Angående vissa anslag under landsstaten för budgetåret 1952/53
45 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 39 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:155, Angående vissa anslag under landsstaten för budgetåret 1952/53
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
1
Nr 155.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
under landsstaten för budgetåret 1952/53; given Stockholms
slott den 14 mars 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att vid länsstyrelserna fr. o. m. den 1 januari
1953 införes ett sektionssystem, närmast motsvarande byråindelningen vid
de centrala ämbetsverken. Taxeringspersonalen vid såväl överståthållarämbetet
som länsstyrelserna erhåller en betydande förstärkning och lönereglering
genomföres för viss biträdespersonal. I propositionen framlägges
vidare förslag om utbildning för landskanslisterna. Civilbefälhavarna tilldelas
särskild föredragande.
Avlönings- och omkostnadsanslagen för överståthållarämbetet beräknas
till 3 650 000 kronor resp. 400 000 kronor samt avlöningsanslagen för länsstyrelserna
och landsfogdarna m. fl. till resp. 31 500 000 och 1 095 000
kronor.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 155.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 74
mars 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Hammerskjöld, Norup, Hedlund, Persson,
Hjälmar Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations-,
finans-, jordbruks- och civildepartementen anför chefen för inrikesdepartementet,
statsrådet Hedlund.
I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 164—-166 och
171 upptogos anslagen till avlöningar för överståthållarämbetet, länsstyrelserna
och landsfogdarna m. fl. samt till omkostnader för överståthållarämbetet
med allenast preliminärt beräknade belopp, 3 525 000, 31 000 000,
1 070 000 resp. 400 000 kronor. Anledningen härtill var, att vissa förslag till
omorganisation av överståthållarämbetet och länsstyrelserna samt lönereglering
för landsfogdarna voro föremål för övervägande vid tiden för
statsverkspropositionens färdigställande. Jag torde nu få anmäla anslagsärendena
till slutlig prövning.
I. Överståthållarämbetet: Avlöningar.
Anslag Nettoutgift
1950/51 ................................. 2 990 000 3 082 439
1951/52 (statsliggaren s. 1 021) ............ 2 935 000
1952/53 (förslag .......................... 3 650 000
Yrkande.
överståthållarämbetet (skr. 15/8 och 21/8 1951) föreslår, att anslaget
höjes beträffande kansliavdelningarna med 264 300 kronor och för skatteavdelningen
med 464 800 kronor eller med sammanlagt 729 100 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
3
Kansliavdelningarna.
1. Personalförstärkningar
1 amanuens Cf 19......................................................
4 skrivbiträden Ce 6....................................................
2. Lönereglering:
överståthållaren och underståthållaren.........................,........
2 kanslidirektörer ....................................................
3. Uppräkning av anslagsposterna till övrig icke-ordinarie personal och rörligt
tillägg..............................................................
4. Omräkning:
reglerad befordringsgång för amanuenser ................................
reglerad befordringsgång för biträdespersonal ............................
löneklassändringar ....................................................
rörligt tillägg..........................................................
avrundning ..........................................................
Skatteavdeln ingen.
5. Löneregleringar:
a) 3 icke-ordinarie kontorsbitr., vilka uppnått 7 tjänsteår, konstitueras till
ordinarie ..........................................................
b) Personliga lönefyllnader enl. Kungl. Maj:ts beslut 17/12 1948 ............
c) Skattedirektörstjänsten Ca 37—Co 15..................................
d) Avlöningsförstärkning till skattedirektören ............................
6. Vikariatsersättningar m. m.............................................
7. Omräkning:
a) höjt rörligt tillägg ..................................................
b) reglerad befordringsgång för amanuenser och kanslister..................
c) löneklassförändringar................................................
d) avrundning........................................................
Motiv.
ökn. el.
minskn.
+ 10 320
+ 22 464
+ 5 298
+ 9 107
+ 33 000
— 2 800
4- 4 756
+ 6 348
+ 175 731
+ 76
+ 264 300
— 594
+ 5 314
— 1008
+ 73150
+ 388 400
— 9 050
+ 8 632
— 44
+ 464 800
1) Arbetsvolymen är i ständigt stigande som en följd av bl. a. folkökningen
i staden. Vidare kan enligt en i justitiedepartementet upprättad promemoria
den 26 april 1950 en kraftig stegring av antalet ansökningar om
svenskt medborgarskap förutses. För handläggning av sådana ärenden
fordras ytterligare en amanuens och ett skrivbiträde.
Arbetsbördan på trafikavdelningen har under de senaste åren hastigt
ökat. Antalet registrerade fordon, som den 1 januari 1950 utgjorde 41 375,
har sålunda den 1 augusti 1951 stigit till 60 388. Arbetsuppgifterna ha ökat
särskilt på passexpeditionen, där antalet ärenden är cirka 30 procent högre
än under år 1950, eller 42 876 under tiden t. o. in. den 8 augusti 1951 mot
32 615 under motsvarande tid 1950. Civilförsvarsverksamheten har medfört
en fortskridande kraftig ökning av arbetsuppgifterna på räkenskapsavdelningen.
För bemästrande av arbetsuppgifterna i sistberörda hänseenden
erfordras en personalförstärkning med tre biträden.
2) Det ökade anslagsbehovet är en följd av den fr. o. m. den 1 juli 1951
genomförda löneregleringen för vissa chefstjänster. I samband med löneregleringen
har nuvarande underståthållarens förmån av personligt lönetillägg
å 1 302 kronor upphört.
4
Knngl. Maj.ts proposition nr 155.
3) Vid behandlingen av anslagsäskandena för innevarande budgetår
nedskärs anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för
kansliavdelningarnas del med 25 000 kronor. Det finns emellertid icke möjlighet
att utan allvarligt men för arbetsuppgifternas handhavande låta ämbetet
vidkännas en reducering av personalen. Tvärtom erfordras ytterligare
arbetskraft.
6) I avlöningsstaten för innevarande budgetår vidtogs på anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal en nedskärning med 42 000
kronor. Med hänsyn till att anslaget belastas med automatiska löneökningar
på 13 000 kronor utgör nedskärningen emellertid reellt 55 000 kronor. Denna
besparing kan icke vinnas genom entledigande av den icke-ordinarie
personal, som efter upprepade framställningar från ämbetet av statsmakterna
tilldelats skatteavdelningen. Besparingen måste sålunda verkställas
på de medel, som avses för vikariatsersättningar, övertidsersättningar och
ersättningar till tillfällig personal, vilka medel i innevarande års stat beräknas
till omkring 10 000 kronor mot tidigare omkring 65 000 kronor. Vid
övervägande av besparingsmöjligheterna har ämbetet funnit, att den enda
besparing på icke-ordinarie posten, som från ämbetets synpunkt kan ifrågasättas,
är kostnaden för upprättandet av statistiska uppgifter enligt 33 §
taxeringskungörelsen, vilken kostnad kan beräknas till högst 10 000 kronor.
För ernående av besparing härutinnan erfordras emellertid ändring av
gällande författning, överståthållarämbetet hemställer, att för ersättningar
till tillfällig personal m. m. måtte beräknas tillhopa 65 000 kronor, innebärande
en ökning med 55 000 kronor.
Yttrande.
Statskontoret anser sig ej böra motsätta sig en utökning av personalen
på kansliavdelningarna med en amanuens och ett biträde med hänsyn till
den arbetsanhopning, som naturalisationsärendena komma att orsaka. Däremot
har ämbetsverket icke blivit övertygat om behovet att förstärka personalen
med ytterligare tre biträden.
Departementschefen.
överståthållarämbetets förslag om förstärkning av kansliavdelningarnas
personal samt uppräkning av anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal
med 33 000 kronor anser jag mig icke kunna biträda. Övriga förslag
rörande kansliavdelningarna föranleda ej någon erinran från min sida.
Ämbetets framställningar rörande skatteavdelningen tillstyrker jag i vad
angår löneregleringar och omräkning. Däremot kan jag icke förorda förslaget
om höjning av medelsanvisningen till vikariatsersättningar m. in.
Jag vill i detta sammanhang anmäla, att ämbetet i skrivelser den 6 mars
1952 hemställt om inrättande fr. o. in. den 1 juli 1952 av 1 tjänst såsom
taxeringsintendent i Ce 32 och 5 icke-ordinarie amanuens- eller kanslisttjänster
vid skatteavdelningen. Med hänvisning till vad jag i det följande
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
5
anför rörande förstärkning av länsstyrelsernas taxeringsavdelningar tillstyrker
jag, att fr. o. m. nästa budgetår denna personalförstärkning tillföres
taxeringsavdelningen.
Under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört i propositionen
nr 14 till innevarande års riksdag angående lönegradsplacering för
viss biträdespersonal m. in. föreslår jag följande uppflyttning av vissa biträdestjänster
på kansliavdelningarna, nämligen 2 kanslibiträden i Ce 11
till kontorister i Ce 13, 1 kontorsbiträde i Ca 8 till kontorist i Ca 13, 5 kontorsbiträden
i Ca 8 till kanslibiträden i Ca 11 och 2 kontorsbiträden i Ce 8
till kanslibiträden i Ce 11. Inom skatteavdelningen torde följande befattningshavare
böra uppflyttas, nämligen 1 kanslibiträde i Ca 11 och 6 kontorsbiträden
i Ca 8 till kontorister i Ca 13, 2 kontorsbiträden i Ce 8 till
kontorister i Ce 13, 4 kontorsbiträden i Ca 8 till kanslibiträden i Ca 11 samt
2 kontorsbiträden i Ce 8 till kanslibiträden i Ce 11.
Vidare bör såsom jag förordat i proposition denna dag angående vissa
anslag till civilförsvaret för budgetåret 1952/53 in. in. tjänsten såsom civilförsvarsdirektör
i Ce 31 indragas. I stället bör vid kansliavdelningarna inrättas
en ny tjänst såsom assessor i Ce 30.
Slutligen vill jag nämna, att frågan om storleken av överståthållarens
representationsbidrag kommer att senare upptagas till prövning av chefen
för civildepartementet.
Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit fordras en höjning av anslaget
med i runt tal 28 100 kronor för löneförbättringar i samband med chefslöneregleringen,
87 700 kronor för förstärkning av taxeringspersonalen och
32 600 kronor för lönereglering för biträdespersonalen. Härtill komma de
automatiska utgiftsökningarna, vilka beräknas för kansliavdelningarna till
ca 2 000 kronor för uppflyttningar i reglerad befordringsgång, 6 300 kronor
för löneldassuppflyftningar och 175 700 kronor för höjning av det rörliga
tillägget samt för skatteavdelningen till 8 600 kronor för löneklassuppflyttningar
och 388 400 kronor för höjning av det rörliga tillägget. Ä andra
sidan nedgår medelsbehovet med i runt tal 800 kronor för indragningen av
civilförsvarsdirektörstjänsten och inrättandet av en assessorstjänst samt med
ca 9 900 kronor till följd av personalutbyten på skatteavdelningen. Anslaget
skulle alltså höjas med (28 100 + 87 700 + 32 600 + 2 000 + 6 300 +
175 700 + 8 600 + 388 400 ^ 800 — 9 900) 718 700 kronor eller i runt tal
715 000 kronor.
Anslaget beräknas för kansliavdelningarna sålunda: avlöningar till överståthållaren
och underståthållaren 55 800 (+ 5 300) kronor, avlöningar till
ordinarie tjänstemän 520 100 (4- 17 700) kronor, arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj :t, oförändrat 10 200, avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal 300 000 (+5 000) kronor, representationsbidrag
till överståthållaren oförändrat 15 000 kronor och rörligt tillägg
287 600 (+ 190 000) kronor.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
För skatteavdelningen upptagas följande anslagsposter, nämligen avlöningar
till ordinarie tjänstemän 1 222 700 (+ 39 100) kronor, avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal 635 500 (+ 45 800) kronor och till rörligt
tillägg 603 100 (+ 412 100) kronor.
Anslagsposterna för ämbetet i dess helhet böra alltså uppföras med följande
belopp: avlöningar till överståthållaren och underståthållaren 55 800
(+ 5 300) kronor, avlöningar till ordinarie tjänstemän 1 742 800 (+ 56 800)
kronor, arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, oförändrat
10 200 kronor, avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 935 500
(+ 50 800) kronor, representationsbidrag till överståthållaren oförändrat
15 000 kronor och rörligt tillägg 890 700 (+ 602 100) kronor.
Anslaget bestämmes alltså till (55 800 + 1 742 800 + 10 200 + 935 500 +
15 000 + 890 700) 3 650 000 (+ 715 000) kronor.
I anledning av förslagen bör vidare personalförteckningen ändras på det
sätt, att en tjänst som taxeringsintendent i Ce 32 och en som assessor i
Ce 30 samt 8 kontoristtjänster i Ca 13 och 8 kanslibiträdestjänster i Ca 11
upptagas ävensom en tjänst som civilförsvar sdirektör i Ce 31 och 13 kontorsbiträdestjänster
i Ca 8 uteslutas.
II. Överståthållarämbetet: Omkostnader.
Anslag Nettoutgift
1950/51 ...................................... 300 000 391 087
1951/52 (statsliggaren s. 1023) ................ 315 000
1952/53 (förslag) ............................ 400 000
Yrkande.
överståthållarämbetet (skr. 15/8 och 21/8 1951) föreslår, att anslaget
höjes med 100 400 kronor.
1. Sjukvård m. m.:
a) Kansliavdelningarna......
b) Skatteavdelningen........
2. Reseersättningar:
a) Kansliavdelningarna......
b) Skatteavdelningen........
3. Expenser:
a) Kansliavdelningarna:
Bränsle, lyse och vatten ..
Övriga expenser..........
b) Skatteavdelningen:
Bränsle, lyse och vatten ..
Övriga expenser..........
i. Publikationstryck:
Skatteavdelningen........
Utgifter
Anslag
Förslag
ökn. el.
1950/51
1951/52
minskn.
8 801
5 000
8 000
+
3 000
14 480
7 000
9 000
+
2 000
888
700
1 200
+
500
6 984
7 000
9 500
+
2 500
26 728
23 000
27 000
+
4 000
102 614
74 000
82 800
+
8 800
30 419
16 000
20 000
+
4 000
196 237
174 300
255 000
+
80 700
7 470
6 000
900
—
5 100
+ 100 400
7
Kungl. ]\Inj:ts proposition nr 155.
Motiv.
2) Ökad medelsåtgång kan väntas till följd av höjda biljettpriser vid
kommunikationsmedlen samt höjda traktamentsersättningar.
3 a) Anslagsposten till bränsle, lyse och vatten bör höjas med hänsyn till
belastningen och de under sist förflutna budgetår ökade priserna på ifrågavarande
förnödenheter.
Även höjningen av posten till övriga expenser är betingad huvudsakligen
av prisstegringar. Sålunda beräknas merutgifterna för papper till 3 000
kronor, för telefonabonnemang till 2 600 kronor och för annonsering till
300 kronor. Härtill kommer en höjning av ersättningen till städerskorna
med 2 400 kronor. Vidare erfordras 500 kronor till underhåll av möbler i
överståthållarbostaden, som det numera ankommer på statsverket att sörja
för men vartill medel icke tidigare beräknats.
3 b) Posten till bränsle, lyse och vatten bör höjas med hänsyn till belastningen.
Utgifterna på anslagsposten till övriga expenser komma att öka avsevärt
till följd av stegringen av priserna på varor och tjänster. För de större posterna
kunna beräknas följande ökningar, nämligen 30 procent på telefontaxor,
19 procent på avlöningar åt städerskor, 150 procent på papper och
33 procent på allmänna registret. För övriga utgiftsposter har räknats med
i genomsnitt minst 35 procent.
4) Ämbetet förutsätter, att kostnaderna för upprättandet av aktievärderingslistor
i fortsättningen kommer att åvila riksskattenämnden.
Departementschefen.
Medelsbehovet under anslagsposten till sjukvård m. m. uppskattar jag
för kansliavdelningarna till 9 000 kronor och för skatteavdelningen till
14 300 kronor, vilket innebär en uppräkning med 4 000 resp. 7 300 kronor.
Höjningen av anslagsposten till reseersättningar torde kunna begränsas
till 300 kronor för kansliavdelningarna och 1 000 kronor för skatteavdelningen.
Överståthållarämbetets beräkning av utgifterna till expenser för kansliavdelningarna
föranleder ej någon erinran från min sida. För skatteavdelningen
beräknar jag för nästa budgetår 30 000 kronor till bränsle, lyse
och vatten samt 225 000 kronor till övriga expenser, d. v. s. resp. 14 000
och 50 700 kronor mer än för innevarande budgetår.
Kostnaderna för tryckning av aktievärderingslistorna skola i fortsättningen
bestridas av riksskattenämnden. Med hänsyn härtill kan anslagsposten
till publikationstryck minskas. Jag biträder ämbetets uppskattning
av medelsbehovet under denna post.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle anslaget för nästa budgetår
höjas med (4 000 + 7 300 + 300+1 000+4 000+8 800+14 000 + 50 700—
5 100) 85 000 kronor till 400 000 kronor.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
III. Länsstyrelserna: Avlöningar.
Inledning.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 5 mars och 30 juni 1948
tillkallade chefen för inrikesdepartementet sex sakkunniga att inom departementet
biträda med utredning rörande länsstyrelsernas organisation och
ställning inom den lokala förvaltningen. De sakkunniga voro landshövdingen
A. N. Thomson, ordförande, landshövdingen Th. Bergquist, skattedirektören
S. Jarnerup, ledamoten av riksdagens andra kammare B. S. B:son
Norup, ledamoten av riksdagens första kammare E. E. Näsström samt avdelningschefen
i inrikesdepartementet A. V. R. Tottie. De sakkunniga, som
antagit benämningen 1948 års länsstyrelseutredning (i det följande benämnd
utredningen), ha i juli 1950 avgivit betänkande angående länsstyrelsernas
organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU 1950:28).
I betänkandet framlagda förslag avse väsentligen att åstadkomma dels
en samordning av länsförvaltningen och dels en nydaning av länsstyrelsernas
inre organisation.
I fråga om samordningen av länsförvaltningen har föreslagits, att de fristående
organen länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, länsnykterhetsnämnd,
mödrahjälpsnämnd och länsvägnämnd inordnas i länsstyrelsen. Beträffande
lantbruksnämnden —- som förutsatts skola bestå som särskilt organ
— har förordats, dels att landshövdingen skall vara självskriven ledamot
och ordförande med landssekreteraren som suppleant för honom i hans
egenskap av ledamot, dels att landssekreteraren eller hans ersättare skall
närvara vid nämndens sammanträden även då landshövdingen tjänstgör
som ordförande.
Vidare föreslås, att länsstyrelsens experter knytas fastare till länsstyrelsen.
De skulle vara skyldiga att såsom föredragande i länsstyrelsen handlägga
dem berörande ärenden eller att eljest närvara vid handläggningen
i länsstyrelsen av dylika ärenden med rätt och skyldighet att vid avvikande
mening avgiva reservation. Skyldighet att åtaga sig föredragningsuppgifter
eller att eljest närvara skulle åläggas länsarkitekt, förste provinsialläkare,
länsveterinär, distriktsingenjör för vattenförsörjning och avlopp, landsfogde,
biträdande landsfogde, lappfogde, lappfogdeassistent och länsbrandinspektör.
Överlantmätaren och lantbruksdirektören, vilka icke avses skola
ianspråktagas som föredragande, skulle ha skyldighet att närvara vid
handläggningen i länsstyrelsen av dem berörande ärenden. En ny befattning
— socialkonsulent •— skulle inrättas, på vars innehavare skulle läggas
fattigvårds- och barnavårdskonsulentens samt länsnykterhetsnämndens ombudsmans
uppgifter.
Vad angår länsstyrelsernas inre organisation har utredningen förordat
införandet av sektionssystem, i samband varmed avdelningscheferna i prin
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
cip skulle befrias från egen föredragningsskyldighet. Deras uppgifter skulle
i stället bli av överdirektörs- och expeditionschefslcaraktär. Det av utredningen
framlagda förslaget till sektionsindclning och till personalorganisation
bygger på den förutsättningen, att de fristående organen i förut angiven
omfattning skulle inordnas i länsstyrelsen.
Utredningen har därjämte föreslagit, delvis som en konsekvens av de
fristående organens inordnande i länsstyrelsen, att lekmän såsom bisittare
skulle deltaga i länsstyrelsens beslut i vissa fall. De ärenden, vari lekmän
borde deltaga, skulle röra arbetsmarknadsfrågor, bostadspolitiska frågor,
socialvårdsfrågor, inbegripet ärenden rörande mödrahjälp och frihetsberövanden,
bebyggelseplanering samt väg- och trafikfrågor.
Betänkandet har varit föremål för en vidlyftig remissbehandling.
I praktiskt taget samtliga yttranden har anförts, att en samordning av
statsförvaltningens verksamhet på länsstadiet vore av väsentlig betydelse.
En stor del av de hörda myndigheterna ha funnit, att den erforderliga samordningen
bäst främjas, om utredningens förslag genomföras. Vissa myndigheter
ha emellertid ansett, att erforderlig samordning kunde vinnas
genom mindre omfattande reformer. Till dessa myndigheter hör arbetsmarknads-,
bostads- och lantbruksstyrelserna. Ett antal myndigheter —
såväl sådana som i princip tillstyrkt förslaget som sådana, vilka avstyrkt
dess genomförande f. n. -— ha ansett önskvärt, att frågan om samordning
beträffande byggnads- och planeringsväsendet upptages till slutlig prövning
först sedan resultaten av bl. a. utredningen angående stadsplaneväsendets
organisation, lokaliseringsutredningen samt vatten- och avloppsutredningen
föreligga.
Förslaget om sektionsindelning har tillstyrkts eller lämnats i huvudsak
utan erinran av samtliga länsstyrelser.
Sedan de i betänkandet framlagda förslagen blivit föremål för överväganden
inom departementet, uppdrog min företrädare i ämbetet åt utredningens
sekreterare, numera landssekreteraren Åke H:son Svlwan att i vissa avseenden
och med ledning av de avgivna remissutlåtandena överarbeta betänkandet.
I juli 1951 överlämnade Sylwan en promemoria, dagtecknad den
14 juli 1951 (i det följande kallad promemorian), med förslag till partiell
länsstyrelsereform.
Till grund för förslagen i promemorian har lagts antagandet, att någon
inordning i länsstyrelsen av länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, länsnykterhetsnämnd
eller länsvägnämnd f. n. icke bör komma till stånd, men
att förslaget i övrigt i tillämpliga delar genomföres.
över promemorian ha utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
bostadsstyrelsen, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statskontoret, lanlbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen, medicinalstyrelsen,
samtliga länsstyrelser, statens organisationsnämnd, Sveriges
juristförbund, tjänstemännens centralorganisation samt föreningarna Sve
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
riges landssekreterare, Sveriges landskamrerare, Sveriges landsfogdar, Sveriges
taxeringsintendenter, Sveriges landskanslister och landskontorister
ävensom föreningen kvinnor i statens tjänst och länsstyrelsernas kvinnliga
befattningshavares riksförbund.
Samordningen av länsförvaltningen.
Nuvarande förhållanden.
De speciella länsorganen. Under 1800-talet, särskilt dess senare del, samt
under 1900-talet har utvecklingen gått i riktning mot minskat inflytande
för länsstyrelserna. Det ena förvaltningsområdet efter det andra har utsöndrats
från länsstyrelsen och lagts direkt under central myndighet. Nya
statliga verksamhetsgrenar ha vidare tillkommit, för vilka i stor utsträckning
tillskapats speciella länsorgan vid sidan om länsstyrelsen. Särskilt
märkbar har denna utveckling blivit under de senaste decennierna. Härtill
har länsstyrelsernas alltmer ökande arbetsbörda samt deras organisationsform
medverkat. Utvecklingen har inneburit, att länsstyrelsen från att ha
varit en lantregering övergått till att bli ett förvaltningsorgan i länet vid
sidan av flera andra. Länsstyrelsen har dock alltjämt ganska vidsträckta
allmänna befogenheter, medan de nya länsorganen framstå som specialorgan.
Gemensamt för dessa är att de syssla med uppgifter, som äro av
vital betydelse för länet och ofta ha nära samband med särskilda länsstyrelseuppgifter,
samt att de ha att handlägga sina uppgifter ur de mera snäva
specialsynpunkterna.
Allmänna regler för ett samordnande av de olika organens arbete saknas.
F. n. föreligga otvivelaktigt stora brister i fråga om den lokala enhetligheten
och samordningen på viktiga områden. I och med den ständigt ökande omfattningen
av den statliga verksamheten och tillkomsten av allt flera självständiga
organ ha olägenheterna på senare tid accentuerats. Behovet av
samarbete framträder speciellt i fråga om den planeringsverksamhet, som
nu bedrives dels för att åstadkomma beredskap för extra ordinära förhållanden
och dels för en mer eller mindre direkt statlig ledning av utvecklingen
på skilda områden. I avsikt bl. a. att befordra samordningen har man
anförtrott landshövdingarna att såsom ordförande leda flera av de fristående
länsorganens verksamhet. Landshövdingen har därigenom kommit
att personligen få befattning med vissa statliga verksamhetsområden, som
äro undantagna från länsstyrelsen. Även om man genom denna personalunion
sökt ernå en viss garanti för samordning och samarbete, är det givet,
att landshövdingen icke har möjlighet att i varje dylikt organ följa det
löpande arbetet och svara för kontinuitet och samordning på grund av
omfattningen av hans ämbetsuppgifter i övrigt och andra honom i regel
åvilande allmänna uppdrag. Arbetet i de landshövdingen underställda orga
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
nen kommer därför faktiskt att vila på andra befattningshavare, av vilka
envar likväl är knuten allenast till ett visst organ.
Att de rådande förhållandena trots de försök till garantier för samordning,
som inrymmas i landshövdingens ordförandeskap i vissa länsorgan
samt vissa begränsade föreskrifter om samordning och samarbete icke äro
tillfredsställande, framgår bl. a. därav, att man inom åtskilliga län sett sig
nödsakad att tillskapa ett särskilt samarbetsorgan, på sina håll kallat länsråd,
med uppgift att främja den nödvändiga samordningen. I dessa samarbetsorgan
ingå under landshövdingens ordförandeskap vissa befattningshavare
hos länsstyrelsen samt chefstjänstemännen hos de viktigare av länsorganen.
I allmänhet deltaga landssekreteraren, vägdirektören, överlantmätaren,
länsarkitekten, förste provinsialläkaren, distriktsingenjören för
vattenförsörjning och avlopp, lantbruksdirektören, länsarbetsdirektören
samt länsbostadsdirektören. Syftet med ett dylikt organ är dels att bereda
deltagarna möjlighet att informera sig om pågående arbeten och aktuella
problem på andra närgränsande områden och dels att organet skall vara
ett forum för dryftande av särskilda ärenden eller andra enskilda frågor,
vilkas bedömanden äro beroende av de olika synpunkter, som finnas företrädda
i samarbetsorganet. De enskilda ärendena kunna emellertid aldrig
få ett definitivt avgörande i samarbetsorganet utan måste slutbehandlas hos
resp. länsorgan. Ofta kunna icke ens formliga remisser länsrådets olika
ledamöter emellan undvikas.
Experterna. Det ofrånkomliga behovet av särskild fackkunskap i olika
avseenden har för länsstyrelsens del kommit att tillgodoses genom inrättande
av speciella befattningar eller länsorgan vid sidan av länsstyrelsen eller
genom ianspråktagande av redan befintliga för ändamålet lämpliga sådana.
Vederbörande har att på sitt speciella område ställa sin sakkunskap till
länsstyrelsens förfogande. Experternas medverkan i länsstyrelsearbetet består
formellt i att de dels avlämna inspektionsrapporter och göra framställningar
om vidtagande av åtgärder och dels avgiva av länsstyrelsen infordrade
yttranden. Därjämte deltaga de bl. a. i av länsstyrelsen anordnade
sammanträden och överläggningar för att lämna upplysningar m. m. Experterna
äro sålunda var på sitt område rådgivare åt länsstyrelsen och ha icke
att deltaga i den interna handläggningen eller vid besluten, med undantag
för vägdirektören, vilken är föredragande i länsstyrelsen i vissa ärenden.
Vid sidan av dessa uppgifter ha experterna sådana, som ligga utanför
länsstyrelsens befogenhctssfär. I fråga om dessa uppgifter sortera experterna
i regel under något centralt ämbetsverk och utgöra dess länsorgan.
Detta har icke oväsentligt bidragit till att de olika experternas ställning
i länsförvaltningen fått en mycket skiftande utformning. Vissa av dem äro
uteslutande länsstyrelsens tjänstemän, biträden eller direkt underordnade
länsstyrelsen, andra i huvudsak fristående, andra åter direkt underordnade
vederbörande centrala verk.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
Såsom länsstyrelsens experter räknas — förutom vägdirektören — lantbruksdirektören,
länsarkitekten, distriktsingenjören för vattenförsörjning
och avlopp, överlantmätaren, förste provinsialläkaren, länsveterinären, statens
fattigvårds- och barnavårdskonsulent, landsfogden, länsbrandinspektören,
barnavårdsassistenten, förste bilinspektör och bilinspektör samt
lappfogde. Mera tveksamt är, om fiskeriintendenterna skola anses som
länsstyrelsens experter. Visst biträde lämnas också länsstyrelsen av vederbörande
folkskolinspektörer. Vidare nyttja länsstyrelserna som experter
vissa icke-statliga befattningshavare såsom i elkraftsförsörjningsfrågor de
elektriska länsföreningarnas konsulenter samt i vissa vägärenden och andra
planärenden vederbörande landsantikvarie.
Förslag.
Utredningen har föreslagit, att de uppgifter, som nu ankomma på de fristående
länsorganen länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, länsnykterhetsnämnd,
länsvägnämnd och mödrahjälpsnämnd, skulle överflyttas på länsstyrelsen,
i vilken dessa nämnder skulle inordnas. Beträffande lantbruksnämnden
skulle vissa andra åtgärder vidtagas.
Såsom inledningsvis antytts skulle i samband med inordnandet av nämnderna
lekmän knytas till länsstyrelserna som bisittare vid handläggningen
av vissa ärenden. Vidare skulle länsstyrelsens experter ha skyldighet att
i länsstyrelsen vara föredragande i vissa ärenden ävensom att också eljest
närvara vid handläggningen av dem berörande ärenden.
I promemorian förutsattes bl. a., att allenast mödrahjälpsnämnden inordnas
i länsstyrelsen. Vad utredningen förordat beträffande lantbruksnämnden
föreslås skola gälla även för länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd.
Detta innebär bl. a., att landshövdingen obligatoriskt skall vara
ordförande även i dessa nämnder med landssekreteraren och dennes ersättare
som suppleant för landshövdingen i hans egenskap av ledamot.
Skulle landshövdingarna icke anses obligatoriskt böra vara ordförande i
nämnderna, bör vid inträffande vakanser på ordförandeposterna i nämnderna
eftersträvas, att landshövdingen eller eventuellt landssekreteraren utses
till ordförande. Även i nu avsedda fall bör — oavsett vem som är ordförande
— landssekreteraren eller annan av länsstyrelsen utsedd befattningshavare
ha rätt och skyldighet att närvara vid nämndernas sammanträden.
I fråga om länsnykterhetsnämnd och länsvägnämnd uttalas i promemorian,
att behovet av samordning är av något annan art än i fråga om de nyss
berörda nämnderna. Några särskilda åtgärder synas här tills vidare icke
erforderliga.
Vad angår frågan om lekmannamedverkan har i promemorian anförts,
att denna — i och med ställningstagandet till samordningsfrågan — icke är
aktuell beträffande handläggning av ärenden rörande arbetsmarknaden,
bostadspolitik samt väg- och trafikfrågor. Däremot bör sådan medverkan
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
föreskrivas i socialvårdsärenden, däri inbegripet mödrahjälpsärenden och
ärenden rörande frihetsberövanden. Med hänsyn till lokaliseringsutredningens
förslag har lekmannamedverkan beträffande bebyggelseplaneringen
ansetts ej böra införas f. n.
Beträffande experterna anföres i promemorian i huvudsak följande.
För att ytterligare stärka garantierna för samordning och samtidigt förenkla
samarbetsformerna böra såväl experterna som chefstjänstemännen
hos nämnderna ha skyldighet att närvara vid handläggning i länsstyrelsen
av dem berörande ärenden. Vissa av experterna torde dessutom böra åläggas
föredragningsskyldighet i enlighet med vad utredningen förordat.
Utredningens förslag beträffande socialkonsulenterna förfaller i och med
att länsnykterhetsnämnden icke skall inordnas i länsstyrelsen. I övrigt torde
utredningens förslag beträffande experterna, vilket förslag bygger på att
varje länsstyrelse äger bestämma i vilken utsträckning experterna skola
vara föredragande, böra genomföras, möjligen med den modifikationen beträffande
lappfogdarna, att de icke formligen bli befattningshavare i länsstyrelsen.
Vägdirektörens skyldighet att vara föredragande bör kompletteras
med skyldighet för honom att även eljest vara närvarande vid handläggning
av honom berörande ärenden med rätt och plikt att i förekommande fall
anmäla avvikande mening. Föredragningsskyldighet samt skyldighet att
på sätt nu sagts även eljest deltaga i handläggningen torde böra åläggas
länsarkitekt och eventuellt biträdande länsarkitekt, länsveterinär, förste
provinsialläkare, distriktsingenjör för vattenförsörjning och avlopp, lappfogde,
länsbrandinspektör, länsskogsbrandinspektör, landsfogde, biträdande
landsfogde, fattigvårds- och barnavårdskonsulent samt barnavårdsassistent.
Slutligt ståndpunktstagande till frågan om distriktsingenjörens samt landsfogdens
och biträdande landsfogdens ställning och utformningen av deras
föredragning kan emellertid måhända uppskjutas till i samband med prövningen
av vatten- och avloppssakkunnigas resp. polisutredningens förslag.
Väl icke föredragningsskyldighet, men däremot skyldighet att på förut
angivet sätt eljest deltaga i handläggningen av vissa ärenden, bör vidare
åligga överlantmätaren, lantbruksdirektören, länsarbetsdirektören och länsbostadsdirektören
samt eventuellt den som i vederbörlig ordning av resp.
myndighet i dessas ställe utses att representera myndigheten.
Vid genomförandet av de angivna förslagen skulle länsstyrelserna beredas
tillfälle att i mån av behov utveckla och effektivisera länsrådsinstitutionen.
Någon anledning att lagfästa eller närmare reglera länsrådsinstitutionen
finnes icke.
Yttranden.
Flertalet hörda myndigheter ha i huvudsak ej något att erinra mot de i
promemorian framförda förslagen. Det framhålles emellertid i åtskilliga yttranden,
att landshövdingarna ej obligatoriskt böra vara ordförande i lantbruks-,
länsarbets- och länsbostadsnämnderna. I stället bör frågan härom
avgöras från fall till fall. En del länsstyrelser anse det ej nödvändigt eller
lämpligt föreskriva, att landssekreterare eller annan länsstyrelsetjänsteman
skall vara skyldig närvara i nämnderna. Skyldigheten för nämndernas
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
chefstjänstemän och experterna att närvara i länsstyrelsen anses av några
remissmyndigheter böra inträda först när länsstyrelsen anser deras närvaro
påkallad. I tre yttranden uttalas farhågor för att experterna icke skulle
medhinna sina egentliga uppgifter, därest de ålades föredragningsskyldighet
i länsstyrelsen. Ett par myndigheter framhålla önskvärdheten av att systemet
med länsråd regleras författningsmässigt.
Departementschefen.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen är länsförvaltningen splittrad
på ett flertal från varandra fristående länsorgan. Anledningen härtill
torde främst vara, att behandlingen av de frågor, som tillagts de särskilda
länsorganen, krävt speciell sakkunskap samt medverkan av lekmän, krav,
som länsstyrelserna med nuvarande organisation icke ansetts kunna tillgodose.
Dessa nya organ ha kunnat koncentrera sig på sina specialuppgifter
på ett sätt, som utan tvivel varit till stort gagn, men samtidigt ha olägenheterna
av splittringen varit avsevärda icke minst för allmänheten, som
ofta måste i samma ärende vända sig till ett flertal länsorgan. Framförallt
ha de framträtt på samhällsplaneringens, byggnadsväsendets och socialvårdens
områden.
Vid t. ex. bebyggelseplanering fordras deltagande av — förutom länsstyrelse
och merendels lantbruksnämnd — länsarkitekt, överlantmätare, vägdirektör,
distriktsingenjör för vatten och avlopp, landsantikvarie m. fl. Som
remissmyndigheter eller självständigt beslutande organ deltaga i byggnadsfrågor
jämte länsstyrelsen och övriga nyssnämnda myndigheter länsarbetsnämnd,
länsbostadsnämnd, yrkesinspektör och andra. Inspektioner på socialvårdens
och närliggande arbetsfält förrättas såväl av länsstyrelsens
tjänstemän som av fattigvårds- och barnavårdskonsulenter samt tjänsteläkare.
Vad jag nu anfört torde vara tillräckligt för att belysa det starka behovet
av en samordning de olika myndigheterna emellan. Regler och fastställda
former för detta samarbete saknas i stort sett. För att i någon mån råda
bot på bristen härutinnan har inom flertalet län ett formlöst samarbete
kommit till stånd genom de s. k. länsråden. Vidare har man sökt främja
samordningen genom att i största möjliga utsträckning förordna landshövdingarna
såsom ordförande i länsnämnderna.
De i promemorian framförda förslagen i förevarande hänseenden innebära
följande. Man förutsätter, att mödrahjälpsnämnden skall inlemmas i
länsstyrelsen. I länsarbets-, länsbostads- och lantbruksnämnd skall landshövdingen
vara självskriven ledamot och ordförande. Såsom personlig suppleant
för honom i hans egenskap av ledamot föreslås landssekreteraren
skola fungera. Därest landshövdingen icke anses skola obligatoriskt vara
ordförande, förordas alternativt, att man vid uppkommande vakanser eftersträvar,
att han utses till ordförande. Vidare föreslås, att — oavsett vem
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
15
som är ordförande — landssekreteraren eller annan länsstyrelsetjänsteman
skall ha rätt och skyldighet att närvara vid nämndernas sammanträden.
Å andra sidan skola chefstjänstemännen hos länsnämnderna ävensom länsstyrelseexperterna
ha rätt och skyldighet att närvara vid handläggningen
inom länsstyrelserna av dem berörande ärenden. Slutligen förutsättes, att
länsstyrelsen skall kunna ålägga experterna viss föredragningsskyldighet vid
länsstyrelsen. Skyldighet skall åvila expert och chefstjänsteman, antingen
han är föredragande eller ej, att vid avvikande mening avgiva reservation.
Spörsmålet om medverkan av lekmän i länsstyrelsen i socialvårdsfrågor
har behandlats av alkoholistvårdsutredningen, 1948 års lösdriveriutredning
och socialvårdskommittén, till vilkas förslag i detta avseende slutlig ställning
ännu icke tagits. Under hand har jag inhämtat, att motsvarande frågor
äro föremål för överväganden inom barnavårdsutredningen och 1947 års
psykopatvårdsutredning. Vidare torde frågan om administrativa frihetsberövanden
över huvud taget komma att bliva föremål för närmare överväganden.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden finner jag mig icke kunna
f. n. taga slutlig ställning till förslaget om lekmannamedverkan i länsstyrelserna.
Härav följer, att jag ej nu kan förorda, att mödrahjälpsnämnderna
inordnas i länsstyrelserna.
Den under rådande förhållanden lämpligaste vägen till samordning inom
länsförvaltningen anser jag vara att skapa bättre förutsättningar för en
intensivare samverkan på tjänstemannaplanet. Vidare finner jag naturligt
att landshövdingarna skola vara ordförande i länsnämnderna. Denna ordning
torde emellertid icke böra göras obligatorisk. Vad i promemorian i
övrigt föreslagits beträffande samordningen föranleder ej någon erinran
från min sida. Jag förutsätter emellertid, att de erforderliga administrativa
föreskrifterna komma att utformas på sådant sätt, att experternas fältarbete
ej hindras.
Länsstyrelsernas inre organisation.
Nuvarande förhållanden.
Länsstyrelsens inre organisation har senast blivit föremål för översyn
år 1937. Därvid företogs emellertid i princip icke någon ändring av organisationstypen,
vilken bestått alltsedan länsstyrelsernas tillkomst på 1600- talet. I några hänseenden har under 1940-talet avsteg gjorts från den traditionella
organisationen.
Enligt gällande ordning är länsstyrelsen uppdelad i två huvudavdelningar,
landskansli och landskontor. Landshövdingen — eller vid förfall för honom
•— avdelningschef äger ensam beslutanderätt i ärenden, som föredragas
inför honom. Länsstyrelsen kan uppdraga beslutanderätten åt avdelningschef
beträffande ärenden, vilka äro av den art att de icke skäligen böra
kräva deltagande av landshövdingen. Föredragande äger ensam meddela
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
beslut dels i ärenden av expeditionell natur och dels i vissa av länsstyrelsen
särskilt bestämda ärenden, som eljest äro av den art, att i avgörandet icke
skäligen bör krävas deltagande av mera än en person.
För landskansliet är landssekreteraren chef och tillika den främste av
föredragandena. Under honom finnas som föredragande en eller flera länsassessorer
samt länsnotarier av olika grader (länsnotarie av 1 :a klass, av
2:a klass och icke-ordinarie länsnotarie). I viss begränsad omfattning kan
länsstyrelsen också anförtro föredragning åt landskanslister. Länsassessorerna
och det övervägande flertalet länsnotarier äro jurister. Sedan år 1944
är på landskansliet inrättad en försvarsavdelning för handläggning av civilförsvars-
och därmed sammanhängande ärenden. Chef för denna avdelning
och föredragande är civilförsvarsdirektören. Slutligen är chefen för vägförvaltningen
i länet, vägdirektören, föredragande i länsstyrelsen i flertalet
vägärenden.
Närmast under föredragandena finnas landskanslister. De ordinarie
landskanslisterna äro i regel föreståndare för de arbetsdetaljer, i vilka
landskanslierna skola vara indelade. Dessa arbetsdetaljer skola vara uppbyggda
kring ett eller flera diarier. Under detaljföreståndaren sortera för
utförande av olika slag av arbete å detaljen övriga biträden i olika grader,
icke-ordinarie landskanslister, kansliskrivare, kontorister, kanslibiträden,
kontorsbiträden samt biträden för skriv- och kontorsgöromål.
Landskontorets chef och främste föredragande är landskamreraren, som
även är ordförande i länsprövningsnämnden och länets fastighetsprövningsnämnd.
Under landskamreraren finnas likaledes ett antal föredragande
i olika grader. Landskamreraren torde i flertalet län som föredragande
handlägga i huvudsak endast personalärenden samt remisser rörande vissa
betänkanden.
Emellertid är landskontoret i mera utpräglad grad än landskansliet uppdelat
på avdelningar. Främst kommer härvid i betraktande taxeringsavdelningen
under taxeringsintendenten. Denne är underställd landskamreraren
såsom personalchef men icke med avseende på sina arbetsuppgifter
eller taxeringsarbetets ordnande. På taxeringsavdelningen tjänstgöra taxeringsrevisor,
taxeringsinspektörer och taxeringsassistenter såsom föredragande
samt biträden åt taxeringsintendenten ävensom kontrollanter, landskontorister
och biträdespersonal.
Vidare är på landskontoret organiserad en särskild avdelning för handläggning
av folkbokförings- och uppbördsärenden. Föredragande i dessa
ärenden skall vara en länsassessor, som närmast under landskamreraren
är chef för avdelningen. Avdelningen är uppdelad i en folkbokförings- och
en uppbördsdetalj. På vardera detaljen finnas landskontorister, varav en
föreståndare, samt biträdespersonal.
Som en särskild avdelning fungerar även anordnings- och bokföringsväsendet
under länsbokhållaren av 1 :a klass som föredragande och chef
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
närmast under landskamreraren. Där tjänstgöra vidare en eller flera länsbokhållare
som föredragande samt landskontorister och biträdespersonal.
Landskontorets övriga befattningshavare bilda en allmän avdelning, till
vilken i regel höra en länsassessor och stundom någon länsbokhållare som
föredragande samt en eller flera landskontorister och biträdespersonal.
Vid förfall för landskamreraren träder någon av länsassessorerna i dennes
ställe. Taxeringsintendenten fungerar i regel icke som landskamrerarens
ersättare.
Landskontoret är liksom landskansliet uppdelat i arbetsdetaljer, var och
en under ledning av en ordinarie landskontorist. Uppdelningen i arbetsdetaljer
ansluter sig till landskontorets indelning i avdelningar.
Ansvällningen av arbetsuppgifterna och ökningen av personalen ha medfört
växande svårigheter för länsstyrelsens ledning att samordna arbetet
och bevara kontinuiteten. Landshövdingen är den ende, på vilken såväl
ansvaret för samordningen som de formella befogenheterna att övervaka
densamma vilar. Den överblick över och ledning av länsstyrelsens dagliga
verksamhet i alla detaljer, som landshövdingen tidigare kunde ha, är icke
längre möjlig. Även avdelningscheferna kunna till följd av sin föredragningsskyldighet
och sin personalchefsuppgift endast i ganska begränsad
omfattning hålla en samlad överblick över hela verksamheten.
Arbetsuppgifterna äro fördelade mellan de olika befattningshavarna icke
med hänsyn till ärendenas inre samhörighet utan efter deras svårighetsgrad.
Detta är en följd av att hittills företagna organisationsförändringar till
yttersta syfte haft att avlasta vissa uppgifter från avdelningscheferna. Behovet
av samordning har därvid först i andra hand kunnat tillgodoses.
Systemet med arbetsdetaljer medför väl vissa möjligheter till koncentrering
och differentiering av arbetsuppgifterna på landskanslist- och landskontorist-
samt biträdesplanet. Men genom att var och en av arbetsdetaljerna
endast i vissa fall underställts en enda föredragande, kan en enhetlig
ledning ofta icke åstadkommas. Till belysning av svårigheterna härvidlag
FÖREDRAGANDE
Allm.
brev
ärenden
-
Fasllg
hcts
ärcnden
-
Väg
ärenden
-
Trafik
ärendcn
-
Sociala
ärenden
ARBETS
DETALJ
-
Försvars
ärenden
-
2—Bihang till riksdagens protokoll 1052. 1 samt. Nr 155.
18
Kungl. Maj ris proposition nr 155.
må å föregående sida upptagna schema över ärendenas fördelning på arbetsdetaljer
och föredragande vid ett landskansli tjäna.
Gällande organisationsform fyller ej heller de fordringar, som en aktiv
förvaltningsverksainhet uppställer. Till följd härav ha åtskilliga uppgifter
anförtrotts speciella länsorgan.
Förslag.
Utredningen har sökt utforma en organisationstyp, som enligt dess mening
i olika avseenden bör bidraga till att avlägsna vissa med den nuvarande
organisationen sammanhängande olägenheter. Särskilt har eftersträvats
att åstadkomma möjligheter för en ökad decentralisering av beslutanderätten
inom länsstyrelsen samt att stärka garantierna för samordning.
Utredningen föreslår, att envar av länsstyrelsens huvudavdelningar, vilka
anses böra bibehållas, skall indelas i ett antal sektioner. Efter vissa överväganden,
för vilka närmare redogöres i betänkandet (s. 457 ff.), har utredningen
funnit, att länsstyrelserna med hänsyn till arbetsbelastningen kunna
indelas i följande grupper.
L ä
n
Grupp I
Grupp III
c.
Grupp IV
Stockholms
A.
Jönköpings
Uppsala
Malmöhus
Östergötlands
Kalmar
Kronobergs
Göteborg o. Bohus
Kristianstads
Värmlands
D.
Blekinge
Hallands
Kopparbergs
Västmanlands
Grupp II
Gävleborgs
Södermanlands
Älvsborgs
3
Skaraborgs1
Grupp V
Västernorrlands
Västerbottens
Norrbottens
Jämtlands
Gotlands
1 Ur landskontorssynpunkt äro länsstyrelserna i Skaraborgs och Örebro län att hän- föra till grupp III C.
På flertalet landskanslier föreslås skola finnas fem sektioner, nämligen
planeringssektionen för ärenden, som angå bebyggelseplaneringen, byggnadsväsendet,
den bostadspolitiska verksamheten, vägväsendet samt trafikväsendet
m. in., arbetsmarknadssektionen för ärenden, som angå den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten, socialsektionen för socialvårdsfrågor
samt ärenden angående hälso- och sjukvård in. m., försvarssektionen för
ärenden, som angå civilförsvaret och brandväsendet, samt allmänna sektionen
för övriga på landskansliet ankommande ärenden, exempelvis personalärenden,
överexekutorsgöromål ävensom ärenden angående allmän ordning
och säkerhet samt polisväsendet m. in. Planeringssektionen tänkes bestå av
tre i viss mån särskilda underavdelningar, en för bebyggelseplanering, byggnadsväsende,
vägväsende m. in., en för den bostadspolitiska verksamheten
samt en för trafikväsendet. På landskanslierna i Uppsala, Kronobergs, Ble
-
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
kinge, Hallands och Västmanlands län föreslås socialseklionen och allmänna
sektionen skola sammanslås. Landskansliet i Gotlands län bör vara
indelat i arbetsmarknadssektion, försvarssektion och en allmän sektion,
omfattande de ärendegrupper, som i flertalet län höra under planeringssektionen,
socialsektionen och allmänna sektionen.
Landskontoren föreslås samtliga uppdelade på tre sektioner, nämligen
taxeringssektionen för taxeringsfrågor, folkbokförings- och uppbördssektionen
för ärenden, som höra till folkbokföringen och uppbördsväsendet,
samt en allmänt ekonomisk sektion för övriga till landskontorets verksamhetsområde
hörande ärenden. Som en underavdelning ingår i sistnämnda
sektion anordnings- och bokföringsavdelningen.
Länsstyrelsens huvudavdelningar, landskansli och landskontor, skola liksom
nu lyda under landssekreteraren resp. landskamreraren. Avdelningscheferna,
som avses bli befriade från egen föredragningsskyldighet (utom i
Gotlands län), föreslås skola i vidgad omfattning kunna i stället för landshövdingen
avgöra vissa ärenden samt efter landshövdingens bestämmande
även leda länsstyrelsens allmänna verksamhet och på vissa områden övertaga
landshövdingens uppgifter härutinnan. För att de skola bli i stånd
att svara för samordning och kontinuitet förordar utredningen, att de skola
deltaga i handläggningen av alla ärenden, som avgöras av landshövdingen.
Avdelningscheferna skola liksom nu vid förfall för landshövdingen var för
sin avdelning träda i hans ställe.
Varje sektion skall stå under ledning av en sektionschef, som inom sektionen
dels bör ha beslutanderätt i åtskilliga löpande ärenden, dels skall
vara den främste föredraganden och dels utöva den omedelbara ledningen
av det dagliga arbetet. Sektionschefen skall med uppmärksamhet följa
utvecklingen inom sektionens verksamhetsområde samt tillse, att av förhållandena
påkallade åtgärder vidtagas. Behov föreligger av att vid länsstyrelserna
kunna företaga ytterligare decentralisering av såväl beslutanderätt
som vissa andra funktioner utöver den decentralisering, som normalt bör
ske till sektionscheferna. Utredningen har anfört, att landssekreterarens
expeditionschef sgranskning i alla ärenden, vilka avgöras av landshövdingen,
skall kunna fördelas mellan landssekreteraren och annan kvalificerad
befattningshavare. En sådan decentralisering är en av de viktigaste förutsättningarna
för att avdelningschefen skall kunna fylla sina uppgifter beträffande
särskilt samordningen.
Vid länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län har man provisoriskt
löst denna fråga och sökt att tillgodose behovet av eu expeditionschefsgranskning
genom att en biträdande landssekreterare förordnats att efter
länsstyrelsens bestämmande handlägga vissa på landssekreteraren eljest
ankommande ärenden.
Genom alt landssekreterarna avses skola i vidgad omfattning få övertaga
vissa av landshövdingens uppgifter torde landssekreterarna i stor utsträck
-
20
Kungl. Mnj.ts proposition nr 155.
ning få leda eller eljest deltaga i sammanträden av olika slag. Till följd
härav måste finnas någon annan befattningshavare, som vid alla sådana
tillfällen kan övertaga landssekreterarens uppgifter med avseende på det
löpande arbetet, åtminstone såvitt angår ärenden som ej tåla uppskov. Vidare
måste lättnad kunna beredas avdelningschefen för att han skall kunna
ägna sig åt större frågor eller uppgifter av samordnande natur, vilka icke
lämpligen kunna läggas på annan befattningshavare. De uppgifter, om
vilka nu är fråga, böra i första hand läggas på chefen för landskansliets
allmänna sektion. Chefen för denna sektion torde i allmänhet stå närmast
till att vid förfall för landssekreteraren tjänstgöra som vikarie för denne.
Under denne sektionschefs omedelbara ledning står ett mera differentierat
och till arbetsmängden större verksamhetsfält än vad åtminstone till en
början kan beräknas bli förhållandet på någon annan sektion på landskansliet
med undantag för planeringssektionen, där emellertid i stor utsträckning
i första hand specialföredragande svara för delar av sektionens ämnesområden
(vägdirektör, trafikföredragande).
Den underlydande personalen skall fördelas av länsstyrelsen på de olika
sektionerna, varvid en viss rörlighet förutsättes skola finnas dels för att
möta tillfälliga ökningar i arbetet på någon sektion och dels för att möjliggöra
en allsidig utbildning.
Som ett led i strävandena att decentralisera vissa uppgifter inom länsstyrelserna
avser utredningen vidare att föredragningsuppgifter skola tilldelas
sådana landskanslister och landskontorister, som kunna anses lämpliga
härför. Om den huvudsakliga handläggningen av rutinärenden skulle
ankomma på juristföredragande, skulle detta innebära användande av överkvalificerad
arbetskraft. Landskanslisternas och landskontoristernas uppgifter
som arbetsledare böra alltjämt kvarstå. Tillsynen över biträdespersonalen
för en hel sektion torde emellertid i fortsättningen böra åvila allenast
en dylik befattningshavare. Härigenom kommer dessa befattningshavares
ansvar att öka.
Utredningen upplyser, att det förordade systemet med sektionsindelning
sedan 1949 försöksvis tillämpats vid länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus,
Värmlands, Västernorrlands och Jämtlands län.
Promemorian. De ändringar i den av länsstyrelseutredningen föreslagna
sektionsindelningen, som betingas av begränsningen av förändringarna i
den yttre organisationen, äro i första hand, att arbetsinarknadssektionen
utgår och att den särskilda bostadspolitiska avdelningen inom planeringssektionen
försvinner. Sistnämnda sektion skulle därefter omfatta en bebyggelseplanerings-
och vägdetalj och en trafikdetalj. Sektionen torde fortfarande
bli tillräckligt stor för att böra bibehållas. Eventuella framtida
arbetsuppgifter ifråga om näringslivets lokalisering torde vidare få förutsättas
tillkomma en planeringssektion. Därutöver minskas socialsektionens
arbetsuppgifter genom att den allmänna tillsynen av nykterhetsvården och
21
Kiingl. Maj.ts proposition nr 155.
vad därmed sammanhänger bortfaller. Allmänna sektionen och försvarssektionen
undergå inga förändringar av betydelse.
Vad sålunda anförts föranleder i första hand den slutsatsen, att utredningens
förslag till sektionsindelning av landskanslierna skulle kunna
bibehållas oförändrat med undantag av allenast arbetsmarknadssektionen
och bostadsdetaljen.
Den reduktion av personalplanen, som till följd av inskränkningen i
arbetsuppgifterna i förhållande till utredningens förslag måste företagas,
medför emellertid, att personaldispositionen vid åtskilliga landskanslier vid
oförändrad sektionsindelning helt skulle förlora den erforderliga smidigheten.
Under sådana förhållanden torde det bli nödvändigt att vid flertalet
landskanslier minska antalet sektioner. Den minsta av sektionerna är socialsektionen
och det torde därför vara lämpligt att sammanslå denna med sektionen
för allmänna ärenden. Förutsättningar att bilda en särskild socialsektion
föreligga emellertid vid landskanslierna i Stockholms, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands och Norrbottens län. Med
hänsyn till de tämligen likartade förhållandena inom de två nordligaste
länen och de sociala problemens stora betydelse därstädes, föreligga starka
skäl för att även i Västerbottens län organisera en särskild socialsektion.
Med stöd av det anförda och under hänvisning i övrigt till utredningen
förordas i promemorian en indelning av landskanslierna i följande sektioner,
nämligen
1. i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län en allmän sektion, en planeringssektion,
en socialsektion och en försvar ssektion;
2. i Gotlands län en allmän sektion och en försvarssektion; samt
3. i övriga län en sektion för allmänna ärenden och sociala ärenden, en
planeringssektion och en försvarssektion.
Förändringarna beträffande landskontoren i förhållande till utredningens
förslag äro förhållandevis obetydliga. Någon anledning att ändra den föreslagna
sektionsindelningen föreligger ej. Landskontoren i samtliga län skulle
alltså indelas i en allmänt ekonomisk sektion, en taxeringssektion samt
en folkbokförings- och uppbördssektion.
I fråga om personalorganisationen bygger promemorian i huvudsak på
utredningens förslag. I promemorian anföres bl. a. följande.
Vad först angår landskanslierna överflyttas vid envar av de länsstyrelser,
som tillhöra grupperna I, II och III, eller tillhopa 18 länsstyrelser, en befattning
som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång från landskansliet till
landskontoret. Samtidigt beräknas den lägre biträdespersonalen böra utökas
med vissa befattningshavare i reglerad befordringsgång, i första hand som
ersättning för indragna tjänster i högre lönegrader. Vidare hör landshövdingens
handsekreterare vid envar av 19 länsstyrelser redovisas som gemensam
för landskansli och landskontor och de för biträde åt landsfog
-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
darna avsedda befattningarna som kanslibiträde upptagas i landskansliets
allmänna personalplan.
De nuvarande befattningarna som biträdande landssekreterare i lönegrad
Cg 33 (en i Stockholms och en i Malmöhus län) och som länsassessor i
lönegrad Ca 30 indragas. I stället tillkomma befattningar som sektionschef,
nämligen 23 befattningar som förste länsassessor och 30 befattningar som
länsassessor i lönegrad Ca 31. I ettvart av Stockholms, Malmöhus samt
Göteborgs och Bohus län tillkommer vidare en befattning som förste länsnotarie.
Totalt innebär det reviderade förslaget till personalplaner för landskanslierna
i fråga om personal över lönegrad Ca 8 eu minskning i förhållande
till nuvarande organisation med 3 befattningar.
Vad härefter angår landskontoret böra taxeringsintendenterna och samtliga
länsassessorer utom fyra övergå till att bli sektionschefer. Vidare böra
fem befattningar som biträdande taxeringsintendent inrättas, vilka böra
vara extra ordinarie med hänsyn till att behovet av tjänsterna är av stadigvarande
natur. Detta förslag har icke direkt samband med sektionsindelningen
utan avser att stärka taxeringsorganisationen.
Av utredningen föreslagen omvandling av befattningarna som taxeringskontrollant
till landskontoristtjänster torde böra genomföras.
Den närmare innebörden av förslagen rörande personalförändringarna
framgår av de till denna proposition fogade bilagorna 1—4.
Yttranden.
Vad först angår grupperingen av länsstyrelserna efter
arbetsbelastning har denna lämnats utan erinran av samtliga länsstyrelser
utom av länsstyrelsen i Västmanlands län. Denna länsstyrelse anser, att den
bör hänföras till gruppen III C i stället för III D.
I fråga om den inre organisationen ha länsstyrelserna i de
län, som försöksvis tillämpat sektionsindelningen, uttalat att detta system
visat sig betydligt överlägset den nu gällande organisationsformen och medfört
betydande fördelar i fråga om arbetsresultaten. Länsstyrelsen i Kronobergs
län anför, att det varit särskilt värdefullt att ha kunnat utnyttja
fördelarna hos denna organisation under ett skede, som kännetecknas av
stark ansvällning av landskansliets arbetsuppgifter med åtföljande ökning
av väl den lägre men ej den högre kvalificerade personalen. Härigenom ha
de problem, som i samband med sistnämnda förhållande uppstått, på ett
bättre sätt kunnat bemästras.
Statskontoret anser för sin del att de föreslagna socialsektionerna böra
slopas och ingå i de allmänna sektionerna. Ämbetsverket ifrågasätter även,
huruvida i vart fall vid de mindre länsstyrelserna en särskild planeringssektion
påfordras.
Socialstyrelsen å sin sida yrkar, att — med undantag för Gotlands län —
en särskild socialsektion inrättas vid alla länsstyrelser med hänsyn till befolkningsutvecklingen,
de familjesociala förändringarna samt den intensi
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
fiering av socialvården, som följer av kommunindelningsreformen. Till detta
yrkande ansluta sig länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Blekinge,
Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län föreslår, att taxeringsavdelningarna i
de fem största länen med hänsyn till sin storlek uppdelas på två sektioner.
Vad angår personalorganisationen framhåller socialstyrelsen,
att en kraftig personell förstärkning för handläggningen av socialfrågor
är oundgängligen nödvändig. Till socialsektionerna böra såsom kvalificerade
befattningshavare knytas en sektionschef, en socialkonsulent och en barnavårdsassistent
samt ytterligare en tjänsteman, som erfordras efter genomförandet
av förslaget om socialhjälp.
Statskontoret anser, att det bör undersökas, om ej antalet förste länsnotariebefattningar
kan nedbringas och ersättas med länsnotarietjänster.
Statens organisationsnämnd anser sig icke böra ingå på en detaljbedömning
av den föreslagna personalorganisationen i avvaktan på resultaten
av nämndens bedrivna organisationsundersökningar vid länsstyrelserna.
Flertalet länsstyrelser ha hemställt om viss arbetskraftsförstärkning.
I fråga om den kvalificerade personalen på landskanslierna har länsstyrelsen
i Gotlands län ansett, att landssekreteraren ej samtidigt borde vara
chef för allmänna sektionen utan att denna borde tilldelas en särskild
sektionschef. Länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands
län hemställa, att antalet icke-ordinarie länsnotarier ej minskas,
Malmöhus, Hallands och Gävleborgs län, såvitt avser en av de två för dessa
län till indragning förordade tjänsterna. Länsstyrelsen i Västernorrlands
län begär inrättande av en ny länsnotarietjänst. Härjämte yrka länsstyrelserna
i Skaraborgs, Värmlands och Jämtlands län, att de måtte för den av
dem föreslagna socialsektionen tilldelas vardera en tjänst som sektionschef.
Vidare föreslår länsstyrelsen i Stockholms län utbyte av den föreslagna
tjänsten som förste länsnotarie i Ca 29 på allmänna sektionen mot en länsassessorstjänst.
Slutligen yrkar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
inrättande av en tjänst som assistent i Ca 27 på försvarssektionen.
Beträffande övrig personal inom landskanslierna — såvitt angår sådan
som uppföres på personalförteckningen — föreslås, att följande tjänster
upptagas utöver vad som förordats enligt promemorian, nämligen 3 förste
landskanslister i Ca 24, 2 landskanslister i Ca 21, 6 landskanslister i reglerad
befordringsgång, 1 kontorsskrivare i Ca 19, 1 kansliskrivare i Ca 15, 5
kontorister i Ca 13 och 4 kanslibiträden i Ca 11 ävensom utbyte av 2 kontorsbiträdestjänster
mot kanslibiträdestjänster.
I avseende på personalen på landskontoren föreslå länsstyrelserna i Östergötlands,
Kalmar, Värmlands, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län
förstärkning av taxeringsavdelningen med 1 biträdande taxeringsintendent.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att dess taxeringsavdelning
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
bör tillföras 2 i stället för — såsom föreslagits — 1 sådan tjänst. Vidare
hemställa länsstyrelsen i Älvsborgs län om en ny länsassessorstjänst och
länsstyrelserna i Kronobergs, Kalmar och Skaraborgs län om vardera en
ytterligare tjänst som länsbokhållare. Länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår
vidare, att den nuvarande befattningen som kontrollant ersättes med en
taxeringsassistenttjänst, och länsstyrelsen i Norrbottens län hemställer, att
ytterligare 1 taxeringsinspektörs- och 1 taxeringsassistenttjänst tillföras
taxeringsavdelningen i länet. Slutligen yrkas förstärkning på en taxeringsavdelning
med 1 landskontorist.
Departementschefen.
Länsstyi’elsens organisationsform har tillkommit och avpassats efter
arbetsuppgifter, som varken till sin innebörd eller omfattning äro jämförbara
med de nuvarande. Organisationen är icke heller konstruerad med
tillräcklig hänsyn till behovet av att på länsstyrelsen kunna lägga nya
arbetsuppgifter.
I likhet med vad som förutsatts i utredningen och promemorian anser
jag lämpligt, att den nuvarande indelningen av länsstyrelsen i två huvudavdelningar,
landskontor och landskansli, bibehålies. Länsstyrelsens arbetsuppgifter
låta sig nämligen naturligt indelas i å ena sidan sådana som höra
till kameral- och skatteväsendet samt å andra sidan övriga ärenden. Länsstyrelsens
uppgifter äro numera så omfattande, att den inre organisationen
måste rationaliseras om de tidigare antydda olägenheterna skola kunna elimineras.
Detta torde kunna vinnas genom tillämpning i viss omfattning
av den inom de centrala ämbetsverken hävdvunna byråorganisationen. I
någon utsträckning har så redan skett, främst beträffande landskontoren.
Ett dylikt system skulle öppna möjligheter för såväl landshövdingen som
avdelningscheferna att i ökad omfattning delegera göromål av mindre vikt
till underlydande befattningshavare. Särskilt är det önskvärt, att avdelningscheferna,
och då främst landssekreterarna, befrias från den egna föredragningen,
som särskilt för landssekreterarna är synnerligen betungande.
Detta är en förutsättning för att avdelningscheferna skola kunna fullgöra
de av utredningen berörda expeditionschefsuppgifterna. Därigenom få avdelningscheferna
även större möjligheter att ägna sig åt betydelsefullare
frågor, särskilt initiativärenden, och att mera effektivt leda verksamheten
inom vederbörande avdelning. En förutsättning härför är emellertid, att
arbetsuppgifterna inom vardera huvudavdelningen allt efter sin art sammanföras
inom mindre enheter, var och en under ledning av en kvalificerad
chef. En sådan uppdelning på smärre enheter, samordnade under avdelningschefen,
skulle främja kontinuitet och enhetlighet samt tillgodose
tidens krav på en aktiv förvaltningsverksamhet. Byråsystemet lämnar även
större utrymme än nuvarande ordning för den personalledande verksamhet,
som är en förutsättning för att en rationell fördelning av arbetsuppgifterna
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
efter svårighetsgrad skall kunna ske utan att enhetligheten eftersättes.
Härigenom kan behovet av kvalificerad personal begränsas till vad som är
oundgängligen nödvändigt. Även i övrigl skulle man ernå en smidigare
personalorganisation. Slutligen skulle byråsystemet medföra, att vid behov
ytterligare verksamhetsgrenar kunna läggas på länsstyrelsen genom inrättande
av nya sektioner utan att organisationsformen därvid behöver rubbas.
De fördelar, som stå att vinna genom en utbyggnad av byråsystemet
inom länsstyrelserna, äro sålunda påtagliga. Jag anser det därför välbetänkt
att nu genomföra en sådan organisation, här dock i bemärkelsen
sektionsorganisation. Av utredningen och i promemorian framlagda förslag
finner jag ändamålsenliga och anser, att de i stort sett kunna accepteras.
Denna uppfattning bestyrkes av de goda erfarenheter, som vunnits
vid den inom fem länsstyrelser pågående försöksverksamheten.
Grundläggande för den närmare utformningen av den inre organisationen
är de olika länsstyrelsernas arbetsmängd på skilda områden. Den av
utredningen ur denna synpunkt gjorda grupperingen av länsstyrelserna
anser jag mig kunna godtaga med allenast den ändringen, att länsstyrelsen
i Västmanlands län uppflyttas från grupp IV till grupp III D.
Promemorians förslag innebära bl. a., att det inom landskanslierna vid
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län skall finnas en allmän
sektion, en planeringssektion, en socialsektion och en försvarssektion. För
övriga länsstyrelser föreslås, att socialsektionen sammanföres med den allmänna
sektionen. I fråga om Gotlands län skola till allmänna sektionen
hänföras jämväl planeringsärendena. Slopandet av socialsektionen vid vissa
länsstyrelser har i åtskilliga remissvar föranlett invändningar. Jag inser
väl önskvärdheten av att man vid samtliga länsstyrelser kunde bereda de
sociala ärendena den särställning, som tillvaron av en särskild socialsektion
innebär. Vid åtskilliga länsstyrelser ha emellertid socialärendena åtminstone
icke f. n. en sådan omfattning, att de kunna utgöra underlag för
en särskild sektion. Med hänsyn härtill samt till det av utredningen berörda
kravet på elasticitet i personalorganisationen anser jag mig icke kunna
biträda remissmyndigheternas önskemål i detta avseende. Promemorians
förslag rörande indelning i sektioner föranleder i övrigt ej annan erinran
än att landskansliet vid länsstyrelsen i Gotlands län av skäl, till vilka jag
i det följande återkommer, bör organiseras som en sektion.
Den av mig förordade nya organisationsformen för länsstyrelserna, vilken
för en medelstor länsstyrelse torde illustreras av Bilaga 5 till denna proposition,
kräver en översyn av personalorganisationen. Man har då att utgå
från att —- bortsett från tillgodoseendet av vissa ackumulerade personalbehov,
främst på taxeringssektionen — länsstyrelsernas nuvarande arbetsuppgifter
skola kunna fullgöras med i allmänhet oförändrat personalantal. Det
blir i stort sett endast fråga om eu omfördelning av arbetsuppgifterna i
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
samband med den inre decentraliseringen. Cheferna för sektionerna komma
att erhålla mera krävande och ansvarsfulla arbetsuppgifter än de nuvarande
länsassessorerna. Sektionscheferna skola nämligen svara för vissa
uppgifter, som nu fullgöras av avdelningscheferna, och besluta i ärenden,
som av underordnade föredragas för dem. Sektionschefen bör själv föredraga
viktigare frågor samt, när det erfordras, närvara vid underordnades
föredragning inför avdelningschef eller landshövding. Såvitt angår landskansliet
måste särskilda krav ställas på chefen för dess allmänna sektion.
Denne sektionschef kommer nämligen att få ansvaret för ett mera mångskiftande
och till arbetsmängden större verksamhetsområde än vad fallet är
beträffande övriga sektionschefer. Genom att landssekreteraren i större omfattning
än nu skall övertaga vissa av landshövdingens uppgifter och därför
torde komma att få ägna mera tid åt den yttre verksamheten, uppstår
ett ökat behov av ersättare för honom. Denna uppgift bör lämpligen anförtros
nyssnämnda sektionschef. Åtminstone vid de större länsstyrelserna
torde denna uppgift komma att få en sådan omfattning, att behov av särskild
ersättare även för sektionschefen kommer att föreligga. Med hänsyn
härtill och för att i någon mån tillmötesgå yrkandena om tillräckligt
kvalificerad personal för handläggning av socialärendena föreslår jag, att
vid envar av länsstyrelserna tillhörande grupperna I och III A skall under
sektionschefen inrättas en något mera kvalificerad tjänst än den nuvarande
förste länsnotarietjänsten.
De möjligheter att företaga ytterligare decentralisering utan att eftersätta
kravet på säkerhet, som det nya systemet medgiver, böra även utnyttjas
så, att därför lämpade landskanslister och landskontorister anförtros
att föredraga mera rutinmässiga ärenden. Härigenom vinner man
bl. a., att det nuvarande systemet med s. k. enmansärenden bättre kan
anpassas efter kravet på säkerhet. Erfarenheterna ha tillika visat, att vissa
av de nuvarande arbetsdetaljerna äro för små för att medgiva en tillräckligt
smidig disposition av personalen. Jag ansluter mig därför till förslaget, att
den omedelbara ledningen av biträdespersonalens arbete inom varje sektion
i princip skall åvila en landskanslist resp. landskontorist såsom arbetsledare.
I fråga om personalbehovet vill jag erinra, att länsstyrelserna under en
lång följd av år praktiskt taget icke erhållit någon förstärkning av den
kvalificerade personalen, oaktat arbetsuppgifterna under denna tid ökat
avsevärt. Jag bortser därvid från förändringarna i samband med omorganisationen
av bl. a. folkbokföringen och uppbörden. Detta har medfört,
att det f. n. föreligger ett uppdämt behov av sådan personal. Mest framträdande
är detta inom taxeringssektionen. Arbetsmaterialet har under
senare år kraftigt stegrats genom att antalet skattskyldiga väsentligt ökats.
Sålunda uppgick antalet självdeklarationer i länen år 1940 till 2 443 321,
medan motsvarande siffra år 1950 var 3 467 385. Under senare tid ha
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
vidare åtskilliga åtgärder på skatteväsendets område beslutats, vilka inverka
på taxeringssektionernas arbetsbörda. Källskattesystemet har medfört
en icke obetydlig kontrollverksamhet även inom taxeringssektionen.
Genom lagstiftningen om beskattning av realisationsvinst och ackumulerad
inkomst, av familjebolag, försäkringsbolag, av försäkringstagare och folkpensionärer
samt angående utskiftningsskatt, bolagsfusioner och avsättning
till pensionsstiftelse ha nya eller ökade arbetsuppgifter tillförts sektionerna.
Samma är förhållandet med tillämpningen av avtal med främmande
stater till förhindrande av dubbelbeskattning. Även lagstiftningen
om taxering av jordbrukare efter bokföringsmässiga grunder kommer att
förorsaka taxeringssektionerna mycket merarbete. Någon mot dessa uppgifter
av mera stadigvarande natur svarande personalförstärkning har
icke kommit taxeringssektionerna till del. En följd härav har blivit, att
den tillgängliga arbetskraften måst inriktas väsentligen på behandlingen
av besvärsmål, medan bokgranskning och efterprövning av taxeringsmaterialet
över huvud måst eftersättas. En avsevärd förstärkning av personalen
är därför nödvändig för att taxeringssektionerna skola kunna bemästra
sina arbetsuppgifter. Jag föreslår med hänsyn härtill, att en biträdande
taxeringsintendenttjänst inrättas vid envar av länsstyrelserna, tillhörande
grupperna I—III B, dock att vid länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs
och Bohus län inrättas två sådana tjänster. Det ytterligare behovet
av biträdande taxeringsintendenter torde liksom nu böra tillgodoses genom
tidsbegränsade förordnanden. Vidare bör antalet taxeringsinspektörer
i 27 lönegraden ökas med 12 och de i 24 lönegraden med 14. Härjämte
böra ytterligare tjänster som taxeringsassistent i reglerad befordringsgång
inrättas till ett antal av 26. Emellertid torde denna personalförstärkning
icke förslå för bestridande även av de arbetsuppgifter av mera tillfällig
karaktär, som bli eu följd av vissa redan beslutade eller föreslagna åtgärder.
Jag tänker då särskilt på investeringsskatten, de nya bestämmelserna
om investeringsavgift, om varulagervärdering och om avsättning till investeringskonto
för skog samt den föreslagna konjunkturskatten. För bestridande
av dessa mera tillfälliga uppgifter torde länsstyrelserna böra bemyndigas
att anställa erforderlig tillfällig personal. Såväl för de stadigvarande som
de mera tillfälliga uppgifterna erfordras härutöver ytterligare biträdespersonal.
Den av mig nu föreslagna förstärkningen av taxeringspersonalen bör
genomföras redan med ingången av nästa budgetår. Rekryteringen till de
nu föreslagna tjänsterna torde i viss utsträckning kunna ske från landskontoristkåren.
I övrigt ansluter jag mig til! förslagen i promemorian i vad de avse landskontoren.
Vad angår personalbehovet för landskanslierna anser jag mig kunna
godtaga det i promemorian framlagda förslaget med nyss nämnda modifikationer
beträffande förste länsnotarietjänsterna samt följande ändringar.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
Med hänsyn till arbetsuppgifternas omfång torde länsstyrelserna i grupperna
I och II förstärkas med vardera en länsnotarie, nämligen länsstyrelserna
i Stockholms och Älvsborgs län med en icke-ordinarie samt övriga
länsstyrelser med en ordinarie andre länsnotarie. Den av mig förordade
uppflyttningen av länsstyrelsen i Västmanlands län till grupp III D
medför, att länsstyrelsen bör tilldelas en ordinarie andre länsnotarietjänst
och en ordinarie landskanslisttjänst. Jag föreslår i proposition denna
dag ang. anslag till civilförsvaret för budgetåret 1952/53, att tjänsten som
civilförsvarsdirektör i länet indrages. Då Kungl. Maj :t den 30 november
1951 förordnat, att Gotlands län skall utgöra ett civilförsvarsområde,
kan civilförsvarschefen inom området övertaga åtskilliga av de på länsstyrelsen
eljest ankommande civilförsvarsuppgifterna. Vissa mera krävande
uppgifter av detta slag komma likväl att kvarstå. Då vidare promemorians
förslag enligt min mening icke tillräckligt tillgodoser behovet av
kvalificerad ersättare för landssekreteraren, föreslår jag, att förste länsnotarietjänsten
ersättes med en länsassessorstjänst. För handhavande av
löpande föredragningsuppgifter erfordras härjämte en tjänst som ordinarie
andre länsnotarie.
Vid övergången till den nya organisationen, som av praktiska skäl bör
tillämpas fr. o. in. den 1 januari 1953, bör möjlighet finnas för Kungl.
Maj :t att till övergångsstat överföra sådana befattningshavare, vilka på
grund av svag hälsa eller av annan orsak ej äro fullt tjänstedugliga eller
lämpliga att övergå till den nya organisationen. I den mån så kan ske
bör häremot svarande antal lägre befattningar hållas vakanta. Motsvarande
vakantsättning bör upprätthållas, så länge vissa till följd av den nya organisationen
övertaliga extra ordinarie befattningshavare kvarstå i tjänst.
Slutligen böra en förste länsnotarie- och en förste länsbokhållartjänst, som
f. n. uppehållas på förordnande, så länge två motsvarande befattningshavare
kvarstå å indragningsstat, få återbesättas i vanlig ordning.
Utbildnings- och kompetensfrågor.
Nuvarande förhållanden.
Länsstyrelsernas personalplaner för innevarande budgetår upptaga 104
ordinarie och 72 icke ordinarie landskanslister. Därtill komma 11 ordinarie
och 1 icke ordinarie kanslist vid överståthållarämbetets kansliavdelningar.
För landskanslisterna, med vilka i det följande kanslisterna vid överståthållarämbetets
kansliavdelningar jämställas, gälla inga formella kompetenskrav.
I praktiken torde vanligen ha fordrats åtminstone realexamen. Så
länge landskanslisterna hade möjlighet att vinna befordran till landsfiskalstjänst,
torde flertalet av dem ha tagit landsfiskalsexamen. Ett betydande
antal har avlagt studentexamen, några dessutom kansliexamen. F. n. finnas
i riket 60 landskanslister med landsfiskalsexamen och 15 med kansli
-
29
Kungt. Maj:ts proposition nr 155.
examen. De flesta av dem äro ordinarie och utgöra tillsammans betydligt
mer än hälften av sammanlagda antalet ordinarie landskanslister. Bland
de icke ordinarie landskanslisterna synes endast ett fåtal ha avlagt någon
av nu nämnda examina.
Efter hand ha landskanslisterna kommit att tagas i anspråk för alltmera
krävande göromål. 19 § landshövdinginstruktionen giver länsstyrelserna
möjlighet att förordna landskanslist till föredragande i ärenden av expeditionell
natur eller eljest av enklare beskaffenhet. Denna möjlighet synes
ha av länsstyrelserna utnyttjats i ganska betydande omfattning.
Befattningshavare, som antagits till extra landskanslist, må placeras
högst i Cg 6 för att efter viss reglerad befordringsgång efter 3 år kunna
antagas till extra ordinarie landskanslist i Ce 16 och efter ytterligare ett
år uppflyttas i Ce 19.
Förslag.
Utredningen har föreslagit, att i landshövdinginstruktionen föreskrives,
att för behörighet att erhålla befattning som förste landskanslist, förste
landskontorist, landskanslist eller landskontorist skall fordras att ha undergått
den utbildning, som Kungl. Maj :t bestämmer.
Enligt utredningens mening böra länsstyrelserna tämligen tidigt söka
utröna, huruvida befattningshavare i biträdeskategorien kunna anses lämpliga
som aspiranter i landskanslist- och landskontoristkarriären. I detta
syfte böra befattningshavarna prövas på mera kvalificerade uppgifter. Prövningen
bör omfatta större delen av landskansliets resp. landskontorets
arbetsområden och ha samma karaktär som den, vilken en i karriären direkt
intagen aspirant har att genomgå. Teoretisk utbildning bör äga rum först
sedan aspiranterna förvärvat god praktisk kunskap och en viss rutin.
För aspiranter ur biträdeskategorien skulle genomgången godkänd utbildning
utgöra villkor för antagning till extra landskanslist eller extra
landskontorist. Med godkända betyg genomgången utbildning bör stipuleras
som villkor för befordran till ordinarie tjänst.
Länsstyrelsernas utbildningsnämnd (skr. 20/12 1951) erinrar, att Kungl.
Maj :t den 1 juni 1951 förordnat, att den teoretiska utbildning, som erfordras
för erhållande av bl. a. landskontoristtjänst, skall utgöras av en utbildningskurs,
uppdelad i en allmän och en speciell del, under två på varandra
följande höstterminer. Nämnden anser, att motsvarande kurser böra anordnas
även för landskanslisterna. Jämväl dessa kurser böra vara uppdelade
på en allmän och en speciell del samt omfatta sammanlagt 445 undervisningstimmar.
För att antagas till elev vid den teoretiska utbildningen bör fordras minst
tre års tjänstgöring å landskansli, varunder befattningshavaren prövats på
mera kvalificerade arbetsuppgifter inom landskansliets olika verksamhetsområden.
För att få genomgå kursens andra termin bör fordras minst god
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
kända betyg i samtliga i första terminen ingående ämnen. Med hänsyn
till undervisningsresultatet är det önskvärt, att antalet deltagare i varje
undervisningsavdelning icke överstiger 25.
Utbildningen bör vara obligatorisk för erhållande av ordinarie landskanslisttjänst.
Likaså bör på sätt utredningen föreslagit befattningshavare
ur biträdeskategorien ej få antagas till extra landskanslist, innan befattningshavaren
med godkända betyg genomgått utbildningskursen. Därest
tjänster som förste landskanslist inrättas, böra länsstyrelserna dock vara
oförhindrade att till dessa tjänster befordra ordinarie landskanslister, oaktat
dessa ej genomgått ifrågavarande utbildning.
Undervisningen förutsättes förlagd till Stockholm.
Extra ordinarie eller ordinarie befattningshavare vid länsstyrelse bör
under vistelse i Stockholm få åtnjuta oavkortad lön å innehavd befattning
samt — därest han är familjeförsörjare och stationerad utom Stockholm —
tjänstgöringstraktamente med 12 kronor för dygn ävensom resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet
för de av utbildningen föranledda resorna, d. v. s. vid de båda terminernas
början och slut samt för undergående av tentamina på av nämnden
fastställda tentamensperioder.
Nämnden förutsätter, att den teoretiska utbildningen skall vara kostnadsfri
för deltagarna. De läroböcker och kompendier, som tillhandahållas eleverna,
böra — om ej nämnden beträffande viss undervisningslitteratur
annorlunda bestämmer — få såsom egna behållas av eleverna.
Yttranden.
Över utbildningsnämndens skrivelse ha yttranden avgivits av statskontoret,
samtliga länsstyrelser, föreningarna Sveriges landskanslister och
kvinnor i statens tjänst samt civila statsförvaltningens tjänstemannaförförbund.
Förslagen ha i det stora flertalet yttranden i huvudsak tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Två länsstyrelser framhålla emellertid önskvärdheten
av att länsstyrelserna givas möjlighet att förordna befattningshavare ur
biträdeskategorien till extra landskanslist före genomgången utbildningskurs.
Föreningen kvinnor i statens tjänst finner det ej motiverat, att enbart
för personal ur biträdeskategorien uppställes krav på genomgången godkänd
kurs för erhållande av extra landskanslisttjänst.
Departementschefen.
Landskanslisterna anförtros i betydande utsträckning att bereda vissa
ärenden och uppsätta förslag till beslut. Den möjlighet, som länsstyrelserna
numera ha att förordna landskanslist till föredragande i ärenden av
expeditionell natur eller av enklare beskaffenhet, utnyttjas även. Därest
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
den av mig i det föregående föreslagna inre organisationen av länsstyrelserna
genomföres, torde landskanslisterna komma att i väsentligt större
omfattning utnyttjas såsom föredragande. Med hänsyn härtill bör, såsom
utredningen och länsstyrelsernas utbildningsnämnd föreslagit, särskild utbildning
anordnas för landskanslisterna. Vad nämnden förordat i fråga
om villkor för erhållande av ordinarie landskanslisttjänst samt om antagande
till extra landskanslist av befattningshavare ur biträdeskategorien
torde nu icke behöva upptagas till behandling. Omfattningen av utbildningen
bör vara den av utbildningsnämnden föreslagna. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att närmare besluta om kursernas utformning.
Utbildningen torde böra handhavas av utbildningsnämnden. Mot den gjorda
beräkningen av kostnaderna för kurserna har jag ingen erinran. Dessa utgifter
torde — i likhet med kostnaderna för utbildning av landskontorister
— få bestridas från anslaget till Länsstyrelserna: Expenser. Den för nästa
budgetår erforderliga medelsanvisningen torde rymmas inom det belopp,
varmed anslaget i statsverkspropositionen föreslagits uppfört.
Särskilda framställningar.
Framställningar av vissa länsstyrelser.
I skrivelser, vilka inkommit under augusti och september 1951, ha länsstyrelserna
avgivit förslag till beräkning av utgifterna för avlöningar under
nästa budgetår.
Vissa länsstyrelser ha därvid framfört förslag, vilkas genomförande skulle
påkalla ytterligare förändringar i personalförteckningen. Med bortseende
från framställningar om inrättande av nya ordinarie kontorsbiträdestjänster
i enlighet med de av 1947 års riksdag antagna grunderna för reglerad befordringsgång
innebära förslagen följande.
Länsstyrelserna i Södermanlands och Jönköpings län föreslå uppflyttning
av tjänsterna som taxeringsinspektör (Ce 24) till Ce 27. Länsstyrelsen i
Södermanlands län framhåller, att i flertalet län finnas två taxeringsinspektörer,
därav en i 27 lönegraden. Det har i praktiken visat sig, att tjänsten
som taxeringsinspektör i länet blivit en övergångstjänst.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att den nuvarande proportionen mellan
ordinarie (7) och icke-ordinarie (24) landskontorister bör förbättras
genom att antalet ordinarie sådana tjänster utökas.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hemställer för sin del, att en
tjänst som materialförvaltare i Ca 14 inrättas vid länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår, att en tjänst som extra ordinarie
länsbokhållare i Ce 24 överföres till ordinarie stat.
Länsstyrelsen i Västmanlands län hemställer om förstärkning av dess
taxeringsavdelning med en ny tjänst som taxeringsinspektör i Ce 27.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
Vidare ha länsstyrelserna, såvitt gäller befattningar, som skola uppföras
på personalförteckningen, framfört förslag om överförande av 57 ickeordinarie
biträden på ordinarie stat.
Framställning av civilbefälhavarna.
I skrivelse den 12 juli 1951 från samtliga civilbefälhavare erinras, att
enligt 2 § instruktionen för civilbefälhavarna dessa skola verka för att civila
försvarsåtgärder i erforderlig omfattning planläggas och att denna planläggning
samordnas de olika myndigheterna emellan ävensom att civilbefälhavarna
i sådant syfte böra genom framställningar hos vederbörande centrala
och andra myndigheter påkalla de undersökningar eller planläggningsarbeten,
som de anse erforderliga. De civilbefälhavarna sålunda ålagda uppgifterna
ha föranlett en ökning av den arbetsbörda som åvilar dem i deras
egenskap av landshövdingar. Civilbefälhavaren eller någon hans medhjälpare
bör gå igenom och sätta sig in i det inströmmande materialet och
ordna med nödig komplettering därav; därjämte kräves att han bildar sig
en sådan personlig uppfattning om läget inom sitt område, att han kan göra
den insats för planläggningens komplettering och samordnande, som med
rätta kan krävas av honom. Vad som sålunda enligt instruktionen förväntas
av civilbefälhavarna är uppgifter, som icke kunna fullgöras utan erforderlig
sakkunnig hjälp. Det är icke möjligt för dem att själva utarbeta erforderliga
anvisningar från sammankomster och överläggningar, göra nödiga
sammanställningar, avfatta förslag till undersökningar eller planläggningsarbeten
samt uppehålla erforderlig personlig kontakt med övriga länsstyrelser
inom civilområdet.
Civilbefälhavarna hemställa, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder
för inrättande av befattningar som kanslichefer åt dem.
Departementschefen.
Vad först angår de av länsstyrelserna gjorda framställningarna kan jag
icke tillstyrka de framlagda förslagen i vidare utsträckning än att enligt
grunderna för den reglerade befordringsgången för biträden med skriv- och
kontorsgöromål ytterligare 57 extra ordinarie sådana biträden fr. o. m.
nästa budgetår böra erhålla ordinarie tjänster i Ca 8.
Beträffande civilbefälhavarnas framställning om arbetshjälp för fullgörande
av sina uppgifter vill jag erinra, att frågan härom behandlades i
propositionen nr 149/1951, i vilken riktlinjerna för den civila regionala beredskapsorganisationen
uppdrogos. I propositionen uttalade föredragande
departementschefen, att han i avbidan på närmare erfarenhet icke framlade
något förslag om särskild personal till civilbefälhavarnas förfogande.
Den biträdeshjälp, som kunde visa sig erforderlig, syntes kunna tillhandahållas
av vederbörande länsstyrelse. Även om det ej kunde anses nödvändigt
att på det preliminära stadiet av planläggningsarbetet anlita en heltids
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
anställd kanslichef, syntes man enligt föredragandens mening likväl få
räkna med att en dylik befattningshavare kunde bliva erforderlig, när civilområdena
krigsorganiserades.
Under den tid, som förflutit efter upprättandet av den civila regionala
beredskapsorganisationen, har det blivit allt mera uppenbart, att stora krav
ställas på civilbefälhavarna för att det med organisationen avsedda syftet
skall kunna vinnas. Jag vill erinra, att i fråga om den ekonomiska försvarsberedskapen
åligger det länsstyrelserna att upplägga mobiliseringsverk,
omfattande mobiliseringskalendrar samt översikter och planer. Dessa skola
bl. a. avse livsmedelsförsörjning, bränsleförsörjning, kraftförsörjning, produktion
av förnödenheter i övrigt, konsumtionsregleringar, arbetsmarknad
och transportväsende. Översikterna och planerna skola tillställas vederbörande
civilbefälhavare. För att den erforderliga samordningen skall
kunna åstadkommas är det ej nog att civilbefälhavarna allenast hålla sig
underrättade om planläggningen inom civilområdet. De måste även aktivt
ingripa för att samordna planläggningen de olika myndigheterna emellan
och för att, då så behöves, påkalla kompletterande undersökningar m. in.
Redan de uppgifter, som åvila civilbefälhavarna i deras egenskap av landshövdingar,
äro mycket omfattande. Det torde därför, såsom civilbefälhavarna
framhålla, icke vara möjligt för dem att utan kvalificerad hjälp uppfylla
de krav, som den civila försvarsberedskapen ställer på dem.
Jag tillstyrker ur dessa synpunkter, att till förfogande för var och en av
de fem civilbefälhavarna fr. o. m. nästa budgetår ställes en särskild föredragande.
Denne bör efter civilbefälhavarens bestämmande biträda de enskilda
länsstyrelserna och närmast under civilbefälhavarna följa planläggningen
och leda samordningen mellan de olika länen och skilda verksamhetsområdena.
Höga krav måste därför ställas på föredragandens förmåga
att taga initiativ och leda utredningar av olika slag liksom på hans auktoritet
och förmåga att samarbeta. Föredraganden torde böra vara arvodesanställd.
Arvodet bör motsvara avlöning till länsassessor i begynnelselöneklassen.
Därest länsassessor, som åtnjuter lön enligt högre löneklass än den
nyssnämnda, förordnas på befattningen, bör han få bibehållas i sin löneställning.
Lönegradsplacering av viss personal.
Förslag.
Utredningen har föreslagit, att sektionscheferna i allmänhet placeras i
lönegrad Ca 31. Cheferna för de allmänna sektionerna på landskanslierna
och taxeringsintendenterna böra dock hänföras till Ca 33. Samtidigt har
utredningen uttalat, att dessa tjänster böra innefattas i de åtgärder med
avseende på byråchefernas löneställning, vartill den s. k. byråchefsutredningen
kunde komma att föranleda. De 5 tjänsterna som biträdande taxe3
— Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 155.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
ringsintendent skulle vara placerade såsom extra ordinarie i 32 lönegraden.
Enligt utredningens förslag skulle på ettvart av landskanslierna i Stockholms,
Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län den ena av de två förste
länsnotarierna placeras i Ca 29. Utredningen har vidare föreslagit, att den
länsassessor på landskontoret i ettvart av nyssnämnda län och i Västernorrlands
län, som närmast är avsedd att biträda landskamreraren i prövningsnämndsarbetet,
skulle utbytas mot befattning i Ca 29. Förste landskanslister
och förste landskontorister böra hänföras till Ca 24. De nuvarande
arvodesbefattningarna som kontrollant på taxeringsavdelningarna ha
av utredningen förordats ändrade till landskontoristtjänster. Utredningen
har även förordat överföring till ordinarie stat av civilförsvarsdirektörerna
i Ce 31 och taxeringsinspektörerna i Ce 27.
Promemorian innebär i förevarande avseende vissa smärre modifikationer
av utredningens förslag. Sålunda förordas, alt till den för flertalet sektionschefer
föreslagna lönegraden Ca 31 skola hänföras även ovannämnda
4 för prövningsnämndsarbetet avsedda länsassessorer. Samtliga förste länsnotarier
böra bibehållas i Ca 27.
Såvitt angår biträdespersonalen har i promemorian förordats inrättande
av följande nya högre tjänster, nämligen 7 kansliskrivare i Ca 15, 24 kontorister
i Ca 13 och 23 kanslibiträden i Ca 11 ävensom överföring till ordinarie
stat av de befintliga extra ordinarie kanslibiträdena.
Departementschefen.
Enligt vad jag inhämtat kommer chefen för civildepartementet att i
proposition denna dag rörande lönegradsplacering för vissa tjänster in. in.
framlägga förslag, som beröra löneställningen även för vissa befattningar
vid länsstyrelserna. Jag tillåter mig att beträffande dessa befattningar hänvisa
till nämnda proposition. I fråga om andra tjänster åter är lönegradsfrågan
eller väntas bli föremål för överväganden inom tjänsteförteckningskommittén.
Med hänsyn härtill räknar jag med nedan angivna undantag
med nuvarande lönegradsplacering av tjänsterna inom länsstyrelseorganisationen.
Tjänsterna som taxeringsinspektör i Ce 27 — så väl de nuvarande
som de av mig förordade nya tjänsterna —- böra fr. o. m. nästa
budgetår uppföras på ordinarie stat och benämnas förste taxeringsinspektör.
Till ordinarie stat böra även överföras nuvarande tjänster som taxeringsinspektör
i Ce 24, medan nytillkommande sådana tjänster böra inrättas
såsom extra ordinarie. De i promemorian framförda förslagen med
avseende på lönereglering för biträdespersonalen -— vilka bygga på av länsstyrelseutredningen
i samråd med biträdesutredningen uppgjorda förslag
— torde böra genomföras fr. o. m. nästa budgetår. Till innehavarna av de
av mig förordade tjänsterna som biträdande taxeringsintendent torde i avvaktan
på att lönegraden bestämmes för dessa tjänster böra utgå arvode
med belopp, motsvarande avlöning enligt 31 löneklassen.
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
I detta sammanhang vill jag vidare upptaga frågan om reglering av
avlöningsförmånerna för den nuvarande landshövdingen i Södermanlands
län, vilken kvarstår på 1925 års lönestat för landshövdingarna. Till följd
av löneutvecklingen under senare tid har denne landshövdings löneförmåner
i förhållande till övriga landshövdingars kommit att minska. För
att i viss utsträckning återställa den tidigare relationen föreslår jag, att
han kommer i åtnjutande av ett månatligt lönetillägg av 500 kronor.
Slutligen kan jag nämna, att frågan om storleken av landshövdingarnas
representationsbidrag kommer senare att upptagas till prövning av chefen
för civildepartementet.
Kostnadsberäkningar.
Förslag.
I särskilda framställningar, inkomna under augusti och september 1951
ha länsstyrelserna avgivit förslag till beräkning av utgifterna för avlöningar
under nästa budgetår.
En sammanställning av länsstyrelsernas förslag ger vid handen, att länsstyrelserna
för de olika anslagsposterna i avlöningsstaten beräknat följande
avrundade belopp, nämligen till avlöningar till landshövdingarna 658 000
kronor, till avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat 8 877 000
kronor, till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat 262 000 kronor, till
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 97 000
kronor, därav till sakkunniga för biträde vid utredningar in. m. 15 000 kronor,
till militärassistenter 71 500 kronor samt till inkvarteringschefer
10 500 kronor, till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 12 934 000
kronor, till särskilda förmåner till ordinarie tjänstemän 135 000 kronor, till
tilläggsförmåner åt befattningshavare å äldre stat 19 500 kronor och till
rörligt tillägg 6 436 000 kronor. Enligt länsstyrelsernas förslag skulle alltså
anslaget i dess helhet böra beräknas till 29 418 500 kronor.
Departementschefen.
Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit skulle medelsbehovet
under anslaget öka med 1 440 000 kronor för förstärkning av taxeringspersonalen,
100 000 kronor för utökning av landskansliernas arbetskraft,
130 000 kronor för lönereglering för biträdespersonalen samt 86 000 kronor
för särskilda föredragande åt civilbefälhavarna.
Anslaget beräknas sålunda: avlöningar till landshövdingarna 660 000
kronor, avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat 10 250 000 kronor,
avlöningar till tjänstemän å övergångsstat 260 000 kronor, arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 180 000 kronor, därav till
sakkunniga, militärassistenter och inkvarteringschefer resp. 98 000, 71 500
och 10 500 kronor, avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 12 250 000
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
kronor, särskilda löneförmåner till ordinarie tjänstemän 135 000 kronor,
tilläggsförmåner åt befattningshavare å äldre stat 19 000 kronor samt rörligt
tillägg 7 746 000 kronor
Anslaget bestämmes alltså till (660 000 + 10 250 000 + 260 000 + 180 000
+ 12 250 000 + 135 000 + 19 000 + 7 746 000) 31 500 000 kronor.
IV. Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar.
Anslag
1950/51 .......................... 925 000
1951/52 (statsliggaren s. 1039) ...... 950 000
1952/53 (förslag) .................. 1 095 000
Nettoutgift
848 220
Yrkanden.
1. Länsstyrelserna ha i anslagsframställningar för nästa budgetår beräknat,
att för den under dem sorterande personalen skulle erfordras 754 900
kronor.
2. Riksåklagarämbetet (skr. 31/8 1951) har hemställt om 240 000 kronor
jämte rörligt tillägg därå för den ämbetet underställda åklagaraspirantorganisationen
(ambulerande landsfogdeassistenter och aspiranter).
Motiv.
2. Utbyggandet av åklagarorganisationen i anledning av processreformens
genomförande pågår alltjämt. Inom stadsfiskalsorganisationen beräknas
under den närmaste framtiden cirka 20 tjänster bliva att besätta. Därjämte
erfordras oundgängligen åtminstone 10 landsfogdeassistenter såsom vikarier
vid partiell tjänstledighet, sjukdom, semester och annan ledighet för stadsfiskalerna.
Stadsfiskalsorganisationen skulle alltså behöva förstärkas med
ca (20 + 10) 30 befattningshavare.
Landsfogdarnas tjänsteåligganden äro numera så betungande, att det
är nödvändigt att så snart som möjligt minst 10 landsfogdeassistenter stå
till landsfogdarnas förfogande såsom arbetsbiträden och vikarier. Härutöver
erfordras ytterligare 5 åklagaraspiranter för att tillgodose det personalbehov,
som uppkommer genom pensionsavgång, oberäknelig avgång från
banan m. m.
Sammanlagt skulle sålunda (30 + 10 + 5) 45 befattningshavare erfordras
inom den närmaste framtiden. För tillgodoseende av detta personalbehov
finnas att tillgå 40 nu i tjänst varande aspiranter och assistenter, som icke
inneha eller varaktigt uppehålla fast tjänst inom åklagarväsendet. För nästa
budgetår har räknats med antagande av 5 aspiranter för fyllande av det
genom pensionsavgång m. m. uppkommande personalbehovet.
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
Av de 40 aspiranter och landsfogdeassistenter, som nu tjänstgöra inom
aspirantorganisationen, beräknas 20 ha tagits i anspråk för tjänster inom
åklagar- och polisväsendet före ingången av budgetåret 1952/53. Av återstående
20 befattningshavare, som normalt böra vara färdigutbildade på
våren 1953, räknar ämbetet med att 10 komma att tjänstgöra inom stadsfiskalsorganisationen.
För övriga 10 befattningshavare beräknas utbildningen
fortgå under hela budgetåret 1952/53.
De 5 nya aspiranter, som erfordras, beräknas bliva antagna den 1 juli
1952.
På personalförteckningen för landsfogdarna äro för innevarande budgetår
uppförda 10 tjänster såsom ambulerande landsfogdeassistent i lönegrad
Ce 25. Fem av dessa tjänster äro f. n. tillsatta. Ytterligare 5 sådana tjänster
beräknas bliva tillsatta under innevarande budgetår. Ämbetet räknar med
att såväl innehavarna av nämnda 10 landsfogdeassistenttjänster som 14
assistenter, vilka under budgetåret 1952/53 kunna förutses fylla villkoren
för uppflyttning till lönegraden Ce 25, skola förordnas antingen å fasta
åklagartjänster eller såsom biträdande åklagare i städerna. För den händelse
så icke skulle bliva fallet, måste möjlighet föreligga att bibehålla
dem vid deras anställning som ambulerande assistenter. Ämbetet anser
därför, att personalförteckningen för nästa budgetår bör upptaga 24 ambulerande
landsfogdeassistenter.
Medelsbehovet har av ämbetet beräknats på följande sätt. Till grundlöner
åt antagna aspiranter (3 i Ce 25, 3 i Ce 23 och 4 i Ce 22) samt 5 aspiranter,
vilka beräknas bliva antagna fr. o. m. den 1 oktober 1951, erfordras sammanlagt
142 038 kronor. Kostnaderna — rörligt tillägg ej inräknat — för
de 5 aspiranter, som förutsättas bliva antagna den 1 juli 1952, beräknas
till 38 880 kronor. Vidare beräknas till grundlöner åt 5 ambulerande landsfogdeassistenter
(Ce 25) 54 000 kronor. Hela behovet av grundlöner skulle
alltså uppgå till (142 038+38 880+54 000) 234 918 kronor eller i runt tal
240 000 kronor.
Departementschefen.
I fråga om lönegradsplaceringen av landsfogdarna hänvisar jag till vad
chefen för civildepartementet — enligt vad jag inhämtat — kommer att
anföra i proposition denna dag rörande lönegradsplacering för vissa
tjänster m. m.
Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde för nästa
budgetår böra uppföras med oförändrat 375 000 kronor.
Vid angår anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal ha
länsstyrelserna beräknat sammanlagt 201 000 kronor för avlönande av
biträdande landsfogdar och fasta assistenter. Mot denna beräkning har
jag icke något att erinra. Medelsbehovet för aspirantorganisationen har
av riksåklagarämbetet uppskattats till 240 000 kronor. Då slaten åtagit sig
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
att ansvara för utbildningen av aspiranter på stadsfiskals- och landsfogdetjänster
samt behov alltjämt föreligger av att utbilda sådana aspiranter,
anser jag mig böra godtaga ämbetets medelsberäkning. För arvoden åt
tingsnotarier under tjänstgöring på landsfogdeexpedition bör slutligen —
såsom för innevarande budgetår — upptagas ett belopp av 20 000 kronor.
Den under anslagsposten erforderliga sammanlagda medelsanvisningen
skulle alltså uppgå till (201 000 + 240 000 + 20 000) 461 000 kronor, vilket
belopp torde kunna avrundas till 460 000 (—-18 000) kronor.
För rörligt tillägg torde böra avses 260 000 (+ 163 000) kronor.
Anslaget bestämmes alltså till (375 000 + 460 000 + 260 000) 1 095 000
(+ 145 000) kronor.
På personalförteckningen torde i enlighet med riksåklagarämbetets förslag
fr. o. m. nästa budgetår böra upptagas 24 ambulerande landsfogdeassistenter
i Ce 25.
V. Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna de framlagda grunderna för omorganisation av länsstyrelserna;
dels
besluta, att omorganisationen skall träda i kraft den 1 januari 1953;
dels medgiva, att Kungl. Maj :t må utfärda de bestämmelser, som må bliva
erforderliga för genomförandet av omorganisationen;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad i det föregående
förordats fastställa ändrade personalförteckningar för överståthållarämbetet,
länsstyrelserna och landsfogdarna m. fl.;
dels godkänna följande avlöningsstat för överståthållarämbetet, att tilllämpas
tills vidare fr. o. in. budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren, förslagsvis
.............................................. 55 800
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 742 800
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, förslagsvis .................................... 10 200
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis 935 500
5. Representationsbidrag till överståthållaren 15 000
6. Rörligt tillägg, förslagsvis.............................. 890 700
Summa förslagsanslag kronor 3 650 000;
Kungl. Maj:ts proposition nr 155. 39
dels godkänna följande avlöningsstat för länsstyrelserna, alt tillämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till landshövdingarna, förslagsvis ............ 660 000
2. Avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis 10 250 000
3. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis .... 260 000
4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t:
a) Ersättning till sakkunniga för biträde vid utredningar
m. in. förslagsvis...................... 98 000
b) Ersättning till militärassistenter, förslagsvis ... 71 500
c) Ersättning till inkvarteringschefer, förslagsvis . . 10 500 180 000
5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis . . 12 250 000
6. Särskilda löneförmåner till ordinarie tjänstemän (represen
tationsbidrag
till landshövdingarna), förslagsvis.......... 135 000
7. Tilläggsförmåner åt befattningshavare å äldre stat, förslagsvis
.............................................. 19 000
8. Rörligt tillägg, förslagsvis.............................. 7 746 000
Summa förslagsanslag kronor 31 500 000;
dels godkänna följande avlöningsstat för landsfogdarna m. fl., att tilllämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.......... 375 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal .................. 460 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis.............................. 260 000
Summa förslagsanslag kronor 1 095 000;
dels ock å driftbudgeten för budgetåret 1952/53 under elfte huvudtiteln
anvisa
1. till överståthållarämbetet: Avlöningar ett förslagsanslag av 3 650 000
kronor;
2. till överståthållarämbetet: Omkostnader ett förslagsanslag av 400 000
kronor;
3. till Länsstyrelserna: Avlöningar ett förslagsanslag av 31 500 000
kronor;
4. till Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 095 000
kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C.-G. Carlström.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1.
I promemorian föreslagen personalorganisation inom landskansiierna jämförd med den nuvarande (liögre tjänster).1
Län
Landssekr.
Co 15
l:e länsassessor
Ca 37
Länsass.
Ca 31
Civiltörsvarsdir.
Ca 31
l:e länsnotarie
Ca 27
Länsnot.
Ca 24
Icke-ord.
länsnot.
Summa
P. M.
F. n.
I.
Stockholms..........
Malmöhus...........
Göteborgs och Bohus.
II.
Älvsborgs...........
Västernorrlands......
1 (-1)
1 (-1)
1
1
1
1 ( +
1 ( +
1 ( +
1 ( +
1 ( +
1)
1)
1)
1)
1)
2 ( -1)
2 (-1)
2 ( -1)
2
2
2 ( +1)
2(+l)
2 (+1)
1
1
2 (■
4 (■
4 ( ■
1 (- 2 ( -
2)
2)
2)
1)
1)
11
13
13
8
-9
13
15
14
8
9
III A.
Östergötlands.
Kristianstads.
Värmlands ...
Kopparbergs..
Gävleborgs. . .
1
1
1
1
1
1 (+ 1) 1
1 (+ 1) 1
1 (+ 1) 1
1 (+ 1) 1
1 (+ 1) 1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1 1 (- 1)
1 1 (- 1)
1 1 (- 1)
1 1 (- 1)
1 1(- 2)
7
7
7
7
7
7
7
7
7
8
III B.
Västerbottens.,
Norrbottens ...
III C.
Jönköpings
Kalmar......
III D.
Södermanlands
Skaraborgs
Örebro........
Jämtlands.....
1
1
1
1
1
1
1
1
1 (+ 1)
1 (+ 1)
2 (+1)
2
1 1
1 1
1 (+ 1) 1
1 (+ 1) 1
1 1
1 1
1 (+ 1) 1
1 (+ 1) 1
1 (+ 1) 1
1 (+ 1) 1
1
1
1
1
1
1
1
1
1 1 ( - 1)
1 1(- 1)
8 7
8 8
1 1 (- 1)
1 1 (- 1)
1 1 (- 1)
1 1(- 1)
1 1 (- 1)
1 1 (- 1)
7 7
7 7
7
7
7
7
7
7
7
7
IV.
Uppsala......
Kronobergs...
Blekinge.....
Hallands.....
Västmanlands
V.
Gotlands.....
1
1
1
1
1
1
1 (+ 1) 1
1 (+ 1) 1
1 (+ 1) 1
1 (+ 1) 1
1 (+ 1) 1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1 (- 1)
1 (- 1)
1 (- 1)
1(- 1)
1(- 1)
6
6
6
6
6
6
6
6
6
6
1
4 4
24 (-2) 23 (+23) 30 (
1 Ökning eller minskning har anmärkts inom parentes.
2)
24
27 (+3)
21
32 (- 27)
181
186
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 2.
I promemorian föreslagen personalorganisation inom landskanslierna jämförd med den nuvarande (övriga tjänster).
l:e lands-
Lands
Icke ord.
Biträden
Biträden1
Summa
Län
kanslist
kanslist
lands-
Ce 21
Ca 24
Ca 21
kanslist
Ca 15
Ca 13
Ca ll2
Ca 83
Cf 4—Ce8
s:a
P. M.
F.n.
I.
Stockholms............
.. 3 ( + 3)
4 (-
4)
5(- 1)
1
2
3 (+1)
3 ( -1)
7
13
20 (+ 2)
41
41
Malmöhus.............
.. 3(+ 3)
4 ( -
3)
5
1
3 (+1)
3 (+ 1)
5
9
25
34 ( - 2)
58
58
Göteborgs och Bohus...
II.
Älvsborgs.............
. . 3 ( + 3)
4 ( _
3)
5 ( - 2)
1
3 (+1)
3 ( + 1)
5(+l)
17
17
34
58
57
. . 2 ( + 2)
4 ( -
1)
3 ( - 1)
1
2
2
3
7
9
16 (- 1)
33
34
Västernorrlands........
.. 2(+ 2)
4 ( -
D
3 ( - 1)
1
2
2
4 (+1)
4
18
22 ( - 2)
40
41
in a.
Östergötlands..........
.. 1 (+ 1)
4 ( -
1)
3
1
i
1 (-1)
3
4
9
13
27
28
Kristianstads..........
•• 1 (+ 1)
4 ( -
1)
3
1
i
1
3
2
12
14 (- 1)
28
29
Värmlands............
.. 1 (+ 1)
4 ( -
1)
3
1
i
1
3
1
14
15 (- 1)
29
30
Kopparbergs...........
.. 1 (+ 1)
4 ( -
1)
3
1
i
1
3
4
10
14 (- 1)
28
29
Gävleborgs............
•• 1 (+ 1)
4(-
1)
3
1
i
1 (-1)
3
6
6
12 (+ 1)
26
26
III B.
Västerbottens..........
.. 1 (+ 1)
3 ( -
1)
2 ( -1)
1
i
1
3 ( +1)
10
7
17 (- 1)
29
30
Norrbottens...........
•• 1 (+ 1)
3 ( -
1)
2
1
i
1
3 (+1)
4
11
15 (- 2)
27
28
III C.
Jönköpings............
.. 1(+ 1)
3 ( -
1)
2
1
i
1
3
6
6
12 (- 1)
24
25
Kalmar...............
.. 1 (+ 1)
3 ( -
1)
2
1
i
1
3 (+1)
6
8
14 ( - 2)
26
27
III D.
Södermanlands.........
.. 1 (+ 1)
3
2 ( -1)
1
i
1
2 ( -1)
1
9
10 (+ 1)
21
21
Skaraborgs............
.. 1 (+ 1)
3 ( -
1)
2
1
i
1
2
5
9
14 (- 1)
v 25
26
Örebro................
.. 1 (+ 1)
3 ( -
1)
2
1
i (+i)
1
2 ( -1)
3
8
11 (- 1)
22
23
Jämtlands.............
.. 1 (+ 1)
3 ( -
1)
2 ( -1)
1
i (+u
1
2
4
7
11 (- 1)
22
23
IV.
Uppsala...............
.. 1 (+ 1)
2 ( -
1)
2
1
- (-i)
1
2
2
4
6(+ 1)
15
15
Kronobergs............
.. 1 (+ 1)
2 ( -
1)
2
1
i (+i)
1
1
6
5
11 (- 1)
20
20
Blekinge..............
.. 1 (+ 1)
2 ( -
1)
2
1
-
1 (+1)
2
3
3
6 ( - 1)
15
15
Hallands..............
.. 1 (+ 1)
2(-
1)
2
1
-
1
2
4
4
8
17
17
Västmanlands..........
.. 1 (+ 1)
2 ( -
1)
2
1
i
1
2
5
8
13
23
23
V.
Gotlands..............
1
1
1
-
1 (+1)
1
1
2
3 ( - 1)
8
8
31 (+31)
75 (-29)
63 ( - 8)
24
27 (+4)
32 (+3)
65 (+2)
121
224
344 ( -15)
662
674
1 Vid samtliga länsstyrelser utom de 6 minsta beräknas omflyttning av kassagöromål resp. sociala mål mellan landskansli och landskontor
medföra, att ett biträde överföres från landskansli till landskontor. Vidare avses, att telefonisterna skola överföras till en gemensam plan.
2 Innefat landsfogdens biträde men ej landshövdingens handsekreterare,
a
rf».
ro
Kungl. Maj:ts proposition nr 155.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 3.
I promemorian föreslagen personalorganisation inom landskontoren jämförd med dea nuvarande (högre tjänster).
L ä n
Lands-
Tax.-
Bitr.
Läns*
Tax.-
l:e läns-
Tax.-
insp.
Ce 27
Tax.-
insp.
Ce 24
Läns-
Icke-ord.
Tax.-
Summa
Co 15
Ca 37
Ca 32
Ca 31
Ca 28
Ca 27
Ca 24
länsbokh.
ass.
P. M.
F. n.
I.
Stockholms..............
1
1
1 (+1)
1 (+1)
1 (+1)
3
1
1
1
2
1
4
4
20
25
19
24
Malmöhus...............
1
1
3
1
1
2
4
1
5
5
Göteborgs och Bohus.....
1
1
3
1
1.
2
2
1
4
6
23
22
II.
1
1
1 (+D
1 (+D
2
I
1
1
2
2
3
4
19
18
1
1
3
1
1
1
2
1
3
3
18
17
III A.
Östergötlands............
1
1
_
2
1
1
1
2
1
3
2
15
15
Kristianstads............
1
1
2
1
1
1
2
1
3
2
15
15
Värmlands..............
1
1
2
1
1
1
1
i
3
2
14
14
Kopparbergs.............
1
1
2
1
1
1
1
1
3
2
14
14
Gävleborgs..............
1
1
2
1
1
1
1
i
3
2
14
14
in b.
Västerbottens............
1
1
_
2
1
1
1
1
1
2
2
13-
13
Norrbottens.............
1
1
2
1
1
1
1
i
2
2
13
13
mc.
Jönköpings..............
1
1
_
2
1
1
1
1
i
2
2
13
13
1
1
2
1
1
1
1
1
1
2
12
12
1
1
2
1
1
1
1
2
2
12
12
Örebro..................
1
1
_
2
1
1
1
1
3
2
13
13
in d.
1
1
2
1
1
1
2
2
11
11
Jämtlands...............
1
1
2
1
1
1
1
2
2
12
12
IV.
Uppsala.................
1
1
_
2
1
1
1
_
1
2
10
10
1
1
2
1
1
1
1
2
10
10
1
1
2
1
1
1
2
2
11
11
Hallands................
1
1
2
1
1
1
2
2
11
11
1
1
2
1
1
1
2
2
11
11
V.
1
1
_
1
1
1
_
2
7
7
24
24
5 (+5)
51
24
24
19
32
15
60
58
336
331
ce
Kungi. Maj:ts proposition nr 155.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 4.
I promemorian föreslagen personalorganisation inom landskontoren jämförd med nuvarande (övriga tjänster).
tf».
tf*
Lön
l:e landskontorist
Ca 24
Landskontorist
Ca 21
Icke-ord.
lands
kontorist
-
Bitr.
arb.led.
Ce 15
Kansliskriv.
Ca 15
Kontorist
Ca 13
Kanslibitr.
Ca 11
Skrivbiträden
Summa
Ca 81
er 4—
Ce 81
s:a
P. M.
F. n.
25
18
43 (- 4)
82
80
15
37
52 (+ 4)
98
89
16
31
47 (- 5)
87
83
10
22
32 (- 1)
63
60
6
19
25
52
49
9
15
24 (+ 1)
50
47
7
20
27 (- 1)
54
51
11
10
21
46
43
9
17
26 (- 1)
53
50
10
15
25
50
47
6
19
25 (- 1)
51
49
5
14
19 (- 2)
45
43
8
13
21
45
42
8
14
22
45
42
7
14
21
45
43
6
15
21
44
41
7
11
18 (- 1)
38
36
3
13
16
34
32
2
12
14 (- 1)
29
29
3
7
10 (- 2)
26
26
4
10
14 (- 1)
31
30
2
12
14 (- 2)
31
30
4
9
13 (- 1)
31
30
4
3
7 ( - 1)
16
16
187
370
557 ( - 27)
1 146
1 088
I.
Stockholms..........
Malmöhus...........
Göteborgs och Bohus.
II.
Älvsborgs...........
Västernorrland s......
III A.
Östergötlands........
Kristianstads........
Värmlands...........
Kopparbergs.........
Gävleborgs..........
III B.
Västerbottens........
Norrbottens.........
III C.
Jönköpings..........
Kalmar.............
Skaraborgs..........
Örebro..............
III D.
Södermanlands.......
Jämtlands...........
IV.
Uppsala.............
Kronobergs.........
Blekinge............
Hallands............
Västmanlands........
V.
Gotlands............
(+ 1)
(+ 1)
(+ 1)
(+ 1)
(+ 1)
( +
( +
( +
( +
( +
(+ 1)
(+ 1)
(+ 1)
(+ 1)
(+ 1)
(+ 1)
( +
( +
( +
( +
( +
( +
( +
5 ( - 1)
6(- 1)
5 ( - 1)
4 (- 4 (-
(-
(-
4
4
4
4(-
4(-
4 ( - 4 ( -
4 (
3
(-
4 ( - 1)
4 ( - 1)
4 (— 1)
4 ( - 1)
22 ( +
25 ( +
20 ( +
17 (+ 2)
14 ( + 2)
14 ( +
15 ( +
13 ( +
15 ( +
13 ( +
14 (+ 1)
14 (+ 1)
13 (+ 2)
12 (+ 2)
13 (+ 1)
12 (+ 2)
9( +
9( +
6
7
8( +
8( +
9 (+
2(+l)
2
2( + l)
2 ( + 1)
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
3(+ 2)
5 (+ 3)
5 (+ 4)
3( +
3( +
2 (+
2 ( +
2 ( +
2( +
2( +
2 (+
2 ( +
1
1
1
1
1
1
1 (+ 1)
1
1 (+ 1)
1
1 (+ 1)
45 (+21)
5 (+ 2)
6(+ 2)
6(+ 1)
3
3
3 ( - 3 ( +
3
3 ( + 1)
3
3 ( +
3 (+
3 (+ 1)
3 ( + 1)
3 (+ 1)
3 (+ 1)
3( +
2 (+
2 (+
2 (+
2 (+
2 (+
2 (+
1
72 (+2
23 ( +23) 93 (-23) 306 (+ 40)2 23 27 ( +3)
1 Siffrorna justerade med hänsyn till senast fastställda personalplaner.
2 Denna ökning avser överföring av 40 taxeringskontrollanter till icke-ordinarie landskontorister.
Knngl. Maj.ts proposition nr 455.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 5.
Exempel på organisation för en medelstor länsstyrelse.
Landshövding
Landssekreterare
Allmänna sektionen
Planeringsseklionen.
1. Detalj för personalfrågor,
allm. ordning
och säkerhet m. m.
2. Detalj för överexekulorsärenden
m. m.
1. Byggnadsdelalj.
2. Vägdetalj.
3. Bildetalj.
Försvarssektionen.
Landskamrerare
Kameralsektionen.
1. Kameral detalj.
2. Brevdelalj.
3. Priskontor.
Taxeringssektionen.
Folkbokf.- och uppbördssektionen.
1. Folkbokjöringsdetalj.
2. Uppburdsdelalj.
3. Socialdetalj.
4. Detalj för bränsle- och
övriga krisärenden.
Personal:
Chef:
1 l:e länsassessor
Jurister:
1 l:e länsnotarie
1 länsnotarie
övrig personal:
1 l:e landskanslist
2 landskanslister Ca 21
1 landskanslist Cg 6 -
Ce 19
1 kontorist Ca 13
2 kanslibitr. Ca 11
7-9 kontorsbitr. Cg eib
Cf 4 - Ca 81
(4- krispersonal)
1 Under sommarmån.
ökas antalet med 4 å 5.
Personal:
Chef:
1 länsassessor
Personal:
Chef:
1 civilförsvarsdirektör
Personal:
Chef:
1 länsassessor
Personal:
Chef:
1 tax.intendent
Personal:
Chef:
1 länsassessor
Jurist:
1 länsnotarie
Övrig personal:
2 landskanslister Ca 211
1 landskanslist Cg 6 -
Ce 19
1 kansliskr. Ca 15
7-9 kontorsbitr. Cg eib
Cf 4-Ca 82
1 Därav ev. en l:e
landskanslist.
2 Antalet ökas under
bilskatteuppbörden.
övrig personal:
1 militärassistent
1 landskanslist Cg 6 - Ce 191
1-2 kontorsbitr. Cg eib
Cf 4 - Ca 8
1 F. n. dessutom 1 å 2
länsinstruktörer samt 1
länsförrådsförvaltare.
Jurister:
1 l:e länsbokhållare
1 länsbokhållare
3 länsbokhållare
övrig personal:
1 l:e landskontorist
1 landskontorist Ca 21
1 landskontorist Cg 6
-Ce 19
1 kontorist Ca 13
1 kanslibitr. Ca 11
( + priskontorspersonal)
Kvalificerad personal:
1 tax.rev.
Ca 28
1 l:e tax.insp.
Ca 27
1 tax.insp.
Ca 24
1 tax.insp.
Ce 24
3 tax.ass. Cf 17
- Ce 24
övrig personal:
1 landskontorist
Ca 21
2 landskontorister Cg 6—
Ce 19
1 kontorist
Ca 13
1 kanslibitr.
Ca 11
övrig personal:
2 landskontorister Ca 21
}ands'' . . jcg 6-Ce 19
kontonsterl
bitr. arb.led.
kansliskr.
kanslibitr.
Ce 15
Ca 15
Ca 11
20—24 kontorsbiträden Cg eller Cf 4—Ce 8
4^
Öl
Kungl. Maj.ts proposition nr 155.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1952:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till undersökningar angående levnadsvillkor och hushålls a1 i texten
- SU 1952:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag under landsstaten för budgetåret 1952/53 jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten