Sök i Ratio Lex

Angående reglering av vissa från statens pensionsanstalt utgående pensioner, m. m

40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:23, Angående reglering av vissa från statens pensionsanstalt utgående pensioner, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 23.

1

Nr 23.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av

vissa från statens pensionsanstalt utgående pensioner,

m. m.; given Stockholms slott den 28 december 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att vissa från statens pensionsanstalt utgående

s. k. äldre pensioner skola omregleras i viss anslutning till den för den nuvarande

aktiva personalen gällande pensionsnivån. Förbättringen, som föreslås

bli genomförd från och med den 1 juli 1952, beräknas komma att draga

en kostnad av omkring 3 miljoner kronor under budgetåret 1952/53.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 23.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 december

1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Danielson, Zetterberg,

Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Lingman, Hammarskjöld,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans-, ecklesiastik-,

jordbruks- och inrikesdepartementen samt t. f. chefen för handelsdepartementet

anmäler chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, fråga om

förbättring av vissa enligt äldre bestämmelser utgående pensioner från

statens pensionsanstalt, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

I samband med 1947 års löne- och pensionsreglering för statstjänstemän

in. fl. genomfördes en förbättring av vissa pensioner utgående enligt äldre

bestämmelser än 1947 års pensionsreglementen, nämligen pensioner till f. d.

arbetare och tjänstemän i statens tjänst och deras efterlevande samt vissa

med dem i pensionstekniskt hänseende likställda grupper med pension från

statens pensionsanstalt, såsom folkskollärare och vissa tjänstemän vid

skogsvårdsstyrelser och hushållningssällskap samt deras efterlevande. Genom

denna reglering av äldre pensioner åstadkoms en förbättring av desamma

i princip upp till nivån för pensionerna enligt 1947 års pensionsreglementen.

I enlighet härmed utgår således, såvitt avser angivna grupper,

pension numera i stort sett enligt samma pensionsnivå oavsett tidpunkten

för anställningshavarens avgång ur tjänst.

Samtidigt med 1947 års omreglering av äldre statspensioner m. m. genomfördes

även en förbättring av vissa andra pensioner från statens pensionsanstalt

än de här förut nämnda samt pensioner från lärarinnornas pensionsanstalt.

1947 års förbättring av nu berörda pensioner — i det följande

benämnda SPA-pensioner — utformades dock efter andra linjer än som i det

föregående angivits i fråga om statspensionerna. Anledningen härtill var den,

att grunderna för SPA-pensioneringen vid denna tid voro föremål för utredning.

Det var därför icke möjligt att då avgöra, vilken pensionsnivå

som framdeles komme att bli gällande för SPA-pensioner. De pensionsökningar,

som erhöllos genom 1947 års omreglering av SPA-pensionerna,

begränsades till att i princip överensstämma med de förhöjningar som i

fråga om statspensionerna åstadkommits genom pensionsregleringar under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 23.

3

åren 1943, 1944 och 1946. De äldre SPA-pensionerna ha således icke blivit

föremål för någon reglering, vid vilken jämförelse gjorts med pensionsförmånernas

storlek enligt för den nu aktiva personalen gällande bestämmelser.

De äldre SPA-pensionerna utgå i huvudsak enligt följande bestämmelser,

nämligen

reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878),

reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt den 22

juni 1892 (nr 54),

reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt den 31 december 1904

(nr 67) och förnyade reglementet för samma pensionsanstalt den 30 december

1910 (nr 156),

reglementet för lasarettsläkarnas pensionskassa den 13 november 1903

(nr 117),

reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt den 30 augusti 1905

(nr 55) och den 8 oktober 1915 (nr 466),

reglementet för extra provinsialläkarnas pensionskassa den 30 november

1911 (nr 164),

reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt (intaget i kungörelsen den

23 december 1910 (nr 145) angående pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen

vid enskilda läroanstalter),

stadgarna för kungl. hovkapellets pensionsinrättning (understödsförening),

stadgarna för de kungl. teatrarnas pensionsinrättning (understödsförening)

eller

stadgarna för kungl. teaterns (operans) arbetares pensionskassa (understödsförening).

I statens pensionsanstalt ha numera uppgått samtliga här nämnda pensionsinrättningar

m. m.

De pensionstagargrupper, varom här är fråga, äro i stort sett sammansatta

av personer, som varit innehavare av befattningar såsom:

1) lärare vid vissa kommunala eller enskilda skolor, såsom övningslärare

vid folkskolor och högre kommunala skolor, lärare vid fortsättningsskolor,

folkhögskolor, vissa yrkesundervisningsanstalter, handelsgymnasier och

vissa skolor för undervisning i lantbruk o. d. ävensom vissa lärare inom

sinnesslö-, vanföre- och dövstumundervisningen (omkring 600 pensionstagare),

2) lärarinnor vid privatläroverk m. m. (omkring 300 pensionstagare),

3) lasarettsläkare, sanatorieläkare, överläkare vid vanföreanstalter, vissa

läkare vid till pensionsstyrelsen anknutna kuranstalter, läkare vid fristående

centraldispensärer samt extra provinsialläkare (omkring 50 pensionstagare),

4) distriktsbarnmorskor och barnmorskor av vissa andra kategorier med

anställning hos kommuner eller å barnbördshus (omkring 1 300 pensionstagare),

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj :ts proposition nr 23.

5) sjuksköterskor vid kommunala och vissa enskilda sjukvårdsinrättningar

samt distriktssköterskor och sjuksköterskor i övrigt i viss s. k. öppen

vård m. m. (omkring 1 700 pensionstagare),

6) föreståndare, föreståndarinnor och husmödrar i av kommuner och

vissa slag av enskilda huvudmän bedriven vård av fattiga, sjuka, alkoholister,

invalider, barn eller åldringar (omkring 200 pensionstagare),

7) sjukgymnaster vid lasarett och sjukstugor m. fl. vårdinrättningar,

8) polismän anställda inom det statsunderstödda polisväsendet å landsbygden

(omkring 250 pensionstagare),

9) tjänstemän av vissa slag hos hushållningssällskap, tjänstemän vid

statsunderstödda lokala lantbrukskemiska kontrollstationer och frökontrollanstalter,

lantbruksakademien, Sveriges utsädesförening och Svenska smörprovningarna,

tjänstemän av vissa slag vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt

ävensom mejerikonsulenter, vilka avlönas med bidrag av statsmedel,

10) tjänstemän vid sjömanshus, samt

11) funktionärer vid de kungl. teatrarna och hovkapellet (omkring 150

pensionstagare).

Sedan i propositionen 1949:200 förslag förelagts riksdagen angående

ändrade grunder för pensioneringen genom statens pensionsanstalt av vissa

icke-statliga befattningshavare, uppdrog Kungl. Maj :t genom beslut den

3 juni 1949 åt statens pensionsanstalt att verkställa utredning och inkomma

med förslag angående förbättring av SPA-pensioner enligt äldre grunder

än de i nyssnämnda proposition föreslagna. Till fullgörande av uppdraget

har statens pensionsanstalt i skrivelse den 15 december 1950 avgivit utredning

och förslag i ämnet. Häröver ha utlåtanden avgivits av statskontoret

samt av styrelserna för Svenska landskommunernas förhund, Svenska

landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet.

Innan jag ingår på nämnda förslag och de däröver avgivna yttrandena

torde jag få något närmare beröra de grunder, som tillämpades vid 1947

års reglering av statspensioner och äldre SPA-pensioner.

Vid tidigare pensionsregleringar tillämpade grunder

Tjänstepension eller därmed jämförlig pension, som utgår enligt 1919

års reglemente för statens pensionsanstalt, enligt reglemente eller stadgar

för av anstalten övertagen pensionsinrättning och därmed samordnade bestämmelser

om tilläggspension, utbytes jämlikt kungörelsen 1947:658 angående

förbättring av vissa från statens pensionsanstalt och lärarinnornas

pensionsanstalt utgående pensioner m. m. mot förbättrad eller tekniskt omräknad

tjänstepension. Utbyte enligt kungörelsen sker emellertid ej i fråga

om pensioner, som omfattas av kungörelsen samma dag 1947:657 angående

omreglerad tjänste- och familjepension m. m., d. v. s. pensioner dels

till sådana pensionstagare, vilka i pensionstekniskt hänseende äro att jämställa

med f. d. statliga befattningshavare — nämligen vissa f. d. folk- och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 23.

5

småskollärare, vissa f. d. lärare vid högre kommunala skolor samt vissa

f. d. befattningshavare vid skogsvårdsstyrelser och hushållningssällskap

dels ock till sådana pensionstagare, vilkas pensioner grundats i vissa befattningar

inom sedermera förstatligat verksamhetsområde. Undantagna

från utbyte äro vidare sådana enligt 1919 års reglemente beviljade uppskjutna

tjänstepensioner, å vilka rörliga tilläggsförmåner icke utgå.

Enligt en indelning motsvarande den, som tillämpats vid de åren 1943,

1944 och 1946 företagna regleringarna av pensioner, som enligt äldre bestämmelser

utgå till f. d. statstjänstemän m. fl., skiljer man i kungörelsen

1947: 658 på »äldre», »nyare» och »nyaste» pensioner. I allmänhet utbytes

»äldre» och »nyare» pension mot förbättrad tjänstepension samt »nyaste»

pension mot tekniskt omräknad tjänstepension. Med »nyaste» pension avses

härvid i princip tjänstepension, som beräknats efter tjänstepensionsunderlag,

vilket fastställts efter den 30 juni 1942, samt pension, som enligt

stadgarna för de kungl. teatrarnas pensionsinrättning beviljats icke kollektivavtalsanställd

befattningshavare, vilken avgått efter 1942 års utgång.

I fråga om pension till f. d. vikarierande anställningshavare ävensom

s. k. uppskjuten pension till den, som avgått av annan anledning än befattningens

indragning, gäller, att förmånen — oavsett pensionens klassificering

såsom äldre, nyare eller nyaste — utbytes mot tekniskt omräknad

tjänstepension.

Utbyte mot tekniskt omräknad tjänstepension enligt kungörelsen 1947:

658 innebär en uppräkning av grundpensionen till sådan nivå, att å pensionen

kan utgå rörligt tillägg — med för närvarande 32—33 procent — i

stället för enligt äldre bestämmelser ifrågakommande dyrtidstillägg och

kristillägg. Utbyte mot förbättrad tjänstepension har samma innebörd men

medför dessutom en pensionsökning med belopp, svarande mot den sammanlagda

förbättringen vid de åren 1943, 1944 och 1946 företagna regleringarna

av pensioner till f. d. statstjänstemän in. fl. Dessa belopp utgjorde

450 kronor för äldre och 300 kronor för nyare pension jämte ytterligare

tillägg av högst 300 respektive 200 kronor för pensioner understigande

3 735 kronor. Såsom allmän regel gäller, att förbättrad äldre tjänstepension

ej må överstiga för befattningen ifrågakommande förbättrad nyare

tjänstepension samt att förbättrad tjänstepension över huvud taget ej får

överstiga för befattningen ifrågakommande tekniskt omräknad »nyaste»

tjänstepension.

Förenämnda kungörelse 1947:658 har med avseende å förekommande

familjepensioncr samma tillämplighetsområde som med avseende å tjänstepensioner.

Den enda skillnaden härvidlag är, att kungörelsen omfattar jämväl

familjepension, som svarar mot sådan uppskjuten tjänstepension, vid

vilken tilläggsförmåner ej utgå. Enligt kungörelsen utbytes reglemcntsenlig

familjepension mot förbättrad familjepension eller, där fråga är om pen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 23.

sion till överårigt barn, d. v. s. barn över 21 års ålder, mot tekniskt omräknad

familjepension. Utbyte mot förbättrad familjepension sker sålunda

oberoende av huruvida den avlidnes rätt till tjänstepension avsåg uppskjuten

pension eller ej.

Förbättringen av familjepensionerna ansluter sig i princip till den år

1946 genomförda omrcgleringen av pensioner, som enligt äldre bestämmelser

än 1941 års allmänna familjepensionsreglemente beviljats efterlevande

till statstjänstemän in. fl. Förbättringen är av den storlek, som erfordras för

höjning av pensionerna till nivån för »nyaste» pensioner. Där denna höjning

skulle innebära större förbättring än 525 kronor, begränsas emellertid

förbättringen till 525 kronor eller det högre belopp, som erfordras för en

höjning av pensionen upp till 90 procent av nivån för »nyaste» pension. Det

familjepensionsunderlag, som svarar mot »nyaste» familjepension, beräknas

härvid på sådant sätt, att förhållandet mellan underlaget och det för

den avlidne enligt kungörelsen beräknade grundbeloppet av hel tjänstepension

(beräknat tjänstepensionsunderlag) kommer att överensstämma med

motsvarande förhållande mellan familjepensionsunderlag och tjänstepensionsunderlag

enligt 1941 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.

Kungörelsen 1947:658 kommer fortfarande i viss begränsad omfattning

1 tillämpning i fråga om nya pensionsfall. Detta gäller i huvudsak beträffande

följande kategorier pensionstagare.

a) Befattningshavare, som omfattats av 1919 års reglemente med tillhörande

övergångsstadganden men som är undantagen från tillämpning av

reglementet den 29 december 1949 för pensionering genom statens pensionsanstalt

av vissa icke-statliga befattningshavare (SPA-reglementet) jämlikt

2 § i reglementet eller jämlikt 31 punkten i övergångsbestämmelserna till

detsamma.

b) Befattningshavare, som omfattats av 1919 års reglemente men som

icke avses i SPA-reglementet och ej heller med stöd av Kungl. Maj :ts brev

den 29 december 1949 anmälts till erhållande av pensionsrätt enligt sistnämnda

reglemente.

c) F. d. befattningshavare, som avgått med rätt att framdeles komma i

åtnjutande av uppskjuten pension enligt 1919 års reglemente.

d) Sådana f. d. anställningshavare vid de kungl. teatrarna, vilka äga rätt

att framdeles erhålla pension enligt stadgarna för de kungl. teatrarnas pensionsinrättning.

e) Sådan av reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt omfattad befattningshavare,

som avses i kungörelsen 1949:728 angående tillämpning

av SPA-reglementet å övningslärare vid högre kommunala skolor m. fl. men

som icke anmälts till erhållande av pensionsrätt enligt SPA-reglementet, så

ock av förstnämnda reglemente omfattad befattningshavare, som icke avses

i sagda kungörelse.

f) F. d. befattningshavare med rätt att framdeles komma i åtnjutande

av pension enligt reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt.

Den pensionsreglering beträffande f. d. statstjänstemän m. fl. som skedde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 23.

7

enligt kungörelsen 1947:657 innebar förbättring av pensionerna till principiell

likställighet med pensionsnivån enligt de nya pensionsreglementen

(1947 års allmänna pensionsreglementen m. fl.), vilka trädde i kraft den

1 juli 1947. Den omständigheten att 1947 års förbättring av SPA-pensioner

enligt kungörelsen 1947:658 icke utsträcktes till att åvägabrimja principiell

anknytning till 1947 års statliga pensionsnivå sammanhängd# såsom redan

framhållits med att man under då pågående omarbetning av bestämmelserna

för SPA-pensioneringen icke kunde överblicka, vilken pensionsnivå

som kunde komma att bli gällande enligt ett nytt reglemente för pensionering

genom pensionsanstalten av icke-statliga befattningshavare.

Det numera i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag

i propositionen 1949:200 tillkomna SPA-reglementet är i fråga om pensionsnivån

anpassat efter 1947 års allmänna pensionsreglementen. Genom att

en »modern» pensionsnivå sålunda numera fastställts för SPA-området har

en utgångspunkt erhållits för överväganden rörande en längre gående reglering

av SPA-pensionerna än den år 1947 genomförda.

Statens pensionsanstalts förslag m. m.

Pensionsregleringens omfattning

Den nu ifrågasatta pensionsregleringen bör enligt statens pensionsanstalts

förslag omfatta samtliga från statens pensionsanstalt utgående pensioner,

vilka utbytas mot omreglerad pension enligt kungörelsen 1947:658.

Vad angår tjänstepensioner skulle dock, delvis i principiell överensstämmelse

med grunderna för 1947 års pensionsregleringar, från pensionsregleringen

undantagas

1) tjänstepensioner åt befattningshavare, å vilka SPA-reglementet icke

är tillämpligt, oavsett om pensionsfallet inträffat före eller efter ikraftträdandet

av bestämmelserna om pensionsregleringen,

2) s. k. genast börjande tjänstepension till f. d. vikarierande anställningshavare

samt

3) s. k. uppskjuten pension till f. d. befattningshavare, som avgått av

annan anledning än befattningens indragning.

Rörande skälen för att undantaga angivna kategorier anföres i pensionsanstaltens

skrivelse i huvudsak följande.

Vad angår de f. d. vikarier, som åtnjuta s. k. genast börjande tjänstepension,

utgöras de uteslutande av lärare, vilka i omedelbar anslutning till

avgång med rätt till genast börjande tjänstepension fullgjort vikarietjänstgöring

såsom folk- eller småskollärare under tid omfattande mindre än en

lästermin, dock minst en läsmånad. Dylik kortvarig vikarieanställning är

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj :ts proposition nr 23.

ej förenad med pensionsrätt enligt 1947 års pensionsreglementen för folkskolan

och kan ej heller förenas med pensionsrätt enligt SPA-reglementet.

Med hänsyn härtill torde ifrågavarande pensioner icke nu böra omregleras

till högre belopp.

Vid en närmare undersökning skulle emellertid möjligen något enstaka

undantagsfall kunna framkomma, där vikarietjänstgöringen avsett annan

befattning än såsom folk- eller småskollärare och där vikariatet varit av

den omfattning, som enligt numera gällande bestämmelser skulle föranlett

att vikarien förordnats såsom extra ordinarie lärare. I dylikt fall bör

pensionen medtagas vid regleringen på samma sätt som för motsvarande

fall skett i fråga om vikarierande folk- och småskollärare vid den i kungörelsen

1947:657 avsedda regleringen.

De enligt 1919 års reglemente beviljade s. k. uppskjutna pensionerna till

f. d. befattningshavare, som avgått av annan anledning än befattningens

indragning, äro i allmänhet bestämda efter grunder, vilka framstå såsom

föråldrade i jämförelse med numera vedertagna och till grund för bl. a.

SPA-reglementet liggande pensioneringsprinciper. Enligt dessa principer

äger befattningshavare vid frivillig förtidsavgång efter viss minimitjänstgöring

rätt till intjänad pension i form av s. k. uppskjuten livränta, vilken

bestämmes med visst hänsynstagande till såväl befattningshavarens som

arbetsgivarens och statens beräknade bidrag till pensioneringen. Ifrågavarande

uppskjutna pensioner, vid vilkas bestämmande tillgodoräknats allenast

av befattningshavarna själva erlagda pensionsavgifter, äro avsevärt

lägre än för motsvarande fall beräknade livränteförmåner enligt nyare reglementen.

Det bör emellertid observeras, att statstjänstemän vid frivillig

förtidsavgång före civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande den 1

juli 1935 i allmänhet icke erhållit något som helst vederlag för erlagda

tjänstepensionsavgifter.

En omräkning av de uppskjutna pensionerna — vilken med hänsyn till

att pensionerna bestämts med tillämpning av förhållandevis ofördelaktiga

beräkningsgrunder och särskilt i de fall där avgången ägt rum efter civila

tjänstepensionsreglementets ikraftträdande kan anses motiverad — måste

i första hand taga sikte på en revision av själva grunderna för pensionsberäkningen.

En omräkning, åsyftande en verklig pensionsförbättring,

skulle sålunda icke kunna ske efter de linjer som tillämpats, när fråga varit

om förbättring av s. k. äldre pensioner i allmänhet.

På grund av det nu anförda har statens pensionsanstalt stannat i den

uppfattningen, att frågan om eventuell förbättring av förevarande uppskjutna

pensioner icke lämpligen bör lösas i detta sammanhang.

Beträffande en särskild kategori uppskjutna pensioner, nämligen sådana,

som beviljats enligt stadgarna för kungl. teatrarnas pensionsinrättning

och stadgarna för kungl. hovkapellets pensionsinrättning, har pensionsanstalten

uttalat, att vissa omständigheter möjligen kunna tala för

att en omreglering bör komma till stånd. I fråga om grunderna för en dylik

omreglering har pensionsanstalten förordat, att Kungl. Maj :t måtte

utverka riksdagens bemyndigande att efter eventuell ytterligare utredning

själv fatta beslut. I skrivelsen har härom anförts i huvudsak följande.

Uppskjutna pensioner, som beviljats enligt stadgarna för kungl. teatrarnas

pensionsinrättning och stadgarna för kungl. hovkapellets pensionsin
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

9

rättning stå på visst sätt närmare motsvarande genast börjande pensioner

än vad fallet är beträffande uppskjutna pensioner i allmänhet.

Vad angår stadgarna för kungl. teatrarnas pensionsinrättning förelåg

t. ex. för den i förtid avgångne avgiftsskyldighet för tiden efter avgången

i samma omfattning som om anställningen fortsatt, varjämte enhetliga

grunder gällde för beräkningen av uppskjuten pension och annan pension.

Uppskjuten pension till den som lämnat sin tjänst, innan han tillhört pensionsinrättningen

15 år, utgick dock med viss avkortning av eljest ifrågakommande

minimipension (i sist angivna fall förekom pensionsrätt allenast,

om anställningstiden utgjorde minst 5 år och under förutsättning

därjämte att avgången ägt rum på grund av att lönen nedsatts eller teaterstyrelsen

vägrat återanställning).

Här angivna förhållanden synas möjligen kunna tala för, att dessa pensioner,

uppgående till ett tjugutal, skäligen borde inbegripas i pensionsregleringen.

Detta gäller i varje fall pensioner, som tillkomma f. d. befattningshavare,

som avgått endast kortare tid före inträdet i pensionsåldern.

Pensionsanstalten vill emellertid framhålla, att anstalten hävdat,

att ifrågavarande pensionstagare icke äro underkastade bestämmelserna i

regleringskungörelsen 1947:658 om förbättrad tjänstepension. En av pensionstagarna

har emellertid i anförda besvär över ett av pensionsanstalten

meddelat beslut yrkat, att till honom skulle utgå förbättrad tjänstepension

enligt nämnda bestämmelser. Under alla förhållanden synes en omreglering

av dessa pensioner enligt de nu förordade generella grunderna

icke böra företagas, förrän utslag meddelats i förenämnda besvärsmål.

Kungl. Maj :t synes emellertid lämpligen böra utverka riksdagens bemyndigande

att, för det fall besvären icke komma att bifallas och efter den

ytterligare utredning som kan befinnas erforderlig, avgöra i vilken omfattning

och efter vilka grunder förbättring må ske av ifrågavarande pensioner.

Beträffande förutvarande lärarpersonal vid folkhögskolor, lantbruksundervisningsanstalter

och privatläroverk föreligga särskilda problem beroende

på att motsvarande aktiva personal erhållit lönegradsplacerade tjänster

först under år 1951 och till följd därav för dessa grupper enligt SPAreglementets

ursprungliga lydelse gällt en i avvaktan på löneregleringarna

provisoriskt fastställd pensionsnivå. Statens pensionsanstalt har uttalat,

att det framstår såsom motiverat att vid omregleringen av de äldre SPApensionerna

låta berörda befattningshavare, vilka erhållit pension enligt

SPA-reglementet ehuru beräknad med utgångspunkt från provisoriskt bestämda

pensionsklasser, komma i åtnjutande av pensionsförbättring.

Pensionsregleringen bör enligt förslaget i familjepensionshänseende i

princip givas enahanda omfattning som regleringen av tjänstepensionerna.

På samma sätt som vid 1947 års reglering av familjepensioner efter avlidna

statstjänstemän in. fl. böra sålunda från förbättring undantagas familjepensionstagare

efter f. d. vikarierande anställningshavare och f. d.

befattningshavare, som efter avgång av annan anledning än den pensionsgrundande

befattningens indragning ägde rätt att komma i åtnjutande av

uppskjuten tjänstepension. Vidare bör enligt pcnsionsanstaltens mening

undantagas familjepension till barn, som uppnått 21 års ålder.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj :ts proposition nr 23.

Grunderna för bestämmande av pensionsnivån

De pensioner, som ansetts böra ifrågakomma för förbättring, ha i allmänhet

grundats i sådana befattningar, som fr. o. in. den 1 januari 1950

blivit förenade med pensionsrätt enligt SPA-reglementet. För tillämpning

av reglementet ha befattningarna blivit hänförda till pensionsklasser, vilket

bland annat innebär, att för befattningarna blivit gällande de pensionsunderlag

som angivas i SPA-reglementet för vederbörande pensionsklasser.

Den pensionsklass, till vilken befattning hänförts, är i fråga om vissa befattningshavargrupper

fastställd i själva reglementet eller i övergångsbestämmelserna

till reglementet. För övriga befattningar, i huvudsak s. k.

registrerade befattningar, ha pensionsklasserna bestämts av pensionsanstalten

med tillämpning av föreskrifter i reglementet eller i övergångsbestämmelserna.

Beträffande registrerad befattning, för vilken pensionsklass

fastställts enligt övergångsbestämmelserna, är att märka, att befattningen

under vissa förutsättningar sedermera kunnat hänföras till annan pensionsklass

med verkan från och med den 1 januari 1950, varigenom den

nya pensionsklassen trätt i stället för den övergångsvis bestämda.

Pensionsunderlagen för de i SPA-reglementet införda pensionsklasserna

motsvara i huvudsak de i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen

förekommande underlagen. Vidare gäller, att de för vissa befattningar

i SPA-reglementet angivna pensionsklasserna bestämts på sådant

sätt, att befattningarnas pensionsunderlag i allmänhet kommit att

överensstämma med pensionsunderlagen för motsvarande eller jämförliga

befattningar i statens tjänst. Reglementets föreskrifter om pensionsklassbestämning,

där denna ankommer på pensionsanstalten, äro också utformade

i syfte att bland annat ernå dylik överensstämmelse.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden och till innebörden av 1947 års

omreglering av äldre statspensioner m. m. har statens pensionsanstalt förordat,

att vid nu ifrågavarande reglering av pensioner, som grundats i befattningar,

med vilka numera är förenad pensionsrätt enligt SPA-reglementet,

böra, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, såsom utgångspunkt

tagas pensionsunderlagen i de för motsvarande befattningar

från och med den 1 januari 1950 gällande pensionsklasserna.

I fråga om de närmare detaljerna har pensionsanstalten anfört i huvudsak

följande.

De från och med den 1 januari 1950 fastställda pensionsklasserna

kunna antagas i allmänhet komma att gälla även vid tidpunkten för genomförandet

av pensionsregleringen. Vad angår befattning, som förenas

med pensionsrätt först efter särskild framställning, torde emellertid undantagsvis

förekomma, att den pensionsklass, som gäller vid omregleringstillfället,

blivit tillämplig först senare än den 1 januari 1950, detta på

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 23.

11

grund av att framställning om registrering ej gjorts före 1950 års utgång.

I sådana undantagsfall synes omregleringen skäligen böra få ske med tilllämpning

av pensionsunderlagen för den vid tidpunkten för omregleringen

gällande pensionsklassen. Härvid böra dock ej få tillämpas högre pensionsunderlag

än de som gälla för den pensionsklass, som svarar mot den för

befattningen vid 1950 års ingång gällande avlöningen, eller, där pensionering

enligt SPA-reglementet förekommit i befattningen eller därmed

jämförlig annan befattning hos huvudmannen, den lägre pensionsklass,

efter vilken pensionen blivit slutligt bestämd.

I fråga om befattning med lägre pensionsålder än 55 år bör med tjänstepensionsunderlag

förstås de enligt 17 § 2 mom. SPA-reglementet minskade

begynnelse- och slutunderlagen.

Ett icke ringa antal pensioner har grundats i befattningar, som sedermera

indragits eller av annan anledning icke blivit underkastade SPAreglementet.

Beträffande dylik pension bör det ankomma på anstalten att

med hänsyn till pensionsklassen för motsvarande eller jämförlig befattning

eller till pensionsunderlagen för sådan befattning med pensionsrätt

enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente eller likartat reglemente

bestämma den pensionsklass, vars pensionsunderlag skall tillämpas

vid förbättringen.

Beträffande förbättringens storlek har pensionsanstalten uttalat, att det

synes anstalten naturligt, att denna — inom den ram, som gives av pensionsunderlagen

för vederbörande pensionsklasser — avväges under beakande

av den enligt SPA-reglementet gällande fördelningen mellan staten

och huvudmännen av kostnaderna för pensioneringen. Nämnda reglemente

kan i sådant hänseende sägas principiellt avse en likadelning mellan nämnda

parter. Staten bidrager sålunda i princip till en enligt reglementet i och

för sig möjlig pension endast i den mån huvudmannen fullgjort en mot

statens bidrag svarande avgiftsbetalning. I fråga om pensionsökning eller

del därav, som är att hänföra till tid, under vilken befattningshavaren ägt

pensionsrätt enligt 1919 års reglemente för pensionsanstalten, har staten

emellertid enligt övergångsbestämmelserna till SPA-reglementet åtagit sig

att utgiva hälften av ökningen utan krav på avgift eller annan motprestation

från huvudmannens sida.

På grund av vad sålunda vid tillämpning av SPA-reglementet gäller i

fråga om fördelning av pensionskostnaderna mellan staten och huvudmännen

har pensionsanstalten föreslagit, att staten åtager sig en förbättring av

utgående äldre pensioner, som för hel pension motsvarar hälften av det

belopp varmed utgående pension understiger underlaget för vederbörande

pensionsklass.

Pensionsanstalten har förutsatt, att ett bidrag av statsmedel till större

förbättring än nyss sagts med hänsyn till statsmakternas vid 1947 års omreglering

av äldre pensioner intagna ståndpunkt icke bör ifrågakomma

men att eventuella särskilda pensionstillägg från huvudmännen icke böra

föranleda minskning av de statliga förmånerna i den mån icke huvudmannatilläggen

uppgå till högre belopp än som motsvara den efter genom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

förande av pensionsanstaltens förslag kvarstående skillnaden upp till pensionsnivån

enligt SPA-reglementet.

I detta sammanhang har pensionsanstalten erinrat, att det bland pensionstagarna

förekomma sådana, vilkas pensioner grundats i befattningar

vid verksamhet, för vilken staten i sista hand burit det ekonomiska ansvaret.

Därest för här avsedda pensionstagargrupper en fyllnadspensionering

av nyss nämnt slag anses böra komma till stånd men detta icke kan

ske utan bidrag från staten, bör enligt pensionsanstaltens mening frågan

om grunder för fyllnadspensioneringen och statsbidrag till densamma övervägas

i särskild ordning.

Vid 1947 års omreglering av de äldre statliga pensionerna iakttogs bl. a.

följande.

Den löneklass, efter vilken omreglerad pension fastställdes, bestämdes

med hänsyn till de löne- och anställningsförhållanden, som gällde vid tidpunkten

för vederbörandes avgång ur tjänst eller, om tjänsten då var oreglerad,

som blevo gällande vid första därefter företagen lönereglering.

Där vid sådan lönereglering förut likställda befattningar av samma slag

uppdelats på två eller flera lönegrader, bestämdes den omreglerade pensionen

för avgången innehavare av dylik befattning efter det mot den lägsta

av lönegraderna svarande pensionsunderlaget.

Beträffande kvinnlig befattningshavare, som icke ägt åtnjuta lön efter

högsta löneklassen i sin lönegrad och vilkens pension med hänsyn härtill

bestämts efter pensionsunderlaget för manlig befattningshavare i närmast

lägre lönegrad, beräknades omreglerad pension efter den löneklass, som

svarade mot slutlöneklassen i sistnämnda lönegrad.

I fråga om bakgrunden till denna regleringsordning må erinras, att

tjänst — varmed i detta sammanhang avses allenast med pensionsrätt förenad

tjänst — varit att anse såsom oreglerad, till dess å tjänsten blivit tilllämpligt

något av följande avlöningsreglementen, nämligen 1921 års avlöningsreglemente

för allmänna civilförvaltningen, 1939 års civila avlöningsreglemente

eller statens allmänna avlöningsreglemente av år 1947

eller 1948 eller ock annat avlöningsreglemente, likartat med något av sagda

reglementen.

Vid jämförelse med äldre, för oreglerade tjänster tillämpade lönebestämmelser

framstår såsom utmärkande för alla här åsyftade avlöningsreglementen,

att lönerna i allmänhet bestämmas med tillämpning av dyrortsgraderade

löneplaner. Vad angår kvinnliga tjänstemän var för dessa i avlöningsreglementet

av år 1921 ursprungligen upptagen en särskild löneplan.

Från och med den 1 juli 1925 gällde en i reglementet införd gemensam

löneplan för manliga och kvinnliga tjänstemän. Härvid ägde emellertid

kvinnlig tjänsteman icke åtnjuta lön enligt den till vederbörande lönegrad

hörande högsta löneklassen. I anslutning härtill gällde, att tjänstepensionsunderlaget

för kvinnlig befattningshavare i viss lönegrad motsvarade tjänstepensionsunderlaget

för manlig befattningshavare i närmast lägre löne
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

13

grad. Denna löne- och pensionsdifferentiering, som blivit gällande även

enligt övriga efter förebild av 1921 års avlöningsreglemente uppgjorda

reglementen, upphävdes i och med tillkomsten av 1939 års civila avlöningsreglemente.

Differentieringen kvarstod emellertid vad angår befattningshavare

vid det kommunala undervisningsväsendet även under den

tid fram till den 1 juli 1947, då å dem tillämpades avlöningsreglementen,

uppgjorda efter mönster av civila avlöningsreglementet, nämligen folkskolans

avlöningsreglemente av år 1942 samt 1943 års avlöningsreglemente för

de högre kommunala skolorna.

Slutligen må — som exempel på befattningar, för vilka oreglerad avlöning

i vederbörande författningsbestämmelser varit enhetligt fixerad men

som vid efterföljande nyreglering uppdelats på flera lönegrader — erinras,

hurusom folkskollärarna vid 1937 års lönereglering för folkskolan efter omfattningen

av den för befattningarna bestämda årliga lästiden uppdelades

på tre lönegrader samt hurusom ämneslärarna vid bl. a. kommunala flickskolor

vid 1938 års lönereglering för de högre kommunala skolorna efter

den av vederbörande befattningshavare innehavda behörigheten uppdelades

på två lönegrader.

Den regleringsordning, som enligt den nu lämnade redogörelsen tillämpats

beträffande f. d. statstjänstemän m. fl., bör enligt pensionsanstaltens

förslag i tillämpliga delar iakttagas även vid den nu aktuella pensionsförbättringen.

Detta föranleder vissa jämkningar i fråga om de pensionsklasser,

vilka enligt vad som framgår av den föregående redogörelsen föreslagits

skulle bli i första hand normerande för förbättringen.

Då det pensionstagarklientel, som ansetts skola omfattas av förevarande

pensionsreglering, utgöres av ett avsevärt antal från varandra mer eller

mindre skarpt avgränsade grupper med i flera avseenden oenhetligt reglerade

pensionsförhållanden, har pensionsanstalten ansett, att uttömmande

regler för nyssnämnda jämkningar i fråga om pensionsklass icke gärna

kunna inrymmas i preciserade författningsföreskrifter. På grund härav

har pensionsanstalten förordat, att bestämmelserna i ämnet så utformas,

att anstalten erhåller befogenhet att, där detta befinnes motiverat med

hänsyn till pensionsförhållandena för jämförliga f. d. statstjänstemän m.

fl., företaga här avsedda jämkningar.

Där vid behandling av fråga om jämkning av pensionsklass eller eljest

tvekan uppstår rörande tillämpningen av bestämmelserna om pensionsregleringen,

bör vidare enligt förslaget anstalten äga att, om så befinnes

påkallat, underställa den sålunda uppkomna tillämpningsfrågan Kungl.

Maj :ts prövning.

Familjepensionsregleringen av år 1947 innebar bl. a., att förbättring av

sådana familjepensioner, som beviljats enligt 1919 års reglemente för statens

pensionsanstalt, ägde rum ej blott med avseende å själva pensionsni
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

vån utan även därigenom att ifrågakommande barnpensioner omräknades

med tillämpning av allmänna familjepensionsreglementets förmånligare

grunder i fråga om förhållandet mellan barnpension och änkepension. En

motsvarande omräkning föreslås komma till stånd även vid den nu aktuella

regleringen.

Frågor rörande särskilda grupper av befattningar

I fråga om de i det föregående berörda jämkningarna beträffande pensionsklass

har statens pensionsanstalt i sin skrivelse avgivit de förslag,

som framgår av följande redogörelse.

Pensionstagare, vilka innehaft befattningar med numera

statligt reglerad avlöning. De i kungörelsen 1947 :658 avsedda

pensionstagare, som i fråga om löne- och pensionsreglering närmast

låta sig jämföras med pensionerade f. d. statstjänstemän, utgöras av sådana

f. d. befattningshavare, vilkas pensioner grundats i befattningar, som vid

lönereglering inordnats i det statliga lönesystemet. Hithörande befattningar

utgöras av vissa övningslärarbefattningar vid högre kommunala skolor,

folkskolor och fortsättningsskolor samt vissa befattningar vid statsunderstödda

skolor för bildbara sinnesslöa.

Övningslärarbefattningarna vid de högre kommunala skolorna ha lönereglerats

från och med den 1 januari 1939 samt från och med den 1 juli

1950. Härvid fastställda avlöningsreglementen — avlöningsreglementet för

lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska

mellanskolor och högre folkskolor respektive avlöningsreglementet för övningslärare

— ha 1921 års statliga avlöningsreglemente respektive statens

allmänna avlöningsreglemente av år 1948 som förebild. Befattningarna, å

vilka SPA-reglementet enligt kungörelsen 1949:728 ägde tillämpning från

och med den 1 januari 1950, ha från och med den 1 juli 1950 direkt inordnats

under sistnämnda reglemente. Detta medförde icke någon ändring

av pensionsklasserna för befattningarna. Med hänsyn till att före den 1

januari 1950 gällt skilda pensionsunderlag för manlig och kvinnlig befattningshavare

i samma lönegrad bör —• i anslutning till vad som varit att

iakttaga i fråga om de pensionerade statstjänstemännen — pension för

kvinnlig övningslärare förbättras med tillämpning av pensionsunderlagen

för pensionsklassen närmast under den enligt SPA-reglementet gällande.

Lärarbefattningar i manlig slöjd vid de högre kommunala skolorna äro

uppdelade på två lönegrader från och med den 1 juli 1950. I sådan befattning

grundad pension bör förbättras med utgångspunkt från den pensionsklass,

som svarar mot den lägre lönegraden.

Folkskolans och fortsättningsskolans övningslärarbefattningar ha i den

mening, varom här är fråga, lönereglerats först från och med den 1 juli

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 23.

15

1950. Dessa befattningar, å vilka SPA-reglementet blivit tillämpligt i samma

ordning som för övningslärarbefattningarna vid de högre kommunala skolorna,

ha sålunda icke varit underkastade någon lönereglering, på grund

av vilken skilda pensionsunderlag varit uttryckligen föreskrivna för manliga

och kvinnliga befattningshavare. Statens pensionsanstalt har emellertid

föreslagit, att förbättringen av de till kvinnliga f. d. övningslärare vid

det kommunala undervisningsväsendet utgående pensionerna överlag får

ske med tillämpning av de nu gällande pensionsunderlagen för pensionsklassen

närmast under den för vederbörande befattning gällande.

Vid folk- och fortsättningsskolor äro lärare i manlig slöjd och, övergångsvis,

även lärare i kvinnlig slöjd hänförda till endera av två lönegrader.

Förbättring av pensioner, som grundats i dylika befattningar, bör följaktligen

ske med utgångspunkt från pensionsunderlagen för de efter de

lägre lönegraderna bestämda pensionsklasserna.

I fråga om vissa f. d. befattningshavare vid statsunderstödda skolor för

bildbara sinnesslöa, nämligen f. d. föreståndare samt lärare i kunskapsämne

eller kvinnlig slöjd har pensionsanstalten med hänsyn till föreliggande

särskilda omständigheter förordat en differentiering av förbättringen

efter anstalternas storlek respektive lärarnas kompetens. Härom har pensionsanstalten

anfört i huvudsak följande.

Vad angår statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa ha löneregleringar

ägt rum den 1 juli 1945 och den 1 juli 1947 genom särskilda avlöningsreglementen,

uppgjorda efter mönster av 1939 års civila avlöningsreglemente

respektive statens allmänna avlöningsreglemente av år 1947.

De av löneregleringarna berörda befattningshavarna ha sedermera från och

med den 1 juli 1948 inordnats i statens allmänna avlöningsreglemente av

år 1948. I pensionshänseende anknötos befattningshavarna den 1 juli 1945

till folkskolans pensionsreglementen av år 1942 och sedermera från och

med den 1 juli 1947 till 1947 års pensionsreglementen för folkskolan. Under

tiden den 1 juli 1945 — den 30 juni 1947 var kvinnlig befattningshavares

pensionsunderlag lika med det för manlig befattningshavare i närmast

lägre lönegrad gällande.

Anledningen till att pensioner grundade i hithörande befattningar icke

inbegrepos hland de pensioner, som omreglerades enligt kungörelsen 1947:

657, var att det vid befattningarnas inordnande under det statliga lönesystemet

uppställdes skärpta kompetenskrav. Detta ledde till att redan anställda

befattningshavare i vissa fall först efter särskild prövning i kompetenshänseende

kunde komma under vederbörande avlöningsreglementes

tillämpning. De pensionsunderlag efter vilka pensionsförbättringen skall

ske, torde därför bestämmas från delvis annan utgångspunkt än den mot

vederbörande slutlöneklass svarande pensionsklassen. Närmast till hands

ligger härvid att tänka sig den lägre pensionsklass, som skulle ha ifrågakommit

vid eu differentiering av lönegraden med hänsyn till befattningshavarens

kompetens. Statens pensionsanstalt finner det skäligt, att pensionsklassen

för nu ifrågavarande pensionärer bestämmes så, att den med

två (för kvinnlig befattningshavare tre) enheter understiger den slutlöne
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:Is proposition nr 23.

klass, efter vilken pensionsunderlagen för befattningen bestämmas vid tiillämpning

av folkskolans pensionsreglementen.

Föreståndarbefattningarna vid sinnesslöskolorna äro uppdelade på sex

skilda avlöningsgrupper med placering i däremot svarande skilda lönegrader.

Spännvidden mellan den lägsta och den högsta av ifrågavarande sex

lönegrupper utgör icke mindre än åtta löneklasser. För att vid en dylik

spännvidd kunna ernå en skälig anpassning av äldre pensioner till nuvarande

nivå synes den mest rättvisande lösningen vara att låta pensionsförbättringen

ske med utgångspunkt från två skilda pensionsklasser. Pensionsanstalten

får därför föreslå, att pensionsförbättringen avväges efter

den mot första avlöningsgruppen svarande pensionsklassen för föreståndare

i de tre lägre grupperna och efter den mot fjärde avlöningsgruppen

svarande pensionsklassen för föreståndare i de tre högre grupperna.

Övriga pensionstagare. I fråga om de befattningshavargrupper,

som icke varit föremål för statlig lönereglering enligt det statliga lönesystemet,

har pensionsanstalten framhållit, att förhållandena i olika hänseenden

äro alltför mångskiftande för att en uttömmande redogörelse för de

skilda grupperna i förevarande sammanhang skulle kunna lämnas beträffande

de omständigheter, som i sammanhanget äro av betydelse. Pensionsanstalten

har med hänsyn härtill beträffande nu ifrågavarande pensionärer

inskränkt sig till dels att angiva de allmänna grunder, som anses böra

följas vid omregleringen, dels ock särskilt behandla några särskilda spörsmål,

som möta i fråga om vissa enligt äldre pensionsbestämmelser i allmänhet

mera enhetligt reglerade befattningar. I förstnämnda hänseende har

pensionsanstalten uttalat, att i fråga om befattningar av visst ensartat slag

hos en och samma huvudman, vilka numera uppdelats på skilda pensionsklasser,

förbättringen i allmänhet bör ske efter den lägsta av dessa pensionsklasser.

Vidare böra kvinnliga f. d. befattningshavare, i likhet med vad

som skett beträffande statsanställda, vid förbättringens avvägning hänföras

till pensionsklassen närmast under den eljest ifrågakommande pensionsklassen,

där ej särskilda skäl annat föranleda. Sådana skäl kunna

t. ex. föreligga, där den reglementsenligt bestämda pensionsklassen är

lägre för kvinnlig än för manlig befattningshavare av samma slag eller

där enligt pensionsanstaltens bedömande anledning finnes till antagande,

att den till grund för pensionsklassen liggande lönen avvägts med hänsyn

till att befattningen är avsedd för enbart kvinnliga befattningshavare.

De befattningshavargrupper, beträffande vilka särskilda spörsmål föreligga,

utgöras av vissa lärare vid folkhögskolor, befattningshavare vid vissa

lantmannaskolor och vid lanthushållsskolor samt sjuksköterskor och barnmorskor,

husmödrar och föreståndarinnor vid vårdanstalter, vissa befattningshavare

vid de kungl. teatrarna samt enligt bl. a. reglementet för lärarinnornas

pensionsanstalt pensionerade befattningshavare vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter.

Vad beträffar befattningshavare vid folkhögskolor och lägre lantbruks
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 23.

17

undervisningsanstalter har i samband med utarbetandet av förslag angående

den löne- och pensionsreglering, som under innevarande budgetår genomförts

för dessa undervisningsanstalter, frågan om reglering av de

»äldre» pensionerna berörts i en inom civildepartementet utarbetad promemoria.

Häri har förordats en reglering som något avviker från vad som

förutsatts av statens pensionsanstalt i dess förslag, vilket med hänsyn till

den vid förslagets avgivande förestående löne- och pensionsregleringen var

allenast preliminärt. Pensionsanstalten har i yttrande över promemorian

anslutit sig till de däri framlagda förslagen i förevarande hänseende. I promemorian

uttalas, såvitt här är i fråga, i huvudsak följande.

En utvidgning av förbättringen av äldre pensioner med hänsyn till nu

ifrågavarande pensionsreglering för den aktiva personalen torde -— med

avseende å såväl de enligt 1919 års reglemente för statens pensionsanstalt

som de enligt SPA-reglementet beviljade pensionerna -—• böra ske med utgångspunkt

från pensionsunderlagen för de pensionsklasser, som komma

att fastställas vid den definitiva pensionsregleringen, eller, såvitt angår

kvinnliga befattningshavare, närmast lägre pensionsklasser.

I fråga om pensioner, grundade i befattningar, för vilka lönen framdeles

kommer att utgå med viss del av full lön, bör vid förbättringen såsom pensionsunderlag

tillämpas motsvarande del av pensionsunderlagen för vederbörande

pensionsklasser. Eljest skulle nämligen de förbättrade pensionerna

i här avsedda fall — i strid med de allmänna principerna för pensionsförbättringen

— kunna bli större än de pensioner, som tillkomma den

aktiva personalen i motsvarande fall. För den händelse den av lärarlönesakkunniga

i fråga om lantbruksundervisningsanstalterna föreslagna anordningen

med fyllnadstjänstgöring skulle komma att genomföras, bör

pensionsförbättringen ändock ske med tillämpning av nedsatta pensionsunderlag.

Nedsättningen torde därvid böra motsvara den minskning, som

kan antagas skulle ha ifrågakommit utan nyssnämnda anordning.

Vad särskilt angår pensioner, som före 1940 års omorganisation av lanthushållsskolorna

beviljats befattningshavare vid sådan lanthushållsskola,

till vars kursordning någon motsvarighet icke numera finnes, erfordras i

varje fall en beräkning av särskilda procenttal för bestämmande av de pensionsunderlag,

som skola tillämpas vid förbättringen. Dessa procenttal torde

böra beräknas med utgångspunkt från att tjänstgöringen vid nu förekommande

helårs- och halvårskurser närmast motsvarar tjänstgöring vid två

längre kurser respektive en längre kurs enligt den tidigare kursordningen.

Även i fråga om pensioner, som utgå till f. d. övningslärare vid folkhögskolor

kan det i något fall befinnas erforderligt att vid pensionsförbättringen

tillämpa nedsatta pensionsunderlag. Det torde böra ankomma på

statens pensionsanstalt att med hänsyn till förhållandena i varje särskilt

fall bestämma det procenttal, efter vilket pensionsunderlagen skola beräknas.

Vad angår enligt SPA-reglementet beviljade pensioner torde skäligen

böra tillses, att ifrågakominande pensionsförbättring — för den händelse

förekommande engångsavgift till hävande av sådan reduktion vid tjänstårsberäkning,

som avses i 18 § 4 mom. reglementet, ej i sin helhet erlagts

— icke kommer att understiga den som skolat beräknas, därest berörda

avgift till fullo erlagts.

2 Bihitng till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 23.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

Pensionsförhållandena för sjuksköterskor och barnmorskor voro i 1919

års reglemente för statens pensionsanstalt enhetligt reglerade i alla avseenden.

Genom SPA-reglementets tillkomst har denna enhetlighet brutits

bl. a. därigenom att distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor hänförts

till skilda pensionsklasser samt att andra sjuksköterskor och barnmorskor

i princip kunna hänföras till en efter löneställningen anpassad pensionsklass

inom nummerserien 1:1 — 1:40.

En pensionsförbättring med utgångspunkt från pensionsunderlagen för

de pensionsklasser, som enligt SPA-reglementet blivit gällande för hithörande

befattningar, skulle förutsätta, att varje särskild förekommande befattning,

i vilken pension grundats, skulle låta sig identifieras eller, i fråga

om ej längre bestående befattning, på ett entydigt sätt jämföras med en

nu befintlig, till viss pensionsklass hänförd befattning. Beträffande åtskilliga

befattningar föreligga icke tillräckliga förutsättningar för en sådan

identifiering eller jämförelse.

Det sist sagda gäller i särskilt hög grad i fråga om sjuksköterskebefattningar

med undantag av distriktssköterskebefattningar. Med hänsyn härtill

har pensionsanstalten ansett det nödvändigt att förbättringen av pensioner,

grundade i ifrågavarande sjuksköterskebefattningar, sker efter enhetlig

pensionsklass. Pensionsanstalten förordar härvid, att pensionsklass

1:13 i princip tages till utgångspunkt. Såsom motivering härför har pensionsanstalten

anfört i huvudsak följande.

De enligt övergångsbestämmelserna till SPA-reglementet för sjuksköterskebefattningarna

ifrågakommande pensionsklasserna äro 1:8 och —

vad angår befattningar som vid 1949 års utgång kvarstodo vid 1 000 kronors

pensionsunderlag — 1:5 eller, för sjuksköterskor med 55 års pensionsålder,

1:4. Man torde emellertid kunna räkna med att huvudparten av befattningarna

vid registreringen, där så ej redan skett, komma att hänföras

till pensionsklassen 1:15. Det stora flertalet av befattningar, som tillhörde

denna pensionsklass, torde vara jämförliga med sådana statliga, i lönegraden

Ca 12 inplacerade sjuksköterskebefattningar, som närmast före den 1

juli 1947 tillhörde lönegrad A 7. Sjuksköterska, som avgått från sådan befattning

under tid då pensionsunderlaget motsvarade pensionsunderlaget

för manlig befattningshavare i närmast lägre lönegrad, har enligt kungörelsen

1947:657 fått sin pension omreglerad efter 13 löneklassen.

På grund av det nu anförda får pensionsanstalten föreslå, att de i sjuksköterskebefattningar

i allmänhet grundade pensionerna förbättras med

tillämpning av pensionsunderlagen för pensionsklassen 1:13. I sådana undantagsfall,

där för sjuksköterskebefattning hos viss huvudman vid registrering

bestämts lägre pensionsklass än 1:13 eller där huvudmannen underlåtit

att vidtaga åtgärder för erhållande av registrering med verkan från och

med 1950 års ingång, bör emellertid förbättring av pension, som grundats

i sjuksköterskebefattning hos huvudmannen, ske med utgångspunkt från

pensionsunderlagen för berörda lägre pensionsklass respektive den enligt

övergångsbestämmelserna ifrågakommande pensionsklassen.

Även i fråga om distriktssköterskor, distriktsbarnmorskor och andra

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

19

barnmorskor samt husmödrar och föreståndarinnor vid vårdanstalter bör

enligt pensionsanstaltens mening förbättringen ske med utgångspunkt från

pensionsklass 1: 13. Härom har anförts bl. a. följande.

Distriktssköterskorna ha under hela giltighetstiden för 1919 års reglemente

för statens pensionsanstalt i pensionshänseende varit helt likställda

med andra sjuksköterskor. I betraktande härav anser pensionsanstalten,

att det icke bör ifrågakomma att i avseende å pensionsförbättringen tillerkänna

distriktssköterskorna en förmånligare ställning än övriga sjuksköterskegrupper.

Pensionsanstalten får sålunda föreslå, att pensionsförbättringen

även för distriktssköterskornas del får ske med tillämpning av pensionsunderlagen

för pensionsklassen 1:13.

Nu angiven pensionsklass torde böra tillämpas även vid förbättring av

de till f. d. distriktsbarnmorskor och andra barnmorskor utgående pensionerna.

I detta sammanhang får anstalten slutligen fästa uppmärksamheten därpå,

att en pensionsförbättring efter en högre pensionsklass än 1:13 i många

fall skulle leda till en högre pension än den som enligt SPA-reglementets

övergångsbestämmelser tillkommer sjuksköterska eller barnmorska, vilken

begagnat sig av den i nämnda bestämmelser för bl. a. sagda befattningshavare

öppnade möjligheten att i vissa fall avgå med rätt till ålderspension

före uppnåendet av den i reglementet stadgade pensionsåldern (60 år).

Husmödrar och föreståndarinnor vid vårdanstalter voro i 1919 års reglemente

fram till den 1 juli 1926 i avseende å tjänstepensionsunderlag likställda

med sjuksköterskor. I praxis kom denna likställighet att gälla jämväl

under den efterföljande tiden, innan sjuksköterskornas pensionsunderlag

höjdes från 1 000 till 1 560 kronor. Ett ingalunda ovanligt förhållande

var också, att ensartade befattningar, som vid vårdinrättningar hos en huvudman

voro reglerade såsom husmodersbefattningar, vid jämförliga vårdinrättningar

hos en annan huvudman voro reglerade såsom sjuksköterskebefattningar.

Med hänsyn till det nu sagda och av väsentligen samma skäl som de

förut beträffande sjuksköterskorna anförda anser sig pensionsanstalten

böra föreslå, att husmödrar och föreståndarinnor, vilkas pensioner bestämts

efter ett tjänstepensionsunderlag av 1 560 kronor eller lägre, vid

pensionsförbättringen hänföras till högst pensionsklass 1:13.

Därest hos huvudman finnas flera till skilda pensionsklasser hänförda

befattningar av samma slag, bör förbättringen ske med tillämpning av pensionsunderlagen

för den lägsta pensionsklass, som hos ifrågavarande huvudman

förekommer för befattning av avsett slag.

Befattningshavarna vid de kungl. teatrarna ha anställningsförhållandena

reglerade antingen genom kollektivavtal för de skilda personalgrupperna

eller genom personligt kontrakt för varje särskild anställd.

Av den kollektivavtalsanställda personalen påkalla allenast hovkapcllisterna

uppmärksamhet i förevarande sammanhang. Enligt gällande kollektivavtal

utgöres årsavlöningen för hovkapellister i allmänhet av dels grundlön

enligt skilda löneklasser, dels ålderstillägg, dels ock tilläggsförmåner å

grundlön och ålderstillägg. Till hovkapellist, vars åligganden omfatta jämväl

spelning av s. k. biinstrument, utgår särskild ersättning. Vid pensions
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj :ts proposition nr 23.

klassens bestämmande enligt SPA-reglementet läggas samtliga nu angivna

förmåner till grund. Till följd härav kan den särskilda ersättningen föranleda,

att befattningshavaren hänföres till högre pensionsklass än den, som

svarar mot årsavlöningen frånsett nyssnämnda särskilda ersättning.

I 1919 års reglemente för pensionsanstalten var tjänstepensionsunderlaget

för hovkapellisterna fastställt till ett enhetligt belopp oavsett den löneklass

befattningshavaren tillhörde. Enhetlighet i detta avseende var även tidigare

rådande enligt de då gällande stadgarna för hovkapellets pensionsinrättning.

Pensionsanstalten, som funnit att en pensionsförbättring för

hovkapellisterna med utgångspunkt från i princip ett enda pensionsunderlag

skulle ställa berörda pensionstagare i ogynnsammare läge än de

övriga äldre teaterpensionärerna, föreslår att pensionsförbättringen för hovkapellisterna

differentieras med hänsyn till de enligt SPA-reglementet gällande

pensionsklasserna för motsvarande befattningar, därvid dock hänsyn

icke tages till sådan förhöjning i pensionsklass som föranledes av förekomst

av särskild ersättning för spelning av biinstrument. Pensionsanstalten

har i frågan anfört i huvudsak följande.

Det kan med hänsyn till den tidigare rådande enhetligheten i pensionshänseende

synas naturligt, att den genom SPA-reglementets tillämpning

ifrågakommande differentieringen av befattningarna vid pensionsklassens

bestämmande icke får påverka nu avsedda pensionsförbättring. Detta skulle

emellertid innebära, att hovkapellets personal bereddes en mindre gynnad

ställning än teaterpersonalen i övrigt. Beträffande denna senare personal

har nämligen även före SPA-reglementets tid en större eller mindre differentiering

av pensionsunderlagen och däremot svarande pensionsbelopp varit

rådande. Att vid nu ifrågavarande pensionsförbättring få till stånd en

utjämning av denna differentiering låter sig näppeligen göras i vidare mån

än som följer av att vissa kollektivavtalsanställda befattningshavargrupper

enligt SPA-reglemcntct hänföras till enhetliga pensionsklasser.

På grund av det nu anförda får pensionsanstalten föreslå, att hovkapellisterna

vid pensionsförbättringen hänföras till den eller de pensionsklasser

som för vederbörande befattningar bestämts enligt SPA-reglementet.

Härvid bör emellertid enligt anstaltens mening hänsyn icke tagas till förenämnda

särskilda ersättning för spelning av biinstrument.

Bestämmandet av pensionsklass för pensionerade icke-kollektivavtalsanställda

anställningshavare vid de kungl. teatrarna är förenat med vissa

svårigheter särskilt beträffande solister och skådespelare. Dessa svårigheter

sammanhänga med att tjänstgörings-, avlönings- och pensionsförhållandena

för de anställda inom dessa grupper i allmänhet skifta från person

till person. På grund av denna personliga prägel hos anställningsförhållandena

är man nödsakad att söka andra utvägar än dem, som stå till

buds för övriga befattningshavarkategorier. Pensionsanstalten har vid sina

överväganden kommit till den slutsatsen, att den enda godtagbara lösningen

är att låta den skillnad, som förefinnes mellan å ena sidan pensionsnivån

enligt SPA-reglementet och å andra sidan pensionsnivåerna enligt 1919 års

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

21

reglemente respektive enligt stadgarna för teaterpensionsinrättningen, bli

bestämmande för storleken av ifrågakommande pensionsförbättring. I anslutning

härtill förordar pensionsanstalten — efter en jämförelse mellan

å ena sidan tjänstepcnsionsunderlagen för de mot lönerna under spelåret

1949/1950 svarande pensionsklasserna och å andra sidan de på grund av

sagda löner enligt 1919 års reglemente beräknade tjänstepensionsunderlagen,

omräknade till grundbelopp enligt kungörelsen 1947:658 — att enligt

1919 års reglemente för statens pensionsanstalt utgående pensioner

till skådespelare och solister böra förbättras med utgångspunkt från de

pensionsklasser, som närmast överensstämma med de nuvarande pensionerna,

förhöjda med 15 respektive 11 procent. I fråga om pensioner, som

utgå enligt stadgarna för teaterpensionsinrättningen föreslås en förbättring

enligt motsvarande metod och med tillämpning av procenttalen 32

respektive 28.

Även för vissa andra grupper föreslås den berörda metoden komma till

användning. Härom uttalas i skrivelsen bl. a. följande.

Även beträffande vissa andra befattningshavare, t. ex. regissör och chef

för dekorationsateljé, för vilka liknande förhållanden kunna föreligga som

de för solister och skådespelare anmärkta, torde pensionsklassen böra bestämmas

enligt enahanda förfarande som det för dessa senare befattningshavare

föreslagna. Därvid torde böra tillämpas de för skådespelare förordade

procenttalen.

Samma förfarande torde böra komma till användning beträffande den

icke-kollektivavtalsanställda balettpersonalen. Härvid bör för pension beviljad

enligt 1919 års reglemente tillämpas procenttalet 15 och för annan

pension procenttalet 55.

Vidare torde förfarandet lämpligen låta sig användas beträffande några

sådana enstaka tjänstemän, till vilka enligt pensionsanstaltens bedömande

någon direkt motsvarighet för närvarande icke finnes. Vid förbättring av

pension, som beviljats enligt stadgarna, bör därvid tillämpas ett något lägre

procenttal än det för skådespelarna förordade, förslagsvis procenttalet 25.

Vad slutligen angår de befattningshavare vid enskilda läroanstalter, som

pensionerats enligt reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt, utgöras

dessa av föreståndarinnor ävensom ämneslärarinnor med full tjänstgöring,

lärarinnor i gymnastik, välskrivning, teckning, musik, huslig ekonomi,

kvinnligt handarbete, träslöjd och andra liknande slöjdarter med en sammanlagd

undervisning i gymnastik av minst 4 och i övrigt av minst 6 veckotimmar.

Vidare ifrågakomma, oberoende av ämnen, andra lärarinnor med

en sammanlagd undervisning av minst 10 veckotimmar. Dessutom finnas

vissa pensionstagare, som i samband med omorganisation inom det högre

skolväsendet förlorat sin anställning och på grund därav kommit i åtnjutande

av viss särskild ersättning eller erhållit icke pensionsberättigande

anställning vid kommunal flickskola.

För samtliga nu angivna pensionstagare gäller eu i princip enhetlig pensionsnivå.

Pensionens storlek i det enskilda fallet är sålunda icke beroende

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

av anställningens art utan endast av anställningstiden och tjänstgöringens

omfattning. I sistnämnda avseende är att märka, att tjänstgöring, omfattande

20 veckotimmar eller mera, givit samma pensionsrätt som full tjänstgöring.

Vid mindre omfattande tjänstgöring än 20 veckotimmar motsvarar

pensionen i princip lika många tjugondelar av pensionen för full tjänstgöring

som antalet veckotimmar.

I fråga om ämneslärarinnorna föreslår pensionsanstalten, att de vid

pensionsförbättringen skola behandlas som om de varit icke-adjunktshehöriga

samt innehavare av extra ordinarie tjänster. Förbättringen för

föreståndarinna föreslås skola ske med utgångspunkt från den pensionsklass,

som är tre enheter högre än den för ämneslärarinna tillämpliga. Rörande

grunden för dessa förslag anföres i skrivelsen i huvudsak följande.

Enligt kungörelsen 1949:728 kan, vad angår privatläroverken, pensionsrätt

enligt SPA-reglementet erhållas för föreståndare, ämneslärare med

fast anställning eller med extra ordinarie anställning och full tjänstgöring

samt övningslärare med fast eller extra ordinarie anställning och med sammanlagd

undervisningsskyldighet ej understigande 20 veckotimmar. Vid

registrering enligt SPA-reglementet av här avsedda befattningar ha pensionsklasserna,

där ej avlöningsförhållandena föranlett lägre pensionsklass,

bestämts med utgångspunkt från det förslag av 1944 års lönekommitté för

privatläroverken, som låg till grund för Kungl. Maj :ts proposition 1950:232

angående lönereglering för privatläroverken, eller, vad angår övningslärare,

från de i avlöningsreglementet för övningslärare fastställda lönegraderna

för ordinarie respektive extra ordinarie sådana lärare vid annan kommunal

skola än kommunal flickskola.

Löneregleringsförslaget skiljer i fråga om ämneslärarna på ordinarie,

extra ordinarie och extra lärare samt inom varje sådan kategori på lärare

med behörighet till adjunktstjänst och lärare utan sådan behörighet. Beträffande

extra ordinarie lärare upptar förslaget två skilda lönegrader.

Lönedifferentieringen efter behörighet bör enligt de allmänna principerna

för pensionsförbättringen föranleda, att förbättringen i första hand begrän-,

sas till anpassning efter pensionsklassen för lärare, som icke äger ifrågavarande

behörighet. Av dessa principer torde också utan vidare följa, att

vid förbättringen böra tillämpas pensionsunderlagen för pensionsklassen

närmast under den för befattningen gällande och att förbättringen för extra

ordinarie lärare bör ske efter den pensionsklass, som sålunda svarar mot

den lägsta lönegraden för sådan lärare.

Av hos statens pensionsanstalt förefintliga uppgifter (årsuppgifter och

ansökningshandlingar) framgår endast undantagsvis, huruvida ifrågavarande

anställningar avsett fast eller extra ordinarie anställning eller anställning

såsom timlärare. Det har också vid behandling av registreringsärenden

i vissa fall visat sig, att det inom vederbörande skola rått åtskillig

oklarhet i förevarande avseende. Att härvidlag vinna klarhet i fråga om

redan pensionerade lärarinnor — i flertalet fall med senaste anställningar

vid sedan lång tid tillbaka nedlagda skolor — torde vara i stort sett utsiktslöst.

Med hänsyn till det nu anförda anser sig pensionsanstalten böra föreslå,

att samtliga ämneslärare vid pensionsförbättringen betraktas såsom extra

ordinarie.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

23

Rektorerna äro i löneregleringsförslaget placerade tre lönegrader högre

än motsvarande ordinarie lärare. I anslutning härtill får pensionsanstalten

förorda, att föreståndarinna vid förbättringen hänföres till den pensionsklass,

vars nummer med tre enheter överstiger numret på den pensionsklass,

som enligt anstaltens förslag skulle tillämpas i fråga om ämneslärarinna.

Pension för f. d. övningslärarinna vid privat läroverk bör enligt pensionsanstaltens

förslag förbättras med tillämpning av pensionsunderlagen för

pensionsklassen närmast under pensionsklassen för extra ordinarie lärarinna

vid annan kommunal skola än kommunal flickskola. Lärarinna, vilkens

anställning avsett flera övningsämnen eller både övningsämne och

läroämne, föreslås erhålla förbättring med hänsyn till den lägsta för ifrågakommande

övningsämne tillämpliga pensionsklassen.

Statens medverkan i fråga om pensionering för de statsunderstödda privatläroverkens

lärarpersonal var före SPA-reglementets tillkomst begränsad

till kvinnlig sådan personal. Detta har sammanhängt med, att endast

kvinnlig lärarpersonal omfattades av den lönereglering för privatläroverken,

som genomfördes vid 1909 års riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag i ämnet och som sedermera följdes av beslut vid 1910 års riksdag

om inrättandet av lärarinnornas pensionsanstalt.

Statens pensionsanstalt, som haft i uppdrag att i samband med behandlingen

av frågan om förbättring av de äldre SPA-pensionerna utreda spörsmålet

angående beredande av pension av statsmedel åt manliga f. d. lärare

vid de statsunderstödda privatläroverken, har för sin del föreslagit, att sådan

pension skall beviljas åt en f. d. ämneslärare vid Lunds privata elementarskola

med 3 036 kronor för år samt åt en f. d. gymnastiklärare vid

Stockholms samgymnasium med 1 72S kronor för år. Å dessa pensioner

föreslås skola utgå tilläggsförmåner enligt gängse grunder. Pensionsanslalten

har i nu angivna pensioneringsfråga anfört i huvudsak följande.

I betraktande av att staten sedan lång tid tillbaka ekonomiskt understött

privatläroverken torde det numera — sedan en statlig lönereglering för dessa

lärare ansetts böra genomföras —- framstå såsom motiverat att överväga,

huruvida icke genom statens försorg viss pension bör beredas sådana lärare,

som först efter uppnådd pensionsålder eller iråkad varaktig otjänstbarhet

avgått från anställning vid privatläroverk utan att vederbörande huvudman

därvid sörjt för lärarens pensionering på ett sätt, som kan anses tillfredsställande.

Av inhämtade uppgifter framgår, att It f. d. lärare, vilkas tjänstgöring

vid läroverken fortgålt till dess avgång skett på grund av hög ålder eller

eljest på grund av otjänstbarhet till följd av sjukdom eller annan orsak,

alltjämt äro i livet. Till 10 av dom utgår pension eller understöd från vederbörande

läroverk (huvudman) eller ock från därstädes förefintlig pensionsfond

jämte enskild pensionsinrättning. Av de utgående pensionerna synas 3

vara väl jämförliga med tjänstepensioner enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

för motsvarande befattningar vid statsläroverk. Ro
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj :ts proposition nr 23.

träffande dessa lärare föreligger sålunda ej anledning för staten att vidtaga

några åtgärder i pensionshänseende. Åtgärder i detta hänseende synas

ej heller vara påkallade i fråga om en lärare (i gymnastik), till vilken icke

utgår någon pension från vederbörande privatläroverk. Denne åtnjuter

nämligen pension dels såsom f. d. officer på övergångsstat och dels såsom

f. d. universitetslärare.

De återstående 2 lärarna utgöras av en f. d. fast anställd ämneslärare

och en f. d. gymnastiklärare.

Ämnesläraren, Åke Harald Ivörner, är född den 21 februari 1881 och åtnjuter

pension från Lunds privata elementarskola med 2 000 kronor för

år från och med den 1 april 1950. Han har varit anställd vid nämnda läroverk

dels såsom ämneslärare (fast anställning) läsåren 1906/07_1915/16

och 1944/45—1946/47 samt höstterminen 1947 d. v. s. under sammanlagt

13y2 år, dels såsom föreståndare läsåren 1916/17—1943/44, d. v. s. under

28 år, dels såsom vik. lärare läsåret 1905/06 samt slutligen såsom timlärare

vårterminen 1948 och läsåret 1948/49 eller tillhopa 44 år.

Gymnastikläraren, Eric Gustaf Granfelt, är född den 17 november 1883

och a\gick den 31 maj 1947 från anställning vid Stockholms samgymnasium.

Från läroverket erhåller han ett understöd å 1 000 kronor för år,

vilket utbetalas efter styrelsebeslut för ett år i sänder. Han har vid läroverket

varit anställd för full tjänstgöring under 17 år och dessförinnan

såsom timlärare under 5 år, därav 1 år med 5 och 4 år med 9 veckotimmar.

Under 3 av de förstnämnda 17 åren var han inkallad till militärtjänst.

Till Körner och Granfelt från vederbörande skolor utgående pension och

understöd kunna icke anses motsvara de krav, som böra ställas på en tillfredsställande

pensionering.

Pensionsanstalten vill förorda, att åtgärder vidtagas för beredande av

pensioner åt Körner och Granfelt. Vad angår pensionernas belopp synes det

anstalten naturligt, att dessa bestämmas med utgångspunkt från de ålderspensioner,

som skulle ha kunnat beredas dem, om de ägt pensionsrätt enligt

cglcmentet och tjänstar därvid tillgodoräknats dem i den omfattning,

som enligt övergångsbestämmelserna till reglementet kan ske utan erläggande

av engångsavgift, d. v. s. för hälften av anställningstiden i den mån

denna icke överstiger tjänståldern. Denna anställningstid utgör för Körner

30 år och för Granfelt, efter vederbörlig reduktion av anställningstid

med mindre än 30 veckotimmars tjänstgöring, 18,3 7 år.

Pensionerna synas skäligen böra bestämmas efter pensionsunderlagen för

de pensionsklasser, som enligt SPA-reglementct svara mot de i förenämnda

löneregleringsbeslut för vederbörande ordinarie lärarbefattningar avsedda

lägsta lönegi aderna, eller med andra ord efter pensionsunderlagen för pensionsklasserna

1:27 för Körner och 1:24 för Granfelt. Beträffande Körner

torde pensionsunderlagen emellertid med hänsyn till de i fråga om Lunds

privata elementarskola föreliggande särskilda omständigheterna böra något

reduceras, förslagsvis med 10 procent.

På grund av det nu anförda får pensionsanstalten föreslå, att pension,

varå rörligt tillägg bör utgå, beviljas med för år räknat följande grundbelopp,

nämligen

för Körner 3 036 kronor och med rörligt tillägg beräknat å ett grundbelopp

av 3 396 kronor (det mot begynnelseunderlaget svarande grundbeloppet),

samt

för Granfelt 1 968 kronor för tid till och med oktober 1950 och 1 728

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

25

kronor för tid från och med november 1950, under vilken månad 67 års

ålder uppnåtts, samt med rörligt tillägg beräknat å förstnämnda belopp.

Vad angår Granfelt får pensionsanstalten — med hänsyn till att det honom

av huvudmannen tillagda understödet på 1 000 kronor endast utgår

efter beslut för ett år i sänder -—- föreslå, att den av anstalten för honom

förordade pensionen måtte beviljas under förutsättning, att huvudmannen

tillförsäkrar honom pension för återstående livstiden till belopp minst

motsvarande det hittills utgående understödsbeloppet.

Utgifterna för de föreslagna pensionerna torde böra bestridas från det

under tolfte huvudtiteln upptagna anslaget till diverse pensioner och understöd.

Detaljspörsmål

Beträffande vissa detaljfrågor rörande hela och avkortade pensioner, vissa

pensioner som utgå till f. d. lärare, sjuksköterskor, poliser eller befattningshavare

vid de kungl. teatrarna har statens pensionsanstalt i sin skrivelse

anfört bl. a. följande.

Hela och avkortade pensioner. Förbättring beträffande grundbelopp av hel

tjänstepension bör i enlighet med vad i övrigt förordats i princip motsvara

halva skillnaden mellan det enligt kungörelsen 1947:658 utgående grundbeloppet

och vederbörande pensionsunderlag för ifrågavarande pensionsklass.

Sådant grundbelopp, som är högre än pensionsunderlaget bör lämnas

oförändrat.

Grundbeloppet av avkortad pension bör förbättras på sådant sätt, att

förbättringen procentuellt blir lika stor som förbättringen av motsvarande

grundbelopp av hel tjänstepension.

Beträffande familjepension bör förbättringen ske på motsvarande sätt.

Där pensionsberättigat barn förekommer, måste emellertid först bestämmas

ett grundbelopp av förbättrad pension för ensam änka. Med utgångspunkt

från detta grundbelopp (familjepensionstalet) beräknas sedan grundbeloppet

med hänsyn till antalet pensionsberättigade.

Vissa lärarpensioner. I fråga om sådan övningslärare vid högre kommunala

skolor, för vilken tjänstepensionsunderlaget varit bestämt med hänsyn

till tjänstgöringsskyldighet av mindre omfattning än 30 veckotimmar,

bör —- i likhet med vad som gällt enligt kungörelsen 1947 :658 — utgående

pension anses såsom avkortad i förhållande till den pension som skulle utgått

vid en tjänstgöringsskyldighet av 30 veckotimmar.

Manlig lärare har i allmänhet att å genast börjande tjänstepension vidkännas

avdrag motsvarande viss familjepensionsavgift. Detta gällde enligt

1919 års reglemente även i fråga om pensionerade folkskollärare m. fl., som

erhållit pension enligt nämnda reglemente. För dessa senare pensionstagare

har avgiftsskyldighelcn emellertid slopats i samband med pensionernas omreglering

enligt kungörelsen 1947:657. Med hänsyn härtill bör enligt pensionsanstaltens

mening avgiftsskyldigheten borttagas även för nu ifrågavarande

pensionstagare.

Vissa sjulcsköterske- och barnmorskepensioner. Åtskilliga av de enligt

1919 års reglemente för sjuksköterskor och barnmorskor beviljade tjänste
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj :ts proposition nr 23.

pensionerna äro för en del av tjänstetiden bestämda efter 1 176 och i övrigt

efter 1 560 kronors tjänstepensionsunderlag. Dessa pensioner äro sålunda

sammansatta av en »äldre» pension med ett högre och en »nyare» pension

med ett lägre grundläggande belopp för förbättring enligt kungörelsen

1947:658. Med hänsyn härtill sker förbättringen av ifrågavarande pensioner

med ett belopp, som för varje pensionstagare framräknats ur berörda

grundläggande belopp enligt en i kungörelsen angiven regel.

Även vid den av pensionsanstalten i det föregående förordade omregleringen

av de till sjuksköterskor och barnmorskor utgående pensionerna

skulle det grundläggande förbättringsbeloppet bli större för en äldre än för

en nyare pension. Med hänsyn härtill bör omregleringen beträffande förevarande

pensionstagare ske med tillämpning av ett förfarande analogt med

det i förenämnda kungörelse angivna.

Vissa polispensioner. Enligt den före den 1 juli 1947 gällande lydelsen

av 1919 års reglemente för statens pensionsanstalt bestämdes tjänstepensionsunderlaget

för befattningshavare vid polisväsendet med tillämpning

av vissa grunder, vilka i regel voro förmånligare än de för befattningshavare

i allmänhet gällande grunderna. Denna polispersonalens förmånsställning

upphörde genom reglementsändring från nämnda dag. 1 anslutning

därtill föreskrevs i kungörelsen 1947:658 att förbättrad eller tekniskt

omräknad polispension, som bestämts efter ett före den 1 juli 1947 fastställt

tjänstepensionsunderlag, icke finge beräknas till högre grundbelopp

än det som skolat ifrågakomma, om tjänstepensionsunderlaget varit bestämt

enligt de nya föreskrifterna. Där härigenom grundbeloppet eller pensionen

i sin helhet komme att understiga den reglementsenliga pensionen

respektive de till pensionstagaren i juni 1947 utgående sammanlagda pensionsförmånerna,

skulle enligt kungörelsen kunna utgå vissa särskilda pensionstillägg.

Pensionstillägg av nu angivna slag utgå f. n. till ett 50-tal pensionstagare.

För övervägande delen av dessa pensionstagare bortfaller anledningen till

utgivandet av pensionstillägg i och med ett genomförande av den av pensionsanstalten

nu förordade förbättringen. Beträffande övriga pensionstagare

komma pensionstilläggen att kvarstå med avsevärt reducerade belopp.

Dessa kvarstående pensionstillägg synas genom teknisk omräkning

böra inarbetas i de nya grundbeloppen.

Pensioner beviljade enligt stadgarna för de kungl. teatrarnas pensionsinrättning.

De enligt stadgarna för de kungl. teatrarnas pensionsinrättning

vid befattningshavares avgång ur tjänst beviljade pensionerna utgöras i

allmänhet av »huvudpension» och »tilläggspension».

För rätt till huvudpension fordrades 15 tjänstår, oavsett för befattningshavaren

gällande pensionsålder. Tilläggspension utgår med visst belopp för

varje helt tjänstår utöver 15.

Enligt nu angivna grunder beräknade pensioner torde överlag vara att

anse såsom hela pensioner, oavsett huruvida eller i vilken omfattning tilläggspension

ingår. En tillämpning beträffande dessa pensioner av de av

pensionsanstalten förordade allmänna principerna skulle medföra större

förbättring vid ett lägre än vid ett högre antal tjänstår.

Med hänsyn till att endast ett fåtal av ifrågavarande pensionstagare

innehar minst det antal tjänstår, som enligt SPA-reglementet fordras för

hel pension, bör pensionsförbättringen beträffande den som äger tillgodoräkna

mindre antal tjänstår beräknas till det belopp, som förhåller sig

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 23.

27

till den för fullt antal tjänstår beräknade maximiförbättringen på samma

sätt som antalet uppnådda hela tjänstår förhåller sig till tjänståldern.

Enligt kungörelsen 1947:658 beror på Kungl. Maj :ts prövning, i vad mån

förbättrad pension skall utgå till den, som åtnjuter mer än en pension

eller som jämte i kungörelsen avsedd pension för anställning, förenad med

tjänstepensionsrätt, åtnjuter avlöning, som icke reduceras med hänsyn till

pensionen. I kungörelsen avsedd tjänstepension, som sammanträffar med

allenast familjepension, förbättras dock i vanlig ordning.

Vad sålunda gäller har synts pensionsanstalten böra tillämpas även i

fråga om den nu aktuella förbättringen. Familjepension, som sammanträffar

med uppskjuten tjänstepension, som grundats på enbart befattningshavarens

egna avgifter, bör dock enligt anstaltens mening förbättras utan

avseende å sist angivna förmån.

Ett särskilt slag av sammanträffande förmåner förekommer beträffande

de lärarinnor och sjuksköterskor, som jämte pension från statens pensionsanstalt

åtnjuta pension från vissa äldre statsunderstödda pensionsinrättningar.

Sådan pension föreslås liksom hittills skola föranleda motsvarande

avdrag vid utbetalning av SPA-pensionen.

Såsom förut framhållits bygger statens pensionsanstalts förslag angående

pensionsförbättringen i princip på bl. a. den förutsättningen att från pensionsanstalten

utgående förmån icke skall reduceras, därest vederbörande

huvudman skulle bevilja särskilt pensionstillägg å högst belopp motsvarande

vad som efter genomförande av pensionsanstaltens förslag återstår för

åstadkommande av full förbättring upp till den enligt SP A-reglementet

gällande pensionsnivån. Pensionsanstalten har framhållit, att detta — inom

ramen för de för 1947 års förbättring av äldre statspensioner gällande

grunderna —• bör gälla även för den händelse huvudmannen avväger sitt

pensionstillägg efter ett något mindre försiktigt val av för omregleringen

normerande pensionsklass än enligt pensionsanstaltens riktlinjer.

Vid sidan av de från statens pensionsanstalt utgående pensionerna förekomma

i åtskilliga fall redan nu pensionstillägg, som av olika anledningar

beviljats av vederbörande huvudmän. I allmänhet ha dessa tillägg till syfte

att jämte från anstalten utgående pension tillförsäkra pensionstagaren viss

fast eller med levnadskostnaderna varierande pension. Den föreslagna pensionsförbättringen

kommer i här avsedda fall att medföra, att en huvudmannen

tidigare åvilande pensionsförpliktelse helt eller delvis övertages av

staten. Med hänsyn till förbättringens grunder och försiktiga avvägning är

enligt pensionsanstaltens mening häremot intet att erinra.

Det förekommer även, att tilläggspension från huvudmannens sida utgår

med ett en gång för alla fixerat belopp. Endast undantagsvis torde beloppet

vara så stort, att det tillsammans med den från statens pensionsanstalt

utgående förbättrade pensionen kommer att överstiga den principiella pen
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj :ts proposition nr 23.

sionsnivå, som ligger till grund för förbättringen. Eventuellt överskjutande

belopp kunna antagas vara av allenast obetydlig storlek. Ej heller pensionstillägg

av förevarande slag böra enligt pensionsanstaltens förslag i allmänhet

påkalla jämkning av de från statens pensionsanstalt utgående pensionerna.

Pensionsanstalten har emellertid förutsatt att, om det överskjutande

beloppet i något fall skulle vara av mera betydande storlek och om

pensionstagaren icke vill medgiva erforderlig jämkning av tilläggspensionen,

huvudmannen anmäler förhållandet för pensionsanstalten, som i sin tur bör

underställa Kungl. Maj:t frågan om reducering av den från anstalten utgående

pensionen.

De från statens pensionsanstalt utgående pensioner, som omfattas av

förevarande förslag till omreglering, upphöra i allmänhet med utgången av

den månad, under vilken pensionstagaren avlider. Pensioner, som beviljats

enligt stadgarna för de kungl. teatrarnas pensionsinrättning eller kungl.

teaterns och kungl. dramatiska teaterns arbetares pensionskassor, utgå dock

till och med det kvartal, varunder dödsfallet inträffar.

Enligt SPA-reglementet utbetalas — i likhet med vad som sker enligt

1947 års allmänna pensionsreglementen — tjänstepension till och med den

dag, då en månad förflutit efter dödsfallet, samt familjepension till och

med månaden näst efter den, då dödsfallet inträffat.

I samband med 1947 års pensionsreglering för f. d. statstjänstemän m. fl.

infördes enhetliga utbetalningsbestämmelser, vilka bl. a. beträffande tidpunkten

för omreglerad pensions upphörande inneburo en anpassning till

bestämmelserna i de allmänna pensionsreglementena. Enahanda anpassning

föreslås i samband med förevarande omreglering skola vidtagas beträffande

samtliga i kungörelsen 1947: 658 avsedda pensioner, sålunda även för de

pensioner, som icke nu avsetts skola förbättras. Vad angår pensioner, som

beviljats enligt förenämnda stadgar för pensionering av teaterpersonal, har

pensionsanstalten uttalat, att pension, som belöper på tid efter förenämnda

tidpunkt, bör utgå endast till den del densamma motsvarar hittills gällande

grundbelopp.

Kostnadsberäkning

Den av statens pensionsanstalt förordade förbättringen av äldre pensioner

berör sammanlagt inemot 5 000 f. d. befattningshavare.

Kostnaderna för förbättringen, frånsett därå belöpande rörligt tillägg,

ha av pensionsanstalten beräknats till omkring 2,1 miljoner kronor för år.

ökningen av de grundbelopp, efter vilka rörligt tillägg bestämmes, har

beräknats utgöra sammanlagt omkring 2,9 miljoner kronor.

Av förenämnda belopp om 2,1 miljoner kronor ha 1,9 miljoner kronor

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

29

beräknats belöpa på tjänstepensioner och 0,2 miljoner kronor på familjepensioner

och bortfallande familjepensionsavgifter.

Tillskott till det nuvarande, av den föreslagna pensionsförbättringen omfattade

pensionärsbeståndet kan endast ifrågakomma i relativt blygsam

omfattning. Med hänsyn härtill kan den beräknade årskostnaden för pensionsförbättringen

antagas komma att nedgå förhållandevis hastigt.

Yttrandena

Huvudgrunderna i statens pensionsanstalts förslag ha tillstyrkts av statskontoret,

under det att samtliga de hörda kommunala organisationerna motsatt

sig att pensionsregleringen utformas enligt förslaget och full förbättring

i princip upp till den enligt SPA-reglementet gällande nivån alltså

ernås endast i fall, då huvudmannen påtager sig kostnaderna för en lika

stor förbättring som den, vilken enligt förslaget skall ankomma på staten.

Kommunförbunden ha yrkat, att i stället staten ensam skall bära kostnaderna

för full förbättring enligt vad nyss sagts. Av innehållet i yttrandena

må här återgivas följande.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund har uttalat, att, ehuru

SPA-reglementet medfört en uppdelning mellan staten och huvudmännen

även av kostnaderna för dyrtidskompensationen, kostnaderna för ifrågavarande

pensionsförbättring bör helt bestridas av staten, eftersom förbättringen

just avser pensionärer, vilkas dyrtidstillägg förut bekostats helt av

staten. Styrelsen har härutinnan anfört följande.

Före SPA-reglementets ikraftträdande ha de kommunala huvudmännen

icke debiterats några kostnader för dyrtidskompensation åt sina i statens

pensionsanstalt försäkrade pensionärer. Principen har varit den, att huvudman

som erlagt de före pensionsfallet ifrågakommande avgifterna till pensionsanstalten

icke skulle behöva räkna med några pensionskostnader utöver

dessa avgifter. Att SPA-reglementet medfört en uppdelning mellan

staten och huvudmännen även av kostnaderna för dyrtidskompensationen

bör enligt styrelsens mening icke få inverka på frågan hur kostnaderna för

den föreslagna pensionsförhöjningen skola fördelas, emedan denna höjning

just avser pensionärer, vilkas dyrtidstillägg förut bestritts enbart av staten.

Enligt styrelsens uppfattning bör därför staten på samma sätt som skett hitintills,

bestrida hela kostnaden för ifrågavarande pensionsökning. Styrelsen

påminner i detta sammanhang om att vissa icke statliga f. d. befattningshavare

helt och hållet på statens bekostnad genom Kungl. kung. 1947:657

erhållit förbättring av utgående pensioner upp till nuvarande nivå.

Styrelsen har även funnit mycket starka administrativa skäl tala för att

staten bestrider hela kostnaden för full pensionsförbättring. Styrelsen har

sålunda ansett, att den huvudman, hos vilken anställning innehafts vid pensionsavgången,

knappast kan finna det rimligt att nu stå för kostnad som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

belöper sig på anställningstid hos annan huvudman. För en anordning enligt

‘vilken staten står för hela förbättringskostnaden talar också, enligt

styrelsens uppfatlning, den omständigheten att pensionsanstalten enligt förslaget

skall få verkställa en skälighetsprövning i fråga om bestämmandet

av pensionsklass för den som vid avgång ur tjänst åtnjöt en lägre reallön

än den, som numera utgår för motsvarande tjänster.

Även Svenska landstingsförbundets styrelse har uttalat starka farhågor

för att ett genomförande av statens pensionsanstalts förslag, med hänsyn

till de härvid aktualiserade huvudmannatilläggen, skall medföra allvarliga

administrativa svårigheter. Styrelsen har anfört i huvudsak följande.

Det är här ofta fråga om f. d. befattningshavare, som flyttat mellan olika

huvudmän, och spörsmålet är vilken eller vilka av dessa som skola bevilja

fyllnadspension. Dylik kan knappast ifrågasättas skola beviljas av alla de

huvudmän, hos vilken befattningshavaren varit anställd. Detta skulle nämligen

ur administrativ synpunkt bli synnerligen komplicerat, och därjämte

får man förutsätta, att en huvudman, som för ett 30-tal år sedan i sin tjänst

haft en befattningshavare, som nu ifrågakommer för pensionsförbättring,

knappast kan förväntas ha intresse att bevilja denne tilläggspension, helst

som huvudmannen genom den årliga avgiften till pensionsanstalten ansett

sig ha fullgjort sina pensionsförpliktelser gentemot befattningshavaren.

Enklare skulle förhållandena te sig, därest den sista huvudman, hos vilken

befattningshavaren varit anställd, åtog sig bevilja den erforderliga tilläggspensionen.

I det fall befattningshavaren varit anställd huvudparten av sin

yrkesverksamma tid hos denne huvudman, torde vissa möjligheter föreligga,

att denne skall vara villig påtaga sig kostnaderna för tilläggspension.

Detta kan däremot icke förväntas vara fallet, om befattningshavaren endast

tjänstgjort ett fåtal år hos den siste huvudmannen.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att det stöter på hart när oöverkomliga

svårigheter att reglera förevarande fråga enligt de av statens pensionsanstalt

föreslagna linjerna. I varje fall synes det ej möjligt att på denna

väg tillförsäkra samtliga f. d. befattningshavare den avsedda förbättringen

av pensionsförmånerna.

Svenska landstingsförbundets styrelse har vidare erinrat att staten vid

tidigare pensionsförbättringar påtagit sig hela kostnaderna för desamma

samt uttalat, att den nu ifrågasatta pensionsförbättringen i första hand är

motiverad av det fallande penningvärdet, beträffande vilket huvudmannen

icke har något inflytande.

Svenska stadsförbundets styrelse har ansett sig sakna anledning att ingå

på en prövning av förslaget annat än beträffande frågan om vem som skall

bestrida kostnaderna för de föreslagna pensionsförbättringarna. Härom har

styrelsen anfört i huvudsak följande.

Vad angår kostnaderna för pensionsförbättringarna tala visserligen skenbart

vissa skäl — den allmänna regeln om halvering av pensionskostnaderna

i SPA — för pensionsanstaltens förslag, att staten skall åtaga sig

blott hälften av den tilltänkta pensionsförbättringen, medan huvudmännen

uppmanas att täcka den andra hälften. Emellertid synes beträffande dessa

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

31

äldre pensioner hittills ha gällt, att huvudman, som erlagt debiterade avgifter,

icke behövt räkna med ytterligare kostnader och att staten sålunda

svarat för t. ex. dyrtidskompensation. På grund härav bör staten svara helt

för även den föreslagna pensionsförbättringen.

Härtill kommer att pensionsanstalten icke synes ha diskuterat, hur man

i praktiken skall förfara för att få täckt den andel som staten icke skulle

stå för. Pensionstagarna kunna under sin tjänstetid ha varit i flera huvudmäns

tjänst. Strängt taget skulle därför kostnaderna behöva slås ut på

huvudmännen i förhållande till den tid och de förhållanden, under vilka

pensionstagaren varit anställd hos de olika huvudmännen. En utredning

härom måste dock bli ytterst invecklad och vålla överhövan stora administrativa

komplikationer. Man ledes därför in på tanken att den huvudman,

där pensionstagaren var anställd vid pensionsavgången, skulle svara

för hela kostnaden. Man kan emellertid knappast ta för givet att en kommun,

där pensionstagaren varit anställd kanske blott en kortare tid, kommer

att befinnas villig att ta på sig kostnader som belöpa även på tjänstetid

hos annan huvudman. Någon garanti för att kostnaderna med ett sådant

system i stort sett skulle utjämnas huvudmännen emellan har man nämligen

icke. Det föreligger därför en uppenbar risk för att huvudmännen

skulle komma att intaga olika ståndpunkt i kostnadsfrågan. Det beklagliga

resultatet härav skulle bli att pensionstagarna behandlades olika. Kommunförbunden

lära icke kunna göra några utfästelser för kommunernas

räkning i detta avseende.

Även ur de nu sist anförda synpunkterna — att säkerställa SPA-pensionärernas

befogade anspråk på att icke sinsemellan behandlas olika och att

undvika onödigt administrativt besvär — är otvivelaktigt den enklaste och

riktigaste lösningen, att staten åtar sig att bestrida hela kostnaden för

pensionsförbättringarna.

Statskontoret har såsom förut angivits icke gjort erinran emot statens

pensionsanstalts förslag rörande pensionsförbättringens storlek och de allmänna

principerna för dess bestämmande. Däremot har statskontoret i

vissa speciella frågor förordat en annan utformning av pensionförbätt-i

ringen än den föreslagna. Sålunda har ämbetsverket uttalat sig mot att

pensionsförbättringen för hovkapellisterna differentieras i sådan utsträckning

som pensionsanstalten förordat och i stället föreslagit en förbättring

med utgångspunkt från allenast två skilda pensionsklasser, nämligen 1:25

för konsertmästare och 1:21 för annan hovkapellist. Såsom motivering härför

har statskontoret anfört i huvudsak följande.

För att hovkapellets f. d. befattningshavare icke skola beredas en mindre

gynnad ställning än teaterpersonalen i övrigt har föreslagits, att — ehuru

pensionerna till de förstnämnda såväl enligt stadgarna för hovkapellets

pensionsinrättning som enligt 1919 års reglemente för statens pensionsanstalt

fastställts till enhetliga belopp, oavsett den löneklass befattningshavaren

tillhörde — dessa pensionstagare vid pensionsförbättringen skola

hänföras till den eller de pensionsklasser, som för vederbörande befattningar

bestämts enligt SPA-reglementet. Härigenom skulle, enligt vad statskontoret

under hand inhämtat, för hovkapellist, annan än konsertmästare,

tillämpas någon av pensionsklasscrna 1 :21, 1 :22 eller 1 :23 samt för andre

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

och förste konsertmästare 1:25 respektive 1:28. De från staten utgående

förbättringarna å dessa pensioner skulle, enligt uppgift, vid en dylik inplacering,

före 67-årsåldern bliva lägst 336 och högst 1 728 kronor för år

jämte rörligt tillägg. Enligt statskontorets mening föreligga icke tillräckliga

skäl att i fråga om hovkapellets personal frångå den princip, som eljest i

pensionsregleringsförslaget förordats för fall, då en uppdelning å flera pensionsklasser

ägt rum enligt SPA-reglementet av vissa tjänster, beträffande

vilka pensionen tidigare bestämts efter enhetligt delaktighetsbelopp. Med

hänsyn till den stora spännvidden mellan de nya pensionsklasserna synes

dock i förevarande fali skäligt att, i likhet med vad som föreslagits för föreståndarinnorna

vid sinnesslöskolorna, låta pensionsförbättringen ske med

utgångspunkt från två skilda pensionsklasser. Ämbetsverket får alltså för

sin del föreslå, att konsertmästare vid omregleringen hänföres till pensionsklass

1:25 och annan hovkapellist till pensionsklass 1:21.

Vidare har statskontoret berört frågan om beräkning av förbättring av

avkortad pension, i vilket hänseende ämbetsverket förordat en viss jämkning

i förhållande till förslaget, samt de av pensionsanstalten angivna grunderna

för enhetliga utbetalningsbestämmelser. I sistberörda fråga har statskontoret

anfört i huvudsak följande.

I syfte att ernå enhetliga utbetalningsbestämmelser har föreslagits att

omreglerad tjänstepension skall utgå till och med den dag, då en månad

förflutit efter pensionstagarens frånfälle, samt familjepension till och med

månaden efter den, varunder familjepensionstagaren avlidit. I fråga om

pensioner till teaterpersonalen, vilka på grund av äldre bestämmelser utgå

till och med det kvartal, varunder dödsfallet inträffar, har dock pensionsanstalten

föreslagit ett bibehållande av denna rätt, dock med den begränsningen

att pension, som belöper på tid efter den omreglerade pensionens

upphörande, bör utgå endast till den del densamma motsvarar hittills gällande

grundbelopp. Med hänsyn till att vid införandet i samband med 1947

års pensionsreglering för f. d. statstjänstemän m. fl. av enhetliga utbetalningsbestämmelser

undantag icke medgivits för sådana fall, där särskilda

förmånligare bestämmelser i sådant hänseende varit gällande enligt äldre

reglementen, synes icke heller vid här avsedd omreglering sådan förmån böra

medgivas. Därest dylikt undantag dock skulle anses skäligt, lärer omreglerad

pension icke böra utgå efter dödsdagen annat än i sådana fall, där

en månads omreglerad pension överstiger det belopp, som skolat utgå enligt

äldre grunder från och med dödsdagen till och med utgången av det kvartal,

varunder dödsfallet inträffat.

Statskontoret har motsatt sig att sådana enligt stadgarna för de kungl.

teatrarnas och hovkapellets pensionsinrättningar utgående s. k. uppskjutna

pensioner, vilka tillkomma f. d. befattningshavare som avgått av annan

anledning än befattningens indragning, skulle bli föremål för omreglering.

Härom har ämbetsverket anfört i huvudsak följande.

Statens pensionsanstalt har uttalat, att uppskjuten pension enligt stadgarna

för kungl. teatrarnas och hovkapellets pensionsinrättningar till f. d.

befattningshavare, som avgått av annan anledning än befattningens indragning,

kunde sägas på visst sätt stå närmare motsvarande genast börjande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23.

33

pensioner än vad fallet vore beträffande uppskjutna pensioner i allmänhet,

samt ifrågasatt, huruvida icke uppskjuten pension i dessa fall borde jämställas

med av pensionsregleringen omfattad pension. Det av pensionsanstalten

åberopade besvärsmålet, som avsett denna fråga, har numera varit

föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Enligt ämbetsskrivelse den 22 december

1950 har Kungl. Maj :t funnit det därvid gjorda yrkandet, att pensionen

i fråga skulle bli föremål för omreglering enligt kungörelsen nr

658/1947, icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Därmed torde den

av pensionsanstalten och statskontoret hävdade uppfattningen, att här berörda

pensioner äro att betrakta som uppskjutna pensioner, få anses godkänd

av Kungl. Maj :t. I betraktande härav lärer någon omreglering av dessa

pensioner icke heller böra ske i förevarande sammanhang. Det av pensionsanstalten

förordade bemyndigandet för Kungl. Maj :t att efter utredning

besluta om förbättring av sådana pensioner synes därför icke böra lfrågakomma.

Departementschefen

De rättigheter i fråga om tjänste- och familjepensionsförmåner, som

enligt statliga bestämmelser tillkomma en förutvarande anställningshavare,

regleras primärt av de pensionsbestämmelser, som för honom gällde vid avgången

ur tjänst. En senare genomförd pensionsreglering för den aktiva

personalen får för den skull icke automatiskt någon verkan för den avgångne.

På grund härav kan en serie skilda pensionsnivåer uppstå för pensionstagare

av olika årgångar. En sådan differentiering har ännu så sent

som vid mitten av 1940-talet varit kännetecknande för det statliga pensionsväsendet.

I tider med stabilitet i fråga om levnadskostnader samt löner och

pensioner får angivna ordning för bestämmande av pensionsförmånernas

storlek icke någon större betydelse. Däremot kunna avsevärda skillnader i

fråga om pensionsnivå uppstå under en period av snabb prisstegring, särskilt

om reglerna för dyrtidskompensationen innebära att ofullständig täckning

gives för kostnadsökningarna. Utvecklingen under det senaste världskriget

aktualiserade på grund härav frågan om förbättring av s. k. äldre

pensioner, d. v. s. pensioner enligt tidigare bestämmelser än de för den aktiva

personalen gällande. Förbättringar av äldre statspensioner och därmed i

pensionstekniskt hänseende jämförliga pensioner ha åstadkommits bl. a. genom

särskilda beslut vid 1943, 1944, 1946 och 1947 års riksdagar. Innebörden

av de till och med år 1946 genomförda regleringarna var att en i princip

enhetlig pensionsnivå blev gällande för förutvarande arbetare och tjänstemän

i högst nuvarande 17 :e lönegraden, oavsett vid vilken tidpunkt vederbörande

avgått ur tjänst. Vid 1947 års reglering av äldre statspensioner

in. in. åstadkoms principiell likställighet även i fråga om pensionstagare

som varit innehavare av högre tjänster än nyss sagts. Den omständigheten

att likställigheten mellan pensionstagare av skilda årgångar bibehölls vid

1947 års reglering innebar även — på grund av den samtidigt genomförda

3 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 saml. Nr 23.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kimgl. Maj:ts proposition nr 23.

pensionsregleringen för den aktiva personalen — en viss allmän lyftning

av nivån för de äldre pensionerna. Däremot beaktades givetvis icke sådana

ändringar i lönenivån för den aktiva personalen, som efter pensionstagarens

avgång ur tjänst uppstått till följd av tjänsteförteckningsrevision eller eljest

på grund av ändrad lönegradsplacering.

I fråga om SPA-pensionerna är läget ett annat. Motsvarigheten till 1947

års pensionsreglering för statens aktiva personal m. fl. genomfördes för de

aktiva SPA-grupperna först från och med den 1 januari 1950 i och med tillkomsten

av det nya SPA-reglementet. De äldre SPA-pensionerna omreglerades

visserligen liksom de äldre statspensionerna år 1947 men för de äldre

SPA-pensionerna åstadkoms härvid blott en förbättring som i stort sett

överensstämde med de sammanlagda förhöjningar, som de under åren 1943,

1944 och 1946 genomförda regleringarna av statspensionerna medfört. Härtill

kommer att utgångsläget var lägre och mera ojämnt för SPA-pensionerna.

Dessas nivå ligger därför i många fall avsevärt under den statliga för jämförliga

befattningar. Tjänstepension, som utgår enligt 1919 års reglemente

för statens pensionsanstalt, har i princip beräknats skola uppgå till 2/3 av

befattningshavarens lön under förutsättning att befattningshavaren har

fullt antal tjänstår. Denna relation mellan pension och lön överensstämmer

i stort sett med vad som gäller för statens tjänstemän. Utvecklingen

har emellertid vad de äldre SPA-pensionerna beträffar medfört, att förhållandet

mellan lön och pension i praktiken ej blivit det från början avsedda.

Detta sammanhänger med att löneökningar icke alltid kommit att

medföra motsvarande höjningar av pensionsnivån. En lön, som för länge

sedan förlorat sin aktualitet, har sålunda ofta kommit att förbli bestämmande

vid beräknandet av pensionen. Bristande överensstämmelse mellan

den faktiska lönen och den pensionsgrundande förekommer ej blott i de

fall då pensionsunderlagen varit fixerade i reglementet, utan även i många

fall då den pensionsgrundande lönen utgjorts av ett av huvudmannen i

verkställd tjänstereglering angivet belopp. I sistnämnda fall har en höjning

av pensionsunderlagen i regel kunnat åvägabringas efter ändring av tjänsteregleringen,

men de krav som därvid uppställts på engångsavgifter ha föranlett,

att huvudmännen icke alltid varit benägna att vidtaga åtgärder för

en omreglering i pensionshänseende.

Som exempel på storleken av de pensioner som efter 1947 års förbättring

utgå enligt 1919 års reglemente för pensionsanstalten kan nämnas, att

sjuksköterskor i allmänhet uppbära pensioner till belopp som närmast motsvarar

vad som tillkommer statstjänstemän i lönegraden Ca 5. Bortsett från

vad som gäller för viss teaterpersonal kan pension enligt 1919 års reglemente

för pensionsanstalten, efter omräkning enligt kungörelsen 1947:658,

icke uppgå till högre belopp än som ungefärligen tillkommer statstjänstemän

i lönegraden Ca 25. Nu angivna maximipensioner enligt 1919 års reglemente

utgå till bl. a. lasarettsläkare.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 23.

35

Den omständigheten att 1947 års reglering av de äldre SPA-pensioncrna

begränsades på sätt förut angivits sammanhängde med att frågan om ändrade

grunder för SPA-pensioneringen var föremål för utredning. Sedan

denna utredning slutförts och förslag (prop. 1949:200) förelagts riksdagen

angående bl. a. höjda pensionsförmåner för den aktiva personalen inom

SPA-området upp till i princip samma nivå som för statstjänstemännen,

uppdrog Kungl. Maj:t åt statens pensionsanstalt att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande förbättring av de äldre SPA-pensionerna.

Det förslag, som pensionsanstalten med anledning härav framlagt, innebär,

att i stort sett samtliga från statens pensionsanstalt utgående äldre pensioner,

vilka enligt kungörelsen 1947: 658 omfattades av 1947 års reglering,

nu skola höjas. Vad beträffar förbättringens storlek har pensionsanstalten

föreslagit, att staten skall svara för en höjning av de äldre pensionerna med

belopp, som för hela pensioner motsvarar halva skillnaden mellan å ena

sidan pensionerna för nuvarande aktiva tjänstemän i jämförliga befattningar

och å andra sidan de nu utgående äldre pensionerna. Pensionsanstalten

har vidare förutsatt, att vederbörande huvudmän skola kunna, utan

att de från pensionsanstalten utgående förmånerna därav påverkas, bevilja

särskilda pensionstillägg av sådan storlek, att de sammanlagda pensionsförmånerna

komma att i princip överensstämma med de enligt det gällande

SPA-reglementet utgående.

Av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna har statskontoret

tillstyrkt förslagets huvudgrunder, under det att styrelserna för Svenska

landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet och Svenska

stadsförbundet motsatt sig att pensionsregleringen utformas på sådant sätt

att särskilda huvudmannatillägg till pensionerna skulle erfordras för ernående

av full förbättring upp till den enligt SPA-reglementet gällande pensionsnivån.

Styrelserna för Svenska landskommunernas förbund och Svenska

landstingsförbundet ha uttalat, att i stället staten ensam bör svara för

sådan full förbättring som nyss sagts. Svenska stadsförbundets styrelse,

som inskränkt sig till att beröra finansieringsfrågan, har förklarat sig anse,

att staten ensam bör svara för kostnaderna för hela den avsedda pensionsregleringen.

Såsom grund för sin inställning i finansieringsfrågan ha kommunförbunden

åberopat den omständigheten, att staten vid tidigare pensionsförbättringar

för ifrågavarande kategorier ensam påtagit sig kostnaderna och

att staten enligt vederbörliga bestämmelser haft att ensam bestrida kostnaderna

för deras tilläggsförmåner. Vidare ha kommunförbunden uttalat,

att en pensionsreglering enligt de av statens pensionsanstalt förordade riktlinjerna

på grund av de härvid aktualiserade huvudmannatilläggen kunna

medföra mycket betydande administrativa svårigheter, då det gäller att fördela

kostnaderna för tilläggen på berörda huvudmän.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj :ts proposition nr 23.

För egen del vill jag framhålla, att ifrågavarande SPA-pensionärer vid

jämförelse med flertalet andra icke-statliga pensionstagare icke torde kunna

betecknas såsom missgynnade. Däremot befinna de sig i ett klart oförmånligt

läge i förhållande till de äldre statspensionärerna. Med hänsyn till

sistnämnda omständighet samt statens engagemang vid pensioneringen av

de ifrågavarande SPA-pensionärerna och på grund av den ställning i förhållande

till staten, som intages av de institutioner, inom vilka pensionstagarna

varit anställda, vill jag förorda, att viss pensionsförbättring beredes

de kategorier pensionstagare, som avses i pensionsanstaltens förslag.

Vad angår finansieringen av förbättringen anser jag emellertid, att det

icke bör ifrågakomma, att en så långt gående förhöjning, som en uppräkning

till den nu gällande pensionsnivån för den aktiva personalen innebär,

skulle helt bekostas av staten. En kostnadsbelastning för statsverket i

enlighet med vad som följer av pensionsanstaltens förslag innebär enligt

min mening i princip en rimlig lösning såväl med hänsyn till de tidigare

pensioneringsgrunderna för SPA-pensionärerna som i betraktande av de

enligt SPA-regleinentet nu gällande reglerna för huvudmännens bidrag till

pensioneringen.

I detta sammanhang vill jag erinra, att staten enligt de äldre pensionsbestämmelserna

visserligen svarade för kostnaderna för tilläggsförmånerna

men att å andra sidan höjning av grundförmånerna skedde under förutsättning

att därför erlades viss engångsavgift, vilken i allmänhet motsvarade

hela den försäkringstekniskt beräknade kostnaden för höjningen. I anledning

av vad från kommunförbundens sida uttalats angående statens bidrag

till tidigare pensionsförbättringar må framhållas att, då staten vid den

senaste — den år 1947 genomförda -— regleringen för ifrågavarande pensionstagarkategorier

påtog sig hela kostnaden för förbättringen, detta föranleddes

av den begränsade innebörden av SPA-regleringen i förhållande till

1947 års reglering av äldre statspensioner m. m. Vidare vill jag framhålla,

att en uppräkning av de äldre SPA-pensionerna till den enligt SPA-rcglementet

gällande pensionsnivån skulle innefatta icke blott en dyrtidstilläggsförmån

utöver de redan lämnade utan även en realförbättring av sådan

storlek att det icke bör åvila staten ensam att bekosta densamma.

I enlighet med det anförda bör omfattningen av statens medverkan till

pensionsregleringen begränsas till att avse ett belopp, i princip motsvarande

hälften av kostnaderna för förbättring upp till pensionsnivån för aktiva

tjänstemän i jämförliga befattningar. I betraktande av vad kommunförbunden

anfört rörande de administrativa svårigheter, som skulle uppstå,

om tillägg å pensionerna skulle utgå från de olika huvudmännen, torde

man icke ha att räkna med huvudmannatillägg. Under dessa förutsättningar

skulle emellertid resultatet av en pensionsreglering, utformad på sätt pensionsanstalten

föreslagit, bli mycket ojämnt — en pension, som nu utgör

70 procent av motsvarande pension enligt SPA-reglementet, skulle efter om
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 23.

37

reglering uppgå till belopp motsvarande 85 procent av sådan pension, under

det att en pension, som nu motsvarar 90 procent av »ny» pension, efter

omreglering skulle utgöra 95 procent av densamma. Med hänsyn till olägenheterna

härav vill jag förorda, att pensionsförbättringen i stället utformas

så att i princip samtliga omreglerade pensioner komma att utgöra lika stor

del av motsvarande »nya» pensioner. En skälig avvägning synes härvid

åvägabringas, om äldre pension, som utgör mindre än 90 procent av »ny»

pension, uppräknas till sistnämnda procenttal. Då samordning med folkpensionsförmånerna

icke synes böra införas beträffande ifrågavarande pensioner,

böra till utgångspunkt för pensionsberäkningen tagas de för vederbörliga

pensionsklasser i SPA-reglementet fastställda begynnelseunderlagen

minskade med däri ingående utjämningstillägg.

Vad beträffar valet av de pensionsklasser, som skola tjäna såsom utgångspunkter,

biträder jag i princip statens pensionsanstalts förslag. Bl. a.

i sådana fall då de äldre pensionerna för visst slag av befattning beräknats

på grundval av skilda pensionsunderlag skulle enligt pensionsanstaltens

förslag automatiskt åstadkommas en viss differentiering. Vid användning

av den här förordade procentberäkningsmetoden erhålles icke någon motsvarande

gradering, vilket för vissa pensionstagare innebär en förbättring i

förhållande till pensionsanstaltens förslag. Med hänsyn till de speciella omständigheterna

anser jag, att denna konsekvens av det föreslagna systemet

bör kunna accepteras.

En pensionsförbättring enligt av mig förordade grunder innebär i stort

sett för tid innan pensionstagaren uppnått 67 års ålder något mindre ökning

och för tid därefter något större ökning än vad som skulle följa av

pensionsanstaltens förslag utan huvudmannatillägg. Med hänsyn till vad

jag förut anfört och på grund av den aktuella åldersfördelningen för de

berörda pensionstagarna torde dock den förordade procentberäkningsmetoden

allmänt taget innebära en förmånligare reglering för pensionstagarna.

Jag torde härefter få något beröra de särskilda frågor, som behandlats i

statens pensionsanstalts skrivelse. I huvudsak kan jag biträda de förslag,

som pensionsanstalten i dessa hänseenden framlagt. Beträffande omfattningen

av pensionsregleringen förordar jag sålunda, att en förbättring i

princip genomföres även med avseende å de pensioner, som utgå enligt i

SPA-reglementet provisoriskt fastställda pensionsklasser till sådan lärarpersonal

vid folkhögskolor, lantbruksundervisningsanstalter och privatläroverk,

som avgått före 1951 års löne- och pensionsregleringar. I fråga om

grunderna för omregleringen för lärarpersonalen vid angivna läroanstalter

bör iakttagas vad i den förut angivna, inom civildepartementet upprättade

promemorian förordats.

Vad angår den av pensionsanstalten väckta frågan om eventuell förbättring

av vissa s. k. uppskjutna pensioner, som beviljats enligt stadgarna för

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj:ts proposition nr 23.

kungl. teatrarnas pensionsinrättning eller stadgarna för kungl. hovkapellets

pensionsinrättning, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att efter den

ytterligare utredning som må befinnas erforderlig besluta, huruvida och

efter vilka grunder en förbättring må ske av dylika pensioner, som tillkomma

anställningshavare vilka avgått endast kortare tid före pensionsålderns

inträde.

Pensionsanstaltens förslag om differentiering av pensionsförbättringen

för hovkapellisterna anser jag mig icke kunna biträda. En gradering, i enlighet

med vad statskontoret anfört, genom anknytning till pensionsklass

1:25 för konsertmästare och 1:21 för annan hovkapellist synes mig dock

skälig.

I fråga om utbetalningsbestämmelsernas utformning finner jag i likhet

med statskontoret icke skäl att i fråga om pensioner till f. d. teaterpersonal

— vilka pensioner enligt äldre bestämmelser utgå till och med det kvartal,

varunder pensionstagaren avlider — förorda undantag från den allmänna

regeln att tjänstepension skall utgå till och med den dag, då en månad

förflutit efter pensionstagarens frånfälle, samt familjepension till och med

månaden efter den, varunder familjepensionstagaren avlidit.

Såsom statens pensionsanstalt i sin skrivelse framhållit utgöres det pensionstagarklientel,

som avses skola omfattas av förevarande pensionsreglering,

av ett stort antal från varandra mer eller mindre skarpt avgränsade

grupper med i flera hänseenden oenhetligt reglerade pensionsförhållanden.

Det har icke synts påkallat att i förevarande samanhang lämna en uttömmande

redogörelse för alla de speciella spörsmål, som kunna uppkomma i

samband med en reglering av pensionerna. Liksom fallet var vid 1947 års

pensionsreglering torde det vara erforderligt att Kungl. Maj :t inhämtar

riksdagens bemyndigande att med tillämpning av redovisade huvudgrunder

meddela bestämmelser rörande omregleringen.

Den förordade pensionsförbättringen synes böra genomföras från och

med den 1 juli 1952.

Statsverkets kostnad för pensionsregleringen har beräknats för budgetåret

1952/53 uppgå till något över 3 miljoner kronor, däri inberäknat rörligt

tillägg enligt nu gällande procenttal. Medel för genomförandet av pensionsregleringen

komma att äskas under tolfte huvudtiteln för nästkommande

budgetår.

Vad angår frågan om beredande av pension av statsmedel åt förre ämnesläraren

vid Lunds privata elementarskola Åke Harald Körner och förre

gymnastikläraren vid Stockholms samgymnasium Eric Gustaf Granfelt vill

jag med hänsyn till de särskilda förhållandena icke motsätta mig pensionsanstaltens

förslag om att vissa statliga pensionsförmåner utverkas åt

dem. I fråga om beloppens storlek förordar jag dock att pensionen åt Körner

bestämmes till 2 004 kronor för år och åt Granfelt till 1 200 kronor för år.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

39

Å angivna belopp bör beräknas rörligt tillägg enligt gängse grunder. Pensionerna

böra utgå från och med den 1 juli 1952 under vederbörandes återstående

livstid, dock under förutsättning att pensionerna från huvudmännen

framgent utgå med minst nu gällande belopp.

Utgifterna för de föreslagna pensionerna torde böra bestridas från det

under tolfte huvudtiteln upptagna anslaget till Diverse pensioner och understöd

m. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats meddela bestämmelser

angående omreglering av vissa från statens

pensionsanstalt utgående pensioner,

dels ock medgiva, att förre ämnesläraren vid Lunds privata

elementarskola Åke Harald Körner och förre gymnastikläraren

vid Stockholms samgymnasium Eric Gustaf

Granfelt må från och med den 1 juli 1952 under återstående

livstiden från anslaget till Diverse pensioner och understöd

in. m. uppbära årliga pensioner jämte rörligt tillägg

enligt samma grunder som i fråga om av riksdagen beviljade

pensioner i allmänhet, dock att pensionerna skola utgå

endast därest Körner och Granfelt från vederbörande huvudmän

uppbära pensioner till lägst de belopp som gällt

för år 1951.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

K.-E. Renström.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning ............................................................................................................ 2

Vid tidigare pensionsregleringar tillämpade grunder ................................ 4

Statens pensionsanstalts förslag m. in......................................................... 7

Pensionsregleringens omfattning ........................................................ 7

Grunderna för bestämmande av pensionsnivån ................................ 10

Frågor rörande särskilda grupper av befattningar ............................ 14

Detalj spörsmål ........................................................................................ 25

Kostnadsberäkning .............................. 28

Yttrandena ........................................................................................................ 29

Departementschefen............................................................................................ 33

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952

511764

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:46 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lön egradsplavering för viss biträdespersonat m. m. a1 i texten
  2. SU 1952:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering av vissa från statens pensionsanstalt utgående pensioner m. m. s. 17 i texten