Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av §§ 13 och 15 riksdagsordningen samt till lag med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956

1952-03-28 · 58 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 57 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:175, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 13 och 15 riksdagsordningen samt till lag med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

1

Nr 175.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av §§ 13 och 15 riksdagsordningen samt till

lag med vissa bestämmelser om val till riksdagens

andra kammare för perioden 1953—1956; given

Stockholms slott den 28 mars 1952.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t

härmed

dels till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid

fogat förslag till ändrad lydelse av §§ 13 och 15 riksdagsordningen,

dels ock föreslå riksdagen att antaga bilagda förslag till lag med vissa bestämmelser

om val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att vid andrakammarval för perioden 1953—1956

den nuvarande d’Hondtska regeln för mandatfördelning mellan partierna

i en valkrets skall ersättas av en annan metod, som medför större proportionell

rättvisa mellan partierna. I samband med detta förslag, som måste

antagas minska behovet av kartellbildning, föreslås att för nämnda val den

nuvarande möjligheten att å valsedel angiva särskilda kartell- och fraktionsbeteckningar

icke skall föreligga.

För att icke på grund av ojämnheter i befolkningsutvecklingen skall

uppkomma valkretsar med alltför få mandat, föreslås den ändringen i riksdagsordningen,

att varje valkrets skall vara tillförsäkrad minst fem mandat

eller — om kretsen på grund av sitt befolkningstal är berättigad till

mindre än tre mandat — minst tre mandat. Den överrepresentation, som till

följd härav kan uppkomma för någon eller några valkretsar, skall enligt

förslaget icke medföra någon minskning av antalet mandat i andra valkretsar.

En följd av förslaget i denna del är sålunda att antalet ledamöter i andra

kammaren kan överstiga 230.

J Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 saml. Nr 175.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 13 och 15 riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 13.

Andra kammarens ledamöter skola

till ett antal av tvåhundratrettio

väljas för en tid av fyra år, räknade

från och med januari månads början

året näst efter det, under vilket valet

skett.

§ 15.

1. I varje valkrets väljes, efter

folkmängden vid början av året näst

före den fyraårsperiod, för vilken valen

gälla, en riksdagsman för varje

fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel

av rikets folkmängd.

2. För valkrets, vars folkmängd ej

uppgår till fullt tre tvåhundratrettiondelar

av rikets folkmängd, väljas

dock tre riksdagsmän.

3. Därest det antal riksdagsmän,

som med tillämpning av stadgandena

i 1 och 2 mom. bör utses, icke uppgår

till tvåhundratrettio, skola, för ernående

av detta antal, de valkretsar,

vilkas folkmängd mest överskjuter

de tal, som enligt 1 mom. äro bestämmande

för riksdagsmännens antal

inom valkretsarna, var för sig i

ordning efter överskottens storlek

vara berättigade att välja ytterligare

en riksdagsman. Äro överskottstalen

lika för två eller flera valkretsar, av
-

§ 13.

Andra kammarens ledamöter skola

till antalet vara tvåhundratrettio

eller det högre tal, som föranledes av

stadgandet i 15 § 3 mom. De skola

väljas för en tid av fyra år, räknade

från och med januari månads böljan

året näst efter det, under vilket valet

skett.

§ 15.

1. I varje valkrets väljes, efter

folkmängden vid början av året näst

före den fyraårsperiod, för vilken valen

gälla, en riksdagsman för varje

fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel

av rikets folkmängd.

2. Därest det antal riksdagsmän,

som med tillämpning av stadgandet i

1 mom. bör utses, icke uppgår till

tvåhundratrettio, skola, för ernående

av detta antal, de valkretsar, vilkas

folkmängd mest överskjuter de tal,

som enligt samma mom. äro bestämmande

för riksdagsmännens antal

inom valkretsarna, var för sig i ordning

efter överskottens storlek vara

berättigade att välja ytterligare en

riksdagsman. Äro överskottstalen lika

för två eller flera valkretsar, avgöres,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

göres, där så är nödigt, företrädet genom

lottning på sätt i 6 § 6 mom. är

stadgat.

4. Det antal

där så är nödigt, företrädet genom

lottning på sätt i 6 § 6 mom. är stadgat.

3. Uppgår det antal riksdagsmän,

som enligt 1 och 2 mom. bör utses i

en valkrets, antingen icke till tre eller

ock till minst tre men ej fem,

skall antalet ökas, i förra fallet till

tre och i senare fallet till fem.

av Konungen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för

perioden 1953—1956.

Med avseende å val och särskilda röstsammanräkningar för besättande

av plats i riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956 förordnas

härigenom, att 56 § 3 mom. lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen

icke skall gälla, att i stället för ettvart av följande lagrum i 1920 års lag,

nämligen 56 § 4 mom., 59 § andra stycket, 79 § första stycket, 81 § och 87 §,

skola här nedan under motsvarande lagrumsbeteckning upptagna bestämmelser

gälla, att vad i 57 § 2 mom. tredje stycket och 72 § sjätte stycket

1920 års lag sägs om samma lag skall gälla jämväl beträffande nu ifrågavarande

lag, att det i 59 § tredje stycket 1920 års lag angivna formuläret

skall ersättas av formulär av den lydelse bilaga vid denna lag utvisar samt

att i 88 § andra stycket 1920 års lag orden »enligt 87 § av lagen om val till

riksdagen» skola utbytas mot orden »enligt lagen med vissa bestämmelser

om val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956».

56 §.

4 mom.

Sedan den tid gått till ända, inom vilken kandidatanmälan må ändras,

skall Konungens befallningshavande ofördröj ligen företaga slutlig prövning

av de inkomna anmälningarna av kandidater. Finnes någon kandidat icke

vara valbar, eller är icke visat, att han lämnat partiet tillstånd att anmäla

honom, skall hans namn å anmälan anses obefintligt.

Över godkända anmälningar upprättar Konungens befallningshavande en

lista. Å denna uppföras partibeteckningarna i bokstavsordning jämte under

varje partibeteckning de av partiet anmälda kandidaterna. Å listan utsättes

även erinran om bestämmelserna i 59 § fjärde stycket lagen den 26 november

1920 om val till riksdagen. Formulär till listan fastställes av Konungen.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende varom i detta mom.

sägs må klagan föras allenast i samband med besvär över valet.

59 §.

Andra stycket.

Å valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckningen (partinamn

eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning);

och skall vad i 68 § lagen den 26 november 1920 om val till

riksdagen sägs om väljarbeteckning avse sådan partibeteckning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 5

79 §.

Första stycket.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som uppenbarligen blivit med avsikt

där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än

ovanför namnen;

vilken upptager mer än en beteckning ovanför namnen;

vilken upptager valkretsbeteckning å annat ställe än nedanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn; dock att då samtliga namn skola

av anledning, som i 80 § andra stycket lagen den 26 november 1920 om val

till riksdagen sägs, anses såsom obefintliga, valsedeln likväl skall tillgodoräknas

det parti, vars partibeteckning den bär.

81 §.

1. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom varje

parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal riksdagsmän

är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning mellan de

namn å partiets valsedlar, vilka avse själva riksdagsmannavalet.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

2. Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står

först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första namn

bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på

gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,

bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst

å sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och

nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående

sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp; däremot

bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör

gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda

rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp av

valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess

rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av

plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om

flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av

förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.

Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med

största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

4. Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till

antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

5. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika partierna

sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket för

varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats, som

blivit ett parti tilldelad, besättes genast så, att partiets första plats tillerkännes

den, vars namn är det första i ordningen inom partiet, partiets andra plats

den, som bär andra namnet i ordningen, partiets tredje plats den, som bär

tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå att den,

som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från ett eller

flera andra partier.

Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu icke fått sig någon plats

tilldelad, genom att partiets rösttal delas med 1,4. Därefter beräknas jämförelsetalet

för varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som

är 1 högre än det dubbla antalet av partiet tilldelade platser. Har samma

person erhållit platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det

antal platser som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;

har någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom

en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar

de å partiets valsedlar upptagna namn, vilka avse själva riksdagsmannavalet,

varder det från vidare jämförelse uteslutet.

6. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står främst

i ordningen inom det parti, som, enligt vad i 5 mom. sägs, har största jämförelsetalet.

7. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning.

87 §.

1. Har någon, som blivit vald till riksdagsman, avsagt sig uppdraget eller

eljest avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit vald, då skall

Konungens befallningshavande ofördröjligen vid offentlig förrättning, så

kungjord, som i 26 § lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen sägs,

verkställa ny röstsammanräkning inom det parti, för vilket den avgångne

blivit vald. Blev den avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen

ske inom det parti, från vilket plats först tilldelades honom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 175.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka

gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades

plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande

av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till riksdagsman,

anses såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står

främst av de för den avgångne riksdagsmannen särskilt upptagna efterträdarenamnen,

eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva riksdagsmannavalet,

som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes,

det namn, som står främst bland samtliga efterträdarenamnen å sedeln.

Den som erhållit högsta rösttalet inträde såsom ledamot i den avgångnes

ställe. Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under

försegling.

2. Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt 1 mom.,

avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd; och skall vid

den nya sammanräkningen såsom förut hänsyn tagas blott till de valsedlar,

som gällde för den först avgångnes namn vid den sammanräkning, då

namnet tilldelades plats i ordningen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I lag eller särskild författning förekommande hänvisning till stadgande,

vilket ersatts av bestämmelse i denna lag, skall avse sistnämnda bestämmelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Bilaga.

Formulär till s. k. spaltad valsedel, som må användas vid val till riksdagens

andra kammare för perioden 1953—1956.

Plats för partibeteckning

0

Plats för valkretsbeteckning

Valsedelns storlek och antalet rum å sedeln må lämpas efter behovet.

Vänstra sidan är avsedd för riksdag smanna- och efterträdarenamn; högra

sidan år avsedd för särskilda efterträdarenamn.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 28 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring av

gällande regler för val till riksdagens andra kammare.

Föredraganden anför följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1950 tillkallade

jag samma dag ledamoten av riksdagens första kammare landshövdingen K.

J. Olsson, ordförande, ledamoten av första kammaren direktören, numera

borgarrådet J. Bergvall, borgmästaren C. O. Engqvist, ledamoten av andra

kammaren professorn E. Håstad, ledamoten av andra kammaren folkskolläraren

G. Skoglund, ledamoten av första kammaren professorn S. Wahlund

och ledamoten av andra kammaren sekreteraren A. Wallentheim att verkställa

utredning rörande frågorna om införande av beslutande folkomröstning,

om reformering av det proportionella valsystemet vid andrakammarval

och om revision av bestämmelserna om stads indelning i valkretsar. Utredningsmännen,

vilka antogo benämningen 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning,

bedriva arbetet i etapper, av vilka den första gällt det proportionella

valsättet vid andrakammarvalen. Efter att ha slutfört sitt arbete i

denna första del, har utredningen den 28 november 1951 avgivit betänkande,

del I, angående det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra

kammare (SOU 1951:58), innefattande förslag till lag angående ändrad

lydelse av 30, 81, 90 och 91 §§ lagen den 26 november 1920 (nr 796) om

val till riksdagen. Yttranden över detta betänkande ha efter remiss avgivits

av länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Kronobergs

län har vid sitt yttrande fogat ett yttrande av magistraten i Växjö. Vidare

har ledamoten av riksdagens andra kammare herr O. Nyberg inkommit med

eu framställning i ärendet.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kangl. Maj:ts proposition nr 175.

Inledning.

Gällande ordning för valen till riksdagens andra kammare.

Proportionellt valsätt vid valen till riksdagens andra kammare infördes år

1909 i samband med utvidgning av rösträtten till denna kammare. Lilyiande

bestämmelser om proportionellt valsätt infördes samtidigt för valen till första

kammaren, för val till landsting och stadsfullmäktige samt för val av riksdagens

utskott. Jämväl för vissa val inom kommunala representationer ävensom

för val till kommunalfullmäktige ha motsvarande regler sedermera

upptagits.

Den metod för proportionella val, vilken vunnit tillämpning i Sverige,

grundar sig på en av belgiern Victor d’Hondt anvisad fördelningsregel.

Valordningen för valen till andra kammaren regleras genom riksdagsordningen

(RO) samt lagen om val till riksdagen av den 26 november 1920 med

däri senare vidtagna ändringar (VL).

I § 13 RO fastställes att andra kammarens 230 ledamöter som regel skola

väljas för en tid av fyra år.

Valen förrättas i valkretsar.

Beträffande valkretsindelningen hänvisar RO i § 14 till vallagen. Enligt

30 § VL utgör antalet andrakammarkretsar 28. Till grund för denna indelning

ligger länsindelningen. Flertalet län, liksom Stockholms stad, bilda

sålunda var sin valkrets. Tre län äro vart för sig delade i två valkretsar.

Detta gäller Göteborgs och Bohus län, där Göteborgs stad utgör en valkrets

och länets landstingsområde en, vidare Malmöhus län, där städerna Malmö,

Hälsingborg, Landskrona och Lund tillsammans bilda den s. k. fyrstadskretsen

medan övriga delar av länet utgöra en valkrets, samt slutligen Älvsborgs

län, som är delat i en nordlig och en sydlig valkrets.

Det antal riksdagsmän, som varje valkrets äger utse, regleras enlig § 15 RO

vart fjärde år efter folkmängden, närmare bestämt efter befolkningstalen

vid början av året näst före varje andrakammarperiod. För varje fullt tal

motsvarande 1/230 av rikets folkmängd utses en ledamot av andra kammaren,

dock icke i någon valkrets mindre än tre ledamöter. Om vid tillämpning

av nämnda regel icke samtliga 230 platser kunde fördelas, tilldelas

återstående platser de valkretsar, som efter den första fördelningen uppvisa

de största överskotten i fråga om folkmängd. För fyraårsperioden 1949—1952

har enligt dessa bestämmelser antalet platser i andra kammaren för varje

valkrets fastställts genom KK den 8 maj 1948 (nr 211).

Då valkretsarna förete betydande olikheter i fråga om befolkningens

storlek, växlar i anslutning därtill antalet mandat i kretsarna. Nu gällande

fördelning av mandaten på valkretsarna belyses av följande sammanställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

11

Antal

valkretsar

1 ...........

Antal

mandat i

varje krets

........... 24

Antal

valkretsar

5 ...........

Antal

mandat 1

varje krets

8

1 ...........

........... 12

2 ...........

.......... 7

2 ...........

........... 11

2 ...........

........... 6

1 ...........

........... 10

6 ...........

........... 5

7 ...........

........... 9

1 ...........

........... 3

Den folkrikaste valkretsen utgöres av Stockholms stad (över 700 000 inv.),

där således väljas 24 andrakammarledamöter. Den till folkmängden minsta

kretsen är Gotlands län (ej fullt 60 000 inv.), inom vilken utses endast 3

ledamöter. Detta antal är för övrigt beroende av den förut omnämnda bestämmelsen

att icke inom någon valkrets mandaten må vara färre än 3.

Befolkningstalen för övriga valkretsar ligga mellan ca 350 000 och 140 000.

Som framgår av tabellen utses i dessa kretsar högst 12 och lägst 5 riksdagsmän.

I fråga om valmetoden gives i § 18 RO det grundläggande stadgandet att

valen till andra kammaren skola vara omedelbara och proportionella samt

att vid valen lika röst tillkommer varje röstande. Alla bestämmelser för den

närmare regleringen av den proportionella metoden återfinnas i vallagen.

Fördelningsför farandet efter ett val grundas på användningen av välj arbeteckningar.

Härom stadgas i 59 § VL. Dylika beteckningar avse att särskilja

olika grupper av väljare eller samverkande sådana grupper eller olika

meningsriktningar. Å valsedel skall finnas minst en väljarbeteckning, och

högst tre sådana beteckningar kunna samtidigt användas å en valsedel. I

sistnämnda fall utgöras beteckningarna i allmänhet av en kartellbeteckning,

en partibeteckning och en fraktionsbeteckning.

Åt välj arbeteckningar kan beredas visst skydd genom ett registrerings- och

anmälningsförfarande. Bestämmelserna härom — vilka tillkommo genom en

lagändring år 1935 —- innebära emellertid icke skyldighet att hos myndighet

anmäla en väljarbeteckning för att denna skall få användas vid val. Stadgandena

rörande nämnda förfarande äro intagna i 55 och 56 §§ VL. Enligt

54 § äger sålunda parti ansöka om registrering av partibeteckning, vilket

sker hos inrikesdepartementet. Partier, vilka fått partibeteckningar registrerade

och vid ett val ämna samverka i kartell, kunna jämlikt 56 § gemensamt

anmäla kartellbeteckning hos KB. För anmälan av kartell förutsättes, liksom

för att partibeteckning skall vid ett visst val åtnjuta skydd, att parti hos

KB anmält kandidater. För undvikande av valmissbruk må kartellbeteckning

och registrerad partibeteckning, avseende ett parti som deltager i kartellen,

användas endast i samband med varandra såsom första respektive andra väljarbeteckning.

Av liknande skäl skall, när å valsedel användes registrerad

väljarbeteckning för parti som anmält kandidater, såsom första namn å

sedeln upptagas en av de anmälda kandidaterna.

Tillvägagångssättet vid röstsammanräkningen regleras i 81 § VL. De valsedlar,

som befunnits giltiga, ordnas till en början efter välj arbeteckningar.

Valsedlar med samma första beteckning sammanföras därvid i särskilda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

grupper (A-grupper). I den mån en andra välj arbeteckning förekommer,

bildas inom A-grupperna nya grupper (B-grupper). Inom dessa sker en liknande

uppdelning, därest en tredje väljarbeteckning kommit till användning

(C-grupper). Genom särskilda uträkningar bestämmes därefter så långt

erforderligt ordningsföljden mellan kandidaterna inom de olika grupperna.

Slutligen vidtager fördelningen av mandaten mellan A-grupperna. Denna

fördelning sker i enlighet med d’Hondts metod med ledning av särskilda för

grupperna gällande jämförelsetal. För varje grupp utgöres jämförelsetalet

av gruppens rösttal så länge gruppen ej erhållit någon plats. Därefter erhålles

gruppens jämförelsetal genom att dela rösttalet med antalet redan erhållna

platser, ökat med 1. Då samma princip ligger till grund jämväl för den dessförinnan

verkställda uträkningen av ordningsföljden mellan kandidaterna,

kommer även fördelningen av mandat mellan B-grupper tillhörande samma

A-grupp samt mellan C-grupper tillhörande samma B-grupp att ske enligt

d’Hondts regel.

Närmare anvisningar för röstsammanräkningen ha meddelats genom KK

den 17 mars 1954- (nr 86) i anslutning till fastställande av erforderliga

formulär.

Utredningens tillsättande.

Vid 1949 års riksdag väcktes frågan om en revision av det gällande systemet

för proportionella val. I de likalydande motionerna 1:51 av herr Elon

Andersson m. fl. och 11:52 av herr Carlström m. fl. hemställdes, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj :t göra framställning om en skyndsam och

förutsättningslös utredning av möjligheterna att tillförsäkra de olika partierna

mandat i förhållande till deras samlade rösttal samt om framläggande

för riksdagen av de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. I

motionerna erinrades dels om system med tilläggs- och riksmandat dels om

andra grundregler för mandatfördelningen än den d’Hondtska metoden. I

de ävenledes likalydande motionerna I: 190 av herr Wahlund m. fl. och

II: 238 av herrar Eriksson i Näs och Jonsson i Skedsbygd yrkades att riksdagen

hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning i syfte att åvägabringa

ändamålsenliga valmetoder. I den till grund för sistnämnda yrkande anförda

motiveringen utvecklades främst tanken på att —- för att ernå större

rättvisa vid valen och göra kartellbildning överflödig — i stället för d’Hondts

fördelningsregel tillämpa den s. k. uddatalsmetoden eller liknande beräkningssätt.

Konstitutionsutskottet tillstyrkte (uti. nr 20) i anledning av motionerna en

utredning av frågan om reformering av det proportionella valsystemet vid

andrakammarvalen i anslutning till vissa av utskottet angivna riktlinjer.

I sitt utlåtande i ämnet framhöll utskottet att tanken på en återgång till

det tidigare tillämpade systemet med majoritetsval numera finge anses sakna

aktualitet. Emellertid erinrades om att sedan länge krav rests på en reformering

av valmetoden i vissa hänseenden, vilka reformkrav kommit att

åsyfta åvägabringande av en valmetod, som å ena sidan gåve större proportionell

rättvisa än den nuvarande och å andra sidan gjorde kartellbildningar

onödiga. Utskottet fortsatte:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

13

Enligt utskottets mening kunna de angivna reformkraven icke frånkännas

ett visst berättigande. Det är obestridligt, att det gällande valsystemet icke

skänker en tillfredsställande proportionell rättvisa. Den korrigeringsmöjlighet,

som ligger i samgåendet i kartell, förmår icke helt motverka tendensen i valsystemet

att gynna de större partierna. Systemet med kartellbildningar är

enligt utskottets mening förenat med uppenbara olägenheter. Utskottet vill

fördenskull förorda, att en utredning kommer till stånd om möjligheterna att,

utan eftersättande av andra värden inom det politiska livet, vinna större proportionell

rättvisa vid mandatfördelningen mellan partierna, samtidigt som

det nuvarande kartellsystemet avskaffas.

Såsom utgångspunkt för en reform på förevarande område borde enligt

utskottets mening uppställas det kravet, att valsystemet i görligaste

mån skulle giva ett rättvist resultat icke blott vid nu rådande röstfördelning

mellan partierna utan även vid framdeles tänkbara väsentliga förskjutningar

i röstfördelningen. Valsystemet finge alltså icke vara konstruerat med

tanke på att i nuvarande läge gynna visst parti eller vissa grupper av partier.

I utskottets utlåtande erinrades vidare om olika utvägar, vilka kunde

komma i betraktande för att ernå en rättvisare mandatfördelning mellan

partierna. Beträffande själva fördelningssystemet framhölls bl. a. att, såvitt

utskottet kunnat finna, anledning saknades att frångå den d’Hondtska fördelningsmetoden.

Denna vilade enligt utskottets uppfattning på en riktig

tankegång och uppvisade därjämte de fördelarna, att den kunde tillämpas

vid alla former av val och att den vunnit hävd i det allmänna medvetandet.

I trots därav ville utskottet icke motsätta sig att även frågan om själva fördelningsmetodens

utformning omprövades i nu förevarande sammanhang.

Utskottet underströk emellertid därvid än en gång det såsom utgångspunkt

för en reform på förevarande område av utskottet uppställda kravet, att

valsystemet skulle giva ett ur rättvisesynpunkt tillfredsställande resultat icke

blott vid nu rådande röstfördelning mellan partierna utan även vid framdeles

tänkbara förskjutningar i röstfördelningen.

Konstitutionsutskottets utlåtande godkändes, efter debatt, av riksdagens

båda kamrar. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 7 maj 1949 (nr 208) hemställde

riksdagen därefter om ifrågavarande utredning.

I direktiven för utredningen anförde jag — efter att ha berört frågan om

införande i den svenska författningen av beslutande folkomröstning — angående

valsättet vid andrakammarvalen följande:

Även om beslutande folkomröstning skulle införas, måste dock strävandena

efter att skapa ett uttryck för folkviljan framför allt inriktas på att få

fram lämpliga regler för folkrepresentationens utväljande. Av den i det föregående

lämnade redogörelsen framgår att det nuvarande valsystemet för

andrakammarval ansetts icke ge full rättvisa. Häremot kan tydligen invändas

att valsystemet avsiktligt utformats så att icke folkrepresentationen skall

bli alltför mycket uppsplittrad i småpartier. Även med tillbörligt beaktande

av denna viktiga synpunkt kan det emellertid uppstå vissa icke nödvändiga

ojämnheter genom vårt valkretssystem, särskilt därigenom att flera

av valkretsarna äro väl små för att det proportionella systemet skall komma

till sin rätt och hindra tillfälligheter från att spela eu alltför stor roll för

valresultatet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

I det förut nämnda utlåtandet av konstitutionsutskottet vid 1949 års riksdag

(nr 20/1949) angivas olika utvägar för att vinna bättre proportionell

rättvisa än för närvarande. I detta hänseende har utskottet bl. a. erinrat

om de förslag att i en eller annan form anordna ett utjämningsförfarande,

som vid skilda tillfällen framförts. Det är emellertid tänkbart att även andra

än de av utskottet angivna möjligheterna kunna finnas. Utskottet har framhållit

att det nuvarande systemet med kartellbildningar är förenat med uppenbara

olägenheter. En av målsättningarna för utredningsarbetet bör enligt

utskottets mening därför vara att kartellsystemet skall kunna avskaffas.

Detta uttalande vill jag understryka.

I likhet med riksdagen anser jag att hela det hithörande problemkomplexet

bör göras till föremål för en allsidig utredning.

Yerkningarna av gällande proportions val system.

I kapitel V av betänkandet har utredningen framlagt resultatet av en undersökning

rörande verkningssättet i proportionellt avseende av det nu tilllämpade

valsystemet. I en tabellbilaga ha sammanförts uppgifter om den

totala röst- och mandatfördelningen på olika partier vid samtliga andrakammarval

som hållits sedan det proportionella valsättets införande. Därav

framgår även över- resp. underrepresentationen vid valen för varje deltagande

parti i förhållande till en fullt riksproportionell fördelning av mandaten.

En sammanställning av sammanlagda avvikelserna, uttryckta i antal

mandat, från riksproportionaliteten vid varje val dels enligt det faktiska

valutslaget och dels för den händelse valsamverkan mellan partier icke förekommit

visar följande:

V a 1

Verklig

avvikelse;

antal mandat

Avvikelse enl.

d’Hondt utan

valsamverkan;

antal mandat

1911 ..............................

9

8

1914 (våren) ......................

4

6

1914 (hösten) ......................

5

6

1917 ..............................

16

20

1920 ..............................

14

15

1921 ..............................

10

9

1924 ..............................

14

lf>

1928 ..............................

10

13

1932 ..............................

13

17

1936 ..............................

12

19

1940 ..............................

10

18

1944 ..............................

13

19

1948 ..............................

11

13

Genomsnittlig avvikelse:

samtliga val ......................

10,8

13,7

valen 1911—20 ....................

9,6

11,0

valen 1921—28 ....................

11,8

12,3

valen 1932—48 ....................

11,8

17,2

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Att proportionsvalsmetoden sålunda under de första åren av sin tillämpning

lämnade från riksproportionell synpunkt tämligen jämna resultat sammanhängde

— enligt vad utredningen framhåller — med att de tävlande

partierna då endast voro tre till antalet och dessutom ungefär jämnstarka.

Vid 1917 års val, då sex partier av skiftande storlek deltogo, blevo proportionalitetsavvikelserna

mera framträdande. Efter 1917 ha avvikelserna i de

faktiska valutslagen från en strikt riksproportionell fördelning icke någon

gång varit fullt så omfattande som nämnda år men har likväl förblivit

ganska betydande.

Utredningen anför, att vid samtliga val alltsedan det proportionella valsättets

införande förekommit teknisk samverkan mellan partier genom kartell

eller liknande förfarande. Inverkan av dylik samverkan på riksfördelningen

vid de olika valen framgår av den tidigare lämnade sammanställningen av

avvikelser från riksproportionaliteten. Ännu vid de under 1920-talet förrättade

valen voro verkningarna av kartellsystemet, såsom tabellen utvisar, begränsade.

Anledningen härtill var enligt utredningen att enhetlig partisamverkan

över hela landet endast undantagsvis förekom under denna tid, att

flera karteller ofta stodo mot varandra i valkretsarna samt att även de

största partierna i viss utsträckning deltogo i bildande av kartell. Med början

av 1930-talet blevo verkningarna av kartellsystemet tydligare. Valen

under perioden 1932—1948 visade sålunda utan undantag lägre siffror för

de verkliga avvikelserna från en fullt proportionell fördelning än för de

avvikelser som skulle följt, om karteller ej funnits. Genomsnittligt utgöra

avvikelserna vid dessa val enligt de faktiska resultaten 11,8 mandat; utan

kartellförfarande skulle de uppgått till 17,2 mandat. Genom kartellerna ha

alltså proportionalitetsavvikelserna nedbringats med nära en tredjedel.

Utredningen framhåller att det enligt gällande fördelningssystem i allmänhet

vore de stora partierna eller väljargrupperna som överrepresenterades,

medan de mindre grupperna ofta icke uppnådde en fullt proportionell

representation. Den över- resp. underrepresentation, som vid de senaste fem

andrakammarvalen skulle ha uppkommit för partierna därest karteller icke

använts, fördelar sig på större och mindre partier enligt följande av utredningen

upprättade tabell (endast partier som erhållit mandat medräknade):

Partiernas rösttal

i % av antalet

giltiga röster

Antal fall

vid de fem

valen

Överrepresentation ( + ) och

underrepresentation (—); %

Den genomsnittliga

över- och under- representationen

uttryckt i antal

mandat

Lägst

Högst

Genomsnitt

över 40

5

+ 5,2

+ 8,6

+ 7,4

+ 17

30-40

—

—

—

—

_

O

ce

1

O

2

+ 0,7

+ 0,8

+ 0,76

+ 1,7

10-20

131 3

+ 0,2

+ 0,7

+ 0,6

+ 1,1

Ilo

- 0,6

- 3,6

- 2,0

- 4,6

under 10

8

- 0,6

- 2,7

- 2,0

- 4,6

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Beträffande slutligen fördelningen av mandat i valkretsarna enligt det nuvarande

systemet anmärker utredningen, att den d’Hondtska fördelningsregeln

— åtminstone i de större av de nuvarande andrakammarkretsarna

-—- gåve resultat, vilka i allmänhet kunde anses som i stort sett rättvisande.

Emellertid ställdes enligt d’Hondts regel jämförelsevis stora krav på storleken

av en politisk grupp för att den vid fördelningen skulle erhålla ett

mandat. Särskilt i små valkretsar kunde därför ibland även sådana politiska

meningsriktningar, vilka omfattades av en ej obetydlig del av befolkningen

i valkretsen, förbli orepresenterade. Även till följd av kartellbildning

uppkomme inom valkretsarna i vissa fall påtagliga ojämnheter i fördelningen

av mandaten partierna emellan.

Betänkandet,

Allmänna utgångspunkter för en reform.

Kapitel VI i betänkandet innehåller en redogörelse för vad utredningen

ansett böra vara allmänna utgångspunkter för en valsättsreform. Utredningen

anför härom till en början:

När mot gällande system för valen till riksdagens andra kammare framkommit

sådana anmärkningar för bristande proportionalitet som föranlett

ifrågavarande utredning, bär därmed främst syftats på att mindre partier,

vilka vid valen framgå vart för sig, i allmänhet icke erhålla det antal mandat

som svarar mot deras andelar av det samlade rösttalet i riket, medan å

andra sidan stora partier kunna bli avsevärt överrepresenterade. Denna tendens

hos systemet medför icke endast att sådana grupper, som med hänsyn

till sin ringa storlek knappast kunna anses äga berättigade anspråk på representation

vid valen, helt eller delvis uteslutas. Även partier, vilka omfatta

en avsevärd del av befolkningen utan att likväl höra till de allra största,

få i regel finna sig i att bli ej oväsentligt underrepresenterade. Risken för

ofullständig representation har föranlett partierna att i stor utsträckning

samverka vid valen genom att sammansluta sig i kartell. Denna utväg leder

emellertid icke alltid till åsyftad utjämning.---Framför allt kan från

allmän synpunkt mot kartellväsendet invändas att ett parti kan ställas inför

valet att antingen ingå kartell med ett annat parti, vars politiska inriktning

avviker från det egna partiets i sådan grad att en dylik samverkan ej

för partiet framstår som naturlig och önskvärd, eller riskera att bli avsevärt

underrepresenterat i riksdagen. För väljarnas del kan förfarandet även få till

följd att de nödgas stödja ett parti, vars politik i väsentliga frågor av dem

ogillas. Såväl från riksdagens sida som i de av departementschefen meddelade

direktiven för utredningen har också understrukits önskvärdheten av

att kartellväsendet avskaffas.

Utredningen berör härefter frågan om förhållandet mellan riksproportionalitet

och valkretsproportionalitet och yttrar härom:

Ojämnheterna i partirepresentationen sammanhänga, enligt vad den gjorda

undersökningen utvisar, med att riket för mandatfördelningen är uppdelat

i ett betydande antal valkretsar. Det skulle med anledning härav kunna

ifrågasättas, om ett bibehållade av valkretsindelningen över huvud taget

är nödvändigt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Under antagande att frågan endast gällde att åstadkomma största möjliga

rättvisa mellan partierna, skulle tydligen samtliga mandat omedelbart

kunna fördelas med ledning av partiernas sammanlagda röstsiffror för riket.

Områdena för de nuvarande valkretsarna skulle för sådant fall kunna

bibehållas såsom enheter för fullgörande av de administrativa åtgärderna i

samband med valen liksom för en förberedande sammanräkning av där avgivna

röster. Den slutliga sammanräkningen samt fördelningen av mandaten

skulle däremot verkställas centralt för riket såsom en valkrets. En dylik

ordning har sedan länge tillämpats i Nederländerna vid valen till den folkvalda

kammaren. Enligt ett valsystem uppbyggt efter dessa grunder kunna

partierna utan svårighet tilldelas mandat i nära överensstämmelse med riksfördelningen

av rösterna. -—---

När man i vårt land bestämt sig för röstning och mandatfördelning valkretsvis

ha emellertid andra skäl än önskvärdheten av största möjliga proportionella

rättvisa partierna emellan varit bestämmande. Landets stora geografiska

utsträckning, växlande naturförhållanden och näringsgeografiska

betingelser samt ofta bristfälliga kommunikationer göra att provinsintressena

spela en större roll än i länder av annan struktur. Inom de olika landsdelarna

anser man sig ha betydande lokala intressen att tillvarataga. Sedan

gammalt ha också ledamöterna av andra kammaren, oavsett partitillhörighet,

i viss mån framstått som representanter för just den landsdel, inom vilken de

blivit valda. För svenska förhållanden måste det därför anses naturligt att valen

till andra kammaren liksom hittills förrättas valkretsvis, så att de röster

som avgivas inom ett avgränsat område i första hand få vara avgörande

för vilka representanter som skola utses från den ifrågavarande landsdelen.

Ett sammanförande av rösterna för hela riket och en med ledning därav

företagen central fördelning av samtliga mandat till andra kammaren skulle

även innebära risk för en mekanisering av valproceduren och ett tillbaka
skjutande

av det personliga momentet vid valen.--— En reform av

detta slag torde icke från något håll förordas. Även folkomröstnings- och valsättsutredningen

utgår på grund av vad sålunda anförts från att valkretsvalen

alltjämt skola bibehållas.

Av det sagda framgår att frågan om proportionaliteten vid andrakammarvalen

ej kan betraktas enbart från synpunkten av partiernas representation

i kammaren i förhållande till deras sammanlagda rösttal i riket

utan även måste ses mot bakgrunden av resultaten i de skilda valkretsarna.

Då de röstningsresultat som vid valen uppnås i de särskilda valkretsarna i

första hand skola läggas till grund för fördelningen av mandaten, torde man

— hur valsystemet i övrigt än närmare utformas — alltid få räkna med

en del avvikelser från en fullt riksproportionell fördelning. Vissa tekniska

lösningar för att i större utsträckning än enligt nuvarande system tillgodose

kravet på riksproportionalitet vid valen ha sålunda en benägenhet att medföra

ökade avsteg från valutslagen i kretsarna. Vid prövning av olika vägar

för åstadkommande av önskad proportionalitet vid andrakammarvalen måste

därför riks- och valkretssynpunkterna vägas mot varandra.

I betänkandet framhålles vidare i detta sammanhang, att utöver proportionalitetskravet

uppenbarligen även åtskilliga andra synpunkter gjorde sig

gällande, vilka påverkade lösningen av rcpresentationsproblemct. Det vore

sålunda ett naturligt önskemål att valordningen icke vore alltför invecklad

utan såvitt möjligt byggde på enkla och klara principer. Härför talade ej

endast hänsyn till myndigheternas arbete och möjligheterna att snabbt

beräkna resultaten av valen. Vid ett demokratiskt styrelsesätt vore det även

2 Ttihang till riksdagens protokoll 1!)~>2. I samt. Xr 17-i.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

angeläget att grunddragen av det förfarande som användes för att tillsätta

folkrepresentationen •— liksom de allmänna principerna för demokratiens

arbetsformer i övrigt — kunde förstås av envar.

Utredningen fortsätter:

Bland de allmänna krav som måste ställas på valsystemet är vidare att

detta skall i sin mån främja ett gott personval samt såvitt möjligt bidraga

till att upprätthålla och stärka intresset för valen. Nu nämnda faktorer torde

i viss mån vara avhängiga av varandra. Sålunda är det otvivelaktigt ägnat

att skänka större intresse åt valakten, om väljarnas insats vid valen ej

begränsas till att de ge sin anslutning till det ena eller det andra partiet

utan de därjämte ha möjlighet att verka för val av just de kandidater, som

av dem anses mest önskvärda. Å andra sidan kan ett bristande valintresse

lätt ta sig uttryck i att väljarna i allmänhet ställa sig mer eller mindre likgiltiga

till, vilka kandidater som uppställas vid valen. Det är av nämnda

skäl angeläget att vid utformningen av valsystemet till att bättre motsvara

de partiproportionella kraven de personliga synpunkterna likväl icke trängas

åt sidan.

Vid organisationen av andrakammarvalen kan självfallet icke heller släppas

ur sikte att dessa ytterst måste syfta till att den representation som

framgår ur valen skall kunna väl fylla sin funktion i statslivet. Tydligen

bör proportionalismen lika litet som de övriga principer, från vilka man

vid uppbyggnaden av valsystemet anser sig böra utgå, vinna tillämpning i

vidare mån än som synes förenligt med det nämnda allmänna målet för

valen.

I detta sammanhang är att uppmärksamma att •—- samtidigt som det är

önskvärt att i folkrepresentationen finnas företrädda de olika politiska

meningsriktningar, vilka uppbäras av en icke alltför obetydlig grupp inom

befolkningen -— det jämväl är av största vikt att representationen ej är i

för hög grad splittrad. Åtskilliga exempel från utlandet visa, att en utpräglad

partisplittring kan utgöra ett avgörande hinder för ett effektivt demokratiskt

styrelseskick. Även om vilja till samarbete finnes mellan skilda

politiska grupper synes det ofrånkomligt att, om representationen är uppdelad

på ett stort antal olika partier, svårigheterna måste ökas att där finna

ett tillräckligt fast underlag för en positiv politik inom skilda områden av

statslivet. Särskilt vid parlamentarisk styrelseform såsom i vårt land, där

sammansättningen av andra kammaren är avgörande även för regeringsbildningen,

torde närvaron av stora, fast organiserade grupper inom kammaren

vara en nödvändig förutsättning för det politiska systemets effektivitet.

Då vid mandatens fördelning efter proportionell grund även grupper omfattande

ett jämförelsevis ringa antal väljare kunna påräkna att bli representerade

i förhållande till sitt rösttal, saknas emellertid i detta fall det

återhållande moment mot uppkomsten av obetydliga småpartier, som särskilt

vid majoritetsval gör sig starkt gällande. Meningsskiftningar utan

större principiell räckvidd liksom mer eller mindre tillfälliga motsättningar

kunna till följd därav vid proportionalitetsvalen läggas till grund för bildande

av nya partier utan risk för underrepresentation. Medan väljarna eljest

för att kunna hävda sig vid valen tvingas samverka i några få stora

partier, kan således proportionalismen underlätta en utveckling mot gruppbildningar

i stort antal och av växlande karaktär samt, i många fall, av

ringa styrka. Av nämnda skäl ligger det, såvitt rör de politiska valen, onekligen

en fara i att ensidigt driva de proportionella synpunkterna.

Att man vid den politiska utvecklingen i Sverige efter införande av pro
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

portionell valmetod hittills i stort sett kunnat undgå onödig partisplittring

utgör ej anledning att bortse från nämnda fara. Just den omständigheten

att proportionalismen ej varit fullständigt genomförd, utan partierna utsatts

för risken av en till och med betydande underrepresentation därest de

ej uppnått anslutning från en avsevärd del av befolkningen, kan ha bidragit

till den i förevarande hänseende gynnsamma utvecklingen.

Vissa, icke alltför obetydliga krav böra vid nu angivna förhållanden alltjämt

upprätthållas för att en väljargrupp skall kunna påräkna någon representation.

Det synes därvid böra vara en allmän regel att endast grupper

av sådan storlek, att de måste anses äga verklig betydelse, skola komma i

fråga. I denna riktning verkar redan den omständigheten att valkretsvalen

bibehållas, enär därigenom förhindras att en grupp med blott ringa anslutning

från väljare i olika delar av landet kan genom sammanräkning av sådana

ströröster erhålla något mandat. Även vid den närmare utformningen

av systemet för mandatfördelningen är det av vikt att den ifrågavarande

synpunkten uppmärksammas.

Den begränsning av representationsrätten för de minsta väljargrupperna,

som sålunda bör upprätthållas även vid en vidgad tillämpning av proportionalitetsprincipen,

måste uppenbarligen vid mandatfördelningen medföra

en viss förskjutning till förmån för större partier, och helt naturligt kommer

nämnda förhållande i första hand de allra största partierna tillgodo.

Den frågan kan ställas, huruvida önskvärdheten att uppnå stabilitet och

effektivitet i det parlamentariska arbetet liksom att erhålla ett fast regeringsunderlag

i andra kammaren i och för sig gör det befogat att i särskild

grad tillgodose de största partiernas representation. I detta avseende har

inom utredningen framhållits, att det från den nu angivna synpunkten vore

angeläget att de största partierna i varje fall ej skola riskera att erhålla

färre mandat än som motsvarar deras andelar av det totala antalet röster

och att det ej heller framstode som stötande att partier med en mycket

betydande anslutning bland väljarna bli något överrepresenterade. Å andra

sidan har också den meningen hävdats, att de nämnda stabilitets- och effektivitetskraven

bleve tillbörligt tillgodosedda vid en mera strikt tillämpning

av proportionalitetsprincipen, om blott de minsta grupperna utestängas

från representation. Utredningen vill understryka att ehuru sålunda inom

densamma icke full enighet varit rådande om de allmänna utgångspunkter,

från vilka en prövning bör ske av de olika tekniska möjligheter som erbjuda

sig för en reform av andrakammarvalen, det övervägande flertalet av utredningens

ledamöter likväl funnit sig kunna enas om en gemensam lösningför

en valreform.

För en reform av det proportionella systemet vid andrakammarvalen efter

de angivna riktlinjerna erbjuda sig enligt utredningen i huvudsak tre

olika vägar, nämligen 1) en utvidgning av valkretsarna, 2) införande av ett

.särskilt utjämningsförfarande och 3) övergång till annan fördelningsmetod

än d’Hondts regel.

I betänkandet behandlas de angivna reformvägarna var för sig (kap VII

—IX).

Valkretsindelningen.

Beträffande valkretsindelningen anmärker utredningen inledningsvis, att

vid proportionella val stora valkretsar av naturliga skäl erbjöde bättre förutsättningar

än småvalkretsar för eu jämn fördelning av mandaten. I val
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

kretsar med ett jämförelsevis betydande antal platser kunde olika politiska

meningsriktningar lättare uppnå mandat, och till följd av det större mandatantalet

kunde representationen i dessa kretsar även i övrigt närmare anslutas

till styrkeförhållandena mellan partierna inom väljarkåren. Den i allmänhet

jämnare fördelningen av mandaten inom stora valkretsar liksom den

omständigheten att kretsarna vore jämförelsevis få förbättrade även utsikterna

att för valområdet i dess helhet uppnå ett proportionellt sett rättvisande

resultat vid valen. Det kunde därför enligt utredningen från proportionell

synpunkt vara önskvärt att förstora åtminstone de mindre av de

nuvarande andrakammarkretsarna.

Vid tidigare överväganden rörande valkretsindelningen har — framhåller

utredningen — mot stora valkretsar invänts framför allt att valproceduren i

dessa bleve alltför mekaniserad och invecklad. Utredningen fortsätter:

Om valkretsarna göras alltför stora, kan det finnas en viss fara för att

den direkta kontakten mellan väljarna och de av dem utsedda representanterna

minskas. En olägenhet av de långa kandidatlistor som erfordras vid

val i en stor valkrets är sålunda att väljarna i allmänhet endast i begränsad

utsträckning kunna äga någon närmare kännedom om de kandidater, på

vilka de rösta. I stora valkretsar kan även den för valen nödvändiga samverkan

mellan väljarna försvåras. Detta gäller särskilt glest befolkade trakter,

där valkretsarna komma att omfatta vidsträckta områden och de stora

avstånden bidraga till en viss isolering. En för stark centralisering av den

politiska verksamheten kan bli följden, och de lokala intressena kunna få

svårare att göra sig gällande vid nomineringen av kandidater.

Utredningen anför vidare, att vid valkretsindelningens utformande man

självfallet borde taga i sikte att valkretsarna skulle utgöra med hänsyn till

befolkningens levnadsförhållanden och intressen, kommunikationsleder och

det ekonomiska livet i övrigt så naturliga enheter som möjligt. Från denna

synpunkt betraktad måste den nuvarande indelningen, som i huvudsak anslöte

sig till länsindelningen, anses innebära betydande fördelar. Om större

valkretsar än länen skulle inrättas, syntes detta böra ske genom sammanslagning

av närbelägna län till en valkrets i sådana fall, där befolkningsförhållandena

kunde anses göra ett dylikt sammanförande möjligt. Främst

komme därvid i fråga att sammanföra de med hänsyn till folkmängden

minsta länen till större enheter. I de fall där ett län nu omfattade mer än

en andrakammarvalkrets kunde även övervägas, huruvida denna uppdelning

alltjämt borde bestå.

Från nu angivna utgångspunkter har utredningen prövat olika möjligheter

till utvidgning av valkretsarna. Utredningen har härvid funnit, att

enbart en förstoring av de minsta andrakammarkretsarna icke vore tillfyllest

för att vid valen säkerställa en tillräckligt rättvisande fördelning av

mandaten mellan partierna. Förutsatt att d’Hondts regel bibehölles och ett

särskilt utjämningsförfarande ej anordnades, skulle det enligt utredningen

för att undgå kartellsystemet i stället bli erforderligt att inrätta t. o. m,

större valkretsar än de nuvarande 19 förstakammarkretsarna. En så vittgående

reform av valkretsindelningen för valen till andra kammaren hade

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Utredningen funnit sig icke kunna förorda. För uppnående av det med utredningen

avsedda syftet förelåge möjligheten att i stället utbyta d’Hondts

regel mot någon annan fördelningsmetod. Frågan om de minsta valkretsarnas

ställning borde dock — oavsett vilken fördelningsmetod som än

vunne tillämpning — underkastas särskild prövning. Om flera valkretsar

funnes, av vilka var och en hade ett snävt begränsat mandatantal, följde härav

icke blott att man inom dessa kretsar vanligen måste nöja sig med en

fördelning, som endast mycket approximativt kunde sägas motsvara proportionell

rättvisa; även för riket i dess helhet bleve valutslagen under sådana

förhållanden i viss mån osäkra.

Beträffande den minsta av de nuvarande andrakammarkretsarna — Gotlands

län med endast tre mandat —- föreligga enligt utredningens mening

på grund av det avskilda läget svårigheter att finna en tillfredsställande

lösning vid ett sammanförande med annan valkrets. Någon ändring för Gotlands

del föreslås därför icke.

Sedan den nu gällande valkretsindelningen infördes år 1921 har — påpekas

det i betänkandet — till följd av olikheter i befolkningsutvecklingen

inom skilda delar av landet antalet valkretsar med blott fem mandat ökat

från tre till sex. De nuvarande 5-manskretsarna äro Uppsala, Kronobergs,

Blekinge, Hallands och Jämtlands län samt Älvsborgs läns södra valkrets.

Redan den nämnda ökningen finner utredningen betänklig med hänsyn till

svårigheterna att ernå en någorlunda rättvis mandatfördelning i små valkretsar.

Värre är dock enligt utredningens mening, att åtminstone två valkretsar,

nämligen Jämtlands och Blekinge län, riskera att inom en nära

framtid, kanske redan vid 1956 års val, fä sitt mandatantal reducerat till

fyra. Utredningen anför härom vidare:

Enligt av utredningen gjorda beräkningar -—• grundade på vissa antaganden

rörande folkmängdsutvecklingen under år 1951 — skulle Jämtlands län

enligt befolkningstalen vid årsskiftet 1951—1952 med knapp nöd rädda sitt

femte mandat. Länet skulle enligt beräkningarna ta det näst sista mandatet

vid mandatfördelningen mellan valkretsarna. Då Jämtlands län för perioden

1946—1950 uppvisar en folkökning av allenast 0,i3 procent i genomsnitt per

år, medan motsvarande ökning för hela riket uppgår till 1,12 procent, synas

utsikterna att behålla mandatet 1956 vara små. Ej mycket bättre ställt är

Blekinge, som efter den antagna befolkningssiffran vid 1951 års slut skulle

erhålla det 226 :e mandatet som sitt femte. Detta län har under åren 1946—

1950 haft eu minskning av folkmängden å genomsnittligt 0,i4 procent årligen.

Då valkretsar med endast fyra mandat lämpa sig mindre väl för en proportionell

mandatfördelning, har utredningen särskilt övervägt möjligheterna

att undvika uppkomsten av sådana valkretsar.------

För ett sammanförande med Jämtlands län till en valkrets kommer, enligt

vad förut påpekats, i fråga endast Västernorrlands län. Beträffande Blekinge

län skulle en sammanslagning med Kronobergs län från proportionell

synpunkt vara att föredra, enär därigenom ytterligare en av de minsta

valkretsarna skulle försvinna. Emellertid utgör Blekinge tillsammans med

Kristianstads län eu valkrets för valen till första kammaren. Inom Blekingelänet

synes även föreligga en önskan att, om en sammanslagning skall äga

rum jämväl för valen till andra kammaren, länet måtte sammanföras med

Kristianstads län. Med beaktande därav synes den sistnämnda utvägen böra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kangl. Maj.ts proposition nr 175.

väljas. Då några mera vägande skäl för Älvsborgs läns uppdelning på tvenne

valkretsar numera ej torde föreligga, synes vidare hela detta län böra

bilda en valkrets. För några ändringar därutöver i valkretsindelningen har

utredningen ej funnit tillräckliga skäl.

I enlighet med det anförda föreslår utredningen att Västernorrlands och

Jämtlands län sammanföras till en gemensam valkrets, Blekinge och Kristianstads

län till en samt de nuvarande två valkretsarna i Älvsborgs län

till en.

När utredningen stannat för denna lösning, har utredningen icke förbisett

att det ur principiella och i någon mån även praktiska synpunkter kan

riktas invändningar mot att en valkrets sammansättes av två län. Även enligt

utredningens mening hade det varit bäst att vid valkretsindelningen

följa länsindelningen. Ett tungt vägande skäl för ändringen är emellertid

att, på sätt förut närmare utvecklats, proportionella valmetoder i allmänhet

ge ur proportionell rättvisesynpunkt sämre resultat i små valkretsar än

i stora och detta särskilt i kretsar med mindre än fem mandat. Då utredningens

tillkomst motiverats bl. a. med önskvärdheten att åstadkomma större

proportionell rättvisa, måste det anses konsekvent att man i detta sammanhang

söker förebygga att valkretsarna bli för små i fråga om antalet

mandat. Genom en förstoring av de minsta valkretsarna kan man också tills

vidare förebygga att folkfattigare delar av landet få avstå mandat till folkrikare

delar med stark befolkningstillväxt.

Utredningen framhåller, att genom den förordade lösningen Blekinge och

Kristianstads län kunde tillsammans behålla 13 mandat, medan de annars

finge nöja sig med sammanlagt 12, samt att Västernorrlands och Jämtlands

län tillsammans skulle bevara 14 mandat, däribland ett mandat som annars

sannolikt skulle tillfalla Stockholms stad. Beträffande Älvsborgs län framhålles

att vid en sammanslagning av de båda länsdelarna till en valkrets

skulle denna bli berättigad till 12 mandat och sålunda representationen för

länet i andra kammaren komma att bättre svara mot länets folkmängd än

vad nu är fallet (sammanlagt 11 mandat).

Mot utredningens förslag i fråga om valkretsindelningen ha reservationer

anförts av herrar Wallentheim och Håstad. Herr Wallentheim har yrkat, att

ingen ändring måtte vidtagas i de nu gällande bestämmelserna om valsättet

och alltså ej heller beträffande valkretsindelningen. Angående motiveringen

för detta yrkande torde jag få återkomma i det följande. Herr Håstad

har i sin reservation anfört:

Det har hittills varit en stor fördel att varje län bildat en egen krets eller,

om det varit delat i två kretsar, bildat egna kretsar utan sammanblandning

med andra län. Härigenom har varje län garanterats sin tillbörliga representation,

och någon möjlighet till s. k. valkretsgeometri har aldrig yppats.

En sammanslagning av ett litet län med ett större framkallar fara för att

det förra i verkligheten kommer att erhålla färre representanter än som det

proportionellt vore berättigat till, om det utgjort en egen krets. Då inom

överskådlig tid blott ett par län kunna tänkas få sin mandatsiffra reducerad

till mindre än fem, har jag icke kunnat se någon olägenhet i en sådan bestämmelse,

enligt vilken alla län skola vara tillförsäkrade minst fem mandat,

med undantag för Gotland som bör bibehållas vid sina nuvarande tre.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

I tillämpningen skulle detta innebära, att 230 mandat skulle fördelas såsom

hittills mellan de olika kretsarna, varefter »tilläggsmandat» skulle tillfalla

de län som därvid icke erhållit fem mandat. För förhållandet mellan kamrarna

kan det inte vara av någon principiell betydelse, om andra kammarens

medlemstal är 230 eller t. ex. 232, och även olägenheten av ett — inom

bestämda gränser — flytande medlemstal uppväges enligt min mening av

det stora värde som är förknippat med att varje län med alla sina traditioner

och särdrag garanteras en allsidig representation.

Utjämningssystem.

Utredningen erinrar om att önskemålet om en proportionellt jämnare representation

för partierna i andra kammaren än den som följer av gällande

fördelningssystem tidigare vid upprepade tillfällen föranlett förslag att

införa ett särskilt förfarande med speciellt syfte att åstadkomma dylik utjämning.

Angående den närmare innebörden härav och om möjliga system

för en dylik utjämning anför utredningen:

Utgångspunkten för sådana utjämningssystem är att valen alltjämt skola

äga rum i valkretsar av nuvarande typ och att fördelningen av mandaten

mellan partier och kandidater i första hand skall, liksom enligt gällande

ordning, grundas på de inom varje dylik krets uppnådda röstresultaten. För

att kunna jämka partiernas mandatinnehav i förhållande till det samlade

röstunderlaget för varje parti är emellertid enligt dessa system fördelningen

i valkretsarna icke ensam avgörande. Genom att antingen begränsa mandatutdelningen

i valkretsarna, så att en del mandat lämnas utanför densamma,

eller tilldela den en blott preliminär verkan skapas möjlighet att i viss utsträckning

fördela mandat under hänsyntagande till röstutfallet inom vidare

områden än valkretsarna, eventuellt inom riket i dess helhet. Vid det

utjämningsförfarande, som sålunda vidtager efter fördelningen i valkretsarna,

sammanräknas för de nämnda större områdena, övervalkretsarna,

eller för riket såsom en enda övervalkrets de röster som avgivits för de

olika partierna och bestämmes med ledning därav till hur många mandat

varje parti skall anses berättigat. Så långt möjligt utfylles därefter mandatinnehavet

för de partier som vid fördelningen i de primära kretsarna underrepresenterats.

För närmare reglering av förhållandet mellan valkretsvalen och den kompletterande

mandatutjämningen i övervalkretsen kunna olika tillvägagångssätt

komma i fråga.

En lösning innebär att för utjämningsförfarandet inrättas en särskild

grupp av mandat. Förutom de på valkretsarna uppdelade kretsmandaten

erhålles sålunda en för riket eller för varje övervalkrets gemensam grupp

av tilläggsmandat, vilka tagas i anspråk för utjämningen. Beträffande dylika

tilläggsmandat förutsättes i allmänhet att de skola besättas med kandidater,

på vilka röstats i valkretsarna. Sedan för varje parti bestämts i vilken

utsträckning tilläggsmandat skola tillkomma partiet, föras därför i särskild

ordning jämväl dessa mandat till valkretsarna och besättas med kandidater,

vilka inom vederbörande parti efter fördelningen av kretsmandaten

slå främst att erhålla mandat. Denna princip tillämpas vid valen till

det danska folketinget och låg även till grund för det förslag till reformering

av andrakammarvalen, som år 1928 framlades av året dessförinnan

tillkallade vallagstiftningssakkunniga. Av grunderna för utjämningsförfarandet

följer emellertid att tilläggsmandat i en valkrets ofta tillfaller annat

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungi. Maj.ts proposition nr 175.

parti och annan kandidat än dem som enligt röstfördelningen i samma valkrets

skulle haft att besätta mandatet.

För det slutliga besättandet av utjämningsmandaten kan, i stället för

att utdela dem i valkretsarna, även begagnas ett särskilt nomineringsförfarande.

Detta är innebörden av det system med s. k. riksmandat, vilket

förordades i ett år 1932 framlagt regeringsförslag till reform av valsättet

vid andrakammarvalen (prop. nr 194). För att besätta de 30 riksmandat,

vilka upptogos i förslaget, skulle från varje parti framläggas en särskild för

riket gemensam kandidatlista, s. k. rikslista. De kandidater vilka upptagits

på ett partis rikslista skulle jämlikt förslaget besätta de till partiet förda

riksmandaten i den ordning, vari deras namn uppförts på listan.

Ett utjämningsförfarande kan emellertid anordnas även utan att bestämda

mandat äro från början undantagna för denna uppgift. Liksom enligt

gällande ordning äro alltså i detta fall mandaten endast av ett slag och utan

undantag före valet uppdelade på de olika valkretsarna. En jämkning av

den valkretsvis verkställda fördelningen av mandaten på partierna möjliggöres

därvid genom regler, som tillåta en omfördelning av mandaten, eller

genom att valkretsfördelningen avbrytes innan samtliga mandat utdelats.

Metoden att omfördela mandat eller s. k. mandatöverföringssystem, som

på sin tid förordades i en vid 1918 års riksdag framlagd motion, innebär

såsom beteckningen anger, att mandat efter den i valkretsarna verkställda

fördelningen i viss ordning kunna överföras från partier, vilka genom

nämnda fördelning överrepresenterats, till sådana som därvid ej erhållit

tull representation i förhållande till sitt samlade röstunderlag. Genom regler

om mandatöverföring kan sålunda ett parti nödgas avstå från ett eller

flera av sina i valkretsarna förvärvade mandat för att representationsrätten

för annat parti skall tillgodoses.

Om i stället begagnas den andra av de nyss angivna utvägarna, nämligen

att begränsa fördelningen i valkretsarna så att ett antal mandat kvarstår

såsom restmandat, kunna dessa sedermera fördelas under hänsynstagande

till proportionaliteten i en eller flera övervalkretsar. Genom ett dylikt förfarande

undvikes den av överföringssystemet följande olägenheten att partier

och kandidater berövas mandat, vilka redan — låt vara preliminärt —

tilldelats dem.

Kapitel VIII av betänkandet innehåller en närmare redogörelse för restmandat-,

tilläggsmandat- och riksmandatsystem och för deras verkningssätt.

Utredningen vitsordar, att de valkretsvis uppkommande ojämnheterna i partiernas

representation kunde avsevärt motverkas genom ett utjämningssystem

av det ena eller andra slaget. Å andra sidan framhålles att valsystemet

vid begagnande av sådana dubbla fördelningsmetoder bleve komplicerat.

Vid den granskning från olika synpunkter, som utredningen underkastat de

ifrågavarande utjämningssystemen, konstateras vidare bl. a. att ett utjämningsförfarande

vid bibehållande av den d’Hondtska regeln måste för att

leda till avsett resultat bli så omfattande att möjligheterna till en proportionell

fördelning av mandaten i valkretsarna väsentligt skulle försämras,

särskilt i de mindre kretsarna. Även vissa tekniska svårigheter framhållas.

Med hänsyn till olägenheterna har utredningen ansett sig icke kunna tillstyrka

någon form av utjämningssystem.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Ny fördelningsmetod.

Frågan om införande av en ny fördelningsmetod för tillsättning av mandaten

i valkretsarna behandlas av utredningen i kap. IX i betänkandet.

Utredningen erinrar där till en början om att den nuvarande valmetoden

systematiskt gynnar större partier i jämförelse med den matematiska rättvisan

och att kartellsystemet tillkommit för att motverka detta. Om man

kunde åstadkomma ett valsystem, som gåve exakt matematisk proportionalitet,

så skulle därmed skälen för kartellbildning bortfalla.

Å andra sidan framhålles att om valsystemet gjorde det alltför lätt för

ett parti att i valkretsarna erövra ett första mandat, detta med säkerhet

skulle bidraga till uppkomsten av småpartier. Även om man principiellt intoge

den ståndpunkten, att varje röst borde ha samma tyngd oberoende av

storleken av det parti som den tillfölle, så kunde man inför erfarenheter

från andra länder ej bagatellisera faran för en splittring av partilivet. Utöver

risken för verklig partisplittring funnes måhända en viss risk för vad

som skulle kunna benämnas valtaktisk partisplittring. Ett parti kunde förledas

att söka ernå mandatvinst genom att dela upp sig i grupper. Vid varje

valmetod som eftersträvade matematisk proportionalitet (ej d’Hondts metod)

kunde det inträffa att om ett parti, vars rösttal ej berättigade till två

mandat, delade upp sig i två ungefär likstora grupper, vardera av dessa

skulle kunna erhålla ett mandat. Angående möjligheten att med avsett resultat

genomföra en sådan valtaktisk uppdelning anför utredningen:

Det är lätt att i efterhand ur valstatistiken leta fram fall, där något sådant

skulle ha kunnat inträffa. Det torde emellertid vara långt svårare att i en

viss valkrets och för ett visst parti med utsikt till framgång bilda mindre

valgrupper av på förhand bestämd storlek. Man måste därvid i förväg tämligen

exakt kunna förutsäga valutgången ej blott i fråga om det egna partiet

utan även vad beträffar konkurrerande partier. Vid angivna förhållanden

anser utredningen, att någon nämnvärd fara ej föreligger för valmanövrer

av berört slag, men önskar framhålla att de motverkas, om man

försvårar åtkomsten av just det första mandatet. Det är nämligen ej troligt

att ett större parti med tre eller flera mandat i en valkrets så väl skulle

behärska sin valmanskår och på förhand så säkert skulle kunna bedöma

ett valutslag, att det genom uppdelning skulle kunna förändra exempelvis

en tilldelning av tre mandat till en tilldelning av två plus två mandat, en

tilldelning av fyra mandat till två plus tre mandat, o. s. v.

Utredningen yttrar i detta sammanhang vidare att man genom att försvåra

besättandet av det första mandatet skulle neutralisera ytterligare en olägenhet

hos strikt proportionella metoder, nämligen förekomsten av extrema beräkningsresultat,

innebärande att ett parti erövrade sitt första mandat på

ett förhållandevis lågt rösttal jämfört med ett annat större parti.

Som en sammanfattning av de nu nämnda allmänna övervägandena angående

vilka krav som borde ställas på en lämplig valmetod anföres i betänkandet:
De

valmetoder, vilka kunna ifrågakomma, bedömas i det följande i första

hand dels med hänsyn till huruvida de i det stora hela leda till samma

proportion mellan partiernas mandat som mellan deras rösttal, dels med

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 175.

hänsyn till möjligheterna att försvåra åtkomsten av det första mandatet

för varje parti i de skilda valkretsarna, utan att dock risken för kartellbildning

blir alltför framträdande.

På s. 70—81 i betänkandet har utredningen lämnat en ingående redogörelse

för olika tänkbara fördelningsmetoder, i sina huvuddrag innebärande

följande.

1. Den nu tillämpade metoden är som redan nämnts d’Hondts metod.

Enligt denna fördelas mandaten successivt mellan partierna (eller eljest

förekommande väljargrupper) med ledning av särskilda för grupperna beräknade

jämförelsetal, varvid varje plats tilldelas den grupp som vid platstillsättningen

uppvisar det största jämförelsetalet. För varje grupp utgöres

jämförelsetalet till en början av gruppens rösttal. Sedan mandat tilldelats

en grupp, beräknas dess jämförelsetal genom att dela rösttalet med vissa

tal. Dessa divisionstal representeras av antalet redan erhållna mandat, ökat

med 1. Regeln kan alltså uttryckas så, att jämförelsetalen erhållas genom

att efter hand dividera partiernas rösttal med 1, 2, 3, 4 o. s. v.

2. Utredningen framhåller att även andra serier divisionstal skulle kunna

användas utan att metodiken förlorade sin karaktär av proportionalitetsförfarande.

Sålunda innebure den s. k. uddatalsmetoden att jämförelsetalen

erhölles genom att successivt dividera rösttalet med de udda talen 1, 3, 5,

7 o. s. v. Man kunde även uttrycka regeln så, att divisionstalen representerades

av det dubbla antalet redan erhållna mandat, ökat med 1. Dessa

divisionstal medförde starkare reduktion av rösttalet och skapade därigenom,

jämfört med d’Hondts metod, för varje mandat som ett parti erhölle i en

valkrets allt större svårighet att erövra ytterligare mandat. Vid d’Hondts

metod vore det omöjligt för ett parti att bereda sig mandatvinst genom uppdelning

på smärre väljargrupper. Vid uddatalsmetoden vore det däremot,

till följd av den kraftiga reduktionen av ett partis rösttal varje gång det

förvärvade ett mandat, tänkbart att det, vid de storleksförhållanden mellan

partierna som rådde i en viss valkrets, kunde befinnas lönande för ett

parti att vid valet framgå i skilda grupper. Uddatalsmetoden innefattade visserligen

i sig själv ett slags spärr, innebärande att partier vilkas »exakta

mandattal»1 understege 0,5 icke kunde erhålla mandat. Likväl kunde det

enligt denna metod inträffa att även ett parti med förhållandevis ringa antal

röster ibland lyckades förvärva ett mandat. Utredningen hade därför

haft anledning undersöka huruvida möjligheter förelåge att modifiera metoden,

så att större krav på rösttal ställdes, då ett parti i en valkrets erövrade

sitt första mandat.

3. Vid sin undersökning i sistnämnda hänseende har utredningen kommit

fram till en metod som benämnts den jämkade uddatalsmetoden. Utredningen

anmärker, att det låge nära till hands att skärpa »spärren» 0,5 för

första mandatet utan att man rubbade uddatalsmetodens effekt i fråga om

mandattilldelningen i fortsättningen och utan att man över huvud taget för
1

Exakta mandattalet uträknas efter det procenttal, som motsvarar partiets andel av totala

röstantalet i valkretsen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition, nr 175.

ändrade metodens karaktär av rent proportionellt tillvägagångssätt. Man

leddes då till att i talserien 1, 3, 5, 7 o. s. v. ersätta den första siffran med

något annat och högre tal. Den högsta siffra som rimligen kunde komma

i fråga vore 1,5 vilken i jämförelse med andra siffran 3 gåve d’Hondts proportion

(1,5: 3 =1:2). Om man alltså tillämpade divisionstalen 1,5, 3, 5,

7 o. s. v. erhölles en kompromiss mellan uddatalsmetoden och d’Hondts

metod. Denna jämkade uddatalsmetod representerade en konstruktionsmässigt

fullt naturlig skärpning av den rena uddatalsmetoden. Vad som talade

emot den på så sätt jämkade metoden vore att den gåve en icke obetydlig

övervikt för stora partier eller, mera preciserat, partier vilka i en valkrets

säkrat sitt första mandat och konkurrerade om de följande. Det vore självklart

att små partier, vilka enligt den jämkade uddatalsmetoden kämpade

om sitt första mandat och vilka alltså stode i en konkurrensställning likartad

den vid d’Hondts metod, skulle på liknande sätt som enligt gällande

valsystem frestas till kartellbildning. Denna avgörande olägenhet kunde

motverkas genom att man lindrade skärpan i spärren och utbytte divisorn

1,5 mot någon lämplig siffra mellan 1 och 1,5. Utredningen ville icke avvisa

denna möjlighet men hade stannat för en tekniskt annan utformning av

spärrförfarandet.

4. En annan metod som utredningen prövat är den s. k. valkvotsmetoden.

Valkvoten erhålles genom att dela sammanlagda antalet giltiga röster

i en valkrets med antalet tillgängliga mandat i kretsen. För varje gång valkvoten

innehålles i ett partis rösttal tillföres enligt ifrågavarande metod

partiet ett mandat. Då emellertid valkvoten aldrig går jämnt upp i rösttalen

för partierna, uppkommer vid en sådan division alltid ett större eller

mindre antal överskottsröster. Därav följer även att icke alla mandat kunna

fördelas med användande av valkvoten. För de återstående mandaten

tillgripes då fördelning efter största överskott, d. v. s. det första restmandatet

föres till det parti som har det största röstöverskottet, det andra restmandatet

till partiet med det näst största röstöverskottet o. s. v.

Den nämnda majoritetsmässiga behandlingen av överskottsrösterna har

utredningen ansett utgöra en svaghet i den i övrigt proportionella valkvotsmetoden.

Utredningen har vidare framhållit, att valkvotsmetoden än mera

än uddatalsmetoden möjliggjorde för småpartier att komma till mandat

och därför främjade partisplittring.

5. Den nyssnämnda olägenheten hos valkvotsmetoden, att det i praktiken

icke är möjligt att fördela samtliga mandat efter enkel valkvot, kan

enligt utredningen uttryckas så, att valkvoten är alltför stor som fördelningstal.

Utredningen anför att en lämpligare lösning kunde erhållas om

man ersatte den enkla valkvoten såsom fördelningstal med ett lägre tal, så

att om möjligt alla tillgängliga mandat kunde fördelas med hjälp därav.

En i betänkandet beskriven metod, benämnd Droops metod, innebär fördelning

efter förminskad valkvot och största överskott. Den förminskade

valkvoten i detta fall — Droops fördelningstal — erhålles genom att sam
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

manlagda antalet giltiga röster i en valkrets divideras med antalet mandat

i kretsen, ökat med 1, varefter den erhållna kvoten höjes till närmast högre

ental (om kvoten utgör ett helt tal, höjes den en enhet). Även vid begagnande

av den förminskade valkvoten såsom fördelningsnorm kvarstå i vissa

fall restmandat, vilka måste fördelas efter regeln om största överskott.

Sistnämnda regel erhåller dock — framhåller utredningen — en väsentligt

mindre tillämpning än vid enkel valkvot. På grund av det lägre fördelningstalet

och den mera begränsade tillämpningen av överskottsregeln kunde de

större partierna bättre hävda sig enligt Droops metod än vid den enkla valkvotsmetoden.

6. I betänkandet anföres, att om man för att förhindra verklig eller valtaktisk

splittring av partierna eller av andra skäl önskade försvåra för partierna

att erhålla sina första mandat, olika tillvägagångssätt kunde användas.

Då det gällde metoder, vilka innefattade regeln om största överskott,

vore det naturligt att anknyta spärren till valkvoten. Ett förslag i denna

riktning hade för några år sedan framförts i den allmänna diskussionen.

Den föreslagna metoden, kallad Skölds spärrmetod, innebure i huvudsak,

att valkvotsmetoden kombinerades med en spärr, i det att endast de partier,

som uppnått visst minsta rösttal i valkretsen, finge deltaga i mandatfördelningen.

För att komma i fråga till mandat skulle enligt denna spärrmetod

ett parti i valkretsen ha erhållit ett rösttal, som utgjorde minst 60 %

av valkvoten plus en röst. I motiveringen för förslaget hade framhållits,

att om fem partier konkurrerade om mandaten, intet parti med ett rösttal

motsvarande minst valkvoten kunde förvärva mandat för rösttal i genomsnitt

understigande 60 % av valkvoten. Den förordade spärrgränsen innebure

alltså att under nämnda förhållanden av ett mindre parti för deltagande

i mandatfördelningen fordrades minst så många röster, som ett större

parti i det för detta förmånligaste läget hade att betala för ett mandat.

7. Utredningen hade ansett — framhålles vidare i betänkandet — att den

60-procentiga spärregeln också skulle kunna tillämpas på uddatalsmeloden

och hade betecknat detta förfaringssätt såsom uddatalsmetoden med spärr.

Denna utformning av spärregeln framstode i konstruktivt hänseende som

synnerligen enkel, och regeln torde vara lätt att tillämpa.

Utredningen har närmare prövat verkningarna av Skölds spärrmetod,

Droops metod, uddatalsmetoden, den jämkade uddatalsmetoden och uddatalsmetoden

med spärr genom att undersöka utfallet av metoderna vid tilllämpningen

å föreliggande röstsiffror för ettvart av de fem senaste valen

till andra kammaren, d. v. s. valen 1932—1948. Såväl metodernas verkningar

i riksproportionellt hänseende som deras resultat med avseende på

valkretsproportionaliteten ha beaktats. Vidare har särskilt undersökts frågan

i vad mån de angivna metoderna kunna antagas göra kartellväsendet

överflödigt. Uppmärksamhet har även ägnats frågan, huruvida metoderna

kunna antagas i tillräcklig mån hindra partiuppdelningar i valtaktiskt syfte.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

För en jämförelse av den allmänna tendensen i riksproportionellt avseende

hos de ifrågavarande metoderna och hos d’Hondts metod, tillämpad

med och utan karteller, kunna enligt utredningen talen för de sammanlagda

avvikelserna vid valen begagnas. I betänkandet redovisas de nämnda

avvikelserna siffermässigt i denna tabell:

Sammanlagda avvikelser från riks proportionell fördelning vid skilda

fördelningsmetoder, valen 1932—1958. Antal mandat.

Metod

V a 1

Genom-

snittlig

avvikelse

1932

1936

1940

1944

1948

Tillämpad metod (d’Hondt med karteller)....

13

12

10

13

11

11,8

d’Hondts metod (utan kartell)..............

17

19

18

19

13

17,2

Skölds spärrmetod..........................

6

11

9

4

5

7,0

Droops metod..............................

8

9

9

8

9

8,6

Uddatalsmetoden ..........................

6

7

6

3

3

5,0

Jämkad uddatalsmetod ....................

13

15

9

8

11

11,2

Uddatalsmetoden med spärr................

7

12

9

4

6

7,6

Som en sammanfattning av sin ifrågavarande undersökning rörande metodernas

verkningar och såsom sitt ställningstagande till frågan om fördelningsmetoden

anför utredningen:

Med d’Hondts fördelningsmetod följer fördelen av ett fullt enhetligt system

för mandatens fördelning vid valen. En styrka hos metoden är jämväl

att vid tillämpning därav en delning av ett parti aldrig kan medföra ett för

partiet förmånligare resultat av mandatfördelningen, utan metoden i stället

verkar för sammanhållning bland väljarna. Då detta förhållande grundas

på att metoden ständigt ger ett visst företräde åt grupper med stark anslutning

bland väljarna framför mindre väljargrupper, ligger emellertid däri

även metodens svaghet: att den avrundning till helt mandatantal, som är

oundgänglig vid fördelningen, i varje valkrets alltid övervägande verkar i

en och samma riktning och sålunda, när valkretsarna äro många, sammanlagt

för riket ofta föranleder avsevärda avvikelser från proportionalitetsprincipen.

Därest man — med bibehållande i princip av den valkretsindelning som

nu gäller för andrakammarvalen och utan att tillgripa ett särskilt utjämningssystem

— vill åstadkomma en riksproportionellt sett jämnare fördelning

av mandaten i andra kammaren, är det såsoin följer av det sagda

nödvändigt att i viss utsträckning uppgiva den vid d’Hondts metod tillämpade

principen att stora partier alltid skola äga visst företräde. En ny fördelningsmetod

måste med andra ord innebära att partierna vid avrundningsförfarandet

i samband med mandatfördelningen skola, oavsett storleken,

vara mera jämställda än de äro enligt gällande system, och det är

nödvändigt att i fråga om mandatens fördelning i valkretsarna godtaga att

även ett stort parti kan komma att i en del kretsar något missgynnas, liksom

detta i andra kretsar inträffar för mindre partier. De på avrundningen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

beroende proportionalitetsavvikelserna i de olika valkretsarna kunna i sådant

fall motverka varandra, och man får möjlighet att nå jämnare fördelningsresultat

för riket. Även i ett dylikt system måste dock, som tidigare

framhållits, representationsrätten begränsas för de minsta väljargrupperna,

vilket i allmänhet medför en viss övervikt för särskilt de största grupperna.

Vissa ledamöter av utredningen ha, såsom påpekats redan vid behandlingen

av de allmänna utgångspunkterna för en valreform, utgått från uppfattningen

att en dylik övervikt för partier med särskilt stark anslutning bland

väljarna är i och för sig önskvärd. Enligt denna uppfattning har det även

framstått som naturligt att valsystemet måste ge skälig garanti för att de

oundvikliga variationerna vid mandattilldelningen till partierna i valkretsarna

icke skola föranleda mindre representation i andra kammaren för de

största partierna än som svarar mot sådana partiers andelar av det samlade

rösttalet i riket. Andra ledamöter åter ha ansett att — med undantag av

erforderlig begränsning av representationen för de minsta väljargrupperna

i syfte att undgå alltför stor partisplittring — en så fullständig proportionalitet

som möjligt borde eftersträvas.

På sätt den utförda undersökningen visar, erbjuda sig olika tekniska utvägar

för en reform av fördelningssystemet vid andrakammarvalen i den

nu angivna riktningen. Vare sig till utgångspunkt för ett system tages fördelning

efter enkel eller förminskad valkvot eller fördelning efter jämförelsetal

beräknade enligt uddatalsregeln, finnas möjligheter att genom lämplig

utformning av systemet i huvudsak tillgodose de nämnda kraven i fråga

om mandatens fördelning på partierna i andra kammaren utan att otill-''

börligt eftersätta önskemålet om en jämn fördelning även i förhållande till

röstutfallet i de särskilda valkretsarna.

Av de valmetoder som i det föregående upptagits till prövning innefattar

den jämkade uddatalsmetoden den minsta ändringen i förhållande till det

vid andrakammarvalen nu rådande systemet. Som nämnts utgör nämligen

denna metod en kompromiss, vid vilken den d’Hondtska fördelningsprincipen

i viss utsträckning bibehålies. Till följd därav kvarstår emellertid vid

tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden på de vid andrakammarvalen

föreliggande förhållandena, enligt vad vid utredningen bestyrkts, en betydande

övervikt för de större väljargrupperna. Proportionalitetsavvikelserna

vid den sammanlagda fördelningen av mandaten för riket bli sålunda enligt

denna metod i allmänhet icke mindre än enligt den nu tillämpade ordningen,

d. v. s. fördelning efter d’Hondts regel i samband med användning

av kartell, och i en del fall kunna avvikelserna t. o. m. bli större. På grund

därav elimineras ej heller de nuvarande möjligheterna för partier att genom

kartell försätta sig i ett bättre läge vid mandatfördelningen. Då partierna

därjämte enligt metoden i många fall ej utsätta sig för någon som

helst risk vid bildande av kartell, kan denna metod icke väntas föranleda

någon väsentlig minskning av kartellväsendet. Enligt den jämkade uddatafsmetoden

erhålles därför icke någon tillfredsställande lösning av proportionalitetsproblemet

vid valen till andra kammaren. Utredningen kan således

icke förorda att denna metod lägges till grund för fördelningssystemet

vid valen.

Av övriga i den föregående framställningen berörda fördelningsmetoder

föranleder såväl Droops metod (fördelning efter förminskad valkvot och

största röstöverskott) som än mera valkvotsmetoden (fördelning efter enkel

valkvot och största röstöverskott) och den rena uddatalsmetoden en

längre gående utjämning i fördelningsresultaten för riket än den nyss nämnda

metoden. Enligt Droops metod bibehålla likväl väljargrupper med talrik

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

anslutning ett visst försteg. Motsvarande verkan erhålles vid valkvotsmetoden

och uddatalsmetoden, om dessa förenas med en spärregel gällande de

minsta partierna. Valet står således mellan valkvotsmetoden med spärr

(Skölds spärrmetod), Droops metod samt uddatalsmetoden med spärr.

Härvid må till en början erinras om att de vid utredningen verkställda

beräkningarna rörande utfallet under de vid andrakammarvalen rådande

förhållandena av Droops metod samt av valkvots- och uddatalsmetoderna —- de sistnämnda tillämpade i förening med en spärr — ej utvisa sådana skiljaktigheter

i fråga om fördelningsresultaten att någon principiell olikhet med

hänsyn till den allmänna tendensen vid fördelningen kan anses föreligga

mellan metoderna. Droops metod torde dock lämna ett mera bestämt företräde

åt den största väljargruppen än de två andra metoderna och därför

också medföra något osäkrare utsikter för partier i mellanställning liksom

för mindre partier. Även vid valkvots- och uddatalsmetoderna — vilkas

fördelningsresultat sinsemellan i allmänhet nära överensstämma —- synes

man emellertid genom anbringande av en spärr vid 60 procent av valkvoten

erhålla en tillräcklig säkerhetsmarginal för att ett mycket stort parti ej

skall bli underrepresenterat.

Vad beträffar möjligheterna att enligt de tre nu avsedda valmetoderna

frigöra sig från kartellväsendet, så kan det icke vid någon av dem helt uteslutas

att partier genom samverkan vid valen någon gång skulle kunna

gemensamt förvärva ett mandat, som de eljest ej skulle ha erhållit. Ett fullständigt

uteslutande av varje vinstmöjlighet på grund av kartell eller annan

motsvarande samverkan vid valen torde över huvud taget ej låta sig

genomföras vid proportionella metoder av förevarande slag, och detta i all

synnerhet icke, när ett visst — låt vara föga betydande — företräde gives

åt de större grupperna. Emellertid äro möjligheterna till vinst genom kartell

vid alla de tre ifrågavarande metoderna mycket begränsade. Då därjämte

vid ingående av kartell i allmänhet även föreligger risk för förlust, kan kartellförfarandet

vid dessa metoder endast få liten användning. Kartellförfarandet

är sålunda vid de avsedda tre metoderna i stor utsträckning icke

tillämpligt och dess användning inskränkt till vissa speciella lägen. Speciellt

synes konstruktionen av uddatalsmetoden göra karteller föga lockande.

Den utförda undersökningen angående kartellernas inverkan på fördelningsresultaten

vid de ifrågavarande metoderna bestyrker också antagandet,

att även om karteller skulle försökas i den utsträckning som vid metoderna

är möjlig, verkningarna därav aldrig torde kunna få "någon betydelse för

den allmänna tendensen vid mandatens fördelning vid valen. De fall där

man kan räkna med någon praktisk effekt av kartellbildningen gälla i huvudsak

de minsta valkretsarna, i vilka av naturliga skäl å ena sidan möta

de största svårigheterna för mindre partier att vart för sig bli representerat

vid valen och å andra sidan valförhållandena vanligen kunna lättare

överblickas än i större kretsar. Därest i enlighet med utredningens förslag

cn utvidgning av vissa av de minsta andrakammarkretsarna kan komma

till stånd, minskas således ytterligare förutsättningarna för kartell vid tilllämpning

av ifrågavarande valmetoder. Genom att kartellerna under alla

omständigheter begränsas till förhållandevis lå valkretsar och de ej som

nu är fallet erhålla enhetlig karaktär över hela riket, behöver vidare knappast

befaras alt de allmänna olägenheter, vilka kunna vara förbundna med

karteller, skola få någon verklig betydelse.

Det för eu reform av valsystemet vid andrakammarvalen uppställda önskemålet

att kunna avveckla kartellväsendet synes därför i huvudsak kunna tillgodoses

enligt envar av nämnda tre fördelningsmetoder.

Vid utredningen har, pa sätt den föregående framställningen utvisar, sär
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 175%

skilt uppmärksammats frågan huruvida Droops metod samt valkvots- och

uddatalsmetoderna med spärr kunna anses i tillräcklig mån hindra att partier

genom uppdelningar vid valen i vissa fall bereda sig en förmånligare

ställning än som eljest tillkommer dem. Enligt envar av dessa metoder finnes

möjlighet för att en partiuppdelning, om en sådan skulle kunna genomföras

på lämpligt sätt, i undantagsfall kan leda till ökad mandattilldelning

till partiet. Att även teoretiskt under alla omständigheter utesluta nämnda

möjlighet torde endast kunna ske vid en valmetod, vilken genomgående

lämnar sådant företräde åt större grupper som den d’Hondtska metoden.

Emellertid torde de nu avsedda fallen, där en formell uppdelning av ett parti

verkligen skulle löna sig, vara sällsynta. För att kunna begagna dem fordras

även förmåga att med tillräcklig säkerhet förutse valdeltagandet och

utfallet av röstningen i skilda hänseenden. Man kan därjämte ställa sig

tvivlande till, om praktiska möjligheter föreligga att på önskat sätt vid valet

genomföra en uppdelning av de röstande i olika grupper. Utredningen har

i anslutning till undersökningen i denna del icke kunnat finna att någon

nämnvärd möjlighet till missbruk av förevarande slag finnes vid tillämpning

av de ifrågavarande fördelningsmetoderna. Det har ovan förutsatts

att vid dessa metoder i allmänhet saknas användning för karteller. Det måste

även förutsättas att delningsåtgärder ej skola komma till användning. För

övrigt är att beakta, att ett delningsförfarande blott skulle kunna ifrågakomma

för de stora partierna.

Vad härefter gäller den tekniska konstruktionen av metoderna kan till förmån

för valkvotsmetoden kompletterad med en spärregel särskilt åberopas

enkelheten i den enligt metoden tillämpade huvudregeln. Detsamma gäller i

viss mån även den Droopska metoden. Då emellertid enligt dessa metoder •—

och i särskilt stor utsträckning enligt valkvotsmetoden — huvudregeln icke

medger en fullständig fördelning av mandaten utan en avvikande matematisk

princip måste för detta ändamål tillgripas, innefattar uddatalsmetoden

i förening med spärr, där samtliga mandat alltid fördelas efter en enhetlig

grundregel, onekligen ett säkrare tillvägagångssätt för en konsekvent tilllämpning

av proportionalitetsprincipen.

Vidare tillåter uddatalsmetoden, i likhet med d''Hondts metod, till följd

av sin konstruktion med för varje parti bestämda serier av jämförelsetal

att fördelningen av mandaten grundas på en omedelbar jämförelse av styrkeförhållandena

mellan de partier som närmast äro i fråga att erhålla mandat

utan att de röster som avgivits för olika smärre partier kunna inverka

därvid. Fördelning med tillämpning av enkel eller förminskad valkvot är

däremot i viss mån beroende av det totala antalet röster i valkretsen. Även

härigenom kännetecknas uddatalsmetoden av större säkerhet.

I konstruktivt hänseende måste därför uddatalsmetoden med spärr anses

överlägsen de två övriga ifrågavarande metoderna. Detta förhållande bör

enligt utredningens mening tillmätas avgörande betydelse.

Av viss betydelse i detta sammanhang är även att förfarandet jämlikt

uddatalsmetoden tekniskt utformats på liknande sätt som enligt d’Hondts

metod, eftersom det därigenom torde vara lättare att med de i övrigt för

valen nu gällande bestämmelserna förena ett på uddatalsmetoden byggt fördelningssystem

än ett system med ett avvikande tekniskt förfarande. Möjligheten

att vid fördelningsproceduren i stort sett bibehålla invanda former

för förfarandet kan också i den praktiska tillämpningen underlätta övergången

till det nya systemet.

Som förut antytts ligger vid Droops metod redan i den tillämpade fördelningsregeln

en tillräcklig spärr mot småpartier, medan ett system enligt

uddatalsmetoden liksom enligt valkvotsmetoden måste kompletteras med

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj.ts proposition nr 175.

33

en särskild spärregel för att den önskvärda fördelningen med säkerhet

skall nås. Denna omständighet utgör självfallet en viss fördel hos den

Droopska metoden. På sätt utredningen visat, kan å andra sidan även vid

nddatalsmetoden en för ändamålet lämplig spärregel få en synnerligen enkel

utformning genom att sättas i relation till det tal som efter exakt proportionell

fördelning i varje valkrets motsvarar ett mandat (valkvoten). Om

— såsom utredningen vill förorda — spärrgränsen förlägges till 60 procent av

nämnda tal, kan på grund av den sakliga innebörden av en sådan bestämmelse

icke vara något att erinra. Genom förekomsten av eu dylik säkerhetsbestämmelse

kan ej heller anses att valsystemet nämnvärt kompliceras.

Mot de skäl som enligt vad nyss anförts tala till förmån för uddatalsmetoden

kan utredningen därför icke tillägga avgörande betydelse åt den nu

berörda omständigheten.

Vid övervägande av frågan, vilken av ifrågavarande valmetoder som är

att föredraga, har folkomröstnings- och valsättsutredningen i enlighet med

vad sålunda anförts stannat vid den uppfattningen att uddatalsmetoden i

förening med en spärregel av nämnd beskaffenhet erbjuder en från olika

synpunkter fullt godtagbar lösning, när det gäller att vid valen till andra

kammaren ersätta det hittills gällande d’Hondtska fördelningssystemet, liksom

att en övergång till ett dylikt uddatalssvstem även lättast låter sig genomföra.

Utredningen förordar, att uddatalsmetoden med spärr tills vidare införes

endast i fråga om fördelningen mellan A-grupper (partier eller karteller)

under det att den vid andrakammarvalen nu tillämpade metoden i övrigt

alltjämt bibehålies. Beträffande platsfördelningen mellan kandidaterna inom

A-grupp och i förekommande fall ordnandet av namnen inom B- och Cgrupper

skall alltså enligt förslaget ingen förändring nu ske. Utredningen

förordar emellertid att jämväl sådana delar av fördelningssystemet, vilka ej

omfattas av förslaget, sedermera göras till föremål för en översyn.

Mot förslaget såvitt avser fördelningsmetoden och vad därmed sammanhänger

ha reservationer anförts inom utredningen. Såsom förut nämnts har

herr Wallentheim yrkat, att alls ingen ändring vidtages i de nu gällande

bestämmelserna om valsättet. I reservationen anföres bl. a. följande:

Enligt de direktiv, som av chefen för justitiedepartementet uppdragits för

utredningen, har de sakkunnigas uppdrag begränsats till att gälla en undersökning

av möjligheterna för erhållande av bättre proportionell rättvisa partierna

emellan vid andrakammarvalen utan att därigenom folkrepresentationen

skall bli alltför mycket uppsplittrad i småpartier. I uppdraget ingår däremot

icke att verkställa en förutsättningslös utredning i största allmänhet

om valsättet.

Under sådana förhållanden har jag icke ansett mig kunna yrka på en

övergång från proportionellt valsätt till ett valsystem med majoritetsval,

ehuru jag finner starka skäl — än ytterligare aktualiserade genom utredningens

motiveringar och förslag — tala för ett sådant yrkande. Icke heller

har jag — med hänsyn till direktiven för utredningen — ansett mig kunna

ställa ett yrkande, som skulle innebära eu återgång till det före år 1921 tilllämpade

systemet med uppdelning av landet i ett större antal valkretsar än

för närvarande är fallet. Genom ett sådant förfaringssätt skulle eljest vissa

av det proportionella valsystemets olägenheter i icke oväsentlig grad kunna

:i Iiihang till riksdagens protokoll /.9.''52. 1 samt. .Vr 17).

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

undanröjas. Jag har därför stannat vid yrkandet att ingen ändring måtte

vidtagas i nu gällande bestämmelser för valsätt, valkretsindelning och sammanräkningsförfarande

beträffande de avgivna rösterna.

Vidare har herr Skoglund reserverat sig och yrkat dels att såsom fördelningsregel

skall användas Droops metod, dels ock att endast en väljarbeteckning

skall tillåtas vid andrakammarvalen. I nu ifrågavarande reservation

anföres bl. a.:

I utredningens allmänna utgångspunkter för en reform av valsättet kan

jag instämma. Dock synes det mig, som om utredningen ej nog beaktat andra

kammarens parlamentariska roll som underlag för regeringsbildningen.

Nu har man stannat för att i den föreslagna valmetoden införa en spärr, som

skall förhindra uppkomsten av en mängd småpartier. I stället borde man

ha eftersträvat en effektiv garanti för att ett majoritetsparti icke behövde

riskera att bliva underrepresenterat vare sig i den enskilda valkretsen eller i

riket som helhet. Ett valsystem, som ej tager hänsyn till denna principiella

målsättning, synes vara svårförenligt med önskemålet om en funktionsduglig

statsstyrelse. Med hänsyn till detta problems betydelse torde det väl kunna

förenas med en demokratisk grundåskådning, att ett stort parti blir i

viss mån överrepresenterat.

Av de tre i flera avseenden likvärdiga fördelningsmetoder, vilka i första

hand övervägts inom utredningen, synes Droops metod (förminskad valkvot

och största överskott) bäst tillgodose de här anförda synpunkterna.---

Då jag fäster avgörande vikt vid den ovan anförda synpunkten, att stora

partier ej skola riskera underrepresentation, och då jag i övrigt ej finner

några mer betydande skäl tala till förmån för den av utredningens majoritet

föreslagna metoden, förordar jag att Droops metod ersätter den

d’Hondtska fördelningsregeln vid valen till andra kammaren såvitt angår

mandatfördelningen mellan partierna.

Enligt direktiven för utredningen gällde det att söka nå fram till en valordning,

som möjliggjorde ett avskaffande av valkartellerna. Då jag nu förordar

en valmetod, som i stort sett förtar kartellernas verkningar, synes det

mig följdriktigt, att de bestämmelser som möjliggöra valsamverkan genom

karteller borttagas ur lagen.---—

Jag kan ej finna att några skäl tala för ett bibehållande av valkartellerna,

och därför föreslår jag, att endast en väljarbeteckning skall tillåtas vid andrakammarvalen.

Utredningens lagförslag.

I enlighet med de överväganden, för vilka här i korthet redogjorts, har

utredningen upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 30, 81, 90

och 91 §§ lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen. Förslaget

torde såsom bilaga 1 få fogas till protokollet.

Yttrandena.

I allmänhet ha de hörda myndigheterna icke haft någon invändning mot

den i betänkandet uttryckta uppfattningen att det nu tillämpade valsättet

vore i behov av reformering. Ett undantag härvidlag utgör länsstyrelsen i

Hallands län, som yttrar:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

35

Länsstyrelsen vill framhålla, att vårt nuvarande valsystem enligt länsstyrelsens

förmenande i stort sett väl fyllt uppgiften att åstadkomma en

folkrepresentation, som återspeglar folkmeningen i de olika valkretsarna

och dessutom kan bilda underlag för arbetsdugliga regeringar. Det är visserligen

riktigt, såsom utredningen påpekat, att gällande valsystem inneburit

ett visst missgynnande av de minsta partierna. Å andra sidan kan

ifrågasättas om detta förhållande är en olägenhet av sådan storleksordning,

av valsystemet på grund härav bör frångås. Vad vidare angår kartellsystemet

har länsstyrelsen, om partiernas samgående i kartell betraktas endast

som en valteknisk metod, ej anledning påkalla någon ändring. Av direktiven

för utredningen, som i stort sett bygga på 1949 års riksdags beslut i ärendet,

liksom av det föreliggande betänkandet framgår emellertid att en majoritet

inom de politiska partierna önskar få till stånd ett valsätt vid val till,

riksdagens andra kammare, som dels medför en rättvisare fördelning av

riksdagsmandaten i förhållande till röstutfallet i de särskilda valkretsarna,

dels i stort sett onödiggör kartellbildningar. Länsstyrelsen har därför -—

bortseende från sin egen uppfattning om behovet av en valsättsreform -— i

det följande inskränkt sitt bedömande av utredningens förslag till en undersökning

av huruvida och i vilken utsträckning det kan anses motsvara utredningsdirektiven.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förklarar uttryckligen att själva

målsättningen för reformen låge utanför länsstyrelsens bedömande och att

länsstyrelsen därför fattat sin uppgift vara att yttra sig över förslagets praktiska

utformning och lämplighet. Beträffande målsättningen anför vidare

länsstyrelsen i Kopparbergs län som sin mening, att valsättet borde vara sådant,

att det underlättade tillkomsten av regeringar med fast parlamentariskt

underlag och motverkade uppkomsten av småpartier samt att dessa

synpunkter borde väga tyngre än strävandet att åstadkomma exakt matematisk

rättvisa de olika partierna emellan.

Utredningens förslag i dess helhet tillstyrkes eller lämnas utan erinran av

länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västerbottens lön ävensom av

magistraten i Växjö.

Övriga länsstyrelser framföra, såsom jag i det följande skall närmare

beröra, mer eller mindre starka invändningar mot vissa delar av utredningens

förslag.

Valkretsindelningen.

Utredningens förslag i fråga om rikets indelning i valkretsar för andrakammarvalen

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av länsstyrelserna i

Stockholms, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Älvsborgs och

Västerbottens län samt av magistraten i Växjö. Länsstyrelsen i Kronobergs

lön anför i denna fråga, att stora valkretsar uppenbarligen erbjöde bättre

förutsättningar än små kretsar för en jämn fördelning av mandaten och att

även det försiktiga förslag som utredningen framlagt i detta avseende vore

ägnat att verka i utjämnande riktning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför

speciellt angående förslaget att sammanslå de nuvarande båda kretsarna i

delta län följande:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Utvecklingen icke minst av kommunikationerna har enligt länsstyrelsens

uppfattning medfört, att de skäl som en gång föranledde länets uppdelning i

valkretsar förlorat i styrka. Länsstyrelsen kan därför instämma i utredningens

uttalande, att några mera vägande skäl för denna uppdelning numera

icke torde föreligga. För att länet bör bilda en endå valkrets talar dessutom,

att länets representation i andra kammaren därigenom skulle komma att

bestämmas under hänsynstagande till länets samlade folkmängd och icke

såsom nu till folkmängden i vardera valkretsen för sig, en förändring som

ju med nuvarande folkmängdssiffror skulle medföra en ökning av länets

andrakammarmandat från It till 12.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför, att ojämnheterna i partirepresentationen

sammanhängde med att riket för mandatfördelningen vore uppdelat

i ett betydande antal valkretsar. Det låge därför nära till hands att

fråga sig om ett bibehållande av valkretsindelningen över huvud taget vore

nödvändigt. Utredningen hade anfört ett flertal nackdelar, som skulle vara

förknippade med slopandet av valkretsindelningen, samt uttalat att knappast

någon numera vore beredd att förorda en sådan åtgärd. Icke förty

syntes det länsstyrelsen ha varit av värde, om utredningen verkställt en

närmare undersökning rörande för- och nackdelar av en riksvalkrets eller i

vart fall ett system byggande på principen om fördelning av mandaten partierna

emellan på grundval av partiernas samlade röstsiffror inom riket.

Länsstyrelsen vore för sin del ej övertygad om att icke de nackdelar som

ansåges följa av tillämpningen av nyssnämnda princip åtminstone i viss

utsträckning genom lämpliga åtgärder kunde elimineras. Utredningen hade

framlagt förslag om att ett antal mindre valkretsar skulle sammanläggas

med viss angränsande valkrets. Sålunda föresloges att Blekinge läns och

Kristianstads läns valkretsar skulle utgöra eu valkrets. Syftet med förslaget

att låta de minsta valkretsarna uppgå i större valkretsenheter vore att i

viss mån söka eliminera olägenheten av att förekomsten av småvalkretsar

vid proportionella val alltid innebure ett större spelrum för tillfälliga avvikelser,

i ena eller andra riktningen, från den fördelning som ansåges ur

proportionell synpunkt önskvärd. Ur denna synpunkt hade det givetvis varit

till större fördel om Blekinge läns valkrets förenats med Kronobergs läns

valkrets, vilken senare även tillhörde de mindre valkretsarna. Med hänsyn

bland annat till att Blekinge och Kristianstads län tillsamman utgjorde en

valkrets vid val av ledamöter till första kammaren ville dock länsstyrelsen

ej ställa sig helt avvisande till det föreliggande förslaget.

Länsstyrelsen i Kopparbergs lån framhåller — utan att vilja motsätta sig

utredningens förslag i fråga om valkretsindelningen — att vissa olägenheter

otvivelaktigt vore förbundna med alltför stora valkretsar. Ju större valkretsarna

vore, desto lättare komme de personliga synpunkterna att trängas åt

sidan. Länsstyrelsen hyste därför den uppfattningen, att stor återhållsamhet

borde iakttagas, då fråga uppkomme om tillskapande av större valkretsar än

de nuvarande.

Övriga fyra remissinstanser avstyrka förslaget såvitt det avser sammanslagning

av olika län till en valkrets.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

37

Länsstyrelsen i Blekinge län ansluter sig sålunda till den av herr Håstad

avgivna reservationen mot utredningens förslag och förordar att länen hållas

åtskilda vid bildandet av valkretsar samt att valkretsarna med undantag för

Gotlands län tillförsäkras minst fem mandat. Länsstyrelsen anför vidare

följande:

De sakkunniga framhålla, att man vid valkretsindelningens utformande

självfallet bör taga i sikte, att valkretsarna skola utgöra med hänsyn till

befolkningens levnadsförhållanden och intressen, kommunikationsleder och

det ekonomiska livet i övrigt så naturliga enheter som möjligt; att ur denna

synpunkt den nuvarande indelningen, som ansluter sig till länsindelningen,

måste anses innebära betydande fördelar; att det ur principiella och även

praktiska synpunkter kan riktas invändningar mot att en valkrets sammansättes

av två län; samt att det varit bäst att vid valkretsindelningen följa

länsindelningen.

Trots de invändningar mot sammanslagning av län till en valkrets, som

utredningen således själv gör och vars betydelse länsstyrelsen vill på det

kraftigaste understryka, föreslår utredningen att två län, Blekinge och

Jämtlands, skola, vart för sig, sammanföras med ett närgränsande län till

en valkrets. Som »ett tungt vägande skäl» för denna sammanslagning anför

utredningen det förhållandet att »proportionella valmetoder i allmänhet ge

ur proportionell rättvisesynpunkt sämre resultat i små valkretsar än i

stora och detta särskilt i kretsar med mindre än fem mandat.» Det anförda

skälet gäller dock tydligen endast valkretsar med mindre än fem mandat

eftersom övriga kretsar med fem mandat icke föreslås till sammanslagning.

Då emellertid även Blekinge och Jämtlands län enligt den av länsstyrelsen

förordade reservationen tillförsäkras minst fem mandat, kan det anförda

skälet icke anses bärande. Utredningen avvisar visserligen utvägen att —

frånsett Gotland — undvika valkretsar med mindre än fem mandat, enär

detta skulle innebära, »att man i någon mån gjorde avkall på principen om

lika röstvärde». Detta har ju dock redan gjorts, då Gotlands län är tillförsäkrat

minst tre mandat. Häri föreslår utredningen icke någon ändring.

Den gjorda invändningen kan därför icke godtagas.

Fördelarna av att varje län, även de mindre, bilda egen valkrets uppväga

enligt länsstyrelsens förmenande mer än väl de tämligen obetydliga nackdelar,

som möjligen kunna anses vara förenade därmed.

Därest sammanförande av Blekinge län med annat län till en valkrets

dock trots allt anses böra äga rum, anser länsstyrelsen att, med hänsyn till

förhållandena, Blekinge län bör sammanslås med Kronobergs län.

Även länsstyrelsen i Hallands län tillstyrker den lösning som anvisas i

herr Håstads reservation.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län säger sig icke kunna biträda förslaget

att sammanföra Jämtlands och Västernorrlands län till eu valkrets. Utredningen

hade anfört, att den genom den ifrågasatta sammanläggningen uppkomna

kretsen visserligen skulle bli mycket vidsträckt och till ytvidden endast

överträffas av Norrbottens läns valkrets men att Jämtlands och Västernorrlands

län kunde anses som ett ur befolkningssynpunkl jämförelsevis

enhetligt område. Mot sistnämnda påstående kunde emellertid enligt länsstyrelsens

förmenande vägande invändningar göras. Det starkt industrialiserade

Västernorrlands län syntes jas! ur befolkningssynpunkt ha föga gemensamt

med exempelvis Härjedalen och Storsjobygden. Om det ur

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

proportionalitetssynpunkt ansåges önskvärt eller ofrånkomligt att ingen

valkrets — bortsett från Gotlands län — i fortsättningen utsåge mindre än

fem riksdagsmän, syntes det av herr Håstad reservationsvis framförda förslaget

till lösning av detta speciella problem tills vidare utgöra en framkomlig

väg.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:

Länsstyrelsen anser kombinationen Jämtlands län och Västernorr lands

län som en valkrets vid val till riksdagens andra kammare från många synpunkter

olämplig, varför ett dylikt ingrepp i valkretsindelningen icke utan

tvingande skäl bör företagas. Det skulle här bli fråga om en valkrets med

en areal av minst 744 kvadratmil med landsdelar med så olika struktur,

som finnes i landskapen Jämtland och Härjedalen samt Medelpad och Ångermanland.

Otympligheten av en så stor valkrets ligger i öppen dag, i synnerhet

som Västernorrlands valkrets är stor och tungarbetad som den är. Fråga

är ock om icke valintresset skulle minskas med en anordning som den föreslagna.

I varje fall skulle valarbetet bli mera arbetstyngande och kostsamt.

Länsstyrelsen finner sig i anledning härav icke kunna tillstyrka den föreslagna

sammanslagningen av Västernorrlands och Jämtlands län till en valkrets

och förordar fördenskull bibehållandet av Jämtlands län såsom egen

valkrets.

Att i stort sett varje län ulan sammanblandning med andra län bildar en

valkrets vid val till riksdagens andra kammare synes vara en naturlig ordning.

Den bygger på den tradition, som visar sig i den samhörighet och den

intressegemenskap, som en länsbefolkning vant sig vid att känna och som

tager sig uttryck i gemensam verksamhet på skilda områden av samhällslivet.

Att Västernorrlands län och Jämtlands län nu utgöra en gemensam

krets i fråga om val till riksdagens första kammare kan rimligen icke tagas

till intäkt för en liknande ordning, då det gäller val till riksdagens andra

kammare. Förstnämnda valordning berör endast respektive landsting en

gång vart åttonde år. Det ställer sig i flera avseenden helt annorlunda, om

de två länen skola gemensamt välja ledamöter till riksdagens andra kammare.

I övrigt vill länsstyrelsen icke underlåta att i detta sammanhang framhålla,

att lika stora skäl skulle kunna framläggas för en sammanslagning

av ett ytterligare antal andra län i riket än dem, som utredningen nu tänkt

sig.

Då länsstyrelsen alltså ansett sig böra hävda kravet, att Jämtlands län

alltjämt skall utgöra egen valkrets, uppstår frågan vilken utväg, scm bör

väljas för att länet skall undgå en hotande mandatminskning vid de politiska

valen. En reservant inom utredningen, herr Håstad, har på den punkten

framlagt ett förslag, som synes länsstyrelsen vara värt beaktande.

Frågor om utjämningssystem och fördelningsmetod.

Utredningens förslag att ingen form av särskilt utjämningssystem skall

införas samt att för fördelning av mandaten mellan A-grupperna den

d’Hondtska metoden skall utbytas mot uddatalsmetoden med spärr har rönt

bestämt motstånd endast från en remissinstans, nämligen länsstyrelsen i

Hallands län. Övriga instanser ha uttryckligen förklarat förslaget härom

lämpligt eller — i några fall efter viss tvekan — sagt sig icke vilja motsätta

sig detsamma.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

39

Förslaget har klart tillstyrkts eller helt lämnats utan anmärkning av länsstyrelserna

i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län samt av magistraten i Växjö.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner de skäl bärande, vilka utredningen

anfört till stöd för att uddatals metoden med spärr bör givas företräde framför

övriga diskuterade alternativ. Till förmån för denna metod åberopar

länsstyrelsen därjämte, att densamma mindre än de övriga ifrågasatta fördelningsmetoderna

skilde sig från den nu använda, vilket hade betydelse

vid den praktiska tillämpningen. För den röstsammanräknande myndigheten

torde förfarandet enligt uddatalsmetoden icke komma att medföra mera

arbete eller större svårigheter än med nuvarande ordning. Länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län yttrar, att den föreslagna fördelningsmetoden vore

enkel och redig och passade väl in i det nuvarande systemet. Länsstyrelsen

delade utredningens uppfattning, att denna metod i konstruktivt hänseende

vore överlägsen övriga av utredningen nämnda fördelningsmetoder. Med tillfredsställelse

hade länsstyrelsen funnit, att metoden icke på något sätt försvårade

valmyndigheternas arbete med rösternas sammanräkning och att

den icke gjorde förfarandet kostsammare. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län säger sig på de av utredningsmajoriteten anförda skälen kunna ansluta

sig till uddatalsmetoden med spärr. Genom denna skapades visserligen icke

full proportionell rättvisa men väl en tillfredsställande sådan utan att det

nuvarande valsystemets grunder behövde ändras och ersättas av något nytt

och inom landet hittills oprövat. Genom det framlagda förslaget syntes utredningen

ha på ett lämpligt sätt ställt sig till efterrättelse riksdagens uttalade

önskemål att man skulle söka ernå större proportionell rättvisa vid

mandatfördelningen mellan partierna utan att eftersätta andra värden inom

det politiska livet. Länsstyrelsen i Jämtlands län anför, att den i sin egenskap

av röstsammanräkningsmyndighet fäste särskilt stort avseende vid

att sammanräkningsreglerna vore så enkla som möjligt att tillämpa och

lätta att förstå, både för allmänheten och för vederbörande befattningshavare.

Den föreslagna metoden syntes fylla dessa anspråk och hade dessutom

den förtjänsten att fördelningsproceduren i stort sett bibehölles vid invanda

former.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har såsom tidigare angivits ansett att

det varit av värde med en närmare undersökning rörande bl. a. för- och

nackdelarna av ett system med fördelning av mandaten mellan partierna

efter de samlade röstsiffrorna inom riket. Länsstyrelsen yttrar emellertid

därjämte, att de skäl, som utredningen anfört till stöd för att uddatalsmetoden

med spärr vore att föredraga framför övriga uppställda alternativ,

syntes vara kärande och att länsstyrelsen i och för sig icke hade något att

erinra mot förslaget i fråga.

Viss tvekan huruvida icke ett utjämningssystem varit att föredraga uttalas

av två länsstyrelser. Länsstyrelsen i Kronobergs län anför såsom sin

mening att ett system med tilläggs- eller riksmandat bäst skulle tillgodose

syftet med utredningen, nämligen att skapa största möjliga rättvisa vid

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

mandatfördelningen och därmed onödiggöra kartellbildning. Först genom ett

sådant system kunde de lokala orättvisorna verkligt utjämnas och utan att

hemfalla till krav på s. k. millimeterrättvisa torde man med fog kunna hävda,

att det bäst överensstämde med det proportionella valsättets idé att

riksröstetalen bleve avgörande för de olika politiska partiernas representation

i riksdagen. Det kunde visserligen icke bestridas, att en ordning med

tilläggs- eller riksmandat komplicerade valsystemet och att åtskilliga tekniska

svårigheter vore förknippade ined en sådan ordning, men erfarenheterna

från andra länder, där ett likartat system införts, visade dock att

komplikationerna kunde reduceras och svårigheterna undanröjas. Mot utredningens

förslag vore att framhålla att kombinationen av uddatalsmetoden

med en spärregel gjorde fördelningen svårbegriplig för väljarna och

att metoden hade en tendens att gynna den folkmening, som råkade vara

koncentrerad till blott vissa valkretsar, i jämförelse med den folkmening

med samma totala röstetal, som vore spridd över hela landet. Härtill komme

att utredningens förslag endast avsåge förhållandet mellan partiernas representation.

I fråga om platsfördelningen mellan kandidaterna inom partierna

föresloge utredningen däremot ej någon ändring. I sistnämnda avseende

komme alltjämt att tillämpas den bearbetade form av d’Hondts metod,

som benämndes den d’Hondt-Phragménska metoden. Att två olika metoder

skulle tillämpas vid sammanräkningsförfarandet komme att göra detta onödigt

komplicerat. Därest statsmakterna funne sig icke böra genomföra systemet

med tilläggs- eller riksmandat, ville länsstyrelsen emellertid med hänsyn

till att utredningens förslag innebure en tydlig förbättring av nu gällande

ordning och att varje förbättring av rådande system vore att hälsa

med tillfredsställelse icke motsätta sig att uddatalsmetoden med spärr infördes

i stället för d’Hondts metod vid mandatens fördelning mellan partierna.

Länsstyrelsen ville dock understryka utredningens uttalande att gällande

metod för platsfördelningen mellan kandidaterna upptoges till omprövning.

— Länsstyrelsen i Västmanlands län anför att om man ville ha

ett valsystem som gåve vad man kallade proportionell rättvisa, syntes man

icke kunna komma förbi utjämningsförfarandet. Ett dylikt system, som

icke gjorde alltför stort intrång i valkretsvalen men med vilket man skulle

kunna komma proportionalitetsfördelningen så nära som möjligt, vore ett

restmandatsystem av i betänkandet närmare beskrivet slag. Om de till ett

sådant system hörande övervalkretsarna icke gjordes alltför stora, behövde

intrånget i valkretsvalen icke bli så kännbart. Små övervalkretsar skulle

visserligen medföra en något sämre proportionalitet, men då systemet ur

proportionalitetsprincipens synpunkt vore överlägset andra valsystem, behövde

en mindre ojämnhet icke betyda så mycket. De mer formella nackdelarna

med ett sådant system — omfattande uträkningar — ansåge länsstyrelsen

icke behöva verka avskräckande. Då riksdagen begärt att få ett

förslag till jämnare fördelning av riksdagsmandaten de olika partierna

emellan och då de sakkunniga, sin uppenbara tveksamhet inför alla de diskuterade

metoderna till trots, slutligen ändock sökt nå ett positivt resultat

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

41

i uddatalsmetoden med spärr och då ett beslut i ärendet vid 1952 års riksdag

torde betraktas som angeläget, ansåge sig länsstyrelsen kunna, om än

med stor tvekan, förorda utredningens förslag. Detta förslag torde vara det

minst olägliga av alla de uppslag som diskuterades i betänkandet.

Länsstyrelsen i Hallands län förordar uttryckligen ett system med tillläggsmandat

samt anför i detta avseende följande:

Utredningen har av i betänkandet närmare angivna skäl avvisat samtliga

valsystem som bygga på mandatutjämning. För egen del är länsstyrelsen

ej övertygad om att de av utredningen anförda olägenheterna med ett

utjämningssystem — länsstyrelsen syftar härvid på metoden med 30 tillläggsmandat,

som på ett eller annat sätt anknutits till valkretsarna -— kunna

anses vara av den storleksordning, att de uppväga utjämningssystemets

fördelar att vara det valsätt, som ger de minsta avvikelserna från en fullt

proportionell fördelning av röstutfallet.

Länsstyrelsen vill därför såsom första alternativ till vårt nuvarande valsystem

förorda metoden med 30 tilläggsmandat. Länsstyrelsen förutsätter

att tilläggsmandaten på ett eller annat sätt skola anknytas till valkretsarna.

Länsstyrelsen fortsätter:

Skulle emellertid ett valsystem med tilläggsmandat icke böra ifrågakomma,

vill länsstyrelsen såsom andra alternativ till vårt nuvarande valsätt

förorda det av utredningen såsom uddatalsmetoden benämnda systemet,

vilket ger det näst bästa resultatet beträffande en rättvis fördelning av

röstutfallet i de olika valkretsarna. Systemet innebär dessutom den fördelen,

att det är enkelt och lättfattligt samt att alla mandat inom en valkrets

kunna utdelas efter en enhetlig regel. Mot uddatalsmetoden har utredningen

riktat den anmärkningen, att metoden antagligen skulle i alltför

hög grad gynna de minsta väljargrupperna och därför främja en alltför

stor partisplittring. Då länsstyrelsen icke vill frånkänna denna anmärkning

ett visst fog, vill länsstyrelsen i likhet med utredningen förorda att uddatalsmetoden

kombineras med en spärregel, som innebär krav på att eu

väljargrupp för att erhålla sitt första mandat måste representera en viss

lägsta andel av de röstande inom valkretsen. Av de utav utredningen angivna

spärrmetoderna har länsstyrelsen funnit uddatalsmetoden med spärr

vara överlägsen den jämkade uddatalsmetoden.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser däremot, att de olägenheter som vore

förbundna med utjämningssystem vore så stora, att dessa system icke borde

vinna tillämpning. Vid ställningstagandet till frågan, vilken fördelningsmetod,

som borde givas företräde, ansåge länsstyrelsen att stort avseende

borde fästas vid om fördelningsregeln vore enkel och lättförståelig för den

stora massan av väljare. Vidare borde fördelningsregeln vara så utformad,

att kartellsystemet i stort sett framstode såsom överflödigt. Utöver de

olägenheter, som utredningen påpekat vidlåda kartellväsendet, ville länsstyrelsen

ytterligare framhålla, att de opersonliga momenten, som alltid

vore förbundna med ett proportionellt valsätt i motsats till ett majoritetsvalsätt,

ytterligare förstärktes genom kartellförfarandet. Vid granskning av

Skölds spärrmetod, Droops metod och uddatalsmetoden med spärr hade

länsstyrelsen funnit att samtliga metoder fyllde de krav, som länsstyrelsen

bär uppställt på eu fullgod fördelningsmetod, samt alt skillnaden i val
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition, nr 175.

utslaget vid de olika metoderna endast vore obetydlig. Emellertid ansåge

länsstyrelsen, att Droops metod ur vissa betydelsefulla synpunkter vore att

föredraga framför de båda andra metoderna. Denna metod tedde sig otvivelaktigt

psykologiskt och känslomässigt mera tilltalande än de båda andra

metoderna, vilka för att hindra att alltför små gruppbildningar bleve representerade,

måste förses med spärr. Därigenom komme de minsta partierna

att redan före mandatfördelningen avskiljas och dessa partier finge icke

ens formellt vara med vid fördelningsförrättningen. De med spärr kombinerade

fördelningsreglerna innebure således, att vissa röster redan från

början på sätt och vis erhölle en anstrykning av mindervärdighet, vilket

psykologiskt sett tedde sig mindre tilltalande. Ett sådant förfarande behövde

icke tillgripas vid Droops metod. Då Droops metod därjämte vore

förbunden med den fördelen, att stora partier icke behövde riskera att bli

underrepresenterade, ansåge länsstyrelsen, att Droops metod varit att föredraga

framför uddatalsmetoden i förening med spärr. Då emellertid jämväl

sistnämnda metod kunde anses innebära en tillfredsställande lösning

på valsättsfrågorna och då majoriteten inom kommittén anslutit sig till

denna metod, ansåge sig länsstyrelsen kunna tillstyrka kommitténs förslag.

Antalet tillåtna väljarbeteckningar.

Såsom tidigare nämnts har ledamoten i utredningen herr Skoglund i sin

reservation föreslagit den förändringen av nuvarande valsystem, att endast

en välj arbeteckning skulle tillåtas vid andrakammarvalen mot nuvarande

tre. I denna del biträdes reservationen av länsstyrelsen i Älvsborgs lån,

som finner det inkonsekvent att efter den av utredningen föreslagna reformen

bibehålla vallagens regler om teknisk valsamverkan. Länsstyrelsen

i Stockholms län ifrågasätter om tillräckliga skäl föreligga att, därest utredningens

förslag genomföres, bibehålla de regler som möjliggöra valsamverkan

genom kartell. Övriga remissinstanser ha icke uttalat sig i frågan.

Departementschefen,

Redan ganska snart efter införandet år 1909 av proportionellt valsätt för

andrakammarvalen riktades anmärkningar mot den tillämpade metoden för

fördelning av mandat, vilken förmenades icke giva full rättvisa åt olika

partiriktningar utan regelmässigt gynna de större partierna på de mindres

bekostnad. De mer betydande reformer av valmetoden som vidtagits efter

år 1909 ha också föranletts av en strävan att uppnå ett mera proportionellt

resultat vid valen. Sålunda genomfördes år 1921 en ny valkretsindelning

med större valkretsar för att det proportionella valsystemet bättre

skulle komma till sin rätt än som varit möjligt med den tidigare kretsindelningen.

En några år senare genomförd reform innebar att valsamverkan genom

kartell underlättades tekniskt. Ända sedan det proportionella valsättets

införande hade nämligen mindre partier sökt att genom samverkan vid va
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

43

len motverka valmetodens tendens att gynna större partier. Därvid förfors

till en början så, att de samverkande partierna förenade sig om samma partibeteckning

men framlade var sin kandidatlista. År 1924 infördes den ändringen

i valsättet, att det blev möjligt att å valsedel använda tre välj arbeteckningar

i stället för såsom förut endast en. Då tre beteckningar användas,

utgöras de i allmänhet av en kartellbeteckning, en partibeteckning och en

fraktionsbeteckning.

Trots de reformer i utjämnande riktning, som sålunda ägt rum, har anledning

till anmärkning mot valmetodens verkningar ansetts alltjämt vara

för handen. Förslag om ändringar i olika avseenden ha även framkommit.

Sålunda har vid flera tillfällen i riksdagen den tanken framförts att anordna

ett särskilt utjämningsförfarande för att så nära som möjligt anpassa de

olika partiernas representation till deras samlade röstsiffror för hela landet.

Förslag härom ha emellertid alltid avvisats av riksdagen. Härvid har bl. a.

den synpunkten gjort sig gällande, att en för långt driven utjämning eller

över huvud taget ett valsystem, som eftersträvade exakt proportionalitet för

alla grupper av väljare, kunde innebära en fara för partisplittring. Ett uttalande

av konstitutionsutskottet vid 1932 års riksdag är i detta hänseende

belysande. I ett avstyrkande yttrande över ett förslag att införa utjämningssystem

anförde utskottet bl. a., i anslutning till ett tidigare kommittéuttalande,

att det kunde ifrågasättas huruvida den exakta partiproportionella

representationen vore av den oomtvistliga vikt, att den först och sist måste

utan alla andra hänsyn tillgodoses. Utskottet intoge den ståndpunkten att

den proportionella exaktheten icke finge föras längre, än att den icke utövade

en skadlig verkan på andra värden inom det politiska livet. Det syntes

utskottet uppenbart att eu sådan utformning av valsättet, att det gynnade

uppkomsten och fortvaron av ett flertal småpartier, i sina konsekvenser

hindrade uppbyggandet av eu parlamentariskt stark regeringsmakt.

Det nuvarande valsystemet har föranlett att karteller bildats i jämförelsevis

stor omfattning, och verkställda undersökningar visa att kartellväsendet

haft betydande inverkan på valresultaten. Vid de andrakainmarval, som

ägt rum under perioden 1932—1948, ha sålunda de verkliga avvikelserna från

eu riksproportionell fördelning mellan partierna genomsnittligt uppgått till

11,8 mandat under det all de avvikelser, som skulle ha förekommit om karteller

icke använts, utgöra i genomsnitt 17,2 mandat. Genom kartellerna ha alltså

vid dessa val proportionalitetsavvikelserna i allmänhet nedbringats med nära

eu tredjedel. Att kartellbildning kommit att användas i den utsträckning

som skett har allmänt betraktats som en olägenhet. Det kan från allmän

synpunkt mot kartellväsendet invändas att det mången gång innebär att

ett samgående uteslutande av valtaktiska skäl äger rum mellan partier,

vilka i fråga om politisk inriktning så skilja sig från varandra, att samverkan

mellan dem icke framstår såsom naturlig. För väljarna kan i sådana

fall kartellbildning få till följd att de nödgas stöda ett parti, vars politik de

ogilla i väsentliga frågor. Härtill kommer att kartellbildning kan giva upphov

till avsevärda ojämnheter i mandatfördelningen mellan partierna.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Den kritik som sålunda kan riktas mot det nuvarande valsystemet föranledde

riksdagen att år 1949 begära en utredning om förändrat valsätt. Såsom

huvudsaklig riktlinje för en reform framhöll härvid riksdagen, att

man borde söka vinna större proportionell rättvisa vid mandatfördelningen

mellan partierna och på så sätt samtidigt avskaffa kartellsystemet, å andra

sidan underströks dock vikten av att icke vid en reform med detta syfte

andra värden i det politiska livet eftersattes. I denna allmänna målsättning

kan jag, såsom framgår av vad jag yttrade i direktiven för utredningen, i

stort sett instämma. Jag finner det sålunda önskvärt att man vid ett proportionellt

valsätt — i stället för att i utjämnande syfte främja användningen

av karteller — söker genom en förändring av själva valmetoden nå ett så

rättvisande resultat, att åtminstone i allmänhet behov av valtaktisk partisamverkan

icke föreligger. Det är emellertid uppenbart, att man vid en

ändring av valsättet i denna riktning måste beakta risken för att en alltför

långt driven proportionalitet leder till partisplittring, som försvårar bildandet

av regeringar med fast parlamentariskt underlag i andra kammaren.

Då fråga är om att söka bedöma vilket valsätt som är det för vårt land

lämpligaste, göra sig även flera andra allmänna synpunkter och intressen

gällande än de nu nämnda. Utredningen har i detta hänseende framhållit,

att vid prövningen av olika vägar för att åstadkomma önskad proportionalitet

riks- och valkretssynpunkter måste vägas mot varandra, i det att vissa

metoder för att tillgodose kravet på riksproportionalitet ha en benägenhet att

medföra avsteg från valutslagen i valkretsarna. På liknande sätt måste en

avvägning ske mellan de partiproportionella kraven och de rent personliga

momenten i valakten. Vidare har påpekats vikten av att valsystemet icke

är alltför invecklat och att grunddragen av detsamma kunna förstås av

envar.

Sammanfattningsvis torde kunna sägas att, då det gäller att taga ställning

till utformningen av det lämpligaste valsystemet, ett flertal mot varandra

delvis stridande synpunkter möta och att det är förenat med betydande svårigheter

att rätt avväga dessa mot varandra. Dessa svårigheter böra emellertid

ej hindra att man söker finna ett system som bättre än det nuvarande

tillgodoser olika berättigade intressen.

Utredningen har anfört, att för en sådan reform av det proportionella

valsystemet, som varit syftet med utredningens arbete, i huvudsak tre vägar

stå öppna, nämligen dels en utvidgning av valkretsarna, dels införandet av

ett särskilt utjämningssystem och dels övergång till annan metod för röstsammanräkning

och mandatfördelning än den nu tillämpade. Det påpekas

emellertid att en lämplig lösning kan vara att finna genom samtidigt anlitande

av mer än en av dessa utvägar. I utredningens förslag — vilket framgått

såsom resultatet av en kompromiss om vilken de flesta ledamöterna

enat sig — förordas införandet av ett valsätt som ger bättre proportionalitet

än det nuvarande och att som medel härför främst väljes att utbyta den nuvarande

d’Hondtska fördelningsmetoden mot en annan metod, vilken be
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175.

45

nämnts uddatalsmetoden med spärr. Tanken att tillämpa särskilt utjämningsförfarande

har helt avvisats i majoritetsförslaget. Beträffande valkretsindelningen

har endast föreslagits den begränsade ändringen, att tre av de

mindre valkretsarna skola sammanslås med andra kretsar.

Beträffande valkretsindelningen har utredningen funnit att en

avsevärd utvidgning skulle erfordras för att enbart på denna väg — utan anlitande

av särskilt utjämningsförfarande eller övergång till annan fördelningsmetod

— säkerställa en tillräckligt rättvisande fördelning av mandaten

mellan partierna. En så vittgående reform av kretsindelningen har utredningen

icke velat förorda. Anledningen härtill har varit vissa av utredningen

påpekade olägenheter av ett system med mycket stora valkretsar, såsom att

valproceduren skulle bli alltför invecklad, att kontakten mellan väljarna

och de valda skulle minskas och att samverkan mellan väljarna skulle försvåras.

Utredningen har också framhållit de principiella och praktiska fördelarna

av att, på sätt nu är fallet, valkretsindelningen i huvudsak ansluter sig

till länsindelningen. Emellertid har utredningen, med hänsyn till att en

proportionell valmetod i allmänhet ger ett ur proportionell rättvisesynpunkt

sämre resultat i små kretsar än i stora, ansett att tre av de nuvarande 5- manskretsarna borde sammanslås med angränsande kretsar.

Jag biträder utredningens uppfattning, att en så genomgripande ändring

av valkretsindelningen, som skulle erfordras för att utan andra förändringar

av valsystemet åvägabringa erforderlig proportionalitet och göra kartellerna

onödiga, icke bör komma till stånd. Ett tillskapande av så stora valkretsar,

som då skulle bli nödvändiga, har heller icke påyrkats av någon

bland remissinstanserna. Till utredningens mera begränsade förslag att

sammanslå vissa 5-mansvalkretsar — vilken fråga är av mindre vikt ur

riksproportionell synpunkt — vill jag senare återkomma.

Vad härefter angår utvägen att för fördelningen av mandaten mellan partier

eller andra väljargrupper införa ett särskilt utjämningsförfarande,

kunna självfallet, såsom framgår av vad några remissinstanser

anfört, vissa skäl anföras för en sådan lösning. Emellertid torde det förhålla

sig så, att för en sådan förbättring av proportionaliteten, som erfordras

för att göra kartellsystemet överflödigt utan att likväl risk för partisplittring

skall uppstå, det icke är nödvändigt att göra en så omfattande ändring

av det nuvarande valsättet, som införandet av ett utjämningssystem

skulle innebära. Härtill kommer, att — såsom utredningen framhållit —

vissa direkta olägenheter äro förbundna med ett dylikt system. Såsom särskilt

oförmånligt framstår enligt min mening att utslagen i valkretsarna

i viss mån förlora i betydelse och att vid valen partihänsyn komma att alltför

mycket dominera på bekostnad av de personliga momenten. Jag anser

därför i likhet med utredningen att denna väg att åstadkomma större proportionalitct

knappast hör beträdas.

Beträffande den tredje utvägen att åstadkomma ett proportionellt mera

rättvisande resultat, nämligen att övergå till a n n a n fördelning smetod

äu d’Hondts regel, finnas såsom utredningen visat olika möjlig
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kangl. Maj.ts proposition nr 175.

heter. Utredningen har ingående undersökt ett antal skilda fördelningsmetoder.

Några av dessa ha av utredningen ansetts i alltför hög grad göra

det möjligt för mindre partier att förvärva mandat och därför innebära risk

för partisplittring och försvåra möjligheterna att uppnå stabilitet och effektivitet

i det parlamentariska arbetet. Så har fallet varit med de oförändrade

uddatals- och valkvotsmetoderna. Dessa båda metoder ha därför ansetts

ej kunna komma i fråga. I detta hänseende har varken inom utredningen

eller bland remissmyndigheterna någon avvikande mening uttalats.

För egen del ansluter jag mig helt till utredningens uppfattning i denna

fråga.

De övriga fördelningsmetoder, som utredningen diskuterat, äro den jämkade

uddatalsmetoden, uddatalsmetoden med spärr, Skölds spärrmetod och

Droops metod. Utredningen har ansett, att den jämkade uddatalsmetoden

med divisionstalen 1,5, 3, 5 o. s. v. skulle ge en så betydande övervikt för

stora partier att mindre partier kunde frestas till kartellbildning. Visserligen

kan enligt utredningens åsikt denna olägenhet motverkas genom att

divisionstalet 1,5 utbytes mot någon lämplig siffra mellan 1 och 1,5, men

utredningen har likväl framför en sålunda jämkad uddatalsmetod föredragit

uddatalsmetoden med spärr, vilken utredningen funnit synnerligen

enkel i konstruktivt hänseende och lätt att tillämpa.

Utredningen har sökt bedöma verkninglirna i olika hänseenden av uddatalsmetoden

med spärr, Skölds spärrmetod och Droops metod. I fråga om

verkningarna i proportionellt hänseende har utredningen ansett att metoderna

ej utvisa sådana skiljaktigheter att principiell olikhet med hänsyn

till den allmänna tendensen vid fördelningen kan anses föreligga mellan

dem. Dock har Droops metod synts lämna ett mera bestämt företräde åt

den största väljargruppen än de två andra metoderna. Beträffande frågan

huruvida kartellväsendet skall visa sig onödigt vid tillämpning av uddatalsmetoden

med spärr, Skölds metod eller Droops metod har utredningen

funnit, att det icke vid någon av dem kan helt uteslutas att partisamverkan

vid valen någon gång kan leda till mandatvinst men att möjligheterna härtill

äro mycket begränsade. Utredningen har därför ansett att önskemålet

att kunna avveckla kartellsystemet i huvudsak kan tillgodoses enligt envai

av de tre metoderna. I särskilt hög grad har detta ansetts gälla uddatalsmetoden

med spärr. Utredningen har vidare ansett att enligt envar av ifrågavarande

tre metoder visserligen i undantagsfall partiuppdelning kan leda till

ökad mandattilldelning till partiet men har bedömt de praktiska möjligheterna

härtill såsom mycket små. I konstruktivt hänseende har utredningen

ansett uddatalsmetoden med spärr överlägsen de två övriga metoderna.

Utredningen har tillmätt sistnämnda förhållande avgörande betydelse och

har därför förordat uddatalsmetoden med spärr.

I fråga om valet av fördelningsmetod har emellertid uppfattningen inom

utredningen varit mycket delad. Mot utredningsmajoritetens förslag ha två

reservationer anförts. En ledamot, vilken funnit starka skäl tala för en

övergång till majoritetsval men med hänsyn till utredningsdirektiven fun
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

nit sig ej kunna framställa yrkande därom, har yrkat att alls ingen förändring

skall företagas i gällande -valsätt. En annan ledamot har påyrkat

att för mandatfördelningen skall väljas den'' Droopska metoden samt att

endast en välj arbeteckning skall tillåtas vid valen. I särskilda yttranden

av tre ledamöter, vilka biträtt majoritetsförslaget i fråga om fördelningsmetoden,

har vidare uttalats tveksamhet rörande vissa delar av förslaget

och uttryckts sympatier för andra lösningar.

Även bland remissmyndigheterna har, såsom av den föregående redogörelsen

framgår, viss tvekan eller avvikande mening yppats. Dock har endast

en av dem direkt föreslagit annat system framför uddatalsmetoden med

spärr.

Att så olika meningar och så stor tveksamhet sålunda gjort sig gällande

inom utredningen och bland de hörda myndigheterna belyser svårigheten av

att under behörigt hänsynstagande till de här förut nämnda allmänna synpunkterna

och intressena avgöra vilken av olika tänkbara fördelningsmetoder

som är den lämpligaste. En särskild svårighet, som är förbunden med varje

ändring av valordningen, består däri, att de framtida verkningarna av den

ena eller andra regeln icke kunna bestämt förutses. Man är i viss mån hänvisad

till tämligen osäkra beräkningar, grundade på statistik från tidigare

val, och på många punkter till rena antaganden.

Allt detta medför att jag finner det vanskligt att nu slutgiltigt taga ställning

till spörsmålet huru valsättet bör vara utformat i framtiden. Jag anser

det knappast lämpligt att utan ytterligare överväganden binda sig för en

lösning i denna för vårt statsskick så viktiga fråga utan vill i stället föreslå

att för mandatperioden 1953—1956 den nya fördelningsmetod prövas, som

på grund av det nu förefintliga utredningsmaterialet kan bedömas som den

mest ändamålsenliga. Den metod, som jag kommer att förorda, bör därför

enligt min mening tills vidare göras tillämplig endast å val och särskilda

röstsammanräkningar, avseende nämnda fyraårsperiod. Sedan därvid erfarenheter

vunnits av metodens verkningar i praktiken, föreligga bättre

möjligheter att avgöra om den bör komma till användning även i fortsättningen.

Av utredningsmaterialet torde framgå, att envar av uddatalsmetoden med

spärr, Skölds metod och Droops metod ger ett i proportionellt hänseende avsevärt

mera rättvisande resultat än d’Hondts regel. En likartad effekt torde

kunna uppnås med en jämkad uddatalsmetod, i vilken första divisionstalet

satts lägre än 1,5. Det synes antagligt, att en så förbättrad proportionalitet,

som metoderna alltså erbjuda, kommer att åtminstone starkt begränsa användningen

av karteller. I sistnämnda hänseende måste dock verkningarna

bedömas såsom i någon mån osäkra. Förekomsten av valsamverkan mellan

partier skulle dock ytterligare kunna motverkas genom att man, såsom föreslagits

av eu reservant inom utredningen, borttoge den nuvarande möjligheten

att å valsedel använda mer än en väljarbeteckning. En sådan reform synes

mig f. ö. utgöra ett naturligt komplement till införandet av en ny fördel
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

ningsmetod, avsedd att göra kartellerna onödiga. Jag vill därför föreslå, att

vid val för nyssnämnda mandatperiod valsedlarna skola vara försedda med

partibeteckning men att ingen annan väljarbeteckning skall vara tillåten.

Jag instämmer i utredningens uttalande, att risken för valtaktisk uppdelning

av partier icke bör överdrivas. Helt torde man dock icke kunna bortse från

denna risk, om man övergår till någon av de ifrågavarande metoderna. I nu

nämnda hänseenden — såvitt avser det proportionella resultatet samt förmåga

att motverka kartellbildning och partiuppdelning — framstå uddatalsmetoden

med spärr, en lämpligt anordnad jämkad uddatalsmetod, Skölds

metod och Droops metod såsom tämligen likvärdiga. I tekniskt hänseende

anser jag dock i likhet med utredningen att metoder, som bygga på uddatalssystemet,

ha ett företräde framför sådana som grundas på fördelning efter

valkvot — enkel eller förminskad — och största överskott. Särskilt den omständigheten,

att valkvoten räknas på sammanlagda antalet röster i valkretsen

och att alltså inverkan härvid utövas även av rösterna för partier, som

ej erhålla mandat, samt det ofta slumpvisa utfallet av fördelningen efter

överskott utgöra enligt min mening svagheter hos de Sköldska och Droopska

metoderna. Liksom utredningsmajoriteten anser jag att denna uddatalsmetodens

överlägsenhet i konstruktivt avseende bör leda till att metoden nu

väljes framför Skölds och Droops metoder.

Den spärr för erhållande av första mandatet, som uddatalsmetoden kräver,

kan som nämnts anordnas på två sätt. Vilketdera spärrförfarandet som

än väljes kan spärren lätt skärpas eller lindras. Man kan därför få de båda

spärranordningarna att verka på i det närmaste samma sätt. En principiell

skillnad föreligger dock mellan dem. Den fristående spärr, förlagd vid 60 %

av valkvoten, som utredningen förordat, innebär liksom valkvotsmetoderna

att hänsyn tages till sammanlagda rösttalet i valkretsen, varför alla partier i

större eller mindre grad inverka på beräkningen. En sådan inverkan av andra

partier äger icke rum vid tillämpning av det andra spärrförfarandet, vilket

blott innebär att redan i fråga om ett partis första mandat jämförelsetalet

erhålles genom en reducering av rösttalet på liknande sätt som då det gäller

följande mandat. Sistnämnda spärrförfarande synes mig av denna anledning

tekniskt lämpligare och systematiskt bättre förenligt med uddatalsmetoden

än den fristående spärren. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har beträffande

metoder med fristående spärr anfört, att de medförde att de minsta partierna

redan före mandatfördelningen avskiljdes och alltså ej ens formellt finge

vara med vid fördelningsförrättningen. Spärren innebure således att vissa

röster redan från början på sätt och vis erhölle en anstrykning av mindervärdighet,

vilket psykologiskt tedde sig mindre tilltalande. Vad länsstyrelsen

sålunda anfört visar enligt min mening på en betydande nackdel hos den

fristående spärren. En sådan ofördelaktig verkan har icke den i en jämkad

uddatalsmetod liggande spärren. På grund av nu redovisade skäl anser jag

att för spärrförfarandet bör väljas metoden att bestämma redan det första

jämförelsetalet för ett pax-ti genom att reducera rösttalet med ett lämpligt

divisionstal.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

49

Såsom förut angivits bör första divisionstalet sättas något lägre än det av

utredningen prövade talet 1,5. Jag har låtit verkställa uträkningar rörande

mandatfördelningen mellan partierna vid valen 1932—1948 vid tillämpning av

jämkade uddatalsmetoder med första divisionstalet bestämt till resp. 1,25, 1,3

och 1,4. Resultaten av nämnda beräkningar redovisas i en tabell, vilken såsom

bilaga 2 fogas vid protokollet i detta ärende. Tabellen visar till jämförelse

även mandatfördelningen enligt det av utredningen föreslagna systemet,

uddatalsmetoden med spärr. Genomsnittliga avvikelserna uppgå enligt

sistnämnda metod till 7,6 mandat samt enligt de jämkade metoderna med

första divisionstalen 1,25, 1,3 och 1,4 till resp. 6,8, 7,8 och 10 mandat. I fråga

om resultatet stå alltså samtliga de tre jämkade metoderna mycket nära den

av utredningen förordade metoden. Jag föreslår att reduceringen av rösttalet

första gången sker genom delning med 1,4. Att den i en sådan reducering

liggande spärren för småpartier innebär en viss, ehuru mycket obetydlig,

skärpning i förhållande till den fristående spärren anser jag närmast vara

en fördel med hänsyn till vikten av att motverka partisplittring.

De regler rörande val och särskilda sammanräkningar avseende mandatperioden

1953—1956, vilka jag enligt vad tidigare nämnts föreslår, torde

böra upptagas i en särskild lag. Ett förslag till sådan lag har upprättats

inom justitiedepartementet.

Jag får nu återkomma till utredningens förslag att sammanföra tre 5-mansvalkretsar

med angränsande kretsar. Detta förslag är väsentligen av lokal

betydelse. För mandatfördelningen i hela riket mellan partierna äro verkningarna

av en sådan sammanslagning jämförelsevis obetydliga. Spörsmålet

kan därför bedömas fristående från frågan om lämplig fördelningsmetod.

I samband med tillkomsten år 1921 av den nuvarande valkretsindelningen

övervägdes frågan om lämpligheten av att sammanföra olika län till en valkrets.

Sålunda framhölls i den riksdagsskrivelse, som föranledde utredning

rörande indelningen i valkretsar, att det med hänsyn till den naturliga samhörigheten

inom länen ganska allvarligt kunde ifrågasättas, huruvida det

vore lämpligt att sammanslå mindre län till en valkrets, samt att i områden

med mycket gles befolkning särskild varsamhet måste iakttagas vid valkretsarnas

utvidgning. I det kommittébetänkande, som låg till grund för

1921 års ändring, underströkos de sålunda uttalade betänkligheterna mot

att sammanslå skilda län till valkretsar. För egen del anser jag att sakliga

skäl alltjämt finnas för den uppfattning, som sålunda rådde då den nuvarande

indelningen genomfördes. Såsom valkretsar för andrakammarvalen

framstå otvivelaktigt länen såsom naturliga enheter med hänsyn till den

intressegemenskap som råder inom länen och länsbefolkningens traditionsenliga

samverkan på skilda områden. Bland väljarna torde i allmänhet ett

starkt intresse föreligga att varje län för sig utser sina representanter i andra

kammaren. Ett sammanförande av olika län till en valkrets kan därför befaras

leda till splittring och stridigheter mellan väljare tillhörande olika län,

och det torde även finnas risk för att valintresset inom en sådan krets komme

att minskas. Jag anser därför att i valkretshänseende länen liksom hittills

4 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 snml. Nr 175.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

böra hållas åtskilda från varandra och kan följaktligen icke förorda sammanslagning

i de nu ifrågavarande fallen. Ej heller finner jag anledning

föreligga att nu göra ändring i fråga om Älvsborgs läns av geografiska och

andra skäl betingade uppdelning i två valkretsar.

Vad utredningen anfört om olägenheterna ur proportionell synpunkt av

valkretsar med mindre än fem mandat finner jag emellertid övertygande.

För närvarande är genom en bestämmelse i § 15 riksdagsordningen sörjt för

att icke i någon valkrets skall utses mindre än tre ledamöter i andra kammaren.

Huvudregeln om mandatfördelningen är att i varje valkrets skall,

efter folkmängden vid början av året näst före den fyraårsperiod för vilken

valen gälla, väljas en riksdagsman för varje fullt tal motsvarande en 230-del

av rikets folkmängd. Denna regel kompletteras dels av en bestämmelse, enligt

vilken för valkrets, vars folkmängd ej uppgår till fullt tre 230-delar av

rikets folkmängd, dock skola väljas tre riksdagsmän, dels ock av en föreskrift

att, om icke vid tillämpning av de nämnda stadgandena antalet riksdagsmän

som skola väljas uppgår till 230, så skola, för ernående av detta

antal, de valkretsar vilkas folkmängd mest överskjuter de tal som enligt

huvudregeln äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarna

var för sig i ordning efter överskottens storlek vara berättigade att välja ytterligare

en riksdagsman. Garantiregeln att i varje krets skola väljas minst tre

riksdagsmän har nu tillämpning endast för Gotlands läns valkrets. Någon

förändring av mandattalet för denna krets ifrågasättes icke av utredningen

och torde ej heller böra ske. För övriga valkretsar synes emellertid önskvärt,

att åtgärder vidtagas för att förhindra att på grund av ojämnheter i

befolkningsutvecklingen mandattalet i en krets nedgår under fem. Enligt

vad jag inhämtat ger en preliminär uppskattning av befolkningssiffrorna

den 1 januari 1952, vilka ligga till grund för den mandatfördelning på valkretsarna

som skall ske under innevarande år, anledning antaga att alla valkretsar

utom Gotlands län komma att för fyraårsperioden 1953—1956 utse

minst fem andrakaminarledamöter. Såsom utredningen framhållit torde

emellertid risk föreligga för att inom en tämligen snar framtid Blekinge och

Jämtlands län komma att — därest nuvarande regler ej ändras — förlora

vartdera ett mandat. En utväg att förhindra en sådan nedgång i mandattalet

har anvisats i en vid utredningens förslag fogad reservation. Enligt

denna skulle alla valkretsar utom Gotland vara tillförsäkrade minst fem mandat.

Detta skulle ske genom en regel, innebärande att 230 mandat skulle fördelas

såsom hittills mellan de olika valkretsarna, varefter sådana kretsar —

bortsett från Gotland — som därvid icke erhållit fem mandat skulle få

ytterligare mandat för utfyllning till sistnämnda antal. Bestämmelsen skulle

följaktligen innebära att antalet ledamöter av andra kammaren kunde komma

att överstiga 230. För reservationen ha de fyra länsstyrelser uttalat sig,

vilka avstyrkt utredningens förslag om sammanläggning av olika län.

Det kan möjligen sägas vara en olägenhet hos den reservationsvis föreslagna

regeln att enligt densamma ledamotstalet i andra kammaren är varierande.

Denna nackdel kan emellertid icke undvikas, om man vill garan
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ni 175.

51

rantera de minsta valkretsarna ett visst antal mandat och samtidigt icke låta

detta medföra minskning för de större kretsarna. Den nuvarande garantiregeln

till förhindrande av att mandattalet i en krets understiger tre kan

icke medföra ökning av ledamotsantalet i andra kammaren, vilket leder till

att den fördel regeln bereder en liten krets motsvaras av en nackdel för någon

av de större kretsarna. Om emellertid nu minimiregeln utvidgas till att

även avse att alla kretsar utom den minsta skola vara tillförsäkrade minst

fem mandat och garantin därför kommer att få större betydelse i tillämpningen,

synes erforderligt att regeln utformas så, att större kretsar icke bli

lidande. Fördelen med en garantiregel av ifrågavarande slag, nämligen att

man hindrar uppkomsten av alltför små valkretsar med därav följande sämre

proportionalitet vid valen, äro enligt min mening så betydande, att de mer

än väl uppväga nackdelen med det varierande ledamotsantalet i kammaren.

Det kan tilläggas att inom överskådlig tid antalet ledamöter kommer att

endast obetydligt överskjuta 230.

På grund av vad jag nu anfört vill jag förorda, att i riksdagsordningen

stadgas dels att, därest det antal riksdagsmän som vid fördelning enligt de

nuvarande reglerna om folkmängd och största överskott bör utses i en valkrets

antingen icke uppgår till tre eller ock till minst tre men ej fem, antalet

skall ökas, i förra fallet till tre och i senare fallet till fem, dels ock att i

anledning härav antalet ledamöter i andra kammaren kan överstiga 230.

Införandet av nu nämnda stadganden bör ske genom ändringar i §§ 13 och

tera de minsta valkretsarna ett visst antal mandat och samtidigt icke låta

15 riksdagsordningen. Förslag till sådana ändringar har upprättats inom

justitiedepartementet.

Jag övergår nu till en redogörelse för särskilda stadganden i det förut

nämnda lagförslaget angående valsätt för perioden 1953—1956.

Speciell motivering

till förslaget till lag med vissa bestämmelser om val till riksdagens

andra kammare för perioden 1953—1956.

Såsom tidigare nämnts är avsikten, att den föreslagna nya fördelningsmetoden

och systemet med blott en välj arbeteckning (partibeteckning)

skola prövas vid val och särskilda sammanräkningar som avse besättande

av plats i andra kammaren för perioden 1953—1956. Fråga är således ej

blott om 1952 års ordinarie val utan även om olika slag av nyval och kompletteringsval,

vilka avse samma mandatperiod. Likaså skola de nya reglerna

tillämpas vid sådana särskilda röstsammanräkningar, som kunna komma

att företagas för att t. ex. fylla plats efter den som valts för perioden

men avgått under densamma. Lagförslaget innebär, att med avseende å dessa

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

val och särskilda sammanräkningar bl. a. följande stadganden i lagen den 26

november 1920 om val till riksdagen upphävas eller ersättas av nya bestämmelser.

56 §.

I 56 § givas bestämmelser angående rätt för parti, som enligt 54 § fått

partibeteckning inregistrerad, att anmäla kandidater, om rätt för två eller

flera sådana partier att anmäla kartellbeteckning samt om prövning av sådana

anmälningar m. m. Enär enligt förslaget kartellbeteckning icke skall

vara tillåten, ha i lagförslaget meddelats föreskrifter, innebärande att stadgandena

i 56 §, såvitt de avse kartellbeteckningar, icke skola tillämpas. Förslaget

föranleder att Kungl. Maj :t bör utfärda nytt formulär till sådan lista,

som omnämnes i 56 § 4 mom.

59 §.

Reglerna i 59 § vallagen om valsedels beskaffenhet röna såtillvida inverkan

av förslaget, att i stället för föreskrifterna i andra stycket om utsättande

av en, två eller tre välj arbeteckningar skall gälla, att å valsedel skall

angivas partibeteckning, d. v. s. partinamn eller annan beteckning i ord

för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning. Den föreslagna föreskriften

om att partibeteckning skall utsättas har hämtats från 15 § vallagen,

som avser förstakammarval. I anledning av denna ändring bör det

vid vallagen fogade formuläret till s. k. spaltad valsedel vid andrakammarval

ersättas med ett nytt formulär. I det nu upprättade förslaget till formulär

har plats angivits för valkretsbeteckning. Detta har föranletts av ett denna

dag framlagt förslag om rätt att å valsedel angiva sådan beteckning.

79 §.

I 79 § vallagen meddelas bestämmelser om ogiltighet av valsedel. Stadgandena

i första stycket av paragrafen föreslås ersatta av nya bestämmelser.

Ändringen har föranletts av att valsedel skall upptaga partibeteckning

men att ingen annan välj arbeteckning skall vara tillåten. Vid utformningen

av de nya bestämmelserna har hänsyn tagits till det under 59 § omnämnda

förslaget om angivande av valkretsbeteckning å valsedel.

81 §.

Förslaget föranleder, att reglerna i 81 § vallagen om röstsammanräkning

och mandatfördelning böra helt ersättas av nya bestämmelser.

I stället för de fyra första momenten i 81 §, vilka behandla ordnandet av

namnen inom C-, B- och A-grupper, ha upptagits bestämmelser om hur namnen

skola ordnas inom de olika partierna. Dessa bestämmelser ha hämtats

från 19 § vallagen, som gäller förstakammarval. I stället för nuvarande 5

mom. av 81 § ha införts regler om mandatfördelningen mellan partierna i

enlighet med vad som angivits i den allmänna motiveringen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

87 §.

Med anledning av att endast partibeteckning skall få förekomma föreslås

nya bestämmelser i stället för de i 87 § vallagen givna bestämmelserna

om ny röstsammanräkning. Vid utformningen av de nya bestämmelserna

ha reglerna i 21 § vallagen om ny sammanräkning i anledning av förstakammarval

tjänat till förebild.

Övergångsbestämmelserna.

Den nya lagen torde böra träda i kraft dagen efter utfärdandet.

I flera paragrafer i vallagen — bl. a. 56, 57, 59, 80 och 89 §§ — vilka

skola i oförändrat skick tillämpas för perioden 1953—1956, förekomma hänvisningar

till stadganden, som ersatts av föreskrifter i den nya lagen. Sådana

hänvisningar böra avse de bestämmelser som trätt i stället för de ersatta.

Föreskrift härom, avseende även hänvisningar i andra författningar,

har därför meddelats.

Föredraganden hemställer härefter att genom proposition förslaget till

ändrad lydelse av §§ 13 och 15 riksdagsordningen måtte föreläggas riksdagen

till prövning i grundlagsenlig ordning och att förslaget till lag med vissa

bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—

1956 måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Bilaga 1.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 30, 81, 90 och 91 §§ lagen den 26

november 1920 (nr 796) om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 30, 81, 90 och 91 §§ lagen den 26 november 1920

om val till riksdagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

30 §.

För valen till andra kammaren indelas riket i tjugufem valkretsar, nämligen

:

Stockholms stad;

Göteborgs stad;

Göteborgs och Bohus läns landstingsområde;

Malmö, Hälsingborgs, Landskrona och Lunds städer;

Malmöhus läns valkrets, innefattande länets landsbygd samt städerna

Ystad, Trelleborg, Skanör med Falsterbo, Eslöv och Höganäs;

Blekinge län och Kristianstads län;

Västernorrlands län och Jämtlands län;

vart och ett av rikets övriga län.

81 §.

1. För rösternas sammanräknande ordnas valsedlarna efter väljarbeteckning,

varom i 59 § andra stycket sägs, sålunda, att valsedlar med samma

första beteckning sammanföras i särskilda grupper (A-grupper).

Förekomma inom A-grupp valsedlar med en andra beteckning, ordnas

A-gruppens sedlar efter sådan beteckning (B-grupper). Till A-gruppen hörande

sedlar med endast en beteckning anses tillhöra en särskild B-grupp.

Förekomma inom B-grupp valsedlar med en tredje beteckning, ordnas

B-gruppens sedlar efter sådan beteckning (C-grupper). Till B-gruppen hörande

sedlar med endast två beteckningar anses tillhöra en särskild C-grupp.

2. a) För varje C-grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning mellan de namn å gruppens valsedlar, vilka

avse själva riksdagsmannavalet.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

b) Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står

först å sedeln.

C-gruppens valsedlar ordnas i namngrupper så, att sedlar med samma

första namn bilda en namngrupp.

Valsedlarna inom varje namngrupp räknas, och deras antal utgör namngruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står

först på namngruppens valsedlar.

1 Senaste lydelse av 30 § se 1944: 84, av 81 § se 1940:550, av 90 § se 1932:271 och av91§

se 1940: 271; jfr även för de tre sistnämnda §§ 1944:84.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

55

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

c) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,

bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst å sedeln.

Den eller de namngrupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas,

och nämnda valsedlar ordnas i nya namngrupper så, att sedlar, som vid den

pågående sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en namngrupp;

däremot bibehållas övriga befintliga namn grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad namngrupp räknas och deras antal utgör

namngruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den namngrupp eller sammanlagda

rösttalet för de namngrupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke namngrupp

av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad

plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess rösttal

med det tal, som motsvarar den del namngruppen tagit i besättandet av

plats eller platser, som utdelats (namngruppens platstal), ökat med 1, eller,

om flera namngrupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet

av förut utdelad plats, med dessa namngruppers sammanlagda platstal,

ökat med 1. Platstalet för en namngrupp beräknas sålunda, att namngruppens

rösttal delas med största jämförelsetalet vid sammanräkningen

närmast före namngruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

d) Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till

antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

3. För varje B-grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning mellan de namn å gruppens valsedlar, vilka

avse själva riksdagsmannavalet. Därvid anses namnen å varje C-grupps

valsedlar förekomma i den jämlikt 2 mom. bestämda ordning och tillämpas

i övrigt de i nämnda mom. angivna grunder.

4. För varje A-grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning mellan de namn å gruppens valsedlar,

vilka avse själva riksdagsmannavalet. Därvid anses namnen å varje B-grupps

valsedlar förekomma i den jämlikt 3 mom. bestämda ordning och tillämpas

i övrigt de i 2 mom. angivna grunder.

5. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika Agrupperna

sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den A-grupp, vilken

för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.

Plats, som blivit en A-grupp tilldelad, besättes genast så, att A-gruppens

första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom Agruppen,

A-gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,

A-gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare

efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan

fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra A-grupper.

Jämförelsetalet är lika med A-gruppens rösttal, så länge A-gruppen ännu

icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje

gång så, att A-gruppens rösttal delas med det tal, som är 1 högre än det

dubbla antalet av A-gruppen tilldelade platser. Har samma person erhållit

platser från två A-grupper, skall dock, vid beräkning av det antal platser,

som utdelats, vardera platsen anses blott såsom eu halv plats; har någon er
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 175.

liållit platser från 3 A-grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels

plats; och så vidare efter samma grund.

Har en A-grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar

de å gruppens valsedlar upptagna namn, vilka avse själva riksdagsmannavalet,

varder den från vidare jämförelse utesluten.

6. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står

främst i ordningen inom den A-grupp, som, enligt vad i 5 mom. sägs, har

största jämförelsetalet.

7. A-grupp, vars rösttal ej överstiger sex tiondelar av sammanlagda antalet

röster i valkretsen, delat med antalet av de platser, som där skola besättas,

må icke deltaga i fördelningen av platserna.

8. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning.

90 §.

Vad ovan är stadgat i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat i

tillämpliga delar gälla om den valnämnd, som skall finnas för sådan stad.

Valnämnd, som i första stycket sägs, skall bestå av kommunalborgmästaren

i staden såsom ordförande samt två ledamöter jämte suppleanter för

dem, vilka väljas för fyra år av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

av allmänna rådstugan. Valet äger rum å tid, då val till befattningar inom

kommunen eljest anställes. Vad i 33—36 §§ i övrigt är stadgat i avseende

å valnämnd å landet skall äga motsvarande tillämpning beträffande den valnämnd,

varom nu är fråga.

Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten eller i stad utan magistrat

valnämnden för varje valdistrikt utse tre eller flera personer att såsom magistratens

eller valnämndens deputerade vara valförrättare i distriktet. Av

dessa förer den främste ordet. Protokollet över valförrättningen föres av den

magistraten eller valnämnden därtill utsett.

91 §.

Omfattar valkrets för val till andra kammaren olika län, skall sammanräkning

av avgivna röster för valkretsen verkställas av Konungens befallningshavande

i det av länen, som Konungen bestämmer.

Anmälan, som avses i 56 §, skall i valkrets, varom nu är fråga, göras hos

den Konungens befallningshavande, som förordnats att verkställa röstsammanräkningen.

Konungens befallningshavande, som ej har att verkställa röstsammanräkning

för valkretsen, skall på sätt stadgas i 76 § tredje stycket tillse, att valprotokoll,

röstlängd och omslag, som avses i 68 § 3 inom., inkomma från

valdistrikten i länet, samt från försumlig valförrättare infordra vad som fattas.

De inkomna handlingarna skola därefter skyndsamt överlämnas till den

Konungens befallningshavande, som skall verkställa sammanräkningen.

Denna lag träder i kraft den

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

57

Bilaga 2.

Jämförelse mellan riksresultaten för skilda mandatfördelningssystem

vid andrakammarvalen 1932—1948.

(Siffror inom parentes ange avvikelser från en fullt proportionell fördelning.)

H = Högern

B = Bondeförbundet

L = Liberala, uppgår fr. o. m. 1936 i folkpartiet = F

Fr = Frisinnade, uppgår fr. o. m. 1936 i folkpartiet = F

Sd = Socialdemokraterna

Ki = Kilbomskommunisterna, fr. o. in. 1936 socialistpartiet = Sp

Si = Sillénkommunisterna, fr. o. m. 1936 kommunisterna = K

Uddatalsmetoden med spärr (60 % av valkvoten).

Partier

1932

1936

1910

1914

1918

H........;.......

54

(-

i)

42

(+ 1)

41 (-

1)

37

(± 0)

26

(-

2)

B................

37

( +

4)

38

(+5)

31 ( +

4)

33

(+ 2)

29

( +

1)

H..............

4

(±

0)

28

(-2)

25 (-

2)

30

(± 0)

54

( +

1)

Fri ..............

22

(±

0)

Sd...............

100

( +

3)

112

(+ 6)

130 (±

5)

110

(+ 2)

111

( +

4)

Ki; Sp...........

8

(-

4)

6

(- 4)

- (-

1)

—

Si; K.............

5

(~

1)

4

(-3)

3 (-

5)

20

(-4)

10

(~

4)

Övr..............

—

(—

1)

—

(-3)

—

—

S:a avvikelser

i

7

± 12

9

± 4

±

6

Genomsnittlig avvikelse: 7.0

Jumkad iiddatalsmetod (1.25, 3, 5, 7 o. s. v.).

H................ 55 (± 0) 42 (+ 1) 42 (± 0) 38 ( + 1) 27 (— 1)

B................ 37 (+ 4) 36 (+ 3) 31 (+ 4) 33 ( + 2) 29 (+ 1)

B I.............. 4 (± 0)

F............ 29 (— 1) 24 (— 3) 28 (— 2) 54 (+ 1)

Fr 1.............. 21 (— 1)

Sd............... 99 (+ 2) 112 (+ 6) 129 (± 4) 110 (+ 2) 110 (± 3)

Ki; Sp........... 9 (—3) 6 (— 4) — (— 1) — —

Si; K............. 5 (— 1) 5 (—2) 4 (— 4) 21 (— 3) 10 (—4)

övr.............. — (— 1) — (— 3) — — —

S:a avvikelser ±6 ±10 ±8 ±5 -j. 5

Genomsnittlig avvikelse: 6.8

5 Bihang till riksdagens protokoll 1952. t samt. Xr 175

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Knngl. Maj.ts proposition nr 175.

Jämkad nddalalsmetod (1.3, 3, 5, 7 o. s. v.).

Partier

1933

1936

1940

1944

1948

H................

54 (- 1)

42 (+ 1)

42 (± 0)

38 (+ 1)

27 (- 1)

B.................

L 1 ..............

37 (+ 4)

4 (± 0)

37 (+ 4)

31 (+ 4)

33 (+ 2)

28 (± 0)

F............

Fr ) ..............

21 (— 1)

28 (— 2)

24 (- 3)

29 (- 1)

54 (+ 1)

Sd...............

101 (+ 4)

112 (+ 6)

130 (+ 5)

in (+ 3)

in (+ 4)

Ki; Sp...........

8 (-4)

6 (- 4)

- (-D

—

—

Si; K.............

5 (-1)

5 (- 2)

3 (— 5)

19 (- 5)

10 (- 4)

övr..............

- (-1)

- (- 3)

—

—

—

S:a avvikelser

± 8

± H

± 9

± 6

i 5

Genomsnittlig avvikelse: 7.8

Jämkad uddatalsmetod (1.4, 3, 5, 7 o. s. v.).

H................ 54 (— 1) 42 (+ 1) 43 (+ 1) 38 (+ 1) 23 (—5)

B................ 37 (+ 4) 37 (+ 4) 29 (+ 2) 33 ( + 2) 29 (+ 1)

L I .............. 4 (i 0)

F............ 26 (— 4) 23 (— 1) 28 (— 2) 55 ( + 2)

Fr I.............. 21 (— 1)

Sd............... 102 (+ 5) 116 (+ 10) 131 (+ 6) 113 (+ 5) 113 (± 6)

Ki; Sp........... 7 (—5) 6 (—4) — (—1) — —

Si; K............. 5 (— 1) 3 (-4) 4 (-4) 18 (- 6) 10 (-4)

Övr........... — (— 1) —• (— 3) —________—_—__

S:a avvikelser ±9 ±15 ±9 ±8 ±9

Genomsnittlig avvikelse: 10.0

Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

Ö20564

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:265 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens växtskyddsanstalt för budgetåret 1952/53, m. m., jämte i ämnet v s. 9 i texten
  2. KU 1952:22 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 s. 23 i texten