Sök i Ratio Lex

Angående fråga om befrielse från betalningsskyldighet till kronan

1952-04-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:191, Angående fråga om befrielse från betalningsskyldighet till kronan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 191.

1

Nr 191.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fråga om befrielse

från betalningsskyldighet till kronan; given

Stockholms slott den 4 april 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 april 1952.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om befrielse

från viss betalningsskyldighet till kronan samt anför därvid följande.

Genom dom den 17 december 1951, som vunnit laga kraft, har Göta hovrätt

dömt stadsfogden i Linköping Per David Ejeman att för försummelse

i tjänsten såsom utmätningsman i staden böta tjugufem dagsböter samt

förpliktat honom att i ersättning till kronan utgiva 11 034 kronor 45 öre

jämte fem procent ränta därå från den 11 mars 1951 tills betalning sker. I

en till Kungl. Maj:t inkommen skrift har Ejeman anhållit om åtgärder i syfte

att kronans ersättningsanspråk måtte eftergivas.

Av handlingarna i ärendet framgår i huvudsak följande angående de bak1

liihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 191.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 191.

om domen liggande omständigheterna: Vid en av Ejeman i maj 1948 verkställd

inventering hos exekutionsbiträdet i femte distriktet i Linköping uppdagades,

att exekutionsbiträdet, som avled den 28 maj 1948, förskingrat

indrivna, kronan och kommuner tillkommande skattemedel till ett belopp

av omkring 33 000 kronor. Ejeman ställdes under tilltal för det han gjort

sig skyldig till försummelse såsom utmätningsman bestående däri att han

vid inventeringar under åren 1946—1948 hos stadens exekutionsbiträden endast

genom stickprov kollationerat utdragen av respektive postgirokonton

jämte utdragen vidfogade kuponger med inkomstposterna i kassaboken samt

att han under åren 1946—1948 verkställt endast en kassaavstämning per

exekutionsdistrikt i vissa av stadens distrikt. Genom försummelserna vid

inventeringarna hade Ejeman underlättat den uppdagade förskingringen.

Ejeman, som vitsordade de faktiska omständigheterna, bestred åtalet bl. a.

på den grund att det med hänsyn till hans orimliga arbetsbörda varit en

olöslig uppgift för honom att personligen verkställa en fullständig inventering

utan att andra minst lika betydelsefulla tjänsteåligganden blivit åsidosatta.

Kontorsbiträdespersonalen hade varit alltför fåtalig med hänsyn till

göromålens omfattning. Hovrätten — liksom underdomstolen, rådhusrätten

i Linköping — fann emellertid Ejeman förfallen till ansvar och ådömde

honom straff på sätt förut angivits. Anmärkas må, att domstolarna i domsmotiveringarna

anfört, rådhusrätten att Ejemans arbetsbörda ostridigt varit

för stor och att hans stora arbetsbörda borde beaktas som en förmildrande

omständighet vid straffmätningen samt hovrätten att Ejeman haft en mycket

stor arbetsbörda och i sill tjänst lidit brist på kontorspersonal. Domstolarna

ha emellertid därjämte gjort uttalanden av den innebörden alt Ejeman

ej hos stadens anslagsbeviljande myndigheter gjort de framställningar om

utökning av kontorspersonalen som han bort. — Kronan fordrade ersättning

med 24 060 kronor 61 öre, utgörande — efter avdrag av 4 111 kronor 23

öre, vilket belopp kronan uppburit såsom utdelning i dödsboets efter exekutionsbiträdet

konkurs — summan av kronan tillkommande, förskingrade

skattemedel å 15 647 kronor 48 öre och av förskingrade kommunala skattemedel

å 12 524 kronor 36 öre, vilka av vederbörande kommuner anmälts till

ersättning av statsmedel. Domstolarna funno Ejeman hava ådragit sig ersättningsskyldighet

för de av exekutionsbiträdet efter den 15 november 1946

förskingrade beloppen. Ersättningsskyldigheten bestämdes av hovrätten till

11 034 kronor 45 öre.

Till stöd för sin anhållan om eftergift av kronans ersättningsanspråk har

Ejeman väsentligen åberopat, att vad som av domstolarna främst lagts honom

till last syntes vara att han icke tillräckligt kraftigt för stadens anslagsbeviljande

myndigheter framhållit nödvändigheten av erforderlig biträdeshjälp,

att det utdömda skadeståndet ej stode i rimlig proportion till graden

av hans vållande i fråga om den timade medelsförlusten samt att han icke

hade möjlighet att erlägga skadeståndet.

Om Ejemans personliga och ekonomiska förhållanden är upplyst, att Eje
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 191.

man, som är född 1898 och som 1924 tillträdde tjänsten såsom stadsfogde

i Linköping, i sitt år 1946 genom äktenskapsskillnad upplösta äktenskap har

två barn, en son född 1933 och en dotter född 1939. Ejeman har vårdnaden

om sonen, som är studerande och vilkens studier ej kunna väntas bli avslutade

förrän tidigast om fyra år. Vårdnaden om dottern tillkommer hennes

moder. I sin år 1952 avlämnade självdeklaration har Ejeman angivit sin

sammanräknade inkomst till 23 321 kronor. Hans tillgångar uppgå''till omkring

2 000 kronor, huvudsakligen i bankfordringar, samt vissa lösören,

vilka tagits i mät för kronans ifrågavarande fordran och därvid värderats

till 1 300 kronor. Han har ej annan skuld än den varom i detta ärende är

fråga. Ejeman har att utgiva ärligt underhållsbidrag till sin frånskilda hustru

med 600 kronor och till dottern med 1 800 kronor, varjämte han svarar för

\issa

tages för närvarande med omkring 7 000 kronor för år.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har i avgivet yttrande tillstyrkt Ejemans

framställning och därvid anfört, att länsstyrelsen redan i skrivelse den 17

juni 1950 till landsfogden i länet framhållit, att vad Ejeman anfört om svåligheterna

med utövandet av nödigt kontrollarbete i exekutionsverket vore

synnerligen beaktansvärt och ägnat att framkalla ett för Ejeman milt bedömande.

Vad därefter förekommit hade icke givit länsstyrelsen anledning

frångå denna uppfattning.

I infordrat yttrande har statskontoret framhållit, att i fall av förevarande

art kronans ersättningsanspråk icke borde helt efterskänkas. Med

hänsyn till Ejemans ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter

föresloge statskontoret, att Ejeman befriades från återstående ersättningsskyldighet,

därest han inbetalade ett belopp av förslagsvis 5 000 kronor.''

Departementschefen.

De omständigheter, under vilka Ejeman ådragit sig förevarande ersättningsskyldighet

till statsverket, måste anses innefatta mycket mildrande

moment. Med hänsyn härtill och med beaktande därjämte av hans ekonomiska

ställning tala billighetsskäl för att Ejeman befrias från eu väsentlig

del av det honom ådömda skadeståndet till kronan. Jag vill därför förorda,

att Ejemans ersättningsskyldighet nedsättes till ett belopp av 1 000 kronor

under förutsättning att beloppet inbetalas inom viss tid. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att bestämma denna tid.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att stadsfogden i Linköping Per David Ejeman, därest

han inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer till länsstyrelsen

i Östergötlands län inbetalar ett belopp av 1 000 kronor, befrias

från återstående ersättningsskyldighet till kronan i

förevarande fall.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 191.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

527358. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:420 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående skärpt tuberkuloskontroll av skolpersonal. a1 i texten
  2. SU 1952:201 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fråga om befrielse från betalningsskyldighet till kronan. s. 1 i texten