Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av 12 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen

1952-03-28 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:183, Med förslag till ändrad lydelse av 12 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

1

Nr 183.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av 12 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen; given

Stockholms slott den 28 mars 1952.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t

härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid

fogat förslag till ändrad lydelse av 12 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås sådan ändring i tryckfrihetsförordningen att, för

den händelse den pågående indragningen av rådhusrätter i mindre städer

skulle leda till att något län blir helt utan rådhusrätt, Kungl. Maj :t skall

kunna utse rådhusrätt utom länet att vara tryckfrihetsdomstol för länet.

Förslaget innebär icke någon ändring beträffande juryn, som fortfarande

skall vara från det län dit målet hör.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 183

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S3.

Förslag

till

ändrad lydelse av 12 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

1

Tryckfrihetsmål upptagas av rådhusrätt

i stad som är säte för länsstyrelse

eller, om rådhusrätt ej finnes

i staden, av den rådhusrätt inom

länet, som enligt Konungens förordnande

är behörig att upptaga sådana

mål. Förekommer anledning att även

annan rådhusrätt inom länet skall

äga upptaga tryckfrihetsmål, äger

Konungen förordna därom.

§•

Tryckfrihetsmål upptagas av rådhusrätt

i stad som är säte för länsstyrelse

eller, om rådhusrätt ej finnes

i staden, av den rådhusrätt inom

länet, som enligt Konungens förordnande

är behörig att för länet upptaga

sådana mål. Förekommer anledning

att även annan rådhusrätt inom

länet skall äga upptaga tryckfrihetsmål,

äger Konungen förordna därom.

Finnes ej rådhusrätt inom länet,

äger Konungen utse rådhusrätt utom

länet att för länet upptaga tryckfrihetsmål.

— i 9 kap. 5 §.

Till tryckfrihetsmål —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 183.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland

i statsrådet å Stockholms slott den 28 mars W52.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler fråga om

ändrade bestämmelser om behörighet att upptaga tryckfrihetsmål och anför

därvid följande.

Tryckfrihetsmål ha sedan gammalt upptagits endast av underdomstol i

stad men icke av häradsrätt, huvudsakligen av den anledningen att boktryckerier

tidigare funnos endast i eller i omedelbar närhet av stad. Genom

ändringar i tryckfrihetsförordningen år 1937 inskränktes antalet behöriga

tryckfrihetsdomstolar till rådhusrätterna i residensstäderna och de rådhusrätter

i övrigt som jämte borgmästaren hade minst två lagfarna ledamöter.

För att möjliggöra att även residensstad i judiciellt avseende förenades

med domsaga föreslog processlagberedningen (SOU 1944: 9 och 10) att

tryckfrihetsmål i sådana fall då residensstad lydde under häradsrätt skulle

upptagas av denna. Häradsrätten skulle härvid, om jury medverkade i målet,

bestå av en lagfaren domare. Nämnd skulle således icke deltaga; i stället

skulle juryns befogenheter vidgas, så att denna, sedan den ensam avgjort

frågan om skriftens brottslighet, tillsammans med domaren beslutade domen

i målet.

De av beredningen utarbetade förslagen till ändringar i tryckfrihetsförordningen

behandlades av chefen för justitiedepartementet i samband med

att förslag till de av rättegångsreformen föranledda ändringarna i regeringsformen

framlades för riksdagen (prop. nr 246/1944). Därvid uttalade departementschefen

att det ej förelåg anledning räkna med att rådhusrätt i

någon residensstad skulle komma att upphöra utan att i länet fortfarande

funnes någon stad med rådhusrätt och att det därför ej vore behövligt att

låta tryckfrihetsmål upptagas vid häradsrätt. Något förslag till ändring i

tryckfrihetsförordningen framlades därför ej vid detta tillfälle. 1 stället infördes

i lagen den 20 december 1946 med vissa bestämmelser om rätte
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

gången i tryckfrihetsmål ett stadgande, enligt vilket tryckfrihetsmål, då

residensstad hörde till domsaga, skulle upptagas vid annan rådhusrätt i

länet.

Under förarbetena till den nya tryckfrihetsförordningen anförde 1944 års

tryckfrihetssakkunniga (SOU 1944: 60) att med hänsyn till tryckfrihetsmålens

säregna beskaffenhet och deras ringa förekomst antalet domstolar med

behörighet att upptaga tryckfrihetsmål borde ytterligare inskränkas. I anslutning

till ett förslag att jurymän skulle utses länsvis genom val av landsting

och stadsfullmäktige i vissa städer förordade de sakkunniga att sådan

behörighet skulle tillkomma en rådhusrätt i varje län, som regel rådhusrätten

i residensstaden och i undantagsfall, då rådhusrätt icke funnes i staden,

rådhusrätten i annan stad inom länet som Ivungl. Maj :t bestämde.

Propositionen följde i huvudsak detta förslag men det framhölls, att

rättskipningen i tryckfrihetsmål borde bibehållas även i några större städer

som icke äro residensstäder och att det borde ankomma på Kungl. Maj :t att

förordna härom. Riksdagen biträdde i nu angivna delar Kungl. Maj:ts förslag.

Kungl. Maj :t har sedermera förordnat att, utöver rådhusrätterna i residensstäderna,

även rådhusrätterna i Eskilstuna, Norrköping, Hälsingborg

och Borås skola äga upptaga tryckfrihetsmål (SFS nr 517/1949).

Den pågående indragningen av rådhusrätter i mindre städer har hittills

icke berört residensstäderna. Ursprungligen innehöll 1932 års lag om stads

och landsbygds förenande i judiciellt avseende uttryckligt förbud mot indragning

av rådhusrätt i residensstad. Stadgandet härom upphävdes år

1945, varefter det alltså är möjligt att alla städer i ett län kunna komma

att sakna rådhusrätt. En indragning av rådshusrätter i sådan omfattning

kan emellertid icke ske utan att tryckfrihetsförordningens bestämmelser om

domstolar i tryckfrihetsmål ändras. Härom har inom departementet upprättats

en promemoria, som jämväl upptager vissa andra lagstiftningsspörsmål,

vilka uppkomma för den händelse att det icke skulle finnas någon rådhusrätt

i ett län.

Jag hemställer nu alt få anmäla frågan om ändring i tryckfrihetsförordningen.

Med övriga föreslagna lagändringar torde få anstå, till dess grundlagsändringen

har behandlats.

I promemorian anföres efter en redogörelse för gällande rätt:

Som huvudregel gäller sålunda att behörighet att upptaga tryckfrihetsmål

skall tillkomma en rådhusrätt i varje län. Det är icke nödvändigt att

denna domstol är rådhusrätten i residensstaden; Kungl. Maj :t kan därtill

utse annan rådhusrätt inom länet. Tryckfrihetsförordningens bestämmelser

bilda alltså icke något hinder mot indragning av rådhusrätten i residensstaden,

därest annan rådhusrätt finnes inom länet, vilken kan överta uppgiften

att vara tryckfrihetsdomstol för länet. Dessa bestämmelser bygga emellertid

på alt, såsom departementschefen uttalade vid 1944 års riksdag, det

icke förelåg anledning att räkna med något annat fall än det nu angivna,

och de erbjuda därför icke någon lösning för det fall då ett län kommer att

helt sakna rådhusrätt. Numera synes det emellertid icke uteslutet att indrag
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 183.

5

ningen av rådhusrätter kan medföra att något län, t. ex. Skaraborgs län, inom

en nära framtid kommer att sakna rådhusrätt. Drives indragningen av rådhusrätter

så långt, krävs alltså en komplettering av tryckfrihetsförordningen.

Härvid synas två alternativ kunna komma i fråga. Antingen kan uppgiften

att vara tryckfrihetsdomstol för länet överflyttas på häradsrätt eller också

får denna uppgift anförtros åt rådhusrätt utom länet. Det förra alternativet

skulle innebära en principiell nyhet; rätten skulle, om jury medverkar, få

en annan sammansättning än den i tryckfrihetsmål vid rådhusrätt vanliga.

Man skulle väl kunna bortse från olägenheten härav och genomföra de nödvändiga

lagtekniska ändringarna, därest praktiska fördelar stå att vinna

genom att rättskipningen i tryckfrihetsmål bibehålies vid domstol inom länet.

Med hänsyn till det ytterst ringa antalet tryckfrihetsmål och till möjligheten

för rådhusrätt utom länet att enligt 1 kap. 13 § rättegångsbalken hålla

sammanträde på lämplig ort inom länet, då särskilda skäl föreligga, torde

det dock knappast kunna hävdas att så förhåller sig. Därför synas övervägande

skäl tala för det senare alternativet.

Genom ändring i tryckfrihetsförordningen bör alltså Ivungl. Maj:t erhålla

möjlighet att, då rådhusrätt saknas i länet, förordna rådhusrätt utom länet

att för länet upptaga tryckfrihetsmål.

Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,

Göta hovrätt, Sveriges advokatsamfund, Publicistklubben

och Svenska tidningsutgivareföreningen. Svenska journalistförbundet, som

haft tillfälle att yttra sig över promemorian, har icke begagnat sig härav.

Förslaget har lämnats utan erinran av justitiekansler sämbetet, advokatsamfundet

och publicistklubben. Även tidningsutgivareföreningen har tillstyrkt

förslaget under framhållande att det visserligen med hänsyn till tryckfrihetsprocessens

speciella karaktär och vikten av att domstolen ägde bästa

möjliga kännedom om lokala förhållanden vore beklagligt, att trvckfrihetsärenden

skulle komma att upptagas av domstol utom länet, men att tryckfrihetsmålens

förläggande till häradsrätt ur skilda synpunkter tedde sig

mindre tilltalande. Vid tidningsutgivareföreningens yttrande är emellertid

fogad en reservation av ledamoten av föreningens stgrelsc. chefredaktören

Gotthard Björck i Mariestad. Denne anför:

Mot förslaget alt endast rådhusrätt skall få handlägga och döma i tryckfrihetsmål

vill undertecknad anmäla en avvikande mening.

Under senare tid har krav höjts på ökat lekmannainflytande i domstolarna,

vilket också satt spår i den nya rättegångsordningen. Rådhusrätterna

avvecklas i alltmera ökad omfattning, och häradsrätterna blir den alltmera

förhärskandc domstolen även för städerna. Häradsrätterna får ju också

döma i alla slags mål, liksom rådhusrätterna, och med precis samma bindande

verkan, det må gälla enkla förseelser eller de mest kvalificerade förbrytelser,

för alt icke tala om de mest invecklade civilmål. Under sådana

förhållanden är det orimligt att förklara häradsrätterna inkompetenta att

handhava och döma i tryckfrihetsmål, där ju ända sedan vår tryckfrihetslags

tillkomst bedömandet av tryckt skrifts brottslighet eller icke lagts i eu

lekmannajurys händer. Därtill kommer att dom i tryckfrihetsmål i vanlig

ordning kan överklagas i högre instans.

Det må i detta sammanhang erinras om att de speciella domstolar, som

tidigare handlagt militära mål krigsdomstolarna — numera avskaffats

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

och att dessa mål överflyttats till ordinarie domstolar. I Skövde t. ex. är det

numera häradsrätten, som handlägger dylika mål.

Rättssäkerheten är fullt tillfredsställande betryggad, om man ger häradsrätt

befogenhet alt handhava och avdöma tryckfrihetsmål på samma sätt

som alla andra inom dess jurisdiktion förekommande processer. En sådan

ordning överensstämmer också med tendensen i den nya rättegångsreformen

och kan icke anses medföra risker för bristfällig behandling av tryckfrihetsmål.

Om man underkänner häradsrätternas kompetens att döma i tryckfrihetsmål,

så måste däri också ligga ett visst underkännande av hela den nya

princip, som lagts till grund för rättegångsväsendets omläggning på en bredare

basis med fri prövning. Att exempelvis ett tryckfrihetsmål i Västergötland

skulle förläggas till rådhusrätten i Göteborg skulle dessutom medföra

onödiga ökade omkostnader både för parterna och det allmänna.

Ur alla synpunkter är det följdriktigt och ändamålsenligt att häradsrätt i

det område, där ett tryckfrihetsmål uppkommer, får oinhänderhava även

hithörande domstolsförfarande.

Även Göta honrätt ställer sig tveksam till förslaget och anför bl. a.:

Förslaget att till tryckfrihetsdomstol utse rådhusrätt utom länet överensstämmer

enligt hovrättens mening icke väl med tryckfrihetsprocessens allmänna

uppbyggnad. Denna process vilar ju på den tanken, att varje län utgör

en enhet i fråga om dessa mål. Jurymännen utses länsvis av landsting

och stadsfullmäktige i de städer, som ej deltaga i landsting. Det skulle då

vara egendomligt, om prövning av jurymäns behörighet och andra kontrollåtgärder

skulle vidtagas av domstol utom länet.

Därest jury ej skall deltaga i ett tryckfrihetsmål, handlägges detta av rådhusrätt

i dess vanliga sammansättning, alltså antingen av tre lagfarna

domare eller av en lagfaren domare jämte nämnd. I dessa fall skulle det le

sig särskilt omotiverat att förbigå länets egna häradsrätter.

Hovrätten vill även fästa uppmärksamheten på att del allmännas kostnader

för ett tryckfrihetsmål torde bli avsevärt högre om målet skall handläggas

vid rådhusrätt utom länet än om det handlägges vid häradsrätt inom

länet. Därest anordningen blir tillämplig för Gotlands län, blir denna synpunkt

särskilt framträdande; i sådant fall måste antingen jurymännen resa

från Gotland till fastlandet eller en rådhusrätt från fastlandet till Gotland. 1

detta sammanhang vill hovrätten påpeka, att några bestämmelser icke finnas

om gäldandet av resekostnaderna för den främmande rådhusrättens lagfarna

ledamöter, därest rådhusrätten förlägger huvudförhandlingen till ort

inom det län, från vilket målet härrör. Dessa kostnader torde knappast kunna

åläggas den stad utom länet, vars rådhusrätt utses till tryckfrihetsdomstol,

utan måste väl gäldas av statsmedel.

Därest häradsrätt utses till tryckfrihetsdomstol för sådana fall varom nu

är fråga, skulle detta visserligen innebära en principiell nyhet, men förslag

i samma riktning ha framställts såväl år 1934 av de sakkunniga angående

tryckfrihetsprocessens ombildning som av processlagberedningen. Då det

knappast torde kunna ifrågakomma att låta såväl jury som nämnd deltaga i

samma tryckfrihetsmål och då processlagberedningens förslag att juryn även

skulle fungera som nämnd icke kan förordas, ligger det närmast till hands

att häradsrätten i jurymålen skulle bestå av häradshövdingen ensam. De betänkligheter

som tidigare kunnat finnas mot en sådan sammansättning av

häradsrätten, torde numera vara av mindre betydelse, sedan rättegångsbalken

anförtrott åtskilliga betydelsefulla domaruppgifter åt häradsrätt, bestående

endast av en lagfaren ledamot. Visserligen har rätten numera i jurymål

även att i vissa fall pröva frågan om skriftens brottslighet, men denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

prövning kan dock icke leda till ett för den tilltalade oförmånligare resultat

än det vartill juryn kommit. Hovrätten anser därför att ej heller nämnda

förhållande bör hindra, att tryckfrihetsmålen handläggas av häradsrätt i

nämnda sammansättning.

Därest det likväl skulle anses olämpligt att låta tryckfrihetsmål handläggas

av häradsrätt bestående av ensamdomare, vill hovrätten ifrågasätta, huruvida

icke häradsrätten vid huvudförhandling i jurymål kunde förstärkas

med tvä av hovrätt utsedda lagfarna ledamöter, av vilka minst en skulle

inneha fiskalskompetens. Då tingsdomare eller tingssekreterare torde komma

att finnas i de domsagor, vilkas häradsrätter kunna ifrågakomma som

tryckfrihetsdomstol, skulle en sådan ordning lätt kunna genomföras. I fråga

om omröstning finge reglerna för rådhusrätt tillämpas å den på angivet sätt

sammansatta häradsrätten. Att denna tanke innebär en principiell nyhet,

synes ej vara ett alltför avgörande skäl mot densamma, då redan nu underdomstolarnas

sammansättning i tryckfrihetsmål är mycket speciell.

Statistiken utvisar att antalet tryckfrihetsmål varit mycket litet i de län,

vilka kunna tänkas bli utan rådhusrätt. På grund härav vill hovrätten trots

det anförda icke avstyrka att rådhusrätt utom länet utses till tryckfrihetsdomstol

och har för sådant fall intet att erinra mot de i promemorian upptagna

förslagen till lagändringar.

Departementschefen. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen

var frågan om att tillägga häradsrätt behörighet att upptaga tryckfrihetsmål

föremål för övervägande i samband med rättegångsreformens genomförande.

Den avvisades emellertid då. Även vid tillkomsten av den nya

trvckfrihetsförordningen blev denna fråga ingående prövad. Jag finner

ej anledning att i förevarande begränsade sammanhang ånyo taga frågan

under omprövning. Det synes mig lämpligast att, på sätt i promemorian

föreslagits, Kungl. Maj:t tillerkännes befogenhet att, om rådhusrätt skulle

komma att saknas i ett län, utse rådhusrätt utom länet att för länet upptaga

tryckfrihetsmål. Jag vill erinra om att den jury som skall medverka består

av personer från det län dit målet hör, icke från det län där rådhusrätten är

belägen.

Eu förutsättning för denna lösning torde emellertid vara, att Kungl. Maj:t

vid meddelande av sådant förordnande som här avses också skall äga meddela

föreskrifter om bestridande med statsmedel av erforderliga kostnader

för rådhusrätts sammanträde utanför staden vid handläggning av tryckfrihetsmål,

som härröra från annat län.

Föredraganden hemställer härefter, att förslaget måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1952:17 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17 s. 2 i texten