Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m

1952-03-21 · 143 sidor, varav 136 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 136 av 143 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:215, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

1

Nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om

folkpensionering, m. m.; given Stockholms slott den

21 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering;
2)

lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen;

3) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till

änkor och änklingar med barn; samt

4) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås främst vissa ändringar i 1946 års lag om folkpensionering

i syfte att bättre än f. n. bereda möjlighet för folkpensionärerna att

utnyttja sin arbetskraft och att inneha sparkapital eller annan motsvarande

tillgång samt för arbetsgivare att ordna pensioneringsfrågan för anställda

utan att därigenom folkpensioneringens inkomstprövade förmåner beskäras

alltför starkt. Sålunda förordas att lagens avdragsregler mildras så, att den

avdragsfria inkomsten, som nu är 400 kronor för ogift och 600 kronor för

äkta makar, höjes till 1 000 resp. 1 500 kronor per år. Avdragsfaktorn,

d. v. s. den del av det överskjutande årsinkomstbeloppet varmed de inkomstprövade

pensionsförmånerna skola minskas, föreslås bli 3373 procent för

inkomst mellan 1 000 och 1 400 kronor för ogift och inkomst mellan 1 500

och 2 100 kronor för äkta makar samt 66s/3 procent för inkomst därutöver.

Nämnda regler föreslås bli gemensamma för alla inkomstprövade för1

— Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 215.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

måner och således avse även de kommunala bostadstillägg, som enligt förslaget

skola ersätta de nuvarande statliga och särskilda bostadstilläggen.

Bestämmanderätten angående införandet av kommunala bostadstillägg och,

med vissi undantag, angående grunderna i övrigt för beräkningen av sådana

tillägg föreslås tillkomma vederbörande kommun. En följd av förslaget i

denna del är att folkpensioneringslagens bostadskostnadsgruppering försvinner.

Förslaget innebär vidare en del andra jämkningar i folkpensioneringslagen.

Bl. a. föreslås att karenstiden för rätt till sjukbidrag nedsättes från

ett år till sex månader.

Maximigränsen för kommunernas skyldighet att bidraga till kostnaderna

för tilläggspensioner, änkepensioner och hustrutillägg föreslås höjd från 50

till 60 procent. Till kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen föreslås

kommunerna skola bidraga med */j0 procent för varje fullt tiotal skatteören

per invånare i kommunen, dock med högst 60 och lägst 25 procent av

totalkostnaden för bostadstilläggen inom kommunen.

Även avdragsreglerna i 1947 års lag om särskilda barnbidrag föreslås

mildrade.

Kostnaderna för reformens genomförande uppskattas, såvitt angår ändrade

regler för inkomstprövning och bostadstillägg inom folkpensioneringen,

till ett årligt belopp av omkring 25 milj. kronor, varav ungefär

15 milj. kronor skulle falla på staten och 10 milj. kronor på kommunerna.

De nya reglerna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1954. För

övergångstiden den 1 juli 1952—den 31 december 1953 föreslås viss privilegiering

i inkomstprövningshänseende av pension på grund av arbetsanställning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

3

F örslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431)] om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 4 § 4 mom. och It a § lagen den 29 juni 1946

om folkpensionering skola upphöra att gälla samt att 3 § 3 mom., 4 § 1 och

2 mom., 5—16 §§, 18 § 1 mom., 33, 34 och 36 §§ ävensom 38 § 1 mom. och

39 § samma lag* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

3 §.

3 mom. Har sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan som i

2 mom. sägs varit oavbrutet bestående

minst ett år och kan den, utan

att anses varaktig, antagas bliva bestående

ytterligare avsevärd tid,

skall därunder utgå folkpension i

form av sjukbidrag.

4 §.

1 mom. Till envar som är berättigad

till ålderspension utgår a 11- män ålderspension. Allmän

ålderspension utgör, där ej annat

följer av vad nedan sägs, för år räknat

för gift pensionsberättigad, vars

make jämväl åtnjuter folkpension

eller till vars hustru i 8 § omförmält

hustrutillägg utgår, 800 kronor samt

för annan pensionsberättigad 1 000

kronor.

2 mom. Till envar------

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs,

(Föreslagen lydelse:)

3 §•

3 mom. Har sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan som i

2 mom. sägs varit oavbrutet bestående

minst sex månader och kan

den, utan att anses varaktig, antagas

bliva bestående ytterligare avsevärd

tid, skall därunder utgå folkpension

i form av sjukbidrag.

4 §•

1 mom. Till envar som är berättigad

till ålderspension utgår a 11- män ålderspension. Allmän

ålderspension utgör, där ej annat

följer av vad nedan sägs, för år räknat

för gift pensionsberättigad, vars

make jämväl åtnjuter folkpension

eller till vars hustru i 5 § omförmält

hustrutillägg utgår, 800 kronor samt

för annan pensionsberättigad 1 000

kronor.

- om året.

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs,

1 Senaste lydelse se beträffande 4 § 1 och 4 mom., 7—10, 11 a och 33 §§ ävensom 38 §

1 mom. SFS 1951: 157, beträffande 5, 16, 34 och 36 §§ SFS 1947: 221 och beträffande 14 §

1 mom. SFS 1947:527.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kangl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

tilläggspension med 600 kronor

om året till gift pensionsberättigad

och 800 kronor om året till

ogift pensionsberättigad.

8 §.

Till pensionsberättigads hustru,

som själv ej åtnjuter folkpension,

utgår hustrutillägg, därest

hustrun fyllt sextio år och makarna

varit gifta minst fem år. Bortsett

från indextillägg utgöres hustrutilllägget

av tilläggspension och bostadstillägg,

uppgående till samma

belopp som hustrun skulle hava erhållit

i form av sådana förmåner,

därest hon varit berättigad till invalidpension.

Hustrutillägg utgår endast

om det överstiger belopp, varmed

mannens folkpension skall

minskas, då hustrutillägg beviljas.

När särskilda skäl därtill föranleda

må, om mannen åtnjuter ålderspension,

hustrutillägg utgå, oaktat

hustrun ej fyllt sextio år.

*§•

4 mom. Folkpension i form av allmän

ålderspension, tilläggspension

eller änkepension förhöjes genom

indextillägg under de förutsättningar

och enligt de grunder,

som angivas i It a §.

11 a §.

1 mom. Enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen,

verkställer socialstyrelsen beräkning

av förhållandet mellan de allmänna

levnadskostnaderna under

varje kvartals sista månad och lev
-

(Föreslagen lydelse:)

tilläggspension med 600 kronor

om året till gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter folkpension

eller vars hustru uppbär hustrutilllågg,

samt 800 kronor till annan

pensionsberättigad.

5 §.

Till pensionsberättigads hustru,

som själv ej åtnjuter folkpension,

utgår hustrutillägg, därest

hustrun fyllt sextio år och makarna

varit gifta minst fem år. När särskilda

skäl därtill föranleda, må

hustrutillägg utgå, oaktat hustrun

ej fyllt sextio år. Hustrutillägg utgör,

där ej annat följer av vad nedan

sägs, 600 kronor om året. Hustrutillägg

utgår endast om det överstiger

belopp, varmed mannens folkpension

skall minskas, då hustrutilllägg

beviljas.

6 §.

1 mom. Allmän ålderspension, tillläggspension,

änkepension och hustrutillägg

förhöjas genom indextillägg

under de förutsättningar

och enligt de grunder, som angivas

i denna paragraf.

2 mom. Enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen,

verkställer socialstyrelsen beräkning

av förhållandet mellan de allmänna

levnadskostnaderna under

varje kvartals sista månad och lev
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

nadskostnaderna i juni 1946. På

grundval härav fastställer Konungen

senast den 22 i nästpåföljande kvartals

första månad det procenttal

(pensionspristalet), som utmärker

angivna förhållande. Sålunda fastställt

pensionspristal skall gälla från

och med månaden närmast efter

den, varunder det fastställts, till och

med den månad, då nytt pensionspristal

fastställes.

2 mom. För varje hel mångfald

av fem, varmed pensionspristalet

överstiger 100, utgör indextillägget

för år räknat

30 kronor för änkepensionsberättigad

och för hustru, som uppbär

hustrutillägg,

40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet, efter att

hava stigit med hel mångfald av

fem, åter nedgår, skall indextillägget

utgå efter oförändrade grunder, så

länge pensionspristalet överstiger

närmast lägre hela mångfald av fem.

5 §■

Å vissa orter förhöjes folkpension

med bostadstillägg på sätt nedan

sägs. För detta ändamål indelas

riket i fem bostadskostnadsgrupper

på sådant sätt att grupp med högre

nummer omfattar orter med större

bostadskostnader, däri inberäknade

kostnaderna för bränsle, än grupp

med lägre nummer. Indelningen

(Föreslagen lydelse:)

nadskostnaderna i juni 1946. På

grundval härav fastställer Konungen

senast den 22 i nästpåföljande kvartals

första månad det procenttal

(pensionspristalet), som utmärker

angivna förhållande. Sålunda fastställt

pensionspristal skall gälla från

och med månaden närmast efter

den, varunder det fastställts, till och

med den månad, då nytt pensionspristal

fastställes.

3 mom. För varje hel mångfald

av fem, varmed pensionspristalet

överstiger 100, utgör indextillägget

för år räknat

30 kronor för änkepensionsberättigad

och för hustru, som uppbär

hustrutillägg,

40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet, efter att

hava stigit med hel mångfald av

fem, åter nedgår, skall indextillägget

utgå efter oförändrade grunder, så

länge pensionspristalet överstiger

närmast lägre hela mångfald av fem.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

verkställes av socialstyrelsen enligt

de närmare föreskrifter Konungen

meddelar.

Bostadstillägg utgår, där ej annat

följer av vad nedan stadgas, med

följande belopp för år räknat, nämligen
a)

till gift pensionsberättigad och

till änkepensionsberättigad med 100

kronor i bostadskostnadsgrupp II,

200 kronor i grupp 111, 300 kronor

i grupp IV och 400 kronor i grupp

V, samt

b) till annan pensionsberättigad

med 150 kronor i bostadskostnadsgrupp

II, 300 kronor i grupp III, 450

kronor i grupp IV och 600 kronor i

grupp V.

Pensionsberättigad anses tillhöra

den bostadskostnadsgrupp, inom vilken

han är mantalsskriven; dock att

för tillhörighet till någon av grupperna

II—V fordras att den pensionsberättigade

även de tre närmast

föregående åren varit mantalsskriven

å ort i den gruppen eller i grupp

med högre nummer, såvida icke på

grund av omständigheterna prövas

skäligt i särskilt fall medgiva undantag

härifrån. Vistas pensionsberättigad

stadigvarande å ort tillhörande

bostadskostnadsgrupp med lägre

nummer än den, inom vilken han är

mantalsskriven, må förordnas att

pensionen skall beräknas efter bestämmelserna

för den lägre bostadskostnadsgruppen.

6 §. 7 §.

Där kommun så beslutat, skall till Där kommun så beslutat, skall

pensionsberättigad som år mantals- kommunalt bostadstillägg

skriven inom kommunen utgå sär- utgå till pensionsberättigad som är

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

skilt bostadstillägg i enlighet

med grunder som kommunen

har att bestämma. Sådant tillägg

skall anses såsom folkpension.

7 §■

Tilläggspension, änkepension och

bostadstillägg minskas med fem

tiondelar av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga

för gift pensionsberättigad 300

kronor och för annan pensionsberättigad

400 kronor. Minskning skall,

där rätt till såväl tilläggs- eller änkepension

som bostadstillägg föreligger,

med bortseende från indextilllägg

ske proportionellt å tilläggseller

änkepensionen och bostadstilllägget.

Indextillägg minskas först

sedan tilläggs- eller änkepensionen

i övrigt bortfallit.

(Föreslagen lydelse:)

mantalsskriven inom kommunen

eller till där mantalsskriven hustru

som uppbär hustrutillågg. Sådant

tillägg skall anses såsom folkpension.

Kommunalt bostadstillägg utgår

enligt de grunder kommunen bestämmer.

Avvikelse från vad nedan

i 8 och 13 §§ stadgas må dock icke

äga rum och ej heller må för rätt till

kommunalt bostadstillägg fordras

viss tids bosättning inom kommunen

eller uppställas annat därmed

jämförligt villkor.

Om kommuns beslut rörande kommunalt

bostadstillägg skall pensionsstgrelsen

ofördröjligen underrättas.

8 §■

Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg

minskas med en tredjedel av

den pensionsberättigades årsinkomst

i vad den må överstiga för gift pensionsberättigad

750 kronor och för

annan pensionsberättigad 1 000 kronor

samt med ytterligare en tredjedel

i vad årsinkomsten må överstiga

1 050 kronor för gift pensionsberättigad

och 1 400 kronor för annan

pensionsberättigad.

Minskning skall, där rätt till såväl

tilläggs- eller änkepension eller

hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg

föreligger, med bortseende

från indextillägg ske proportionellt

å tilläggs- eller änkepensionen

eller hustrutillägget och bostadstilllägget.

Indextillägg minskas först

sedan tilläggs- eller änkepensionen

eller hustrutillägget i övrigt bortfallit.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

9 §■

För gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, skola,

om ej heller hustrutillägg utgår, tilllåggspension

och bostadstillägg höjas,

tilläggspensionen med en tredjedel,

därvid bortses från indextillägg,

samt bostadstillägget med hälften,

dock först sedan minskning skett

enligt 7 §.

10 §.

Har gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, före

sextio års ålder blivit helt oförmögen

till arbete, må, där särskilda skäl

därtill föranleda, utan hinder av vad

i 7 § är stadgat tilläggspension och

bostadstillägg tillerkännas honom

med, bortsett från indextillägg, tillsammans

högst 400 kronor om året.

Sådan förmån må utgå även om

folkpension sedermera tillerkännes

den pensionsberättigades make, dock

endast i den mån makarnas sammanlagda

pensionsförmåner icke

därigenom komma att överstiga beloppet

av den tidigare utgående folkpensionen.

Vad nu sagts skall ej gälla den

som uppbär blind tillägg enligt 11 §.

(Föreslagen lydelse:)

9 §■

Har gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, före

sextio års ålder blivit helt oförmögen

till arbete, må, där särskilda skäl

därtill föranleda, utan hinder av vad

i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas

honom med, bortsett från

indextillägg, högst 400 kronor om

året. Sådan förmån må utgå även

om folkpension sedermera tillerkännes

den pensionsberättigades make,

dock endast i den mån makarnas

sammanlagda pensionsförmåner icke

därigenom komma att överstiga beloppet

av den tidigare utgående folkpensionen.

Vad nu sagts skall ej gälla den

som uppbär blindtillägg enligt 10 §.

H §■ 10 §.

Pensionsberättigad som lider av sådan blindhet som i 3 § 2 mom. sagts

och som blivit blind före fyllda sextio år skall utöver honom eljest tillkommande

folkpension erhalla blindtillägg med 700 kronor om året.

Blindtillägg må ej utgå till den som enligt gällande bestämmelser om

blindundervisning är skolplikt^.

12 §■ 11 §.

Uppgår folkpension ej till helt antal kronor, skall den avrundas till närmaste

hela krontal. Änkepension, som efter avrundning som nu sagts

understiger 60 kronor, skall ej utgå.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

13 §. 12 §.

Vid tillämpningen av denna lag må, där särskilda skäl föreligga, gift

pensionsberättigad anses såsom ogift så ock ogift pensionsberättigad, vilken

sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden,

anses såsom gift med denne.

U §. 13 §.

1 mom. Med årsinkomst avses i denna lag all den inkomst, för år räknad,

som någon skäligen kan antagas komma att under den närmaste tiden åtnjuta.

Såsom inkomst räknas icke annan folkpensionsförmån än blindtilllägg

och ej heller allmänt barnbidrag eller understöd som någon på grund

av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva.

2 mom. Där inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, skall

uppskattningen verkställas efter regler, som fastställas av Konungen.

Vid uppskattningen av förmögenhets avkastning skall denna höjas med

10 procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för gift pensionsberättigad

7 500 kronor och för annan pensionsberättigad 10 000

kronor.

3 mom. I fråga om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas

utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet

beräknas utgöra hälften av makarnas sammanlagda förmögenhet.

4 mom. Årsinkomst avrundas för envar pensionsberättigad till närmaste

hela tiotal kronor.

15 §. U §.

1 mom. Befinnes arbetsförmågan hos den som åtnjuter invalidpension

eller sjukbidrag icke längre vara så nedsatt som i 3 § 2 eller 3 mom. sagts,

skall hans folkpension indragas.

Åtnjuter pensionsberättigad med bidrag av allmänna medel sjukvård eller

yrkesutbildning för förebyggande eller hävande, helt eller delvis, av höggradig

nedsättning av arbetsförmågan, må med hänsyn till föreliggande

omständigheter förordnas, att folkpension under tiden icke skall utgå eller

skall utgå med nedsatt belopp. Har han nära anhörig, vilken för sitt uppehälle

är beroende av pensionen, må denne medgivas rätt att under samma

tid uppbära pensionen eller del därav.

2 inom. Har för någon som åtnju- 2 mom. Har för någon som åtnjuter

tilläggspension, änkepension el- ter tilläggspension, änkepension eller

ler bostadstillägg årsinkomsten ökats

till sådant belopp att rätt till sådan

förmån ej längre tillkommer honom,

indrages förmånen. Sker eljest mera

avsevärd ändring i den inkomst, ef
-

hustrutillägg årsinkomsten ökats till

sådant belopp att rätt till sådan förmån

ej längre tillkommer honom,

indrages förmånen. Sker eljest mera

avsevärd ändring i den inkomst, ef
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

ter vilken förmånen blivit bestämd,

må pensionen i enlighet därmed

ökas eller minskas.

Mantalsskrives någon som åtnjuter

bostadstillägg å ort i annan bostadskostnadsgrupp

eller överföres

den ort där han är mantalsskriven

till annan sådan grupp, skall bostadstillägget

jämkas eller bortfalla

enligt reglerna för den senare gruppen,

såvida icke på grund av omständigheterna

prövas skäligt i särskilt

fall medgiva undantag härifrån.

Efter mantalsskrivning å ort i bostadskostnadsgrupp

med högre nummer

må dock höjning av pensionen

ske endast efter ansökning och med

tillämpning av vad i 5 § sista stycket

stadgats.

Befinnes någon som åtnjuter folkpension

icke längre vara svensk

medborgare eller mantalsskriven i

riket, skall pensionen indragas, såvida

icke detta med hänsyn till omständigheterna

prövas oskäligt.

(15 §.)

3 mom. Den som åtnjuter tilläggspension,

änkepension, bostadstillägg

eller särskilt bostadstillägg är pliktig

att, om hans eller hans makes

ekonomiska förhållanden väsentligt

förbättrats, utan oskäligt dröjsmål

meddela detta till pensionsstyrelsen

eller pensionsnämndens ordförande

i det pensionsdistrikt, där han senast

blivit mantalsskriven. Enahanda

skyldighet åligger honom, om

han mantalsskrives å annan ort än

(Föreslagen lydelse:)

ter vilken förmånen blivit bestämd,

må pensionen i enlighet därmed

ökas eller minskas.

Vad sålunda stadgats skall äga

motsvarande tillämpning, där för

någon som åtnjuter kommunalt bostadstillägg

förhållandena så ändrats

att rätten till tillägget därav påverkas.

Befinnes någon som åtnjuter folkpension

icke längre vara svensk

medborgare eller mantalsskriven i

riket, skall pensionen indragas, såvida

icke detta med hänsyn till omständigheterna

prövas oskäligt. För

den som ej längre år mantalsskriven

i riket skall dock kommunalt bostadstillägg

alltid indragas.

15 §.

Den som åtnjuter tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg eller

kommunalt bostadstillägg är

pliktig att, om hans eller hans makes

ekonomiska förhållanden väsentligt

förbättrats, utan oskäligt

dröjsmål meddela detta till pensionsstyrelsen

eller pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt,

där han senast blivit mantalsskriven.

Enahanda skyldighet åligger

honom, om han åtnjuter kommunalt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

tillförne och denna ort räknas till

lägre bostadskostnadsgrupp än hans

förra mantalsskrivningsort, så ock

om han ingår äktenskap eller om

hans äktenskap upplöses genom makens

död eller annorledes. Åtnjuter

någon invalidpension eller sjukbidrag,

vare han pliktig att, om hans

arbetsförmåga väsentligt förbättrats,

göra anmälan som nu sagts.

I detta mom. stadgad anmälningsskyldighet

åvilar beträffande omyndig

pensionsberättigad förmyndaren.

Uppbäres pensionen av myndighet

eller av annan person än den pensionsberättigade

eller dennes förmyndare,

är jämväl sådan myndighet

eller person anmälningsskyldig.

16 §.

För pensionsberättigad som beträffande

sin eller sin makes inkomst

eller egendom eller ekonomiska

förhållanden i övrigt åberopat

oriktig uppgift av beskaffenhet att

kunna påverka rätten till pension,

ehuru skäligen kunnat fordras av

honom att uppgiften varit riktig,

skall ansökning om tilläggspension,

änkepension, bostadstillägg eller

särskilt bostadstillägg avslås och redan

beviljad sådan förmån indragas;

dock att, där ej annat finnes

påkallat, viss tid skall bestämmas

under vilken rätten därtill skall vara

förverkad. I samband med sådant

beslut skall ock bestämmas huruvida

rätten att erhålla förmånen efter

den angivna tidens utgång skall

vara beroende av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl

därtill prövas föreligga, gälla jäm
-

(Föreslagen lydelse:)

bostadstillägg och mantalsskrives å

annan ort än tillförne, så ock om

han ingår äktenskap eller om hans

äktenskap upplöses genom makens

död eller annorledes. Åtnjuter någon

invalidpension eller sjukbidrag,

vare han pliktig att, om hans arbetsförmåga

väsentligt förbättrats, göra

anmälan som nu sagts.

I första stycket stadgad anmälningsskyldighet

åvilar beträffande

omyndig pensionsberättigad förmyndaren.

Uppbäres pensionen av myndighet

eller av annan person än den

pensionsberättigade eller dennes förmyndare,

är jämväl sådan myndighet

eller person anmälningsskyldig.

16 §.

För pensionsberättigad som beträffande

sin eller sin makes inkomst

eller egendom eller ekonomiska

förhållanden i övrigt åberopat

oriktig uppgift av beskaffenhet

att kunna påverka rätten till pension,

ehuru skäligen kunnat fordras

av honom att uppgiften varit riktig,

skall ansökning om tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg eller

kommunalt bostadstillägg avslås

och redan beviljad sådan förmån indragas;

dock att, där ej annat finnes

påkallat, viss tid skall bestämmas

under vilken rätten därtill skall

vara förverkad. I samband med sådant

beslut skall ock bestämmas

huruvida rätten att erhålla förmånen

efter den angivna tidens utgång

skall vara beroende av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl

därtill prövas föreligga, gälla jäm
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

väl för pensionsberättigad, som utan

vederlag eller mot uppenbarligen

otillräckligt vederlag avhänt sig inkomst

eller egendom i sådan myckenhet

att avhändelsen avsevärt inverkar

vid beräkning av tilläggspension,

änkepension, bostadstillägg

eller särskilt bostadstillägg, ehuru

han bort förutse att avhändelsen

skulle föranleda behov av sådan

pensionsförmån eller av högre sådan.

I fall som nu sagts må ock, i

stället för eller jämte påföljd, som

i första stycket sägs, vid fastställandet

av den pensionsberättigades årsinkomst

så anses som om han fortfarande,

helt eller delvis, vore i besittning

av inkomst eller egendom

som han avhänt sig.

Har någon försummat den honom

enligt 15 § 3 mom. åvilande skyldigheten

att meddela upplysning om förändrade

förhållanden, må, där försummelsen

inverkat på rätten till

eller beloppet av folkpensionen och

icke kan anses ursäktlig, ansökning

om tilläggspension, änkepension, bostadstillägg

eller särskilt bostadstillägg

avslås och redan beviljad sådan

förmån indragas så som i första

stycket stadgats.

Vägrar någon —--------

18 §.

1 mom. Det pensionsbelopp, som

efter bifall till ansökning om folkpension

eller jämkning av sådan

pension eller efter upphävande av

förordnande om indragning eller

minskning varom förmäles i 38 §

tredje stycket först förfaller till betalning,

skall, där den pensionsbe
-

(Föreslagen lydelse:)

väl för pensionsberättigad, som utan

vederlag eller mot uppenbarligen

otillräckligt vederlag avhänt sig inkomst

eller egendom i sådan myckenhet

att avhändelsen avsevärt inverkar

vid beräkning av tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg eller

kommunalt bostadstillägg, ehuru

han bort förutse att avhändelsen

skulle föranleda behov av sådan

pensionsförmån eller av högre sådan.

I fall som nu sagts må ock, i

stället för eller jämte påföljd, som

i första stycket sägs, vid fastställandet

av den pensionsberättigades årsinkomst

så anses som om han fortfarande,

helt eller delvis, vore i besittning

av inkomst eller egendom

som han avhänt sig.

Har någon försummat den honom

enligt 15 § åvilande skyldigheten att

meddela upplysning om förändrade

förhållanden, må, där försummelsen

inverkat på rätten till eller beloppet

av folkpensionen och icke kan anses

ursäktlig, ansökning om tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg

eller kommunalt bostadstillägg avslås

och redan beviljad sådan förmån

indragas så som i första stycket

stadgats.

— denna påföljd.

18 §.

1 mom. Det pensionsbelopp, som

efter bifall till ansökning om folkpension

eller jämkning av sådan

pension eller efter upphävande av

förordnande om indragning eller

minskning varom förmäles i 38 §

2 mom. första stycket först förfaller

till betalning, skall, där den pen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

rättigade under den tid å vilken pensionsbeloppet

belöper i väsentlig

mån erhållit sin försörjning av allmänna

medel, till den del pensionsbeloppet

motsvarar vad den myndighet

som tillhandahållit försörjningen

visar sig hava för nämnda

tid utgivit för den pensionsberättigades

samt hans makes och minderåriga

barns försörjning uppbäras av

myndigheten. Föranleda eljest särskilda

skäl till att pensionsbelopp

som nu sagts bör helt eller till viss

del uppbäras av annan än den pensionsberättigade,

äger pensionsstyrelsen

förordna därom.

33 §.

Ansökning om — — -—- ------

Ansökningen, som avfattas enligt

fastställt formulär, skall innehålla

nödiga upplysningar för utredande

av sökandens pensionsrätt ävensom

en av sökanden och, om han är gift,

jämväl hans make på heder och

samvete avgiven förklaring, att de

lämnade upplysningarna äro med

sanningen överensstämmande. För

omyndig sökande skall förklaringen

avgivas av förmyndaren. Är sökande,

som är myndig, ur stånd att

själv avgiva sådan förklaring, skall

riktigheten av upplysningarna intygas

av två trovärdiga, med sökandens

förhållanden förtrogna personer.

Vad sist sagts skall äga motsvarande

tillämpning å make till

sökanden.

Vid ansökningen------ —

Vad angående ansökning om pension

stadgats gäller även angående

(Föreslagen lydelse:)

sionsberättigade under den tid å vilken

pensionsbeloppet belöper i väsentlig

mån erhållit sin försörjning

av allmänna medel, till den del pensionsbeloppet

motsvarar vad den

myndighet som tillhandahållit försörjningen

visar sig hava för nämnda

tid utgivit för den pensionsberättigades

samt hans makes och minderåriga

barns försörjning uppbäras

av myndigheten. Föranleda eljest

särskilda skäl till att pensionsbelopp

som nu sagts bör helt eller till viss

del uppbäras av annan än den pensionsberättigade,

äger pensionsstyrelsen

förordna därom.

33 §.

— blivit mantalsskriven.

Ansökningen, som avfattas enligt

fastställt formulär, skall innehålla

nödiga upplysningar för utredande

av sökandens pensionsrätt ävensom

en av sökanden och, om han är gift

samt ansökningen ej avser enbart

allmän ålderspension eller grnndpension,

jämväl hans make på heder

och samvete avgiven förklaring, att

de lämnade upplysningarna äro med

sanningen överensstämmande. För

omyndig sökande skall förklaringen

avgivas av förmyndaren. Är sökande,

som är myndig, ur stånd att själv

avgiva sådan förklaring, skall riktigheten

av upplysningarna intygas

av två trovärdiga, med sökandens

förhållanden förtrogna personer.

Vad sist sagts skall äga motsvarande

tillämpning å make till sökanden.

— — pensionsstyrelsen meddelar.

Vad angående ansökning om pension

stadgats gäller även angående

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

ansökning om ökning av pension,

dock erfordras därvid läkarundersökning

som i tredje stycket sägs

allenast, där sådant av pensionsstyrelsen

eller pensionsnämnden påfordras.

34 §.

Avser pensionsansökning allenast

allmän ålderspension och föreligga

ej skäl för tillämpning av 13 §, skall

pensionsnämndens ordförande ofördröj

ligen insända ansökningen med

tillhörande handlingar till pensionsstyrelsen.

Föreligga skäl som nyss

sagts skall pensionsnämnden besluta

i ärendet.

Söker någon —-------

Avser pensionsansökning särskilt

bostadstillägg, skall pensionsnämnden

även, under iakttagande av de

grunder för utgivande av sådant tilllägg

som fastställts av kommunen,

besluta med vilket belopp och för

vilken tid dylikt tillägg skall utgå.

(Föreslagen lydelse:)

ansökning om ökning av pension

eller om kommunalt bostadstillägg

å ny mantalsskrivningsort, dock erfordras

därvid läkarundersökning

som i tredje stycket sägs allenast,

där sådant av pensionsstyrelsen eller

pensionsnämnden påfordras.

34 §.

Avser pensionsansökning allenast

allmän ålderspension och föreligga

ej skäl för tillämpning av 12 §, skall

pensionsnämndens ordförande ofördröj

ligen insända ansökningen med

tillhörande handlingar till pensionsstyrelsen.

Föreligga skäl som nyss

sagts skall pensionsnämnden besluta

i ärendet.

- ny ansökning.

Avser pensionsansökning kommunalt

bostadstillägg, skall pensionsnämnden

även angiva sättet för beräkningen

av tilläggets storlek.

I fall----—----till pensionsstyrelsen.

Vad angående handläggning av

ansökning om pension ovan stadgats

gäller även angående handläggning

av ansökning om ökning av

pension. Minskning eller indragning

av pension av orsak, som angivits

i 5 § sista stycket, 15 § 1 mom.

första stycket och 2 mom. första och

tredje styckena samt 16 §, beslutas

av pensionsnämnden i det pensionsdistrikt,

där pensionstagaren senast

blivit mantalsskriven. Innan pensionsnämnd

fattar beslut i ärende

rörande minskning eller indragning

av pension, skall nämnden, om så

ske kan, lämna pensionstagaren

Vad angående handläggning av

ansökning om pension ovan stadgats

gäller även angående handläggning

av ansökning om ökning av

pension eller om kommunalt bostadstillägg

å ny mantalsskrivningsort.

Minskning eller indragning av

pension av orsak, som angivits i

14 § 1 mom. första stycket och 2

mom. samt 16 §, beslutas av pensionsnämnden

i det pensionsdistrikt,

där pensionstagaren senast blivit

mantalsskriven. Innan pensionsnämnd

fattar beslut i ärende rörande

minskning eller indragning

av pension, skall nämnden, om så

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

eller, om han är omyndig, hans för- ske kan, lämna pensionstagaren elmyndare

tillfälle att yttra sig. ler, om han är omyndig, hans för
myndare

tillfälle att yttra sig.

36 §. 36 §.

Finner pensionsstyrelsen —--------pensionens utbetalande.

Pensionsnämnds beslut----—----må utgå.

Om pensionsstyrelsen--— -------därom utfärdar.

Där i--------förnyad prövning.

Skall i anledning av inträffad förändring

med avseende å pensionsberättigads

ålder, civilstånd eller

tillhörighet till bostadskostnadsgrupp

eller som en följd av att

hustrutillägg beviljas folkpension

beräknas på annat sätt än före förändringen,

må pensionsstyrelsen,

där ej annat följer av 15 § 2 mom.

andra stycket, utan ansökning eller

föregående prövning av pensionsnämnd

verkställa erforderlig jämkning

av pensionen. Pensionsstyrelsen

må ock, där med avseende å

pensionsberättigad eller hans make

fall föreligger som i 17 § eller 18 §

2 mom. sägs, utan föregående prövning

av pensionsnämnd förordna

om tillämpning av 13 § samt verkställa

därav föranledd jämkning av

pensionen.

Där pensionsstyrelsen----

Vad angående-------

38 §.

1 mom. Folkpension utgår, i

den mån ej beträffande särskilt bostadstillägg

annat följer av beslut

som meddelats jämligt 34 § tredje

stycket, från och med den månad,

varunder rätt till pension inträtt,

vilket, där ej rätten visas hava tidigare

varit för handen, anses hava

skett vid den tid, då pensionen sök
-

Skall i anledning av inträffad förändring

med avseende å pensionsberättigads

ålder eller civilstånd eller

som en följd av att hustrutillägg beviljas

folkpension beräknas på annat

sätt än före förändringen eller skall

på grund av pensionsberättigads

mantalsskrivning i annan kommun

kommunalt bostadstillägg bortfalla,

må pensionsstyrelsen utan ansökning

eller föregående prövning av

pensionsnämnd verkställa erforderlig

jämkning av pensionen. Pensions,

styrelsen må ock, där med avseende

å pensionsberättigad eller hans make

fall föreligger som i 17 § eller 18 § 2

mom. sägs, utan föregående prövning

av pensionsnämnd förordna om

tillämpning av 12 § samt verkställa

därav föranledd jämkning av pensionen.

----styrelsen bestämmer.

— meddelat beslut.

38 §.

1 mom. Folkpension utgår från

och med den månad, varunder rätt

till pension inträtt, vilket, där ej

rätten visas hava tidigare varit för

handen, anses hava skett vid den

tid, då pensionen söktes, till och

med den månad, varunder pensionstagaren

avlidit eller pensionen eljest

skall upphöra att utgå. Pension ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

tes, till och med den månad, varun- går dock ej för längre tid tillbaka

der pensionstagaren avlidit eller pensionen

eljest skall upphöra att utgå.

Pension utgår dock ej för längre tid

tillbaka än tre månader före den

månad, under vilken pensionen söktes,

ändå att rätten visas hava tidigare

förvärvats.

Lag samma-----—--

Folkpension utbetalas-----

39 §.

Har någon genom oriktiga uppgifter

eller genom underlåtenhet att

fullgöra honom jämlikt 15 § 3 mom.

åvilande anmälningsskyldighet eller

annorledes förorsakat att folkpension

till honom eller hans make

obehörigen utgått eller utgått med

för högt belopp, eller har någon eljest

obehörigen eller med för högt

belopp uppburit folkpension och har

han skäligen bort inse detta, skall

återbetalning ske av vad för mycket

utbetalats, där ej pensionsstyrelsen

i särskilt fall finner anledning att

helt eller delvis eftergiva sådan

återbetalningsskyldighet.

än tre månader före den månad, under

vilken pensionen söktes, ändå

att rätten visas hava tidigare förvärvats.

av pension.

----utbetalas kvartalsvis.

39 §.

Har någon genom oriktiga uppgifter

eller genom underlåtenhet att

fullgöra honom jämlikt 15 § åvilande

anmälningsskyldighet eller annorledes

förorsakat att folkpension

till honom eller hans make obehörigen

utgått eller utgått med för högt

belopp, eller har någon eljest obehörigen

eller med för högt belopp uppburit

folkpension och har han skäligen

bort inse detta, skall återbetalning

ske av vad för mycket utbetalats,

där ej pensionsstyrelsen i särskilt

fall finner anledning att helt

eller delvis eftergiva sådan återbetalningsskyldighet.

Denna lag tråder i kraft den 1 januari

1954; dock skall 33 § andra

stycket i dess nya lydelse lända till

efterrättelse från och med den 1 juli

1952.

Under tiden den 1 juli 1952—den

31 december 1953 skall pension, som

utgår på grund av egen eller anhörigs

arbetsanställning och som ej

utgives i anledning av olycksfall i

arbete eller däri ådragen yrkessjukdom,

vid tillämpningen av 7 och

14 §§ i dessa lagrums äldre lydelse

icke räknas som inkomst till den del

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

den understiger 450 kronor om året

för gift pensionsberättigad och 600

kronor om året för annan pensionsberättigad.

I fråga om äkta makar

skall pensionen för envar av dem beräknas

till hälften av deras sammanlagda

pension.

Den som vid utgången av år 1953

åtnjuter bostadstillägg enligt 5 § i

dess nuvarande lydelse äger för tiden

därefter erhålla folkpension med

minst det belopp, varmed pensionen

skulle hava utgått, därest hittillsvarande

bestämmelser rörande dylikt

tillägg alltjämt varit gällande. Det

belopp, varmed folkpensionen i sådant

fall överstiger vad eljest skulle

hava utgått, skall anses såsom kommunalt

bostadstillägg.

Det åligger pensionstagare att i

den ordning pensionsstyrelsen bestämmer

lämna erforderliga uppgifter

för omräkning av folkpension

enligt bestämmelserna i denna lag.

Angående sådana uppgifter samt påföljd

av oriktiga upplysningar däri

skall i tillämpliga delar gälla vad om

ansökning om folkpension stadgas.

Underlåter pensionsberättigad att

lämna uppgifter som nu sagts, må

tilläggspension, änkepension, hustrutillägg

och kommunalt bostadstilllägg

tills vidare innehållas.

De ytterligare föreskrifter, som

må vara erforderliga i samband med

införandet av denna lag, meddelas

av Konungen eller efter Konungens

bemyndigande av pensionsstyrelsen;

och må i dessa föreskrifter förordnas

att ökning av pension med anledning

av bestämmelserna i denna

lag må kunna ske utan ansökning.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 215.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag

till kostnaderna för folkpensioneringen.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

1 §•

Kommun skall för varje kalenderår

bidraga till kostnaderna för pensioner

enligt lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre

tjugondeis procent för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i

kommunen, av kostnaden för tillläggspensioner,

änkepensioner och

bostadstillägg, som under året utbetalats

till inom kommunen mantalsskrivna

pensionsberättigade, dock

högst hälften av nämnda kostnad,

dels ock hela kostnaden för

särskilda bostadstillägg, som under

året utgått i enlighet med av kommunen

fastställda grunder.

Därest tilläggspensioner och änkepensioner

förhöjts genom indextilllägg,

skall vad i första stycket stad
1

Senaste lydelse av 1 § se SFS 1951:159.

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

Kommun skall för varje kalenderår

bidraga till kostnaderna för pensioner

enligt lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre

tjugondeis procent för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i kommunen,

av kostnaden för tilläggspensioner,

änkepensioner och hustrutillägg,

som under året utbetalats

för inom kommunen mantalsskrivna

pensionsberättigade, dock högst tre

femtedelar av nämnda kostnad,

dels ock viss andel, motsvarande

en femtedels procent för varje

fullt tiotal skatteören per invånare

i kommunen, av kostnaden för kommunala

bostadstillägg, som under

året utbetalats för pensionsberättigade,

mantalsskrivna inom kommunen,

dock högst tre femtedelar och

lägst en fjärdedel av sagda kostnad.

Därest tilläggspensioner, änkepensioner

och hustrutillägg förhöjts genom

indextillägg, skall vad i första

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

gats om kommuns skyldighet att bidraga

till kostnaderna för dylika

pensioner avse även indextillägg

därå.

3 §•

Varje kommuns bidrag uträknas

av pensionsstyrelsen. Därvid skall

en tolftedel av pensionsberättigad

årligen tillkommande tilläggspension,

änkepension, bostadstillägg och

särskilt bostadstillägg anses belöpa

på varje månad. Angående tid och

sätt för gäldande av kommunbidrag

förordnar Konungen.

(Föreslagen lydelse:)

stycket stadgats om kommuns skyldighet

att bidraga till kostnaderna

för dylika pensioner avse även indextillägg

därå.

3 §.

Varje kommuns bidrag uträknas

av pensionsstyrelsen. Därvid skall

en tolftedel av pensionsberättigad

årligen tillkommande tilläggspension,

änkepension och hustrutillägg,

i förekommande fall jämte indextilllågg,

ävensom kommunalt bostadstillägg

anses belöpa på varje månad.

Angående tid och sätt för gäldande

av kommunbidrag förordnar Konungen.

Denna lag tråder i kraft den 1 januari

1954. I fråga om kostnader,

som avse förmåner för tid före

nämnda dag, skola äldre bestämmelser

gälla.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och

änklingar med barn.

Härigenom förordnas, att lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och

änklingar med barn1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Har änka---------nedan stadgas.

Rätt till-----—--till bidrag.

Bidraget utgår med belopp motsvarande

änkepension och bostadstillägg

enligt lagen om folkpensionering.

Har änkepension förhöjts genom

indextillägg, skall motsvarande

ökning ske av bidrag enligt denna

lag. Kommun äger besluta att till

bidragsberättigad som är mantalsskriven

inom kommunen därjämte

skall utgå särskilt bostadstillägg i

enlighet med grunder som kommunen

har att bestämma. Beträffande

bidraget skall i övrigt i tillämpliga

delar gälla vad i lagen om folkpensionering

stadgas om änkepension,

bostadstillägg och särskilt bostadstillägg.

Vid tillämpning av 74 §

1 mom. skall såsom inkomst ej räknas

bidrag enligt denna lag.

Vårdnadshavare, som —---

Vid tillämpningen------

Bidraget utgår med belopp motsvarande

änkepension enligt lagen

om folkpensionering. Har änkepension

förhöjts genom indextillägg,

skall motsvarande ökning ske av bidrag

enligt denna lag. Kommun äger

besluta att till bidragsberättigad

som är mantalsskriven inom kommunen

därjämte skall utgå kommunalt

bostadstillägg. Beträffande bidrag

och bostadstillägg som avses i

denna lag skall i övrigt i tillämpliga

delar gälla vad i lagen om folkpensionering

och lagen om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

stadgas om änkepension

jämte indextillägg samt kommunalt

bostadstillägg. Vid tillämpning

av 73 § 1 mom. lagen om folkpensionering

skall såsom inkomst ej

räknas bidrag enligt denna lag.

---— med vårdnadshavaren.

--mellan makarna.

1 Senaste lydelse se SFS 1951:158.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1954; och skall härvid vad

som är stadgat i andra och tredje

stgckena i övergångsbestämmelserna

till lagen denna dag (nr ) angående

ändring i lagen om folkpensionering

äga motsvarande tillämpning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn.

Härigenom förordnas, att 6 § 3 och 4 mom., 8 och 10 §§ samt 16 § 1 mom.

lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

m. fl. barn skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse:)

6 §•

3 mom. I fall som avses i 1 mom.

första stycket 1 samt 3—5 minskas

bax-nbidraget med 25 procent av moderns

årsinkomst i vad den överstiger

2 tOO kronor. Är modern gift

och sammanlever hon med sin man,

minskas barnbidraget med 25 procent

av makarnas sammanlagda årsinkomst

i vad den överstiger 3 000

kronor. Åtnjuter modern änkepension

eller hustrutillägg enligt lagen

om folkpensionering eller uppbär

någon av makarna tilläggspension

enligt samma lag, skall dock minskning

som förut sagts ske med blott

10 procent av årsinkomsten.

Motsvarande minskning ------ -—- —- — sammanlagda inkomst.

Finnas, då----—---- varje barn.

Är den — — —---— — sådant bidrag.

(Gällande lydelse:)

6 §•

3 mom. I fall som avses i 1 mom.

första stycket 1 samt 3—5 minskas

barnbidraget med 25 procent av moderns

årsinkomst i vad den överstiger

1 800 kronor och med ytterligare

50 procent av inkomsten i vad den

överstiger 3 200 kronor. Är modern

gift och sammanlever hon med sin

man, minskas barnbidraget med 25

procent av makarnas sammanlagda

årsinkomst i vad den överstiger

2 200 kronor och med ytterligare 50

procent av inkomsten i vad den överstiger

4 600 kronor.

4 mom. Har barn inkomst, som

ej härrör från dess eget arbete, skall

barnbidraget minskas med nämnda

inkomst, i vad den överstiger 100

kronor för år. Kan barnet antagas

komma att uppbära underhållsbidrag

från någon som enligt lag är

4 mom. Har barn inkomst, som

ej härrör från dess eget arbete, skall

barnbidraget minskas med nämnda

inkomst, i vad den överstiger 200

kronor för år. Kan barnet antagas

komma att uppbära underhållsbidrag

från någon som enligt lag är

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

skyldig utgiva sådant bidrag eller är

barnet berättigat till bidragsförskott

enligt bidragsförskottslagen, skall

dock underhållsbidraget eller bidragsförskottet

i sin helhet avdragas

å barnbidraget.

8§.

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.

eller 7 § fjärde stycket skall läggas

till grund för beräknandet av barnbidrag

uppskattas i enlighet med de

grunder som angivas i 74 § 1 och 2

mom. lagen om folkpensionering.

Såsom inkomst skall icke räknas bidrag,

vartill änka må vara berättigad

enligt lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn.

Årsinkomst avrundas — —- ----

10 §.

Har i fall då särskilt barnbidrag

utgått för barn, adoptivbarn eller

styvbarn till någon, som uppburit

invalidpension eller sjukbidrag enligt

lagen om folkpensionering, folkpensionen

indragits enligt 15 § 1

mom. första stycket nämnda lag eller

den för sjukbidrags åtnjutande

bestämda tiden gått till ända, må,

där särskilda skäl föreligga, barnbidrag

med efter hand nedsatt belopp

utgå under ytterligare högst ett år.

Ej må dock på grund av vad sålunda

stadgats barnbidrag utgå för längre

tid än till och med den månad varunder

barnet fyller sexton år.

16 §.

1 mom. Angående handläggning —

Bestämmelserna i 38 § första—

fjärde, sjunde och åttonde styckena

(Föreslagen lydelse:)

skyldig utgiva sådant bidrag eller är

barnet berättigat till bidragsförskott

enligt bidragsförskottslagen, skall

dock underhållsbidraget eller bidragsförskottet

i sin helhet avdragas

å barnbidraget.

8 §•

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.

eller 7 § fjärde stycket skall läggas

till grund för beräknandet av barnbidrag

uppskattas i enlighet med de

grunder som angivas i 13 § 1 och 2

mom. lagen om folkpensionering.

Såsom inkomst skall icke räknas

bidrag, vartill änka må vara berättigad

enligt lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn.

--- — — tiotal kronor.

10 §.

Har i fall då särskilt barnbidrag

utgått för barn, adoptivbarn eller

styvbarn till någon, som uppburit

invalidpension eller sjukbidrag enligt

lagen om folkpensionering, folkpensionen

indragits enligt 14 § 1

mom. första stycket nämnda lag eller

den för sjukbidrags åtnjutande

bestämda tiden gått till ända, må,

där särskilda skäl föreligga, barnbidrag

med efter hand nedsatt belopp

utgå under ytterligare högst ett år.

Ej må dock på grund av vad sålunda

stadgats barnbidrag utgå för

längre tid än till och med den månad

varunder barnet fyller sexton år.

16 §.

— —-------för barnet.

Bestämmelserna i 38 § 1 mom.

första och andra styckena, 2 mom.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

(Gällande lydelse:)

samt 39 och 41 §§ lagen om folkpensionering

skola äga motsvarande tilllämpning

beträffande barnbidrag.

(Föreslagen lydelse:)

första, andra och fjärde styckena

samt 3 mom. ävensom 39 och 41 §§

lagen om folkpensionering skola äga

motsvarande tillämpning beträffande

barnbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1954.

Pensionsstyrelsen har att, utan

särskild ansökan därom, omräkna

vid lagens ikraftträdande utgående

barnbidrag i enlighet med bestämmelserna

i denna lag.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

25

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars

1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändring av folkpensioneringslagens

regler rörande inkomstprövning m. m. samt anför.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 juni 1950 tillkallade

min företrädare i ämbetet åtta sakkunniga med uppdrag att verkställa en

översyn av folkpensioneringslagens regler om inkomstprövning m. m. De

sakkunniga1, vilka antagit benämningen 1950 års folkpensionsrevision, ha

den 15 november 1951 slutfört sitt uppdrag genom att avlämna ett betänkande

(SOU 1951:45) om avdragsregler och bostadstillägg m. m.

över detta betänkande ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

försäkringsinspektionen, statens pensionsanstalt, statens organisationsnämnd,

överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, änkepensioneringskommittén,

allmänna statsbidragsutredningen, Svenska socialvårdsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Handelns arbetsgivareorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Riksförbundet landsbygdens folk,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Socialförsäkringsbolagens förening,

Svenska personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas pensionskassa,

Kooperationens pensionsanstalter, Livförsäkringsanstalten Folket,

1 De sakkunniga ha varit ledamoten av riksdagens första kammare E. Sjödahl, ordförande,

ledamoten av riksdagens andra kammare K. Andersson i Björkäng, byråchefen R. Broberg,

ledamoten av riksdagens första kammare K. Damström, ombudsmannen Sigrid Ekendahl,

ledamoten av riksdagens första kammare C. Eskilsson, chefredaktören J. L. Hartmann och

dlrektörsassistenten S. O. Hydén.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Sveriges folkpensionärers riksorganisation, Sveriges folkpensionärers riksförbund,

De blindas förening, De lungsjukas riksförbund och De vanföras

riksorganisation.

Pensionsstyrelsen har vid sitt yttrande fogat utlåtanden från 11 av styrelsens

ortsombud. Överståthållarämbetet har inkommit med yttrande från

Stockholms stad. Länsstyrelserna ha bifogat yttranden från sammanlagt

156 kommuner, av dem 49 städer.

Framställningar i ärendet ha inkommit från ett flertal lokala folkpensionärssammanslutningar

m. fl.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling. I samband

härmed torde få behandlas även de spörsmål avseende folkpensioneringen,

vilka aktualiserats dels genom 1950 års besparingsutredning, som

den 13 november 1950 avlämnat en promemoria med förslag till ändrade

grunder för kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,

dels ock genom ett av pensionsstyrelsen den 24 augusti 1951 avgivet

förslag rörande minskning av den enligt folkpensioneringslagen gällande

karenstiden för rätt till sjukbidrag.

Huvuddragen av gällande bestämmelser.

Den allmänna folkpensioneringen.

Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,

527/1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951 och 332/1951), som trädde i kraft

den 1 januari 1948, skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter

det vederbörande uppnått 67 år, samt å andra sidan invalidpension, sjukbidrag

och änkepension, vilka förmåner utgå för tid dessförinnan.

Ålderspension utgöres i första hand av allmän ålderspension. Denna förmån

är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst och förmögenhet.

Den utgör för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter folkpension

eller till vars hustru utgår hustrutillägg, 800 kronor samt för annan

pensionsberättigad 1 000 kronor, allt för år räknat. (4 § 1 mom.) Makar,

som båda fyllt 67 år, erhålla sålunda sammanlagt 1 600 kronor per år, medan

en ogift över 67 år uppbär 1 000 kronor om året. Den allmänna ålderspensionen

förhöj es enligt vissa grunder med indextillägg. I ålderspensionen

kunna vidare, på sätt närmare framgår av det följande, ingå bostadstilllägg,

särskilt bostadstillägg och blindtillägg.

Invalidpension utgår till den som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig

genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter, under

förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig (3 §

2 mom.). Sjukbidrag åter tillkommer den som oavbrutet under minst ett

år lidit av sådan höggradig nedsättning av arbetsförmågan som erfordras

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Mcij.ts proposition nr 215.

för erhållande av invalidpension, om nedsättningen —- utan att anses varaktig

— kan antagas bli bestående ytterligare avsevärd tid (3 § 3 inom.).

Sjukbidrag beviljas för viss tid, under det att invalidpension utgår tills

vidare.

Invalidpension och sjukbidrag utgöras av grundpension och tilläggspension

(4 § 2 inom.). Grundpensionen utgår oberoende av storleken av vederbörandes

inkomst och förmögenhet samt uppgår till 200 kronor om året.

Tilläggspensionens storlek är däremot beroende av den årsinkomst som

fastställts för den pensionsberättigade. Tilläggspensionen utgår med högst

000 kronor om året för gift pensionsberättigad och med högst 800 kronor om

året för ogift pensionsberättigad. För gift pensionsberättigad, vars make icke

åtnjuter folkpension, skall, därest ej heller hustrutillägg utgår, tilläggspensionen

förhöjas med en tredjedel (9 §). Tilläggspensionen förhöjes liksom

den allmänna ålderspensionen efter vissa grunder med indextillägg.

Invalidpensions- och sjukbidragsbeloppen kunna förhöjas med bostadstillägg,

särskilt bostadstillägg och blindtillägg.

Änkepension utgår till änka som vid mannens frånfälle fyllt 55 år och

varit gift med honom ininst fem år. Till änka som fyllt 55 år kan, om hon

uppnått denna ålder under samma kalenderår som det varunder mannen

avlidit eller när eljest särskilda skäl föranleda därtill, änkepension

utgå oaktat hon vid mannens frånfälle ej fyllt 55 år (3 § 4 mom.).

Änkepension utgör högst 600 kronor om året (4 § 3 inom.). Den är i sin

helhet till storleken beroende av den för änkan fastställda årsinkomsten.

Änkepension tillkommer ej änka, som åtnjuter folkpension i annan form.

Ingår änka nytt äktenskap, upphör rätten till änkepension. Änkepension

förhöjes med indextillägg och i förekommande fall även med bostadstillägg

och särskilt bostadstillägg.

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad gift mans hustru, därest hon

fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. Hustrutillägget utgöres

av tilläggspension och bostadstillägg, uppgående till samma belopp som

hustrun skulle ha erhållit i form av sådana förmåner, om hon varit berättigad

till invalidpension. Hustrutillägg utgår icke till hustru, som själv

åtnjuter folkpension, och utgår endast om det överstiger belopp, varmed

mannens pension skall minskas, då hustrutillägg beviljas. Om mannen

åtnjuter ålderspension kan, när särskilda skäl föranleda därtill, hustrutillägg

utgå, oaktat hustrun ej fyllt 60 år (8 §). Hustrutillägget förhöjes

med indextillägg.

I fråga om indextillägg gäller, alt socialstyrelsen har att verkställa beräkning

av förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna under

varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna i juni 1946. På grundval

härav fastställer Konungen under nästpåföljande kvartals första månad

det procenttal (pensionspristalet), som utmärker angivna förhållande. Sålunda

fastställt pensionspristal skall gälla från och med månaden närmast

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj :ts proposition nr 215.

efter den, varunder det fastställts, till och med den, månad, då nytt pensionspristal

fastställes. För varje hel mångfald av fem, varmed pensionspristalet

överstiger 100, utgör indextillägget för år räknat 30 kronor för änkepensionsberättigad

och för hustru, som uppbär hustrutillägg, 40 kronor

för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension

eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt 50 kronor för annan

pensionsberättigad (11 a §). — Det i januari 1952 fastställda pensionspristalet

är 133.

Vad angår bostadstillägget stadgas’ (5 §), att riket är med hänsyn till bostads-

och bränslekostnadernas storlek indelat i fem bostadskostnadsgrupper.

I bostadskostnadsgrupp I, som omfattar en avsevärd del av landsbygden,

ifrågakomma ickei bostadstillägg. Bostadskostnaderna inom denna grupp äro

avsedda att täckas av den allmänna pensionen. De bostadstillägg, som utgå

i grupperna II—V, äro i enlighet härmed icke avsedda att täcka hela kostnaden

för bostad och bränsle utan endast de merutgifter för dessa ändamål,

som uppkomma i de ur bostadskostnadssynpunkt dyrare orterna. Indelningen

i bostadskostnadsgrupper verkställes av socialstyrelsen. Nu gällande

bostadskostnadsgruppering avser tiden till och med juni 1953.

Bostadstilläggets storlek beror av den för den pensionsberättigade fastställda

årsinkomsten samt utgör i bostadskostnadsgrupperna II—V för gift

pensionsberättigad och änkepensionsberättigad högst 100, 200, 300 och 400

kronor samt för annan pensionsberättigad högst 150, 300, 450 och 600 kronor,

allt för år. För gift pensionsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension,

skall, om ej heller hustrutillägg utgår, bostadstillägget höjas med

hälften (9 §).

Särskilt bostadstillägg kan i kommun, som beslutat införa sådant tillägg,

utgå till pensionsberättigad som är mantalsskriven i kommunen (6 §). Tilllägget

utgår i enlighet med grunder som kommunen bestämmer. Härför

redogöres närmare i ett följande avsnitt.

Blindtillägg utgår till pensionsberättigad som saknar synförmåga eller

vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt att han saknar

ledsvn, under förutsättning att han blivit blind före fyllda 60 år. BlindtiHägget

utgör 700 kronor om året och är till storleken oberoende av den

blindes inkomst eller förmögenhet. Blindtillägg utgår icke till den som

är skolplikt^'' enligt gällande bestämmelser om blindundervisning (11 §). I

I det föregående har angivits, att vissa folkpensionsförmåner äro beroende

av inkomstprövning. Tilläggspension, bostadstillägg och änkepension

samt det av förstnämnda båda förmåner sammansatta hustrutillägget minskas

nämligen med 5/10 av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den

må överstiga för gift pensionsberättigad 300 kronor (för makar tillsammans

600 kronor) och för annan pensionsberättigad 400 kronor (7 §).

Det är alltså två omständigheter, som påverka storleken av de inkomst
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

29

prövade förmånerna, dels den avdragsfria inkomsten och dels

den s. k. a v d r a g s f a k t o r n, d. v. s. den del av den överskjutande inkomsten

varmed förmånerna reduceras. Minskningen sker — med bortseende

från indextillägg — proportionellt å tilläggs- eller änkepensionen och

bostadstillägget, där rätt till såväl tilläggs- eller änkepension som bostadstillägg

föreligger. Indextillägg minskas först sedan tilläggs- eller änkepensionen

i övrigt bortfallit.

Gift pensionsberättigad, som före sextio års ålder blivit helt oförmögen till

arbete, äger under vissa förutsättningar utfå tilläggspension och bostadstilllägg

med tillsammans högst 400 kronor om året (s. k. hjålplöshetstillägg)

utan hinder av avdragsreglerna för egen inkomst (10 §).

Avdragsreglerna anknyta till vederbörandes årsinkomst. Därmed avses

all den inkomst för år räknat, som någon skäligen kan antagas komma

att åtnjuta under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas dock icke

annan folkpensionsförmån än blindtillägg och ej heller allmänt barnbidrag

eller understöd, som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara

föranledd utgiva (14 §).

Rörande värderingen av naturaförmåner har Kungl. Maj :t meddelat föreskrifter

i brev till pensionsstyrelsen den 11 juli 1947. I nämnda brev föreskrives

bl. a. till vilka belopp det årliga värdet av olika förmåner, såsom fri

kost, fri bostad, fritt bränsle och fritt lyse, skola uppskattas samt grunderna

för uppskattningen av de förmåner, som utgå mot ersättning vilken uppenbarligen

avsevärt understiger det normala priset.

Beträffande förmögenhet gäller den skärpningsregeln, att förmögenhetens

avkastning vid beräkningen av årsinkomsten skall höjas med 10 % av

det belopp, varmed förmögenheten överstiger för gift pensionsberättigad

7 500 kronor (för äkta makar tillsammans alltså 15 000 kronor) och för

annan pensionsberättigad 10 000 kronor (14 § 2 mom. andra st.).

Är den pensionssökande gift, skall hans årsinkomst beräknas utgöra hälften

av makarnas sammanlagda årsinkomst och hans förmögenhet hälften

av deras sammanlagda förmögenhet (14 § 3 mom.). I detta sammanhang må

nämnas, att gift pensionsberättigad, när särskilda skäl föreligga, anses såsom

ogift. Vidare kan ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid

sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden, anses

såsom gift med denne (13 §).

Årsinkomst skall avrundas till närmaste hela tiotal kronor (14 § 4 mom.).

Uppgår folkpension icke till helt antal kronor, skall den avrundas till närmaste

hela krontal (12 §).

De avdragsregler, för vilka nu redogjorts, avse icke de särskilda bostadstilläggen.

För dessa gäller i detta hänseende vad vederbörande kommun bestämt.

Beträffande övriga inkomstprövade pensionsförmåner hänvisas till

följande tablå.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

Inkomstgränser, som utesluta trän rätt till bostadstillägg, tilläggspension, bustrutillägg, änkepension

eller änke- oeb änkling sbidrag vid ett pensionspristal av 130. För gifta personer

avses makarnas gemensamma inkomst.

Bostadskostnadsgrupp

I

ii

III

IV

V

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Ålderspension

Bostadstillägg till ogift pensionstagare ............

—

700

1 000

1 300

1 600

Bostadstillägg till gift pensionstagare..............

—

1 000

1 400

1 800

2 200

Hustrutillägg + ev. bostadstillägg ................

2 680

3 080

3 480

3 880

4 280

Invalidpension (sjukbidrag)

Tilläggspension till ogift invalidpensionär 4- ev. bo- stadstillägg ....................................

2 600

2 900

3 200

3 500

3 800

till gift d:o (maken utan folkpensionsförmåner) ....

4 200

4 600

5 000

5 400

5 800

till gift d:o (maken har ålderspension) ............

3 740

4 140

4 540

4 940

5 340

till gift d:o (maken har invalidpension, sjukbidrag

eller hustrutillägg) ............................

3 960

4 360

4 760

5160

5 560

Hustrutillägg + ev. bostadstillägg ................

3 480

3 880

4 280

4 680

5 080

Änkepension (änke- och änklingsbidrag) + ev. bostads-

tillägg........................................

1 850

2 050

2 250

2 450

2 650

Det bör observeras, att de angivna inkomstgränserna för rätt till invalidpension

(sjukbidrag) icke i och för sig angiva den inkomst av eget arbete,

som en invalid kan ha utan att förlora sin invalidpension. Redan en avsevärt

lägre arbetsinkomst kan nämligen medföra, att vederbörande icke anses

vara invalid i lagens mening och sålunda överhuvudtaget ej är berättigad

till invalidpension eller sjukbidrag. I praxis anses invaliditet i lagens mening

endast föreligga, då arbetsförmågan är nedsatt med ungefär två

tredjedelar.

Hur avdragsreglerna verka reducerande på de statliga folkpensionsförmånerna

framgår av denna sammanställning, som hänför sig till pensionstagarebeståndet

i januari 1951.

Antal pensionstagare

sammanlagt

med fulla

ink.-prövade

förmåner

med reduc.

ink.-prövade

förmåner

utan

ink.-prövade

förmåner

Ålderspensioner..................

612 292

126 988

44 763

440 541

Invalidpensioner och sjukbidrag ..

150 358

105 167

30 357

14 834

Änkepensioner ..................

14 096

6 649

7 447

—

Hustrutillägg....................

18 468

8 387

10 081

—

Summa

795 214

247 191

92 648

455 375

Rörande antalet ålderspensionstagare utan inkomstprövade förmåner må

nämnas, att av dessa över hälften eller 273 310 bodde i bostadskostnadsgrupp

I, där ålderspensionär ej uppbär inkomstprövade statliga förmåner.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

I fråga om kostnaderna för folkpensioneringen gäller

att de bestridas av staten med bidrag dock av kommunerna såvitt angår de

inkomstprövade förmånerna. Staten tillgodogör sig även de folkpensionsavgifter,

som upptagas enligt 19 § folkpensioneringslagen i samband med de

allmänna skatterna. Kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna

regleras genom lagen den 30 juni 1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna

för folkpensioneringen (nr 398; ändr. 266/1950 och 159/1951).

Kommun skall för varje kalenderår bidraga till kostnaderna dels för de inkomstprövade

förmåner utom särskilda bostadstillägg, som under året utbetalats

till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade, med en

andel som motsvarar 3/20 % för varje fullt tiotal skatteören per invånare

i kommunen (dvs. 1,5 % för varje skattekrona per invånare), samt dels

med hela kostnaden för särskilda bostadstillägg, som under året utgått i

enlighet med av kommunen fastställda grunder. Kommun är dock icke skyldig

bidraga med mera än halva kostnaden för annan inkomstprövad pensionsförmån

än särskilt bostadstillägg. Allmän ålderspension jämte indextillägg

därå ävensom grundpension och blindtillägg bekostas helt av staten.

Vid bestämmandet av antalet skatteören per invånare i kommunen skall

hänsyn tagas till det antal skattekronor och skatteören, som enligt kommunalskattelagen

påförts de till kommunen skattskyldiga i taxeringslängden

för året med däri intill årets utgång införda ändringar eller gjorda tillägg,

samt till antalet invånare vid årets ingång.

Pensionsstyrelsen uträknar de belopp, varmed kommunerna skola bidraga

till folkpensionskostnaderna, och avfordrar kommunerna dessa belopp.

Utbetalningen av folkpensionerna handhaves av pensionsstyrelsen.

Angående utbetalningen äro särskilda föreskrifter meddelade i

kungörelsen den 20 juni 1947 angående sättet och tiden för utbetalning av

folkpensioner (nr 469; ändr. 267/1950 och 160/1951).

Bidrag till änkor och änklingar med barn.

Folkpensionsförmånerna kompletteras med vissa andra förmåner, bland

dem de s. k. änke- och änklingsbidragen, varom bestämmelser äro givna i

lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn (nr 531;

ändr. 265/1950 och 158/1951). Enligt denna lag äger änka eller änkling,

som under sin vårdnad har barn i äktenskapet med den avlidne maken

eller annat barn, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas

hem, erhålla bidrag av allmänna medel för egen del. Bidrag utgår dock endast

under förutsättning att barnet icke fyllt 10 år och att vårdnadshavaren

stadigvarande bor tillsammans med barnet. Rätt till änke- och änklingsbidrag

föreligger icke om vårdnadshavaren åtnjuter folkpension. Ingår

vårdnadshavaren nytt äktenskap, upphör rätten till bidrag.

Änke- och änklingsbidrag utgår med belopp motsvarande änkepension och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

bostadstillägg (till änka) enligt lagen om folkpensionering. Om änkepension

förhöj es genom indextillägg, ökas änke- och änklingsbidraget på motsvarande

sätt. Kommun kan besluta att till bidragsberättigad, som är mantalsskriven

inom kommunen, skall utgå särskilt bostadstillägg i enlighet med

de grunder kommunen bestämmer. Beträffande bidraget gäller i övrigt i

tillämpliga delar vad i folkpensioneringslagen stadgas om änkepension, bostadstillägg

och särskilt bostadstillägg. Änke- och änklingsbidrag räknas

icke såsom inkomst enligt nämnda lag.

Beträffande finansieringen av änke- och änklingsbidragen tillämpas samma

regler som för folkpensionerna, och motsvarande gäller i fråga om utbetalningen

av dessa bidrag enligt kungörelsen den 26 september 1947 angående

sättet och tiden för utbetalning av särskilda barnbidrag samt bidrag

till änkor och änklingar med barn (nr 769; ändr. 268/1950 och 161/1951).

Särskilda barnbidrag.

En annan bidragsform, som i detta sammanhang är av intresse, utgöres

av de särskilda barnbidragen. Bestämmelserna därom återfinnas i lagen den

26 juli 1947 (530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl.

barn. De enligt denna lag bidragsberättigade barnen kunna med hänsyn till

förutsättningarna för bidrags erhållande samt bidragsbeloppens storlek indelas

i två huvudgrupper. Den ena gruppen omfattar föräldralösa och med

dem jämnställda barn. För barn tillhörande denna kategori utgör bidraget

högst 420 kronor om året (5 §). Den andra gruppen omfattar barn till

änkor och invalider m. fl. För dessa barn utgår bidraget med högst 250

kronor om året (6 §). Bidrag utgår längst t. o. m. den månad, under vilket

barnet fyller 16 år (4 §).

Bidrag enligt 5 § utgår ej eller nedsättes efter vad som finnes skäligt,

därest barnet har inkomst, som ej härrör från barnets eget arbete och som

helt eller i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaden för barnets uppehälle

och uppfostran.

Bidrag enligt 6 § reduceras med hänsyn till både barnets och försörjarens

inkomst. Barnets egen arbetsinkomst inverkar dock ej på bidragets storlek.

Underhållsbidrag från någon som enligt lag är skyldig utgiva sådant bidrag

samt bidragsförskott skall i sin helhet avdragas å barnbidraget. I övrigt

gäller att annan inkomst som barnet åtnjuter är avdragsfri intill ett belopp

av 100 kronor om året, varefter avdrag sker med hela det överskjutande

inkomstbeloppet. Beträffande inverkan av försörj arens inkomst gäller att

för ensamstående försörjare en årsinkomst av 1 800 kronor är avdragsfri.

Motsvarande belopp för sammanlevande makar eller föräldrar utgör 2 200

kronor. Överskjutande inkomster reducera barnbidraget med 25 % av inkomsten

och med ytterligare 50 % — alltså med sammanlagt 75 % — i vad

inkomsten överstiger för ogift 3 200 kronor och för sammanlevande makar

eller föräldrar 4 600 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Under förutsättning att barnet icke har egen inkomst upphör rätten till

barnbidrag enligt 6 §, när försörjarens årsinkomst uppgår till följande belopp.

Årsinkomst vid vilken rutten till

barnbidrag upphör

1 barn

kr.

2 barn

kr.

3 barn

kr.

4 barn

kr.

5 barn

kr.

För ensamstående ................

För makar sammanlagt ..........

2 800

3 200

3 400

4 200

3 740

4 800

4 070

5 140

4 400

5 470

De särskilda barnbidragen utbetalas av pensionsstyrelsen. Angående utbetalningen

gälla de föreskrifter, som äro meddelade i den förut omnämnda

kungörelsen den 26 september 1947 angående sättet och tiden för utbetalning

av särskilda barnbidrag samt bidrag till änkor och änklingar med

barn.

Kommunerna bidraga för varje kalenderår till kostnaderna för de särskilda

barnbidragen med viss andel — motsvarande 3/20 % för varje fullt

tiotal skatteören per invånare i kommunen —- av kostnaden för bidrag,

som under året utbetalats till barn, beträffande vilka pensionsnämnd inom

kommunen under året varit behörig pröva ansökning om särskilt barnbidrag

av det slag varom är fråga. Kommunen svarar dock för högst hälften

av kostnaden (19 §).

Antalet barn, som äro berättigade till särskilda barnbidrag enligt 5 och

6 §§, beräknas till omkring 1 400 resp. 33 000.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas att i propositionen nr 70 till

årets riksdag framlagts ett förslag till lag angående dyrtidstillägg för år

1952 å de särskilda barnbidragen. Enligt detta förslag skall under år 1952

å bidrag enligt 5 § utgå dyrtidstillägg om 105 kronor samt å bidrag enligt

lagens 6 § tillägg om 70 kronor.

Kommunala pensionstillskott.

Enligt lagen den 26 juli 1947 om kommunala pensionstillskott in. in. (nr

528) äger ett fattigvårdssamhälle ställa medel till fattigvårdsstyrelsens förfogande

med föreskrift att tillskott och bidrag, som utdelas av dessa medel,

icke skola anses såsom fattigvård.

Sådana tillskott och bidrag få utdelas endast i vissa fall, som angivas i

lagen. Dessa fall äro:

1) beredande av understöd (kommunala pensionstillskott) i penningar

eller naturaförmåner åt personer, som uppbära folkpension och icke jämligt

16 § första—tredje styckena folkpensioneringslagen äro uteslutna från

tilläggspension, änkepension eller bostadstillägg, men ändock av särskilda

skäl finnas vara i behov av fattigvård;

2) beredande av understöd (kommunala tillskott till bidrag till änkor

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. AV 215.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

och änklingar med barn) av enahanda slag åt personer, vilka finnas vara

i behov av fattigvård, oaktat de åtnjuta änke- eller änklingsbidrag;

3) beredande av understöd (kommunala tillskott till särskilda barnbidrag

eller till bidragsförskott) av enahanda slag åt barn, vilka finnas vara

i behov av fattigvård, trots att för dem utgå särskilda barnbidrag eller bidragsförskott;

samt

4) beredande av bidrag (kommunala sjukvårdsbidrag) till bestridande,

gemensamt med pensionsstyrelsen, av kostnader för åtgärder till förebyggande

eller hävande av höggradig nedsättning av arbetsförmågan.

Bidragen eller tillskotten må ej tilldelas andra personer än sådana, som

äro mantalsskrivna inom fattigvårdssamhället och där äga hemortsrätt i

fråga om fattigvård.

I övrigt äger samhället bestämma de grunder, som skola iakttagas av

fattigvårdsstyrelsen när den beviljar tillskott och bidrag.

Särskilda bostadstillägg.

Såsom förut nämnts äger kommun jämlikt 6 § folkpensioneringslagen

besluta att, enligt grunder som kommunen bestämmer, särskilt bostadstilllägg

skall utgå till folkpensionär, som är mantalsskriven inom kommunen.

Angående förekomsten av ifrågavarande tillägg och deras storlek må hänvisas

till följande av folltpensionsrevisionen gjorda sammanställningar.

Bostadskostnadsgrupp

Antal kommuner som vid års- skiftet 1950—51 infört tillägget

Antal invånare

absolut tal

i % av samt- liga kommuner

i gruppen

absolut tal

i % av in- vånarantalet

i gruppen

i ....................

226

11

507 889

20,6

ii ....................

88

44

495 362

63,0

in ....................

61

32

1 077 739

69,4

IV ....................

19

79

935 577

98,4

v ....................

16

76

992 352

97,9

Kommuner tillhörande flera

bostadskostnadsgrupper.

14

50

102 865

46,2

Summa

424

4 111 784

Bostadskostnadsgrupp

Antal personer

med särskilt

bostadstillägg

i mars 1950

Antalet i före- gående kolumn

i % av samt- liga folkpen- sionstagare i

bostadskost- nadsgruppen

Samma antal

i % av antalet

personer med

statl. bost.

tillägg

Årligt belopp

av särskilda

bostadstillägg

inom bostads-

kostnads-

gruppen

Genomsnitt- ligt årligt

tilläggsbelopp

per mottagare

i................

9 242

2,7

1 352 364

146

ii................

11216

11,6

20,7

1 936 247

173

in................

18 338

12,0

18,7

3 825 764

209

IV ................

15 948

17,9

29,0

4 303 400

270

v ................

17 636

19,2

34,0

5 544 339

314

Summa

72 380

9,4

16 962114

234

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Årsbeloppet av löpande särskilda bostadstillägg har senare (oktober 1951)

stigit till 19,85 miljoner kronor.

En av revisonen verkställd utredning rörande de grunder, efter vilka särskilda

bostadstillägg utgå, visar följande.

I vissa kommuner fastställas grunderna för de särskilda bostadstilläggen

för ett år i sänder under det att de i andra kommuner beviljas tills vidare.

Den som beviljats särskilt bostadstillägg har sålunda ingen rätt att behålla

det för framtiden, även om hans förhållanden äro oförändrade.

I kommuner som infört särskilda bostadstillägg utges detta ej alltid till

samtliga slag av pensionstagare. Det är sålunda ej sällsynt att änkepensionsberättigade

äro undantagna. Likaså undantagas ibland gifta pensionstagare,

då maken ej är pensionsberättigad.

Enligt folkpensioneringslagens 6 § kan särskilt bostadstillägg endast utgå

till pensionsberättigad som är mantalsskriven inom kommunen. Detta villkor

har i mycket stor omfattning skärpts genom krav å viss tids mantalsskrivning,

faktisk bosättning inom kommunen eller hemortsrätt i densamma.

De sålunda uppställda villkoren kunna leda till att en pensionstagare

som flyttar från en kommun med särskilt bostadstillägg till en annan

sådan kommun blir utan särskilt bostadstillägg.

Uttrycklig bestämmelse om att särskilt bostadstillägg endast får utgivas

vid behov av mera stadigvarande natur har införts i 259 kommuner med

3,3 miljoner invånare. Emellertid torde detta villkor i praxis iakttagas även

i övriga kommuner.

Vid bestämmandet av det särskilda bostadstilläggets maximistorlek ha

kommunerna i allmänhet begagnat sig av endera av två metoder.

Enligt den ena metoden har tillägget bestämts till visst fixt belopp, vanligen

olika för makaf och ensamstående, oberoende av bostadskostnadernas

storlek. Så har skett i 193 kommuner med omkring 750 000 invånare. I

39 av dessa kommuner med 138 000 invånare har bestämts att tillägget

skall utgå med det merbelopp, som skulle ha utgivits såsom allmänt bostadstillägg

om kommunen tillhört närmast högre bostadskostnadsgrupp.

Den andra metoden gör det särskilda bostadstillägget beroende av bostadskostnadernas

storlek i det enskilda fallet. Antalet kommuner som

beräknar tillägget på detta sätt är 231 med ett invånarantal av mera än

3 360 000. I en del av de sistnämnda kommunerna har tillägget maximerats

direkt och i andra indirekt genom att ett maximibelopp angivits för den

bostadskostnad, som får beaktas vid tilläggets beräkning.

I åtskilliga av dessa kommuner uppgår tillägget till den faktiska bostadskostnaden

— i den mån den icke överstiger maximibeloppet — minskad med

visst belopp. Sålunda utgör tillägget i Stockholm för ogift pensionär bostadskostnaden

(inklusive bränsle) minskad med 220 kronor och för makar

samma kostnad minskad med 300 kronor. I princip gäller härvid att bostadskostnaden

ej får överstiga 800 kronor för ogift och 1 200 kronor för makar.

Det särskilda bostadstilläggets maximibelopp i Stockholm kan alltså i allmänhet

sliga till 580 kronor för ogift och 900 kronor för makar. Sammanläggas

dessa belopp med de allmänna bostadstilläggen kommer man till att

i Stockholm sammanlagt kan utgå bostadstillägg med 1 180 kronor för

ogift och 1 700 kronor för makar — undantagsvis kunna dock dessa belopp

överskridas.

I de kommuner, där det särskilda bostadstilläggets storlek är beroende

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 21ö.

av bostadskostnaden, bli givetvis reglerna för bostadskostnadens fastställande

av stor betydelse. I grunderna finnas därför ofta särskilda bestämmelser

härom. Till bostadskostnad räknas regelmässigt kostnaden för bränsle.

Emellanåt föreskrives att pensionsberättigad, som vill åtnjuta särskilt

bostadstillägg, skall kunna anmodas flytta till anvisad godtagbar bostad,

vid äventyr att tillägget beräknas efter hyran i den anvisade bostaden. Så är

fallet i Stockholm.

För bestämmandet av bostadskostnaden för den som sammanbor med

barn eller andra finnas ofta särskilda regler angivna i grunderna eller anvisningar

till dessa.

I 173 kommuner med 844 000 invånare är föreskrivet att särskilt bostadstillägg

skall nedsättas eller helt indragas för den som erhållit bostad i pensionärshem.

1 vissa andra kommuner äro reglerna för tilläggets beräkning

så utformade, att det ej utgår eller utgår endast med lågt belopp till den

som bor i pensionärshem.

För pensionstagare som mera stadigvarande äro intagna å anstalt utgår i

allmänhet ej särskilt bostadstillägg. I åtskilliga kommuners grunder finnes

uttrycklig bestämmelse härom.

I fråga om de avdragsregler, som gälla för de särskilda bostadstilläggen,

föreligga mycket stora variationer. Däremot äro reglerna för den i nkomstberäkning,

som utgör grundvalen för avdragsreglernas tilllämpning,

i det stora hela tämligen enhetliga i det att de gå ut på att

inkomstberäkningen skall ske enligt 14 § lagen om folkpensionering.

Vad nu sagts om inkomstberäkningen äger dock ej tillämpning då det

gäller förmögenhets inverkan på inkomstberäkning

för det särskilda bostadstillägget. Endast 63 kommuner med tillsammans

333 000 invånare följa i detta avseende folkpensioneringslagens regler. Flertalet

kommuner har infört betydligt strängare regler. Den så kallade skärpningen

av förmögenhetsavkastningen börjar ofta vid ett mycket obetydligt

förmögenhetsbelopp och verkställes med en hög procentsats. I själva verket

äro reglerna ibland sådana att den som har någon mera nämnvärd förmögenhet

är utesluten från rätten till tillägg. I en del kommuner föreskrives

uttryckligen att särskilt bostadstillägg ej får utgå för den händelse den pensionsberättigade

har förmögenhet av viss storlek.

I fråga om a v drags reglerna för inkomsten följa grunderna

för det särskilda bostadstillägget i 194 kommuner med sammanlagt 1 305 000

invånare reglerna i folkpensioneringslagen. För pensionstagare med såväl i

lagen stadgad inkomstprövad förmån som särskilt bostadstillägg innebär

detta att avdrag från pensionsförmånerna sammanlagt sker med hela beloppet

av den inkomst, som överskjuter det avdragsfria inkomstbeloppet (400

kronor för ogift och 600 kronor för makar gemensamt).

I en stor del av kommunerna varierar avdragsfaktorn för det särskilda

bostadstillägget efter inkomstens storlek. Så är fallet i 83 kommuner med

sammanlagt 1 848 000 invånare. I dessa kommuner är avdragsfaktorn ofta

25 % intill visst inkomstbelopp och därefter 50 %. I Stockholm gäller sålunda

att inkomst mellan 400 och 800 kronor för ogift samt mellan 600 och

1 000 kronor för makar reducerar det särskilda bostadstillägget med 25 %

av inkomsten. Inkomst därutöver reduceras så att det sammanlagda avdraget

å alla pensionsförmåner blir lika stort som det överskjutande inkomstbeloppet.

Att öka den egna inkomsten utöver 800 för ogift och 1 000

kronor för makar lönar sig sålunda ej, såvida ej inkomsten blir så stor

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

att den överstiger den övre inkomstgräns vid vilken rätten till någondera

pensionsförmånen upphör.

Några kommuner ha för inkomster över viss gräns fastställt avdragsfaktorn

för det särskilda bostadstillägget till 100 %. Detta kan i vissa fall

medföra, att en ökning av den egna inkomsten med 100 kronor medför en

sänkning av folkpensionen med 150 kronor.

Några kommuner (19 stycken med sammanlagt 177 000 invånare) ha

fastställt samma avdragsfria inkomst som den i folkpensioneringslagen angivna

men nöjt sig med en lägre avdragsfaktor än B/io
I

fråga om den avdragsfria inkomsten har fastställts lägre belopp än

400 resp. 600 kronor i 70 kommuner med en sammanlagd folkmängd av

494 000 invånare. Å andra sidan ha 17 kommuner med sammanlagt 81 000

invånare stannat för högre avdragsfria inkomster.

I ett fåtal kommuner förekommer ej något avdrag för egen inkomst, och

några kommuner ha privilegierat ett eller flera inkomstslag.

Vid utformningen av avdragsreglerna för de särskilda bostadstilläggen

har man i regel ej tagit hänsyn till förefintligheten av särskilda barnbidrag

utgående till pensionstagarens barn. Finnas dylika barnbidrag, kan tydligen

det sammanlagda avdraget å de statliga folkpensionsförmånerna, å det

särskilda bostadstillägget och å de särskilda barnbidragen högst betydligt

överstiga den egna inkomst som föranlett avdraget. Med hänsyn till att

den avdragsfria inkomsten för särskilda barnbidrag ligger förhållandevis

högt, inträder dock sagda förhållande endast undantagsvis.

Av folkpensioneringsrevisionens utredningar framgår sålunda, att de särskilda

bostadstilläggen utgå efter synnerligen varierande grunder.

Förslaget till ändrade regler om inkomstprövning

och bostadstillägg.

Allmänna synpunkter.

Såsom framgår av den redogörelse, som lämnas å sid. 44—50 i folkpensionsrevisionens

betänkande, har i olika sammanhang åtskillig kritik

riktats mot de nuvarande avdragsreglerna inom folkpensioneringen, vilka

i många fall leda till en stark reduktion av inkomstprövade pensionsförmåner,

då pensionstagarcn ökar sin egeninkomst. Enligt kritiken skulle

avdragsreglerna ha en hämmande effekt på arbetarpensioneringen samt en

oförmånlig inverkan på arbetsvilligheten hos folkpensionärerna. Därjämte

skulle reglerna motverka viljan till sparsamhet för ålderdomen.

I fråga om behovet av eu reform på detta område framhåller

folkpensionsrevisionen, som anser den framkomna kritiken ha fog för sig,

att det förefölle revisionen som om frågan rörande möjligheten för arbetsgivarna

att pensionera sina anställda, utan att folkpensioneringens bestämmelser

verkade hämmande, skulle äga störst aktualitet i nuvarande läge.

Revisionen fortsätter.

Tjänstemännen har i allt större utsträckning tillförsäkrats pensionsförmåner

i relation till lönen. Härvidlag har folkpensioneringens avdrags
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

regler inte verkat hämmande eftersom de i relation till lönerna bestämda

tjänstepensionerna oftast blir så pass höga att de inkomstprövade folkpensionsförmånerna

ter sig mindre betydelsefulla. Så blir däremot inte fallet

då fråga är om pensioner, som utgår med lägre belopp. I förhållande till

storleken av sådana pensioner blir det tillägg, som de inkomstprövade förmånerna

eventuellt kan utgöra, av stor betydelse. Antalet löntagare i denna

grupp är därjämte så stort att det för en arbetsgivare framstår såsom

i hög grad önskvärt att de förmåner som utges av det allmänna kan komplettera

de pensioner arbetsgivaren själv finner sig kunna utge. Avdragsreglerna

verkar även hämmande på lusten hos arbetstagare som ej kan

vänta pension från arbetsgivare och på smärre inkomsttagare inom handel

och lantbruk att själva försäkringsvägen förskaffa sig ett mera väsentligt

komplement till den allmänna folkpensionen. Detta faktum får särskild

betydelse för arbetstagare som på grund av arbetets natur ofta byter

anställning.

Beträffande avdragsreglernas inverkan på arbetsviljan framhåller revisionen

bl. a., att detta vore en synpunkt, som hade särskild aktualitet i

ett arbetsmarknadsläge, som präglades av stor brist på arbetskraft. För invalidernas

del förelåge speciella problem, då arbetsförmågan började återkomma,

såsom rädslan att, innan arbetsförmågan bestående återvunnits,

söka sig ut i arbete med risk för betydande sänkning eller förlust av pensionen.

Möjligheten att spara för ålderdomsförsörjningen utan hinder av avdragsreglerna

anser revisionen framför allt vara betydelsefull för sådana

befolkningsgrupper som icke kunde räkna på pension från arbetsgivare.

Detta sparande bedrevs ofta så att sparmedlen ej kunde omvandlas i en

livränta eller pension. Sålunda investerades sparmedlen ofta i ett eget hem

eller i en annan mindre fastighet eller i en rörelse. Ur samhällsekonomisk

synpunkt vore det enligt revisionens mening givetvis av stor betydelse, att

sparandet icke hämmades genom de sociala välfärdsåtgärderna.

Då revisionen härefter diskuterar olika metoder för att tillgodose det

föreliggande reformbehovet, överväger revisionen först möjligheten

att helt slopa inkomstprövningen. För ålderspensioneringens

del skulle en dylik reform, som här bleve av övervägande betydelse i fråga

om de statliga bostadstilläggen, medföra att pensionens storlek bleve oberoende

av den egna inkomsten men däremot beroende av den bostadskostnadsgrupp,

i vilken den pensionsberättigade bodde. Åtgärden skulle bli

betydelselös i bostadskostnadsgrupp I och av störst betydelse i bostadskostnadsgrupp

V. Detta skulle enligt revisionens mening skärpa de olägenheter,

som vore förenade med bostadskostnadsgrupperingen. Kostnaderna

för åtgärden skulle vidare i det stora hela icke komma de mest behövande

befolkningslagren till del utan snarare tvärtom. Merkostnaden skulle enbart

för ålderspensionärernas del uppgå till 60 milj. kronor om året.

En invalidpensionering, som vore oberoende av inkomstprövning, skulle

enligl revisionens mening vara synnerligen svårhanterlig, då det gällde att

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

pröva rätten till invalidpension (sjukbidrag), såvida man ej kunde finna

någon annan metod än inkomstprövningen för att anpassa pensionens storlek

efter försörjningsförmågans nedsättning. Revisionen anför härom.

Det är sannolikt att om alla, som befinnes vara invalider i folkpensioneringslagens

mening eller uppfyller villkoren för erhållande av sjukbidrag,

skulle erhålla en pension av (för ogift) 1 300—1 900 kronor om året

utan hänsyn till årsinkomsten, åtskilliga personer som nu inte söker folkpension

skulle söka sådan. I åtskilliga av dessa nytillkomna fall skulle invaliditeten

säkerligen vara tveksam. Inte minst skulle detta vara fallet beträffande

personer, som erhållit ålderspension av sin arbetsgivare men ännu

inte uppnått 67 års ålder. Vad nu sagts skulle framtvinga en synnerligen

noggrann och svårbemästrad prövning av invaliditetsfrågorna och likväl

skulle säkerligen kostnadsökningar uppkomma, vilka inte var motiverade

av mera trängande behov.

Under samma förutsättning skulle man inte kunna låta förmånerna

successivt minska i den mån arbetsförmågan steg utan man blev tvungen

att, då en viss arbetsförmåga uppnåddes, på en gång draga in hela pensionen.

Detta skulle givetvis medföra risk för att pensionstagarna inte efter

förmåga utnyttjade sin arbetskraft och även i övrigt vara otillfredsställande.

Med hänsyn till vad nu anförts rörande de speciella nackdelarna av en

slopad inkomstprövning för invalidpensioneringens del har revisionen övervägt

huruvida inte dessa nackdelar skulle kunna bemästras genom att

grunda rätten till invalidpension på invaliditetsgraden såsom fallet är vid

livränteberäkningen inom den sociala olycksfallsförsäkringen. Det har därvid

framkommit att svårigheterna att tillämpa en medicinsk gradering av

invaliditeten vid psykiska sjukdomar och vid olika kombinationer av åkommor

blir, om inte oöverstigliga, så dock synnerligen svårbemästrade. Härtill

kommer att en sådan metod inte skulle ge lika god garanti som de

nuvarande reglerna för att vederbörande erhåller vad han behöver för sin

försörjning. Revisionen har på angivna skäl funnit att det nuvarande systemet

är avgjort att föredraga då det gäller en socialförsäkring av folkpensioneringens

beskaffenhet.

Kostnaderna för en slopad inkomstprövning i fråga om invalidpensioner

och sjukbidrag beräknar revisionen, under förutsättning att antalet pensionstagare

icke ökade, till 28 milj. kronor per år vid nuvarande indexläge.

Merkostnaden med hänsyn till en väntad ökning av pensionstagarnas antal

uppskattar revisionen till 8 å 15 milj. kronor om året. För hustrutilläggens

del skulle enligt revisionens beräkningar merkostnaden bli 20 ä 24 milj.

kronor om året. En slopad inkomstprövning för änkepensionerna skulle

belöpa sig på omkring 13 milj. kronor om året.

Den totala årliga merkostnaden vid en slopad inkomstprövning skulle

alltså, konstaterar revisionen, uppgå till omkring 133 milj. kronor.

Även om eu icke obetydlig del av dessa merkostnader komme att återbäras

till stat och kommun i form av en ökning av såväl direkta som indirekta

skatter, anser revisionen, att med hänsyn till kostnadernas storlek

och till verkningarna i övrigt av inkomstprövningens slopande eu sådan

åtgärd ej nu bör ifrågakomma.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Vid sina fortsatta överväganden har revisionen (sid. 61—66 i betänkandet)

kommit in på frågan om en privilegiering av vissa inkomster

vid inkomstprövningen och erinrar då om att enligt 1935 års

folkpensioneringslag pension och understöd, som utginge på grund av gåva,

testamente eller försäkring, vilken icke vore i lag föreskriven, eller också,

utan samband med olycksfall i arbete, på grund av egen eller anhörigs

förutvarande arbetsanställning, ur inkomslberäkningssynpunkt varit privilegierade

intill vissa belopp, nämligen 300, 350 resp. 400 kronor i de tre

då förefintliga ortsgrupperna.

För att kunna bedöma ifrågavarande spörsmål har revisionen funnit sig

böra närmare söka klargöra verkningarna av de nuvarande avdragsreglerna

såväl beträffande inkomstslag, vilka kunde tänkas bli privilegierade,

som beträffande övriga inkomstslag. Härom anför revisionen.

Vad beträffar tjänstepensioneringen finns rörande avdragsreglernas inverkan

å denna vissa uttalanden och siffror i pensionsutredningens principbetänkande.

Med ledning av de uppgifter som lämnats i nämnda betänkande

och av vad folkpensionsrevisionen själv inhämtat har revisionen

kommit till den uppfattningen att redan avdragsreglerna i folkpensioneringslagen

verkar starkt hämmande i fråga om den frivilliga pensioneringen

av särskilt kroppsarbetare. Att denna hämmande effekt skärpts genom de

avdragsregler som i regel gäller för de särskilda bostadstilläggen torde också

vara otvivelaktigt. I själva verket torde en ändring av avdragsreglerna såväl

i själva lagen som för de särskilda (kommunala) bostadstilläggen vara

en ovillkorlig förutsättning för att pensioneringen genom arbetsgivarnas

försorg av kroppsarbetare skall kunna bli effektivare. En sådan ändring

kan uppenbarligen antingen ske genom en privilegieringsbestämmelse eller

genom en generell uppmjukning av avdragsreglerna.

I syfte att erhålla en uppfattning om avdragsreglernas inverkan på pensionstagarnas

vilja att utnyttja sin arbetskraft har revisionen verkställt en

enkät med länsarbetsnämnderna. Av denna enkät anser sig revisionen kunna

draga den slutsatsen att avdragsreglerna hade en viss återhållande verkan

i detta hänseende. Vidare kunde enligt revisionens mening förmodas att

de folkpensionärer, som kände till avdragsreglernas verkan, i viss omfattning

undveke att uppsöka länsarbetsnämnderna för att erhålla arbete.

Revisionen har med hänsyn bl. a. till dessa överväganden funnit att de

faktiska förhållandena icke motivera att man nu intager en annan ståndpunkt

än vid antagandet av gällande folkpensioneringslag beträffande frågan

om pensions- och arbetsinkomstens inbördes förhållande i privilegieringshänseende.

I vart fall gällde detta så länge utvägen att generellt mildra

avdragsreglerna kunde beträdas.

Revisionen anför vidare.

De flesta torde vara ense om att inkomstprövade förmåner inte böra tillkomma

innehavarna av större förmögenheter. I syfte att förhindra detta

har man i folkpensioneringslagen den bestämmelsen att vid uppskattning

av förmögenhets avkastning denna skall höjas med 10 % av det belopp,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Mcij.ts proposition nr ''215.

41

varmed förmögenheten överstiger för gift pensionsberättigad 7 500 kronor

(15 000 kronor för makarna tillsammans) och för annan pensionsberättigad

10 000 kronor. Denna s. k. skärpning har utformats så att den i regel inte

skulle drabba smärre sparkapital eller innehavet av egna hem eller andra

mindre fastigheter. Genom penningvärdets relativt starka fall sedan lagens

antagande år 1946 verkar skärpningen uppenbarligen i nuvarande läge

kraftigare än som avsågs då bestämmelsen därom infördes. Skulle man,

utan att ändra skärpningsbestämmelsen, privilegiera inkomsterna av pension

och arbete blev resultatet tydligen att man ytterligare rubbade den avvägning

mellan de olika inkomstslagen som ansågs lämplig år 1946. Detta

skulle enligt revisionens förmenande vara föga önskvärt med hänsyn bland

annat till de höjningar av taxeringsvärdena å fastigheter, däribland egna

hemmen, som är att förutse. Ur administrativ synpunkt skulle det medföra

betydande svårigheter att privilegiera arbetsinkomst utan att privilegiera

även förmögenhetsavkastning. Särskilt skulle detta vara fallet i fråga om

jordbruksfastigheter.

Revisionen erinrar om att vissa anmärkningar framställts mot att en pensionsinkomst

vid inkomstberäkningen behandlades annorlunda än förmögenhetsinkomst,

i det att eu pension — som ju vore att jämställa med ett

hopsparat kapital — medräknades till hela årsbeloppet under det att endast

avkastningen av en förmögenhet (jämte ev. skärpning) upptoges såsom inkomst.

Revisionen har därför undersökt en metod att jämställa dessa inkomstslag,

innebärande att såsom inkomst av pension endast skulle räknas

normal avkastning av ett kapital, som motsvarade nuvärdet av pensionen.

Som en sådan regel emellertid skulle utfalla olika för pensionsinkomst i

olika fall samt leda till den enligt revisionens mening icke rättvisa effekten,

att pensionsinkomst alltid behandlades gynnsammare än arbetsinkomst, har

revisionen ej velat förorda eu särskild regel för beräkning av pensionsinkomst.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då en privilegieringsbestämmelse

i större eller mindre mån skulle komplicera lagtillämpningen, anser revisionen

anledning icke föreligga att genom privilegieringsbestänunelser gynna

vissa inkomstslag vid inkomstberäkningen inom folkpensioneringen.

Sedan revisionen funnit sig varken kunna förorda slopad inkomstprövning

eller inkomstprivilegiering, har revisionen till behandling upptagit

frågan om en höjning av den avdragslria inkomsten och eu mildring av

avdragsfaktorn. Härvid har revisionen emellertid funnit, att den först måste

taga ställning till frågan om bostadstilläggens konstruktion.

Det nuvarande läget i fråga om inkomstprövningen hade nämligen i väsentlig

mån förorsakats av att avdragsreglerna i folkpensioneringslagen tilllämpades

samtidigt med avdragsregler för de särskilda bostadstilläggen.

Inkomstprövningsfrågan kunde enligt revisionens mening därför icke lösas

utan att frågan om bostadstilläggen närmare utretts, vilket i sin tur ej

kunde ske utan att hela systemet för bostadstillägg inom folkpensioneringen

omprövades.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Revisionen utvecklar denna sin mening på följande sätt.

Såvitt angår de kommuner som infört särskilt bostadstillägg kan uppenbarligen

frågan om mildrade avdragsregler inte lösas enbart genom en

ändring av avdragsreglerna för de i folkpensioneringslagen reglerade inkomstprövade

pensionsförmånerna. Om dessa avdragsregler uppmjukas kan

tänkas att de kommunala avdragsreglerna i motsvarande mån skärps. I

enstaka fall gäller att de kommunala reglerna i sig själva är nog stränga

för att medföra de olägenheter som man vill undanröja genom en reform.

Man kan knappast heller lösa de föreliggande spörsmålen genom att

utan någon mera väsentlig ändring av folkpensioneringslagens avdragsregler

ålägga kommunerna att tillämpa mycket liberala avdragsregler.

Detta skulle nämligen öka kommunernas utgifter och ökningen skulle till

stor del komma sådana personer till godo, som man inte ansåg i behov av

kommunala understöd. Risk skulle då föreligga att kommunerna skulle bli

mera restriktiva då det gäller att besluta om särskilda bostadstillägg —

åtminstone om dessa inte förenades med betydande statsbidrag. Det skulle

för övrigt lätt fattas såsom en omotiverad statlig reglering, om staten tvingade

kommunerna att iakttaga vissa avdragsregler utan att samtidigt lämna

statsbidrag.

Om man önskar behålla konstruktionen med två slag av bostadstillägg

återstår tydligen möjligheten att stadga sådana avdragsregler för både de

lagreglerade förmånerna och de särskilda bostadstilläggen att den sammanlagda

effekten blir något så när tillfredsställande. Detta stöter dock,

såvitt angår avdragsfaktorn, på vissa svårigheter eftersom både statliga

bostadstillägg och särskilda bostadstillägg inte utgår i alla kommuner och

de särskilda tilläggens maximibelopp varierar i de individuella fallen. Man

skulle i en kommun inte få samma sammanlagda avdragsfaktor som i en

annan kommun. Vidare skulle i en och samma kommun avdragsfaktorn variera

i olika inkomstlägen och för olika pensionstagare. Vill man råda

bot härpå genom att höja den statliga avdragsfaktorn i de fall och i de

inkomstlägen då särskilt bostadstillägg inte utgår, blir resultatet att inkomstgränserna

för rätten till de statliga förmånerna kommer att höjas i de

kommuner som inför särskilt bostadstillägg i förhållande till övriga kommuner.

Samtidigt skulle uträkningen av de olika pensionsförmånerna ytterligare

kompliceras.

Vad nu sagts utvisar enligt revisionens mening att det knappast är möjligt

att på ett något så när tillfredsställande sätt samordna statliga och kommunala

avdragsregler i fråga om bostadstilläggen. Därjämte kan en sådan

samordning näppeligen genomföras utan statsbidrag till de särskilda bostadstilläggen.

Resultatet blir då att man får dels statliga bostadstillägg med

kommunala bidrag och dels kommunala bostadstillägg med statliga bidrag,

ett föga tilltalande resultat.

Revisionen har gjort ingående undersökningar angående möjligheterna

av att med bibehållande inom folkpensioneringen av det nuvarande systemet

med bostadstillägg nå tillfredsställande resultat i fråga om avdragreglerna

i de fall särskilda bostadstillägg utgår. Revisionen har därvid

funnit sina ovan resonemangsvis gjorda antaganden bestyrkta såvitt angår

avdragsfaktorn. Rent tekniskt är det däremot möjligt att nå en tillfredsställande

samordning i fråga om den avdragsfria inkomsten genom att

föreskriva vissa regler härför även beträffande de särskilda bostadstilläggen.

Även då inställer sig emellertid frågan om statsbidrag till de särskilda bostadstilläggen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Till vad nu sagts kommer att stark kritik riktats mot den nuvarande

bostadskostnadsgrupperingen och att denna för övrigt genom tillkomsten

av särskilda bostadstillägg i betydande mån rubbats om man ser till de

sammanlagda förmåner som utgår i olika orter.

Frågan om sammanslaget bostadstillägg.

Med hänsyn till det anförda har revisionen ansett sig böra närmare undersöka

om icke lösningen av avdragsproblemet kunde erhållas genom att

sammanslå de nuvarande båda bostadstilläggen till ett nytt kommunalt bostadstillägg.

Den största fördelen med ett sammanslaget bostadstillägg anser folkpensionsrevisionen

vara att enhetliga avdragsregler — vilka givetvis även

borde gälla tilläggs- och änkepensioner — kunde föreskrivas. En annan

betydande fördel vore att fastställandet av eu bostadskostnadsgruppering

för pensionerna samt de administrativa och andra olägenheter som voro

förenade med en sådan undvekes. Man vunne också att den smidiga anpassning

efter de föreliggande behoven, som i vissa avseenden utmärkte de

särskilda bostadstilläggen om de vore lämpligt utformade, kunde överflyttas

på det sammanslagna tillägget.

Rörande frågan hur ett sammanslaget bostadstillägg bör konstrueras

framhåller revisionen, att en reglering i lag av en så viktig fråga som

det sammanslagna bostadstilläggets maximistorlek knappast vore möjlig,

samt tillägger, att det näppeligen vore lämpligt att förvägra kommunerna

bestämmanderätt om bostadstilläggens storlek, om man gåve dom befogenhet

att bestämma om tillägg överhuvudtaget skulle utgå.

Farhågorna för att kommunerna ej skulle bevilja erforderliga tillägg,

avvisas av revisionen, som i detta hänseende anför.

Revisionen är för sin del av den uppfattningen att risken härför är så

obetydlig, att man inte behöver räkna med den, under förutsättning att vid

utformningen av finansieringsbestämmelserna tillses att alla kommuner har

ekonomiska möjligheter att införa bostadstillägg.

Det antagandet som revisionen sålunda gjort angående kommunernas

villighet att införa tillägg bestyrkes enligt revisionens mening av att särskilda

bostadstillägg redan nu införts i stor omfattning trots förefintligheten

av de statliga tilläggen. Av de 462 kommuner med tillsammans 4,5

miljoner invånare, som nu är placerade i bostadskostnadsgrupperna II—V,

har sålunda 198 kommuner med sammanlagt 3,6 miljoner invånare infört

särskilda bostadstillägg. Att någon av de kommuner i dessa bostadskostnadsgrupper,

som inte infört särskilt bostadstillägg, skulle underlåta att

införa bostadstillägg om de statliga tilläggen skulle slopas anser revisionen

högst osannolikt. Att tillägg kommer att utgå i de kommuner i bostadskostnadsgrupp

I, som infört särskilt bostadstillägg, kan hållas för visst.

Men därutöver kommer med största sannolikhet ett antal kommuner, som

nu är i sistnämnda bostadskostnadsgrupp, att införa bostadstillägg, om

dessa blir delvis finansierade med statsmedel. Den risk för minskade bostadstillägg,

som till äventyrs kan föreligga såvitt angår nu förefintliga

pensionärer, bör undanröjas genom eu övergångsbestämmelse.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

K ungt. Maj:ts proposition nr 215.

Rörande det motsatta förhållandet eller risken för att kommunerna i stället

skulle bevilja onödigt höga bostadstillägg framhåller revisionen.

Att kommunerna skulle bli alltför generösa vid fastställandet av grunderna

för bostadstilläggen, då dessa delvis finansieras av statsmedel, synes

knappast troligt. De mera välsituerade kommunerna får själva, enligt de

kommunbidragsgrunder som revisionen föreslår, betala en stor del av

tilläggen. För de övriga kommunerna kommer redan den kostnadsandel,

som föreslås falla å kommunen, att utgöra ett starkt återhållande moment

under förutsättning att andelen inte blir för liten. Inom kommunerna lär

också finnas en naturlig motvilja mot att utge understöd, som delvis finansieras

med kommunala medel, till personer vilka inte behöver hjälp. Om

kommunen bestämmer alltför höga maximibelopp för tilläggen kommer

emellertid de avdragsregler, som föreslås av revisionen, att medföra höga

inkomstgränser och sålunda att de inkomstprövade förmånerna utgår även

till relativt välsituerade personer. Även detta kommer sålunda att utgöra ett

återhållande moment.

Avvägningen av det nya tillägget mellan olika civilståndskategorier bör

enligt revisionen överlämnas åt kommunerna. Det kunde nämligen förväntas,

att kommunerna icke skulle sätta någon av de i folkpensioneringslagen

upptagna pensionärskategorierna i ett sämre läge, liksom vanligen ej heller

skett f. n. beträffande de särskilda bostadstilläggen. Därmed avsåges givetvis

icke att det skulle vara kommunerna betaget att införa särskilda bestämmelser

för anstaltsvårdade och dem som vore bosatta i pensionärshem.

Angående frågan i vad mån de nya bostadstilläggen böra vara anknutna

till de faktiska hyres- och bränslekostnaderna uttalas.

Revisionen har övervägt huruvida i lagen skall anges de förutsättningar,

under vilka bostadstillägg kan utgå, exempelvis på sådant sätt att tilllägget

tår utgivas endast för att täcka bostads- och bränslekostnader. En

sådan gränsdragning är emellertid alltför snäv och skulle leda till försämringar

å åtskilliga orter i förhållande till vad nu gäller. De återhållande

moment som föreligger för rundhänthet från kommunernas sida enligt vad

ovan sagts är enligt revisionen så starka att frihet bör kunna lämnas kommunerna

att utan hinder av detaljbestämmelser i lagen utforma förutsättningarna

för bostadstilläggens utgivande efter de speciella behov som råder

i de olika kommunerna. Revisionen utgår emellertid ifrån att bostadstillläggen

i regel kommer att såsom hittills anknytas till de bostads- och

bränslekostnader, som den enskilde pensionären kan antas ha under den

närmaste framtiden. Vid en sådan anknytning till bostads- och bränslekostnaderna

kan det måhända i vissa kommuner vara lämpligt att utgå ifrån

ett visst minimibelopp beträffande dem som har egen bostad.

Även om kommunerna sålunda skall ha frihet att väsentligen reglera

förutsättningarna för bostadstilläggen måste dock gälla att bostadstilläggen

endast får avse tillgodoseende av mera stadigvarande behov. Mera tillfälliga

behov får tillgodoses på annan väg. Även ur den enskildes synpunkt

bör eu pension vara något mera stadigvarande, en fast utgångspunkt vid

dennes planläggning av sin försörjning. Också administrativa skäl gör det

nödvändigt att återhållsamhet iakttages i fråga om bestämmelser, som kan

leda till täta jämkningar av pensionsbeloppen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Bl. a. sistnämnda skäl har föranlett revisionen att icke föreslå någon

indexreglering av de nya bostadstilläggen. Folkpensionens totalbelopp skulle

i annat fall bli indexreglerade på två olika sätt, något som skulle i hög grad

komplicera uträkningen och utbetalningen av folkpensionerna. Detta borde

enligt revisionens mening givetvis icke förhindra, att en mera stadigvarande

förändring av levnadskostnaderna kunde leda till en omprövning av bostadstilläggens

storlek.

I fråga om avdragsreglerna finner revisionen, att dessa måste bestämmas

i folkpensioneringslagen då eljest huvudsyftet med den aktuella reformen

kunde förfelas. För undvikande av alltför komplicerad lagstiftning och

lagtillämpning borde samma bestämmelser gälla för alla de inkomstprövade

folkpensionsförmånerna. En kommun skulle alltså ej ha rätt att fastställda

avdragsregler, som aweke från lagens regler, eller vid sidan av dessa uppställda

särskilda bestämmelser rörande inverkan av visst inkomstslag eller

förmögenhetsinnehav.

Revisionen föreslår, att det sammanslagna tillägget betecknas kommunalt

bostadstillägg. Ehuru det till sin utformning skulle utgöra ett

mellanting mellan det statliga och det särskilda bostadstillägget, vore dock

det kommunala inflytandet avgörande på den viktigaste punkten, nämligen

huruvida tillägg skulle utgå inom kommunen och hur de grunder skulle vara

beskaffade, som avgjorde storleken av det oreducerade tillägget i varje

särskilt fall. Det kunde visserligen ifrågasättas, om beteckningen bostadstillägg

borde bibehållas i fråga om det sammanslagna tillägget med hänsyn

till vad revisionen anfört därom, att tilläggen ej alltid skulle täcka enbart

bostadskostnader. Det syntes emellertid revisionen lämpligast att behålla

denna beteckning, som angåve det viktigaste av de behov, som man ville tillgodose

med hjälp av tillägget.

Rörande de förutsättningar, som eu pensionär bör uppfylla i fråga om

anknytningen till den tilläggsbeviljande kommunen, anför revisionen.

När man tar bort bostadskostnadsgrupperingen och därmed de statliga

bostadstilläggen skulle kunna inträffa att en person, som flyttar från en

ort med bostadstillägg till en annan ort med sådant tillägg, inte skulle få

något bostadstillägg alls, om kommunerna kunde ställa upp villkor utöver

mantalsskrivning inom kommunen för rätt till bostadstillägg. Revisionen

föreslår därför eu bestämmelse av innebörd att så ej får ske. Någon motsvarighet

kommer sålunda inte att finnas till den bestämmelsen, som nu

finnes (5 § folkpensioneringslagen), att för tillhörighet till någon av bostadskostnadsgrupperna

II—V fordras att den pensionsberättigadc även

de tre närmast föregående åren skall ha varit mantalsskriven å ort i den

gruppen eller i grupp med högre nummer, såvida inte på grund av omständigheterna

prövas skäligt medgiva undantag härifrån. En tillfredsställande

sådan bestämmelse skulle knappast kunna utformas, sedan bostadskostnadsgrupperingen

slopats, och inte heller vara påkallad i de fall det kommunala

bostadstillägget anknyter sig till storleken av vissa pensionärens

faktiska utgifter. Från den nuvarande bestämmelsen torde för övrigt undanlag

medgivas i mycket stor omfattning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Några farhågor för att en kommun med låga bostadskostnader skall bli

skyldig att under en stor del av mantalsskrivningsåret bidraga till ett högt

bostadstillägg åt en pensionär, som i början av året flyttar till en kommun

med höga bostadskostnader, torde ej behöva föreligga, eftersom det kan

förutsättas att bostadstilläggen i regel kommer att fastställas till vissa

maximibelopp, som inte får överskridas annat än på särskilda skäl, och

dessa maximibelopp torde bli avvägda med hänsyn till de inom kommunen

vanligen förekommande bostadskostnaderna. För övrigt bör i detta avseende

beaktas att kommunbidraget till bostadstilläggen i regel torde bli lågt

i kommuner med låga bostadskostnader.

I 5 § folkpensioneringslagen finnes en bestämmelse att det, om pensionsberättigad

vistas stadigvarande å ort tillhörande bostadskostnadsgrupp med

lägre nummer än den, inom vilken han är mantalsskriven, kan förordnas

att pensionen skall beräknas efter bestämmelserna för den lägre bostadskostnadsgruppen.

Eftersom revisionen utgår ifrån att det kommunala bostadstillägget

i regel skall anknyta till den faktiska bostadskostnaden,

finner revisionen någon motsvarande bestämmelse inte vara erforderlig

sedan bostadskostnadsgruppeningen slopats.

Utformningen av de kommunala grunderna bleve — framhåller revisionen

vidare —- uppenbarligen av stor betydelse för hur systemet med kommunala

bostadstillägg skulle fungera i praktiken. Självklart vore en viss

enhetlighet i utformningen av grunderna önskvärd. Revisionen hyste den

förhoppningen, att de olika kommunalförbunden i detta avseende skulle

bistå sina medlemmar med råd och upplysningar. Hjälp med den tekniska

utformningen av grunderna borde också kunna erhållas hos pensionsstyrelsen,

som måhända kunde tänkas lämna vissa allmänna vägledande anvisningar.

Avdragsreglerna.

När revisionen härefter (sid. 75—88 i betänkandet) övergår till att behandla

avdragsreglerna — vilka enligt revisionens förut angivna ståndpunkt

böra vara desamma för samtliga inkomstprövade folkpensionsförmåner —

konstaterar revisionen till en början, att den avdragsfria inkomsten och

avdragsfaktorn äro av olika betydelse för skilda slag av inkomster och olika

starkt påverka de inkomstgränser, som utesluta från rätt till inkomstprövade

förmåner. Härom anför revisionen.

Den avdragsfria inkomsten är av särskilt stor betydelse för arbetarpensioneringen.

Även en ganska låg avdragsfaktor torde nämligen lägga betydande

hinder i vägen för en sådan pensionering. Vill man på ett effektivt

sätt undanröja hindren för arbetarpensioneringen måste det sålunda ske

genom höjning av den avdragsfria inkomsten, såvida man inte vill utnyttja

privilegieringsmetoden, en utväg som i det föregående betecknats såsom

principiellt icke önskvärd.

För folkpensionsrevisionen är det såsom tidigare framhållits en väsentlig

uppgift att underlätta arbetarpensioneringen. Det är därför naturligast för

revisionen att vid avvägningen av avdragsreglerna låta den avdragsfria inkomstens

höjning komma i förgrunden. Även ett annat skäl talar för att

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

tonvikten Itigges på den avdragsfria inkomsten. Denna verkar nämligen

i allmänhet mindre höjande å inkomstgränserna för rätt till de inkomstprövade

förmånerna än avdragsfaktorn. Man kan också uttrycka det så att

i stort sett den avdragsfria inkomsten är av störst nytta för dem som har

låga inkomster under det att en mild avdragsfaktor är fördelaktig för dem

som har mera betydande egna inkomster.

Vid bedömandet av storleken av den höjning av den avdragsfria

inkomsten, som kunde vara påkallad, utgår revisionen ifrån att den

avdragsfria inkomsten realvärde i varje fall borde återställas, vilket vid ett

pensionspristal av 130 skulle innebära en förhöjning till 520 resp. 780 kronor.

Revisionen berör i detta sammanhang frågan om en eventuell indexreglering

av den avdragsfria inkomsten samt framhåller.

För en sådan anordning talar bland annat den omständigheten att indexregleringen

skulle möjliggöra för arbetsgivarna att ge indextillägg å pensionerna

till sina pensionärer utan att detta återverkade på dessas folkpensioner.

Revisionen har dock funnit att en indexreglering allt för mycket

skulle komplicera lagtillämpningen eftersom omräkning av ett stort antal

folkpensioner skulle bli nödvändig vid indexvariationer. Därtill är att märka,

att liknande belopp på andra områden, exempelvis ortsavdragen för den

direkta beskattningen, inte är indexreglerade. Statsmakterna har för övrigt

möjlighet att vid behov justera den avdragsfria inkomsten. Viktigt är att

så sker vid en mera betydande ändring av pensionspristalet, som kan förväntas

bli stadigvarande. Revisionen föreslår sålunda inte någon indexmässig

reglering av den avdragsfria inkomsten.

Därest en tillräcklig mildring av inkomstprövningens verkningar skall

ernås, är det emellertid enligt revisionens mening uppenbarligen icke tillfyllest

att återställa realvärdet av den avdragsfria inkomsten. Huru stor

den ytterligare höjningen borde bli berodde på en avvägning emellan å ena

sidan intresset av att öppna möjligheter för en utvidgad och förbättrad

arbetarpension, en ökad arbetsinsats från pensionärernas sida och ett ökat

sparande och å andra sidan kostnaderna för staten och kommunerna samt

frågan hur långt upp på inkomstskalan inkomstprövade förmåner skulle

kunna utgå. Ehuru de två sista synpunkterna icke minst i nuvarande ekonomiska

läge manade till försiktighet, borde likväl, enligt vad revisionen

uttalar, icke tagas ett alltför kort steg härvidlag, ty i så fall skulle de föreliggande

problemen icke lösas i nämnvärd omfattning.

Vid övervägande av detta spörsmål har revisionen ansett sig främst böra

taga hänsyn till arbetarpensioneringsfrågan; och med denna utgångspunkt

har revisionen stannat för eu höjning av den avdragsfria inkomsten till

1 000 kronor för ogift och 1 500 kronor för makar. Revisionen anför.

Kan man anta att ett mera betydande antal arbetsgivare skulle ha vilja

och förmåga att höja pensionerna väsentligt, om den gräns höjes där dessa

börjar beskäras genom avdragsreglerna, måste enligt revisionens mening

mycket starka skäl föreligga för att man inte skulle höja den avdragsfria

inkomsten så långt som arbetsgivarna skulle vilja gå. Revisionen har av

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

naturliga skäl inte kunnat utröna huru höga arbetarpensioner arbetsgivarna

skulle kunna och vilja utge, om inga avdragsregler lade hinder i vägen. Även

om det är uppenbart att många, särskilt mindre arbetsgivare också under en

sådan förutsättning skulle underlåta att ge pensioner eller endast ge mycket

obetydliga pensioner till sina anställda, har revisionen dock den uppfattningen

att i sådant fall åtskilliga arbetsgivare skulle överväga högst betydande

pensionsförbättringar. Pensioner å 1 000 kronor för ogifta och 1 500

kronor för makar ligger enligt revisionens antagande inte utanför gränsen

för det sannolika. Måhända skulle enstaka företag utge ännu högre pensioner.

De belopp, som vid ett pensionspristal av 130 en ålderspensionär skulle

ha till sin försörjning om arbetarpensionen höjdes intill den avdragsfria

inkomstens belopp, framgår av följande tabell, där de tre olika fallen avse

bostadstilläggsförhållandena dels i orter, som nu ha enbart särskilt bostadstillägg,

dels i medelstora städer, dels ock i Stockholm.

Ogift

Makar

Allmän

ålders-

pension

Bostads-

tillägg

Arbetar-

pension

S:a

Allmän

ålders-

pension

Bostads-

tillägg

Arbeta r- pension

S:a

Fall

I ......

1 300

150

1 000

2 450

2 080

250

1 500

3 830

11 ......

1 300

600

1 000

2 900

2 080

900

1 500

4 480

*

III ......

1 300

1 000

1 000

3 300

2 080

1 500

1 500

5 080

Revisionen har bedömt den förordade höjningen av den avdragsfria inkomsten

även med hänsyn till andra inkomstslag och anser sig kunna konstatera,

att i fråga om inkomst av arbete avdragsreglerna icke vid nuvarande

löneläge spela så stor roll för dem, som stanna kvar i sitt tidigare

arbete vid 67-årsålderns inträde eller få en ny något så när stadigvarande

heltidstjänst. Lönerna vore nämligen avsevärt mycket större än de inkomstprövade

förmåner, som kunde påräknas från folkpensioneringen. Däremot

vore avdragsreglerna av betydelse för åldringarnas möjligheter att taga

deltids- och tillfälliga arbeten, och ur, denna synpunkt utgjorde den angivna

avdragsfria inkomsten en högst avsevärd förbättring vid jämförelse med nu

rådande förhållanden.

Beträffande invalidernas speciella problem anför revisionen.

Uppenbart är att, så länge invaliditeten består, möjligheten att genom

arbete bidraga till försörjningen regelmässigt är ganska ringa. I de flesta

fall måste därför även ur synpunkten att invaliderna skall kunna utnyttja

sin arbetskraft en avdragsfri inkomst av 1 000 resp. 1 500 kronor te sig

såsom tillräcklig. I vissa fall kommer den dock att anses vara låg. Då en

invalids arbetsförmåga börjar öka, kommer vid den nu övervägda avdragsfria

inkomsten en reduktion av pensionen att sätta in relativt snart. Detta

är dock nödvändigt om pensionen skall kunna i mera avsevärd mån reduceras

innan den måste helt indragas på grund av att invaliditet inte längre

kan anses föreligga. Önskvärdheten av en successiv minskning av folkpensionen

vid arbetsförmågans återfående talar sålunda närmast för att den

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj ds proposition nr 215.

avdragsfria inkomsten inte fastställes för liögt. Stimulansen till ökade

arbetsinsatser måste därför främst ta sig uttryck i en måttlig avdragsfaktor

och en smidig lagtillämpning. Även bör möjligheten att snabbt återfå

indragna eller reducerade pensionsförmåner, om det visar sig att krafterna

inte räcker för fortsatt arbete, beaktas.

Sistnämnda önskemål har revisionen sökt tillgodose genom ett förslag

om möjlighet att i vissa fall vilandeförklara i stället för indraga invalidpension

eller sjukbidrag. Till detta förslag återkommer jag i det följande.

I fråga om den höjda avdragsfria inkomstens inverkan på förmögenhetsavkastning

framhåller revisionen.

Då det gäller att bedöma den avdragsfria inkomsten med hänsyn till

avkastningen av sparkapital och annan förmögenhetsavkastning måste

verkningarna av skärpningsreglerna samtidigt beaktas. Om man räknar

med 3 % kapitalavkastning kan för närvarande inom den avdragsfria inkomsten

rymmas inkomsten av kapital uppgående till för ogift 10 789 och

för makar 16 154 kronor. Detta innebär att pensionstagare, som inte har annan

inkomst än kapitalavkastningen, kan ha de nämnda förmögenhetsbeloppen

utan att de statliga pensionsförmånerna minskar. Rätten till särskilt

bostadstillägg upphör i regel vid avsevärt lägre belopp. Bibehåller man

de nuvarande skärpningsbestämmelserna blir, om den avdragsfria inkomsten

höjes till 1 000 resp. 1 500 kronor, motsvarande förmögenhetssiffror

15 385 resp. 23 077 kronor. Dessa siffror ligger 42 å 43 % över de nuvarande

och täcker sålunda mer än väl penningvärdesförsämringen sedan folkpensioneringslagen

antogs 1946. De torde också regelmässigt såvitt angår egna

hem och därmed jämförliga fastigheter täcka de nettoförmögenhetsbelopp,

som framkommer vid den väntade omtaxeringen av fastigheterna. Höjes

den avdragsfria inkomsten på nu antytt sätt föreligger sålunda inte behov

av ändring av skärpningsgränserna. Höjningen möjliggör sparande utan

inverkan å folkpensionen i något större omfattning än vid lagens tillkomst.

Det nu förda resonemanget har ur enkelhetens synpunkt förts med utgångspunkt

från att endast ett slags inkomst föreligger, men detta torde inte i

större mån behöva påverka slutsatserna.

Revisionen har beräknat den kostnadsökning för stat och kommun, som

skulle bli följden enbart av den föreslagna höjningen av den avdragsfria

inkomsten — d. v. s. med bibehållande av den nuvarande avdragsfaktorn

å 5/10 — till 14.38 milj. kronor om året, om man bortser från de särskilda

bostadstilläggen.

En höjning av den avdragsfria inkomsten till resp. 520/780, 600/900, och

800/1 200 kronor beräknas till resp. 4.37, 6.74 och 11.25 milj. kronor.

Även om ytterligare kostnadsökning uppkomme å de belopp, som motsvarade

de nu utgående särskilda bostadstilläggen, syntes det revisionen

som om en höjning av den avdragsfria inkomsten till, även såvitt anginge

de särskilda bostadstilläggen, 1 000 kronor för ogift och 1 500 kronor

för makar, skulle medföra en kostnadsökning av högst 17 milj. kronor

om året. Denna kostnadsökning vore enligt revisionens mening väl motiverad

av de fördelar åtgärden skulle medföra.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 215.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Vad angår det andra ledet av avdragsreglerna, nämligen avdragsfal;- t o r n, uttalar revisionen, att en måttlig avdragsfaktor vore av särskild

betydelse, då det gällde att tillvarataga pensionstagarnas arbetsförmåga.

Om denna utnyttjades på bästa sätt, överstege ju arbetsinkomsten relativt

ofta varje avdragsfri inkomst som kunde övervägas. Icke minst för invalidpensionstagarnas

del vore avdragsfaktorn betydelsefull ur nämnda synpunkt.

Men givet vore att en låg avdragsfaktor även verkade fördelaktigt

för såväl tjänstepensionsfrågan som sparviljan. Å andra sidan funnes omständigheter,

som talade för att avdragsfaktorn ej borde fastställas för

lågt, främst det förhållandet att avdragsfaktorn vore det utslagsgivande

momentet i avdragsreglerna i fråga om att reglera den övre inkomstgräns,

som utestängde en pensionstagare från rätt till inkomstprövade förmåner.

Ju högre avdragsfaktorn vore, desto lägre bleve inkomstgränsen.

Vid bedömandet av inkomstgränsens läge måste enligt revisionens mening

särskilt beaktas, att inkomstprövade pensionsförmåner ej borde utgå

till befolkningskategorier, som hade sin försörjning vid ålderdom och invaliditet

tillfredsställande ordnad på annat sätt. Revisionen avsåge därmed

närmast stats- och kommunal tjänstemännen ävensom privatanställda tjänstemän

med ungefärligen motsvarande pensionsförmåner. Ur nämnda synpunkt

ville det synas som om inkomstgränserna icke borde ligga ovanför

5 000-kronorsnivån. Helt strikt torde dock en sådan gränsdragning ej behöva

följas, eftersom de inkomstprövade förmånerna i närheten av inkomstgränsen

bleve ganska små och därför i regel icke söktes.

Vidare borde märkas, att avdragsfaktorn spelade stor roll i de fall, då

vederbörande hade hela det avdragsfria beloppet utnyttjat för visst inkomstslag,

exempelvis pension från arbetsgivaren, och därutöver uppbure

annan inkomst, exempelvis av sparkapital eller eget hem. Denna omständighet

gjorde att området närmast över den avdragsfria inkomsten vore särskilt

känsligt, då det gällde att bestämma avdragsfaktorn. En mild avdragsfaktor

där vore därför synnerligen önskvärd.

Med utgångspunkt från det anförda diskuterar revisionen möjligheterna

av en enhetlig avdragsfaktor och kommer då fram till att denna ej syntes

kunna sättas lägre än till 50 %, enär man eljest finge mycket höga inkomstgränser

och därmed även relativt stora kostnader och ökat administrativt

arbete. Även en avdragsfaktor å 50 % vore enligt revisionens mening olämplig,

emedan den i de fall, där de inkomstprövade förmånerna vore stora,

gåve väl höga inkomstgränser samtidigt som den verkade hårdare än önskvärt

i det känsliga inkomstskiktet omedelbart över den avdragsfria inkomsten.

Det anförda har föranlett revisionen att pröva olika alternativ med en

avdragsfaktor, som differentieras så att den blir lägst i området närmast

över den avdragsfria inkomsten för att därefter bli högre. Revisionen har

härvid dels övervägt en avdragsfaktor å 35 % intill en årsinkomst av 1 400

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

kronor för ogift och 2 100 kronor för makar tillsammans och därefter 70 %,

dels ock varierat detta alternativ sålunda att de båda nyssnämnda avdragsfaktorerna

ersatts med å ena sidan 30 resp. 60 % samt å andra sidan

33% resp. 66% %. Slutligen har revisionen räknat med en avdragsfaktor

å 25 resp. 50 %, dock med ytterligare höjning av avdragsfaktorn till 70 %

för inkomster över 1 800 kronor för ogift och 2 700 kronor för makar.

I samtliga dessa fall har revisionen — i enlighet med sina föregående

överväganden — utgått från en avdragsfri inkomst å 1 000 kronor för ogift

och 1 500 kronor för makar.

De inkomstgränser, som vid ett pensionspristal å 130, framkomma vid

de olika av revisionen bedömda alternativen, framgå av följande sammanställning,

som uppgjorts med utgångspunkt från kommunala bostadstilllägg

å resp. 0, 500 och 1 000 kronor för ogifta samt 0, 750 och 1 500 kronor

för makar.

Lägsta årsinkomst som utesluter från inkomstprövade förmåner vid följande avdragsfaktorer.

50 %

35-70 %

30—60 %

331/3

662/3 %

25—50—

Ogift ålderspensionär

Bostadstillägg 0 kr...............

—

—

—

—

_

» 500 » ..............

2 000

1 920

2 040

1 950

2 090

» 1 000 » ..............

3 000

2 630

2 870

2 700

2 800

Makar, båda ålderspensionärer

Bostadstillägg 0 kr...............

—

—

—

—

_

* 750 * ..............

3 000

2 880

3 060

2 940

3 140

» 1 500 » ..............

4 500

3 960

4 300

4 060

4 200

Ogift invalidpensionär

Bostadstillägg 0 kr...............

3 200

2 780

3 040

2 850

2 950

» 500 » ..............

4 200

3 490

3 870

3 600

3 660

» 1 000 » ..............

5 200

4 200

4 700

4 350

4 380

Makar, båda invalidpensionärer

Bostadstillägg 0 kr...............

4 860

4 200

4 600

4 320

4 460

» 750 » ..............

6 360

5 280

5 860

5 460

5 540

» 1 500 » ..............

7 860

6 360

7 100

6 580

6 600

Änkepensionstagare

Bostadstillägg 0 kr...............

2 450

2 230

2410

2 290

2 410

* 500 » ..............

3 450

2 950

3 240

3 040

3 120

» 1 000 » ..............

4 450

3 660

4 070

3 790

3 830

Revisionen har rörande sammanställningen anmärkt följande.

Det bör bemärkas att vid de för ålders- och invalidpensionärer angivna

inkomstgränserna vederbörande pensionstagare utöver den egna inkomsten

för sin försörjning har, om han är ålderspensionär, den allmänna ålderspensionen

med indextillägg och, om han är invalidpensionär, grundpensionen.

Vid bedömandet av inkomstgränserna bör också observeras att de

inkomstprövade pensionsbelopp som utgår närmast under gränserna blir

mycket små. Skulle den avdragsfria inkomsten fastställas till lägre belopp

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

än revisionen föreslagit sjunker inkomstgränserna med samma belopp som

sänkningen av den avdragsfria inkomsten.

Vad särskilt angår invaliderna måste beaktas att arbetsinkomst som en

invalid förvärvar kan utesluta honom från rätt till invalidpension även om

den avsevärt understiger inkomstgränsen, eftersom invaliditet i princip

inte föreligger, då arbetsförmågan uppgår till mer än y3 av den normala.

Det är sålunda i fråga om invaliderna i regel endast sidoinkomster, exempelvis

tjänstepensioner eller förmögenhetsavkastning, som kan leda till att

årsinkomsten ligger i närheten av de högsta inkomstgränserna. Sådana inkomster

förekommer endast mera undantagsvis i fråga om dem, som blivit

invalider i yngre åldrar. De invalider åter som drabbats av invaliditeten

först närmare 67-årsåldern omfattas endast kortare tid av de för invalider

framkomna inkomstgränserna.

Vid övervägande av de olika alternativen har revisionen funnit, att inkomstgränserna,

särskilt i fråga om invalider, låge ganska högt i alla alternativen

i de fall, då relativt stora bostadstillägg utgåves, men att alternativet

med en enhetlig avdragsfaktor om 50 % vore särskilt ofördelaktigt ur denna

synpunkt. Vid beaktande av olika synpunkter har revisionen stannat för

alternativet med avdragsfaktörerna 33% och 66% %. Såsom stöd härför

anföres bl. a. följande.

Även i de förhållandevis mycket fåtagliga fall då skattskyldighet för egen

inkomst föreligger kommer den pensionsberättigade vid detta alternativ

att få behålla en del av marginalinkomsten. Inkomstgränserna är betydligt

lägre än vid alternativet med en enhetlig avdragsfaktor om 50 %. Vid detta

liksom vid alla andra alternativ blir givetvis inkomstgränsen i det enskilda

fallet beroende av storleken av det kommunala bostadstillägg, som kan utgå.

Det ömtåliga inkomstskiktet närmast över den avdragsfria inkomsten drabbas

endast av en relativt mild avdragsfaktor.

I vissa fall, nämligen då reduktion på grund av pensionstagarens egen

inkomst samtidigt skedde i fråga om särskilda barnbidrag, kan enligt

revisionens mening det förordade alternativet föranleda betänkligheter,

enär en sammanlagd avdragsfaktor å (66% -f- 25) 91% % kunde uppkomma.

Här föreslår revisionen därför en sänkning av avdragsfaktorn å 66% %

till 50 %, vilket resulterar i en sammanlagd avdragsfaktor å 75 %. Detta

förslag behandlas närmare i avsnittet rörande inkomstprövningen av de

särskilda barnbidragen.

För änkepensionernas del konstaterar revisionen, att inkomstgränserna

bleve ganska låga, beroende på att pensionsbeloppen vore relativt låga. Att

ändra själva grundbeloppet för änkepensionen hade emellertid ej legat inom

revisionens uppdrag, och revisionen framhåller att detta i stället vore en

fråga som borde prövas av änkepensioneringskommittén, som tillkallats för

att göra en allmän översyn av änkornas förmåner. I avvaktan på denna

översyn hade revisionen ej heller velat komplicera avdragssystemet inom

folkpensioneringen med en avdragsfaktor för änkepensionerna, som rörde

sig med andra tal än i fråga om andra folkpensionsförmåner.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

53

Revisionen har i detta sammanhang slutligen framhållit, att i fråga

om avdragsreglerna borde uppmärksammas, att deras uppmjukning kunde

påverka samordningen mellan folkpensioneringen och den obligatoriska

olycksfallsförsäkringen, samt härom anfört.

En livränta från nämnda försäkring medför att den inkomstprövade folkpensionen

minskas, om livräntan överstiger den avdragsfria inkomsten.

Den nuvarande avdragsfria inkomsten förhindrar att en mera betydande

livränta utgår samtidigt med oreducerad folkpension (bortsett från enbart

utgående allmän ålderspension). Den nu föreslagna höjda avdragsfria inkomsten

kommer uppenbarligen att i betydande mån rubba den garanti

mot överförsäkring som nu finnes. Revisionen har inte närmare ingått på

denna fråga med hänsyn till att densamma lämpligast synes böra lösas i

samband med den reform av olycksfallsförsäkringen som av socialvårdskommittén

föreslagits i dess betänkande XIX angående yrkesskadeförsäkringslag

m.m.

Finansieringsfrågan.

Vid sin behandling av frågan om finansieringen av de inkomstprövade

folkpensionsförmånerna (sid. 89—99 i betänkandet) lämnar revisionen inledningsvis

en översikt över den nuvarande kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun och anför härvid.

Med utgångspunkt från de folkpensionstagare, som beräknas ha varit

berättigade till pension i januari 1951, utgör årskostnaderna för tilläggs- och

änkepensioner 115,6 miljoner kronor och för de statliga bostadstilläggen

77,5 miljoner kronor. Nämnda 115,6 miljoner kronor fördelar sig med 78,5

miljoner kronor å staten och 37 miljoner kronor å kommunerna. Beloppet

77,5 miljoner kronor fördelar sig med 45,3 miljoner kronor å staten

och 32,2 miljoner kronor å kommunerna. Kostnadsfördelningen har gjorts

med utgångspunkt från 1950 års skattekrontal. Kommunerna har sålunda

totalt att av de nämnda förmånerna bestrida 69,2 miljoner kronor eller

35,8 %. Kostnaderna för särskilda bostadstillägg som utgick vid nämnda

års slut utgjorde 19,2 miljoner kronor. Medräknas detta belopp uppgick

de inkomstprövade folkpensionsförmånerna till 212,3 miljoner kronor, varav

kommunerna hade att bestrida 88,4 miljoner kronor eller 41,6 %.

Rörande frågan om en ändrad kostnadsfördelning framhåller

revisionen, att den ej ansett sig böra upptaga frågan härom i vidare

mån än som nödvändiggöres av att vissa inkomstprövade förmåner enligt

revisionens förslag få en annan konstruktion än hittills samt fortsätter.

Revisionen har sökt finna sådana regler att den nuvarande kostnadsfördelningen

rubbas i minsta möjliga mån. Ett ytterligare skäl för denna

ståndpunkt är att den allmänna statsbidragsutredningen för närvarande

är sysselsatt med att överväga de allmänna principerna för kostnadsfördelningen

rörande all statskommunal verksamhet.

Revisionens utgångspunkt att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

inte hör rubbas kan dock uppenbarligen inte resultera i att för varje

kommun kostnadsfördelningen blir den som tillfälligtvis råder vid tiden

för den nya lagstiftningens genomförande. Redan vid nu rådande förhål
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

landen undergår kostnadsfördelningen mellan staten och de enskilda kommunerna

förändringar på grund av ändringar i skatteunderlag och invånarantal

samt genom införandet av särskilda bostadstillägg eller ändring av

grunderna för sådana tillägg. Vid förskjutningar i penningvärdet blir uppenbarligen

ändringarna i fråga om skatteunderlaget särskilt stora, dock inte

lika stora i alla kommuner. Den 1 januari 1952 träder den nya kommunindelningsreformen

i kraft. Samtidigt blir nya bestämmelser om ortsavdragen

tillämpliga för den kommunala beskattningen, vilka bestämmelser verkar

reducerande å antalet skattekronor. Eu blivande omtaxering av den fasta

egendomen verkar säkerligen i motsatt riktning.

Revisionen måste sålunda konstatera att vilka kommunbidragsregler som

än fastställes förskjutningar är oundvikliga i kostnadsfördelningen för

de enskilda kommunernas del. Även i fråga om kostnadsfördelningen i stort

mellan staten och kommunerna är vissa —- sannolikt inte mera betydande —

förskjutningar i ena eller andra riktningen inte osannolika.

Vad nu anförts har föranlett revisionen att grunda sina överväganden i

fråga om kommunbidragen å de senast kända faktiska siffrorna i fråga

om antal skattekronor, invånarantal och folkpensionskostnader, häri inräknat

kostnaderna för änke- och änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag.

Redan de nu angivna utgångspunkterna för revisionens överväganden i

förevarande avseende förhindrar revisionen att föreslå någon indexreglering

beträffande kommunbidragen.

Revisionen framhåller i samband härmed, att den under dessa förhållanden

ej ansett sig böra taga ställning till ett av socialvårdskommittén i

dess betänkande angående socialhjälpslag (SOU 1950:11) framlagt förslag

att göra kommunbidragsprocenten varierande.

Revisionen anför vidare.

De av revisionen föreslagna bostadstilläggen är såsom tidigare framhållits

ett mellanting mellan de statliga och de särskilda bostadstilläggen.

De är sålunda till sin utformning delvis reglerade i lag. Redan detta förhållande

gör det motiverat att staten bidrager till tilläggen. Att så bör ske

i väsentlig mån framgår därav att de kommunala tilläggen helt kommer

att ersätta de statliga bostadstilläggen, som till närmare 60 % bekostas av

staten. Skulle statens kostnadsandel inte utmätas relativt rikligt föreligger

risk att en del kommuner, i vilka nu finnes statliga bostadstillägg, inte

inför kommunala bostadstillägg. Sistnämnda omständighet nödvändiggör

också att statens kostnadsandel blir mera betydande i kommuner med svagt

skatteunderlag.

Om de nu anförda skälen talar för att statens bidrag till de kommunala

bostadstilläggen inte bestämmes för lågt så finns å andra sidan skäl som

talar för att kommunernas andel inte bör bli för liten. Sålunda ersätter

det kommunala bostadstillägget även det särskilda bostadstillägget, som nu

helt bekostas av kommunerna. För en kommun, som har särskilt bostadstillägg

men inte statligt, medför varje bidrag från statens sida till det

kommunala bostadstillägget en lättnad. Det är också uppenbart att ett högt

statsbidrag kan stimulera kommunerna att besluta mera generösa grunder

för det kommunala bostadstillägget. Även om detta ur synpunkten av folkpensioneringens

effektivitet kan vara önskvärt måste dock tillses att statens

utgifter inte blir för stora genom kommunala beslut, som inte kan påverkas

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215. 55

av de statliga myndigheterna. Risken för ojämnhet olika kommuner emellan

i fråga om förmånernas storlek bör också beaktas i detta sammanhang.

Det nu förda resonemanget leder närmast till att kommunbidraget bör

ATara högre för det kommunala bostadstillägget än för övriga inkomstprövade

förmåner. En sådan anordning medför emellertid vissa komplikationer med

avseende å uträkningen av kommunbidragen och nödvändiggör att man noga

skiljer på de olika inkomstprövade förmåner som utgår till en pensionstagare.

Revisionen har därför övervägt huruAuda inte lik\räl en enhetlig kommunbidragsprocent

skulle Arara möjlig för samtliga inkomstpröA-ade förmåner.

En sådan enhetlig kommunbidragsprocent innebär ekonomiskt sett att

alla kommuner, antingen de ha bostadstillägg eller inte, blir belastade med

den högre procentsats, som blir nödvändig genom sammanslagningen av

bostadstilläggen om man inte vill öka statens kostnadsandel. Vidare måste,

om de praktiska fördelarna av en enhetlig procentsats skall kunna utnyttjas

helt, alla kommuner drabbas av den minimibestämmelse för kommunbidragen,

som man kan finna erforderlig för det kommunala bostadstilliäggets

del.

Revisionens ÖA^erväganden ha lett till att kommunbidraget i princip bör

beräknas efter nu gällande grunder för tilläggspension, änkepension, hustrutillägg

men att för det kommunala bostadstilläggets del utformas särskilda

regler.

I fråga om kommunbidragsreglerna för det kommunala bostadstillägget

föreslår revisionen en sådan anknytning till skatteunderlaget, att kommunbidragets

storlek — i likhet med vad som gäller för det nuvarande kommunbidraget

— göres beroende av antalet skatteören per invånare i kommunen,

dock att kommunbidraget får uppgå till högst 60 % och lägst 25 % av kostnaderna

för de kommunala bostadstilläggen. Nämnda maximiregel har

rexisionen ansett böra gälla äA''en för kommunernas bidrag till övriga

inkomstprövade förmåner. Förslaget härom motiveras av revisionen sålunda.

För närvarande är kommunbidraget maximerat till 50 % beträffande andra

inkomstprövade förmåner än det särskilda bostadstillägget. Någon minimibestämmelse

föreligger däremot inte, Ararför kommunbidraget i enstaka

kommuner kan bli så lågt som ca 10 %. Härvid är undantagslöst fråga om

landsbygdskommuner i bostadskostnadsgrupp I.

Om man i kommuner med särskilt bostadstillägg medräknar kostnaderna

för sådant tillägg höjes givetvis den andel a\r de sammanlagda inkomstprövade

förmånerna, som bestrides av kommunen. I A’issa fall överskrides

på grund bärav kommunandelen av de sammanlagda förmånerna 50 %. I

några enstaka fall överstiger den därvid 60 %. I Stockholm, Göteborg och

Malmö närmar sig kommunandelen nämnda procentsats. Med revisionens

utgångspunkt att kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna skal!

rubbas i minsta möjliga mån är det å ena sidan tydligt att en viss höjning av

kommunbidragets maximum måste föreslås i anledning av bostadstilläggens

sammanslagning men det är å andra sidan inte påkallat att vidtaga större

höjning än vad som föranledes av nämnda omständighet. Vad nu sagts

föranleder revisionen alt föreslå en höjning av kommunbidragets maximum

till 60 %.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Revisionen har stannat för att kommunbidraget bör beräknas särskilt

för det kommunala bostadstillägget och särskilt för övriga inkomstprövade

förmåner sammanlagt. Det har vid sådant förhållande visat sig lämpligast,

bl. a. med hänsyn till kommunernas möjligheter att bedöma de ekonomiska

verkningarna av sina beslut rörande kommunala bostadstillägg, att nämnda

maximum tillämpas för vardera av de nämnda båda förmånsgrupperna för

sig. Detta kan visserligen i enstaka fall resultera i att kommunbidraget blir

något lägre än eljest, men denna konsekvens är relativt sett utan större

betydelse. Revisionen föreslår sålunda att maximibidraget räknas särskilt

för var och en av de båda förmånsgrupperna.

De kommunala bostadstilläggen är som förut närmare utvecklats i väsentliga

avseenden beroende å kommunala beslut. Det synes därför naturligt

att kommunerna alltid får bära en inte allt för oväsentlig del av kostnaderna

för dessa tillägg. Detta är så mycket mera motiverat som kommunerna nu

får bekosta de särskilda bostadstilläggen i deras helhet. Revisionen anser det

på grund härav erforderligt att ett visst minimum fastställes för kommunbidraget

till de kommunala bostadstilläggen. Detta minimum får dock inte

bestämmas så högt att det hindrar införandet av behövliga bostadstillägg

även i kommuner med svagt skatteunderlag. Revisionen har för sin del

funnit ett minimibidrag å 25 % vara lämpligt. Även om kommunbidragsfrågan

löses genom systemet med en enhetlig bidragsfaktor bör minimibidraget

endast avse bostadstillägget trots att man härigenom inte helt

uppnår den önskade administrativa förenklingen. Det skulle nämligen inte

vara försvarbart att av ett sådant skäl höja kommunbidragen i de ekonomiskt

svaga kommuner som inte har några bostadstillägg.

Revisionen har vid övervägandet av kommunbidragsfaktorns storlek prövat

flera alternativ, varvid huvudalternativen bygga på olika ståndpunktstaganden

till frågan, om en enhetlig kommunbidragsfaktor bör användas

för alla inkomstprövade folkpensionsförmåner eller om en särskild kommunbidragsfaktor

bör bestämmas för de kommunala bostadstilläggen och

den nuvarande faktorn (0,15 %) bibehållas för övriga inkomstprövade förmåner.

Rörande fyra sådana alternativ har revisionen gjort beräkningar av

kommunbidragets storlek för 32 kommuner, utvalda med tanke på att olika

kommuntyper, landsdelar och bostadskostnadsgrupper skulle bli representerade,

ävensom kommuner med och utan särskilda bostadstillägg.

Vid uppgörandet av dessa alternativ har revisionen utgått från att den

nuvarande kommunbidragsfaktorn å 0,15 % per tiotal skatteören (= 1 % %

per skattekrona) måste höjas, därest man ville bibehålla den nuvarande

kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, även sedan statsbidrag införts

till den del av de kommunala bostadstilläggen, som motsvarade de särskilda

bostadstilläggen. Därvid har valts en höjning av kommunbidragsfaktorn

dels till 0,167 % (alternativ I) och dels till 0,175 % (alternativ II), allt

per tiotal skatteören (= 1% % resp. 1% % per skattekrona). Vidare har revisionen

valt två alternativ med en särskild kommunbidragsfaktor för de

kommunala bostadstilläggen, varvid faktorn för övriga folkpensionsförmåner

bibehållits vid nuvarande nivå under det att den särskilda faktorn satts

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

57

till 0,19 % i ena fallet (alternativ III) och 0,20 % i det andra (alternativ IV),

allt per tiotal skatteören (= 1,9 % resp. 2 % per skattekrona).

Resultatet av dessa stickprovsberäkningar har redovisats i en i tre tabeller

gjord sammanställning, vilken torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

I anslutning till sammanställningen framhåller revisionen, att vid jämförelse

mellan nuvarande kommunbidrag samt kommunbidragen enligt de

ifrågavarande fyra alternativen måste beaktas, att de senare bidragen beräknats

med utgångspunkt från att de inkomstprövade förmånerna komme

att — enligt vad revisionens beräkningar givit vid handen — i samtliga de

undersökta kommunerna stiga med i genomsnitt 8 % på grund av de av revisionen

förordade ändringarna av avdragsreglerna.

Av sammanställningen framgår att den för hela riket genomsnittliga

kommunbidragsprocenten skulle bli 41,96 % enligt alternativ I, 43,24 % enligt

alternativ II, 41,73 % enligt alternativ III och 42,32 % enligt alternativ

IV. Alternativ III överensstämmer närmast med den procentsats, som framräknats

beträffande pensionstagarna i januari 1951 med användning av

1950 års skattekrontal, eller 41,65 %.

Med hänsyn till att alternativen III och IV vore fördelaktigare än alternativen

I och II för kommunerna i de fall antalet skattekronor vore lågt

och i de fall bostadstillägg saknades eller endast utgjordes av särskilt bostadstillägg,

under det att skillnaden mellan de båda grupperna av alternativ

vore relativt obetydlig för övriga kommuner, anser revisionen, att något

av alternativen III och IV borde föredragas. Vid valet mellan dessa konstaterar

revisionen, att alternativ III, såsom nyss angivits, skulle ge en genomsnittlig

kommunbidragsprocent, som närmast motsvarade den nuvarande

procentsatsen. Emellertid förskötes denna successivt uppåt i den mån kommunerna

införde eller förbättrade särskilda bostadstillägg. Med hänsyn till

att åt kommunerna överlämnades rätten att bestämma om kommunalt bostadstillägg

skulle utgå eller ej, borde kommunernas bidrag ej sättas för

lågt. Revisionen förordar därför alternativ IV.

På grund härav föreslår revisionen, att kommunbidragsbestämmclserna

utformas så, att för tilläggspensioner, hustrutillägg, änkepensioner samt

änke- och änklingsbidrag tillämpas den nuvarande bidragsregeln, dvs. att

bidragsandelen skall utgöra 3/20 (= 0,15) % gånger antalet hela tiotal

skatteören per invånare, dock att maximibidraget sättes till 3/s mot nu

%. För de kommunala bostadstilläggen föreslås kommunbidragsandelen

skola utgöra ''/s (= 0,20) % gånger antalet hela tiotal skatteören per invånare,

dock högst 3/s och lägst %.

Rörande den återverkan på folkpensionskostnaderna, som kan antagas

bli följden av eu sammanslagning av bostadstilläggen, anför revisionen.

Kostnaderna för det allmänna genom enbart de föreslagna ändringarna av

avdragsreglerna har beräknats till omkring 17 miljoner kronor. De gjorda

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

beräkningarna är, särskilt såvitt de berör de särskilda bostadstilläggen, behäftade

med en viss osäkerhet, men felmarginalen torde vara relativt obetydlig.

En betydande ovisshet måste däremot känneteckna antagandena rörande

den kostnadsökning, som säkerligen uppkommer genom att kommuner som

nu inte har bostadstillägg av något slag inför kommunala bostadstillägg

och att andra kommuner beslutar sådana grunder för de kommunala bostadstilläggen

att dessa tillägg genomsnittligt blir större än de nu utgående

statliga och särskilda bostadstilläggen tillsammantagna. Hur stor denna

kostnadsökning kommer att bli kan endast gissningsvis beräknas. Antar

nian att den skulle uppgå till 5 å 10 miljoner kronor skulle totalkostnaderna

för reformen bli omkring 25 miljoner kronor. Av detta belopp skulle i så fall

omkring 15 miljoner kronor falla på staten och omkring 10 miljoner kronor

på kommunerna.

De nu nämnda beloppen är visserligen betydande i sig själva. Emellertid

är det tydligt att alla verkliga förbättringar av folkpensioneringen drar

stora kostnader på grund av pensioneringens omfattning. Ser man de angivna

siffrorna ur denna synpunkt kan "konstateras att de utgör blott ca

2,5 % av det allmännas utgifter för folkpensioneringen. Därvid kan erinras

om att en höjning av folkpensionerna med ett indexsteg medför en årlig

kostnadsökning å ca 35 miljoner kronor. Tillika bör påpekas att en betydande

del av de kostnader, som uppkommer vid reformen av avdragsreglerna,

direkt föranledes av att det sänkta penningvärdet realiter skärpt avdragsreglerna.

Administrationsspörsmål.

Enligt vad revisionen framhåller (sid. 104—106 i betänkandet), kommer

den av revisionen förordade ändringen av avdragsreglerna icke att i någon

högre grad påverka folkpensioneringens administration i stort. Sammanslagningen

av bostadstilläggen till ett kommunalt bostadstillägg skulle dock för

pensionsnämnderna i kommuner, som införde kommunalt bostadstillägg,

medföra ett icke obetydligt merarbete, åtminstone om kommunen nu ej hade

infört särskilt bostadstillägg. Pensionsnämnden skulle ju få tillämpa icke

endast de författningsmässiga bestämmelserna om folkpensioneringen utan

även de kommunala grunderna. För åtskilliga pensionsnämnder skulle emellertid

en arbetslättnad uppkomma genom bostadstilläggens sammanslagning,

nämligen i de kommuner, som nu hade särskilda bostadstillägg med

andra avdrags- och mantalsskrivningsbestämmelser än folkpensioneringslagens.

Där behövdes nämligen i fortsättningen endast uppgöras en inkomstberäkning

för sökanden i stället för två. För pensionsstyrelsen

torde sammanslagningen av bostadstilläggen ej behöva medföra någon

nämnvärd ändring i arbetsbördans storlek. Arbetsrutinen komme i vissa

avseenden att förenklas genom bostadskostnadsgrupperingens bortfallande

och sammanslagningen av de båda nu förefintliga slagen av bostadstillägg.

Indragningar av kommunala bostadstillägg vid utflyttning ur en kommun

och ansökningar om bostadstillägg i nya kommunen, om denna infört sådant

tillägg, ävensom användningen av dubbla kommunbidragsfaktorer för

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

kommuner med kommunalt bostadstillägg skulle däremot medföra en merbelastning,

liksom behovet av kunskap om de kommunala grunderna vid

prövningen av pensionsrätten i flera fall än nu.

Under själva övergångstiden skulle emellertid, enligt vad revisionen vidare

uttalar, ett betydande merarbete bli följden. Revisionen konstaterar,

att den omräkning av utgående pensioner som måste göras ej kunde ske

på tillgängliga, ofta mycket föråldrade uppgifter om inkomster o. dyl. De

nya kommunala bostadstilläggsgrunderna skulle medföra att de ekonomiska

förhållandena för alla pensionstagare, som åtnjöte bostadstillägg av något

slag eller 260 000—270 000 personer, måste prövas i belysning av dessa

grunder. Som det enligt revisionens mening vore ogenomförbart att låta

dessa personer söka jämkning av sina pensioner, har revisionen sökt finna

en enklare form för fastställandet av pensionsrätten i dessa fall. Härom

anför revisionen.

Det vill synas som om det skulle låta sig göra att pensionsnämnden — så

snart grunderna för bostadstilläggen i kommunen fastställts — verkställer

en genomgång av alla pensionstagare som kan beröras av grunderna i fråga

och för var och en fastställer dels det bostadstillägg och det tilläggspensions-,

änkepensions- eller hustrutilläggsbelopp vartill rätt föreligger för honom

om man bortser från egna inkomster, dels det belopp vartill de egna inkomsterna

skall beräknas och dels det härvid framkomna pensionsbeloppet. För

varje sådan pensionstagare uppför nämnden belopp och i övrigt erforderliga

uppgifter å ett kort, som upprättas i två exemplar. Det ena av dessa underskrives

av pensionsnämndens ordförande och tillställes pensionsstyrelsen för

verkställighet. Det andra exemplaret kvarligger hos pensionsnämnden. Beträffande

pensionstagare vilken visat sig ha så stora egna inkomster att

sänkning av utgående pension bör ske upptages denna fråga i vanlig ordning

av pensionsnämnden.

Revisionen beräknar, att i omkring 90 000 fall ändringen av avdragsreglerna

kunde medföra behov av jämkning av pensionerna. Flertalet av dessa

fall, nämligen alla i de kommuner i vilka bostadstillägg funnes, bleve omräknade

vid den genomgång som nyss skisserats. Återstående omkring 20 000

fall torde helst böra jämkas först efter ansökan, enär det icke vore osannolikt,

att de egna inkomsterna i många fall ändrats så att jämkning icke vore

befogad. Emellertid syntes möjlighet böra föreligga för pensionsnämnderna

att även i dessa fall besluta höjning av pensionerna utan särskild ansökan.

För pensionsstyrelsens del finner revisionen att reformen föranleder ett

mycket betydande engångsarbete. Omkring 300 000 huvudkort måste sålunda

ändras eller omskrivas och dubbla detta antal hålkort nystansas.

Härtill konnne att antalet nya pensionsansökningar säkerligen under en

övergångstid bleve avsevärt större än normalt.

Tiden för reformens genomförande.

Revisionen anser (sid. 121—125 i betänkandet), att reformen ej kan

genomföras tidigare än den 1 januari 1954. Under förutsättning att 1952

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

års vårriksdag kunde fatta beslut i saken och att författningsändringarna

vore utfärdade i mitten av år 1952, borde kommunerna under hösten

1952 kunna besluta om grunder för bostadstilläggen och de organisatoriska

spörsmål, som därmed sammanhängde. Sedan beslut härom fattats

■— om möjligt senast i oktober 1952 ■—- kunde arbetet igångsättas i

pensionsnämnderna med prövningen av de olika pensionstagarnas rätt till

inkomstprövade förmåner. Detta arbete torde i regel kunna genomföras

ganska snabbt i mindre kommuner med ett relativt litet antal av reformen

berörda pensionstagare men måste i de större kommunerna och särskilt i

de största städerna bli tidskrävande. Det torde i sådana kommuner vara

lämpligt att pensionsnämnderna successivt överlämnade sitt arbetsresultat

till pensionsstyrelsen. Då styrelsens personella och tekniska resurser vore

begränsade och icke kunde för en kort tid ökas över en viss gräns, vore det

enligt revisionens mening synnerligen önskvärt, att den tid som skulle stå

till styrelsens förfogande för det tekniska förberedelsearbete som nyss berörts

ej utmättes för snävt.

I ett avseende bör emellertid enligt revisionens mening reformen kunna

gå i verkställighet redan den 1 juli 1952. Härom anför revisionen.

Revisionen föreslår, att pension på grund av egen eller makes föregående

arbetsanställning inte skall räknas såsom inkomst under tiden 1 juli 1952

—31 december 1953 intill 600 kronor för ogift och 900 kronor för makar tillsammans.

Detta innebär att den av revisionen föreslagna höjningen av den

avdragsfria inkomsten till 1 000 resp. 1 500 kronor i vad angår pensioner

från arbetsgivare kan tillämpas omedelbart efter författningsändringarnas

tillkomst.

Det torde inte bereda alltför stora tekniska svårigheter att såvitt angår

dem, som fått sina pensionsförmåner reducerade på grund av en tjänstepension,

relativt snabbt höja dessa förmåner även om ansökningsförfarande

finnes böra komma till användning i dessa fall. I de fall åter då

arbetsgivarna höjer pensionerna med högst de angivna beloppen behöver

ingen som helst jämkning ske i anledning av höjningen. De principiella

invändningar som kan göras mot att gynna pensionsinkomst före arbetsinkomst

får enligt revisionens mening inte lägga hinder i vägen för att

utan dröjsmål öppna möjlighet att förbättra pensionerna från arbetsgivarna,

särskilt som fråga är om en relativt kort tid och det inte är uteslutet

att ett ganska betydande antal förutvarande arbetstagare härigenom kan få

sitt ekonomiska läge förbättrat.

Revisionen har observerat att den föreslagna ändringen av avdragsfaktorn

undantagsvis kan medföra att folkpensioner som höjts på grund av den

sålunda föreslagna övergångsbestämmelsen kan behöva sänlias något sedan

reformen i övrigt trätt i kraft. Emellertid torde denna olägenhet närmast

vara teoretisk eftersom den sammanlagda avdragsfaktorn för de statliga

och särskilda bostadstilläggen regelmässigt är högre än enligt förslaget.

Enligt en grov uppskattning skulle den temporära privilegieringen medföra

en kostnadsökning å i runt tal 3 milj. kronor.

För att förhindra att folkpensionär vid reformens ikraftträdande får sina

opaginerad Kontrollera mot PDF

Cl

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

förmåner försämrade genom de nya bestämmelserna, föreslår revisionen ett

stadgande av innebörd att folkpension, i vilken statligt bostadstillägg ingått

vid tiden för upphörandet av de tidigare bestämmelserna, icke får nedsättas

enbart på grund av att bestämmelserna om sådant tillägg upphävts.

Enligt förslaget skall alltså stadgandet ej omfatta särskilt bostadstillägg.

Anledningen härtill är att kommunerna enligt gällande ordning äro oförhindrade

att när som helst ändra sina grunder för detta tillägg eller helt

slopa tilläggen. Revisionen finner det dock kunna antagas att kommunerna

skola tillse, att sådana försämringar i regel icke inträffa.

Inkomstprövning av de särskilda barnbidragen.

Såsom förut nämnts har revisionen funnit (sid. 100—103 i betänkandet),

att man vid behandlingen av folkpensioneringens avdragsregler även måste

taga hänsyn till inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen.

Revisionen har härvid i första hand övervägt om inkomstprövningen av

barnbidragen kunde helt slopas och i denna del anfört.

Vid 1947 års revision av barnbidragen (socialvårdskommitténs betänkande

om särskilda barnbidrag och bidragsförskott in. m. samt proposition nr

288 år 1947) framhölls att barnbidragen till invaliderna i realiteten hade

karaktär av tillägg till invalidpensionen. Samma skäl som talade för att göra

själva pensionen inkomstprövad —- nämligen de svårigheter som eljest

skulle uppstå vid invaliditetsprövningen -—- talade även för inkomstprövning

av tillägget. Vad angår bidragen till änkors barn anfördes, att man här knappast

kunde välja en annan linje än när det gällde invaliders barn. Det

skulle te sig stötande om till en arbetsför änkas barn utmättes barnbidrag

i rikligare mån än till en invalids barn.

Revisionen har beräknat den kostnadsökning, som skulle bli följden om

inkomstprövningen av barnbidragen borttogs, till 10—12 miljoner kronor

om året. Därav skulle med bibehållande av nuvarande kommunbidragsregler

ca 8 miljoner kronor falla på staten och ca 3 miljoner kronor på kommunerna.

Med hänsyn till denna merkostnad och till de skäl, som tidigare

åberopats mot ett borttagande av inkomstprövningen för de särskilda barnbidragen,

har revisionen funnit att en sådan åtgärd inte bör vidtagas.

När revisionen härefter prövat frågan vilka ändringar, som borde vidtagas

i inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen, har revisionen helt bortsett

från de bidrag, som utgå enligt 5 § lagen om särskilda barnbidrag till

föräldralösa och med dessa jämställda barn. Att här ersätta den efter skälighetsnormer

avvägda inkomstprövningen i anledning av barnets inkomst

med fixa avdragsregler liknande dem som föreskrivits för barnbidragen enligt

6 § har revisionen ej ansett böra ifrågakomma.

I fråga om barnbidragen enligt 6 §, vilka utgöra maximalt 250 kronor

om året och äro inkomstprövade med hänsyn såväl till barnets som försörjarens

inkomster med olika avdragsregler för dessa båda slag av inkomster,

föreslår revisionen beträffande reglerna för barnets inkomster

viss höjning av den avdragsfria inkomsten. Härom anför revisionen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Den avdragsfria inkomsten för barnet är satt till 100 kronor om året,

vilket belopp kan synas lågt och i varje fall bör höjas med hänsyn till penningvärdets

fall sedan 1947, då de nuvarande bidragsbeloppen fastställdes.

Att den avdragsfria inkomsten då sattes så lågt som 100 kronor berodde

på att avdragsfriheten eljest för familjer med flera barn skulle komma att

avse ganska betydande belopp och medföra risk för att man försökte öka

möjligheterna till barnbidrag genom överförande av inkomst från modern

till barnet. Detta skäl föranleder revisionen att föreslå att beloppet ej höjes

utöver 200 kronor för varje barn. En sådan höjning innebär alt barn med

kapital upp till 6 000 å 7 000 kronor, varå utgår 3 % ränta, får fullt barnbidrag.

Revisionen anser sig ej böra föreslå någon ändring i regeln att avdrag

sker med hela den del av barnets inkomst, som överskjuter det avdragsfria

beloppet. I fråga om avdraget på grund av försörj arens inkomst förordar

revisionen en höjning från 2 200 till 3 000 kronor i det fall, då modern är

gift och sammanlever med maken, och från 1 800 till 2 400 kronor i andra

fall. Med denna höjning, som vore högre än vad indexmässigt vore påkallat,

bereddes försörjaren avdragsfrihet ovanför folkpensioneringens avdragsfria

belopp med 1 400 kronor för ogift resp. 1 500 kronor för makar gemensamt,

vilket enligt revisionens mening torde vara tillfyllest.

För försörjarens inkomst gäller nu en avdragsfaktor på 25 % upp till

3 200 kronor för ogift och 4 600 kronor för makar gemensamt. För överskjutande

del av inkomsten höjes avdragsfaktorn till 75%. Revisionen

erinrar om att gränserna för övergången till det strängare avdraget avvägts

med tanke på att folkpensionsförmånerna då i regel skulle ha bortfallit.

Vidare anför revisionen bl. a.

Eftersom revisionen föreslår att bostadstilläggen skall sammanslås till ett

kommunalt bostadstillägg och dettas storlek skall bestämmas av vederbörande

kommun, blir det svårt att angiva någon bestämd inkomstgräns, där

man skulle kunna höja avdragsfaktorn för barnbidragen utan risk för att

avdrag samtidigt sker å folkpension och barnbidrag. Det synes revisionen

därför lämpligast att behålla avdragsfaktorn 25 % även för högre inkomster.

Då barnbidraget högst utgör 250 kronor för varje barn behövs för övrigt

endast 1 000 kronors egen inkomst utöver det avdragsfria beloppet för att

bidraget för ett barn skall helt bortfalla. När det gäller familjer med ett

stort antal barn blir emellertid inkomstgränserna otvivelaktigt mycket höga.

Under förutsättning att barnet inte har egen inkomst kommer rätten till

bidrag enligt 6 § nämligen att bortfalla vid de inkomstbelopp, som framgår

av följande tabell.

Årsinkomst vid vilken rätten till

barnbidrag upphör

1 barn

kronor

2 barn

kronor

3 barn

kronor

4 barn

kronor

5 barn

kronor

För ensamstående................

För makar sammanlagt ..........

3 400

4 000

4 400

5 000

5 400

6 000

6 400

7 000

7 400

8 000

Vid bedömandet av dessa inkomstgränser bör hänsyn tagas till att familjer

med många barn ofta torde vara i behov av särskilda bidrag för familjens

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kiuuji. Maj. ts proposition nr 215.

försörjning även vid inkomster i närheten av dem som tabellen utvisar. Det

torde för övrigt vara relativt sällsynt att änkor och invalider med många

barn har stora inkomster.

Revisionen fortsätter.

Även med den föreslagna låga avdragsfaktorn skulle emellertid verkningarna

av samtidiga avdrag å barnbidrag och folkpensionsförmåner bli

alltför stränga, om inte avdraget å sistnämnda förmåner mildrades. Detta

avdrag utgår nämligen enligt revisionens förslag med 66 % % i de inkomstlägen,

varom nu är fråga. För att undvika att det sammanlagda avdraget

blir (25 + 66 % ==) 91 % %, föreslår revisionen att folkpensionsavdraget

sänkes till 50 % i de inkomstlägen då årsinkomsten verkar reducerande å

särskilt barnbidrag. Det sammanlagda avdraget blir alltså i dessa inkomstlagen

75 %. Nämnda procentsats är visserligen hög men bör ses i belysning

av att i motsvarande fall avdraget nu ofta är 125 % eller högre. Denna sammanlagda

avdragsfaktor av 75 % torde för övrigt endast förekomma undantagsvis.

Med hänsyn till de relativt höga inkomstgränser som även vid en

sådan avdragsfaktor framkommer både för de särskilda barnbidragens och

för folkpensionsförmånernas del, har revisionen inte funnit det möjligt

att föreslå ytterligare mildring av avdragsreglerna i förevarande avseende.

Merkostnaden för de föreslagna ändringarna i avdragsreglerna för de särskilda

barnbidragen beräknar revisionen till omkring 300 000 kronor om

året. Med nuvarande regler för kommunernas andel i kostnaderna för dessa

barnbidrag, vari revisionen ej föreslår någon ändring, skulle på kommunerna

falla omkring 30 % av merkostnaden eller omkring 100 000 kronor

och på staten omkring 200 000 kronor.

Remissyttrandena.

Den allmänna inställningen i yttrandena.

Behovet av mildare avdragsregler vitsordas i yttrandena undantagslöst.

Genomgående understrykes, att de nuvarande reglerna utgöra

ett hinder för arbetarpensioneringens utveckling. I många yttranden betonas

vikten av att avdragsreglerna utformas så att folkpensionärerna ej avhållas

från arbete, framför allt icke i tider av arbetskraftsbrist och en snabb förskjutning

inom befolkningen mot högre åldrar. Den nuvarande inkomstprövningens

hämmande effekt på det enskilda sparandet samt på smärre

inkomsttagares lust att försäkringsvägen komplettera sina folkpensioner

påpekas även.

Revisionens förslag att ej avskaffa inkomstprövningen

har vunnit anslutning i det stora flertalet remissyttranden, därvid dock

på sina håll framhålles, att förslaget innebure ett steg mot det slutliga

målet, nämligen inkomstprövningens slopande. Bland dem, som uttala sig

i denna riktning, märkes socialstyrelsen, som anför.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Socialstyrelsen anser i princip, att man — med bortseende från invalidpensionerna,

som stå i alltför starkt tekniskt samband med invaliditetens

fastställande — bör avskaffa inkomstprövningen inom folkpensioneringen.

När detta kan ske, beror uppenbarligen på de finansiella möjligheterna. Då

det synes ogörligt att inom de närmaste åren nå fram till ett fullständigt

avskaffande av inkomstprövningen, torde den enda framkomliga vägen vara

att successivt uppmjuka avdragsreglerna.

I några remissyttranden intager man en än mera positiv inställning till

inkomstprövningens slopande. Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

hemställer sålunda, att möjligheterna av en slopad inkomstprövning ytterligare

övervägas, samt framhåller.

TCO anser för sin del, att revisionens förslag att sammanslå det statliga

och det särskilda bostadstillägget till ett enda bostadstillägg i och för

sig är ändamålsenligt, då det otvivelaktigt medför, att den nuvarande inkomstprövningens

negativa verkningar mildras. Organisationen har emellertid

inte funnit anledning frångå sin tidigare vid flera tillfällen deklarerade

ståndpunkt, att inkomstprövning i detta sammanhang icke är önskvärd.

TCO finner det dessutom vara skäl erinra om att den i sitt yttrande över pensionsutredningens

betänkande med förslag angående allmän pensionsförsäkring

ifrågasatte, om det icke ur vissa synpunkter vore mera rationellt

att i första hand bygga ut den nuvarande folkpensioneringen, exempelvis genom

ett successivt avskaffande av inkomstprövningen för tilläggspensionerna.

Härigenom skulle realiserandet av ett acceptabelt förslag till allmän

pensionsförsäkring icke behöva uppskjutas.

Rörande de ekonomiska konsekvenserna av en slopad inkomstprövning

anför TCO vidare.

De direkta kostnaderna för en sådan åtgärd bli givetvis relativt betydande.

Särskilt i nuvarande läge kan det också — vilket revisionen framhåller

väcka betänkligheter, att en sådan kostnadsökning i det stora hela inte

kommer de allra lägsta inkomsttagarna till del. TCO anser dock, att de ekonomiska

konsekvenserna inte böra överdrivas. Betydande belopp komma

nämligen skattevägen — genom såväl direkt som indirekt beskattning

att återgå till det allmänna. En icke oväsentlig administrativ lättnad och

därigenom också kostnadsminskning bör dessutom kunna påräknas. I den

mån inkomstprövningen medför minskade arbetsinsatser och en anpassning

av inkomsterna efter avdragsreglerna, skulle de faktiska kostnaderna för

samhället kunna bli avsevärt mindre, än man vid ett hastigt betraktande av

problemet kanske väntar. Organisationen får därför hemställa, att den

samhällsekonomiska merkostnaden för ett slopande av inkomstprövningen

nu eller i varje fall vid en framtida översyn av bestämmelserna rörande

folkpensioneringen blir föremål för särskild prövning.

Även Svenska personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa, Livförsäkringsanstalten Folket och Kooperationens pensionsanstalter,

vilka avgivit ett gemensamt yttrande, uttala sig för att inkomstprövningen

slopas. Enligt den mening, som framkommer i detta yttrande,

vore revisionens argumentering mot en sådan åtgärd icke övertygande. Vad

särskilt anginge svårigheterna att tillämpa en medicinsk gradering av in
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

validpensioncr och sjukbidrag, framför allt vid psykiska sjukdomar, så

förelåge visserligen betydande sådana svårigheter. En dylik gradering, som

borde kompletteras med en uppskattning av vederbörandes förmåga till försörjning

genom arbete, kunde dock bemästras. Förefintliga svårigheter finge

för övrigt vägas mot de brister, som vidlådde nuvarande system, där invalidpensionens

belopp i alltför många fall bleve beroende av vederbörandes

arbetsvillighet och icke av hans faktiska arbetsförmåga. Därtill komme,

att inkomstprövningen omöjliggjorde en effektiv samordning mellan folkpension

och tjänstepension samt försvårade en samordning av invalidpension

och sjukbidrag från folkpensioneringen med ersättningarna från den

sociala olycksfallsförsäkringen och den statsunderstödda sjukförsäkringen.

Det hemställdes sålunda om ytterligare utredning rörande inkomstprövningen

för folkpensionerna med dess fullständiga avskaffande som mål,

åtminstone i fråga om ålderspensionerna, samt om en utredning rörande en

avsevärd höjning av invalidpensionens icke inkomstprövade del och invalidpensionens

gradering efter en i huvudsak medicinsk bedömning av invaliditetsgraden.

Anmärkas må i detta sammanhang att i flera remissyttranden förordas,

att inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen avskaffas. För yttrandena

i denna del redogöres i ett senare avsnitt.

Revisionens ståndpunkt att ej medgiva någon inkomstprivilegiering

har biträtts i remissyttrandena. Kommunalfullmäktige i Sollentuna

uttala sig dock för någon form av privilegiering av förmögenhetsinkomst i

fall, då kapitalet vore bundet på sådant sätt, att vederbörande icke åtnjöte

eller genom uppsägning inom rimlig tid kunde komma att åtnjuta någon

förmån av detsamma, eller om förmögenheten vore placerad i fastighet, som

beboddes endast av pensionstagaren och hans familj, och drätselkammaren

i Växjö finner önskvärt, att viss privilegiering kunde äga rum av sjukpenning

från erkänd sjukkassa, enär den frivilliga sjukförsäkringen borde erhålla

så stort samhälleligt stöd som möjligt.

I omkring halva antalet remissyttranden har revisionens förslag till ä n dmde

avdrags regler och bostadstillägg helt tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Till denna grupp höra de yttranden som avgivits av

riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Hallands, Skaraborgs,

Västmanlands, Gävleborgs och Jämtlands län, änkepensioneringskommittén,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Handelns arbetsgivareorganisation, Svenska socialvårds förbundet

och Socialförsäkringsbolagens förening ävensom 92 kommuner, av dem

23 städer.

I dessa yttranden åberopar man såsom skäl för sitt ståndpunktstagande i

stort sett de motiv, som återfinnas i revisionens betänkande.

I övriga yttranden har i ett eller annat avseende kritik riktats mot förslaget

i dessa delar. Pensionsstyrelsen (majoriteten), länsstyrelserna i

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 215.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Knngl. Maj.ts proposition nr 215.

Södermanlands och Västernorrlunds län, Tjänstemännens centralorganisation,

Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges folkpensionärers

riksförbund samt 8 kommuner anse, att förslaget ej bör läggas till grund

för lagstiftning och att frågan bör göras till föremål för ytterligare utredning.

I andra hithörande yttranden yrkas, att förslaget ändras eller kompletteras,

främst såvitt angår bostadstilläggens konstruktion samt finansieringsfrågan.

Bostadstilläggens konstruktion.

Såsom framgår av vad nyss anförts är i remissyttrandena meningarna

delade om lämpligheten av att införa ett kommunalt bostadstillägg i överensstämmelse

med vad revisionen föreslagit.

Vad först angår de yttranden, där revisionens förslag i detta hänseende

tillstyrkts eller lämnats utan erinran, anför socialstyrelsen.

Risken för att någon kommun skall underlåta att införa bostadstillägg,

om behov därav föreligger inom dess område, måste bedömas som tämligen

obetydlig, bl. a. av det skälet att kommunen i sådant fall nödgas lämna bidrag

till pensionärens försörjning genom fattigvården, vilken den i allmänhet

själv får bekosta helt. Detta skäl kommer sannolikt att äga giltighet

även sedan fattigvården ersatts med socialhjälp, ehuru det självfallet

förlorar i styrka i proportion till statsbidragsgivningens omfattning för

denna hjälpform.

Däremot kunna möjligen vissa farhågor yppas ifråga om storleken av de

bostadstillägg, som kommunerna vid behov komma att besluta. Tillägget

kan nämligen, i avsaknad av ett allmänt rättesnöre, i vissa fall tänkas bli

så snävt tilltaget, att pensionären beredes endast nödtorftig försörjning. Enligt

socialstyrelsens uppfattning måste man genom folkpensioneringen förebygga,

att pensionären vid smärre, tillfälliga variationer i försörjningsbehovet

nödgas anlita fattigvården eller socialhjälpen för att utfylla pensionsbeloppet.

Det är alltså nödvändigt, att de sammanlagda förmånerna inom

folkpensioneringen medgiva en försörjningsstandard, som ligger klart ovanför

fattigvårdsnivån. Då ansvaret för att denna minimistandard upprätthålles

till stor del kommer att vila på kommunerna på grund av det nya

bostadstillägget, anser styrelsen, att dessa synpunkter måste framhävas

starkt vid reformens genomförande. Det bör vara en angelägen uppgift för

kommunförbunden att verka för att bostadstillägget utformas enligt de därvid

uppdragna riktlinjerna. Till vägledning för kommunerna och i kontrollsyfte

bör man noggrant följa utvecklingen på detta område genom fortlöpande

statistik, som belyser förhållandet mellan försörjningsnivåerna för

folkpensionärer och fattigvårdsklientel i varje särskild kommun. Socialstyrelsen

kommer att beakta denna synpunkt vid utformningen av socialstatistiken.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker styrelsen förslaget i

denna del.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att anordningen med ett enda

slag av bostadstillägg vore en avgjord fördel framför nu rådande system. Att

hysa farhågor för att kommuner, där statligt bostadstillägg nu utginge,

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

skulle underlåta införa det nya bostadstillägget, syntes vara obefogat. Den

av revisionen föreslagna övergångsbestämmelsen, att de som nu uppbure

statligt bostadstillägg ej skulle få sänkta förmåner, borgade även härför.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att med de föreslagna finansieringsbestämmelserna

risk ej syntes föreligga för att kommunerna vare sig skulle

visa oberättigad sparsamhet eller alltför stor generositet vid utgivandet av

bostadstilläggen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner förslaget välbetänkt och tillägger.

Då rätten att besluta såväl om sådant tillägg skall utgå som om grunderna

för detsamma helt överlåtits åt kommunerna, kan man visserligen

befara att tilläggen få en högst skiljaktig utformning, en omständighet som

kan synas mindre lämplig för en social förmån av denna art. Tidigare erfarenheter

från detta och andra områden ge dock oförtydbart vid handen

att de kommunala myndigheterna så starkt känna sitt ansvar, att några

sociala olägenheter icke torde följa av denna fria prövningsrätt. Länsstyrelsen

delar således revisionens uppfattning att i folkpensionslagen ej böra

införas andra normerande bestämmelser om de kommunala bostadstilläggen

än de som i övrigt gälla för beräkning av årsinkomst, avdragsregler och

fordringar å mantalsskrivning m. m.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att en anordning med statliga

bostadstillägg, till vilka kommunerna lämnade bidrag, visserligen kunde synas

lämpligare, emedan man då saknade anledning befara, att mindre bärkraftiga

kommuner underläte att införa bostadstillägg. Då emellertid ett

kommunalt inflytande på förmånens avvägning syntes vara i sakligt hänseende

starkt påkallat, och föreskrifterna i förslaget erhållit eu tillfredsställande

utformning, i det att erforderligt utrymme lämnats för den kommunala

bestämmanderätten, samtidigt som genom lagfästandet av vissa

grundregler skapats en fast ram för bidragen, funne länsstyrelsen sig ej

böra avstyrka revisionens förslag.

Svenska socialvårdsförbundet hälsar med tillfredsställelse det förtroende

till kommunerna, som förslaget enligt dess mening faktiskt innebure, och

tillägger.

Under senare år bar man för att nå enhetlighet i utformning av socialvårdsverksamhet,

till vilken staten bidragit, i allmänhet bestämt, att etl

centralt ämbetsverk skall utfärda mer eller mindre detaljerade råd och anvisningar,

som i praktiken regelbundet ha fått bindande karaktär. För socialvårdsförbundet

är det givetvis tillfredsställande, när man här föreslår

att förtroendefullt lämna åt kommunernas egna förbund att genom råd och

upplysningar till sina medlemmar söka uppnå den önskvärda enhetligheten

i utformningen. Det är ett naturligt uttryck för eu strävan att hävda den

kommunala självbestämmanderätten.

Vad härefter angår de kritiska yttrandena, så äro de erinringar som

riktats mot revisionens förslag i denna del av olika slag. Bland dem,

som framkommit med principiella invändningar, märkes

pensionsstyrelsens majoritet (4 ledamöter), som erinrar om att man vid

den senaste reformen av folkpensioneringen ville undvika en individuell

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

beliovsprövning av förmånerna och därför, i den mån dessa ej gjordes

obligatoriska, begränsade sig till en i lagen reglerad inkomstprövning.

På grund bärav hade de inkomstprövade generella pensionsförmånerna

icke ansetts kunna göras tillräckligt stora för att täcka behovet

för pensionärer med särskilt höga bostads- eller andra levnadskostnader.

Därför hade öppnats möjlighet för kommunerna att i form av särskilda

bostadstillägg föra in under folkpensioneringen en väsentlig del av de

behovsprövade understödsformer, som folkpensionärerna eljest skulle varit

hänvisade till. Dessa särskilda bostadstillägg förutsattes skola utgå efter

en begränsad individuell behovsprövning av ett slag, som ej vidlådde folkpensioneringen

i övrigt, nämligen prövning med hänsyn till den enskilde

pensionärens kostnad för bostad och bränsle. Med nuvarande ordning uppbure

av ca 260 000 folkpensionärer med allmänt bostadstillägg endast något

mer än 63 000 även särskilt bostadstillägg. Av sistnämnda antal kunde

blott omkring 52 000 beräknas vara underkastade den särskilda prövning,

som följde av att rätten till tillägget gjorts beroende av vederbörandes bostads-

och bränslekostnader, medan över 200 000 pensionärer med allmänt

bostadstillägg icke vore underkastade sådan prövning. Eftersom revisionen

förutsatt, att de kommunala bostadstilläggen skulle anknytas till nämnda

kostnader i det enskilda fallet samt att kommunalt bostadstillägg skulle

införas i samtliga kommuner tillhörande bostadskostnadsgrupperna II—V,

innebure förslaget i praktiken, att i princip minst 200 000 folkpensionärer

underkastades utvidgad uppgiftsskyldighet vid ansökningstillfällen och ändrade

förhållanden samt en mera ingående och mera skälighetsbetonad prövning

av i första hand pensionsnämnderna. De av revisionen lämnade uppgifterna

rörande de kommunala grunderna för särskilda bostadstillägg utvisade,

att tilläggen ofta förenats med långt gående individuell prövning,

exempelvis i frågor rörande bostadens storlek och standard, möjligheterna

till billigare bostad, sammanboendeförhållanden in. in. Att utsträcka denna

tendens till ökad behovsprövning till nya pensionärskategorier ingåve enligt

pensionsstyrelsens mening starka betänkligheter, särskilt som de senare

decenniernas strävanden inom folkpensioneringen främst gått ut på

att i möjlig mån inskränka behovsprövningen. I varje fall syntes ej skäl

föreligga att utsträcka anpassningen efter behoven i det enskilda fallet

till större del av pensionen än till det extra tillägg, som vore avsett för pensionärer

med ett större minimibehov av penningmedel än andra för att

kunna uppehålla en skälig levnadsstandard.

~~ Under erinran att ett genomförande av revisionens förslag medförde bostadskostnadsgrupperingens

slopande anför pensionsstyrelsen vidare bl. a.

Anmärkningen att bostadskostnadsgrupperingen i vissa fall medför ojämna

resultat kan ej bestridas, då det torde ligga i sakens natur att detta ej kan

undvikas. Att ojämnheter skulle förekomma i större omfattning har dock

knappast påvisats. I varje fall måste ojämnheter av en helt annan storleksordning

uppkomma, om man övergår till ett system, som helt bygger på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 215. (J9

kommunala och av sammanhållande direktiv alldeles obundna skälighetsavgöranden.

Man kan nämligen ej komma ifrån att en del kommuner äro

mera och en del mindre generösa i fråga om sådana ändamål som det förevarande,

och att en utjämning i detta avseende näppeligen kan åstadkommas

genom statsbidrag.

För övrigt synes kunna ifrågasättas lämpligheten av att — som revisionens

förslag innebär — på förhand binda staten vid avsevärda statsbidragsutgifter,

vilka icke kunna överblickas och som utan garanti mot missbruk

bli beroende av de enskilda kommunernas beslut om kommunala folkpensionstillägg

och om dessa tilläggs belopp.

Pensionsstyrelsen uttalar vidare, att de av revisionen åberopade skälen

för att tillfredsställande avdragsregler icke kunde åstadkommas under annan

förutsättning än att de allmänna bostadstilläggen avskaffades icke

syntes vara hållbara. Styrelsen fortsätter.

Utan att här kunna närmare gå in på den av revisionen blott antydningsvis

behandlade frågan om samordning av nuvarande avdragsregler vill

pensionsstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke en tillfredsställande lösning av

problemet kunde åstadkommas på ett ganska enkelt sätt med tillämpning av

följande principer. Den avdragsfria inkomsten för de statliga förmånerna

— inberäknat allmänt bostadstillägg — höjes avsevärt mer än vad revisionen

föreslagit, exempelvis till 2 000 kronor om året (här avses för att förenkla

resonemanget endast ensamstående pensionärer). För de särskilda bostadstilläggen

föreskrives en viss lägsta avdragsfri inkomst av exempelvis den

storlek revisionen föreslagit, 1 000 kronor om året. Inom det inkomstområde

som härigenom uppkommer, alltså mellan inkomstgränserna 1 000 och

2 000 kronor, lämnas kommunerna tämligen fria händer att reglera sina

särskilda bostadstillägg, dock att avdragsfaktorn för egen inkomst ej får

överstiga ett visst i lagen angivet procenttal.

På detta sätt kommer — liksom enligt revisionens förslag — folkpensionens

maximibelopp alltid att utgå till pensionärer som ej ha högre årsinkomst

än 1 000 kronor. I kommuner som infört särskilt bostadstillägg reduceras

detta efter en viss skala, i den mån inkomsten överstiger 1 000 kronor

eller det högre belopp som kommunen kan ha bestämt. Först när inkomsten

överskrider 2 000 kronor, börja övriga inkomstprövade pensionsförmåner

att reduceras efter i lagen föreskrivna regler. Det särskilda bostadstillägget

bör då ha bortfallit, vilket torde framstå som något helt naturligt,

enär skäl knappast kunna föreligga att till en person med en inkomst

av 2 000 kronor förutom oavkortade statliga pensionsförmåner utgiva

en särskild, av kommunen bekostad förmån som ersättning för den

merkostnad han har på grund av att han bebor eu särskilt dyr lägenhet.

Skulle i något fall kommunen önska utgiva så högt särskilt bostadstillägg,

att detsamma även med en relativt hög avdragsfaktor icke helt bortreducerats

vid en årsinkomst av 2 000 kronor, bör emellertid eu möjlighet lämnas

öppen för kommunen att låta reduceringen fortsätta något över 2 000- kronorsgränsen. Såsom villkor härför bör givetvis gälla, att de båda då

jämsides verkande avdragsfaktorerna tillsammans icke överstiga ett visst

i lagen angivet procenttal.

Vidare framhåller pensionsstyrelsen, att den skisserade lösningen ej lorde

bli dyrare för statsverket än revisionens förslag, beroende dels på inkomstfördelningen

bland folkpensionärer med inkomslprövad pension, dels på

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

att systemet knappast gjorde statsbidrag till de särskilda bostadstilläggen

behövligt.

Styrelsen förordar en samordning av avdragsreglerna utan rubbning i

princip av det nuvarande systemet med allmänna och särskilda bostadstillägg.

I samband med övervägandet av detta förslag borde enligt styrelsens

mening företagas en översyn av bostadskostnadsgrupperingen samt av de

båda bostadstilläggens konstruktion, belopp och finansiering. Utgångspunkt

för en sådan översyn borde vara, att folkpensionen, inberäknat det allmänna

men ej det särskilda bostadstillägget, i möjligaste mån skulle utgå

med belopp, som motsvarade vad pensionstagaren oundgängligen behövde

för en skälig försörjning under förutsättning att han bebodde en bostad av

viss bestämd, ej alltför låg standard. Man borde alltså dels så långt som

möjligt tillämpa principen om lika bostadsstandard, dels taga hänsyn jämväl

till andra levnadskostnader för pensionärerna än kostnaden för bostad

och bränsle.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att eu minoritet inom pensionsstgrelsen

(generaldirektören och 2 ledamöter) anse att en utredning av den

karaktär, som majoriteten i styrelsen åsyftat, innehölle ytterligt omfattande

och svårlösta problem och måste bli synnerligen tidsödande. En förbättring

av folkpensionärernas ställning syntes enligt minoritetens mening inom

rimlig tid betydligt lättare kunna vinnas på den väg revisionen anvisat. En

förutsättning härför vore dock, att vissa garantier i form av en statlig

kontroll skapades för att uppenbart otillfredsställande föreskrifter i de kommunala

grunderna för de nya bostadstilläggen ej bleve bestående.

Försäkringsinspektionen anför.

Den föreslagna lösningen synes ur flera synpunkter enkel och tilltalande,

vartill kommer att som stöd för förslag, som medför ökade uppgifter och

större inflytande för kommunerna, kan åberopas den nya kommunindelningen,

som skapat större och mer bärkraftiga enheter och därmed även

förutsättningar för en ökad kompetens hos de kommunala organen. Förslaget

innebär emellertid ett väsentligt avsteg från en av de principer, som

varit grundläggande för den nuvarande folkpensioneringen, nämligen att

staten genom sin lagstiftning i huvudsak skall garantera pensionärernas

rimliga försörjning på de olika orterna. Avsikten med de särskilda bostadstilläggen

var att på orter med särskilt höga bostadskostnader komplettera

de statliga, efter vissa mera schematiska regler utgående bostadstilläggen.

Enligt revisionens förslag få de kommunala bostadstilläggen i fortsättningen

icke blott denna kompletterande uppgift utan komma att regelmässigt utgöra

en del av folkpensionsförmånerna till obemedlade pensionärer inom

alla bostadskostnadsgrupper utom den lägsta.

Inspektionen anser sig bl. a. med hänsyn till vad ovan framhållits icke

kunna taga ställning till frågan om lämpligheten av en så genomgripande

reform som slopandet av de statliga bostadstilläggen utgör och vars aspekter

i olika hänseenden icke närmare belysts av revisionen.

Överståthållarämbetet finner sammanslagningen av bostadstilläggen väcka

betänkligheter ur vissa synpunkter samt uttalar.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kiingl. Muj:ts proposition nr 21ö.

Redan i sitt yttrande över socialvårdskoinmitténs förslag till ny folkpensioneringslag

uttalade ämbetet, som fann det böra övervägas huruvida

icke bostadstilläggen i de mest markerade dyrorterna borde höjas utöver

vad socialvårdskommittén föreslagit, att ämbetet dock icke kunde tillråda,

alt bidragssystemet komplicerades genom att pensioneringen utbyggdes med

ett särskilt kommunalt bostadstillägg. Utvecklingen har nu blivit den att de

kommunala bostadstilläggen nått en utbredning långt utöver vad som från

början varit tänkt. Kommunerna ha följt synnerligen varierande principer

vid fastställandet av grunderna för det kommunala bostadstilläggets storlek

och vid beräkningen av bostadskostnaderna. Härigenom har eu värdefull

beståndsdel i folkpensioneringssystemet, nämligen att det utgått efter

enhetliga grunder, tillkomna efter den omsorgsfulla prövning som föregår

antagande av lag, gått till spillo. Att folkpensioneringen, som staten enligt

hävdvunnen ordning ensam dragit försorg om, numera närmast får betraktas

som en blandat statlig och kommunal angelägenhet, utgör en konsekvens

av det skedda, mot vilken ämbetet väl ej vill rikta någon principiell invändning

men som både ur praktiskt-administrativa och andra rationellt

betingade synpunkter måste betecknas som en försvagning.

Revisionens förslag medför nu, att variationen i fråga om de kommunala

bostadstilläggen — vilken i verkligheten innebär olika folkpensionsstandard

för personer i olika delar av landet — får göra sig gällande även i

fråga om det nuvarande efter enhetliga grunder utgående statliga bostadstillägget.

Med vad ämbetet i det föregående uttalat skulle vara bäst förenligt

att avstyrka ett sådant förslag. Om man emellertid, i likhet med ämbetet,

finner det vara av vikt att mildra avdragsreglernas nuvarande olyckliga

verkningar, måste man böja sig för revisionens uttalande att det knappast

är möjligt att på ett något så när tillfredsställande sätt samordna statliga

och kommunala avdragsregler i fråga om bostadstilläggen. I känsla av att

det ej hör till praktisk politik att ifrågasätta ett slopande av de kommunala

bostadstilläggen mot att de statliga bostadstilläggen höjdes och avdragsreglerna

mildrades, kan överståthållarämbetet ej annat än tillstyrka förslaget

att låta det statliga bostadstillägget uppgå i det kommunala.

Emellertid anser överståthållarämbetet, att kommunerna ej borde beredas

frihet att —- såsom revisionen föreslagit — avväga bostadstilläggets storlek

så att det omfattade även speciella behov utöver bostads- och bränslekostnader.

Härom anför ämbetet.

Även om del är önskvärt, att kommunernas möjligheter att reglera förutsättningarna

för erhållande av bostadstillägg icke onödigtvis begränsas, synes

avsaknaden av varje ändamålsbestämning för bostadstilläggen enligt

överståthållarämbetets mening kunna leda till resultat, vilkas olämplighet

måhända ej stått klar för revisionen. Det föreligger nämligen anledning

befara, att ett sålunda beträffande förutsättningarna i lag oreglerat bostadstillägg

kan komma att i icke ringa grad utgivas för avhjälpande av

behov, som äro av beskaffenhet att rätteligen böra tillgodoses genom socialhjälp.

All de särskilda bostadstilläggen, vilka vid deras införande motiverades

med behovet å vissa orter av tillskott till pensionen för bestridande

av särskilt höga bostadskostnader, på en del håll konstruerats så, att de

kommit alt tillgodose andra behov, talar för alt eu vidare utveckling i denna

riktning bör förebyggas genom all de i lagen knytas lill bosladskontot. Därest

ett absolut hinder härför skulle anses ligga i den omständigheten alt i

så fall pensionsförmånerna skulle försämras för vissa pensionärer, skulle

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kangl. Maj.ts proposition nr 215.

man ju kunna låta gällande, till bostadskostnaden ej exklusivt knutna

grunder bestå för redan utgående pensioner. Det bör i detta sammanhang

erinras om, att enligt fattigvårdslagens bestämmelser statsbidrag till kommuners

fattigvårdskostnader utgår endast i ett fåtal undantagsfall, som

helt sakna betydelse i detta sammanhang, medan enligt revisionens förslag

statsbidrag skall utgå till kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen.

Med hänsyn härtill kan man icke bortse från möjligheten av att de kommunala

bostadstilläggen i kommunalt-finansiellt syfte utnyttjas för socialhjälpsändamål.

I ett flertal remissyttranden betonas särskilt, att ett system i överensstämmelse

med det av revisionen föreslagna kommer att kännetecknas av

brist på likformighet och rättvisa. Farhågorna härför avse

å ena sidan att förmånerna ej bli tillräckligt stora samt å andra sidan att

bostadstillägg införas i större omfattning än som påkallas av förhållandena.

Rörande innehållet i dessa yttranden må återgivas följande.

Försäkringsinspektionen anför.

Det har redan beträffande de nu utgående särskilda bostadstilläggen i

flera sammanhang ifrågasatts, huruvida kommunerna böra ha full frihet

att bestämma angående de grunder, efter vilka dylika tillägg skola utgå,

eller om icke genom statens medverkan förhållandena borde i viss utsträckning

normeras. Det har ju visat sig alt full frihet på detta område medfört,

att en flora av mycket växlande regler vuxit fram. Därest revisionens förslag

om eu sammanslagning av bostadstilläggen accepteras, vilket medför,

att de kommunala bostadstilläggen komma att intaga eu centralare plats i

pensionssystemet än för närvarande, synes det inspektionen böra övervägas,

huruvida icke ett längre gående statligt inflytande över grunderna för dessa

tillägg bör åstadkommas än vad revisionen föreslagit. Lämnas fältet

fritt — med undantag för avdragsreglerna — kan fara uppstå att genom

kommunala beslut effektiviteten inom folkpensioneringen sjunker, och att

sålunda statsmakternas intentioner om en tillfredsställande försörjning

genom folkpensionering icke förverkligas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar.

Då varje kommun har att själv bestämma huruvida bostadstilläggsförmånen

skall utgå i kommunen, finnes all anledning att förvänta, att tillämpningen

av grunderna för de kommunala bostadstilläggen, i likhet med xad

som visat sig vara fallet ifråga om de särskilda bostadstilläggen, icke blir

likformig och rättvis. Revisionen har visserligen föreslagit vissa åtgärder

ägnade att bidraga till en enhetlig tillämpning, men länsstyrelsen anser detta

icke vara tillfyllest. Den föreslagna anordningen utgör enligt länsstyrelsens

mening icke en lösning, som kan väntas bli bestående lör framtiden. Länsstyrelsen

anser icke, att revisionen visat bärande skäl för att bostadstilläggen

icke skola vara statliga och helt reglerade i lagen liksom övriga inkomstprövade

pensionsförmåner. Med det anförda får länsstyrelsen avstyrka, att

revisionens förslag i denna del lägges till grund för lagstiftning, och föreslå,

att frågan om bostadstilläggen göres till föremål för förnyade överväganden.

Liknande farhågor föranleda Sveriges folkpensionärers riksförbund att

föreslå bibehållande av det nuvarande statliga bostadstillägget.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kanyl. Maj:ts proposition nr 215.

Svenska försäkringsbolags riksförbund finner betydande risk föreligga,

alt förslaget skall leda till mycket stora och sakligt ej motiverade olikheter

mellan olika kommuner med avseende å bostadstilläggets storlek. Revisionens

på olika skäl stödda förhoppningar, att så ej skulle bli fallet, syntes

förbundet alltför löst grundade. Förbundet fortsätter.

överväganden av nu angiven innebörd ha lett riksförbundet till den uppfattningen,

att bostadstilläggsfrågan bör i allt väsentligt regleras genom

lagstiftningen. Möjligen nödgas man då bibehålla bostadskostnadsgrupperingen,

vars slopande folkpensionsrevisionen ansett innebära så väsentliga

fördelar, att det anförts som ett skäl för övergång till uteslutande kommunala

bostadstillägg enligt revisionens förslag. Det förefaller dock ej uteslutet

att någon av de andra ortsgrupperingar med hänsyn till levnadskostnaderna,

som för närvarande tillämpas i vårt land, skulle kunna komma till

användning även på nu ifrågavarande område. Riksförbundet är icke i tillfälle

att komma med något motförslag till det av revisionen framlagda förslaget

utan förordar endast, att den här behandlade frågan göres till föremål

för förnyat övervägande under beaktande av ovan framförda synpunkter.

Länsstyrelsen i Gotlands län föreslår, att den önskvärda enhetligheten

skapades genom uttryckliga författningsbestämmelser eller genom direktiv,

som pensionsstyrelsen ägde utfärda, och länsstyrelsen i Kristianstads län

förordar likaledes vissa regler för åstadkommande av jämlikhet mellan

kommunerna. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter, om icke kommunerna

helt allmänt borde åläggas skyldighet att utgiva kommunala bostadstillägg,

i samband varmed Kungl. Maj :t borde ges befogenhet att till

ledning för kommunerna fastställa vissa huvudgrunder för bostadstilläggen.

En dylik skyldighet för kommunerna förordas även av bl. a. Sveriges folkpensionärers

riksorganisation och De lungsjukas riksförbund.

Pensionsstyrelsen anför.

Revisionen synes ha ägnat alltför liten uppmärksamhet åt att uppdraga

riktlinjer för hur de kommunala föreskrifterna om bostadstillägg böra utformas

i olika avseenden. Det hade varit önskvärt, att statliga synpunkter

och kommunala önskemål hade diskuterats och samordnats samt föranlett

auktoritativa uttalanden från revisionens sida. Måhända hade man också,

om frågan ägnats större uppmärksamhet, funnit lämpligt att lagfästa flera

detaljer än som skett eller att föreskriva obligatorisk granskning av de kommunala

grunderna såväl i formellt som i någon omfattning även i sakligt

hänseende.

I folkpensioneringslagen fastställda gränser för bostadstilläggets storlek

påyrkas i ett antal yttranden. Sålunda föreslår statskontoret att med hänsyn

till statens andel i kostnaderna tilläggens maximistorlek bestämdes

i lagen, och även länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om man ej

borde lagfästa regler som förhindrade bostadstillägg i för stor omfattning.

TCO framför tanken om fastställandet av en övre gräns, ovan vilken tilllägget

skulle helt bekostas av kommunen.

Försäkringsinspektionen uttalar sig för etl angivande i lagen av vad i

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kiingl. Maj.ts proposition nr 215.

bostadstillägg minst skall utgivas till pensionär med inkomst under den avdragsfria.

De vanföras riksorganisation förordar fastställda maximi- och minimigränser

för bostadstilläggen.

Även Svenska personal-pensionskassan, Sveriges Kommunalanställdas

Pensionskassa, Livförsäkringsanstalten Folket och Kooperationens pensionsanstalter

anse det önskvärt, att de kommunala bostadstilläggens lägsta och

eventuellt även högsta belopp fastställdes i folkpensioneringslagen, samt

anföra härom.

Måhända kan det vara lämpligt att i lagen stadga, att det kommunala

bostadstillägget icke får understiga det statliga — med kommunbidrag utgivna

—- bostadstillägg som inom kommunen gäller omedelbart före reformens

ikraftträdande. Att lagstiftningsvägen fastställa en maximigräns för

det kommunala bostadstillägget är kanske icke erforderligt, om man i lagen

stadgar, att kostnader för bostadstillägg över en viss av bostadskostnadsgruppen

beroende gräns skola bäras helt av respektive kommuner.

En annan metod att normera de kommunala bostadstilläggen är att i

folkpensioneringslagen införa minimi- och maximibelopp, uttryckta i procent

av den allmänna ålderspensionen (inkl. indexförhöjning). Utan att

framställa något egentligt förslag vilja vi åskådliggöra konstruktionen av en

dylik regel genom nedanstående tabell, där de upptagna siffrorna få anses

endast som exempel:

Boslails-

kostnads-

grupp

övre och undre grans för kommunalt bostadstillägg

i % av all- män ålders- pension

i kronor (pensionspristal 130)

för ogift

för pensionsberättigade

makar

5

50—100

650—1 300

1 040—2 080

1

40— 80

520—1 040

832—1 664

3

30— 60

390— 780

624—1 248

2

20— 40

260— 520

416— 832

1

0— 30

0— 390

0— 624

Kommunerna skulle inom dessa gränser fastställa bostadstillägg med visst

belopp för ogifta folkpensionärer och visst belopp för pensionsberättigade

makar. Oavsett efter vilka principer beloppen beräknas bör i lagen utsägas,

att de skola vara lika för alla medborgare inom kommunen och reduceras

efter enhetliga regler med hänsyn till inkomsten.

Vidare förorda dessa försäkringsanstalter, att varje beslut om införande

av kommunalt bostadstillägg eller ändring i förut fattat beslut därom skall

underställas och godkännas av statlig myndighet, lämpligen pensionsstyrelsen.

Nämnas må ytterligare i detta sammanhang att länsstyrelsen i Blekinge

län och TCO helt allmänt uttala, att en förutsättning för genomförandet

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

av revisionens förslag vore, att säkerhet vunnes att kommunerna införde

bostadstillägg av minst samma storlek som nu eller åtminstone av samma

storlek som de statliga bostadstilläggen.

Frågan om index reglering av kommunala bostadstillägg har berörts

i det yttrande, som avgivits av stadsfullmäktige i Stockholm. I detta

yttrande — utarbetat av borgarrådsberedningen i staden — understrykes

angelägenheten av att sådan reglering sker eller att garantier på annat

sätt skapas för att tilläggens realvärde bibehålies. Vidare anföres.

För närvarande ligga de förmåner en folkpensionär med samtliga tillägg

erhåller i Stockholm något under vad som utgår till socialvårdsklientelet.

Detta sammanhänger främst med att endast ålderspensionsdelen av folkpensionen

är indexreglerad. Om icke grundbeloppen höjas eller indexreglering

genomföres beträffande bostadstilläggen, som ju delvis avse att täcka

även andra levnadskostnader än bostadskostnaden, kommer vid stigande

index klyftan att vidgas mellan folkpensionärerna och socialvårdsklientelet.

Mot en indexreglering ha de sakkunniga åberopat administrativa svåiigheter,

men enligt beredningens mening måste man här finna en lösning,

som garanterar folkpensionärerna skydd för ökade levnadskostnader. Beredningen

anser, att denna fråga bör lösas i samband med den föiestående

revisionen av folkpensionslagen. Om så emellertid icke skulle bli fallet, föiutsätter

beredningen, att problemet blir föremål för särskild uppmäiksamhet,

då stadsfullmäktige framdeles skola fastställa reglerna för de nya

bostadstilläggen.

Fn indexreglering av kommunala bostadstillägg förordas vidare av drätsel
-

kammaren i Nacka och stadsfullmäktige i Lidköping.

Beträffande det föreslagna förbudet för kommun att

mantalsskrivnin

utöver

[ ö — fordra viss tids bosättning

inom kommunen såsom villkor för rätt Lill bostadstillägg

framhåller pensionsstgrelsen, att detta förbud innebure en ladikal

brytning med principer, som hittills gällt, både i fråga om allmänna

bostadstillägg och i allmänhet även i fråga om de särskilda bostadstillläggen.

Enligt 5 § folkpensioneringslagen gällde sålunda, att pensionsberättigad,

som flyttat från kommun i lägre till kommun i högre faostadskostnadsgrupp,

icke utan påvisande av särskilda skäl kunde beviljas all
-

mänt bostadstillägg enligt reglerna för den

högre gruppen, förrän han i

fulla tre år varit mantalsskriven i den nya kommunen eller i kommun

tillhörande samma eller högre grupp.

Kommunerna hade varit synner
-

ligen angelägna att införa liknande och ofta betydligt strängaie bestämmelser

i fråga om särskilt bostadstillägg i sylte alt begränsa rätten till

denna förmån till personer, som hade nära samhörighet med kommunen.

Vidare gåve nuvarande 5 § folkpensioneringslagen möjlighet all nedsatta

allmänt bostadstillägg för pensionär, som stadigvarande vistades i annan

ionnnun iin den där han vore mantalsskriven, ett stadgande som ofta

aiotsvarades av liknande föreskrifter i de kommunala grunderna för särskilt

bostadstillägg. Enligt revisionens förslag skulle däremot, även sedan

opaginerad Kontrollera mot PDF

7(5

Kunyl. Maj.ts proposition nr 215.

folkpensionär flyttat till exempelvis en ort där sådant tillägg icke förekomme,

avflyttningsortens regler för kommunalt tillägg tillämpas så länge

pensionstagaren formellt vore mantalsskriven där, och detta även om den

pensionsberättigade med vetskap om denna bestämmelse genom underlåten

anmälan eller på annat obehörigt sätt åstadkomme, att han bleve

kvarskriven i den kommun varifrån han flyttat. — Den av revisionen

föreslagna regeln innebure visserligen en förbättring för vissa kategorier

pensionärer, i synnerhet för dem som från landsbygden flyttade in i större

städer, men åsidosatte helt den vid hittillsvarande dyrortsgraderingar alltid

såsom viktig ansedda principen att personer, som i sin krafts dagar

uppehållit sig på billigare orter, icke borde direkt uppmuntras att vid avtagande

arbetsförmåga söka sig in till dyrorterna. Revisionen ansåge det

uppenbarligen helt naturligt, att en pensionär, som flyttade från en kommun

med låga levnadskostnader till en kommun med hög hyresnivå, kunde

påräkna att omedelbart få den högre hyran ersatt i form av ökad folkpension

på den nya bostadsorten. Denna uppfattning torde knappast delas

av dyrorter i allmänhet och i varje fall ej av storstäderna.

Liknande synpunkter i fråga om risken för obehörig inflyttning till orter

med högre bostadstillägg ha framförts av länsstyrelsen i Jönköpings län,

som förordar viss tids mantalsskrivning, av drätselkammaren i Malmö, som

iöicslår viss tids bosättning, och av drätselkammaren i Nacka, som anser

all den nuvarande regeln om tre års mantalsskrivning bör bibehållas.

Drätselkammaren i Göteborg anser det fortfarande böra få ankomma på

den lokala pensionsmyndigheten att avgöra, huruvida eu till kommunen

nyinflyttad skall vara berättigad till kommunalt bostadstillägg i inflyttningskommunen

eller ej, även om mantalsskrivning skett. Ävenså erfordrades

en bestämmelse om rätt för kommun att bevilja lägre bostadstillägg

om vederbörande bosatte sig stadigvarande å ort med lägre bostadskostnader.

Ln inflyttningsspärr förordas även av drätselkammaren i Karlstad, stadsfullmäktige

i Tranås och pensionsnämnden i Söderhamn.

Riksförbundet landsbygdens folk anför.

Alla torde vara medvetna om det önskvärda i att den relativt improduktiva

del av befolkningen det här gäller, icke ökar befolkningsträngseln i den

mera markerade delen av tätbebyggelsen. Detta har redan beaktats inom

de grupper, där pensionen är ordnad på ett högre plan än det nu allmänt

gällande och där pensionens storlek icke är beroende av bostadsorten. Så

har i stor utsträckning varit förhållandet, då pensionerade tjänstemän ansett

det ekonomiskt fördelaktigt att flytta till småstäder eller till landsbygden.

Detta syfte befrämjas av förslaget om att »kommunalt bostadstillägg»

försvinner som en följd av bostadskostnadsgrupperingen. Om detta skall

kunna realiseras utan svårigheter, måste emellertid grunderna för bostadstilläggens

finansiering så förändras, att denna utflyttning icke innebär

en extra belastning för de kommuner, dit de pensionerade flytta. Detta kan

avhjälpas, antingen genom att staten helt övertager även den del av kost
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

naderna, 10 milj. kr., som av revisionen nu beräknats åvila kommunerna,

eller också genom att man ordnar en clearing kommunerna emellan.

Utom det anförda samt en klar deklaration från statens sida om önskvärdheten

av en sådan utflyttning, är det sannolikt, att även andra åtgärder

kunna vidtagas, som befrämja intresset för en sådan. För undvikande av

varje missförstånd anser sig förbundet böra påpeka, att tvångsdirigering i

någon form icke bör förekomma, utan skall allt vara beroende av att individen

själv finner det fördelaktigt med ett sådant byte av vistelseort.

Den av revisionen föreslagna beteckningen kommunalt bostadstillägg

å det sammanslagna tillägget har föranlett erinringar i

några remissyttranden. Drätselkammaren i Karlstad och kommunalnämnden

i Åtvidaberg föreslå enbart benämningen »bostadstillägg», enär tillägget

även vore statligt, och stadsfullmäktige i Skövde, Falkenberg och Östersund

finna beteckningen »kommunalt pensionstillägg» mera adekvat, enär tilllägget

avsåges skola täcka ej enbart bostadskostnader. Fullmäktige i sistnämnda

stad ifrågasätta även benämningen »kommunal folkpension».

Inkomstprövningen.

I flertalet remissyttranden tillstyrkes revisionens förslag om höjning av

den avdragsfria inkomsten från 400 till 1 000 kronor om året för ogift och

från 600 till 1 500 kronor om året för äkta makar. Yrkanden om ändringar

i olika avseenden framkomma dock i vissa yttranden.

Fn mera begränsad höjning av den avdragsfria i ninkomsten

föreslås av statskontoret, som anför.

Det vill förefalla statskontoret, som om den föreslagna höjningen av den

avdragsfria inkomsten borde kunna begränsas till de alternativt diskuterade

beloppen, 800 kronor för ogift och 1 200 kronor för makar. Med hänsyn till

den ytterligare modifiering av avdragsreglerna, som skulle följa av förslaget

om sänkt avdragsfaktor för inkomstskiktet närmast över den avdragsfria

inkomsten, torde de av ämbetsverket förordade inkomstgränserna vara

tillfyllest för att stimulera till sådan utveckling av arbetarpensioneringen,

varmed de sakkunniga räknat. Inom dessa gränser rymmes också den uppräkning

av den avdragsfria inkomsten, som kan vara motiverad på grund av

ändrat penningvärde.

Länsstyrelsen i Gotlands län och pensionsnämnden i Östersund ifrågasätta

en liknande begränsning av höjningen. Härvid åberopar länsstyrelsen att en

viss försiktighet vid bestämmandet av den avdragsfria inkomsten måste

iakttagas med hänsyn till dels det statsfinansiella läget, dels ock den nuvarande

starka stegringen av de äldre, improduktiva åldersgrupperna med

därav följande ökad försörjningsbörda för de arbetande.

Å andra sidan förordas en ytterligare höjning av den a vdragsfria

inkomsten utöver vad revisionen föreslagit av länsstyrelsen

i Uppsala län, Landsorganisationen, Sveriges Folkpensionärers riksförbund,

De vanföras riksorganisation, stadsfullmäktige i Lidköping, kom
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

inunalnämnderna i Alvesta och Timra köpingar samt kommunalfullmäktige

i Hammars och Löftadalens kommuner.

Länsstyrelsen i Uppsala län och Landsorganisationen föreslå en höjning

till 1 200 resp. 1 800 kronor. Denna höjning syntes Landsorganisationen

skälig med hänsyn till att revisionen avvisat tanken på en indexreglering

av den avdragsfria inkomsten. Vid reformens ikraftträdande torde förhöjningen

eljest stanna vid 70 %, alltså ej den av revisionen eftersträvade fördubblingen

av beloppens realvärde.

De vanföras riksorganisation förordar en höjning till 1 500 kronor även

för ogifta pensionärer.

En indexreglering av den avdragsfria inkomsten

påyrkas av stadsfullmäktige i Stockholm, drätselkammaren i Nacka och

kommunalfullmäktige i Älvdalens kommun.

I fråga om gränsen för för mögen hetsskärp ningen anför

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Ehuru revisionens ståndpunkt på denna punkt förefaller otadlig, vill

länsstyrelsen ifrågasätta, om icke en höjning av dessa förmögenhetsgränser

borde ske med belopp, som täcka penningvärdets fall under den tid, som

förflutit sedan de nu gällande gränserna tillkommo. En dylik höjning skulle

på ett rättmätigt sätt skydda ägarna av mindre bostadsfastigheter och befrämja

sparviljan. Ändringen skulle också innebära allenast ett återställande

av folkpensionsförmånernas realvärde på denna punkt. Emellertid ha kommunerna

vid fastställandet av grunder för utgivandet av särskilda bostadstillägg

i åtskilliga fall fastställt betydligt lägre gränser för skärpning av

förmögenhetsinnehav än folkpensioneringslagen innehåller. Om nu de särskilda

bostadstilläggen sammanslås med de allmänna, blir följden, att folkpensioneringslagens

förmögenhetsgränser bli gällande för de nya kommunala

bostadstilläggen. Enär detta i många fall sålunda innebär förbättrade

folkpensionsförmåner även för pensionstagare med mindre förmögenhet,

må revisionens ståndpunkt i denna del måhända kunna godtagas. Länsstyrelsen

anser dock önskvärt, att denna fråga särskilt uppmärksammas vid

lagförslagets fortsalta behandling.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län förklarar, att den icke kan dela revisionens

uppfattning att ökningen av det kapital, vars avkastning rymdes

inom den höjda avdragsfria inkomsten, mer än väl motsvarade penningvärdesförsämringen,

sedan folkpensioneringslagen antogs 1946. Talet för

levnadskostnaderna enligt 1914 års indexserie utgjorde i juli månad 1946

143 och i oktober månad 1951 209, vilket motsvarade en stegring av index

med 46 %. Därjämte måste hänsyn tagas till den höjning av fastighetsvärdena,

som bleve följden av den nu pågående allmänna fastighetstaxeringen,

vilken i genomsnitt torde komma att icke oväsentligt överstiga de 42 å 43 %,

vartill revisionens förslag ledde. Detta kunde leda till att pensionärer, som

innehade egna hem, uteslutande av taxeringsvärdenas höjning kunde få vidkännas

avdrag å de inkomstprövade pensionsförmånerna utan att i realiteten

ha kommit i något bättre ekonomiskt läge än tidigare.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kanyl. Maj.ts proposition nr 215.

Eu höjning av gränsen för förmögenhetsskärpningcn förordas även av

stadsfullmäktige i Falun, pensionsnämnden i Falkenberg och kommunalfullmäktige

i Själevads kommun.

Fattigvårdsnämnden jämte vissa andra sociala myndigheter i Stockholm

ha anfört.

Den föreslagna reformen innebär för Stockholms vidkommande bland

annat även, att de nuvarande starkt restriktiva reglerna för reducering av

kommunalt bostadstillägg vid kapitalinnehav bli helt annorlunda. Ett bankkapital

på 4 400 kronor utestänger nu en ensamstående pensionstagare från

kommunalt bostadstillägg vid en nettohyra av 800 kronor per år.^ Enligt

de nya avdragsreglerna skulle förekomsten av ett bankkapital på cirka

15 400 kronor icke medföra någon som helst reducering av det kommunala

bostadstillägget. För makar med en beräknad nettohvra av 1 200 kronor

utgöra dessa belopp 6 200 respektive 23 100 kronor.

Å andra sidan innebära de föreslagna avdragsreglerna, att vid kapitalinnehav

förmögenhetsgränsen, som utesluter från inkomstprövade förmåner,

höjes väsentligt. Nyssnämnda förmögenhetsgräns, som i Stockholm för närvarande

utgör för invalidpensionär, ogift 38 400, gift 56 500, ålderspensionär

ogift 20 800, makar 29 600, höjes sålunda till respektive 45 100, 67 000, 31 900

och 46 800.

En ensamstående ålderspensionär skulle sålunda utöver ålderspensionen

vid en förmögenhet på t. ex. 30 000 kronor bli berättigad till kommunalt

bostadstillägg" med 147 kronor per år. Kommunens andel till detta belopp

skall efter de föreslagna statsbidragsreglerna utgå med 60 % av 147 eller

cirka 88 kronor.

Även om sparvilja skall stimuleras genom mildare avdragsregler, förefaller

det dock icke nödvändigt, att bostadstillägg eller andra inkomstprövade

folkpensionsförmåner skola kunna utgå vid så höga förmögenhetsbelopp

som de ovan nämnda.

Skäl synes därför föreligga att något skärpa avdragsreglerna vid förmögenheter

över viss gräns. Detta skulle möjligen även kunna åstadkommas

genom att de nuvarande bestämmelserna ändrades i fråga om den s. k.

skärpningen. Vid uppskattning av inkomst av kapital skall enligt nuvarande

bestämmelser räknas 2,5 % ränta å hela kapitalet, vartill kommer s. k.

skärpning med ytterligare It) % på det belopp, som överstiger för ensamstående

10 000 kronor och för makar 15 000 kronor. Om skärpningsprocenten

vid kapital överstigande visst belopp sattes högre, skulle härigenom den

uppskattade inkomsten bli större och vid lägre kapital än de förut angivna

utestänga från rätten till inkomstprövade förmåner.

överståthållarämbetet anför i anslutning härtill.

Även om enligt överståthållarämbetets mening de angivna förmögenhetsgränserna

i och för sig med hänsyn till penningvärdesförsämringen äro

försvarbara vill överståthållarämbetet dock instämma i vad stadens myndigheter

anfört. Om man beaktar, att inkomstprövade pensionsförmåner

till en pensionär med kapital reellt sett i allmänhet komma de blivande

arvingarna tillgodo genom att kapitalet tack vare pensionsförmånerna ej

behövt lagas i anspråk, synes det knappast rimligt att använda skattemedel

härför så pass högt upp på förmögenhetsskalan som i de anförda exemplen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Man frågar sig i detta sammanhang om ej tillvaratagandet av pensionärernas

sparvilja sker till för högt pris.

Även beträffande avdragsfaktorn har i några remissyttranden

framförts erinringar mot revisionens förslag.

Landsorganisationen uttalar, att den höga avdragsfaktorn å 6G % %, som

revisionen föreslagit för inkomster över 1 400 kronor för ogift och 2 100 kronor

för makar, drabbade för hårt och kunde bli av avgörande betydelse för

arbetsinsatsens storlek. Landsorganisationen ansåge sig ej kunna föreslå

något annat alternativ utan begränsade sig till ett allmänt påpekande om

önskvärdheten av att revisionens målsättning att underlätta åldringarnas

arbetsinsatser i ännu högre grad tillgodosåges än genom förslaget.

En enhetlig avdragsfaktor å 50 % förordas av länsstyrelserna i Blekinge

och Kopparbergs län.

Svenska personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas pensionskassa,

Livförsäkringsanstalten Folket och Kooperationens pensionsanstalter

hemställa i första hand om en enhetlig avdragsfaktor å 25 eller 33 % %,

i andra hand om bibehållande av den nuvarande avdragsfaktorn å 50 %.

Nämnda försäkringsanstalter anföra därvid bl. a.

Eftersom folkpensionsavdrag, som variera med inkomsterna, uppenbarligen

verka på samma sätt som de vanliga inkomstskatterna, ligger det nära

till hands att för olika inkomstlägen undersöka den sammanlagda verkan

av folkpensionsavdrag och inkomstskatt, dvs. det totala marginalavdraget.

Med utgångspunkt från nu gällande beskattningsregler och en kommunalskatt

av It kronor per skattekrona finner man då, att i de inkomstlägen,

där avdragsfaktorn vid folkpensioneringen är 66 % %, marginalavdraget

normalt blir så högt som 74 å 75 %. Detta bör ses mot bakgrunden av att —

vid den nyssnämnda kommunalskattesatsen — den högsta marginalskatt,

som för närvarande förekommer i vårt land och som inträder först när

årsinkomsten överstiger en kvarts miljon kronor, är 73,3 %. Vid dessa beräkningar

har man bortsett från den skärpning av marginalavdraget, som

kan betingas av förmögenhetsinnehav och som för folkpensionärerna inträder

vid en avsevärt mindre förmögenhet än för övriga medborgare.

Härvid hade dock — framhålles det vidare — hänsyn icke tagits till

den ytterligare skärpning av marginalavdraget, som föranleddes av att folkpensionärer

utan nämnvärda egna inkomster vid beskattningen beviljades

ett extra avdrag med intill 3 000 kronor enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket

kommunalskattelagen och som vid stigande egna inkomster successivt indroges.

Därigenom kunde marginalavdraget komma att uppgå till 84 % i vissa

inkomstlägen. Detta föranledde för övrigt, att icke blott avdragsfaktorn i

folkpensioneringslagen borde mildras, utan även att kommunalskattelagens

nämnda stadgande borde överses och eventuellt upphävas.

Försäkringsanstalterna tillägga, att den föreslagna anordningen med två

avdragsfaktorer försvårade det praktiska handhavandet av inkomstprövningen,

varför denna anordning ej borde övervägas. För den synpunkten

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

talade även atl de inkomstbälten, där den lägre faktorn föreslagits gälla,

ju vore mycket smala.

Beskattningens inverkan framhålles även av Svenska försäkringsbolags

riksförbund, som förordar sänkning av avdragsfaktorn å 66 % % till 50 %

eller, om detta av statsfinansiella skäl ej läte sig göra, bibehållande av den

nuvarande enhetliga faktorn å 50 %.

En enhetlig avdragsfaktor å högst 33 % % förordas av TCO och De vanföras

riksorganisation. Olika förslag om delad avdragsfaktor lämnas av

socialstyrelsen (25—50 %), kommunalfullmäktige i Olof ströms köping (33%

—50 %), pensionsnämnden i Stora Malms kommun (30—50 %), pensionsnämnden

i Östersund (35 — 70 %) samt av länsstyrelsen i Malmöhus län

och kommunalfullmäktige i Tvings kommun (25—50—70 %). Härvid föreslås

i allmänhet samma inkomstintervall som revisionen räknat med.

För yttrandena i vad de beröra den föreslagna sänkningen av avdragsfaktorn

i de inkomstlägen, där även särskilt barnbidrag reduceras, redogöres

närmare i det följande.

Finansieringsfrågan.

Den av revisionen föreslagna lösningen av frågan om finansieringen av de

inkomstprövade folkpensionsförmånerna har — om bortses från de i ärendet

hörda kommunerna — tillstyrkts eller lämnats utan erinran i omkring

hälften av de avgivna yttrandena. Till denna grupp höra yttrandena från

bl. a. socialstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,

Örebro, Gävleborgs och Kopparbergs län samt Svenska socialvårdsförbundet.

Av de hörda kommunerna har ett hundratal ej haft något att erinra mot

de föreslagna finansieringsbestämmelserna, därav ungefär en fjärdedel

städer.

I vissa av de kritiskt inställda yttrandena göres gällande, att de föreslagna

kommunbidragsreglerna ej skapade tillräcklig garanti för att kommunerna

införde erforderliga kommunala bostadstillägg. Yttranden i denna riktning

ha avgivits av bl. a. länsstyrelserna i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län.

Sistnämnda länsstyrelse anför.

Logiskt sett kunde man ha valt utvägen, att inarbeta det kommunala

tillägget i det statliga. Skillnaden i förhållande till revisionens förslag skulle

då i första hand bliva den, att i lagstiftningsväg och icke genom kommunala

beslut skulle avgöras, när det sammanslagna tillägget skulle utgå, så som

för närvarande sker beträffande det statliga bostadstillägget, men i andra

hand väl också ett annat betraktelsesätt i frågan om fördelningen av kostnaderna

mellan staten och kommunerna. Om nämligen kommunerna icke

tillerkännas bestämmanderätt i den viktigaste frågan — om tillägg skola

utgå eller icke — måste kravet på deltagande i kostnaderna bli mindre.

Emellertid bör beaktas, att även om man väljer den av revisionen föreslagna

lösningen, så är en så fullständig anslutning från kommunernas

sida som möjligt önskvärd ur pensionstagarnas synpunkt. Man eftersträvar

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1052. 1 sand. Nr 215.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:is proposition nr 215.

alltså i verkligheten samma resultat som om bestämmandet, när de sammanslagna

tilläggen skola utgå, skedde lagstiftningsvägen. Under sådana

förhållanden kan man icke utan vidare förutsätta, att en för kommunerna

rättvisande kostnadsfördelning ernås genom revisionens förslag härutinnan.

Länsstyrelsen anser önskvärt, att denna fråga göres till föremål för ytterligare

ingående överväganden.

Farhågor för alltför stor generositet från vissa kommuners sida vid bostadstilläggens

avvägning ha uttalats i andra yttranden. Länsstyrelsen i Östergötlands

län uttalar, att det kanhända ej stått klart för revisionen, i

vilken omfattning förslaget kunde medföra ökade utgifter för staten. Länsstyrelsen

i Västerbottens län ifrågasätter, om icke kommunens andel borde

ökas i den mån bostadstillägget sattes högre än t. ex. det nu gällande allmänna

bostadstillägget. TCO föreslår, att kostnader för bostadstillägg över

en viss gräns — måhända beroende av bostadskostnaderna på orten —

skola bäras helt av respektive kommun.

I flera yttranden framhålles, att den föreslagna kostnadsfördelningen ej

vore riktigt avvägd, enär kommunen belastades i alltför hög grad. Dessa

yttranden ha i flertalet fall avgivits av städer.

Stadsfullmäktige i Stockholm finna förslaget för stadens vidkommande

helt oantagligt. Enligt förslaget skulle de av de ändrade avdragsreglerna föranledda

ökade kostnaderna, sammanlagt ungefär 3 milj. kronor, praktiskt

taget helt falla på staden. Statens andel i kostnadsökningen skulle utgöra

endast 4 %, medan staden skulle få bära icke mindre än 96 %. Mot bakgrunden

av att folkpensioneringen obestridligen måste anses vara en statlig

uppgift yrkade staden, att de ökade kostnaderna för reformens genomförande

helt skulle bäras av staten.

Överståthållarämbetet anför.

Ämbetet förenar sig med revisionen i den av revisionen angivna utgångspunkten

att den nuvarande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

i stort sett bör bibehållas oförändrad. Med denna utgångspunkt framstår

dock den för Stockholms del framräknade fördelningen mellan staden och

staten av kostnadsökningen i anledning av revisionens förslag som svårförenlig.

Den tyder i stället på att kommunen skulle få bära praktiskt taget

hela bördan av reformen. Detta är ej någon rimlig konsekvens av en reform,

som är betingad av förhållanden, för vilka i varje fall Stockholms stad icke

kan åläggas något ansvar. Med hänsyn till den förut angivna utgångspunkten

blir dock utrymmet för ändringsförslag tämligen begränsat, i det att ämbetet

anser sig i nuvarande läge icke kunna rikta erinran mot annat än de särregler

som revisionen föreslagit för de kommunala bostadstilläggen.

Härutinnan föreslår ämbetet en enhetlig kommunbidragsfaktor å 0,15 %

gånger antalet tiotal skatteören per invånare. Denna bidragsprocent, som

redan nu gällde för statliga inkomstprövade förmåner, kunde nämligen

ej anses vara så låg att den måste skärpas i fråga om de kommunala

bostadstilläggen med hänsyn till att dessa utginge efter grunder, över

vilka staten i huvudsak ej hade något inflytande. Vidare kunde överståt
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

hållarämbetet ej inse nödvändigheten av en minsta bidragsprocent, som ju

innebure eu extra merbelastning för de svagaste kommunerna.

Drätselkammaren i Göteborg finner förslaget medföra en ej obetydlig

ökning av kommunernas utgifter för folkpensioneringen, vilken ökning

vore särskilt framträdande för de större städernas del. I stället för att

som skett eftersträva ett alternativ, enligt vilket den nuvarande kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun i stort skulle bibehållas, borde revisionen

ha dragit konsekvenserna av sitt förbättringsförslag och föreslagit

ökat statsbidrag eller minskat kommunalt bidrag till folkpensionskostnaderna.

Det vore för övrigt tvivelaktigt, om det vore möjligt att fastställa

enhetliga kommunbidragsbestämmelser för hela landet, så att rättvisa vederfores

de största kommunerna, Stockholm och Göteborg.

Drätselkammaren i Malmö gör gällande, att de huvudsakliga kostnaderna

även för bostadstilläggen borde åvila staten, enär folkpensioneringen huvudsakligen

vore en statlig angelägenhet och staten tillgodogjorde sig

folkpensionsavgifterna.

Liknande synpunkter framfördes bl. a. av länsstyrelserna i Älvsborgs och

Västernorrlands län, Svenska stadsförbundet samt flera kommuner, däribland

städerna Örebro, Linköping, Gävle, Jönköping, Karlskoga, Vänersborg,

Kumla. I några av dessa yttranden framhålles, att i varje fall merkostnaderna

för de av revisionen föreslagna reformerna borde helt åvila

statsverket.

Svenska stadsförbundet anför bl. a.

Vad som sedan 1947 förekommit i kostnadsfördelningsfrågan, ger ur

kommunal synpunkt anledning till berättigad kritik. Vid 1947 års riksdag

utgingo statsmakterna från att kommunernas bidrag till de inkomstprövade

folkpensionsförmånerna borde stanna vid 15 procent. Den då antagna lagen

om kommunernas bidrag till folkpensioneringskostnaderna utformades med

tanke härpå. När folkpensioneringslagen 1948 trädde i kraft, visade det

sig emellertid, att kommunerna redan från begynnelsen fingo svara för

en procentuellt sett mer än dubbelt så hög kostnadsandel. Relationerna

mellan stats- och kommunandel ha därefter som följd av införandet av

indextillägg och — till väsentlig del av inflationen beroende — höjningar

av det kommunala skatteunderlaget fortsatt att utveckla sig i för kommunerna

ogynnsam riktning. Revisionen räknar med att kommunandelen

för närvarande skulle uppgå till nära 36 procent. Till grund för dessa beräkningar

ligga 1950 års skattekronor och pensionstagarebeståndet i januari

1951. Någon hänsyn till den s. k. engångsinflationen synes ej ha tagits.

Omtaxeringen av den fasta egendomen kommer sannolikt helt att neutralisera

den kommunala ortsavdragsreformens verkningar på det kommunala

skatteunderlaget. Allt talar därför för att övervältringen av folkpensionskoslnaderna

från stat på kommun skall fortsätta i accelererat tempo,

och att kommunerna inom eu snar framtid få svara för en tredubbelt större

andel i kostnaderna än som avsågs vid 1947 års riksdagsbeslut. Intet av de

förslag, som revisionen framlagt i finansieringsfrågan, är ägnat alt hejda

denna utveckling och naturligtvis långt mindre att återställa de ursprung
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

ligen tänkta relationerna mellan stats- och kommunandel i folkpensioneringskostnaden.

Ännu en gång vill förbundet understryka det principiellt

oriktiga i att folkpensioneringen till väsentlig del bekostas med medel, som

uttagas genom den proportionella kommunala beskattningen. Helt orimligt

ter sig också det aktuella läget i kostnadsfrågan mot bakgrunden av

allt, som under senare år sagts om att folkpensioneringen och vad därmed

hör samman är att betrakta såsom en statlig angelägenhet och att den

kommunala andelen blott vore ett slags pant för en objektiv bedömning

inom pensionsnämnderna av förekommande pensionsärenden.

Av det nu sagda framgår, att förbundet från sina utgångspunkter icke

kan biträda revisionens förslag i finansieringsfrågan, vilka förslag ur nyss

anförda större perspektiv framstå såsom helt godtyckliga. Om man med

revisionen anser sig kunna skjuta det större spörsmålet om en ny kostnadsfördelning

mellan stat och kommun åt sidan, borde väl ändock riktlinjen

för revisionens förslag i den nu aktuella kostnadsfördelningen ha

varit, att staten påtoge sig hela kostnaden för de reformer, som ha avseende

på andra inkomstprövade pensionsförmåner än som motsvaras av det

nuvarande särskilda bostadstillägget.

I de remissyttranden, som avgivits av länsstyrelsen i Malmöhus län och

kommunalfullmäktige i Vollsjö kommun, framhålles att anledning saknades

att konstruera så invecklade kommunbidragsregler, som revisionen föreslagit,

när resultaten ändock ej bleve mera rimliga. Därvid påpekas bl. a.

skillnaderna enligt förslaget i utdebitering för bostadstillägg mellan ytterlighetsfallen

Kramfors och Alnö, å ena sidan, samt Lovö och Djursholm, å

andra sidan. Olika förenklingsförslag ha även framlagts. En enhetlig kommunbidragsfaktor

föreslås bl. a. av länsstyrelsen i Norrbottens län och allmänna

statsbidragsutredningen. Nämnda utredning anför.

Statsbidragsutredningen vill i detta avseende erinra om att chefen för

finansdepartementet i proposition nr 93 till 1951 års riksdag angående

provisorisk skatteersättning till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen

m. in., vilken proposition bifallits av riksdagen, uttalade, att den

sänkning av de kommunala skatteunderlagen, som bleve en följd av de

höjda kommunala ortsavdragen, icke borde leda till att kommunernas

efter skatteunderlaget graderade andel av kostnaderna för folkpensioneringen

sänktes med skatteunderlagsbortfallet. Därest icke allmänna statsbidragsutredningens

arbete dessförinnan resulterade i en sådan reform av

fördelningsgrunderna, att frågan om en omräkning bortfölle, torde förslag

om tillägg till lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensionering

få föreläggas 1953 års riksdag.

I det betänkande angående systemet för statsbidragsgivning till kommuner

statsbidragsutredningen har under utarbetande komma endast att

upptagas principerna för en systemomläggning. Även om detta förslag skulle

föreläggas 1953 års riksdag, är det uteslutet att den detaljerade överarbetning

av en rad skilda författningsbestämmelser samt ändrade anslagsberäkningar,

som skulle bli en följd av systemomläggningen, skulle kunna

genomföras samtidigt. Det av chefen för finansdepartementet angivna

förslaget till ändring av fördelningsgrunderna för folkpensioneringskostnaderna

måste därför genomföras oberoende av statsbidragsutredningens

överväganden på det principiella området. Då folkpensionsrevisionens lag
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

förslag icke avsetts att träda i kraft förrän den 1 januari 1954, synes lämpligt

att det redan nu överarbetas i enlighet med de av chefen för finansdepartementet

angivna principerna.

Vidare anför utredningen.

Den högre kommunbidragsfaktorn för de kommunala bostadstilläggen

har av revisionen motiverats med önskemålet att tillse att statens utgifter

ej bliva för stora genom kommunala beslut, som icke kunna påverkas av

de statliga myndigheterna. Även om detta uttryck tolkas så, att det avser

statens kostnadsandel i varje särskilt fall, saknas underlag för antagandet

att fastställandet av en enhetlig bidragsprocent skulle i fråga om de kommunala

bostadstilläggen leda till kommunala beslut, mot vilka allmänt

sett erinran funnes att göra. Därtill kommer den olägenhet ur administrativ

och kameral synpunkt, som uppkommer vid tillämpning av skilda beräkningsgrunder.

Den höjning av kommunbidragsfaktorn för de allmänna

kostnaderna, som bör företagas på grund av ortsavdragsreformen, skulle

för övrigt utjämna skillnaderna mellan bidragsprocenterna för de skilda

slagen av kostnader och därmed skillnaden mellan de totalbelopp kommunerna

skulle ha att erlägga enligt enhetliga eller skilda beräkningsgrunder.

Denna senare skillnad torde i allmänhet icke komma att uppgå till mer

än något eller några ören per skattekrona och torde därför, vilken ståndpunkt

man än i övrigt intager till förevarande spörsmål, icke kunna sägas

vara av sådan storleksordning, att den påkallar avvikelse från en av praktiskt

administrativa skäl motiverad enhetlig beräkningsgrund.

Vad slutligen angår den föreslagna minimiregeln för kommunernas andel

av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen, 25 %, synes denna

regel stå i strid mot principen om skatteunderlagsgradering av kommunernas

bidragsandelar. Regeln skulle enligt revisionens förslag få tillämpning

endast å kommuner med lägre skatteunderlag än 12,5 skattekronor

per invånare. Skulle syftet med minimiregeln vara att förhindra att kommunerna

på statens bekostnad visa alltför stor generositet vid lämnande

av kommunala bostadstillägg, synes den icke böra begränsas till det fåtal

kommuner, vilka ha lägre skatteunderlag än 12,5 skattekronor per invånare,

utan minst lika stora skäl för en begränsning av statens andel

borde kunna anföras beträffande de bärkraftigare kommunerna.

Statsbidragsutredningen har sålunda för sin del kommit till den uppfattningen,

att tillräckliga skäl icke förelåge att för närvarande frångå det

gällande systemet för fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna

för folkpensioneringen med en enhetlig beräkningsgrund, uttryckt som

en procentuell andel för kommunerna, vilken procentsats graderades efter

kommunernas skatteunderlag per invånare men maximerades till visst procenttal.

Båda de alternativ med enhetlig kommunbidragsfaktor, som revisionen

undersökt, liksom clt system med den nuvarande procentsatsen tillämpad

på alla inkomstprövade förmåner ha förespråkare bland remissinstanserna.

Statskontoret förordar alternativ II, dvs. 0,175 % gånger antalet tiotal

skatteören per invånare med de av revisionen föreslagna maximi- och mini
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

migränserna, och framhåller, att efter den utjämning av kommunernas förhållanden,

som måste bli följden av kommunindelningsreformen, anledning

torde saknas att utforma bidragsreglerna under särskilt hänsynstagande

till kommuner med svag ekonomi.

Ändringar avseende maximi- och minimigränserna ha föreslagits av

några kommuner. Kommunalfullmäktige i Lerums kommun förorda sålunda,

att nämnda gränser sättas till 40 resp. 75 %. Pensionsnämnden i

Julita kommun anser att maximigränsen bör helt slopas.

I yttranden från bl. a. Svenska landskommunernas förbund framhålles,

att det vore uteslutet, att ge bostadstilläggen den föreslagna konstruktionen,

förrän om och när den kommunala skatteutjämningsfrågan lösts. Förbundet

hade tidigare givit uttryck åt sin åsikt att kommunbidragen ej vore

berättigade. Det vore i stort sett en fiktion alt dessa bidrag verkade återhållande

på pensionsnämnderna vid beviljande av inkomstprövade folkpensionsförmåner,

ty dessa nämnder valdes ej för att tillvarataga kommunalekonomiska

intressen och fattade ej heller sin uppgift så. Som borttagande

av kommunbidraget emellertid av statsfinansiella skäl vore uteslutet,

ville förbundet ifrågasätta följande lösning.

Man kunde tänka sig ett bibehållande av den nuvarande ekonomiska

totalbalansen mellan statsverket och kommunerna genom ett kommunbidrag,

utgående med samma belopp per skattekrona för samtliga kommuner.

Om man därvid bortser från de särskilda bostadstilläggen, skulle detta

bidrag under nuvarande förhållanden näppeligen överstiga 50 öre per skattekrona.

Det säger sig självt, att redovisningen av ett dylikt kommunbidrag

skulle bli ytterst enkel. På ett sådant kommunbidragssystem skulle måhända

kunna uppbyggas ett system med bostadstillägg av det slag, som

föresvävat folkpensionsrevisionen. Om bostadstilläggen därvid närmare regleras

i folkpensioneringslagen skulle större eller mindre del av kommunernas

kostnader härför kunna få karaktären av en generell höjning av

det nyssnämnda enhetliga kommunbidraget. Lämnas det däremot åt kommunerna

att inom vidsträckta gränser själva bestämma över bostadstillägget,

kvarstår här den ursprungliga motiveringen för ett kommunbidrag,

som då får till uppgift att förhindra alltför stor frikostighet. Ett sådant

kommunbidrag till bostadstilläggen borde vara relativt starkt progressivt

i förhållande till skatteunderlaget. Någon övre spärregel borde icke förekomma,

därest man icke anser att vissa kommuner genom någon slags

naturrätt tillförsäkrats en gynnsammare ålderssammansättning och ett

högre skatteunderlag än andra kommuner.

I några yttranden, bl. a. från pensionsnämnden i Östersund, har ifrågasatts,

om icke kommunbidraget borde indexregleras.

Reformens genomförande.

I sitt yttrande finner pensionsstyrelsen revisionens allmänna överväganden

rörande det administrativa arbete, som är förenat med

reformens genomförande, i stort sett ej ge anledning till anmärkning samt

anför.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 215.

87

Vid ändringar med anledning av inträffade förändringar med avseende

på pensionstagares ålder eller civilstånd eller som en följd av alt hustrutillägg

beviljas kommer styrelsen att nödgas först vidtaga sådana beloppsändringar

som föreskrivas i lagen och därefter de ytterligare beloppsändringar,

som pensionsnämnderna med stöd av de kommunala bestämmelserna

besluta. Härtill kommer effektuerandet av alla de beloppsändringar,

som föranledas av att de kommunala tilläggen skola vara beroende

av varje pensionärs växlande bostads- och bränslekostnader. Redan de

extra beloppsändringar, som föranledas av nuvarande särskilda bostadstillägg,

orsaka mycket arbete och därmed förenade kostnader på pensionsstyrelsens

utbetalnings- och därmed närmast sammanhörande avdelningar.

Ett genomförande av förslaget om kommunala bostadstillägg skulle komma

effekten av dessa olägenheter att flerdubblas, vilket kan tänkas föranleda

organisatoriska svårigheter och eftersläpning av arbetet.

Beträffande det administrativa arbetet bör även erinras om att ett genomförande

av revisionens förslag skulle för pensionsstyrelsen medföra en arbetsanhopning

av stora mått vid årsskiftena, då pensionernas belopp i stor

utsträckning skola omräknas till följd av ändrad mantalsskrivning. Utöver

vad redan anförts kan följande nämnas. Intill utgången av november 1951

hade till styrelsen inkommit 12 000 anmälningar från vederbörande folkbokföringsregister

angående mantalsskrivningsändringar från 1952 års ingång.

Av dessa medförde 700 sänkning eller bortfallande av det allmänna

bostadstillägget till följd av flyttning till lägre bostadskostnadsgrupp. Av

övriga anmälningar beräknas 2 000 beröra personer inom bostadskostnadsgrupperna

II—V med inkomstprövad pension, vilka flyttat till annan kommun

tillhörande samma eller högre bostadskostnadsgrupp.

För närvarande föranleda dylika flyttningar i allmänhet ej omedelbar

omräkning av folkpensionen, då flyttning till högre bostadskostnadsgrupp

i regel först efter 3 år och endast efter ansökan kan medföra höjning av

pensionen, och flyttning inom samma bostadskostnadsgrupp ej berör det allmänna

bostadstillägget. Efter ett genomförande av revisionens förslag oförändrat

skulle samtliga sådana fall medföra en omedelbar omräkning av folkpensionen.

Vidare skulle ett genomförande av förslaget — såsom revisionen

också framhållit — med största sannolikhet få till följd att kommunala bostadstillägg

infördes i ett antal kommuner inom bostadskostnadsgrupp 1,

varigenom antalet beloppsändringar vid varje årsskifte skulle ytterligare

ökas.

Del merarbete, som genomförandet av förslaget om kommunala bostadstillägg

skulle förorsaka pensionsstyrelsen, komme givetvis alt nödvändiggöra

en permanent förstärkning av Aiss personal. Styrelsen kan emellertid

för närvarande icke närmare beräkna personalbehovets storlek. I

I fråga om arbetet i samband med själva ikraftträdandet av reformen

anför pensionsstyrelsen.

Beträffande omräkningen för lagändringens genomförande föreslår revisionen,

att pensionsnämnderna skola verkställa eu genomgång av alla

pensionstagare, som kunna beröras av ändringen, samt för var och eu fastställa

det belopp i form av bostadstillägg, tilläggspension, änkepension eller

hustrutillägg, som skulle utgå utan hänsyn till inkomsterna. Vidare skulle

beloppet av de egna inkomsterna beräknas och det härvid framkomna pensionsbeloppet

angivas. Kort innehållande nämnda samt övriga erforderliga

uppgifter skulle därefter tillställas pensionsstyrelsen. Styrelsen förutsätter,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kunyl. Maj.ts proposition nr 215.

att inkomstuppgifterna på dessa kort skola specificeras på samma sätt som i

pensionsnämndsutlåtandena och alltså fördelas på grupperna fastighet, bostad,

lönearbete, livränta eller pension osv.

Revisionen synes utgå från att någon jämförelse icke skall ske inom

pensionsstyrelsen mellan de inkomstbelopp som upptagas på nämnda kort

och de inkomstbelopp som upptagits i senaste tidigare ingivna pensionsansökan,

vilken för övrigt kan ha behandlats av annan pensionsnämnd än den

som insänder uppgiftskortet för omräkningen. Då staten ju skall bekosta en

väsentlig del av pensionerna, finner styrelsen emellertid självklart, alt kontroll

skall ske av att t. ex. ett tidigare upptaget livräntebelopp ej bortfallit

på det till styrelsen insända kortet. Eljest skulle för övrigt bestämmelserna

om ökning av pension i 33 och 34 §§ kunna sättas ur kraft utan att styrelsen

hade möjlighet att ingripa. Vidare bör inom styrelsen kontrolleras, att

inkomstspecifikationen är rätt neradderad och att det avdrag för inkomst,

som gjorts från pensionens maximibelopp, svarar mot den angivna totalinkomsten.

Revisionen har kommit till den slutsatsen, att reformen sannolikt ej kan

genomföras förrän den 1 januari 1954 men alt ett eventuellt framflyttande

av denna tidpunkt till exempelvis den 1 juli 1953 i och för sig vore önskvärt.

I anslutning härtill vill pensionsstyrelsen framhålla, att enligt styrelsens

mening en tidigare tidpunkt för ikraftträdandet än den 1 januari 1954

av tekniska och andra skäl icke är tänkbar.

Revisionen förklarar vidare, att det om möjligt bör eftersträvas att kommunerna

kunna fatta beslut om grunderna för sina bostadstillägg senast

i oktober 1952. Angående överlämnandet till pensionsstyrelsen av pensionsnämndernas

arbetsmaterial finner revisionen det ändamålsenligt att pensionsstyrelsen

tillerkännes befogenhet att, i möjlig mån efter samråd med

kommunerna, fastställa de tider som kunna vara lämpliga. Enligt revisionens

mening är det synnerligen önskvärt att den lid som skall stå till styrelsens

förfogande för det tekniska omräkningsarbetet icke utmätes för

snävt. Pensionsstyrelsen finner för sin del nödvändigt, att antingen i övergångsbestämmelserna

till lagen eller i de av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifterna

uttryckligen fastslås, att kommunerna skola ha fattat beslut om

grunderna för sina bostadstillägg senast i oktober 1952 ävensom alt pensionsstyrelsen

i nämnda föreskrifter tillerkännes den befogenhet att fastställa

tider som av revisionen föreslagits.

Pensionsstyrelsen förutsätter i det följande, att uppgifterna för omräkningen

inkomma till styrelsen i jämn följd under en tidrymd av ett år.

Det må emellertid framhållas, att det, hur man än gör, i verkligheten torde

bli ytterst svårt för att ej säga omöjligt att undvika en stark anhopning av

uppgifter mot slutet av perioden, en omständighet som kan komma att

vålla allvarliga förseningar.

Om arbetet med omräkningen kan jämnt fördelas över hela år 1953, skulle

enligt uppskattningar, vilka dock äro ytterst osäkra, omräkningen kräva

30 å 40 arbetskrafter på avdelningen för uträkning av pensioner. I arkivet,

där styrelsens s. k. huvudkort över utgående pensioner förvaras, skulle erfordras

ytterligare 8 arbetskrafter. Vid beräknandet av dessa antal har för

omräkningspersonalen antagits samma frånvarofrekvens på grund av sjukdom,

semestrar nr. m. som för den nuvarande personalen. På styrelsens

stansnings- och maskinavdelningar skulle också en betydande personalökning

krävas.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 215.

89

Alt anskaffa erforderlig personal för omräkningen torde vålla ej obetydliga

svårigheter, helst som ganska kvalificerad personal kräves för detta

arbete. Vidare erfordras under den tid omräkningen pågår en väsentlig

ökning av nuvarande arkivutrymme för huvudkorten. Något tillräckligt

utrymme, som kan tagas i bruk för detta ändamål eller för placering av

oinräkningspersonalen, finnes ej inom styrelsens lokaler. Vid hänvändelse

under hand till byggnadsstyrelsen har meddelats, att byggnadsstyrelsen

för närvarande icke ser någon möjlighet att bereda pensionsstyrelsen de

ökade lokalutrymmena.

Statens organisationsnamnet har även berört dessa frågor och yttrar.

Revisionens förslag att ersätta det statliga och det särskilda bostadstilllägget

med kommunalt bostadstillägg kommer i samband med reformens

genomförande att medföra ett betydande engångsarbete för pensionsstyrelsen.

Sålunda måste cirka 300 000 huvudkort antingen omskrivas eller ändras

och cirka 600 000 hålkort nystansas. För omskrivning eller ändring

av huvudkorten samt kontroll dels av pensionsnämndernas uppgifter i

vad avser kontrollsummering av inkomstuppgifterna och dels av att

riktiga avdragsregler tillämpats, vilken kontroll enligt av kommitténs

ordförande lämnad upplysning de sakkunniga anse böra utföras av styrelsen,

kommer att erfordras ungefärligen 35—45 personer under ett år.

I detta antal har inräknats den personal, som åtgår för in- och utplockning

av lmvudkort. I förutsättningen ingår även att uppgifterna utföras av personer,

som äro vana vid dylikt arbete. Nystansningen av hålkort — stansning

och kontrollstansning — kommer att erfordra cirka 7 personer under

ett år, därest varje person beräknas kunna medhinna stansning av 100 kort

per timme, vilket antal måste vara en måttlig prestation. Med ett medelgott

underlag borde emellertid normalt cirka 120 kort per timme och person

kunna medhinnas. Styrelsens personal kan icke vid sidan av sitt ordinarie

arbete utföra dessa arbeten av engångsnatur utan extra arbetskraft

måste anlitas för desamma. Till följd av inkomstgränsernas förskjutning

uppåt komma flera personer att få del av de inkomstprövade förmånerna,

vilket medför, att antalet ansökningar blir större och detta medför i sin tur

någon ökning av arbetet, i första hand för försäkringsbyrån.

Revisionen har föreslagit, att ett kort skall insändas av pensionsnämnderna

till pensionsstyrelsen för verkställighet av nämndernas beslut. Organisationsnämnden

ifrågasätter, om icke pensionsnämnderna i stället böra

ifylla samtliga uppgifter på huvudkortet med undantag av uppgiften om

till pensionsnumret hörande index, varefter kortet, sedan det underskrivits

av pensionsnämndsordföranden, insändes till pensionsstyrelsen för verkställighet.

Korten insorteras, sedan komplettering rörande uppgiften om index

och kontroll av pensionsnämndernas uppgifter skett, i huvudkortsregistret

bakom det nu i registret befintliga huvudkortet. I samband med reformens

ikraftträdande arkiveras de gamla huvudkorlen. Direktiv till pensionsnämnderna

rörande huvudkorlens ifyllande böra utfärdas av pensionsstyrelsen,

eventuellt i samråd med landskommunernas förbund och stadsförbundel.

Omskrivning eller ändring av de 300 000 huvudkorten behöver

under sådana förhållanden icke ske inom pensionsstyrelsen utom i de fall de

insända huvudkortens utseende är sådant, all omskrivning erfordras. Det

merarbele, som genom det av nämnden här skisserade tillvägagångssättet

pålägges pensionsstyrelsen, kommer att bliva av betydligt mindre omfatt
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

ning än därest omskrivning eller ändring skall ske på sätt de sakkunniga

föreslagit. Vilket personalbehov, som i sistnämnda fall kommer att uppstå,

kan nämnden nu icke ange, då det bl. a. är omöjligt beräkna det antal huvudkort,

som eventuellt måste omskrivas.

För att underlätta arbetet inom pensionsstyrelsen före reformens ikraft-''

trädande och därigenom skapa möjligheter för att reformen skall kunna genomföras

vid den tidpunkt revisionen föreslagit vill nämnden förorda, att

pensionsnämnden ålägges skyldigheten att vad beträffar de större kommunerna

insända korten successivt och vad beträffar de mindre kommunerna

på ett tidigt stadium, sedan statsmakternas beslut i ärendet föreligger.

De föreslagna olika beräkningsgrunderna för de kommunala bidragsandelarna

torde icke komma att medföra något merarbete för styrelsen. Däremot

torde efter reformens genomförande enligt vad nämnden nu kan bedöma

en viss ökning av arbetsvolymen komma att uppstå för försäkringsbyråns

huvudkortsregister, utbetalningsavdelning och avdelningen för decentraliserade

ärenden. Hur stor ökningen kan bliva, har nämnden för närvarande

ingen möjlighet uttala sig om. Den kommer dock icke att påverka

organisationen men kan väl tänkas påfordra en mindre personalökning.

I ett flertal remissyttranden har framställts önskemål om ett tidigare

ikraftträdande, nämligen av länsstyrelsen i Kristianstads län, stadsfullmäktige

i Uppsala, drätselkammaren i Växjö, De vanföras riksorganisation

m. fl.

Länsstyrelsen i Örebro län anser att reformen i vad avser änkepensionerna

borde sättas i kraft redan den 1 juli 1952.

Revisionens förslag att pension från arbetsgivare

skulle privilegieras under eu övergångstid har föranlett

särskilda påpekanden i några yttranden.

Pensionsstyrelsen avstyrker detta förslag samt anför.

Ur rent administrativ synpunkt har styrelsen intet att invända mot detta

förslag, varvid styrelsen förutsätter att pensionshöjningar i anledning av

detsamma endast skola genomföras efter ansökan och behandlas av pensionsnämnd

i vanlig ordning. Styrelsen kan emellertid av andra skäl icke

tillstyrka eu sådan privilegiering av pensionerna. Enligt styrelsens mening

vore det nämligen svårt att undgå att jämväl privilegiera benefika understöd,

enär det i praktiken ofta är mycket svårt att göra skillnad mellan sådana

understöd och arbetarepensioner. Ur rättvisesynpunkt borde privilegieringen

vidare omfatta med arbetarepension jämförliga pensionsförsäkringsförmåner,

som hantverkare m. fl. förskaffat sig genom inbetalning

till försäkringsinrättning. Slutligen borde, av skäl som revisionen antytt,

även arbetsinkomst privilegieras.

Dessa skäl väger enligt styrelsens mening tungt redan under den förutsättningen,

att en definitiv reform skulle träda i kraft den 1 januari 1954,

som revisionen föreslagit. Skulle den slutgiltiga reformen fördröjas ännu

längre, kan det knappast anses försvarligt att från de provisoriska åtgärderna

undantaga alla andra än dem som åtnjuta pension från sin f. d.

arbetsgivare. Härtill kommer, att inga garantier finnas för att kommunerna

införa motsvarande privilegieringsbestämmelser i fråga om de särskilda

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

bostadstilläggen. Göra de ej detta, kan den avsedda effekten i viss män

utebli, nämligen den att arbetsgivarna skola finna sig kunna höja av dem

utgivna pensioner utan att höjningen helt eller till väsentlig del kommer

stat eller kommun och ej pensionstagaren själv tillgodo.

Pensionsstyrelsen vill i stället föreslå en provisorisk förbättring av samtliga

de folkpensioner, som nu utgå med reducerat belopp på grund av

pensionärernas sidoinkomster, av vad slag dessa vara må. Då härvid den

nuvarande avdragsfaktorn, 50 %, lämpligen bör bibehållas — såsom revisionen

förordat i sitt förslag till privilegiering enbart av pension på grund

av förutvarande arbetsanställning — torde den avdragsfria inkomstens belopp

böra höjas med en viss försiktighet, så att en framtida definitiv lösning

av avdragsproblemet icke försvåras. Revisionen påpekar själv, att en

så stor höjning som till 1 000 kronor för ensamstående och 1 500 kronor

för makar kan nödvändigöra en sänkning av vissa folkpensioner vid en

definitiv reglering i enlighet med förslaget om kommunala bostadstillägg.

Med hänsyn härtill och då en samordning av nuvarande olika avdragsregler

enligt av styrelsen tidigare skisserade principer givetvis kan i detaljerna

utformas på olika sätt, finner styrelsen lämpligt att begränsa det avdragsfria

beloppets provisoriska höjning till 800 kronor för ensamstående och

1 200 kronor för makar.

Vidare anför styrelsen.

En sådan provisorisk pensionsförbättring, som skulle omfatta omkring

90 000 pensionärer, bör i huvudsak kunna åstadkommas genom en teknisk

omräkning inom pensionsstyrelsen. Styrelsen borde dock ha möjlighet att

kräva ansökan eller motsvarande uppgift av pensionstagaren samt beslut

av vederbörande pensionsnämnd i fall, då detta kan anses påkallat. Omräkningen

skulle sålunda kunna ske enligt principer som tillämpades, när de

gamla pensionerna omräknades enligt bestämmelserna i nya lagen vid dennas

ikraftträdande den 1 januari 1948. De nya bestämmelserna torde kunna

göras tillämpliga tidigast fr. o.m. den 1 januari 1953, dock under förutsättning

att erforderliga beslut fattas av innevarande års riksdag under vårsessionen.

För att själva ornräkningsarbetet skall kunna utföras i tid torde erfordras

en personal å 30 å 35 personer. Härtill kommer personal för de nya uppgifternas

överförande till hålkort och för hålkortens vidare bearbetning. Liknande

personal- och lokalsvårigheter, som pensionsstyrelsen angivit beträffande

genomförandet av revisionens förslag, komma även att föreligga

vid nu berörda provisoriska omräkning.

Den årliga kostnadsökning, som pensionsstyrelsens nu ifrågavarande

förslag medför, uppgår med utgångspunkt från revisionens beräkningar till

omkring 11,5 miljoner kronor, varav kan beräknas belöpa på staten 7,0

och på kommunerna 4,5 miljoner kronor.

Drätselkammaren i Nacka och stadsfullmäktige i Ludvika anse, att även

arbetsinkomst borde interimistiskt privilegieras, och stadsfullmäktige i

Fagersta framhålla, att man borde medtaga s. k. gratialer, dvs. fri bostad,

vedbrand och lyse eller andra regelbundet återkommande förmåner, som

en folkpensionär kunde åtnjuta i anledning av tidigare arbetsanställning

och som vore ofta förekommande i industriorter.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Stadsfullmäktige i Falkenberg och kommunalfullmäktige i Stora Sunne

kommun finna det nödvändigt, att all inkomst ställes i nivå med arbetarpension

i nu ifrågavarande hänseende.

Statskontoret, som förordat en avdragsfri inkomst å 800 resp. 1 200 kronor,

föreslår motsvarande belopp i fråga om den interimistiska privilegieringen.

Stadsfullmäktige i Varberg och pensionsnämnden i Mölndal framhålla,

att vissa olägenheter kunde uppkomma, när den interimistiska privilegieringen

av arbetarpension bortfölle vid ikraftträdandet av den föreslagna

reformen i dess helhet. Många pensionsstiftelser innehölle nämligen en bestämmelse,

att pension från stiftelsen ej finge fastställas till sådant belopp,

att folkpensionen på grund därav minskade. Under övergångstiden kunde

därför pension utbetalas för hela det privilegierade beloppet, men den 1

januari 1954 måste pensionen sänkas, därest vederbörande hade någon annan

inkomst vid sidan av folkpensionen, som medförde att pensionen från

stiftelsen delvis fölle utanför det nya avdragsfria beloppet. För att undgå

detta borde privilegieringen omfatta det belopp, varmed annan sidoinkomst

än arbetsgivarepension understege 1 000 kronor för ogift resp. 1 500 för två

gifta folkpensionärer.

Vad slutligen angår den föreslagna övergångsbestämmelsen

i fråga om bostadstilläggens storlek anför pensionsstgrelsen.

Stadgandets innebörd synes vara att, oavsett huruvida eller med vilket

belopp kommunalt bostadstillägg införes i viss kommun, det åligger kommunens

pensionsnämnd att i all framtid vid ifrågasatt minskning av pension

för pensionstagare, som omfattas av stadgandet, undersöka huruvida det

ifrågasatta pensionsbeloppet, frånsett indextillägg, uppgår till minst samma

belopp som skulle ha utgått enligt samtliga omedelbart före ikraftträdandet

gällande bestämmelser i folkpensioneringslagen samt med stöd av densamma

utfärdade författningar och föreskrifter. På detta sätt föreskrives til 1- lämpning under mer än en mansålder framåt av bl. a. bostadskostnadsgrupperingen

i det skick den nu befinner sig, de före ikraftträdandet gällande

reglerna för avdrag med hänsyn till inkomst och förmögenhet, bestämmelserna

om uppskattning av naturaförmåners värde och föreskrifterna

om inkomstens beräkning i övrigt.

Pensionsstyrelsen finner för sin del den nu berörda övergångsbestämmelsen

omöjlig att tillämpa för pensionsnämnderna mer än möjligen en helt

kort tid efter lagändringarnas ikraftträdande, och för pensionsstyrelsen

skulle det draga orimlig tid och kostnad att på annat sätt än genom stickprov

övervaka dess riktiga tillämpning. Bestämmelsen bör därför antingen

helt utgå ur den föreslagna lagtexten eller ock givas formen av en skyldighet

för kommunerna att vid antagande av grunder för kommunala bostadstillägg

fastställa bestämmelser som ge samma resultat som det av revisionen

föreslagna stadgandet.

Rörande de principiella farhågor revisionen tilläventyrs kan ha hyst för

eu sådan anordning må framhållas följande. Om staten utom i fråga om

ett grundbelopp avhänder sig möjligheten att reglera folkpensionens maxi
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

mistorlek och anser att detta bör vara en kommunal angelägenhet, böra

kommunerna rimligen också kunna anförtros uppgiften att vid fastställandet

av sina bestämmelser om det nya tillägget taga hänsyn till att pensionärerna

inom kommunen tidigare erhållit allmänt bostadstillägg. En

dylik befogenhet tillägger revisionen kommunerna i fråga om tidigare utgående

särskilt bostadstillägg. Även om man vid ändringar i folkpensioneringslagstiftningen

brukat tillämpa principen att ej sänka utgående förmåner

enbart på grund av att bestämmelserna ändrats, må framhållas att

någon principiell skillnad i nu avsett hänseende icke föreligger mellan de

allmänna och de särskilda bostadstilläggen.

I några yttranden, bl. a. från stadsfullmäktige i Gävle, har yrkats, att

övergångsbestämmelsen finge omfatta jämväl nu utgående särskilda bostadstillägg

samt att den gjordes tillämplig även å kommande folkpensionärer.

Inkomstprövning av de särskilda barnbidragen.

I denna del har revisionens förslag i det stora flertalet yttranden lämnats

utan erinran.

Inkomstprövningens avskaffande förordas dock på sina håll, varjämte

vissa jämkningsförslag framkommit.

Socialstyrelsen förklarar sig dela den principiella uppfattning om det

nära sambandet mellan invalidpensioner och särskilda barnbidrag, som i

förarbetena till den nuvarande särskilda barnbidragslagen åberopades mot

ett avskaffande av inkomstprövningen av nämnda bidrag. Styrelsen fortsätter.

Å andra sidan föreligger ett synnerligen starkt behov att avskaffa inkomstprövningen

framför allt för änkorna. Att företaga eu diskrimination

av bidragsmottagarna anser styrelsen uteslutet. Det måste således ske en

avvägning av intressena att bibehålla eller slopa inkomstprövningen av de

särskilda barnbidragen. I denna situation väljer socialstyrelsen att övergiva

de principiella betänkligheterna för invalidernas vidkommande och förordar

alltså, att inkomstprövningen avskaffas helt. Detta skulle även innebära

en avsevärd administrativ förenkling. Vidare undgår man svårigheterna att

finna en nöjaktig metod för inkomstprövning av barnbidrag och folkpensioner

samtidigt. Härtill kommer, att revisionens kostnadsberäkningar synbarligen

bygga på en felräkning, i det att man medtagit även barn till frånskilda

kvinnor samt ogifta kvinnors barn, vilkas fäder äro kända. Vid genomförande

av styrelsens förslag har man sålunda i själva verket att räkna

med en merkostnad på icke 10- 12 utan 5—7 miljoner kronor.

För den händelse styrelsens förslag icke skulle vinna beaktande, önskar

styrelsen endast framhålla följande. Den sammanlagda avdragsfaktorn på

75 procent för särskilt barnbidrag och folkpensionsförmåner är icke godtagbar

av samma skäl, som styrelsen har anfört vid behandlingen av avdragsfaktorerna

inom folkpensioneringen. För övrigt skulle man vid tilllämpning

av förslaget kunna komma till det säregna resultatet, att, sedan

folkpensionsförmånerna konsumerats och en del av barnbidragen återstår,

avdragsfaktorn sjunker från 75 till 25 procent vid en ytterligare inkomst
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

ökning, som ju måste innebära en förbättring av försörjningsförmågan. Den

möjlighet, som närmast står till buds för att förhindra en dylik regressivitet,

är att fastställa samma avdragsfaktor för de särskilda barnbidragen

som för folkpensioneringen. Detta kan styrelsen från sina utgångspunkter

självfallet icke biträda. Om icke inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen

avskaffas, torde man komma att få finna sig i den oegentlighet,

som regressiviteten innebär. Verkan därav mildras dock, om man — som

styrelsen under sådana förhållanden vill föreslå -— maximerar det sammanlagda

avdraget till 50 procent. En högre avdragsfaktor kan styrelsen icke

acceptera, vare sig reduktionen träffar folkpensionsförmåner enbart eller

tillsammans med särskilt barnbidrag. För det senare ensamt skulle givetvis

avdragsfaktorn 25 procent bibehållas.

Landsorganisationen, TCO, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska

personal-pensionskassan, Sveriges kommunalanställdas pensionskassa,

Livförsäkringsanstalten Folket och Kooperationens pensionsanstalter förorda

likaledes att inkomstprövningen slopas. Därvid framhålles bl. a. att

det här gällde grupper i särskilt behov av samhällets omvårdnad ävensom

att det vore onödigt med en så omständlig apparat som inkomstprövningen

medförde, när det rörde sig om små bidragsbelopp. Därest inkomstprövningen

likväl bibehölles, borde ett högre sammanlagt avdrag än 50 % å

folkpension och särskilt barnbidrag ej förekomma.

Pensionsstyrelsen, som framhåller att kostnadsökningen genom en slopad

inkomstprövning torde komma att stanna vid ca 5 miljoner kronor

om året, förklarar sig vara tveksam, huruvida det nuvarande avdragsfria

beloppet för barnets inkomster vid sidan av arbete borde — såsom revisionen

föreslagit — fördubblas. Detta skulle innebära, att om barnet hade syskon

en ganska avsevärd sammanlagd förmögenhet kunde ägas av änkan

och barnen utan att bidraget reducerades. Någon motivering för en höjning

av det avdragsfria beloppet mer än som motsvarade penningvärdets fall

hade ej heller förebragts.

I fråga om försörjarens avdragsfria inkomst anser pensionsstyrelsen denna

ej böra sättas lägre än 3 000 kronor om året för ensamstående försörjare

och motsvarande högre belopp för makar. Ifrågavarande avdragsfria inkomst

hade nämligen förut satts jämförelsevis högt med hänsyn huvudsakligen

till angelägenheten att i skälig omfattning undantaga försörjarens

arbetsinkomst från inverkan på bidragsbeloppet. Med hänsyn till nuvarande

arbetslöner ansåge pensionsstyrelsen därför en mera avsevärd höjning erforderlig.

Vidare anför styrelsen.

Enligt pensionsstyrelsens mening föreligga inga sakliga skäl att föreskriva

en lägre avdragsfaktor för de särskilda barnbidragen än för folkpensionerna

i andra fall än då dessa förmåner skulle reduceras på samma

gång. Detta fall kan emellertid icke inträffa för försörjare som ej åtnjuta

folkpension, dvs. ungefär halva antalet, och även när särskilt barnbidrag

utgår för folkpensionärs barn är det ytterligt sällsynt, att pensionstagarens

årsinkomst överstiger 3 000 kronor och sålunda kan vålla dubbla avdrag

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 21ö.

enligt pensionsstyrelsens förslag angående avdragsfri inkomst. Särbestämmelser

för dylika fall böra meddelas i lagen om särskilda barnbidrag och

ej — som revisionen föreslagit — i folkpensioneringslagen. Med hänsyn

härtill vill styrelsen föreslå, att avdragsfaktorn i lagen om särskilda barnbidrag

bringas till överensstämmelse med den som väljes för ensamstående

i lagen om folkpensionering. Bestämmelsen härom bör kompletteras med en

föreskrift att den sålunda bestämda avdragsfaktorn, när avdrag även skall

ske på försörjares folkpension, nedsättes eller slopas så att båda avdragen

tillsammans överensstämma med avdraget för ensamstående folkpensionär.

För att vid inkomstökning undvika plötslig minskning av barnbidraget med

avsevärt belopp i det ögonblick, då inkomstprövad pensionsförmån bortfaller,

medan allmän ålderspension eller grundpension kvarstår, bör därjämte

föreskrivas, att avdrag i sådant fall endast får ske i den mån inkomsten

överstiger inkomstgränsen för rätt till den inkomstprövade pensionsförmånen.

Styrelsen anmärker vidare, att den av revisionen föreslagna bestämmelsen

om sänkning av avdraget å folkpension i de fall, då reducerat särskilt barnbidrag

utginge, hade viss mindre tilltalande konsekvens. Styrelsen anför

följande exempel härpå.

Det särskilda barnbidraget för barn till ensam moder eller fader utgör

normalt 250 kronor, enligt revisionens förslag minskat med eu fjärdedel

av det belopp, varmed försörjarens årsinkomst överstiger 2 400 kronor.

Om endast ett barn är berättigat till bidrag, bortfaller detta alltså när försörjarens

årsinkomst uppgår till 3 400 kronor. Enligt den föreslagna bestämmelsen

medför i dylikt fall uppnåendet av sistnämnda inkomst, att

avdraget från folkpensionen — när inkomstprövad pension utgår med tillräckligt

högt belopp — plötsligt ökas från hälften till två tredjedelar av

inkomsten i den mån denna överstiger 2 400 kronor, alltså med 1/c av

1 000 eller med 167 kronor. Styrelsen anser att en korrigering av avdragsfaktorn

i ifrågavarande sällan förekommande fall bör göras i lagen om

särskilda barnbidrag.

Stadsfullmäktige i Hässleholm förorda en höjning av de avdragsfria beloppen

för försörjares inkomst till åtminstone 3 600 resp. 4 500 kronor om

året. Stadsfullmäktige i Lidköping, pensionsnämnden i Söderhamn och kommunalnämnden

i Timrå köping föreslå en höjning av de särskilda barnbidragens

grundbelopp, varjämte de båda förstnämnda förorda en indexreglering

av bidragen.

Änkepensioneringskommittén förklarar sig ej ha något att erinra mot

revisionens förslag samt framhåller, att den i sitt blivande betänkande

ämnar föreslå dels en höjning av barnbidragens grundbelopp med 50 kronor

för barn under sju år, dels ock eu indexreglering liknande den i

folkpensioneringen.

1950 års besparingsutrednings förslag och yttrandena däröver.

Med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1950 tillkallades samma

dag inom finansdepartementet en särskild utredningsman, direktören T.

VVärn, jämte ett antal experter för att i besparingssyfte verkställa eu över
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Mctj:ts proposition nr 215.

syn av statsutgifterna. Utredningen — som bedrivits under benämningen

1950 års besparingsutredning — har redovisat resultatet av sitt arbete i

ett flertal skrivelser till Kungl. Maj :t med förslag till olika besparingsåtgärder.

I skrivelse den 13 november 1950 har utredningen behandlat frågan

om begränsning av statsbidragen till kommunerna.

Utredningen har i denna skrivelse framhållit, att det ur samhällsekonomisk

synpunkt syntes naturligt, att besparingsaktionerna inom statsförvaltningen

utsträcktes att omfatta även den kommunala delen av den offentliga

förvaltningen. Utredningen förordade därför, att någon begränsning

vidtoges även i fråga om sådan statens bidragsgivning till kommunerna,

som ej vore inriktad på att stimulera kommunerna till viss verksamhet utan

vore av skatteutjämnande natur. Som denna begränsning borde drabba alla

kommuner i samma grad, d. v. s. i ett rättvist förhållande till deras ekonomiska

bärkraft, borde den avse bidrag, som vore graderat efter antalet skattekronor

per invånare i kommunen och avse verksamhet med i huvudsak

samma utbredning i alla kommuner.

Med utgångspunkt från det anförda har utredningen bl. a. funnit, att en

allmän begränsning av statens bidragsgivning till kommunerna lämpligen

borde ske genom en höjning av kommunernas bidrag till kostnaderna för

folkpensioneringen enligt lagen den 30 juni 1947 om sådana bidrag. I detta

hänseende har utredningen föreslagit, att kommunernas andel av kostnaderna

för tilläggspensioner, änkepensioner och bostadstillägg, som under

året utbetalats till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade,

höjdes från 3/ao procent till 4/20 (= Vs) procent för varje fullt tiotal skatteören

per invånare i kommunen. Därjämte har föreslagits en höjning av den

nuvarande maximigränsen för kommunens kostnadsandel från högst hälften

till högst hela kostnaden.

Kommunernas bidrag till de angivna folkpensionskostnaderna uppgingo

— enligt vad utredningen uppgiver — under budgetåret 1949/50 till sammanlagt

omkring 71 milj. kronor. Höjningen av maximigränsen skulle

medföra en ökning av kommunandelen med ca 4 milj. kronor och höjningen

av procentsatsen en ökning å ca 25 milj. kronor, varför kommunbidragens

nyssnämnda summa kunde väntas uppgå till omkring 100 milj. kronor. Med

hänsyn till att denna ökade kommunala bidragsgivning till staten endast

torde uppgå till omkring 1 procent av kommunernas totala utgifter år

1948 — enligt då föreliggande preliminär uppgift uppgående till omkring

2 800 milj. kronor — borde utgiftsökningen kunna bäras av kommunerna

utan skattehöjning genom besparingsåtgärder av olika slag.

över utredningens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, pensionsstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, all
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

männa statsbidragsutredningen, 1949 års skatteutredning, Svenska stadsförbundet

och Svenska landskommunernas förbund. Överståthållarämbetet

har bifogat yttrande från Stockholms stad. Länsstyrelserna ha inkommit

med yttranden från sammanlagt 55 kommuner.

I flertalet remissyttranden har man ställt sig avvisande mot utredningens

förslag. Denna ståndpunkt har intagits av statskontoret, pensionsstyrelsen,

överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån, Svenska

stadsförbundet samt 33 kommuner, bland dem Stockholm och Göteborg.

Därvid har åberopats bl. a., att ett system, som för vissa kommuner kunde

leda till en överflyttning på kommunen av den övervägande delen av statens

kostnader för vissa pensionsförmåner, icke stode i överensstämmelse med

folkpensioneringens karaktär av en i princip statlig angelägenhet. Det har

vidare framhållits som långt ifrån säkert, att den föreslagna skärpningen

av bidragsbestämmelserna komme att drabba de bärkraftigaste kommunerna,

enär kommunbidragens storlek även berodde på bostadskostnadsgrupp

och antalet pensionstagare med inkomstprövade förmåner. Vidare

har gjorts gällande, att det för många kommuner ej förelåge några möjligheter

att bära höjningen av kommunbidraget utan ökad utdebitering. Kostnaderna

för de föreslagna ändringarna ha beräknats till 37 å 40 milj.

kronor.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands

och Norrbottens län, 1949 års skatteutredning och Svenska landskommunernas

förbund samt 20 kommuner ha avstyrkt en förhöjning av procentsatsen

för kommunernas andel men tillstyrkt den föreslagna höjningen

av maximigränsen för kommunbidraget. I sistnämnda avseende har åberopats,

att därmed de ekonomiskt bärkraftigaste kommunernas förmånsställning

skulle bringas att upphöra och en önskvärd skatteutjämning mellan

kommunerna åstadkommas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har tillstyrkt en försiktig höjning av procentsatsen

och maximigränsen, och två kommuner ha helt anslutit sig till

utredningens förslag.

Departementschefen.

Vid tillkomsten av 1946 års lag om folkpensionering diskuterades ingånde

i vad mån folkpensionerna borde inkomstprövas. Den lösning, som

statsmakterna då stannade för, innebar att den allmänna ålderspensionen,

blindtillägget samt den del av invalidpensionen och sjukbidraget, som benämnes

grundpension, utgå oberoende av vederbörandes inkomst- och förmögenhetsförhållanden

under det att övriga lagstadgade pensionsförmåner,

d. v. s. invalidernas tilläggspension ävensom änkepension, hustrutillägg

och bostadstillägg, äro inkomstprövade. Lagreglerna härom äro utformade

så, att de inkomstprövade förmånerna — i förekommande fall deras sammanlagda

belopp — minskas med 50 procent av den pensionsberättigades

7 —Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 215.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Mcij. ts proposition nr 215.

årsinkomst i vad den överstiger 400 kronor för ogift och 600 kronor för

äkta makar.

Enligt folkpensioneringslagen kunna folkpensionärerna utöver de i lagen

reglerade pensionsförmånerna erhålla särskilda bostadstillägg av kommunala

medel. Beslut härom fattas av de enskilda kommunerna, som ha full

frihet att bestämma de grunder efter vilka dessa tillägg skola utgå. Vid

lagens tillkomst förutsattes emellertid att tilläggen skulle vara inkomstprövade

och beroende av vederbörandes bostads- och bränslekostnader. De

särskilda bostadstilläggen, som äro att betrakta såsom folkpension i lagens

bemärkelse, ha vunnit en stor utbredning, i det att sådana tillägg nu utgå

i kommuner med över 4 milj. invånare och med ett sammanlagt årsbelopp

om i runt tal 20 milj. kronor.

Anledningen till att den allmänna ålderspensionen bestämdes att utgå

utan inkomstprövning var bl. a., att man ansåg att den enskildes intresse

av att spara till sin ålderdom och åldringarnas villighet att utnyttja sin

kvarstående arbetsförmåga skulle motverkas, om ålderspensioneringen utformades

på ett sådant sätt att pensionen reducerades kraftigt för den

som hade inkomster vid sidan av pensionen. Man befarade även, att arbetsgivare

kunde bli mindre villiga att ordna enskild pensionering för anställda,

för fall att dessa därigenom ginge miste om en betydande del av sin folkpension.

Att statsmakterna icke ansågo sig kunna slopa inkomstprövningen

också beträffande de till beloppen lagstadgade bostadstilläggen till ålderspensionärerna

berodde främst på de avsevärda kostnadsökningar, som

detta skulle ha medfört. Statsfinansiella synpunkter tillmättes avgörande

betydelse även när det gällde att avgöra, huruvida förtidspensionerna skulle

vara inkomstprövade eller ej, men härvidlag inverkade också andra faktorer,

såsom att en inkomstprövning underlättar anknytningen av förmånens

storlek till variationer i pensionstagarens arbetsförmåga.

Sedan lagen om folkpensionering varit i kraft några år och erfarenhet

vunnits angående lagens verkningar, gjordes från olika håll gällande, att

lagens regler för inkomstprövningen medförde vissa ofördelaktiga verkningar,

främst i fråga om möjligheten att stimulera folkpensionärer till

ökad arbetsinsats samt att ordna en tillfredsställande enskild arbetarpensionering;

och min företrädare i ämbetet, som anslöt sig till den uppfattningen

att avdragsreglerna inom folkpensioneringen kunde leda till mindre

tillfredsställande resultat, tillkallade enligt bemyndigande den 16 juni 1950

sakkunniga för att biträda med utredning angående översyn av folkpensioneringslagens

regler om inkomstprövning och därmed sammanhängande

problem. De sakkunniga, vilka antogo benämningen 1950 års folkpensionsrevision,

ha numera fullgjort sitt uppdrag och redovisat resultatet

av utredningsarbetet i ett den 15 november 1951 avgivet betänkande angående

avdragsregler och bostadstillägg m. m. (SOU 1951:45).

Folkpensionsrevisionen har funnit, att verkningarna av den i lagen om

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

folkpensionering föreskrivna inkomstprövningen äro sådana, att nu gällande

regler måste mildras; att helt slopa inkomstprövningen inom folkpensioneringen

har revisionen ansett ej kunna ifrågakomma. Den jämkning

av avdragsreglerna, som förordas av revisionen, bör enligt dess mening

avse alla inkomstslag. Tanken på en privilegiering av vissa inkomster,

d. v. s. en återgång till ett system som var rådande enligt äldre folkpensioneringslagstiftning,

avvisas av revisionen. Mildringen föreslås genomförd

på så sätt, att den avdragsfria årsinkomsten — den inkomst en folkpensionär

kan ha utan att de inkomstprövade pensionsförmånerna påverkas —

höjes från 400 kronor till 1 000 kronor för ogift och från 600 kronor till

1 500 kronor för äkta makar. Vidare innebär förslaget, att avdragsfaktorn,

d. v. s. den andel av den överskjutande inkomsten varmed de inkomstprövade

förmånerna skola minskas, bestämmes till, bortsett från visst specialfall,

33V3 procent intill en årsinkomst av 1 400 kronor för ogift och 2 100

kronor för äkta makar samt 662/3 procent för överskjutande inkomst.

Nu nämnda avdragsregler föreslås skola gälla enhetligt för alla inkomstprövade

folkpensionsförmåner, alltså även för de bostadstillägg, av kommittén

betecknade kommunala bostadstillägg, som enligt förslaget skola

ersätta de nuvarande allmänna och särskilda bostadstilläggen. Enligt revisionens

mening kan man nämligen ej få till stånd tillfredsställande avdragsregler

med det nuvarande systemet med dubbla bostadstillägg. Jag kommer

att närmare uppehålla mig vid denna fråga i fortsättningen. I detta sammanhang

vill jag endast nämna, att det enligt förslaget skall överlåtas til!

kommunerna att avgöra huruvida bostadstillägg skola utgå eller ej och huru

stora tilläggen skola vara. Tilläggen skola anses såsom folkpension samt

beviljas och utbetalas i samma ordning som folkpensionerna i övrigt. Till

kostnaden för de nya bostadstilläggen skola enligt förslaget kommunerna

bidraga med 4/20 procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i

kommunen, dock med högst 60 procent och lägst 25 procent av totalkostnaden

för dessa tillägg.

I remissyttrandena är man allmänt ense om att de nuvarande avdragsreglerna

inom folkpensioneringen böra mildras. Olika meningar ha emellertid

framkommit rörande frågan på vilket sätt detta bör ske.

Jag biträder den uppfattningen att en reform på detta område är av

behovet påkallad. F. n. förhåller det sig otvivelaktigt så, att en pensionstagare,

som skaffar sig ökade inkomster vid sidan av pensionen, kan få

sina sammanlagda pensionsförmåner minskade i så hög grad, att hela eller

större delen av inkomstökningen bortfaller. För att taga endast ett exempel

så framgår av folkpensionsrevisionens betänkande, att en ogift invalidpensionär

i Stockholm, vars bostads- och bränslekostnader fastställts till 800

kronor om året, får behålla endast en fjärdedel av merinkomst mellan 600

och 800 kronor, ej något av inkomst mellan 800 och 1 600 kronor och blott

en tiondel av inkomst mellan 1 600 och 1 800 kronor. Den främsta orsaken

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

till dylika och liknande resultat är, såsom revisionen även framhåller, att

verkningarna av den i lagen föreskrivna inkomstprövningen avsevärt

skärpts genom de avdragsregler som kommunerna ansett sig böra föreskriva

i fråga om rätt till de särskilda bostadstilläggen.

Innan jag går vidare in på revisionens förslag, vill jag erinra om att revisionens

uppdrag varit begränsat till frågan om folkpensioneringens avdragsregler

och vissa angivna detalj spörsmål rörande folkpensioneringen, til]

vilka jag återkommer i ett senare avsnitt. I en del remissyttranden ha

emellertid yrkats höjningar av de olika pensionsförmånernas grundbelopp,

och särskilda yrkanden ha framkommit bl. a. rörande förmånerna till blinda

och andra svårt invalidiserade. Till sistnämnda yrkanden är jag icke beredd

att taga ställning i detta ärende. Ifrågavarande spörsmål torde få ytterligare

övervägas, och det är min avsikt att låta föranstalta om en särskild utredning

i detta hänseende. Sedan automatisk kompensation för höjda levnadskostnader

kommit till stånd genom de år 1951 beslutade indextilläggen å

folkpensionerna, anser jag mig vidare ej i detta sammanhang böra ingå på

frågan om en förhöjning av själva grundbeloppen av de indexreglerade

folkpensionsförmånerna.

Vad härefter angår frågan hur en uppmjukning av inkomstprövningen

inom folkpensioneringen bör genomföras delar jag revisionens uppfattning

att det, i varje fall i dagens läge, ej synes vara en fram k o mlig

väg att helt avskaffa inkomstprövningen. Härvidlag

behöver jag endast peka på den avsevärda kostnadsökning för statsverket,

som en sådan reform skulle föra med sig. För övrigt är spörsmålet

härom intimt förknippat med frågan om en allmän pensionsförsäkring,

varom i år igångsatts en ny utredning.

Likaså är jag ense med revisionen om att någon bestående i n k o in s tprivilegiering

ej bör införas inom folkpensioneringen.

Detta är också den allmänna uppfattningen i remissyttrandena.

I ett par av yttrandena har dock önskats privilegiering av vissa speciella

förmåner, nämligen blindtillägg samt sjukpenning från erkänd sjukkassa.

Såsom jag redan framhållit är det min mening att låta utreda olika spörsmål

avseende folkpensionsförmånerna till blinda; i samband med nämnda

utredning torde få prövas huruvida blindtillägget, såsom föreslagits, ej skall

räknas såsom inkomst enligt folkpensioneringslagen. Vad åter angår sjukpenningen

torde det nu förhålla sig så, att vid inkomstprövningen denna

i sin helhet vanligen räknas såsom inkomst och att hänsyn således icke

tages till de merutgifter, som ofta uppkomma med anledning av ett sjukdomsfall.

Det synes dock rimligt att vid inkomstprövningen sådan hänsyn

tages. Att därutöver bortse från sjukpenningen torde ej böra ske.

Det har också föreslagits att någon form av privilegiering borde införas

för inkomst från förmögenhet, som vore placerad i en av endast pensions
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

101

tagaren och hans familj bebodd fastighet eller som bestode av bundet kapital.

Svårigheterna att finna en väl avvägd avgränsning härvidlag torde

emellertid vara alltför stora för att denna väg skulle kunna beträdas. Genom

de av mig i fortsättningen förordade nya avdragsreglerna minskas för övrigt

i avsevård mån behovet av särskilda regler i detta hänseende.

Såsom revisionen funnit torde strävandena att reformera folkpensioneringens

inkomstprövning i stället få inriktas på att generellt mildra lagens

avdragsregler. Härmed träder frågan om bostadstilläggens konstruktion

i förgrunden. Enligt revisionens mening är det, på sätt redan

antytts, icke möjligt att komma till rätta med ifrågavarande problem, därest

man bibehölle det nuvarande systemet med samtidig tillämpning av

lagens avdragsregler och de av kommunerna beslutade avdragsreglerna för

de särskilda bostadstilläggen. Att mildra avdragsreglerna enbart för de

statliga bostadstilläggen skulle nämligen ej vara tillfyllest, enär de nuvarande

avdragsreglerna för de särskilda bostadstilläggen redan i många

fall vore så stränga, att de föreliggande olägenheterna skulle bibehållas.

Varje mildring av avdragsreglerna måste sålunda även avse de kommunala

reglerna. För att den sammanlagda effekten av avdragsreglerna skulle bli

tillfredsställande, måste enligt revisionens mening sådant ingrepp i kommunernas

rätt att bestämma avdragsreglerna ske, att risk kunde föreligga

att kommunerna, om icke betydande statsbidrag lämnades, skulle med

hänsyn till den genom mildrade avdragsregler orsakade ökningen av kostnaderna

för dessa tillägg bli mera restriktiva rörande tilläggen till men för

folkpensionärerna. Därmed skulle man få dels statliga bostadstillägg med

kommunala bidrag och dels kommunala bostadstillägg med statliga bidrag,

ett resultat som revisionen funne föga tilltalande.

Revisionen har ansett sig böra stanna för en sammanslagning av de

nuvarande båda bostadstilläggen till ett gemensamt bostadstillägg av kommunal

karaktär. Fördelen härmed vore främst att man erhölle enhetliga

avdragsregler, över vilkas verkningar man från statsmakternas sida hade

kontroll. Vidare skulle man slippa bostadskoslnadsgrupperingen för de

nuvarande statliga bostadstilläggen, vilket vore en betydande fördel med

hänsyn till dels de svårigheter, som alltid vore förbundna med en dylik

gruppering, dels det förhållandet, att grupperingen genom de särskilda

bostadstilläggen redan vore i betydande mån rubbad, om man såge till de

sammanlagda folkpensionsförmåner, som utginge å olika orter. En ytterligare

fördel vore, att det nya tillägget kunde anpassas efter de föreliggande

behoven på det smidigare sätt, som — där tilläggen vore lämpligt utformade

— utmärkte de nuvarande särskilda bostadstilläggen.

Förslaget att sammanslå de nuvarande bostadstilläggen till ett enhetligt

bostadstillägg har i och för sig i allmänhet godtagits i remissyttrandena

under motivering, att någon effektiv lösning av avdragsproblemet ej torde

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

kunna vinnas, så länge man arbetade med två slag av bostadstillägg. Flertalet

av dem, som deltagit i ärendets behandling i pensionsstyrelsen, har

emellertid soin ett exempel ifrågasatt, om icke en lösning av problemet

kunde åstadkommas inom ramen för lagens nuvarande konstruktion därigenom

att dels den avdragsfria inkomsten för det särskilda bostadstillägget

höjdes, exempelvis till 1 000 kronor för ensamstående, dels ock den

avdragsfria inkomsten för de statliga inkomstprövade förmånerna sattes

avsevärt högre, exempelvis till 2 000 kronor för ensamstående. Inom det

inkomstområde, som uppkomme mellan dessa gränser, kunde kommunerna

lämnas tämligen fria händer att reglera sina särskilda bostadstillägg,

dock att avdragsfaktorn för egen inkomst ej finge överstiga ett i

lagen angivet procenttal. Tilläggen borde avvägas så, att de i allmänhet

reducerades till noll, när inkomsten stigit till den gräns, där de statliga

förmånerna började minskas. Som villkor för att låta reduceringen fortsätta

över denna gräns borde gälla, att de båda då jämsides verkande avdragsfaktorerna

icke överstege ett visst i lagen angivet procenttal.

Rörande detta förslag vill jag framhålla, att den avdragsfria inkomsten

för de statliga inkomstprövade förmånerna skulle behöva sättas mycket högt,

därest utrymme skulle beredas kommun i bostadskostnadsgrupp V att utgiva

särskilda bostadstillägg av nuvarande storlek. Med en avdragsfaktor å

50 procent kunde kommunen utgiva ett särskilt bostadstillägg å högst 500

kronor, om detta skulle helt reduceras i inkomstintervallet 1 000—2 000

kronor. Inom ifrågavarande bostadskostnadsgrupp utgå emellertid f. n.

särskilda bostadstillägg med högre belopp i ett stort antal fall till ogifta

ålderspensionstagare. Den avdragsfria inkomsten för statliga förmåner

borde därför ej för ogift pensionstagare sättas lägre än pensionsstyrelsen

tänkt sig. För två äkta makar skulle nämnda avdragsfria inkomst

behöva sättas till lägst 3 000 kronor. En konsekvens härav bleve, att man

i exempelvis bostadskostnadsgrupp II skulle till makar med 2 080 kronor i

ålderspension jämte indextillägg samt 3 000 kronor i egen inkomst, d. v. s.

med 5 080 kronor sammanlagt till sin försörjning, utgiva ytterligare 200

kronor i statligt bostadstillägg. Först vid en högre inkomst skulle detta

bostadstillägg börja reduceras.

En avdragsfri inkomst för statliga förmåner, vilken är avpassad för den

högsta ortsgruppen, blir uppenbarligen alltför hög i andra ortsgrupper. Där

skulle nämligen spännvidden bli alltför stor mellan dem, som enbart äro

hänvisade att leva på folkpensionen, och dem som ha relativt stora egna

inkomster vid sidan av folkpensionen men likväl ej få pensionen reducerad.

Att fastställa det avdragsfria beloppet olika högt för olika ortsgrupper synes

mig ej vara någon framkomlig väg att lösa förevarande svårigheter, Över

huvud förefaller det vara svårt att med ledning av pensionsstyrelsens förslag

nå fram till en godtagbar lösning av ifrågavarande problem.

Innan jag går vidare vill jag erinra om vad som redan tidigare fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

io;s

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

hållits därom att enligt folkpensionsrevisionens förslag kommunerna skola

äga bestämma huruvida bostadstillägg skola utgå eller ej samt huru stora

tilläggen skola vara. Revisionen har ej ansett sig böra göra tilläggen direkt

avhängiga av vissa bestämda utgifter för pensionärerna men förutsatt, att

tilläggen i regel skola anknytas till de bostads- och bränslekostnader, som

pensionären kan antagas ha under den närmaste framtiden.

I åtskilliga remissyttranden har kritik riktats mot ett system med kommunala

bostadstillägg av föreslagen typ därvid framhållits bl. a., att förslaget

innebure ett avsteg från en av folkpensioneringens grundprinciper,

nämligen att staten genom sin lagstiftning skulle i huvudsak garantera pensionärernas

rimliga försörjning på de olika orterna efter vissa enhetliga

grunder. Det har också uttalats farhågor för å ena sidan att kommuner i

fråga om bostadstilläggen komme att visa alltför stark sparsamhet, med

påföljd att folkpensionärerna ej på alla orter finge erforderliga tillägg, samt

å andra sidan att kommuner skulle bli alltför generösa, när det gällde att

fastställa grunder för tilläggen. På sina håll har påyrkats införandet i folkpensioneringslagen

av särskilda spärregler eller eljest bestämmelser, varigenom

kommunala beslut om bostadstillägg ställdes under statlig kontroll.

Enligt min mening tala starka skäl för riktigheten av det av folkpensionsrevisionen

gjorda antagandet, att kommunerna komma att förvalta den

dem i detta hänseende anförtrodda uppgiften med vederbörlig omsorg och

så, att de nya bostadstilläggen bli skäligt avvägda. Redan det förtroende

för kommunerna, som genomförandet av ett förslag av det innehåll revisionen

förordat innebär, bör verka som en sporre för kommunerna att söka

åstadkomma en rimlig och rättvis avvägning av bostadstilläggen. Riskerna

för att kommuner skulle bli alltför restriktiva vid bestämmandet av grunderna

för bostadstilläggen synas mig icke betydande, under förutsättning

att frågan om kostnadernas fördelning mellan stat och kommun löses

riktigt. Till frågan härom återkommer jag närmare i fortsättningen. Om

dessutom tillses att vid övergången till det nya systemet de nuvarande folkpensionärerna

tillförsäkras rätt till bostadstillägg motsvarande minst vad

nu utgår i statlig dylik förmån, vinnes garanti för att dessa pensionärer

bli bibehållna vid sina nuvarande förmåner. En övergångsbestämmelse av

angiven innebörd torde även komma att påverka tilläggens storlek för nytillkommande

folkpensionärer.

Riskerna för en alltför stor kommunal generositet bör enligt min uppfattning

ej heller överdrivas. Därest finansieringsfrågan löses i anslutning

till vad revisionen förordat, skulle kommunerna själva få svara för eu

väsentlig del — för de mera bärkraftiga kommunerna upp till RO procent

— av kostnaderna, ett förhållande som torde verka återhållande. Ytterligare

må pekas på den inom kommunerna säkerligen förefintliga obenägenheten

att utgiva bidrag av delvis kommunala medel till personer, som

ej vore i behov av hjälp, ävensom på den omständigheten, att en genom

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

alltför höga bostadstillägg uppdriven folkpensionsnivå säkerligen skulle

medföra press uppåt på nivån inom fattigvårdens område, där kommunen

har att stå hela kostnaden.

På grund av vad nu anförts och då jag funnit, att olägenheter av olika

slag äro förbundna både med sådana spärregler, som föreslagits i vissa

remissyttranden, och med ett system, enligt vilket kommunala beslut om

bostadstillägg skulle underställas Kungl. Maj:t eller eventuellt pensionsstyrelsen,

anser jag mig böra godtaga revisionens förslag i detta hänseende.

Jag vill emellertid tillägga, att utvecklingen på området kommer att följas

med uppmärksamhet. Därest det till äventyrs skulle visa sig att utvecklingen

tenderade att ej följa rätta linjer, torde spörsmålet få tagas under

förnyad prövning.

Vad angår storleken av de nya bostadstilläggen har, såsom berörts, revisionen

ej ansett sig böra knyta densamma direkt till pensionstagarens bostads-

och bränslekostnader. Anledningen härtill är, att i sådant fall en

sänkning av bostadstilläggen skulle framtvingas å de orter, där nu genom

de särskilda bostadstilläggen en viss allmän standardhöjning åstadkommits

för folkpensionärerna. Jag utgår emellertid ifrån, att kommunerna, när

de skola utforma förutsättningarna för tilläggens utgivande, taga sikte

endast på vederbörandes mera stadigvarande behov och regelmässigt anknyta

tilläggen till de bostads- och bränslekostnader, som den enskilde

pensionären kan antagas ha. En sådan anknytning kan givetvis ske på

olika sätt. I en del kommuner kan det måhända visa sig lämpligt att stadga

att kostnaden för egen bostad skall anses utgöra visst lägsta belopp. Vissa

schematiska regler att beräkna bostadskostnader för fall att pensionären

sammanbor med annan kunna visa sig erforderliga liksom även bestämmelser,

enligt vilka tilläggen maximeras eller varigenom eljest förhindras att

hänsyn tages till högre bostads- och bränslekostnader än som kunna anses

svara mot bostad av skälig storlek och standard. I likhet med revisionen

förutsätter jag, att de olika kommunalförbunden komma att såvitt möjligt

bistå kommunerna, när grunderna för de nya bostadstilläggen skola fastställas.

Härigenom och genom vägledande upplysningar av pensionsstyrelsen

torde en eftersträvansvärd enhetlighet kunna vinnas.

Någon indexreglering av bostadstilläggen anser jag mig ej böra förorda,

särskilt med hänsyn till de administrativa komplikationer som en sådan

anordning skulle medföra, och då det dessutom torde vara att förvänta, att

mera stadigvarande avsevärda förändringar i levnadskostnaderna ändock

komma att beaktas av kommunerna.

Av vad förut anförts framgår, att den omläggning av bostadstilläggen,

som jag ansett böra komma till stånd, föranletts därav att en uppmjukning

av inkomstprövningen inom folkpensioneringen ej synes kunna ske, därest

icke härutinnan i lag fastställda regler vunne generell tillämpning. Eu

följd härav är kommunernas frihet att bestämma om grunderna för de nya

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Iiungl. Maj. ts proposition nr 215.

bostadstilläggen måste såtillvida begränsas, att avvikelse ej får ske från vad

i lagen stadgas om inkomstens beräkning och om pensionsförmånens

minskning vid stigande inkomst.

Även i ett annat avseende synes, i överensstämmelse med vad revisionen

föreslagit, det nya systemet ävensom folkpensionärernas intresse kräva,

att rätten till bostadstillägg fastställes i lag. Jag syftar härvid på förslaget

att de bostadstillägg, som en kommun beslutat införa, endast må tillkomma

den som är mantalsskriven inom kommunen och att kommun för rätten

till bostadstillägg icke må uppställa fordran å viss tids bosättning inom

kommunen eller annat därmed jämförligt villkor. I annat fall skulle ju

kunna inträffa att en pensionär, som vore mantalsskriven inom en kommun

med ett tämligen lågt bostadstillägg och som flyttade till och bleve

mantalsskriven i en kommun med ett högre bostadstillägg, helt uteslötes

från tillägg, trots att de kommunala grunderna eljest skulle berättigat

honom därtill. De i vissa remissyttranden yppade betänkligheterna mot att

ett genomförande av revisionens förslag i denna del skulle leda till att

folkpensionärer opåkallat sökte sig till orter med höga bostadstillägg anser

jag vara betydligt överdrivna.

Vad i detta sammanhang slutligen angår beteckningen å den nu behandlade

pensionsförmånen synes mig den föreslagna benämningen kommunalt

bostadstillägg väl täcka förmånens karaktär och huvudsyfte, varför densamma

ej föranleder någon erinran från min sida.

För att härefter övergå till spörsmålet om den avdragsf ria årsinkomsten

så innebär den av folkpensionsrevisionen föreslagna höjningen

av denna inkomst från 400 kronor till 1 000 kronor för ogift samt

från 600 kronor till 1 500 kronor för äkta makar ungefär en fördubbling

av den avdragsfria inkomstens realvärde. Med utgångspunkt från att enligt

gällande regler inom den nuvarande avdragsfria inkomsten vid en avkastning

av 3 procent rymmes ett kapital av 10 800 kronor för ogift och 16 200

kronor för äkta makar, medför den ifrågasatta höjningen av den avdragsfria

inkomsten att nyssnämnda belopp höjes till 15 400 kronor resp. 23 100

kronor, dvs. en höjning med något över 40 procent.

Vid remissbehandlingen ha framkommit såväl yrkanden om eu mera

begränsad höjning av den avdragsfria inkomsten — 800 resp. 1 200 kronor

— som önskemål om en ytterligare höjning därav. 1 ett par yttranden ha

i detta sammanhang föreslagits ändringar i den nuvarande regeln att vid

inkomstberäkningen förmögenhets avkastning skali höjas med 10 procent

av det belopp, varmed förmögenhet överstiger för gift 7 500 kronor — dvs.

för äkta makar 15 000 kronor — och för annan pensionsberättigad 10 000

kronor. En höjning av skärpningsgränsen har motiverats med farhågor för

alt pensionärer med egna hem eljest kunde efler den pågående allmänna

fastighetstaxeringen få vidkännas eu minskning av folkpensionsförmånerna.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

En ytterligare belastning av förmögenhetsinkomsten i högre lägen har i

andra yttranden ansetts påkallad, emedan de förmögenhetsgränser, som

utestängde från rätt till inkomstprövade förmåner, eljest komrne att ligga

mycket högt, då höga bostadstillägg införts. För Stockholms del skulle

t. ex. dessa förmögenhetsgränser med nuvarande bostadstillägg och med en

till 2,5 procent beräknad avkastning av förmögenhet höjas för en ogift

ålderspensionär från 20 800 kronor till 31 900 kronor och för ett gift åldringspar

från 29 600 till 46 800 kronor. För invaliderna skulle gränserna

komma att ligga än högre.

För egen del finner jag den av revisionen föreslagna höjningen av den

avdragsfria inkomsten vara väl avvägd och tillstyrker därför förslaget i

denna del. För att klargöra förslagets verkningar må nämnas att — med

utgångspunkt från det nuvarande pensionspristalet 133 — för en ogift

pensionär med allmän ålderspension av 1 000 kronor kommer att å ort,

där bostadstillägget kan tänkas bli 600 kronor — cn medelstor stad — finnas

utrymme för en helt avdragsfri egeninkomst eller pension å 1 000

kronor, med påföljd att vederbörande erhåller åtminstone 2 900 kronor

om året till sin försörjning. Å en ort med 1 000 kronor i bostadstillägg —

en storstad — skulle nyssnämnda belopp motsvaras av beloppet 3 300 kronor.

För makar, som båda äro folkpensionärer, skulle motsvarande belopp

bli 4 180 resp. 4 580 kronor.

Någon ändring av den nu i lagen föreskrivna skärpningsregeln med anledning

av förmögenhetsinnehav vill jag ej f. n. förorda. I likhet med revisionen

finner jag vidare det vara administrativt alltför svårgenomförbart

med en särskild indexreglering av den avdragsfria inkomsten.

F olkpensionsrevisionens förslag i fråga om a v dragsfaktorns

storlek — 33V3 procent intill en årsinkomst av 1 400 kronor för ogift

och 2 100 kronor för äkta makar samt 662/3 procent för överskjutande inkomst,

dock i sistnämnda fall 50 procent därest avdrag samtidigt skall ske

å utgående särskilt barnbidrag — har vunnit anslutning i flertalet remissyttranden.

Den kritik, som framförts, har främst tagit sikte på att avdragsfaktorn

662/3 procent skulle verka för hårt, framför allt om hänsyn toges

till beskattningens inverkan. I de inkomstlägen, där nämnda avdragsfaktor

tillämpades, bleve nämligen det sammanlagda marginalavdraget bortåt

75 procent, om man räknade med en kommunalskatt å 11 kronor per

skattekrona. Toges hänsyn jämväl till den ytterligare skärpning av marginalavdraget,

som skedde när det extra avdraget vid beskattningen enligt

50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen för folkpensionärer utan

nämnvärda egna inkomster successivt indroges, kunde stundom uppkomma

ett sammanlagt marginalavdrag å upp till 84 procent. I yttrandena har

framförts dels förslag om en enhetlig avdragsfaktor å 33V3 eller 50 procent,

dels ock vissa av revisionen redan prövade men avvisade förslag om olika

faktorer (bl. a. 35—70, resp. 25—50—70 procent).

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Avdragsfaktorn i inkomstskiktet närmast över den avdragsfria inkomsten

synes mig ej få sättas alltför högt, detta särskilt med tanke på att förekomsten

av någon mindre sidoinkomst eljest kunde föranleda därtill att

ej hela den avdragsfria inkomsten skulle kunna utnyttjas för enskild pensionering.

Ur denna synpunkt torde den föreslagna avdragsfaktorn om

33^3 procent inom inkomstintervallet 1 000—1 400 kronor för ogift och

1 500—2 100 kronor för äkta makar vara lämplig. En avdragsfaktor av

nämnda storlek medför emellertid, att avdragsfaktorn måste skärpas för

större inkomster, om ej alltför höga inkomstgränser skola uppkomma. I beaktande

härav synes den föreslagna avdragsfaktorn om 662/3 procent för

inkomster över 1 400 kronor för ogift och 2 100 kronor för äkta makar även

höra godtagas. Angivna avdragsfaktor kan visserligen i och för sig synas

hög. Härvidlag bör dock hållas i minnet, att det sammanlagda avdraget f. n.

ofta, då särskilt bostadstillägg utgår, motsvarar 100 procent. Ser man för

övrigt ej blott till själva marginalavdraget utan till storleken av den inkomst

pensionären får behålla av hela sin inkomst, visar det sig, att avdraget

blir tämligen måttligt. Det kan emellertid ej förnekas att genom beskattningsreglerna

marginalavdraget kan bli kraftigt höjt. Eftersom de fall

det här gäller torde vara förhållandevis fåtaliga, anser jag mig dock med

hänsyn till övriga på frågan inverkande omständigheter sakna anledning

att frångå revisionens förslag i förevarande hänseende.

I en detalj vill det dock synas som om skäl föreligger att avvika från

revisionens förslag, nämligen i fråga om den föreslagna sänkningen av avdragsfaktorn

från 662/3 procent till 50 procent i de fall, då reducerat särskilt

barnbidrag samtidigt utgår. Man synes nämligen ej kunna komma

ifrån, att genom en sådan regel en avdragströskel uppstode vid den gräns,

där barnbidraget reducerades till noll, något som pensionsstyrelsen även

påpekat i sitt yttrande. Denna konsekvens kan emellertid som regel undvikas

genom att man, då en sådan samverkan mellan avdragsreglerna för folkpension

och för särskilt barnbidrag medför ett alltför stort avdrag, i stället

minskar avdragsfaktorn för barnbidraget. Spörsmålet härom kommer att

närmare behandlas i samband med frågan om inkomstprövning av de särskilda

barnbidragen.

De årliga merkostnader, som bli en följd av de mildrade avdragsreglerna,

ha — med utgångspunkt från nuvarande statliga och särskilda bostadstilllägg

— beräknats till omkring 17 milj. kronor.

Beträffande härefter spörsmålet om fördelningen mellan staten

och kommunerna av kost n aderna för folkpension eringen

må först erinras om att den nuvarande fördelningen innebär, att

Staten helt bekostar de icke inkomstprövade folkpensionsförmånerna, motsvarande

omkring 75 procent av de sammanlagda folkpensionsförmånerna,

under det att både stat och kommun deltaga i kostnaderna för inkomstprövade

förmåner, dock med undantag av de särskilda bostadstilläggen, för

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungi. Maj. ts proposition nr 215.

vilka kommunerna helt svara. I fråga om de delvis av kommunerna bekostade

förmånerna är kommunandelen satt i relation till skatteunderlaget

i kommunen och motsvarar 3/20 procent för varje fullt tiotal skatteören per

invånare i kommunen av årskostnaderna för nämnda förmåner, dock högst

hälften av sagda kostnader. Kommunernas andel i dessa kostnader utgjorde

för år 1950 genomsnittligt omkring 36 procent. Medräknas de särskilda

bostadstilläggen, uppgick kommunandelen nämnda år till drygt

41 procent av alla inkomstprövade förmåner. Enligt verkställda beräkningar

torde båda ifrågavarande procenttal stiga till omkring 38 resp. 43 för åren

1951 och 1952.

Utgångspunkten för folkpensionsrevisionens överväganden kring detta

spörsmål har varit, att genomförandet av den av revisionen förordade reformen

borde i minsta möjliga mån rubba den nuvarande kostnadsfördelningen

i stort mellan stat och kommun. Denna utgångspunkt synes mig

riktig.

Beträffande de nya kommunala bostadstilläggen torde man böra eftersträva

en ordning som ställer kommunerna i paritet i fråga om möjligheterna

att utgiva erforderliga dylika tillägg. Dessa möjligheter äro givetvis

beroende på flera olika omständigheter, bl. a. skatteunderlaget och

skattetrycket i kommunen samt antalet folkpensionärer, vilka äro i behov

av extra tillskott utöver folkpensionens grundförmåner. Att avväga kommunbidraget

efter alla dessa faktorer — av vilka den förstnämnda torde

vara den mest utslagsgivande — går näppeligen, utan att kommunbidragsreglerna

bli mycket komplicerade och svårtillämpliga. Under angivna förhållanden

och då de allmänna principerna för kostnadsfördelningen rörande

all statskominunal verksamhet f. n. prövas av därför utsedda sakkunniga,

torde det ej vara anledning att frångå den nuvarande avvägningsnormen

för kommunernas bidrag, dvs. det faktiska skatteunderlaget per invånare

i kommunen.

När det sedan gäller att bedöma storleken av kommunernas andel i förhållande

till statens, synes man i fråga om kostnaderna för de kommunala

bostadstilläggen böra iakttaga, att statens andel å ena sidan avväges relativt

rikligt för att hindra att bostadstilläggen bestämmas till för ringa belopp

och å andra sidan ej göres så stor, att kommunerna frestas fastställa

för höga tillägg. En dylik avvägning är givetvis alltid vansklig att göra,

och försiktigheten torde bjuda att man — innan närmare erfarenheter vunnits

— gör avvägningen sådan, att den nuvarande kostnadsfördelningen

mellan staten och kommunerna i stort sett bibehålies. I detta sammanhang

må erinras om det förslag till ändrade kommunbidragsgrunder, som framlagts

av 1950 års besparingsutredning. Detta förslag innebär bl. a. en viss generell

höjning av kommunbidragsandelen i syfte att därigenom till den kommunala

delen av den offentliga förvaltningen utsträcka den besparingsaktion,

som utredningen haft att befrämja inom statsförvaltningen. En på sådana

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

grunder byggd generell höjning av kommunbidraget synes mig ej tillrådlig

i nuvarande sammanhang, särskilt emedan den innan de kommunala bostadstilläggen

hunnit stabiliseras skulle kunna tänkas leda till en för folkpensionärerna

menlig återhållsamhet hos kommunerna i fråga om dessa

tillägg.

Den kommunbidragsfaktor som skall fastställas bör givetvis, om kostnadsfördelningen

i stort skall bibehållas oförändrad, vara högre än den för

statliga inkomstprövade förmåner fastställda bidragsfaktorn, enär kommunerna

ju f. n. helt bekosta de särskilda bostadstilläggen. Fastställdes en

enhetlig faktor för såväl de kommunala bostadstilläggen som övriga inkomstprövade

förmåner, medförde detta emellertid, att alla kommuner

bleve belastade med den högre procentsats, som nödvändiggöres av sammanslagningen

av bostadstilläggen; och detta alldeles oavsett om kommunen

hade bostadstillägg eller ej. Bl. a. med hänsyn härtill har revisionen

— trots de därmed förenade administrativa komplikationerna — ansett sig

böra föreslå, att den nuvarande kommunbidragsprocenten bibehålies i fråga

om andra inkomstprövade förmåner än kommunala bostadstillägg samt att

en särskild och högre procentsats fastställes för detta tillägg. Jag biträder

detta förslag.

Såsom förut nämnts är kommunbidraget nu maximerat till 50 procent beträffande

andra inkomstprövade förmåner än de särskilda bostadstilläggen.

Medräknas kostnaderna för sistnämnda tillägg, överstiger kommunandelen

i flera fall denna gräns och kommer i vissa fall upp till omkring 60 procent,

för att i något enstaka fall överstiga detta procenttal. Med den förut givna

förutsättningen, att den nuvarande kostnadsfördelningen mellan stat och

kommun bör bibehållas såvitt möjligt orubbad, synes maximigränsen sålunda

böra höjas till 60 procent. Besparingsutredningens nyssnämnda förslag

innebär emellertid även ett borttagande av maximigränsen för kommunbidraget.

Detta har motiverats med att de ekonomiskt bäst ställda

kommunerna eljest ej skulle bli engagerade i den avsedda besparingsaktionen

och vidare med att varje maximiregel innebure ett opåkallat gynnande

av nämnda kommuner. Att nu helt slopa maximigränsen synes dock ej

böra ske. Däremot anser jag det motiverat att höja den övre bidragsgränsen

till 60 procent. Såsom revisionen funnit, bör denna gräns räknas särskilt

för de kommunala bostadstilläggen och särskilt för övriga inkomstprövade

förmåner. Eljest torde det i många fall bli svårt för kommunerna

att bedöma de ekonomiska verkningarna av sina beslut rörande kommunala

bostadstillägg.

Med hänsyn till kommunernas stora inflytande på de kommunala bostadstilläggen

har revisionen ansett det påkallat, att kommunerna få bära

en ej alltför oväsentlig del av kostnaderna för dessa tillägg. Revisionen har

därför föreslagit en minimigräns å 25 procent för nämnda kostnader. Trots

att man därmed — såsom även framhållits i några remissyttranden — gör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

ett avsteg från principen om lika belastning av kommunerna med hänsyn

till skatteunderlaget, anser jag mig böra godtaga förslaget härom.

Med utgångspunkt från det anförda har revisionen funnit, att kommunbidraget

till de särskilda bostadstilläggen bör sättas till 0,19 eller 0,20 procent

för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen av kostnaderna för

dessa tillägg. Det förra alternativet skulle resultera i en genomsnittlig kommunbidragsprocent

för hela riket av 41,73, under det att det senare alternativet

skulle giva en bidragsprocent av 42,32. Revisionen har även gjort stickprovsberäkningar

rörande huru de båda alternativen skulle verka i praktiken,

varvid 32 kommuner utvalts. Resultatet av dessa beräkningar har

revisionen redovisat i en sammanställning, vilken såsom bilaga fogats till

protokollet i detta ärende och till vilken jag hänvisar. Med hänsyn till resultatet

av dessa beräkningar samt övriga överväganden i denna fråga har

revisionen förordat, att kommunbidragsfaktorn fastställes för de kommunala

bostadstilläggen till 0,20 procent och för övriga inkomstprövade förmåner

till 0,15 procent med en begränsning av kommunandelen till, i båda

fallen, ett maximum å 60 procent samt, i fråga om de kommunala bostadstilläggen,

ett minimum å 25 procent.

I remissyttranden har gjorts gällande, att resultatet av de föreslagna

kommunbidragsreglerna bleve obilligt för vissa kommuner. Jag vill ej

heller förneka att de föreslagna reglerna komma att för många kommuner

medföra någon merbelastning i förhållande till vad nu gäller. Förslaget

innebär emellertid också en lättnad för vissa kommuner, och enligt min

mening innebär förslaget i det stora hela en rimlig avvägning. Det torde

för övrigt vara ogörligt att skapa kommunbidragsregler, som för varje enskild

kommun helt bibehåller den andel i folkpensionskostnaderna, som

gäller enligt nuvarande regler. Redan under rådande förhållanden ske dessutom

förskjutningar i -kommunens andel i sagda kostnader, exempelvis

genom ändringar i skatteunderlag och invånarantal eller genom införandet

av särskilda bostadstillägg.

Som bekant skola de kommunala ortsavdragen höjas fr. o. m. den

1 januari 1952, dock att i fråga om 1952 års taxering äldre bestämmelser

skola gälla. Höjningen kommer att medföra en sänkning av de kommunala

skatteunderlagen, och därav följer i sin tur en automatisk sänkning av

kommunernas efter skatteunderlaget graderade andel av kostnaderna för

folkpensioneringen. Folkpensionsrevisionen har i sina beräkningar ej tagit

någon hänsyn till nu angivna förhållande, ehuruväl en justering förutsatts

enligt de uttalanden, som av chefen för finansdepartementet gjordes

vid anmälan av propositionen nr 93 till 1951 års riksdag och som godkändes

av riksdagen. Med beaktande av de ökningar av de kommunala

skatteunderlagen, som sedermera inträffat, kan jag emellertid efter samråd

med chefen för finansdepartementet tillstyrka, att vid förevarande regle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

ring bortses från den för kommunerna gynnsamma verkan av ortsavdragsref

ormen.

Att med någon större grad av säkerhet beräkna de totalkostnader

för det allmänna, som föranledas av den nu ifrågavarande reformen

avseende folkpensioneringen, torde icke låta sig göra. Till den förut omnämnda

till omkring 17 milj. kronor beräknade årliga kostnadsökningen,

som blir en följd av uppmjukningen av avdragsreglerna, måste nämligen

läggas vissa kostnader, som sammanhänga med bostadstilläggens förändrade

konstruktion. Revisionen har för sin del uppskattat sistnämnda kostnadsökning

till 5 å 10 milj. kronor om året. Den sammanlagda merkostnaden

för reformens genomförande skulle i enlighet härmed hålla sig omkring

25 milj. kronor om året, varav omkring 15 milj. kronor skulle falla

på staten och omkring 10 milj. kronor på kommunerna.

Det är givet att genomförandet av en reform av den art det nu gäller

kräver betydande omräknings- och annat förberedelsearbete — erforderliga

föreskrifter härom torde få utfärdas i administrativ ordning — och det

torde därför icke vara möjligt att låta de nya reglerna träda i kraft

förrän den 1 januari 1954. Härigenom komma alltså kostnaderna för reformen

icke att belasta statsbudgeten under instundande budgetår.

Folkpensionsrevisionen har emellertid föreslagit, att pension på grund

av egen eller makes föregående arbetsanställning icke skall räknas såsom

inkomst under tiden den 1 juli 1952—den 31 december 1953 intill 600

kronor om året för ogift och 900 kronor om året för makar tillsammans.

Den föreslagna höjningen av den avdragsfria inkomsten kan härigenom

omedelbart tillämpas på enskild pensionsinkomst upp till angivna belopp.

Jag finner en sådan temporär privilegiering av dylik inkomst synnerligen

värdefull med hänsyn till den relativt långa övergångstiden för reformen

i övrigt. Trots de principiella invändningar, som enligt vad jag förut anfört

kunna resas mot att endast ifrågavarande slag av inkomst privilegieras,

anser jag därför att förslaget såsom en övergångsanordning bör genomföras.

Härigenom torde, såvitt nu kan överblickas, icke under nästkommande

budgetår uppstå någon merkostnad för statsverket. Någon ändring

i det under femte huvudtiteln, punkt 90, i årets statsverksproposition till

Bidrag till folkpensioner in. in. för budgetåret 1952/53 äskade förslagsanslaget

av 741 milj. kronor ger förslagets genomförande sålunda ej anledning

till.

Av vad jag anfört vid behandlingen av frågan om bostadstilläggens konstruktion

framgår att jag anser, att lagen bör innehålla en garanti för att

de folkpensionärer, som vid den nya lagstiftningens ikraftträdande uppbära

statliga bostadstillägg, bli bibehållna vid sina nuvarande förmåner i

detta hänseende. Mot eu motsvarande av folkpensionsrevisionen föreslagen

övergångsbestämmelse har emellertid pensionsstyrelsen invänt, att en

sådan bestämmelse skulle vålla alltför stora administrativa besvärligheter.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kung''. Mcij:ts proposition nr 215.

Dessa farhågor förefalla mig överdrivna. Sannolikheten synes tala för att

i det alldeles övervägande antalet fall de nya bostadstilläggen i kommuner,

belägna inom de nuvarande bostadskostnadsgrupperna II—V, komma att

utgå med belopp och efter grunder, som äro förmånligare för pensionärerna

än vad som nu gäller för de statliga bostadstilläggen; och i dessa fall

torde någon jämförande beräkning av de särskilda pensionernas storlek ej

behöva göras eller i varje fall kunna ske tämligen överslagsmässigt.

Slutligen återstår att i detta sammanhang behandla frågan om i nko

in stprövning av de särskilda barnbidragen. Dessa bidrag

äro, såsom framgår av den tidigare redogörelsen, av två slag. Bidrag

av det ena slaget utgå till föräldralösa och med dem jämställda barn. Dessa

bidrag om maximalt 420 kronor per år äro inkomstprövade enbart i förhållande

till barnens inkomst. Bidrag av det andra slaget om högst 250

kronor om året utgå till barn till änkor och invalider in. fl. samt äro inkomstprövade

i förhållande till såväl vederbörande barns som dess försörjares

inkomst. Inkomstprövningen är genomförd på det sättet, att av

barnets inkomst ett belopp om 100 kronor per år är avdragsfritt; för överskjutande

belopp sker avdrag med hela beloppet. Barnets egen arbetsinkomst

påverkar dock ej bidragets storlek. I fråga om försörjarens inkomst

gäller, att 1 800 kronor om året äro avdragsfria för ensamstående försörjare

och 2 200 kronor om året för sammanlevande makar eller föräldrar.

Överskjutande inkomster reducera barnbidraget med 25 procent intill ett belopp

av 3 200 resp. 4 600 kronor samt med 75 procent för belopp därutöver.

Folkpensionsrevisionen har icke föreslagit någon ändring i de regler som

nu gälla för de barnbidrag, som enligt lagen utgå med högst 420 kronor om

året. I fråga om den andra bidragskategorien har förordats en höjning av

det avdragsfria beloppet från 100 till 200 kronor, såvitt angår barnets egen

inkomst, ävensom att, när det gäller försörjaren, det avdragsfria beloppet

höjes till 2 400 kronor för ogift och 3 000 kronor för äkta makar eller föräldrar

och att avdragsfaktorn här genomgående blir 25 procent. I samband

härmed må erinras om att revisionen för fall, att avdrag samtidigt skall

göras å folkpension och särskilt barnbidrag, ansett den i fråga om folkpensioneringen

eljest föreslagna avdragsfaktorn å 662/3 procent böra nedsättas

till 50 procent.

Bestämmelserna i lagen om särskilda barnbidrag äro f. n. föremål för

översyn av särskilt tillkallade sakkunniga, som antagit benämningen änkepensioneringskommittén

och vilka under innevarande år torde komma att

framlägga ett förslag i ämnet. Med hänsyn härtill torde det nu icke böra

ifrågakomma att överväga andra ändringar i denna lag än sådana, som äga

ett nära samband med de föreslagna ändringarna i folkpensioneringslagens

avdragsregler. Av denna anledning bör alltså spörsmålet om att helt slopa

inkomstprövningen i fråga om de särskilda barnbidragen —- något som

yrkats i vissa remissyttranden — lämnas åsido. Vidare bör bortses från

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

de barnbidrag, som äro inkomstprövade endast med hänsyn till barnets

inkomst.

I fråga om den förut omnämnda av revisionen föreslagna höjningen av

den avdragsfria inkomsten från 100 till 200 kronor har pensionsstyrelsen

anmärkt, att densamma vore för stor med hänsyn till att därigenom eu

ganska avsevärd förmögenhet kunde innehavas av eu familj med flera bidragsberättigade

barn utan att barnbidragen reducerades. Ehuru den föreslagna

höjningen — vilken lämnats utan erinran av änkepensioneringskommittén

— går utöver vad som synes vara motiverat enbart med hänsyn

till penningvärdesförsämringen, anser jag mig likväl ej böra frångå revisionens

förslag med hänsyn till det starka avdrag som sker för överskjutande

inkomst.

Vad angår förslaget i övrigt har pensionsstyrelsen förordat, att den avdragsfria

inkomsten höjdes till 3 000 kronor för ensamstående försörjare

och motsvarande högre belopp för makar samt att avdragsfaktorn sattes

lika med folkpensioneringens. Då dubbelt avdrag förekomme, borde det

sammanlagda avdraget ej överstiga den för folkpensionen gällande faktorn.

I andra yttranden har framhållits, att det sammanlagda avdraget ej borde

överstiga 50 procent.

Med anledning härav vill jag erinra om, att den nuvarande avdragsfria

inkomsten ansågs böra sättas tämligen högt för att undvika att dubbelt

avdrag skedde vid låga inkomster, övergången till avdragsfaktorn å 75

procent avvägdes med tanke på att inkomstprövade folkpensionsförmåner

då skulle ha bortfallit. De senare tillkomna indextilläggen samt de särskilda

bostadstilläggen ha emellertid medfört, att dessa gränser blivit alltför

låga. Ovissheten om indextilläggens och de kommunala bostadstilläggens

blivande storlek medför, att det nu ej går att fastställa någon viss

gräns, där inkomstprövade folkpensionsförmåner helt bortfalla, för den

händelse man ej sätter beloppet synnerligen högt. Man måste alltså räkna

med att dubbelt avdrag kan förekomma och avväga avdragsfaktorn därefter.

Under sådana förhållanden synes denna ej böra sättas högre än

25 procent. Även denna procentsats torde bli för hög, när avdrag efter

66-/3 procent samtidigt sker å folkpension. En reduktion av den sammanlagda

a\ dragseffekten bör därför ske, enligt min mening lämpligen genom

minskning av avdragsfaktorn för de särskilda barnbidragen. .lag föreslår

däiför, att avdragsfaktorn 25 procent sänkes till 10 procent, när försörjare

åtnjuter inkomstprövad folkpensionsförmån, dvs. tilläggspension, änkepension

eller hustrutillägg. Härvid erhålles ett sammanlagt avdrag å 762/a procent,

vilket visserligen i och för sig kan synas högt men som dock innebär

en väsentlig mildring, eftersom det nuvarande avdraget kan utgöra 125

procent.

I fall, då den inkomstprövade folkpensionsförmånen bortfaller före det

särskilda barnbidraget — men däremot ej i det motsatta oftare förekom8

— Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 smid. Nr 215.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Mnj.ts proposition nr 215.

mande fallet — uppstår visserligen med den angivna reduktionsregeln en

mindre avdragströskel. Så länge någon del av nämnda folkpensionsformån

utgår, blir nämligen avdraget å barnbidraget 10 procent av inkomsten, i

vad den ligger ovanför det avdragsfria beloppet, men i och med att folkpensionsförmånen

bortfaller blir avdraget 25 procent av samma del av

inkomsten. Att helt undgå denna tröskel synes icke vara möjligt.

De av revisionen föreslagna avdragsfria beloppen tillgodose väl det sankta

realvärdet av nuvarande avdragsfria inkomst. Att ytterligare hoj a dessa

belopp synes ej lämpligt med tanke på de höga inkomstgränser, som uppkomma

särskilt i familjer med flera bidragsberättigade barn, vid en avdragsfaktor

av 25 procent 6 400 kronor om året för ensamstående med

fyra barn, 7 000 kronor om året för två makar med samma antal barn samt

7 400 resp. 8 000 kronor, då fem barn finnas.

Merkostnaderna för denna reform beräknas till 300 000 kronor om året.

Anledning torde saknas att i detta sammanhang ändra de regler, som gälla

för kommunernas skyldighet att bidraga till kostnaderna för dessa bidrag.

På staten torde av nämnda belopp belöpa omkring 200 000 kronor av merkostnaden

och på kommunerna omkring 100 000 kronor.

De nu föreslagna ändringarna böra träda i kraft den 1 januari 1954.

Folkpensionsrevisionens övriga reformförslag.

Vilande pensionsrätt.

Rätt till invalidpension föreligger, såsom tidigare anmärkts, för den som

på grund av kropps- eller sinnessjukdom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat

lyte är ur stånd att försörja sig genom sådant arbete, som motsvarar

hans krafter och färdigheter, under förutsättning att nedsattningen av

arbetsförmågan kan anses varaktig (3 § 2 mom. folkpensioneringslagen).

Även för rätt till sjukbidrag fordras höggradig nedsättning av arbetsförmågan,

ehuru här ej lika starka krav uppställas i fråga om beständigheten

av nedsattningen (3 § 3 mom.). Om arbetsförmågan hos den som

åtnjuter invalidpension eller sjukbidrag befinnes ej längre vara så nedsatt

som avses i 3 § 2 och 3 mom., skall enligt 15 § 1 mom. folkpensionen

indragas.

I samband med sina förut berörda överväganden rörande höjningen av

den avdragsfria inkomsten har revisionen framhållit vikten av att invaliderna

hade möjlighet att snabbt återfå indragna eller reducerade pensionsförmåner,

om det visade sig att deras krafter ej räckte för fortsatt

arbete. Rörande detta spörsmål har revisionen erinrat om de synpunkter,

som anförts av kommittén för partiellt arbetsföra i betänkandet om särskilda

åtgärder för partiellt arbetsföras sysselsättande m. m. (SOU 1948: 54).

Denna kommitté hade främst förordat, att vederbörande invalid skulle

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 215. 115

under viss tid få pröva sina krafter, innan reducering av pensionsförmånerna

företages, och vidare att återbehandlingen av de invalidpensionsfall,

dar förbättringen i arbetsförmågan ej blivit bestående, skulle ske

snabbare än hittills.

Enligt revisionens mening finnes ej anledning att i folkpensioneringslagen

införa bestämmelser, som garantera någon viss observationstid, enär

— enligt vad revisionen inhämtat rörande nu tillämpad praxis — folkpensionen

regelmässigt icke indrages eller minskas förrän vederbörande haft

möjlighet att under rimlig tid pröva, huruvida krafterna räckte till för

arbetet.

Däremot anser revisionen starka skäl föreligga att öppna författningsenliga

mojligheter för att förkorta tiden för återbehandlingen av vissa pensionsfall.

Härom anför revisionen.

i Revis*°nen föreslår i detta syfte en sådan ändring i folkpensioneringsla^ens

lo § 1 inom. (forslagets 14 § 1 mom.) att pensionsrätten skall

kunna vara vilande tills vidare under viss tid. Beslut om vilande pensionsratt

skall kunna fattas, då arbetsförmågan hos den som åtnjuter folkpensmn

eHer sjukbidrag inte längre är så nedsatt, som förutsättes för att

sadan torman skall kunna utgå, men man inte är övertygad om att förbättringen

skall bli bestående under avsevärd tid.

Förordnande om vilande pensionsrätt ersätter i angivna fall indragning

av dimensionen och kan karakteriseras som en villkorlig indragning. Sedan

ratten till pension förklarats vilande skall pensionen inte utbetalas. Om

emellertid under den tid, under vilken pensionsrätten är vilande, av pensionsnämnden

eller dess ordförande till pensionsstyrelsen anmäles, att förbättringen

inte blivit bestående, skall folkpensionen — utan särskild provning

inom pensionsstyrelsen — åter utbetalas med det tidigare beloppet

1 rån och med den månad, då anmälningen inkom till styrelsen. Motsvarande

S ^ •• Urskild framställning inkommer om pensionens utbetalning

under förutsättning att det styrkes att förbättringen inte blivit bestående!

I sistnämnda fall erfordras uppenbarligen en viss prövning inom pensionsstyrelsen

i syfte att konstatera om det kan anses styrkt att arbetsförmågan

torsamrats. En sådan prövning bör givetvis ske summariskt så att något

dröjsmål med utbetalningen inte uppstår.

Om vederbörlig anmälning eller framställning att pensionen ånyo skall

utbetalas mte gores under loppet av den tid då pensionsrätten är vilande

skall pensionen anses ha varit indragen från och med den månad då utbetalning

upphört på grund av förordnandet om vilande pensionsrätt.

Förordnande att pensionsrätt skall vara vilande skall meddelas tills vidare

för viss tid. Med ordet »tills vidare» har markerats att vilandeförklaringen

kan andras eller upphävas närhelst skäl därtill föreligger. Den kan sålunda

ersattas med ett vanligt indragnings- eller jämkningsbeslut. Det kan också

beslutas att förordnandet skall upphöra, vilket innebär att pensionen utgår

sasoin förut. I samband med ett sådant beslut kan pensionsstyrelsen medge

att pensionen helt eller delvis utgår för den tid, under vilken pensionen

varit vilande.

Beslut om vilande pensionsrätt skall, liksom nu är fallet med indragning

av invalidpension och sjukbidrag, fattas av pensionsnämnden samt granskas

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

av pensionsstyrelsen. I fråga om ärende rörande vilande pensionsrätt sker

således ingen decentralisering. Att pensionsstyrelsen skall kunna sjalv medgiva

retroaktiv utbetalning av pensionen då vilandeförordnande upphävts,

framgår av det föregående. Förslaget härom föranledes främst av att bedömningen

av den tidpunkt då arbetsförmågan får anses åter ha blivit nedsatt

kan fordra tillgång till sådan medicinsk expertis, som inte står pensionsnämnderna

till buds men som finnes i pensionsstyrelsen.

Vilandeförordnandet upphäves, fortsätter revisionen, antingen i och med

att till pensionsstyrelsen inkommer anmälning att pensionen ånyo skall

utgå eller genom ett beslut av styrelsen efter viss provning av framställning

om pensionens utbetalning. Pensionsstyrelsen hade därefter att tillse

att, om så erfordrades, frågan om vederbörandes pensionsrätt upptoges

till förnyad prövning inom pensionsnämnden, såvida ej sådan prövning

redan skett. Intill dess detta nya ärende slutförts skulle pensionen utgå

med sitt tidigare belopp, försåvitt ej pensionsstyrelsen funne skäl att med

stöd av 36 § folkpensioneringslagen jämka pensionen eller jämlikt 38 §

2 mom. nämnda lag provisoriskt indraga densamma.

Ändring i grunderna för hustrutillägg.

Enligt 8 § lagen om folkpensionering utgår hustrutillägg till pensionsberättigad

gift mans hustru, om hon fyllt 60 år och makarna varit gifta

minst fem år. När särskilda skäl föranleda därtill må, om mannen åtnjuter

ålderspension, hustrutillägg utgå, oaktat hustrun icke fyllt 60 år. Hustrutillägget

är i sin helhet beroende av inkomstprövning.

Revisionen — som enligt sina direktiv haft att pröva frågan om utvidgning

av undantagsstadgandet i nyssnämnda lagrum till att avse även det

fall, att mannen åtnjuter invalidpension eller sjukbidrag — erinrar i detta

hänseende till en början om att gällande begränsning i undantagsstadgandet

ej närmare motiverats vid stadgandets tillkomst ävensom att sammansatta

stats- och andra lagutskottet vid 1950 års riksdag i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 1 ej funnit någon bärande motivering föreligga för

nuvarande begränsning av stadgandet.

Vid sina överväganden har revisionen kommit fram till att undantagsbestämmelsen

bör utvidgas till att avse även hustrur till andra än ålderspensionärer.

Revisionen framhåller emellertid, att i sådant fall tillämpningen

måste bli restriktiv för att hindra att hustrur med god förvärvsförmåga

genom möjligheten att få hustrutillägg föranleddes att icke utnyttja

sin arbetskraft. Revisionen anför vidare.

Enligt revisionens mening bör på grund av undantagsstadgandet hustrutillägg

huvudsakligen kunna utgå 1) då mannen stadigvarande vårdas i

hemmet och hans tillstånd är sådant att hustrun inte mera än tillfälligt

kan lämna honom utan hjälp eller tillsyn, 2) då hustrun på grund av egen

sjuklighet — utan att arbetsförmågan är så nedsatt att rätt till invalid
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

pension eller sjukbidrag föreligger — är ur stånd att utföra förvärvsarbete

av någon betydanhet, och 3) då hustrun med hänsyn till förekomsten i

hemmet av små barn är ur stånd att utföra förvärvsarbete av någon

betydenhet.

Då fråga är om hustrur i relativt ung ålder bör givetvis tillämpningen

vara mera restriktiv än med avseende å äldre hustrur. I detta avseende bör

hänsyn tagas till den gränsdragning vid 55 års ålder som stadgats för

änkepensioneringen.

Vad angår förhandenvaron av barn i hemmet såsom en förutsättning för

rätt till hustrutillägg enligt undantagsstadgandet torde böra iakttagas den

gränsdragningen att endast barn under 10 år anses vara små och även

beaktas mannens eller annan hemmavarande familjemedlems möjligheter

att öva tillsyn över barnen. Hustrutillägg bör inte beviljas om endast ett

barn under 10 år finnes som redan inom något år skall uppnå denna ålder.

Tillämpningen av en undantagsbestämmelse sådan som den förevarande

bör nämligen inte avse allt för kort tid.

Revisionen tillägger, att indragning av hustrutillägget givetvis borde ske,

då förutsättning för undantagsbestämmelsens tillämpning icke längre förelåge,

och att observationsförfarande därför regelmässigt borde komma till

användning, såvida ej hustruns ålder blott mera obetydligt understege 60 år.

Revisionen beräknar antalet nytillkomna hustrutilläggsberättigade på

grund av reformen till några hundratal och merkostnaderna till 200 000 å

300 000 kronor om året.

Makes underskrift å pensionsansökning.

I 33 § folkpensioneringslagen stadgas, att folkpensionsansökning, som

skall avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga upplysningar

för utredande av sökandens pensionsrätt ävensom en av sökanden och, om

han är gift, jämväl hans make på heder och samvete avgiven förklaring,

att de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. För

omyndig sökande skall förklaringen avgivas av förmyndaren. Är sökande,

som är myndig, ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten

av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med sökandens förhållanden

förtrogna personer. Vad sist sagts skall äga motsvarande tillämpning å

make till sökanden. Vidare bör erinras om att enligt 13 § folkpensioneringslagen

må, där särskilda skäl föreligga, gift pensionsberättigad vid tillämpningen

av lagen anses såsom ogift samt ogift pensionsberättigad, vilken

sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden,

anses såsom gift med denne.

Bestämmelsen, att ansökan för gift person skall innehålla förklaring

angående uppgifternas riktighet även av dennes make, motiverades vid

dess tillkomst med att de av inkomstprövning beroende pensionsförmånerna

vore avhängiga av båda makernas inkomst- och förmögenhetsförhållanden.

Revisionen erinrar även i detta sammanhang om sammansatta stats- och

andra lagutskottets förutnämnda utlåtande nr 1 år 1950 och framhåller att

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

utskottet däri anfört bl. a. att någon motivering, varför makes skyldighet att

underteckna andre makens pensionsansökning utsträckts till att avse även

ansökningar om icke inkomstprövade pensionsförmåner, ej kunde hämtas

i förarbetena till bestämmelsen. Även om i vissa särskilda undantagsfall det

möjligen kunde anses vara av viss betydelse att ansökan om allmän ålderspension

undertecknades även av make, talade enligt utskottets mening övervägande

skäl för att bestämmelsen borde ändras. Samma synpunkter gällde

även i fråga om ansökan om enbart grundpension. Riksdagen hade därför,

med godkännande av utskottets förslag därom, hemställt hos Kungl. Maj:t

om utredning och förslag till ändring av ifrågavarande bestämmelse.

Efter prövning av frågan har revisionen anslutit sig till utskottets synpunkter,

och revisionen föreslår i enlighet härmed, att makes underskrift ej

skall fordras å ansökning, som endast avser allmän ålderspension eller

grundpension.

Utbetalning till annan än pensionsberättigad.

Enligt 38 § 2 mom. tredje stycket folkpensioneringslagen äger pensionsstyrelsen

på framställning av nykterhetsnämnd förordna, att folkpension

till den som är eller nyligen varit hemfallen åt alkoholmissbruk skall

utbetalas till kommunal myndighet eller den pensionsberättigades make

eller annan person att användas till den pensionsberättigades eller hans

familjs uppehälle. Också för det fall att den pensionsberättigade till följd

av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller annan därmed jämförlig orsak är ur

stånd att själv omhänderhava honom tillkommande folkpension, må pensionsstyrelsen

förordna, att folkpensionen skall utbetalas till annan än den

pensionsberättigade.

Revisionen framhåller, att den i direktiven fått sig förelagt att pröva

frågan, huruvida en utvidgning av möjligheterna till utbetalning av pensionen

till annan än den pensionsberättigade borde företagas. Därmed hade

närmast avsetts ett av 1948 års lösdriveriutredning i betänkande rörande

lösdrivarlagens upphävande m. in. (SOU 1949: 4) föreslaget tillägg till 38 §

folkpensioneringslagen av innebörd, att pensionsstyrelsen, om anledning

funnes till antagande att folkpension ej komme till behörig användning,

skulle på framställning av fattigvårdsstyrelse äga förordna, att pensionen

skulle utbetalas till annan än den pensionsberättigade att användas till dennes

eller hans familjs uppehälle.

Med detta förslag -— framhåller revisionen vidare — hade lösdriveriutredningen

åsyftat att förhindra att folkpensionsmedel skulle komma dem

som förde ett parasiterande levnadssätt till godo. Vid remissbehandlingen

av lösdriveriutredningens betänkande hade förslaget vunnit anslutning från

de remissorgan, som berört ifrågavarande spörsmål, dock ej från Svenska

socialvårdsförbundets sida. Förbundet hade uttryckt farhågor för att folk
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

119

pensionärer skulle kunna bli utsatta för påtryckningar att använda folkpensionen

på ett enligt myndigheternas uppfattning mera lämpligt sätt

under hot om att framställning eljest skedde till pensionsstyrelsen om

utbetalning till annan. I varje fall borde enligt förbundets uppfattning de

fall, i vilka avsett förordnande skulle kunna meddelas, bli klart avgränsade.

Revisionen fortsätter.

Revisionen är i princip av den uppfattningen att den som har folkpension

i största möjliga utsträckning bör ha sin frihet att begagna pensionen efter

eget gottfinnande. Emellertid torde det förhålla sig så att personer, vars

enda eller nästan enda inkomst utgöres av folkpensionen, ofta i praktiken

kommer att sakna det skydd som en omyndigförklaring åsyftar att ge dem,

som inte själv kan handha sin ekonomi. En omyndigförklaring ter sig för

övrigt ofta som en alltför ingripande åtgärd, vartill kommer svårigheten

att erhålla lämplig förmyndare. Med hänsyn härtill kan en laglig möjlighet

till en mildare åtgärd i form av inskränkning i förfoganderätten över folkpensionen

ibland vara motiverad i pensionstagarens eget och hans familjs

intresse. Detta gäller särskilt de fall, som åsyftas av lösdriveriutredningen,

men även andra fall kan tänkas då ett sådant ingripande kan vara befogat.

Folkpensionsrevisionen ansluter sig därför till det av lösdriveriutredningen

framlagda förslaget. Dock torde inte krav böra uppställas på framställning

från fattigvårdsstyrelse för bestämmelsens tillämpning.

Den föreslagna bestämmelsen bör enligt revisionens mening tillämpas

restriktivt. Den borde i första hand komma till användning då någon anhörig

eller annan grovt utnyttjade den pensionsberättigades viljesvaghet

eller godtrogenhet.

Övriga av folkpensionsrevisionen prövade frågor.

Revisionen har enligt sina direktiv även haft att pröva spörsmålet om

rörlig pensionsålder, d. v. s. om förutsättningar funnes att i folkpensioneringen

införa ett system med ålderspensioner, differentierade efter

pensionsålder, så att den enskilde ägde uppskjuta tidpunkten, då ålderspensionen

började utgå, mot kompensation i form av högre pensionsbelopp.

Revisionen har i betänkandet (sid. 56—61) redogjort för systemen med

differentierad pensionsålder i Danmark, Storbritannien och Frankrike

ävensom för den diskussion som förts i frågan av bl. a. socialvårdskommittén

i folkpensioneringsbetänkandet, av pensionsutredningen i dess

betänkande om allmän pensionsförsäkring samt vid 1950 års riksdag i

anledning av väckta motioner. Revisionen anser, att en reform av ifrågavarande

art torde få mycket begränsade verkningar i Sverige, eftersom pensionsåldern

bär redan låge så högt som vid 67 år. Med ett så stort icke

inkomstprövat ålderspensionsbelopp som 1 000 kronor jämte indextillägg

förtoges i viss mån den eftersträvade effekten på ålderspensionärernas

arbetsvillighet av höjda pensionsförmåner vid uppskjuten pensionering. Ett

system med differentierad pensionsålder skulle vidare enligt revisionens

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

mening medföra behov av ändring av de statliga pensionsreglementena och

sannolikt även av vissa andra pensionsanordningar.

Revisionen har funnit skälen mot en rörlig pensionsålder så vägande,

att den anser införandet av ett dylikt system ej böra ifrågakomma i vårt

land. Emellertid kunde enligt revisionens mening de önskemål, som läge

bakom förslagen om rörlig pensionsålder, i viss mån realiseras genom utnyttjande

och förbättring av den frivilliga statliga pensionsförsäkringen.

Inom denna försäkring, som reglerades i lagen den 29 juni 1946 (nr 433)

om frivillig statlig pensionsförsäkring och kungörelsen den 30 december

1947 (nr 981) om anordnandet av denna försäkring, borde enligt revisionens

mening skapas den nu ej förefintliga möjligheten för den försäkrade

att genom pensionsstyrelsens försorg få utfallande ålderspensionsbelopp

överförda som avgifter till den frivilliga försäkringen med utbetalning av

den frivilliga pensionen vid senare ålder, dock senast vid 72 års ålder. För

denna reform skulle endast erfordras ändringar i den förutnämnda kungörelsen.

Vidare har revisionen prövat frågan, huruvida ordningen för

besvär till Kungl. Maj :t över pensionsstyrelsens beslut i pensionsärenden

borde göras mera enhetlig än den f. n. är. Härom stadgas nu i 37 §

folkpensioneringslagen, att talan över pensionsstyrelsens beslut får föras

av kommun, pensionsnämnds ordförande och pensionsstyrelsens ombud

efter medgivande av justitiekanslern men av enskild sakägare efter tillstånd

av pensionsstyrelsen.

Revisionen har övervägt olika lösningar för att göra fullföljdsprövningsrätten

mera enhetlig men har stannat för att tillräckliga skäl nu ej funnes

för att göra en ändring i dessa regler. Frågan om fullföljdsrätten inom folkpensioneringen

hängde nämligen intimt samman med spörsmålet om skapandet

av en enhetlig ordning för prövningen av socialförsäkringsärendena

i högsta instans, något som i sin tur blott vore en detalj i det större problemet

om en allmän samordning av de olika socialförsäkringsgrenarna.

Remissyttrandena.

Revisionens förslag i dessa sidoliggande frågor ha tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i flertalet av de remissyttranden i vilka frågorna uppmärksammats.

Rörande förslaget om vilande pensionsrätt har dock pensionsstyrelsen

anmält avvikande mening samt anfört.

Revisionens förslag innebär, att det ganska omständliga indragningsförfarandet

i vissa fall skulle utmynna i ett beslut om villkorlig indragning

under viss tid i stället för om definitiv indragning. Det förefaller

pensionsstyrelsen som om det ändamål revisionen vill vinna genom sitt

förslag tillgodoses på ett vida enklare sätt genom att styrelsen — såsom

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Mctj.ts proposition nr 215.

redan i stor omfattning tillämpas — låter ärendet vila redan på ett förberedande

stadium. Pensionsstyrelsen, som sålunda finner det föreslagna

institutet vilande pensionsrätt obehövligt och mera tillkrånglat än den metod

som för närvarande användes för att förhindra förhastade beslut om invalidpensions

indragning, avstyrker förslaget i första hand av dessa anledningar.

Rörande det nuvarande förfarandet meddelar pensionsstyrelsen.

När en person som åtnjuter invalidpension (eller sjukbidrag) återvinner

arbetsförmågan, tillgår pensionens indragning regelmässigt på följande

sätt. Förhållandet anmäles till pensionsstyrelsen — ofta sedan styrelsen

rutinmässigt begärt uppgift om hälsotillstånd in. in. — antingen av pensionstagaren

själv eller av pensionsnämndens ordförande eller en socialvår

dst jänsteman, vanligen sedan denne under någon tid övertygat sig om

att förbättringen ej endast är av tillfällig natur. Om anmälningen ej till

annat föranleder, spärrar pensionsstyrelsen pensionens utbetalning och anmodar

därefter vederbörande pensionsnämnd att pröva indragningsfrågan

på vederbörligen utlyst sammanträde. Enligt 30 § folkpensioneringslagen

åligger det nämnden att slutligt avgöra sådant ärende inom tre månader

från det pensionsstyrelsens anmodan kom ordföranden tillhanda. Sedan

beslut fattats och besvärstiden, 14 dagar, gått till ända, skall ärendet insändas

till pensionsstyrelsen, som har att självständigt pröva huruvida

beslutet bör fastställas eller ändras. Om styrelsens prövning utmynnar i

fastställelse av ett indragningsbeslut, meddelar styrelsen detta genom skrivelser

till ordföranden och pensionstagaren. över sadant styrelsens beslut

kan pensionstagaren under vissa i 37 § folkpensioneringslagen angivna

förutsättningar föra klagan genom besvär hos Kungl. Maj :t inom 30 dagai

efter den dag styrelsens beslut är dagtecknat.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att ett indragningsärendes

slutliga prövning ofta drager avsevärd tid. Under hela denna tid har

pensionsstyrelsen möjlighet att, närhelst så befinnes skäligt, upphäva sitt

interimistiska beslut om spärr, vilket medför att pensionen genast åter

utbetalas antingen från det den blev spärrad eller från en senare tidpunkt

och antingen med det gamla beloppet eller med ett provisoriskt bestämt

lägre belopp. När meddelande om pensionstagares förbättring inkommer,

har styrelsen dessutom möjlighet att, för den händelse styrelsen ej är övertygad

om att förbättringen blir stadigvarande, vänta någon tid med att

översända ärendet till pensionsnämnden för prövning och att sålunda tills

vidare endast spärra utbetalningen eller eventuellt tills vidare även underlåta

spärr. I allmänhet företager styrelsen ingen sådan åtgärd förrän ett

halvt år efter det pensionstagaren började arbeta.

Mot förslagets utformning i den del det avser förutsättningarna för att

pension åter skulle börja utgå efter en villkorlig indragning anför pensionsstyrelsen.

För återbeviljande av pension i dessa fall kräver revisionen — i motsats

till del omständliga förfarande som föreslås för beslut om villkorlig indragning

— ej alls något beslut av ansvarig myndighet. Pensionsstyrelsen

skall enligt förslaget i sin egenskap av utbetalningsmyndighet vara skyldig

att åter utbetala pensionen, om pensionsnämndens ordförande anmäler

att enligt lians uppfattning förbättringen icke blivit bestående. Även vem

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj :ts proposition nr 215.

som helst annan person skall kunna göra framställning om pensionens

utbetalning med den verkan, att pensionsstyrelsen blir skyldig att efter

»viss summarisk» prövning bifalla framställningen. I båda fallen blir

pensionsnämnden och i det förra även pensionsstyrelsen fråntagen all

befogenhet att. ingripa. Detta är så mycket egendomligare som revisionen

ansett den mindre viktiga frågan, från vilken tidpunkt pensionen åter

skall börja löpa, fordra tillgång till medicinsk expertis och av denna anledning

böra bedömas uteslutande av pensionsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Örebro län samt drätselkammaren i Örebro finna det

önskvärt, att formligt beslut om pensionsrättens indragning fattades, innan

pensionsrätten förlorades. Ur pensionstagarens synpunkt vore det alltför

vanskligt att stadga automatisk indragning av pensionen, så snart den

fastställda tiden gått till ända utan att pensionsnämnden eller pensionstagaren

avhörts.

De vanföras riksorganisation förorda en obegränsad vilandetid.

Beträffande ändringen i grunderna för hustru tillägg,

ha stadsfullmäktige i Västervik hemställt, att den får träda i kraft redan

den 1 juli 1952. Sveriges folk pensionär ers riksförbund, stadsfullmäktige i

Katrineholm och kommunalfullmäktige i Stora Malms kommun yrka, att

i samband med genomförandet av ifrågavarande reform åldersgränsen för

hustrutilläggen sänlces till 50 år.

Förslaget om utvidgad möjlighet till utbetalning av

folkpension till annan än den p e n s i o n s b e r ä 11 i g a d e

avstyrkes av pensionsnämnden i Söderhamn, som anför.

Skälet för utvidgningen skulle vara att förhindra en parasiterande att

på ett ellei annat sätt tillgodogöra sig folkpensionen. Då sådant förekommer

föreligger utan tvivel ett sådant förhållande mellan folkpensionären och

den parasiterande att någon effektivitet icke uppnås genom att pensionen

utbetalas till annan. Denne måste ju på något sätt till folkpensionären utbetala

beloppet, som kan utnyttjas av den parasiterande, och en följd

uppstår säkert, nämligen en ständig irritation mellan pensionsmottagaren

och pensionären. Andra utvägar borde finnas att förhindra parasiterande

än att sätta ett visst förmynderskap över en pensionär, som själv icke

missbrukar sin pension. Det uttalas i betänkandet att den utvidgade rätten

skulle användas mycket restriktivt, och då torde det bli fråga om sådana

fall, som går att få in under redan befintliga bestämmelser.

Det kan anmärkas, att Svenska socialvårdsförbundet, som i ett tidigare

sammanhang ställt sig avvisande mot en dylik reform, nu ej finner anledning

till erinran däremot med hänsyn till vad revisionen anfört om en

restriktiv tillämpning av den föreslagna lagbestämmelsen.

Revisionens inställning till fragan om en rörlig pensionsålder

samt dess förslag om viss utbyggnad av pensionsstyrelsens frivilliga försäkring

har väckt kritik i några yttranden.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anser, att det skulle vara vida

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

enklare att fastställa viss procentuell förhöjning av den allmänna ålderspensionen

för varje år eller hellre för varje månad som den pensionsberättigade

dröjde med att göra sin pensionsrätt gällande. Det måste understrykas,

att denne härigenom icke bereddes någon extra förmån i jämförelse

med andra ålderspensionstagare. De skäl revisionen anfört emot en

rörlig pensionsålder syntes icke tillämpliga, om ålderspensionen uppskötes

på nu föreslaget sätt. Härtill komme det enligt riksförbundets mening

upprörande förhållandet, att staten infört en preskriptionstid av endast

tre månader för den odiskutabla rättighet, som tillkomme den enskilde

medborgaren i form av ålderspension. Genom förbundets förslag skulle

denna preskriptionsbestämmelse försättas ur kraft i fråga om allmän ålderspension.

Länsstyrelsen i Uppsala län, Svenska personal-pensionskassan, Sveriges

kommunalanställdas pensionskassa, Livför säkring santalten Folket och

Kooperationens pensionsanstalter finna ett sådant system som det av riksförbundet

förordade innebära en mindre omgång än det föreslagna. Därvid

skulle folkpensionens värde direkt omräknas efter försäkringstekniska

grunder från dess värde vid 67 års ålder till det högre värde den kunde

ha vid utgången av varje kvartal därefter. Den berättigade skulle då endast

behöva göra en anmälan om vid vilket kvartals början mellan 67 och 72

års ålder han önskade börja uttaga sin folkpension.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner frågan om en rörlig pensionsålder

böra utredas ytterligare. Länsstyrelsen framhåller därvid särskilt intresset

av att möjligheter funnes till viss förtidspensionering av de i förtid mindre

arbetsdugliga.

Sveriges folkpensionärers riksorganisation är av samma mening samt

framhåller, att en sänkning av pensionsåldern till 65 år för män och 63

år för kvinnor vore påkallad.

Pensionsnämnden i Söderhamn ifrågasätter, om man icke kunde kombinera

en uppåt rörlig pensionsålder med en rätt för dödsboet att, om folkpensionären

avlider innan han kommit i åtnjutande av den uppskjutna

högre pensionen, erhålla restitution med visst belopp.

Dep ar tementschefen.

När arbetsförmågan hos den som jämlikt folkpensioneringslagen åtnjuter

invalidpension eller sjukbidrag ej längre är så nedsatt, som enligt lagen

förutsättes för att sådan förmån skall kunna utgå, skall förmånen indragas.

Emellertid kan det visa sig, att förbättringen ej blir bestående och att

vederbörandes krafter efter någon tid ej räcka till för fortsatt arbete.

Naturligen är det då av största vikt, att den sjuke snabbt kan bli insatt i

sina tidigare pensionsförmåner; eljest kan han lätt komma i en ekonomiskt

brydsam situation. Dröjsmål med återbehandlingen av pensionsfall

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj:is proposition nr 215.

av (lenna art är härjämte ägnat att hämma invalidernas återgående till

förvärvslivet.

Enligt vad folkpensionsrevisionen framhåller, skulle det f. n. kunna

dröja ganska lång tid innan ärenden av detta slag bleve avgjorda. I syfte

att förkorta denna tid har revisionen förordat ett system innebärande

möjlighet att förklara pensionsrätten vilande. Sedan en sådan

vilandeförklaring skett, skulle enligt förslaget pensionsförmånen ånyo utan

tidsutdräkt kunna utbetalas med sitt tidigare belopp, så snart vederbörlig

anmälan gjorts om att arbetsförmågan åter avtagit eller framställning

inkommit om vilandeförklaringens hävande.

Av vad jag redan anfört framgår att jag helt ansluter mig till den tanke,

som uppbär detta förslag. Jag är emellertid likväl tveksam om förslaget

bör genomföras. Skälen härför framgå av vad pensionsstyrelsen anfört i sitt

remissyttrande. Genom att pensionsnämnderna och pensionsstyrelsen i tveksamma

fall se tiden an och icke företaga någon åtgärd, förrän en ej alltför

kort tid förflutit från det vederbörande återgått i arbete, bli förutsättningarna

att avgöra om hans arbetsförmåga varaktigt förbättrats större

än eljest. Pensionsstyrelsen har dessutom möjlighet att låta ett ärende vila

på det förberedande stadiet samt att under ärendets gång, närhelst så befinnes

skäligt, tillse att en eventuellt spärrad invalidpension ånyo utbetalas.

Det vill sålunda synas som om syftet med folkpensionsrevisionens ifrågavarande

förslag •—- att uppnå större snabbhet vid återbehandlingen av pensionsfall

av detta slag — kan utan lagändring vinnas genom en tillämpning

av den nuvarande lagen i överensstämmelse med vad pensionsstyrelsen

anfört. På grund härav ställer jag mig i detta hänseende tills vidare avvaktande

och finner alltså att ifrågavarande lagbestämmelser nu böra

lämnas orubbade.

Folkpensionsrevisionens förslag om utvidgad rätt till hustrutillägg

-— d. v. s. att denna förmån, om särskilda skäl därtill föreligga,

må tillkomma hustru under 60 år även till annan folkpensionär än ålderspensionär

— har icke mött gensaga och föranleder ej heller erinran från

min sida. Beträffande den ifrågavarande undantagsbestämmelsens tillämpning

synes vad revisionen därom anfört böra iakttagas. Någon anledning

att i detta sammanhang sänka åldersgränsen från 60 till 50 år torde ej

föreligga.

Jag tillstyrker förslaget att, när fråga är om ansökan om folkpension

till gift person, makes underskrift å pensionsansökningen

ej skall erfordras, när ansökningen blott avser allmän ålderspension

eller grundpension.

Däremot ställer jag mig avvisande till förslaget om en sådan uppmjukning

av bestämmelserna rörande utbetalning av folkpension

till annan än den pensionsberättigade att pensionsstyrelsen,

om anledning funnes till antagande att folkpension ej komme till

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.ts proposition nr !215.

behörig användning, skulle äga förordna, att pensionen utbetalades till

annan än den pensionsberättigade för att användas till dennes eller hans

familjs uppehälle.

Folkpensionärerna böra självklart ha största möjliga frihet att själva

bestämma, hur de helst vilja utnyttja sin pension. Och jag anser det vara

av synnerlig vikt, att lagens innehåll på denna punkt icke blir så obestämt

att det kan giva anledning till onödig irritation. Redan enligt gällande

lag (38 § 2 mom. folkpensioneringslagen) har pensionsstyrelsen befogenhet

att förordna om utbetalning till annan än pensionären, nämligen i

sådana fall då denne är hemfallen åt alkoholmissbruk eller till följd av

ålderdomssvaghet, sjuklighet eller annan därmed jämförlig orsak är ur

stånd att själv omhänderha folkpensionen. Genom detta stadgande böra

möjligheter finnas att komma till rätta med fall, där ett ingripande i förevarande

hänseende framstår såsom befogat och alltså även i fall sådana

som de av revisionen åsyftade, d. v. s. då pensionärens viljesvaghet eller

godtrogenhet grovt utnyttjas av anhörig eller annan.

Jag kan alltså ej anse det behövligt att vidtaga en lagändring i denna del.

Till frågan om en rörlig pensionsålder, närmast då möjligheten

för den enskilde att frivilligt uppskjuta tidpunkten för uttagande

av ålderspension enligt folkpensioneringslagen, har revisionen intagit en

negativ ståndpunkt. Revisionen har i stället föreslagit, att pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring utbygges så, att det blir möjligt för den, som vill

uppskjuta sin pensionering, att få pensionen överförd till denna försäkring.

Detta ståndpunktstagande har främst dikterats av att möjligheten

att uppskjuta ålderspensioneringen skulle bli av synnerligen ringa betydelse

med hänsyn till lagens höga pensionsålder och ålderspensionens

storlek.

I några remissyttranden har man emellertid intagit en motsatt ståndpunkt

och ansett det vara ett enklare system att för den som ville uppskjuta

sin pensionering fastställa en viss procentuell förhöjning av ålderspensionen

eller ett efter försäkringstekniska grunder beräknat belopp, som

den pensionsberättigade skulle äga utfå när han sedermera begärde pension.

Den fråga det nu gäller har vid flera tidigare tillfällen varit föremål för

uppmärksamhet. I detta hänseende tillåter jag mig hänvisa till den sammanfattade

redogörelse för vad i saken förekommit som återfinnes i andra

lagutskottets vid årets riksdag avgivna utlåtande nr 22. Jag vill här endast

nämna att tanken på en anordning av ifrågavarande slag avvisades redan

av socialvårdskommittén i dess betänkande (SOU 1945: 46) med förslag

till lag om folkpensionering. Även pensionsulredningen har i sitt principbetänkande

(SOU 1950:33) med förslag till allmän pensionsförsäkring

uttalat sig mot en valfri pensionsålder.

Härtill kommer att frågan om hur eu obligatorisk allmän pensionsförsäkring

och folkpensioneringen lämpligen kunna organisatoriskt och sak
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

ligt sammanföras till ett enhetligt system nu prövas av sakkunniga, som

tillkallats för att utarbeta slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.

Därvid kommer alltså frågan om en rörlig pensionsålder upp i sitt vidare

sammanhang.

Skäl att nu vidtaga ändring i folkpensioneringslagen såvitt angår tidpunkten

då rätt till ålderspension inträder torde därför icke föreligga.

Slutligen har revisionen i sitt betänkande behandlat frågan om rätt för

annan än enskild sakägare att besvära sig över pensionsstyrelsens

beslut i pensionsfrågor. Enligt gällande ordning har enskild

sakägare att, om han vill fullfölja talan över pensionsstyrelsens

beslut, inhämta tillstånd därtill från pensionsstyrelsen, under det att

annan sakägare har att söka justitiekanslerns medgivande därtill. Revisionen

har ansett sig icke böra förorda någon ändring i den ordning som

nu gäller.

Det synes mig visserligen kunna ifrågasättas om den nuvarande dualismen

på detta område alltjämt bör bestå. Spörsmålet härom är emellertid nära

förbundet med den större, sedan flera år tillbaka aktuella frågan om ordningen

för socialförsäkringsärendenas prövning i högsta instans. Under

sådana förhållanden anser jag mig kunna biträda revisionens mening att

det icke i detta sammanhang bör företagas någon ändring härvidlag.

Pensionsstyrelsens förslag angående karenstiden för rätt till

sjukbidrag.

Inledning.

Sedan riksdagen i skrivelse den 12 maj 1951 (nr 229) anhållit, att Kungl.

Maj :t ville till omprövning upptaga spörsmålet om en minskning av karenstiden

för rätt till sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering, har Kungl.

Maj:t den 6 juli 1951 uppdragit åt pensionsstyrelsen att utreda denna fråga.

Pensionsstyrelsen har den 20 augusti 1951 fullgjort uppdraget och inkommit

med ett förslag i ämnet, över pensionsstyrelsens förslag ha efter

remiss yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

försäkringsrådet, Svenska stadsförbundet och Svenska

landskommunernas förbund.

Såsom inledningsvis berörts torde ifrågavarande spörsmål få prövas i

detta sammanhang.

Gällande bestämmelser.

Av den redogörelse, som tidigare lämnats, framgår att jämlikt 3 § 2 mom.

folkpensioneringslagen invalidpension utgår för tid före fyllda 67 år till

den som på grund av kropps- eller sinnessjukdom, sinnesslöhet, vanförhet

eller annat lyte är ur stånd att försörja sig genom sådant arbete, som

motsvarar hans krafter och färdigheter, under förutsättning att nedsätt
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

127

ningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Har sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan som nyss sagts varit oavbrutet bestående minst

ett år och kan den, utan att anses varaktig, antagas bli bestående ytterligare

avsevärd tid, skall enligt 3 § 3 mom. därunder utgå folkpension i

form av sjukbidrag.

Rörande villkoren för erhållande av sjukbidrag må hänvisas till vad

socialvårdskommittén anförde därom i sitt betänkande om folkpensioneringen

(SOU 1945:46), vilket betänkande ligger till grund för den nuvarande

folkpensioneringslagen. Kommittén fann, att det ibland uppenbarligen

kunde förhålla sig så att, därest en person sökte folkpension i

början av ett sjukdomstillstånd, nedsättningen av hans arbetsförmåga kunde

bedömas bli så långvarig, att han borde äga rätt till invalidpension, under det

att bedömandet skulle bli ett annat, därest han väntade två år med att söka

pension, d. v. s. till dess sjukhjälpstiden från sjukkassan gått till ända. I sistnämnda

fall kanske den återstående tiden av arbetsoförmåga eller nedsatt

arbetsförmåga bedömdes till allenast ett år eller ännu kortare tid. Den

omständigheten, att vederbörande väntade med att söka folkpension till

dess sjukhjälpstiden gått till ända, borde dock icke försätta honom i ett

sämre läge, än han skulle ha varit, därest han tidigare sökt folkpension.

Kommittén föreslog, att i dylika fall en tidsbegränsad pension, benämnd

sjukbidrag, skulle kunna utgå. Sådant bidrag borde även kunna utgå i

andra fall, där nedsättningen av arbetsförmågan visserligen kunde antagas

bli relativt långvarig men där den ej kunde anses såsom varaktig eller det

vore ovisst huruvida den vore sådan. Emellertid borde enligt kommitténs

mening tämligen stränga fordringar uppställas i fråga om varaktigheten

av arbetsförmågans nedsättning även för utgivande av sjukbidrag.

Kommittén anförde härom vidare.

Det kan nämligen icke vara lämpligt att för utgivande av hjälp under

allenast en eller annan månad verkställa den ingående prövning, som bör

erfordras för beviljande av folkpension. Om sjukbidrag beviljades vid

kortare tids nedsättning av arbetsförmågan än ett par år, skulle folkpensioneringen

vidare komma att i viss mån tjänstgöra såsom en sjukförsäkring

vid sidan av den allmänna sjukförsäkringen. Särskild risk härför

skulle föreligga, om folkpension kunde utgå redan från början av tillstånd

av nedsatt arbetsförmåga, vilka icke kunna anses såsom varaktiga.

I dylika fall bereder det ofta avsevärd svårighet att bedöma huru länge

arbetsförmågans nedsättning kan antagas komma att bestå, förrän densamma

varit beståndande viss tid. Kommittén har därför såsom villkor

för rätt till sjukbidrag uppställt dels att nedsättningen av arbetsförmågan

vid ansökningstillfället varit oavbrutet bestående minst ett år samt dels

att nedsättningen utan att kunna anses varaktig dock kan antagas komma

att bestå ytterligare avsevärd tid. Rörande tolkningen av uttrycket »avsevärd

tid» må nämnas att kommittén förutsatt att rätt till sjukbidrag allenast

skall föreligga, där nedsättningen av arbetsförmågan kan antagas

bestå minst två år, av vilken lid ett år eller möjligen något mera får avse

tid före ansökningstillfället.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

1 proposition nr 220 till 1946 års riksdag, varigenom förslaget till lagen

om folkpensionering förelädes riksdagen, uttalade föredragande departementschefen

i fråga om villkoren för erhållande av sjukbidrag, att man

möjligen kunde hysa någon tvekan om det berättigade i kommittéförslagets

fordran på att nedsättningen i arbetsförmågan skulle ha varit bestående

ett helt år innan rätt till sjukbidrag inträdde. I avbidan å verkningarna

av de ifrågavarande bestämmelserna ansåg departementschefen sig dock

böra följa kommittéförslaget i denna del.

Frågans behandling vid 1951 års riksdag.

I en vid 1951 års riksdag väckt motion (11:18) yrkades i första hand

sådan ändring av 3 § 3 mom. i folkpensioneringslagen, att sjukbidrag

skulle kunna utgå redan från början av tillstånd av nedsatt arbetsföxmåga,

vilka utan att kunna anses varaktiga dock kunde antagas bestå minst ett år.

I yttrande över motionen förordade pensionsstyrelsen en sänkning av

karenstiden från ett år till sex månader och anförde därvid bl. a.

En mycket stor del av dem som söka sjukbidrag torde vara personer

lidande av olika slag av tuberkulos, främst då lungtuberkulos. Med de nya

behandlingsmetoderna på detta område torde det vara synnerligen svårt,

i många fall till och med ogörligt, att redan i början av sjukdomsförloppet,

innan vård och behandling påbörjats eller resultaten därav hunnit visa sig,

uttala sig om huru länge den höggradiga nedsättningen av arbetsförmågan

kommer att bestå. Sedan ansökningen bifallits och sjukbidraget börjat utbetalas,

tillfrisknar måhända pensionstagaren rätt snart och börjar arbeta

— vården och behandlingen, som kanske påbörjats först efter det att läkarutlåtandet

utfärdades, visa sig måhända ha haft ett gynnsammare resultat

än vad man vid insjuknandet beräknade. Arbetsförmågan visar sig då

efteråt ha varit höggradigt nedsatt under måhända blott 5—6 månader

eller ännu kortare tid, vadan sjukbidrag ej alls skulle ha utgått. Vad nu

anförts angående tuberkulosfallen, torde i ej ringa utsträckning vara tilllämpligt

även på andra sjukdomstyper, som föranleda sjukbidragsansökningar.

Fall av ovan beskriven art kunna givetvis inträffa någon gång även

med nuvarande utformning av sjukbidragsbestämmelserna, men det är

sannolikt, att antalet sådana fall kommer att högst avsevärt öka, om motionärernas

förslag om att slopa hela karenstiden genomföres. Likaledes

torde man då kunna vänta sig en ej oväsentlig ökning av antalet avslagna

sjukbidragsansökningar. Sjukbidrag torde nämligen ofta komma att sökas

på tämligen lösa grunder för varjehanda rätt snart övergående sjukdomar.

Antingen sjukbidrag, på sätt nyss nämnts, felaktigt beviljas med ty åtföljande

förluster för stat och kommun eller sjukbidragsansökningar i vidgad

omfattning avslås, ökas för övrigt pensionsstyrelsens arbetsbörda utan att

någon motsvarande samhällsvinst göres.

Med hänsyn härtill anser sig pensionsstyrelsen ej kunna förorda det av

motionärerna föreslagna borttagandet av hela karenstiden. Däremot anser

styrelsen skäl föreligga för att minska densamma från nuvarande ett år till

sex månader. När sex månader med höggradig nedsättning av arbetsförmågan

förflutit, torde man vanligtvis med rätt stor säkerhet kunna förutsäga,

huru länge nedsättningen av arbetsförmågan kommer att vara; den

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

sjuke har då i regel erhållit vård och behandling under en ej alltför kort

tid, så att resultatet därav har hunnit visa sig. Rätt till sjukbidrag skulle

alltså föreligga, när en höggradig nedsättning av arbetsförmågan kunde

antagas bestå minst ett år och sex månader, av vilken tid sex månader eller

möjligen något mera finge avse tid före ansökningstillfället.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, fann i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 24, att bestämmelserna om rätt till sjukbidrag blivit

förenade med vissa icke helt tillfredsställande verkningar på grund av att

lagen om allmän sjukförsäkring icke — såsom ursprungligen avsågs —

trädde i kraft vid samma tidpunkt som lagen om folkpensionering. Starka

skäl talade enligt utskottets mening för en uppmjukning av de tämligen

stränga villkor, som uppställts i fråga om varaktigheten av arbetsförmågans

nedsättning. På de av pensionsstyrelsen angivna skälen avstyrkte

utskottet emellertid att karenstiden helt slopades men förordade en begränsning

av tiden till sex månader. Spörsmålet om en sådan begränsning

borde enligt utskottets mening upptagas till prövning av Kungl. Maj :t.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med vad utskottet förordat (skrivelsen

nr 229).

Pensionsstyrelsens förslag och yttrandena däröver.

I sitt nu i ärendet avgivna utlåtande har pensionsstyrelsen allenast hänvisat

till sitt tidigare yttrande i frågan och förklarat sig vidhålla sin där

uttalade mening att karenstiden borde minskas från ett år till sex månader.

Den därav föranledda årliga kostnadsökningen har styrelsen beräknat till

omkring 2,25 milj. kronor, varav kommunerna med gällande kommunbidragsregler

skulle få svara för omkring 0,7 milj. kronor.

I samtliga remissyttranden — avgivna av statskontoret, medicinalstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, försäkringsrådet, Svenska stadsförbundet och

Svenska landskommunernas förbund — har pensionsstyrelsens förslag tillstyrkts

eller lämnats utan erinran.

Departementschefen.

Enligt 3 g 3 mom. folkpensioneringslagen gäller att den som lider avhöggradig

nedsättning av arbetsförmågan äger rätt till sjukbidrag, under

förutsättning att nedsättningen varit oavbrutet bestående minst ett år och

att den, utan att likväl anses varaktig, kan antagas bli bestående ytterligare

avsevärd tid.

Redan vid lagens tillkomst rådde viss tvekan om det berättigade i att

fordra eu så lång karenstid som ett helt år, innan rätt till sjukbidrag inträdde.

1 avbidan på erfarenhet hur lagen i detta hänseende skulle verka

ansåg man sig dock böra stanna vid en karenstid av denna längd.

Genom eu vid 1951 års riksdag väckt motion bär detta spörsmål ånyo

aktualiserats; och sedan vederbörande riksdagsutskott uttalat sig för eu

9 — Rihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 215.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

minskning av karenstiden från ett år till sex månader, har riksdagen begärt

en utredning av frågan. Pensionsstyrelsen, som numera verkställt

denna utredning, har anslutit sig till utskottets uppfattning i saken, och

denna mening delas av alla dem som hörts i ärendet.

På grund härav och då utredningen ger vid handen att man, när sex

månader med höggradig nedsättning av arbetsförmågan förflutit, vanligtvis

med rätt stor säkerhet kan avgöra huru länge nedsättningen kommer att

bestå samt skäl jämväl i övrigt tala för den ifrågasatta nedsättningen, tillstyrker

jag att denna genomföres.

Den förordade minskningen av karenstiden för sjukbidragen med sex

månader föranleder naturligen en ökning av kostnaderna för sjukbidragen.

Pensionsstyrelsen har beräknat den årliga kostnadsökningen till 2,25 milj.

kronor, därav för staten 1,55 milj. kronor och för kommunerna 0,7 milj.

kronor. Ett genomförande av förslaget om ändrade avdragsregler medför,

att dessa belopp torde få jämkas något uppåt.

Förslaget i denna del synes böra genomföras vid samma tidpunkt som

folkpensionsrevisionens huvudförslag eller den 1 januari 1954.

Speciell motivering.

De författningsändringar, som föranledas av vad i det föregående anförts,

ha sammanfattats i fyra inom socialdepartementet upprättade förslag

till lagar angående ändring i dels lagen om folkpensionering, dels

lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,

dels lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn dels ock lagen

om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn. Innebörden

av dessa lagförslag torde i stort sett ha erhållit sin belysning av det redan

anförda. Beträffande förslagens enskildheter må tilläggas följande.

Förslaget till lag

angående ändring i folkpensioneringslagen.

3 §.

I denna paragraf har allenast vidtagits den ändringen att — i enlighet

med vad som föreslagits i fråga om minskning av karenstiden för rätt till

sjukbidrag — de i 3 mom. förekommande orden »ett år» ersatts av orden

»sex månader».

4 §.

Eftersom bestämmelserna om hustrutillägg, vilka i nuvarande lag återfinnas

i 8 §, i förslaget av systematiska skäl ansetts böra framflyttas till

5 §, har i 1 mom. vidtagits härav betingad ändring i fråga om paragrafhänvisningen.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

Den föreslagna omformuleringen av andra stycket i 2 in o in. sammanhänger

med att bestämmelserna under 9 § i gällande lag föreslås upphävda.

I denna del bygger departementsförslaget på ett motsvarande av

folkpensionsrevisionen framlagt förslag, varom revisionen anför.

I 1 mom. stadgas att den allmänna ålderspensionen utgör 800 kronor om

året för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter folkpension eller uppbär

hustrutillägg, och 1 000 kronor om året för annan pensionsberättigad.

Enligt 2 mom. i dess nuvarande lydelse utgår invalidpensionens och sjukbidragets

tilläggspension med 600 kronor om året till gift pensionsberättigad

och 800 kronor om året till ogift pensionsberättigad. Ingen skillnad göres

sålunda här mellan gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter folkpension

eller uppbär hustrutillägg, oeh annan gift pensionsberättigad.

Denna motsättning i indelningen av de pensionsberättigade bottnar i de

svårigheter som föreligger vid bestämmandet av förmånernas storlek för gift

pensionsberättigad, för vars make inte utgår någon folkpensionsförmån. I

visst avseende bör nämligen denne jämställas med den ogifte folkpensionären

och i annat hänseende med en gift pensionsberättigad, vars make

åtnjuter folkpension eller uppbär hustrutillägg. I förstnämnda avseendet

gäller att man rimligtvis måste tillse att maximibeloppet för tilläggspensionen

är detsamma som för den ogifte. Om maximibeloppet för dessa båda

kategorier på grund därav sättes lika, blir emellertid följden att inkomstgränserna

för rätt till inkomstprövade förmåner blir högre för den gifte

folkpensionären, då det inte utgår någon folkpensionsförmån för hans

make, än om så är fallet. I detta hänseende eftersträvar man emellertid en

jämställdhet mellan alla gifta folkpensionärer, emedan eljest i vissa fall

inträffar, att när en folkpensionsförmån sökes för pensionärens make de

sammanlagda förmånerna för makarna blir mindre än vad pensionären tidigare

uppbar ensam. Den förmån, som maken erhåller, blir nämligen på

grund av inkomstprövningen stundom så liten att den inte uppväger minskningen

av den gifte folkpensionärens förmåner.

Man bör alltså tillse, att förmånerna för den gifte folkpensionären utan

makeförmåner är maximalt lika stora som den ogiftes, men att de minskas

hastigare så att de är helt reducerade redan vid den lägre inkomstgräns, som

gäller för den gifte pensionär för vars make utgår folkpensionsförmån. Av

denna anledning stadgades i nuvarande 9 § i dess ursprungliga lydelse, att

tilläggspensionens belopp för gift folkpensionär utan makeförmåner skulle

höjas med ‘/3. Genom denna regel tillgodosågs båda de nyssnämnda önskemålen.

I samband med att inkomstprövade indextillägg infördes år 1951 har

regeln i 9 § ändrats bl. a. så att vid förhöjningen av tilläggspensionens belopp

helt skall bortses från indextillägget. Detta tillägg skall enligt 7 §

reduceras först sedan tilläggspensionen helt bortfallit. Efter denna ändring

erhålles emellertid inte längre samma inkomstgränser för alla gifta folkpensionärer.

Indextillägget medför nämligen att inkomstgränserna för de

gifta pensionärer, vars make åtnjuter folkpension eller uppbär hustrutillägg

— i sådant fall är indextillägget 40 kronor för varje indexsteg — blir

lägre än för andra gifta folkpensionärer. De senares indextillägg är nämligen

50 kronor. Skillnaden i inkomstgränserna ökas för varje indexhöjning.

För övrigt har syftet med regeln i 9 § redan dessförinnan blivit i viss män

förfelat genom att de särskilda bostadstilläggen utgår efter regler, där hänsyn

till nämnda syfte genomgående inte tagits.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Vad ovan sagts rörande tilläggspension gäller även de statliga bostadstilläggen

och regeln i nuvarande 9 § avser även dessa bostadstillägg, dock

att förhöjningen av dem sker med hälften i stället för med en tredjedel.

Genom att de statliga bostadstilläggen enligt kommitténs förslag skall

ersättas med kommunala bostadstillägg, vilkas storlek helt skall bestämmas

av vederbörande kommun, måste regeln i 9 § utgå för de statliga bostadstilläggens

del. Eftersom regeln är besvärlig att tillämpa vid uträkningen av

pensionernas storlek i de enskilda fallen samt den inte längre fullföljer sitt

syfte, bör den uppenbarligen utgå helt och hållet. Dess funktion att tillförsäkra

samma maximala tilläggspension åt gift folkpensionär, för vars make

inte utgår någon folkpensionsförmån, som åt ogift nås då i stället genom

att i 4 § 2 mom. stadgas att det högre tilläggspensionsbeloppet skall utgå

till båda dessa kategorier. Syftet att förhindra att en gift pensionär får

mindre förmåner om hans make erhåller folkpension eller hustrutillägg,

kan vinnas genom att de pensionsbeviljande myndigheterna i de relativt

fåtaliga fall, då risk härför föreligger, bereder vederbörande möjlighet att

återtaga ansökningen.

Med hänsyn härtill föreslår revisionen, att regeln i nuvarande 9 § utgår

samt att tilläggspensionens maximibelopp 800 kronor utsträckes att gälla

jämväl för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter folkpension eller

uppbär hustrutillägg.

Ifrågavarande spörsmål har berörts endast i ett par av remissyttrandena.

Riksförsäkringsanstalten påpekar, att de föreslagna ändringarna kunde

medföra ej blott att beviljandet av folkpensionsförmån för en pensionärs

make ledde till mindre sammanlagda förmåner för makarna utan även att

ett redan utgående, för familjen hittills fördelaktigt hustrutillägg lämpligen

borde indragas, exempelvis vid ändringar i pensionspristalet eller i egen

inkomst. Avisering från myndigheternas sida i detta fall torde kräva uppläggande

av ett särskilt register. I fråga om hustrutillägg gällde enligt

nuvarande 8 §, att detta endast utginge, därest det överstege belopp, varmed

mannens folkpension minskades om hustrutillägg beviljades. Här förelåge

alltså ej någon anledning att, såsom revisionen ifrågasatt, bereda

vederbörande möjlighet att återtaga en ansökan.

Pensionsstyrelsen framhåller, att den nu i relativt höga inkomstlägen

och i små inkomstområden uppkommande effekten i fråga om makars

sammanlagda inkomster kunde komma alt bli anmärkningsvärt stor, när

kommunerna finge rätt att i avsevärd män fritt bestämma pensionsbeloppen

för olika civilståndskategorier. Därmed kunde förfarandet att bereda

vederbörande möjlighet att återkalla ansökningen bli av större omfattning

än man förutsett. Pensionsstyrelsen hade i allmänhet ej möjlighet att ägna

tillräcklig uppmärksamhet åt att förebygga en sådan utveckling vid de

kommunala grundernas uppgörande, enär detta skulle förutsätta alltför

tidskrävande överväganden i varje särskilt fall.

Departementschefen. Eftersom det ursprungliga syftet med bestämmelsen

i nuvarande 9 § folkpensioneringslagen ej längre tillgodoses och be
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

stämmelsen tillika medför stora administrativa lillämpningssvårigheter, anser

jag i likhet med revisionen att bestämmelsen bör utgå ur lagen. Det

kan visserligen ej förnekas, att detta i särskilda fall leder till att det skulle

kunna ställa sig något förmånligare för två gifta folkpensionärer, om

endast en av dem uppbure folkpension. Dessa fall torde emellertid kunna

uppmärksammas, så att frågan löses på det för vederbörande gynnsammaste

sättet.

5 §•

Denna paragraf motsvarar 8 § gällande lag.

Hustrutilläggets storlek är f. n. angivet som det belopp, hustrun skulle

erhållit i tilläggspension och statligt bostadstillägg, därest hon varit berättigad

till invalidpension. Eftersom förslaget icke innehåller några regler

om statliga bostadstillägg, och hustrutillägget icke torde kunna anknyta

till det kommunala bostadstillägget synes det vara mest rationellt att

direkt angiva hustrutilläggets grundbelopp till 600 kronor om året. Vad

nu sagts medför att termen tilläggspension icke längre kommer att omfatta

även hustrutillägg, varför i sådana fall, där förmånen tilläggspension finnes

angiven i lagen, hustrutillägg måste upptagas vid sidan därav.

I paragrafen har vidare vidtagits den jämkning, som påkallas av att

rätten till hustrutillägg, oaktat hustrun ej fyllt sextio år, föreslås utsträckt

att avse även invalidpensionärs hustru.

6 §•

Under denna paragraf ha i tre moment sammanförts bestämmelserna

rörande indextillägg, därvid 1 mom. motsvarar nuvarande 4 § 4 mom. —

vilket sistnämnda moment lagtekniskt sett upphör att gälla — samt 2 och

3 mom. ha sin motsvarighet i nuvarande 11 a §, som alltså även upphäves.

7 §•

På sätt närmare framgår av den allmänna motiveringen skola enligt

förslaget under 5 och 6 §§ av gällande lag upptagna bostadstillägg och särskilda

bostadstillägg ersättas med kommunala bostadstillägg. Bestämmelserna

härom återfinnas under denna paragraf.

Beträffande paragrafens innehåll hänvisas till den allmänna motiveringen.

Utöver vad som där angivits må här endast framhållas, att kommuns

skyldighet att hålla pensionsstyrelsen underrättad om beslut rörande

bostadstillägg avser varje beslut, som rör grunderna för bostadstilläggen,

alltså ej blott beslut om införandet av dylika tillägg utan även beslut om

ändring i grunderna.

8 §•

I fråga om denna paragraf — som motsvarar 7 § i gällande lag — hänvisas

till den i den allmänna motiveringen lämnade redogörelsen för de

föreslagna nya avdragsreglerna.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Anmärkas må att den proportionella fördelningen av minskningen av,

å ena sidan, tilläggs- eller änkepension och hustrutillägg samt, å andra

sidan, kommunalt bostadstillägg sammanhänger med att kostnaderna fördelas

efter olika grunder för de båda kategorierna.

I detta sammanhang må beröras en av revisionen väckt fråga om samordningen

mellan folkpensioneringen och den obligatoriska olycksfallsförsäkringen.

Revisionen framhåller härvidlag, att den nuvarande avdragsfria

inkomsten förhindrade att en mera betydande livränta utginge samtidigt

med oreducerad folkpension, bortsett från enbart utgående allmän

ålderspension. Den nu föreslagna höjda avdragsfria inkomsten komme

uppenbarligen att i betydande mån rubba den garanti mot överförsäkring

som nu funnes. Revisionen har emellertid icke gått närmare in på denna

fråga, med hänsyn till att densamma enligt revisionens mening syntes böra

lösas i samband med den aktuella reformen av olycksfallsförsäkringen.

Riksförsäkringsanstalten har i sitt remissyttrande understrukit risken

för överkompensation åt olycksfallsförsäkrade personer samt framhållit

bl. a.

Revisionen har i sitt betänkande ej framlagt något förslag till samordning

utan har tänkt sig, att frågan skulle lösas i samband med översynen

av gällande olycksfallsförsäkringslagstiftning. I anledning härav vill riksförsäkringsanstalten

erinra om att yrkesskadelivräntorna ha en i viss mån

skadeståndsliknande karaktär och därför i likhet med övriga ersättningar

vid yrkesskada av gammalt betraktas såsom kostnader, som böra falla på

produktionen. I överensstämmelse med detta betraktelsesätt bestridas dessa

kostnader väsentligen av arbetsgivarna, varvid de fördelas enligt försäkringstekniska

grunder. På grund av vad nu anförts kan riksförsäkringsanstalten

icke finna annat, än att erforderlig jämkning för förebyggande

av överkompensation bör ske i invalidpensionen och icke i yrkesskadelivräntan.

Spörsmålet om vilka åtgärder, som härvid kunna ifrågakomma,

bör enligt anstaltens mening lösas i omedelbart sammanhang med frågan

om den föreslagna uppmjukningen av avdragsreglerna. Vad här ovan sagts

om fall, där yrkesskadelivränta utgår, gäller i stort sett även fall av livränta

jämlikt militärersättningsförordningen.

Departementschefen. Sedan avdragsreglerna inom folkpensioneringen

uppmjukats på sätt föreslagits, uppstår risk för att i vissa lägen en olycksfallsskadad

kan bli överkompenserad. Jag är likväl ej beredd att nu förorda

införandet i folkpensioneringslagen av någon bestämmelse om reduktion

av folkpensionen för dylika fall. Dessa fall synas företrädesvis vara

sådana, där den skadade före olycksfallet haft tämligen låga inkomster.

Det torde sålunda vanligen röra sig om personer som — om de under nuvarande

förhållanden återgå i förvärvsarbete — säkerligen kunde påräkna

större inkomster än de uppburna förmånerna. I praktiken torde förevarande

problem därför vara av underordnad betydelse. Därtill kommer

att olycksfallsförsäkringens framtida gestaltning för närvarande är föremål

för utredning av särskilt tillkallade sakkunniga. Vidare har uppdragits

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

åt riksförsäkringsanstalten att utreda frågan om en av stegrade levnadskostnader

betingad förhöjning av de ersättningar, som nu utgå åt olika

kategorier i anledning av yrkesskada. Innan resultatet av dessa utredningar

föreligger, torde någon åtgärd i förevarande avseende ej böra vidtagas inom

folkpensioneringen.

9 §■

Denna paragraf motsvarar 10 § i nuvarande lagen och reglerar det s. k.

hjälplöshetstillägget till arbetsoförmögen pensionsberättigad under 60 år,

vars make ej åtnjuter folkpension. Bestämmelsen innebär i sin föreslagna

lydelse, att man skall kunna dispensera från inkomstprövningen så att

vederbörande må, bortsett från indextillägg, tillerkännas upp till 400 kronor

om året i tilläggspension. Enligt bestämmelsens nuvarande lydelse

kan beloppet 400 kronor jämväl innefatta statligt bostadstillägg. Att låta

hjälplöshetstillägget omfatta kommunalt bostadstillägg synes ej erforderligt.

Det viktigaste är att hjälplöshetstilläggets belopp förblir detsamma.

En viss förenkling vid uträkningen av kommunbidraget till hjälplöshetstillägget

vinnes för övrigt, om detta avser blott tilläggspension.

10—13 §§.

Dessa paragrafer överensstämma helt med 11—14 §§ i gällande lag.

14 §.

I denna paragraf är 1 m o m. lika lydande med nuvarande 15 § 1 mom.

Under 2 in o m. första och andra styckena ha upptagits regler motsvarande

dem, som nu återfinnas i 15 § 2 mom. första stycket, därvid reglerna

jämkats något med hänsyn till de föreslagna ändringarna i fråga om

hustrutillägg och bostadstillägg.

Lagen innehåller nu i 15 § 2 mom. andra stycket vissa regler rörande

verkningarna av ändrad mantalsskrivning vid flyttning till ort i annan

bostadskostnadsgrupp. Dessa regler böra utgå med anledning av bostadskostnadsgrupperingens

slopande. Ett av revisionen i stället föreslaget stadgande,

att ändrad mantalsskrivning medför att kommunalt bostadstillägg

bortfaller å den tidigare mantalsskrivningsorten, samt att sådant tillägg å

den nya mantalsskrivningsorten först utgår efter ansökan, synes ej erforderligt

med hänsyn till stadgandena i 7 § och 33 § fjärde stycket.

I 2 mom. sista stycket regleras frågan om indragning av folkpension

då svenskt medborgarskap eller svensk mantalsskrivning förloras. Indragning

kan därvid underlåtas, om det skulle prövas oskäligt med hänsyn

till omständigheterna. I fråga om kommunalt bostadstillägg föreslås att

dylikt tillägg alltid skall indragas för den, som ej längre är mantalsskriven

i riket. Bestämmelsen härom är motiverad av den nära anknytning till

mantalsskrivningen, som systemet med kommunala bostadstillägg erhållit.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

15 §.

Denna paragraf motsvarar 15 § 3 mom. gällande lag. Sammanslagningen

av bostadstilläggen och avskaffandet av bostadskostnadsgrupperingen föranleda

vissa jämkningar i den nuvarande lydelsen.

Pensionsstyrelsen har ifrågasatt, huruvida ej anmälningsskyldigheten

för pensionstagare, som uppbure kommunalt bostadstillägg, borde omfatta

även sådana särskilda förhållanden, som enligt de kommunala grunderna

påverkade pensionsbeloppet. Att sådan anmälningsskyldighet förelåge vore

även ett statligt intresse med hänsyn till statens andel i kostnaderna för

bostadstilläggen.

Departementschefen. I anledning av vad pensionsstyrelsen anmärkt må

framhållas, att i dessa fall som regel torde bli fråga om pensionärens

bostads- och bränslekostnader. Enligt min mening torde en sänkning av

dessa kostnader, om sänkningen är av någon betydenhet, vara att anse

såsom en sådan förbättring av vederbörandes ekonomiska förhållanden,

vilken denne redan enligt lagrummets nuvarande lydelse är pliktig att

meddela.

16 och 18 §§.

I 16 § ha företagits vissa jämkningar, som sammanhänga med förslagets

regler om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg. I 18 § har vidtagits

en redaktionell justering.

33 §.

Andra stycket av denna paragraf har ändrats så, att kravet på makes

underskrift å pensionsansökning föreslås slopat, när ansökningen endast

avser allmän ålderspension eller grundpension.

I fjärde stycket har tillagts, att i fråga om ansökning om kommunalt

bostadstillägg å ny mantalsskrivningsort skall gälla vad i lagen stadgas

om ansökning om pension.

34 §.

I denna paragraf ha företagits vissa av förslaget i övrigt betingade jämkningar.

Beträffande pensionsnämnds beslut om kommunalt bostadstillägg föreslås

att samma regler skola gälla som för övriga inkomstprövade förmåner.

I överensstämmelse med folkpensionsrevisionens förslag har dock tillagts

att pensionsnämnden, för underlättande av pensionsstyrelsens arbete, skall

angiva sättet för beräkningen av tilläggets storlek. Därmed avses närmast

angivande av det tilläggsbelopp, som skulle ha utgått om egna inkomster ej

funnits, samt, om nämnda belopp anknutits till viss omständighet, exempelvis

bostadskostnaden, en kortfattad uppgift om denna omständighet.

36, 38 och 39 §§.

Företagna ändringar äro betingade av det nya systemet med kommunala

bostadstillägg.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Övergångsbestämmelserna.

Av skäl, som framgår av den allmänna motiveringen, föreslås lagändringarna

genomförda först från och med den 1 januari 1954. I fråga om

ändringen avseende makes underskrift å pensionsansökning synes det

opåkallat med något uppskov med ikraftträdandet.

I andra stycket regleras den i den allmänna motiveringen behandlade

privilegieringen av arbetarpension under övergångstiden den 1 juli 1952—

den 31 december 1953. Tredje stycket upptager den föreslagna garantibestämmelsen

för nuvarande folkpensionärer med statliga bostadstillägg.

Bestämmelserna i de två sista styckena hänföra sig till förfarandet under

övergångstiden. I de administrativt utfärdade övergångsföreskrifterna torde

få medgivas undantag från kravet på ansökning för erhållande av högre

pension, därest förfarandet under övergångstiden eljest skulle bli för betungande.

Vidare bör man kunna frångå den nuvarande ordningen för

införskaffande av erforderliga uppgifter från de pensionsberättigade rörande

omständigheter, som äro av betydelse för pensionens beräkning enligt

folkpensioneringslagen och enligt de kommunala grunderna. Möjligen kan

det för pensionsstyrelsens arbete visa sig erforderligt med visst tidsschema

för olika kommuner och pensionsnämnder i fråga om antagandet av grunder

för kommunalt bostadstillägg och uträknandet av pensionsbeloppen

samt insändandet av uppgifter härom till styrelsen. Härmed sammanhängande

spörsmål torde emellertid kunna lösas utan att författningsbestämmelser

därom utfärdas.

Revisionen hade i övergångsbestämmelserna jämväl föreslagit ett stadgande

om att bostadsgrupperingen fortfarande skulle äga tillämpning i

fråga om bestämmande av hyra i pensionärshem enligt kungörelsen den

22 juni 1939 om statsbidrag till anordnande av pensionärshem. Vad sålunda

föreslagits torde emellertid gälla även utan direkt stadgande därom.

Förslaget till lag

angående ändring i lagen om kommunernas bidrag

till kostnaderna för folkpensioneringen.

Beträffande detta lagförslag hänvisas till den allmänna motiveringen.

Eftersom kommunernas andel i kostnaderna inlevereras till statsverket

först året efter det, som förmånerna avse, har i övergångsbestämmelsen

tillagts, att äldre bestämmelser skola gälla i fråga om kostnader, som avse

förmåner före dagen för ikraftträdandet.

Förslaget till lag

angående ändring i lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn.

De bidrag, som utgå enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med

barn, motsvara till beloppet änkepension och bostadstillägg enligt folk
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

pensioneringslagen. Bidragen förhöjas med indextillägg i samma mån som

änkepensionen förhöjes därmed. Kommun äger besluta att till bidragsberättigad,

som är mantalsskriven inom kommunen, skall utgå särskilt bostadstillägg

i enlighet med de grunder kommunen bestämmer. Beträffande

bidraget gäller i övrigt i tillämpliga delar vad i folkpensioneringslagen

stadgas om änkepension, bostadstillägg och särskilt bostadstillägg. Därvid

avses bl. a. inkomstprövningen.

De föreslagna ändringarna i fråga om folkpensioneringens avdragsregler

bli automatiskt tillämpliga även å änke- och änklingsbidragen. Den kostnadsökning,

som härav blir följden, kan beräknas till omkring 350 000

kronor om året, varav 210 000 kronor belöpa på staten och 140 000 kronor

på kommunerna.

Den ändrade utformningen av folkpensioneringens bostadstillägg föranleder

vissa jämkningar i tredje stycket av ifrågavarande lag. Härom

hänvisas till lagtexten. I lagen har i tydlighetens intresse direkt utsagts,

att kommunernas bidrag till änke- och änklingsbidragen skola utgå enligt

normerna i kommunbidragslagen.

Genom de föreslagna övergångsbestämmelserna blir den temporära privilegieringen

av pension från arbetsgivare gällande även för änke- och

änklingsbidragen liksom även den särskilda garantiregeln avseende utgående

statliga bostadstillägg.

Förslaget till lag

angående ändring i lagen om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn.

6 §.

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

8, 10 och 16 §§.

De ändringar, som vidtagits i dessa paragrafer, äro föranledda av att

de bestämmelser i folkpensioneringslagen, till vilka hänvisning sker, erhållit

ändrad numrering.

övergångsbestämmelserna.

Folkpensionsrevisionen har föreslagit, att pensionsstyrelsen skulle åläggas

att, utan ansökan därom, omräkna de utgående särskilda barnbidragen

i enlighet med de nya bestämmelserna. Det syntes nämligen i detta

fall icke vara behövligt att fordra sedvanligt ansökningsförfarande, när

det gällde en av lagändringen föranledd ökning av barnbidragsbeloppen.

Pensionsstyrelsen har emellertid i sitt remissyttrande ifrågasatt, om icke

höjningen av bidragsbeloppen borde göras beroende av ansökan i vanlig

ordning. De redan enligt nu gällande bestämmelser relativt höga inkomster,

som inverkade reducerande på det särskilda barnbidragets storlek, torde

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

numera i allmänhet utgå med betydligt högre belopp än vad som räknats

med vid bidragets beviljande och som funnes registrerat hos pensionsstyrelsen.

En efter arkivhandlingarna utförd omräkning skulle därför säkerligen

i stor utsträckning resultera i alltför stora höjningar av bidragen.

Sannolikt torde antalet personer, som behövde göra ansökan, för övrigt bli

ganska ringa.

Departementschefen. Jag ansluter mig till revisionens förslag om en omräkning

av bidragsbeloppen utan sedvanligt ansökningsförfarande. Eftersom

det, enligt vad pensionsstyrelsen angiver, endast synes röra sig om

ett tämligen begränsat antal fall, där en höjning av bidragets belopp kan

ifrågakomma, torde en viss kontroll av inkomstens storlek i de fall, där

en inkomsthöjning särskilt kan väntas ha ägt rum, ej behöva medföra

någon större belastning i samband med ikraftträdandet.

Departementschefens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga förenämnda inom socialdepartementet

upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering;
2)

lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen;

3) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag

till änkor och änklingar med barn; samt

4) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

''till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

1950 års folkpensionsrevisions beräkningar rörande

Alternativen äro följande:

I. Enhetligt bidrag till inkomstprövade folkpensionsförmåner av 0,167 %

gånger antalet tiotal skatteören per invånare.

II. Enhetligt bidrag av 0,175 % gånger antalet tiotal skatteören per invånare.

III. Bidrag av 0,15 % för andra förmåner än kommunalt bostadstillägg och

0,19 % för sådant tillägg gånger antalet tiotal skatteören per invånare.

Kommun

(+ utmärker att särsk.

bostadstillägg införts)

Bostadskost- nadsgrupp

och yrkes- karaktär

Invan.

1/1 1951

1951 års

skatte- kronor

per inv.

Hela kom- munala

utdeb. en- ligt beslut

1949

Summa in- komstpröv.

förmåner

jan. 1951

kr.

Därav

särsk.

bost.- tiilägg

* %

Stockholms st -f ....

V

745 936

45,7

7,78

32 917 000

16

Göteborgs st +......

IV

353 991

37,9

9,65

15 991 838

20

Malmö st + .......:

in

192 498

34,0

9,00

5 030 960

16

Norrköpings st + ....

IV

84 939

30,8

9,00

3 811 294

11

Djursholms st 4- ....

V

7 619

55,1

7,93

138 884

6

Gränna st...........

I

1 449

21,0

10,05

28 587

_

Oskarshamns st -f ....

II

10 707

28,9

12,40

279 379

18

Karlshamns st........

11

10 691

27,8

12,50

278 612

Hässleholms st + ....

III

10 725

26,1

11,80

231 797

5

Ystads st + ........

II

13 002

26,8

12,10

370 318

19

Kungsbacka st ......

in

2 983

33,4

9,36

53 460

_

Karlskoga st 4-......

in

31 303

29,4

11,90

733 883

13

Härnösands st 4- ____

IV

15 263

28,8

13,60

735 219

16

Kramfors st 4-........

in

13 865

27,6

14,25

929 915

27

Haparanda st........

v

2 973

23,2

15,40

128 067

—

Kiruna st............

in, v

19 023

76,1

13,94

689 317

—

Lovö, Sth............

in c

1 102

42,2

6,38

21 658

’ i '' -

Harg, Sth............

I B

1 544

15,1

11,40

45 958

—

Malmköp. kg, Söd 4-..

II D

1 583

25,4

11,00

42 583

17

Östra Ryd, Ög 4-____

I A

1 237

16,1

9,46

30 607

16

Hinneryd, Kron......

I A

1 541

11,5

7,60

58 871

—

Misterhult, Kim......

I B

3 410

14,8

13,00

75 050

_

Mönsterås kg, Kim 4-..

I D

1 683

22,5

10,70

45 261

15

Torhamn, Blek ......

I B

2 230

8,2

11,10

75175

—

Sturkö, Blek ........

II C

1 550

8,4

11,55

90 069

—

Asmundtorp, Malm 4-

I B

1 197

22,7

7,85

24 235

26

Morlanda, Göt........

II C

2 494

14,0

8,70

118 592

.. .

Munkfors kg, Vrm 4-..

II D

6110

23,4

12,77

189 900

14

Kumla lk, Ör........

II C

4 193

21,0

9,62

116 731

—

Idre, Kopp ..........

II A

1 718

21,6

10,42

45123

—

Alnö, Vnrl ..........

in d

5 266

14,9

15,00

410 849

''-

Sorsele, Vb ..........

in a

6 132

15,4

15,60

254 928

—

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215

141

olika alternativ till kommunbidragsfaktor.

IV. Bidrag med 0,15 % för andra förmåner än kommunalt bostadstillägg

och 0,20 % för sådant tillägg gånger antalet tiotal skatteören per invånare.

För samtliga alternativ gäller, att kommunens andel uppgår till högst

60 % samt -— ifråga om kostnaderna för kommunalt bostadstillägg — till

lägst 25 %.

Kommun

(-{- utmärker att sbt

införts)

Kommunbidragsprocent

januari

1951

alt I

alt. II

alt. III

alt. IV

Stockholms st +........

58, n

60,00

60,00

60,00

60,00

Göteborgs st + ........

59,82

60,00

60,00

58,98

58,98

Malmö st -f............

58,00

56,78

59,50

56,54

56,54

Norrköpings st -f ......

52,28

51,44

53,90

54,55

56,64

Djursholms st +........

53,04

60,00

60,00

60,00

60,00

Gränna st...............

31,50

35,07

36,75

31,50

31,50

Oskarshamns st -f ......

53,28

48,26

50,58

49,00

50,41

Karlshamns st ..........

41,70

46,43

48.65

45,61

46,59

Hässleholms st -f ......

42,44

43,59

45,68

45,22

46,74

Ystads st -f-............

51,36

44,76

46,90

45,15

46,39

Kungsbacka st..........

50,00

55,78

58,45

54,85

54,85

Karlskoga st -f ........

51,26

49,10

51,45

50,81

52,49

Härnösands st +........

52.18

48,10

50,40

50,48

52,29

Kramfors st +..........

57,39

46,09

48,30

48,17

49,87

Haparanda st ..........

34,80

38,74

40,60

40,68

42,15

Kiruna st ..............

50,00

60,00

60,00

60,00

60,00

Lovö, Sth ..............

50,00

60,00

60,00

60,00

60,00

Harg, Sth ..............

22,65

25,22

26,43

22,65

22,65

Malmköp. kg, Söd +____

48,87

42,42

44,45

43,19

44,46

östra Hyd, Ög + ......

35,96

26,89

28,18

25,15

25,40

Hinneryd, Kron ........

17,25

19,21

20,13

17,25

17,25

Misterhult, Kim ........

22,20

24,72

25,90

22,20

22,20

Mönsterås kg, Kim + ....

43,44

37,58

39,38

35,07

35,40

Torhamn, Blek..........

12,30

13,69

14,35

12,30

12,30

Sturkö, Blek............

12,00

17,55

18,01

16,58

16,58

Asmundtorp, Malm -f ....

51,11

37,91

39,73

36,40

36,99

Morlanda, Göt ..........

21,00

23,93

24,67

22,90

23,38

Munkfors kg, Vrm + ....

44,09

39,08

40,95

39,37

40,43

Kumla lk, Ör ..........

31,50

35,07

36,7 5

34,35

35,06

Idre, Kopp..............

32,40

36,07

37,80

35,26

35,97

Alnö, Vnrl..............

22,35

24,94

26,08

25,16

25,86

Sorsele, Vb..............

23,10

25,72

26,95

25,97

26,69

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Kommun

( + utmärker att sbt

införts)

Kommun- bidrag enl.

nu gällande

regler kr.

Kommunbidrag enligt alternativ

I

11

III

IV

Stockholms st -f-........

19 128 601

21 330 382

21 330 382

21 330 382

21 330 382

Göteborgs st + ........

9 566 109

10 362 711

10 362 711

10187 490

10 187 490

Malmö st +............

2 917 939

3 085 105

3 232 895

3 071 882

3 071 882

Norrköpings st 4- ......

1 992 595

2117 372

2 218 631

2 245 435

2 331 373

Djursholms st 4-........

73 662

89 997

89 997

89 997

89 997

Gränna st ..............

9 005

10 828

11 346

9 725

9 725

Oskarshamns st 4- ......

148 866

145 615

152 615

147 844

152 105

Karlshamns st ..........

116 181

139 708

146 388

137 235

140175

Hässleholms st 4- ......

98 367

109 123

114 355

113 203

117 002

Ystads st 4-............

190 197

179 014

187 573

180 575

185 525

Kungsbacka st..........

26 730

32 205

33 747

31 669

31 669

Karlskoga st 4- ........

376 216

389 158

407 784

402 755

416 061

Härnösands st 4-........

383 672

381 932

400 195

400 796

415 239

Kramfors st 4-..........

533 723

462 886

485 081

483 811

500 818

Haparanda st ..........

44 567

53 582

56 155

56 268

58 302

Kiruna st ..............

344 659

446 678

446 678

446 678

446 678

Lovö, Sth ..............

10 829

14 035

14 035

14 035

14 035

Harg, Sth ..............

10 409

12 518

13119

11 242

11242

Malmköp. kg, Söd 4- ....

20 812

19 509

20 443

19 862

20 447

östra Ryd, ög 4- ......

11 006

8 888

9 315

8 314

8 397

Hinneryd, Kron ........

10155

12 214

12 799

10 968

10 968

Misterhult, Kim ........

16 661

20 037

20 993

17 994

17 994

Mönsteräs kg, Kim 4-____

19 662

18 370

19 250

17 141

17 302

Torhamn, Blek..........

9 247

11 115

11 651

9 986

9 986

Sturkö, Blek............

11 349

17 075

17 518

16 131

16 131

Asmundtorp, Malm 4-____

12 387

9 922

10 399

9 527

9 681

Morlanda, Göt ..........

24 904

30 649

31 597

29 332

29 940

Munkfors kg, Vrm 4-____

83 729

80150

83 985

80 736

82 923

Kumla lk, Ör ..........

36 770

44 212

46 330

43 301

44 189

Idre, Kopp..............

14 620

17 578

18 421

17 181

17 529

Alnö, Vnrl..............

91 825

110 648

115 721

111 639

114 756

Sorsele, Vb ............

58 888

70 813

74 199

71 503

73 479

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen.................................................... 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 21 mars 1952 ........................ 25

Inledning .................................................... 25

Huvuddragen av gällande bestämmelser ............................ 26

Den allmänna folkpensioneringen sid. 26. — Bidrag till änkor och änklingar med barn

sid 31. — Särskilda barnbidrag sid. 32. — Kommunala pensionstillskott sid. 33. —

Särskilda bostadstillägg sid. 34.

Förslaget till ändrade regler om inkomstprövning och bostadstillägg...... 37

Allmänna synpunkter sid. 37. — Frågan om sammanslaget bostadstillägg sid. 43. —

Avdragsreglerna sid. 46. — Finansieringsfrågan sid. 53. — Adminstrationsspörsmål

sid. 58. — Tiden för reformens genomförande sid. 59. — Inkomstprövning av de särskilda

barnbidragen sid. 61.

Remissyttrandena.............................................. 63

Den allmänna inställningen i yttrandena sid. 63. — Bostadstilläggens konstruktion

sid. 66. — Inkomstprövningen sid. 77. — Finansieringsfrågan sid. 81. — Reformens

genomförande sid. 86. — Inkomstprövning av de särskilda barnbidragen sid. 93.

1950 års besparingsutrednings förslag och yttrandena däröver .......... 95

Departementschefen ............................................ 97

Folkpensionsrevisionens övriga reformförslag ........................ 114

Vilande pensionsrätt sid. 114. — Ändring i grunderna för hustrutillägg sid. 116. —

Makes underskrift å pensionsansökning sid. 117. — Utbetalning till annan än pensionsberättigad

sid. 118. — Övriga av folkpensionsrevisionen prövade frågor sid. 119.

Remissyttrandena.............................................. 120

Departementschefen ............................................ 123

Pensionsstyrelsens förslag angående karenstiden för rätt till sjukbidrag.. .. 126

Speciell motivering ............................................ 130

Departementschefens hemställan .................................. 139

Bilaga. 1950 års folkpensionsrevisions beräkningar rörande olika alternativ

till kommunbidragsfaktor...................................... 140

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. S2LU 1952:5 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 s. 1 i texten