Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1951 vid dess tredje ordinarie möte fattade beslut

1952-04-25 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:237, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1951 vid dess tredje ordinarie möte fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

1

Nr 237.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande

församling år 1951 vid dess tredje ordinarie

möte fattade beslut; given Stockholms slott den 25

april 1952.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om

riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av

Europarådets rådgivande församling år 1951 vid dess tredje ordinarie möte

fattade beslut.

GUSTAF ADOLF.

östen Undén.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen lämnas en redogörelse för rådgivande församlingens generaldebatt

och för de viktigare av församlingens rekommendationer jämte

ministerkommitténs beslut rörande dessa. I likhet med vad som skedde förra

året, har det befunnits lämpligt och önskvärt, att Kungl. Maj :t genom

proposition underställer riksdagen rekommendationerna för yttrande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 237.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartcmentsärenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 april 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell,"* Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern

för utrikes ärendena följande.

I en den 18 augusti 1950 antagen rekommendation hemställde Europarådets

rådgivande församling, att möjligheter måtte skapas för rådets ministerkommitté

att genom majoritetsbeslut uppmana medlemsstaternas regeringar

att underställa sina parlament sådana rekommendationer av församlingen,

som voro av särskilt viktig natur. Ehuru enighet inom ministerkommittén

icke uppnåddes om tillämpning av det i församlingens ifrågavarande

rekommendation förordade tillvägagångssättet, beslöt Kungl. Maj :t att genom

proposition till 1951 års riksdag såtillvida tillmötesgå församlingens önskemål,

att riksdagens yttrande inhämtades över vissa av församlingen år

1950 vid dess andra ordinarie möte antagna rekommendationer, vilka av församlingens

ständiga utskott betecknats såsom brådskande eller särskilt viktiga

(prop. nr 54 och r. skr. nr 185).

Den rådgivande församlingens tredje ordinarie möte ägde rum i Strasbourg

5—15 maj och 26 november—11 december 1951. Vid mötet antog församlingen

följande tjugotre rekommendationer, av vilka de sju första hänföra

sig till förra och de återstående sexton till senare delen av mötet.

Rekommendation (nr 1) angående konventionsförslag om lika behandling

av medborgare.

Rekommendation (nr 2) angående konventionsförslag om upprättande av

ett europeiskt flyktingkontor.

Rekommendation (nr 3) angående upprättande av en europeisk arbetsmarknadsbyrå.

Rekommendation (nr 4) angående rapport över OEEC:s verksamhet.

Rekommendation (nr 5) angående full sysselsättning.

Rekommendation (nr 6) angående samordning av medlemsstaternas och

deras transoceana besittningars ekonomi.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Rekommendation (nr 7) angående upprättande av ett organ för fördelning

och inköp av råvaror.

Rekommendation (nr 8) angående upprättande av en europeisk myndighet

för jordbruk.

Rekommendation (nr 9) angående en postunion mellan medlemsstaterna.

Rekommendation (nr 10) angående en gemensam politik för full sysselsättning.

Rekommendation (nr 11) angående en gemensam politik i syfte att sänka

tullmurarna inom Europa.

Rekommendation (nr 12) angående bildande av en sammanslutning av

de europeiska flygbolagen.

Rekommendation (nr 13) angående flykting- och överbefolkningsproblemet.

Rekommendation (nr 14) angående en gemensam politik på det sociala

området.

Rekommendation (nr 15) angående tilläggsprotokoll till konventionen om

de mänskliga rättigheterna.

Rekommendation (nr 16) angående förberedande åtgärder för en europeisk

utlämningskonvention.

Rekommendation (nr 17) angående upprättande av en europeisk fond för

politiska flyktingar.

Rekommendation (nr 18) angående utbyte av lärare, studenter och unga

tekniker mellan medlemsstaterna.

Rekommendation (nr 19) angående skydd av konstskatter och historiska

minnesmärken i händelse av krig.

Rekommendation (nr 20) angående instiftande av ett Europarådets pris.

Rekommendation (nr 21) angående mål och riktlinjer för en europeisk

politik.

Rekommendation (nr 22) angående upprättande av en enhetlig europeisk

jurisdiktion.

Rekommendation (nr 23) angående utkast till ny stadga för Europarådet.

Av nyssnämnda rekommendationer kommer nr 15 angående tilläggsprotokoll

till konventionen om de mänskliga rättigheterna att i sinom tid bli föremål

för behandling i särskild proposition.

Ehuruväl församlingens ständiga utskott ej på sätt som skedde näst

föregående år betecknat vissa rekommendationer såsom särskilt angelägna,

torde bland ovan uppräknade rekommendationer n:ris 8, 11, 13, 21, 22 och

23 kunna betraktas såsom varande av särskild vikt och av sådan beskaffenhet

att de lämpligen synas böra göras till föremål för en redogörelse till

riksdagen och underställas riksdagen för yttrande.

Texterna till ifrågavarande rekommendationer torde i svensk översättning

få såsom bilagor Litt. A—F fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Innan jag övergår till att behandla sistnämnda rekommendationer och

ministerkommitténs vid dess möte i Paris den 19—20 mars 1952 fattade

beslut rörande desamma, kan det till belysning av olika meningsriktningar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

inom församlingen och av vissa därmed sammanhängande för Europarådet

aktuella frågeställningar vara på sin plats att här återge en promemoria

med redogörelse för den generaldebatt, som inledde och avslutade senare

delen av församlingens tredje ordinarie möte.

P. M. angående generaldebatten.

Den nyssnämnda generaldebatten ägde rum på grundval av rapporter

från församlingens allmänna utskott med förslag till rekommendationer

angående mål och riktlinjer för en europeisk politik och en ny stadga för

Europarådet. Den allmänna diskussionen kring dessa förslag kom liksom

under generaldebatten vid tidigare församlingsmöten att i hög grad präglas

av frågan om Storbritanniens, och i anslutning därtill i viss mån de skandinaviska

staternas, ställning med avseende på en fastare europeisk enhet.

Förutom den gamla grupperingen federalister kontra funktionalister bidrogo

denna gång vissa särskilda omständigheter till att den brittiska Europapolitiken

ställdes i förgrunden. För det första hade sålunda en av pionjärerna

för Europarådets tillkomst och en av de främsta förespråkarna för

den europeiska enhetstanken, Winston Cliurchill, sedan några veckor ställts

i spetsen för en ny brittisk regering. Vidare hade i samband med den debatt

mellan europeiska parlamentariker och amerikanska kongressmedlemmar,

som ägde rum i Strasbourg omedelbart före församlingens möte, ett nytt

tydligt utslag erhållits på en inflytelserik amerikansk opinion till förmån

för ökad ekonomisk och politisk integration i Europa och en klar antydan

gjorts om sambandet mellan en dylik integration och fortsatt amerikanskt

ekonomiskt bistånd. Slutligen hade församlingens allmänna utskott i samband

med framläggandet av sina ovannämnda förslag riktat den mest enträgna

vädjan till Storbritannien om närmare samarbete med de europeiska

länderna på kontinenten, i första hand åtminstone genom anslutning till

Schumanplanens kol- och stålgemenskap och genom att medverka vid skapandet

av Plevenplanens europeiska armé.

För att klarlägga den brittiska regeringens politik intog den nye inrikesministern

Sir David Maxwell Fyfe under generaldebatten vid mötets början

för en dag sin plats i församlingen. I ett längre anförande utvecklade han

ingående den brittiska inställningen till de aktuella samarbets- och integrationsproblemen

under framhållande av brittiska regeringens bestämda önskan

och avsikt att medverka i det gemensamma arbetet för en lösning av

dessa problem. Storbritannien ville sålunda även i fortsättningen »såsom

en entusiastisk medlem» deltaga i allt arbete inom Europarådet. På tal om

dettas betydelse framhöll han att församlingen, vars inflytande ofta underskattades

till och med av dess egna medlemmar, hade det största värde bl. a.

såsom »en brännpunkt för europeisk allmän opinion» och såsom forum för

fri diskussion i europeiska frågor. Europarådet hade även stor betydelse

i samband med lösningen av praktiska problem och brittiska regeringen

skulle med beaktande av detta förhållande eftersträva att framlägga förslag

till konstruktiva och praktiska arbetsuppgifter för Europarådet särskilt

i fråga om samarbete på det juridiska, sociala och tekniska området, där

mycket återstode att göra genom avslutande av multilaterala konventioner

i för folkens välfärd viktiga frågor, som hittills lämnats obeaktade av regeringarna.

Sir David sade sig därefter vilja klargöra, att man från brittisk sida när

man talade om en Atlantunion eller Atlantgemenskap ej avsåge en federation

omfattande Atlantpaktens länder. Enligt brittisk uppfattning förelåge ej

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

5

någon konflikt eller oförenlighet mellan det nära samarbetet på försvarets

och andra områden, som hölle på att utvecklas inom ramen för Atlantpaktsorganisationen

(NATO), och den samverkan och verksamhet, som ägde rum

inom Europarådet. »Var och en av dessa grupper bidrager till och fullföljer

den andras utveckling. Endast deras existens vid sidan av varandra

kan bevara en fri värld. Det är i denna anda, som vi välkomna alla planer

för närmare europeisk integration, och vi önska i varje etapp associera oss

med varje nytt organ, som må upprättas inom ramen för sådana planer.»

Med utgångspunkt från ovan återgivna principförklaring övergick Sir

David till att redogöra för sin regerings ställning till de olika projekt, som

voro föremål för diskussion. Vad först beträffar en europeisk federation

vore det, om detta begrepp användes i sin ursprungliga och verkliga mening,

ej möjligt för ett land med Storbritanniens särskilda ställning alt ansluta

sig. Däremot inginge det i Storbritanniens politik att stödja avslutandet

av partiella överenskommelser om upprättande av speciella myndigheter

under Europarådets egid och att nära samverka med dessa. Brittiska regeringen

välkomnade sålunda Schumanplanen och ämnade, därest den ratificerades,

upprätta en fast delegation hos den Höga Myndigheten med uppgift

att »inleda förbindelse med och praktiskt samverka med denna». Brittiska

regeringen hoppades även, att de pågående diskussionerna i Paris angående

en europeisk armé skulle leda till resultat, i vilket fall regeringen

skulle överväga, hur den bäst skulle kunna praktiskt associera sig med den

nya organisationen. Något löfte om fullständigt och ovillkorligt deltagande

i "den slutliga europeiska försvarsgemenskapen kunde emellertid ej avgivas.

Församlingens reaktion på denna brittiska regeringsdeklaration utmärktes

av besvikelse från federalisterna i synnerhet från de större kontinentaleuropeiska

länderna, medan de brittiska delegaterna, oavsett om de tillhörde

det nya regeringspartiet eller det i opposition försatta arbetarpartiet, förklarade

sig helt ense med de riktlinjer för Storbritanniens politik, som uppdragits

av Sir David Maxwell Fyfe. Liksom denne betonade de allmänt de

positiva drag i denna politik, varpå bl. a. förklaringen om Schumanplanen

erbjöde ett exempel, samtidigt som de med den största entydighet fastslogo

de främst av hänsyn till samväldet betingade gränserna för brittisk deltagande

i varje europeisk integration, som skulle medföra inskränkningar i

den nationella suveräniteten.

Generaldebatten återupptogs under församlingsmötets sista två dagar och

inleddes med anföranden av den tyske förbundskanslern Adenauer, Italiens

konseljpresident och utrikesminister de Gasperi samt franska och belgiska

utrikesministrarna Schuman och van Zeeland, vilka utvecklade sin allmänna

syn på det europeiska enhetsproblemet och aktuella integrationsprojekt.

Alla fyra talarna förklarade sin varma anslutning till den europeiska enhetstanken,

samtidigt som de, med olika nyanser, varnade för en underskattning

av svårigheterna för ett snabbt förverkligande av denna tanke och

framhöll lämpligheten av en etappvis fortgående utveckling. I sistnämnda

hänseende underströks särskilt de stora framsteg Schumanplanens ikraftsättande

och en lösning av frågan om den europeiska armén skulle innebära

för arbetet på Europas enande.

Någon egentlig debatt på grundval av de fyra ministrarnas anföranden

kom ej till stånd. Församlingens slutdebatt kom i stället att domineras av

tillkännagivandet den sista sammanträdesdagen av Spaaks avgång såsom

församlingens ordförande och det anförande, som denne därefter höll från

sin plats i församlingen. Detta anförande, i vilket Spaak med skärpa och

bitterhet gav uttryck för sin besvikelse över Europarådets och det europeiska

enhetsproblemels aktuella läge, torde trots den tillspetsade formen kunna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

sägas rätt väl belysa de problem, som de grundläggande skillnaderna mellan

de olika i församlingen företrädda meningsriktningarna skapa för Europarådet.

Inledningsvis framhöll Spaak att Europarådet råkat in i en period av

»negativism och stagnation». Han hade med sorg och förvåning konstaterat,

hur mycken talang och energi, som under församlingens möte utvecklats

för att förklara, varför man ej kunde medverka till Europas enande.

»Alla hade sina goda skäl till passivitet.» Vissa tyskar måste avvakta Tysklands

enande, vissa belgare måste avvakta Storbritanniens anslutning, vissa

fransmän önskade ej ett enat Europa med Tyskland som enda övriga stormakt,

engelsmännen kunde ej deltaga med hänsyn till samväldet och »våra

skandinaviska vänner medverka till allt detta i en, som det synes mig, rätt

desillusionerad och ointresserad anda».

Med anledning av de brittiska försäkringarna om samarbetsvilja ville

Spaak fråga sig, huruvida det verkligen vore någon mening för församlingen

att sammanträda två gånger om året, därest detta samarbete såsom från

brittisk sida förordades endast skulle ha formen av överenskommelser

mellan regeringarna, särskilt som de viktigaste överenskommelser, nämligen

avseende Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC)

och den europeiska betalningsunionen (EPU), som i detta sammanhang

oftast framfördes såsom exempel, träffats utan någon som helst medverkan

av Europarådet.

Spaak hävdade vidare bl. a., att församlingen under sitt möte underlåtit

att tillvarataga alla möjligheter. Sedan den brittiska inställningen klargjorts,

vilket aldrig hade skett mera kategoriskt och med större uppriktighet

än denna gång, hade församlingen sålunda i stället för att djärvt se detta

faktum i ögonen och taga risken av att försöka skapa en kontinental europeisk

federation sökt att genom kraftlösa kompromisser åstadkomma enighet.

Rekommendationen nr S angående upprättande av en europeisk myndighet

för jordbruk.

Franska regeringen tillställde i slutet av mars 1951 regeringarna i Europarådets

medlemsstater samt i Österrike, Portugal och Schweiz en inbjudan

till deltagande i en konferens, som med Schumanplanen om upprättande av

en överstatlig myndighet och en gemensam marknad för kol- och stålindustrierna

såsom förebild skulle ha till uppgift att undersöka möjligheterna att

skapa en gemensam organisation för de viktigaste jordbruksmarknaderna i

Europa. Med uttalande av sin uppskattning av detta initiativ av franska regeringen

hemställde församlingen, att ministerkommittén skulle snarast

möjligt inom Europarådets ram sammankalla en expertkonferens med deltagande

även av sådana länder, som voro medlemmar i OEEC men ej i Europarådet,

och med uppgift att utarbeta förslag till en konvention om upprättande

av en europeisk jordbruksmyndighet.

Ministerkommittén beslöt vid sitt möte i Paris, att denna rekommendation

skulle överlämnas till den förberedande konferens i Paris den 25 mars

1952 rörande organisationen av de europeiska jordbruksmarknaderna, till

vilken franska regeringen till fullföljande av sitt ovannämnda initiativ inbjudit

samtliga i Europarådet och OEEC företrädda stater.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237. 7

Rekommendationen nr 11 angående en gemensam politik i syfte att sänka

tullmurarna inom Europa.

I denna rekommendation angav församlingen vissa huvudprinciper för en

överenskommelse om en gemensam europeisk lågtullpolitik. En dylik politik

skulle taga sikte på att först bestämma en allmän högsta tullgräns och

att därefter successivt sänka tullarna genom att fastställa maximala tullnivåer

för olika huvudgrupper av varor.

Ministerkommittén godkände vid sitt möte i Paris ett redan tidigare av

ministerkommitténs rådgivare fattat beslut om att för studium hänskjuta

denna rekommendation till det arbetsutskott för sänkning av tullnivåer, som

tillsatts inom Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT).

Rekommendationen nr 13 angående flykting- och överbefolknings
problemet.

Denna rekommendation innehöll i huvudsak tre förslag, vilka ursprungligen

framlagts i en rapport från en inom Europarådet tillsatt expertkommitté

för behandling av flyktings- och överbefolkningsproblemet. Enligt det

första av dessa förslag hemställde församlingen till ministerkommittén, att

en särskild förbindelsekommitté skulle upprättas bestående av tre medlemmar

från vardera ministerkommittén och församlingen. Förbindelsekommittén

skulle ha till uppgift att uppdraga riktlinjerna för en gemensam europeisk

politik och att följa och samordna medlemsstaternas och olika internationella

organisationers verksamhet med avseende på flyktings- och

överbefolkningsproblemet. Enligt det andra förslaget skulle förbindelsekommittén

utse en speciell representant, som skulle utåt företräda Europarådet

vid behandlingen av flyktings- och överbefolkningsfrågor. Slutligen hemställde

församlingen, att ministerkommittén skulle uppskjuta ett slutligt

ställningstagande till den under förra delen av församlingens tredje möte

antagna rekommendationen (nr 2) om upprättande av ett europeiskt flyktingkontor,

intill dess den särskilda förbindelsekommittén beretts tillfälle

att pröva förslaget.

Vid sitt möte i Paris godkände ministerkommittén förslaget om upprättande

av en särskild förbindelsekommitté. Ministerkommittén beslöt vidare

att anmoda denna kommitté att avgiva yttrande med anledning av förslaget

om utseende av en särskild representant för Europarådet i flyktings- och

överbefolkningsfrågor.

Rekommendationen nr 21 angående mål och riktlinjer för en

europeisk politik.

Med utgångspunkt från den i Washingtondeklarationen i september 1951

av Frankrikes, Förenta Staternas och Storbritanniens utrikesministrar gjorda

hänvisningen till en europeisk kontinental gemenskap, med vilken Storbritannien

förklarade sig önska upprätta så nära förbindelse som möjligt på

alla stadier av dess utveckling, hemställde församlingen i denna rekommen
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kangl. Maj.ts proposition nr 237.

dations huvudavsnitt, att ministerkommittén skulle främja avslutandet snarast

av en överenskommelse mellan därtill sinnade medlemsstater om upprättande

av en politisk myndighet, som skulle vara underkastad en parlamentarisk

församlings demokratiska kontroll. Denna myndighets kompetens

skulle begränsas till sådana försvars- och utrikesfrågor, beträffande vilka

organisationen av en europeisk armé och dennas användning inom ramen

för Atlantpakten skulle nödvändiggöra ett gemensamt utövande av suveräniteten.

Denna överenskommelse skulle vidare fastställa grunderna för anknytning

till den politiska myndigheten från sådana länder, särskilt då Storbritannien,

som kunde väntas ej ingå i myndigheten.

Vid sitt möte i Paris beslöt ministerkommittén att uppskjuta ett ställningstagande

till denna rekommendation i avvaktan på resultatet av den utredning,

som ministerkommittén beslutat låta göra med anledning av ett vid

nyssnämnda möte av brittiska regeringen väckt förslag angående viss ombildning

av Europarådet. Detta förslag, den s. k. Edenplanen, kommer att

beröras i samband med behandlingen nedan av rekommendationen om en

revision av Europarådets stadga.

Rekommendationen nr 22 angående upprättande av en enhetlig

europeisk jurisdiktion.

Med denna rekommendation, som torde få ses i samma allmänna sammanhang

som rekommendationerna nr 21 och nr 23 om mål och riktlinjer

för en europeisk politik och om en ny stadga, förordade församlingen upprättande

av en europeisk domstol, som skulle träda i stället för de i överenskommelserna

om bl. a. sådana organisationer som kol- och stålgemenskapen

och den europeiska försvarsgemenskapen förutsedda domstolarna och som

därjämte skulle vara behörig att döma i tvister mellan Europarådets medlemsstater

angående tillämpningen av stadgan, europeiska konventioner

m. in.

Församlingen rekommenderade ministerkommittén att utse en expertkommitté

med uppdrag att utarbeta förslag till en konvention om upprättande

av en europeisk domstol av föreslagen art.

Ministerkommittén beslöt vid sitt möte i Paris att anmoda medlemsstaternas

regeringar att avgiva yttranden med anledning av denna rekommendation.

Rekommendationen nr 23 angående utkast till ng stadga för Europarådet.

Församlingen rekommenderade ministerkommittén att godkänna ett till

denna rekommendation fogat utkast till ny stadga för Europarådet och att

uppmana medlemsstaterna att ratificera den nya stadgan. De i detta utkast

föreslagna nya bestämmelserna hade till den övervägande delen hämtats

från de många olika förslag till stadgeändringar, som alltsedan Europarådets

tillkomst framförts och enhälligt eller med stor majoritet antagits av

församlingen i form av rekommendationer eller resolutioner. Detta gäller

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

9

bl. a. den nya avfattningen av stadgans artikel 1, enligt vilken dels, i moment

a), Europarådets verksamhetsområden utökats att omfatta även medlemsstaternas

säkerhet, dels, i moment d), bestämmelsen om att frågor rörande

medlemsstaternas försvar icke falla inom Europarådets kompetens slopats.

Till samma kategori höra även i utkastet inbegripna bestämmelser angående

ökad konsultation av församlingen i frågor tillhörande Europarådets

kompetens och angående förenklingar av proceduren för tillkomsten av

konventioner inom ramen för Europarådet.

Bland ändringar utan grundval i tidigare av församlingen antagna rekommendationer

märkas främst vissa bestämmelser angående nya och ökade

exekutiva befogenheter för Europarådet. Enligt dessa bestämmelser skulle

höga kommissarier kunna tillsättas, vilka skulle utses att vara ansvariga

inför ministerkommittén samt ha till uppgift att utöva vissa verkställande

befogenheter, såsom exempelvis sådana, som skulle följa av en sammanslutning

mellan Europarådet och OEEC m. fl. organisationer eller av framdeles

avslutade konventioner mellan samtliga medlemsstater eller endast

några av dessa.

På dagordningen för ministerkommitténs möte i Paris hade denna rekommendation

jämte den ovan behandlade rekommendationen om mål och

riktlinjer för en europeisk politik sammanförts under en gemensam rubrik,

vars avfattning angav, att avsikten var, att under denna punkt skulle i

första hand behandlas det allmänna spörsmålet om Europarådets ställning

och framtida uppgifter med hänsyn till den utveckling av enhetssträvandena

i Västeuropa, som kännetecknades av Schumanplanen och den europeiska

försvarsgemenskapen (Europaarmén).

Vid behandlingen av detta spörsmål inom ministerkommittén framlade

utrikesminister Eden ett förslag om vissa ändringar i Europarådets struktur,

som enligt brittiska regeringens uppfattning skulle medföra en lämpligare

lösning av Europarådets aktuella problem än den i rekommendationen om

en ny stadga föreslagna omvandlingen av församlingen till »en kvasi-federal

institution med lagstiftande och verkställande befogenheter». Enligt ifrågavarande

brittiska förslag skulle Europarådet ombildas på så sätt, att dess

organ skulle kunna tjäna såsom institutioner för Schumanplanen, den europeiska

försvarsgemenskapen och andra sådana framdeles eventuellt tillkommande

organisationer med samma uppbyggnad och medlemskap. Samtidigt

skulle emellertid Europarådet fortsätta att vara en organisation för samarbete

mellan regeringarna i Västeuropa och liksom hittills fullfölja de i

stadgans artikel 1 angivna syftena. Särskilt viktigt härvidlag vore att Europarådet

fortsättningsvis skulle få mottaga och dryfta periodiska rapporter

från OEEC.

Det brittiska förslaget förutsätter, att en utredning verkställes angående

vilka förbindelser, som böra upprättas mellan Europarådet, när det sammanträder

med samtliga femton medlemmar, och när det vid behandling

av den europeiska försvarsgemenskapen och Schumanplanen sammanträder

med mera begränsat medlemskap.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Enligt brittiska regeringens uppfattning skulle följande fördelar vinnas

genom den föreslagna ombildningen av Europarådet:

a) Europarådet skulle bli en integrerande del av den europeiska gemenskapen;
b)

det skulle få värdefulla arbetsuppgifter;

c) dubblering av europeiska organ skulle undvikas;

d) Schumanplanen och den europeiska försvarsgemenskapen skulle erhålla

eu färdig arbetsapparat;

e) det skulle bli möjligt för sådana länder som Storbritannien, vilka avsågo

att upprätta nära förbindelser med den europeiska gemenskapen,

att i lämpliga former samverka med gemenskapens parlamentariska

och ministeriella institutioner liksom även med de exekutiva organen.

Det brittiska förslaget fick inom ministerkommittén ett i princip välvilligt

mottagande. Samtidigt som förslaget att låta Europarådet bli ett gemensamt

organ för europeisk integration välkomnades såsom ett värdefullt

bidrag till lösningen av det samordningsproblem, som uppkommit genom

utvecklingen av de olika europeiska samarbetsformerna, framhölls emellertid

från flera håll, att betydande svårigheter av i första hand praktisk och

teknisk natur måste förutses i samband med den närmare utformningen

av Edenplanen, särskilt då det gällde Europaarméns inordnande under

Europarådet. Från svensk sida framfördes bestämda invändningar mot förslaget

att förbinda den planerade organisationen för europeisk försvarsgemenskap

med Europarådet (bil. Litt. G).

Ministerkommittén beslöt, att den brittiska regeringens förslag skulle

göras till föremål för närmare utredning och att, i avvaktan på resultatet

därav, uppskjuta ett ställningstagande till rekommendationen om en ny

stadga.

Förutom de inledningsvis uppräknade rekommendationerna antog församlingen

vid sitt tredje möte tio resolutioner. Bland dessa må nämnas en

vid mötets senare del antagen resolution, varigenom församlingen godkände

en av ministerkommittén beslutad stadgeändring angående utökning av

vissa länders antal platser i församlingen. I enlighet med detta beslut har

Turkiet erhållit ytterligare två platser (10 mot förut 8), och ytterligare en

plats vardera tilldelats Belgien (7 mot förut 6), Danmark (5 mot förut 4),

Nederländerna (7 mot förut 6), Grekland (7 mot förut 6) och Norge (5 mot

förut 4).

I samband med ministerkommitténs beslut om ifrågavarande ökning av

antalet platser i församlingen gjordes från svensk sida till protokollet en reservation

för de konsekvenser, som beslutet kunde få för övriga länders

representation i församlingen.

Mellan Europrådets medlemsstater har hittills endast avslutats en konvention,

nämligen den angående skydd för de mänskliga rättigheterna (prop.

nr 165/1951), till vilken initiativet togs genom en av församlingen vid dess

första möte 1949 antagen rekommendation. Sedan behandlingen av några

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

11

andra från samma möte härrörande rekommendationer numera i det allra

närmaste slutförts, kunna ytterligare tre konventioner inom en nära framtid

väntas bli undertecknade av medlemsstaternas regeringar. Den ena av

dessa konventioner innehåller bestämmelser angående likvärdighet för avgångsbetyg

från skolor i syfte att möjliggöra tillträde till universitet och

högskolor i medlemsländerna. De båda andra konventionerna, som utarbetats

av en av Europarådet tillsatt expertkommitté på grundval av inom

Internationella arbetsorganisationen uppgjorda konventionsutkast, avse att

skapa förutsättningar för en tillämpning i möjligaste mån av varje medlemslands

sociallagstiftning på övriga länders medborgare. Konventionerna,

som äro att betrakta såsom interimsöverenskommelser i avvaktan på att det

skall bliva möjligt att utsträcka den mellan Brvsselpaktens stater den 7 november

1949 avslutade konventionen om sociala förmåner till alla de övriga

staterna i Europarådet, bygga på två huvudprinciper, nämligen dels att alla

medlemsländers medborgare skola behandlas lika ifråga om särskilt angivna

sociala förmåner, dels att sociala förmåner enligt existerande överenskommelser

mellan två eller flera medlemsländer skola utsträckas att gälla

för alla medlemsländers medborgare.

Departementschefen.

Bland de talrika rekommendationer som församlingen under 1951 års sessioner

godkänt, äro nr 21 och nr 23 de viktigaste. Den sistnämnda innefattar

förslag till en helt ny stadga för Europarådet. Förslaget upptager åtskilliga

bestämmelser som diskuterats vid tidigare sammanträden med ministerkommitténs

experter och som icke vunnit tillräcklig anslutning från de i ministerkommittén

företrädda regeringarna. Andra nyheter i förslaget ha däremot

till sitt sakliga innehåll gillats av ministerkommittén. Vid dennas senaste

möte företogs ingen prövning av det nya stadgeförslaget. Rekommendationen

nr 21 var av församlingen tänkt såsom eu provisorisk lösning av

vissa konstitutionella frågor, i avbidan på en allmän stadgerevision. Den

åsyftar bl. a. främjandet av en överenskommelse mellan därtill sinnade medlemsstater

om upprättande av en politisk myndighet för behandling av försvars-

och utrikesfrågor. Meningen torde vara att denna myndighet skall

framstå såsom ett organ för Europarådet. Rekommendationen måste därför

förutsätta upphävande av den nuvarande stadgebestämmelsen i art. 1 d),

enligt vilken frågor om det nationella försvaret ligga utanför Europarådets

behörighet. Icke heller denna rekommendation var föremål för någon egentlig

sakbehandling vid ministerkommitténs marsmöte detta år.

Det var framläggandet av det ovan refererade brittiska förslaget, som föranledde

att behandlingen av de bägge rekommendationerna nr 21 och 23

uppsköts. Vad det brittiska förslaget angår, avvisar det eu utveckling av

Europarådet i federalistisk riktning, men tillmötesgår dock församlingens

önskemål om vissa ändringar i Europarådets struktur. Sådana speciella orga
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

nisationer som Schumanplanens kol- och stålpool och den planerade europeiska

försvarsgemenskapen skulle enligt förslaget inordnas under Europarådet.

Klart är att infogandet av den sistnämnda organisationen inom

Europarådets ram måste kräva stadgeändring.

Eftersom det brittiska förslaget endast föreligger i en löst skisserad form

och skall närmare prövas vid ett sammanträde av representanter för regeringarna,

torde ett definitivt svenskt ställningstagande till detsamma böra

tillsvidare anstå. Den omedelbara reaktionen från svenska regeringens sida

framgår av mitt inlägg i debatten under marsmötet (bil. Litt G). Jag erinrar

i detta sammanhang om att utrikesutskottet i sitt utlåtande nr 5 under 1951

års riksdag underströk att, därest specialorgan upprättas inom Europarådet

eller anknytas därtill, specialorganens arbetsuppgifter böra ligga inom

rådets kompetensområde.

Såsom den föregående redogörelsen givit vid handen har rekommendationen

nr 8 om upprättandet av en europeisk myndighet för jordbruk överlämnats

till den konferens för samma ändamål som enligt franska regeringens

inbjudan sammanträdde i Paris den 25 mars. Svenska regeringen var

företrädd vid denna konferens men intog för egen del en avvaktande hållning

till planen på en europisk jordbruksmyndighel. Med hänsyn till den

svenska jordbruksproduktionens speciella villkor och sättet för dess reglering

syntes det osannolikt att Sverige skulle kunna ansluta sig till en marknadsorganisation

av ifrågasatt slag. Därest emellertid en sådan internationell

organisation skulle komma till stånd, komme man från svensk sida att

vinnlägga sig om att med densamma upprätthålla sådana förbindelser, som

vore ägnade att främja gemensamma europeiska jordbruksintressen.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och under framhållande

av att synnerliga skäl föreligga för propositions avlämnande utan hinder

därav att den reguljära tiden för propositioners avlämnande är förfluten,

får jag hemställa

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda

av Europarådets rådgivande församling år 1951 vid dess

tredje ordinarie möte fattade beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Ljungdahl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 237.

13

Bilagor.

A.

REKOMMENDATION 8

angående upprättande av en europeisk myndighet för jordbruket.

Församlingen,

som tagit kännedom om den rapport, som framlagts av det särskilda utskottet

för jordbruksfrågor, och godkänt dess principer,

uppskattar franska regeringens initiativ att sammankalla en konferens i

syfte att överväga upprättandet av en gemensam organisation för de viktigaste

europeiska jordbruksmarknaderna,

rekommenderar ministerkommittén

(a) att en expertkonferens snarast möjligt måtte sammankallas inom

Europarådets ram med uppgift att utarbeta ett förslag till överenskommelse

om upprättande av en europeisk myndighet för jordbruk

på grundval av de principer, som innefattas i ovannämnda rapport;

(b) att de av OEEC:s medlemsländer, som ej äro medlemmar av Europarådet,

skola inbjudas att deltaga i konferensen;

(c) att representanter för producenterna skola deltaga tillsammans med

regeringsexper terna;

(d) att i samband med konferensens arbete nära kontakt skall upprätthållas

med de olika inom detta område behöriga internationella organisationerna,

och att Europarådets rådgivande församling skall hållas

fortlöpande underrättad om de framsteg som göras.

Dokument As (3) 4.)

angående en gemensam politik i syfte att sänka tullmurarna inom Europa.

Församlingen,

som beaktar, att ett av de främsta målen för medlemsstaterna bör vara att

avskaffa ömsesidiga handelshinder, men att varje åtgärd som inskränkes till

att endast avskaffa kvantitativa restriktioner är otillräcklig, i synnerhet om

den tager sikte endast på enskild handel och utesluter den statliga handeln,

som finner det vara synnerligen viktigt att medlemsstaterna fullfölja en

gemensam politik i syfte att sänka tullmurarna inom Europa,

som finner att det främsta målet för en dylik politik bör vara att fastställa

en högsta tullgräns och att därefter gradvis sänka tullarna för större

delen av handeln mellan Europas länder,

1. föreslår att en dylik politik grundas på följande tre principer:

(a) De Höga Fördragsslutande Parterna skola i en konvention förbinda

sig att gentemot varandra ej bibehålla tullar överstigande 35 % efter

en tidpunkt, som skall fastställas i konventionen, och i alla händelser

ej efter den tidpunkt, då det successiva genomförandet av denna

plan ägt rum.

B.

REKOMMENDATION 11

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

För att underlätta tillämpningen av denna princip för de Höga

Fördragsslutande Parter, som ha höga finanstullar, skola dessa stater

ha rätt att inom ovannämnda period omvandla dylika tullar till

interna acciser, som för att ej få diskriminerande verkan skola gälla

lika för importerade och inhemska varor.

(b) De Höga Fördragsslutande Parterna skola förbinda sig att för varor

från andra Höga Fördragsslutande Parter icke bibehålla eller införa

importtullar överstigande 5 % för råvaror, 15 % för halvfabrikat

samt 25 % för färdigprodukter och livsmedel.

Bestämmelserna ovan angående möjligheten att omvandla vissa

tullar till acciser lika för utländska och inhemska varor skola tilllämpas

även på förevarande paragraf.

Under första året skola bestämmelserna enligt (b) endast tillämpas

med avseende på 70 % av varje lands totala importhandel inom varje

av de ovan angivna varugrupperna. Under det andra året skola de

utsträckas till 80 % och under det tredje året till 90 %. De Höga Fördragsslutande

Parterna skola åtaga sig att före det tredje årets utgång

fastställa på vad sätt och på vilka villkor ovan angivna högsta

tullsatser med avseende på importtullar skola tillämpas på deras

minimitullsatser.

De Höga Fördragsslutande Parterna skola förbinda sig att inleda

förhandlingar i syfte att fastställa högsta tullsatser för varor av

särskild betydelse för handeln mellan de europeiska länderna.

(c) Konventionen skall vara öppen för alla länder och självständiga tullområden,

vilka äro villiga att acceptera däri ingående förpliktelser.

Församlingen, som likväl är medveten om att antagandet av dessa tre

principer skulle utgöra endast ett steg mot avslutandet av en europeisk tullunion,

2. förordar införandet antingen i den konvention, som skall undertecknas

av de Höga Fördragsslutande Parterna, eller i slutakten från den konferens,

där dylika bestämmelser må antagas, av ett stadgande, varigenom

staterna förbinda sig att inom rimlig tid sammankalla en konferens med

uppgift att pröva en plan för fullständigt avskaffande av tullar mellan de

ifrågavarande länderna,

3. utdömer bruket av kvantitativa restriktioner som ett skyddsmedel och

förklarar, att dylika medel aldrig få neutralisera eller förminska effekten

av de tullsänkningar, som föreslagits i ovanstående paragrafer,

4. uppdrager åt generalsekretariatet att hålla kontakt med de ledande

officiella organisationerna på detta område och särskilt att tillsammans

med GATT studera de tekniska problem, som kunna uppstå vid tillämpningen

av de tre ovannämnda principerna, allt med det slutliga syftet

att uppgöra en mer detaljerad plan för en »lågtariffklubb», vilken skall

beakta de enskilda staternas svårigheter och studera problemet om beräknande

av indextal såsom mått på storleken av de genomsnittstullar,

som varje medlemsstat tillämpar,

5. uppdrager åt ekonomiska utskottet och generalsekretariatet att i samråd

med vederbörande internationella organisationer studera de möjliga följderna

av denna reform i de olika länderna på arbetskraftens utnyttjande

och dess eventuella överflyttning från ett anställningsområde till ett annat,

6. uppdrager åt generalsekretariatet att i möjligaste utsträckning samarbeta

med den särskilda kommitté, som tillsatts i Geneve i oktober 1951

med uppgift att studera förslag, som framlagts för sänkning av tullarna

på regional basis och att granska den plan, som uppgjorts av den franske

ministern Pflimlin, och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

15

7. rekommenderar ministerkommittén att informera regeringarna om förslagen

i denna rekommendation och uppmana dem att framställa förslag

antingen rörande en internationell konferens eller en samfälld aktion

inom Allmänna tull- och handelsavtalets ram eller om andra lämpliga

medel till förslagens genomförande,

8. rekommenderar vidare, att ministerkommittén uppmanar medlemsstaternas

regeringar att anmäla varje förändring i sina tullar till generalsekretariatet,

som skall ansvara för deras publicering.

(Dokument AS (3) 68 och 105.)

C. REKOMMENDATION 13

angående flykting- och överbefolkningsproblemet.

Församlingen,

som tagit del av rapporten från expertkommittén för flykting- och överbefolkningsproblemet

och som uttalar sin fullständiga anslutning till rapportens

anda och slutsatser,

som beaktar att det är oundgängligt att samordna och stärka en europeisk

aktion för lösning av flykting- och överbefolkningsproblemet,

1. rekommenderar ministerkommittén att upprätta en särskild förbindelsekommitté,

vars medlemmar skola utses av Europarådets blandade kommitté,

och som skall bestå av tre medlemmar från ministerkommittén

och tre medlemmar från församlingens befolknings- och flyktingutskott,

av vilka de senare skola väljas från en av utskottet uppgjord lista upptagande

sex utskottsledamöter.

(a) Denna särskilda förbindelsekommitté, som skall beakta flykting
och

överbefolkningskommitténs arbete, skall ha till uppgift:

(i) att uppdraga riktlinjer för en gemensam europeisk politik avseende

flyktingar och överbefolkning och att samordna Europarådets

arbete på detta område,

(ii) att fastställa allmänna principer för en politik avseende flyktingars

och arbetslösas bosättning,

(iii) att genom av emigrations- och immigrationsländerna gemensamt

vidtagna åtgärder på det internationella planet verka för

en praktisk lösning av flykting- och överbefolkningsproblemet,

(iv) att upplysa allmänna opinionen och insamla erforderliga informationer

i syfte att möjliggöra för parlamenten och medlemsstaternas

regeringar att vidtaga de speciella åtgärder, som må

erfordras.

(b) I detta syfte skall den särskilda förbindelsekommittén:

(i) studera förslag till praktiska åtgärder på grundval av de allmänna

principer, som anförts i underparagrafen (ii) av paragraf

(a) ovan rörande bosättning såväl i Europa som i transoceana

länder och samtidigt eftersträva att åstadkomma en

lämplig geografisk fördelning i avsikt att lätta det befolkningstryck,

som för närvarande existerar vid vissa medlemsstaters

gränser,

(ii) uppgöra förslag till finansiering av dylika åtgärder,

(iii) föreslå lämpliga åtgärder för bevarande av de kulturella intressena

och underlätta yrkesutbildningen av unga flyktingar,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

(iv) upprätta fast förbindelse med berörda representanter för Europarådets

medlemsstater, med OEEC, med Förenta Nationernas

Höge Kommissarie för flyktingar och med de mellanstatliga organisationer,

som syssla med flyktingproblem, överbefolkning

och emigration i syfte att främja deras verksamhet och undvika

dubbelarbete,

(v) upprätta förbindelse med representativa flyktingföreningar och

med religiösa välfärdsorganisationer av såväl nationell som internationell

natur,

(vi) eftersträva att i fråga om rättsskydd åt flyktingar förmå Europarådets

medlemsstater att åtminstone bereda flyktingarna sådan

rättslig status, som förutses i Genévekonventionen den 28

juli 1951 rörande flyktingars rättsliga ställning, och vidare att

i möjligaste mån underlätta flyktingars rörelsefrihet.

Församlingen

2. rekommenderar ministerkommittén att, i syfte att upprätthålla kontinuitet

i Europarådets verksamhet, på förslag av den särskilda förbindelsekommittén

utnämna en »speciell representant», som skall vara en

framstående europeisk person. Den specielle representantens uppgifter

skola vara att som den särskilda förbindelsekommitténs delegat uppträda

som Europarådets representant vid de olika internationella organisationer,

som handlägga flykting- och överbefolkningsproblemet; att uppmuntra

varje initiativ, som må tagas i syfte att .inleda förhandlingar

rörande dessa problem mellan Europarådets medlemsregeringar och att

stödja den praktiska tillämpningen av varje åtgärd, som må beslutas,

3. rekommenderar ministerkommittén att, innan något slutligt avgörande

träffas om förslaget att upprätta ett europeiskt flyktingkontor, vilket

förslag ministerkommittén förbehållit sig att närmare pröva, för övervägande

hänskjuta förslaget till den särskilda förbindelsekommittén, som

bör framlägga en rapport därom.

(Dokument AS (3) 72.)

D. REKOMMENDATION 21

angående mål och riktlinjer för en europeisk politik.

Del A.

Samordning av europeisk politik inom Europarådet.

Församlingen,

som beaktar att det, oavsett de ändringar av allmän natur, som avses

vidtagas i Europarådets stadga och vilka äro föremål för en särskild rekommendation

av församlingen, är nödvändigt att städse verka för en samordning

av europeisk politik så långt som stadgan i sin nuvarande form tilllåter,

som beaktar, att den trängande nödvändigheten av en nära samverkan

mellan Europa och nationerna på andra sidan Atlanten kräver ett samtidigt

stärkande av den europeiska enhet, som är en oundgänglig förutsättning

för en normal och jämn utveckling av en dylik samverkan,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

som beaktar, att det följaktligen är nödvändigt för Europarådet att finna

ett medel, som möjliggör för medlemsstaterna att konsultera varandra och

enas om utformningen av sin utrikespolitik för att på så sätt komma fram

till och kunna giva uttryck för en gemensam politisk linje,

1. rekommenderar

(a) att ministerkommittén anmodar varje medlemsstat att utnämna en

minister med särskilt ansvar för europeiska ärenden;

(b) att Europaministrarna skola mötas med regelbundna och ofta återkommande

tidsmellanrum och uppträda som ersättare för utrikesministrarna,

så att ministerkommittén kan bli ett organ för halvpermanent

konsultation med syfte att i nära förbindelse med samväldets

länder samordna medlemsstaternas yttre politik;

(c) att i vissa fall denna samordning skall kunna föranleda ministerkommittén

att utnämna delegater för Europarådet med instruktioner:
att

företräda medlemsstaterna vid internationella förhandlingar

eller i vissa internationella organisationers administration;

att utforma eller verka för en gemensam politik på de viktigaste

europeiska verksamhetsområdena i syfte att främja ekonomisk, finansiell

och social gemenskap i Europa som helhet.

Del B.

Skapande av en politisk myndighet i Washingtondeklarationens anda.

Församlingen,

som erinrar om att upprättandet av en europeisk politisk myndighet med

begränsade uppgifter men med verkliga befogenheter från början varit det

väsentliga målet för Europarådet,

som beaktar att upprättandet av denna myndighet för närvarande är oförenligt

med flera staters politik, vilka förklara sig icke kunna godtaga densamma,

som erinrar om den gemensamma deklarationen i Washington den 14

september 1951, i vilken de tre utrikesministrarna för Förenta Staterna,

Frankrike och Storbritannien hänvisade till förekomsten av »en europeisk

kontinental gemenskap med vilken Storbritanniens regering önskar upprätta

så nära förbindelse som möjligt på alla stadier av dess utveckling»,

som anser, att det hot som vilar över Europa och nödvändigheten av en

gemensam försvarsorganisation gör upprättandet av en europeisk armé högeligen

önskvärt, i vilken armé största möjliga antal medlemsstater i Europarådet

böra deltaga och vilken bör erhålla sina instruktioner från något slags

kontrollerande politiskt organ,

2. rekommenderar

(a) att ministerkommillén måtte verka för att en överenskommelse så

snart som möjligt avslutas mellan de medlemsstater, som äro därtill

sinnade, om upprättande av en politisk myndighet underkastad eu

parlamentarisk församlings demokratiska kontroll. Denna myndighets

kompetens skall begränsas till de områden med avseende på

försvars- och utrikesfrågor, för vilka ett gemensamt utövande av

suveräniteten nödvändiggöres genom upprättandet av en europeisk

armé och dennas användning inom ramen för Atlantpakten,

(b) alt denna överenskommelse skall fastställa grunderna för anknytning

till den sålunda skapade politiska myndigheten från de medlemmar

av Europarådet, som ej ingå i myndigheten, särskilt Storbritannien.

2 Hihany till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 237.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

3. Församlingen anmodar varje medlemsstat att angiva sin ståndpunkt till

denna rekommendation med beaktande av Atlantråaets förestående möte

i Lissabon.

Del C.

Församlingen,

som anser att det är nödvändigt att giva en frisk impuls åt den ekonomiska,

finansiella och sociala samordningen i Europa som helhet i nära

samverkan med samväldets länder,

4. erinrar om sin rekommendation den 5 september 1949 angående sammankallande

av en konferens mellan länderna i Europa och samväldet

och är av den åsikten, att en dylik konferens hl. a. bör överväga möjligheten

att upprätta en sammanslutning mellan det fria Europa och sterlingområdet.

Del D.

5. Församlingen erinrar om att på de områden, där frågan om samordning

för närvarande synes för tidigt väckt, det må vara skäl att tillgripa metoden

att upprätta ytterligare specialiserade myndigheter, som skola stå

öppna för alla medlemmar av Europarådet.

(Dokument AS (3) 108.)

E. REKOMMENDATION 22

angående upprättande av en enhetlig europeisk jurisdiktion.

Församlingen,

som beaktar, att åtskilliga överenskommelser och utkast till överenskommelser

angående skydd för de mänskliga rättigheterna, angående upprättandet

av en myndighet för kol och stål, av en europeisk armé och av en europeisk

myndighet för jordbruk uttryckligen förutse upprättandet av europeiska

domstolar,

som beaktar, att andra konventionsutkast, som ha avseende på sociala

frågor och som tillkommit på initiativ av ministerkommittén, innehålla en

skiljedomsklausul, som förutsätter upprättandet av skiljedomstolar att fungera

i fall av tvister,

som beaktar, att det är oundgängligen nödvändigt att undvika ett dylikt

mångfaldigande av internationella jurisdiktioner,

som beaktar, att även för tvister angående tolkningen och tillämpningen

av konventioner om upprättande av myndigheter med begränsat medlemskap

en enda europeisk domstol skulle erbjuda vida större garantier för självständighet

och opartiskhet än en domstol, vars alla medlemmar tillhöra

stater, som redan kunna ha tagit ställning till den fråga, som hänskjutits

till domarna,

som beaktar, att en enda juridisk institution av naturliga skäl skulle vara

behörig att avgöra tvister mellan Europarådets medlemmar angående tolkningen

och tillämpningen av stadgan liksom av alla europeiska konventioner,

samtidigt som den skulle kunna fullgöra samma rådgivande funktioner

i förhållande till ministerkommittén och församlingen som Internationella

domstolen i förhållande till Förenta Nationernas organisationer,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 237,

19

rekommenderar

att ministerkommittén måtte utse en grupp av regeringsexperter bestående

av sju medlemmar att deltaga i diskussioner med administrativa och

juridiska utskottets särskilda arbetsgrupp i sytte att före nästa församlingsmöte

utarbeta ett preliminärt konventionsutkast för upprättande av en enhetlig

europeisk domstol.

(Dokument AS (3) 102.)

*• REKOMMENDATION 23

angående utkast till ny stadga för Europarådet.

Församlingen,

som, under framhållande av lrågans fundamentala betydelse, erinrar om

att församlingen i samband med sitt första möte den 13 augusti 1949 av

ministerkommittén ombetts »att granska sådana förändringar i Europas

politiska struktur, som må befinnas nödvändiga för att förverkliga en närmare

sammanslutning mellan Europarådets medlemmar och skapa ett effektivt

samarbete på de skilda områden, som angivas i stadgans första artikel»,

som beaktar att församlingen den 6 september som svar på denna hemställan

enhälligt beslöt, att syftet med den av ministerkommittén förutsedda

stadgereformen var »upprättandet av en europeisk myndighet med begränsade

uppgifter men med verkliga befogenheter»,

som erinrar om att den under de tre gångna sessionerna i samråd med

ministerkommittén undersökt de praktiska möjligheterna att nå detta mål,

som är medveten om att utvecklingen av det internationella läget ger anledning

till sådana viktiga ändringar i Europas politiska struktur att Europarådets

kompetens bör fastställas och utvidgas,

som har bemödat sig om att endast föreslå sådana ändringar, som överensstämma

med medlemsstaternas offentligt tillkännagivna ståndpunkt till

Europarådets åligganden och struktur,

som har infört dessa ändringar i utkastet till en ny stadga,

rekommenderar ministerkommittén

(a) att godkänna det till denna rekommendation fogade utkastet till en

ny stadga för Europarådet,

(b) att uppmana medlemsstaterna att ratificera den nya stadgan i enlighet

med bestämmelserna i den nuvarande stadgans artikel 41,

(c) att snarast vidtaga praktiska åtgärder för att undanröja rådande

oklarhet beträttande olika internationella europeiska organisationers

befogenheter genom sammanslagning av Organisationen för europeiskt

ekonomiskt samarbete och Brysselpaktens återstående organ

med Europarådet.

(Dokument AS (3) 68 och 105.)

Utrikesminister Undéns anförande i Europarådets

ministerkommitté den 20 mars 1952.

I egenskap av Sveriges ombud är jag i första hand angelägen framhålla,

jag i st°r utsträckning delar de betänkligheter, som utrikesminister

Eden gav uttryck åt i går, då han talade om de nuvarande tendenserna att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

ändra Europarådets struktur i riktning mot eu kvasi-federal institution

med lagstiftande och verkställande befogenheter.

Det av herr Eden framförda förslaget förtjänar följaktligen den allvarligaste

uppmärksamhet.

Den svenska delegationen inser till fullo vilka fördelar i olika avseenden,

som skulle kunna vinnas genom fullföljande av vår brittiske kollegas förslag

om vissa ändringar i vår stadga, syftande till att underlätta inlemmandet

i Europarådet av sådana institutioner som kol- och stålgemenskapen

och andra likartade organisationer, som må komma att bildas. Samtidigt

är svenska delegationen medveten om de svårigheter, vilka, såsom den holländske

delegaten framhållit, ävenledes här möta. Då man i detta sammanhang,

vilket även herr Eden gjort, bringar den europeiska försvarsgemenskapen

på tal, måste jag emellertid göra bestämt förbehåll.

.lag tillåter mig i detta avseende erinra om att, då inbjudan år 1949 1 ra infördes

till svenska regeringen att deltaga i det förberedande arbetet i London

i syfte att bilda Europarådet, min regering ställde den förberedande

frågan, huruvida militära spörsmål vore avsedda att falla inom Europarådets

behörighet eller icke. Det svar, som erhölls, var otvetydigt nekande.

Det var mot bakgrunden av detta besked, som Sverige ansåg sig kunna deltaga

i det arbete, som ledde till bildandet av Europarådet.

Svenska riksdagens godkännande av Sveriges anslutning till Europarådets

stadga lämnades följaktligen på grundval av bestämmelsen i stadgans artikel

l:d), enligt vilken frågor avseende det nationella försvaret falla utanför

Europarådets behörighet. Sveriges regering och riksdag hålla alltjämt fast

vid att denna bestämmelse iakttages. Ehuru jag ej haft tillfälle att underkasta

de av herr Eden framlagda förslagen den noggranna prövning, som

de förtjäna, vill jag redan nu framföra några preliminära synpunkter på

desamma.

Enligt vad som antyddes av vår brittiske kollega borde Europarådet

samtidigt som det genom ändringar i stadgan skulle få möjlighet att tjäna

såsom organ för Schumanplanen, den europeiska försvarsgemenskapen etc.

— fortsätta att vara en organisation för samarbete mellan regeringarna i

Västeuropas länder. Herr Eden preciserade sin tankegång genom att understryka,

att Europarådet liksom hittills borde fullfölja de i stadgans artikel 1

angivna syftena.

I detta sammanhang synas följande kommentarer påkallade.

Var och en förstår utan svårighet, att de sex makter, som för närvarande

äro i färd med att bilda den europeiska försvarsgemenskapen, anse det erforderligt

att upprätta särskilda myndigheter för att förverkliga sina syften. Det

är likväl ej så lätt att förstå skälen för att det skulle vara av väsentlig betydelse

eller t. o. in. oundgängligt att anknyta Europarådets övriga medlemmar

till detta arbete med de svårigheter av alla slag, som i dylikt fall måste

uppstå. Jag inser till fullo, att ikraftträdandet av Schumanplanen liksom

tillkomsten eventuellt av andra organisationer på det ekonomiska området

kommer att få betydande återverkningar på de finansiella och ekonomiska

förhållandena i Europarådets övriga medlemsstater. Men jag har svårt att

föreställa mig på vilket sätt dessa övriga medlemmar skulle kunna med

verkligt utbyte inom Europarådet diskutera och behandla de militära problem,

som äro gemensamma för de sex medlemsstater i Europarådet, vilka

deltaga i den europeiska försvarsgemenskapen.

Eftersom texten till avtalet om en europeisk försvarsgemenskap ännu ej

fastställts och avtalet än mindre antagits av respektive parlament, har jag för

dagen endast kunnat antyda de problem, som föreligga. Men jag har velat

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237. 21

understryka, att det här gäller eu väsentlig fråga, som man icke kan komma

förbi.

Vad beträffar den fortsatta behandlingen av det brittiska förslaget vill

jag redan nu förklara, att jag delar uppfattningen att denna behandling

bör ha till syfte att finna lösningar, som avse att upprätthålla och bevara

samarbetet mellan samtliga nuvarande medlemmar av Europarådet.

Det är endast under denna förutsättning, som jag kan se möjligheter för

Sverige att deltaga i den fortsatta utredningen av de frågor, som i går framförts

av vår brittiske kollega.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

521240

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. UU 1952:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1951 vid dess tre s. 1 i texten