Sök i Ratio Lex

Angående vissa investeringar i statens järnvägars fond

1952-03-15 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:159, Angående vissa investeringar i statens järnvägars fond

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

1

Nr 159.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa investeringar

i statens järnvägars fond; given Stockholms

slott den 15 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att såsom lån till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag

anvisas 21 miljoner kronor samt att järnvägsstyrelsen bemyndigas

att jämväl efter den 1 juli 1952 lämna bolaget de bidrag i form av tillskott

som erfordras för balansering av driftbudgeten.

Härjämte föreslås, att aktiekapitalet i Aktiebolaget Svenska godscentraler

— vilket till hälften äges av staten och enskilda järnvägar — skall ökas

med 3 miljoner kronor, varav statens järnvägar skola teckna 1,5 miljon kronor.

Slutligen föreslås att som ytterligare lån till Svenska turistföreningen för

återuppförande av turiststationen i Abisko anvisas 260 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 159.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Vtrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den li mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, frågor om

vissa investeringar i statens järnvägars fond och anför därvid följande.

1 :o.

I anledning av propositionen 1951:130 anvisade 1951 års riksdag (skrivelse

nr 300) för budgetåret 1951/52 ett investeringsanslag av 1 505 000 kronor

till Förvärv av aktier i Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag.

Genom beslut den 8 juni 1951 godkände Kungl. Maj :t en den 12 mars

1951 träffad överenskommelse angående statsförvärv av aktiemajoriteten i

bolaget samt bemyndigade järnvägsstyrelsen bl. a. att, efter det aktieförvärvet

ägt rum, under budgetåret 1951/52 lämna bolaget de bidrag i form av

tillskott respektive lån som kunna befinnas erforderliga för balansering av

driftbudgeten, varvid i utgifterna skall inräknas författningsenlig avsättning

till förnyelsefond, respektive för bestridande av utgifter för investeringar

samt förvärv av för verksamheten erforderliga rörliga tillgångar, i den

mån driftinkomster samt nämnda avsättningar ej därtill förslå.

I skrivelse den 10 mars 1952 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag till

fortsatt finansiering av Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolags verksamhet.

Järnvägsstyrelsen meddelar till en början att styrelsen, vad beträffar lämnandet

av de bidrag som komma att befinnas erforderliga för balansering av

till järnvägsbolagets driftbudget hänförliga inkomster och utgifter, icke har

att föreslå någon ändring i sak gentemot det förfaringssätt, som jämlikt

lämnat bemyndigande tillämpas under innevarande budgetår, då detta förfaringssätt

under förhandenvarande förhållanden synes vara det lämpligaste

möjliga.

Styrelsen hemställer alltså om bemyndigande att under kommande budgetår,

i första hand således budgetåret 1952/53, lämna järnvägsbolaget bi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 159.

3

drag att utgå av statens järnvägars driftmedel med belopp, som enligt uppgjort

bokslut för det kalenderår, vilket slutar under budgetåret, alltså närmast

för år 1952, visar sig erforderligt för sådan balansering som nyss sagts.

Enligt föreliggande preliminära bokslut för år 1951, vilket omfattade ett

halvt år i statlig regi, kommer bidraget under innevarande budgetår att uppgå

till cirka 0,7 miljon kronor, vilket är mindre än den på ett halvt år fallande

delen av det i styrelsens skrivelse den 13 mars 1951 nämnda helårsbeloppet

av 2,5—3 miljoner kronor.

Denna avvikelse i gynnsam riktning förklaras i huvudsak därav, att å ena

sidan personalutgifterna hållits i ett mellanläge mellan statsbanenivån och

förhållandena vid fortsatt enskild drift, medan å andra sidan malmtrafiken

på Hargshamn blivit större än vad man vid statsförvärvet vågade räkna

med. Häremot är emellertid att ställa omständigheten, att ej heller under

tiden januari—juni 1951 (med höjd kostnadsnivå under 6 månader, höjd

taxenivå endast under 2 månader) driftöverskottet var tillräckligt för täckning

av räntor och skälig avskrivning.

Förhandsberäkningarna för år 1952 sluta på ett underskott av 4,6 miljoner

kronor. Den mycket avsevärda skillnaden gentemot 1951 beror främst

på den i sagda skrivelse bebådade övergången fr. o. m. januari 1952 till statens

järnvägars avlöningsbestämmelser samt på beräknad tillämpning under

större delen av år 1952 av statens järnvägars taxa (med i samtrafik med

statens järnvägar genomgående avståndsberäkning), i vad angår annan trafik

än resor å linjer inom Stockholms förortsräjong.

Sagda övergång till i huvudsak statens järnvägars taxesystem synes böra

genomföras vid den tidpunkt, då bebådad höjning av statsbanetaxan träder

i kraft, enär man på så sätt undviker två tätt på varandra följande ändringar

av järnvägsbolagets (och dess dotterbolags) taxeförhållanden. Enligt gjorda

beräkningar kommer vid dylik övergång nuvarande inkomstnivå för bolagets

järnvägsrörelse att ökas med 0,6 miljon kronor, vilket belopp utgör det

beräknade saldot mellan, å ena sidan, den till den allmänna taxerevisionen

hänförliga inkomstökningen i godstrafik samt i vissa stationsrelationer

även i persontrafik och å andra sidan den av införlivandet i statsbanornas

taxesystem föranledda inkomstminskningen i övriga stationsrelationer

beträffande dels gods- dels persontrafiken. Vid jämförelse med de år 1951

uppgivna beloppen bör givetvis jämväl sedermera inträdd ytterligare höjning

av den allmänna kostnadsnivån samt försämringen i det allmänna järnvägsekonomiska

läget beaktas.

Det bemyndigande, som här föreslås, synes icke behöva föranleda annan

ändring i budgethänseende än att i kostnadsstaten för statens järnvägar

för budgetåret 1952/53 å lämplig plats, förslagsvis under huvudrubriken Gemensamma

utgifter, upptages ett belopp för täckning av underskott av rörelsen

å Stockholm—Roslagens järnvägar.

Då det icke kan vara rationellt att förse järnvägsbolaget med rörclsemedel

tillräckliga för balansering av underskottet i fråga fram till den tidpunkt,

då bokslutet föreligger, förutsätter järnvägsstyrelsen, att på sätt hit
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

tills skett, förskott å beräknat täckningsbidrag må lämnas successivt allteftersom

behov därav uppstår.

Jämlikt förenämnda bemyndigande har järnvägsstyrelsen under juli—

december 1951 lämnat järnvägsbolaget bidrag till drift och investeringar

om tillhopa cirka 1,2 miljon kronor. För tiden januari—juni 1952 bar motsvarande

belopp beräknats till 2,6 miljoner kronor, och summa bidrag för

budgetåret 1951/52 skulle sålunda utgöra 3,8 miljoner kronor.

Dragés härifrån förenämnda underskott å rörelsen om 0,7 miljon kronor

(vari med 266 000 kronor ingår av statens järnvägar verkställd utbetalning

av pensionstillägg), vilket är avsett att täckas med statens järnvägars

driftmedel, erhålles ett resterande belopp om 3,i miljoner kronor, varav 2,6

miljoner kronor beräknats utgöra balanserat underskott å rörelsen under

tiden januari—juni 1952 och 0,5 miljon kronor motsvara vad som t. o. in.

juni 1952 utöver bolagets egna avskrivningsmedel erfordrats för bestridande

av utgifter för investeringar samt förvärv av för verksamheten erforderliga

rörliga tillgångar. Framhållas må, att av sagda avskrivningsmedel ett belopp

om 0,18 miljon kronor disponerats för avtalsbunden amortering av

obligationslån.

Nyssnämnda saldobelopp av 3,i miljoner kronor kommer vid slutet av innevarande

budgetår att bokföras såsom en till statens järnvägars drifträkning

hörande fordran på järnvägsbolaget. Enär emellertid viss del av medlen

i fråga faktiskt investerats, synes, i vad angår denna nu till 0,5 miljon

kronor beräknade del, under budgetåret 1952/53 täckning böra beredas genom

anslag å riksstatens kapitalbudget.

Styrelsen övergår härefter till de investeringar, som planerats komma att

ske i järnvägsbolagets och dess dotterbolags (tillhopa benämnda SRJ-koncernen)

egendom under budgetåret 1952/53. Totalsumman av dessa investeringar

har kalkylerats till 2,3 miljoner kronor, varvid i fråga om arbeten,

som sträcka sig över längre tid, på samma sätt som för statens järnvägar

endast medräknats på budgetåret 1952/53 fallande utgifter.

Denna totalsumma fördelas på huvudslag av objekt sålunda:

Kronor

Bana och byggnader.................... 300 000

Rullande materiel ...................... 1 100 000

Inventarier ............................ 100 000

Bilrörelse.............................. 800 000

2 300 000

Häremot är att ställa SRJ-koncernens avskrivningsmedel, förhandsberäknade

till 1,8 miljon kronor, i den mån desamma ej tagas i anspråk för

planenlig amortering av obligationslån, för vilket ändamål kommer att åtgå

0,18 miljon kronor.

Med inräknande av vad som t. o. m. juni 1952 tagits i anspråk jämlikt

förenämnda bemyndigande skulle behovet av nya investeringsmedel alltså

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

uppgå till (0,5 -f- 0,5 -f- 0,18 = l,is) avrundat 1,2 miljon kronor, och styrelsen

föreslår, att anslag för ändamålet anvisas å riksstatens kapitalbudget

för ifrågavarande budgetår såsom investering i statens järnvägars fond att

disponeras såsom lån till järnvägsbolaget.

Samtidigt som sålunda täckning beredes för investeringar tillhörande tiden

efter den 1 juli 1951, synes sanering böra ske av SRJ-koncernens vid

sagda tidpunkt förefintliga låneskuld. Denna belöper sig till i runt tal 29,7

miljoner kronor med följande fördelning.

Kronor

Obligationslån och bundna inteckningslån 10 570 000

Förlagsbevislån ...................... 2 460 000

Reverslån ............................ 12 890 000

Checkräkningskredit .................. 3 800 000

Tillhopa 29 720 000

Järnvägsstyrelsen framhåller, att reverslånen löpa med kort tids uppsägning

från låntagarens sida och med skäligen ogynnsamma räntevillkor, och

att det vore från ekonomisk synpunkt önskvärt, att desamma kunde utbytas

mot en statslåneskuld. Sådant utbyte är jämväl starkt motiverat i fråga

om förlagsbevislånen och checkräkningskrediten, vilka ävenledes föranleda

dryga ränteutgifter. Den lånesumma, som med ekonomisk fördel kan omplaceras,

belöper sig således till 19,15 eller avrundat 19,2 miljoner kronor.

Lägges härtill förenämnda belopp nya investeringsmedel om 1,2 miljon

kronor, blir summan 20,4 miljoner kronor. Till mötande av opåräknad ytterligare

utgiftsstegring synes denna summa böra jämkas uppåt till 21 miljoner

kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer järnvägsstyrelsen, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen, att

dels till Lån till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag för budgetåret

1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 21 000 000 kronor,

dels ock medgiva, att järnvägsstyrelsen bemyndigas att jämväl efter den

1 juli 1952 lämna samma bolag de bidrag i form av tillskott, som kunna

befinnas erforderliga för balansering av driftbudgeten, varvid i utgifterna

skall inräknas författningsenlig avsättning till förnyelsefond.

Departementschefen. Järnvägsstyrelsen har föreslagit att å riksstaten för

nästa budgetår anvisas ett till 21 miljoner kronor avrundat belopp såsom

investeringsanslag till lån till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag. Av

detta anslagsbelopp avse 0,5 miljon kronor investeringsutgifter under budgetåret

1951/52 och 0,7 miljon kronor motsvarande utgifter under nästa

budgetår. Härjämte avses 19,2 miljoner kronor för att utbyte mot ett statslån

skall kunna ske av vissa av bolagets låneskulder med mindre gynnsamma

villkor. Jag tillstyrker järnvägsstyrelsens förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Slutligen torde riksdagens medgivande böra inhämtas om bemyndigande

lör järnvägsstyrelsen att jämväl efter den 1 juli 1952 lämna bolaget de bidrag

i form av tillskott, som erfordras för balansering av driftbudgeten, varvid

i utgifterna skall inräknas författningsenlig avsättning till förnyelsefond.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

dels till Lån till Stockholm—Rimbo jämo ägs aktiebolag å

kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder, statens

järnvägar, för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 21 000 000 kronor,

dels ock medgiva, att Kungl. Maj :t må bemyndiga järnvägsstyrelsen

att jämväl efter den 1 juli 1952 lämna samma

bolag de bidrag i form av tillskott, som kunna befinnas erforderliga

för balansering av driftbudgeten, varvid i utgifterna

skall inräknas författningsenlig avsättning till förnyelsefond.

2:o.

Sedan Stockholms Rederiaktiebolag Svea till Trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle

överlåtit halva antalet aktier i de tre dittills av rederibolaget

helt ägda och med varandra samförvaltade företagen Aktiebolaget

Svenska godsbilcentraler — vars firma numera är Aktiebolaget Svenska

godscentraler (ASG) — Aktiebolaget Landtransport och Aktiebolaget Nordisk

Biltjänst, träffade trafikförvaltningen, såsom från början var avsett, en

överenskommelse med järnvägsstyrelsen om överlåtelse till statens järnvägar

av tre femtedelar av nämnda halvpart. Återstående två femtedelar därav fördelades

mellan vissa då ännu enskilda järnvägar. Överenskommelsen angående

statens järnvägars aktieförvärv godkändes av 1942 års riksdag (se prop.

nr 19 och riksdagens skrivelse nr 46). Förutom de 30 procent av aktierna,

som på grund av denna överenskommelse överlätos till järnvägsstyrelsen^

har styrelsen som följd av det fortgående statsförvärvet av enskilda järnvägar

sedermera successivt blivit ägare av ytterligare aktier i nämnda företag

och innehar sålunda för närvarande inemot hälften (eller närmare bestämt

49,2 procent) av aktierna, medan Rederi-Svea äger den andra hälften.

Under krigsåren hämmades bolagens verksamhet i hög grad av de restriktioner,

som då åvilade landsvägstrafiken. Allteftersom dessa restriktioner

lättade och ASG dessutom i allt större omfattning inriktade sin verksamhet

på samlastning av järnvägsgods, utvecklade sig emellertid rörelsen under efterkrigsåren

mera gynnsamt. Därigenom aktualiserades i sin tur behov av

ökat rörelsekapital för att kunna genomföra nödvändiga rationaliseringar

och utvidgningar, vilket föranledde bolaget att år 1944 hänvända sig till aktieägarna

med begäran om lån mot förlagsbevis. Med anledning härav hemställde

järnvägsstyrelsen i skrivelse den 5 februari 1945 om förslag till riks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

7

dagen om anvisande av medel för detta ändamål. På i propositionen 1945:

129 anförda skäl ansågs statens järnvägars medverkan emellertid i stället

böra ske i form av ett bemyndigande för järnvägsstyrelsen att å kronans

vägnar ikläda sig borgensansvar för lån till bolaget intill ett belopp av

2 000 000 kronor. Hinder skulle dock ej möta för de enskilda intressenterna

att, om de så önskade, i stället för att ikläda sig borgen utlåna medel till de

gemensamt ägda företagen i den mån icke högre ränta krävdes än som mot

statens borgen kunde erhållas i den allmänna marknaden. Riksdagen (skrivelse

nr 325) biföll Kungl. Maj :ts förslag.

Det för rörelsens utvidgning erforderliga kapitalbehovet tillgodosågs fram

till 1947 genom upplåning i enlighet med förut angivna riktlinjer. Under

erinran om att bolagens låneskulder till följd härav ökat högst väsentligt -—

för ASG från 430 000 kronor år 1945 till 4 720 000 kronor år 1947, medan

aktiekapitalet alltjämt var oförändrat, för ASG endast 500 000 kronor —

och att proportionen mellan främmande och eget kapital därigenom starkt

förskjutits i ogynnsam riktning, ansåg sig ASG böra ånyo vända sig till bolagets

huvuddelägare, denna gång med begäran om kapitaltillskott i form av

nyteckning av aktier till ett belopp av 2 500 000 kronor. Såväl Rederi-Svea

som järnvägsstyrelsen funno skäl medverka till den sålunda föreslagna aktieteckningen,

varför styrelsen hemställde om Kungl. Maj :ts bemyndigande

härtill för sin andel samt om anvisande av erforderliga medel för ändamålet.

Med anledning härav avläts proposition (nr 259) i ärendet till 1948 års

riksdag, som (skrivelse nr 300) biföll Kungl. Maj :ts förslag. Aktiekapitalet

1 ASG ökades därmed från 500 000 kronor till 3 000 000 kronor eller med

2 500 000 kronor, varav järnvägsstyrelsen samt Rederi-Svea tecknade hälften

vardera. I

I skrivelse den 17 januari 1952 har järnvägsstyrelsen meddelat, att styrelsen

för ASG hänvänt sig till sina huvudintressenter -— järnvägsstyrelsen

och Stockholms Rederiaktiebolag Svea — med hemställan om ytterligare

ökning av aktiekapitalet genom nyteckning till pari av aktier.

Styrelsen för ASG har därvid till en början hänvisat till de uppgifter rörande

utvecklingen av bolagets verksamhet intill år 1947, vilka lämnades i

propositionen 1948: 259.

Till komplettering av nämnda uppgifter har ASG bifogat sammanställningar

dels av balansräkningarna för åren 1947—1950 och av den beräknade

ställningen per den 30 juni 1951, dels av ASG-bolagens låneskulder

per angivna tidpunkter, dels ock rörande företagens omsättning under åren

1945—1950 och den beräknade omsättningen under första halvåret 1951.

Rörande ställningen och omsättningen har järnvägsstyrelsen sedermera införskaffat

kompletterande uppgifter avseende hela år 1951.

Ett sammandrag av ASG-bolagens balansräkningar per den 31 december

åren 1947—1951 har följande innehåll:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl.

Maj.ts proposition

nr 159.

1947

1948

1949

1950

1951

beräkn.

tusental kron

o r

Tillgångar:

Fastigheter (nettovärde)

1776

1572

1601

1334

1148 1

Inventarier ( > )

512

101

44

65

100 1 2

Goodwill...............

1100

1150

1000

917

697

> dotterföretag ..

15

15

26

24

24

Kassa & bank..........

1199

1671

2102

1369

999

Närstående företag......

811

1046

1035

1365

1 900

Diverse debitorer........

3187

3 264

3 372

4 857

6100

övervärde å aktier.....

14

14

48

50

50

Främmande aktier......

6

6

6

Summa

9 414

8 733

9 234

9 987

11024

Skulder:

Aktiekapital............

500

3000

3 000

3 000

3 000

Reservfond ...........

29

36

Öl

75

95

Lån...................

4 720

2 782

2 492

2 751

3563

Närstående företag.....

53

68

118

93

100

Diverse kreditorer.....

4 017

2 620

3 304

3 800

4 058

Vinstmedel:

Balanserad vinst.....

88

88

91

95

33

Årets vinst..........

7

139

178

173

175

Summa

9414

8 733

9 234

9 987

11024

I sammandraget över balansräkningarna upptagna låneskulder per den 31

december fördela sig på följande sätt:

1947 •

1948

1949

1950

1951

tusental kronor

Långivare eller borgensman:

Rederi-Svea ....................

Sv. Handelsbanken mot borgen av

1000

250

250

—

300

Kungl. Järnvägsstyrelsen......

Transporflcompaniet mot borgen av

l 600

900

900

1100

1250

Rederi-Svea och GDG (resp SJ)

1665

1480

1295

i no

925

Lån hos andra..................

230

152

47

41

136

Acceptskuld ....................

Sv. Handelsbanken mot borgen av

225

—

—

—

—

Rederi-Svea ..................

—

—

—

500

500

Checkräkningskredit i Sv. Han-

delsbanken...................

—

—

—

—

452

Summa

4 720

2 782

2 492

2 751

3 563

ASG:s omsättning under åren 1947

—1951

belyses av

följande uppgifter

(i tusental kronor):

1947 ................

25 828''

1950

1948 ................

29 430

1951

(beräkn.).....

... 43000

1949 ................

. 30 368

1 Brandförsäkringsvärde 3 666 tkr.

2 » 1332 »

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159. 9

I anslutning till de återgivna uppgifterna har styrelsen för ASG anfört i

huvudsak följande.

Som kommentar till förevarande uppställningar anse vi endast nödvändigt

att här anmärka, att utvecklingen synes giva vid handen att omsättningen

under senare halvåret 1951 snarast kommer att överstiga omsättningen

under första halvåret 1951, samt att en fortgående omsättningsökning

synes med all sannolikhet vara att påräkna. Vi vilja också i detta sammanhang

understryka, att ökningen av koncernens omsättning endast till

mindre del är att söka i det försämrade penningvärdet utan i övervägande

grad beror på en rent kvantitativ ökning av transporterade godsmängder. Man

kan följaktligen utan att göra sig skyldig till överdrift fastslå, att omsättningsökningen

är en följd av företagens naturliga utveckling och särskilt

den omständighet att det lyckats oss i avsevärd omfattning tillföra järnvägens

samlastningstrafik godsmängder, som tidigare befordrats medelst

biltrafik.

Det är självklart, att den omsättningsökning, vilken i förhållande till de

siffror, som legat till grund för utökningen av aktiekapitalet i enlighet med

1947 års framställning, utgör minst 50 % därav, i och för sig kräver ett

ökat aktiekapital. Successivt måste man tänka sig nyinvesteringar i form av

magasinsbyggnader och dylikt, i den utsträckning som de allmänna förhållandena

det medgiva. Av viss vikt är att i detta sammanhang fastslå,

att de rent sociala välfärdsinrättningarna vid åtskilliga av ASG:s avdelningskontor

tarva förbättringar, då man icke kunnat hålla jämna steg med de

ökade kraven i sådant hänseende. Härtill kommer det uppenbara faktum,

att den ökade omsättningen innebär behov av ökat aktiekapital för nödvändiga

fraktkrediter.

Det kan knappast befinnas lämpligt att — även om möjlighet härtill förefinnes

— öka rörelsekapitalet medelst ytterligare förlagslån. I detta sammanhang

vilja vi i första hand understryka, att rimlig proportion givetvis måste

föreligga mellan det egna kapitalet å ena sidan samt förlagslånen, respektive

omsättningssummorna å andra sidan. Vi erinra också i detta sammanhang

om att ASG-bolagens möjligheter att anskaffa förlagslån äro i hög grad begränsade

på grund av att större delen av bolagets anläggningstillgångar utgöra

magasinsbyggnader å av järnvägsstyrelsen förhyrd mark. Dessa tillgångar

kunna icke såsom eljest varit fallet utgöra säkerhet för bankmässiga

krediter. ASG-företagen bliva sålunda för erhållande av förlagskrediter —

i fortsättningen liksom hitintills — beroende av huvudintressenternas medverkan

antingen i form av direkta lån eller borgensåtaganden.

Enligt det anförda står det i öppen dag, att en utökning av rörelsekapitalet

inom ASG-bolagen måste ske och att detsamma icke lämpligen kan taga

annan form än aktieteckning från intressenternas sida. Även om det sålunda

utökade aktiekapitalet i första hand kommer att omedelbart respektive inom

en relativt snar framtid tagas i anspråk för tillgodoseende av behovet utav

ökat rörelsekapital, vilja vi dock här anmärka, att ett nedbringade av förlagslånen

framdeles med största sannolikhet kan komma att ske. Försåvitt

man nu kan överblicka rörelsens resultat under de närmaste åren, måste

detsamma kunna medgiva — förutom skälig förräntning å ett utökat aktiekapital

— ett successivt nedbringande av förlagslånen i den form att de avskrivningar

som ske å förutnämnda anläggningstillgångar - - vilka avskrivningar

uppgå till omkring ,300 000 kronor om året — användas för sådant

ändamål. För rörelsens behöriga fortgång och naturliga utveckling kan man

dock icke tänka sig att bolaget i denna form successivt uppsamlar medel att

utgöra ett ytterligare rörelsekapital. Behovet härav är, såsom av de lämnade

sifferuppgifterna torde framgå, ytterligt aktuellt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Under hänvisning till vad vi anfört i skrivelse till järnvägsstyrelsen av

den 26 september 1947 och till vad här angivits samt härvid fogade utredning

få vi föreslå, att huvuddelägarna i bolaget måtte taga under övervägande

en ökning av aktiekapitalet i ASG från nuvarande 3 till 6 miljoner

kronor. Med hänsyn till att statens järnvägar nu övertagit praktiskt taget

samtliga enskilda järnvägar även om vissa enskilda järnvägsföretag formellt

kvarstå såsom delägare i bolaget, vill ASG:s styrelse ifrågasätta, om

icke aktiekapitalets ökning borde verkställas på det sätt att järnvägsstyrelsen

och Stockholms Rederiaktiebolag Svea envar till pari teckna aktier i

ASG till ett belopp av 1 500 000 kronor. Någon ändring i det mellan intressenterna

förefintliga konsortialavtalet synes icke föranledas av en nyteckning

på nu föreslagna sätt.

Stockholms Rederiaktiebolag Svea har förklarat sig vilja biträda bolagsstyrelsens

förslag och utfäst sig att teckna aktier till halva det belopp, varmed

aktiekapitalet i ASG kommer att ökas.

Med anledning av bolagsstyrelsens framställning anför järnvägsstyrelsen

följande.

I kommentaren till aktiebolagslagens 72 §, 1 mom., första stycket, framhålles

bl. a., att lagstiftaren vid bestämmandet av proportionen mellan ett

bolags egna kapital och dess skulder tagit hänsyn till att aktiebolag anses

från företagsekonomisk synpunkt i allmänhet icke lämpligen böra arbeta

med mindre eget kapital än hälften av omslutningen, d. v. s. det egna kapitalet

anses böra vara lika stort som summan skulder. Visserligen kan, framhålles

det vidare, i många fall ett bolags finansiering anses god först när

det egna kapitalet överstiger skuldsättningen, men då det gäller att lagfästa

en genomsnittsregel med giltighet för alla aktiebolag, har lagstiftaren ansett

sig böra stanna vid nämnda proportion.

Enligt den sålunda angivna genomsnittsregeln, vilken innebär att det egna

kapitalet bör uppgå till minst hälften av omslutningen, är ASG:s nuvarande

aktiekapital, 3 000 000 kronor, för lågt och en höjning av detsamma till

6 000 000 kronor motiverad, detta så mycket mer som det ökade behov av

rörelsekapital, som betingas av verksamhetens fortgående stegring och nödvändigheten

av att inom den närmaste tiden vidtaga förbättringar i fråga

om vissa avdelningskontor och magasinslokaler, i regel icke kan tillgodoses

genom upptagande av lån mot inteckningar, enär bolagets anläggningar

till betydande del är uppförda på ofri grund — huvudsakligen på statens

järnvägars mark.

Styrelsen erinrar även om att statens järnvägars borgensåtagande i samband

med den föregående nyteckningen av aktier nedbringats från förutvarande

2 000 000 till 1 250 000 kronor och att bolaget nu ställt i utsikt -—

förutom skälig förräntning å det fördubblade aktiekapitalet —- ett successivt

ytterligare nedbringande av dess lån, vilket skulle i viss mån motväga det

nu ifrågasatta engagemanget från statens järnvägars sida. Slutligen erinrar

styrelsen, att ASG under de senaste åren till aktieägarna lämnat en utdelning

av 5 procent.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

11

Järnvägsstyrelsen hemställer därför, att till aktieteckning i Aktiebolaget

Svenska godscentraler måtte för budgetåret 1952/53 anvisas ett investeringsanslag

av 1 500 000 kronor.

Departementschefen. Då förslaget om den senaste ökningen av ASG:s aktiekapital

underställdes 1948 års riksdag, uttalade min företrädare i ämbetet

viss tveksamhet inför förslaget men ansåg sig dock, med hänsyn till de

skäl järnvägsstyrelsen anfört och då frågan om statens järnvägars ställning

till ASG framdeles torde få bli föremål för ett förnyat ställningstagande från

statsmakternas sida, böra biträda den föreslagna kapitalökningen.

Frågan om statens järnvägars ställning till ASG kan ännu icke slutligt

prövas. En ökning av bolagets aktiekapital är emellertid nu påkallad av

flera skäl. Bolagets eget kapital är sålunda för närvarande för litet i förhållande

till dess skulder. Hänsyn bör även tagas till storleken av bolagets

omsättning. Denna har stigit från 25,8 miljoner kronor 1947 till ca 43 miljoner

kronor 1951. Jag vill därför ej motsätta mig att aktiekapitalet ökas

på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit. Vid bifall härtill skulle svenska staten

sålunda — i likhet med den andra huvudintressenten i ASG, Stockholms Rederiaktiebolag

Svea — teckna aktier i ASG för 1,5 miljon kronor och bolagets

aktiekapital sålunda ökas från 3 till 6 miljoner kronor. Slutligen vill jag

erinra om att ASG ställt i utsikt, att statens järnvägars borgensåtagande

gentemot bolaget, som för närvarande uppgår till 1 250 000 kronor, skall

kunna successivt nedbringas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Teckning av aktier i Aktiebolaget Svenska godscentraler

å kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder,

statens järnvägar, för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag

av 1 500 000 kronor.

3:o.

Med bifall till propositionen 1950: 138 anvisade 1950 års riksdag (skrivelse

nr 162) såsom Lån till Svenska turistföreningen för återuppförande av

turiststationen i Abisko — vilken förstördes av eld i april 1949 — för budgetåret

1950/51 ett investeringsanslag av 840 000 kronor. Lånet skulle utgå

med samma belopp som brandförsäkringssumman för den nedbrunna huvudbyggnaden.

Kostnaderna för den nya turiststationen beräknades till

1 925 000 kronor. Förutom nämnda statslån och brandförsäkringssumman

skulle vissa disponibla medel och ett banklån tagas i anspråk för täckning

av kostnaderna.

Såsom lånevillkor skulle gälla bl. a., att turistföreningen till säkerhet för

statslånet skulle lämna inteckningar med bästa förmånsrätt i föreningens

anläggning i Abisko, dock skulle framförliggande inteckningar få tagas i

anspråk som säkerhet för banklånet. Amorteringstiden för statslånet skulle

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 159.

vara 30 år och räntesatsen 3,5 procent. Järnvägsstyrelsen skulle avstatens

järnvägars trafikmedel årligen tillskjuta hälften av det belopp,

som erfordrades för lånets förräntning och amortering. I övrigt förutsattes,

att ett blivande låneavtal skulle upprättas på i huvudsak samma

villkor som tidigare låneavtal mellan styrelsen samt Skid- och friluftsfrämjandet

rörande utbyggnad av skidfrämjandets anläggning i Storlien.

Genom beslut den 12 maj 1950 anbefallde Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen

att inkomma med förslag till villkor och bestämmelser för åtnjutande av

ifrågavarande lån.

Med skrivelse den 18 februari 1952 har järnvägsstyrelsen underställt

Kungl. Maj :ts prövning ett upprättat förslag till låneavtal mellan styrelsen

och Svenska turistföreningen angående återuppförande av turiststationen i

Abisko.

Enligt avtalet skulle statslånet höjas med 260 000 till 1 100 000 kronor.

Avtalsförslaget torde såsom bilaga få fogas till dagens statsrådsprotokoll.

I sin förenämnda skrivelse meddelar järnvägsstyrelsen, att kostnadsförhållandena

undergått en så väsentlig ändring, innan ett detaljerat förslag

till låneavtal under 1950 hann färdigställas och ingivas till Kungl. Maj :t

för godkännande, att en genomgripande omprövning av hela ärendet befanns

erforderlig. Huru frågan därefter utvecklat sig framgår i stora drag

av följande redogörelse.

Enligt ett i september 1950 av turistföreningen lämnat meddelande beräknades

arbetet med turiststationens återuppförande taga sin början samma

månad. Byggnadskostnaderna uppgåvos samtidigt till 1 926 000 kronor, frånsett

kostnader för bl. a. vattenanskaffning och inventarier, samt med Vräkning

av sistnämnda kostnader till 2 266 000 kronor. Dessa kostnadsuppgifter

voro grundade på inkomna anbud och de priser på materialier och arbetskraft,

som gällde i juli 1950, samt inkluderade 40 000 kronor för oförutsedda

utgifter.

Vid nyss angivna tidpunkt började emellertid den dittills i stort sett fasta

prisnivån att röra sig uppåt, och de tidigare kostnadsberäkningarna visade

sig av denna anledning vara i behov av en genomgripande omarbetning.

Denna utfördes successivt, allteftersom byggnadsarbetet fortskred och fullständiga

arbetsritningar jämte beskrivningar erhöllos, samt resulterade i att

kostnaderna vid oförändrat byggnadsprogram och vid de prisförhållanden

som rådde våren 1951 beräknades komma att stiga till 3 447 000 kronor

med följande fördelning.

Byggnadskostnader .................... 2 937 000

Inventarier ............................ 350 000

Vägar och planering m. m.............. 20 000

Vattenverk och branddamm............. 55 000

Oförutsett ............................. 85 000

Summa kronor 3 447 000

Med anledning av dessa avsevärt ökade anläggningskostnader —- vilka i

händelse av fortsatt prisstegring dessutom kunde väntas stiga ytterligare —

och dessas allvarliga återverkningar på såväl räntabiliteten för som den

slutliga finansieringen av den planerade nya turiststationen fann sig före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

ningens styrelse nödsakad att företaga en förnyad noggrann omprövning

av frågan i hela dess vidd. Att genom smärre förändringar, förenklingar och

inskränkningar i byggnadsprogrammet bringa ned kostnaderna i nämnvärd

grad — helst till i närheten av det ursprungligen beräknade beloppet

— ansågs dock ej möjligt efter den nedskärning, som redan företagits i samband

med de ursprungliga förhandlingarna med järnvägsstyrelsen under

hösten 1949. I stället inriktade man sig främst på att undersöka, huruvida

någon i anläggningen ingående större byggnadskropp möjligen skulle kunna

helt eller delvis uppskjutas tills vidare. Vid denna tidpunkt hade emellertid

grund redan lagts eller i varje fall schaktats till samtliga i komplexet

ingående byggnader. Även om man det oaktat i besparingssyfte nu fullbordade

endast den ena av de tvenne projekterade gästrumslängorna, och

även om man vid ett sådant förfarande provisoriskt skulle kunna kompensera

det härigenom uppkomna bortfallet av ett antal gästrum, så att anläggningen,

vad antalet tillgängliga bäddplatser beträffar, ändock bleve av ungefär

oförändrad omfattning, ansågs denna nedskärning av byggnadsprogrammet

emellertid icke ge en besparing som svarade mot det därav föranledda

inkomstbortfallet bl. a. av den anledningen att proportionerna mellan å ena

sidan matsals- och ekonomiutrymmena samt å andra sidan de permanenta

gästutrymmena på detta sätt skulle bli oförmånliga.

I en av turistföreningen upprättad promemoria anföres härom:

»Resultatet av den begränsning av byggnaden, som gör det möjligt för

föreningen att genomföra bygget med angivna finansiella resurser, skulle

innebära uppoffrandet i ''Storhuset’ av icke mindre än 51 bäddplatser av

bästa kvalitet med det låga priset av cirka 10 000 kronor per bäddplats.

Givetvis måste detta driftekonomiskt betraktas såsom en föga lycklig förändring.

Det kan hävdas, att ersättning skulle och måste vinnas genom tillfälliga

anordningar. Detta är också riktigt, men eftersom i varje fall en del

av de vunna bäddplatserna måste förutsättas bli provisoriska, skulle de utlagda

medlen i detta fall efter någon tid vara förlorade. Det bör nämnas,

att längan i sin källarvåning inrymmer dusch och tvättrum för gäster, som

bo utanför ''storhuset''.»

Av angivna skäl ansåg sig föreningen böra söka finna utvägar — bl. a.

i form av ökad upplåning— för att utan avbrott eller nämnvärd inskränkning

kunna fullfölja hela byggnadsprogrammet. I avvaktan på resultatet av

vidare förhandlingar med tilltänkta långivare avbröts dock arbetet på den

ena gästrumslängan tills vidare. Vid ifrågavarande tidpunkt var föreningen

nämligen väl medveten om, att en utebliven ökad upplåning omöjliggjorde

dennas byggande.

Järnvägsstyrelsen meddelar vidare, att turistföreningen därefter vände

sig till styrelsen med förfrågan om och i så fall i vilken grad styrelsen vore

villig att hos statsmakterna söka utverka en höjning av det tidigare av riksdagen

beslutade lånet. Efter förnyade ingående överläggningar i ärendet

förklarade styrelsen sig för sin del i princip villig att förorda viss ökad långivning

från statens järnvägar med hänsyn till den stegring i löner och priser

som inträtt under år 1951. Om denna kostnadsstegring uppskattades till

i runt tal 30 procent i jämförelse med det kostnadsläge som rådde vid den

tidpunkt, då frågan om det redan beslutade lånet från statens järnvägar

avgjordes, syntes den därefter inträdda kostnadsstegringen enligt styrelsens

mening kunna motivera ett tilläggslån å cirka 250 000 kronor. Eu långiv
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition nr 159.

ning i större utsträckning ansåg sig styrelsen icke kunna tillstyrka. Efter

detta besked undersökte föreningen i första hand möjligheterna att erhålla

dels lotterimedel, dels anslag från fritidsnämnden. Sedan dessa sonderingar

givit negativt resultat, måste föreningen emellertid inrikta sig på att söka

erhålla hela det ytterligare erforderliga kapitalet — utöver egna medel —

genom upplåning på vanliga villkor.

De sålunda radikalt ändrade förutsättningarna för finansiering av kostnaderna

för den nya turiststationen aktualiserade, fortsätter järnvägsstyrelsen,

i sin tur frågan om ändring av säkerheten för det redan beviljade

lånet och det nu i utsikt ställda tilläggslånet från statens järnvägar. Enligt

de lånevillkor, som angivits i propositionen 1950: 138 skulle statens järnvägar

som säkerhet för det förstnämnda lånet erhålla inteckningar mellan

245 000 och 1 085 000 kronor samt inteckningar från 245 000 upp till

1 345 000 kronor, därest jämväl det preliminärt avtalade tilläggslånet —

för åstadkommande av en till 1 100 000 kronor avrundad total lånesumma

lämpligen höjt från 250 000 till 260 000 kronor — erhölles. En oeftergivlig

förutsättning för att över huvud taget kunna upplåna medel i bank eller

annan penningförvaltande institution ansåg föreningen vara, att för detta

ändamål finge disponeras inteckningar före de som säkerhet för lånet från

statens järnvägar liggande inteckningarna, och föreningen anhöll därför under

förhandlingarna jämväl om sådan ändring av lånevillkoren, att undre

gränsen för statens järnvägars inteckningssäkerhet uppflyttades från 245 000

till 1 000 000 kronor. Om så skedde ansåg sig föreningen våga räkna med att

mot inteckningar med bästa förmånsrätt kunna erhålla lån från bank eller

försäkringsinrättning å 1 000 000 kronor. De för återuppbyggnaden disponibla

medlen beräknades därefter komma att uppgå till i runt tal 3 600 000

kronor enligt följande specifikation.

Lån från bank e. dyl................... 1 000 000

» » statens järnvägar ............ 1 100 000

Brandskadeersättning .................. 840 000

Av föreningen för ändamålet redan avsatta

medel .............................. 160 000

Övriga av föreningen disponerade medel . . 250 000

Föreningens likviditetsreserv ............ 250 000

Summa kronor 3 600 000

Såsom framgår av den sommaren 1951 upprättade finansieringsplanen,

skulle statens järnvägars lån efter den nu diskuterade höjningen av lånesumman

och undre gränsen för inteckningssäkerheten komma att ligga

inom 62 procent av en till 3,4 miljoner kronor uppgående byggnadskostnad

(inkl. förut nämnda gästrumslänga och värdet av de icke brunna delarna

av anläggningen men exkl. inventarier). Detta torde kunna anses som ett ur

statens järnvägars sypunkt godtagbart säkerhetsförhållande.

Som skäl för den med föreningen nu villkorligt träffade uppgörelsen och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 159.

därmed för en finansiell medverkan överhuvud taget från statens järnvägar

i detta fall torde i övrigt få åberopas vad som anförts i järnvägsstyrelsens

i propositionen 1950: 138 återgivna skrivelse av den 17 februari

1950.

Efter den sålunda preliminärt träffade uppgörelsen har, meddelar styrelsen,

byggnadsarbetet fortgått planenligt under sommaren och hösten

1951 och beräknas i huvudsak vara slutfört inom sådan tid, att den nya

turiststationen kan tagas i bruk under sommaren 1952. Härigenom synas

riskerna för att en fortsatt prisstegring kan komma att ytterligare påverka

den slutliga byggnadskostnaden ej längre vara lika stora. En av föreningen

i september 1951 upprättad kostnadskalkyl med visst tillägg för oförutsedda

utgifter torde med andra ord kunna läggas till grund för en jämförelse med

den förut återgivna finansieringsplanen, vilken slutade på 3,6 miljoner kronor.

Sagda kostnadskalkyl ter sig på följande sätt.

Byggnadskostnader (inkl. gästrumslängan nr 2) .... 2 950 000

Inventarier .................................... 350 000

Vägar och planering m. m....................... 20 000

Vattenverk och branddamm .................... 55 000

3 375 000

Oförutsett (cirka 7 %) .......................... 225 000

Summa kronor 3 600 000

Då finansieringen alltså synes säkerställd, anser sig järnvägsstyrelsen oaktat

de avsevärt ökade kostnaderna och det till följd härav väsentligt stegrade

kapitalbehovet kunna förorda dels ökad långivning från statens järnvägars

sida, dels sådan eftergift beträffande inteckningssäkerheten, att föreningen

beredes möjlighet att upplåna medel jämväl på annat håll. Vad statens

järnvägars medverkan beträffar, synes lämpligast, att det tidigare beviljade

lånet och det senare diskuterade tilläggslånet sammanslås till ett enda till

1 100 000 kronor avrundat lånebelopp. Räntefoten för detta lån synes i likhet

med för det ursprungliga lånet böra fastställas till 3,5 procent och amorteringstiden

till 30 år. Annuiteten skulle under dessa förutsättningar komma

att utgöra 59 810 kronor, varav järnvägsstyrelsen alltså med trafikmedel

skulle bestrida hälften eller 29 905 kronor.

Den senast upprättade kostnadsberäkningen inrymmer ej större säkerhetsmarginal

för oförutsedda utgifter än 225 000 kronor. Trots att byggnadsarbetet

nu är relativt långt framskridet och de slutliga kostnaderna sålunda

numera kunna bedömas med långt större säkerhet än tidigare, är det

likväl icke uteslutet, att denna säkerhetsmarginal visar sig otillräcklig —

bl. a. på grund av nya prisstegringar — och att kostnaderna komma att överstiga

3,6 miljoner kronor. Efter ingående överläggning mellan järnvägsstyrelsen

och turistföreningen om hur finansieringen skall säkerställas för det

fall att nyssnämnda kostnadsgräns överskrides, har järnvägsstyrelsen förklarat

sig beredd att, därest byggnadskostnaderna skulle komma att över
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

stiga 3,7 miljoner kronor, utverka viss ytterligare eftergift i fråga om läget

av de inteckningar, som skola utgöra säkerhet för lånet från statens järnvägar,

nämligen med hälften av det belopp varmed kostnaderna visa sig

överstiga sagda belopp, 3,7 miljoner kronor, men dock med högst 100 000

kronor. I ogynnsammaste fall skulle den undre gränsen för statens järnvägars

inteckningar i turiststationen sålunda komma att förskjutas från

1 000 000 till 1 100 000 kronor.

Under åberopande av det anförda, hemställer järnvägsstyrelsen, såvitt

här är i fråga, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels till Lån till Svenska turistföreningen för återuppförande av turiststationen

i Abisko, för budgetåret 1952/53 anvisa ett investeringsanslag av

260 000 kronor,

dels ock medgiva, att järnvägsstyrelsen må av statens järnvägars trafikmedel

årligen tillskjuta hälften av det belopp, som erfordras för lånets förräntning

och amortering enligt förut angivna grunder.

Departementschefen. Av den i det föregående lämnade redogörelsen för

utvecklingen av frågan om återuppförande av turiststationen i Abisko framgår,

att turistföreningen genom de inträdda pris- och lönestegringarna blivit

nödsakad att anskaffa ytterligare medel för att finansiera byggnadsföretaget.

En nedskärning av byggnadsplanerna har ansetts icke böra ifrågakomma.

Kostnaderna för den nya turiststationen, vilka år 1950 uppgåvos till

1 925 000 kronor, beräknades vid pris- och löneläget i september 1951 utgöra

3,6 miljoner kronor. Av detta belopp avsågos 2 950 000 kronor för de direkta

byggnadskostnaderna, 350 000 kronor för anskaffning av inventarier, 55 000

kronor för anläggning av vattenverk och branddamm samt 20 000 kronor för

vägar, planering in. m. varjämte 225 000 kronor avsatts för oförutsedda

utgifter.

Efter framställning av turistföreningen har järnvägsstyrelsen nu hemställt

att ■—• utöver tidigare anvisade 840 000 kronor såsom lån från statens

sida till finansiering av företaget — 260 000 kronor skulle anvisas å riksstaten

för nästa budgetår för höjning av statslånet. Styrelsen har vidare

föreslagit att för statslånet, som sålunda skulle utgöra sammanlagt 1 100 000

kronor, lämnas en inteckningssäkerhet, vars undre gräns uppflyttas från

245 000 till 1 000 000 kronor. Orsaken härtill är att inteckningarna med

bästa förmånsrätt erfordras såsom säkerhet för ett lån om 1 000 000 kronor

i bank eller försäkringsinrättning. Därest kostnaderna på grund av prisoch

lönehöjningar sedan september 1951 skulle överstiga 3,7 miljoner kronor,

har järnvägsstyrelsen förklarat sig vilja utverka eftergift ifråga om

läget av de inteckningar, som skola utgöra säkerhet för statslånet, med hälften

av överstigande belopp dock högst 100 000 kronor. Den undre gränsen

för statslånet skulle sålunda kunna höjas från 1 000 000 till 1 100 000 kronor.

För statslånet skulle i övrigt gälla samma villkor som förutsattes, då

lånefrågan underställdes 1950 års riksdag. Kostnaderna för byggnadsföretaget

skulle förutom genom nämnda lån bestridas genom brandskadeersätt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

17

ningen om 840 000 kronor och genom ianspråktagande av vissa medel, som

stå till föreningens disposition.

För min del anser jag mig böra tillstyrka att turistföreningen genom ett

statslån av 1 100 000 kronor och på de villkor som järnvägsstyrelsen föreslagit

beredes möjlighet att fullborda turistanläggningen i Abisko, i synnerhet

som arbetet härmed redan är långt framskridet och beräknas vara

avslutat innevarande sommar. Jag har alltså icke något att invända mot

den av järnvägsstyrelsen föreslagna jämkningen av den undre gränsen för

inteckningssäkerheten för statslånet. Ej heller vill jag motsätta mig, att

järnvägsstyrelsen av statens järnvägars trafikmedel tillskjuter hälften av

det belopp av 59 810 kronor som erfordras för den årliga räntan och amorteringen

för lånet.

Järnvägsstyrelsen torde böra bemyndigas att i huvudsaklig överensstämmelse

med föreliggande förslag till avtal upprätta slutligt låneavtal mellan

styrelsen och turistföreningen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels till Lån till Svenska turistföreningen för återuppförande

av turiststationen i Abisko å kapitalbudgeten under

statens affärsverksfonder, statens järnvägar, för budgetåret

1952/53 anvisa ett investeringsanslag av 260 000 kronor,

dels medgiva, att järnvägsstyrelsen må av statens järnvägars

trafikmedel årligen tillskjuta hälften av det belopp,

som erfordras för lånets förräntning och amortering enligt

i det föregående angivna grunder,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att för ifrågavarande

lån meddela de närmare bestämmelser i övrigt, som kunna

visa sig erforderliga.

Till vad föredragande departementschefen under punkterna

1 ro—3 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

östen Falken. 2

2 liihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr ISO.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 159.

Bilaga.

Förslag

till

Låneavtal.

Mellan Kungl. Järnvägsstyrelsen, å Kungl. Maj :ts och kronans vägnar,

här nedan kallad järnvägsstyrelsen, å ena, samt Svenska Turistföreningen,

här nedan kallad turistföreningen, å andra sidan, har denna dag träffats

följande avtal.

Järnvägsstyrelsen förbinder sig att till turistföreningen för återuppförande

av turiststationen i Abisko på nedanstående villkor utlämna ett amorteringslån,

stort enmiljonetthundratusen (1 100 000) kronor.

1. Lånebeloppet utlämnas mot det att turistföreningen utfärdar och till

järnvägsstyrelsen överlämnar

dels ett till järnvägsstyrelsen ställt skuldebrev å lånebeloppet löpande

med tre och en halv (372) % årlig ränta från dagen för lånets utlämnande

tills full betalning sker,

dels inteckningar till säkerhet för skuldebrevets innehåll, meddelade i

turistföreningen tillhörande fastigheten Abisko turiststation om 8,9885 hektar

i Kiruna stad, vilka inteckningar skola löpa med 6 % ränta samt hava förmånsrätt

närmast efter botteninteckningar å tillhopa en miljon (1 000 000)

kronor. Inteckningarna skola vara uppdelade å belopp om 50 000 kronor,

vilka inbördes skola gälla med förmånsrätt enligt å desamma antecknad

nummerordning.

2. Vid lånets utlämnande skall turistföreningen vidare till järnvägsstyrelsen

överlämna

dels gravationsbevis rörande Abisko turiststation,

dels brandförsäkringsbevis, utvisande att fastigheten är brandförsäkrad

till belopp, som kan av järnvägsstyrelsen godkännas,

dels intyg, som bestyrker, att turistföreningen för turiststationens återuppbyggande

utbetalat minst så högt belopp som motsvarar lånebeloppet

jämte botteninteckningarna å 1 000 000 kronor.

3. Lånet skall förräntas och amorteras sålunda:

Den sista december 1952 förfaller till betalning räntan efter 3V2 % från

tidpunkten för lånebeloppets erhållande. Därefter skall bilagda amorteringsplan1

träda i tillämpning, enligt vilken den sista dagen varje år från och

med år 1953 till och med år 1982 skall erläggas hälften av en annuitet,

uppgående till 59 810 kronor. Denna betalning innebär, att hälften av den

årliga räntan och amorteringen å lånet får innestå hos turistföreningen och

sålunda icke behöver kontant erläggas till järnvägsstyrelsen.

Vad som järnvägsstyrelsen sålunda medgivit innestå, skall utgöra en

ränte- och amorteringsfri fordran hos turistföreningen. Därest turiststationen

under den tid, vilken amorteringsplanen omfattar, övergår i andra händer,

utan att järnvägsstyrelsens medgivande till överlåtelsen inhämtats, även
-

1 Här utesluten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 159.

19

som för det fall att turiststationen icke längre skulle komma att användas

för sitt avsedda ändamål, skall föreningen vara skyldig att till järnvägsstyrelsen

återbära denna fordran eller den del därav som Kungl. Maj :t prövar

skäligt.

Till säkerhet för denna ev. betalningsskyldighet är järnvägsstyrelsen berättigad

att av de inteckningar, som lämnats som säkerhet för lånebeloppet

behålla inteckningar med förmånsrätt efter järnvägsstyrelsens bestämmande

till belopp, motsvarande betalningsskyldighetens storlek.

4. Skulle turistföreningen försumma att inom i punkt 3 föreskriven tid

erlägga föreningen åvilande del av annuiteten, åligger det föreningen att

därå erlägga 5 % årlig ränta från förfallodagen tills full betalning sker.

5. Turistföreningen är berättigad att, då avbetalning gjorts å lånebeloppet,

återbekomma inteckningar, som lämnats som säkerhet, i den mån så

kan ske utan att järnvägsstyrelsens säkerhet för återstående skuldbelopp

och ev. betalningsskyldighet enligt punkt 3 äventyras.

6. Turistföreningen garanterar, att de föreningen tillhörande byggnaderna

å fastigheten Abisko turiststation under lånets giltighetstid hållas brandförsäkrade

till betryggande belopp. I brandförsäkringsbrevet skall finnas

föreskrivet, att detsamma icke kan upphöra i följd av försummat erläggande

av till betalning förfallande premier utan att förut järnvägsstyrelsen i god

tid underrättats om sådan påföljd.

Det åligger turistföreningen att inom en månad före försäkringstidens

utgång till järnvägsstyrelsens ékonomibyrå överlämna bevis om att försäkringarna

förnyats för ny försäkringstid.

7. Vederbörande järnvägsbefäl skall för kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna

i detta avtal städse äga fritt och obehindrat tillträde till samtliga

turistföreningen tillhöriga byggnader vid turiststationen i Abisko.

8. Bestämmelsen i första stycket om att järnvägsstyrelsens lån skall placeras

närmast efter botteninteckningar om tillhopa 1 miljon kronor gäller

under förutsättning, att sammanlagda kostnaden för uppförande av turiststationen

i Abisko och anskaffning av inventarier kommer att uppgå till

högst 3 700 000 kronor. Ifall kostnaderna skulle komma att överstiga detta

belopp, medgiver järnvägsstyrelsen, att säkerheten för järnvägsstyrelsens

lån uppflyttas med hälften av kostnadsbeloppet över 3 700 000 kronor, dock

med högst 100 000 kronor och sålunda kommer att ligga efter botteninteckningar

å högst 1 100 000 kronor.

9. Eventuellt uppkommande meningsskiljaktigheter rörande tolkningen

eller tillämpningen av detta låneavtal skola avgöras av skiljemän enligt lag.

Härav äro två likalydande exemplar upprättade och utväxlade.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:297 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta till 0. A. Backlund för skada i följd av trafik med ett kronan tillhörigt mot a1 i texten
  2. SU 1952:149 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa investeringar i statens järnvägars fond. s. 8 i texten