet, att förslagets genomförande skulle försätta läroverkslärarna

i sämre läge än andra jämförliga tjänstemän. Förbundet avstyrker

bestämt utredningens förslag, vars realiserande icke anses i nämnvärd

utsträckning tillföra Norrland provårsutbildade läroverkslärare och

på längre sikt torde få skadliga konsekvenser för landsdelen.

Styrelsen för Målsmännens riksförbund finner en tvångsdirigering

av yngre lärare under vissa förutsättningar försvarlig. Styrelsen

framhåller, att en begränsning av möjligheterna till högre skolbildning

skulle bli en mycket impopulär åtgärd.

4, Åtgärder av stimulerande natur.

Inledningsvis anför krisutredningen, att de åtgärder, som hittills

vidtagits för att göra tjänsterna vid de högre skolorna i Norrland mera

attraktiva, är obetydliga. Efter samråd med ecklesiastikdepartementet tilllämpar

skolöverstyrelsen sedan år 1947 en förhöjd meritvärdering för tjänstgöring

vid läroverk i övre Norrland (50 procent) och i mellersta Norrland

(25 procent). Detta system torde dock i viss mån ha motverkat sitt syfte,

därigenom att det ökat omsättningen av lärare. I varje fall har det förlorat

i betydelse, allteftersom tillgången på lediga tjänster i det övriga landet

ökat.

I det följande behandlas av utredningen angivna möjligheter till stimulerande

åtgärder under särskilda rubriker.

a) Provisorisk avlöningsförstärkning.

Utredningen — varmed under detta avsnitt avses dess majoritet

(ordföranden och två ledamöter) — anför, att det torde förefinnas en mycket

stark opinion bland rektorer, målsmän och andra intresserade i Norrland

för en kraftigt tilltagen provisorisk avlöningsförstärkning till alla heltidsanställda

ämneslärare vid de högre skolorna där såsom det enda effek
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

tiva medlet att förbättra lärarrekryteringen. Utredningen erinrar, att Övre

Norrlands rektorsförening år 1950 föreslagit ett årligt lönetillägg för lärarna

i övre Norrland på 2 000 kronor. Andra liknande förslag har vid skilda

tillfällen framförts, bland annat av föräldraföreningar. Skolöverstyrelsen

har år 1940 ifrågasatt högre löneklassplacering för norrlandslärare.

Utredningen uttalar sin livliga förståelse för förslag av angiven art. En

allvarlig brist på lärare måste medföra långtgående konsekvenser. Särskilt

vill utredningen framhålla, att Norrlands ungdom till följd av lärarbristen

riskerar att få sämre möjligheter till fullgod skolutbildning än landets ungdom

i övrigt.

Då variationerna i bristläget för övre och mellersta Norrland är jämförelsevis

obetydliga, bör enligt utredningens mening ett lönetillägg av

2 000 kronor för övre Norrlands lärare rättvisligen medföra ett liknande

tillägg för mellersta Norrlands med åtminstone 1 000 kronor. Till dylika

lönetillägg vid de högre kommunala skolorna borde utgå statsbidrag såsom

till annan läraravlöning. Statens årliga kostnad för ifrågavarande lönetillägg

skulle enligt utredningens beräkningar för budgetåret 1950/51 ha

uppgått till 1 031 000 kronor.

Krisutredningen anser sig emellertid för närvarande böra avstå från att

framlägga förslag om provisorisk avlöningsförstärkning till lärare vid högre

skolor i övre och mellersta Norrland av i huvudsak följande skäl:

Med säkerhet ha åtskilliga mindre, icke centralt belägna skolor i mellersta

och södra Sverige lika stora svårigheter med lärarrekryteringen som

de norrländska. Med stor sannolikhet skulle en generell avlöningsförstärkning

till lärarna i Norrland få till följd, att ett betydande antal skolor i

den övriga delen av landet ställdes inför mycket svårbemästrade rekryteringsproblem.

Det är icke heller säkert, att en avlöningsförstärkning skulle bringa avsedd

hjälp åt ens flertalet högre skolor inom Norrland, vilket särskilt gäller

de nu sämst lottade.

Åtgärden skulle också medföra konsekvenser i form av krav från en rad

andra tjänstemannagrupper i Norrland.

Utredningen framhåller slutligen, att utredningen endast åsyftar provisoriska

lönetillägg för den akuta lärarbristens avhjälpande. Frågan om en

allmän avlöningsförbättring för norrländska tjänstemän anser utredningen

däremot med det snaraste böra lösas.

I den inom utredningen av ledamöterna Herrström och Mellboum avgivna reservationen föreslås,

att samtliga heltidsanställda ämneslärare vid högre skolor i övre och mellersta Norrland tillerkännes

ett årligt provisoriskt lönetillägg av 2 OOt kronor för lärare i Norrbottens och Västerbottens län

samt av 1 008 kronor för lärare i Jämtlands och Väslemcrrlands län. I sitt särskilda yttrande anför

ledamoten Ekman, att till samtliga i Norrland tjänstgörande lärare bör utgå en avlöningsförstärkning

av sådan storlek, att Norrland förmår ej blott förvärva utan även behålla kvalificerade lärare.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts -proposition nr 153.

Skolöverstyrelsen delar icke utredningens uppfattning. Enligt

överstyrelsens mening är en avlöningsförstärkning den effektivaste åtgärden

att förbättra lärarrekryteringen i övre och mellersta Norrland. Överstyrelsen

föreslår, att lärare vid högre skolor inom kallortsområdena

111—17 erhåller en löneplacering, som med tre löneldasser, dock högst två

över den högsta för ifrågavarande tjänst gällande löneklassen, överstiger

vad som eljest skolat gälla, och att lärare inom kallortsområdena 1—II

respektive inom övriga delar av de fyra nordligaste länen på motsvarande

sätt erhåller en uppflyttning av två löneklasser respektive en löneklass.

Överstyrelsen anför i huvudsak:

Utredningens farhåga, att en avlöningsförstärkning skulle framkalla

lärarbrist i det övriga landet, anser överstyrelsen överdriven. Det är önskvärt,

att lärartillgången fördelas jämnare, och det kan då ej undvikas, att

rekryteringen försvåras inom hittills bättre tillgodosedda landsdelar. Någon

allvarlig brist torde dock ej uppstå i de sydligare landsdelarna.

Den andra av krisutredningens invändningar anser överstyrelsen vara

av större betydelse. De befarade olägenheterna kan dock upphävas eller i

varje fall avsevärt minskas genom en mindre schematisk utformning av

löneförstärkningen.

För erhållande av större differentieringsmöjligheter föreslår överstyrelsen

sålunda tre (i stället för två) olika belopp för avlöningsförstärkningen. Av

praktiska skäl bör vidare avlöningsförstärkningen utgå i form av jörhöjd

löneklassplacering, ej såsom arvode. Slutligen bör uppdelningen av bristområdets

skolor efter storleken av den avlöningsförstärkning, som bör tillkomma

lärarpersonalen vid skolorna, i största möjliga utsträckning anknytas

till grupperingen av orterna i avseende å kallortstillägg.

Den förhöjda löneklassplaceringen föreslås gälla samtliga ämneslärarkategorier

vid allmänna läroverk, folk- och småskoleseminarier och högre

kommunala skolor och omfatta såväl ordinarie som extra ordinarie och

extra lärare. Lärare bör åtnjuta denna högre löneklassplacering endast för

den tid han är anställd vid skola inom området i fråga. Om han anställes

vid annan skola, bör den förhöjda löneklassplaceringen upphöra. Bestämmelser

om höjd löneklassplacering inom lönegraden kunna utfärdas med

stöd av 24 § Saar. Fn kompletterande föreskrift torde emellertid erfordras,

för att den höjda placeringen ej skall beaktas vid övergång till annan tjänst.

Enligt 25 § Saar må tjänsteman åtnjuta lön enligt högre löneklass än den

högsta inom vederbörande lönegrad. För en mera generell tillämpning av

denna bestämmelse på sätt överstyrelsen förutsatt, torde dock likaledes

särskilda bestämmelser erfordras. Överstyrelsen utgår ifrån att erforderliga

författningsändringar underställas riksdagens prövning.

Merkostnaderna för statsverket vid bifall till överstyrelsens förslag

skulle uppgå till omkring 830 000 kronor (för statliga lärare 692 000 kronor,

för kommunala 137 000 kronor) jämte rörligt tillägg.

Utredningens invändning mot en avlöningsförstärkning, att en sådan

kunde komma att begäras också av andra tjänstemannagrupper i Norrland,

kan förefalla tungt vägande. Enligt överstyrelsens mening blir dock alternativet

att inskränka eller temporärt nedlägga utbildningslinjer, vilket

bland annat skulle drabba nämnda grupper. Det kan också förtjäna framhållas,

att de högre skolornas lärare på visst sätt intar en nyckelposition

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153. 39

och att en akut katastrofsituation på annat område (sinnessjukhusläkama)

medfört avlöningsförstärkning.

Inom skolöverstyrelsen har reservation anförts av undervisningsrådet C. E. Sjöstedt,

som motsätter sig den för kallortsområdena III—VI föreslagna begränsningen till högst

två löneklasser över den högsta, då en dylik begränsning skulle få en ogynnsam verkan

på rekryteringen till de skolor, som har de största rekryteringssvårigheterna.

Statskontoret ansluter sig till utredningens uppfattning. Ämbetsverket

erinrar om att yrkanden om likartade tillägg för provinsialläkare

nyligen avvisats (jfr 1951 års statsverksprop., elfte huvudtit., s. 44).

Statens lönenämnd förordar — därest avlöningsförstärkning

eller inrättande av extra ordinarie tjänster anses böra genomföras — den

sistnämnda anordningen. Från de synpunkter, lönenämnden har att företräda,

anses nämligen en tillfällig sänkning av kompetenskraven beträffande

lektors- och adjunktstjänstema vara att föredraga framför medgivande

av särskilda »norrlandstillägg», då ett sådant medgivande får förutsättas

medföra konsekvenser i form av krav på enahanda tillägg från andra

tjänstemannakategorier.

Inom lönenämnden har särskilda yttranden avgivits av två ledamöter.

Övre Norrlands rektorsförening understryker sin förutnämnda

framställning om lönetillägg åt lärarna vid de högre skolorna i

övre Norrland. Föreningen kritiserar starkt utredningens uppfattning:

En kraftigt tilltagen kompensation för de höga levnadsomkostnaderna

i övre Norrland för lärarna är helt enkelt nödvändig. Stämningen bland

lärarna har försämrats, sedan krisutredningens förslag framlagts. Det kan

befaras, att ett stort antal lärare söker transport till sydligare delar av

landet. De av utredningen föreslagna åtgärderna skulle med största säkerhet

icke få den stimulerande verkan, som avsetts. En ännu mer skriande

lärarbrist än den nuvarande kommer med nödvändighet att orsaka nedläggandet

av gymnasie- och realskolavdelningar.

Föreningen, vars medlemmar bäst kan bedöma, vad som i realiteten kan

stimulera lärarna att stanna kvar i övre Norrland eller söka tjänster där,

hemställer, att de av föreningen föreslagna åtgärderna för ekonomisk kompensation

till lärarna snarast vidtages.

Läroverkslärarnas riksförbund finner det nödvändigt,

att — utöver en allmän löneförbättring — generella tillägg tills vidare

bestämmes för samtliga tjänster i Norrland:

Sådan löneförbättring kan visserligen åstadkommas inom ramen för bestämmelserna

i Saar, men den torde då ej bli av den storleksordningen, att

den får reell betydelse. För l:e och 2:e underläkare vid sinnessjukhusen

har fastställts tiilägg på 4 000 respektive 3 000 kronor. För läroverkens

del synes samma belopp — uppräknade med hänsyn till penningvärdets

fall — böra bestämmas för lektorer respektive adjunkter. Eu förändring av

rörliga tillägget bör påverka tilläggsbeloppen. Motiv saknas för en skillnad

i lönetilläggen mellan de fyra nordligaste länen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

EU utnyttjande av bestämmelserna i 25 § Saar blir otillfredsställande,

då de kan leda till att t. ex. en yngre ordinarie adjunkt, som befinner sig

i löneklass 26, kan få tre löneklassers förbättring, medan en äldre kollega,

som redan uppnått 29 löneklassen, högst kan få två löneklasser.

Förbundet yttrar vidare, att en lönehöjning för norrlandslärare bör kompletteras

med ändrade bestämmelser rörande beräkning av tjänstetid för

erhållande av full pension. Om lärax-e i Norrland finge räkna dubbla

tjänstår för full pension, skulle förmodligen många lärare, som först sent

fått pensionsberättigande tjänst, söka anställning där.

Styrelsen för Målsmännens riksförbund hemställer,

att verkligt positiva åtgärder omedelbart vidtagas för förstärkning av

löner och övriga förmåner för samtliga lärare vid de högre skolorna i Norrland

samt att förstärkningarna avväges så, att äldre och mera kvalificerade

lärare får högre tillägg och förmåner. Styrelsen anför bland annat:

_ Någon anledning att differentiera lönetilläggen för de olika länen har

ej påvisats. Med hänsyn till ökningen av levnadskostnaderna kan det

ifrågasättas, om 2 000 kronor nu är ett tillräckligt belopp. Utredningens

uttalande om svårbemästrade rekryteringsproblem i södra Sverige verkar

för målsmännen i Norrland som ett hån. Vad angår befarade krav från

andra tjänstemannagrupper i Norrland, intar ju lärarna en nyckelposition,

förutan vilken ingen vidareutbildning till andra tjänstemannayrken är tänkbar.

Samma skäl som anförts för avlöningsförstärkningar åt t. ex. sinnessjukhusläkare

och tingsjurister kan anföras för dylika förmåner åt lärare.

Det torde böra övervägas, om ej lönetillägget bör utmätas högre för

högre lärarbefattningar. Fn särskild stimulans åt lärare i huvudlärarbefattning

synes befogad, bland annat med hänsyn till av styrelsen ifrågasatt

dirigering av yngre lärare till Norrland.

Lärarna vid sa mrealskolorna och kommunala

gymnasierna i Kiruna och Malmberget hemställer, att

lärarna vid malmfältens läroverk tillerkännes ett årligt lönetillägg, utgörande

för kompetent lektor 4 800 kronor, för övriga ämneslärare och för

övningslärare 3 600 kronor samt för timlärare ett belopp i proportion till

tjänstgöringens omfattning. I framställningen åberopas huvudsakligen kallortstilläggets

minskade realvärde, det hårda klimatet, den geografiska isoleringen

och den ökade arbetsbördan för kompetenta lärare, varjämte framhålles,

att kommunala tillägg tidigare utgått.

b) Inrättande av vissa extra ordinarie tjänster.

Krisutredningen — varmed även under detta avsnitt avses dess

majoritet — framhåller, att i en katastrofsituation utomordentliga åtgärder

måste tillgripas:

Åtgärderna för lärarbristens avhjälpande måste i första hand avse att

förhindra, att en katastrofsituation inträder för en viss skola, Med en

katastrofsituation menas här, att undervisningen i en viss ämnesgrupp icke

längre kan upprätthållas, därför att erforderligt antal acceptabelt kvalifi
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kurujl. Maj:ts proposition nr 158.

ceracle lärare icke på ordinär väg kan uppbringas. En dylik situation har

redan inträtt vid vissa skolor, framförallt inom ämnena matematik, fysik

och kemi. När ovillkorligen erforderlig lärarkraft ej kan anskaffas på ordinär

väg, och när tvångsdirigering ej kan tillgripas, måste utomordentliga

åtgärder, ägnade att stimulera lärare att söka tjänsten i fråga, vidtagas.

Utredningen erinrar, att utredningen tidigare med anledning av uppkommen

krissituation vid högre allmänna läroverket i Haparanda i första

hand föreslagit, att en extra ordinarie lektorstjänst av samma typ som vid

folkskoleseminarierna, d. v. s. i Ce SO, skulle inrättas. För sådana tjänster

vid seminarierna kräves, framhöll utredningen, i princip lektorskompetens;

på grund av lärarbristen ha licentiater med provår och några få välmeriterade

adjunkter med enbart jilosofisk ämbetsexamen kommit i fråga. Utredningen

uttalade som sin förhoppning, att samma kompetenskrav som

vid seminarierna skulle kunna upprätthållas beträffande den föreslagna

tjänsten, men ansåg med hänsyn till det föreliggande bristläget, att även

filosofie magister med genom provår väl vitsordad lärar skicklighet borde

kunna ifrågakomma. Vidare föreslog utredningen provisoriskt inrättande

av en extra ordinarie adjunktstjänst i Ce 26 samt denna tjänsts besättande,

om så bleve erforderligt, med filosofie magister utan provår. Såsom paralleller

till de föreslagna tjänsterna åberopade utredningen adjunktstjänster

i Ce 26 vid de högre tekniska läroverken och högre lönegradsplacerade

lärare vid kommunala gymnasier.

Efter att ha vägt fördelar och nackdelar med berörda typer av tjänster

mot varandra har utredningen beslutat föreslå provisoriskt

inrättande av 10 extra ordinarie lektor stjänster i Ce SO vid de högre allmänna

läroverken, 35 extra ordinarie adjunktstjänster i Ce 26 vid de högre

allmänna läroverken, samrealskolorna och småskoleseminarierna samt 35

extra ordinarie ämneslärartjänster i Ce 26 eller Ce 2Jf vid de kommunala

flickskolorna, kommunala mellanskolorna och högre folkskolorna i övre och

mellersta Norrland.

En tjänst av någon av dessa typer anser utredningen böra placeras vid

en skola, först sedan ordinarie tjänst varit ledigförklarad minst två gånger

under loppet av minst ett år utan att kunna besättas med ordinarie innehavare,

och sedan alla tänkbara utvägar att på vanligt sätt erhålla tillräckligt

kvalificerad vikarie på tjänsten utan framgång prövats. Sedan

Ivungl. Maj:t bestämt maximiantalet av ifrågavarande tjänster, bör skolöverstyrelsen

pröva, hur många av tjänsterna som skall tagas i anspråk. Beslut

om tjänsternas placering vid viss skola bör beträffande de statliga skolorna

ankomma på skolöverstyrelsen samt beträffande de högre kommunala

skolorna ske i samråd med överstyrelsen. Givetvis bör tjänsterna kunna

ledigförklaras i vilken författningsenlig ämneskombination som helst.

Utredningen finner det önskvärt med en bestämmelse, som möjliggjorde

överflyttande efter överstyrelsens beprövande av eventuellt inom övre och

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj ds proposition nr 153.

mellersta Norrland icke erforderlig tjänst till högre skola med lärarbrist

inom annan del av landet.

I fortsättningen behandlar utredningen vissa särskilda synpunkter beträffande

det framförda förslaget:

Fördelen med tjänster av dessa typer torde vara uppenbar. Framhållas

må även, att de föreslagna tjänsterna, genom att de ersätta ordinarie tjänster,

icke innebär någon merutgift för statsverket. Årligen bör emellertid

omprövas, i vad mån dessa tjänster erfordras under instundande budgetår.

För att den föreslagna anordningen icke skall få prejudicerande verkan

vid löneförhandlingar bör starkt betonas dess provisoriska karaktär. Mot

förslaget kan anmärkning riktas ur rättvisesynpunkt, men anmärkningen

förlorar i tyngd genom att tjänsterna skulle inrättas inom skilda ämnesgrupper.

Mot de föreslagna lektorstjänsterna kan anmärkas, att om en

adjunkt vid ett läroverk får en sådan tjänst, läroverket ej tillföres någon

ny arbetskraft. Emellertid torde vid tillsättning av dylik tjänst meriter enligt

första och andra befordringsgrunderna böra tillerkännas mycket starkt

företräde, varför en väl kvalificerad fil. mag. bör kunna komma i fråga före

en adjunkt med många tjänstår.

Man kunde tänka sig, att de föreslagna tjänsterna inrättas som extra

tjänster. Detta skulle dock innebära en försämring på grund av skillnaden

i fråga om pensionsförmåner och flyttningsersättning m. m.

Utredningen dryftar slutligen frågan, om man icke i stället för att inrätta

särskilda extra ordinarie tjänster kunde dispensvägen besätta vakanta

tjänster med ordinarie innehavare. Ett dylikt förfarande skulle nödvändiggöra

synnerligen långtgående dispensmedgivanden, vilka skulle framkalla

kraftig reaktion från olika lärargrupper. Den av utredningen föreslagna

anordningens karaktär av provisorium innebär en fördel.

Ledamöterna av utredningen Ilerrström och Mellbourn föreslå i sin reservation, att

lektorstjänster i Ce 30 icke inrättas, att i stället maximiantalet adjunktstjänster i Ce 26

höjes från 35 till 45 samt att provisoriska lönetillägg införes för alla ämneslärare. Ledamoten

Ekman anser, att utredningen i första hand bort föreslå en provisorisk löneförstärkning.

Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag, dock med

vissa modifikationer. Bland annat föreslår överstyrelsen i stället för inrättande

av extra ordinarie tjänster användning av vikariatslöneförordnanden

på ordinarie tjänster. Den här ifrågavarande anordningen betraktar överstyrelsen

endast som ett komplement till avlöningsförstärkningen. Överstyrelsen

anför i huvudsak följande:

Utredningens förslag överensstämmer i avseende på lektorstjänsterna i

huvudsak med av överstyrelsen antytt förslag i skrivelse 23 januari 1951

angående fortsatt successivt utbyggande av läroverksorganisationen med

nya statliga gymnasier.

Överstyrelsen tillstyrker krisutredningens förslag. Dock vill överstyrelsen

föreslå, att begränsningen av antalet tjänster slopas. Om man kräver

uppfyllande av de föreslagna förutsättningarna för tjänsternas inrättande,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. May.ts proposition nr 153.

synes ytterligare restriktioner obehövliga. Det är att märka, att ifrågavarande

tjänster avses skola ersätta ordinarie tjänster i motsvarande lönegrad.

Vid uppkommande katastrofhot kan det vara en osmidig omgång,

om Kungl. Maj:ts medgivande först måste inhämtas.

Alternativt har krisutredningen framkastat förslag om inrättande av

extra tjänster i Cg 30 respektive Cg 26 och Cg 24. En dylik anordning

medgav Kungl. Maj:t inför katastrofhotet vid läroverket i Haparanda,

vilket lett till den akuta krisens hävande för innevarande läsår. Ehuru

överstyrelsen anser extra ordinarie tjänster av flera skäl vara att föredraga,

kan överstyrelsen också acceptera alternativet med extra tjänster.

Överstyrelsen vill emellertid framföra följande alternativa förslag. Ivrisutredningens

förslag beträffande extra ordinarie lektorstjiinster i Ce 30 kan

— såsom reservanterna inom utredningen framhållit — få vissa konsekvenser

i avseende på lärarkompetensen. Överstyrelsen vill därför föreslå,

att i stället för de ifrågasatta tjänsterna i Ce 30 respektive Cg 30 vikariatslöneförordnanden

på motsvarande ordinarie tjänster skulle kunna ledigförklaras

och att de för de extra ordinarie respektive extra tjänsterna föreslagna

lägre kompetensvillkoren finge gälla jämväl vikariatslöneförordnandena.

Därigenom skulle den tillfälliga karaktären av tjänsternas uppehållande

mera markeras.

Överstyrelsen är angelägen framhålla, att de ifrågasatta extra ordinarie

eller extra tjänsterna respektive vikariatslöneförordnandena icke kan ersätta

den föreslagna lönejörstärkningen. Inför ett akut katastrofhot kan

den förra anordningen utan tvivel vara en smidig och effektiv anordning.

Men den kan icke tillämpas i större utsträckning. Den skulle nämligen i

sådant fall kunna tänkas endast ha till effekt, att en lärare, som redan

tjänstgör i Norrland, sökte överflyttning på dylik tjänstgöring med högre

avlöning. Därjämte kunde anordningen, satt i system, befaras medföra,

att lärare, som redan har anställning vid en skola med rekryteringssvårigheter,

konune att söka anställning söderut, då han komme i sämre löneställning

än lärare vid skolan med högre lön. Därför kan anordningen enligt

överstyrelsens mening icke ersätta men väl på ett lyckligt sätt komplettera

förslaget om avlöningsförstärkning.

Länder åberopande av vad överstyrelsen anfört föreslår överstyrelsen, att

vikariatslöneförordnande på tjänst i Ca 30, Ca 26 respektive Ca 24, som

icke kunnat besättas trots tvenne ledigförklaranden inom ett år, skall kunna

erhållas av, i fråga om lektorstjänst, väl meriterad filosofie magister

med provår och, i fråga om adjunktstjänst eller ämneslärartjänst, väl meriterad

i övrigt behörig sökande utan provår.

Statskontoret ansluter sig till utredningens förslag. Utsikten att

för obestämd tid framåt erhålla vikariatslön eller extratjänst kan enligt

ämbetsverkets uppfattning knappast förutsättas i någon högre grad komma

att förmå välmeriterade, ehuru formellt icke kompetenta lärare att

söka till Norrland. Farhågorna för att de föreslagna extra ordinarie tjänsterna

icke skulle tillföra bristområdet nya lärarkrafter förefaller mindre,

så framt överstyrelsen, innan sådan tjänst ledigförklaras, övertygar sig om

att reella förutsättningar finns att därigenom tillföra skolan nya lärarkrafter.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts -proposition nr 153.

Beträffande det av statens lönenämnd avgivna utlåtandet hänvisas

till redogörelsen under a). Lönenämnden påpekar att — innan här

avsedda extra ordinarie tjänster inrättas — vissa spörsmål torde böra närmare

klarläggas, exempelvis rörande uppsägning av extra ordinarie lärare,

då motsvarande ordinarie tjänst kan tillsättas med kompetent sökande.

Övre Norrlands rektorsförening avstyrker utredningens

förslag. Såsom förut nämnts yrkar föreningen, att lärarna i övre Norrland

skall erhålla ett lönetillägg.

Läroverkslärarnas riksförbund avstyrker utredningens

förslag. Förbundet framhåller det orättvisa i olika löneställningar för lärare

av samma kategori. En löneförbättring, hur den än utformas, måste enligt

förbundets mening konstrueras så, att den kommer alla lärare till del.

Styrelsen för Målsmännens riksförbund anser den

föreslagna anordningen med extra ordinarie tjänster ej böra genomföras i

avsedd form utan böra omarbetas med hänsyn till den av reservanterna

inom utredningen framförda kritiken.

c) Höjning av provårsarvoden vid läroverket i Umeå.

Krisutredningen hemställer, att dess förslag den 22 september

1950 om arvodeshöjningar vid pro vårsanstalterna genomföres åtminstone

för Umeå-läroverkets del. Utredningen framhåller, att svårigheterna i fråga

om lärarrekryteringen är särskilt markanta vid nämnda läroverk, vilket,

främst torde bero på skolans karaktär av provårsläroverk. Lärarna söka

mindre gärna till dylika läroverk, enär nu utgående ersättningar för det

tyngande provårsarbetet anses otillräckliga. Umeå har icke heller som stad

betraktat samma lockelse som övriga städer med provårsläroverk. Till följd

av lärarbristen har Umeå-läroverket ej kunnat tilldelas så många lärarkandidater

som önskvärt varit. Vid maximal lärarbesättning skulle utredningens

förslag medföra en merkostnad av cirka 26 000 kronor per år.

Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag. Om detta ej

beaktas, torde det enligt överstyrelsens mening bli nödvändigt att nedlägga

lärarutbildningen vid läroverket.

Statens lönenämnd avstyrker ett separat genomförande av utredningens

förslag av den 22 september 1950.

Läroverkslärarnas riksförbund finner ingen anledning

till erinran mot utredningens nu ifrågavarande förslag.

Styrelsen för Målsmännens riksförbund finner utredningens

förslag synnerligen välbetänkt.

d) Högre löneställning för ämneslärare vid högre folkskolor.

Utredningen föreslår, att åtgärder snarast möjligt vidtagas för att

i lönehänseende jämställa högre folkskolornas ämneslärare med kommunala

mellanskolornas. Till stöd härför anför utredningen bland annat:

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Skolöverstyrelsen föreslog 1948 bland åtgärder, ägnade att på längre sikt

stimulera lärarrekryteringen, i första hand förbättring av lönevillkoren för

högre folkskolornas adjunktskompetenta ämneslärare. Överstyrelsen framhöll,

att högre folkskolorna på grund av nuvarande löneförhållanden måste

byta lärare i större utsträckning än någon annan skolform samt att landsbygdens

barn komme att inta en missgynnad ställning gentemot tätorternas,

då de finge nöja sig med mindre kvalificerade lärare.

Såsom förut nämnts är rekryteringssvårigheterna särskilt stora vid högre

folkskolorna, vilka med nuvarande lönesättning icke kan hävda sig i konkurrensen

om lärarkrafterna, i synnerhet som kompetenskraven är praktiskt

taget desamma som vid kommunala mellanskolorna. Om icke en snar

förbättring av lärarlönerna vid högre folkskolorna åvägabringas, riskerar

man, att undervisningen vid dess skolor bryter samman. I övre och mellersta

Norrland ligger 16 högre folkskolor, i det övriga landet 20.

Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag. Överstyrelsen

yttrar bland annat:

Att adjunktskompetenta lärare vid högre folkskolor är placerade två

lönegrader lägre än vid andra skolformer är ett förhållande, som numera

saknar varje berättigande, såsom överstyrelsen vid flera tillfällen framhållit.

Enda skillnaden i organisatoriskt och pedagogiskt hänseende mellan

högre folkskolan och kommunala mellanskolan är, att den förra icke har

examensrätt utan måste låta sina lärjungar avlägga realexamen som privatister,

vilket ingalunda ställer mindre krav på lärarna. I regel övergår eu

högre folkskola, när den är färdigbyggd, till kommunal mellanskola. Det

har visat sig förenat med betydande olägenheter, att det just under uppbyggnadstiden

icke är möjligt att få väl kvalificerade lärare.

Statskontoret anser den förevarande frågan böra prövas vid

t j änstef örteckningsrevisionen.

Statens lönenämnd kan ej på grundval av vad utredningen anfört

tillstyrka förevarande förslag. Frågan om jämställande, vilken ej blott

berör skolor i Norrland, bör även enligt nämndens mening prövas av

t j änstef örteckningskommittén.

Läroverkslärarnas riksförbund och styrelsen

för Målsmännens riksförbund tillstyrker utredningens

förslag.

e) Vissa andra möjligheter.

Utredningen berör vissa andra möjligheter än de förut nämnda att

avhjälpa lärarbristen i övre och mellersta Norrland:

Fria semesterresor: Läroverkslärarnas riksförbund har anhållit, att lärare

vid läroverk i övre Norrland måtte beviljas rätt till fria semesterresor för

sig och sina familjer. Utredningen hyser starka sympatier för förslaget men

är icke beredd att för närvarande biträda detsamma, därvid utredningen

åberopar förmånens ringa betydelse och konsekvenserna beträffande andra

tjänstemannagrupper.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Statliga stipendier: I en motion vid fjolårets riksdag har föreslagits införande

av ett stipendiesystem för att minska bristen på lärare vid vissa

läroverk i övre Norrland och andra mindre eftersökta landsdelar. Utredningen,

som betygar sina livliga sympatier för förslaget, går ej närmare in

på förslaget, som skulle få effekt först på längre sikt.

Kommunala, lönetillägg: Utredningen anför, att inom många orter i Norrland

torde finnas en stark vilja att bemästra lärarbristen vid den egna

skolan genom kommunala lönetillägg. Avlöningsbestämmelserna omöjliggöra

emellertid nu sådana lönetillägg. Utredningen ställer sig avvisande

till tanken på dylika lönetillägg, då de skulle gynna vissa lärare med eftersökta

ämneskombinationer och kommuner med god ekonomi. Den enda

utväg utredningen kan anvisa för kommuner med ambition att förbättra

den egna skolans lärarrekrytering är att så fördelaktigt som möjligt ordna

bostäder för lärarna.

Skolöverstyrelsen delar utredningens uppfattning beträffande

fria semesterresor och statsstipendier. Även i fråga om kommunala lönetillägg

ansluter sig överstyrelsen till utredningens ståndpunkt. Om överstyrelsens

förslag om statliga tillägg icke skulle bifallas, anser sig överstyrelsen

likväl på grund av situationens allvar — trots sina mycket stora betänkligheter

mot kommunala tillägg — nödsakad att tillstyrka, att sådana får

utgå. För att underlätta anskaffande av mera tillfällig lärarkraft (vid sjukvikariat

m. m.) föreslår överstyrelsen vidare, att extra lärare och heltidstjänstgörande

timlärare vid förordnande i övre eller mellersta Norrland för

mindre än en hel termin skall enligt skolöverstyrelsens beprövande kunna

erhålla ersättning för kostnad för resa från hemorten till tjänstgöringsorten

och åter, därest denna kostnad överstiger 30 kronor.

Läroverkslärarnas riksförbund yttrar, att fria semesterresor

utan tvekan skulle få stor psykologisk betydelse. Förbundet finner

det angeläget, att frågan om resekostnads- och traktamentsersättning åt

tillfälliga vikarier löses på ett tillfredsställande sätt.

Styrelsen för Målsmännens riksförbund finner införande

av fria semesterresor och statsstipendier önskvärt. Även tillhandahållande

av förstklassiga tjänstebostäder föreslås.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

47

III. Departementschefen.

Elevantalet i realskolor och därmed jämförliga skolformer har under

senare år avsevärt ökats, främst beroende på ökning av årskullarna, på

förbättrade ekonomiska förhållanden inom breda folklager och på utvidgad

statsstipendiering. Den ökade tillströmningen till de högre skolorna har

medfört manga problem, av vilka det allvarligaste är den utpräglade bristen

på ämneslärare, särskilt i naturvetenskapliga ämnen. Då det

årliga tillskottet av lärare till de högre skolorna dessutom är alldeles för

litet, kommer lärarbristen att förvärras oroväckande hastigt, om icke

snabbt verkande åtgärder vidtages för att anskaffa fler lärare. Vid den

utredning rörande dylika åtgärder, som verkställts av läroverkens krisutredning,

har utgångspunkten enligt direktiven varit, att läroverken skall

tillåtas expandera i tillbörlig mån med hänsyn dels till nativitetsökningen

och dels till föräldrarnas berättigade önskan att plats i läroverken må kunna

beredas de barn, som kan förväntas ha möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen

där.

I sitt betänkande med förslag till vissa generella åtgärder för avhjälpande

av lärarbristen vid de högre skolorna upptar krisutredningen först

till behandling åtgärder, som bör vidtagas för att öka och trygga tillgången

på normalt utbildade lärare, d. v. s. huvudsakligen filosofie

magistrar. Givetvis bör — såsom i flera remissyttranden starkt framhållits

— en ökad examination av normalt utbildade lärare eftersträvas och alla

rimliga åtgärder i detta syfte i första hand vidtagas. I betänkandet liksom

i flertalet yttranden pekas på en allmän löneförbättring för läroverkslärarna

som den viktigaste åtgärden för lärartillgångens säkerställande.

Löneregleringsfrågan med dess många problem anser jag mig dock icke böra

gå in på i detta sammanhang. Vidare föreslår utredningen, att vissa av

universitetsberedningen framförda förslag, åsyftande begränsning av den

akademiska studietiden, utan dröjsmål genomföres. Sålunda tillstyrker utredningen

beredningens förslag till reduktion av den obligatoriska betygssumman.

Utredningen betonar också önskvärdheten av en effektiv studietidsstatistik

samt framhåller vikten av studietidens förkortning. Jag kan

i stort sett ansluta mig till nu ifrågavarande förslag men anser icke heller

dessa spörsmål böra närmare behandlas i förevarande sammanhang. Jag

erinrar om att kanslern för rikets universitet erhållit uppdrag att inkomma

med förslag till ny examensstadga, i huvudsak byggd på universitetsberedningens

förslag i bland annat här berörda avseenden. Krisutredningen yrkar

även på upprustning av de naturvetenskapliga skolämnena vid universiteten

och Stockholms högskola i fråga om lokaler och lärarkrafter samt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj ds proposition nr 153.

föreslår, att en plan uppgöres för att möjliggöra utbildning av erforderligt

antal filosofie magistrar. Vid min anmälan av frågorna om anslag till universitet

och högskolor för nästa budgetår har jag i viss män kunnat beakta

de sålunda av utredningen framställda önskemålen. I övrigt torde dessa i

förevarande sammanhang icke påkalla vidare yttrande från min sida.

Bland åtgärder för att förbättra den normala akademiska utbildningen

av läroverkslärare föreslår krisutredningen slutligen anordnande av en propedeutisk

kurs i matematik m. m. för vissa biologistuderande vid universitetet

i Uppsala. För ändamålet beräknar utredningen ett anslagsbelopp

av 1 875 kronor årligen. En dylik kurs synes mig böra komma till stånd;

om så visar sig erforderligt bör liknande kurser anordnas även vid Lunds

universitet och Stockholms högskola. Frågan om medelsanvisning behandlar

jag i det följande.

I krisutredningens betänkande har också berörts frågan om förbättring

av de studentsociala förmånerna. Angelägenheten av en sådan förbättring

har starkt understrukits i många yttranden. Jag delar de synpunkter, som

sålunda framförts. Spörsmålet torde dock icke böra bli föremål för närmare

behandling i detta sammanhang.

Genom härförut berörda åtgärder för att öka tillgången på normalt utbildade

lärare för de högre skolorna kan det aktuella lärarbehovet icke väntas

bli helt tillgodosett. Det blir nödvändigt att för undervisningen i de

högre skolorna anlita också lärarkrafter utan vanlig akademisk

utbildning. Ide högre skolorna tjänstgör redan nu ett stort

antal lärare utan vederbörlig examen, bland annat ett par hundra folkskollärare.

Då det gäller att bedöma behovet av icke-behöriga lärare, bör först

erinras om att anordningar de senaste åren vidtagits för att i görligaste mån

motverka lärarbristen inom ramen för nuvarande lärartillgång. Krisutredningen,

som framhåller den väldiga storleksordningen av lärarbehovet vid

fortsatt expansion av läroverken, finner en viss ökad ransonering av elevplatser

på realskolestadiet ofrånkomlig, innebärande utestängande av eventuellt

något tiotusental barn. Utredningen, som också räknar med viss

automatisk uppdämning av tillströmningen till de högre skolorna, uppskattar

lärarbristen för sexårsperioden 1951—56 till 1 500 lärare. För närvarande

är det enligt utredningens mening icke möjligt att räkna med

ytterligare interna åtgärder inom de högre skolorna för minskning av lärarbehovet.

Sistnämnda uppfattning kan jag i huvudsak ansluta mig till. Jag

vill dock framhålla, att om krissituationen vid de högre skolorna ytterligare

förvärras, kan man icke avstå från att överväga särskilda åtgärder för att

begränsa lärarbehovet, exempelvis de av utredningen angivna interna åtgärderna

eller minskad användning av fullt kompetenta lärare på realskolans

lågstadium. Vad sedan angår storleken av det lärarbehov, som

återstår att fylla, torde — såsom skolöverstyrelsen påpekat — en lättnad

vara att förvänta till följd av ökad förekomst av i folkskolor inbyggda

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

realskolor. I brist på säkrare hållpunkter i detta hänseende anser jag mig

dock böra utgå från ett lärarbehov av ungefär den storlek, utredningen

räknat med. Det synes också angeläget att i görligaste mån förhindra, att

ökad ransonering av elevplatser i de högre skolorna blir nödvändig.

Enligt krisutredningens förslag kan det angivna lärarbehovet av 1 500

lärare fyllas, om under ettvart av de fyra läsåren 1953/57 omkring 400

snabbutbildade lärare tillföres de högre skolorna. Förslaget asyftar huvudsakligen,

att folkskollärare skall med tillhjälp av vissa ekonomiska stödåtgärder

stimuleras att förskaffa sig begränsad akademisk utbildning om

1 _i betyg för filosofisk ämbetsexamen (för full kompetens beräknas 6 be
tyg).

I stort sett kan jag ansluta mig till den tankegång, som lett fram till

utredningens förslag. Det ställer sig naturligt att för fyllande av läroverkslärarbristen

använda sådana folkskollärare, vilkas värdefulla lärarutbildning

förstärkts med akademiska studier av godtagbar omfattning. Med

hänsyn till framtidsplanerna för skolväsendet ter sig den föreslagna vidareutbildningen

också lämplig. De avsedda betygen kan vidare relativt lätt

kompletteras till fullt antal betyg för filosofisk ämbetsexamen. Krisutredningen

har också berört frågan om folkskollärarproduktionens omfattning.

Denna fråga behandlas av mig i samband med anmälan av anslagsäskandena

beträffande folkskoleseminariernas avlöningsanslag för nästa budgetår.

Främst bland de utbildningsformer, som krisutredningen föreslår för

folkskollärares utbildning till realskollärare, står folkskollärarexamen och

tentamina för filosofisk ämbetsexamen med 4 betygsen heter, i regel

2 betygsenheter i vartdera av 2 ämnen. Utredningen föreslår en termins

praktisk lärarkurs för lärare med dylik utbildning men räknar med omfattande

dispensgivning i detta hänseende. Den sålunda skisserade lärarutbildningen,

vilken med rätta kan betecknas som partiell ämbetsexamen,

synes mig vara mycket värdefull och böra införas som en ordinarie utbildningsform

för läroverkslärare. Krisutredningen förklarar sig beredd att i

dubbelämnen, såsom modersmålet och biologi, godtaga betygskombinationen

1 + 1 och även eljest i individuella fall kombinationen 2 + 1 + 1. Universitetskanslern

motsätter sig kombinationen 1 + 1 i dubbelämnen och

tänker sig i stället särskilda studieplaner för nämnda dubbelämnen med

sikte på skolans behov. Jag ansluter mig till kanslerns uppfattning i denna

fråga. För folkskollärare med 4 betyg föreslår utredningen särskilda tjänster

vid de högre skolorna. En utbildning, bestående av folkskollärarexamen

och tentamina för fyra betygsenheter i filosofisk ämbetsexamen, synes

mig emellertid böra jämställas med filosofisk ämbetsexamen. Folkskollärare

med 4 betyg bör därför erhålla samma rätt att söka och inneha lärartjänster

vid de högre skolorna som filosofie magister. Folkskollärare med

4 betyg, som genomgått nämnda praktiska lärarkurs eller fått dispens i

detta hänseende, bör sålunda kunna erhålla ordinarie adjunktstjänst i Ca 26.

4 —• 1’ihamj till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr ISS.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. May.ts ''proposition nr 153.

Pvrisutredningen finner det icke sannolikt att tillräckligt många lärare

skall kunna erhållas med erforderlig snabbhet på fyr abetygs vägen: Utredningen

föreslår därför även en kompetens för viss tjänstgöring i realskolan

för folkskollärare med 2å3 betygse n heter i ämbetsexamen.

Härvid godtar utredningen 1-betygskurser i 2 ämnen; utredningen förutsätter

dock, att 1-betygskurserna utarbetas med stor omsorg och med

noggrant beaktande av skolundervisningens behov. Utredningens förslag,

som icke mött gensagor i remissyttrandena annat än från kanslern, anser

jag mig böra tillstyrka. För folkskollärare med 2 å 3 betyg för ämbetsexamen

föreslår utredningen avlöning i form av arvode; utredningen nämner

dock icke något belopp. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

bestämma storleken av det arvode, som bör utgå till här avsedd lärare.

I fråga om folkskollärares behörighet som kristendomslärare föreslår utredningen

i anslutning till förslag av universitetsberedningen vissa särskilda

regler. Spörsmålet synes mig böra behandlas i samband med prövning av

beredningens förslag.

De förutnämnda utbildningsformerna med 4 eller 2—3 betyg avser studier

på vanligt sätt vid universitet eller högskolor. För sådana folkskollärare,

som icke kan eller vill avbryta sin tjänstgöring i folkskolan för att

bedriva universitetsstudier, föreslår krisutredningen anordnande av särskilda

fortbildningskurser, förlagda till olika orter i landet.

Denna undervisning skall enligt förslaget vara likvärdig med universitetsutbildning

och begränsas till de naturvetenskapliga ämnena, där lärarbristen

tenderar att bli katastrof artad. Utredningen föreslår två kurser i ettvart

av ämnena matematik, fysik, kemi, zoologi och botanik. Kurserna,

vilka närmast torde avse 1-betygsstudier, skall enligt förslaget förläggas

till läroverk och andra högre läroanstalter med välrustade institutioner.

Såsom lärare vid kurserna beräknas kunna användas läroverkslärare in. fl.,

som varit docenter eller eljest har högre vetenskaplig kompetens. Den föreslagna

kursverksamheten synes mig vara en mycket värdefull anordning,

ägnad att på kort tid frambringa ett större antal lärare med någorlunda

nöjaktiga kunskaper, och jag tillstyrker därför, att sådan kursverksamhet

anordnas. Antalet kurser torde icke böra fastställas nu utan få framdeles

bestämmas av Kungl. Maj:t. Även förläggningsorterna torde få bestämmas

av Kungl. Maj:t. Jag vill nämna, att förslaget om anordnande av här

ifrågavarande fortbildningskurser tilldragit sig stort intresse. Sålunda har

framställningar inkommit om förläggning av kurser till Linköping, Härnösand

och Skellefteå; i sistnämnda stad lär redan ett 20-tal folkskollärare

ha anmält sig till en matematikkurs. Även i Umeå föreligger intresse för anordnande

av en dylik kurs.

Kostnaderna för fortbildningskurserna beräknar krisutredningen för

nästa budgetår till 08 700 kronor. Därvid har ej medräknats reseersättningar

och traktamenten till kursledare och lärare, stipendier till kursdel
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

tagarna och eventuellt erforderligt engångsanslag till nyanskaffning av

fysikm^teriel. Jag behandlar frågan om medelsanvisningen i det följande.

Om kursverksamheten kan igångsättas redan under innevarande budgetår,

torde Kungl. Maj:t få förskottsvis ställa för ändamålet erforderligt belopp

till förfogande ur tillgängliga medel. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att bestämma ersättningarna åt ledare, lärare och annan kurspersonal

samt att jämväl i övrigt, efter hörande av kanslern och skolöverstyrelsen,

meddela erforderliga bestämmelser rörande kursverksamhetens organisation.

I ärendet har föreslagits, att också andra än de, som avlagt folkskollärarexamen,

skulle få tillträde till kurserna samt kunna erhålla sådan behörighet,

som avsetts för folkskollärare med 4 eller 2 å 3 betyg i ämbetsexamen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles besluta i

dessa frågor. Krisutredningens förslag om en utbildningsform med partiell

ämbetsexamen för övningslärare torde dock böra övervägas i samband

med prövning av gymnastiklärarsakkunnigas betänkande Jag är också beredd

att senare överväga frågan om utnyttjande av civilingenjörer för

undervisning i naturvetenskapliga ämnen.

Krisutredningen anser det nödvändigt, att särskilda ekonomiska

stödåtgärder vidtages för att stimulera folkskollärare till akademiska

studier. I första hand föreslås, att folkskollärare för studier för vinnande

av högre lärdomsmeriter skall kunna få tjänstledighet med endast B-avdrag

i analogi med vad som enligt stadgande i 28 § B Läroverk m. m. 1 a)

i statens allmänna avlöningsreglemente gäller för där avsedda lärarkategorier.

Jag tillstyrker detta förslag. För förslagets genomförande synes ändring

av folkskolans avlöningsreglemente icke böra göras'' utan Kungl.

Maj :t 4orde böra utverka riksdagens bemyndigande att utfärda särskilda

bestämmelser i ämnet. Utredningen föreslår också, att folkskollärare skall

kunna erhålla stipendium under studietiden, dock icke under budgetår, då

B-avdrag åtnjutes. För studier i vanlig ordning vid universitet eller högskola

föreslår utredningen ett stipendiebelopp av 2 000 kronor för år. Under

hänvisning till den kritik, som i remissyttrandena framförts mot detta

förslag^ avstyrker jag inrättande av dylika stipendier. Ifrågavarande studerande

bör däremot kunna komma i åtnjutande av rån tefria studielån

och lån med statlig kreditgaranti samt övriga studentsociala förmåner på

samma sätt som andra universitets- och högskolestuderande. För deltagare

i fortbildningskurs föreslår utredningen ett stipendiebelopp av 500—800

kronor; storleken avses i varje enskilt fall skola bestämmas av skolöverstyrelsen

med hänsyn till kursens längd. I denna del anser jag mig kunna

biträda utredningens förslag, dock att stipendium må kunna utgå även till

B-avdragsberättigad tjänstledig lärare. Jag vill erinra om att viss resekostnads-

och traktamentsersiittning utgår till deltagare i andra fortbildningskurser

samt att folkskollärare kan få stipendier för studier i engelska. Kris
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

utredningen beräknar antalet stipendier å 500—800 kronor till högst 192

och kostnaden för dessa under nästa budgetår till 125 000 kronor. Jiig återkommer

till frågan om denna medelsanvisning i det följande.

Såsom ytterligare åtgärder i syfte att stimulera intresset för lärartjänstgöring

och vidareutbildning föreslår utredningen vissa bestämmelser om

reseersättning och dagersättning till vikarierande lärare. Frågan om reseersättning

torde böra upptas till prövning i ett större sammanhang. Vad

angår förslaget om dagersättning, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t

att framdeles besluta i ämnet.

För de föreslagna krisåtgärdernas genomförande torde särskild in ed

e 1 s a nv i s n i n g erfordras. För ändamålet synes böra anvisas ett enda

anslag med benämningen Vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid

högre skolor. För den ökade lärarutbildningen vid universitet och högskolor

föreslår universitetskanslern ett klumpbelopp av förslagsvis 750 000 kronor.

De kostnader, som bör bestridas ur det föreslagna anslaget, avser för

universitetens och högskolornas vidkommande främst förstärkning av

lärarkrafterna och ökning av materielutgifterna. Också andra utgiftsändamål,

som icke nu synes behöva närmare preciseras, torde ifrågakomma.

Jag beräknar för den ökade akademiska undervisningen för motverkande

av lärarbristen ett belopp av 500 000 kronor. För fortbildningskurserna har

krisutredningen beräknat 98 700 kronor, varvid vissa eventuella utgiftsposter

uteslutits. Jag anser sistnämnda belopp för lågt och beräknar för

min del en kostnad av omkring 125 000 kronor för nästa budgetår. För stipendier

åt kursdeltagarna bör vidare beräknas det av utredningen föreslagna

beloppet av 125 000 kronor. Kostnaderna för folkskollärares löneförmåner

under studieledighet, för studentsociala förmåner åt här ifrågavarande

folkskollärare samt för vissa förmåner åt vikarierande lärare torde

böra bestridas i samma ordning som eljest tillämpas för dylika förmåner.

Jag föreslår alltså, att det särskilda anslaget uppföres med 750 000 kronor.

Anslaget bör få reservationsanslags natur. Då det ställer sig svårt att nu

bedöma medelsbehovet för de olika utgiftsändamålen, särskilt med hänsyn

till ovissheten om hur många folkskollärare, som under nästa budgetår

kommer att begagna sig av de särskilda utbildningsmöjligheterna, torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att inom anslagets ram fritt förfoga över

anslagsmedlen för därmed avsedda ändamål.

Lärarbristen vid de högre skolorna är särskilt framträdande i Norr1

a n d, där ju även under tider med bättre lärartillgång svårigheter förelegat

att anskaffa kompetenta lärare. I sitt särskilda betänkande om åtgärder

för avhjälpande av ämneslärarbristen vid de högre skolorna i övre

och mellersta Norrland undantar krisutredningen från det norrländska

bristområdet Gävleborgs län; i anslutning härtill avser jag i det följande

med uttrycket Norrland endast de fyra nordligaste länen. Lärarbristen i

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Norrland är särskilt markant vid samrealskolor, kommunala mellanslcolor

och högre folkskolor samt är starkast i fråga om naturvetenskapliga ämnen.

I sitt betänkande har krisutredningen såsom en grundsats angivit, att den

nu otillräckliga lärararbetskraften bör så fördelas, att ingen del av landet

bringas i ett alldeles ohållbart läge. Utredningen har alltså närmast inriktat

sig på egentliga krisåtgärder.

Tänkbara åtgärder för motverkande av lärarbristen i Norrland uppdelar

utredningen i dirigerande och stimulerande. Bland ifrågakommande dirigerande

åtgärder föreslår utredningen endast ledigförklarande av

extra ordinarie lärartjänster såsom orts- och ämnesbundna,

varigenom yngre lärare, som vill ha dylika tjänster, i åtskilliga

fall skulle tvingas att söka tjänster i Norrland. Förslaget, som icke biträtts

av en minoritet inom utredningen, har avstyrkts i de flesta remissyttrandena.

Skolöverstyrelsen har bland annat framhållit de administrativa svårigheter,

som den föreslagna anordningen skulle medföra. Jag anser mig

icke böra tillstyrka utredningens förslag i denna del.

Bland tänkbara åtgärder av stimulerande natur diskuteras i utredningens

betänkande och i remissyttrandena framförallt införande av en provisorisk

avlöningsförstärkning åt alla lärare i Norrland och inrättande av

vissa extra ordinarie tjänster, vilka skulle kunna besättas med lärare med

lägre kompetens än som eljest erfordras för dylika tjänster. Vad först angår

frågan om provisorisk avlöningsförstärkning, diskuteras

i betänkandet i anslutning till förslag av Övre Norrlands rektorsförening,

årliga lönetillägg med 2 000 kronor åt lärare i övre Norrland och med

1 000 kronor åt lärare i mellersta Norrland. Kostnaden för dylika lönetilllägg

skulle för budgetåret 1950/51 ha uppgått till cirka 1 030 000 kronor.

Utredningens majoritet anser sig för närvarande böra avstå från att föreslå

dylikt lönetillägg. Denna uppfattning delas av statskontoret och lönenämnden.

Skolöverstyrelsen anser en avlöningsförstärkning vara det effektivaste

medlet för att förbättra lärartillgången och föreslår för ändamålet

en högre löneklassplacering för norrlandslärarna med anknytning till kallortsgrupperingen;

statsverkets kostnader härför beräknar överstyrelsen till

omkring 830 000 kronor jämte rörligt tillägg därå. Reservanter inom utredningen,

Läroverkslärarnas riksförbund m. fl. förordar lönetillägg med olika

belopp. Jag är icke beredd att i detta läge upptaga frågan om eventuella

avlöningsförstärkningar eller lönetillägg till behandling, eftersom detta

spörsmål i första hand bör övervägas i samband med frågan om allmän

lönereglering för läroverkslärarna.

Den av krisutredningens majoritet föreslagna anordningen med inrättande

av vissa extra ordinarie tjänster åsyftar, att i fall

då en krissituation uppstått vid en skola, tillförsäkra skolan lärare, som har

akademisk utbildning om också icke full kompetens. I betänkandet föreslås

inrättande av högst 10 lektorstjänster i Ce 30 vid högre allmänna läroverk,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj ds proposition nr 153.

högst 35 adjunktstjänster i Ce 26 vid dylika läroverk eller vid samrealskolor

och småskoleseminarier samt högst 35 ämneslärartjänster i Ce 26

eller Ce 24 vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor och högre

folkskolor. Dylik tjänst avses skola placeras vid en skola först sedan en

ordinarie tjänst i motsvarande lönegrad varit ledigförklarad minst två

gånger under loppet av minst ett år utan att kunna besättas med ordinarie

innehavare. Sedan Kungl. Maj:t bestämt maximiantalet, skulle det huvudsakligen

ankomma på skolöverstyrelsen att pröva, hur många av ifrågavarande

extra ordinarie tjänster, som skulle tagas i anspråk. Nu avsedd

extra ordinarie tjänst bör tillsättas medelst förordnande tills vidare. I betänkandet

har icke närmare angivits, vilka kompetensfordringar som skulle

gälla för de föreslagna tjänsterna. För lektorstjänst synes emellertid även

filosofie magister med provår kunna ifrågakomma. Såsom en fordel med

den föreslagna anordningen framhålles, att de extra ordinarie tjänsterna

ersätter ordinarie tjänster och att anordningen därför icke innebär någon

merutgift för statsverket. Årligen bör emellertid enligt betänkandet omprövas,

i vad mån de extra ordinarie tjänsterna erfordras. Detta bör gälla

de tjänster, som vid prövningstillfället är vakanta. Såsom en nackdel med

de föreslagna lektorstjänstema nämnes i betänkandet, att de kan bli besatta

med redan befintliga lärare vid vederbörande skolor, varigenom ingen ökning

av lärarantalet uppnås, men ett dylikt förlopp anses av vissa skäl icke

oundvikligt.

Utredningsmajoritetens förslag förordas av statskontoret och lönenämnden

samt — med viss avvikelse — av skolöverstyrelsen. Förslaget avstyrkes

däremot av en minoritet inom utredningen och av de i ärendet hörda

sammanslutningarna. För min del finner jag den föreslagna anordningen

med särskilda extra ordinarie tjänster — vilken redan på visst sätt tilllämpats

vid läroverket i Haparanda — böra godtagas såsom en krisåtgärd

av provisorisk natur, motiverad av nödvändigheten att finna en snabb lösning

på bristproblemet. Då de föreslagna extra ordinarie tjänsterna skall

ersätta ordinarie tjänster, som ej kunnat tillsättas, torde av riksdagen böra

inhämtas medgivande, att under nästa budgetår ordinarie tjänster må på

sätt här föreslagits utbytas mot extra ordinarie tjänster med samma lönegradsnummer.

I så fall torde någon ändring av personalförteckningen för

allmänna läroverken icke bli erforderlig.

Krisutredningen föreslår vidare höjning av arvodena vid praktiska

lä rarkur sen vid läroverket i Umeå. Jag anser mig icke böra

tillstyrka en separat reglering av dessa arvoden. Icke heller finner jag mig

nu kunna upptaga frågan om högre löneställning för ämneslärare

vid högre folkskolor till prövning; spörsmålet synes i

första hand böra prövas av 1949 års tjänsteförteckningskommitté.

Såsom tänkbara stimulerande krisanordningar nämner utredningen även

fria semesterresor, statliga stipendier och kommunala lönetillägg åt lärare

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

i Norrland. Utredningen anser sig dock ej böra föreslå dylika åtgärder. Jag

ansluter mig under nuvarande förhållanden till utredningens ställningstagande.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåren 1952/56

meddela bestämmelser om rätt för folkskollärare att under

tjänstledighet för studier åtnjuta lön med B-avdrag i enlighet

med vad jag i det föregående förordat,

b) medgiva, att ordinarie lärartjänster vid högre skolor

inom de fyra nordligaste länen må tills vidare från och med

budgetåret 1952/53 i den omfattning och på det sätt, jag

i det föregående förordat, utbytas mot extra ordinarie

tjänster,

c) godkänna av mig i övrigt förordade åtgärder för avhjälpande

av ämneslärarbristen vid högre skolor,

d) till Vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid

högre skolor för budgetåret 1952/53 under riksstatens

åttonde huvudtitel anvisa ett reservationsanslag av 750 000

kronor.

Vad departementschefen sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt behagar Hans Maj :t

Konungen bifalla samt förordnar, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Lars Ekströmer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av skolöverstyrelsen TO. TO. a1 i texten
  2. SU 1952:175 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid de högre skolorna jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten