Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382)

1952-04-09 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:230, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

1

Nr 230.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11

juni 1943 (nr 382); given Stockholms slott den 9

april 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen

den 11 juni 1943 (nr 382). b

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens innehåll.

Maximibeloppet för bidragsförskott föreslås från och med den 1 juli

1952 höjt från 250 till 324 kronor för barn och år. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 230.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382).

Härigenom förordnas, att 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 19431

skall hava följande ändrade lydelse.

8 §•

(Gällande lydelse:)

Bidragsförskott utgår med det belopp

barnets fader jämlikt rättens

beslut eller enligt avtal är skyldig att

utgiva till barnets underhåll, dock

högst med 250 kronor för år räknat.

(Föreslagen lydelse:)

Bidragsförskott utgår med det belopp

barnets fader jämlikt rättens

beslut eller enligt avtal är skyldig att

utgiva till barnets underhåll, dock

högst med 324 kronor för år räknat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1952; dock skall i fråga om bidragsförskott,

som efter nämnda dag beviljas

för tid dessförinnan, 8 § i dess

hittillsvarande lydelse tillämpas. 1

1 Senaste lydelse av 8 § se SFS 1947: 532.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 april

1952.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten

Nilsson, Sträng, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Lindell, och chefen för finansdepartementet anmäler chefen för

socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om höjning av maximibeloppet

för bidragsförskott samt anför.

Den 29 februari 1952 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att efter

vederbörlig utredning inkomma med förslag till höjning av bidragsförskottens

maximibelopp, som f. n. är 250 kronor för barn och år. Socialstyrelsen

har nu fullgjort uppdraget och i skrivelse den 15 mars 1952

föreslagit, att maximibeloppet höjes till 420 kronor.

Sedan förslaget remissbehandlats, anhåller jag att få upptaga ärendet

till behandling.

Gällande bestämmelser.

Genom bidragsförskottslagen den 11 juni 19b3 (nr 382; ändr. 532/1947)

har det allmänna i viss omfattning åtagit sig att förskottera underhållsbidrag,

som barn under 16 år enligt lag äger utfå av sin fader men denne

underlåter att betala.

Bidragsförskott kan beviljas för såväl barn i som barn utom äktenskap.

I båda fallen kräves dock, att barnets föräldrar leva åtskilda och att barnet

ej sammanbor med fadern.

Genom bidragsförskottet blir fadern icke befriad från sin underhållsskyldighet,

utan det allmänna har rätt att av honom återkräva det förskotterade

beloppet. För att rätt till bidragsförskott skall föreligga fordras

därför, att underhållsskyldigheten blivit fastställd i vederbörlig ordning,

d. v. s. antingen genom beslut av domstol eller genom skriftligt, av två

personer bevittnat avtal.

Enligt lagens 8 § utgår bidragsförskottet med det belopp, som fadern

enligt domstolsbeslutet eller avtalet är skyldig att utgiva, dock med högst

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

250 kronor för år. Förskottet är således maximerat. I motsats till vad som

var fallet före de år 1947 genomförda ändringarna i lagen är det däremot

helt oberoende av moderns och barnets ekonomiska förhållanden.

Bidragsförskott beviljas och utbetalas av vederbörande barnavårdsnämnd,

som även har att vidtaga erforderliga åtgärder för att indriva det förskotterade

beloppet hos fadern. Kostnaderna bestridas, i den mån ersättning

icke kunnat uttagas av denne, till 3/4 av statsverket och */« av den

kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Statsverkets andel

i kostnaderna utbetalas till kommunerna i efterskott per budgetår.

Bidragsförskottslagen erhöll sin nuvarande utformning i samband med

tillkomsten av lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders m. fl. barn. Enligt denna lag kan, utöver allmänt

barnbidrag, särskilt barnbidrag beviljas för olika kategorier av barn, bl. a.

för barn, vilkas fader avlidit, och barn med okända fäder. Till skillnad

från bidragsförskottet är det särskilda barnbidraget inkomstprövat. Dess

maximibelopp är olika för olika grupper av barn; för de båda nyss nämnda

och vissa andra kategorier utgör det enligt lagens 6 § 250 kronor om året,

d. v. s. samma belopp, som högst kan beviljas i bidragsförskott. Emellertid

skola genom att årets riksdag bifallit propositionen nr 70 provisoriska

dyrtidstillägg för år 1952 utgå å de särskilda barnbidragen. För de bidrag,

som nu äro maximerade till 250 kronor, skall tillägget utgöra 20 kronor

för vardera av månaderna maj och augusti samt 30 kronor för december,

d. v. s. 70 kronor för hela året. Bidragets maximibelopp under innevarande

år höjes således från 250 till 320 kronor.

Socialstyrelsens förslag.

Socialstyrelsen erinrar inledningsvis om att levnadskostnaderna ökat

väsentligt sedan bidragsförskottens maximibelopp fastställdes år 1947. Med

hänsyn härtill finner styrelsen behovet av en förhöjning av

bidragsförskotten — vilka i övervägande grad utgå till mödrar i

knappa ekonomiska omständigheter — så uppenbart, att en närmare motivering

härför ej vore erforderlig.

Socialstyrelsen åberopar emellertid även andra skäl än de ökade levnadskostnaderna

för en förbättring av bidragsförskotten samt anför

härom bl. a.

Styrelsen vill i detta hänseende erinra om ett inom justitiedepartementet

upprättat förslag till generell höjning av vissa före år 1951 fastställda

familjerättsliga underhållsbidrag, vilket förslag torde komma att föreläggas

innevarande års riksdag. Med hänsyn till att systemet med bidragsförskott

kan sägas innebära, att samhället till förmån för vissa barn ställer

sig som garant för det underhållsbidrag, som vederbörande fader i civilrättslig

ordning är förpliktad att utbetala till barnet, och att bidragsförskott

alltså i princip utgår med det domfästa eller avtalade beloppet, bör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 230. 5

en generell höjning av underhållsbidragen få återverkan även på storleken

av bidragsförskottens maximibelopp. Härför talar bl. a. den omständigheten,

att en generell förhöjning av underhållsbidragen utan motsvarande

höjning av bidragsförskotten icke skulle få någon effekt för det stora

antal barn, för vilka de underhållspliktiga underlåta att erlägga bidraget

och som sålunda äro hänvisade till att utfå underhållet i form av bidragsförskott.

Även den provisoriska förbättring av de särskilda barnbidragen, varom

förslag framlagts vid innevarande års riksdag, kan åberopas såsom motivering

för en höjning av bidragsförskottens maximibelopp. Därest de särskilda

barnbidragen komma att utgå med högre belopp än bidragsförskotten,

kan fara föreligga för att mödrar till barn utom äktenskap underlåta

att lämna sin medverkan till att faderskapet fastställes för att därigenom

få särskilt barnbidrag.

I fråga om storleken av den förhöjning av bidragsförskottens

maximibelopp, som bör i f rågako mm a,

uppställer socialstyrelsen som ett minimikrav, att full kompensation erhålles

för den levnadskostnadsökning, som inträtt efter det nu gällande

belopp fastställdes. Starka skäl talade emellertid för en ytterligare förhöjning.

Lagstiftningen om bidragsförskott kunde sägas organiskt ansluta

sig till de civilrättsliga stadgandena om föräldrars underhållsskyldighet

mot barn. Då fadern icke kunde eller ville betala det i laga ordning fastställda

underhållsbidraget, ställde sig samhället som ekonomisk garant

för att barnet erhölle detta bidrag. Med hänsyn härtill borde de förskotterade

beloppen till sin storlek så nära som möjligt ansluta sig till de underhållsbidrag,

som normalt fastställdes för den grupp av barn, till vilka

bidragsförskott huvudsakligen utginge. Av konstruktionen följde också,

att det allmänna hade rätt att av de underhållsskyldiga återkräva förskotterade

belopp. För närvarande indreves cirka 40 procent av de utbetalade

förskotten av fäderna. Härigenom finge bidragsförskotten icke

på samma sätt som de särskilda barnbidragen karaktären av ett rent

understöd från det allmänna. Kostnaderna för det allmänna bleve också

— vid samma bidragssumma — betydligt lägre för bidragsförskotten än

för de särskilda barnbidragen.

I detta sammanhang pekar socialstyrelsen på de avsevärda olägenheter,

som äro förknippade med att de avtalade eller utdömda underhållsbidragen

numera i regel överstiga maximibeloppet för bidragsförskott. Detta medförde,

att såväl barnavårdsnämnden som modern finge fordran på löpande

underhållsbidrag, vilket förhållande barnavårdsnämnden vore pliktig beakta

vid redovisning av de belopp, som indrivits från den underhållsskyldige.

Därest detta belopp icke försloge till gäldandet av såväl barnavårdsnämndens

som moderns fordran, skulle de influtna beloppen fördelas

dem emellan. Detta innebure ett avsevärt merarbete för barnavårdsnämnderna

och hade visat sig medföra en viss obenägenhet från i synnerhet

mindre nämnders sida att hevilja förskott. Det syntes därför även av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kitngl. Maj:ts proposition nr 230.

denna anledning vara angeläget, att bidragsförskotten så nära som möjligt

anslöte sig till de underhållsbidrag, som utginge inom förutnämnda grupp.

Vid sina överväganden angående maximibeloppets storlek har socialstyrelsen

utgått ifrån att ett betydande antal underhållsbidrag även efter

den ifrågasatta generella höjningen av de äldre underhållsbidragen komme

att utgöra 35 å 40 kronor per månad. Styrelsen har även tagit hänsyn till

att maximibeloppet, emedan bidragsförskotten utbetalas månatligen, bör

vara jämnt delbart med tolv.

Under åberopande av vad sålunda anförts förordar socialstyrelsen för

sin del en förhöjning av bidragsförskottens maximibelopp till 420 kronor

per barn och år eller 35 kronor per månad. Detta innebär en förhöjning

med 68 procent av nu utgående maximibelopp.

Socialstyrelsen fortsätter.

En förhöjning av nu föreslagen storleksordning av bidragsförskottens

maximibelopp får till följd, att den nuvarande överensstämmelsen mellan

bidragsförskottens och de särskilda barnbidragens belopp — även om hänsyn

tages till den föreslagna provisoriska förbättringen av de senare —

åtminstone för tillfället frångås. Enhetliga maximibelopp för dessa bidrag

ansågs visserligen vid tillkomsten av nu gällande lagar önskvärda med hänsyn

till att båda bidragen i viss utsträckning avsåg samma kategori, ensamstående

kvinnors barn. Styrelsen är emellertid av den uppfattningen,

att en dylik överensstämmelse beträffande beloppen om än önskvärd icke

är oundgängligen nödvändig. Till en början kan erinras därom, att barn

till här ifrågavarande grupper — i huvudsak änkor å ena sidan och frånskilda

eller ogifta kvinnor å den andra — för vilka bidrag utgår i form

av särskilda barnbidrag respektive bidragsförskott, icke äro helt jämställda

i fråga om samhälleliga hjälpåtgärder trots den nuvarande överensstämmelsen

i fråga om bidragens maximibelopp. Dels äro nämligen de särskilda

barnbidragen i motsats till bidragsförskotten inkomstprövade, dels

kan till änkor (änklingar), om vederbörande hos sig har eget barn under

10 års ålder, utgå särskilt årligt bidrag med maximibelopp varierande

mellan 1 000 och 600 kronor. Även om enhetlighet beträffande maximibeloppen

för bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen bibehålies,

uppnås sålunda ändock icke någon matematisk rättvisa mellan de båda

grupperna av bidragsmottagare. Därjämte kan framhållas, att bidragsförskotten,

som tidigare nämnts, ba en annan konstruktion än de särskilda

barnbidragen, varför också av den anledningen eu fullständig överensstämmelse

i fråga om beloppen icke kan anses erforderlig.

Därest emellertid maximibeloppen för bidragsförskotten och de särskilda

barnbidrag, som utgå enligt 6 § lagen om sådana bidrag, anses böra vara

lika stora — för vilken synpunkt beaktansvärda skäl helt visst kunna

anföras — behöver detta likväl icke hindra, att maximibeloppet för bidragsförskotten

nu höjes i enlighet med styrelsens förslag. Den förbättring

av de särskilda barnbidragen, varom förslag föreligger, är nämligen

avsedd att endast utgöra ett provisorium i avvaktan på änkepensioneringskommitténs

förslag till en mera definitiv reglering av sistnämnda bidrags

storlek. Vid behandlingen av det förslag härutinnan, som kommittén kommer

att framlägga, kan enhetlighet i fråga om de olika bidragens maximibelopp,

om sådan anses böra ifrågakomma, åvägabringas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 230.

I fråga om den kostnadsökning, som föranledes av

socialstyrelsens förslag, hänvisar styrelsen till en början till

denna tablå, som utvisar kostnaderna i milj. kronor under åren 1948—1950.

i

2

3

4

5

År

Utbetalat

belopp

Av fäder

återbetalat

belopp

Summa

Nettobelopp

Staten Kommunerna

1948

6,4

2,4

4,0

2,9

1,1

1949

..... 7,2

2,8

4,4

2,8

1,6

1950

..... 7,6

3,0

4,6

2,7

1,9

Uppgifterna i de tre första kolumnerna äro hämtade ur barnavårdsstatistiken

och avse kalenderår. Statens utgifter i kol. 4 ha erhållits ur budgetredovisningen

och hänföra sig till de budgetår, som börja under angivna

kalenderår. Kommunernas utgifter ha framräknats såsom skillnaden mellan

kol. 3 och kol. 4.

Såsom framgår av tablån ha utgifterna för bidragsförskotten successivt

ökat under de tre åren. ökningen sammanhänger enligt vad socialstyrelsen

uttalar dels med att antalet barn med bidragsförskott efter hand ökat

och dels med att det genomsnittliga bidragsbeloppet per barn stigit. Detta

framgår av denna sammanställning.

År

Antal barn med

Utbetalat belopp

bidragsförskott

per barn

1948

34 321

185

1949

36 914

194

1950

38 320

199

Socialstyrelsen framhåller, att antalet barn, som erhållit bidragsförskott,

från år 1948 till år 1950 stigit kraftigare (11,7 procent) än det genomsnittliga

bidragsbeloppet (7,G procent).

I anslutning till de sålunda lämnade sifferuppgifterna upplyser socialstyrelsen,

att uppgifter saknas om huru de barn, som erhållit bidragsförskott,

fördela sig med avseende å bidragsbeloppens storlek. Det förhållandet,

att utbetalat belopp per barn endast uppginge till 199 kronor per

år, finge emellertid icke tolkas så, att ett betydande antal barn erhölle reducerade

belopp på grund av att underhållsbidragen understege bidragsförskottens

maximibelopp. Ehuru det icke funnes någon statistik, som

belyste underhållsbidragens storlek för inom- eller utomäktenskapliga barn,

kunde det med viss säkerhet konstateras, att det endast vore i ett mindre

antal fall, sannolikt högst 10 procent, som bidragens maximibelopp icke

kunde utnyttjas. Att det genomsnittliga bidragsbeloppet i viss omfattning

understege förskottets maximibelopp torde i stället bero på den omständigheten,

att åtskilliga förskott av olika anledningar utginge blott under en

del av respektive år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Socialstyrelsen anför härefter.

I avsaknad av nu nämnda uppgifter om bidragsbeloppens och underhållsbidragens

faktiska storlek är o givetvis möjligheterna att beräkna kostnaderna

för en förhöjning av bidragsförskotten rätt begränsade. Härtill

kommer, att den planerade lagstiftningen om generell förhöjning av vissa

underhållsbidrag ytterligare försvårar en dylik kalkyl. Beräkningarna kunna

därför endast bli av summarisk natur och måste grundas på vissa antaganden.

Höjas underhållsbidragen utan att maximibeloppet för bidragsförskotten

ändras, minskas andelen barn med reducerade bidragsförskott. Ökas bidragsförskottens

maximibelopp, ökas vid oförändrade underhållsbidrag

också andelen barn med reducerade bidragsförskott. Vid en samtidig höjning

av såväl underhållsbidrag som bidragsförskott synes det därför vara

rimligt att göra det antagandet, att samma andel barn som för närvarande

kommer att erhålla reducerade bidragsförskott. Ett dylikt antagande håller

givetvis streck endast under den förutsättningen, att den genomsnittliga

höjningen blir ungefär lika stor för såväl underhållsbidrag som bidragsförskott.

Barnafäderna ha under 1948—50 årligen återbetalat 39 procent av de

belopp, som utbetalats i bidragsförskott. Vid en förhöjning av underhållsbidrag

och bidragsförskott kommer möjligen andelen återbetalade bidragsbelopp

att minska något. Det antages emellertid här, att en oförändrad

andel av de utbetalade bidragsförskotten återbetalas, enär detta förenklar

beräkningarna.

Under nu gjorda antaganden beräknar socialstyrelsen att, därest bidragsförskottens

maximibelopp höjes till 420 kronor, statens kostnader för bidragsförskotten

komma att årligen ökas från nuvarande 2,7 milj. kronor

till 4,8 milj. kronor.

Remissyttrandena.

Över socialstyrelsens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund och

Svenska socialvårdsförbundet.

I yttrandena råder enighet om att en höjning av bidragsförskottens

maximibelopp bör komma till stånd.

I fråga om höjningens storlek ansluter sig Svenska landskommunernas

förbund helt till socialstyrelsens förslag.

Svenska stadsförbundet anser sig icke kunna göra något uttalande i

denna fråga, särskilt i betraktande av att närmare upplysningar ej lämnats

rörande den generella höjning av fastställda underhållsbidrag, varom

förslag förutsatts komma att underställas årets riksdag.

Svenska socialvårdsförbundet förklarar sig varmt förorda socialstyrelsens

förslag men påpekar samtidigt, att ett upphävande av den tidigare

överensstämmelsen i fråga om maximibeloppen för de särskilda barnbidragen

och bidragsförskotten kan komma att medföra vissa olägenheter.

Förutsatt att höjningen av de särskilda barnbidragen begränsades till 70

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

kronor, konnne vederbörande i de fall, där bidragsförskott i samband med

barnafaderns bortgång ersattes av särskilt barnbidrag, att få vidkännas

en icke oväsentlig minskning i utgående förmåner.

Statskontoret anför.

Såsom i ärendet framhållits gäller för närvarande samma maximigräns

för bidragsförskott som för de särskilda barnbidragen till änkors och invaliders

m. fl. barn (bidrag enligt 6 § lagen om särskilda barnbidrag).

1 proposition 1952: 70 har Kungl. Maj :t föreslagit, att under år 1952 skulle

såsom ett provisorium utgå dyrtidstillägg å de särskilda barnbidragen.

Förhöjningen av förenämnda i 6 § avsedda barnbidrag föreslås utgöra 70

kronor. De skäl socialstyrelsen anfört för sitt förslag, att bidragsförskottens

maximibelopp skulle sättas högre än maximigränsen för de förhöjda

barnbidragen enligt 6 §, finner statskontoret ej bärande. Ämbetsverket

anser det således ej försvarligt, att statens garantier skulle sträcka sig

längre i fråga om frånskilda och ogifta kvinnors barn än beträffande

änkors och invaliders barn, särskilt som bidragsförskotten ej äro inkomstprövade,

medan de särskilda barnbidragen utgå efter sådan prövning.

På grund av vad sålunda anförts förordar statskontoret, att maximigränsen

för bidragsförskotten bestämmes till samma belopp, som föreslagits

för de särskilda barnbidragen enligt 6 § lagen om sådana bidrag,

eller 320 kronor för år.

Departementschefen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen innebär lagstiftningen om

bidragsförskott, att samhället i viss omfattning åtagit sig en garanti för

att barn, vilkas föräldrar på grund av söndring eller eljest leva åtskilda

och som ej sammanbo med sin fader, komma i åtnjutande av det underhållsbidrag,

som fadern enligt lag är skyldig att utgiva. Lagstiftningen är

så konstruerad, att samhället övertager faderns betalningsskyldighet i de

fall, där denna försummas, och förskotterar vad fadern har att erlägga

till barnet. I gengäld inträder samhället i barnets rätt gentemot fadern och

äger således av denne återfå det förskjutna beloppet.

För att bidragsförskott skall kunna beviljas kräves, att faderns underhållsskyldighet

blivit fastställd genom beslut av domstol eller genom avtal

som upprättats i viss ordning. Förskottet, som är helt oberoende av moderns

och barnets ekonomiska förhållanden, utgår i princip med samma belopp,

som fadern har att erlägga enligt beslutet eller avtalet. En begränsning

är emellertid föreskriven så tillvida, att förskottet icke får överstiga 250

kronor för år.

Socialstyrelsen bar nu föreslagit att detta belopp höjes till 420 kronor

för år.

Den nu gällande regeln om maximering av bidragsförskottet till 250

kronor för år tillkom år 1947, då lagen erhöll sin nuvarande lydelse. Vid

detta tillfälle ansågs ett belopp av 250 kronor om året tillräckligt för att

jämte det allmänna barnbidraget och andra sociala förmåner tillförsäkra

2 — Hihang till riksdagens protokoll 1052. 1 sand. Nr 230.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

ifrågavarande grupper av barn en ur samhällets synpunkt önskvärd minimistandard.

Sedan dess har emellertid en fortskridande försämring av penningvärdet

ägt rum. Som belysning härav kan nämnas, att levnadskostnadsindex

i 1935 ars serie utan skatter och sociala förmåner under åren

1947—1951 stigit från 156 till 204, d. v. s. med omkring 30 procent. Om

bidragsförskottet skall kunna fylla sitt ursprungliga syfte är det därför

enligt min mening nödvändigt, att en höjning av dess maximibelopp kommer

till stånd.

En sådan höjning ligger helt i linje med det förslag till lag om höjning

av vissa underhållsbidrag, som genom proposition denna dag efter föredragning

av t. f. chefen för justitiedepartementet underställts riksdagen och

som innebär, att familjerättsliga underhållsbidrag, vilka bestämts genom

dom som meddelats eller avtal som slutits före den 1 januari 1951, fr. o. in.

den 1 instundande juli skola i närmare angiven ordning höjas med hänsyn

till penningvärdets fall. Om detta förslag genomföres men bidragsförskottslagens

maximiregel lämnas oförändrad, blir resultatet, såsom

socialstyrelsen påpekat, att de barn, som äro hänvisade till att utfå sitt

underhåll av fadern i form av bidragsförskott, icke komma i åtnjutande

av den förbättring, som avses med förslaget.

När det gäller att taga ståndpunkt till frågan, hur högt bidragsförskottets

maximibelopp skall sättas, bör enligt min mening hänsyn tagas till storleken

av en annan med bidragsförskottet nära besläktad social förmån,

nämligen det särskilda barnbidraget. Sådant bidrag utgår till två huvudgrupper

av barn. Den ena gruppen omfattar föräldralösa barn; för dem

utgör bidraget högst 420 kronor om året. Till den andra gruppen höra

bl. a. barn, vilkas fäder avlidit, och barn av okända fäder, d. v. s. barn som

ur de synpunkter det här gäller äro likställda med dem, till vilka bidragsförskott

må utgå men som på grund av bidragsförskottslagens konstruktion

icke kunna komma i åtnjutande av sådant bidrag. För de barn, som

tillhöra sistnämnda grupp, utgör det särskilda barnbidraget högst 250

kronor om året. Bakom denna maximering ligga samma synpunkter, som

varit avgörande, då bidragsförskottets maximibelopp bestämts till 250 kronor

om året.

Emellertid skola enligt den av riksdagen numera godkända propositionen

nr 70 för år 1952 dyrtidstillägg utgå å de särskilda barnbidragen.

För de bidrag, som äro maximerade till 250 kronor, skall tillägget utgöra

70 kronor, vilket motsvarar 28 procent av bidragets maximibelopp. Då

frågan om dessa tillägg anmäldes i statsrådet erinrade jag om att bestämmelserna

i lagen om särskilda barnbidrag vore föremål för översyn

av änkepensioneringskommittén, vilken hade för avsikt att under innevarande

år framlägga ett förslag i ämnet. Med hänsyn härtill ansåg jag,

att tilläggen borde givas provisorisk karaktär och utformas på ett sådant

sätt, att svårigheter ej skapades vid övergången till en mera defini
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

tiv ordning. Såsom nyss framhållits äro bidragsförskotten och de särskilda

barnbidragen förmåner, vilka stå varandra mycket nära, och enligt

vad jag erfarit är det sannolikt, att det resultat, vartill änkepensioneringskommittén

kan komma i fråga om barnbidragens storlek, medför att jämväl

frågan om bidragsförskottens maximibelopp måste tagas under omprövning.

Under sådana omständigheter anser jag mig nu icke böra förorda

större höjning av sistnämnda belopp än som motsvarar de föreslagna

tilläggen till barnbidragen. Eftersom bidragsförskottet utbetalas månadsvis

synes det dock lämpligt att jämka dess maximibelopp uppåt, så att det

blir jämnt delbart med 12.

På grund av vad nu anförts tillstyrker jag att maximibeloppet för bidragsförskottet

höjes med 74 kronor, d. v. s. från 250 till 324 kronor för år.

Den av mig förordade höjningen kräver ändring i 8 § bidragsförskottslagen.

Ett förslag härom har upprättats inom socialdepartementet. Ändringen

föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1952. Med hänsyn till innehållet

i lagens 7 § synes i övergångshänseende ej böra stadgas annat än att

den nuvarande maximiregeln skall gälla i fråga om bidragsförskott, som

beviljas efter ikraftträdandet men avse tid dessförinnan.

Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat

uttagas av den underhållsskyldige, till 3/« av statsverket och 1/, av den

kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Om föreliggande förslag

genomföres, beräknas statens andel i kostnaderna komma att öka med

omkring 0,8 milj. kronor per år. Eftersom kommunerna erhålla gottgörelse

av staten i efterskott per budgetår, kommer ökningen emellertid icke att

belasta statsbudgeten under nästkommande budgetår.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga förenämnda inom

socialdepartementet upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av 8 §

bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:391 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 a1 i texten
  2. S2LU 1952:3 Utlåtande i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 s. 1 i texten