Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i 11 och 13 kap. giftermålsbalken samt lag om höjning av vissa underhållsbidrag

1952-03-21 · 60 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:222, Med förslag till lag om ändring i 11 och 13 kap. giftermålsbalken samt lag om höjning av vissa underhållsbidrag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

1

Nr 222.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i 11 och 13 kap. giftermålsbalken samt lag

om höjning av vissa underhållsbidrag; given Stockholms

slott den 9 april 1952.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring ill och 13 kap. giftermålsbalken; samt

2) lag om höjning av vissa underhållsbidrag.

GUSTAF ADOLF.

Ingvar Lindell.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås sådan ändring i 11 kap. 28 § giftermålsbalken att

bidrag till frånskild makes underhåll skall kunna — ej endast såsom nu är

lallet sänkas — utan även höjas. För jämkning uppåt skall emellertid fordras

ej blott, såsom för jämkning av familj erättsliga underhållsbidrag i allmänhet,

att den påkallas av väsentligt ändrade förhållanden utan ock att

synnerliga skäl äro därtill. I samband härmed föreslås upphävande av den

i 11 kap. 26 § andra stycket giftermålsbalken intagna regeln, att anspråk

på underhållsbidrag till frånskild make vid talans förlust skall framställas

i skillnadsmålet. Vidare framlägges i propositionen förslag till en särskild

lag, enligt vilken familj erättsliga underhållsbidrag skola med hänsyn till

penningvärdets fall utgå med förhöjning efter angivna procentsatser.

1 Hihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 222.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Slutligen föreslås på grund av nedgången i penningvärdet, att den i

13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken stadgade värdegränsen för

egendom, som efterlevande make äger bekomma, skall höjas från 3 000 till

6 000 kronor.

De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1952.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

3

Förslag

till

Lag

om ändring i 11 och 13 köp. giftermålshalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 26 och 28 §§ samt 13 kap. 12 § giftermålsbalken1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

11 KAP.

26

Varda makar--------

Anspråk på underhållsbidrag till

frånskild make skall, såvida fråga ej

är allenast om jämkning av avtal, som

makarna med hänsyn till skillnaden

träffat, vid talans förlust framställas

i skillnadsmålet.

28

Utan hinder av vad genom rättens

beslut eller genom avtal blivit bestämt

om bidrag till makes underhåll,

äger rätten på endera makens yrkande

annorledes förordna därom, när

väsentligt ändrade förhållanden påkalla

det; dock må underhållsbidrag

till frånskild make ej utdömas, såframt

sådant bidrag icke tidigare skolat

utgå, eller höjas utöver det högsta

belopp till vilket bidraget tidigare varit

bestämt.

Vad i--------------------

§•

-----vidare utgå.

§•

Utan hinder av vad genom rättens

beslut eller genom avtal blivit bestämt

om bidrag till makes underhåll,

äger rätten på endera makens yrkande

annorledes förordna därom, när

väsentligt ändrade förhållanden påkalla

det; dock må allenast när synnerliga

skäl därtill äro underhållsbidrag

till frånskild make utdömas, såframt

sådant bidrag icke tidigare skolat

utgå, eller höjas utöver det högsta

belopp till vilket bidraget tidigare

varit bestämt.

--— för alla.

1 Senaste lydelse, se beträffande 11 kap. 28 § SFS 1935:65 samt beträffande 13 kap. 12 «

SFS 1928:282. 1 s

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

13 KAP.

12

Sker bodelning-------

Efterlevande maken äge av giftorättsgodset,

såvitt det räcker, städse

bekonnna egendom till så stort värde,

att den jämte egendom, som må enskilt

tillhöra honom, uppgår till tretusen

kronor.

Vad i ;—--r-.~------> L -—

§•

----lida inskränkning.

Efterlevande maken äge av giftorättsgodset,

såvitt det räcker, städse

bekomma egendom till så stort värde,

att den jämte egendom, som må enskilt

tillhöra honom, uppgår till sextusen

kronor.

--— -— --: efter honom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1952.

Har äktenskapsskillnad vunnits före nämnda dag, skall vad ill kap. 26 §

i dess nuvarande lydelse stadgas alltjämt gälla. Vad i 11 kap. 28 § i dess

nya lydelse är stadgat skall äga tillämpning jämväl där beslutet meddelats

eller avtalet slutits före ikraftträdandet av denna lag, såframt enligt beslutet

eller avtalet underhållsbidrag skall utgå för tid därefter.

Vad i 13 kap. 12 § i dess nya lydelse är stadgat skall, där äktenskap blivit

genom makes död upplöst efter det denna lag trätt i kraft, äga tillämpning,

ändå att äktenskapet blivit ingånget dessförinnan. Har äldre giftermålsbalken

varit tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden, skall stadgandet

om rätt att bekomma egendom av makarnas giftorättsgods gälla samfällda

boet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 222.

5

Förslag

till

Lag

om-höjning av vissa underhållsbidrag.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Är någon pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet å

särskilda tider utgiva bidrag i svenskt mynt till make, förutvarande make,

barn, adoptivbarn, makes barn, makes adoptivbarn, fader, moder eller adoptant,

och har bidragets belopp senast bestämts genom dom som meddelats

löre den 1 januari 1951 eller genom avtal som slutits före sagda dag, skall

med hänsyn till penningvärdets fall bidraget utgå med förhöjning enligt vad

nedan stadgas.

Vad nu sagts skall dock ej äga tillämpning, om domen eller avtalet innehåller

föreskrift, att bidraget skall vid nedgång i penningvärdet eller ökning

av den bidragspliktiges inkomster utgå med förhöjning enligt angivna grunder.

2 §.

Förhöjningen skall utgöra, där bidragets belopp blivit bestämt genom dom

som meddelats eller avtal som slutits under år 1940 eller tidigare sextio

procent, under något av åren 1941—1946 trettio procent och under något

av åren 1947—1950 tjugu procent av beloppet.

3 §.

Utan hinder av vad i denna lag stadgas om höjning av underhållsbidrag

äger rätten på yrkande annorledes förordna om bidragsskyldigheten, när

de i giftermålsbalken eller föräldrabalken givna reglerna om underhållsbidrag

föranleda därtill.

Varder bidraget slutligt bestämt till lägre belopp än som följer av denna

lag, må rätten tillika, om särskilda skäl äro därtill, förordna om återbetalning

helt eller delvis av utgiven förhöjning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1952 men skall icke äga tillämpning å

bidrag, såvitt det belöper på tid före samma dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman. Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om höjning av

familjeråttsliga underhållsbidrag m. m., samt anför därvid följande.

I skrivelse den 5 mars 1949, nr 51, har riksdagen i anledning av väckta

motioner anhållit om utredning av frågan om ändrade bestämmelser för

jämkning av underhållsbidrag till frånskild make på grund av väsentligt

ändrade förhållanden och därmed sammanhängande spörsmål. Vidare har

riksdagen i skrivelse den 24 februari 1951, nr 29, i anledning av väckt motion

anhållit om skyndsam utredning av frågan om höjning av den i 13 kap.

12 § andra stycket giftermålsbalken upptagna värdegränsen.

I anledning av förstnämnda skrivelse har inom justitiedepartementet i

november 1951 upprättats en promemoria angående jämkning av underhållsbidrag

till frånskild make. över 1951 års promemoria ha efter remiss utlåtanden

avgivits av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar. Därefter

har inom departementet i februari 1952 upprättats en promemoria avseende

frågor om höjning av familjeråttsliga underhållsbidrag och om ändring

av den s. k. 3 000-kronorsregeln i 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken.

Också över denna promemoria ha myndigheter och sammanslutningar

efter remiss avgivit utlåtanden.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa frågor till behandling.

Familjeråttsliga underhållsbidrag.

Gällande bestämmelser.

Äkta makar ha enligt giftermålsbalken (GB) underhållsskyldighet mot varandra

(GB 5: 2 och 3). Underhållsbidrag kan tillkomma make i bestående

äktenskap oavsett om makarna sammanleva eller leva åtskilda på annan

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

grund än söndring (GB 5: 5) eller makarna leva på grund av söndring åtskilda

utan att dock ha vunnit hemskillnad (GB 5: 7) eller makarna vunnit

hemskillnad (GB 11: 25). Underhållsplikten kan bestå även sedan äktenskapet

upplösts genom skillnad (GB 11: 26). Efter återgång av äktenskap

äro makarna däremot ej pliktiga att försörja varandra (GB 10: 7).

I fråga om bidrag efter äktenskapsskillnad gäller enligt GB 11: 26 första

stycket, att rätten, om den finner ena maken efter skillnaden bliva i behov

av bidrag till sitt tillbörliga underhåll, äger ålägga andra maken att utgöra

sådant bidrag efter vad som prövas skäligt med avseende å hans förmåga

samt övriga omständigheter. Make, som huvudsakligen bär skulden till

skillnaden, kan likväl ej få underhållsbidrag. Bidraget kan bestämmas till

visst belopp, som den underhållsskyldige har att en gång för alla utgiva till

den underhållsberättigade. Förutsättning för en sådan anordning är, att den

underhållsskyldiges förmögenhetsförhållanden och omständigheterna i övrigt

föranleda därtill. Engångsbidrag är likväl en sällsynt form för bidragsskyldighetens

fullgörande. I allmänhet utgår bidrag på särskilda tider (periodiskt

bidrag).

Anspråk på underhållsbidrag till frånskild make skall vid talans förlust

framställas i skillnadsmålet, såvida fråga ej är allenast om jämkning av

avtal, som makarna med hänsyn till skillnaden slutit (GB 11: 26 andra stycket).

Undantaget från denna preskriptionsregel syftar på jämkning enligt

GB 11: 29.

Vanligt är emellertid, att frågan om underhållsskyldigheten ej bringas

under rättens prövning. Det står nämligen makarna fritt att genom avtal

själva reglera hithörande förhållanden. Domstols fastställelse å sådant avtal

anses icke innebära, att underhållsskyldigheten är bestämd annorledes

än genom avtal. Avtal om underhållsbidrag ingår ofta såsom ett led i en

mera omfattande uppgörelse mellan makarna, i vilken regleras även sådana

frågor som angå barnens underhåll och uppfostran, boets delning och skyldighet

att utgiva skadestånd.

Skyldighet att utgiva periodiskt bidrag bortfaller helt dels då den berättigade

gifter om sig (GB 11:26 första stycket) och dels, enligt sakens

natur, när den förpliktade dör. I vissa fall, som behandlas i GB 11: 28 och

29, kan vidare underhållsskyldighetens omfattning ändras genom dom.

Enligt GB 11:29 kan avtal, som makar med avseende å förestående hemskillnad

eller äktenskapsskillnad träffat om underhållsbidrag, på ena makens

talan jämkas av rätten under förutsättning dels att avtalet är uppenbart

obilligt för den maken och dels att avtalet ej slutits under hemskillnad. Under

enahanda förutsättningar kunna också avtal om bodelning och om

skadestånd jämkas. Avtal som ingåtts först efter det skillnad i äktenskapet

ägt rum beröras ej av stadgandet. För att klander av ifrågavarande slag

skall kunna upptagas till prövning måste det väckas senast i skillnadsmålet,

om äktenskapsskillnad sker jämlikt GB It: 3 (alltså på grund av särlevnad

efter hemskillnad), men eljest inom ett år från det skillnad i äktenskapet

meddelades.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 222.

Jämkningsreglerna i GB 11: 28 avse både avtal mellan makarna och avgöranden,

som träffats av domstol. Enligt huvudregeln i första stycket, vilken

äger tillämpning på underhåll både under hemskillnad och efter äktenskapsskillnad,

äger rätten, utan hinder av vad genom rättens beslut eller genom

avtal blivit bestämt om bidrag till makes underhåll, på endera makens

yrkande annorledes förordna därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla

det. Huvudregeln — vars innehåll ansluter sig till vad som gäller

om jämkning av bidrag till make i bestående äktenskap utan hemskillnad

(GB 5: 9 och 10) — har emellertid vissa undantag, vilka samtliga avse underhåll

efter äktenskapsskillnad. Sålunda får, enligt vad i första stycket

vidare stadgas, underhållsbidrag till frånskild make ej utdömas, såframt

sådant bidrag icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver det högsta belopp,

till vilket bidraget tidigare varit bestämt (höjningsförbudet). Regeln är icke

tvingande utan förbudet kan sättas ur kraft genom avtal mellan makarna.

Icke ovanligt är, att i avtal om underhållsbidrag meddelas bestämmelse,

varigenom bidragets belopp automatiskt anpassas till ett förändrat penningvärde,

sådant detta kommer till uttryck i någon vald index (s. k. indexklausul).

Dessutom gäller enligt andra stycket i GB 11:28, att jämkningsreglerna

i första stycket över huvud ej äro tillämpliga, när bidrag till frånskild

makes underhåll utgår i form av engångsbelopp.

Underhållsskyldighet i övrigt på familjerättslig grund föreligger enligt

åtskilliga stadganden i föräldrabalken (FB) samt i ett särskilt fall enligt bestämmelse

i GB. Underhållsbidrag kan sålunda tillkomma barn i äktenskap

(GB 5: 5; FB 7: 2 och 3), adoptivbarn (FB 7: 5), barn utom äktenskap (FB

7: 2 och 3) och moder till sådant barn (FB 7: 10), makes barn i tidigare

gifte (FB 7: 4), makes adoptivbarn (FB 7: 5), makes barn utom äktenskap

(FB 7:4), fader eller moder (FB 7:3) samt adoptivfader eller adoptivmoder

(FB 7: 5). Underhållsskyldigheten skall i allmänhet fullgöras genom

periodiska bidrag. I vissa fall kunna dock engångsbidrag förekomma. De

periodiska bidragen kunna utan hinder av det beslut eller avtal, enligt vilket

bidraget utgår, jämkas både uppåt och nedåt, när väsentligen ändrade förhållanden

påkalla det (GB 5:9; FB 7: 7, 8 och 10).

Bidragsskyldighet såväl enligt GB som FB kan vara grundad på interimistiskt

beslut av rätten (GB 15:24; FB 20: 12). Sådant beslut kan när som

helst återkallas av rätten (GB 15: 27; FB 20: 12). Interimistiskt beslut kan

ock meddelas i mål om jämkning av underhållsbidrag.

GB:s ifrågavarande underhållsregler gälla, helt eller i tillämpliga delar,

också beträffande makar som ingått äktenskap före GB:s ikraftträdande

(lagen om införande av nya giftermålsbalken 5 § 1 och 3 mom.). Anförda

bestämmelser i FB avse ock barn som fötts innan sagda balk trätt i kraft

(lagen om införande av föräldrabalken).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 222. 9

Motiven till höjningsförbudet.

Enligt den intill år 1916 gällande svenska rätten upphörde i allmänhet

den lagstadgade underhållsskyldigheten makar emellan efter skillnad i deras

äktenskap. Dock blev make, som vunnit skillnad på grund av andra makens

sinnessjukdom, ej därigenom fri från underhållsplikt.

Allmänna bestämmelser om underhållsskyldighet mot frånskild make infördes

i svensk rätt först genom lagen den 12 november 1915 om äktenskaps

ingående och upplösning, vilken lag trädde i kraft den 1 januari 1916. Bestämmelserna,

som återfunnos i lagens 6 kap. 22 §, överensstämde helt med

nu gällande bestämmelser i GB 11: 26, dock att särskilda regler om underhållsbidrag

med engångsbelopp saknades.

I sina motiv till 1915 års lag förklarade lagberedningen, att den då gällande

rättens bestämmelser om underhåll åt frånskild make allmänt ansåges

ej göra till fyllest, samt fortsatte:

Mest kännbar är denna brist i de fall, då skillnaden vållats och kanske

även vunnits av den make, vilken underhållsskyldigheten billigtvis borde

åligga. Att göra rätten till underhåll efter äktenskapsskillnad beroende på

andra makens skuld vore emellertid icke välbetänkt, och i det undantagsfall,

då enligt gällande lag försörjningsplikten fortfar, nämligen vid skillnad

på grund av makes sinnessjukdom, saknar också skuldfrågan betydelse. Visserligen

kunna här särskilt ömmande skäl vara för handen, men även eljest,

då skuld ej kan i övervägande grad läggas någondera parten till last,

kan det vara av rättvisa och billighet påkallat att ena maken tillerkännes rätt

till underhåll av den andre. Oftast är det hustruns intressen det här gäller.

Såsom beredningen vid näst föregående paragraf antytt, är hennes förvärvsförmåga,

särskilt efter ett långvarigt äktenskap, ofta icke densamma som

dessförinnan. I allmänhet har hon ägnat sin tid och sina krafter åt uppgifter

i hemmet, vilka för mannen och familjen över huvud varit av största

betydelse både i ideellt och ekonomiskt hänseende, men vilka ofta icke kvalificera

henne för verksamhet i försörjningssyfte. Stundom har hon genom

sitt giftermål blivit försatt i helt nya och förbättrade ekonomiska och sociala

förhållanden och under äktenskapet vant sig vid ett annat levnadssätt

än det hon tidigare fört; kanske har hennes ställning i samhället genom

äktenskapet blivit sådan, att det icke utan skäl kunde kännas förödmjukande

för henne, om hon såge sig tvungen att ägna sig åt förvärvsverksamhet.

Det vore ofta allt för hårt, om hustrun efter skilsmässan skulle

se sig hänvisad att ensam bära dylika konsekvenser av äktenskapet. Även

beträffande mannen kunna undantagsvis liknande synpunkter göra sig gällande.

Och oavsett fall av denna beskaffenhet, då den frånskildes behov kan

sägas vara i större eller mindre utsträckning förorsakat av äktenskapet, synes

det vara något för rättskänslan sårande, att makarna skola genom skillnaden

försättas i alltför olika ekonomiska villkor. Det sagda äger dock ej

sin tillämpning, såframt make, som varit till skillnaden huvudsakligen vållande,

skulle råka i behov av underhåll; den som tillfogat sin make ett så

allvarligt lidande, som äktenskapsskillnaden innebär, kan ej rimligtvis hava

anspråk på dennes ekonomiska bistånd för framtiden.

Av nu anförda skäl har beredningen i förevarande paragraf upptagit den

bestämmelsen, att om ena maken finnes efter äktenskapsskillnaden bliva

i behov av bidrag till sitt tillbörliga underhåll, rätten äger ålägga andra

maken utgöra sådant bidrag, efter ty med avseende å hans förmåga och

Övriga omständigheter prövas skäligt, dock att rätt till underhåll aldrig

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

kan tillerkännas make, vilken huvudsakligen bär skulden till skillnaden.

Det är sålunda, med sistnämnda undantag, gjort beroende på domstolens

fria prövning i varje särskilt fall, såväl huruvida bidrag över huvud skall

utgå, som till vilket belopp det skall bestämmas. Vid bedömande av dessa

frågor har domstolen till en början att taga hänsyn till alla de förhållanden,

vilka kunna lända till upplysning om vardera partens behov och

förmåga, såsom förmögenhetsvillkor, yrkesskicklighet, hälsotillstånd, försörjningsplikt

mot andra närstående, samhällsställning och så vidare. Avseende

bör jämväl fästas vid, huru lång tid makarna varit gifta; vid äktenskap

av längre varaktighet lärer billigheten oftare kräva en utjämning

av parternas framtida levnadsvillkor än då skillnad äger rum jämförelsevis

snart. Slutligen bliva de omständigheter, som föranlett skillnaden, av största

betydelse, även frånsett vad lagrummet i detta hänseende uttryckligen

stadgar; en avsevärd bidragsskyldighet bör lättare drabba den som vållat

skillnaden än den som är utan skuld därtill, och graden och arten av skuld

å ena eller andra sidan böra även komma i betraktande.

Den i 1915 års lag i 6 kap. 22 § andra stycket upptagna preskriptionsregeln

motiverades av lagberedningen med att det vore i hög grad önskligt

att de tvistefrågor makarna emellan, som kunde uppstå i anledning av äktenskapets

upplösning, så snart som möjligt och i ett sammanhang bragtes

till avgörande.

Frågan om jämkning av bidrag till makes underhåll behandlades i 1915

års lag i 6 kap. 25 och 26 §§.

Enligt 6 kap. 25 § ägde rätten, utan hinder av vad rätten förut beslutit

om bidrag till makes underhåll, på endera makens yrkande annorledes

förordna därom när väsentligt ändrade förhållanden påkallade det. Underhållsbidrag

till frånskild make fick likväl ej utdömas, så framt talan därom

förut blivit ogillad, eller höjas utöver förut bestämt belopp. Jämkningsmöjligheten

avsåg alltså av rätten bestämt bidrag och icke därjämte —

såsom fallet är i nu gällande rätt — avtalat bidrag. En annan olikhet mot

vad nu gäller var, att sedan bidrag till frånskild make en gång sänkts, det

icke senare kunde höjas till det ursprungligen bestämda beloppet med

mindre förbehåll därom gjorts.

I motiven till dessa bestämmelser uttalade lagberedningen, att spörsmålen

om jämkning av underhållsbidrag tidigare icke varit reglerade i svensk

lag. Ovisst vore i vilken utsträckning möjlighet funnes att ernå ändring

i vad rätten en gång bestämt. Genom de av beredningen föreslagna bestämmelserna

öppnades dylik möjlighet. Visserligen kunde domstolen stundom

taga med i räkningen omständigheter, vilka antoges komma att inträffa, och

anpassa sitt beslut därefter, men allt vad framtiden kunde bära i sitt sköte

kunde uppenbarligen icke på denna väg vinna tillbörligt beaktande. Det förordnande

domstolen meddelat måste därför stundom med tiden komma att te

sig synnerligen obilligt, kanske ägnat att äventyra endera makens välfärd.

Å andra sidan finge ej förbises de stora olägenheter som vore förenade

med oftare förekommande rubbningar av rättens beslut; angeläget vore

ock att anledning till obefogade rättegångar icke gåves. Men då såsom förutsättning

för att nytt beslut skulle få meddelas vore stadgat att väsent
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 222. 11

ligen ändrade förhållanden det påkallade, vore dylika påföljder sannolikt

ej att befara.

De i 6 kap. 25 § upptagna bestämmelserna om jämkning av underhållsbidrag

lämnade -— anförde vidare lagberedningen — stort utrymme åt domarens

fria prövning. Vid dennas utövning skulle bland annat komma i betraktande

avsevärd ökning eller minskning i förmögenhet eller inkomst

samt sjukdom eller annan sådan omständighet, som inverkade på förvärvsförmågan

eller föranledde särskilda kostnader. Härvid gjordes en betydelsefull

skillnad mellan olika fall; medan underhåll till hemskild make kunde

ändras såväl till den berättigades fördel som till hans nackdel och jämväl

påläggas i strid mot en tidigare avslående dom, finge bidrag till frånskild

make ej utdömas, såframt talan därom förut blivit ogillad, eller höjas utöver

förut bestämt belopp. Så länge äktenskapet ännu bestode och sålunda

även under hemskillnadstiden hade vardera maken mot den andre anspråk

på att få sina behov tillgodosedda och att därvid i viss utsträckning komma

i åtnjutande av de förbättringar, som inträdde i den andres villkor. Men

sedan de blivit skilda gällde icke detta; frånskild make kunde icke skäligen

begära att bliva delaktig i en senare inträdd förändring till det bättre

i sin förra makes ekonomi utan borde åtnöjas med den rätt emot honom,

som betingades av makarnas villkor vid tiden för skilsmässan, och den ene

borde icke vara skyldig att i form av förhöjd bidragsplikt vidkännas de

motgångar, som efter nämnda tidpunkt kunde drabba den andre. För att

frånskild make skulle kunna med större trygghet ordna för sin framtid

vore det även av betydelse att han visste sig säkerställd mot ytterligare

utgifter för den förra makens räkning.

Enligt 1915 års lag, 6 kap. 26 §, tillerkändes giltighet åt avtal, som makar

med avseende å förestående hemskillnad eller äktenskapsskillnad träffat

om bidrag till makes underhåll jämte vissa andra frågor. Avtal, som ej

slutits under hemskillnad, finge likväl, såvida det vore uppenbart obilligt

för ena maken, på hans talan av rätten jämkas. Sådant klander skulle

vid talans förlust väckas inom viss tid, motsvarande den enligt GB It: 29

nu gällande. Lagberedningen anförde i anslutning härtill:

Utöver vad nu yttrats öppnar förslaget i allmänhet ingen utväg att få avtal

av nu förevarande art rubbade. Har ena maken åtagit sig att till den

andre utgiva underhållsbidrag, kan sålunda, om sedermera väsentligt ändrade

förhållanden inträda, den bidragspliktige icke, på sätt enligt näst föregående

paragraf gäller beträffande ett rättens beslut i ämnet, påkalla jämkning

i vad avtalsvis blivit bestämt. Det måste nämligen, där avtalet ej ger

annat vid handen, antagas hava varit parternas mening att den ordning,

varom de enats, skall bliva beståndande för framtiden. I

I den nya giftermålsbalken den It juni 1920, vilken trädde i kraft den 1

januari 1921, upptogos i 11 kap. 26, 28 och 29 §§ de förut i 1915 års lag intagna

bestämmelserna om frånskild makes rätt till underhåll i vissa fall

(samt om jämkning av bidrag till makes underhåll utan att annan ändring i

sak gjordes än att de alltjämt gällande reglerna om engångsbidrag inflöto

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 222.

i GB 11: 26 och att jämkningsreglerna i GB 11: 28 förklarades ej äga tilllämpning,

om någon förpliktats att till frånskild makes underhåll utgiva

visst belopp en gång för alla.

Stadgandena i GB 11:26 och 11:29 kvarstå oförändrade. Bestämmelserna

i GB 11: 28 ha erhållit sin nu gällande lydelse genom lag den 15 mars

1935. Genom denna lagändring, för vilken i det följande redogöres, öppnades

möjlighet till jämkning i vissa fall i avtal om underhållsbidrag varjämte en

mindre justering av höjningsförbudets innehåll företogs.

Frågan om jämkning av avtal hade upptagits i två vid 1934 års riksdag

väckta likalydande motioner (1:135 och 11:283). I det utlåtande (nr 20),

som första lagutskottet avgav över nämnda motioner, anförde utskottet, att

en make, som i samband med äktenskapsskillnad — i tanke att hans förmögenhetsvillkor

skulle förbliva i stort sett oförändrade — frivilligt åtagit

sig att för framtiden i viss omfattning bidraga till den andra makens underhåll,

icke kunde erhålla någon nedsättning i sin underhållsskyldighet, även

om hans inkomster sedermera skulle avsevärt reduceras. En undersökning

vore påkallad, huruvida skillnaden i detta hänseende mellan underhållsbidrag,

som fastställts av domstol, samt underhållsbidrag, som bestämts genom avtal,

vore fullt motiverad. Utskottet anförde vidare:

I överensstämmelse med vad lagberedningen uttalat kan väl härutinnan

framhållas, att den ena makens samtycke till äktenskapets upplösning understundom

är betingat av att de ekonomiska förhållandena ordnas på visst

sätt. Likaledes kan det till äventyrs inträffa, att ett jämförelsevis högt underhållsbidrag

även innefattar skadestånd, som ena maken ansetts böra

utgiva till den andra. Vad nu anförts synes dock knappast i och för sig kunna

anses innebära några avgörande hinder mot att medge en möjlighet till

jämkning av avtal om underhållsbidrag på grund av väsentligen ändrade

förhållanden. Det torde således gentemot de anförda skälen för avtalets

principiella orubblighet kunna åberopas, att ett avtal mellan makar med avseende

å förestående äktenskapsskillnad ofta innefattar bestämmelser jämväl

om vårdnad och underhåll i fråga om minderåriga barn, som makarna

kunna ha gemensamt. I denna del kan avtalet emellertid redan för närvarande

jämkas. Därjämte torde det mången gång för parterna själva ha

framstått såsom klart, att den förpliktade åtagit sig underhållsskyldighet i

den omfattning, som skett, allenast under förutsättning att hans inkomster

icke komme att i framtiden väsentligen reduceras. I varje fall synes uppenbart,

att makarna lätt kunna underlåta att beakta den verkan i förevarande

avseende som avtalsformen innebär. Vissa rättsfall ge också vid handen, att

domstolarna tillagt uttalanden angående underhållsfrågan, som i skillnadsmålet

gjorts av parterna, karaktären av avtal oaktat uttalandena inskränkt

sig till att ena parten framställt ett yrkande om underhållsbidrag, som

andra parten medgivit. Skulle medgivandet endast avse skäligheten av yrkat

bidragsbelopp i och för sig, är det uppenbart, att avtal icke kan anses föreligga.

Då domstolen icke heller i det senare fallet ingår i någon prövning

av parternas ekonomiska förhållanden, synes emellertid skillnaden mellan

nu nämnda fall i realiteten vara så obetydlig att den icke kan motivera att

verkningarna bliva så väsentligt olika som nu är förhållandet.

Vad härefter angår möjligheten, att ett jämförelsevis högt underhållsbidrag,

som bestäints genom avtal, kan innefatta jämväl skadestånd till den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 222.

13

underhållsberättigade maken, vill utskottet framhålla att, i händelse rätt

till jämkning på grund av väsentligt ändrade förhållanden komme att införas,

domstolarna uppenbarligen skulle taga hänsyn till om makarna i avtalet

bestämt underhållsbidraget till ett jämväl i betraktande av dåvarande

förhållanden högt belopp. Vidare torde det vara sannolikt, att en bestämmelse

i angiven riktning skulle kunna föra med sig att parterna i avtal om

hithörande frågor icke sammanblanda underhåll och skadestånd.

På grund av vad sålunda anförts finner utskottet sig böra tillstyrka, att

den av motionärerna väckta frågan blir föremål för en närmare utredning.

Vid denna utredning torde även böra tagas under övervägande icke blott

huruvida underhållsbidrag, som bestämts genom avtal, må på grund av väsentligt

ändrade förhållanden jämkas till lägre belopp, utan även huruvida

bidraget under vissa förutsättningar må kunna höjas utöver det i avtalet

bestämda belopp. Sistnämnda spörsmål fordrar emellertid tillika en omprövning,

huruvida regeln, att underhållsbidrag, som fastställts av domstol, icke

må höjas utöver förut bestämt belopp, lämpligen bör bibehållas.

Efter hemställan av utskottet anhöll riksdagen i skrivelse den 2 mars 1934,

nr 69, att Kungl. Maj :t ville verkställa utredning av frågan i vad mån avtal

om underhållsbidrag till frånskild make borde kunna jämkas, när väsentligen

ändrade förhållanden påkallade det, jämte därmed sammanhängande

spörsmål.

Genom proposition nr 41 till 1935 års riksdag framlade Kungl. Maj :t förslag

till lag om ändrad lydelse av GB 11: 28. Den föreslagna lydelsen överensstämmer

med den nu gällande. Enligt förslaget skulle den nya lagen äga

tillämpning jämväl där beslut om bidrag till makes underhåll meddelats

eller avtal därom träffats före dagen för lagens ikraftträdande.

I propositionen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Schlyter, bl. a. följande.

Ett särskilt spörsmål är huruvida jämkning av avtalat underhållsbidrag

på grund av väsentligt ändrade förhållanden allenast bör få ske i sänkande

riktning eller om jämväl höjning av underhållsbidraget under vissa förutsättningar

bör tillåtas. Denna fråga är tydligen icke begränsad till underhållsbidrag

som bestämts genom avtal. Därest dylikt underhållsbidrag skulle

få jämkas till högre belopp, lärer följdriktigheten kräva att, i olikhet mot

vad för närvarande gäller, även ett av rätten bestämt underhållsbidrag skulle

kunna höjas, när väsentligt ändrade förhållanden så påkalla. Vid bedömandet

av denna fråga torde böra skiljas mellan olika fall.

Består den inträffade förändringen allenast däri, att den ena makens ekonomi

undergått en förbättring, synes den andra maken icke på denna omständighet

kunna grunda något befogat krav på utfående av underhållsbidrag,

i det fall att sådant icke tidigare utgått, eller på höjning av ett redan

bestämt underhållsbidrag. Såsom i lagens motiv framhålles, kan eu frånskild

make icke skäligen begära att bliva delaktig i en efter äktenskapsskillnaden

inträdd förändring till det bättre i sin förra makes ekonomi utan bär

åtnöjas med den rätt emot honom, som betingas av makarnas villkor vid

tiden för skillnaden. Att denna princip likväl icke utgör hinder mot att vid

underhållsskyldighetens bestämmande taga hänsyn till sådan framtida förbättring

i den underhållspliktiges ekonomi, som kan förutses såsom normal

följd av hans utbildning och villkor i övrigt, visar den nuvarande rättstilllämpningen.

Något annorlunda synes saken ställa sig, om för den ena maken uppstått

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

ett behov av underhåll som icke förelegat vid tiden för äktenskapsskillnaden,

eller, i det fall att underhållsbidrag redan utgöres, den underhållsberättigade

maken fått ett ökat behov av underhåll. Omständigheterna kunna i dylika

fall understundom vara sådana, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke

underhållsbidrag borde utdömas respektive jämkas till högre belopp. Häremot

tala dock starka skäl. Det torde i och för sig vara önskvärt, att makarnas

ekonomiska mellanhavanden vid äktenskapsskillnaden uppgöras på

sådant sätt att makarna få en fast utgångspunkt, efter vilken de varaktigt

kunna inrätta sig för framtiden. I varje fall måste det för den underhållspliktige

maken vara av särskild betydelse att den övre gränsen för hans betalningsskyldighet

kan slutgiltigt fastställas i samband med äktenskapets

upplösning. Eljest skulle denna make städse befinna sig i en otrygg situation,

ett förhållande som kunde bliva särskilt besvärande i det fall att han

ämnade ingå nytt äktenskap. Såsom i motiven till gällande lag framhålles

kan det knappast heller anses skäligt, att den ena maken ålägges skyldighet

att i form av förhöjd bidragsplikt vidkännas de motgångar som efter

äktenskapets upplösning kunnat drabba den andra maken, övervägande skäl

synas alltså tala för att i huvudsak lämna orubbad den nuvarande regeln att

underhållsbidrag till frånskild make ej må utdömas, såframt talan därom

blivit ogillad, eller höjas utöver förut bestämt belopp.

Emellertid kan det inträffa att, sedan ett underhållsbidrag med hänsyn

till ändrade förhållanden blivit genom rättens beslut eller genom överenskommelse

nedsatt, förhållandena på nytt ändra sig, men denna gång i motsatt

riktning. Beträffande sådana fall lära de skäl som förut anförts emot

jämkning till högre belopp knappast äga giltighet.---

Vid jämkning av underhållsskyldighet "torde liksom hittills stort utrymme

få lämnas åt domarens fria prövning av omständigheterna i det särskilda

fallet. Har det underhållsbidrag varom är fråga blivit bestämt genom

avtal, lärer bland annat böra uppmärksammas, huruvida bidragets storlek

stått i normalt förhållande till parternas ekonomiska villkor vid tiden för

avtalet eller om möjligen andra särskilda omständigheter kunna ha spelat

en väsentlig roll för bidragets bestämmande. Att exempelvis ett underhållsbidrag,

som ursprungligen varit bestämt till lägre belopp än som motsvarat

parternas ekonomiska ställning, vid prövning av jämkningsfrågan befinnes.

vara av normal storlek, lärer icke i och för sig behöva hindra jämkning, såvida

väsentligt ändrade förhållanden inträtt.----

Ett viktigt spörsmål är, huruvida vad nu föreslagits bör få tillämpning jämväl

på avtal som ingåtts före den föreslagna bestämmelsens ikraftträdande.

Till stöd härför tala onekligen starka skäl. Det måste antagas att åtskilliga

av dem, som på grundval av nu gällande lag genom avtal åtagit sig att utgiva

underhållsbidrag till frånskild make, befinna sig i sådan situation, att jämkning

av avtalet ur billighetssynpunkt ter sig synnerligen önskvärd. Någon

avgörande principiell invändning lärer icke kunna göras mot att tillåta

jämkning i dylika fall. Härutinnan torde få hänvisas till den omständigheten

att ifrågavarande avtal, icke minst med hänsyn till arten av de sociala

och etiska intressen som framträda på detta område, väsentligen skilja sig

från vanliga förmögenhetsrättsliga avtal. Ej heller synas alltför stora betänkligheter

kunna föranledas därav, att parterna hittills saknat anledning

att strängt skilja mellan underhållsbidrag och andra åtagna prestationer som

utgå till följd av äktenskapsskillnaden. Det torde få förutsättas att i mål om

jämkning erforderlig utredning kommer att förebringas rörande de särskilda

omständigheter som varit bestämmande för avtalets innehåll. Domstolen

lärer därigenom kunna bilda sig en uppfattning om utfästelsens reella innebörd

och sålunda i beslutet om jämkning taga nödig hänsyn till exempel
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 222.

vis ett sådant förhållande som att det utfästa beloppet till viss del är att

uppfatta såsom skadestånd eller annan gottgörelse. Med hänsyn till nu angivna

synpunkter torde det sålunda kunna förordas att den föreslagna bestämmelsen

erhåller tillämpning jämväl i avseende å rättsförhållanden som

uppkommit före bestämmelsens ikraftträdande.

På hemställan av första lagutskottet i utlåtande nr 18 beslöt riksdagen bifalla

propositionen. Beslutet föregicks icke av någon debatt. Lagändringen

trädde i kraft den 1 juli 1935 och därmed fick GB 11: 28 sin nuvarande lydelse.

Framställningar om ändring av gällande bestämmelser.

I två vid 1949 års riksdags vårsession väckta, likalydande motioner (I: 69

och II: 76) hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning

och förslag till sådana ändringar i GB, att underhållsberättigad frånskild

make vid väsentligt ändrade förhållanden skulle kunna få underhållsbidraget

höjt.

I det utlåtande, nr 7, som första lagutskottet avgav i anledning av motionerna,

anfördes bl. a. följande.

Det råder icke tvivel om att ändrade förhållanden icke böra föranleda nya

förpliktelser att utgiva underhållsbidrag i samma utsträckning då det gäller

frånskild make som andra underhållsberättigade. Man har framhållit, att en

förbättrad ekonomisk ställning för ena maken icke bör föranleda att den

andre skall bliva delaktig däri genom större underhållsbidrag. Vidare har

anförts, att make efter äktenskapsskillnad icke genom ökad underhållsplikt

skall behöva vidkännas motgångar som träffa andra maken; icke minst med

tanke på ett framtida nytt äktenskap bör han veta, vilken betalningsskyldighet

han har att räkna med. Men även om de nu gällande reglerna sålunda

i ett stort antal fall överensstämma med skälighet och billighet, kan det--

—- i vissa situationer synas oriktigt, att den bidragsberättigade skall vara

utesluten från möjligheten att, när väsentligt ändrade förhållanden inträtt,

få en höjning till stånd.

När underhållsfrågan avgöres i samband med äktenskapsskillnaden, måste

hänsyn tagas till ett flertal svårbedömda förhållanden. Det är icke blott makarnas

aktuella situation vid tiden för skillnaden som ligger till grund för

avgörandet. Även parternas framtidsutsikter bliva av betydelse. Sålunda

plägar hänsyn tagas till förbättring i den underhållspliktiges ekonomi, som

kan förutses såsom en normal följd av hans utbildning och villkor i övrigt.

På motsvarande sätt överväges, i vilken utsträckning den underhållsberättigade

genom eget arbete kan bidraga till sin försörjning. Att dylika hänsyn

tagas är så mycket mer påkallat som makarnas förvärvsförmåga under

tiden efter äktenskapets upplösning kan hava påverkats av förhållandena

under äktenskapet. Har hustrun under ett långvarigt äktenskap ägnat sig

uteslutande åt hemmet, äro exempelvis hennes förvärvsmöjligheter efter

skillnaden i regel begränsade. Det kan icke undgås att vid ställningstagandet

i underhållsfrågan risk för felbedömning föreligger. Stundom visar det

sig först efteråt i vad mån makes försörjningsförmåga rönt inverkan av förhållandena

under äktenskapet. En jämkning till den behövande makens förmån

kan i dylika fall framstå såsom skälig och torde i och för sig icke strida

mot grundsatsen, alt ena maken icke skall genom ökad underhållsskyldighet

behöva vidkännas andra makens motgångar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Den nuvarande undantagsregeln synes även under andra förhållanden

stundom kunna leda till obilliga resultat. Så kan vara fallet, när en antagen

oförmåga hos den underhållsskyldige att utgiva bidrag icke visar sig föreligga.

Härvid är att märka, att om den underhållsberättigade maken har vårdnad

om makarnas barn, undantagsregeln indirekt kan gå ut över barnens intressen.

Praktiskt sett utgöra underhållsbidragen till maken och barnen en

enhet; bidragen bilda tillsammans den inkomst, av vilken den reducerade

familjen bär att leva. Även om bidragen till barnen genom jämkning kunna

bringas upp till skälig nivå, kan sålunda otillräckligt underhåll till den vårdnadshavande

i verkligheten pressa ned barnens levnadsstandard.

Utskottet framhöll vidare, att ett särskilt skäl för en lagändring vore, att

realvärdet av det tidigare bestämda underhållsbidraget kunde ha nedgått.

Visserligen förelåge samma förhållande beträffande periodiskt förfallande

belopp över huvud taget, t. ex. livräntor. Att realvärdet minskats kunde emellertid

redan nu beaktas vid jämkning av andra familjerättsliga underhållsbidrag.

Då det gällde familj erättsliga underhållsbidrag förelåge icke samma

skäl mot ett hänsynstagande till förändringar i penningvärdet som vid förmögenhetsrättsligt

grundad betalningsskyldighet.

Utskottets utlåtande utmynnade i en hemställan, att riksdagen i anledning

av motionerna måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av

frågan om ändrade bestämmelser för jämkning av underhållsbidrag till frånskild

make på grund av väsentligt ändrade förhållanden och därmed sammanhängande

spörsmål samt om framläggande för riksdagen av de förslag,

vartill utredningen kunde föranleda. Utskottet var emellertid ej enhälligt.

Sex reservanter förklarade sig anse, att utskottet bort uttala, att då chefen

för justitiedepartementet och de delegerade för det nordiska samarbetet på

lagstiftningens område hade sin uppmärksamhet riktad på den genom motionerna

väckta frågan, skäl ej förelåge att för det dåvarande begära utredning

i densamma, och att utskottet förty bort hemställa, att motionerna icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt — efter votering i båda kamrarna, föregången av en livlig

debatt — att bifalla utskottets hemställan. I anledning härav avlät riksdagen

den 5 mars 1949 den inledningsvis omförmälda skrivelsen (nr 51).

Dansk, norsk och finsk rätt.

1) Dansk rätt.

Enligt dansk rätt göres i fråga om möjligheten till senare jämkning av

bidrag till makes underhåll efter separation eller skilsmässa åtskillnad mellan

å ena sidan bidrag, som fastställts av domstol eller administrativ myndighet,

och å andra sidan bidrag, som utgå enligt avtal mellan makarna.

Beslut i ämnet, meddelat av rätten eller administrativ myndighet, kan på

endera makens begäran av administrativ myndighet (over0vrigheden) ändras,

om förhållandena undergått väsentlig förändring och omständigheterna

i övrigt tala därför. Ändring är likväl utesluten där i samband med beslutet

om underhållsbidrag förordnats, att avgörandet i denna del skall vara slutgiltigt.

Dylikt förordnande lär dock meddelas endast i sällsynta fall.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 222.

Ha makar åter med avseende å förestående separation eller skilsmässa slutit

avtal om bidrag till makes underhåll, kan, om avtalet finnes vara uppenbart

obilligt, i rättegångsväg förklaras, att avtalet i sin helhet eller till viss

del icke skall vara förbindande för ena maken. Talan härom måste likväl

väckas i separations- eller skilsmässomålet eller, där separation eller skilsmässa

erhålles i administrativ ordning genom bevilling, inom ett år efter

bevillingen. Möjlighet till jämkning i avtalet på grund av ändrade förhållanden

finnes icke med mindre förbehåll därom gjorts i avtalet. Emellertid

lära de flesta avtal innehålla dylikt förbehåll.

2) Norsk rätt.

Enligt norsk rätt kan fråga om underhållsbidrag upptagas också efter skilsmässan.

Frågan avgöres av domstol, där ej makarna äro ense om att hänskjuta

avgörandet till fylkesmannen. I samma ordning avgöres fråga om

ändring av sålunda meddelad bestämmelse rörande bidragsskyldigheten.

Ändring kan ske när ändrade förhållanden eller nya upplysningar göra det

rimligt.

År avtal om underhållsbidrag uppenbart obilligt för ena maken, kan avtala

oavsett när det slutits — på hans talan helt eller delvis sättas ur kraft.

Lagregelns ordalydelse och förarbetena synas närmast peka i den riktningen,

att avtalet skall ha varit uppenbart obilligt redan då det slöts. Emellertid

har i nyare rättspraxis förekommit, att avtal hävts på den grund att förhållanden,

som inträtt efter avtalets slutande, kommit avtalet att framstå

som obilligt. Talan väckes vid domstol så framt icke parterna enas om att

lämna avgörandet till fylkesmannen. Viss tid, inom vilken sådan talan skall

väckas, är icke stadgad.

3) Finsk rätt.

Finsk rätt medger i större utsträckning än svensk, dansk eller norsk rätt

jämkning av bidrag till makes underhåll. Utan hinder av vad rätten beslutit

angaende makes underhållsskyldighet äger sålunda rätten på makes talan

annorlunda förordna därom, när väsentligen ändrade förhållanden påkalla

det. Avtal om underhåll kan på makes yrkande jämkas icke blott om

avtalet befinnes uppenbart obilligt utan även om väsentligen ändrade förhållanden

därtill giva anledning. I intet fall förloras efter viss tid rätt till talan

om jämkning.

Den betydande penningvärdeförsämringen i Finland — om levnadskostnadsindex

för åren 1938—39 betecknas med 100 utgjorde medelindex för år

1947 584 och för år 1950 911 — har där föranlett särskild lagstiftning om

förhöjning av underhållsbidrag. Lagar i detta ämne ha utfärdats 1945, 1948

och 1951. Dessa avse ej blott bidrag till.makes och barns (i eller utom äktenskap)

underhåll utan ock vissa underhållsbidrag enligt fattigvårdslagen och

jämlikt strafflagens skadeståndskapitel. Såvitt angår den familjerättsliga

underhållsplikten är lagstiftningen närmast förestavad av processekonomiska

skäl. Beträffande övriga i lagarna avsedda underhållsbidrag tjänar

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 222.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

lagstiftningen i främsta rummet syftet att öppna laglig möjlighet till höjning.

I fråga om underhållsbidrag, som någon enligt äktenskapslagen eller lagen

om barn utom äktenskap förpliktats eller förbundit sig att på bestämda

tider utgiva, innehåller 1951 års lag om förhöjning av underhållsbidrag i huvudsak

följande bestämmelser. Har bidragets belopp i utslag eller genom

avtal senast fastställts före den 1 juli 1950, skall beloppet till följd av penningvärdets

fall höjas på sätt framgår av en i lagen intagen tabell. Enligt

denna är storleken av förhöjningen beroende dels av den tidpunkt, då bidragsbeloppet

senast fastställts, och dels av bidragsbeloppets storlek för

månad räknat. Förhöjningen avses innebära full kompensation för det försämrade

penningvärdet när månatliga bidraget understiger 1 000 mark. För

bidrag å 1 000—2 499 mark är kompensationen med vissa avvikelser 80-procentig.

För bidrag å 2 500 mark eller mer innebär förhöjningen i stort sett

en kompensation av 60 %. Bidrag till barn skall direkt på grund av lagen

utgå med förhöjning från och med april 1951. Vill underhållsberättigad

make ha förhöjt bidrag måste han därom underrätta den underhållspliktige

maken eller, där utslaget eller avtalet rörande bidraget lämnats för verkställighet,

den verkställande myndigheten. Bidragspost, som förfaller till

betalning efter den dag då underrättelsen framkom skall erläggas med förhöjning.

Att bidrag till make skall utgå med förhöjning först efter underrättelse

motiveras med att makarna i första hand böra söka avtalsvis reglera

förhöjningens storlek. Fn särskild jämkningsregel gives beträffande förhöjningen.

Utan hinder av de bestämmelser, för vilka nu redogjorts, må domstol

på begäran av den som åtnjuter underhållsbidrag eller av den underhållspliktige

höja eller sänka det belopp, varmed förhöjningen enligt samma

bestämmelser skall utgå, såframt den underhållspliktiges förmögenhetsförhållanden

eller andra omständigheter giva anledning därtill. Sänkes beloppet

skall samtidigt prövas om den underhållspliktige bör återfå vad han erlagt

eller del därav.

Under förarbetena till 1948 och 1951 års lagar diskuterades lämpligheten

av att införa ett system, enligt vilket växlingarna i levnadskostnadsindex

utan vidare skulle föranleda ändring av fastställda eller överenskomna understödsbelopp.

Tanken avvisades emellertid av såväl principiella som praktiska

skäl.

Enligt uppgift från finska justitieministeriet ha under åren 1945—1951

vid rådstuvurätten i Helsingfors handlagts tillhopa 207 mål angående ändring

av underhållsbidrags belopp. För envar av tre domsagor med omkring

50 000 invånare i varje har antalet sådana mål uppgått till 3—4 om året.

Penningvärdets förändringar.

I de framställningar om ändring av gällande bestämmelser, vilka återgivits

i det föregående, har stor vikt lagts vid de förändringar i penningvärdet, som

under senare år inträffat i Sverige. För att erhålla ett mått på dessa förändringar

kan man lämpligen gå till levnadskostnadsindex och allmän konsumtionsprisindex.

Dessa uträknas av socialstyrelsen. Levnadskostnadsindex av
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

ser arbetare och tjänstemän med hustru och genomsnittligt två barn bosatta i

städer och tätorter och med en årlig inkomst som för närvarande utgör omkring

10 500 kronor före skattebetalning och 9 000 kronor efter. Konsumtionsprisindex

åter hänför sig till hela befolkningen och omfattar således

både tätort och landsbygd samt alla inkomstklasser och hushållstyper.

Från början uträknades levnadskostnadsindex med år 1914 som basår

(juli 1914 = 100). Denna serie uträknas fortfarande men har numera börjat

att komma ur bruk. En nyare serie av levnadskostnadsindex har 1935

som basår. Båda serierna uträknas såväl med som utan skatter och sociala

förmåner. Anmärkas bör, att 1914 års serie numera icke är självständig utan

erhålles genom omräkning av indextalen i 1935 års serie. Konsumtionsprisindex

utgår från år 1935 och föreligger blott i en serie, som icke innefattar

direkta skatter.

Hur index ändrats från år 1935 framgår av följande tabell.

År

Levnadskostnadsindex

Konsumtions-

prisindex

1935 = 100

juli 1914 = 100

1935

= 100

utan

skatter m. m.

med

skatter m. m.

utan

skatter m. m.

med

skatter m. m.

1935

155

156

100

100

100-0

1936

157

158

101

101

100-6

1937

161

162

104

104

103-6

1938

165

166

106

106

105-2

1939

169

171

109

109

107-6

1940

190

192

123

123

122-5

1941

215

218

139

139

141-7

1942

232

236

150 ,

151

154-7

1943

235

239

152

153

158É5

1944

234

241

151

154

158-2

1945

233

241

151

154

157-5

1946

234

243

151

155

160-3

1947

240

257

156

164

162-1

1948

252

261

163

167

172-4

1949

256

265

166

170

175-9

1950

259

269

168

172

177-7

1951 mars

290

308

188

197

201-0

juni

301

322

195

206

208-8

sep t.

309

332

200

212

213-8

dec.

316

339

204

217

217-8

Promemorian i november 1951.

I 1951 års promemoria upptogs till behandling frågan, huruvida höjnings1''örbudet

i GB 11: 28 borde bibehållas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Inledningsvis erinrades om att en generell underhållsplikt frånskilda makar

emellan såsom grundsats mycket sent, först från och med år 1916, erkänts

i svensk rätt. Även om grundsatsen vid den tiden knappast var omstridd

innebar den likväl en principiell nyhet. Numera torde den ha ingått

i det allmänna medvetandet såsom alldeles självfallen. Tillika framhölls,

att det vore en allmän regel beträffande familjerättsliga underhållsbidrag,

att de kunde jämkas, när väsentligen ändrade förhållanden påkallade det.

Det enda undantaget från denna regel utgjordes av höjningsförbudet i fråga

om bidrag till frånskild make.

I promemorian anfördes vidare, att reglerna rörande underhållsskyldigheten

frånskilda makar emellan i likhet med lagbestämmelser i allmänhet

hade utformats utan att särskild hänsyn tagits till möjligheten av förändringar

i penningvärdet. Den nedgång i penningvärdet, som ägt rum under

senare år, hade emellertid varit så betydande, att från skilda håll ifrågasatts,

om icke på grund härav höjningsförbudet borde modifieras. I detta sammanhang

syntes det icke vara erforderligt att ingå på den allmänna och vittutseende

frågan om förpliktelsers värdebeständighet. Eftersom penningvärdets

fall torde kunna inrymmas under begreppet »ändrade förhållanden»

vore det nämligen redan enligt gällande rätt möjligt att återställa realvärdet

av familj erättsliga underhållsbidrag i allmänhet. Däremot påkallades en

prövning av frågan, huruvida den undantagsställning, som i detta hänseende

i följd av höjningsförbudet gällde för bidrag till frånskild make, kunde

bibehållas oförändrad. Härom uttalades i promemorian följande.

De av lagberedningen anförda skälen mot höjning måste för detta fall

anses i stort sett sakna bärkraft. Synpunkten att frånskild make icke kan

begära att bli delaktig i en förändring till det bättre i sin förra makes ekonomi

tager otvivelaktigt sikte på annan än enbart nominell inkomstförbättring.

Ej heller lärer en nedgång av penningbidragets realvärde vara att anse

som en sådan motgång för den bidragsberättigade, som icke skäligen borde

leda till förhöjd bidragsplikt för andra maken. Vilken vikt man än i de särskilda

fallen må lägga vid synpunkten att den bidragspliktige bör äga trygghet

mot ytterligare utgifter för den förutvarande makens räkning, lärer dock

knappast kunna bestridas, att denna synpunkt bör vika åtminstone i (ten

mån den förpliktade själv blivit kompenserad för penningvärdets fall. Med

hänsyn till det sagda torde det gällande förbudet mot höjning av utgående

bidrag till frånskild makes underhåll icke böra upprätthållas i sin nuvarande

generella utformning utan böra genombrytas åtminstone så långt som

betingas av en efter bidragets fastställande inträdd väsentlig penningvärdeförsämring.

En sådan ändring aktualiserade emellertid — enligt vad i 1951 års promemoria

fortsättningsvis uttalades — en omprövning av hela frågan, huruvida

det nuvarande generella höjningsförbudet vore berättigat. Det kunde

nämligen väl tänkas, att detta förbud, om än i allmänhet uttrjck för riktiga

tankegångar, likväl i särskilda fall lade hinder i vägen för en rättvis

och skälig gestaltning av underhållsplikten. Härom anfördes i promemorian

följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

21

Till eu början må uppmärksammas de vanskligheter som äro förenade

med den ursprungliga bedömningen i skillnadsmålet. Härvid bortses från

svårigheterna att rätt pröva skuldfrågan; dessa äro av särskild art. Domstolen

måste söka göra sig en bild av hur tillvaron för vardera maken fortsättningsvis

kommer att te sig. Härvid måste — såsom lagberedningen uttalat

— en rad olika förhållanden beaktas, bl. a. förmögenhetsvillkor, yrkesskicklighet,

hälsotillstånd, försörjningsplikt mot andra närstående och samhällsställning.

Det ligger i öppen dag att det vid detta bedömande kan finnas åtskilliga

felkällor. Utredningen kan bli ofullständig eller missvisande. Men

också där de vid skillnaden föreliggande förhållandena så långt möjligt

genom utredningen fått rätt belysning, kunna de antaganden om framtiden,

som grundas därpå, stå fel. Och i den mån domstolen vid sitt avgörande av

underhållsfrågan anser sig kunna och böra taga hänsyn till förhållanden,

som ännu ej föreligga men som förutses komma att inträda, ökas självfallet

risken för felbedömning av underhållsfrågan. Visar det sig att utvecklingen

blev en helt annan än domstolen utgått ifrån vid avgörandet i underhållsfrågan

kan det ibland synas hårt att jämkning uppåt ej får ske.

Men även i vissa andra fall torde motsvarande synpunkt kunna anläggas.

Ett långvarigt äktenskap kan synas grunda sådana band mellan makarna att

även en nytillkommen omständighet, som faller utom ramen av den antagna

utvecklingen och alltså icke beaktats vid skillnaden, i vissa fall bör medföra

en höjning av underhållsbidraget. Om t. ex. den ena av makarna efter ett

långt äktenskap blir invalid efter ett olycksfall eller en sjukdom, kan det

sålunda sättas i fråga huruvida icke det borde vara möjligt att ålägga andra

maken förhöjd bidragsplikt. Ej sällan torde ock förekomma, att underhållsbidraget

i skillnadsmålet måst sättas lägre än den berättigades behov eller

den förpliktades skuld i och för sig påkallat, eftersom den underhållsskyldige

icke haft möjlighet att betala mera. Makarna ha, som det brukar sägas,

egentligen icke haft »råd att skiljas». Kommer den underhållsskyldige i

bättre villkor, skulle det understundom kunna anses vara rimligt och riktigt

om bidraget finge höjas åtminstone till det belopp som skäligen från

början bort utgå.

Av det sålunda anförda finge enligt promemorian anses framgå, att det

i vissa fall, om man sökte bedöma frågan med hänsyn till den enes behov av

bidrag och den andres förmaga att utgiva underhåll, kunde framstå som

mindre skäligt att undantagslöst upprätthålla förbudet mot höjning. För

ett sådant förbud hade emellertid särskilt anförts, att den förpliktade hade

ett väsentligt intresse av trygghet mot utvidgning av sin förpliktelse. Det syntes

likväl kunna sättas i fråga, huruvida verkligen detta trygghetsintresse

städse vägde tyngre än den underhållsberättigades intresse av att få bidraget

höjt. Trygghetssynpunkten borde i erforderlig grad kunna beaktas vid prövningen

av varje särskild jämkningsfråga.

I promemorian uttalades vidare, att de anförda synpunkterna närmast

haft avseende på förbudet mot höjning av utgående bidrag men torde gälla

också beträffande förbudet mot utdömande av bidrag, när bidragsskyldighet

icke tidigare förelegat. Att underhållsbidrag icke utginge, kunde antagas

otta bero på att ingendera maken ansetts efter skillnaden bli i behov av

bidrag till sitt tillbörliga underhåll. Det borde dock uppmärksammas, att

anledningen ej sällan vore att make, som därest hänsyn tagits blott till behov

och förmåga varit berättigad till underhåll, avstått från underhållsbidrag

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Knngl. Maj:ts proposition nr 222.

för att förhindra att andra maken i rättegång väckte fråga om den huvudsakliga

skulden till skillnaden. Förhölle det sig så, borde det vara uteslutet

att i mål om jämkning utdöma bidrag. —- Då anordningen med engångsbidrag

icke läte sig förena med möjlighet till jämkning, syntes bestämmelsen

i GB 11: 28 andra stycket böra behållas oförändrad.

De närmare riktlinjerna för den lagändring, som syntes böra ske, behandlades

härefter i promemorian. Inledningsvis anfördes, att jämkning i

höjande riktning kunde vara befogad ej endast med hänsyn till penningvärdets

nedgång utan även av andra anledningar, vilka vore av högst skiftande

natur. Över huvud taget kunde det ifrågasättas, om de olika fall, som

man vid en teoretisk genomgång av ämnet kunde ställa upp, i det praktiska

livet återfunnes helt rena. Det kunde sålunda ofta hända att till stöd för

ett yrkande om höjning åberopades såväl penningvärdets fall som andra

omständigheter. Å andra sidan kunde tydligen tänkas att ett höjningsyrkande,

som grundades på nedgång i penningvärdet, möttes med invändning

om att av andra anledningar en höjning likväl ej borde ske. Det torde därför

i praktiken ofta bli nödvändigt att i ett sammanhang bedöma, huruvida

vardera makens levnadsvillkor, sedda som en totalitet, undergått en väsentlig

förskjutning till den enes förmån och den andres nackdel. Med hänsyn

till det nu sagda kunde det icke gärna komma i fråga att med bibehållande

av höjningsförbudet uppställa lagregler om undantag från detsamma i särskilt

angivna fall. Vid sådant förhållande syntes man ej ha annan utväg

än att helt borttaga höjningsförbudet ur lagen samt överlämna åt domstolen

att fritt pröva, huruvida höjning i det särskilda fallet kunde anses motiverad.

Vid denna prövning vore det av särskild betydelse att möjligheten till

jämkning enligt ordalagen vore knuten icke direkt till att väsentligen ändrade

förhållanden inträtt utan till att sådana förhållanden gjorde en jämkning

påkallad. Lagtextens formulering syntes alltså göra det möjligt för domstolen

att taga hänsyn också till de särskilda omständigheter som i det enskilda

fallet kunde tala emot en höjning, ehuru väsentligen ändrade förhållanden

inträtt. Avvägningen mellan ena partens intresse av förhöjt bidrag

och den andras intresse av trygghet mot utvidgning av underhållsplikten

skulle enligt den sålunda förordade lösningen ske i rättstillämpningen.

Rörande de synpunkter, åt vilka vid denna avvägning borde tillmätas särskild

vikt, gjordes i 1951 års promemoria vissa uttalanden, som här må

återgivas.

En i anledning av inträdda väsentligt ändrade förhållanden företagen omprövning

av underhållsfrågan bör uppenbarligen icke vara fullt fri i samma

mening som den ursprungliga prövningen i skillnadsmålet varit det. Säkerligen

anses det stå i överensstämmelse med rättvisa och billighet och därigenom

med grunderna för underhållspliktens fortbestånd efter äktenskapsskillnad

att äktenskapets varaktighet får betydelse också för frågan, huruvida

underhållsplikten efter skillnaden bör kunna utvidgas. Den underhållspliktige

synes böra kunna räkna med en högre grad av stabilitet i angivna

hänseende ju kortare tid äktenskapet varat. Självfallet kan dock denna sats

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

23

icke tillämpas på ett mekaniskt sätt. Särskilt då höjningsyrkandet motiveras

huvudsakligen med penningvärdets fall synes frågan om äktenskapets varaktighet

ha mindre betydelse. En inträdd förändring kan vidare tänkas vara

så direkt och klart grundad i äktenskapets inverkan på hustruns personliga

eller ekonomiska förhållanden att hon, även där äktenskapet varat jämförelsevis

kort tid, icke rimligen bör ensam bära konsekvenserna därav.

En annan omständighet av vikt måste anses vara i vilken utsträckning den

underhållsberättigades ekonomi försämrats. Uppenbarligen bör det för jämkning

över huvud gällande kravet på att förändringen skall vara väsentlig

alltjämt upprätthållas. Tydligt torde emellertid vara att det ligger närmare

till hands att åsidosätta den förpliktades anspråk på trygghet mot utökning

av förpliktelsen när den berättigade råkat i verklig nöd än när den berättigade

i trots av sina väsentligt ändrade förhållanden fortfarande kan

leva i jämförelsevis goda villkor.

Samtidigt med den sist anförda synpunkten bör emellertid beaktas vilken

verkan en utökning av underhållsplikten skulle få för den förpliktade. Det är

mera rimligt att lägga på honom en ökad försörjningsbörda om han lever i

relativ välmåga än när så icke är fallet. Tydligen kunna de två sist nämnda

synpunkterna understundom peka i motsatta riktningar och därför helt eller

delvis upphäva varandra.

Bar den underhållspliktige den huvudsakliga skulden till skillnaden lära

eljest förefintliga på trygghetssynpunkten grundade betänkligheter mot en

utvidgning av underhållsplikten ofta nog få vika. Har å andra sidan med

hänsyn till den underhållsberättigades större mått av skuld bidraget satts

lägre än eljest vederbort kan detta vara ett skäl mot en utvidgning av bidragsplikten.

Slutligen må anmärkas, att för den händelse makarna avtalat om indexreglering

av underhållsbidraget, den berättigade icke synes böra under åberopande

av allenast penningvärdets fall kunna få bidraget höjt utöver vad i

avtalet föreskrivits.

I promemorian erinrades vidare om att anspråk på underhållsbidrag till

frånskild make enligt GB 11:26 andra stycket vid talans förlust skulle

framställas i skillnadsmålet. Denna preskriptionsregel hade motiverats med

önskvärdheten av att de tvistefrågor makarna emellan, som kunde uppstå i

anledning av äktenskapets upplösning, så snart som möjligt och i ett sammanhang

bringades till avgörande. Därest höjningsförbudet skulle upphävas

och möjlighet sålunda öppnas att utdöma bidrag till frånskild make, ehuru

det tidigare bestämts att sådant bidrag icke skulle utgå, skulle det kunna

betraktas som mest följdriktigt att motsvarande möjlighet infördes också

för det fall att underhållsfrågan från början lämnats oreglerad. Emellertid

skulle man då nödgas giva upp preskriptionsregeln. Denna regel hade oivivelaktigt

varit av allra största värde för sådana makar, för vilka underhållsplikt

skulle kunna ifrågakomma. Eu god del av sin betydelse skulle väl regeln

förlora i och med höjningsförbudets upphävande. Ändock syntes vad man

skulle kunna vinna genom alt offra regeln icke kunna uppväga de olägenheter,

som genom regelns bortfall skulle uppkomma. Den make som kunde bli

underhållspliktig finge, oavsett möjligheten till höjning av underhållsbidrag,

antagas ha ett starkt intresse av att den ursprungliga prövningen av underhållsfrågan

skedde redan i skillnadsmålet. Han vunne ju då den trygghet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

som bestode däri att det bestämda bidraget ej kunde höjas med mindre det

påkallades av väsentligt ändrade förhållanden. Alldeles särskilt borde i

detta sammanhang beaktas, att ett yrkande från ena makens sida om underhållsbidrag

måste kunna mötas med invändning om denne makes skuld

till skillnaden. Det skulle utan tvivel vara liögst olyckligt, därest skuldfrågan

skulle få komma upp till bedömande senare än i skillnadsmålet, kanske

vid en tidpunkt då bevisning i frågan icke längre stode till buds för

den make, mot vilken underhållskravet riktades. Av hänsyn till det sagda

syntes det knappast böra ifrågakomma att upphäva preskriptionsregeln.

En följd härav vore att den make, som underlåtit att framställa anspråk på

underhåll senast i skillnadsmålet, icke kunde få bidrag utdömt, även om

väsentligt ändrade förhållanden sedermera inträtt.

På grundval av dessa överväganden framlades i 1951 års promemoria ett

utkast till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken. Enligt

utkastet skulle i gällande bestämmelser icke göras annan ändring av saklig

innebörd än att höjningsförbudet skulle utgå ur GB 11: 28 första stycket.

Enligt lagrummet i den föreslagna lydelsen skulle sålunda, utan några

särregler i fråga om bidrag till frånskild, gälla att rätten, utan binder av

vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om bidrag till

makes underhåll, ägde på yrkande av endera maken annorledes förordna

därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkallade det. Vad sålunda

stadgats skulle likväl ej äga tillämpning om någon förpliktats eller åtagit

sig att till frånskild makes underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Enligt lagutkastet skulle den föreslagna lagen äga tillämpning också där

beslutet meddelats eller avtalet slutits före den tilltänkta dagen för ikraftträdandet,

den 1 juli 1952.

Yttranden över 1951 års promemoria.

Yttranden över promemorian ha efter remiss avgivits av rikets samtliga

hovrätter, socialstyrelsen, föreningen Sveriges häradshövdingar, styrelsen

för föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfunds styrelse,

svenska socialvårdsförbundet, landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens

centralorganisation, Fredrika-Bremer-förbundet, yrkeskvinnors samarbetsförbund

och Stockholms stads rättshjälpsanstalts styrelse.

Remissinstanserna ha alla — häradshövdingeföreningen likväl under uttalande

av någon tvekan ■— godtagit förslaget till den del det innebär att

möjlighet skulle öppnas till sådan förhöjning, som svarar mot nedgången

i penningvärdet. Ett uttryck för denna mening utgör följande

uttalande av Svea hovrätt:

Särskilt på förevarande rättsområde, där utgående underhållsbidrag allmänneligen

regleras medelst domstolsavgöranden eller avtal på lång sikt,

har den inflatoriska utvecklingen blivit särskilt kännbar. I många fall

torde realvärdet av ett underhållsbidrag numera ha nedgått till allenast

en bråkdel av motsvarande värde vid den tidpunkt, då bidraget fastställdes.

Det lärer utan vidare vara klart, att man tidigare icke tagit i beräkning

möjligheten av en så stark försämring av penningvärdet, som seder
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

mera ägt rum. Både domstolar och avtalsslutande parter torde tvärtom

ha utgått från den förutsättningen, att penningvärdet skulle förbliva någorlunda

stabilt. Då denna synnerligen väsentliga förutsättning nu brustit böra

möjligheter öppnas för den part, som härigenom blivit lidande, att såvitt

möjligt erhålla gottgörelse.

Häradshövdingcföreningen har ansett det kunna ifrågasättas, om penningvärdets

nedgång och alltjämt fortgående försämring utgör tillräckligt

skäl för meddelande av ändrade bestämmelser i fråga om höjningsförbudet.

Underhållsbidrag till frånskild make företedde reellt större likhet med allmänna

civilrättsliga förpliktelser än med familjerättsliga bidrag. Man kunde

fråga sig varför en frånskild maka med periodiskt underhållsbidrag

skulle försättas i bättre ställning än exempelvis en frånskild maka, som fått

ett engångsbidrag, eller en livräntetagare eller en pensionstagare, vars pension

icke vore indexreglerad. I hithörande fall, där underhållsskyldighet redan

förelåge, kunde emellertid vissa skäl tala för en uppmjukning av höjningsförbudet.

Härom har föreningen vidare yttrat:

Det förhåller sig otvivelaktigt så, att den underhållspliktige mången

gång blivit kompenserad för penningvärdets fall och därigenom vunnit lättnad

i sin bidragsskyldighet, medan den underhållsberättigades behov av

bidrag på grund av penningvärdets nedgång ökats. När underhållsskyldighet

blivit, genom dom eller genom avtal, bestämd, kan det även sägas, att

därigenom fastslagits, att en viss familjerättslig samhörighet fortfarande

består mellan makarna.

Enligt häradshövdingeföreningens mening borde ej ifrågakomma att efter

mönster från Finland införa bestämmelser om en schablonmässig höjning

av bidragen.

Vad angår möjligheten till höjning av bidrag på annan grund än

penningvärdets fall har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, socialstyrelsen,

svenska socialvårdsförbnndet, landsorganisationen i Sverige,

tjänstemännens centralorganisation, Fredrika-Bremer-förbundet, yrkeskvinnors

samarbetsförbund och rättshjälpsanstaltens styrelse. Också hovrätten

över Skåne och Blekinge har godtagit förslaget i princip, men betonat, att

utanför området för vissa typfall — innefattande såväl fall av penningvärdeförsämring

som fall då en felaktig prognos gjorts vid den tidigare

bedömningen av underhållsfrågan — jämkning uppåt allenast undantagsvis

borde kunna äga rum. Enligt förslaget komme stadgandena om jämkning

på grund av ändrade förhållanden av underhållsbidrag till make

i bestående äktenskap, till frånskild make och till barn att erhålla i huvudsak

lika lydelse. Det vore emellertid angeläget, att GB 11:28 erhölle en avfattning

som markerade, att i fråga om höjning av underhållsbidrag, såvitt

anginge frånskild make, en mera restriktiv tillämpning utanför de berörda

typfallens område vore avsedd än beträffande andra underhållsberättigade.

Styrelsen för stadsdomareföreningen har förklarat sig icke vilja direkt avstyrka,

att förslaget i sin helhet genomföres, men i anslutning till uttalanden

i promemorian framhållit, att möjligheten till höjning av bidrag på an
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Knngl. Maj:ts proposition nr 222.

nan grund än inträffad penningvärdeförsämring borde vara avsedd allenast

för undantagssituationer. Styrelsen funne det vara av synnerlig vikt, att detta

på ett eller annat sätt komme till uttryck jämväl i lagtexten. Måhända läte

det sig icke göra att i lagen ange de särskilda fall, där jämkning finge ske.

För denna händelse ville styrelsen förorda att, då det gällde underhållsbidrag

till frånskild, de grunder som kunde föranleda jämkning i höjande riktning

exemplifierades i lagen och att därjämte såsom en allmän förutsättning

stadgades, att ett bibehållande av gällande underhåll skulle framstå som

obilligt.

Övriga fem remissinstanser — Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten för

Nedre Norrland, häradshövdingeföreningen och advokatsamfundets styrelse

— ha alla inledningsvis till granskning upptagit de av lagberedningen anförda

skäl, på vilka höjningsförbudet är grundat. Med erinran om att förbudet

av väsentligen samma skäl år 1935 bibehölls, har Svea hovrätt yttrat:

Hovrätten kan icke finna annat än att de anförda skälen alltjämt äga

tillräcklig styrka att motivera höjningsförbudets fortvaro i princip. Det synes

ej föreligga anledning att betrakta en äktenskapsskillnad på annat sätt

än tidigare eller såsom den definitiva gräns, bortom vilken makarnas ekonomiska

intressegemenskap bör upphöra. Äktenskapet innefattar såsom

samhällsinstitution icke numera någon fastare personlig förbindelse än tidigare

var fallet; snarare är förhållandet det motsatta. Från denna synpunkt

kan det icke vara önskligt att öka frånskilda makars ekonomiska beroende

av varandra. Då höjningsförbudets borttagande emellertid i många fall

skulle innebära ett stärkande av det ekonomiska beroendet efter genomförd

äktenskapsskillnad, kommer förslaget såsom helhet betraktat i strid med

förut antagna principer. Hovrättens erfarenhet av rättstillämpningen har

givit vid handen, att — om man bortser från verkningarna av de senaste

årens betydande penningvärdeförsämring — lagbudet i dess nuvarande utformning

varit i allt väsentligt tillfredsställande.

Även Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland och advokatsamfundets

styrelse ha sagt sig finna de av lagberedningen anförda skälen fortfarande

vara i allmänhet bärande. Häradshövdingeföreningen har i denna del anfört:
Utgångspunkten

för förslaget synes vara den, att underhållsbidraget till

frånskild maka är ett familjerättsligt bidrag och därför bör kunna jämkas

i samma utsträckning som andra familj erättsliga bidrag. Det föreligger

emellertid en väsentlig skillnad mellan underhållsbidraget till frånskild

maka och andra familj erättsliga bidrag, exempelvis bidrag till barns uppehälle

och utbildning. Vid det senare slaget av bidrag råder alltjämt ett familj

erättsligt förhållande mellan den berättigade och den förpliktade. Vid

underhållsbidrag till frånskild maka har däremot den familjerättsliga samhörigheten

mellan makarna, åtminstone enligt nutida betraktelsesätt, blivit

avklippt i och med äktenskapsskillnaden. Ehuru underhållsbidraget till

frånskild maka juridiskt sett är av familjerättslig natur, företer det reellt

sett större likheter med andra civilrättsliga förpliktelser. Enligt föreningens

åsikt äga de av lagberedningen anförda skälen för höjningsförbudet i stort

sett samma bärkraft nu som tidigare och bör nämnda förbud ej utan starkt

vägande skäl upphävas eller ändras.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Inom nyss nämnda grupp av fem remissinstanser har ingen biträtt det i

promemorian framlagda förslaget, att genom höjningsförbudets upphävande

skulle öppnas möjlighet till höjning också på annan grund än penningvärdets

fall. Inom denna grupp äro emellertid meningarna i denna fråga

starkt delade. Längst i den riktning promemorieförslaget anvisar har håradshövdingeföreningen

velat gå. Inställningen till förslagets allmänna motivering

på denna punkt är visserligen starkt kritisk. Sålunda har föreningen

förklarat sig finna de i promemorian anförda skälen för ett fullständigt

upphävande av höjningsförbudet föga övertygande och härom anfört följande.

Svårigheten för domstolen att i äktenskapsskillnadsmålet bedöma hur villkoren

för vardera maken komma att te sig i framtiden skiljer sig föga från

de svårigheter, som kunna möta vid bestämmandet av ersättningar i mål

av annan natur, exempelvis mål om ersättning för kroppsskada. Huruvida

ett långvarigt äktenskap kan anses grunda sådana band mellan makarna,

att även en nytillkommen omständighet såsom invaliditet eller sjukdom bör

medföra rätt till höjning av underhållsbidrag kan starkt ifrågasättas. Härtill

kommer vanskligheten att en längre tid efter det äktenskapsskillnaden meddelats

bedöma, vilka överväganden legat till grund för rättens beslut i skillnadsmålet.

Enligt uttalande av lagberedningen skall ju vid bestämmandet

av frågorna om bidragsskyldighet och bidragets storlek beaktas ej blott sådana

omständigheter som makarnas förmögenhetsvillkor, yrkesskicklighet,

hälsotillstånd, för sörj ningsskyldighet, samhällsställning och dylikt samt äktenskapets

längd utan även de omständigheter, som föranlett skillnaden.

Även om den make, som är i behov av bidrag, icke huvudsakligen burit

skulden till skillnaden, kan likväl graden och arten av hans skuld ha inverkat

på rättens beslut i bidragsfrågan. Nämnda vansklighet blir än mer framträdande,

när frågan om bidragsskyldighet reglerats icke genom dom utan

genom avtal. I dylika fall kommer att saknas praktiskt taget all möjlighet

att bedöma om och i vad mån skuldfrågan inverkat å avtalet. ----- Vid

prövningen av frågan om utdömande av underhållsbidrag till frånskild

make, som icke tidigare åtnjutit bidrag, eller om höjning av sådant bidrag

bör nämligen beaktas samtliga de faktorer, som inverkat å vad tidigare blivit

bestämt, och alltså även skuldfrågan. Stor betydelse bör tillmätas makes

intresse av trygghet mot utvidgning av sina förpliktelser.

Häradshövdingeföreningen har emellertid slutligt ställt sig på den ståndpunkten,

att när fråga uppkommit om höjning på grund av penningvärdets

fall domstolen borde ha att bedöma vardera makens levnadsvillkor, sedda

som en totalitet, och att beakta samtliga de faktorer som legat till grund

för det ursprungliga bestämmandet av bidragets storlek. I enlighet härmed

har häradshövdingeföreningen förklarat sig kunna godtaga förslaget om

upphävande av förbudet mot höjning av redan utgående underhållsbidrag

— vilka ju påverkas av förändringar i penningvärdet — men avstyrkt att

möjlighet öppnades till utdömande av bidrag till frånskild make, som icke

tidigare åtnjutit bidrag och således i detta hänseende icke beröres av en inflation.

Svea hovrätt och hovrätten för Nedre Norrland ha båda vad angår möjligheten

till höjning av bidrag på annan grund än penningvärdets fall — där
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

under inbegripet utdömande av bidrag på sådan grund i fall då bidrag icke

tidigare utgått — förordat en begränsning till vissa typfall. Svea hovrätt har

närmare utvecklat sin mening på följande sätt.

Det kan icke förnekas, att bedömandet i vissa fall vilat på oriktiga förutsättningar.

Särskilt om den underhållspliktiga maken ställt sin ekonomiska

situation och närmaste framtidsutsikter i avsevärt sämre dager än som motsvarat

faktiska förhållandet, är det rimligt, att rättelse äger rum till den

andra makens förmån, över huvud synes höjning av bidrag, som bestämts

genom domstols beslut eller genom avtal, ävensom utdömande av bidrag,

där sådant ej förut utgått, böra få ske, därest förhållanden av

betydelse för avgörandet i underhållsfrågan visat sig vara eller bliva väsentligt

annorlunda än som vid beslutet eller avtalet antagits eller skäligen bort

tagas i beräkning. I den mån möjligheterna till höjning av underhållsbidrag

begränsas till nu nämnda grupper av fall, har hovrätten icke någon erinran

att framställa mot förslaget. Enligt promemorian skulle emellertid dessa

möjligheter ytterligare avsevärt vidgas. Vad som anföres till stöd för en sådan

utsträckning finner hovrätten icke övertygande. Sedan de fall, som i

det föregående behandlats, blivit beaktade, har på området eljest icke ådagalagts

något förhållande, som försvagar lagberedningens förut återgivna

och hittills godtagna skäl för det gällande höjningsförbudet. Domstolarna

skulle för övrigt i de fall, som här kunna komma i fråga, icke ha att tilllämpa

vissa i lag eller ens i motiv klart fastslagna principer utan nödgas

fritt väga parternas större eller mindre intressen mot varandra, låt vara med

hänsyn tagen till allmänna billighetskrav. Från rättssäkerhetssynpunkt vore

ett sådant sakernas tillstånd ingalunda eftersträvansvärt. Ett speciellt skäl

av praktisk natur kan jämväl anföras mot förslaget i dess sålunda utsträckta

tillämpning. Den vittgående formuleringen av lagbudet kan nämligen befaras

giva upphov till ett stort antal obefogade krav och tvister. På grund

härav kan hovrätten icke tillstyrka, att höjningsförbudet rubbas i vidare

mån än som framgår av det förut anförda.

Svea hovrätt har vidare uttalat, att för den händelse höjning skulle tillåtas

i vidare mån än hovrätten tillstyrkt, en lagstiftning i uppmjukande riktning

borde begränsas till särskilt åsyftade situationer eller i varje fall inskränkas

att vinna tillämpning allenast om synnerliga skäl föranledde till

höjning.

Också hovrätten för Nedre Norrland har framhållit, att man icke kunde

bortse från att omständigheterna undantagsvis kunde vara sådana att ett

ovillkorligt höjningsförbud framstode såsom obilligt. Enligt hovrättens mening

inskränkte sig emellertid de fall, då av annan anledning än penningvärdeförsämring

höjning skäligen kunde ifrågakomina, huvudsakligen till

de av första lagutskottet i utlåtandet till 1949 års riksdag angivna, nämligen

att den underhållsberättigades försörjningsförmåga visade sig vara väsentligt

mindre än som förutsatts vid bidragets bestämmande eller att antagen

oförmåga hos den underhållsskyldige att utgiva ett i och för sig skäligt bidrag

visade sig icke föreligga. Däremot vore det knappast motiverat att den

omständigheten över huvud, att den underhållsskyldige kommit i bättre

ekonomiska villkor än han hade då bidraget bestämdes, skulle kunna leda

till höjning av bidragsbeloppet. Hovrätten har därför hemställt, att jämkningsmöj

lighetens karaktär av undantag, betingat av särskilda förhållanden,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

måtte framhävas starkare än som skett i promemorieförslaget. Detta skulle

kunna ske genom att nuvarande dock-satsen i GB 11: 28 första stycket utbyttes

mot ett stadgande av innehåll, att utdömande av underhållsbidrag till

frånskild make, i fall där sådant bidrag ej tidigare skolat utgå, eller höjning

av underhållsbidrag utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit

bestämt, ej finge ske med mindre — förutom att väsentligt ändrade förhållanden

påkallade det — särskilda omständigheter jämväl i övrigt talade

därför.

Enligt advokatsamfundets styrelse kunde ett generellt upphävande av höjningsförbudet

befaras i åtskilliga avseenden leda till icke önskvärda konsekvenser.

Sålunda skulle lagändringen säkerligen komma att stimulera till

mängder av tvister mellan frånskilda makar. Frågan, huruvida endera maken

huvudsakligen burit skulden till skillnaden skulle vidare ej sällan komma

att ånyo rivas upp långt efter skilsmässan, särskilt i de säkerligen ganska

talrika fall där från endera makens sida gjordes gällande att underhållet i

samband med skillnaden avtalsvis bestämts under hänsynstagande till skuldfrågan.

Väl vore snabba lagstiftningsåtgärder av nöden för att neutralisera

de skadeverkningar som inflationen medfört för frånskilda underhållsberättigade

makar, men spörsmålet om möjlighet till höjning på andra skäl vore

betydligt mera tveksamt och i vart fall icke av så brådskande natur, att en

omedelbar lösning vore påkallad. Detta spörsmål borde göras till föremål

för ingående utredning och övervägande i samband med den tilltänkta allmänna

översynen av giftermålsbalken. Styrelsen hade därför icke kunnat

biträda förslaget om generellt upphävande av höjningsförbudet utan föresloge,

att detta förbud tills vidare bibehölles som huvudregel men att därifrån

gjordes sådant undantag som erfordrades för att möjliggöra ett neutraliserande

av inflationens skadeverkningar. Härav följde, att styrelsen icke för

närvarande kunnat tillstyrka upphävande av förbudet mot utdömande av

underhållsbidrag i sådana fall, där bidrag icke tidigare skolat utgå. Om

undantaget från huvudregeln har styrelsen yttrat:

I sak bör undantagsbestämmelsen enligt styrelsens mening gå ut på att

domstol skall tillerkännas rätt att, när penningvärdet efter underhållsbidragets

fastställande väsentligt försämrats, höja bidraget till det belopp som

med hänsyn till penningvärdeförsämringen kan anses skäligt. Vid skälighetsprövningen

bör domstolen även vara skyldig att taga hänsyn till sådana

omständigheter, som i det särskilda fallet böra medföra att underhållsbidraget

trots penningvärdeförsämringen icke bör höjas eller i allt fall icke höjas

så mycket som svarar mot nämnda försämring (den underhållspliktige har

t. ex. icke fått motsvarande kompensation, eller densamma slukas till avsevärd

del av skatt; den underhållsberättigades ekonomi har förbättrats

o. s. v.).

Göta hovrätt har särskilt framhållit, att det i en jämkningsprocess ofta är

utomordentligt svårt att rättvist göra den avsedda jämförelsen främst därför

att det ofta är okänt vilka faktorer som varit avgörande då underhållet

bestämdes. Hovrätten har förklarat sig icke kunna tillstyrka förslaget ulan

anse, alt lagstiftningsarbetet för undanröjande av de svårigheter, som följt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Knngl. Maj:ts proposition nr 222.

av penningvärdets fall, borde inriktas direkt härpå. Om det icke skulle anses

möjligt att i någon form lagstiftningsvägen genomföra en indexreglering av

vissa underhållsbidrag syntes böra övervägas att hålla höjningsförbudel i

princip orubbat men öppna möjlighet till undantag då en mera betydande

nedgång i penningvärdet gåve anledning till en nominell höjning av bidragsbeloppet.

Mot förslagets ståndpunkt, att engångsbidrag alltjämt skulle vara

orubbliga, bar erinran gjorts allenast av hovrutten för Nedre Norrland, som

anfört följande.

Visserligen är det naturligt, att en försämring av penningvärdet ej får i

detta fall åberopas som jämkningsgrund. Men om, såsom promemorieförslaget

innebär, även andra väsentligt ändrade förhållanden än penningvärdeförsämring

kunna leda till höjning, av periodiskt utgående underhållsbidrag,

synes det ej finnas någon skälig anledning, varför sådana förhållanden

ej skulle få möjliggöra höjning också av underhållsbidrag som bestämts

i form av engångsbelopp. Den omständigheten att jämkning i dylikt fall

icke medgives i motsatt riktning — till förmån för den förpliktade — torde

ej i och för sig utgöra något hinder häremot. Det förtjänar emellertid övervägas

om ej jäinkningsmöjlighet borde kunna öppnas även för den förpliktade

i de sällsynta undantagsfall om vilka det här kan bli fråga. Att en

ändring av angiven innebörd här genomföres torde ej behöva föranleda ändring

av motsvarande stadgande i 7 kap. 8 § andra stycket föräldrabalken,

enligt vilket för där avsett fall jämkning i avtalat engångsbidrag ej kan ske;

sistherörda fall torde ej vara fullt jämförbart med det nu förevarande.

Den i promemorian intagna ståndpunkten, enligt vilken preskriptionsregeln

i GB 11: 26 andra stycket skulle lämnas orubbad, har i sak

biträtts eller ock lämnats utan erinran av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne

och Blekinge, socialstyrelsen, styrelsen för stadsdomareföreningen, svenska

socialvårds förbundet, landsorganisationen, tjänstemännens centralorganisation

och rättshjälpsanstaltens styrelse. Fredrika-Bremer-förbundet och yrkeskvinnors

samarbetsförbund, vilka avgivit gemensamt yttrande, ha visserligen

förordat bibehållande av preskriptionsregeln — enligt vad strax skall

nämnas förtydligad i olika hänseenden — men ha anfört, att det komme att

framstå som svårförståeligt för parterna och kunde leda till rättsförluster

att ett rättens beslut att underhåll icke skall utgå skall möjliggöra en förnyad

prövning, medan en dylik prövning vore utesluten om rätten saknat

anledning att ingå i sakprövning och avkunna ett beslut i underhållsfrågan.

En kritik, som utmynnar i förslag om regelns uppmjukande eller upphävande,

framföres av hovrätterna för Västra Sverige, Nedre Norrland och

Övre Norrland. Denna kritik bygger i huvudsak på två synpunkter. Det

betecknas sålunda såsom oriktigt och stötande för rättsmedvetandet om den

möjlighet att få underhållsbidrag utdömt vid väsentligt ändrade förhållanden,

vilken make skulle äga under förutsättning att genom rättens beslut

eller genom avtal tidigare bestämts att bidrag ej skulle tillkomma maken,

icke skulle stå öppen jämväl i det fall att sagda förutsättning bruste. Vidare

invändes mot den i promemorian lämnade motiveringen för preskriptions
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

regelns bibehållande i nuvarande lydelse, att en sådan lösning icke hindrade,

att skuldfrågan kunde komma upp till bedömande senare än i skillnadsmålet.

Särskilt när underhållet bestämts genom avtal mellan makarna men

också när rätten meddelat beslut i ämnet vore det nämligen ofta ovisst huruvida

eller i vad mån makes skuld till skillnaden inverkat på avgörandet.

Hovrätterna för Västra Sverige och Nedre Norrland ha förordat en uppmjukning

av preskriptionsregeln av innebörd att denna regel icke skulle stå

i vägen för utdömande av underhållsbidrag till frånskild make på grund av

väsentligt ändrade förhållanden. Hovrätten för övre Norrland har uttalat

sig för ett upphävande av ifrågavarande regel.

I flera yttranden har vidare påkallats en formell överarbetning av preskriptionsregeln

i förtydligande syfte. Svea hovrätt har anfört, att lydelsen

av regeln — som avfattades då lagen intog den ståndpunkten att allenast

domstols beslut men däremot ej avtal kunde få jämkas på grund av väsentligt

ändrade förhållanden — numera knappast kunde anses tillfredsställande.

Frcdrika-Bremer-förbundet och yrkeskvinnors samarbetsförbund ha anfört,

att det vore angeläget att i de fall, då vid äktenskapsskillnad underhåll

icke skulle utgå, av lagtexten kunde tydligt utläsas när framtida talerätt

vore bevarad och när så ej vore förhållandet. Oklart vore t. ex. hur preskriptionsregeln

skulle verka om parterna inför rätta, vid förberedelse eller eljest,

förklarade sig avstå från underhåll och rätten i anledning därav icke prövade

sakfrågan och ej utfärdade något beslut. Det kunde vidare icke anses

otvetydigt framgå att, såsom tydligen vore avsett, även en i avtal eller skillnadsansökan

intagen bestämmelse om att underhållsbidrag icke skall utgå,

komme att medföra möjlighet till omprövning. Ett förtydligande vore här av

nöden.

Förslaget att en blivande lag skulle få retroaktiv verkan har

allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Hovrätten för Nedre Norrland

har vid sitt tillstyrkande fogat anmärkningen, att den föreslagna övergångsbestämmelsen

uppenbarligen icke berättigade till jämkning i underhållsbidrag

som belöpte på tiden innan talan om dylik jämkning väcktes. Svea

hovrätt har emellertid anfört, att retroaktiv verkan principiellt vore betänklig

från de synpunkter som plägade anläggas i fråga om lagstiftningsåtgärder

av denna natur. Hovrätten har vidare yttrat:

Därest lagändringens retroaktivitet begränsas till fall, i vilka penningvärdeförsämringen

varit den väsentliga grunden, bortfalla visserligen de

allmänna invändningarna mot retroaktiviteten. Skulle denna utsträckas

längre, komme dock med visshet allvarliga svårigheter av praktisk art att

snart visa sig. Detta gäller särskilt, ifall lagstiftningen får den vidsträckta

omfattning, som i promemorian föreslagits. Om exempelvis makarna i samband

med äktenskapsskillnad träffat ett avtal, varigenom bestämts att till

den ena maken skulle antingen utgå ett mycket lågt underhållsbidrag eller

intet bidrag alls på den grund att vållande till skillnaden huvudsakligen låge

denna make till last — ett ingalunda ovanligt fall, eftersom makarna önska

undvika att deras äktenskapliga förhållanden blottas i rättegången — så

skulle anspråk på höjning av underhållsbidraget respektive utdömande av

sådant bidrag kunna framställas avsevärd tid efter skillnaden. Detta an
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

språk måste kunna mötas av den eljest underhållspliktiga maken med invändning

om den andra makens huvudsakliga vållande till skillnaden. Härvid

skulle sådant fall inträffa, som i promemorian — ehuru i annat sammanhang

— skildras sålunda, att det utan tvivel vore högst olyckligt, därest

skuldfrågan skulle få komma upp till bedömande senare än i skillnadsmålet,

kanske vid en tidpunkt då bevisning i frågan icke längre står till buds för

den make, mot vilken underhållskravet riktas. Redan det anförda exemplet

torde ådagalägga, att stor försiktighet är av nöden beträffande lösningen av

spörsmålet huruvida lagstiftningen bör förlänas retroaktiv verkan.

Promemorian i februari 1952.

I 1952 års promemoria förklarades, att efter remissbehandlingen av 1951

års promemoria den däri behandlade frågan varit föremål för förnyat

övervägande inom justitiedepartementet. Därvid hade särskilt diskuterats en

lösning efter följande linjer.

I fråga om möjligheten att i höjande riktning jämka på vad som genom

rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om bidrag till frånskild makes

underhåll skulle i huvudsak gälla vad i 1951 års promemoria föreslagits.

Höjning skulle sålunda kunna ske såväl på grund av väsentligt ändrat

penningvärde som till följd av att förhållandena eljest i väsentlig mån undergått

förändring. På sätt i sistnämnda promemoria närmare utvecklats

borde emellertid möjligheten till höjning på annan grund än penningvärdeförsämring

vara reserverad för situationer av undantagskaraktär. Sistnämnda

ståndpunkt borde på lämpligt sätt komma till uttryck i texten till

GB 11: 28. Lämpligen kunde stadgas, att höjning finge ske allenast när synnerliga

skäl vore därtill. Härmed avsåges icke någon saklig ändring i förhållande

till det tidigare förslaget.

Det skulle alltså bli möjligt att döma ut bidrag till frånskild make utan

hinder av att det bestämts, att sådant bidrag icke skulle utgå. Den frågan

inställde sig — framhölls vidare i 1952 års promemoria — om det i detta

läge vore befogat att utan inskränkning upprätthålla det i preskriptionsregeln

i GB 11: 26 andra stycket grundade hindret att efter skillnaden utdöma

bidrag till frånskild make i sådana fall, då underhållsfrågan icke reglerats

vare sig genom domen i skillnadsmålet eller genom avtal. I 1952 års promemoria

yttrades härom följande.

Det torde ofta ha varit beroende av en ren tillfällighet om i de fall, då

bidrag avsetts ej skola utgå, denna ståndpunkt kommit till uttryck i dom

eller avtal. Oavsett om så skett eller ej kan ju enligt nuvarande regler bidrag

senare icke utdömas, beroende i ena fallet på höjningsförbudet och i

andra fallet på preskriptionsregeln. Om nu emellertid möjlighet öppnas

att vid ändrade förhållanden utdöma bidrag, ehuru sådant tidigare enligt

dom eller avtal icke skolat utgå, synes det mest följdriktigt att medgiva

motsvarande möjlighet även i de fall då bidragsskyldigheten icke uttryckligen

reglerats. För att möjliggöra detta synes det dock varken nödvändigt

eller lämpligt att helt upphäva preskriptionsregeln. Det synes tillfyllest

att medgiva att anspråk på underhållsbidrag må väckas efter skillnaden i

de fall då anspråket grundas på att förhållandena efter skillnaden väsentligen

ändrats.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

I 1952 års promemoria upptogs därjämte frågan, huruvida det av processekonomiska

och sociala skäl kunde vara lämpligt att införa en lagstiftning

om automatisk, av penningvärdets fall betingad uppräkning av familjerättshga

bidrag i allmänhet. Härom uttalades i promemorian följande.

Penningvärdets fall och höjningsförbudet i förening ha medfört, att realvardet

av utgående underhållsbidrag till frånskilda makar successivt nedgått.

öppnas möjlighet till återställande av realvärdet, är det självfallet

. ärt’ att ^en förpliktade och den berättigade sluta avtal om sådan förh

oj ning av bidraget, som med hänsyn till penningvärdets fall och övriga

inverkande omständigheter är skälig. I en betydande del av det mycket

stoi a antal fall, ''sarom här är fråga, torde det likväl icke vara möjligt att nå

iram tillben överenskommelse. Den underhållsberättigade frånskilda maken

skulle då vara hänvisad till rättegång. Det torde kunna antagas, att antalet

sadana rättegångar icke skulle bli obetydligt. Det synes därför förtjäna att

allvarligt övervägas, huruvida icke behovet av att gå till rättegång skulle

kunna genom särskilda anordningar bringas ned. Närmast kommer härvid

i åtanke att genom eu särskild lag vid sidan av GB förordna om höjning

av utgående bidrag i allmänhet efter vissa i logen närmare angivna grunder.

Avsikten härmed skulle icke vara att begränsa rätten att påkalla domstols

provning av bidragets storlek utan allenast att så långt sig göra låter undanröja

anledningar till rättegång. För att detta mål skall nås måste grunderna

för höjningen så avvägas, att de höjda bidragen genomsnittligt sett

ungefärligen motsvara vad en domstolsprövning skulle giva. Självfallet kan

hänsyn härvid tagas allenast till penningvärdeförsämringen, som är gemensam

och lika för alla, och måste det genomsnittligt sett sanna antagandet

göras, att den förpliktade å sin sida erhållit kompensation för penningväldets

fall. Individuella omständigheter av olika slag, däribland bristande

kompensation å den förpliktades sida, skulle däremot kunna vinna beaktande

endast vid domstols prövning av bidragets storlek. Klart är också att

någon högre grad av differentiering av praktiska skäl icke bör ske, utan

bidragen böra indelas i ett mindre antal grupper och för var och en av dessa

giupper bör höjningen ske efter en bestämd procentsats. Såsom redan antvtts

bör såväl (len förpliktade som den berättigade äga påkalla domstols prövning

av bidragsbeloppets storlek. Utan hinder av vad i den särskilda lagen

stadgades om höjning av underhållsbidrag skulle domstolen därvid äga annorledes

förordna om bidragsskyldigheten i den mån de allmänna jämkningsreglerna

gave anledning därtill. Höjningen enligt den speciella lagen

skulle alltså gälla allenast så länge annat icke följde av domstols dom eller

beslut.

En uppräkning av bidragen genom automatiskt verkande lagregler skulle

också ur allmänt social synpunkt vara till gagn. Många äro utan tvivel de

frånskilda underhållsberättigade makar, vilka hellre än att öppna rättegång

skulle finna sig i att bidraget utginge med oförändrat belopp.

Måhända mer än de processekonomiska synpunkterna tala skäl av social

natur för att uppräkningen skall avse ej blött bidragen till frånskilda makar

utan ock övriga underhållsbidrag på familjerättslig grund. Såsom ett

särskilt skäl för en sådan lösning kan anföras att— såsom framhållits av

första lagutskottet i dess utlåtande till 1949 års riksdag — underhållsbidragen

till maken och barnen praktiskt sett utgöra eu enhet, i det att bidragen

tillsammans bilda den inkomst, av vilken den reducerade familjen har^att

leva.

.4 fiihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 222.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

I 1952 års promemoria framlades särskilda, efter nu angivna riktlinjer

upprättade utkast till lagar om ändring av ifrågavarande stadganden i giftermålsbalken

och om höjning av vissa underhållsbidrag.

I fråga om GB 11: 28 första stycket innebar 1952 års förslag i likhet med

det äldre förslaget, att höjningsförbudet skulle upphävas. Till skillnad mot

det tidigare förslaget upptog emellertid 19o2 års förslag en särskild bestämmelse

rörande höjning i sådana fall, som avsetts med sagda förbud. Salunda

skulle allenast när synnerliga skäl därtill vore underhållsbidrag till

frånskild make få utdömas, såframt sådant bidrag icke tidigare skolat utgå.

eller få höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit

bestämt. Enligt ett i 1952 års förslag upptaget nytt andra stycke i GB 11: 28

_vartill motsvarighet saknades i det tidigare förslaget — skulle vidare öppnas

möjlighet att, under enahanda förutsättningar som de i första stycket

för där avsedda fall stadgade, utdöma bidrag till frånskild make i fall då

bidragsskyldigheten icke tidigare reglerats. Sålunda skulle, ändå att ej genom

beslut av rätten eller genom avtal meddelats bestämmelse om bidrag

till frånskild makes underhåll, rätten på makens yrkande äga utdöma sådant

bidrag, när det funnes påkallat av att förhållandena väsentligt ändiats

efter skillnaden och tillika synnerliga skäl därtill föranledde. I anslutning

till denna nya regel skulle till preskriptionsregeln i GB 11: 26 andra stycket

fogas ett stadgande av innehåll att utan hinder av preskriptionsregeln finge

väckas talan som avsåges i 28 § andra stycket. Den nu i GB 11: 28 andra

stycket upptagna regeln om engångsbidrag var i 1952 års förslag överförd

till ett nytt tredje stycke i GB 11:28 med en därav påkallad redaktionell

ändring. Ändringarna skulle träda i kraft den 1 juli 1952 med retroaktu

tillämpning.

Den föreslagna lagen om höjning av vissa underhållsbidrag skulle enligt

1 § första slycket i princip äga tillämpning å familjerättsliga bidrag över huvud,

oavsett om de utginge enligt rättens beslut eller enligt avtal. Berättigad

till bidraget skulle vara make, förutvarande make, barn i äktenskap, adoptivbarn,

barn utom äktenskap, makes barn i tidigare gifte, makes adoptivbarn,

makes barn utom äktenskap, fader, moder, adoptivfader eller adoptivmoder.

Det skulle emellertid krävas, att bidraget utginge till fullgörande av lagstadgad

underhållsskyldighet. Vidare fordrades att bidraget var periodiskt, att

det utgick i svenskt mynt och att dess belopp senast bestämts genom beslut

som meddelats eller avtal som slutits före den 1 januari 1951. I fråga om avtalade

bidrag gällde enligt 1 § andra stycket ett särskilt undantag, i det att

lagen ej skulle äga tillämpning å avtalet såframt enligt detta bidraget skulle

utgå med närmare bestämd förhöjning, betingad av nedgång i penningvärdet

eller ökning av den bidragspliktiges inkomster. Voro nu nämnda förutsättningar

för handen skulle med hänsyn till penningvärdets fall bidraget utgå

med viss förhöjning. Storleken av denna var jämlikt 2 § beroende av

när bidragets belopp senast blivit bestämt på sätt nyss sagts. Hade detta

skett under 1939 eller något tidigare år skulle förhöjningen utgöra 80 procent.

Belopp senast bestämda under år 1940 skulle höjas med 60 procent, under

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

något av åren 1941 1945 med 30 procent och under något av åren 1947—

1950 med 20 procent. Slutligen stadgades i 3 § att rätten utan hinder av nu

anförda bestämmelser om höjning av underhållsbidrag ägde annorledes förordna

om bidragsskyldigheten i den mån de i GB eller FB givna reglerna om

jämkning av underhållsbidrag föranledde därtill. Lagen skulle träda i kraft

den 1 juli 1952 men icke äga tillämpning å bidrag, som belöpte på tid före

samma dag.

Yttranden över 1952 års promemoria.

Yttranden över 1952 års promemoria ha efter remiss avgivits av Svea hovrätt,

socialstyrelsen, föreningen Sveriges häradshövdingar, Sveriges advokatsamfunds

styrelse, svenska socialvårdsförbundet och Stockholms stads rättshjälpsanstalts

styrelse.

Förslaget till ändringar i GB 1 1: 26och 28 har tillstyrkts eller

lamnats utan erinran av socialstyrelsen, socialvårdsförbundet och rättshjälpsanstaltens

styrelse.

Svea hovrätt har förklarat sig vidhålla den ståndpunkt, som hovrätten intagit

till förslaget i den tidigare promemorian, och har icke särskilt ingått

på de modifikationer i förhållande till det äldre förslaget, som skett i 1952

ars promemoria. Hovrätten har emellertid sagt sig vilja särskilt framhålla,

att ett genomförande av ifrågavarande ändringar måste få avsevärda konsekvenser

för rättegången i många äktenskapsmål, samt härom uttalat följande.

Sålunda torde frågan om vållande till söndring i äktenskap i regel komma

att spela större roll i framtida skillnadsprocesser än som nu är fallet. Skulle

våHando föreligga hos den presumerat underhållsberättigade maken, lärer

mo*;Par*;en * allmänhet ej kunna underlåta att åberopa denna omständighet

i målet. Därest makarna, såsom nu ej sällan sker, för att undvika

att deras äktenskapliga förhållanden blottas i rättegången träffa avtal

om ett med hänsyn till vållandet reducerat underhållsbidrag, riskerar eljest

den underhållspliktige maken, att bevisning i vållandefrågan ej längre står

honom till buds i en senare rättegång rörande höjning av underhållsbidraget.

Också häradshövdingeföreningen har i denna del hänvisat till sitt yttrande

över 1951 års promemoria.

Advokatsamfundets styrelse har förklarat det utgöra en förbättring att i

lagtexten uttryckligen angåves, att höjning av tidigare utgående underhållsbidrag

till frånskild make ävensom utdömande av dylikt bidrag, när sådant

icke tidigare skolat utgå, finge ifrågakomma allenast när synnerliga skäl

vore därtill. Likaså vore det enligt styrelsens mening i och för sig en förtjänst

hos det nya förslaget, att detsamma genom bestämmelsen i andra

stycket av GB 11: 28 i visst avseende likställde de fall, där bidragsskyldigheten

icke uttryckligen reglerats, med de fall där genom avtal eller dom bestämts

att bidrag icke skulle utgå. Emellertid vidhölle styrelsen alltjämt den

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

ståndpunkt som kommit till uttryck i dess yttrande över 1951 års fölslag,

nämligen att skillnad borde göras mellan höjning på grund av penningvärdeförsämringen

och höjning på annan grund. Vad det förra beträffade

styrelsen sålunda — trots att vissa betänkligheter i och för sig kunde anföras,

t. ex. om jämförelse skedde med livräntor som utginge på grund av

strafflagen 6 kap. 4 § — tillstyrka sådan ändring av GB 11: 28 att i fall,

då frånskild make redan åtnjöte underhållsbidrag, möjlighet öppnades till

neutraliserande av inflationens skadeverkningar genom en skälig uppskrivning

av bidragets nominella belopp under hänsynstagande till samtliga i det

särskilda fallet föreliggande omständigheter. Vad åter anginge frågan om

höjning på annan grund än nedgången i penningvärdet ville styrelsen bestämt

avstyrka, att i förevarande sammanhang ändring gjordes i gällande

lag. I denna del har styrelsen anfört följande.

Det är här fråga om ett mycket komplicerat spörsmål, och det finnes all

anledning att, innan en lagändring i detta hänseende genomföres, noggrant

utreda å ena sidan hur pass betydande de olägenheter kunna anses vara,

som följa av det nuvarande höjningsförbudet, och å andra sidan vilka nackdelar

en lagändring skulle draga med sig, exempelvis i form av tvister me - lan för länge sedan frånskilda makar, upprivande av frågor om skulden till

skillnaden m. m. En sådan utredning bör ske under medverkan bl. a. av

domare och advokater med mångårig praktisk erfarenhet pa foreyarande

område. Den nu verkställda utredningen har uppenbarligen i framsta rummet

tagit sikte på de problem, som skapats av inflationen, och har helt

naturligt icke kunnat innefatta någon djupgående undersökning av den

svåra frågan om höjning på annan grund än penningvärdeforsamrmgen.

I frågan, huruvida genom särskild lag bör genomföras en automatisk

uppräkning av utgående underhållsbidrag på fannljerättslig

grund, äro meningarna bland remissinstanserna delade.

Det framlagda förslaget härom har i princip tillstyrkts av socialstyrelsen, socialvårdsförbundet

och rättshjälpsanstaltens styrelse. Även Svea hovrätt

har uttalat sig för en lagstiftning av denna art. Däremot ha haradshovdingeföreningen

och advokatsamfundets styrelse bestämt avstyrkt förslaget.

Socialstyrelsen har meddelat, att den i maj 1951 i sin publikation »Råd

och anvisningar i socialvårdsfrågor» för barnavårdsmännen framhållit den

existerande möjligheten att återställa realvärdet av familjerättsliga underhållsbidrag

i allmänhet. Socialstyrelsen har vidare anfört:

Det torde emellertid få antagas, att möjligheten att i rättegångsväg erhålla

kompensation för penningvärdeförsamringen annu icke utnyttj ats annat

än i ett mycket begränsat antal fall. Detta förhallande kan till icke ovasentli»

del antagas bero på att de underhållsberättigade i allmänhet annu

icke vunnit insikt om de legala möjligheterna i förevarande hänseende

ilen mån så blir fallet lärer man emellertid kunna forvanta ett okat anta

rättegångar i fråga om förhöjning av underhållsbidrag. Med hansyn härtill

och till de föreslagna nya reglerna beträffande höjning av underhållsbidrag

till frånskild tala enligt socialstyrelsens mening starka processekonomiska

skäl för att på sätt nu föreslagits genom en särskild lag åvagabringa en automatisk

höjning av äldre underhållsbidrag. For en sådan anordning talar

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

emellertid också ett annat skäl — berört i promemorian — vilket från socialstyrelsens

synpunkt måste tillmätas ännu större vikt. Även om möilikheten

att genom hänvändelse till domstol ernå en av penningvärdeförsämi

ingen betingad hojnmg av underhållsbidrag skulle bliva allmänt känd bland

de underhallsberattigade, skulle säkerligen ändock ett icke obetydligt antal

av dessa av skilda anledningar hellre än att öppna rättegång finna sig i att

bidraget utginge med oförändrat belopp och detta även i fall, då verkligt be!i''rLaIen

JmnS /örelåge. En automatisk höjning av äldre underhållsbiclra0

skulle emellertid komma även dessa underhållsberättigade till del. I

Ra t tshjrilpsans tältens styrelse har yttrat, att den föreslagna lagen säkerligen

skulle få stor betydelse ur social synpunkt. Visserligen torde den komma

att medföra ett avsevärt antal jämkningsprocesser, men dess fördelar

sjntes vara så övervägande att nackdelen av ett ökat antal rättegångar borde

tagas.

Svea hovrätt bär uttalat, att redan i penningvärdeförsämringen låge ett

barande skäl för en uppräkning av underhållsbidrag genom automatiskt

verkande lagregler; sådana kunde tänkas befordra en rättvis lösning utan

onodig omgång. Emellertid vore lösningen icke utan vidare given, och det

kunde ifrågasättas huruvida 1952 års promemoria innefattade den utredning,

som vore behövlig för ett säkert bedömande av lämpliga lagstiftningsåtgärder.

Med förståelse för de skäl, som kunde åberopas för begränsning liv

lagstiftningen till familjerättsliga bidrag, ville hovrätten ock understryka,

att lagstiftaren härmed öppnade möjligheter, för vilka utrymme kunde komma

att påkallas inom andra områden, t. ex. när det gällde bidrag som skadeståndsvägen

fastställts att utgå till änka och oförsörjda barn.

Huradshövdingeföreningen har förklarat sig icke kunna tillstyrka den

föreslagna lagen, i första hand på den grund att den enligt föreningens mening

icke skulle leda till minskat antal rättegångar.

I en betydande del av det mycket stora antal fall, varom bär är fråga

torde det icke vara möjligt att nå fram till en överenskommelse. Uppenbart

ar att rattegangar av detta slag såvitt möjligt böra undvikas. Det kan icke

liYIamlnat :in syninerllgen olämpligt, att makar, som under längre tid levat

atskilda, nodgas att uppta process om höjning av utgående underhållsbidra»

En automatiskt verkande lag synes vid första påseendet vara en lämplig utag

för att nedbringa antalet rattegångar av förevarande slag. Föreningen

ar emellertid icke övertygad om att eu sådan lag i någon väsentlig grad kan

paM-rka antalet aylika rattegångar. Redan i och för sig innebär en schablonmässig

uppräkning av underhållsbidragen i ett stort antal fall ett svnneragen

ojämnt och orättvist bedömande. Men en lag av denna karaktär medlor

vid narmare undersökning i själva verket allenast att partställningen

och bevisbördan omkastas. De fall, och det torde vara de flesta, där individuena

omständigheter av olika slag, däribland icke minst bristande kompensahon

för penningvärdets fall å den förpliktades sida, äro av beskaffenhet

att boia vinna beaktande, tillgodoses icke genom den föreslagna schablonmassiga

böjningen. Man torde kunna utgå ifrån att i de relativt fåtaliga

tall, dar inga andra omständigheter än just penningvärdets fall äro av be.

SCj'',aVCV Utan e? Ia§ av föreslaget innehåll överenskommelse kommer

:itt tratfas. I andra fall ater, och de äro de flesta, kommer den föreslagna

lagen att sakna betydelse for det med densamma avsedda processekonomiska

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

liungl. Maj:ts proposition nr 222.

Häradshövdingef öreningen hav ock bedömt förslaget ur en vidare synpunkt:
Föreningen

vill med eftertryck framhålla de vittgående sociala och ekonomiska

följder, som en lag av förevarandc slag måste medföra. Lagen avser

visserligen enligt sin ordalydelse allenast familjerättsliga underhållsbidrag,

men man lärer icke, om en princip av det slag som lagen omfattar pa

detta sätt fastslås, i längden kunna begränsa denna princip till bidragsskyldighet

på familjerättslig grundval. I många av de fall, som omfattas av

lagen, är den familj erättsliga grunden redan i och for sig svag eller har den

på grund av förhållandena blivit ytterligt uttunnad. Det finnes i förhållandet

mellan människor i allmänhet bidragsskyldighet, som vilar pa en lika

djupt rotad grund, som i många av i lagen angivna fallen, men aven dar

bidragsskyldigheten ingalunda vilar på en etisk grundval av samma karaktär

som familjebandet kan med styrka hävdas, att ekonomiska, sociala och

humanitära skäl tala för genomförande av den princip, som kommit till

uttryck i den föreslagna lagen. Det synes föreningen svart att, om denna

princip genomföres på ett visst avtalsområde, hålla den borta från andra aitalsförhållanden.

Man måste fråga sig, varför inte livräntetagare, pensionslagare

och crsättningsberättigade i allmänhet med samma fog som en frånskild

maka kan hävda att utgående bidrag skola automatiskt höjas. Det

synes föreningen ganska äventyrligt att såsom synes vara fallet utan narmare

övervägande av dessa konsekvenser fastslå i lag principen om eu automatisk

höjning av utgående familj erättsliga bidrag. Fn sak ar att medge

höjning av utgående belopp där särskilda omständigheter föranleda dartil .

En helt annan sak är att fastslå en automatiskt verkande regel; någon principiell

ändring innebär icke föreskriften att i särskilt fall domstol skall aga

att pröva om avsteg bör ske från den automatiska regeln.

Advokatsamfundets styrelse har i denna del anfört följande.

Styrelsen nödgas inledningsvis konstatera att förslaget med dess schablonmässiga

höjning av olika slags underhållsbidrag synes innefatta ett anmärkningsvärt

avsteg från den princip som kom till uttryck i 1951 ars promemoria,

nämligen att möjligheten tiU jämkning skulle vara knuten icke

direkt till att väsentligen ändrade förhallanden inträtt utan till att sadana

förhållanden gjorde en jämkning påkallad. De schablonmässigt bestamda

tillägg, som enligt förslaget skulle utgå fr. o. in. en viss dag, motsvara sakeiligen

i ett utomordentligt stort antal fall icke alls vad som ar skäligt, om

hänsyn tages till samtliga in casu föreliggande omständigheter Framfoi

allt synes man ha anledning antaga att den underhållsphktiga maken i mycket

stor utsträckning med fog kan göra gallande att lian pa grund av utebliven

kompensation eller andra omständigheter icke bor vara skyldig att

utgiva förhöjt underhållsbidrag eller i varje fall icke så stort tillagg som

förslaget angiver. Bl. a. vill styrelsen fästa uppmärksamheten pa hur ojämnt

förslaget med hänsyn till skatterna skulle komma att verka i olika inkomstklasser,

varjämte styrelsen särskilt vill understryka att det icke kan \ara

riktigt att i här ifrågavarande hänseende likstalla underhållsbidrag, till frånskild

make med underhållsbidrag till barn, då nämligen den underhal spliktige

vid taxeringen äger njuta avdrag for det förstnämnda bidraget men

icke för det senare. Av dessa och andra skäl skulle ett genomförande av

förslaget säkerligen tvinga ett mycket stort antal underhållsphktiga frånskilda

makar att i samband med lagens ikraftträdande genast anhangiggöra

talan mot den frånskilda maken med yrkande om nedsättning av det

bidrag som skulle utgå på grund av den särskilda lagen. Namnvart utrymme

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

för förhandlingar skulle därvid icke finnas, ty den underhållspliktige måste

genom omedelbara stämningsåtgärder söka tillse att han erhåller ett interimistiskt

beslut om lägre bidrag än det schablonmässigt beräknade. Förhandlingsviljan

hos de underhållsberättigade måste också minskas, om de

genom en särskild lag av föreslaget innehåll bibringas den uppfattningen

att de däri angivna beloppen utgöra något slags normalbelopp.

Styrelsen är på nu angivna grunder av den bestämda uppfattningen att

den föreslagna lagen om höjning av vissa underhållsbidrag så långt ifrån

skulle vara ägnad att undanröja anledningar till rättegång mellan frånskilda

inakar, att den tvärtom skulle direkt nödvändiggöra rättegångar i stor omfattning.

Styrelsen måste därför i denna del bestämt avstyrka förslaget. Det

är enligt styrelsens mening ur skilda synpunkter betydligt lämpligare att

den make, som vill påkalla höjning på grund av penningvärdets fall, får

taga initiativ härtill. I många fall kan uppgörelse då säkerligen träffas förhandlingsvägen.

Departementschefen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen kunna periodiska underhållsbidrag

på familj er ättsl ig grund jämkas såväl uppåt som nedåt, när så

påkallas av väsentligt ändrade förhållanden. Under samma förutsättning kan

också bidrag utdömas, ehuru sådant enligt dom eller avtal icke tidigare

skolat utgå. Allenast det undantaget gäller, att enligt GB 11: 28 första stycket

bidrag till frånskild make ej får dömas ut, såframt sådant bidrag icke

tidigare skolat utgå, och ej heller höjas utöver det högsta belopp till vilket

bidraget tidigare varit bestämt. Detta höjningsförbud har systematiskt sett

nära samband med den i GB 11:26 andra stycket upptagna preskriptionsregeln,

enligt vilken anspråk på underhållsbidrag till frånskild make vid

talans förlust skall framställas i skillnadsmålet. Bnligt detta regelsystem

kan alltså efter äktenskapsskillnad ingendera av de förutvarande makarna

få sig ålagd ny eller vidgad underhållsskyldighet mot den andre.

Under det senaste världskriget och den därpå följande tiden har en fortskridande

försämring av penningvärdet ägt rum. Förändringens storlek

tramgår av olika indexserier. Det må nämnas, att levnadskostnadsindex i

1935 års serie utan skatter och sociala förmåner under åren 1939—1951 stigit

från 109 till 204. Konsumtionsprisindex har under samma tid stigit från

108 till 217. Denna utveckling har medfört, att realvärdet av periodiska

underhållsbidrag liksom av penninginkomster i allmänhet minskat. Frågan,

i vad mån fordringar kunna och böra vara värdebeständiga, är tydligen av

mycket vittgående natur. Det torde emellertid saknas anledning att i detta

sammanhang närmare ingå på denna fråga. Beträffande familjerättsliga underhållsbidrag

lärer redan nu i princip gälla, att realvärdet kan återställas.

Ett sänkt penningvärde torde nämligen inrymmas bland sådana förhållanden,

vilka kunna föranleda en höjning av olika utgående bidrag.

Beträffande bidrag till frånskild make äga emellertid reglerna om höjning

ej tillämpning. De skäl som anförts till stöd för höjningsförhudet torde

dock, på sätt i 1951 års promemoria framhållits, sakna bärkraft i vad angår

höjning på grund av minskat penningvärde. I likhet med samtliga hörda

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

myndigheter och sammanslutningar finner jag alltså, att detta förbud mot

höjning icke kan upprätthållas i sin nuvarande generella utformning utan

bör genombrytas åtminstone så långt som betingas av en efter bidragets

fastställande inträdd väsentlig penningvärdeförsämring.

En sådan reform ger anledning till en omprövning av höjningsförbudets

berättigande över huvud taget. Vid behandlingen av denna fråga är det

enligt min mening naturligt att utgå från vad som kan anses vara grunden

till de gällande reglerna om underhållsplikt mot frånskild make. I lagberedningens

motiv till 1915 års lag om äktenskaps ingående och upplösning,

varigenom allmänna bestämmelser om underhållsskyldighet mot frånskild

make först infördes i svensk rätt, framhölls härom bl. a. följande. Förvär\sförmågan

hos hustrun, vars intressen det i allmänhet gällde, vore särskilt

efter ett långvarigt äktenskap ofta icke densamma som dessförinnan. I allmänhet

hade hon ägnat sin tid och sina krafter åt uppgifter i hemmet, vilka

för mannen och familjen över huvud varit av största betydelse både i ideellt

och ekonomiskt hänseende men vilka ofta icke kvalificerat henne för verksamhet

i försörjningssyfte. Det vore ofta alltför hart om hustrun efter skilsmässan

skulle se sig hänvisad att ensam bära dylika konsekvensei a^ äktenskapet.

Och oavsett fall av denna beskaffenhet, då den frånskildes belio\

kunde sägas vara i större eller mindre utsträckning förorsakat av äktenskapet,

syntes det vara något för rättskänslan sårande att makarna skulle genom

skillnaden försättas i alltför olika ekonomiska villkor.

Enligt min mening kan emellertid en ur dessa synpunkter skälig avvägning

av underhållsskyldigheten i vissa situationer hindras av det nuvarande

förbudet mot höjning av bidrag till frånskild make. De skäl som anförts

till stöd för förbudet få visserligen anses i stort sett riktiga, men just genom

sin karaktär av undantagslös, stel regel kan höjningsförbudet i enskilda

fall förhindra en sådan lösning som bäst överensstämmer med rättvisa

och billighet och därigenom med grunderna för underhållspliktens fortbestånd

efter äktenskapets upplösning. Det är ingalunda säkert att samtliga

på frågan inverkande omständigheter i skillnadsmålet kunnat bli riktigt

belysta och värderade. Vid denna tidpunkt, då omvälvningen i makarnas

levnadsförhållanden till följd av äktenskapets upplösning ofta just börjat

men ännu icke nått sin avslutning, kunna sålunda verkningarna av äktenskapet,

särskilt i fråga om hustruns försörjningsförmåga, ofta icke förutses.

Om man ser underhållsfrågan som ett problem om avvägning mellan motstridiga

intressen, torde man icke heller kunna stå främmande för tanken

att underhållsbidragets storlek kan böra påverkas av nytillkomna omständigheter

som falla utom ramen för den utveckling, varmed rätten i skillnadsmålet

haft att räkna. Särskilt torde, såsom framhållits i 1951 års promemoria,

ett långvarigt äktenskap få anses grunda sådana band mellan makarna

alt även en dylik omständighet i vissa fall bör kunna medföra en höjning

av underhållsbidraget.

Höjningsförbudet har särskilt motiverats med att frånskild make för att

med större trygghet kunna ordna för sin framtid borde veta sig säkerställd

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 222.

mot ytterligare utgifter för den förra makens räkning. Genom höjningsförbudet

är detta trygghetsintresse tillgodosett under alla förhållanden. Utan

att vilja bestrida, att sagda intresse regelmässigt är i hög grad beaktansvärt,

vill jag likväl framhålla, att det icke i varje tänkbart läge bör få väga

över alla skäl som tala i motsatt riktning. Det synes vara tillfyllest att trygghetsintresset

i rättstillämpningen beaktas såsom ett väsentligt moment vid

varje företagen avvägning.

På grundval av dessa överväganden finner jag mig böra biträda det framlagda

förslaget, att det nuvarande höjningsförbudet icke bör gälla undantagslöst

utan att en höjning skall kunna ske i vissa fall. Beträffande tragan

när en höjning kan anses motiverad kan jag i allt väsentligt ansluta mig

till de i 1951 års promemoria gjorda uttalandena. Jag anser alltså att, om jag

i detta sammanhang får bortse från penningvärdeförsämringen, jämkningsmöjligheten

bör vara reserverad för situationer av undantagsnatui. Hänsjn

bör tagas till de särskilda omständigheter, som i det enskilda fallet kunna tala

emot en höjning, ehuru väsentligen ändrade förhållanden inträtt, och en

avvägning bör ske mellan ena partens intresse av förhöjt bidrag och den

andras intresse av trygghet mot utvidgning av underhållsplikten. Isågon

möjlighet torde ej finnas att på ett godtagbart sätt i lagtext besltiiva eller

ens antyda de många och inböi’des olika omständigheter, som böra särskilt

beaktas när fråga uppkommer om jämkning uppåt av bidrag till frånskild

make. En mera allmänt hållen formulering är endast i ringa män av värde

såsom ledning för rättstillämpningen. Den erforderliga begränsningen synes

mig ligga redan i det för jämkning över huvud uppställda kravet, att de

väsentligt ändrade förhållanden som inträtt skola göra jämkning påkallad.

Häri ligger en anvisning till rätten att i varje särskilt fall som kommer

under dess bedömande göra en avvägning mellan de motsatta intressena med

beaktande av alla föreliggande omständigheter. På grund av det sagda finner

jag mig böra förorda den lösningen, att höjningsförbudet i sin helhet

utgår utan att ersättas av någon särskild regel om förutsättningarna för

jämkning uppåt av bidrag till frånskild make.

Ett hävande av höjningsförbudet medför att det blir möjligt att döma ut

bidrag till frånskild make utan hinder av att genom dom eller avtal bestämts

att sådant bidrag icke skall utgå. I de båda promemoriorna har upptagits frågan

om det i ett sådant läge är befogat att utan inskränkning upprätthålla

det i preskriptionsregeln i GB 11: 26 andra stycket grundade hindret mot att i

sådana fall, då underhållsfrågan icke reglerats vare sig genom domen i skillnadsmålet

eller genom avtal, i efterhand utdöma bidrag. Det må anmärkas,

att det består en skillnad av rent principiell art mellan dessa olika fall.

Preskriptionsregeln utgör hinder mot att senare än i skillnadsmålet framställa

anspråk på underhållsbidrag, eller med andra ord att öppna vad som

skulle kunna kallas en primärprocess. I GB 11:28 åter behandlas irågan

om jämkning på grund av ändrade förhållanden i vad tidigare bli\it fastslaget

genom dom eller avtal. Becllt sett är skillnaden likväl icke sa stoi.

Det torde sålunda ofta vara beroende av en ren tillfällighet om i de fall, då

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

bidrag avses ej skola utgå, denna ståndpunkt bringas till uttryck i dom

eller avtal. Otvivelaktigt är det, såsom ock framhållits i flera yttranden

över 1951 års promemoria, med hänsyn till det sagda mest följdriktigt

att möjliggöra utdömande av bidrag i båda fallen. Detta skulle

tydligen innebära att ej heller preskriptionsregeln kan bibehållas oförändrad.

I 1952 års promemoria har föreslagits en lösning, innebärande

i huvudsak att utan hinder av nämnda regel en talan om bidrag skulle

få väckas senare än i skillnadsmålet under förutsättning att den grundade

sig på att förhållandena väsentligt ändrats efter skillnaden. Enligt

min mening möta likväl betänkligheter mot en dylik lösning, vilken kan

sägas innebära, att en redan förlorad talerätt återupplivas. Finner man

sig böra tillåta, att underhållsbidrag under vissa förutsättningar skall kunna

utdömas senare än i skillnadsmålet, torde man enligt min mening icke

kunna undvika att helt borttaga preskriptionsregeln. Denna har motiverats

med önskvärdheten av att de tvistefrågor makarna emellan, som kunna uppstå

i anledning av äktenskapets upplösning, så snart som möjligt och i ett

sammanhang bringas till avgörande. Detta skäl är visserligen beaktansvärt

men det förlorar i viss mån sin bärkraft, om det blir möjligt att utdöma

bidrag, ehuru genom en tidigare dom fastslagits att bidrag ej skall utgå.

Det må framhållas, att i ett mål om äktenskapsskillnad vardera maken kan

taga initiativet till ett avgörande av svävande frågor. Skulle t. ex. hustrun

underlåta att framställa anspråk på underhållsbidrag därför att hon icke

behöver något bidrag eller vet att hon på grund av sitt förhållande i äktenskapet

icke skulle kunna få bidrag, är mannen oförhindrad att begära rättens

förklaring, att av angivna skäl någon underhållsplikt icke åvilar honom.

Särskilt kan mannen ha anledning att så förfara om hustruns underlåtenhet

att begära underhållsbidrag har sin grund i hennes skuld till skillnaden

samt mannen icke vill löpa risken att i en senare rättegång om bidrag

stå utan erforderlig bevisning om sagda förhållande. Otvivelaktigt kan, såsom

Svea hovrätt anfört, ett genomförande av de nu ifrågasatta lagändringarna

leda till att frågor om skulden till skillnaden komma att intaga

en större plats i skillnadsmålen än de under nuvarande ordning haft, men

detta förhållande kan icke ensamt få vara avgörande. Det må ock framhållas

att makarna dock alltid ha möjlighet att i ett avtal, som icke behöver

komma till utomståendes kännedom, fastslå ej blott frihet från underhållsplikt

utan även grunden härtill. Med hänsyn till det anförda finner jag

övervägande skäl tala för att preskriptionsregeln i GB 11:26 andra stycket

helt upphäves. Någon anledning att upphäva de i GB 10:6 och 11:24

givna motsvarande reglerna om preskription av rätt till talan om skadestånd

anser jag däremot icke föreligga.

Förslaget, att engångsbidrag skola vara orubbliga, har endast i ett yttrande

mött erinran. I engångsbidragets begrepp måste emellertid anses ligga,

att den underhållspliktige genom erläggande av beloppet slutgiltigt blir

befriad från underhållsbördan. Engångsbidrag skola vidare enligt GB 13: 10

i likhet med skadestånd beaktas vid bodelningen. Att överväga någon änd
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 222. 43

ring i fråga om engångsbidragen finner jag med hänsyn till nu upptagna

skäl ej påkallat.

Enligt de båda promemoriorna skulle däri föreslagna ändringar i GB få

retroaktiv tillämpning. I den mån de föreslagna reglerna skola öppna möjlighet

att återställa ett genom penningvärdets fall reducerat realvärde är

det en direkt följd av syftet med reglerna, att dessa erhålla tillämpning

jämväl i avseende å rättsförhållanden som uppkommit före ikraftträdandet.

Någon vägande invändning av rent principiell art lär icke möta mot retroaktiv

tillämpning. Denna mening grundas särskilt på den djupgående skillnaden

mellan skyldigheter på familjerättslig grund och vanliga förmögenhetsrättsliga

förpliktelser. I detta ämne vill jag särskilt hänvisa till vad min

företrädare i ämbetet anförde i fråga om retroaktiv tillämpning av 1935 års

ändring i GB 11:28. Såsom framgått av den förut lämnade redogörelsen

erinrade han därvid bl. a. om arten av de sociala och etiska intressen som

framträda på det familjerättsliga området.

Det nu sagda utesluter likväl icke att det ur praktiska synpunkter kan

finnas lämpligt att ej förläna de nya reglerna full retroaktivitet. 1 sådant

avseende har Svea hovrätt i sitt yttrande över 19ol års promemoria gjort

vissa erinringar. Dessa bygga på att när make till följd av sin skuld till

skillnaden avtalsvis avstått från underhall eller fått nöja sig med ett lägre

bidrag än som eljest skolat utgå, det nu bestående regelsystemet medfört,

att andre maken saknat anledning att i någon form få skulden erkänd eller

fastslagen eller att eljest förse sig med bevisning därom för framtida behov;

ny eller vidgad underhållsplikt har ju ej kunnat åläggas honom. Han skulle

därför kunna komma i ett besvärligt läge därest han efter de nya reglernas

införande bleve tvungen att till sitt fredande från underhållskia\ från sin

förutvarande makes sida förebringa bevisning om att denne bar skulden till

skillnaden. Dessa betänkligheter förtjäna enligt min mening särskilt beaktande

i sådana fall där något bidrag alls icke utgår.

På grund härav vill jag förorda, att nya lagen icke göres retroaktiv i sådana

fall då någon bidragsskyldighet icke föreligger vid lagens ikraftträdande.

Vad angår de fall, då bidragsskyldighet föreligger vid ikraftträdandet,

synas mig däremot övervägande skäl tala för att nya lagen får retroaktiv

tillämpning. I detta avseende vill jag särskilt framhålla, att det tydligen

skulle möta stora praktiska svårigheter att begränsa retroaktiviteten

till vad som äger samband med penningvärdets fall. övergångsbestämmelserna

torde i enlighet härmed böra avfattas så, att om äktenskapsskillnad

vunnits före dagen för ikraftträdandet, vad i GB 11. 20 i dess nuvaiandt

lydelse stadgas alltjämt skall gälla, ävensom att vad i GB 11: 28 i dess nya

lydelse är stadgat skall äga tillämpning jämväl där beslutet meddelats eller

avtalet slutits före lagens ikraftträdande, såframt enligt beslutet eller avtalet

underhållsbidrag skall utgå för tid därefter.

Det kan ifrågasättas, om icke nu föreslagna ändringar i giftermålsbalken

böra medföra vissa ändringar i 1947 års allmänna fainiljepensionsreglemente

och liknande författningar, såvitt angår frånskild makes rätt till familje
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 222.

pension eller familjelivränta. Frågan härom torde komma att upptagas av

1951 års pensionsutredning.

Vid sidan av nu behandlade frågor, som begränsa sig till frånskilda makars

förhållanden, är det ett fristående spörsmål huruvida, såsom i 1952

års promemoria föreslagits, med hänsyn till penningvärdets fall bör genom

särskild lagstiftning förordnas om uppräkning av utgående familjerättsliga

underhållsbidrag i allmänhet efter schablonmässiga normer. För en sådan

anordning ha anförts skäl av två skilda slag. Det har sålunda till en början

framhållits, att det visserligen vore önskvärt att överenskommelser i största

möjliga utsträckning komme till stånd om sådan förhöjning av bidragsbeloppen,

vartill penningvärdets fall och övriga omständigheter gåve anledning,

men att det säkerligen i en betydande del av det mycket stora antal fall, varom

här vore fråga, skulle visa sig omöjligt att nå fram till en överenskommelse.

Den underhållsberättigade skulle då vara hänvisad till rättegång.

Om icke särskilda anordningar vidtoges för att bringa ned behovet av att

gå till rättegång, skulle antalet processer kunna bli avsevärt. Till detta processekonomiska

skäl anslöte sig skäl av annan natur. En uppräkning av

bidragen genom automatiskt verkande lagregler skulle ur allmänt social synpunkt

vara till gagn. Utan tvivel vore antalet av dem betydande som hellre

än att öppna rättegång skulle nöja sig med oförändrat bidrag. En automatisk

uppvärdering av bidragen skulle komma också sådana underhållsberättigade

till godo.

En lagstiftning av ifragasatt art har förordats av flera i ärendet hörda

myndigheter och organisationer, av vilka socialstyrelsen och rättshjälpsanstaltens

styrelse särskilt betonat de sociala skälen. Däremot ha, såsom framgått

av redogörelsen för de avgivna yttrandena, häradshövdingeföreningen

och advokatsamfundets styrelse bestämt avstyrkt förslaget. På de betänklighetei

av mera allmän art, varåt särskilt häradshövdingeföreningen givit

uttryck, finner jag ej anledning att närmare ingå. Redan tidigare har jag i

annat sammanhang framhållit, att det vid behandlingen av sådana till familj

eiättsliga underhållsbidrag hänförliga problem, som uppkommit genom

penningvärdets fall, vore berättigat att lämna åsido den stora frågan om

förpliktelsers värdebeständighet i allmänhet. Eftersom det redan enligt nu

gällande rätt i allmänhet är möjligt att på talan av den underhållsberättigade

återställa ett familj erättsligt bidrags ursprungliga realvärde, kan det icke

med tog påstås, att det i och för sig skulle vara principiellt oriktigt att genomföra

en sådan uppvärdering genom regler som verka generellt och omedelbart.

Penningvärdeförsämringen är, såsom i promemorian framhållits, gemensam

och lika för alla, och det övervägande flertalet av de underhållspliktiga

har fått sina egna inkomster i motsvarande mån förhöjda.

Häradshövdingeföreningen och advokatsamfundets styrelse ha, liksom

också rättshjälpsanstaltens styrelse, sagt sig tro att den föreslagna särskilda

lagen icke skulle leda till ett minskat antal rättegångar utan snarare till

fler. Huru härmed förhåller sig kan möjligen vara vanskligt att förutsäga,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

ehuru det må framhållas att de i Finland vunna erfarenheterna av en motsvarande

lagstiftning klart peka i motsatt riktning. Emellertid kan det tänkas

att det absoluta antalet rättegångar icke skulle bli mindre och detta därför

att relativt sett antalet av dem som skulle få höjda bidrag bleve så väsentligt

mycket större. Belysande härför är att, enligt vad jag inhämtat från

Stockholms stads barnavårdsnämnd, det hittills icke ens i en halv procent av

de fall, som ligga under nämnden, väckts talan om bidragshöjning på grund

av penningvärdets fall. Detta har icke berott på att det visat sig lätt att få

till stånd överenskommelser om höjning, ty sådana hade träffats i ännu färre

fall.

Sist anförda uppgifter kunna också anföras som vittnesbörd om de sociala

problem som här föreligga. Jag är benägen att ställa de sociala skälen i förgrunden

och att se bort från om den föreslagna lagen skulle leda till fler

eller färre processer än som eljest skulle förekomma. Det är enligt min mening

en obestridlig förtjänst med detta förslag att den underhållsberättigade,

som regelmässigt är den svagare parten, befrias från att taga initiativet till en

höjning.

På grund av det nu sagda finner jag mig böra förorda en lagstiftning om

höjning av familjerättsliga underhållsbidrag i huvudsak efter de riktlinjer

som dragits upp i 1952 års promemoria.

I enlighet med det anförda ha inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lagar om ändring av ifrågavarande bestämmelser i giftermålsbalken

och om höjning av vissa underhållsbidrag. Vad jag vidare har att anföra

i sistnämnda ämne torde lämpligen kunna anknytas till de särskilda stadgandena

i lagförslaget.

Specialmotivering till lagen om höjning av vissa underhållsbidrag.

1 §•

I 1952 års promemoria erinrades till en början om att bidrag, som

enligt FB 7: 10 kunde tillkomma utomäktenskapligt barns moder, icke berördes

av den föreslagna lagen. Med »rättens beslut» skulle avses såväl ett

definitivt avgörande som ett interimistiskt beslut. Skulle avtalad underhållsskyldighet

föreligga gentemot någon som icke enligt lag tillhör de underhållsberättigades

krets — såsom exempel nämndes frånskild makes barn

i tidigare gifte — ägde lagen icke tillämpning å sålunda avtalat bidrag. Vidare

anfördes följande:

En gräns i tiden skall även gälla, i det att för tillämpning av lagen kräves

att bidragets belopp senast bestämts genom beslut som meddelats eller avtal

som slutits före den 1 januari 1951. Såvitt angår senare bestämda bidrag

kan nämligen icke generellt sägas, att penningvärdet väsentligt ändrats. I

fråga om bidrag som bestämts genom rättens beslut skall vara avgörande

ej när beslutet vann laga kraft utan när det meddelades. Såväl praktiska

som sakliga skäl synas tala för en sådan ordning. Bidraget skall emellertid

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

vid lagens tillämpning anses enhetligt fastställt genom det beslut, som sedermera

vann laga kraft, även om den rätt, som meddelade sagda beslut, på

grund av de för fullföljd av talan gällande reglerna icke kunde gå under

ett av lägre rätt tidigare i målet utdömt belopp. Har ett avtal fastställts av

rätten torde dagen för avtalet, ej dagen för fastställelsen få anses avgörande.

Har sedan ett bidrag blivit bestämt talan förts om jämkning är, om denna

talan bifallits, bidraget att anse såsom på nytt bestämt, varemot om jämkningsyrkandet

avslagits något nytt bestämmande av bidraget icke torde kunna

anses ha skett.

I promemorian framhölls slutligen såsom naturligt, att lagen icke skulle

gälla avtal med indexreglering. Blott sådana avtal hade likväl undantagits.

enligt vilka förhöjningen vore på något sätt närmare bestämd. Detta villkor

finge anses uppfyllt om parterna i avtalet kommit överens om någon

särskild ordning för bestämmande av förhöjningen, t. ex. förklarat sig hänskjuta

denna fråga till skiljenämnd. Det vore emellertid icke tillfyllest att

i avtalet mera allmänt uttalades att bidraget skulle höjas om penningvärdet

fölle. Det hade uppgivits, att i åtskilliga avtal förekomme eu bestämmelse

om höjning på visst angivet sätt när den underhållspliktige finge

sina inkomster ökade. Ofta hade väl en sådan bestämmelse tillkommit utan

tanke på en penningvärdeförsämring, men rent faktiskt kunde den giva den

underhållsberättigade ett mer eller mindre fullt mått av kompensation. Det

hade ansetts vara befogat att undantaga avtal av förevarande typ från lagens

tillämpning.

I remissyttrandena har den i förslaget gjorda avgränsningen mellan

bidrag som skulle höjas och andra bidrag i stort sett lämnats utan

erinran. Med hänsyn till att penningvärdeförsämring ägt rum jämväl under

år 1951 kunde det emellertid — enligt vad Svea hovrätt uttalat — frågas

om det är lämpligt att låta regleringen stanna vid beslut eller avtal före den

1 januari samma år. Måhända behövde vidare hänsyn tagas till det förhållandet

att domstolsavgörandena i vissa fall innefattat indexmässigt bestämda

underhållsbidrag. Hovrätten har ock anfört, att den höjning som

vore påkallad väl skulle kunna åstadkommas genom överenskommelse,

innefattande avvikelse från de i lagen upptagna procentsatserna. Ett förtydligande

på denna punkt vore enligt hovrättens mening på sin plats.

Departementschefen. Då i fråga om bidrag, som fastställts under år 1951,

näppeligen kan generellt påstås, att en väsentlig penningvärdeförsämring

inträtt efter fastställandet, finner jag dessa bidrag ej böra inbegripas under

lagen. Likaledes anser jag, att lagen icke bör äga tillämpning å bidrag som

utgår enligt interimistiskt beslut. Denna ståndpunkt har kommit till uttryck

genom att det i promemorieförslaget använda uttrycket »rättens beslut»

utbytts mot »dom». Ehuru fall då domstol indexreglerat underhållsbidrag

säkerligen äro sällsynta, kan anledning finnas att undantaga även

sådana bidrag från lagens tillämpning. Detta har skett genom en jämkning i

formuleringen av andra stycket.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Med anledning av ett uttalande av Svea hovrätt vill jag särskilt understryka

önskvärdheten av att den berättigade och den förpliktade söka träffa

överenskommelse om bidragets belopp. Har frivillig uppgörelse skett, är lagen

icke längre tillämplig. Detta lärer ligga i sakens natur och framgår för övrigt

av att lagen, enligt vad i förevarande paragraf tydligt utsäges, icke gäller

bidrag vars belopp senast bestämts efter år 1950.

2 §•

I promemorian framhölls, att vid indelningen i årsgrupper och bestämningen

av procentsatserna — enligt vad redan i den allmänna motiveringen

förutskickats — synpunkter av motsatt slag vägts mot varandra. Å

ena sidan hade eftersträvats en nära anslutning till den utveckling som verkligen

ägt rum, därvid uppräkningen hållits något i underkant. Å andra sidan

hade en tämligen stark schematisering ansetts vara önskvärd. Den i

lagen bestämda förhöjningen skulle ju allenast gälla som en presumtion,

vilken kunde angripas från båda sidor, övervägandena hade lett till uppställandet

av fyra grupper, nämligen 1939 eller tidigare, 1940, 1941 194b

och 1947—1950 med en förhöjning utgörande respektive 80, 60, 30 och 20

procent.

Vidare anfördes i promemorian, att vad i allmänhet gällde om bidraget

självfallet skulle tillämpas också i fråga om den förhöjning, varmed bidraget

enligt denna lag skulle utgå. Det hade icke ansetts erforderligt att

belasta lagtexten med någon erinran härom. Sin största praktiska betydelse

finge detta förhållande vid utmätning och införsel, där utsökningsmyndigheten

alltså självmant skulle iakttaga den av lagen påbjudna uppräkningen.

I några remissyttranden har frågan om årsgrupper och procentsatser

berörts. Svea hovrätt har i denna del uttalat följande.

Den senaste tidens hastigt fortskridande penningvärdeförsämring gör en

indexmässig reglering fullt naturlig, såvitt den avser sålunda begränsad tid.

Däremot kan man ställa sig tveksam till en motsvarande höjning av bidrag,

som utgå sedan längre tid tillbaka. Här får man räkna med att en anpassning

skett till den reella sänkning, som bidraget undergått. En nu inträdande,

efter vanlig index bestämd höjning av betydande omfattning kan ge

anledning till befogade invändningar från de bidragsskyldiges sida. Visserligen

kan det sägas, att möjlighet finnes att domstolsvägen ernå en riktig

avvägning, men det synes vara skäl att pröva huruvida icke någon sänkning

av procenttalen för åtminstone sådana bidrag, vilka leda sitt ursprung

från tidigare år än 1941, skulle bättre förverkliga den genomsnittliga reglering,

som avses med förslaget. Vidare kunde en mera differentierad skala

tänkas närmare motsvara lagstiftningens syfte.

För äldre bidragsberättigade inträder genom folkpensioneringen en automatisk

förbättring av det ekonomiska läget. Till undvikande av särskild

omräkning i rättegång kunde en sådan omständighet kanske komma i betraktande

vid den automatiskt verkande regleringen. En närmare undersökning

skulle till äventyrs utvisa, att även andra på förhand beräkneliga

förhållanden kunde medtagas i kalkylen och minska rättstvisterna. En jämkad

höjning av bidragsbelopp utöver visst minimum kunde också vara förtjänt

av övervägande.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Socialstyrelsen har anfört, att procentsatserna visserligen hållits något i

underkant men enligt styrelsens mening kunde godtagas. Rättshjälpsanstal - tens styrelse har satt i fråga, om icke de år 1941 bestämda underhållsbidragen

borde höjas med 50 procent i stället för med föreslagna JO procent,

helst som en viss eftersläpning syntes ha förelegat vid fastställande av underhållsbidrag

under den första tiden av vikande penningvärde.

Departementschefen. Vid bestämmandet av storleken av den förhöjning,

varmed de särskilda bidragen skola utgå, kan en indelning tänkas efter

flera olika grunder. Närmast till hands ligger självfallet en indelning efter

det år, då bidraget fastställdes. Man har nämligen anledning förmoda och

måste i varje fall utgå ifrån att bidraget bestämts med hänsyn till det penningvärde,

som då var gällande. En sådan indelning kan genomföras mer

eller mindre långt med många eller få årsgrupper. Vid sidan därav kan man

tänka sig en differentiering efter bidragets storlek eller efter den berättigades

person (make eller förutvarande make, barn, annan), kanske också efter

andra än nu nämnda grunder. Emellertid kan intet differentieringssystem

ge riktiga resultat i samtliga fall och jag finner det därför samt också

med hänsyn till önskemålet om enkelhet och reda vara bäst att stanna vid

en indelning i ett fåtal årsgrupper.

Socialstyrelsen, som uträknar indexserierna, har funnit procentsatserna

ligga något i underkant men dock kunna godtagas. Att förhöjningen icke

skänker full kompensation för penningvärdets fall är enligt min mening naturligt

och riktigt med hänsyn till att den bestämmes schablonmässigt. En

alldeles särskild försiktighet är dock påkallad när det gäller de äldre bidragen.

Såsom Svea hovrätt framhållit har man att räkna med att en anpassning

skett å ömse sidor till det efter hand sänkta realvärdet. Det ligger

ock i öppen dag att ju längre tid som förflutit sedan beloppet fastställdes

desto fler och större äro genomsnittligt sett de individuella förändringar,

som ägt rum vid sidan av penningvärdets förändringar, och i motsvarande

män äro riskerna ökade för att den schablonmässiga höjningen kan föra till

ojämna och i de särskilda fallen otillfredsställande resultat.

Överväganden av denna art ha föranlett mig att med bibehållande i huvudsak

av promemorieförslaget vidtaga den ändringen däri att de två äldsta

årsgrupperna sammanslagits till en enda, omfattande åren 1940 och tidigare,

med en till 60 procent bestämd förhöjning. Jag är därvid medveten

om att i åtskilliga fall en bättre kompensation kan vara befogad. Särskilt

tänker jag därvid på sådana bidrag till barn som redan då de bestämdes

voro jämförelsevis låga. I dessa fall får en lösning komma till stånd genom

överenskommelse eller rättsligt avgörande.

3 §•

I promemorian erinrades om att höjningen enligt denna lag gällde

allenast så länge annat icke följde av domstols dom eller beslut. Såväl den

underhållspliktige som den underhållsberättigade skulle sålunda kunna

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

väcka talan om att bidragets belopp skall bestämmas på annat sätt. I mål

härom skulle avgörandet få samma materiella innehåll som om de allmänna

jämkningsreglerna i GB eller FB tillämpats. För det fall att den underhållsberättigade

begärde en större höjning än lagen givit honom vore läget på

intet sätt ur processuell synpunkt anmärkningsvärt. I det motsatta och väl

vanligare fallet att den underhållspliktige begärde att höjningen skulle

stanna vid ett lägre belopp än det i 2 § av lagen bestämda, hade lagens

presumtion lett till en omkastning av partsställningen. I sist anförda fall

skulle, på den förpliktades talan, bidraget bestämmas till det belopp som

den berättigade, om ifrågavarande lag icke funnits, enligt de allmänna

jämkningsreglerna kunnat få utdömt. I båda fallen vore frågan, huruvida

väsentligt förändrade förhållanden inträtt, att på vanligt sätt bedöma mot

bakgrunden av läget vid den tidpunkt, då bidraget senast bestämdes genom

rättens beslut eller genom avtal.

I sitt yttrande över promemorian har socialstyrelsen anfört, att domstolens

förordnande om bidragsskyldigheten icke med den föreslagna avfattningen

av lagen torde kunna avse tid före målets anhängiggörande. Det

kunde likväl antagas, att talan ofta komme att väckas först sedan lagen

trätt i kraft. Med hänsyn härtill syntes möjlighet böra öppnas för domstolen

att, när den i det enskilda fallet funne, att en höjning av det tidigare

utgående bidraget vore omotiverad eller att höjningen i vart fall borde stanna

vid ett lägre belopp än som följde av lagen, förordna i enlighet härmed med

verkan från dagen för lagens ikraftträdande. Häradshövdingeföreningen har

mot förslaget erinrat att däri icke reglerats frågan, huru skulle förfaras med

bidrag, som redan utgivits med förhöjning enligt den särskilda lagen, i det

fall att den underhållspliktige vunne bifall till sin talan om nedsättning av

bidraget.

Departementschefen. I rättstillämpningen torde anses, att jämkning på

grund av ändrade förhållanden icke bör äga rum för tid som förflutit

innan yrkande om jämkning framställdes. Understundom lärer därvid beaktas

även ett utom rätta framställt yrkande. Det må vidare nämnas att

det i praxis i mål om underhållsbidrag av skäl som ligga i öppen dag

framträder en stark tendens att undvika sådana anordningar som medföra

återbäringsskyldighet för den underhållsberättigade. Huru praxis i dessa

hänseenden skulle ställa sig i det nya läge som inträder efter tillkomsten

av denna lag kan emellertid vara föremål för någon tvekan. Oavsett huru

härmed må förhålla sig tala emellertid också här starka skäl för att den,

som uppburit bidrag med förhöjning enligt lagen, i regel icke bör bli tvungen

att återgälda eller avräkna vad i betraktande av en senare jämkningsdom

för mycket uppburits. Den bidragspliktige har möjlighet att i anslutning

till lagens ikraftträdande väcka talan om jämkning med yrkande om interimistiskt

fastställande av bidragsbeloppet. Dröjer han härmed böra i allmänhet

följderna därav gå ut över honom själv. Undantagsvis kan likväl

dröjsmålet bero av omständigheter, vilka ej kunna läggas den underhålls4

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 222.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

pliktige till last. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda en särskild

regel, enligt vilken öppnas möjlighet för domstolen att i undantagsfall förordna

om återbetalning. Regeln har fått det innehållet, att därest bidraget

av rätten slutligt bestämmes till lägre belopp än som följer av lagen, rätten

tillika må, om särskilda skäl äro därtill, förordna om återbetalning helt eller

delvis av utgiven förhöjning.

Den s. k. 3 000-kronorsregeln.

GB 13 kap. innehåller bestämmelser om bodelning. I 12 § första stycket

stadgas, att om bodelning sker i anledning av makes död och den egendom

som därvid tillkommer efterlevande maken är ringa, maken äger av giftorättsgodset

uttaga nödigt bohag ävensom arbetsredskap och andra lösören,

som erfordras till fortsättande av hans näring, även om därigenom arvingarnas

lott skulle lida inskränkning. Enligt andra stycket äger efterlevande

maken av giftorättsgodset, såvitt det räcker, städse bekomma egendom till

så stort värde, att den jämte egendom, som må enskilt tillhöra honom, uppgår

till tretusen kronor. I tredje stycket är föreskrivet, att regeln i andra

stycket ej skall äga tillämpning, om efter den döde finnes bröstarvinge, som

ej jämväl är efterlevande makens avkomling, eller barn utom äktenskap,

som har rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen efter honom.

GB 13:12 upptog ursprungligen endast de bestämmelser, som numera

återfinnas i första stycket. Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillkommo

år 1928 i samband med lagstiftningen om arv. Ändringen trädde i

kraft den 1 januari 1929 och skulle, där äktenskapet blivit genom makes

död upplöst efter nämnda dag, äga tillämpning, ändå att äktenskapet blivit

ingånget före ikrafträdandet. Tillika gavs en övergångsbestämmelse av innehåll

att, om äldre giftermålsbalken varit tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden,

bestämmelsen i 12 § om rätt att bekomma egendom av

makarnas giftorättsgods skulle gälla samfällda boet.

Den ursprungliga regeln i GB 13: 12 — sasom nämnts numera upptagen

i första stycket — tillkom på förslag av lagberedningen, som förklarade,

att efterlevande makens intresse att ej se sitt hem fullständigt splittrat

och sig själv avskuren från möjligheten att fortfarande driva sitt näringsfång

uppenbarligen borde äga företräde framför arvingarnas anspråk på den

dödes kvarlåtenskap. Funnes gemensamma bröstarvingar, torde även deras

intressen ofta bli bäst tillgodosedda genom en regel sådan som den föreslagna.

Jämväl 1928 års lagändring, då andra och tredje styckena tillkommo,

byggde på förslag av lagberedningen. Denna erinrade om att den ej ansett

sig böra föreslå, att rätt till arv tillerkändes efterlevande make när

efter den döde funnes bröstarvingar, samt anförde vidare följande.

Emellertid måste det medgivas, att där makarnas egendom är ringa, avsevärda

olägenheter kunna vara förbundna med en splittring av egendomen,

samtidigt som ett utskiftande av smärre belopp till bröstarvingarna ej för

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 222.

51

dem medför större fördel.---Det från såväl social som nationalekono
misk

synpunkt önskvärda ändamålet att sammanhålla det ringa hemmet

har man sökt förverkliga genom att — även med bröstarvingarnas uteslutande

— bevara en ringare behållning samlad i efterlevande makens hand.

Denna väg har redan beträtts i svensk lagstiftning genom regeln i 13 kap.

12 § nya giftermålsbalken. För att möjliggöra det ringare boets sammanhållande

i något större utsträckning än som för närvarande kan ske och för

att tillika genom regelns mekanisering underlätta dess tillämpning har

beredningen ansett sig böra föreslå ett tillägg till stadgandet i 13 kap. 12 §

nya giftermålsbalken av innehåll, att efterlevande make skall vid bodelning

1 anledning av den andres död äga av makarnas giftorättsgods, såvitt det

räcker, städse utbekomma egendom till värde av 3 000 kronor.

Den sålunda föreslagna regeln innebär, att där värdet av makarnas behållna

giftorättsgods ej överstiger 3 000 kronor, efterlevande maken äger

bekomma allt giftorättsgodset. Då i sådant fall giftorättsgodset ej huvudsakligen

består av bohag och personlig lösegendom utan däri ingå jämväl

andra tillgångar, torde de senare i regel utgöras av medel, innestående i

bank eller placerade i annan ordning till belopp, växlande mellan 1 000 och

2 000 kronor. Beloppet torde i allmänhet utgöra besparing å mannens ar
betsförtjänst

eller å arbetsförtjänst, förvärvad av båda makarna, och även

bohaget lärer i allmänhet åtminstone till en del vara inköpt för sparade

medel. Även om dessa medel äro besparingar å mannens arbetsinkomst, äro

de dock ofta---att i väsentlig mån tillskriva jämväl hustruns verk
samhet

i hemmet, hennes förmåga av klok hushållning med de medel, som

av mannen förvärvats. I det förmögenhetsläge, varom nu är fråga, är den

samverkan, som äger rum mellan makarna för skapandet av ett gemensamt

hem och bildandet av en besparing till betryggande av familjens behov, av

särskilt stor betydelse. Och det synes därför — vare sig mannen eller hustrun

är den efterlevande — ej obilligt, att efterlevande maken berättigas behålla

hela giftorättsgodset. Även då makarnas behållna giftorättsgods uppgår till

belopp mellan 3 000 och 6 000 kronor, synes det från ovan angivna synpunkter

billigt, att efterlevande maken berättigas att alltid behålla egendom

till värde av 3 000 kronor. För de under ifrågavarande förhållanden

säkerligen sällsynta fall, att efterlevande maken har enskild egendom, bör

med hänsyn till grunden för den föreslagna bestämmelsen — önskvärdheten

av det ringare boets sammanhållande — makens rätt att utöver sin lott

bekomma giftorättsgods så begränsas, att han berättigas erhålla så mycket

giftorättsgods, att det jämte hans enskilda egendom motsvarar ett värde av

3 000 kronor.

I en vid 1951 års riksdag väckt motion (I: 31) hemställdes, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående höjning av den i

GB 13: 12 andra stycket upptagna värdegränsen.

I det utlåtande, nr 4, som första lagutskottet avgav i anledning av motionen,

anfördes hl. a. följande.

Efter stadgandets tillkomst har penningvärdet undergått en högst avsevärd

försämring. Det är med hänsyn härtill uppenbart, att det i lagrummet

angivna beloppet, tretusen kronor, numera är för lågt för alt regeln skall

kunna fylla sitt ursprungliga ändamål. Härtill kommer, alt den allmänna

standardhöjning, som inträtt under de senaste decennierna, medfört, alt —

även bortsett från penningvärdets fall — ett hem, som måste betecknas som

enkelt eller ringa, i våra dagar representerar ett högre värde än vad det gjorde

vid tiden för det ifrågavarande stadgandets tillkomst. Syftet att sammanhålla

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

det ringa hemmet, vilket icke kan anses mindre behjärtansvärt nu än när

stadgandet tillkom, kan därför icke tillgodoses med mindre den nu behandlade

värdegränsen göres till föremål för en förskjutning uppåt, som

är större än vad penningvärdets fall i och för sig skulle motivera.

Om sålunda starka skäl tala för en höjning av det belopp, som bör förbehållas

efterlevande make, är det dock tydligt att frågan, var gränsen skall

dragas, icke kan avgöras utan närmare utredning. Utskottet vill dock framhålla,

att det av motionärerna som en riktpunkt angivna beloppet, 30 000

kronor, enligt utskottets mening är alltför högt.

I samband med en utredning om höjning av värdegränsen i andra stycket

av förevarande paragraf synes anledning förekomma att underkasta

även de i tredje stycket" upptagna undantagsbestämmelserna en översyn.

Det torde nämligen kunna ifrågasättas, om icke dessa i alltför hög grad

inskränka huvudregelns tillämpningsområde.

Utskottets utlåtande utmynnade i en hemställan, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning av frågan om

höjning av den GB 13: 12 andra stycket upptagna värdegränsen. Riksdagen

beslöt utan debatt att bifalla utskottets hemställan. I anledning härav avlät

riksdagen den 4 februari 1924 den inledningsvis omförmälda skrivelsen

(nr 29).

Förevarande fråga upptogs i 1952 års promemoria till behandling

i viss del. I promemorian anfördes följande.

Såsom första lagutskottet framhållit inrymmer frågan om en ändring av

GB 13: 12 flera särskilda spörsmål. Ett sådant gäller, huruvida den nuvarande

värdegränsen å 3 000 kronor i andra stycket bör — bortsett från vad

som kan föranledas av penningvärdets fall — höjas med hänsyn till den

allmänna standardförbättringen i landet. Ett annat särskilt spörsmål hänför

sig till räckvidden av undantagen i tredje stycket. Sistnämnda spörsmål

torde komma att beröras av ärvdabalkssakkunniga med utgångspunkt från

dem åvilande uppdrag att utreda frågan om utomäktenskapliga barns arvsrätt.

över huvud taget torde böra beaktas att reglerna i GB 13: 12 måste

ses i sitt sammanhang med bestämmelserna om bodelning och om arvsrätt

för efterlevande make och barn. En mer genomgripande ändring av GB 13: 12

torde därför böra övervägas i ett större sammanhang. Däremot torde man,

utan att ändra den avsedda innebörden av stadgandet, kunna såsom en

fristående åtgärd genomföra den höjning av värdegränsen i andra stycket,

vartill den inträdda nedgången av penningvärdet giver anledning. I själva

verket skulle ju en sådan ändring endast medföra, att regeln återfinge sin

ursprungligen avsedda innebörd.

I promemorian uttalades till sist, att det med hänsyn till den minskning

av penningvärdet, som skett sedan år 1928, syntes vara befogat, att värdegränsen

nu höjdes till 6 000 kronor. Utkast till lag, innefattande sådan ändring,

var fogad vid promemorian. Övergångsbestämmelserna till denna lag

anslöto till de vid 1928 års lagändring meddelade. I

I yttrandena över 1952 års promemoria har den föreslagna

lagändringen allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Departementschefen. Vid behandlingen av de frågor inom familjerätten,

vilka uppkommit som följd av den betydande nedgången i penningvärdet,

bör den s. k. 3 000-kronorsregeln icke förbigås. Väl knyta sig till denna regel

vissa spörsmål utan samband med penningvärdets fall, men dessa behöva

icke upptagas i förevarande sammanhang. Det i promemorian framlagda

förslaget om höjning av värdegränsen till 6 000 kronor, vilket förslag vunnit

allmänt gillande, finner jag väl avvägt och jag vill därför biträda detsamma.

I enlighet med vad i det föregående anförts föreligga nu förslag till

1) lag om ändring i 11 och 13 kap. giftermålsbalken; samt

2) lag om höjning av vissa underhållsbidrag.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Axel Nilsson. 1

1 Förslaget till lag om höjning av vissa underhållsbidrag, vilket förslag frånsett några smärre

redaktionella jämkningar är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

utelämnats.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Förslag

till

Lag

om ändring i 11 och 13 kap. giftermålsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 26 och 28 §§ samt 13 kap. 12 § giftermålsbalken1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

11 KAP.

26 §.

Varda makar-------vidare utgå.

Anspråk på underhållsbidrag till

frånskild make skall, såvida fråga ej

är allenast om jämkning av avtal, som

makarna med hänsyn till skillnaden

träffat, vid talans förlust framställas

i skillnadsmålet.

28 §.

Utan hinder av vad genom rättens

beslut eller genom avtal blivit bestämt

om bidrag till makes underhåll, äger

rätten på endera makens yrkande annorledes

förordna därom, när väsentligt

ändrade förhållanden påkalla det;

dock må underhållsbidrag till frånskild

make ej utdömas, såframt sådant

bidrag icke tidigare skolat utgå,

eller höjas utöver det högsta belopp

till vilket bidraget tidigare varit bestämt.

Vad i denna paragraf är stadgat

äge ej tillämpning, om någon förpliktats

eller åtagit sig att till frånskild

makes underhåll utgiva visst

belopp en gång för alla.

28 §.

Utan hinder av vad genom rättens

beslut eller genom avtal blivit bestämt

om bidrag till makes underhåll, äger

rätten på endera makens yrkande annorledes

förordna därom, när väsentligt

ändrade förhållanden påkalla det.

Vad nu stadgats äge ej tillämpning,

om någon förpliktats eller åtagit sig

att till frånskild makes underhåll utgiva

visst belopp en gång för alla.

1 Senaste lydelse, se beträffande 11 kap. 28 § SFS 1935: 65 samt beträffande 13 kap. 12 §

SFS 1928: 282.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

55

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

13 KAP.

12 §.

Sker bodelning--— —— lida inskränkning.

Efterlevande maken äge av giftorättsgodset,

såvitt det räcker, städse

bekomma egendom till så stort värde,

att den jämte egendom, som må enskilt

tillhöra honom, uppgår till tretusen

kronor.

Efterlevande maken äge av giftorättsgodset,

såvitt det räcker, städse

bekomma egendom till så stort värde,

att den jämte egendom, som må enskilt

tillhöra honom, uppgår till sextusen

kronor.

Vad i---—------— efter honom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1952.

Har äktenskapsskillnad vunnits före nämnda dag, skall vad i 11 kap. 26 §

i dess nuvarande lydelse stadgas alltjämt gälla. Vad i 11 kap. 28 § i dess

nya lydelse är stadgat skall äga tillämpning jämväl där beslutet meddelats

eller avtalet slutits före ikraftträdandet av denna lag, såframt enligt beslutet

eller avtalet underhållsbidrag skall utgå för tid därefter.

Vad i 13 kap. 12 § i dess nya lydelse är stadgat skall, där äktenskap blivit

genom makes död upplöst efter det denna lag trätt i kraft, äga tillämpning,

ändå att äktenskapet blivit ingånget dessförinnan. Har äldre giftermålsbalken

varit tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden, skall stadgandet

om rätt att bekomma egendom av makarnas giftorättsgods gälla samfällda

boet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 7 april

1952.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 31 mars 1952 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet den 21 mars 1952, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om ändring i 11 och 13 kap. giftermålsbalken samt

2) lag om höjning av vissa underhållsbidrag.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av e. o. hovrättsassessorn B. Alexanderson.

Lagrådet yttrade:

I likhet med departementschefen och samtliga hörda myndigheter och

sammanslutningar anser lagrådet, att det i giftermålsbalken förekommande

förbudet mot höjning av bidrag till frånskild make icke kan upprätthållas,

när fråga är om bidragets anpassning till den väsentliga penningvärdeförsämring

som nu inträtt. Såsom departementschefen föreslagit synes den lagstiftning,

som i anledning av denna värdeförsämring erfordras i fråga om

familj erättsliga underhållsbidrag i allmänhet och alltså även beträffande bidrag

till frånskild make, lämpligen kunna ske i form av en särskild lag

om uppräkning efter schablonmässiga normer av utgående bidrag. En sådan

lagstiftning torde emellertid kunna genomföras utan att därav påkallas ändring

av giftermålsbalkens regler ill kap.

Huruvida jämkning av sistnämnda regler bör vidtagas är alltså, under

förutsättning att den särskilda lagen om höjning av vissa underhållsbidrag

antages, en fullt fristående fråga. De bestämmelser, som sagda kapitel nu

innehåller i 26 och 28 §§, uppbäras jämlikt lagrådets förmenande av mycket

tungt vägande skäl. De föreslagna ändringarna väcka därför betänkligheter.

Vad angår slopandet av det förbud mot höjning av bidrag, som nu finnes i

28 §, har departementschefen vitsordat, att de skäl som anförts till stöd för

förbudet i stort sett vore riktiga, men har tillika betonat, att genom sin ka
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

raktär av undantagslös stel regel höjningsförbudet kunde i enskilda fall

hindra en sådan lösning, som bäst överensstämde med rättvisa och billighet.

Jämkningsmöjligheten borde dock vara reserverad för situationer av

undantagsnatur. Enligt vad som framgår av remissprotokollet synes också

enighet föreligga om att höjningsförbudet bör upprätthållas som allmän

regel. Såsom vid lagens tillkomst erinrats torde det vara rimligt, att den ena

maken icke ålägges skyldighet att i form av förhöjd bidragsplikt vidkännas

de motgångar, som efter äktenskapets upplösning kunna drabba den andra

maken. Det lärer också vara riktigt, att frånskild make i allmänhet icke bör

bliva delaktig i en efter äktenskapsskillnaden inträdd förbättring i den förra

makens ekonomi. Detta gäller särskilt då förbättringen vunnits genom sistnämnda

makens arbete och sparsamhet.

Det kan visserligen icke bestridas, att understundom ett ovillkorligt höjningsförbud

kan framstå som obilligt. Om man bortser från förhållanden

förorsakade av penningvärdeförsämring, gäller detta huvudsakligen fall, där

den underhållsberättigades försörjningsförmåga visat sig vara mycket mindre

än som förutsatts vid bidragets bestämmande eller där man felaktigt utgått

från att den underhållspliktige icke skulle bliva i stånd att utgiva ett i

och för sig skäligt bidrag. För att möjliggöra jämkning uppåt i dessa säkerligen

ganska sparsamt förekommande undantagsfall är det emellertid enligt

lagrådets uppfattning mycket vanskligt att, såsom i förslaget skett, slopa

den för det stora flertalet fall väl lämpade bestämmelsen om höjningsförbud.

Även om det i motiven manas till varsamhet i tillämpningen, föreligger

nämligen fara att utvecklingen går vida längre än lagstiftaren avsett.

Denna fara är särskilt stor i förevarande fall, enär bedömningen lätt kan

påverkas av vad som gäller i fråga om bidrag till make, som ej är skild, och

till barn, helst som lagtextens formulering enligt förslaget skulle bliva överensstämmande

i samtliga fallen.

Därest såsom föreslagits höjningsförbudet helt upphäves och därigenom

möjlighet beredes att utdöma bidrag, ehuru förut bestämts att sådant icke

skall utgå, ställer det sig svårt att bibehålla den väl motiverade preskriptionsregeln

i It kap. 26 § andra stycket giftermålsbalken. Denna regel har

sin grund i önskvärdheten av att de tvistefrågor makarna emellan, som

kunna uppstå i anledning av äktenskapets upplösning, så snart som möjligt

och i ett sammanhang bringas till avgörande. Detta skäl är, såsom även

departementschefen vitsordat, beaktansvärt. Då enligt vad nyss sagts höjningsförbudets

upphävande på sätt som föreslagits följdriktigt torde föranleda

upphävande även av preskriptionsregeln, ligger häri ett ytterligare skäl

mot att slopa nämnda förbud.

På grund av vad nu anförts finner lagrådet sig icke kunna tillstyrka förslaget

om ändringar i It kap. giftermålsbalken.

För den händelse emellertid en uppmjukning av höjningsförbudet anses

böra komma till stånd trots de erinringar, som kunna framställas däremot,

får lagrådet hemställa om lagtextens utformning så, att därav direkt framgår

att höjning av underhållsbidrag till frånskild make är medgiven allenast

5 Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 1 Kami. Nr 222.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

i situationer av undantagsnatur. Av skäl, som lagrådet i det föregående berört,

föreligger annars stor risk för att den skillnad, som bör råda mellan,

å ena sidan, höjning av bidrag till frånskild make och, å andra sidan, höjning

av andra familj erättsliga underhållsbidrag, icke blir som sig bör beaktad

i rättstillämpningen. Visserligen lärer denna risk icke helt avlägsnas

hur än lagen på denna punkt formuleras, enär erfarenheten särskilt från

senare tid torde giva vid handen att på såväl civilrättens som straffrättens

område bestämmelser, för vilkas tillämpning enligt lagens ordalydelse synnerliga

skäl krävas, komma till användning i ett så stort antal fall, att det

förefaller som om stadgandena i mångas ögon förlorat sin karaktär av verkliga

undantagsbestämmelser. Detta hindrar dock icke, att det enligt lagrådets

mening vore betänkligt att upphäva höjningsförbudet utan att i lagtexten

på något sätt markera, att för höjning skall krävas alldeles speciella

skäl.

De remitterade förslagen föranleda i övrigt icke någon erinran från lagrådets

sida.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

59

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 april i952.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,

Sträng, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

tillförordnade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, lagrådets

den 7 april 1952 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 21 mars 1952

remitterade förslagen till

1) lag om ändring i tl och 13 kap. giftermålsbalken; samt

2) lag om höjning av vissa underhållsbidrag.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

Vid remissen till lagrådet av förevarande lagförslag framhöll föredragande

departementschefen, att de skäl, som föranlett det i 11 kap. 28 §

giftermålsbalken intagna förbudet mot höjning av bidrag till frånskild

makes underhåll, väl alltjämt finge anses i stort sett bärkraftiga, men att

nämnda förbud just genom sin karaktär av undantagslös, stel regel i vissa

fall kunde förhindra en sådan lösning som bäst överensstämde med rättvisa

och billighet. Ej heller lagrådet har funnit det kunna bestridas, att understundom

ett ovillkorligt höjningsförbud kunde framstå som obilligt. Lagrådet

har emellertid ansett det vara mycket vanskligt att, till möjliggörande

av jämkning uppåt i de säkerligen ganska sparsamt förekommande

fallen av denna natur, slopa den för det stora flertalet fall väl lämpade

bestämmelsen om höjningsförbud.

För egen del anser jag, trots de betänkligheter som kunna föreligga, övervägande

skäl dock tala för att ett generellt förbud mot höjning ej bör upprätthållas.

Såsom föredragande departementschefen framhöll vid remissen

till lagrådet bör emellertid möjligheten till höjning vara reserverad för undantagsfall,

om i detta sammanhang bortses från förändringar sammanhängande

med penningvärdeförsämringen. I det till lagrådet remitterade

förslaget fann sig departementschefen av skäl som närmare redovisades

böra förorda den lösningen, att höjningsförbudet i sin helhet utginge utan

att ersättas av någon särskild regel om förutsättningarna för jämkning

uppåt av bidrag till frånskild make. Såvitt framginge av lagens text skulle

alltså bidrag till frånskild make få jämkas under samma förutsättningar

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

som bidrag på familj erättslig grund i allmänhet. Lagrådet har emellertid,

för den händelse en uppmjukning av höjningsförbudet ansåges böra komma

till stånd, hemställt om lagtextens utformning så att därav direkt framgmge

att höjning av underhållsbidrag till frånskild make vore medgiven allenast

i situationer av undantagsnatur. En sådan avfattning av lagtexten vill jag

ej motsätta mig. I överensstämmelse med vad som föreslagits i 1952 års

promemoria torde för höjning av bidrag till frånskild make böra krä\as,

utöver att höjningen påkallas av väsentligt ändrade förhållanden, att synnerliga

skäl äro därtill. Med en sådan lydelse av lagregeln synes icke kunna

befaras, att rättstillämpningen skall komma att gå längre än som är åsyftat.

Vad angår preskriptionsregeln i 11 kap. 26 § andra stycket giftermålsbalken

är det väl sant att denna uppbäres av synpunkter, som förtjäna beaktande.

Då emellertid, såsom tidigare framhållits, vardera maken i skillnadsmålet

har möjlighet att taga initiativet till ett avgörande i underhållsfrågan,

torde dessa synpunkter icke kunna anses så tungt vägande, att de

böra hindra en ur andra synpunkter önsklig reform av reglerna i 11 kap.

28 §.

Det remitterade förslaget till lag om ändring i 11 och 13 kap. giftermålsbalken

har ändrats på sätt i det föregående förordats. I förslaget till lag om

höjning av vissa underhållsbidrag, vilket icke föranlett någon erinran från

lagrådets sida, har jag allenast vidtagit några smärre jämkningar av redaktionell

natur.

Föredraganden hemställer, att de i enlighet med det anförda jämkade förslagen

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

520751

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:327 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i 11 och 13 kap. giftermålsbalken samt lag om höjning av vissa a1 i texten
  2. S2LU 1952:3 Utlåtande i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 s. 3 i texten
  3. 1LU 1952:29 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i 11 och 13 kap. giftermålsbalken samt lag om höjning av vissa underhåll s. 1 i texten