Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)

1952-03-31 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:189, Med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: Is proposition nr 189.

1

Nr 189.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad Igdelse av 3 § c) lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207); given Stockholms slott

den 31 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § c)

lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207).

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Länsstyrelse äger för närvarande under vissa förutsättningar meddela

tillstånd att anordna lotteri, där insatserna icke uppgå till högre sammanlagt

belopp än 15 000 kronor. I propositionen föreslås, att detta belopp höjes

till 30 000 kronor. 1

1 Biliang till riksdagens protokoll 19Ö2. 1 samt. Nr 189.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 189.

Förslag

till

förordning

om ändrad lydelse av 3 § c) lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207).

Härigenom förordnas, att 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 19391

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

c) efter tillstånd av länsstyrelsen c) efter tillstånd — — — värdeunder

förutsättning papper, samt

att lotteriet anordnas till förmån att. insatserna, stämpelavgift däri

för välgörande, kulturellt eller all- ej inbegripen, icke uppgå till högre

männyttigt ändamål eller till svens- sammanlagt belopp än 30 000 kronor,

ka konstidkares understöd och uppmuntran,

att lotteriet bedrives allenast inom

länet,

att vinsterna icke till större del än

som motsvarar därå belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepapper,

samt

att insatserna, stämpelavgift däri

ej inbegripen, icke uppgå till högre

sammanlagt belopp än 15 000 kronor.

Varor, vilka--— nyss sagts. Varor, vilka — — — nyss sagts.

Denna förordning tråder i kraft

den 1 juli 1952. 1

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1949:227.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler fråga om

ytterligare decentralisering av ärenden angående tillstånd att anordna lotterier

och anför därvid följande.

Efter beslut av 1949 års riksdag företogs samma år viss ändring av lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207) i syfte bl. a. att nedbringa antalet

av de ärenden rörande tillstånd att anordna lotteri, vilkas prövning ankommer

på Kungl. Maj :t.

I en inom handelsdepartementet den 12 februari 1952 upprättad promemoria

har nu föreslagits att handläggningen av ärenden rörande lotteritillstånd

skulle ytterligare decentraliseras.

Innan jag går in på detta förslag och på de yttranden, som avgivits däröver,

torde en redogörelse få lämnas för gällande bestämmelser samt för

de synpunkter, som framfördes vid den ändring som vidtogs år 1949.

Gällande bestämmelser om rätt att anordna lotteri.

Enligt 1 § i lotteriförordningen må lotteri om penningar eller penningars

värde ej utan tillstånd av Kungl. Maj :t anordnas för allmänheten i andra

fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen. I denna angivas

förutsättningarna dels för de fall, när lotteri får anordnas utan särskilt

tillstånd —- nämligen då fråga är om lotterier med karaktär av tivoli- eller

basarnöjen [2 §], s. k. egentliga lotterier av ringa omfattning [3 § a)] och

smärre s. k. tidningslotterier [5 §] — dels ock för de fall när tillstånd fordras

och polismyndighet [3 § b)] resp. länsstyrelse [3 § c)] äger befogenhet att

meddela sådant.

Beträffande de fall, när särskilt tillstånd icke erfordras må följande nämnas.

Enligt 2 § i förordningen må lotteri anordnas efter anmälan hos polismyndigheten

minst 7 dagar innan under följande förutsättningar. Lotteriet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

skall anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställning

till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål samt

bedrivas allenast inom för tillställningen avsett område. Vinsterna skola

uteslutande utgöras av varor eller av anvisningar, vilka gälla som betalningsmedel

endast inom nämnda område. Värdet å högsta vinst får icke överstiga

5 kronor och eventuell insats får icke överstiga 25 öre eller, om vinsterna

utgöras uteslutande av varor, 50 öre. Vinstfördelningen skall äga rum i omedelbar

anslutning till deltagandet i lotteriet. Även lotteri, däri insatser

och vinster äro till antal och storlek bestämda enligt uppgjord plan — s. k.

egentligt lotteri — får enligt 3 § a) anordnas efter anmälan hos polismyndigheten

minst 7 dagar innan på följande villkor. Lotteriet skall anordnas

i samband med tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt

ändamål och bedrivas allenast inom för tillställningen avsett område.

Behållningen i lotteriet skall användas uteslutande för det ändamål,

till vars förmån tillställningen äger rum. Vinsterna få icke till större del

än som motsvarar därå belöpande skatt utgöras av penningar eller värdepapper.

Anmälan må icke avse anordnande vid samma tillställning av lotterier

med insatser till högre sammanlagt belopp än 3 000 kronor.

Enligt 5 § må vidare lotteri under vissa förutsättningar anordnas i samband

med utgivande av tryckt periodisk skrift utan vare sig anmälan eller

tillstånd.

Tillstånd av polismyndighet eller länsstyrelse kan lämnas i fråga om egentligt

lotteri, som anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt

ändamål eller till svenska konstidkares understöd och uppmuntran,

om vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepapper. Uppfyllas dessa villkor, må egentligt

lotteri anordnas efter tillstånd av polismyndighet, om det bedrives allenast

inom polismyndighetens förvaltningsområde och insatserna icke uppgå

till högre sammanlagt belopp än 5 000 kronor [3 § b)] — bestämmelserna

gälla dock icke beträffande Stockholms stad — samt efter tillstånd

av länsstyrelse, om det bedrives allenast inom länet och insatserna, stämpelavgift

däri ej inbegripen, icke uppgå till högre sammanlagt belopp än

15 000 kronor [3 § c)].

1949 års lagstiftning.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallades år 1947 särskilda sakkunniga

— decentraliserings utredningen — för att utreda möjligheterna

av en ytterligare decentralisering inom statsförvaltningen. Utredningen föreslog

i en den 5 februari 1948 avlämnad promemoria vissa ändringar i

lotteriförordningen. I promemorian anfördes bl. a. följande.

Av olika skäl hade utredningen icke funnit lämpligt ifrågasätta något

avsteg från principen, att Kungl. Maj :ts tillstånd skulle erfordras för att

anordna lotterier, där vinsterna till större del än som motsvarade på dessa

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

belöpande skatt utgjordes av penningar eller värdepapper. Däremot hade

utredningen övervägt att i fråga om ärenden rörande tillstånd till varulotterier

föreslå en långt gående decentralisering, innebärande att åt länsstyrelse

resp. polismyndighet skulle anförtros att meddela beslut rörande

alla rena varulotterier oavsett storleken, vilka avsågos att bedrivas allenast

inom myndighetens förvaltningsområde. Även om så skedde, skulle emellertid

vissa lotterier återstå, nämligen sådana som voro avsedda att bedrivas

inom flera förvaltningsområden. I dessa fall skulle erfordras en anordning

med gemensamt beslut av berörda lokalmyndigheter, vilket icke föreföll

praktiskt genomförbart. Utredningen hade emellertid funnit, att en dylik

mera genomgripande decentralisering i fråga om varulotterierna skulle

medföra svårigheter med avseende på bl. a. frågorna om vad som skulle

förstås med bedrivande av ett lotteri inom visst område, hur efterlevnaden

av regler härom skulle kontrolleras och vilken påföljd en överträdelse kunde

medföra. Att svårigheter icke redan med gällande bestämmelser uppstått

syntes sammanhänga med att de lotterier, som voro beroende av de lokala

myndigheternas handläggning, voro så relativt obetydliga, att de i praktiken

bedrevos endast inom ett begränsat område. För att undgå de antydda

svårigheterna hade utredningen ansett lämpligt att med utgående

från gällande bestämmelser tillägga de lokala myndigheterna bestämmanderätt

beträffande lotterier av den storleksordning, att de kunde bedömas

i regel komma att bedrivas inom ett visst begränsat område. Utredningen

ansåg att en avvägning fick göras med hänsyn å ena sidan till önskvärdheten

av en i möjligaste mån decentraliserad handläggning och å andra

sidan till svårigheterna i fråga om kontroll in. in. Utredningen hade därvid

kommit till bl. a. den uppfattningen att i fråga om de lotterier, där

tillstånd lämnas av länsstyrelse, en höjning av den då fastställda gränsen

— 5 000 kronor — till 15 000 kronor borde vara lämplig.

I flertalet remissyttranden över utredningens promemoria lämnades däri

framlagda förslag utan erinran. Beträffande utredningens nyssnämnda förslag

att höja värdegränsen i fråga om vissa lotterier ifrågasatte överståthållarämbetet,

huruvida en höjning till 15 000 kronor var tillräcklig för att

få någon praktisk betydelse. Om någon vinst ur arbetssynpunkt skulle uppnås,

borde enligt ämbetets mening gränsen höjas till 30 000 kronor.

I den proposition i frågan, som förelädes 1949 års riksdag (prop. nr 97),

framhöll jag, att tillståndsgivningen beträffande lotterier borde decentraliseras

redan på grund av den omständigheten, alt genom penningvärdets

fall en förskjutning ägt rum i den ursprungligen avsedda fördelningen av

ärenden på de tillståndsgivande myndigheterna. Det syntes emellertid lämpligt

att på vissa punkter gå något längre i decentralisering än som motiverades

av penningvärdesförändringen, bl. a. med hänsyn till den tillståndssökande

allmänheten. Jag tillstyrkte, att lotteriförordningen ändrades på

sätt som föreslagits av decentraliseringsutredningen, vilket bl. a. innebar

att rent lokala varulotterier med en insatssumma av högst 5 000 kronor

överflyttades från länsstyrelserna till polismyndigheterna samt att värde
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 189.

gränsen för de lotterier, där tillstånd meddelas av länsstyrelse, höjdes från

5 000 till 15 000 kronor. Riksdagen (första lagutsk. uti. nr 27, skr. nr 209)

fann icke anledning till erinran häremot, och förordning i ämnet utfärdades

därefter den 13 maj 1949 (nr 227).

Departementspromemorian.

I förenämnda inom handelsdepartementet upprättade promemoria har

gjorts en sammanställning av de ansökningar om tillstånd att anordna lotteri,

som behandlats av Kungl. Maj:t under år 1951. Av det sammanlagda

antalet ansökningar — 289 — biföllos 248 helt eller delvis, under det att

41 avslogos. Av de lotterier, för vilka tillstånd beviljades av Kungl. Maj:t,

skulle 114 bedrivas allenast inom ett län och ha en omslutning, som icke

översteg 50 000 kronor. I 87 av de nu nämnda lotterierna, således i de ojämförligt

flesta fallen, hade en bil upptagits som vinst. Endast i 17 fall förekom

vinst i form av värdepapper (premieobligationer). Bland de lotterier,

som erhållit tillstånd, funnos 20 s. k. båtlotterier, vilka vart för sig visserligen

icke haft sådan omslutning som nyss sagts men för vilka icke angivits

någon begränsning i vad avser det område, där lotteriet skulle bedrivas.

Det kunde emellertid antagas, att även dessa lotterier i praktiken

skulle bedrivas endast inom ett till visst län begränsat område. I fråga om

de återstående 114 beviljade lotteriansökningarna omfattade verksamhetsområdet

flera län eller uppgick omslutningen till mer än 50 000 kronor.

Totala omslutningen av de lotterier som beviljats under år 1951 utgjorde

17 085 297 kronor. Därvid hade fem hantverks- och serielotterier icke medräknats.

Dessa inberäknade kunde omslutningssiffran antagas uppgå till omkring

18 000 000 kronor. Av nämnda belopp hänförde sig omkring 14 275 000

kronor eller inemot 80 % av hela beloppet till de lotterier, som vart för sig

haft en högre omslutning än 50 000 kronor eller bedrivits i två eller flera

län, samt återstoden omkring 3 725 000 kronor, motsvarande ungefär 20 %,

till lotterier som haft en lägre omslutning och bedrivits allenast inom ett

län.

I promemorian framhålles, att en överflyttning av lotteriärendenas handläggning

från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna får anses innebära vissa fördelar

för de tillståndssökande. En dylik överflyttning beräknas också medföra

arbetsbesparing, eftersom en utsträckt tillståndsgivning genom länsstyrelserna

—- som redan nu ha att till Kungl. Maj :t avgiva yttrande i samtliga

ärenden — icke torde förorsaka någon mera avsevärd ökning av arbetsbelastningen

hos dessa. Till länsstyrelsernas handläggning böra emellertid

icke överföras ärenden rörande tillstånd till lotterier, i vilka någon vinst utgöres

av penningar eller värdepapper till större del än som motsvarar å vinsten

belöpande skatt. Ej heller torde — enligt promemorian — en sådan överflyttning

kunna ske beträffande lotterier, som skola bedrivas inom flera län.

Däremot föreslås en höjning av värdegränsen för de lotterier där tillstånd

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

7

skall meddelas av länsstyrelse. Detta är även motiverat med hänsyn till

den ändring av penningvärdet, som inträffat sedan värdegränsen senast bestämdes.

I promemorian anföres vidare följande.

Den gränsdragning, som gjordes år 1949, avvägdes främst med beaktande

av att länsstyrelserna skulle få bestämmanderätt i fråga om lotterier, vilka

kunde bedömas i regel komma att bedrivas endast inom respektive län. En

viktig synpunkt var att svårigheter med kontrollen kunde befaras beträffande

större lotterier. Några svårigheter av sistnämnda slag torde icke ha

förekommit vad angår av Kungl. Maj :t medgivna lotterier, vilka skolat kontrolleras

av länsstyrelse.

Redan en höjning av ifrågavarande värdegräns från 15 000 till 25 000 kronor

beräknas medföra att på Kungl. Maj :ts prövning ankommande ärenden

om tillstånd att anordna lotteri nedbringas med omkring 70 ärenden eller

med ungefär en fjärdedel. Sättes gränsen vid 30 000 kronor kan det antagas

att något över 100 ärenden eller mer än en tredjedel av samtliga sådana

ärenden komma att handläggas av länsstyrelserna. Om gränsen bestämmes

till 40 000 kronor kan det förutses att handläggningen av ytterligare omkring

30 ärenden komma att överflyttas, varigenom antalet lotteritillståndsärenden

hos Kungl. Maj :t skulle nedbringas till inemot hälften. Antalet lotterier

med en omslutning mellan 40 000 och 50 000 kronor är däremot ganska litet.

Det kan därför antagas, att en överflyttning av tillståndsprövningen beträffande

dessa icke kommer att medföra någon mera påtaglig vinst vare sig ur

arbetssynpunkt eller eljest. Det kan också förutses, att en ökad decentralisering

av lotteritillståndsärendena medför, att antalet av de ärenden angående

ändring av lotteritillstånd, vilka nu handläggas inom handelsdepartementet,

kommer att nedgå.

I promemorian förordas en höjning av värdegränsen för de lotterier, där

tillstånd meddelas av länsstyrelse, från 15 000 till 30 000 kronor. Det förutsättes

därvid, att en sådan decentralisering icke medför att tillstånd till lotterier

med en omslutning mellan 15 000 och 30 000 kronor kommer att lämnas

i någon större utsträckning eller för andra ändamål än hittills varit

fallet.

Yttranden.

Överståthållarämbelet och samtliga länsstyrelser ha avgivit utlåtanden

över departementspromemorian.

Förslaget att höja den värdegräns, som är bestämd för länsstyrelses tillståndsprövning

beträffande lotteriärenden, avstyrkes av länsstyrelsen i Västmanlands

län, som anser det värdefullt, att ifrågavarande lotteriansökningar

avgöras centralt. Härigenom erhålles en bättre överblick över de större lotterierna

och större möjlighet att få till stånd en enhetlig och ändamålsenlig

prövning. I samtliga andra remissutlåtanden har förslaget tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Några myndigheter ifrågasätta, om icke värdegränsen

bör sältas högre än vid 30 000 kronor; sålunda förordas eu gräns vid

10 000 kronor av länsstyrelsen i Jönköpings län, medan länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län tillstyrker 50 000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser, att en motsvarande överflyttning

bör ske av beslutanderätten i lotteriärenden från länsstyrelsen till polismyndigheterna.

De i 3 § a) och b) lotteriförordningen angivna gränserna — 3 000

och 5 000 kronor — för anordnande av lotteri efter anmälan hos resp. tillstånd

av polismyndighet böra höjas till 6 000 och 10 000 kronor. Länsstyrelsen

i Västernorrlands län föreslår, att de för basarlotterier o. d. i 2 § angivna

beloppen för insats — högst 25 eller i vissa fall 50 öre — samt för

värdet å högsta vinst — 5 kronor -— höjas till minst det dubbla. Även länsstyrelsen

i Jämtlands län finner en höjning motiverad för att anpassa de

gränser och belopp, vilka angivits av nyssnämnda båda myndigheter, till det

förändrade penningvärdet. Länsstyrelsen ifrågasätter också en höjning av

värdegränsen enligt 5 § för smärre tidningslotterier.

Länsstyrelsen i Hallands län föreslår, att sådana lotterier, vartill polismyndighet

lämnar tillstånd, skola få bedrivas inom hela länet och ej blott

inom polismyndighetens förvaltningsområde. Härigenom skulle man vinna,

att länsstyrelserna befriades från ett ej ringa antal lotteriärenden beträffande

mindre lotterier, vilka man redan principiellt anförtrott polismyndigheterna.

Stadgandet att lotteri, för vilket länsstyrelse meddelat tillstånd, endast får

bedrivas inom länet har — framhåller länsstyrelsen i Kronobergs län —

haft till följd, att lotterianordnare i orter belägna nära länsgränsen ofta

måste söka tillstånd hos Kungl. Maj :t. Om två länsstyrelser gemensamt finge

meddela tillstånd, skulle detta medföra en ytterligare minskning i antalet

lotteriansökningar till Kungl. Maj :t. Länsstyrelsen i Jämtlands lån anför,

att det enligt dess förmenande icke finns något direkt hinder i lotteriförordningen,

att flera länsstyrelser i förekommande fall meddela gemensamt beslut

angående lotterier i olika förvaltningsområden. Så hade också skett i

ett fall år 1950, då länsstyrelserna i Västernorrlands län och Jämtlands län,

på förslag av länsstyrelsen i förstnämnda län, i gemensam resolution meddelat

tillstånd för Härnösands stifts ungdomsförbund att anordna ett lotteri

inom stiftet. Några svårigheter ur praktisk synpunkt hade icke uppkommit

och torde enligt länsstyrelsen knappast heller behöva uppkomma, när

det gäller bedrivande av lotteri inom blott två län. Skulle lotteriets verksamhetsområde

omfatta tre eller flera län, är säkerligen i de flesta fall insatsbeloppet

så högt, att tillståndsprövningen ankommer på Kungl. Maj :t.

Några svårigheter med kontrollen av de större lotterierna ha, enligt vad

som framhålles i yttrandena, icke förelegat. I åtskilliga remissvar vitsordas,

att ett bifall till förslaget i departementspromemorian icke torde medföra

någon nämnvärd ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 189.

9

Departementschefen.

Den decentralisering av tillståndsgivningen i fråga om lotterier, som genomfördes

år 1949, innebar bl. a. att beslutanderätten rörande varulotterier

med en insatssumma mellan 5 000 och 15 000 kronor överflyttades till länsstyrelserna.

Antalet lotteriärenden, som avgöres av Kungl. Maj:t, är emellertid alltjämt

förhållandevis stort och uppgick under sistförflutna år till omkring 290. I

samtliga fall har vederbörande länsstyrelse avgivit yttrande i ärendet. En

ytterligare decentralisering torde därför kunna genomföras, utan att länsstyrelsernas

arbetsbörda därigenom i nämnvärd grad ökar.

\ id anmälan av nyss berörda förslag om decentralisering till 1949 års

riksdag anförde jag bl. a., att det syntes lämpligt att gå något längre i decentralisering

än som motiverades av enbart penningvärdesförändringen.

Därvid framhölls att det för lotterianordnare torde vara förenat med praktiska

fördelar, om tillståndsgivningen i ökad utsträckning överflyttades

till länsstyrelserna. Samma skäl kan alltjämt åberopas. Några principiella

hinder mot en sådan överflyttning kunna icke anses föreligga. Ett förslag i

denna riktning har biträtts av samtliga länsstyrelser utom eu. För egen del

tillstyrker jag också, att en ökad decentralisering nu kommer till stånd.

I den promemoria, som utarbetats i frågan, har föreslagits att värdegränsen

för de lotterier, där tillstånd lämnas av länsstyrelse, skall höjas från

15 000 till 30 000 kronor. En ytterligare höjning av denna värdegräns torde

— som några länsstyrelser anfört — kunna övervägas. Jag anser mig emellertid

kunna godtaga det i promemorian framlagda förslaget och förordar,

att detta genomföres. Däremot synes en ändring av övriga i förordningen

angivna värdegränser icke nu böra ifrågakomma.

Under remissbehandlingen har bl. a. framhållits, att antalet lotteriansöknmgar

till Kungl. Maj :t skulle ytterligare minska, om flera länsstyrelser gemensamt

finge meddela tillstånd till lotterier inom sina förvaltningsområden.

Även decentraliseringsutredningen övervägde ett förslag av denna innebord

men fann, att det icke vore lämpligt att genomföra en sådan ordning,

(vilande lagstiftning synes ej lämna utrymme för dylika gemensamma beslut,

och någon ändring härutinnan är enligt min mening knappast påkallad.

Ej heller torde anledning finnas att ändra vad enligt förordningen nu

gäller om polismyndighets befattning med lotterier.

Det av mig förordade förslaget till höjning av värdegränsen för de lotterier,

där länsstyrelse lämnar tillstånd, föranleder viss ändring i 3 § c) lotteriförordningen.

Den ändrade bestämmelsen bör lämpligen träda i kraft

den t juli 1952.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, alt ett i enlighet

med det anförda inom handelsdepartementet upprättat förslag till förord2

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr ISO.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ris proposition nr 189.

ning om ändrad lydelse av 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr

207) måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Augustinsson.

527347. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939 a1 i texten
  2. 2LU 1952:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:is proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 3 § c) lotteriförordningen den 19 maj 1939 s. 1 i texten