Sök i Ratio Lex

Angående fältflygarnas avlöningsförmåner in. m

1952-04-09 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:229, Angående fältflygarnas avlöningsförmåner in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

1

Nr 229.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fältflygarnas

avlöningsförmåner in. m.; given Stockholms

slott den 9 april 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I syfte att stimulera rekryteringen av fältflygare och förmå fältflygare

att frivilligt kvarstå i tjänst efter första anställningstidens slut föreslås i

propositionen vissa förbättringar av fältflygarnas förmåner. Sålunda föreslås

förbättring av deras befordringsförhållanden och därmed av deras löneförmåner.

Vidare förordas att nuvarande avgångsförmåner ersättes med en

ulan behovsprövning utgående tjänstepremie. Slutligen föreslås höjning av

de premier, som nu utgår för fullgörande av frivillig repetitionsövning.

1—66 6 6 2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 saml. Nr 229.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Utdrag av protokollet över försvar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 9 april 1952.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,

Sträng, Andersson, Lingman, Nohup, Hedlund, Persson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson,

följande.

Inledning.

Genom beslut av 1946 års riksdag (prop. 120, p. 4; rd. skr. 365) infördes

vid flygvapnet en ny kategori korttidsanställt manskap, stamflygförare,

numera benämnda fältflygare. Dessa skulle ersätta alla i krigsorganisationen

såsom flygförare placerade reservofficerare, stamunderofficerare,

reservunderofficerare och värnpliktiga flygförare. På grund av den

otillfredsställande rekryteringen av flygförarpersonal under de senaste åren

beslöt emellertid 1951 års riksdag (prop. 110, p. 5; rd. skr. 4) att reservofficerare

i flygförartjänst ånyo skulle utbildas övergångsvis.

Första anställningstiden för fältflygare omfattar cirka 5 år 10 månader

för dem som avlagt realexamen eller har däremot svarande kunskaper

(kategori Er). För andra (kategori Ef) är utbildningstiden omkring 10

månader längre, motsvarande tiden för en till Roslagens flygkår (F 2)

förlagd förberedande utbildning. Vid anställningens början skall elev vara

lägst 18 år och högst 21 år gammal. Avsked skall meddelas senast med utgången

av löpande anställningstid under det år fältflygaren fyller 28 år.

Efter avskedet är fältflygaren skyldig att fullgöra två repetitionsövningar

i flygtjänst. Dessutom kan fältflygaren frivilligt fullgöra ytterligare två

repetitionsövningar. Den grundläggande flygutbildningen av fältflygare —

föregången beträffande kategori Ef av nyssnämnda förberedande utbildning

vid F2 -—- äger rum vid krigsflygskolan (F 5) och fortgår omkring

10 månader. Därefter följer grundläggande flygslagsutbildning vid flottiljerna

under omkring IV2 år. Utbildningen fullföljes med fortsatt flygslagsutbildning

och allmän flygträning samt — för den som icke uttagits

till utbildning till officer — viss civilanställningsutbildning. Fältflygare

må befordras till vicekorpral efter genomgången grundläggande flygut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

bildning, till korpral efter G månaders grundläggande flygslagsutbildning

samt till furir efter ytterligare 6 månaders sådan tjänstgöring. De fältflygare,

som icke uttages för officersutbildning, har sedan de blivit furirer

inga ytterligare befordringsmöjligheter. — Den nämnda civilanställningsutbildningen

äger normalt rum under de tre sista vinterhalvåren av första

anställningstiden och omfattar cirka 400 timmar varje vinterhalvår. För

fältflygare, som kvarstår i tjänst efter utgången av första anställningstiden,

må enligt gällande bestämmelser civilanstäliningsutbildningen fortgå

i motsvarande omfattning. För underlättande av fältflygares övergång till

civil verksamhet kan tjänstledighet i civilanställningssyfte beviljas under

viss tid. Fältflygaren kan efter avskedet erhålla värnpliktslån, varjämte

för honom gäller de förmåner, varom stadgas i kungörelsen den 30 juni

1947 (nr 456) med bestämmelser för underlättande av fast anställt manskaps

övergång till civil verksamhet. Dessa förmåner är avskedspremie å

800 kronor, civilanställningsförsäkring med en efter behovsprövning

utgående försäkringssumma å 2 300—5 300 kronor jämte rörligt tillägg

samt stipendium för yrkesutbildning.

I skrivelse den 9 juni 1951 har chefen för flygvapnet framlagt förslag

till förbättring av fältflygarnas anställningsvillkor m. m. En sådan förbättring

har ansetts nödvändig på grund av det otillfredsställande rekryteringsläget

ävensom med hänsyn till personalens arbetsuppgifter samt

kravet på god ekonomi och betryggande flygsäkerhet. Härom har chefen för

flygvapnet anfört i huvudsak följande.

\ id utbyggd fältflygarorganisation räknades med en årlig rekrytering av

276 fältflygare (200 av kategori Ef och 76 av kategori Er) mot 290 under

^byggnadstiden. Detta rekryteringsbehov vore beräknat efter flygvapnets

organisation enligt 1948 års riksdagsbeslut och med utgångspunkt i en

medelanställningstid motsvarande första anställningstiden. Beslutet vid 1949

års riksdag om förstärkning av ytterligare tre dagjaktflottiljer medförde

behov av ytterligare 27 fältflygare. För att erhålla dessa avsåges icke någon

ökning av den årliga rekryteringen skola ske utan det räknades med att

27 fältflygare frivilligt skulle stanna i tjänst ett år efter första anställningstidens

slut. Under budgetåren 1947/51 hade för uttagningsprov inkallats

respektive 328, 445, 488 och 609 ynglingar. Av dessa hade kunnat

godkännas för anställning respektive 176, 193, 145 och 219. Gallringsprocenten

under den grundläggande flygutbildningen vid F 5 hade i medeltal

varit 52,7 %, vilket visade, att antagningsfordringarna icke varit för höga,

enär man räknat med en normal avgång av 50 % under nämnda utbildning.

Med hänsyn till den hitiillsvarande dåliga rekryteringen fordrades en betydande

ökning av antalet sökande eller en höjning av de sökandes kvalitet

för att fältflygarkadern skulle kunna planenligt utbyggas och vidmakthållas.

De fältflygare, som icke uttoges för officersutbildning, hade sedan de

blivit furirer ingen ytterligare befordran att sträva efter. Detta förhållande

hade påverkat fältflygarnas intresse för tjänsten och då speciellt flygtjänsten.

Särskilt under det sista året av anställningen visade en del fältflygare

viss obenägenhet för att flyga krigsflygplan. Detta syntes föranledas

av en strävan hos dem att vid den tidpunkt, då återgången till civil verk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 229.

samhet började nalkas, så långt som möjligt minska de med flygtjänsten

förenade riskerna. Om denna tendens bleve mer allmän, komrne flygförbandens

krigsberedskap och krigsduglighet att sjunka. Det vore därför nödvändigt

att skapa ett eftersträvansvärt mål, som under senare delen av

anställningstiden kunde nås av dem som visade intresse av att vidmakthålla

och förbättra sin krigsduglighet som flygförare i krigsflygplan.

Såsom anförts krävde utbyggnaden och vidmakthållandet av fältflygarkadern

att ett mindre antal fältflvgare fullgjorde frivillig tjänstgöring etter

första anställningstidens slut. I den mån den årliga rekryteringen av fältflygare,

trots rekryteringsfrämjande åtgärder, icke skulle uppgå till vad

man räknat med, vore det angeläget att de härigenom uppkommande

luckorna så långt möjligt täcktes genom att ytterligare fältflygare frivilligt

kvarstode i tjänst efter första anställningstidens slut. Genom att premiera

sådan frivillig tjänstgöring med avgångsförmåner, medgivande bättre omskolningsmöjligheter,

skulle man sannolikt samtidigt uppnå en rekryteringsfrämjande

effekt. En sådan ökning av fältflygarnas medelanställningstid

och därmed medelålder, som bedömdes möjlig inom vissa gränser utan

att allvarligt sänka flygförbandens krigsduglighet, skulle även medföra

lägre kostnader. Skälet till att man trots detta vid införandet av fältflygarkategorien

icke räknade med längre första anställningstid än som gjordes

var, att en sådan åtgärd skulle verka starkt rekryteringshännnande. Hittillsvarande

erfarenheter i fråga om första anställningstidens längd för

olika personalkategorier bestyrkte detta.

Vidare kunde framhållas att -— medan, som tidigare anförts, fältflygarna

efter befordran till furir icke hade någon ytterligare befordran att vänta,

frånsett de som uttoges till officersutbildning -— fast anställt manskap

tillhörande yrkesgrenarna signalister, trupputbildare och hjälptekniker

kunde vinna befordran till underofficerare (vederlikar) och — för trupputbildarna

— flottilj poliser samt att manskap tillhörande de båda sistnämnda

yrkesgrenarna kunde vinna befordran till överfurir efter 6 respektive

5 års tjänst. Dessa förhållanden skapade olust bland fältflygarna och

visade sig framkalla minskat intresse för tjänsten under första anställningstiden

och för frivillig tjänstgöring efter dess slut.

Flygvapenchefen har med hänsyn till vad sålunda anförts förklarat, att

det vore nödvändigt att vidtaga åtgärder för att förbättra rekryteringen av

fältflygare, vidmakthålla deras intresse för tjänsten och säkerställa att tillräckligt

antal frivilligt kvarstannade i tjänst under viss tid efter första

anställningstidens slut. De åtgärder som därvid främst borde komma i

fråga vore enligt flygvapenchefen förbättring dels av fältflygarnas befordringsmöjligheter

och löneförmåner och dels av fältflygarnas förmåner i

samband med anställningens upphörande.

Enligt flygvapenchefens framställning talade för en förbättring av fältflygarnas

anställningsvillkor även andra skäl än nödvändigheten att trygga

den planenliga utbyggnaden och vidmakthållandet av fältflygarkadern. Härom

har anförts bl. a. följande.

Fältflygaryrket vore riskfyllt och slitande samt fordrade — förutom god

fysisk och psykisk kondition — stor offervilja av utövarna. Yrket ställde

även stora krav på den enskildes omdöme och ansvarskänsla. Hur stora

kraven vore på fältflygarna framginge bäst av gallringssiffrorna. Av de

468 vnglingar som budgetåret 1949/50 inkallats till uttagningsprov berak
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

nades endast cirka 13 % bliva godkända i den grundläggande flyg- och

flygslagsutbildningen och därigenom godkända för fortsatt tjänstgöring vid

flygvapnet. Kravet på att upprätthålla en betryggande kvalitet hos flygförarpersonalen

vore särskilt framträdande inom ett flygvapen, där de materiella

tillgångarna samt möjligheterna till materielersättning vore begränsade.

Flygplanens värde vore så högt -—- både rent ekonomiskt och med

hänsyn till ersättningsmöjligheterna i krig -— att det icke skulle vara försvarligt

att låta dem flygas av mindre kvalificerad personal; detta skulle

ej heller vara försvarligt ur flygsäkerhetssynpunkt.

Befordringsmöjiigheter ocli löneförmåner.

Chefen för flygvapnet har föreslagit att i samband med en förbättrad

befordringsgång borde i överensstämmelse med ett allmänt önskemål bland

fältflygarna följande nya tjänstegradsbenämningar införas, nämligen fältflygarelev

(Mhal), fältflygare av 3. graden (Mha2), fältflygare av 2.

graden (Mel och 2), fältflygare av 1. graden (Me 3) och förste fältflygare

(Me 4). Liksom nu borde beställning i Mhal erhållas under grundläggande

flygutbildning. Dessförinnan skulle fältflygareleven vara anställd över stat.

Efter godkänd grundläggande flygutbildning borde beställning kunna nås

såsom fältflygare av 3. graden (Mha 2), vilket innebure att denna beställning

erhölles Vs år tidigare än vad nu vore fallet. Befordran till fältflygare

av 2. graden (Mel) skulle ske vid samma tidpunkt som befordran till

furir f. n. ägde rum eller efter 12 månaders godkänd grundläggande flygslagsutbildning.

Beställning som fältflygare av 1. graden (Me 3) borde erhållas

två år efter befordran till 2. graden av de fältflygare som uppfyllde

uppställda fordringar beträffande användbarhet i krig i förbandens flygstyrkor.

Till förste fältflygare (Mc 4) skulle endast kunna befordras den

som vore användbar såsom rotechef i förbandens flygstyrkor i krig eller

som lärare i flygtjänst. De skickligaste fältflygarna borde kunna erhålla

sådan befordran redan efter ett års väl vitsordad tjänst såsom fällflygare

av 1. graden.

Den ökning av fältflygarnas befordringsmöjiigheter som flygvapenchefen

sålunda föreslagit skulle komma alt innebära bland annat alt befordran

till underofficer (förste fältflygare) kunde erhållas utan den f. n. obligatoriska

utbildningen vid undcrofficersskola. Flygvapenchefen har härom i

huvudsak anfört följande.

Tjänstgöringen såsom rotechef vid divisions flygstyrka eller som lärare

i flygtjänst vore av sådan art alt den berättigade till underofficers grad

och förmåner. Då ifrågavarande personal, som efter särskilt medgivande

borde få kvarstå i tjänst högst till 30 års ålder, icke avsåges skola normalt

fullgöra uppgifter i stabs- eller administrativ tjänst, funnes ingen anledning

att ge denna personal sådan utbildning som erhölles vid undcrofficersskola,

Avgångsförmåner.

Chefen för flygvapnet har anfört i huvudsak följande.

Fältflygarna vore äldre än övriga yrkesgrenars manskap vid övergång

till civil verksamhet efter första anställningens slut, varigenom övergångssvå
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kvngl. Maj:ts proposition nr 229.

righeterna bleve större för fältflygarna än för övrigt korttidsanställt manskap.

Härtill komme att den utbildning som fältflygarna erhölle under sin

militära anställning till övervägande del måste vara inriktad på tjänstgöring

som flygförare och således endast i mycket begränsad omfattning

kunde medföra civila utkomstmöjligheter. Endast ett fåtal kunde nämligen

räkna med anställning som förare inom civilflyget eller som trafikledare

på civila eller militära flygplatser. Det stora flertalet av fältflygarna

måste omskolas för att få civila anställningar. Möjligheterna att få sådan

anställning utan att i avsevärd grad sänka standarden från fältflygartiden

syntes vara små med nu utgående civila anställningsförmåner. Detta vore

i och för sig tillräckligt skäl för att förbättra fältflygarnas nuvarande civilanställningsförmåner.

De för fältflygarna särskilt stora övergångssvåriglieterna

framkallade dessutom under anställningstiden oro för framtiden.

Detta hade i sin tur medfört bristande intresse för tjänsten vid flygvapnet

och från fältflygarnas sida en ur rekrvteringssynpunkt ogynnsam påverkan

på de ynglingar, som utgjorde fältflygarnas rekryteringskälla. Även dessa

förhållanden utgjorde vägande skäl för att ytterligare underlätta fältflygarnas

omställning till civil verksamhet.

Om första anställningstiden för fältflygarna avkortades, skulle detta

medföra minskade svårigheter i samband med övergång till civil verksamhet.

En sådan åtgärd skulle dock vara i hög grad betänklig, bland annat

av ekonomiska skäl. Fältflygarnas utbildning vore mycket dyrbar och den

tid under vilken de kunde utnyttjas borde därför ej göras för kort. En

minskning av första anställningstiden skulle medföra ökade utbildningskostnader

genom att den årliga rekryteringen måste ökas för att uppväga

det minskade antalet årskullar i aktiv tjänst, ökningen av rekryteringen

skulle sedan i sin tur fordra höjning av krigsflygskolans kapacitet, försvåra

flygslagsutbildningen vid förbanden genom större antal elever och medföra

behov av fler flygplan för utbildning såväl under grundläggande flygutbildning

som grundläggande flygslagsutbildning. En ökning av tiden för

nuvarande civilanställningsutbildning i sådan omfattning, att den på ett

avgörande sätt skulle kunna förbättra fältflygarnas utgångsläge vid övergång

till civil verksamhet, vore icke möjlig med hänsyn till den tid som

fordrades för att fältflygarna skulle kunna uppehålla sin flygskicklighet.

Förbättringen måste därför avse förmånerna i samband med anställningens

upphörande.

Chefen för flygvapnet har övervägt två alternativ för att uppnå denna

förbättring. Det ena alternativet avsåge i princip att bibehålla nuvarande

avgångsförmåner, varvid dock avskedspremiens och civilanställningsförsäkringens

belopp skulle avsevärt höjas. Detta alternativ toge främst sikte

på att förbättra fältflygarnas möjligheter att efter anställningens slut skaffa

sig sådan utbildning, att övergång till civilt yrke kunde ske utan stor standardsänkning.

De flesta avgångsförmånernas villkorliga natur vore emellertid

en nackdel, som gjorde dessa förmåner mindre eftersträvansvärda. De

syntes därför icke i tillräcklig grad kunna uppmuntra till önskvärd frivillig

tjänstgöring och icke heller verka rekrvteringsfrämjande på det sätt som

skulle vara fallet med ovillkorligt utgående förmåner. — Det andra alternativet

toge sikte på att skapa sådana avgångsförmåner, som icke endast

förbättrade möjligheterna till omskolning till civilt yrke utan även beräknades

i betydligt högre grad än åtgärderna enligt det första alternativet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

främja rekryteringen och intresset för frivillig tjänstgöring efter första

anställningstidens slut. Flygvapenchefen, som förordat det senare alternativet,

har därom i huvudsak anfört följande.

Nuvarande avgångsförmåner borde utbytas mot en tjänstepremie, som

utan behovsprövning skulle utbetalas efter anställningens slut. Premien

skulle bestämmas till summan av ett visst antal månadslöner och skulle

i förekommande fall minskas med belopp, som beställningshavare uppburit

i avgångsförmåner från tidigare innehavd manskapsbeställning, ävensom

med lön, som han uppburit under tjänstledighet i civilanställningssyfte.

Premien skulle i regel utbetalas månadsvis under det antal månader,

som tagits som utgångspunkt vid beräkning av premiens storlek. Hela

tjänstepremien eller större del av denna borde utbetalas på en gång endast

till fältflygare som vid särskild prövning kunde styrka att han vore i behov

av ett större belopp för att exempelvis starta en egen rörelse eller för annat

ändamål med betydelse för hans framtida utkomst. Med hänsyn till att

tjänstepremien icke endast skulle utgöra ett medel för omskolning utan

även bl. a. kompensation för yrkesgrenens speciella anställningsförhållanden

borde — därest tjänstepremieberättigad fältflygare (f. d. fältflygare)

avlede — viss del (50 %) av tjänstepremien utbetalas till efterlevande,

gentemot vilken han vore försörjningspliktig. Tjänstepremie skulle icke

tillkomma den som efter första anställningstid såsom fältflygare tillträdde

tjänst i någon av lönegraderna Me 1, 2, 3 eller 4 eller annan militär eller

civilmilitär beställning vid försvaret, å vilka 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

ägde tillämpning. För den som slutade före första anställningstidens

utgång borde nuvarande bestämmelser angående avgångsförmåner

fortfarande gälla. Ärende rörande tjänstepremie och utbetalning av

sådan skulle handhavas av försvarets socialbyrå.

Vid beräknandet av tjänstepremiens storlek skulle man utgå från den

löneklass i vilken vederbörande vore placerad vid avgången från tjänsten.

Beloppet skulle utgöras av summan av lönerna (rörligt tillägg inräknat)

på medeldyrort under ett med hänsyn till anställningstiden varierande antal

tjänstgöringsmånader. För den som avginge vid första anställningstidens

slut skulle tjänstepremien motsvara lönen under 12 tjänstgöringsmånader.

För varje års frivillig tjänstgöring efter första anställningstidens slut skulle

premien ökas med belopp motsvarande lönen under ytterligare tjänstgöringsmånader.

De år som följde närmast efter första anställningstidens

slut borde premieras förhållandevis högre än därpå följande för att icke

fältflygarna genom likformigt växande premier skulle lockas att kvarstå

längre i tjänst än som normalt kunde anses förenligt med deras bästa.

Med tillämpning av vad sålunda anförts har flygvapenchefen föreslagit,

att tjänstepremien skulle bestämmas enligt följande tablå.

Antal månadslöner vid en anställningstid som fältflygare

= första anställningstiden

= första anställningstiden och därutöver

1 år

2 år

3 år

4 år

5 år

6 år

12

18

23

26

28

29

30

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Eungl. May.ts •proposition nr 229.

Flygvapenchefen har räknat med att, sedan tjänstepremier införts, 50 %

av varje årskull fältflygare frivilligt skulle komma att kvarstå i tjänst ett

år efter den första anställningstidens slut. Av varje sådan kull beräknades

20 % frivilligt kvarstå i tjänst under fyra år.

Premier för fullgjorda repetitionsövningar.

Efter att ha fullgjort de två obligatoriska repetitionsövningarna äger f. d.

fältflygare uppbära premie med 500 kronor. Vidare utgår premie för fullgörande

av de båda frivilliga repetitionsövningarna med 500 kronor för

varje övning.

Chefen för flygvapnet har föreslagit, att ifrågavarande premier liöjes till

1 000 kronor för de obligatoriska repetitionsövningarna och till likaledes

1 000 kronor för envar av de frivilliga repetitionsövningarna. Såsom skäl

härför har flygvapenchefen anfört bland annat följande.

När storleken av dessa premier bestämdes hade man utgått ifrån att

fältflygarna skulle erhålla samma belopp som då utginge till reservofficersaspiranter

samt värnpliktiga flygförare och bombfällare. För att stimulera

intresset för deltagande i frivilliga repetitionsövningar hade premien

emellertid delats upp så att huvuddelen av beloppet skulle utbetalas

i samband med dessa övningar. Sedan fältflygarnas premier bestämdes

hade emellertid premierna till värnpliktiga, som genomgått officersutbildning,

höjts till 3 000 kronor. Det hade bedömts nödvändigt att öka nuvarande

premier jämväl för att förmå fältflygare att fullgöra frivilliga repetitionsövningar.

Kostnadsberäkningar.

Den föreslagna ökningen av fältflygarnas löneförmåner under anställningstiden

och införandet av tjänstepremie efter anställningstidens slut

samt höjda premier för fullgjorda repetitionsövningar har chefen för flygvapnet

beräknat medföra en kostnadsökning av i runt tal (350 000 4- 450 000 -f 100 000 =) 900 000 kronor, jämfört med nuvarande kostnader

vid full rekrytering och fullt utbyggd fältflygarorganisation. Utgångspunkten

vid denna beräkning har bl. a. varit att de förbättrade avgångsförmånerna

skulle förmå dem inom varje årskull fältflygare som uppnådde

första anställningstidens slut att fullgöra viss frivillig tjänstgöring. Härigenom

kunde den årliga rekryteringen av fältflygare minskas från 276 till

232. Den minskade rekryteringen medförde å andra sidan lägre kostnader

under förberedande och grundläggande utbildning. Kostnadsminskningen

härför har chefen för flygvapnet beräknat till cirka 2 400 000 kronor. De

föreslagna ändringarna i fältflygarnas anställningsvillkor in. m. komme

alltså enligt flygvapenchefen att innebära en årlig kostnadsbesparing av

(2 400 000 — 900 000 =) 1 500 000 kronor sedan fältflygarorganisationen

utbyggts i överensstämmelse med 1949 års riksdagsbeslut.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

9

Yttranden.

Chefen för försvarsstaben har tillstyrkt flygvapenchefens förslag.

Försvarets civilförvaltning har uttalat att de föreslagna åtgärderna i

syfte att erhålla en fullgod rekrytering av fältflygare syntes kunna komma

att bidraga till en bättre rekrytering, varför civilförvaltningen icke ville

motsätta sig att förslaget lades till grund för beslut i ämnet.

Beträffande den föreslagna tjänstepremien har civilförvaltningen ifrågasatt

huruvida icke så stor del av tjänstepremien, som till beloppet motsvarade

försäkringssumman vid civilanställningsförsäkring, borde utgå efter

särskild behovsprövning i syfte att minska riskerna för missbruk av förmånen.

Den som efter avgång från anställning som fältflygare tillträdde

civil statstjänst borde vidare vara utesluten från rätten att erhalla tjänstepremie.

Civilförvaltningen har vidare anfört att, därest medgivande lämnades

dödsbo efter avliden fältflygare att utfå viss del av tjänstepremie, konsekvensen

syntes bjuda att jämväl efterlevande till avliden värnpliktig bereddes

möjlighet att utfå i värnpliktsavlöningskungörelsen avsedd premie.

Beträffande premierna i anledning av fullgjorda repetitionsövningar har

civilförvaltningen ifrågasatt om tillräcklig anledning förelåge att nu höja

dessa premiebelopp.

Försvarets socialbyrå har förklarat sig dela flygvapenchefens uppfattning

att åtgärder måste vidtagas för att häva hittillsvarande rekryteringssvårigheter

inom yrkesgrenen fältflygare samt att för vinnande av detta

syftemål en förbättring av de ekonomiska förmånerna vore erforderlig.

Socialbyrån har emellertid förklarat sig tveksam rörande den föreslagna

utformningen av civilanställningsförmånerna, främst med tanke på risken

för missbruk av desamma.

Två ledamöter har anmält avvikande mening och anfört följande. Premiernas

utbetalande borde icke vara beroende av prövning. En betydande

del av premierna borde utbetalas i samband med avskedet samt återstoden

på sätt chefen för flygvapnet föreslagit.

Arbetsmarknadsstyrelsen har ansett befogat, att fältflygarnas avgångsförmåner

höjes och att dessa därvid lägges på en högre nivå än för andra

liknande grupper inom försvaret men har med tanke på rekryteringsmöjligheterna

till försvaret i dess helhet ifrågasatt om den föreslagna konstruktionen

och storleken av förmånerna vore lämpligt avvägda.

Statskontoret har uttalat att i betraktande av de för fältflygarna speciella

tjänstgöringsförhållandena och de med denna anställning förenade särskilda

riskerna vissa skäl talade för att fältflygarna erhölle ersättning efter

förmånligare grunder än de som för närvarande gällde. Statskontoret har

emellertid förklarat sig hysa starka betänkligheter mot att för fältflygarnas

del genomföra separata åtgärder i detta syfte med hänsyn till de konsekvenser

som härigenom kunde uppkomma för manskapsrekryteringen till andra

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

vapenslag. Gottgörelsen till fältflygarna borde i stället ansluta sig till det

ersättningssystem, som tillämpades för det korttidsanställda manskapet i

övrigt, varjämte man i en eller annan form borde tillförsäkra fältflygarna

särskild ersättning vid anställningstidens slut. De sammanlagda förmånerna

syntes emellertid icke rimligen kunna ges den storleksordning som flygvapenchefen

förordat.

Statskontoret har vidare framhållit att lönegraden Me 3 överhuvudtaget

icke utnyttjades i det statliga lönesystemet och lönegraden Me 4 icke hittills

tagits i anspråk för korttidsanställd personal. Frågan om användandet

av dessa båda lönegrader vore av sådan principiell natur att spörsmålet

härom borde lösas i ett vidare sammanhang. Med hänsyn härtill avstyrktes

förslaget i denna del. Beträffande premierna för fullgjorda repetitionsövningar

har statskontoret ansett att premien för de båda obligatoriska

repetitionsövningarna borde bibehållas vid oförändrat belopp d. v. s. vid

500 kronor, medan statskontoret tillstyrkt att premien för var och en av

de frivilliga repetitionsövningarna höjdes till 1 000 kronor.

Statens lönenämnd har framhållit att i betraktande av den särställning

fältflygarna intoge jämfört med beställningshavare vid övriga yrkesgrenar

inom krigsmakten ingen anledning funnes till erinran mot de föreslagna

lönegradsplaceringarna för fältflygare av 1. graden samt förste fältflygare.

Beträffande tjänstcpremie har lönenämnden ansett det knappast vara

lämpligt att de betydande belopp det här gällde skulle ställas till vederbörandes

förfogande utan någon som helst kontroll i fråga om dispositionen

av desamma. Lönenämnden har därför föreslagit att åtminstone viss del,

förslagsvis hälften, av tjänstepremiebeloppet, skulle utbetalas allenast efter

särskild prövning.

Beträffande den föreslagna höjningen av premierna för fullgjorda repetitionsövningar

har lönenämnden icke funnit tillräckliga skäl föreligga för

att tillstyrka förslaget i denna del, i vart fall icke såvitt angår premierna för

de obligatoriska repetitionsövningarna.

1949 års tjänsteförteckningskommitté — som yttrat sig endast angående

de föreslagna befordringstjänsterna för fältflygare — har anfört att flygvapenchefens

förslag i detta avseende icke givit kommittén anledning till

någon erinran.

Försvarets skolnämnd har beträffande civilanställningsutbildningen uttalat

att ett bifall till flygvapenchefens förslag icke skulle föregripa eller

förrycka försvarets skolutrednings slutgiltiga ställningstagande beträffande

denna utbildning. Förutsättningen därför vore emellertid att möjligheter

hölles öppna att i viss utsträckning ge de ifrågasatta förmånerna

formen av organiserad civilanställningsutbildning.

Svenska officersförbundet har förklarat sig fullt införstått med nödvändigheten

av att ekonomisk gottgörelse för flygtjänsten utmättes enligt förmånliga

och frikostiga normer. Detta kunde emellertid ske utan att rimlig

och fastställd kompetens för regelmässigt uppnående av officers eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

underofficers tjänsteställning för fast anställd personal åsidosattes. Därest

förslaget genomfördes i detta hänseende skulle det innebära orättvisor mot

och skapa misstämning hos andra yrkesgrupper inom försvaret, vilka vore

svårrekryterade och vilka inom sina områden i yrkesskicklighet väl kunde

mäta sig med fältflygarna.

Svenska underofficersförbundet har ansett att en förbättring av fältflygarnas

möjligheter till framtida anställning inom flygvapnet vore det förnämsta

medlet att uppnå en fullgod rekrytering. Den pågående avvecklingen

av kategorien aktiva underofficerare i flygförartjänst borde enligt

förbundet avbrytas och denna kategori i fortsättningen rekryteras från fältflygarna.

De flygande underofficerarna hade visat sig användbara upp till

45-årsåldern. Förbundet hade vid en snabbundersökning funnit, att minst

18 fältflygare ur varje årskull skulle kunna beredas framtidsanställning

såsom officerare eller underofficerare inom flygvapnet.

Den föreslagna förbättringen av fältflygarnas befordringsmöjligheter ansåge

förbundet skulle få endast ringa rekryteringsfrämjande verkan, eftersom

de nya befordringstjänsterna icke medförde någon tryggad anställning

för framtiden.

Beträffande tjänstepremien har förbundet anfört att denna för att fylla

avsett ändamål måste kunna utbetalas efter anställningens slut utan föregående

behovsprövning. Härigenom skulle den komma att få karaktären

av ett sparmål, som den enskilde kunde inrikta sig på. De föreslagna

tjänstepremiernas belopp syntes icke vara fullt tillräckliga för att syftet

med premierna skulle vinnas.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har uttalat att fänriksbefordran

borde ersätta den föreslagna befordran till fältflygare av 1. graden och

förste fältflygare. Fänriksbeställning skulle sålunda tillträdas vid den tidpunkt

då enligt flygvapenchefens förslag befordran till fältflygare av första

graden skulle äga rum. Ett sådant befordringsalternativ skulle för den

enskilde ge betydligt bättre utbyte än vad flygvapenchefen föreslagit. Först

genom befordran till officersgrad erhölles den förbättrade standard, vilken

ansetts böra eftersträvas för att förmå till ökat anställningstagande och

kvarstående i tjänst.

Förbundet har vidare anfört att överfurirsgraden såsom långtjänstunderbefälsgrad

icke borde göras till en passagegrad. Starka skäl talade för att

överfurirsgraden icke toges i anspråk, i synnerhet som de fördelar, som

genom en överfurirsbefordran kunde komma fältflygarna till del, måste

anses vara problematiska.

Förbundet har vidare förklarat sig anse att de föreslagna civilanställningsförmånerna

vore otillräckliga. Förbundet har hävdat att avgångsförmånerna

— oavsett hur befordringsfrågorna löstes och oavsett i vilken beställning

den avgående lämnade tjänsten —- borde vara lika för envar beställningshavare

med samma tjänstetid.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Departementschefen.

Rekryteringen av flygförarpersonal — såväl officerare som fältflygare

•— har under senare år icke varit tillfredsställande. För att så snabbt som

möjligt öka antalet flygförare beslöt 1951 års riksdag att reservofficerare

under en övergångstid ånyo skulle utbildas i flygförartjänst. Återinförandet

av flygande reservofficerare är emellertid att anse som en nödfallsåtgärd.

Detta system är i förhållande till effekten mycket dyrbart, enär de

flygande reservofficerarna endast under relativt kort tid är användbara såsom

förare av krigsflygplan. Utvecklingen mot alltmer svårflugen materiel

gör det nämligen praktiskt taget omöjligt att omskola reservofficerarna för

nya flygplantyper enbart under officerarna i fred åvilande tjänstgöring.

Tyvärr har rekryteringen av reservofficerare i flygförartjänst icke heller

lämnat önskat resultat. Endast omkring hälften av beräknat antal reservofficersaspiranter

har sålunda kunnat anställas under år 1951. Såvitt nu

kan bedömas synes någon förbättring av rekryteringen icke vara att förvänta

vare sig beträffande reservofficerare i flygförartjänst eller beträffande

fältflygare därest icke särskilda rekryteringsfrämjande åtgärder vidtages.

Den dåliga rekryteringen av flygförarpersonal kan medföra vådor för

krigsorganisationen och är därför ägnad att ingiva allvarlig oro. Jag finner

det därför vara en beredskapsangelägenhet av största vikt att åtgärder nu

vidtages som är ägnade att tillförsäkra flygvapnet tillräckligt antal förare

av krigsflygplan jämte erforderligt antal reserver.

Chefen för flygvapnet har i detta hänseende föreslagit vissa åtgärder för

att dels tillföra flygvapnet erforderligt antal fältflygare och dels säkerställa

att tillräckligt många fältflygare frivilligt kvarstannar i tjänst viss tid efter

första anställningstidens slut. De föreslagna åtgärderna innebär förbättring

av fältflygarnas befordrings- och löneförhållanden under anställningstiden

ävensom förbättring av de ekonomiska förmåner, som kommer fältflygarna

till del efter slutad anställning.

Orsakerna till den dåliga rekryteringen av fältflygare kan vara mångahanda.

Förutom flygtjänstens egen natur med de risker och stora påfrestningar

för personalen som tjänsten medför torde i rekryteringshämmande

riktning verka främst det förhållandet att endast en mindre del av fältflygarna

kan beredas framtida anställning inom flygvapnet medan större

delen efter ett antal år måste skaffa sig annan utkomst. Under dessa omständigheter

torde det jämväl vara hinderligt för rekryteringen att fältflygarna

måste binda sig för anställning relativt lång tid med påföljd att

de förhållandevis sent kan börja ägna sig åt ett annat yrke.

Det förslag rörande arméns manskapsorganisation, som Kungl. Maj :t

genom propositionen 1952: 120 förelagt riksdagen, förutsätter att flertalet

underbefäl i armén i fortsättningen skall kunna erhålla pensionsberättigande

anställningar inom försvaret. Det skulle i och för sig vara önsk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Iiungl. Maj:ts -proposition nr 229.

värt därest motsvarande förmåner skulle kunna erbjudas fältflygarna. Inom

flygvapnet är emellertid förhållandena i viss mån annorlunda än vid armén.

Med hänsyn till de stora fysiska och psykiska krav, som oundgängligen

måste ställas på förare av krigsflygplan, kan personalen icke vara

krigsplacerad såsom förare av sådant plan under längre tid. En snabb omsättning

av flygförarpersonalen är därför nödvändig. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att fältflygarna för närvarande icke får kvarstanna i

tjänst längre än till det år vederbörande fyller 28 år. Det torde emellertid

icke finnas möjlighet att hereda mer än ett fåtal av dem, som icke

längre är lämpade som förare av krigsflygplan och som icke erhåller officersutbildning,

sådan anställning inom försvaret, som ur ekonomiska eller

andra synpunkter är tillräckligt lockande. Med hänsyn härtill anser jag

det icke möjligt att i princip föreslå någon ändring i den nuvarande fältflygarorganisationen.

Även i fortsättningen måste alltså flygvapnets behov

av flygförare till stor del tillgodoses genom personal, som anställes genom

kontrakt för viss tid.

En förkortning av anställningstiden skulle otvivelaktigt innebära minskade

svårigheter för fältflygarna Aid övergången till civil verksamhet och

därigenom \rerka rekryteringsfrämjande. En sådan åtgärd skulle emellertid

medföra, att den årliga rekryteringen behövde betydligt ökas för att

det minskade antalet årskullar i aktiv tjänst skulle uppvägas, och därmed

skulle utbildningskostnaderna avsevärt stiga. Jag kan därför ej heller

förorda en sådan utväg ur s\rårigheterna.

Med hänsyn till det anförda synes det nödvändigt att, därest anställningen

som fältflygare skall bli tillräckligt lockande, fältflygarna erbjudes

bättre ekonomiska förmåner än som nu utgår. Vad flygvapenchefen i sådant

hänseende föreslagit syftar till icke blott att främja rekryteringen

utan även att förmå nuA’arande fältflygare att frivilligt kATarstå i tjänst efter

första anställningstidens utgång. Att åtgärder i sådant syfte nu vidtages

finner jag så mycket mera angeläget som första anställningstiden för den

första årskullen fältflygare utgår innevarande år.

Chefen för flygvapnet har föreslagit viss ökning av fältflygarnas befordringsmöjligheter,

innebärande bl. a. att beställningar i nuvarande Me 3

och 4 skulle inrättas för denna kategori. I samband därmed har även föreslagits

nya tjänstegradsbenämningar för fältflygarpersonalen. Med hänsyn

till den särställning inom försvarsorganisationen som fältflygarna otvivelaktigt

intager på grund av arten av deras tjänstgöring och då en förbättrad

befordringsgång torde bli till gagn för rekryteringen, finner jag i likhet med

flygvapenchefen en sådan förbättring påkallad. Med hänsyn framför allt till

de stora utbildningskostnaderna är det angeläget att fältflygarna kvarstår i

tjänst så länge det med hänsyn till deras tjänslbarhct kan anses lämpligt.

En förbättring av befordringsmöjligheterna synes ägnad att främja även

detta syftemål. Jag kan därför i princip ansluta mig till flygvapenchefens

förslag i denna del. Dock bör beställning som fältflygare av 1. graden kunna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

erhållas tidigast vid tjänstgöring efter första anställningstidens utgång och

beställning som förste fältflygare tidigast ett år därefter.

Även om den av mig förordade befordringsgången bör medföra en gynnsammare

rekrytering samt uppmuntra till frivillig tjänstgöring efter första

anställningstidens slut synes det ofrånkomligt med en förbättring jämväl

av fältflygarnas avgångsförmåner. De förslag, som flygvapenchefen härutinnan

framlagt finner jag mig i stort sett kunna godtaga. Jag förordar

alltså, att nuvarande ekonomiska avgångsförmåner av olika slag som står

fältflygarna till buds utbytes mot en tjänstepremie, som utan behovsprövning

skall utbetalas till avgående fältflygare. Det har under ärendets remissbehandling

ifrågasatts om icke åtminstone viss del av tjänstepremien

för undvikande av missbruk borde utgå endast efter behovsprövning. Jag

anser emellertid att varje inskränkning i rätten att utfå tjänstepremien

skulle komma att motverka syftet med densamma. Tjänstepremien bör

utgå med ett belopp motsvarande summan av ett visst antal månadslöner,

beroende på anställningstidens längd. Mot det av flygvapenchefen föreslagna

antalet månadslöner för varje särskilt fall har jag ingen erinran.

Den månadslön, som skall ligga till grund för tjänstepremiens bestämmande,

bör beräknas efter ortsgrupp 3 och den löneklass vederbörande tillhör

vid avgången ur aktiv tjänst. Å sådan månadslön skall beräknas rörligt

tillägg enligt de grunder, som gäller vid avgången. Hänsyn bör icke

tagas till flygtillägg. Utbetalningen av tjänstepremien bör som regel ske

månadsvis under ej alltför kort tid. Möjlighet bör emellertid föreligga att

utbetala hela eller viss större del av tjänstepremien på en gång till den som

styrker sig ha behov därav för sin framtida civila verksamhet.

Jag är för närvarande ej beredd taga ställning till frågan huruvida

tjänstepremie skall tillkomma den som efter anställning som fältflygare

tillträder annan statlig tjänst.

Jag biträder flygvapenchefens förslag alt, därest fältflygare eller f. d.

fältflygare avlider, 50 procent av intjänt tjänstepremie eller av återstod av

sådan premie skall utgå till den avlidnes anhörige, mot vilken han är försörjningspliktig.

För den, som av någon orsak slutar före första anställningstidens utgång,

bör nuvarande avgångsförmåner fortfarande gälla.

De som nu är anställda inom yrkesgrenen fältflygare synes icke böra

komma i åtnjutande av den föreslagna tjänstepremien med mindre de kvarstannar

i tjänst minst ett år efter första anställningstidens slut; i annat

fall bör de erhålla samma avgångsförmåner som nu utgår.

Utbetalning av tjänstepremier och i förekommande fall prövning av

ärenden rörande uttaende av premiebelopp bör handhas av försvarets

socialbyrå.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare bestämmelser,

vilka bli erforderliga vid ett genomförande av systemet med tjänstepremier.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

15

Såsom jag tidigare erinrat får fältflygare f. n. kvarstå i tjänst endast

till 28 års ålder. Jag föreslår emellertid att denna åldersgräns slopas samt

att det skall ankomma på chefen för flygvapnet att i varje särskilt fall avgöra

hur länge vederbörande med hänsyn till sin tjänstbarliet bör få kvarstå

såsom fältflygare.

Chefen för flygvapnet har vidare föreslagit viss höjning av premierna för

fullgjorda repetitionsövningar. Jag kan ej förorda att premien för de

obligatoriska repetitionsövningarna höjes. Däremot biträder jag flygvapenchefens

förslag om höjning av premierna för de frivilliga repetitionsövningarna

till 1 000 kronor; höjningen bör dock ej gälla för den som under

repetitionsövning uppbär lön från annan anställning i statens tjänst eller

sådan icke-statlig anställning, vid vilken avlöningen utgår enligt av Kungl.

Maj :t meddelade avlöningsbestämmelser. Förutsättning för erhållande av

premier för fullgjorda repetitionsövningar bör givetvis vara att dessa övningar

fullgjorts i flygtjänst.

Ett betydande antal fältflygare beräknas komma att frivilligt kvarstanna

i tjänst efter första anställningstidens slut, därest nu förordade åtgärder

i vad avser befordringsförhållandena och tjänstepremier genomföres. Detta

medför i sin tur ett minskat rekryteringsbehov och därmed minskning av

de stora utbildningskostnaderna. Kostnadsminskningen i detta hänseende

torde vid fullt utbyggd organisation uppgå till betydligt större belopp än

den utgiftsökning, som de nu föreslagna åtgärderna i och för sig medför.

De av mig sålunda föreslagna åtgärderna torde kunna tillämpas först

från och med budgetåret 1953/54 och kommer därför ej att påverka anslagsbelastningen

för budgetåret 1952/53. Nuvarande fältflygare bör — därest i

övrigt förutsättningar för erhållande av tjänstepremie föreligger — komma

i åtnjutande av sådan premie under villkor att han kvarstannar i tjänst

åtminstone till och med utgången av juni månad 1953.

Slutligen vill jag erinra om angelägenheten av att fältflygarnas utbildning

för civil anställning i fortsättningen intensifieras. För närvarande

kombineras flygtjänsten under de tre sista vinterhalvåren med utbildning

för något civilt yrke. Denna utbildning omfattar cirka 400 timmar varje

halvår. Det torde icke vara möjligt att utöka detta timantal för varje halvår,

men jag förutsätter att vederbörande myndigheter ägnar största omsorg

åt denna del av fältflygarnas utbildning. Därest fältflygarna kvarstår

i tjänst efter första anställningstidens slut erhålles givetvis motsvarande

möjligheter att utöka denna utbildningsverksamhet, som måste anses vara

av stor betydelse vid fältflygarnas övergång till civil verksamhet. >

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att godkänna vad jag i det föregående föreslagit rörande

förmåner åt fältflygarc.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga leda
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mciy.ts proposition nr 229.

möter, hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Fredrik v. Scheele.

Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:302 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fältflygarnas avlöningsförmåner m. m. a1 i texten
  2. SU 1952:155 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fältflygarnas avlöningsförmåner m. m. s. 14 i texten