Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 1 juni 1951 (nr 374) om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordning en)

1952-03-14 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:162, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 1 juni 1951 (nr 374) om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordning en)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 1 juni 1951

(nr 374) om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordning

en); given Stockholms slott den 14 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 1 juni 1951 (nr 374) om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordningen).

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås ändringar i elskatteförordningen, varigenom skatteplikten

begränsas till kraft, som förbrukas i industriell rörelse med en årsförbrukning

av mer än 40 000 kilowattimmar.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 162.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 1 juni 1951 (nr 374)

om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordningen).

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 4 §§ elskatteförordningen den 1 juni

1951 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Den som inom riket för användning i industriell rörelse förbrukar mer än

40 000 kilowattimmar elektrisk kraft för driftställe under helt beskattningsår

skall för förbrukningen till staten erlägga särskild skatt (elskatt) i enlighet

med bestämmelserna i denna förordning. Härvid skall kraft, som

icke yrkesmässigt distribueras av skattskyldig förbrukare, anses vara förbrukad

i dennes rörelse.

Med beskattningsår förstås i denna förordning tiden 1 juli—30 juni.

Där under löpande beskattningsår icke kan avgöras, huruvida förbrukning,

som i första stycket avses, kommer att överskjuta 40 000 kilowattimmar,

skall förbrukaren erlägga preliminär elskatt med belopp motsvarande

elskatt enligt denna förordning, därest förbrukningen under den närmast

före beskattningsåret tilländalupna tolvmånader sperioden överskjutit 40 000

kilowattimmar. Vad i denna förordning stadgas om elskatt skall i tillämpliga

delar gälla preliminär elskatt.

Visar sig vid utgången av beskattningsåret att förbrukningen icke överskjutit

40 000 kilowattimmar men har elskatt eller preliminär elskatt blivit

erlagd, skall snarast efter beskattningsårets utgång skatten restitueras.

Elskatt skall icke utgå för elektrisk kraft som

a) framställes och förbrukas inom Gotlands län, eller

b) nyttiggöres inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk

kraft.

Vid tillämpningen----av kraften.

3 §•

Elskatt utgår med tio procent av kraftens beskattningsvärde.

Beskattningsvärde som —--eller distributören.

Kungl. Maj :t eller----finnas påkallade.

4 §•

Skattskyldigheten inträder, då den elektriska kraften yrkesmässigt distribueras

till förbrukare, som icke samtidigt är producent eller yrkesmässig

distributör, (skattepliktig distribution) eller då den av producent eller yrkesmässig

distributör nyttjas i egen rörelse (skattepliktig egenförbrukning).

Vid skattepliktig distribution---yrkesmässig distributör.

Yrkesmässig distributör---11 § stadgas.

Vid skattepliktig egenförbrukning ---till statsverket.

Visar sig vid utgången av beskattningsåret att i industriell rörelse förbrukning

av elkraft, som i 1 § första stycket avses, överskjutit 40 000 kilowattimmar

och har icke elskatt eller preliminär elskatt blivit erlagd, skall å

förbrukningen belöpande elskatt inlevereras till statsverket i efterhand.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

3

Denna förordning träder i kraft den 20 juni 1952.

Härvid skall iakttagas följande.

1. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas

i fråga om kraft, för vilken kraftavgift helt eller delvis utgår efter uppmätt

energiförbrukning: för tiden intill första avläsningen av energiförbrukning

efter denna förordnings ikraftträdande, samt

i fråga om annan kraft: för redovisningsperiod, som till någon del hänför

sig till tiden före denna förordnings ikraftträdande.

Första avläsningen efter denna förordnings ikraftträdande skall, där kontrollstyrelsen

ej annat medgiver, ske vid den tidpunkt, då avläsning enligt

de vid elskatteförordningens ikraftträdande tillämpade principerna skolat

ske.

2. För den, beträffande vilken skyldighet att erlägga elskatt upphör genom

bestämmelserna i denna förordning, skola i beskattningsvärdena för år

1952 inräknas fasta avgifter ävensom effektaA''gifter till den del de äro att

hänföra till tid för vilken skyldighet att erlägga elskatt förelegat.

För den, beträffande vilken elskatt jämlikt äldre bestämmelser utgår såsom

styckeskatt men på grund av bestämmelserna i denna förordning skall

utgå såsom värdeskatt, skola i beskattningsvärdena för den tid av år 1952,

då elskatten skall utgå som värdeskatt, inräknas fasta avgifter ävensom effektavgifter

till den del de äro att hänföra till nämnda tid.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

tf

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1b mars

1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om vissa

ändringar i elskatteförordningen samt anför därvid följande.

Inledning.

I syfte att genom en ökning av statsinkomsterna finansiera vissa ofrånkomliga

statliga utgiftsbehov beslöt 1951 års riksdag vid sin vårsession, att

en särskild skatt å elektrisk kraft (elskatt) skulle uttagas av förbrukare av

sådan kraft. Elskatten utgår i enlighet med riksdagsbeslutet i princip å

all elektrisk kraft, med undantag av sådan, som framställts å Gotland. För

lågspänd kraft som uppmätes utgör skatten 1 öre för kilowattimme och för

annan lågspänd kraft ävensom för högspänd kraft 10 procent av kraftens

beskattningsvärde. I sin i årets statsverksproposition redovisade inkomstberäkning

uppskattade riksräkenskapsverket inkomsterna av skatten för

budgetåret 1951/52 till 50 miljoner kronor och föreslog att skatten i riksstaten

för nästa budgetår skulle uppföras med 85 miljoner kronor.

Sedan fråga väckts att undantaga hushållsförbrukning av elektrisk kraft

från skatteplikt, föreslog jag vid framläggandet av förslaget till rilcsstat för

budgetåret 1952/53 att hänsyn skulle tagas till den intäktsminskning, som

skulle föranledas av en dylik begränsning av skatteplikten. I enlighet härmed

har i statsverkspropositionen (Bil. 1: Inkomsterna, s. 50) elskatten

nedräknats till 45 miljoner kronor. Efter anmodan har överdirektören och

chefen för kontrollstyrelsen i en den 7 mars 1952 dagtecknad promemoria

framlagt vissa förslag angående den tekniska omläggning av elbeskattningen,

som erfordras för genomförandet av den ifrågasatta skattebegränsningen.

Kontrollstyrelsen har beträffande omläggningen låtit inhämta yttrande av

den vid styrelsens sida stående elskattenämnden, i vilken ingå bl. a. representanter

för kontrollstyrelsen och kommerskollegium ävensom för elproduktion

och eldistribution samt industri och detalj förbrukning i allmänhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

5

I promemorian framläggas alternativa förslag till omläggning. Dessa förslag

ha det gemensamt att hushållsförbrukningen undantages från beskattning

men att denna bibehålies i fråga om industrien.

De i förenämnda promemoria framlagda alternativa förslagen ha närmare

övervägts inom finansdepartementet och jag anhåller att nu få framlägga

förslag till omläggning av elbeskattningen.

Nuvarande beskattning av elektrisk kraft.

Bestämmelser om elbeskattningen äro meddelade i elskatteförordningen

den 1 juni 1951 (nr 374) samt i kungörelsen samma dag (nr 375) med tilllämpningsföreskrifter

till denna förordning.

Elskatt skall enligt förordningen utgå för elektrisk kraft, som framställes

inom riket av producent, vilken antingen förfogar över en installerad generatoreffekt

av sammanlagt minst 100 kilowatt eller distribuerar kraften

över distributionsnät med anslutning till minst 10 förbrukare eller erhåller

tillskottskraft från annan producent, ävensom för elektrisk kraft, som överföres

hit till riket från annat land. I vissa fall skall elskatt icke utgå. Undantagen

är bl. a. kraft, som framställes och förbrukas inom Gotlands län,

och vidare kraft, som till lägre effekt än 100 kilowatt av producent eller

yrkesmässig distributör levereras utan avgift till någon, som ej står i intressegemenskap

med producenten eller distributören. Elskatten utgår såsom

tidigare nämnts för lågspänd kraft, som uppmätes, med 1 öre för

kilowattimme och för annan lågspänd kraft ävensom för högspänd kraft

med tio procent av kraftens beskattningsvärde. Med lågspänd kraft förstås

elektrisk kraft med leveransspänning understigande 450 volt och med högspänd

kraft annan elektrisk kraft. Med beskattningsvärde förstås enligt

förordningen summan av de avgifter, som förbrukaren har att erlägga för

den elektriska kraften. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

kontrollstyrelsen äger medgiva de avvikelser från reglerna om skattens

bestämmande, som kunna finnas påkallade med hänsyn till särskilda omständigheter.

Kungl. Maj :t har med stöd härav i tillämpningsföreskrifterna

förordnat att kontrollstyrelsen i vissa angivna fall äger besluta att värdeskatt

— skatt med tio procent av beskattningsvärdet -— skall utgå för lågspänd

kraft och att stijckeskatt — skatt med 1 öre för kilowattimme — skall utgå

för högspänd kraft. Sålunda skall exempelvis värdeskatt utgå i fall där kraften

visserligen levereras såsom lågspänd men där distributionen av densamma

såsom högspänd med hänsyn till kraftens användning och kraftleveransens

storlek — detta gäller framför allt storindustrien -— skulle ha

inneburit det normala distributionssättet. Å andra sidan kan styckeskatt

utgå för högspänd kraft som levereras för användning i hushåll, jordbruk,

hantverk, småindustri eller handel eller för andra s. k. borgerliga ändamål.

I stort sett gäller på grund av dessa regler, att kraften för bandrift och storindustri

är värdebeskattad och kraften för de s. k. borgerliga ändamålen är

styckebeskattad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen.

Skattskyldigheten åvilar förbrukaren, soin i samband med erläggande av

kraftavgifterna i övrigt betalar elskatten till distributören. Denne i sin tur

har att såsom skatteredovisande distributör debitera elskatten och inleverera

densamma till statsverket. Den som själv både producerar och förbrukar

kraften — vilket gäller exempelvis vissa industrier — inlevererar skatten

direkt till statsverket. Antalet skatteredovisande distributörer och producenter

med skattepliktig egenförbrukning uppgår för närvarande till inemot

2 600.

De skatteredovisande distributörerna och producenterna med skattepliktig

egenförbrukning skola till kontrollstyrelsen avlämna på tro och heder upprättade

deklarationer angående leveranser och egenförbrukning av elektrisk

kraft, för vilken elskatt skall utgå. Deklaration skall avse viss debiteringsperiod

eller annan redovisningsperiod. Dessa perioder ansluta sig enligt tilllämpningsföreskrifterna

till de avläsnings- och debiteringsperioder, som

tillämpas av de olika distributörerna.

Elskatteförordningen trädde i kraft den 20 juni 1951. Ikraftträdandedagen

sattes några dagar före månadsskiftet juni—juli med hänsyn till att

de avläsningar av kraftförbrukning, som ske i anslutning till månadsskiftet

av tekniska skäl i vissa fall påbörjas redan omkring den 20 juni. Skattskyldighet

enligt förordningen har inträtt successivt alltefter avläsningar

av kraftförbrukning verkställts.

Kontrollstyrelsens alternativa förslag till skatteomläggning m. m.

I kontrollstyrelsens promemoria framhålles inledningsvis, att det icke låter

sig göra att undantaga enbart hushållsförbrukningen från elskatt. I promemorian

anföres härom.

För att enbart hushållsförbrukningen skall kunna undantagas från beskattning

erfordras givetvis att detaljdistributörerna över hela landet äga

kännedom om elkraftens användning hos varje abonnent och att vid blandad

förbrukning hos en abonnent särskild mätare finnes uppsatt för registrering

av hushållsförbrukningen. I allmänhet sakna distributörerna aktuella

uppgifter om elkraftens användning hos sina abonnenter. Även om sådana

efter tidskrävande arbete kunna framskaffas, kvarstår dock problemet med

den blandade förbrukningen. För närvarande föreligger brist på elmätare,

varför den rationella lösningen, nämligen införande av särmätning av hushållsförbrukningen,

icke nu kan genomföras. Ledningsdragningen måste

säkerligen också i många fall göras om för den händelse denna lösning skulle

tillgripas varför den ifrågasatta anordningen av kostnadsskäl icke är genomförbar.

Ett tänkbart alternativ vore att låta en viss förbrukning, t. ex.

för hantverk, vilken mätes på samma mätare som hushållsförbrukningen,

omfattas av skattefriheten. Förbrukningen för annat ändamål än hushållsförbrukningen

skulle då — med ledning av uppgifter om våningsyta jämfört

med exempelvis verkstadsyta, tariffenheter för bostad respektive verkstad

e. d. — medgivas uppgå till förslagsvis högst lika mycket som hushållsförbrukningen.

Då enhetliga tariffenheter icke tillämpas och i övrigt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

uppgifter ofta saknas, som skulle möjliggöra den sålunda ifrågasatta differentieringen,

torde det dock icke vara möjligt att principiellt från beskattning

undantaga hushållsförbrukningen jämte i viss omfattning annan förbrukning,

som mätes å samma mätare.

Elskattenämnden har i sitt yttrande till kontrollstyrelsen i huvudsak på

de nvss angivna skälen framhållit att det för närvarande icke vore lämpligt

eller ens praktiskt möjligt att draga gränsen mellan skattepliktig och skattefri

konsumtion så, att endast konsumtionen för hushållsändamål blir skattefri,

varför det skulle bli erforderligt att något utvidga det skattefria området.

Nämnden har härefter i sitt yttrande närmare angivit de huvudprinciper

efter vilka en begränsning av skatteplikten kan genomföras. Nämnden

har anfört.

För uppnående av en praktisk användbar gräns synes man kunna gå fram

efter olika linjer. Man kan sålunda överväga en uppdelning av konsumenterna

efter kvalitativa grunder, därvid till den skattepliktiga gruppen hänföras

endast sådana konsumenter, som lätt kan särskiljas från de övriga

och som enligt erfarenheten förbruka elkraft uteslutande för andra ändamål

än hushållsändamål, exempelvis industriföretag av viss storlek. Man kan

verkställa uppdelningen av konsumenterna efter kvantitativa grunder —

förbrukningens storlek — därvid den kritiska volymen sättes så högt, att

hushållsförbrukare erfarenhetsmässigt icke annat än i undantagsfall överskrider

densamma. Slutligen kan tänkas någon kombination av dessa metoder.

Nämnden har härefter redogjort för de med utgångspunkt från dessa riktlinjer

tänkbara alternativen, vilka kunna betecknas såsom industrialternativet,

energialternativet och kombinationsalternativet.

Elskattenämnden framhåller att en gränsdragning i enlighet med förstnämnda

alternativ lämpligen skulle kunna närmare utformas så, att till

den skattepliktiga gruppen hänfördes allenast industriföretag av den storlek

att de medtagas i Kommerskollegii industristatistik, d. v. s. i huvudsak företag

med mer än fem anställda. Enligt detta alternativ — kallat industrialternativet

— skulle antalet skattepliktiga konsumenter bli förhållandevis

lågt — för hela landet ca 17 000. Uppbördskostnaderna skulle därför bli

låga. Av särskild betydelse i sistnämnda hänseende är att någon ändring av

praxis beträffande mätaravläsningen icke behöver ske. Den årliga konsumtionen

behöver sålunda icke fastställas och avläsningen kan liksom nu ske

med oregelbundna intervaller. För distributörerna blir alternativet därför

förhållandevis litet arbetskrävande. Alternativet är emellertid även förenat

med vissa svagheter. Till en början må erinras om att de rent fiskaliska

synpunkterna i icke oväsentlig utsträckning eftersättas. Konsumtionen inom

handeln, hantverket, lantbruket in. fl. betydande områden av näringslivet,

blir sålunda helt obeskattad. Vidare är avgränsningen av industribegreppet

icke helt invändningsfri. Industriföretag med långt driven mekanisering

kan sålunda, även om produktionsvärdet är mycket betydande, falla utanför

den skattepliktiga gruppen. Och då antalet arbetare i regel är avgörande för

företagets klassificering i beskattningshänseende kan den egendomliga situa
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 162-

tionen inträffa, att ett företag, som tidigare varit skattepliktigt, genom anskaffande

av en arbetsbesparande maskin kan nedbringa antalet arbetare

under den kritiska gränsen och därigenom bliva fritt från elskatt — trots

att kraftkonsumtionen genom åtgärden ökar. Därtill kommer, att indelningen

av konsumenterna i skattepliktiga och skattefria icke torde kunna

grundas på industristatistikens uppgifter, då dessa icke alltid äro aktuella

och i allmänhet icke heller kontrolleras av vederbörande myndighet. Indelningen

torde i stället få grundas på av företagarna avgivna deklarationer,

vilka måste granskas av kontrollstyrelsen.

I fråga om den andra av de nyss berörda metoderna för gränsdragningen

mellan skattepliktig och skattefri konsumtion — benämnd energialternativet

— anför elskattenämnden, att metoden innebär, att frågan om skattskyldigheten

i det konkreta fallet avgöres oberoende av konsumtionsändamålet.

Om syftet med den planerade omläggningen av elbeskattningen skall

vinnas, måste gränsen bestämmas så högt, att hushållsförbrukaren icke, eller

i vart fall icke annat än i undantagsfall, överskrider densamma. Med hänsyn

till konsumtionen i väl elektrifierade hushåll, där kraft användes även

för uppvärmning, synes gränsen icke böra sättas lägre än 40 000 kWh per år.

Ä andra sidan torde denna avvägning kunna försvaras även ur fiskalisk

synpunkt, i det att enligt nämndens erfarenhet endast ett förhållandevis

ringa antal konsumenter, som använda kraft för bedrivande av rörelse, underskrida

denna volym. I varje fall blir den konsumtion för icke hushållsändamål,

som vid en sådan gränsdragning undgår skatt, av ringa omfattning

totalt sett. — Hela antalet skattebetalare enligt detta alternativ torde komma

att stanna vid omkring 16 000.

Elskattenämnden framhåller att särskiljandet av de skattepliktiga konsumenterna

enligt energialternativet förorsakar distributörerna ett icke alldeles

oväsentligt merarbete. Den årliga konsumtionen behöver sålunda fastställas,

vilket förutsätter, att avläsning av mätarna sker vid samma tidpunkt

varje år — helst så att förbrukningen per kalenderår kan konstateras.

Så sker för närvarande icke alltid, varför avläsningspraxis på sina håll måste

ändras. En annan olägenhet av teknisk art är, att man icke på förhand vet

om en konsument är skattepliktig. Denna olägenhet torde dock kunna åtminstone

i huvudsak undanröjas genom en föreskrift, att skatt preliminärt

skall uttagas av alla, som närmast föregående år haft en konsumtion överstigande

den kritiska gränsen.

Mot alternativet kan enligt elskattenämnden vidare invändas, att två helt

likartade företag kan komma att i skattehänseende behandlas olika, endast

av den anledningen att det ena har något tusental kWh högre konsumtion än

det andra, något som skulle rubba konkurrensvillkoren. Bortsett från det

förhållandet att varje slag av gränsdragning medför liknande problem, torde

invändningen icke behöva tillmätas någon större betydelse, då skatten vid

gränsförbrukningen icke torde komma att uppgå till mer än ca 200 kronor.

Skulle emellertid nämnda olägenhet anses betydande med hänsvn till den

irritation, som därav kan följa, kunde för alla konsumenter eu förbrukning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 262-

av 40 000 kWh per år göras skattefri, varigenom övergången från skattefri

till skattepliktig konsumtion bleve mjukare. Eventuellt kunde regeln i syfte

att minska debiteringsarbetet kompletteras med en föreskrift om att skatt

icke skall påföras den, som under konsumtionsåret icke erlagt skatt, med

mindre skattebeloppet översteg exempelvis 50 kronor, och att restitution ej

heller skall ske av mindre belopp än nyss angivits. En regel av innebörd

att en viss bottenkonsumtion alltid blir skattefri, minskar skatteintäkterna

med ett icke oväsentligt belopp, varjämte distributörerna förorsakas ett visst

merarbete vid debiteringen. Enligt nämndens mening uppväga fördelarna

därför knappast nackdelarna.

I fråga om energialternativet må slutligen framhållas, att det självfallet

icke utesluter, att vissa konsumenter med större förbrukning än 40 000 kWh

per år kunna fritagas från skatt, om så anses lämpligt. Närmast åsyftas här

konsumtion för allmänna statliga och kommunala ändamål.

En kombination av industri- och energialternativen — kombinationsalternativet

— uttalar elskattenämnden vidare skulle kunna utformas så, att

skattskyldigheten konnne att drabba endast industriföretag med förbrukning

över viss storlek. Energigränsen torde även enligt detta alternativ förslagsvis

kunna sättas till 40 000 kWh per år. Beskattningen kan i likhet med vad

fallet är beträffande energialternativet utformas antingen så att elskatt uttages

för kraftförbrukningen i dess helhet eller ock så att skatten uttages

endast för förbrukning överstigande den valda gränsförbrukningen. Avgränsningen

av de skattepliktiga kraftförbrukarna kan i detta fall med hänsyn till

den införda energigränsen verkställas på annat sätt än som angivits beträffande

industrialternativet, exempelvis genom uppräkning av de förbrukarkategorier,

som skola hänföras till industri. Särskiljandet av de abonnenter,

som under året skola påföras elskatt, kan ske enligt samma grunder, som

ovan angivits vid redogörelsen för energialternativet.

Skatteintäkten enligt förevarande alternativ torde enligt elskattenämnden

icke mera avsevärt understiga intäkten enligt energialternativet, enär flertalet

förbrukare med större kraftuttag än 40 000 kWh per år utgöras av industrier.

I kontrollstyrelsens promemoria ha de i elskattenämndens yttrande framlagda

alternativen redovisats och granskats, därvid i stort sett framförts

samma synpunkter, som i nämndens yttrande. I fråga om energialternativet

ifrågasättes emellertid en lägre förbrukningsgräns, nämligen 25 000 kilowattimmar.

Härom uttalas i promemorian följande.

Av det föregående torde ha framgått att det för erhållande av en mjuk

övergång mellan skattepliktig och skattefri förbrukning hade varit önskvärt

att överlag från beskattning kunna undantaga förbrukningen intill exempelvis

40 000 kWh men att detta med hänsyn till minskningen i skatteintäkterna

och med beaktande av de skatteredovisande distributörernas intressen

icke kunde rekommenderas, varför närmast ifrågasatts att hela förbrukningen

skulle beskattas i fall där gränsförbrukningen uppnåtts, t den mån

energigränsen sänkes, blir givetvis den angivna minskningen i skatteintäkterna

i motsvarande grad lägre. Det synes därför kunna övervägas om icke

förbrukningsgränsen lämpligen kunde sänkas till förslagsvis 25 000 kWh,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 162.

varigenom minskningen i skatteintäkterna i viss mån skulle kunna utjämnas

genom tillkomsten av skatteintäkter från förbrukare i det nytillkomna

förbrukningsområdet 25 000—40 000 kWh.

Utan att därmed direkt tages ställning för något av alternativen göras i

kontrollstyrelsens promemoria vissa allmänna uttalanden rörande de olika

alternativen.

Vid ett ställningstagande till de olika alternativen bör beaktas, att beskattningen

blir enkel i tillämpningen för såväl kontrollstyrelsen som distributörerna

samt att den icke medför rubbningar i konkurrensförhållandena. För

distributörernas del synes industrialternativet otvivelaktigt vara att föredraga.

Såsom redan angivits kan emellertid arbetarantalet icke anses vara en

lämplig utgångspunkt för bedömande av frågan om skattskyldighet. Av de

två övriga alternativen är kombinationsalternativet att anse som det för

distributörerna lämpligaste, då ett relativt stort antal förbrukare som ligga

omkring gränsförbrukningen skulle bortfalla. Svårigheten blir även med

detta alternativ att tillfredsställande angiva vilka rörelsekategorier, som skola

beskattas. Genom att energigränsen anger skattskyldigheten mellan företag

av olika storleksordning — exempelvis mellan hantverksmässig och industriell

rörelse — är det emellertid endast kraftens huvudsakliga användning,

som bör angivas vid kategoriklyvningen, förslagsvis antingen positivt

att industriell och hantverksmässig rörelse skall beskattas eller negativt att

förbrukning i hem, jordbruk och handel samt för gatubelysning och andra

allmänna ändamål skall vara undantagen från skatt.

I såväl kontrollstyrelsens promemoria som i elskattenämndens yttrande

har särskild uppmärksamhet ägnats frågan om skattetyp — värdeskatt eller

styckeskatt — efter omläggningen. Såsom torde ha framgått av den lämnade

redogörelsen för nuvarande elbeskattning tillämpas för närvarande i huvudsak

värdeskalt för industriell förbrukning och drift av kommunikationsmedel

och styckeskatt för annan förbrukning för s. k. borgerliga ändamål. Då

det enligt de föreliggande förslagen i huvudsak är just beskattningen av den

industriella, i regel högspända kraften som skall bibehållas, är det — framhålles

det i kontrollstyrelsens promemoria — naturligt, att styckebeskattningen

i och med skatteomläggningen helt avvecklas. Det skulle emellertid

kunna övervägas att för skattepliktiga högspända leveranser tillämpa en

eller flera efter kraftleveransernas värde anpassade styckeskfittesatser. Anledningen

vore främst de svårigheter, som föreligga för kontrollstyrelsen att

i vissa fall bestämma beskattningsvärde. Detta gällde särskilt i fall där producenten

förbrukade kraft i egen rörelse. Oaktat de sålunda angivna svårigheterna

med ett värdeskattesystem torde enligt kontrollstyrelsens promemoria

en styckeskatt, med eller utan differentiering på olika skattesatser,

icke böra ifrågakonnna med hänsyn till de erinringar mot en styckeskatt i

allmänhet och särskilt å industriell kraft, vilka från olika håll framfördes

vid remissbehandlingen av den promemoria, som låg till grund för elbeskattningen.

Elskattenämnden har framhållit, att en omläggning till styckeskatt

efter ett antal differentierade skattesatser skulle möjligen kunna motiveras

av svårigheterna att erhålla ett rättvisande beskattningsvärde för kraft, som

förbrukas av kraftproducent i egen rörelse. Då emellertid de skäl som på sin

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr J62-

11

tid legat till grund för statsmakternas val av skattetyp fortfarande äga giltighet

och då särskilda olägenheter med en värdeskatt icke visat sig föreligga

för de skatteredovisande distributörerna, anser nämnden övervägande

omständigheter tala för övergång till en enhetlig värdeskatt.

Skatteintäkter, antal skattskyldiga och antalet skatteredovisare enligt de

olika alternativen ha i kontrollstyrelsens promemoria beräknats på sätt följande

sammanställning utvisar.

Skatteintäkt, mkr1

Beskattningsalternativ

Skatt för

kraftför- brukningen

i dess

helhet

Skatt endast

för kraftför- brukning

överstigande

4000(1 kWh

för år

Antal

skatt-

skyldiga

Skatte-

redovisare

(deklara-

tionsskyl-

diga)

Energialternativet ..................

31

28

16 000

Industrialternativet..................

32

—

17 000

\ 1500

Kombinationsalternativet.............

30

27

15000

1

Departementschefen.

Enligt elskatteförordningen, som beslutades av 1951 års riksdag vid dess

vårsession, utgår med några mindre väsentliga undantag skatt för all elektrisk

kraft, som förbrukas inom riket. Skatten utgår antingen som värdeskatt

med tio procent av förbrukarens avgifter för kraften eller som styckeskatt

med 1 öre för kilowattimme. Värdeskatten tillämpas i stort sett i fråga om

kraft, som nyttjas inom storindustrien och för bandrift, och styckeskatten

för kraft, som levereras för användning i hushåll, jordbruk, hantverk, småindustri

eller handel eller för andra s. k. borgerliga ändamål. Skattskyldigheten

åvilar i princip förbrukarna, som ha att erlägga elskatten till sina distributörer

i samband med betalningen av kraftavgifterna i övrigt. Skattekontrollen

åvilar kontrollstyrelsen, dit distributörerna i viss ordning ha att inkomma

med skattedeklarationer och inleverera från förbrukarna emottagen

elskatt.

Det huvudsakliga syftet med införandet av beskattningen på elektrisk

kraft var att genom ökning av statsinkomsterna åstadkomma ett i dåvarande

ekonomiska läge tillräckligt stort budgetöverskott. Ehuru så icke uttryckligen

angavs i elskatteförordningen, förutsattes likväl vid genomförandet

av denna skatt, att den skulle allenast vara av tillfällig natur. I konsekvens

härmed har jag vid mina bedömningar i årets statsverksproposition räknat

med elskatten som en tillfällig inkomst. Givetvis kvarstår fortfarande behovet

av dylika inkomster för att möjliggöra ett budgetöverskott. Andra t i 11 -

1 Vid cn beskattning av järnvägar, spårvägar och trådbussar tillkommer ytterligare 3''5 inkr.

Skatt har icke enligt något alternativ beräknats för elkraft till allmänna ändamål, såsom gatubelysning,

kyrkor, sjukhus, militärförläggningar eller skolor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

fälliga inkomster ha emellertid tillkommit, och behovet att bibehålla en

oförändrad elskatt framstår ej som lika stort.

Redan i samband med förarbetena för lagstiftningen om elskatten påpekades

från åtskilliga håll att en dylik beskattningsform skulle medföra vissa

svårigheter vid tillämpningen. Särskilt gällde detta hushållsförbrukningen

med hänsyn bl. a. till det stora antalet abonnenter. Dessa svårigheter utgöra

ett skäl för att man nu avskaffar elskatten i denna del. Härför talar även den

omständigheten att, samtidigt med att vissa tecken tyda på att överkonjunkturen

kommer att lätta, icke oväsentliga höjningar av levnadskostnaderna

förestå.

Samma skäl tala icke för en lättnad i beskattningen av den industriella

förbrukningen av elkraft. Fortfarande äro bränslepriserna sådana, att det

finns anledning att befara en alltför snabb övergång till användning av

elkraft, där tidigare andra energikällor använts. Jag är därför icke beredd

att föreslå att elbeskattningen upphäves för den förbrukning som sker för

industriella ändamål.

Såsom framgår av kontrollstyrelsens promemoria och elskattenämndens

yttrande synes det ur sakliga och praktiska synpunkter icke vara möjligt att

från beskattning undantaga endast hushållsförbrukningen, utan det blir

nödvändigt att fritaga även vissa andra kategorier.

Inom kontrollstyrelsen har utarbetats alternativa förslag till omläggning

av elbeskattningen. Kontrollstyrelsen har i ämnet inhämtat yttrande från

elskattenämnden, i vilken bl. a. distributörernas och industriens intressen äro

representerade. Av kontrollstyrelsens förslag, som helt bygger på elskattenämndens

yttrande, framgår såsom förut nämnts, att ett undantagande av

enbart hushållsförbrukningen icke är tekniskt möjligt. I stället ha angivits

alternativa lösningar, varigenom även vissa andra konsumentgrupper skulle

bli befriade från skattskyldighet. Enligt ett alternativ, energialternativet,

skulle, oberoende av kraftens användning, skattefrihet åtnjutas för förbrukare

under en viss årlig förbrukning, förslagsvis 40 000 eller 25 000 kilowatttimmar,

enligt ett andra benämnt industrialternativet, skulle skatt endast

utgå i fall, där rörelsen redovisas av kommerskollegium i dess industristatistik

och följaktligen är av sådan storleksordning, att den ur andra

synpunkter är att betrakta såsom industri. I allmänhet upptagas i denna

statistik företag, där antalet anställda — ägare, tjänstemän och arbetare —

uppgår till minst 5. Slutligen redovisas ett tredje alternativ, benämnt koinbinationsalternativct,

enligt vilket elskatt skall utgå endast där förbrukaren

förbrukar mer än förslagsvis 40 000 kilowattimmar för år och därjämte är

att anse som industriförbrukare. För distributörernas del skulle industrialternativet

erbjuda obestridliga fördelar, därest, på sätt förutsatts, kontrollstyrelsen

skulle hålla distributörerna underrättade om vilka som äro skattskyldiga.

Mot industrialternativet talar — förutom att antalet arbetare icke

kan anses utgöra en lämplig måttstock för bedömande av skatteplikten —

även den omständigheten att skattemyndighetens tillsyn i förevarande hänseende

skulle bli både kostsam och omständlig på grund av de ständiga för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

13

skjutningar i fråga om arbetarantalet som i allmänhet sker. Alternativet synes

för den skull icke vara praktiskt genomförbart. Enligt energi- och kombinationsalternativen

erfordras, att distributörerna summerar årsförbrukningen

för sina abonnenter, vilket hittills icke varit fallet, och med ledning

av de därvid framkomna uppgifterna bedömer skatteplikten. Detta är en

olägenhet med dessa alternativ, då distributörerna härigenom skulle åläggas

ett icke oväsentligt merarbete. Därest emellertid kombinationsalternativet

skulle tillämpas, komrne kontrollarbetet i fråga om den årliga energiförbrukningen

att begränsas till vissa bestämda konsumentkategorier, vilkas

förbrukning därjämte i allmänhet är av en storleksordning, som väsentligt

överstiger den föreslagna gränsen. Gränsfallen torde därför icke bli alltför

många. Främst med hänsyn till dessa förhållanden anser jag mig böra förorda

kombinationsalternativet med en energigräns av 40 000 kilowattimmar.

I förordningen bör angivas, att elskatt skall erläggas av den som för

användning i industriell rörelse förbrukar mer än 40 000 kilowattimmar elkraft

för helt beskattningsår, varvid med beskattningsår bör förstås tiden

1 juli—30 juni.

Därest skatteplikten, på sätt nu förordas, skulle göras beroende av energiförbrukningen,

kommer en förbrukning omedelbart understigande 40 000

kilowattimmar att vara skattefri under det att en förbrukning omedelbart

överstigande 40 000 kilowattimmar skulle bli skattepliktig. För undvikande

av de ojämnheter, som skulle inträda vid gränsförbrukningen, har ifrågasatts

att låta förbrukning intill 40 000 kilowattimmar vara skattefri för

alla förbrukare. Det erfordras emellertid på grund av taxesystemets komplicerade

uppbyggnad ett betydande arbete från distributörernas sida för att

dessa skola kunna fastställa huru stor del av de årliga kraftavgifterna, som

skall anses vara att hänföra till den skattefria grundförbrukningen. Jag kan

för min del med hänsyn till dessa förhållanden icke tillstyrka, att en viss

bottenförbrukning överlag göres skattefri. Det är också att märka, att skatten

vid gränsförbrukningen allenast skulle uppgå till 200 kronor för år, räknat

efter ett kilowattimpris av 5 öre. För de förbrukare, som ha en elkraftförbrukning

av den storleksordning varom här är fråga, synes förevarande tröskelproblem

bli av förhållandevis ringa betydelse.

I promemorian, liksom i elskattenämndens yttrande har något berörts

frågan om skattetypen. Då värdeskatt f. n. utan några mera betydande olägenheter

utgår för den industriella kraften, finner jag mig i likhet med vad

i promemorian förordats kunna tillstyrka att denna skattetyp bibehålies.

Elskatt skall enligt förordningen i dess nuvarande lydelse icke utgå för

elektrisk kraft som till lägre effekt än 100 kilowatt av producent eller yrkesmässig

distributör levereras utan avgift till någon som ej står i intressegemenskap

med producenten eller distributören (s. k. gratiskraft). Undantaget

har främst tillkommit av praktiska skäl. Beskattning av dessa leveranser

skulle nämligen medföra, att leverantörerna måste skicka ut räkningar, vilket

nu icke sker. Vidare är enligt lämnade uppgifter uppmätningen ofta

ofullständig. Då nu fråga är om beskattning av energimängder, överskju
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

iande 40 000 kilowattimmar för år, bortfalla väsentligen de erinringar, som

på sin tid framfördes mot en beskattning av gratiskraften. Antalet skattskyldiga

som skulle komma att beröras är relativt obetydligt, och mätning kan

med hänsyn till kraftleveransernas storlek i allmänhet antagas äga rum,

oberoende av beskattningen. Jag får för den skull förorda, att gratiskraften

i fortsättningen beskattas i den mån förutsättningar för beskattning enligt

de nya bestämmelserna eljest föreligger.

Enligt det förordade förslaget skall bl. a. storleken av energiförbrukningen

vara avgörande för frågan om skatteplikten. Skäligen bör hänsyn härvid

tagas till den aktuella energiförbrukningen. I allmänhet är förbrukningen

av sådan storleksordning att skatteplikten är otvetydig. I sådana fall bör

elskatt utgå på samma sätt som nu sker. I fråga om företag med en årsförbrukning

som ligger nära gränsförbrukningen kan emellertid först efter

utgången av det år, för vilket skatt skall erläggas, avgöras om skatteplikt

föreligger. För reglering av dylika fall synes skatteplikten lämpligen kunna

bedömas preliminärt med ledning av förbrukningen under närmast föregående

år. Har denna förbrukning överskjutit 40 000 kilowattimmar bör preliminär

elskatt uttagas, i annat fall ej. Skulle det efter årets utgång visa sig,

att förbrukningen icke överskjutit 40 000 kilowattimmar, bör den erlagda

preliminära elskatten snarast återställas. Har definitiv elskatt på grund av

felaktiga premisser uttagits, bör denna skatt likaledes restitueras utan omgång.

Visar sig å andra sidan vid utgången av beskattningsåret att inom ett

företag förbrukats mer än 40 000 kilowattimmar utan att skatt erlagts, bör

sådan uttagas i efterhand.

Därest förbrukare av elkraft bedriver industriell rörelse vid flera lokalt

fristående driftställen bör kraftförbrukningen vid varje driftställe vara avgörande

för skatteplikten. Närmare bestämmelser om vad som skall förstås

med driftställe torde böra meddelas av Kungl. Maj :t.

Förordningen torde i sin ändrade lydelse böra träda i kraft vid tidpunkt,

som svarar mot den, då elskatteförordningen trädde i kraft. Med hänsyn

härtill böra ändringarna genomföras med tillämpning från den 20 juni 1952.

Elskatteförordningen innehåller en övergångsbestämmelse av innebörd, att

förbrukare skulle ha att erlägga elskatt för kraft, som förbrukades efter

första mätaravläsning efter förordningens ikraftträdande. Ett liknande övergångsstadgande

torde böra erfordras nu, med hänsyn till att elskatt bör uttagas

av den, som till följd av ändringsförfattniingen blir fri från elskatt, intill

första mätaravläsningen efter ändringsförfattningens ikraftträdande. Viss

övergångsbestämmelse erfordras även för reglering av elskatten å fasta

avgifter och effektavgifter, som erläggas för helt år eller eljest viss bestämd

tid.

Inom finansdepartementet har med iakttagande av vad i det föregående

anförts upprättats förslag till förordning angående ändring i elskatteförordningen.

Skatteintäkterna ha beräknats till 30 miljoner kronor för helt år räknat.

För budgetåret 1952/53 kommer härjämte att såsom elskatt övergångsvis

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

15

inflyta vissa skatteintäkter, vilka äro att hänföra till kraft för borgerlig förbrukning.

Dessa intäkter kunna uppskattas till 15 miljoner kronor. Sammanlagt

skulle alltså elskatt under nästkommande budgetår kunna beräknas

komma att inflyta med 45 miljoner kronor.

Den förordade skatteomläggningen kan väntas medföra en icke oväsentlig

minskning i kontrollstyrelsens arbete med tillsynen över elskatten. På

grund av den betydande eftersläpningen i skatteredovisning och skattekontroll

torde anslagsbehovet för budgetåret 1952/53 dock icke komma att påverkas

nämnvärt.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att antaga det inom finansdepartementet

upprättade förslaget till förordning angående ändring i förordningen den

1 juni 1951 (nr 374) om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordningen).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Fjellander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1952:46 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 1 juni 1951 s. 1 i texten