Med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382)
1952-04-09 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:230, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 230.
1
Nr 230.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11
juni 1943 (nr 382); given Stockholms slott den 9
april 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen
den 11 juni 1943 (nr 382). b
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Propositionens innehåll.
Maximibeloppet för bidragsförskott föreslås från och med den 1 juli
1952 höjt från 250 till 324 kronor för barn och år. 1
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 230.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 230.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382).
Härigenom förordnas, att 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 19431
skall hava följande ändrade lydelse.
8 §•
(Gällande lydelse:)
Bidragsförskott utgår med det belopp
barnets fader jämlikt rättens
beslut eller enligt avtal är skyldig att
utgiva till barnets underhåll, dock
högst med 250 kronor för år räknat.
(Föreslagen lydelse:)
Bidragsförskott utgår med det belopp
barnets fader jämlikt rättens
beslut eller enligt avtal är skyldig att
utgiva till barnets underhåll, dock
högst med 324 kronor för år räknat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1952; dock skall i fråga om bidragsförskott,
som efter nämnda dag beviljas
för tid dessförinnan, 8 § i dess
hittillsvarande lydelse tillämpas. 1
1 Senaste lydelse av 8 § se SFS 1947: 532.
Kungl. Maj.ts proposition nr 230.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 april
1952.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten
Nilsson, Sträng, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Lindell, och chefen för finansdepartementet anmäler chefen för
socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om höjning av maximibeloppet
för bidragsförskott samt anför.
Den 29 februari 1952 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att efter
vederbörlig utredning inkomma med förslag till höjning av bidragsförskottens
maximibelopp, som f. n. är 250 kronor för barn och år. Socialstyrelsen
har nu fullgjort uppdraget och i skrivelse den 15 mars 1952
föreslagit, att maximibeloppet höjes till 420 kronor.
Sedan förslaget remissbehandlats, anhåller jag att få upptaga ärendet
till behandling.
Gällande bestämmelser.
Genom bidragsförskottslagen den 11 juni 19b3 (nr 382; ändr. 532/1947)
har det allmänna i viss omfattning åtagit sig att förskottera underhållsbidrag,
som barn under 16 år enligt lag äger utfå av sin fader men denne
underlåter att betala.
Bidragsförskott kan beviljas för såväl barn i som barn utom äktenskap.
I båda fallen kräves dock, att barnets föräldrar leva åtskilda och att barnet
ej sammanbor med fadern.
Genom bidragsförskottet blir fadern icke befriad från sin underhållsskyldighet,
utan det allmänna har rätt att av honom återkräva det förskotterade
beloppet. För att rätt till bidragsförskott skall föreligga fordras
därför, att underhållsskyldigheten blivit fastställd i vederbörlig ordning,
d. v. s. antingen genom beslut av domstol eller genom skriftligt, av två
personer bevittnat avtal.
Enligt lagens 8 § utgår bidragsförskottet med det belopp, som fadern
enligt domstolsbeslutet eller avtalet är skyldig att utgiva, dock med högst
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 230.
250 kronor för år. Förskottet är således maximerat. I motsats till vad som
var fallet före de år 1947 genomförda ändringarna i lagen är det däremot
helt oberoende av moderns och barnets ekonomiska förhållanden.
Bidragsförskott beviljas och utbetalas av vederbörande barnavårdsnämnd,
som även har att vidtaga erforderliga åtgärder för att indriva det förskotterade
beloppet hos fadern. Kostnaderna bestridas, i den mån ersättning
icke kunnat uttagas av denne, till 3/4 av statsverket och */« av den
kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Statsverkets andel
i kostnaderna utbetalas till kommunerna i efterskott per budgetår.
Bidragsförskottslagen erhöll sin nuvarande utformning i samband med
tillkomsten av lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders m. fl. barn. Enligt denna lag kan, utöver allmänt
barnbidrag, särskilt barnbidrag beviljas för olika kategorier av barn, bl. a.
för barn, vilkas fader avlidit, och barn med okända fäder. Till skillnad
från bidragsförskottet är det särskilda barnbidraget inkomstprövat. Dess
maximibelopp är olika för olika grupper av barn; för de båda nyss nämnda
och vissa andra kategorier utgör det enligt lagens 6 § 250 kronor om året,
d. v. s. samma belopp, som högst kan beviljas i bidragsförskott. Emellertid
skola genom att årets riksdag bifallit propositionen nr 70 provisoriska
dyrtidstillägg för år 1952 utgå å de särskilda barnbidragen. För de bidrag,
som nu äro maximerade till 250 kronor, skall tillägget utgöra 20 kronor
för vardera av månaderna maj och augusti samt 30 kronor för december,
d. v. s. 70 kronor för hela året. Bidragets maximibelopp under innevarande
år höjes således från 250 till 320 kronor.
Socialstyrelsens förslag.
Socialstyrelsen erinrar inledningsvis om att levnadskostnaderna ökat
väsentligt sedan bidragsförskottens maximibelopp fastställdes år 1947. Med
hänsyn härtill finner styrelsen behovet av en förhöjning av
bidragsförskotten — vilka i övervägande grad utgå till mödrar i
knappa ekonomiska omständigheter — så uppenbart, att en närmare motivering
härför ej vore erforderlig.
Socialstyrelsen åberopar emellertid även andra skäl än de ökade levnadskostnaderna
för en förbättring av bidragsförskotten samt anför
härom bl. a.
Styrelsen vill i detta hänseende erinra om ett inom justitiedepartementet
upprättat förslag till generell höjning av vissa före år 1951 fastställda
familjerättsliga underhållsbidrag, vilket förslag torde komma att föreläggas
innevarande års riksdag. Med hänsyn till att systemet med bidragsförskott
kan sägas innebära, att samhället till förmån för vissa barn ställer
sig som garant för det underhållsbidrag, som vederbörande fader i civilrättslig
ordning är förpliktad att utbetala till barnet, och att bidragsförskott
alltså i princip utgår med det domfästa eller avtalade beloppet, bör
Kungl. Maj.ts proposition nr 230. 5
en generell höjning av underhållsbidragen få återverkan även på storleken
av bidragsförskottens maximibelopp. Härför talar bl. a. den omständigheten,
att en generell förhöjning av underhållsbidragen utan motsvarande
höjning av bidragsförskotten icke skulle få någon effekt för det stora
antal barn, för vilka de underhållspliktiga underlåta att erlägga bidraget
och som sålunda äro hänvisade till att utfå underhållet i form av bidragsförskott.
Även den provisoriska förbättring av de särskilda barnbidragen, varom
förslag framlagts vid innevarande års riksdag, kan åberopas såsom motivering
för en höjning av bidragsförskottens maximibelopp. Därest de särskilda
barnbidragen komma att utgå med högre belopp än bidragsförskotten,
kan fara föreligga för att mödrar till barn utom äktenskap underlåta
att lämna sin medverkan till att faderskapet fastställes för att därigenom
få särskilt barnbidrag.
I fråga om storleken av den förhöjning av bidragsförskottens
maximibelopp, som bör i f rågako mm a,
uppställer socialstyrelsen som ett minimikrav, att full kompensation erhålles
för den levnadskostnadsökning, som inträtt efter det nu gällande
belopp fastställdes. Starka skäl talade emellertid för en ytterligare förhöjning.
Lagstiftningen om bidragsförskott kunde sägas organiskt ansluta
sig till de civilrättsliga stadgandena om föräldrars underhållsskyldighet
mot barn. Då fadern icke kunde eller ville betala det i laga ordning fastställda
underhållsbidraget, ställde sig samhället som ekonomisk garant
för att barnet erhölle detta bidrag. Med hänsyn härtill borde de förskotterade
beloppen till sin storlek så nära som möjligt ansluta sig till de underhållsbidrag,
som normalt fastställdes för den grupp av barn, till vilka
bidragsförskott huvudsakligen utginge. Av konstruktionen följde också,
att det allmänna hade rätt att av de underhållsskyldiga återkräva förskotterade
belopp. För närvarande indreves cirka 40 procent av de utbetalade
förskotten av fäderna. Härigenom finge bidragsförskotten icke
på samma sätt som de särskilda barnbidragen karaktären av ett rent
understöd från det allmänna. Kostnaderna för det allmänna bleve också
— vid samma bidragssumma — betydligt lägre för bidragsförskotten än
för de särskilda barnbidragen.
I detta sammanhang pekar socialstyrelsen på de avsevärda olägenheter,
som äro förknippade med att de avtalade eller utdömda underhållsbidragen
numera i regel överstiga maximibeloppet för bidragsförskott. Detta medförde,
att såväl barnavårdsnämnden som modern finge fordran på löpande
underhållsbidrag, vilket förhållande barnavårdsnämnden vore pliktig beakta
vid redovisning av de belopp, som indrivits från den underhållsskyldige.
Därest detta belopp icke försloge till gäldandet av såväl barnavårdsnämndens
som moderns fordran, skulle de influtna beloppen fördelas
dem emellan. Detta innebure ett avsevärt merarbete för barnavårdsnämnderna
och hade visat sig medföra en viss obenägenhet från i synnerhet
mindre nämnders sida att hevilja förskott. Det syntes därför även av
6
Kitngl. Maj:ts proposition nr 230.
denna anledning vara angeläget, att bidragsförskotten så nära som möjligt
anslöte sig till de underhållsbidrag, som utginge inom förutnämnda grupp.
Vid sina överväganden angående maximibeloppets storlek har socialstyrelsen
utgått ifrån att ett betydande antal underhållsbidrag även efter
den ifrågasatta generella höjningen av de äldre underhållsbidragen komme
att utgöra 35 å 40 kronor per månad. Styrelsen har även tagit hänsyn till
att maximibeloppet, emedan bidragsförskotten utbetalas månatligen, bör
vara jämnt delbart med tolv.
Under åberopande av vad sålunda anförts förordar socialstyrelsen för
sin del en förhöjning av bidragsförskottens maximibelopp till 420 kronor
per barn och år eller 35 kronor per månad. Detta innebär en förhöjning
med 68 procent av nu utgående maximibelopp.
Socialstyrelsen fortsätter.
En förhöjning av nu föreslagen storleksordning av bidragsförskottens
maximibelopp får till följd, att den nuvarande överensstämmelsen mellan
bidragsförskottens och de särskilda barnbidragens belopp — även om hänsyn
tages till den föreslagna provisoriska förbättringen av de senare —
åtminstone för tillfället frångås. Enhetliga maximibelopp för dessa bidrag
ansågs visserligen vid tillkomsten av nu gällande lagar önskvärda med hänsyn
till att båda bidragen i viss utsträckning avsåg samma kategori, ensamstående
kvinnors barn. Styrelsen är emellertid av den uppfattningen,
att en dylik överensstämmelse beträffande beloppen om än önskvärd icke
är oundgängligen nödvändig. Till en början kan erinras därom, att barn
till här ifrågavarande grupper — i huvudsak änkor å ena sidan och frånskilda
eller ogifta kvinnor å den andra — för vilka bidrag utgår i form
av särskilda barnbidrag respektive bidragsförskott, icke äro helt jämställda
i fråga om samhälleliga hjälpåtgärder trots den nuvarande överensstämmelsen
i fråga om bidragens maximibelopp. Dels äro nämligen de särskilda
barnbidragen i motsats till bidragsförskotten inkomstprövade, dels
kan till änkor (änklingar), om vederbörande hos sig har eget barn under
10 års ålder, utgå särskilt årligt bidrag med maximibelopp varierande
mellan 1 000 och 600 kronor. Även om enhetlighet beträffande maximibeloppen
för bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen bibehålies,
uppnås sålunda ändock icke någon matematisk rättvisa mellan de båda
grupperna av bidragsmottagare. Därjämte kan framhållas, att bidragsförskotten,
som tidigare nämnts, ba en annan konstruktion än de särskilda
barnbidragen, varför också av den anledningen eu fullständig överensstämmelse
i fråga om beloppen icke kan anses erforderlig.
Därest emellertid maximibeloppen för bidragsförskotten och de särskilda
barnbidrag, som utgå enligt 6 § lagen om sådana bidrag, anses böra vara
lika stora — för vilken synpunkt beaktansvärda skäl helt visst kunna
anföras — behöver detta likväl icke hindra, att maximibeloppet för bidragsförskotten
nu höjes i enlighet med styrelsens förslag. Den förbättring
av de särskilda barnbidragen, varom förslag föreligger, är nämligen
avsedd att endast utgöra ett provisorium i avvaktan på änkepensioneringskommitténs
förslag till en mera definitiv reglering av sistnämnda bidrags
storlek. Vid behandlingen av det förslag härutinnan, som kommittén kommer
att framlägga, kan enhetlighet i fråga om de olika bidragens maximibelopp,
om sådan anses böra ifrågakomma, åvägabringas.
7
Kungl. Maj. ts proposition nr 230.
I fråga om den kostnadsökning, som föranledes av
socialstyrelsens förslag, hänvisar styrelsen till en början till
denna tablå, som utvisar kostnaderna i milj. kronor under åren 1948—1950.
i
2
3
4
5
År
Utbetalat
belopp
Av fäder
återbetalat
belopp
Summa
Nettobelopp
Staten Kommunerna
1948
6,4
2,4
4,0
2,9
1,1
1949
..... 7,2
2,8
4,4
2,8
1,6
1950
..... 7,6
3,0
4,6
2,7
1,9
Uppgifterna i de tre första kolumnerna äro hämtade ur barnavårdsstatistiken
och avse kalenderår. Statens utgifter i kol. 4 ha erhållits ur budgetredovisningen
och hänföra sig till de budgetår, som börja under angivna
kalenderår. Kommunernas utgifter ha framräknats såsom skillnaden mellan
kol. 3 och kol. 4.
Såsom framgår av tablån ha utgifterna för bidragsförskotten successivt
ökat under de tre åren. ökningen sammanhänger enligt vad socialstyrelsen
uttalar dels med att antalet barn med bidragsförskott efter hand ökat
och dels med att det genomsnittliga bidragsbeloppet per barn stigit. Detta
framgår av denna sammanställning.
År
Antal barn med
Utbetalat belopp
bidragsförskott
per barn
1948
34 321
185
1949
36 914
194
1950
38 320
199
Socialstyrelsen framhåller, att antalet barn, som erhållit bidragsförskott,
från år 1948 till år 1950 stigit kraftigare (11,7 procent) än det genomsnittliga
bidragsbeloppet (7,G procent).
I anslutning till de sålunda lämnade sifferuppgifterna upplyser socialstyrelsen,
att uppgifter saknas om huru de barn, som erhållit bidragsförskott,
fördela sig med avseende å bidragsbeloppens storlek. Det förhållandet,
att utbetalat belopp per barn endast uppginge till 199 kronor per
år, finge emellertid icke tolkas så, att ett betydande antal barn erhölle reducerade
belopp på grund av att underhållsbidragen understege bidragsförskottens
maximibelopp. Ehuru det icke funnes någon statistik, som
belyste underhållsbidragens storlek för inom- eller utomäktenskapliga barn,
kunde det med viss säkerhet konstateras, att det endast vore i ett mindre
antal fall, sannolikt högst 10 procent, som bidragens maximibelopp icke
kunde utnyttjas. Att det genomsnittliga bidragsbeloppet i viss omfattning
understege förskottets maximibelopp torde i stället bero på den omständigheten,
att åtskilliga förskott av olika anledningar utginge blott under en
del av respektive år.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 230.
Socialstyrelsen anför härefter.
I avsaknad av nu nämnda uppgifter om bidragsbeloppens och underhållsbidragens
faktiska storlek är o givetvis möjligheterna att beräkna kostnaderna
för en förhöjning av bidragsförskotten rätt begränsade. Härtill
kommer, att den planerade lagstiftningen om generell förhöjning av vissa
underhållsbidrag ytterligare försvårar en dylik kalkyl. Beräkningarna kunna
därför endast bli av summarisk natur och måste grundas på vissa antaganden.
Höjas underhållsbidragen utan att maximibeloppet för bidragsförskotten
ändras, minskas andelen barn med reducerade bidragsförskott. Ökas bidragsförskottens
maximibelopp, ökas vid oförändrade underhållsbidrag
också andelen barn med reducerade bidragsförskott. Vid en samtidig höjning
av såväl underhållsbidrag som bidragsförskott synes det därför vara
rimligt att göra det antagandet, att samma andel barn som för närvarande
kommer att erhålla reducerade bidragsförskott. Ett dylikt antagande håller
givetvis streck endast under den förutsättningen, att den genomsnittliga
höjningen blir ungefär lika stor för såväl underhållsbidrag som bidragsförskott.
Barnafäderna ha under 1948—50 årligen återbetalat 39 procent av de
belopp, som utbetalats i bidragsförskott. Vid en förhöjning av underhållsbidrag
och bidragsförskott kommer möjligen andelen återbetalade bidragsbelopp
att minska något. Det antages emellertid här, att en oförändrad
andel av de utbetalade bidragsförskotten återbetalas, enär detta förenklar
beräkningarna.
Under nu gjorda antaganden beräknar socialstyrelsen att, därest bidragsförskottens
maximibelopp höjes till 420 kronor, statens kostnader för bidragsförskotten
komma att årligen ökas från nuvarande 2,7 milj. kronor
till 4,8 milj. kronor.
Remissyttrandena.
Över socialstyrelsens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund och
Svenska socialvårdsförbundet.
I yttrandena råder enighet om att en höjning av bidragsförskottens
maximibelopp bör komma till stånd.
I fråga om höjningens storlek ansluter sig Svenska landskommunernas
förbund helt till socialstyrelsens förslag.
Svenska stadsförbundet anser sig icke kunna göra något uttalande i
denna fråga, särskilt i betraktande av att närmare upplysningar ej lämnats
rörande den generella höjning av fastställda underhållsbidrag, varom
förslag förutsatts komma att underställas årets riksdag.
Svenska socialvårdsförbundet förklarar sig varmt förorda socialstyrelsens
förslag men påpekar samtidigt, att ett upphävande av den tidigare
överensstämmelsen i fråga om maximibeloppen för de särskilda barnbidragen
och bidragsförskotten kan komma att medföra vissa olägenheter.
Förutsatt att höjningen av de särskilda barnbidragen begränsades till 70
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 230.
kronor, konnne vederbörande i de fall, där bidragsförskott i samband med
barnafaderns bortgång ersattes av särskilt barnbidrag, att få vidkännas
en icke oväsentlig minskning i utgående förmåner.
Statskontoret anför.
Såsom i ärendet framhållits gäller för närvarande samma maximigräns
för bidragsförskott som för de särskilda barnbidragen till änkors och invaliders
m. fl. barn (bidrag enligt 6 § lagen om särskilda barnbidrag).
1 proposition 1952: 70 har Kungl. Maj :t föreslagit, att under år 1952 skulle
såsom ett provisorium utgå dyrtidstillägg å de särskilda barnbidragen.
Förhöjningen av förenämnda i 6 § avsedda barnbidrag föreslås utgöra 70
kronor. De skäl socialstyrelsen anfört för sitt förslag, att bidragsförskottens
maximibelopp skulle sättas högre än maximigränsen för de förhöjda
barnbidragen enligt 6 §, finner statskontoret ej bärande. Ämbetsverket
anser det således ej försvarligt, att statens garantier skulle sträcka sig
längre i fråga om frånskilda och ogifta kvinnors barn än beträffande
änkors och invaliders barn, särskilt som bidragsförskotten ej äro inkomstprövade,
medan de särskilda barnbidragen utgå efter sådan prövning.
På grund av vad sålunda anförts förordar statskontoret, att maximigränsen
för bidragsförskotten bestämmes till samma belopp, som föreslagits
för de särskilda barnbidragen enligt 6 § lagen om sådana bidrag,
eller 320 kronor för år.
Departementschefen.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen innebär lagstiftningen om
bidragsförskott, att samhället i viss omfattning åtagit sig en garanti för
att barn, vilkas föräldrar på grund av söndring eller eljest leva åtskilda
och som ej sammanbo med sin fader, komma i åtnjutande av det underhållsbidrag,
som fadern enligt lag är skyldig att utgiva. Lagstiftningen är
så konstruerad, att samhället övertager faderns betalningsskyldighet i de
fall, där denna försummas, och förskotterar vad fadern har att erlägga
till barnet. I gengäld inträder samhället i barnets rätt gentemot fadern och
äger således av denne återfå det förskjutna beloppet.
För att bidragsförskott skall kunna beviljas kräves, att faderns underhållsskyldighet
blivit fastställd genom beslut av domstol eller genom avtal
som upprättats i viss ordning. Förskottet, som är helt oberoende av moderns
och barnets ekonomiska förhållanden, utgår i princip med samma belopp,
som fadern har att erlägga enligt beslutet eller avtalet. En begränsning
är emellertid föreskriven så tillvida, att förskottet icke får överstiga 250
kronor för år.
Socialstyrelsen bar nu föreslagit att detta belopp höjes till 420 kronor
för år.
Den nu gällande regeln om maximering av bidragsförskottet till 250
kronor för år tillkom år 1947, då lagen erhöll sin nuvarande lydelse. Vid
detta tillfälle ansågs ett belopp av 250 kronor om året tillräckligt för att
jämte det allmänna barnbidraget och andra sociala förmåner tillförsäkra
2 — Hihang till riksdagens protokoll 1052. 1 sand. Nr 230.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 230.
ifrågavarande grupper av barn en ur samhällets synpunkt önskvärd minimistandard.
Sedan dess har emellertid en fortskridande försämring av penningvärdet
ägt rum. Som belysning härav kan nämnas, att levnadskostnadsindex
i 1935 ars serie utan skatter och sociala förmåner under åren
1947—1951 stigit från 156 till 204, d. v. s. med omkring 30 procent. Om
bidragsförskottet skall kunna fylla sitt ursprungliga syfte är det därför
enligt min mening nödvändigt, att en höjning av dess maximibelopp kommer
till stånd.
En sådan höjning ligger helt i linje med det förslag till lag om höjning
av vissa underhållsbidrag, som genom proposition denna dag efter föredragning
av t. f. chefen för justitiedepartementet underställts riksdagen och
som innebär, att familjerättsliga underhållsbidrag, vilka bestämts genom
dom som meddelats eller avtal som slutits före den 1 januari 1951, fr. o. in.
den 1 instundande juli skola i närmare angiven ordning höjas med hänsyn
till penningvärdets fall. Om detta förslag genomföres men bidragsförskottslagens
maximiregel lämnas oförändrad, blir resultatet, såsom
socialstyrelsen påpekat, att de barn, som äro hänvisade till att utfå sitt
underhåll av fadern i form av bidragsförskott, icke komma i åtnjutande
av den förbättring, som avses med förslaget.
När det gäller att taga ståndpunkt till frågan, hur högt bidragsförskottets
maximibelopp skall sättas, bör enligt min mening hänsyn tagas till storleken
av en annan med bidragsförskottet nära besläktad social förmån,
nämligen det särskilda barnbidraget. Sådant bidrag utgår till två huvudgrupper
av barn. Den ena gruppen omfattar föräldralösa barn; för dem
utgör bidraget högst 420 kronor om året. Till den andra gruppen höra
bl. a. barn, vilkas fäder avlidit, och barn av okända fäder, d. v. s. barn som
ur de synpunkter det här gäller äro likställda med dem, till vilka bidragsförskott
må utgå men som på grund av bidragsförskottslagens konstruktion
icke kunna komma i åtnjutande av sådant bidrag. För de barn, som
tillhöra sistnämnda grupp, utgör det särskilda barnbidraget högst 250
kronor om året. Bakom denna maximering ligga samma synpunkter, som
varit avgörande, då bidragsförskottets maximibelopp bestämts till 250 kronor
om året.
Emellertid skola enligt den av riksdagen numera godkända propositionen
nr 70 för år 1952 dyrtidstillägg utgå å de särskilda barnbidragen.
För de bidrag, som äro maximerade till 250 kronor, skall tillägget utgöra
70 kronor, vilket motsvarar 28 procent av bidragets maximibelopp. Då
frågan om dessa tillägg anmäldes i statsrådet erinrade jag om att bestämmelserna
i lagen om särskilda barnbidrag vore föremål för översyn
av änkepensioneringskommittén, vilken hade för avsikt att under innevarande
år framlägga ett förslag i ämnet. Med hänsyn härtill ansåg jag,
att tilläggen borde givas provisorisk karaktär och utformas på ett sådant
sätt, att svårigheter ej skapades vid övergången till en mera defini
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 230.
tiv ordning. Såsom nyss framhållits äro bidragsförskotten och de särskilda
barnbidragen förmåner, vilka stå varandra mycket nära, och enligt
vad jag erfarit är det sannolikt, att det resultat, vartill änkepensioneringskommittén
kan komma i fråga om barnbidragens storlek, medför att jämväl
frågan om bidragsförskottens maximibelopp måste tagas under omprövning.
Under sådana omständigheter anser jag mig nu icke böra förorda
större höjning av sistnämnda belopp än som motsvarar de föreslagna
tilläggen till barnbidragen. Eftersom bidragsförskottet utbetalas månadsvis
synes det dock lämpligt att jämka dess maximibelopp uppåt, så att det
blir jämnt delbart med 12.
På grund av vad nu anförts tillstyrker jag att maximibeloppet för bidragsförskottet
höjes med 74 kronor, d. v. s. från 250 till 324 kronor för år.
Den av mig förordade höjningen kräver ändring i 8 § bidragsförskottslagen.
Ett förslag härom har upprättats inom socialdepartementet. Ändringen
föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1952. Med hänsyn till innehållet
i lagens 7 § synes i övergångshänseende ej böra stadgas annat än att
den nuvarande maximiregeln skall gälla i fråga om bidragsförskott, som
beviljas efter ikraftträdandet men avse tid dessförinnan.
Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat
uttagas av den underhållsskyldige, till 3/« av statsverket och 1/, av den
kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Om föreliggande förslag
genomföres, beräknas statens andel i kostnaderna komma att öka med
omkring 0,8 milj. kronor per år. Eftersom kommunerna erhålla gottgörelse
av staten i efterskott per budgetår, kommer ökningen emellertid icke att
belasta statsbudgeten under nästkommande budgetår.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga förenämnda inom
socialdepartementet upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av 8 §
bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Lemne.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1952:391 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 a1 i texten
- S2LU 1952:3 Utlåtande i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 s. 1 i texten