Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vämpliktslagen m. m

1952-02-29 · 69 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:177, Med förslag till lag om ändring i vämpliktslagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

1

tfr 177.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändring i vämpliktslagen m. m.; given Stockholms

slott den 29 februari 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967); samt

2) lag om ändring i lagen den 11 maj 1951 (nr 195) om skyldighet för

vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås förlängning av utbildningstiden för flertalet värnpliktiga.

Sålunda föreslås att utbildningstiden för värnpliktiga i allmänhet vid

samtliga försvarsgrenar bestämmes till 394 dagar.

För värnpliktiga vilka uttagits för underbefälsutbildning föreslås förlängning

av utbildningstiden, vid armén och kustartilleriet till 414 dagar och

vid flottan till 444 dagar — varav 30 dagar motsvara befälsövningar vid

övriga delar av försvaret — medan värnpliktiga av denna kategori vid flygvapnet

avses skola erhålla samma utbildningstid om 394 dagar som värnpliktiga

i allmänhet vid samma försvarsgren.

De föreslagna förlängningarna sammanhänga, såvitt angår en tid av 14

1—360 5ä Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 177.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

dagar, med sättet för beräkning av ett under sommarhalvåret förekommande

uppehåll i övningarna om samma tid. ♦

Beträffande kategorien sjökaptener och likställda föreslås motsvarande förlängning

som för flertalet värnpliktiga. Vad däremot angår värnpliktiga uttagna

för officers- eller underofficersutbildning samt huvuddelen värnpliktiga

uttagna för specialtjänst (läkare m. fl.) lämnas den nuvarande tjänstgöringstiden

orubbad.

Såsom en följd av den föreslagna förlängningen av utbildningstiden för

flottans underbefälselever föreslås upphävande av gällande stadgande om

skyldighet för radiotelegrafister m. fl. vid flottan att fullgöra fortsatt tjänstgöring.

De nu gällande provisoriska bestämmelserna om skyldigheten för

arméns befälsvärnpliktiga att fullgöra befälsövning om 10 dagar i anslutning

till repetitionsövning föreslås nu skola bli permanenta och överföras till

värnpliktslagen. Samtidigt föreslås att befälsövningar i anslutning till repetitionsövningar

skola införas även vid kustartilleriet och flygvapnet.

Propositionen innefattar vidare förslag om införande av systemet med

repetitionsövningar i krigsförband även vid kustartilleriet samt om härav

betingad utvidgning av lagen den 11 maj 1951 om skyldighet för vissa värnpliktiga

att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

3

Förslag

till

LAG

om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).

Härigenom förordnas, att 6, 12, 12 a och 19 §§ samt 27 § 1 mom. värnpliktslagen

den 30 december 19411 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse.)

6 §•

De värnpliktiga---tilldelas

förband.

Värnpliktig, vilken---må

nttagas för sådan utbildning.

Uttagning för officersutbildning

sker under värnpliktstjänstgöringen.

Uttagning för underofficersutbildning

eller för underbefälsutbildning

sker i samband med den värnpliktiges

inskrivning eller sedermera

under värnpliktstjänstgöringen.

Uttagning av värnpliktig för officersutbildning

samt uttagning under

värnpliktstjänstgöringen av värnpliktig

för underofficersutbildning

eller för underbefälsutbildning må

ske endast efter frivilligt åtagande

av den värnpliktige.

Om uttagning---förordnar

Konungen.

Vid tilldelning---sådan ut
bildning.

(Föreslagen lydelse.)

6 §■

De värnpliktiga — — — tilldelas

förband.

Värnpliktig, vilken---må

uttagas för sådan utbildning.

Uttagning för officersutbildning

må ske endast efter den värnpliktiges

medgivande. Sådan uttagning

sker vid inskrivningen eller därefter.

Uttagning för underofficers- eller

underbefälsulbildning må ske även

utan medgivande av den värnpliktige.

Uttagning efter den värnpliktiges

medgivande må ske vid inskrivningen

eller därefter. Uttagning

utan medgivande av den värnpliktige

skall ske i samband med

den värnpliktiges inskrivning; dock

att värnpliktig, vilken i egenskap av

sjömanshusinskriv en blivit utan personlig

inställelse inskriven såsom

värnpliktig och därvid tilldelats flottan,

må uttagas för underbefälsutbildning

efter inskrivningen och

senast i samband med inryckningen

till tjänstgöring.

Om uttagning---förordnar

Konungen.

Vid tilldelning---sådan ut
bildning.

1 Senaste lydelse, se betriiffande 6 § och 27 § 1 mom. 1961:279 samt beträffande 12, 12 a

och 19 §§ 1960:225.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

(Nuvarande lydelse.)

12 §.

Det åligger---i 6 §;

att verkställa den uttagning av

värnpliktiga för underofficersutbildning

eller underbefälsutbildning

som enligt 6 § skall ske i samband

med inskrivning; samt

ätt i---eller tjänstgöring.

Uppkommer på — — — av inskrivningsnämnd.

De ärenden — — — benämnas

inskrivningsärenden.

12 a §.

På förbandschef ankommer att under

vederbörandes värnpliktstjänstgöring

verkställa uttagning av värnpliktiga

för officers-, underofficerscller

underbefälsutbildning.

19 §.

Under tid, då inskrivningsförrättning

ej hålles, må inskrivningschefen,

i den omfattning och i enlighet

med de närmare föreskrifter Konungen

meddelar, utöva inskrivningsnämnd

tillkommande åligganden;

dock att sådan uttagning av värnpliktiga

till underofficers- eller underbefälsutbildning,

som ej sker

under vederbörandes värnpliktstjänstgöring,

alltid skall verkställas

av inskrivningsnämnd.

Finner inskrivningschefen---

nämndens prövning.

(Föreslagen lydelse.)

12 §.

Det åligger---i 6 §;

att verkställa uttagning enligt 6 §

av värnpliktig för officers-, underofficers-

eller underbefälsutbildning,

därest uttagningen äger rum vid

den värnpliktiges inskrivning, ävensom

den uttagning i samband med

inryckning till tjänstgöring som enligt

samma paragraf i visst fall må

ske utan den värnpliktiges medgivande;

samt

att i---eller tjänstgöring.

Uppkommer på — — — av inskrivningsnämnd.

De ärenden — — — benämnas

inskrivningsärenden.

12 a §.

Uttagning av värnpliktig för officers-,

underofficers- eller underbefälsutbildning

i andra fäll än i 12 §

sägs ankommer på myndighet som

Konungen bestämmer.

19 §.

Under tid, då inskrivningsförrättning

ej hålles, må inskrivningschefen,

i den omfattning och i enlighet

med de närmare föreskrifter Konungen

meddelar, utöva inskrivningsnämnd

tillkommande åligganden;

dock att sådan uttagning av värnpliktig

till underofficers- eller underbefälsutbildning,

vartill den värnpliktige

icke lämnat medgivande,

alltid skall verkställas av inskrivningsnämnd.

Finner inskrivningschefen---

nämndens prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 177. ■>

(Nuvarande lydelse.)

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

A. I den män ej nedan under

punkterna B, C, D och E annorlunda

föreskrives, skola följande bestämmelser

gälla i fråga om utbildningstiden

för värnpliktiga.

Värnpliktig är skyldig att, på sätt

Konungen närmare förordnar, för

sin utbildning tjänstgöra under sammanlagt

trehundrasextio dagar, däri

inberäknat tid för i vederbörlig ordning

anbefallda övningsuppehåll.

Bär ej Konungen beträffande

värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst

annat bestämmer, skall

tjänstgöringen fullgöras i följande

ordning:

a) av armén eller kustartilleriet

tilldelad värnpliktig:

med en första tjänstgöring om

tvåhundrasjuttio dagar med början

före utgången av andra året efter

inskrivningsåret, vilken tjänstgöring

fullgöres i en följd eller i två orru

gångar, samt

med tre repetitionsövningar, envar

om trettio dagar;

b) av flottan tilldelad värnpliktig

i en följd med början före utgången

av andra året efter inskrivningsåret;

ävensom

c) av flygvapnet tilldelad värnpliktig;
antingen

i en följd med början

före utgången av andra året efter

i nslcrivnin g sår et

eller

med en första tjänstgöring om

(Föreslagen lydelse.)

27 §.

I. De värnpliktigas utbildningstid.

1 fråga om de värnpliktigas utbildningstid

skola gälla följande bestämmelser.

A. 1 den mån ej nedan under

punkterna B.—E. annorlunda föreskrives,

är värnpliktig skyldig tjänstgöra

följande antal dagar, nämligen:

a) värnpliktig tilldelad armén

eller kustartilleriet trehundranittiofyra

dagar, vilken tjänstgöring

skall fullgöras med en första tjänstgöring

om trehundrafyra dagar och

tre repetitionsövningar, envar om

trettio dagar; dock att Konungen,

vad angår värnpliktiga tilldelade

kustartilleriet, äger förordna om

minskning av tiden för första tjänstgöringen

och därmed av sammanlagda

tjänstgöringstiden med högst

fjorton dagar;

b) värnpliktig tilldelad flottan

trehundranittiofyra dagar, vilken

tjänstgöring skall fullgöras i en

följd; samt

c) värnpliktig tilldelad flygvapnet

trehundranittiofyra dagar, att

enligt Konungens bestämmande fullgöras

med en första tjänstgöring om

lägst trehundrafyra dagar samt högst

fyra repetitionsövningar, envar om

trettio eller femton dagar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Kungl. May.ts proposition nr 117.

(Ntivarande lydelse.)

tvåhundrasjuttio dagar med början

före utgången av andra året efter

inskrivningsåret, samt

med tre repetitionsövningar, envar

om. trettio dagar.

B. Värnpliktig, som uttagits för

utbildning till officer eller underofficer,

är enligt de närmare bestämmelser

Konungen meddelar skyldig

att, utöver den under A angivna

tjänstgöringstiden., efter avslutandet

av första tjänstgöring (tjänstgöring

i en följd) fullgöra fortsatt tjänstgöring,

för utbildning till officer under

högst trehundrasextio dagar och för

utbildning till underofficer under

högst etthundraåttio dagar.

(Föreslagen lydelse.)

B. Följande för underbefäls- eller

underofficersutbildning uttagna värnpliktiga

äro skyldiga att enligt de

närmare bestämmelser Konungen

meddelar fullgöra tjänstgöring enligt

vad nedan sägs:

a) värnpliktig tilldelad armén

eller kustartilleriet:

den som uttagits för underbefälsutbildning

en första tjänstgöring om

trehundratjugufyra dagar samt tre

repetitionsövningar, envar om trettio

dagar, och

den som uttagits för underofficersutbildning

en första tjänstgöring och

fortsatt tjänstgöring om sammanlagt

högst fyrahundrafemtio dagar

samt tre repetitionsövningar, envar

om trettio dagar;

b) värnpliktig tilldelad flottan:

den som uttagits för underbefälsutbildning

tjänstgöring i en följd

om fyrahundrafyrtiofyra dagar, och

den som uttagits för underofficersutbildning

tjänstgöring om sammanlagt

högst femhundrafyrtio

dagar; samt

c) värnpliktig tilldelad flygvapnet

och uttagen för underofficersutbildning

tjänstgöring om sammanlagt

högst femhundrafyrtio dagar.

Värnpliktig som uttagits för officersutbildning

är skyldig att utöver

den i föregående stycke för varje

särskilt fall angivna tiden för underofficersutbildning

fullgöra fortsatt

tjänstgöring om högst etthundraåttio

dagar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Eungl. Maj:ts proposition nr 177.

(Nuvarande lydelse.)

0. Värnpliktig tilldelad mannen,

vilken vid navigationsskola avlagt

sjökaptens- eller styrmansexamen

eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen

av andra klass, är

skyldig att, utöver den under A angivna

tjänstgöringstiden, i den ordning

Konungen bestämmer fullgöra

fortsatt tjänstgöring under en tid av

etthundratjugu dagar.

Värnpliktig, vilken vid navigationsskola

avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen

och med godkännande

vitsord genomgått underofficersutbildning

vid flottan må efter frivilligt

åtagande genomgå officersutbildning.

Sådan värnpliktig är skyldig

att, utöver den i föregående stycke

angivna fortsatta tjänstgöringstiden,

undergå utbildning till officer under

nittio dagar.

D. För värnpliktig,---be
stämmelser

gälla.

Beträffande värnpliktig som nu

sagts må Konungen, där så finnes

lämpligt, förordna, att enligt de

närmare bestämmelser Konungen

meddelar den under A angivna,

tjänstgöringen om trehundrasextio

dagar skall, med rätt i förekommande

fall till avbrott under

viss tid för studiernas eller yrkesutbildningens

fullföljande, fullgöras

med dels soldat- och befälsutbildning

eller enbart soldatutbildning,

dels ock fackutbildning och facktjänstgöring.

Värnpliktig, beträffande

vilken på grund av studier

sålunda förordnats, må, där så an
-

(Fö reslagen lydelse.)

C. Värnpliktig tilldelad flottan,

vilken vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptens-

eller styrmansexamen eller

sjöingenjörsexamen eller maskinistexamen

av andra klass, är skyldig

att, utöver den under A. b) angivna

tiden eller — om den värnpliktige

före examens avläggande genomgått

underbefälsutbildning — utöver den

under B. b) angivna tiden för tjänstgöring

i en följd, i den ordning

Konungen bestämmer fullgöra fortsatt

tjänstgöring under en tid av

etthundratjugu dagar.

Värnpliktig, vilken vid sjöbefälsskola

avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen

och med godkännande

vitsord genomgått underofficersutbildning

vid flottan, må efter frivilligt

åtagande genomgå officersutbildning.

Sådan värnpliktig är skyldig

att, utöver den i föregående

stycke angivna fortsatta tjänstgöringstiden,

undergå utbildning till

officer under nittio dagar.

D. För värnpliktig,---be
stämmelser

gälla.

Beträffande värnpliktig som nu

sagts må Konungen, där så finnes

lämpligt, förordna, att enligt de

närmare bestämmelser Konungen

meddelar den under A. angivna

tjänstgöringen om trehundranittiofyra

dagar skall, med rätt i förekommande

fall till avbrott under

viss tid för studiernas eller yrkesutbildningens

fullföljande, fullgöras

med dels soldat- och befälsutbildning

eller enbart soldatutbildning,

dels ock fackutbildning och facktjänstgöring.

Värnpliktig, beträffande

vilken på grund av studier

sålunda förordnats, må, där så an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts •proposition nr 177.

(Nuvarande lydelse.)

ses påkallat för bibringande och vidmakthållande

av för avsedd mobiliseringsbefattning

erforderliga insikter,

åläggas att därutöver fullgöra

fortsatt tjänstgöring under högst

etthundraåttio dagar. Den fortsatta

tjänstgöringen skall kunna i omgångar

fördelas på hela vämpliktstiden.

Har ej---prövar skäligt.

E. Värnpliktig tilldelad flottan,

vilken utbildas till radiotélegrafist

och därvid erhåller civilt radiocertifikat

av första eller andra klass, är

skyldig att, utöver den under A angivna

tjänstgöringstiden och i omedelbar

anslutning till denna, fullgöra

fortsatt tjänstgöring under

högst nittio dagar.

F. Repetitionsövning må icke, där

ej Konungen finner nödigt att för

särskilda fall annorlunda förordna,

äga rum vid infanteriregementena

under tiden från och med den 11

juli till och med den 31 augusti.

(F öreslag en lydelse.)

ses påkallat för bibringande och vidmakthållande

av för avsedd mobiliseringsbefattning

erforderliga insikter,

åläggas att därutöver fullgöra

fortsatt tjänstgöring under högst etthundrafyrtiosex

dagar. Den fortsatta

tjänstgöringen skall kunna i omgångar

fördelas på hela värnpliktstiden.

Har ej---prövar skäligt.

E. Värnpliktig tilldelad armén,

kustartilleriet eller flygvapnet, vilken

genomgått befälsutbildning eller,

utan att hava genomgått sådan utbildning,

krigsplacerats såsom befäl,

må enligt de närmare bestämmelser

Konungen meddelar kunna åläggas

att, utöver tjänstgöring enligt A. eller

B., i anslutning till honom åliggande

repetitionsövning fullgöra befälsövning,

omfattande tio dagar eller,

om repetitionsövningen omfattar femton

dagar, fem dagar.

F. Sättet för fullgörande av tjänstgöring

enligt detta moment bestämmes

av Konungen. I tjänstgöringen

skola inräknas tider för vederbörligen

anbefallda övningsuppehåll.

Konungen äger i särskilda fall bestämma

att tjänstgöringen skall

fullgöras i annan ordning än i detta

moment sägs. Första tjänstgöring

och tjänstgöring i en följd skola

taga sin början före utgången av

andra året efter inskrivningsåret.

Repetitionsövning må icke, där

ej Konungen finner nödigt att för

särskilda fall annorlunda förordna,

äga rum vid infanteriregementena

under tiden från och med den 11

juli till och med den 31 augusti.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177. 9

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1952, där ej annat följer av vad nedan

sägs.

Genom lagen uppliäves lagen den 11 maj 1951 (nr 196) med provisoriska

bestämmelser om skyldighet för vissa värnpliktiga tilldelade armén att fullgöra

befälsövning.

I fråga om tillämpningen av den nya lagens bestämmelser om de värnpliktigas

tjänstgöringsskyldighet skola gälla följande inskränkningar:

a) Beträffande sådana värnpliktiga tilldelade armén — utom värnpliktiga,

vilka äro uttagna för officers- eller underofficersutbildning — vilka avslutat

eller under år 1952 komma att avsluta första tjänstgöring jämlikt den äldre

lagen skola den nya lagens bestämmelser om första tjänstgöringens längd

icke äga tillämpning.

b) Värnpliktiga tilldelade armén vilka uttagits för underbefälsutbildning

och vilkas första tjänstgöring börjat före lagens ikraftträdande äro icke skyldiga

fullgöra första tjänstgöring under längre tid än trehundrafyra dagar.

c) De nya bestämmelserna skola icke — utom såvitt angår skyldigheten att

fullgöra befälsövning — äga tillämpning å värnpliktiga tilldelade marinen,

vilkas tjänstgöring börjat eller kommer att börja före den 1 juli 1952, ej

heller å värnpliktiga tilldelade flygvapnet, vilkas tjänstgöring börjat före den

1 januari 1952.

De närmare bestämmelser som erfordras för övergång till den nya lagen

meddelas av Konungen.

Förslag

till

LAG

om ändring i lagen den 11 maj 1931 (nr 195) om skyldighet för vissa

värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar.

Härigenom förordnas att 1 § lagen den 11 maj 1951 om skyldighet för

vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.)

1 §•

Värnpliktiga tilldelade armén äro,

därest ej Konungen i särskilda fall

annorlunda förordnar, skyldiga att i

enlighet med vad nedan stadgas

fullgöra en eller flera repetitionsövningar

om 30 dagar, i den män sådan

(Föreslagen lydelse.)

1 §•

Värnpliktiga tilldelade armén eller

kustartilleriet äro, därest ej Konungen

i särskilda fall annorlunda förordnar,

skyldiga att i enlighet med

vad nedan stadgas fullgöra en eller

flera repetitionsövningar om 30

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

(Nuvarande lydelse.)

skyldighet icke redan åvilar vederbörande.

Värnpliktiga födda under åren

1910—1913 skola fullgöra en repetitionsövning.

Värnpliktiga födda imder åren

1914—1922 skola fullgöra två repetitions

övning ar.

Värnpliktiga födda år 1923 och

senare skola fullgöra tre repetitionsövningar.

Repetitionsövning (efterutbild
ningsövning)---besiktnings
grupperna

1—3.

Undantagna från — — — 27 §

1 mom. D värnpliktslagen.

(Föreslagen lydelse.)

dagar, i den mån sådan skyldighet

icke redan åvilar vederbörande.

Värnpliktiga födda under åren

1910—1913 skola fullgöra en repetitionsövning.

Värnpliktiga tilldelade kustartilleriet

vilka äro födda under åren

1914—1919 skola fullgöra en repeti

tionsövning.

Värnpliktiga tilldelade armén vilka

äro födda under åren 1914—1922

samt värnpliktiga tilldelade kustartilleriet

vilka äro födda under åren

1920—1922 skola fullgöra två repetitions

övning ar.

Värnpliktiga födda år 1923 och

senare skola fullgöra tre repetitionsövningar.

Repetitionsövning (efterutbild
ningsövning)---besiktnings
grupperna

1—3.

Undantagna från — — — 27 §

1 mom. D. värnpliktslagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 177.

11

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, frågor rörande utbildningstiden

för de värnpliktiga m. m. och anför därvid följande.

I. INLEDNING.

Genom 1941 års värnjiliktslag bestämdes utbildningstiden för det stora

flertalet värnpliktiga till 450 dagar, lika för alla tre försvarsgrenarna. Endast

värnpliktiga vilka uttagits för officers- eller underofficersutbildning, sjökaptener

och likställda samt värnpliktiga i specialtjänst, t. ex. läkare, skulle

undergå längre utbildning. Underbefälselever (gruppchefselever) hade alltså

samma utbildningstid som vanliga värnpliktiga; så är alltjämt förhållandet.

Utbildningstiden om 450 dagar skulle fullgöras i följande ordning:

vid armén och kustartilleriet med en första tjänstgöring om 360 dagar och

två repetitionsövningar och en efterutbildningsövning, envar övning om 30

dagar,

vid flottan antingen i en följd eller ock med en första tjänstgöring om

420 dagar och en efterutbildningsövning om 30 dagar, samt

vid flygvapnet med en första tjänstgöring om 360 dagar och med en repetitionsövning

om 60 dagar eller två sådana övningar om vardera 30 dagar samt

med en efterutbildningsövning om 30 dagar.

Efter beslut av 1947 och 1948 års riksdagar förkortades genom provisoriska

förordningar (SES 1947:228 respektive 1948:514) utbildningstiden, det

förra året med 30 dagar och det senare med ytterligare 60 dagar. Genom 1948

års förordning blev alltså den sammanlagda utbildningstiden bestämd till

360 dagar. Denna utbildningstid uppdelades vid armén och kustartilleriet

på en första tjänstgöring om 270 dagar samt repetitions- och efterutbildningsövningar

om tillhopa 90 dagar. Vid flottan och flygvapnet skulle tjänstgöringen

om 360 dagar fullgöras i en följd.

I samband med förkortningen av första tjänstgöringen till 270 dagar beslöts

för arméns del, att det 14 dagars uppehåll i utbildningen för huvuddelen av do

värnpliktiga, som med hänsyn till jordbrukets behov av arbetskraft anordnas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Eungl. Maj:ts proposition nr 177.

under skördetiden, icke skulle inräknas i utbildningstiden men att till de

värnpliktiga skulle under uppehållet utgå samma ekonomiska förmåner som

under tjänstgöring.

År 1950 genomfördes efter beslut av riksdagen betydelsefulla ändringar

i flera avseenden (SFS 1950: 225). Sålunda infördes inom armén systemet med

repetitionsövningar i krigsförband. De tidsfrister som förut gällt för fullgörande

av repetitions- och efterutbildningsövningar upphävdes därvid; samtidigt

infördes beteckningen repetitionsövning som gemensam benämning för

nämnda övningar. De utbildningstider som bestämts genom 1948 års provisoriska

förordning — och som sedermera erhållit förlängd giltighet genom

en förordning 1949 (SFS 1949: 306) — blevo nu införda i lagen. Vid flygvapnet

infördes som ett alternativ till tjänstgöringen i en följd om 360 dagar

en tjänstgöring fördelad på 270 dagars första tjänstgöring och tre repetitionsövningar,

envar om 30 dagar; sistnämnda system avsågs för befälsvärnpliktiga

i luftbevakningstjänst. Samtidigt genomfördes ändrade bestämmelser

om uttagning av värnpliktiga för befälsutbildning av huvudsaklig

innebörd att uttagning för underbefäls- och underofficersutbildning skulle

ske redan vid inskrivningsförrättningarna; uttagning till såväl officers- som

underofficers- och underbefälsutbildning kunde även äga rum under pågående

tjänstgöring, men då endast efter frivilligt åtagande.

Följande år infördes s. k. befälsövningar som komplement till repetitionsövningarna.

Skyldigheten att fullgöra befälsövning ålades i huvudsak värnpliktiga,

vilka krigsplacerats i befälsbefattning. Befälsövningen skulle omfatta

10 dagar och fullgöras i anslutning till repetitionsövning som åvilade

vederbörande. Befälsövningar infördes endast vid armén. Bestämmelserna

inflöto i en lag, vars giltighetstid begränsades till den 1 juli 1952 (SFS

1951: 196).

Samtidigt verkställdes genom en annan lag (SFS 1951: 195) en reglering

av de värnpliktigas skyldighet att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar.

Lagen innebar bland annat ett upphävande av tidigare meddelade

beslut om tillgodoräknande av beredskapstjänst såsom fullgjorda repetitions-

eller beredskapsövningar.

Den utbildningstid som 1948 fastställdes för de värnpliktiga och den ordning

för tjänstgöringens fullgörande som då genomfördes består alltjämt,

bortsett från de ändringar som tillkommo 1950 och 1951 och för vilka redo

görelse nu lämnats.

För närvarande gäller alltså inom samtliga försvarsgrenar — bortsett från

befälsövningen — en sammanlagd utbildningstid av 360 dagar för flertalet

värnpliktiga (häri inberäknade underbefälselever). Denna utbildningstid skall

fullgöras i följande ordning:

vid armén och kustartilleriet med en första tjänstgöring om 270 dagar

och tre repetitionsövningar, envar om 30 dagar,

vid flottan med tjänstgöring i en följd, samt

vid flygvapnet antingen med tjänstgöring i en följd eller med en första

tjänstgöring om 270 dagar och tre repetitionsövningar, envar om 30 dagar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Frågan om utbildningstiden för underbefälseleverna vid armén aktualiserades

genom de förkortningar av första tjänstgöringen som vidtogos i och

med 1947 och 1948 års provisoriska beslut. I propositionen 1948: 207 anmäldes

ett av arméchefen framlagt förslag om förlängd tjänstgöring för underbefälseleverna.

Då denna fråga ansågs kräva ytterligare utredning ansåg sig

föredragande departementschefen icke kunna tillstyrka förslaget. Riksdagen

beslöt (skrivelse 376) att utbildningen för underbefälselevema tills vidare

skulle omfatta samma tid som för huvuddelen av de värnpliktiga.

I direktiven för 1948 års värnpliktskommitté framhöll föredragande departementschefen,

bland annat, att frågan om utbildningen av värnpliktigt befäl

och specialister borde ytterligare utredas.

1948 års värnpliktskommitté föreslog i sitt den 15 augusti 1949 avgivna

betänkande (SOU 1949:46), att för underbefälsutbildningen vid armén och

kustartilleriet skulle anslås en tid som med 2 månader överstege den för

värnpliktiga i allmänhet fastställda. Kommitténs förslag på denna punkt var

icke enhälligt. Två av dess ledamöter förordade att utbildningstiden tills

vidare skulle bibehållas oförändrad och att en fortsatt försöksverksamhet

skulle bedrivas rörande möjligheterna att inom ramen för 9 månaders första

tjänstgöring erhålla en godtagbar gruppchefsutbildning; resultatet av en

dylik försöksverksamhet borde avvaktas innan det definitivt fastsloges att

den gällande utbildningstiden vore otillräcklig.

Min företrädare i ämbetet uppdrog i oktober 1949 åt den ene av reservanterna

i kommittén, ledamoten av riksdagens andra kammare Sigurd Lindholm,

att med biträde av en generalstabsofficer och en sekreterare inom departementet

verkställa ytterligare undersökningar rörande frågan om gruppchefsutbildningen

inom armén. Uppdraget avsåg ytterligare utredning av

frågan om gruppchefsutbildningens längd, närmast med tanke på möjligheten

att åstadkomma större effektivitet genom att bedriva gruppchefsutbildningen

avskild från utbildningen av övriga värnpliktiga för längre eller

kortare tid. Därvid borde närmare upplysningar lämpligen inhämtas rörande

de senaste erfarenheterna av pågående gruppchefsutbildning. Någon tidsram

för gruppchefsutbildningens längd uppställdes icke.

I skrivelse den 10 februari 1950 avgav Lindholm redogörelse för resultatet

av dittills verkställda undersökningar samt en översikt över behovet

av ytterligare undersökningar och fortsatt försöksverksamhet på området.

I anslutning härtill medgav departementschefen, att en civil pedagog och en

truppofficer finge efter utredningsmannens direktiv följa utbildningen vid

arméns förband och skolor.

Utredningsmannen med sina medarbetare har arbetat under benämningen

1949 års gruppchef sutredning.

Utredningen har med skrivelse den 21 december 1951 avgivit betänkande

rörande gruppchefsutbildningen och därmed sammanhängande vämpliktsfrågor

(SOU 1951:57).

Utredningen har framhållit, att den i anslutning till sitt arbete rörande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition nr 177.

gruppchefsutbildningens framtida ordnande till behandling även upptagit

närliggande värnpliktsfrågor och i samband därmed, då så ansetts påkallat,

framlagt förslag som avse de värnpliktiga i allmänhet.

över utredningens förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,

efter hörande av försvarsgrenscheferna, försvarets civilförvaltning,

statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet landsbygdens folk, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Svenska officersförbundet,

Svenska arméns och flygvapnets reservofficersförbund, Svenska

underofficersförbundet, Svenska reservunderofficersförbundet, Försvarsväsendets

underbefälsförbund, Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund,

Högerns ungdomsförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Centralförbundet

för befälsutbildning och Sveriges förenade studentkårer.

Jag torde nu få lämna en redogörelse för utredningens förslag, varefter

innehållet i remissutlåtandena kommer att redovisas. I samband därmed

ämnar jag upptaga till behandling vissa frågor som ej omfattas av utredningens

förslag.

II. FRÅGAN OM UTBILDNINGSTIDENS LÄNGD.

A. Gruppehefsutredningens förslag.

1) Målsättningen för gruppchefsutbildningen.

I sitt betänkande har utredningen såsom principiellt krav uppställt, att

alla värnpliktiga omedelbart efter avslutad första tjänstgöring skola vara

krigsplaceringsbara i den befattning, till vilken deras utbildning syftat. Som

utgångspunkt för sina studier, bedömanden och förslag har utredningen i

allmänhet tagit utbildningen av skyttegruppchefer vid infanteriet. Till stöd

härför har utredningen anfört att dessa gruppchefer utgöra den största av

arméns underbefälskategorier och att kraven på denna kategori beträffande

kunskap och förmåga måste ställas högre än på någon annan kategori.

Med utgångspunkt från de krav som utredningen ansett sig böra ställa

har utredningen sammanfattat sin målsättning för utbildningen av skyttegruppchef

— utöver den som i särskilda utbildningsbestämmelser angivits för

värnpliktiga i allmänhet — i följande punkter:

»Enskild soldatmässig färdighet.

a) Allmän soldatutbildning och grundläggande stridsutbildning.

God färdighet i orientering.

Färdighet i handhavande av inom skyttepluton förekommande eldhandvapen

(utom gevär m/96).

Någon färdighet i eldgivning med lätt kulspruta och med vid infanteriet

förekommande närpansarvämsvapen (pansarskott, raketgevär, granatgevär).

b) Fältarbeten.

God färdighet i spräng- och mintjänst.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts •proposition nr 177.

T ruppföringsförmåga.

a) Allmän soldatutbildning och grundläggande stridsutbildning.

God förmåga att föra grupp och någon förmåga att föra pluton vid exercis

i sluten ordning.

God förmåga att föra grupp och någon förmåga att föra pluton vid formella

grupperingsövningar.

Förmåga att öva grupp i uppträdande i sluten ordning och i formell

gruppering.

b) Underrättelsetjänst.

Förmåga att föra spaningspatrull.

c) Skydd.

God förmåga att föra skyddande patruller under marsch, förläggning,

gruppering och strid.

God förmåga att föra postering under förläggning, gruppering och strid.

d) Fältarbeten.

Någon förmåga att leda enklare befästningsarbeten inom grupp.

Förmåga att leda patrulls verksamhet i samband med förbindelseförstöring

inom av fienden besatt område.

God förmåga i att leda utläggande av truppminering.

Förmåga att leda utläggande av enklare stridsvagnsminering.

Färdighet i mineringars anordnande under särskilda förhållanden (försåtmineringar

m. m.).

e) Marsch och transport.

God förmåga att föra grupp under fotmarsch, cykelmarsch, motortransport

(cykeltolkning).

f) Förläggning.

God förmåga såsom tältlagschef.

g) Strid.

God förmåga att föra grupp under plutonens strid.

Någon förmåga att i enkla stridslägen tjänstgöra såsom plutonchefs ställföreträdare.

God förmåga att föra grupp vid eldöverfall.

Förmåga att föra grupp under fria kriget.

Gruppchef skall under första tjänstgöringen i tillämpliga delar bibringas

förmåga att utföra sina åligganden även under mörker- och vintertjänst.

Allmän befälsförmåga.

Väl utvecklat befälsmedvetande, d. v. s. vilja och förmåga att i alla situationer

handla i enlighet med det ansvar och de förpliktelser, som åvila en

chef i fält.»

Utredningen har uttalat den uppfattningen att den tid, som bedömes vara

tillräcklig för utbildning av skyttegruppchefer, även är tillräcklig för en

tillfredsställande utbildning av övriga värnpliktiga underbefälskategorier.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

2) Resultatet av gruppchefsutbildningen under utbildningsåret

1950—1951.

Utredningen har underkastat gruppchefsutbildningen under utbildningsåret

1950—1951 en ingående granskning, som omfattat fortlöpande egna

iakttagelser vid ett 20-tal förband.

Som sammanfattning av granskningsresultatet har utredningen konstaterat

att de gruppchefselever, som genomgått 9 månaders utbildning med den

under utbildningsåret tillämpade organisationen och därunder använda metoder,

i följande avseenden icke nått den målsättning som angivits i det föregående:
a)

Ett tillräckligt befälsmedvetande har icke uppnåtts.

b) Utbildningen på andrahandsvapen har varit otillräcklig och ofullständig.

c) Utbildning med närpansarvärnsvapen har icke ägt rum.

d) Utbildningen i spräng- och mintjänst har varit ofullständig.

e) Utbildningen i underrättelsetjänst (spaning m. m.) har icke varit tillräcklig.

f) Tillräcklig utbildning och rutin i truppföring har icke erhållits.

Utredningen har med hänsyn till det anförda funnit erforderligt att, om

utbildningen i fortsättningen skulle bedrivas med oförändrade utbildningsbestämmelser

och metoder och med samma organisation, giva gruppchefseleverna

längre utbildningstid. Den erforderliga ytterligare utbildningstiden

har utredningen med nämnda betingelser uppskattat till cirka 400 timmar

eller 50 utbildningsdagar. Motsvarande kalendermässiga tid bleve cirka 58

dagar eller 8 Va veckor.

3) Undersökningar rörande möjligheterna att inom

den nuvarande utbildningstidens ram eliminera

konstaterade brister.

Utredningen har verkställt undersökningar i syfte att utröna huruvida

möjligheter funnes att inom den nuvarande utbildningstidens ram avhjälpa

de konstaterade bristerna i gruppchefsutbildningen.

Resultatet av dessa undersökningar torde få framläggas i det följande.

Reglementariska bestämmelser och anvisningar.

Utredningen har anfört. Vid sitt studium av förbandens utbildningsplaner

hade utredningen funnit, att de med gruppchefsutbildningen sammanhängande

problemen icke överallt vunnit tillräckligt beaktande vid förbandens utbildningsplanläggning

för utbildningsåret 1950—1951. Detta intryck hade ytterligare

stärkts i samband med studiet av den praktiska utbildningen pa fältet.

Sålunda hade man på vissa håll icke insett gruppchefsutbildningens synnerligen

stora betydelse för såväl förbandsutbildningen i fred som framför allt

för krigsorganisationen. Befälsutbildningen hade varit sammankopplad med

utbildningen av de värnpliktiga i allmänhet. Gruppchefsutbildningens särart

i förhållande till den övriga utbildningen hade härigenom icke kommit till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 177. 17

uttryck i utbildningsarbetet. Väsentliga olikheter inom samma utbildningslinjer

hade vidare kunnat konstateras vid olika förband trots att utbildningen

vid dessa bedrivits under i övrigt likartade utbildningsbetingelser.

Utredningen hade kommit till den uppfattningen, att de angivna förhållandena

menligt inverkat på gruppchefsutbildningens effektivitet. En av

anledningarna till den mindre tillfredsställande planläggningen av gruppchefsutbildningen

å förbanden låge enligt utredningens mening däri att de

centralt, truppslagsvis utfärdade bestämmelserna rörande gruppchefsutbildningen

icke erhållit en lämplig utformning.

Utredningen har vidare som en brist påtalat att principiella riktlinjer för

gruppchefsutbildningen icke medtagits i Allmänna utbildningsbestämmelser

för armén.

Såsom ett led i sina studier av gruppchefsutbildningen har utredningen

verkställt en undersökning rörande förbandens planläggning av utbildningen

under utbildningsåret 1950—1951.

Om resultatet av denna undersökning har utredningen sammanfattningsvis

anfört följande.

. Utredningen bär funnit, att vissa förband i sin planläggning av utbildningen

för 1950—1951 års värnpliktskontingent icke helt följt de i Allmänna

utbildningsbestämmelser givna anvisningarna för bl. a. periodplanläggningen.

Särskilda föreskrifter för gruppchefsutbildningen ha i vissa fall saknats

och i andra fall varit ofullständiga.

„ Gruppchefsutbildningen har vid vissa förband följt samma plan som gällt

för de värnpliktiga i allmänhet. Kompletterande bestämmelser motsvarande

gruppchefsutbildningens större omfång ha saknats.

Vid planläggningen har icke överallt hänsyn i tillräcklig grad tagits till

lämplig stegringsföljd, varjämte en ändamålsenlig avvägning mellan enskild

utbildning och befälsutbildning icke kommit till stånd.

Materiella betingelser.

Utredningen har framhållit att — oaktat de materiella betingelserna för

gruppchefsutbildningen förbättrats under de senare åren — brister dock

alltjämt förelåge i dessa avseenden.

Bland de åtgärder på området som vore av väsentlig betydelse för effektivisering

av gruppchefsutbildningen har utredningen särskilt angivit följande.

Modernisering av lektionssalar.

ökad tilldelning av åskådningsmateriel.

Ytterligare utbyggnad av fasta utbildningsanordningar, framförallt avseende

förbandens stridsskjutningsområden samt anläggande av fasta stridsbanor

för befälsutbildningen.

Ökad användning av redan befintliga anordningar, såsom krigsspelsrum,

terränglådor och filmskjutbanor.

ökad boktilldelning.

Införande av speciell lärobok för underbefälsutbildning.

Förbättrad film- och bildbandsundervisning.

Inspelning av kortfilmsserier och uppgörande av bildband, speciellt lämpade

för underbefälsutbildningen.

2—»60 sa Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 177.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Förbättrad distribution av ammunitionen samt ändamålsenligare planläggning

av dess fördelning under utbildningsåret.

Tilldelning av närpansarvärnsammunition för skyttegruppchefsutbildningen.

Gruppchefsutbildningens organisation.

Utredningen har framhållit att enligt dess mening gruppchef seleverna icke

på ett tillfredsställande sätt inplacerats i utbildningsorganisationen. Sålunda

förekomme ej sällan att gruppchefselever och värnpliktiga i allmänhet under

hela första tjänstgöringen erhölle gemensam utbildning inom samma utbildningsavdelningar.

I de fall då gruppchefseleverna från början avskilts till

särskilda befälsutbildningsenheter hade eleverna på ett alltför tidigt stadium

— innan deras befälsförmåga ännu blivit befäst — utplacerats till befälstjänstgöring

å trupp.

Till belysning av det nu anförda må här hänvisas till de grafiska sammanställningarna

å sid. 57—73 i betänkandet.

Utredningen har framlagt förslag till organisatoriska förändringar beträffande

gruppchefsutbildningen och därvid anfört i huvudsak följande.

Utredningen har för sin del funnit, att en organisation, i vilken gruppchefseleverna

först under en tillräckligt lång tid bibringas utbildning avskilda

från övriga värnpliktiga för att därefter under sista tiden av tjänstgöringen

huvudsakligen tjänstgöra såsom gruppchefer (motsvarande) vid utbildningsförband,

sammansatta av värnpliktiga i allmänhet, är att föredraga framför

den nuvarande. Utredningen har den bestämda uppfattningen, att genom en

dylik koncentration till särskilda övningsavdelningar större enhetlighet och

ökad effektivitet i befälsutbildningen skulle kunna ernås. För en ändring

av utbildningsorganisationen i sådan riktning synes även det förhållandet

tala, att de intellektuella betingelserna hos de till underbefälsutbildning utvalda

värnpliktiga äro i stort sett enahanda, varjämte de genom bättre fysisk

och psykisk standard skilja sig från de värnpliktiga i allmänhet. Vidare

skulle genom en sådan koncentration en fördelaktigare disponering av utbildningsbefälet

kunna ske. Slutligen må framhållas att, därest såsom nu är

fallet inom vissa utbildningsgrenar rekrytutbildningen av befälseleverna sker

samtidigt med utbildningen av de värnpliktiga i allmänhet, utbildningstempot

för de förras vidkommande kommer att försenas, enär utbildningsmetoderna

och tempot måste vara och även äro avsedda för flertalet värnpliktiga.

Denna allvarliga nackdel för den värnpliktiga befälsutbildningen kommer

genom den ifrågasatta anordningen att försvinna.

Det synes utredningen möjligt och lämpligt, att gruppchefselever i skyttetjänst

vid infanteriet fr. o. m. inryckningsdagen sammanföras till gruppchefskompanier

vid varje infanteriförband. Utbildningslinjer, där elevantalet per

förband icke uppnår en för effektiv utbildning lämplig styrka, böra sammanslås

militärområdesvis. Genom en dylik organisation utnyttjas utbildningsbefälet

med säkerhet mera rationellt. Några kommenderingar i dylika fall

av befäl utanför eget förband synas icke behöva ske i större omfattning, enär

utbildningen kan förläggas till förband, som förfoga över för utbildningslinjen

ifråga lämpligt befäl.

Gruppchef selevernas trupptjänstgöring synes böra påbörjas efter juluppehållet

(d. v. s. efter omkring 8 månaders utbildning) och ske vid eget truppförband.

Den stora betydelse, som utbildningen av befäl av olika kategorier har för

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

arméns verksamhet, bör, anser utredningen, mera än vad som nu sker komma

till uttryck rent organisatoriskt. En åtgärd i sådan riktning torde vara att

samordna de olika befälsutbildningsuppgifterna inom ett förband och giva

dem en enhetlig ledning inom ramen för en befälsutbildningsbataljon (motsvarande).

På samma sätt bör i så fall utbildningen av de övriga värnpliktiga

ske inom en soldatutbildningsbataljon. Genom införande av en befälsutbildningsbataljon

såsom nyss angivits ernås flera fördelar. Sålunda erhålles eu

enhetlig ledning av befälsutbildningen, bättre och ökade möjligheter att utnyttja

kvalificerat befäl, delvis i form av s. k. lärarsystem, samt ökade möjligheter

att effektivt utnyttja lokaler och fasta utbildningsanordningar.

Utredningen har i detta sammanhang erinrat om en viss kategori av värnpliktiga

i allmänhet, nämligen de s. k. föregångsmännen, vilkas utbildning

enligt utredningens uppfattning icke vore ändamålsenligt organiserad.

I anslutning härtill har utredningen anfört:

Någon särskild kategori »föregångsmän» återfinnes visserligen icke i nuvarande

bestämmelser för utbildningen, men av speciella orsaker ha dock

mångenstädes i praktiken en sådan kategori uppstått. Den knappa befälstillgången

tillåter nämligen ofta icke, att vid varje underavdelning av grupps

storlek ett stamanställt underbefäl fast placeras som gruppchef. På avdelningar,

vid vilka icke värnpliktiga gruppchefselever placerats utspridda redan

från utbildningens början, utvälje.s i stället lämplig värnpliktig att som föregångsman

så långt möjligt är söka fylla en gruppchefs funktioner. Bland

dessa värnpliktiga återfinnas ej sällan goda befälsämnen, som av en eller

annan orsak icke blivit uppmärksammade vid inskrivningarna och därför icke

från början uttagits till särskild befälsutoildning. De göra ofta god nytta

och vissa berömvärd ambition i sitt arbete. Det må också sägas, att de i

dagens ansträngda befälsläge i all sin begränsning dock utgöra en nödvändig

del av utbildningsorganisationen. Med nuvarande uppläggning av gruppchefsutbildningen

utsättas emellertid föregångsmännen för påfrestningar av

psykologisk natur vid de tillfällen, då gruppchefseleverna från de särskilda

befälsskolorna skickas ut till tjänstgöring på trupp. Härvid tillgår mestadels

så, att gruppchefseleverna fr. o. m. 3. skedet (omkring den 1 oktober) att

börja med en till två, efter hand flera dagar i veckan tjänstgöra som gruppchefer

respektive gruppchefs ställföreträdare, varvid i allmänhet föregångsmännen

nedflyttas till vanlig menigs plats inom samma grupp. Vid slutet

av utbildningen tjänstgöra gruppchefseleverna nästan ständigt utplacerade

på trupp, vilket givetvis i och för sig är riktigt och ändamålsenligt. Det

nu relaterade medför emellertid, att utbildningen kommer för föregångsmannen

att kännetecknas av en gradvis förskjutning från föregångsmannaskap

med visst ansvar och självständiga uppgifter till tjänst som menig i en grupp.

Den som av omständigheternas makt »trängt» honom undan till den senare

platsen står i stället som chef för gruppen.

Det är lätt att inse, att sådana förhållanden icke kunnat gynnsamt inverka

på föregångsmännens intresse för utbildningen utan tvärtom varit ägnade att

skapa olycldig irritation och spänning mellan gruppchefselev och föregångsman

och mellan dem och gruppens övriga medlemmar. Utredningens egna

iakttagelser på fältet har bekräftat dessa farhågor.

Även för plutonehofcrna innebär tjänstgöringen växelvis mellan gruppchefselever

och föregångsmän en mången gång påfrestande extra belastning,

som ej är ägnad att bidraga till att göra utbildningsarbetet effektivt. Anordningen

ger, som redan nämnts, ofta anledning till onödig irritation och olust

bland do värnpliktiga och ställer dessutom på plutonchefen kravet att samtidigt

svara för utbildningen av såväl egen pluton som till denna mer ellor

mindre tillfälligt kommenderade befälselever.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds proposition nr 177.

Utredningen har för sin del funnit att systemet med föregångsmän borde

bibehållas. Vid utbildningsavdelningar bestående av värnpliktiga i allmänhet,

där det på grund av befälsläget icke vore möjligt att fast placera stamunderbefäl

som gruppchefer, borde sålunda lämpliga värnpliktiga utväljas

att fungera som föregångsmän — allt i stort sett efter de principer, som

redan tillämpades. Men föregångsmännen borde, i motsats till vad som nu

skedde, under den tid då gruppchefseleverna vore under skolutbildning,

d. v. s. under tiden intill juluppehållet, ständigt så långt möjligt tjänstgöra

som chefer för respektive grupper. Ett varje vecka upprepat »fram- och tillbakasystem»,

där deras ställning inom gruppen skiftade från föregångsman till

menig och åter till föregångsman, borde icke få förekomma. Gruppchefselevemas

trupptjänstgöring skulle enligt utredningens förslag påbörjas efter

den sammanhållna skolutbildningens avslutning. De borde då få det fulla

ansvaret som chefer respektive ställföreträdare för de grupper, där de placerades.

Enligt utredningens mening borde föregångsmännen vid detta tillfälle

flyttas ur sina grupper och sammandragas till en sammanhållen, särskild

befälsutbildning, som syftade till att med deras föregående praktiska trupptjänstgöring

som underlag genom teknisk-taktisk skolning göra dem skickade

att i fält tjänstgöra som gruppchefs ställföreträdare. Denna befälsutbildning

borde ske vid de befälsskolor inom befälsutbildningsbataljonen som gruppchefseleverna

just lämnat. Skolorna borde för detta ändamål i behövlig omfattning

kvarstå organiserade intill utbildningsårets slut. Utredningen vore

väl medveten om att det nu föreslagna systemet icke överallt läte sig helt

genomföra men ansåge att allt borde göras för att i största möjliga utsträckning

underlätta dess förverkligande.

Personella betingelser.

Utredningen har framhållit att en påtaglig brist på fast anställt underbefäl

vore rådande vid flertalet av arméns truppslag. Bristen syntes vara

mest markant vid infanteriet och vissa förband inom artilleriet. Vid vissa

truppslag förelåge emellertid även brist på yngre kompaniofficerare.

Bristen på aktivt befäl hade enligt utredningens uppfattning gjort sig särskilt

kännbar i samband med repetitionsövningarna, vilka sedan 1950 inom

armén bedreves i krigsförband. Befälskadrarna vore icke beräknade för den

belastning som repetitionsövningarna medförde. De starkt märkbara vakanserna

bland det stamanställda underbefälet medförde ytterligare påfrestningar

på utbildningsbefälet vid truppförbanden. För att en effektiv utbildning vid

repetitionsövningsförbanden skulle kunna ernås måste därför en avvägning

ske mellan de olika utbildningsuppgifter vilka åvilade organisationen. Sålunda

kunde man icke för närvarande räkna med att en effektiv utbildning i

full omfattning kunde bedrivas samtidigt med såväl rekrytomgången som

repetitionsövningsförbanden. Att utöka det disponibla utbildningsbefälet

vore enligt utredningens mening ett spörsmål av första ordningen.

I fråga om tillgången på instruktörer för utbildning av värnpliktiga be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

fälselever har utredningen framhållit som önskvärt att vid den grundläggande

utbildningen av befälselever varje avdelning om grupps storlek tilldelades

ett stamunderbefäl. Vid en genomsnittlig befälstillgång per pluton av

exempelvis 1 officer, 1 underofficer och 3 underbefäl borde därför plutoner

bestående av befälselever tillgodoses med 1 + 1 + 4, under det att plutoner

sammansatta av värnpliktiga i allmänhet i så fall tilldelades instruktörer i

relationen 1 + 1 + 2. Det vore enligt utredningens mening rationellt att

på detta sätt satsa mera på utbildningen av befälselever.

Beträffande utbildningens genomförande har utredningen gjort en ingående

analys rörande det sätt på vilket de värnpliktiga skulle kunna aktivt

engageras i utbildningsarbetet och i samband därmed uttalat vissa synpunkter

på principerna för utbildningen av befälselever (betänkandet s. 89—109).

Enligt utredningens mening vore spörsmålet om utbildningstidens längd

direkt avhängigt av frågan om sättet för utbildningens bedrivande. Det funnes

många utbildningsmoment, som under aktiv insats av de värnpliktiga

kunde medhinnas på betydligt kortare tid än om dessas attityd till utbildningen

vore passiv eller negativ.

Utredningen har ansett sig kunna konstatera att utbildningen av de värnpliktiga

— såväl befälselever som värnpliktiga i allmänhet — icke alltid bedrivits

på ett ur pedagogiska och utbildningsmetodiska synpunkter effektivt

sätt. En orsak härtill hade redan berörts i det föregående, nämligen den rådande

bristen på aktivt befäl. Den viktigaste orsaken vore dock enligt utredningens

mening den mindre goda standard i fråga om utbildningsförmåga

som kunde förmärkas framför allt inom den yngre delen av befälskårema.

Detta sammanhängde åter därmed att det aktiva befälet under sin egen utbildning

ej erhölle tillräcklig praktisk handledning i rätta sättet att utbilda

värnpliktiga.

Den inre tjänsten.

Vid sina undersökningar av möjligheterna att inom nuvarande ram utvinna

ytterligare utbildningstid har utredningen funnit, att en rationalisering

skulle kunna göras av den inre tjänsten, främst den del av denna som

ägde rum vid veckosluten. Härigenom skulle enligt utredningens beräkningar

en tidsvinst av inemot en vecka kunna uppnås.

Befordringsgång.

Enligt nuvarande ordning erhålla gruppchefseleverna befordran till den

lägsta befälsgraden, vicekorpral (motsvarande), vid avslutandet av första

tjänstgöringen.

Utredningen har som sin mening uttalat att bättre betingelser för gruppchefselevernas

befälsutövning skulle ernås om de redan under första tjänstgöringens

gång befordrades till vicekorpraler. Möjligheten att efter kvalificerande

prestationer uppnå befälsgrad torde dessutom säkerligen i sig

själv för flertalet befälselever utgöra en stimulerande faktor av värde. En

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

sådan befordran borde lämpligen ske i samband med att gruppchefseleverna

vid jul avslutade den skolmässiga delen av sin utbildning.

Utredningen bar därför föreslagit att gruppcliefselev vid slutet av gruppchefsskolan

skall befordras till värnpliktig vicekorpral. Det högre penningbidrag,

som skulle medfölja denna befordran, ansåges komma att ytterligare

främja gruppchefselevernas aktiva medverkan.

I syfte att även fortsättningsvis öka gruppchefselevernas intresse har utredningen

föreslagit att gruppcliefselev, som med godkännande vitsord fullgjort

trupptjänstgöringen efter juluppehållet, vid utryckningen från första

tjänstgöringen skulle förordnas till värnpliktig korpral. Sistnämnda befordran

komme dessutom att innebära, att den värnpliktige gruppchefen vid

fullgörande av repetitionsövning innehade en tjänstegrad, som närmare

överensstämde med den befattning han i krig skulle bekläda.

Samma skäl som anförts till stöd för förslaget om befordran av underbefälselever

talade enligt utredningens mening för att de förut nämnda föregångsmännen

ur kategorien värnpliktiga i allmänhet förordnades till vicekorpraler

vid utryckningen från första tjänstgöringen, detta under förutsättning

att de förklarats lämpliga som gruppchefs ställföreträdare.

Premier.

Enligt 29 § kungörelsen den 21 december 1945 om värnpliktsavlöning

(senaste lydelsen i SFS 1951:380) utgå premier till vissa kategorier av

värnpliktiga vilka genomgått förlängd tjänstgöring.

Utredningen har nu föreslagit att även gruppchefseleverna skola komma

i åtnjutande av premie. Härom har utredningen anfört.

Hittills har den principen gällt, att premie utgått till värnpliktiga, vilka

på grund av särskilda kvalifikationer åläggas längre tjänstgöring än huvuddelen

av de värnpliktiga. Då de till underbefälsutbildning uttagna enligt utredningens

förslag komma att fullgöra något längre tjänstgöring än de värnpliktiga

i allmänhet bör alltså redan av denna anledning någon kompensation

i form av premie kunna tillerkännas dem. Huvudsyftet med en premie i

förevarande fall bör emellertid icke vara att kompensera längre tjänstgöring

utan i stället att utgöra en för utbildningen stimulerande faktor. Utredningen

vill i premien sålunda se en möjlighet att påverka de värnpliktiga i den riktningen,

att gruppchefsutbildningen blir mera eftersträvansvärd och att de

värnpliktiga själva under denna utbildning söka göra sitt bästa. Av denna anledning

vill utredningen föreslå, att gruppchefseleverna tilldelas premie. Densamma

bör utgå med 200 kronor. Såsom villkor för premie bör gälla, att utbildningen

genomgåtts med godkännande vitsord. — Utredningen vill föreslå,

att även till underbefälsutbildning uttagen värnpliktig, som ehuru icke

godkänd dock under utbildningen visat ambition och intresse, må, enligt

regementschefs bestämmande och efter prövning i varje särskilt fall, kunna

tilldelas premie. Man måste nämligen räkna med att vissa värnpliktiga trots

att de gjort sitt bästa under utbildningen icke visa sig ha sådana egenskaper,

att de kunna bli befäl. Dylika värnpliktiga synas skäligen icke böra gå miste

om premie.

Utredningen har ansett premier böra ifrågakomma även för kategorien

föregångsmän. Dessa värnpliktiga finge visserligen icke längre utbildnings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

tid än huvuddelen, men de hade större ansvar och måste utföra större prestationer

än sina kamrater. Det syntes därför utredningen skäligt, att även

föregångsmännen, under förutsättning att de godkändes som gruppchefs ställföreträdare

vid den sammandragna befälsutbildningens slut, i stimulerande

syfte tillerkändes en premie, vilken dock med hänsyn till att tjänstgöringens

längd icke överstege vad som gällde för huvuddelen av de värnpliktiga syntes

böra sättas till 100 kronor. Premien borde utbetalas i samband med utryckningen.

Enligt utredningens mening borde även hädanefter efter frivilligt åtagande

värnpliktiga i allmänhet kunna övergå till underbefälsutbildning. Därest

dylik övergång komme att äga rum, borde samma befordringsgång gälla för de

sålunda överflyttade som för de värnpliktiga vilka redan vid inskrivningen uttagits

för underbefälsutbildning, medan däremot premien till de överflyttade

— vilka ej avsåges skola fullgöra längre första tjänstgöring än värnpliktiga i

allmänhet — icke borde utgå med högre belopp än som föreslagits för föregångsmännen,

eller 100 kronor.

Sammanfattning.

Utredningen har uppskattat den effektiva tid som genom de föreslagna

åtgärderna stode att utvinna inom den nuvarande gruppchefsutbildningens

ram till cirka 130 timmar, varav cirka 50 timmar beräknades belöpa å tidsvinst

som erhölles genom effektivisering och omdisponering av den inre

tjänsten medan cirka 80 timmar — motsvarande cirka 5 % av den disponibla

utbildningstiden — belöpte å tid som kunde inbesparas genom övriga förut

angivna åtgärder.

Utredningen har ansett, att tidsvinsten å 130 timmar borde utnyttjas närmast

för utbildning med andrahandsvapen samt utbildning i underrättelsetjänst

och även lämna utrymme för ett ökat antal momentövningar i gruppoch

patrulltaktik. Härigenom kunde enligt utredningens uppfattning de påtalade

bristerna i nyssnämnda hänseenden i stort sett avhjälpas. Som framginge

av det tidigare anförda hade utredningen såsom en brist konstaterat

att ett tillräckligt befälsmedvetande icke skapats hos gruppchefseleverna med

nuvarande ordning. Genom de nu föreslagna åtgärderna — främst i fråga

om organisation och befordringsgång — komme enligt utredningens mening

ökade förutsättningar för skapande av ett sådant befälsmedvetande att uppstå.

Den tid som krävdes för avhjälpande av de övriga konstaterade bristerna

i gruppchefsutbildningen — avseende mörkerutbildning, förbandsutbildning,

närpansarvärnsutbildning samt spräng- och mintjänst — kunde, ansåge utredningen,

beräknas till omkring 270 timmar. De mest tidskrävande av dessa

utbildningsmoment vore förbandsutbildning samt spräng- och mintjänst.

Yad anginge förbandsutbildningen vore att märka, att frågan om en förbättrad

gruppchefsutbildning i detta avseende vore direkt avhängig av den tid, som

stode till förfogande för utbildningen av de värnpliktiga i allmänhet. Det

vore nämligen av väsentlig betydelse att gruppchefseleverna under senare

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 177,

delen av sin tjänstgöring kunde få föra befäl över trupp, bestående av värnpliktiga

i allmänhet. Utredningen hade därför ansett det vara nödvändigt

att närmare undersöka betingelserna för utbildningen av huvuddelen av de

värnpliktiga.

4) Undersökningar rörande ytterligare åtgärder för

att avhjälpa konstaterade brister.

Utredningen har konstaterat att även utbildningen av de värnpliktiga i

allmänhet företedde brister i flera hänseenden, nämligen i fråga om andrahandsvapen,

spräng- och mintjänst samt utbildning i högre förband. Bristerna

i fråga om andrahandsvapen och spräng- och mintjänst kunde enligt

utredningens uppfattning avhjälpas genom att även för värnpliktiga i allmänhet

en effekti visering av inre tjänsten företoges, varigenom inemot 50

utbildningstimmar kunde utvinnas inom nuvarande utbildningstid. Däremot

hade utredningen funnit, att denna tidsvinst icke gåve utrymme för en tillräcklig

utökning av antalet övningar i högre förband.

Då ett behov av ytterligare utbildningstid för såväl värnpliktiga i allmänhet

som för gruppchefseleverna visat sig föreligga, hade utredningen ansett

det nödvändigt att undersöka vilka möjligheter som funnes att med ytterligare

utbildningsuppgifter belasta den nuvarande utbildningsorganisationen.

Dessa undersökningar hade givit vid handen, att för huvuddelen av de värnpliktiga

ytterligare cirka 20 dagars utbildning kunde uttagas samt att en

mindre del av värnpliktskontingenten kunde erhålla 2 å 3 veckors utbildning

därutöver.

I anslutning härtill har utredningen anfört följande.

För att möjliggöra ett ökat antal nödvändiga övningar i bataljons- och

högre förband synes en förlängning med 20 dagar av den nuvarande tiden

för första tjänstgöringen böra ske. Den nuvarande 9-månaderstjänstgöringen

omfattar en egentlig övningstid av endast 8V3 månader, enär från densamma

avgår ett uppehåll vid jul- och nyårshelgerna om i regel 17 dagar. Därest

tjänstgöringstiden ökas med 20 dagar (cirka 135 utbildningstimmar), motsvarande

i stort sett nämnda övningsuppehåll, kommer den verkliga tjänstgöringstiden

att uppgå till 9 månader. Vid ett eventuellt genomförande av

en första tjänstgöring om 290 dagar vill utredningen även förorda att, för

att undvika onödig splittring av utbildningen, en dylik tjänstgöringstid alltid

inpassas så att utryckning kommer att ske före påsk. Brister om 135 timmar

beträffande förbandsutbildningen bli genom dessa 20 dagars eller inemot 3

veckors förlängning täckta för alla värnpliktiga, vilken förlängning för gruppchefernas

del dessutom lämnar rum för en viss utbildning med närpansarvärnsvapen.

De brister, som kvarstå i gruppchefernas utbildning efter genomförandet

av hittills föreslagna åtgärder, gälla spräng- och min tjänst, innebärande ett

behov av ytterligare cirka 20 dagars övningstid. Utredningen har då det

gäller spräng- och mintjänst funnit det vara av synnerlig vikt, att utbildningen

i dessa ämnesgrenar sker så, att i varje detalj som skall inläras fullgod

färdighet uppnås. Denna synpunkt måste ej minst beaktas, då det gäller

befälsutbildning. Om de tidsvinster som kunna erhållas genom de föreslagna

effektiviseringsåtgärderna tagas i anspråk för avhjälpande av andra väsent
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

liga brister på sätt utredningen förordat, finner utredningen det oundgängligen

nödvändigt att, för att en fullgod spräng- och minutbildning skall

kunna komma till stånd, utbildningstiden för gruppchefseleverna utökas med

ytterligare 20 dagar utöver den, som föreslagits för värnpliktiga i allmänhet.

Härigenom blir den återstående bristen på 135 utbildningstimmar täckt.

Genom de nu redovisade åtgärderna synas samtliga konstaterade brister

beträffande gruppchefsutbildningen kunna avhjälpas.

Utredningen har understrukit att, om de föreslagna nya utbildningsuppgifterna

bleve pålagda utbildningsorganisationen, en övre gräns beträffande

belastningen uppnåddes vilken icke kunde överskridas om icke effekten av

det totala utbildningsresultatet skulle äventyras. Ej minst de uppgifter i

form av repetitionsövningar i krigsförband och därmed sammanhängande befälsövningar

som åvilade organisationen måste därvid beaktas. Sistnämnda

övningar vore enligt utredningens mening av sådan betydelse för såväl gruppchefer

som övrigt värnpliktigt befäl, att de borde göras permanenta.

I detta sammanhang har utredningen vidare anfört. Ett uppehåll om 1 Va

—2 månaders längd mellan utryckningen för en rekrytomgång och inryckningen

för nästa omgång rekryter anses nödvändigt för att bereda utrymme

åt såväl förberedelser för de värnpliktigas utbildning som det aktiva befälets

vidareutbildning och för att tillfredsställande kunna genomföra vårens repetitionsövningar.

Utredningen vill särskilt framhålla angelägenheten av befälets

vidareutbildning, en verksamhet som är ägnad att i hög grad höja värnpliktsutbildningens

effektivitet och som utredningen anser vara av väsentlig

betydelse för resultatet av arméns utbildningsverksamhet som helhet betraktad.

5) Frågan om övningsuppehåll under sommarhalvåret.

I samband med frågan om en ändamålsenlig disposition av utbildningsåret

bär utredningen även berört det s. k. skördeuppehållet. Utredningen har härvid

funnit det ur olika synpunkter nödvändigt, att ett övningsuppehåll om

14 dagar inlägges under sommarhalvåret. I detta sammanhang har .utredningen

framhållit, att en på många håll uttalad uppfattning, att skördeuppehållet

inlagts uteslutande för att tillmötesgå speciella önskemål från jordbrukets

sida icke kunde anses riktig. Utredningen har anfört följande.

Först må påpekas, att den nu använda beteckningen skördeuppehåll icke

är fullt adekvat. Det synes vara riktigare att i stället införa begreppet

övningsuppehåll och undersöka om ett sådant är önskvärt eller ej. Då det

gäller konsekvenserna för det militära utbildningsarbetet, bör till en början

fastställas, om under utbildningsåret organisationen momentant utsättes för

särskilt stark belastning och om i så fall ett övningsuppehåll skulle kunna

tänkas ha en utjämnande verkan och på så sätt bidraga till höjandet av den

totala effekten av utbildningsarbetet. — Som exempel må här tagas ett infanteriregemente

av normal typ. I fråga om utbildning har detta i stort

följande uppgifter under ett arbetsår. Regementet skall inom ramen av förefintlig

organisation (kader och materiella utbildningsbetingelser såsom kaser
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

ner, övningsfält, fasta utbildningsanordningar etc.) utbilda och öva dels en

åldersklass under första tjänstgöring (f. n. 800—850 värnpliktiga) jämte eleverna

i plutonchefsskolor och stamskolor dels ock mellan 2 500 och 3 000 värnpliktiga

under krigsförbandsvisa repetitionsövningar om 30 dagar jämte 500—

600 värnpliktiga vid till dessa övningar knutna särskilda befälsövningar om

10 dagar. Den starkaste belastningen ur arbetssynpunkt inträder i samband

med de krigsförbandsvisa övningarna. Dessa komma i allmänhet att inplaceras

med en våromgång (april—maj) med i huvudsak lokalförsvarsförband

samt en höstomgång med i huvudsak fältförband jämte vissa lokalförsvarsförband.

Vid båda omgångarna tillkomma de nämnda särskilda befälsövningarna.

Vårinkallelserna inträffa under det relativt sett truppfria uppehållet mellan

de två rekrytomgångarna och medföra alltså icke några direkta störningar för

utbildningen. Härvid är dock att märka att under det truppfria uppehållet

utbildning äger rum vid såväl plutonchefs- som stamskolor, varjämte denna

tid även måste användas för viss vidareutbildning av det aktiva befälet.

Huvuddelen av de repetitionsskyldiga fullgöra emellertid sin tjänstgöring

på hösten. Befälsövningen blir då också av denna anledning större än på

våren. Följande kan härvid konstateras. Därest under hösten de 14 första

dagarna av krigsförbandens utbildning infalla samtidigt som rekrytomgången

är i tjänst, synes detta medföra antingen att utbildningen av krigsförbanden

under de betydelsefulla skedena av befälsutbildning och repetition av enskild

utbildning i stor utsträckning måste ske utan medverkan av det aktiva befälet

och utan tillgång till tidsbesparande och effektiviserande fasta utbildningsanordningar,

skjutbanor o. s. v. eller — om det aktiva befälet och utbildningsanordningarna

till huvuddelen ställas till krigsförbandens disposition — att

utbildningen av rekrytomgången under c:a en halv månad avsevärt försämras.

Vad nu anförts synes starkt tala för ett övningsuppehåll under hösten för

rekrytomgången.

Då det gäller frågan om ett övningsuppehåll bör finnas eller icke synes

hänsyn även böra tagas till en annan omständighet. Det måste betraktas

som ett oavvisligt krav, att alla möjligheter tillvaratagas för att ge de värnpliktiga

ett maximalt utbyte av utbildningen. Detta gör det både önskvärt

och nödvändigt, att utbildningen drives i en intensiv och för individen

fordrande takt. För att det totala utbytet av en så driven utbildning skall

bli så stort som möjligt, torde det vara nödvändigt att inlägga en andningspaus,

som låter det inlärda stabiliseras och som genom möjligheten till

miljöväxling stimulerar den enskilde till maximal anspänning, då utbildningen

på nytt tar vid. Erfarenheten visar också, att man ej någon gång

under de senaste decennierna funnit det lämpligt att låta huvuddelen av de

värnpliktiga oavbrutet genomgå utbildning under så långa perioder, som detbär

kan bli fråga om.

Då det gäller att bedöma frågan om önskvärdheten av ett övningsuppehåll

ur arbetsmarknads synpunkt är att märka att tillgången på manlig arbetskraft

varje år i samband med de krigförbandsvisa repetitionsövningarna och de

därtill knutna befälsövningarna kommer att tillfälligt minskas. Oavsett nyssnämnda

inkallelser är efterfrågan på arbetskraft för landet i dess helhet i

allmänhet störst under vårmånaderna samt under augusti—september.

Med hänsyn härtill synes det vara angeläget att beakta varje möjlighet

att motverka de eventuella brister i tillgången på arbetskraft, som framför

allt torde bli kännbara under höstmånaderna, då omfattningen av de krigsförbandsvisa

övningarna är störst. Ett övningsuppehåll under denna tid frigör

c:a 26 000 man för arbetsmarknaden.

Ur arbetsmarknadssynpunkt torde alltså det för närvarande praktiserade

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 177.

ekördeuppeliållet lämpligen böra ersättas med ett övningsuppeliåll under

september. En dylik övergång från skörde- till övningsuppehåll torde ej

kunna få någon avgörande inverkan på jordbruket i dess helhet, men man

bör dock ej bortse från de svårigheter, som i det enskilda fallet kunna tänkas

uppstå vid många brukningsenheter. Åtgärder synas därför böra vidtagas

för att ge lämplig instans (förslagsvis regementschef eller motsvarande) rätt

att efter individuell prövning bevilja speciell tjänstledighet åt vissa värnpliktiga

för att på så sätt tillgodose särskilt utsatta brukningsenheters behov

av arbetskraft. Längden av sådan ledighet bör vara maximerad till c:a 14

dagar. Den som erhåller tjänstledighet under annan tid än övningsuppehållet

torde måhända böra åläggas att göra tjänst motsvarande antal dagar under

detta uppehåll, för så vitt icke även under denna tid hans arbetskraft är

oundgängligen nödvändig för brukningsenheten.

Det anförda syntes enligt utredningens uppfattning visa, att bärande skäl

förelåge för att fortsättningsvis i utbildningsåret under september månad

inlägga ett övningsuppehåll om c:a 14 dagar. Beträffande VI militärområdet

kunde de klimatiska förhållandena motivera att övningsuppehållet och repetitionsövningen

förlädes till en tidigare tidpunkt under året.

Utredningen har slutligen som sin mening uttalat att genom de åtgärder

av olika slag, för vilka i det föregående redogjorts, betingelser skapades för

att gruppchefseleverna efter avslutad underbefälsutbildning skulle kunna

motsvara den uppställda målsättningen nämligen att de vid första tjänstgöringens

slut skulle vara krigsplaceringsbara i den befattning för vilken de

utbildats.

6) Repetitionsövningarnas betydelse för bibehållande

av det värnpliktiga befälets truppföringsförmåga.

Utredningen har framhållit, att det enligt dess mening vore av väsentlig

betydelse att den befälsförmåga som det värnpliktiga befälet av olika kategorier

uppnått under sin första tjänstgöring och den däri innefattade befälsutbildningen

i största möjliga utsträckning kunde bibehållas under den

fortsatta tjänstetiden. Utredningen hade därför bedrivit särskilda studier

av repetitionsövningarna krigsförbandsvis hösten 1950.

Det må här erinras om att de s. k. befälsövningarna vid nämnda tid ännu

ej införts.

Om resultatet av sina studier har utredningen bland annat anfört. Det

värnpliktiga befälets truppföringsförmåga hade under dessa övningar företett

brister. Utredningen hade kommit till den uppfattningen att det icke vore

möjligt att genom rationaliseringsåtgärder inom ramen för repetitionsövningarna

avhjälpa bristerna. Utredningen hade därför befästs i sin redan

förut uttalade uppfattning att i omedelbar anslutning till repetitionsövningarna

borde anordnas särskilda övningar för de befälsvärnpliktiga, vilka

därunder kunde få möjlighet att repetera vad som förut inlärts och i övrigt

förbereda sin verksamhet som befäl vid krigsförbanden.

Sedermera hade utredningen följt don under år 1951 anordnade arméfält
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

tjänstövningen i Västergötland. Det i denna övning deltagande värnpliktiga

befälet hade dessförinnan genomgått sådan befälsövning om 10 dagar, varom

beslut fattats tidigare samma år. Utredningens iakttagelser vid arméövningen

hade klart ådagalagt värdet av den sålunda införda befälsövningen.

Utredningen har sammanfattat sina synpunkter beträffande befälsövningen

sålunda.

Befälsövningen innebär en välbehövlig repetition i militära kunskaper och

främjar truppföringsförmågan.

Själva repetitionsövningarna kunna därigenom bedrivas mera rationellt,

vilket medför ett större utbyte för samtliga i repetitionsövningarna deltagande

kategorier.

Befälsövningen bidrager till ett höjande av de militära enheternas funktionsduglighet

vid uppträdande i högre förband.

Med hänsyn till vad utredningen sålunda anfört har utredningen föreslagit,

att de av 1951 års riksdag genom provisorisk lag beslutade befälsövningarna

skola göras permanenta.

Utredningen har slutligen framhållit vissa synpunkter rörande betydelsen

av fortsatt kontakt mellan den värnpliktige och hans förband efter första

tjänstgöringens upphörande. Utredningen har därvid särskilt framhållit

önskvärdheten av att den värnpliktige fortlöpande bleve informerad om de

uppgifter, som hans krigsplacering innebär, och förmenat att en sådan information

lämpligen kunde åstadkommas genom utsändande av promemorior

i ämnet. Utredningen har även framhållit, att på motsvarande sätt tid efter

annan lämnade upplysningar till det värnpliktiga befälet rörande viktigare

militära nyheter vore till icke oväsentlig nytta. En sådan informationsverksamhet

vore av betydelse ur ren utbildningssynpunkt men bidroge även till

att skapa en känsla av befälsmedvetande och samhörighet med förbandet. I

detta sammanhang ville utredningen även betona den frivilliga befälsutbildningens

betydelse för det värnpliktiga befälets insatsförmåga.

Utredningen har gjort jämförelser mellan sitt förslag och 1948 års

vämpliktskommittés förslag i fråga om vissa i förslagen gjorda tidsberäkningar.

Därvid framginge bland annat, anför utredningen, att värnpliktskommittén

ansett att gruppchefselevemas första tjänstgöring måste omfatta 330

dagar för att ge dem 1576 effektiva utbildningstimmar. Utredningen däremot

hade beräknat det behövliga antalet utbildningstimmar till 1627.

Genom noggranna undersökningar hade utredningen funnit detta timantal

kunna utvinnas inom en tjänstgöringstid av 310 dagar, vilket alltså innebure

att utredningens förslag i förhållande till kommittéförslaget gåve ett större

antal effektiva utbildningstimmar inom en kortare utbildningstid. Det vore

därvid att märka, att utredningen beträffande reservtid räknat med samma

procentuella belastning som de ansvariga militära myndigheterna ansett

vara-rimlig.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts proposition nr 177.

7) Sammanfattning av utredningens förslag.

Utredningen har sammanfattat sina förslag beträffande tjänstgöringstidens

längd och inpassning i utbildningsåret samt om befordran och premier för

värnpliktiga tilldelade armén sålunda:

Uttagning av värnpliktiga till underofficers- och officersutbildning skall

ske enligt nu gällande bestämmelser. Längden av utbildningstiderna för

sådana värnpliktiga skall förbli oförändrad.

Uttagning av värnpliktiga till underbefälsutbildning (gruppchefsutbildning)

skall ske enligt nu gällande normer. Ifrågavarande värnpliktiga inrycka

till första tjänstgöring i början av maj månad och utrycka i slutet av

mars nästpåföljande år. Första tjänstgöringen, som skall omfatta 310 dagar,

vari övningsuppehåll (skördeledighet) om 14 dagar icke inräknas, inpassas

så att utryckningen kommer att ske före påskhelgen.

Värnpliktiga i allmänhet inrycka till första tjänstgöring i slutet av maj

månad och utrycka samtidigt med gruppchefseleverna i slutet av mars månad

nästpåföljande år. Första tjänstgöringen skall omfatta 290 dagar, vari övningsuppehåll

(skördeledighet) om 14 dagar icke inräknas. Under tiden från

första tjänstgöringens början intill juluppehållet må bland värnpliktiga i allmänhet

utväljas föregångsmän i den omfattning som ur utbildningsorganisatorisk

synpunkt bedömes erforderlig, dock högst till det antal, som motsvarar antalet

grupper (motsvarande) inom respektive utbildningsenheter. Föregångsmännen

skola utbildas tillsammans med de värnpliktiga i allmänhet intill juluppehållet

och därefter i sammanhållen befälsskola för utbildning till gruppchefs

ställföreträdare.

Värnpliktiga gruppchefselever med godkännande vitsord förordnas omedelbart

före juluppehållets början till värnpliktiga vicekorpraler och efter godkänd

trupp tjänstgöring till värnpliktiga korpraler i samband med utryckningen

från företa tjänstgöringen, varvid de tillika tilldelas en premie om

200 kronor.

De till föregångsmän utvalda värnpliktiga med godkännande vitsord förordnas

till värnpliktiga vicekorpraler i samband med första tjänstgöringens slut

och tilldelas därvid en premie om 100 kronor.

Värnpliktiga i befälsbefattning skola inkallas till särskild befälsövning om

10 dagar före och i omedelbar anslutning till envar dem åliggande repetitionsövning.

B. Yttranden över gruppcliefsutredningens förslag.

Av de yttranden som avgivits i anledning av gruppchefsutredningens förslag

berör flertalet, i likhet med utredningens eget betänkande, endast

utbildningsfrågorna inom armén, medan vissa remissvar avhandla motsvarande

spörsmål sedda ur övriga försvarsgrenars synpunkter.

Jag lämnar först en redogörelse för innehållet i yttrandena i vad de avse

armén.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kunql. Maj:ts proposition nr 177.

1) Yttranden beträffande armén.

Chefen för armén berör i sitt yttrande till överbefälhavaren de strävanden

som hittills gjorts att rationalisera utbildningen inom armén och anför härom:

Målet för utbildningen av värnpliktiga gruppchefer är enligt betänkandet

att de skola kunna krigsplaceras vid fältförband omedelbart efter första tjänstgöringens

slut. Detta mål har icke kunnat nås under de senaste utbildningsåren

trots de rationaliseringsåtgärder som vidtagits i syfte att inom den nuvarande

utbildningstidens ram utvinna större effekt. Svårigheterna att erhålla

byggnadstillstånd och brist på medel för utbildningsanordningar, otillräcklig

tillverkningskapacitet beträffande ammunition m. m. ha inverkat fördröjande

på dessa åtgärder. Det ogynnsamma befälsläget, främst i underbefälsgradema,

har likaledes inverkat försvårande. Även om dessa planlagda

rationaliseringsåtgärder — av vilka underbefälsfrågans lösning framstår som

särskilt betydelsefull —- skulle kunna genomföras fullständigt, kommer fortfarande

ett behov av ytterligare utbildningstid utöver den nuvarande att kvarstå.

Det erfordras sålunda alltjämt både fortsatt rationalisering av utbildningen

och förlängd utbildningstid.

Arméchefen övergår härefter till en granskning av utredningens förslag

och yttrar. Vad angår den besparing i tid som utredningen ansett kunna utvinnas

genom rationaliseringsåtgärder kunna utredningens beräkningar i

detta avseende icke helt godtagas. Beräkningarna, om vilka i vissa fall praktiska

erfarenheter saknas, synas vara alltför löst grundade såväl i vad avser

underbefälseleverna som värnpliktiga i allmänhet. För att möjliggöra den

såväl för gruppchefema som för värnpliktiga i allmänhet nödvändiga förbandsutbildningen

i bataljon och högre förband måste enligt utredningens

uppfattning utbildningstiden även för sistnämnda kategori förlängas, enligt

förslaget med 20 dagar. Chefen för armén delar denna uppfattning — dock

icke helt beträffande dagantalet — och vill understryka utredningens slutsats,

att underbefälselevernas och de övriga värnpliktigas utbildningstid

måste behandlas såsom en gemensam fråga. Utan att en förlängning av utbildningstiden

för värnpliktiga i allmänhet äger rum, är enligt arméchefens

uppfattning utredningens förslag beträffande underbefälselevema icke genomförbart.

Chefen för armén ansluter sig till utredningens förslag om befordringsgång

för underbefälseleverna och premier till dem men biträder icke

motsvarande förslag såvitt angår föregångsmännen.

Chefen för armén framhåller sammanfattningsvis att utredningens förslag

otvivelaktigt innehåller förbättringar och många beaktansvärda synpunkter

rörande utbildningen men anser att de förslag som utredningen framlagt

rörande rationalisering av utbildningen icke i alla avseenden komma att

inverka förrän efter en viss övergångsperiod. Det synes då rimligt, att under

denna övergångsperiod bristerna i rationaliseringshänseende kompenseras

med en något längre utbildningstid än vad utredningen föreslagit. Utredningens

synpunkter beträffande möjligheten att inom ramen för nuvarande

utbildningsorganisation effektivt utnyttja de av utredningen föreslagna förlängningarna

överensstämma i stort sett med verkliga förhållandet, så länge

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. AIaj:ts proposition nr 177.

nuvarande befälsläge består. Enligt arméchefens uppfattning komma möjligheterna

att effektivt nyttiggöra en längre utbildningstid än utredningen föreslagit

att bli gynnsammare om arméchefens i annat sammanhang framlagda

förslag till lösande av underbefälsfrågan vinner bifall. Med ledning av erfarenheterna

från värnpliktsutbildningen 1948—1951 samt på grundval av utredningens

beräkningar synes en ytterligare utbildningstid för flertalet värnpliktiga

av minst 10 dagar, utöver den av utredningen föreslagna, bli erforderlig,

åtminstone intill den tidpunkt då de föreslagna rationaliseringsåtgärderaa

fullt genomförts och även efter denna tidpunkt, därest rationaliseringen

icke skulle ge den av utredningen uppskattade tidsbesparingen. Härigenom

komme första tjänstgöringen för gruppchefema att ökas till högst 320 dagar

och för värnpliktiga i allmänhet till högst 300 dagar. Med hänsyn bland annat

till bristande tillgång på utbildningsbefäl bör emellertid Kungl. Maj:t bemyndigas

att begränsa dessa utbildningstider till lägst 310 respektive 290

dagar.

Arméchefen biträder utredningens förslag att de särskilda befälsövningama,

som infördes genom provisoriska lagbestämmelser år 1951, skola göras permanenta.

Mot utredningens förslag att förlägga övningsuppehållet under sommarhalvåret

till början av september har arméchefen ej heller något att erinra.

Beträffande däremot den speciella tjänstledighet som enligt vad utredningen

förordat skulle kunna beviljas värnpliktiga tillhörande jordbruKet anför

chefen för armén följande:

Det synes ur rättvisesynpunkt riktigast, att inom en viss kategori värnpliktiga

somliga icke erhålla längre tjänstledighet än övriga. Principiellt

synes därför tjänstledighet för att tillgodose jordbrukets behov böra inrymmas

i den tjänstledighet, som nu för samtliga värnpliktiga inräknas i tjänstgöringstiden

och bland annat omfattar övningsuppehåll på omkring 2 dagar

vid midsommar och omkring 17 dagar vid jul och nyår. Vid dessa helger

förefinns ett behov av vakt- och stallpersonal m. m., som skulle kunna fyllas

av personal, vilken beviljats tjänstledighet på annan tid. Att kompensera

speciell tjänstledighet genom tjänstgöring motsvarande antal dagar under

septemberuppehållet, avstyrkes bestämt, så mycket mera som ifrågavarande

värnpliktiga ofta behövas i jordbruket även under denna tid.

Slutligen behandlar arméckefen i sitt yttrande vissa problem rörande tjänstgöringsskyldigheten

för de värnpliktiga vilka efter utbildning vid flottan eller

flygvapnet överförts till armén.

Jag berör i det följande dessa problem i avsnittet Vissa särskilda frågor.

överbefälhavaren ansluter sig till de synpunkter och förslag som framförts

av arméchefen. Vad angår den ytterligare förlängning om 10 dagar som föreslås

av arméchefen anför överbefälhavaren, att förlängningen icke kan inpassas

i den för utbildningsåret 1952—1953 planlagda utbildningsverksamheten,

och lämnar öppet när så kan ske.

Försvarets civilförvaltning understryker vad utredningen anfört rörande

angelägenheten av att alla möjligheter att effektivisera utbildningen tillvara
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

tagas och framhåller betydelsen av att i utbildningsarbetet tekniska hjälpmedel

i största möjliga utsträckning utnyttjas.

Civilförvaltningen delar utredningens uppfattning, att den föreslagna be

fordringsgången är ägnad att stimulera de värnpliktigas intresse för utbildningen.

Förvaltningen tillstyrker även utredningens förslag beträffande premier.

Skäl synas därvid enligt civilförvaltningens uppfattning tala för att till

gruppchefsutbildning uttagen värnpliktig, som på grund av sjukdom nödgas

avbryta utbildningen, bör, därest han under viss tid deltagit i utbildningen

och därvid visat intresse, kunna erhålla premie med reducerat belopp. Yidare

böra föregångsmän, därest de undantagsvis övergå till underbefälsutbildning,

erhålla den högre premien om 200 kronor i stället för den av utredningen för

detta fall föreslagna lägre premien om 100 kronor.

Beträffande det av utredningen förordade uppehållet i september om 14

dagar, vilket enligt förslaget icke skulle inräknas i tjänstgöringstiderna om

310 respektive 290 dagar, finner civilförvaltningen det ur teknisk synpunkt

vara ändamålsenligare att inbegripa uppehållet i första tjänstgöringen, vars

längd i så fall borde angivas till 324 respektive 304 dagar.

Statskontoret har ej något att erinra mot utredningens förslag om premie

till värnpliktig, som med godkännande vitsord genomgått gruppchefsutbildning,

men finner icke påkallat, att premie med samma belopp efter bedömande

av vederbörande regementschef skulle kunna tilldelas även värnpliktig,

som icke godkänts såsom gruppchef. Det anses vidare kunna ifrågasättas,

huruvida tillräckliga skäl föreligga att tilldela föregångsmännen en premie.

Föregångsmännen, vilka icke avsetts få längre tjänstgöringstid än de värnpliktiga

i allmänhet, skulle ju enligt förslaget kunna befordras till vicekorpraler

i samband med första tjänstgöringens slut och sålunda komma i

åtnjutande av högre penningbidrag under den fortsatta tjänstgöringen, vadan

motiv knappast föreligga att härutöver tillerkänna dem särskild premie. Yad

sålunda anförts anses böra äga motsvarande tillämpning å föregångsmän, vilka

överförts till underbefälsutbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i princip intet att erinra mot de förslag i utredningens

betänkande, som beröra styrelsens verksamhetsområde. Då det

gäller utökning av första tjänstgöringen samt stadfästande av de hittills provisoriska

befälsövningarna, vilka förlängningar i och för sig kunna bli olägliga

för arbetsmarknaden, vill styrelsen framhålla att, om dessa förlängningar

ur utbildningssynpunkt anses nödvändiga, arbetsmarknadssynpunkterna synas

böra få vika. De föreslagna tiderna för inryckning till första tjänstgöring anses

likaledes böra godtagas.

Styrelsen, som i likhet med utredningen ansett ett övningsuppehåll under

sommarhalvåret vara motiverat, har lämnat utan erinran den föreslagna förläggningen

av uppehållet till början av september, då det gäller värnpliktiga

från södra och mellersta Sverige. Även om det ur jordbrukets synpunkt i

och för sig vore önskvärt att för de fyra nordligaste länen samt stora delar

av Kopparbergs och Gävleborgs län förlägga ett sådant uppehåll till mitten

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

av juli—mitten av augusti, tan styrelsen även för dessa områden godtaga en

förläggning av uppehållet till tiden för höstrepetitionsövningarna, om, såsom

utredningen föreslagit, en speciell tjänstledighet om högst 14 dagar kan

beredas vissa värnpliktiga jordbrukare för att tillgodose särskilt utsatta brukningsdelars

behov av arbetskraft.

Svenska Arbetsgivareföreningen anför att arbetsmarknadspolitiska skäl

icke tala mot de av utredningen föreslagna förlängningarna av utbildningstiderna.

Föreningen hälsar med tillfredsställelse att utredningen sökt mera

effektivt utnyttja tjänstgöringstiden. Det torde nämligen vara otvivelaktigt

att, trots vidtagna förbättringar, åtskillig spilltid uppkommer med nuvarande

utbildningssystem.

Landsorganisationen anser, att utredningen synes ha ådagalagt att det påvisade

behovet av ytterligare utbildning av gruppchefseleverna till icke obetydlig

del kan tillgodoses genom rationalisering inom den nuvarande utbildningstidens

ram. Då det gäller att täcka de likväl återstående bristerna, vill

det synas som om möjlighet knappast finnes att fastställa en kortare utbildningstid

än den av utredningen ifrågasatta. Gentemot de krav som från olika

håll framförts om förlängning av utbildningstiden utöver den föreslagna vill

landsorganisationen erinra om den utökning, som kommer att bli en följd av

den av utredningen föreslagna permanentningen av de särskilda befälsövningarna.

Mot utredningens förslag avseende förläggningen av första tjänstgöringen

respektive övningsuppehållen har landsorganisationen intet att

erinra.

Riksförbundet landsbygdens folk, som i princip intet haft att erinra mot

de i betänkandet framförda förslagen, har med tillfredsställelse mottagit utredningens

förslag om ett övningsuppehåll men hemställt att frågorna om

tidpunkten och längden för uppehållet måtte noga prövas med hänsyn till

deras betydelse för jordbruket. Det vore nämligen till stor fördel ur arbetskraftssynpunkt,

om uppehållet kunde börja redan i augusti månad inom de

landsdelar, där skördearbetet kunde beräknas infalla under denna månad.

Förbundet hemställer dessutom att uppehållet om möjligt utsträckes till 21

dagar. Slutligen biträder förbundet utredningens förslag om speciell ledighet

åt vissa värnpliktiga efter individuell prövning; de skäl utredningen härvidlag

anfört överensstämma helt med jordbrukarnas synpunkter.

Tjänstemännens centralorganisation har funnit betänkandet icke föranleda

något yttrande från dess sida.

Sveriges lantbruks förbund har biträtt utredningens förslag om förlängd

första tjänstgöring för flertalet värnpliktiga. Denna förlängning anses med

hänsyn till jordbrukets arbetskraftsförhållanden icke möta något hinder, förutsatt

att utryckning från första tjänstgöringen sker å tid som av utredningen

föreslagits. Ej heller den särskilda förlängningen med 20 dagar för gruppchefselevema

anses medföra någon direkt olägenhet för jordbruket i dess

helhet. Beträffande det av utredningen föreslagna övningsuppehållet under

3—3Go 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 177.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

förra hälften av september äro de fördelar som ur militär synpunkt skulle

ernås genom att låta uppehållet infalla under tiden för höstens krigsförbandsvisa

repetitionsövningar otvivelaktigt av betydande värde. Även ur allmän

arbetsmarknadssynpunkt synas vissa fördelar vara att vinna genom ett på

föreslaget sätt inplacerat övningsuppehåll. Däremot skulle ett ovillkorligt

tillämpande av uppehållet i de enskilda fallen vara ägnat att medföra avsevärda

olägenheter för jordbruket. Förbundet bär därför ansett sig kunna

godtaga den ändrade förläggningen av uppehållet endast under den bestämda

förutsättningen att, såsom av utredningen föreslagits, förbandschef skulle

kunna, bevilja speciell tjänstledighet för värnpliktiga inom jordbruket i de

fall där trängande behov av arbetskraft under skörden föreligga.

Svenska officersförbundet har ur de intressesynpunkter förbundet har att

företräda icke något att erinra mot utredningens förslag.

Svenska arméns och flygvapnets reservofficersförbund har icke ansett sig

kunna biträda utredningens förslag rörande längden av'' utbildningstiderna

vilka förbundet betecknat såsom otillräckliga.

Svenska underofficersförbundet har anslutit sig till utredningens synpunkter

rörande det aktiva befälets fortsatta utbildning. I anslutning härtill har

förbundet uttalat den meningen, att så länge nuvarande befälsorganisation

består, regeln borde vara att fänrikar och nyutnämnda sergeanter placerades

såsom ställföreträdare vid pluton och att äldre erfarna löjtnanter, fanjunkare

eller sergeanter finge bestrida plutonchefseysslan. Allmänt tillämpad skulle

en sådan princip bland annat tillgodose en god del av de synpunkter, som utredningen

anfört rörande behovet av en fortlöpande handledning av de yngre

militära utbildarna.

Svenska reservunderofficersförbundet har i huvudsak lämnat utredningens

förslag utan erinran.

För svar sväsendets underbefälsförbund har betonat nödvändigheten av den

av utredningen gjorda avgränsnimgen av gruppchefsutbildningens målsättning

till att avse uppgiften som truppförare i fält, därest det både för samhället

och den enskilde självfallna kravet på kortast möjliga tjänstgöringstid för de

värnpliktiga skulle kunna tillgodoses. Förbundet har vidare funnit inrättandet

av den föreslagna befälsutbildningebataljonen utgöra en grundförutsättning

för uppnående av en verkligt effektiv utbildning av det värnpliktiga befälet.

Förbundet har tillstyrkt den av utredningen föreslagna befordringsgången

för värnpliktiga befälselever till vicekorprals- och korpralsgraderna,

dock med det förbehållet att de fast anställda korpralselevema borde befordras

till vicekorpraler samtidigt med gruppchefselevema. Förbundet har

biträtt utredningens förslag och synpunkter i övrigt.

S ver ges socialdemokratiska ungdomsförbund har framhållit att utredningens

grundliga undersökningar klargjort, att utbildningstiden för värnpliktiga

gruppchefer, även väl utnyttjad, behöver vara något längre än för

värnpliktiga i allmänhet, och förbundet har godtagit den av utredningen

föreslagna förlängningen för gruppchefselevema. Förbundet delar utred
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

ningens uppfattning att ett större antal övningar i bataljons- och högre förband

är behövligt och att detta förhållande nödvändiggör en utökning av den

nuvarande första tjänstgöringen om 270 dagar. Dock är det enligt förbundets

mening icke tillräckligt styrkt att denna utökning måste bli så omfattande

som utredningen föreslagit. Trots detta anser förbundet sig böra tillstyrka

utredningens förslag i hopp om att denna fråga liksom frågan om utbildningstiden

för gruppchefselevema därmed skulle kunna anses slutdiskuterad.

Med anledning av utredningens förslag om rätt för regementschef att

efter individuell prövning bevilja speciell tjänstledighet åt vissa värnpliktiga

för att tillgodose jordbrukets behov har förbundet framhållit, att dylik tjänstledighet

borde kunna beredas alla värnpliktiga som efter prövning anses vara

i behov därav. Beviljad ledighet bör dock icke medföra, att den värnpliktige

ålägges göra tjänst motsvarande antal dagar under övningsuppekållet. Utredningens

förslag om rationalisering av den inre tjänsten, främst den del

av denna, som äger rum vid veckosluten, godtagas av förbundet. Det får dock

förutsättas att rationaliseringen icke innebär en förlängning av lördagens

tjänstgöring jämfört med tidigare samt att den -icke heller kommer att medföra

en sådan tillämpning av permissionsbestämmelsema som omöjliggör för

värnpliktiga med lång resväg att få största möjliga utbyte av ledigheten vid

veckoslutet.

Vad angår utredningens förslag om eu premie å 100 kronor till föregångsmännen

hävdar förbundet att sådan premie borde utgå även till övriga värnpliktiga

i allmänhet. Enligt förbundets mening är nämligen en utryckningspremie

att betrakta icke endast som en stimulans till ökade insatser i försvarets

tjänst utan också som ett bidrag till den värnpliktige för att göra

övergången till civil verksamhet smidigare och mera lättburen ur ekonomisk

synpunkt. Till skillnad från 1948 års värnpliktskommitté har utredningen

framhållit att vad som främst kräves vid gruppchefsutbildningen är skolning

av gruppchefselevens ledarförmåga. Denna grundsyn godtages till alla delar

av förbundet. Liksom utredningen anser förbundet, att de frågor som sammanhänga

med en reell ökning av det disponibla utbildningsbefälet äro spörsmål

av företa ordningen. En ökning eller ett ändamålsenligare utnyttjande

av befälet kan medföra ännu större effekt i utbildningsverksamheten än hittills.

Förbundet understryker utredningens konstaterande, att det med hänsyn

till den nödvändiga längden av det truppfria uppehållet icke är möjligt

att förlänga utbildningstiden mera än vad som föreslagits. Fortsatta krav på

längre utbildningstid än den av utredningen föreslagna måste därför enligt

förbundets uppfattning betecknas som verklighetsfrämmande.

Högerns ungdomsförbund finner det vara tvivelaktigt om den av utredningen

beräknade tidsbesparingen om 130 övningstimmar kan helt genomföras,

med hänsyn ej minst till de nuvarande luckorna i befälskadrama och

svårigheterna att anskaffa vissa slag av utbildningsmateriel. Det s. k. truppfria

uppehållet på våren, vilket utredningen ansett böra omfatta IV2—2 månader,

finner förbundet vara nödvändigt. Huruvida dock uppehållets längd

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

kan något reduceras undandrar sig förbundets bedömande. I fråga om utbildningstidens

längd finner förbundet med hänsyn till att de personella resurserna,

närmast vad angår aktivt utbildningsbefäl, avsevärt försämrats

under senare år, det måhända nödvändigt att som övre gräns godtaga den

tid utredningen angivit trots att densamma enligt förbundets mening i nu

varande läge icke är tillräcklig.

Folkpartiets ungdomsförbund accepterar utredningens principiella ståndpunkt

att alla värnpliktiga omedelbart efter avslutad första tjänstgöring skola

vara krigsplaceringsbara i den befattning, till vilken utbildningen syftat, och

noterar med tillfredsställelse utredningens strävan att så långt som möjligt

effektivisera utbildningen inom den nuvarande första tjänstgöringens ram.

Förbundet tillstyrker utredningens förslag beträffande systemet med föregångsmän

liksom förelaget om ökad centralisering av befälsutbildningen. I

sistnämnda avseende förordas snabba och effektiva åtgärder för att öka befälstillgången.

Särskild vikt måste enligt förbundets mening läggas vid strävandena

att vinna de värnpliktigas aktiva medverkan i utbildningsarbetet och

förbundet understryker i detta sammanhang utredningens krav att intresseskapande

tillämpningsövningar måtte komma till användning i istörre utsträckning

än hittills. Utredningens förslag om förlängning av utbildningstiden

finner förbundet motiverade. Ej heller har förbundet något att erinra

mot förslagen om befordran och avgångspremier för gruppchefer och föregångsmän.

Förbundet anser emellertid att en utryckningspremie bör införas

för alla värnpliktiga. En dylik premie bör dock för gruppchefer och föregångsmän

utgå med något högre belopp än för värnpliktiga i allmänhet.

Centralförbundet för befälsutbildning understryker vad utredningen anfört

rörande betydelsen av fullgoda materiella betingelser för utbildningen. Mot

den föreslagna befordringsgången för de värnpliktiga gruppchefselevema har

förbundet intet att erinra och förbundet biträder även förslaget om premier,

vilka förbundet vill tillerkänna visst värde. Förbundet vill slutligen i likhet

med utredningen betona vikten av att kontakt upprätthålles mellan förband

och värnpliktiga under tid då dessa icke äro inkallade.

Sveriges förenade studentkårer finner utredningens förelag beträffande

gruppchefsutbildningens längd och innehåll övertygande motiverade och understryker

de synpunkter utredningen anfört rörande de allmänna förutsättningarna

för uppnående av goda ufbildningsresultat. \ idare förordas utredningens

förslag att befälsövningarna i anslutning till repetitionsövningama

göras permanenta. Organisationen framhåller emellertid att utredningens

förslag om inryckning till första tjänstgöring i början av maj för underbefälselever

ur studenternas synpunkt medför en allvarlig konsekvens. Denna

inryckningstid innebär nämligen att de till underbefälsutbildning uttagna

studenterna i fortsättningen nödgas inrycka till första tjänstgöring föret ett

år efter studentexamen, ett förhållande som är ägnat att medföra avsevärd

olägenhet för dem som avse att bedriva akademiska studier. Å andra sidan

framhålles att antalet till gruppchefsutbildning uttagna studenter sannolikt

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:is proposition nr 177.

är litet i jämförelse med hela gruppchef skontingenten, högst ca 500 av 7 600,

en omständighet som synes kunna underlätta problemets lösning. Man bör

därvid i första hand överväga, huruvida icke de studenter, som vid inskrivningsförrättningen

förklara sig ha för avsikt att bedriva akademiska studier

eller undergå annan fortsatt utbildning och för vilka påbörjandet av värnpliktstjänstgöringen

först året efter studentexamens avläggande skulle medföra

väsentligt hinder, böra uttagas till annan utbildning än gruppchefsutbildning.

Om detta icke skulle låta sig göra bör föreskrivas att till underbefälsutbildning

uttagna studenter få inrycka till första tjänstgöring i början

av juni månad, omedelbart efter avlagd studentexamen, och då underkastas

en forcerad utbildning under några månader i särskilda utbildningsavdelningar.

Alternativt föreslås att de till gruppchefsutbildning uttagna etuden

tema erhålla anstånd med första tjänstgöringen tills avsedd akademisk examen

avlagts.

2) Yttranden och förslag beträffande övriga försvarsgrenar.

Marinen.

Marinchefen framhåller inledningsvis vissa allmänna synpunkter rörande

de två under honom lydande vapengrenarna. Vid kustartilleriet är utbildningskravet

utslagsgivande och värnpliktsorganisationen där kan närmast jämföras

med arméns; dock finnas med hänsyn till kustartilleriets övningar vid sjöfronten

vissa skiljaktigheter beträffande de lämpligaste tiderna för vissa utbildningsavsnitt.

Vid flottan åter är värnpliktsorganisationen i hög grad betingad

av de rustade fartygens och materielens behov av personal för tillsyn och

vård under hela året och bestämmes sålunda här ej enbart med hänsyn till

utbild ningsb eho vet.

Kustartilleriet.

Marinchefen anser erforderligt, att utbildningstiden förlänges även vid kustartilleriet

och anför härom närmare följande.

Erfarenheten har givit vid handen, att en första tjänstgöring om 9 månader

för kustartilleriets värnpliktiga i allmänhet icke är tillräcklig. Det är sålunda

icke möjligt att med denna utbildningstid bibringa de värnpliktiga erforderlig

utbildning i s. k. andrahandsbefattningar. Detta försvårar i krig

personalersättningen. Utbildningen i så viktiga övningsgrenar som närförsvarstjänst

och fälttjänst kan icke medhinnas i den utsträckning som är önskvärd.

Tillräcklig tid kan ej heller avses för tillämpningsövningar i förband.

Olägenheterna framträda med särskild skärpa i fråga om utbildningen av det

värnpliktiga underbefälet. Denna kategori skall icke blott bibringas den utbildning,

som krävs av de meniga värnpliktiga, utan även göras skickad att

tjänstgöra som chefer vid mindre avdelningar inom kustartilleriförbanden i vad

avser såväl den rent kustartilleristiska tjänsten som närförsvarstjänsten. De

avses därjämte bestrida nyckelbefattningar vid den komplicerade materielen.

Med hänsyn härtill är en utökning av tiden för de värnpliktigas första tjänstgöring

nödvändig. För värnpliktiga i allmänhet erfordras en utökning av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

första tjänstgöringen med minst 30 dagar, varvid förutsattes att tjänstgöringstiden

ges en ur utbildningssynpunkt lämplig placering under året. Den nuvarande

första tjänstgöringen om 9 månader har ansetts böra inplaceras

under tiden från början av januari till början av oktober. Under den sista

månaden ha de värnpliktiga deltagit i de under tiden från början av september

till början av oktober anordnade regementsövningama. På motsvarande

sätt avses rekrytåldersklassen fr. o. m. hösten 1952 deltaga i de krigsförbandsvisa

repetitionsövningarna.

I fråga om den lämpliga inplaceringen av den föreslagna första tjänstgöringen

om 10 månader anför marinchefen.

De krigsförbandsvisa repetitionsövningarna vid armén äga i huvudsak rum

under tiden den 15 september—den 15 oktober. Under denna tid avses för

krigsmakten gemensamma övningar äga rum. För att kustartilleriet skall beredas

möjlighet att delta i dessa betydelsefulla övningar, bör utryckningstiden

för kustartilleriets värnpliktiga sättas till omkring den 15 oktober.

Under förutsättning att det övningsuppehåll om 14 dagar, som för kustartilleriets

värnpliktiga är inlagt sommartid, icke inräknas i tjänstgöringstiden, såsom

ej heller sker med motsvarande uppehåll vid armén, kommer inryckningen

till första tjänstgöring i så fall att ske omkring den 5 december. Denna

tidpunkt, som ligger helt nära jul- och nyårshelgerna, är givetvis mindre

lämplig, enär ledighet i viss utsträckning måste beredas de värnpliktiga under

nämnda helger, vilket icke kan undgå att ofördelaktigt inverka på effektiviteten

i utbildningen.

Beträffande underbefälseleverna föreslår marinchefen en förlängning av

första tjänstgöringen med 50 dagar eller till 320 dagar. Underbefälselevema

komme enligt detta förslag att fullgöra 20 dagars längre företa tjänstgöring

.•in som föreslagits för värnpliktiga i allmänhet och borde i enlighet härmed

rycka in omkring den 15 november.

Chefen för marinen förordar att utredningens förslag om befordringsgång

och premier för underbefälselever genomföres även såvitt angår kustartilleriet.

I detta sammanhang torde jag få anmäla en av chefen för marinen i skrivelse

den 31 augusti 1951 gjord framställning om införande av systemet med

repetitionsövningar i krigsförband även vid kustartilleriet. Framställningen

kan sammanfattas sålunda.

Enligt en inom maiinledningen verkställd utredning anses systemet med

repetitionsövningar krigsförbandsvis trots vissa olägenheter vara åndamalsenligare

även för kustartilleriets vidkommande än det tillämpade systemet

med repetitionsövningar åldersklassvis. En förutsättning för övergång till

det nya systemet angives vara att skyldigheten för kustartilleriets värnpliktiga

att fullgöra repetitionsövningar regleras på motsvarande sätt som i fråga

om de värnpliktiga vid armén skett genom lagen den 11 maj 1951 (nr 195;

om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar.

Dock möter för kustartilleriets del ej hinder att nagot begränsa

den i lagen stadgade tjänstgöringsskyldigheten. Medan värnpliktiga vid

armén födda åren 1914—1919 ha att fullgöra två repetitionsövningar, anses

det sålunda tillräckligt om värnpliktiga vid kustartilleriet tillhörande mot
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

svarande åldersklasser fullgöra allenast en repetitionsövning. Med nu angivna

avvikelse bör alltså nyssnämnda lag göras tillämplig även å kustartilleriets

värnpliktiga, I sammanhang härmed böra de befälsövningar som in

förts vid armén som komplement till repetitionsövningama genomföras även

vid kustartilleriet.

I sitt nu förevarande yttrande ansluter sig marinchefen till utredningens

förslag att befälsövningarna göras permanenta.

Flottan.

I sitt yttrande rörande flottan erinrar chefen för mannen inledningsvis om

den rådande bristen på fast anställt manskap vid flottan och anför.

Genom beslut av 1946 års riksdag minskades det genom 1942 års försvarsbeslut

bestämda antalet beställningar för fast anställt manskap i korprals och

högre grad från 3 395 till 2 526. I realiteten kom emellertid den beslutade

minskningen ej att spela någon direkt roll, eftersom rekryteringen -blev så

dålig att ej ens den nedskurna staten kunde hållas fylld. Den minskning av

tjänstgöringstiden för de värnpliktiga som beslöts år 1948 hade emellertid till

följd att utbildningen av underbefäl ur vämpliktskategorien praktiskt taget

måste upphöra. Samtidigt som denna avtappning skedde från underbefälskategorien

undergingo emellertid stridsmedlen en omfattande utveckling och

stridsfartygens farter ökades alltmer. Dessa omständigheter medförde att allt

större krav måste ställas på hög yrkesskicklighet hos personalen ombord och

att en allt större del av besättningarna måste utgöras av den yrkesutbildade

personalkategorien. Antalet underbefäl och 2. klass sjömän utgör enligt

gällande krigsorganisation c:a 50 % av den totala manskapsstyrkan. Antalet

värnpliktiga, som årligen måste utbildas för sådana befattningar, beräknas

f. n. uppgå till c:a 1 000.

Den förkortning av de värnpliktigas utbildningstid som beslöts år 1948

—- anför marinchefen vidare — medförde som konsekvens att flottan måste

övergå till ett nytt övningssystem.

Tidigare tillämpades ett årsprogram, innebärande att besättningarna kvarstode

orubbade ombord under ett år. Då utbildningstiden förkortades till 360

dagar fanns uppenbarligen ej längre utrymme för såväl den nödvändiga grundläggande

utbildningen i land som tjänst ombord under ett år. Flottan måste

därför övergå till det s. k. kvartalssystemet som innebar att de värnpliktiga

ryckte in successivt kvartalsvis. Genom detta system kunde de rustade fartygen

trots förkortningen av utbildningstiden erhålla lika stor bemanning året

runt, varigenom bland annat kostsamma rustningar och avrustningar av fartygen

kunde undvikas. Den kvartalsvis återkommande grundläggande fartygsutbildningen

för nyembarkerade värnpliktiga visade sig emellertid tids- och

personalkrävande till förfång för den övriga personalens utbildning och för

materielens skötsel. Då systemet beslöts räknade man med att kunna undvika

dessa nackdelar genom att stampersonalen skulle utgöra en relativt stor del av

besättningarna och tjänstgöra lång tid på samma fartyg. Detta omintetgjordes

emellertid genom de kort tid efter systemets införande uppkommande och

sedermera allt mer kännbara vakanserna bland stampersonalen. För att likväl

i stort sett genomföra de planerade övningsprogrammen måste man sänka målsättningarna

för övningarna. Fartygen äro visserligen rustade men de ha ofta

en så okvalificerad och reducerad bemanning, att beroendet av varven blir

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 177.

större än normalt. Vidare tar det rutinmässiga underhållet av fartygen och

materielen onormalt lång tid i anspråk, på bekostnad av stridsutbildningen

ombord. Denna kan ej drivas så långt att personalen verkligen lär sig cffek

tivt utnyttja fartygen med deras komplicerade utrustning.

Marinchefen sammanfattar det nuvarande läget sålunda. Medan för fartygsmaterielens

betjäning år från år kräves allt mer yrkeskunniga besättningar, har

tillgången av stamunderbefäl på grund av dålig rekrytering katastrofalt minskat,

samtidigt som utnyttjandet av värnpliktigt underbefäl nära nog omöjliggjorts

på grund av att tjänstgöringstiden ej räckt till för både yrkesutbildning

och därjaå följande stridsmässig utbildning ombord.

Om den nuvarande värnpliktsutbildningen och dess uppdelning på olika

avsnitt anför marinchefen.

Utbildningen omfattar i stort sett skolmässig utbildning, huvudsakligen i

land, samt stridsmässig fartygsutbildning förlagd ombord. För värnpliktiga

meniga, vilka ej äro avsedda för vidareutbildning, omfattar den skolmässiga

utbildningen endast en rekrytskola om c:a 11 veckor. För värnpliktiga uttagna

till vidareutbildning (till 2. klass sjöman och underbefäl) innefattar den skolmässiga

utbildningen till en början en rekrytskola av samma omfattning som

för de meniga, varjämte viss yrkesutbildning påbörjas. Därefter följer en

yrkeskurs om c:a 11 veckor, vilken som regel äger rum vid speciella skolor

för de olika yrkesgrenarna. — Den nu angivna skolmässiga utbildningen kan

i stort sett anses vara tillräcklig för tjänst i befattning som 2. ldass sjöman

ombord. Timantalen äro dock i förhållande till de nödvändiga kursomfången

hårt nedpressade. Målsättningen för denna underbefälsutbildning kan därför

ej ändras på annat sätt än genom föreskrift att den värnpliktige skall kunna

bestrida endast en eller ett par av de befattningar, som normalt tillkomma

stamunderbefälet inom yrkesgrenen i fråga. Det blir med andra ord nödvändigt

att uppdela de nuvarande yrkesgrenarna i specialiserade underavdelningar.

Detta är självfallet en svaghet, eftersom därigenom möjligheten att vid inträffade

personalförluster under strid bibehålla ett fartygs kamp- och motståndskraft

inskränkes. —- För den stridsmässiga utbildningen ombord stå nu

till förfogande endast 9 månader för meniga värnpliktiga och G månader för

underbefälseleverna. Emellertid visar mångårig erfarenhet att kvalificerat

befäl och underbefäl tillhörande stampersonalen behöver ända upp till c:a 6

månader för att själva bli helt förtrogna med tjänsten ombord på ett stridsfartyg

av en typ på vilken de tidigare ej tjänstgjort och att det oftast kräves

åtskillig tid därutöver för att sammansmälta hela. besättningen till ett effektivt

lag. Då fartyget är något så när stridsmässigt samövat, kan den taktiska

utbildningen i lägre förband påbörjas. Först då denna fortskridit så långt, att

förbandscheferna ha underlydande fartyg i sin hand, kan utbildningen i högre

förband vidtaga. För att flottans samtliga personalkategorier skola kunna bli

tillfredsställande utbildade böra därför fartygens besättningar enligt marinchefens

uppfattning stå kvar ombord minst ett år i sträck utan större byten.

Ett årsprogram, framhåller marinchefen, åstadkommer lugnare förhållanden

och skapar större samhörighetskänsla ombord. Härtill kommer att vid en under

ett helt år stegrad utbildning befälet kan finna den arbetsglädje som är nödvändig

för en effektiv utbildning och som med kvartalsvisa besättningsbyten

är svår att nå, då något bestående resultat av det nedlagda arbetet ej kan

spåras. Eu längre sammanhängande utbildningstid medger även att materielen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 177. 41

kan prövas på sådant sätt att nödvändiga erfarenheter om dess funktionsduglighet

erhållas.

Chefen för marinen sammanfattar det anförda sålunda.

a) Åtgärder måste vidtagas för att fylla de stora vakanserna inom underbefälsgraden.

Personalläget vid såväl en eventuell mobilisering som under den

ordinarie fredsutbildningen inger allvarlig oro.

b) Med nuvarande tjänstgöringstid kunna värnpliktiga i fred icke utnyttjas

såsom ersättning för stamunderbefäl. De kunna vid mobilisering icke bestrida

furirsbefattningar och endast i ett fåtal fall korpralsbefattningar.

c) Utbildningsgången för de värnpliktiga kan med nuvarande första tjänstgöringstid

icke ordnas så att tillfredsställande utbildning uppnås för besättningarna

på de för stridsmässig utbildning rustade fartygen. Dessa fartyg —

vilka tillsammans bilda vår beredskapsstyrka till sjöss -— måste ha sina besättningar

orubbade under ett helt utbildningsår.

Slutsatsen härav är, att värnpliktsutbildningen vid flottan bör omfatta så

lång tid, att de värnpliktiga efter avslutad skolmässig utbildning i land kunna

tjänstgöra ett år i följd på de för stridsmässig utbildning rustade fartygen.

I anslutning till det anförda anger marinchefen såsom sitt egentliga önskemål

följande utbildningstider: för underbefälselever 18 månader, varav 6

månader för skolmässig utbildning, och för meniga 15 månader, varav 2 månader

för skolutbildning och en månad för repetitionsövning (avsedd för omskolning

i samband med överföring till armén).

Chefen för marinen förklarar att han dock icke ansett lämpligt att i detta

sammanhang föra fram kxav på så omfattande ökningar av tjänstgöringstiden

som nyss nämnts. Det anmärkes dock att inom de flesta andra mariner utbildningsbehovet

bedömes ligga rätt avsevärt över de sålunda uttalade önskemålen.

För att i möjligaste mån kunna ansluta sig till de resultat, vartill

gruppchefsutredningen kommit, har marinchefen utarbetat ett förslag som går

mindre långt än nyss angivits men som dock bedömes vara ur militär synpunkt

godtagbart och i varje fall medföra erforderlig förbättring av de värnpliktigas

utbildning och möjlighet att i krigsorganisationen fylla ställda krav.

Marinchefen framlägger härefter följande förslag till utbildningstider för

flottans värnpliktiga.

1) Värnpliktiga i allmänhet.

Den nuvarande tjänstgöringen om 360 dagar bör, i anslutning till vad

gruppchefsutredningen föreslagit, utökas med i första hand 20 dagar. Härtill

bör komma ett övningsuppehåll under sommaren om 14 dagar, som ej inräknas

i tjänstgöringstiden och som infaller under tiden för tjänsten ombord.

Tiden från inryckning till utryckning skulle således omfatta sammanlagt

394 dagar. — Med denna utgångspunkt och under förutsättning

att för tjänsten ombord avses ett år (365 dagar) bli för rekrytskolan i

land disponibla (394—365 =) 29 dagar eller endast hälften av vad marin

chefen enligt vad nyss nämnts ansett erforderligt. Härvid är att märka att

av denna tid minst en vecka åtgår för prov och undersökningar rörande de

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Eungl. Maj:ts proposition nr 177.

nyinryckta. Det anses därför angeläget att nyssnämnda förlängning med 20

dagar ökas till 30, detta för att kunna eliminera de mest framträdande av de

brister i utbildningen, vilka i annat fall komme att uppstå. Med den sålunda

föreslagna ytterligare ökningen skulle 39 dagar eller något mindre än 6 veckor

stå till förfogande för rekrytskolan. Detta är chefen för marinen nu beredd att

acceptera som ett hårt pressat minimum och föreslår sålunda att för huvuddelen

av flottans värnpliktiga fastställes en första tjänstgöringstid av 390 dagar

jämte ett övningsuppehåll om 14 dagar, som ej inräknas, eller sammanlagt 404

dagar mellan in- och utryckning. Till denna tid bör läggas en repetitionsövning

om 30 dagar i och för omskolning.

2) Värnpliktiga underbefälselever.

Underbefälseleverna vid armén skola enligt gruppchef sutredningens förslag

tjänstgöra, utöver nu föreskrivna 360 dagar, ytterligare 20 + 20 dagar, vartill

komma tre befälsövningar om vardera 10 dagar. Sammanlagda tjänstgöringstiden

för dem skulle alltså bli 430 dagar.

Flottans underbefälselever, vilkas tjänstgöring avses skola ske i en följd,

böra fullgöra lika lång sammanlagd tjänstgöring som motsvarande värnpliktiga

vid armén. Härtill bör emellertid komma samma ökning av 10 dagar som föreslagits

beträffande värnpliktiga i allmänhet vid flottan. Den sammanlagda

tjänstgöringen för underbefälselevema bör alltså omfatta 440 dagar

eller — med tillägg av nyssnämnda övningsuppehåll — en tid mellan in- och

utryckningen av 454 dagar.

Marinchefen framhåller att trots den föreslagna utökningen vissa —- i yttrandet

närmare angivna — åtgärder måste vidtagas för att genomföra en godtagbar

skolmässig underbefälsutbildning i land utan att bryta det önskvärda

årsprogrammet för den stridsmässiga utbildningen ombord.

3) Sjökaptener och likställda.

Tjänstgöringstiden för denna kategori, som nu utgör (360 + 120 =) 480

dagar, bör utökas till 540 dagar.

Marinchefen sammanfattar sin ståndpunkt sålunda.

Genomförandet av den föreslagna utökningen av tjänstgöringstiden kommer

att mycket snabbt medföra en väsentlig förbättring av mobiliseringstillgången

av underbefäl.

För flottan i stort innebär förslaget en bättre utbildning. Den taktiska skolningen

av befälet kan drivas fram betydligt effektivare genom den längre sammanhängande

stridsmässiga fartygsutbildningen.

De värnpliktiga bliva i allmänhet betydligt mer användbara än för närvarande.

Fartygens underhåll kan bättre tillgodoses under den ordinarie tjänsten,

vilket medför minskade kostnader.

Tillgången på disponibel värnpliktig personal ökas, varigenom vakanser

kunna undvikas på fartygen. Härjämte kan, enligt nuvarande bedömande, den

årliga värnpliktskontingenten vid flottan minskas med c:a 300 man.

Återgången till ett årsprogram ombord på fartygen kommer säkerligen dess
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

utom att skänka besättningarna bättre arbetsro och medföra en bättre samhörighetsanda

ombord.

Marinchefen tillstyrker gruppchefsutredningens förslag om premier och befordran

för underbefälselever, dock att tidpunkterna för befordran med hänsyn

till olikheterna i utbildning och tjänstgöring böra lämpas efter de för

flottan specifika förhållandena. — Något behov att vid flottan införa en organisation

med föregångsmän anses icke föreligga. De värnpliktigas uppdelning

på en mångfald yrkesgrenar och tjänstgöringsplatser av skiftande storlek medger

ej ett rättvist sådant system.

Slutligen upptar marinchefen till behandling de frågor som sammanhänga

med omskolningen av de värnpliktiga tillhörande flottan vilka skola överföras

till armén. I detta avseende hänvisar jag till ett senare avsnitt.

överbefälhavaren biträder de av chefen för marinen framförda synpunkterna

och förslagen.

Flygvapnet.

Chefen för flygvapnet berör i sitt yttrande till överbefälhavaren inledningsvis

de senaste årens utredningar beträffande värnpliktstjänstgöringens längd.

Han omnämner därvid att han i en utredning 1947 angående värnpliktstjänstgöringens

organiserande inom ramen av 12 månader framhöll att en sammanlagd

tjänstgöringstid om 12 månader för flygvapnets vidkommande måste

betraktas som ett provisorium och icke finge utgöra en principlösning på längre

sikt. För flygvapnet vore 13 månader lämplig tjänstgöringstid. I anslutning

härtill hänvisar flygvapenchefen till dåvarande departementschefens uttalande

i propositionen 1948: 207, av vilket uttalande han återger följande:

»--- — Vid de fortsatta övervägandena rörande värnpliktsutbildningen

synes dock böra övervägas, huruvida den sammanlagda utbildningstiden vid

flygvapnet borde bestämmas till 13 månader. Utrymme skulle därigenom erhållas

för en repetitionsövning, vilken på längre sikt lärer vara erforderlig,

om större övningar skola kunna anordnas vid flygvapnet. Utan repetitionsövning

skulle flygvapnets värnpliktiga dessutom ej kunna utnyttjas i dess

krigsorganisation under lika lång tid som hittills varit fallet, vilket skulle

ställa krav på utökning av flygvapnets värnpliktskontingent.---»

I detta sammanhang återges av flygvapenchefen även ett utdrag ur sammansatta

stats- och andra lagutskottets utlåtande 1948 över nämnda proposition:

»----Till vad i propositionen särskilt anförts rörande övningstiden

vid marinen och flygvapnet och därmed sammanhängande frågor vill utskottet

ansluta sig.---»

Flygvapenchefen framhåller fortsättningsvis vissa förhållanden inom flygvapnet,

som enligt hans mening vid ett bedömande av värnpliktstjänstgöringens

längd böra tillmätas principiell betydelse. Framförallt måste hänsyn

tagas till behovet av arbetskraft för flygutbildningens bedrivande samt till

nödvändigheten av repetitionsövningar för vidmakthållandet av krigsorganisationens

effektivitet. Härom anför flygvapenchefen:

Flygutbildningen — flygvapnets huvuduppgift i fred — måste kunna bedrivas

året om. Härför kräves tillgång på markpersonal som till större delen

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

utgöres av värnpliktiga. Dessa värnpliktiga skola för att kunna utnyttjas i

yrkestjänst lia fullgjort den grundläggande utbildningen, i medeltal IV2 månad.

Även om flygintensiteten tidvis nedgår måste materielen skötas varför

året runt tillgång på arbetskraft i form av yrkeskunnig värnpliktig personal

erfordras.

Behov av repetitionsövningar föreligger för att förbanden vid större övningar

så långt möjligt skola kunna krigsorganiseras. Härför erfordras att

den inneliggande värnpliktsstyrkan förstärkes med repetitionsövande värnpliktiga.

Luftbevakningsförbanden måste helt uppsättas med repetitionsövande

värnpliktiga eftersom värnpliktiga, som i fred utbildas för luftbevakningstjänst,

erhålla denna utbildning vid sidan av ordinarie tjänst vid flygförbanden

och därför icke vid större övningar under första tjänstgöring kunna

frigöras från flygförbanden.

Flygvapnets snabba materielförnyelse kräver att de värnpliktiga få tillfälle

att under repetitionsövning underhålla och förnya sina färdigheter för

krigsbefattningarna. I annat fall måste den tid under vilken de värnpliktiga

kunna vara krigsplacerade i respektive befattningar begränsas, vilket medför

behov av större fredskontingent.

Införandet av flottiljpolisorganisationen medför att värnpliktiga för närvarande

ej utbildas för markstridstjänst. För att täcka krigsbehovet av vaktmanskap

måste därför mekanikerpersonal, som icke längre behövs i ursprunglig

krigsbefattning, överföras till markstridstjänst. För denna omskolning

kräves en repetitionsövning. Utan sådan måste flygvapnets värnpliktskontingent

i fred ökas med markstridspersonal.

Därest första tjänstgöringen är kortare än 13V2 månader, uppstår en period

med minskad arbetskraftstillgång under tiden för de värnpliktigas grundläggande

utbildning. Härvid behövas repetitionsövande värnpliktiga för att

avhjälpa åtminstone de allvarligaste bristerna på värnpliktig arbetskraft.

Beträffande den nuvarande värnpliktstjänstgöringen om 360 dagar, vilken

fullgöres i en följd, framföras följande synpunkter.

Årskontingenten uppdelas i två lika stora inryckningsomgångar, vilka

rycka in på hösten med IV2 månads förskjutning. Den grundläggande utbildningen,

som ej inrymmer praktisk yrkestjänst, uppgår som nämnts i medeltal

till IV2 månad. Härav följer en nedgång med 50 % i tillgången på värnpliktig

arbetskraft 3 månader under hösten. Genom inkallelse av repetitionsövande

värnpliktiga (av 1946 års klass och äldre) under denna period har arbetsstyrkan

hittills kunnat hållas uppe, så att flygtjänsten icke i nämnvärd grad

måst inskränkas på grund av arbetskraftsbrist, Att detta kunnat undvikas

sammanhänger emellertid även med en viss nedgång i flygintensiteten under

höstmånaderna till följd av väderleksförhållandena. Efter hand som flygmaterielen

utvecklas och flygfälten förses med permanenta banor blir dock

beroendet av väderleksförhållandena allt mindre. Då möjligheterna att bedriva

flygtjänst under sämre väderleksförhållanden alltså alltmer ökas, kommer

arbetskraftsbristen att efterhand vara enda hindret för normal flygintensitet

under höstmånaderna. Bristen på arbetskraft blir akut vid den tidpunkt

då värnpliktiga med skyldighet att fullgöra repetitionsövning icke längre stå

till förfogande för förstärkning av arbetsstyrkan.

12 månaders tjänstgöring, som fullgöres i en följd, är således i och för

sig otillräcklig. Om repetitionsövande värnpliktiga kunna inkallas för att

bland annat täcka de allvarligaste bristerna i arbetskrafttillgången under

»svaghetsperioden» om 3 månader, kan man dock — om än med svårigheter

— ännu några år framåt nöja sig med en första tjänstgöring om 12 månader.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

Det förhållandet att repetitionsövning för närvarande icke kan uttagas av

1947 års klass och senare — här bortsett från befälsvärnpliktiga i luftbevakningstjänst

— medför enligt flygvapenchefen följande konsekvenser.

Förbanden kunna ej uppsättas i erforderlig utsträckning vid större övningar.

Krigsplaceringstiden blir, utan repetitionsövning, längre för ett flertal

kategorier än kvalitetskraven medge.

Mekanikerpersonal kan ej omskolas till vaktmanskap.

Arbetsstyrkan kan ej förstärkas under »svaghetsperioden».

Dessa förhållanden — framhåller flygvapenchefen — medföra krav på

bland annat en betydande ökning av flygvapnets värnpliktskontingent i fred.

Chefen för flygvapnet anför vidare i detta sammanhang:

För närvarande löses som nämnts frågan om arbetskraftsbehovet genom

inkallelse till repetitionsövning av åldersklasserna 1946 och äldre, vilka påbörjade

värnpliktstjänstgöring innan 12-månadersalternativet genomfördes.

Då denna tillgång upphör blir läget ohållbart beträffande möjligheterna att

ordna större fredsövmngar samt täcka bristen på arbetskraft i fred. De allvarliga

olägenheterna av att krigsplacerad personal icke kan beredas tillfälle

att underhålla och förnya sina under första tjänstgöring förvärvade kunskaper

ha redan börjat göra sig gällande. Dessa olägenheter ökas för varje år som

beslut om en repetitionsövning vid flygvapnet uppskjutes.

Som framgår av det föregående förordar flygvapenchefen principiellt en

uppdelning av tjänstgöringen på en första tjänstgöring samt repetitionsövning

(-ar). Beträffande första tjänstgöringen framhålles härvid bland annat:

Första tjänstgöringen bör om arbetsstyrkan skall vara fulltalig under hela

året vara 13V2 månader. En första tjänstgöring av denna längd bedömes därför

bli nödvändig på längre sikt med hänsyn till möjligheterna att efter

hand bedriva flygtjänst i full utsträckning året runt. Under den närmaste

framtiden torde flygvapnet dock hjälpligt kunna tillgodose sitt arbetskraftsbehov

i fred med 12 månaders första tjänstgöring, under förutsättning att en

repetitionsövning tillkommer, varigenom möjligheter skapas att täcka de

allvarligaste bristerna på arbetskraft under svaghetsperioden. För att ytterligare

förbättra arbetskraftstillgången under denna period bör det 14 dagars

avbrott i utbildningen, som normalt måste göras under sommarhalvåret, icke

inräknas i övningstiden.

I fråga om regetitionsövningar i det förordade utbildningssystemet anför

flygvapenchefen:

Ärskontingenten är för närvarande omkring 5 000 man. Repetitionsövning

bör med hänsyn till krigsplaceringstiden fullgöras efter i medeltal 5 år. Vid

denna tidpunkt beräknas årskontingenten till följd av olika avgångar ha

minskat till omkring 4 700 man. 900 av dessa böra årligen omskolas till vaktmanskap

för att krigsbehovet av denna värnpliktskategori skall kunna omsättas

på tillfredsställande sätt. Det återstående antalet värnpliktiga som

årligen kan inkallas till repetitionsövning — omkring 3 800 man, varav 700

under första tjänstgöring utbildas jämväl i luftbevakningstjänst — bedömes

tillräckligt för att dels täcka behovet av repetitionsövande värnpliktiga under

större övningar dels hjälpligt täcka bristen på arbetskraft i fred vid 12 månaders

första tjänstgöring. En repetitionsövning är således i här berörda avseenden

tillfyllest. Möjlighet bör dock finnas, att för de kategorier, där det med

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj ds proposition nr 177.

hänsyn till krigsplaoeiingstiden är önskvärt och med hänsyn till arbetskraftsbehovet

är möjligt, förkorta första tjänstgöringen till förmån för ytterligare

repetitionsövning. Vidare bör möjlighet föreligga att för handräckningspersonal,

som med hänsyn till krigsplaceringstiden icke behöver inkallas till re

petitionsövning, uttaga den för repetitionsövning avsedda månaden i direkt

anslutning till första tjänstgöringen. Genom att tjänstgöringen för handräckningspersonal

blir 13 månader i en följd, varav en månad avses för grundläggande

militärutbildning, kan arbetskraftsbehovet beträffande denna personal

tillgodoses året runt.

Vad beträffar den lämpliga längden för repetitionsövningen bör det beaktas

— framhåller flygvapenchefen — att större övningar, inberäknat tid

för in- och utryckning, organisation samt ombasering, i allmänhet kräva en

tid av 30 dagar. I vissa fall kan det emellertid vara fördelaktigt att uppdela

repetitionsövningen i två 15-dagarsperioder, t. ex. vid renodlad luftbevakningsövning.

Vare sig repetitionsövningen fullgöres under en eller två perioder,

kan den för repetition anslagna tiden icke utan allvarliga olägenheter

understiga en månad.

I detta sammanhang påpekar chefen för flygvapnet, att av nu krigsplacerade

årsklasser fyra icke kunna med nuvarande bestämmelser repetitionsövas

nämligen de som fullgjort tjänstgöring 1948 och senare. För att fylla

behovet av värnpliktiga vid större övningar etc. måste därför inkallas äldre,

repetitionsskyldiga värnpliktiga, som till stor del icke äro krigsplacerade.

Förhållandet är, framhålles det, otillfredsställande främst därför att yrkeskunnigheten

icke kan upprätthållas hos de krigsplacerade värnpliktiga. Dessa

olägenheter kunna avhjälpas om de värnpliktiga som fullgjort första tjänstgöring

1948 och senare retroaktivt åläggas att fullgöra en repetitionsövning.

Flygvapenchefen anser att det är önskvärt att även vid flygvapnet införes

befälsövningar i omedelbar anslutning till repetitionsövningarna och anför

härvid:

Inom vissa delar av flygvapnets krigsorganisation är tillgången på aktivt

befäl ringa. Detta är särskilt förhållandet vid bas- och luftbevakningsförbanden.

För att bibringa de värnpliktiga vid dessa förband som äro krigsplacerade

i befälsbefattning tillräcklig yrkeskunskap och befälsförmåga är det

önskvärt, att de kunna inkallas för särskild utbildning, innan huvuddelen av

de värnpliktiga påbörja sin repetitionsövning. Utbildningen för värnpliktigt

befäl bör omfatta en period om 10 dagar samt förläggas före och i direkt anslutning

till repetitionsövningen.

För värnpliktiga uttagna till officers- och underofficersutbildning erfordras,

enligt flygvapenchefens mening, ingen annan förändring av nu gällande bestämmelser

angående värnpliktstjänstgöring än att de böra åläggas skyldighet

att fullgöra befälsövning i anslutning till varje repetitionsövning.

Chefen för flygvapnet har sammanfattat sina synpunkter och förslag sålunda.

För att flygvapnets arbetskraftsbehov i fred skall kunna tillgodoses i full

utsträckning bör första tjänstgöringen på längre sikt uppgå till ISVa månader.

Härtill bör komma en repetitionsövning om 30 dagar. På längre sikt bör

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Eungl. Maj:ts proposition nr 177.

sålunda tjänstgöringstiden för flygvapnets värnpliktiga uppgå till 14Va månader.

Då arbetskraftsbehovet emellertid under de närmaste åren bedömes

kunna hjälpligt tillgodoses med en första tjänstgöring om 12 månader —

under förutsättning att en repetitionsövning om 30 dagar tillkommer —

föreslås, att tjänstgöringstidens längd fastställes att för huvuddelen av flygvapnets

värnpliktiga tills vidare vara 13 månader.

Den ledighet om 14 dagar som de värnpliktiga för närvarande erhålla i

samband med ett motsvarande uppehåll i utbildningsverksamheten under sommarhalvåret

föreslås bliva ersatt med ett lika långt övningsuppehåll som icke

räknas in i tjänstgöringstiden.

Tjänstgöringstiden föreslås bliva fullgjord:

antingen i en följd,

eller (för huvuddelen av de värnpliktiga) med 12 månaders första tjänstgöring

och en repetitionsövning om 30 dagar,

eller med 11 månaders första tjänstgöring och två repetitionsövningar om

vardera 30 dagar,

eller med 10 månaders första tjänstgöring och tre repetitionsövningar om

vardera 30 dagar.

Vid de tre sistnämnda alternativen föreslås en repetitionsövning kunna

uppdelas i två perioder om vardera 15 dagar.

Utbildningstiden för värnpliktiga uttagna till officers- och underofficersutbildning

föreslås förbliva oförändrad.

Värnpliktiga krigsplacerade i befälsbefattningar föreslås kunna inkallas

till befälsövning om 10 dagar före och i direkt anslutning till repetitionsövning

om 30 dagar eller då det gäller repetitionsövning om 15 dagar, till

befälsövning om 5 dagar.

Slutligen föreslås, att värnpliktiga inskrivna 1947 eller senare, vilka hittills

ålagts 12 månaders värnpliktstjänstgöring i en följd, retroaktivt åläggas

en repetitionsövning om 30 dagar.

Chefen för flygvapnet anför att han avser den föreslagna tjänstgöringstiden

endast för tjänstgöring inom flygvapnet. Behov av repetitionsövning för

omskolning av de värnpliktiga som, efter att ha utgått ur flygvapnets krigsorganisation,

överföras till armén anser han böra bedömas av chefen för

armén. Enligt flygvapenchefens mening måste sådan repetitionsövning uttagas

utöver den vid flygvapnet erforderliga tjänstgöringstiden.

överbefälhavaren biträder de av chefen för flygvapnet framförda synpunkterna

och förslagen.

C. Departementschefen.

För närvarande gäller inom samtliga försvarsgrenar en sammanlagd utbildningstid

av 360 dagar för flertalet värnpliktiga, häri inbegripna underbefälselever.

Härtill komma särskilda befälsövningar för värnpliktiga i befälsbefattning

inom armén.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Tjänstgöringstiden om 360 dagar skall fullgöras i följande ordning:

vid armén och kustartilleriet med en första tjänstgöring om 270 dagar och

tre repetitionsövningar, envar om 30 dagar,

vid flottan med tjänstgöring i en följd, samt

vid flygvapnet antingen med tjänstgöring i en följd eller — för befälsvärnpliktiga

i luftbevakningstjänst — med en första tjänstgöring om 270

dagar och tre repetitionsövningar, envar om 30 dagar.

Utbildningstiden om 360 dagar, som gällt alltsedan tillkomsten av 1948

års provisoriska förordning om avkortning av tjänstgöringstiden, infördes

år 1950 i värnpliktslagen. Dåvarande departementschefen underströk vid sin

anmälan av frågan för 1950 års riksdag (prop. 1950: 224, s. 20 och 21) att

han ej avsåg att taga definitiv ställning till frågorna om utbildningstidens

längd; han räknade nämligen med att dessa frågor komme att ånyo underställas

riksdagen sedan 1949 års försvarsutredning avgivit sitt betänkande.

En närmare redogörelse för nu berörda förhållanden har lämnats i inledningen.

Frågan om utbildningstiden har nu blivit aktuell genom det av gruppchefsutredningen

den 21 december 1951 avgivna betänkandet (SOU 1951:57). Betänkandet

avser — i enlighet med givna direktiv — endast förhållandena vid

armén. I samband med remissbehandlingen av betänkandet ha emellertid, •

med utgångspunkt från de resultat vartill gruppchefsutredningen kommit,

framlagts förslag om ökad utbildningstid även vid de övriga försvarsgrenarna.

Jag behandlar i det följande de särskilda försvarsgrenarna var för sig.

Armén.

Gruppchefsutredningen har ansett sig kunna konstatera att utbildningen

av de underbefälselever (gruppchefselever) som under utbildningsåret

1950—1951 fullgjort 9 månaders tjänstgöring företett brister i åtskilliga hänseenden.

Sålunda har utbildningen i spräng- och mintjänst samt underrättelsetjänst

ävensom i användning av andrahandsvapen varit ofullständig,

varjämte det otillräckliga antalet övningar i förband medfört att tillräcklig

utbildning och rutin i truppföring icke erhållits.

Den ytterligare utbildningstid som med nu tillämpad organisation och

nu använda metoder erfordras för att avhjälpa nämnda brister uppskattar

utredningen till cirka 8 veckor (motsvarande cirka 400 utbildningstimmar).

Vid sin undersökning av möjligheterna till en rationalisering av utbildningen

har utredningen kommit till den slutsatsen att för gruppchefsutbildningen

inom den nuvarande utbildningstidens Tam kan utvinnas en ökad

effekt motsvarande inemot tre veckor.

De brister som härefter återstå i gruppchefsutbildningen beräknar utredningen

i tid till omkring 5Vs veckor (cirka 270 utbildningstimmar). Av dessa

brister anses de som hänföra sig till förbandsutbildningen samt utbildningen

i spräng- och mintjänst kräva mest tid. Då det gäller förbandsutbildningen

anmärker utredningen att frågan om en förbättrad gruppchefsutbildning i

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

detta avseende är direkt avhängig av den tid som står till förfogande för utbildningen

av de värnpliktiga i allmänhet. Utredningen finner det nämligen

vara av väsentlig betydelse att underbefälseleverna under senare delen av

sin tjänstgöring få föra befäl över trupp, bestående av värnpliktiga i allmänhet.

Utredningen har därför ansett det nödvändigt att även närmare undersöka

utbildningen av värnpliktiga i allmänhet. Undersökningarna ha givit

vid handen att med nuvarande betingelser utbildningen av ifrågavarande

värnpliktiga företer brister i vad avser andrahandsvapen, spräng- och mintjänst

samt utbildning i högre förband. Bristerna i fråga om andrahandsvapen

samt spräng- och mintjänst anser utredningen kunna även för värnpliktiga

i allmänhet elimineras genom att en rationalisering av den nuvarande

tjänstgöringen företages. Däremot medger den nuvarande utbildningstiden

icke genomförande av ett tillräckligt antal övningar i högre förband. För hävande

av bristerna i detta avseende finner utredningen ytterligare utbildningstid

av cirka 135 timmar eller 20 dagar vara erforderlig för såväl underbefälseleverna

som värnpliktiga i allmänhet. Därutöver måste för underbefälseleverna

tillkomma ytterligare 20 dagar för att de för denna kategori kvarstående

bristerna i vad avser spräng- och mintjänst skola kunna hävas.

Enligt gruppehefsutredningens förslag bör alltså första tjänstgöringen

ökas

för värnpliktiga i allmänhet till (270 + 20 =) 290 dagar; och

för underbefälselever till (270 + 20 + 20 =) 310 dagar.

Samtidigt har utredningen funnit att en utökning av tjänstgöringstiden

utöver den sålunda föreslagna icke med nuvarande betingelser kan genomföras

utan överbelastning av utbildningsorganisationen.

I samband härmed må framhållas att överbefälhavaren — vilken biträtt

ett av arméchefen framlagt förslag om förlängning med 10 dagar utöver vad

gruppchefsutredningen föreslagit — förklarat att dessa 10 dagar icke kunna

inpassas i den för utbildningsåret 1952—1953 planlagda utbildningsverksamheten

och lämnat öppet när så kunde ske.

Jag ansluter mig till det av gruppchefsutredningen uppställda principiella

kravet att de värnpliktiga efter avslutad första tjänstgöring omedelbart skola

vara krigsplaceringsbara i den befattning till vilken deras utbildning har

syftat.

Utredningens grundliga undersökningar rörande utbildningen ha övertygat

mig om att det uppställda kravet icke kan uppnås inom den utbildningstid

som nu står till förfogande. I likhet med utredningen finner

jag därför erforderligt att första tjänstgöringen för flertalet värnpliktiga utökas

med 20 dagar, varigenom utrymme för nödvändiga övningar i högre förband

kan erhållas. Med hänsyn till det värnpliktiga underbefälets viktiga

funktion i krigsorganisationen finner jag vidare oundgängligt att denna

kategori under sin första tjänstgöring erhåller en fullt tillfredsställande ut
4—sgo

r«2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 177.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

bildning, och jag biträder i detta syfte den av utredningen föreslagna utökningen

för underbefälseleverna (gruppchefseleverna) med ytterligare 20

dagar.

Såsom framgår av den följande framställningen förordar jag att det s. k.

skördeuppehållet om 14 dagar, vilket är föreskrivet för flertalet av arméns

värnpliktiga och som nu anses falla utanför tjänstgöringstiden, hädanefter

skall inräknas i denna. Härav följer en uppräkning med 14 dagar av de föreslagna

utbildningstiderna för såväl värnpliktiga i allmänhet som underbefälseleverna

vid armén. Detta innebär emellertid endast formellt en utökning

av utbildningstiden.

Underbefälseleverna böra i enlighet med utredningens förslag inkallas till

första tjänstgöring före värnpliktiga i allmänhet. Detta har redan förutsatts

med den gällande huvudregeln att uttagning av värnpliktiga för underbefälsutbildning

sker redan vid inskrivningen.

En förlängning av tjänstgöringstiden för flertalet värnpliktiga utöver vad

nu föreslagits synes, såsom utredningen även framhållit, icke kunna ske utan

att en överbelastning av utbildningsorganisationen uppstår.

Det har icke ifrågasatts att utöka nu gällande tjänstgöringstid för värnpliktiga

vilka uttagits för officers- eller underofficersutbildning eller för

värnpliktiga i specialtjänst. Jag finner heller icke anledning föreslå en dylik

utökning.

Jag övergår härefter till vissa särskilda av utredningen behandlade spörs

mål.

Befälsövningar.

Enligt lagen den 11 maj 1951 (nr 196) med provisoriska bestämmelser om

skyldighet för vissa värnpliktiga tilldelade armén att fullgöra befälsövning

må det kunna åläggas armén tilldelade värnpliktiga, vilka genomgått befälsutbildning

eller, utan att hava genomgått sådan utbildning, krigsplacerats

såsom befäl att i anslutning till dem åliggande repetitionsövning fullgöra

befälsövning om 10 dagar.

Gruppchefsutredningen har funnit att befälsövningama för det värnpliktiga

befälet innebära en välbehövlig repetition. Utbytet av de efterföljande

repetitionsövningarna anses bli väsentligt större om de föregåtts av befälsövningar.

Utredningen förordar därför att befälsövningama bli permanenta.

Utredningens synpunkter beträffande befälsövningama bekräftas av de

militära erfarenheterna och biträdas i stort sett av mig. Jag vill dock framhålla

att befälsövningen, liksom hittills, icke nödvändigtvis behöver i sin helhet

uttagas före repetitionsövningen. Jag föreslår att bestämmelserna om befälsövningar

införas i värnpliktslagen. I samband härmed böra 1951 års provisoriska

bestämmelser upphävas.

Befordran och premier.

Gruppchefsutredningen har föreslagit att underbefälseleverna vid juluppehållet

befordras till vicekorpraler och vid utryckningen från första tjänstgö
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

ringen till korpraler. I samband med utryckningen föreslås de tillika skola

komma i åtnjutande av en premie å 200 kronor.

Vidare föreslår utredningen att särskilt utvalda s. k. föregångsmän vid utryckning

från första tjänstgöringen befordras till vicekorpraler och i samband

därmed erhålla en premie å 100 kronor.

Som villkor för den föreslagna befordringsgången och premietilldelningen

har — bortsett från vissa undantagsfall — angivits att vederbörande skall

ha erhållit godkännande vitsord.

I fråga om underbefälseleverna har förslaget i allt väsentligt enhälligt tillstyrkts.

Beträffande föregångsmännen har förslaget avstyrkts av chefen för armén

med instämmande av överbefälhavaren, medan detsamma av andra remissinstanser

betecknats som värdefullt.

Jag finner gruppchefsutredningens förslag lämpligt i vad avser underbefälseleverna.

Beträffande föregångsmännen kan någon anledning till tvekan ligga däri

att behov av detta institut icke torde föreligga inom de övriga försvarsgrenarna.

Med hänsyn till de skäl utredningen förebragt anser jag det likväl

önskvärt och lämpligt att systemet med föregångsmän försöksvis tillämpas

inom armén.

Tiderna för in- och utryckning till första tjänstgöring.

Utredningen finner att den föreslagna första tjänstgöringen bör så inpassas

i kalenderåret att underbefälseleverna påbörja tjänstgöringen de första

dagarna i maj och värnpliktiga i allmänhet alltså 20 dagar därefter. Detta

kommer att innebära att utryckningen från första tjänstgöring för flertalet

värnpliktiga kan äga rum före påskhelgen påföljande år. Förslaget har tillstyrkts

av de militära instanserna och arbetsmarknadens intresseorganisationer.

Däremot har Sveriges förenade studentkårer i sitt yttrande anfört att en

inryckning för underbefälseleverna i början av maj medför en allvarlig konsekvens

ur studenternas synpunkt. De studenter vilka uttagits för underbefälsutbildning

skulle nämligen icke kunna inrycka till första tjänstgöring förrän

året efter det de avlagt studentexamen, ett förhållande som vore ägnat att

medföra avsevärd olägenhet för dem som ämnade bedriva akademiska

studier.

Vad först angår den av studentkårerna påtalade olägenheten av en inryckning

för underbefälseleverna förlagd till början av maj vill jag framhålla att

det endast torde vara eu mindre del av studenterna som bör ifrågakomma

för underbefälsutbildning. De studenter som av fysiska orsaker icke anses

lämpliga för underofficersutbildning böra kunna tagas i anspråk för särskild

tjänstgöring av annat slag än befälsutbildning. Vid sådant förhållande torde

den av studentkårsorganisationen angivna olägenheten icke vara av större betydelse.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Ur övriga synpunkter synas de av gruppchef sutredningen förordade inoch

utryckningstiderna ändamålsenliga varför jag förutsätter att en sådan

ordning i fortsättningen vinner tillämpning.

Sommaruppehållet (»skördeuppehållet»).

Såsom tidigare nämnts blev utbildningstiden för samtliga försvarsgrenar

genom den provisoriska förordningen 1948: 514 förkortad med 60 dagar (90

dagar räknat i förhållande till vad som gällde enligt 1941 års lag). Samtidigt

föreskrevs att ett 14 dagars uppehåll under sommaren för flertalet av de

värnpliktiga, skördeuppehållet, icke längre skulle inräknas i tjänstgöringstiden.

Under detta uppehåll skulle de värnpliktiga dock alltjämt åtnjuta samma ekonomiska

förmåner som under tjänstgöring. I anslutning härtill minskades för

ifrågavarande värnpliktiga antalet tjänstledighetsdagar under första tjänstgöringen

från 33 till 19. Följaktligen stannade den reella förkortning av

tjänstgöringstiden som vidtogs 1948 för samma värnpliktigas vidkommande

vid 46 dagar.

Enligt vad gruppchefsutredningen uppgivit har från vissa håll framkastats

tanken att för flertalet värnpliktiga slopa skördeuppehållet vid armén.

Utredningen har emellertid funnit ett sådant uppehåll oundgängligen erforderligt

med hänsyn till såväl utbildningens gång som ock arbetsmarknadssynpunkter.

Samma skäl tala enligt utredningens mening för att uppehållet

bör förläggas till förra hälften av september. Detta sammanhänger därmed

att under denna månad till förbanden inkallas ett mycket stort antal värnpliktiga

för fullgörande av repetitionsövningar i krigsförband, vartill komma

befälsövningar för eu betydande del av de sålunda inkallade. Det är enligt

utredningens mening praktiskt omöjligt att samtidigt tillfredsställande

genomföra utbildningen av rekrytomgången och repetitionsförbanden. Genom

övningsuppehållet kunna omkring 25 000 man under 14 dagar frigöras för

arbetsmarknaden under en tid då denna är särskilt ansträngd till följd av

repetitionsinkallelserna. Benämningen »skördeuppehåll» är, framhåller utredningen,

icke adekvat för ett uppehåll av den nu angivna innebörden.

Emellertid har utredningen med tanke på konsekvenserna för jordbruket

framhållit att speciell tjänstledighet bör kunna beviljas vissa värnpliktiga å

annan tid än den nu föreslagna i syfte att därigenom tillgodose särskilt utsatta

brukningsenheters behov av arbetskraft.

Utredningens synpunkter i sistnämnda avseende ha särskilt understrukits

av arbetsmarknadens intresseorganisationer.

Jag biträder till alla delar gruppchefsutredningens förslag beträffande

ifrågavarande uppehåll, vilket hädanefter lämpligen torde böra benämnas

övningsuppehåll.

I detta sammanhang vill jag betona angelägenheten av vad utredningen

förordat med tanke på jordbrukets intressen. Kompletterande föreskrifter i

detta avseende torde få utfäi''das i vederbörlig ordning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177. 53

Samtidigt ansluter jag mig till utredningens åsikt att inom VI. militärområdet

övningsuppehållet och höstomgångens repetitionsövningar böra

kunna förläggas till en tidigare tidpunkt under året.

Fråga om inräknande av sommaruppehållet i tjänstgöringstiden.

Medan de sedvanliga övningsuppehållen under jul och midsommar om 17

respektive 2 dagar inbegripas i första tjänstgöringstiden om 270 dagar, skall

skördeuppehållet som nyss nämnts anses falla utanför tjänstgöringen. Följaktligen

uppgår den nuvarande första tjänstgöringen, om man räknar tiden från

inryckningen till utryckningen, i själva verket till 284 dagar för flertalet

värnpliktiga vid armén. Emellertid utgå, som också förut nämnts, under

skördeuppehållet samma ekonomiska förmåner till de värnpliktiga som under

tjänstledighet, häri inbegripna de vanliga övningsuppehållen. På grund härav

synes det icke oberättigat att inräkna även sommaruppehållet om 14 dagar

i första tjänstgöringen; härigenom ernås tillika den fördelen att de olika

uppehållen komma att följa enhetliga regler. Med en sådan beräkningsgrund,

som för arméns vidkommande huvudsakligen får formell innebörd, utgör den

nuvarande första tjänstgöringstiden för flertalet av arméns värnpliktiga 284

dagar, och de av gruppchefsutredningen föreslagna och av mig förordade utökade

utbildningstiderna böra omräknas till 304 respektive 324 dagar.

I enlighet med vad nu och tidigare anförts förordar jag att första tjänstgöringstiderna

för flertalet av arméns värnpliktiga bestämmas till:

för värnpliktiga i allmänhet 304 dagar och

för nnderbefälselever 324 dagar,

i vilka utbildningstider ett övningsuppehåll under sommarhalvåret om

14 dagar skall inräknas.

Övriga försvarsgrenar.

De nyss anförda synpunkterna synas mig böra vinna beaktande vid en

prövning av de övriga försvarsgrenarnas tjänstgöringstider.

1948 års provisoriska beslut om förkortning av utbildningstiden med 60

dagar innebar för arméns vidkommande en reell minskning av endast

46 dagar, enär som nämnts ett skördeuppehåll vid armén om 14 dagar

icke längre skulle inräknas i tjänstgöringstiden. Motsvarande bestämmelse

om ett uppehåll utanför tjänstgöringstiden infördes icke vid de övriga

försvarsgrenarna. För marinen och flygvapnet innebar alltså 1948 års

beslut en reell förkortning av tjänstgöringstiden med 60 dagar, varför tjänstgöringstiden

vid dessa försvarsgrenar i själva verket blev 14 dagar kortare

än vid armén.

Därest överensstämmelse i nuläget skulle åvägabringas mellan försvarsgrenarna

— med arméns nu gällande utbildningstid som norm — skulle enligt

det nyss förda resonemanget de övriga försvarsgrenarnas tjänstgöringstider

utökas med 14 dagar.

Den grundliga utredning som ägnats arméns utbildningsfrågor har icke

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majrts proposition nr 177.

kommit de övriga försvarsgrenarna till del. Emellertid ha de skäl som anförts

av cheferna för dessa försvarsgrenar med instämmande av överbefälhavaren

bibragt mig den uppfattningen att även här en förlängning av utbildningstiderna

är erforderlig.

Jag vill dock förutskicka att jag icke är beredd att förorda längre utbildningstider

för de värnpliktiga vid marinen och flygvapnet än jag enligt vad

förut sagts förordat för arméns värnpliktiga.

Kustartilleriet.

De synpunkter i fråga om utbildningstidens längd och fördelning som gälla

för armén äga i det väsentliga tillämpning även i fråga om kustartilleriets

värnpliktiga.

Med hänsyn härtill och med utgångspunkt från vad nyss anförts borde således

första tjänstgöringstiden för huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga

bestämmas till (270 + 14 + 20 + 20 =) 324 dagar för underbefälselever och

(270 + 14 + 20 =) 304 dagar för värnpliktiga i allmänhet.

Emellertid föreligga för kustartilleriets vidkommande vissa speciella problem

som måste tillmätas avgörande betydelse vid en inplacering av första

tjänstgöringen i kalenderåret.

Det anses sålunda nödvändigt att de stora artilleriskjutningar som skola

avsluta rekrytomgångens utbildning äga rum under någorlunda gynnsamma

väderleksbetingelser och att därvid samövning kommer till stånd med arméförband

i anslutning till repetitionsövningar krigsförbandsvis. Med hänsyn

härtill anses utryckningen för flertalet av kustartilleriets värnpliktiga böra

äga rum under oktober. Detta innebär att en tjänstgöringstid av 304 dagar

icke kan effektivt utnyttjas, enär inryckningen i så fall komme att ske

omedelbart före eller under julhelgen.

På grund härav synes det för närvarande icke vara lämpligt att av värnpliktiga

i allmänhet vid kustartilleriet uttaga längre första tjänstgöringstid än

290 dagar. Med en första tjänstgöring av denna längd kommer inryckning

att ske i början av januari.

Då emellertid på grund av den tekniska utvecklingen eller andra faktorer

utbildningsförhållandena kunna komma att ändras — varom någon förutsägelse

nu ej kan göras — vill jag dock förorda som huvudregel att för

värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet, liksom för motsvarande kategori

vid armén, bestämmes en första tjänstgöring om 304 dagar men att det skall

bli beroende på Konungens prövning huruvida längre tjänstgöring än (304—

14=) 290 dagar skall uttagas.

Från kustartilleriets sida har lämpligheten av vad jag nu förordat blivit

vitsordat.

För underbefälseleverna vid kustartilleriet föreslår jag i anslutning till

vad tidigare anförts samma första tjänstgöring, 324 dagar, som för arméns

motsvarande värnpliktiga.

Jag biträder marinchefens förslag om införande av repetitionsöv
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

ningar i krigsförband även vid kustartilleriet. I samband liärmed bör

lagen om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar

m. m. (SFS 1951:195) i princip göras tillämplig även å

detta vapenslag dock med den avvikelse i fråga om vissa årsklasser som angivits

av marinchefen i dennes yttrande.

1 enlighet med marinchefens hemställan förordar jag vidare att befälsövningar

i anslutning till repetitionsövningarna införas även vid kustartilleriet.

Jag finner gruppchefsutredningens förslag beträffande premier och befordringsgång

för underbefälselever kunna i tillämpliga delar genomföras

även vid kustartilleriet.

Däremot synes, såsom marinchefen ock anfört, systemet med föregångs

män icke vara erforderligt för kustartilleriets vidkommande.

Flottan.

I samband med 1948 års riksdagsbeslut om förkortning av utbildningstiden

för flertalet värnpliktiga till 360 dagar vidtogs en omläggning av utbildningssystemet

vid flottan.

Tidigare hade tillämpats ett årsprogram för utbildningen, vilket innebar att

fartygsbesättningarna kunde tjänstgöra ombord under ett år. Då utbildningstiden

förkortades till 360 dagar fanns ej längre utrymme för såväl den

grundläggande utbildningen i land som ett års tjänst ombord. Flottan övergick

därför till ett kvartalssystem enligt vilket de värnpliktiga årligen ryckte

in i fyra omgångar och fartygsbesättningarna alltså successivt förnyades varje

kvartal.

Chefen för marinen framhåller i sitt yttrande att kvartalssystemet visat

sig innebära allvarliga olägenheter. Sålunda ställer den kvartalsvis återkommande

utbildningen ombord av nyembarkerade värnpliktiga alltför stora

krav på befälet, till förfång för utbildningen av den övriga personalen och

materielens skötsel. Den tid som nu kan anslås till fartygstjänst för de värnpliktiga

medger icke en effektiv stridsutbildning. För att i stort sett kunna

genomföra övningsprogrammen har man måst sänka målsättningen för övningarna.

Vid systemets införande räknade man med att olägenheter av nu angivna

slag skulle kunna undvikas därigenom att en relativt stor del av besättningarna

beräknades bestå av stampersonal som tjänstgjorde lång tid

på samma fartyg. Dessa förhoppningar omintetgjordes emellertid genom de

kort tid efter systemets införande uppkommande och sedermera alltmer känn

bara vakanserna bland stampersonalen.

Marinchefen kommer till den slutsatsen att värnpliktsutbildningen vid

flottan måste omfatta så lång tid att de värnpliktiga efter den nödvändiga

skolmässiga utbildningen i land kunna tjänstgöra ett år i följd ombord å

fartygen. Marinchefens egentliga önskemål i fråga om utbildningstidens

längd innefatta avsevärda utökningar av nu gällande tid, nämligen för underbefälselevcr

till 18 månader och för värnpliktiga i allmänhet till 15 månader

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Marincliefen anser det dock icke lämpligt att i detta sammanhang framföra

så omfattande krav.

Chefen för marinen föreslår härefter att utbildningstiderna bestämmas för

underbefälselever till 440 dagar och för värnpliktiga i allmänhet till 390 dagar,

vartill för båda kategorierna kommer ett uppehåll om 14 dagar under sommaren,

vilket icke skall inräknas i utbildningstiden. För kategorien värnpliktiga i

allmänhet föreslås vidare en repetitionsövning om 30 dagar för omskolning.

Om man bortser från omskolningsövningen — vartill jag återkommer i

annat sammanhang — äro de av marinchefen föreslagna tiderna 10 dagar

längre än de tider som jag enligt det föregående förordat för armén; härvid

inräknas i utbildningstiden för underbefälseleverna vid armén även tre befälsövningar

om 10 dagar.

Beträffande värnpliktiga i allmänhet anmärker marinchefen att — under

den givna förutsättningen att tjänsten ombord skall omfatta ett år — den

föreslagna tiden om 404 dagar endast medger en tid av (404 — 365 =) 39

dagar för rekrytskolan i land, en tid som marinchefen betecknar som ett hårt

pressat minimum.

Slutligen föreslår marinchefen även förlängning med 60 dagar av gällande

utbildningstid (360 + 120=) 480 dagar för sjökaptener och likställda.

•

Enligt min uppfattning har marinchefen förebragt övertygande skäl för

en återgång till det tidigare vid flottan tillämpade årsprogrammet, vilket

innebär att fartygsbesättningarna i huvudsak kvarbli orubbade ombord under

ett år i en följd. Endast härigenom synes det bli möjligt att sammansmälta

besättningarna till effektiva lag. Då vid sidan av fartygstjänsten kräves

en grundläggande skolmässig utbildning i land, är det uppenbart att årsprogrammet

ej kan genomföras utan en förlängning av gällande utbildningstid

om 360 dagar.

I detta sammanhang vill jag betona att flottans utbildningsproblem i viss

mån kommit i ett annat läge sedan statsmakterna senast prövade frågan

om utbildningstidens längd vid flottan, i så måtto att de alltmer accentuerade

svårigheterna att rekrytera stampersonalen medfört omfattande vakanser inom

denna så betydelsefulla kategori. Dessa förhållanden göra det till en angelägenhet

av vikt att söka skapa ett värnpliktigt underbefäl av sådan kvalitet att

stamvakanserna få mindre kännbara konsekvenser för de rustade fartygens

stridsberedskap.

Jag finner alltså en förlängning av utbildningstiden för flertalet av flottans

värnpliktiga vara erforderlig.

Emellertid kan jag icke såsom tidigare anförts tillstyrka större utökning

än jag förordat för arméns vidkommande.

Jag föreslår sålunda att utbildningstiderna vid flottan bestämmas:

för värnpliktiga i allmänhet till (360 + 14 + 20 =) 394 dagar; och

för underbefälselever till (360 + 14 + 20 + 20 + 3 X 10 =) 444 dagar.

Den föreslagna tjänstgöringen avses skola fullgöras i en följd.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177. 57

Under hand har jag inhämtat att de av mig förordade utbildningstiderna

möjliggöra — om än med svårighet enligt marinchefens mening —

ett genomförande av årsprogrammet.

Jag är ej beredd att biträda förslaget om förlängning av nu gällande utbildningstid

för sjökaptener och likställda i annan mån än som följer av att

dessa värnpliktiga böra fullgöra grundläggande värnpliktstjänstgöring av

samma längd som flertalet värnpliktiga vid flottan. Härom torde närmare få

hänvisas till specialmotiveringen.

Gruppchefsutredningens förslag rörande premier och befordringsgång för

underbefälselever synes ägnat att bidraga till ett förbättrat utbildningsresultat

även vid flottan.

Flygvapnet.

Chefen för flygvapnet framhåller i sitt yttrande vissa principiella synpunkter

som böra beaktas vid ett bedömande av tjänstgöringstidens längd

inom flygvapnet. Den i snabb takt fortgående tekniska utvecklingen möjliggör

— anför flygvapenchefen — att flygtjänsten i allt större utsträckning kan

bedrivas under tider av året då flygning hittills endast varit möjlig i mindre

skala. Detta förhållande medför konsekvenser ur såväl utbildnings- som

beredskapssynpunkt. För att flygutbildningen skall kunna effektivt genomföras

måste arbetskraft i form av utbildad markpersonal ständigt finnas tillgänglig.

En avgörande faktor vid bedömandet av tjänstgöringstidens längd

vid flygvapnet är därför behovet av arbetskraft. Vid en prövning av frågan

om tjänstgöringens längd måste därjämte, anför flygvapenchefen vidare,

stor betydelse tillmätas vapnets snabba materielförnyelse. Denna gör det

nämligen oundgängligen nödvändigt att den redan utbildade personalen får

tillfälle att genom repetitionsövning i erforderlig utsträckning underhålla

och förnya sina färdigheter för befattningarna i krigsorganisationen.

Den nuvarande tjänstgöringen om 360 dagar, som fastställdes år 1948,

fullgöres i en följd och inrymmer icke någon repetitionsövning. Härvid bortses

från det alternativ, innefattande en första tjänstgöring om 270 dagar och

tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar, som år 1950 infördes för befälsvärnpliktiga

i luftbevakningstjänst.

Repetitionsövningsskyldighet åvilar emellertid ett antal värnpliktiga till

hörande 1946 års och äldre årsklasser.

Den gällande tjänstgöringsskyldigheten disponeras på det sätt att årskontingenten

uppdelas i två lika stora omgångar, vilka rycka in på hösten

med IV2 månads förskjutning. De inryckande värnpliktiga måste för att

kunna utnyttjas som markpersonal först genomgå en grundläggande utbildning.

Chefen för flygvapnet anser, att cirka IV2 månad erfordras härför.

Härav följer att under 3 månader på hösten endast 50 % av den erforderliga

styrkan markpersonal står till förfogande. För att täcka denna svaghetsperiod

inkallas äldre värnpliktiga med kvarstående skyldighet att fullgöra repetitionsövning.

Chefen för flygvapnet framhåller nu att bristen på arbetskraft under

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 177.

svaghetsperioden blir akut då värnpliktiga med repetitionsskyldighet ej

längre stå till förfogande. Att repetitionsövning ej kan uttagas av värnpliktiga

av 1947 års klass och yngre anses dessutom medföra andra allvarliga

konsekvenser, i det att förbanden icke kunna uppsättas i erforderlig utsträckning

vid större övningar och krigsplaceringstiden för ett flertal kategorier

blir längre än kvalitetskraven medge.

Om man vid den tidpunkt då repetitionsskyldiga av 1946 års och äldre

klasser ej längre stå till buds skall kunna såväl tillgodose behovet av arbetskraft

året runt som ock uppsätta förband vid större övningar samt därjämte

i erforderlig grad repetera och förnya de värnpliktigas tekniska kunskaper

skulle enligt chefen för flygvapnet egentligen erfordras en sammanlagd

tjänstgöringstid av 141/a månader, uppdelad på en första tjänstgöring om 13V2

månader och en repetitionsövning om en månad. Under den närmaste framtiden

anses dock en sammanlagd tjänstgöring för flertalet värnpliktiga om

(12 + 1 =) 13 månåder eller 390 dagar vara tillfyllest. Det föreslås vidare

att den ledighet om 14 dagar som flygvapnets värnpliktiga nu erhålla under

sommaren icke längre skall inräknas i tjänstgöringstiden.

Något behov av ytterligare förlängd tjänstgöring för underbefälselever har

icke anmälts av chefen för flygvapnet.

Såsom närmare framgår av den förut lämnade redogörelsen för flygvapen

chefens remissyttrande har där framhållits som önskvärt att möjligheter

skapas att i vissa fall uttaga tjänstgöringsskyldigheten i annan ordning än

nyss nämnts.

Det synes mig vara en angelägenhet av största vikt att flygtjänstens behov

av arbetskraft behörigen tillgodoses och jag delar även flygvapenchefens

uppfattning om nödvändigheten av att kunskaperna hos redan utbildade

värnpliktiga genom repetitionsövningar vidmakthållas och förnyas. Härför

torde erfordras en utökning av den nuvarande tjänstgöringstiden om 360

dagar. Emellertid är jag icke beredd förorda att tjänstgöringstiden vid flygvapnet

för flertalet värnpliktiga fastställes till högre sammanlagt dagantal

än vad jag tillstyrkt för övriga försvarsgrenar. Därtill föreslår jag ett tilläggom

14 dagar av skäl för vilka i det föregående redogjorts. Den sammanlagda

utbildningstiden för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet bör alltså fastställas

till (360 + 14 + 20 =) 394 dagar. Denna tid lämnar utrymme för en första

tjänstgöring om 12 månader (364 dagar) samt en repetitionsövning om 30

dagar.

Jag finner bärande skäl tala för att i enlighet med flygvapenchefens förslag

bestämmelser införas som göra det möjligt att förkorta första tjänstgöringstiden

för vissa värnpliktskategorier till förmån för ytterligare repetitionsövningar.

Likaså synes det ändamålsenligt att i vissa fall — exempelvis vid

renodlade luftbovakningsövningar — uppdela en repetitionsövning om 30

dagar på två om vardera 15 dagar. För att "Undvika att en värnpliktig blir

alltför betungad av repetitionsinkallelser förordas dock den begränsningen

att endast, en 30-dagarsövning skall kunna uppdelas på angivna sätt. Jag

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. May.ts proposition nr 177.

anser det vidare lämpligt att möjligheter förefinnas att av handräckningspersonal,

som med hänsyn till krigsplaceringstiden icke behöver inkallas till

repetitionsövning, uttaga hela tjänstgöringstiden i en följd och biträder alltså

flygvapenchefens förslag härom. Några detaljerade bestämmelser om de

olika tjänstgöringsalternativen torde icke behöva införas i lagen. Det synes

lämpligen böra ankomma på Konungen att meddela närmare bestämmelser

enligt de principer för vilka här redogjorts.

Chefen för flygvapnet framhåller som önskvärt att värnpliktiga som ha

att fullgöra repetitionsövning och som äro krigsplacerade i befälsbefattning

bibringas tillräcklig yrkeskunskap och befälsförmåga innan huvuddelen av

de värnpliktiga påbörja repetitionsövningen. Han föreslår i detta syfte införande

vid flygvapnet av befälsövningar om 10 (respektive 5) dagar omedelbart

före och i anslutning till repetitionsövningar om 30 (respektive 15)

dagar.

Enligt min uppfattning ha, som jag redan nämnt, de befälsövningar, vilka

under år 1951 genomfördes vid armén i anslutning till repetitionsövningarna,

visat sig vara av stort värde. Sådana befälsövningar synas mig även för flygvapnets

del bli av betydelse för vidmakthållandet av det värnpliktiga befälets

truppföringsförmåga och därmed också för effektiviteten hos flygvapnets

krigsorganisation. Jag förordar alltså att befälsövningar i anslutning till

repetitionsövningar införas även vid flygvapnet.

Någon förändring av nu gällande utbildningstider för värnpliktiga inom

flygvapnet, uttagna till officers- eller underofficersutbildning, har ej förutsatts

av flygvapenchefen förutom den förändring som följer av den föreslagna

skyldigheten att fullgöra befälsövningar. Icke heller jag ifrågasätter någon

dylik förändring.

Jag är icke beredd tillstyrka förslaget att värnpliktiga vid flygvapnet,

vilka påbörjat sin tjänstgöring efter den 31 mars 1948 och vilka hittills haft

att fullgöra 12 månaders tjänstgöring i en följd, retroaktivt ålägges en

repetitionsövning om 30 dagar.

Då underbefälsutbildningen vid flygvapnet för de värnpliktiga icke innebär

uppgifter av den art att särskilda premier till dem anses böra utgå måste

gruppchefsutredningens förslag i detta avseende anses sakna aktualitet för

flygvapnets vidkommande.

Flygvapenchefen berör i sitt yttrande även frågan om omskolning av värnpliktiga,

som överföras till armén, sedan de utgått ur flygvapnets krigsorganisation.

Denna fråga upptager jag i det följande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 177.

III. VISSA SÄRSKILDA FRÅGOR.

Frågan om omskolning av värnpliktiga tillhörande flottan oeh flygvapnet.

Medan vid armén och kustartilleriet årskontingenten värnpliktiga principiellt

avpassas efter behovet av personal i krigsorganisationen måste vid

flottan och flygvapnet för att freds tjänstens behöriga gång skall möjliggöras

årligen ett större antal värnpliktiga genomgå utbildning än som

skulle ha varit erforderligt enbart med hänsyn till krigsorganisatoriska

krav. Flertalet värnpliktiga vid flottan och flygvapnet kvarstå därför i allmänhet

ej krigsplaeerade längre än omkring tio år, varefter de överföras till

armén. I samband härmed har krav uppstått att sådana värnpliktiga skola

erhålla omskolning, så att de kunna bättre utnyttjas i arméns krigsorganisation.

I 1941 års värnpliktslag intogs i sådant syfte stadgande om en efterutbildningsövning

om trettio dagar för flertalet av flottans och flygvapnets värnpliktiga

före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

Genom 1948 års provisoriska bestämmelser nedsattes för flertalet värnpliktiga

vid samtliga försvarsgrenar den sammanlagda tjänstgöringstiden till

360 dagar. Vid flottan och flygvapnet skulle denna tjänstgöring fullgöras i

en följd. Någon tid för efterutbildning (omskolning) stod därför icke längre

till buds.

I propositionen 1948: 207 anförde dåvarande departementschefen emellertid

att han icke var beredd att slutgiltigt taga ställning till frågan om slopandet

av efterutbildningsövningen. Denna fråga, framhölls det, sammanhängde

nära med vissa andra frågor, som tarvade ytterligare utredning. Åt

1948 års värnpliktskommitté uppdrogs bland annat att vad beträffade flottan

överväga behovet av omskolning i samband med värnpliktigas överförande

till armén och möjligheterna att bereda utrymme för en sådan omskolning.

I fråga om flygvapnet innefattade kommitténs uppdrag att undersöka huruvida

och i vad mån inom värnpliktstjänstgöringen vid denna försvarsgren kunde

inrymmas viss sådan utbildning att behovet av omskolning för krigsplace

ring minskades.

Kommittén meddelade i sitt i augusti 1949 avgivna betänkande, att kommittén

avbrutit sin utredning i nu berörda delar.

I proposition 1950: 224 framhölls, att frågan om förlängning av värnpliktsutbildningen

för flygvapnets värnpliktiga liksom även frågan om omskolning

i samband med överförande av värnpliktiga från flottan och flygvapnet till

armén skulle upptagas i samband med de fortsatta överväganden beträffande

värnpliktsutbildningen, som enligt vad som förutsatts borde komma

till stånd. Härmed åsyftades 1949 års försvarsutredning. Sedan denna utrednings

verksamhet tills vidare avbrutits, står frågan om omskolning alltfort

öppen.

I sina remissvar angående gruppchefsutredningens betänkande ha numera

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177. 61

cheferna för armén och marinen med instämmande av överbefälhavaren

framlagt förslag om återinförande av särskilda omskolningsövningar för flottans

och flygvapnets värnpliktiga.

Härvid anför överbefälhavaren i huvudsak följande. I de nu framlagda

förslagen beträffande flottans och flygvapnets utbildningstid har intagits en

omskolningsövning om 30 dagar. Chefen för armén har vid upprepade tillfällen

och nu senast i sitt yttrande framlagt krav på återinförande av dylika.

Det är av vikt att dessa övningar komma till stånd. Från flottan och flygvapnet

skola årligen överföras 4—5 000 man. Med gällande utbildningstider

ha dessa värnpliktiga vid tidpunkten för överförandet ingen återstående

tjänstgöringsskyldighet. Detta medför att de värnpliktiga icke kunna utnyttjas

i krigsorganisationen i erforderlig omfattning. De värnpliktiga avses

— om förslaget genomföres — skola fullgöra omskolningsövningen inom det

vid armén tillämpade krigsförbandsvisa repetitionsövningssystemet.

Såsom förut nämnts ha uppdrag om utredning rörande särskilda omskolningsövningar

successivt lämnats två kommittéer men denna utredning har av

olika skäl icke kunnat slutföras. Jag har därför för avsikt att låta frågan bliva

föremål för närmare utredning.

Fråga om uttagning för befälsutbildning.

Enligt det system för uttagning av värnpliktiga för befälsutbildning som

infördes år 1950 sker uttagningen, i den mån den värnpliktige ej frivilligt

åtar sig befälsutbildning, i samband med inskrivningen. Uttagningen grundas

på psykologiska prov och exploration.

De som äro sjömanshusinskrivna kunna emellertid inskrivas som värnpliktiga

utan personlig inställelse och om så sker kunna de alltså icke med

nuvarande regler uttagas för underbefälsutbildning annat än efter eget medgivande.

Med hänsyn till flottans rekrytering av värnpliktigt underbefäl synes därför

möjlighet böra öppnas att uttaga sjömanshusinskriven värnpliktig till

underbefälsutbildning även efter inskrivningen. Uttagningen bör äga rum

senast i samband med inryckningen och verkställas av inskrivningsnämnd, i

den mån frivilligt åtagande ej göres.

Tjänstgöringen kan härvid i praktiken ordnas på följande sätt. De inryckande

sjömanshusinskrivna uppdelas efter uttagningsförrättningen på

skilda kurser allteftersom de blivit uttagna för underbefälsutbildning eller

ej. De som icke blivit uttagna gå ombord i fartygstjänst efter omkring eu

månads rekrytskola i land, medan underbefälseleverna efter en längre utbildning

i land embarkera samtidigt med en senare inryckande omgång och

å andra fartyg.

I detta sammanhang får jag anmäla en annan fråga beträffande uttagningen.

Den uttagning för befälsutbildning som sker enligt den värnpliktiges eget

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

medgivande kan enligt lagens nuvarande lydelse ske endast under värnpliktstjänstgöringen,

när det gäller officersutbildning, eller i samband med inskrivningen

eller sedermera under tjänstgöringen, när fråga är om underofficers

och underbefälsutbildning. Erfarenheten har emellertid visat, att det skulle

vara praktiskt fördelaktigt att kunna taga ut värnpliktiga till officersutbildning

redan vid inskrivningen liksom att, när det gäller all befälsuttagning

efter frivilligt åtagande, kunna göra sådan uttagning även under tiden mellan

inskrivningen och inryckningen. Uttagning för officersutbildning bör även

kunna ske efter avslutad underofficersutbildning.

I enlighet med det anförda har upprättats förslag till lag om ändring i

vämpliktslagen. Beträffande den närmare utformningen av förslaget hänvisas

till specialmotiveringen.

Såsom bilaga till detta protokoll torde få fogas en sammanställning som

angiver den ungefärliga procentuella fördelningen mellan olika kategorier

värnpliktiga med avseende å den sammanlagda utbildningstidens längd enligt

mitt förslag.

IV. KOSTNADSBERÄKNINGAR.

Yad härefter angår de merkostnader som uppkomma vid genomförande av

den ökning av värnpliktstjänstgöringens längd m. m. som nu föreslagits, får

jag anföra.

Enligt gruppchefsutredningens beräkningar skulle utredningens förslag

komma att medföra en merkostnad för arméns del av i runt tal 13,5 miljoner

kronor, av vilket belopp 7,3 miljoner kronor utgöra ökade kostnader för

förbättring av gruppchefsutbildningen och 6,2 miljoner kronor avse ökade

kostnader för förlängd tjänstgöring samt viss förbättring av de materiella

utbildningsbetingelsema för huvuddelen av de värnpliktiga. Härutöver tillkomma

emellertid kostnader för de befälsövningar om tio dagar, vilka enligt

utredningens mening i fortsättningen böra bli permanenta. Kostnaderna

för dessa befälsövningar kunna uppskattas till omkring 4,3 miljoner kronor

per budgetår. Den i årets stat-sverkspropoeition förordade ökningen av de

värnpliktigas penningbidrag med i runt tal 67 % av nu utgående bidrag föranleder

en ytterligare kostnad för de värnpliktiga vid armén, om vilka här

är fråga, av omkring 1,2 miljon kronor. Ett genomförande av utredningens

förslag medför således en sammanlagd merkostnad av (13,5 + 4,3 + 1,2 =}

19,o miljoner kronor. I årets statsverkeproposition ha erforderliga medel

beräknats härför.

Den av mig föreslagna förlängningen av tjänstgöringstiden för värnpliktiga

tilldelade marinen och flygvapnet kommer sedan densamma blivit helt

genomförd och med inräknande av kostnaderna för penningbidragens höjning

att medföra en årlig merkostnad av 2,4 miljoner kronor vid marinen

och 0,2 miljon kronor vid flygvapnet. Av merkostnaderna för marinen falla

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj-.ts proposition nr 177.

omkring 0,9 miljon kronor på flottan samt 1,5 miljon kronor på kustartilleriet.

Kostnadsökningen vid flygvapnet hänför sig helt till förlängningen av

första tjänstgöringstiden. Några merkostnader för de nu föreslagna repetitionsövningarna

vid flygvapnet uppkomma ej, enär värnpliktiga tillhörande

äldre åldersklasser redan genomgå dylika övningar till ungefär samma antal

som här föreslagits.

De ändrade tjänstgöringstiderna för flottans värnpliktiga beräknas medföra

att arméns årliga värnpliktskontingent ökas med 300 man. Härigenom

komma kostnaderna för arméns värnpliktiga att stiga med ytterligare

1,7 miljon kronor. Vid bifall till här framlagda förslag beträffande tjänstgöringstidens

längd för marinens och flygvapnets värnpliktiga komma merkostnaderna

således att uppgå till sammanlagt (2,4 + 0,2 + 1,7 =) 4,3 miljoner

kronor.

För budgetåret 1952/53 påverkas kostnaderna under fjärde huvudtiteln icke

i någon nämnvärd grad av de föreslagna ökade tjänstgöringstiderna för flottans

och flygvapnets värnpliktiga. För kustartilleriets värnpliktiga torde däremot

för nästa budgetår få räknas med vissa merkostnader, här uppskattade

till drygt 0,5 miljon kronor. I statsverkspropositionen har under anslaget till

Marinen: Övningar m. m. beräknats medel för anordnande under nästa budgetår

av bland annat övningar krigsförbandsvis och befälsövningar vid kustartilleriet.

Övriga merkostnader för genomförande av de förslag som bär fram

lagts i fråga om tjänstgöringstidens längd för kustartilleriets värnpliktiga

synas icke påverka marinens härav berörda anslag i sådan grad att en omräkning

av desamma är erforderlig.

I enlighet med de nu gjorda beräkningarna skulle ett bifall till de av mig

förordade ändringarna i tjänstgöringstiderna för arméns, marinens och flygvapnets

värnpliktiga medföra en sammanlagd kostnad av (19,o 4- 4,3 =) 23,s

miljoner kronor.

Såsom framgår av vad i det föregående anförts har, där så ansetts erforderligt,

under vederbörliga anslag i statsverkspropositionen hänsyn tagits till

sålunda uppkommande merkostnader för nästa budgetår.

Till frågor rörande avlöning m. m. till värnpliktiga återkommer jag i samband

med anmälan av vissa avlönings- m. fl. anslag under fjärde huvudtiteln

för budgetåret 1952/53.

SPECIALMOTIVERING.

Värnpliktslagen.

6, 12, 12a och 19 §§.

Såsom förut nämnts föreslås att värnpliktig, vilken i egenskap av sjömanshusinslcriven

blivit utan personlig inställelse inskriven såsom värnpliktig och

därvid tilldelats flottan, må kunna uttagas för underbefälsutbildning efter

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj ds proposition nr 177.

inskrivningen och senast i samband med inryckningen till tjänstgöring. Vidare

ha i det föregående föreslagits vissa andra ändringar i fråga om den tidpunkt

då uttagning till befälsutbildning kan ske.

Härav föranledas ändringar i 6, 12, 12 a och 19 §§ vämpliktslagen.

Med de bär föreslagna ändringarna i fråga om tidpunkten för uttagning

till befälsutbildning bör den i 12 och 12 a §§ gjorda gränsdragningen mellan

inskrivningsnämnds och annan myndighets befogenheter i uttagningshänseende

omregleras. I förslaget till ny lydelse av 12 § har afl uttagning som sker

vid inskrivning och den särskilda uttagningen av sjömanshusinskrivna

värnpliktiga förbehållits inskrivningsnämnd. Annan befälsuttagning kan verkställas

av truppförbandschef eller högre myndighet. Bestämmandet härutinnan

bör få ankomma på Konungen.

Vad gäller kompetensfördelningen i förevarande hänseende mellan inskrivningsnämnd

och inskrivningschef har sådan ändring föreslagits i 19 § första

stycket att endast den tvångsvisa uttagningen kräver nämndens medverkan.

27 § 1 mom.

Enligt förslaget införes en ny kategori av värnpliktiga med längre tjänst

göring än värnpliktiga i allmänhet, nämligen värnpliktiga vilka uttagits för

underbefälsutbildning. Denna kategori bär upptagits under punkt B.

Från vad nu sagts gäller det undantaget att flygvapnets underbefälselever

icke avses skola fullgöra längre tjänstgöring än värnpliktiga i allmänhet —

härvid bortsett från befälsövningama enligt punkt E. — och alltså fortfarande

inrymmas bland de under A. upptagna värnpliktiga med lägsta utbildningstid.

Enligt den gällande dispositionen av lagrummet utgör tjänstgöringstiden

under A. en gemensam grund för tiderna under B. och C. Med hänsyn till

den ståndpunkt som i förslaget intagits till utbildningstiderna har punkt B.

utformats som ett i detta hänseende självständigt stadgande.

I konsekvens härmed ha vissa i A. förekommande bestämmelser överförts

till ett gemensamt stadgande under F. Sålunda bär överförts bestämmelsen

att Konungen förordnar om sättet för tjänstgöringen liksom regeln om beräkning

av övningsuppehåll. Även bestämmelserna om viss tid inom vilken

första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) skall påbörjas ha överflyttats till F.

Slutligen bär undantagsbestämmelsen i A. om värnpliktiga i handräckningst

jänst samt bestämmelsen i nuvarande A. a) om fullgörande av första

tjänstgöring alternativt i en följd eller i två omgångar slopats och ersatts

med ett mera allmänt avfattat stadgande under F. i förslaget. Med stöd av

detta stadgande, enligt vilket Konungen i särskilda fall äger bestämma att

tjänstgöringen skall ske i annan ordning än förut i momentet angivits, erhåller

Konungen ökad möjlighet att, då så i särskilda fall finnes lämpligt

eller skäligt, exempelvis uppdela tjänstgöring i omgångar eller sammanslå

s. 65 Kontrollera mot PDF

, Kungl. Maj:ts proposition nr 177. 65

iörsta tjänstgöring med repetitionsövning. Det föreslagna stadgandet tar

bland annat sikte på det fall att värnpliktiga vid flygvapnet anses böra fullgöra

tjänstgöringen i en följd.

Under punkt B. foa de tider som — bortsett från repetitionsövningarna -—

gälla för utbildning av underofficerseleverna vid armén och kustartilleriet

av författningstekniska skäl sammanslagits till en första tjänstgöring och

fortsatt tjänstgöring om högst 450 dagar. Vid flottan och flygvapnet har

hela utbildningstiden för underofficerseleverna angivits till högst 540

dagar. Givetvis bör även i fortsättningen den lägsta utbildningstid som

kan komma i fråga för underofficerskategorien vara den tid som ålägges

värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringstillägget för officerseleverna betecknas

alltjämt såsom en »fortsatt tjänstgöring», nu ställd i relation till underofficersutbildningen.

Efter en 1951 vidtagen ändring av 6 § värnpliktslagen och ifrågavarande

punkt B. finns möjlighet att uttaga värnpliktiga vid flottan för underofficers-

eller officersutbildning. Syftet med denna anordning framgår av prop.

1951: 194, s. 22. Något självständigt behov av ifrågavarande kategorier

föreligger ej för flottans vidkommande, ehuruväl förutvarande aspiran

ter kunna utbildas till underofficerare på någon av de befintliga utbildningslinjerna.

Syftet med den nyss angivna lagändringen ernås genom uttagning

av aepirant för underofficersutbildning; någon uttagning för officersutbildning

bör tills vidare ej sko i förevarande sammanhang. Tillräckliga skäl att

formligen upphäva möjligheten till officersuttagning vid flottan ha emellertid

icke för närvarande ansetts föreligga.

Då erfarenheten visat att bestämmelserna under O. sakna praktisk betydelse

för kustartilleriets vidkommande ha desamma i förslaget begränsats

till att avse flottan.

För det fall att värnpliktig som avses under C. redan avlagt sin examen

då han skall börja sin värnpliktstjänstgöring bör han icke uttagas för underbefälsutbildning;

han bör alltså tjänstgöra det antal dagar som gäller för

värnpliktiga i allmänhet — enligt förelaget 394 dagar — och därutöver fullgöra

den fortsatta tjänstgöringen om 120 dagar. Längre sammanlagd tjänstgöring

än nu sagts kommer enligt förelaget att åvila honom endast i det fall

att han avlägger sin examen efter det att han fullgjort värnpliktstjänstgöringen

och därvid genomgått underbefälsutbildning om 444 dagar.

I samband med de ändringar som föranletts av det sagda ha i C. införts

ett par moderniseringar vilka sammanhänga med ändringar i stadgan för

navigationsskolorna i riket.

Därest underbefälseleverna vid flottan i enlighet med förslaget erhålla

förlängd tjänstgöring, synes den under E. stadgade särskilda tjänstgöringsskyldigheten

för radiotolegrafister kunna upphöra.

Till punkt E. i förslaget har överförts den i gällande provisoriska bestämmelser

(SFS 1951:196) föreskrivna skyldigheten för vissa av arméns väm
5—300

62 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 177.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

pliktiga att fullgöra befälsövningar. Motsvarande skyldighet föreslås skola in
föras

för vissa värnpliktiga vid kustartilleriet och flygvapnet.

Såsom förutsättning för att värnpliktig må kunna åläggas att fullgöra be

fälsövning stadgas i förslaget att Konungen meddelar närmare bestämmelser

därom.

Stadgandena under F. i förslaget ha berörts i det föregående.

övergångsbestämmelser.

Lagen synes böra träda i kraft den 1 maj 1952.

Särskilda övergångsbestämmelser bli erforderliga i flera hänseenden.

Vad först angår armén må till en början erinras om stadgandet i förordningen

den 8 februari 1952 (nr 27) enligt vilket tjänstgöringstiden för de av

arméns värnpliktiga, vilka under år 1952 komme att avsluta sin första tjänstgöring,

blev förlängd med 20 dagar. Härifrån undantogos värnpliktiga vilka

uttagits för officers- och underofficersutbildning samt värnpliktiga som avses

i 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen (specialister). Genom förordningen

framflyttades utryckningen för arméns inneliggande huvudkontingent från

den 8 till den 28 mars 1952 men förordningen inbegrep även flera mindre

grupper med andra in- och utryckningstider än huvudkontingenten, så t. ex.

värnpliktiga i handräckningstjänst. Av praktiska skäl bör det sommaruppehåll

som ifrågavarande värnpliktiga må komma att åtnjuta under innevarande

år beräknas enligt äldre lag, d. v. s. icke inbegripas i tjänstgöringen.

Den förlängning av första tjänstgöringen om 20 dagar som enligt förslaget

skall åläggas underbefälseleverna avses skola uttagas före. den inryck

ningsdag som gäller för värnpliktiga i allmänhet inom samma omgång. Eftersom

de underbefälselever vilka under 19o2 avsluta första tjänstgöring påbörjat

densamma före lagens ikraftträdande kan den särskilda förlängningen

om 20 dagar uppenbarligen icke ifrågakomma för dessa underbefälselevers

vidkommande.

Med hänsyn till det anförda måste det anses att tjänstgöringsskyldigheten

för dem som avsluta första tjänstgöring under 1952 — liksom självfallet för

dem som dessförinnan avslutat densamma — redan är reglerad. Mot

svarande inskränkning betingas i fråga om den nya lagens tillämpning. Dock

möter ej hinder att nya lagen i alla avseenden genast blir tillämplig å värnpliktiga

som äro uttagna för officers- eller underofficersutbildning. Bestämmelse

i enligt med vad nu sagts har införts under a) i förslaget till övergångsbestämmelser.

Behov föreligger emellertid att komplettera nämnda bestämmelse med

tanke på de underbefälselever vilka påbörjat första tjänstgöringen så kort

tid före den föreslagna tidpunkten för lagens ikraftträdande, den 1 maj 1952,

att de ej hinna avsluta denna tjänstgöring under årets lopp. Som exempel

kan nämnas underbefälseleverna i den kontingent av Livgardesskvadronen

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj: is proposition nr 177.

som inrycker till första tjänstgöring den 15 april 1952. Fördenskull har

under b) intagits en kompletterande bestämmelse av innebörd att underbetalselever

vilkas första tjänstgöring börjat före den 1 maj 1952 icke skola

fullgöra den ytterligare tjänstgöring om 20 dagar som enligt förslaget åvilar

underbefälselever; om ifrågavarande underbefälselever börjat tjänstgöringen

så tidigt — före den 4 mars 1952 — att tjänstgöringen hinner avslutas under

året äro de redan på grund av övergångsbestämmelsen i a) undandragna den

ytterligare förlängningen.

Slutligen har under c) stadgats att de nya bestämmelserna icke skola äga

tillämpning å värnpliktiga tillhörande marinen vilkas tjänstgöring börjat

eller kommer att börja före den 1 juli 1952, ej heller å värnpliktiga tilldelade

flygvapnet, vilkas tjänstgöring börjat före den 1 januari 1952. Dessa tidpunkter

ha valts i enlighet med önskemål från försvarsgrenscheferna. Yad

nu sagts gäller icke skyldigheten att fullgöra de befälsövningar som enligt

förslaget skola införas råd kustartilleriet och flygvapnet.

I detta sammanhang må beträffande befälsövningarna vid armén framhållas

att stadgandena härom enligt förslaget överföras från de nu gällande

provisoriska bestämmelserna i ämnet till värnpliktslagen.

Lagen om skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions
och

beredskapsövningar.

Enligt förslaget göres denna lag tillämplig även å kustartilleriet, därvid

i fråga om skyldigheten för värnpliktiga av de olika åldersklasserna att fullgöra

repetitionsövning föreslås viss avvikelse från vad som gäller för arméns

värnpliktiga. Härom torde få hänvisas till vad i det föregående anförts under

Kustartilleriet.

Hemställan.

I anledning av det anförda får jag hemställa att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

dels antaga inom försvarsdepartementet upprättade förslag

till

1) lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941

(nr 967); samt

2) lag om ändring i lagen den 11 maj 1951 (nr 195) om

skyldighet för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och

beredskapsövningar;

dels ock avgiva yttrande i anledning av vad jag i det föregående

i övrigt anfört och förordat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Patric Kalling.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 177.

69

Bilaga.

Ungefärlig procentuell fördelning mellan olika kategorier värnpliktiga med avseende

å den sammanlagda utbildningstidens längd enligt departementschefens

förslag (befälsövningama inräknade).

:

Försvarsgren

Värnpliktiga i allmänhet

C: a 13 månader

(394 dagar)

Underbefäl

C: a 15 månader

(444 dagar)

Underofficerare1

Högst 19 månader

(högst 570 dagar)

Armén ................

63 %

26%

It %

Marinen

|

Kustartilleriet........

64%

26%

10%

Flottan ..............

65%

29%

6* j

Flygvapnet ............

99*

—

1%

Försvarsgrenarna sam- mantagna ............

68%

23%

j

9%

1 Ett antal värnpliktiga underofficerare undergår fortsatt utbildning till officer. Den

sammanlagda utbildningstiden till värnpliktig officer uppgår till högst 25 månader (750 dagar).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:137 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vämpliktslagen m. m. a1 i texten
  2. 2LU 1952:31 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i värnpliktslagen m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten