Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443)

1952-10-10 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:239, Med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

1

Nr 239.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5

april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och

23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443); given

Stockholms slott den 10 oktober 1952.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen

till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§

epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ingvar Lindell.

Propositionens innehåll.

I propositionen föreslås, att epidemidistrikt må kunna få ytterligare anstånd

med inrättande av epidemisjukhus till utgången av år 1955.

Dihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 239.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 239.

Förslag

till

Lag

om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr 130)

om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919

(nr 443).

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april

1946 om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919

(nr 443) skall erhålla följande ändrade lydelse.

Medicinalstyrelsen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda,

medgiva epidemidistrikt anstånd längst till utgången av år 1955 med inrättande

av sådan epidemivårdanstalt, som enligt lagen om vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus är epidemisjukhus.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPP£ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Iiegenten, Hertigen av Halland i statsrådet

å Stockholms slott den 10 oktober 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterrerg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Lingman, Hammarskjöld,

Norup, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

T. f. chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Lindell, anmäler fråga

om förlängning av den tid, inom vilken epidemisjukhus skall inrättas,

samt anför.

Översikt.

Ansvaret för den allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar åvilar

alltsedan tillkomsten av epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) särskilda

epidemidistrikt. Enligt huvudregeln skall varje landstingsområde och stad,

som icke deltager i landsting, utgöra epidemidistrikt. Konungen äger dock

för särskilt fall medgiva, att stad som deltager i landsting må utgöra eget

epidemidislrikt. Så är fallet endast beträffande Örebro.

Epidemivården i egentlig mening är huvudsakligen sluten. Bestämmelserna

om organisationen av epidemisjukhusväsendet var ursprungligen tämligen

allmänt hållna. I epidemilagen stadgades, att epidemidistrikt svarade

för att inom distriktet funnes erforderligt antal platser på sjukhus avsedda

för personer behäftade med sådana epidemiska sjukdomar, som uppräknades

i 2 § 1 mom. lagen. Sådana sjukhus skulle vara ändamålsenligt förlagda

och vid dem skulle finnas anställda läkare och personal i övrigt som

påkallades av behovet. Därjämte fanns föreskrifter om skyldighet att anskaffa

utrustning för och planlägga inrättandet av tillfälliga sjukvårdslokaler

att tagas i bruk om så erfordrades. Lagen den 20 december 1940

(nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus gällde icke

epidemianstalter annat än i vissa delar, som i detta sammanhang är av

endast sekundärt intresse.

I syfte att effektivisera epidemivården vidlogs 1946 vissa ändringar i

sjukhuslagen och epidemilagen. Dessa gick i första hand ut på att sjukhuslagen

i alla avseenden skall vara tillämplig på epidemivårdanstalter, som

gjordes till en sammanfattande benämning på sjukhus för vård huvudsakligen

av sjuka, behäftade med i 2 § 1 mom. epidemilagen omförmälda

sjukdomar. Enligt 2 § 3 inom. sjukhuslagen i dess nya lydelse förstås med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

epidemisjukhus epidemivårdanstalt, som är avsedd för vårdbehövande oberoende

av fallets svårare eller lindrigare art. Annan epidemivårdanstalt

ar epidemisjukstuga. Epidemisjukhus skall sålunda vara rustat för tillfredsställande

vård även av mer komplicerade sjukdomsfall. Meningen

är att läkare vid sådant sjukhus skall vara heltidsanställd. Endast i undantagsfall

och då det gäller mindre epidemidistrikts epidemisjukhus kan

dispens komma i fråga. Läkarna skall uppfylla höga fordringar såsom

epidemiologer.

För epidemisjukstugor — dessa får endast efter tillstånd av medicinalstyrelsen

ha fler än 60 vårdplatser — är kraven lindrigare i flera avseenden.

Samtidigt med att sjukhuslagen utvidgades till att avse epidemivårdanstalter

utfärdades lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse

av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443). Varje epidemidistrikt

skall enligt 18 § första stycket i dess nya lydelse äga tillgång till

erforderligt antal platser på epidemivårdanstalter. Minst en av distriktet

dri\en epidemivårdanstalt skall vara epidemisjukhus. Medicinalstyrelsen

äger dock medgiva undantag från detta i fråga om distrikt, som enligt

avtal äger förfoga över tillräckligt antal platser på epidemisjukhus, som

drives av annat distrikt, eller på epidemivårdanstalt, som drives av staten.

Lagen trädde i kraft den 1 januari 1948. Enligt dess övergångsbestämmelse

må medicinalstyrelsen, om särskilda omständigheter därtill föranleda,

medgiva epidemidistrikt anstånd under högst fem år efter lagens

ikraftträdande med inrättande av epidemisjukhus.

Förslag.

I skrivelse den 19 maj 1952 har Svenska landstingsförbundets styrelse

under åberopande av att den tid, inom vilken medicinalstyrelsen enligt

övergångsbestämmelsen kan medgiva anstånd med inrättande av epidemisjukhus,

utlöper med 1952 års utgång samt att epidemisjukhus alltjämt

saknas i ett tiotal landstingsområden anfört följande.

Att epidemisjukhus ej stå till förfogande i dessa landstingsområden kan

knappast läggas landstingen till last. Planer på byggande av ändamålsenliga

epidemisjukhus föreligga nämligen i betydande omfattning, men

dessa planer ha tyvärr icke kunnat realiseras på grund av den statliga

begränsningen av byggnadsverksamheten.

Åtminstone på vissa håll skulle måhända en förefintlig epidemisjukstuga

— eventuellt med vissa ändringar — provisoriskt kunna fungera som

epidemisjukhus och en epidemisjukhusläkare där anställas. Denne komme

dock att på grund av bristande lokala resurser få rätt begränsade arbetsmöjligheter,

varför det kan befaras, att det blir svårt att få kompetenta

läkarkrafter till en sådan tjänst, helst som det råder brist på utbildade

epidemiologer.

I föreliggande läge synes det enligt styrelsens mening nödvändigt, att

anstånd medgives att inrätta epidemisjukhus under förslagsvis ytterligare

tre år. Styrelsen förutsätter därvid, att byggnadstillstånd för uppförande

av erforderliga epidemisjukhus under denna tid komma att meddelas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Över skrivelsen liar medicinalstyrelsen den 25 juni 1952 avgivit yttrande

och därvid framhållit, att riket f. n. är indelat i 30 epidemidistrikt samt

att nyordningen av epidemivårdsorganisationen är genomförd i 22 av dem

och kan väntas bliva ordnad i ytterligare ett inom den närmaste tiden.

Efter en utförlig redogörelse för läget i de sju återstående epidemidistrikten

— Gotlands, Blekinge, Hallands, Skaraborgs, Västmanlands, Västernorrlands

och Norrbottens läns — sammanfattar medicinalstyrelsen förhållandena

där så, att nya epidemisjukhus är byggda men ännu ej tagits

i bruk för sitt egentliga ändamål i Blekinge och Västmanlands län, att

planer på ny- eller tillbyggnad är relativt långt avancerade i Gotlands,

Västernorrlands och Norrbottens län samt att planerna på nya, för organisationens

genomförande erforderliga sjukhus ännu icke tagit fastare form

i Hallands och Skaraborgs län. Medicinalstyrelsen fortsätter härefter.

I avvaktan på att de planerade byggnaderna kommer till stånd eller

redan beslutade sjukhusbyggen genomförts torde det på sina håll vara

möjligt att lösa frågan genom avtal med angränsande distrikt. Detta galler

Hallands och Västmanlands län, möjligen också Skaraborgs. I andra epidemidistrikt,

såsom Gotlands, Västernorrlands och Norrbottens lans, torde

det vara möjligt att provisoriskt utnyttja de redan befintliga epidemisjukstugorna

såsom epidemisjukhus. Detta kan möjligen också ske i Hallands

och Västmanlands län. Endast i Skaraborgs län erbjuder bada nu

angivna alternativ avsevärda svårigheter.

De av landstingsförbundet framhållna svårigheterna för epidemidistnkten

att från ingången av år 1953 kunna fullgöra de i epidemilagen 18 §

första stycket föreskrivna skyldigheterna är således enligt medicinalstyrelsens

uppfattning icke omöjliga att överkomma.

Vad beträffar den statliga begränsningen av byggnadsverksamheten,

vilken i många fall försvårat nybyggnader för epidemivårdens räkning

och i betydande omfattning förorsakat hinder för eller eftersläpningar i

underhålls- och ombyggnadsarbeten vid redan befintliga epidemivårdanstalter,

finner medicinalstyrelsen att den för den här föreliggande fragan

endast i ett fåtal epidemidistrikt behöver utgöra ett absolut hinder för att

realisera planerna.

Med hänsyn till det aktuella läget vill medicinalstyrelsen hkval ansluta

sig till landstingsförbundets förslag om ytterligare anstånd för de berörda

myndigheterna med genomförandet av den fullvärdiga organisationen for

den slutna epidemivården. Styrelsen har härvid också tagit hänsyn till att

vid denna relativt nya verksamhetsgren, den kliniska epidemiologin, det

kan komma att bereda vissa svårigheter att inom ett halvt år tillsatta icke

mindre än 7 nya sjukhusläkartjänster och att till dessa finna goda kandidater.

I varje fall kommer valet av läkare att få träffas inom en ganska

liten krets. I viss mån kan liknande svårigheter uppkomma, när det gällei

att besätta övriga personalbeställningar.

Medicinalstyrelsen hemställer slutligen, att övergångsbestämmelsen till

lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§

epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) gives förlängd giltighet under en

tid av ytterligare högst fem år eller till den 1 januari 1958, varvid dock

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

förutsattes att de landsting, som ännu icke fullgjort epidemilagens här

avsedda bestämmelser, skyndsamt upptager till övervägande eller slutför

behandlingen av fragan om en tidsenlig sluten epidemivårdsorganisation.

Föredraganden.

Genom 1946 vidtagna ändringar i sjukhuslagen infördes det sammanfattande

begreppet epidemivårdanstalter för de sjukvårdsinrättningar, som

skall omhändertaga epidemifall. Två skilda typer skall finnas, nämligen

epidemisjukhus och epidemisjukstugor. Ett epidemisjukhus skall vara utiustat

för att mottaga såväl svårare och komplicerade som lindrigare fall.

Epidemisjukhusläkare skall som regel vara heltidsanställd och skall ha

särskilda kvalifikationer. En epidemisjukstuga, som i regel ej får ha fler

vårdplatser än 60, är avsedd för fall, som icke kräver mera speciell vård.

Samtidigt stadgades i 18 § epidemilagen, att varje epidemidistrikt skall

äga tillgång till erforderligt antal platser på epidemivårdanstalter och ha

minst ett epidemisjukhus eller efter medgivande av medicinalstyrelsen enligt

avtal förfoga över tillräckligt antal platser på annat epidemidistrikts

epidemisjukhus eller på statlig epidemivårdanstalt. Om särskilda omständigheter

därtill föranleda må dock medicinalstyrelsen med stöd av en

övergångsbestämmelse bevilja epidemidistrikt anstånd med inrättande av

epidemisjukhus under högst fem år efter bestämmelsens ikraftträdande

den 1 januari 1948. Tiden löper således ut den 31 december i år. Åtminstone

sju epidemidistrikt har emellertid ännu icke genomfört den nya ordningen.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet har därför hemställt om sådan

ändring av lagstiftningen att anstånd må kunna beviljas under ytterligare

tre år. Genom vissa förändringar av epidemisjukstugor eller genom avtal

med angränsande distrikt om deponering av platser på epidemisjukhus

skulle det enligt medicinalstyrelsens mening icke vara omöjligt för distrikten

att lösa frågan. Medicinalstyrelsen ansluter sig likväl till förslaget att

möjlighet bör finnas till ytterligare anstånd för epidemidistrikt. Härvid

har medicinalstyrelsen åberopat ej blott läget på byggnadsmarknaden utan

även svårigheterna att inom kort tid tillsätta icke mindre än sju nya

epidemisjukhusläkartjänster och att till dessa finna goda kandidater. Under

det att landstingsförbundets styrelse föreslår att anstånd skall kunna lämnas

under ytterligare tre år, anser medicinalstyrelsen lämpligt att tiden

bestämmes till högst fem år.

Av det föreliggande materialet framgår, att det övervägande antalet

epidemidistrikt numera har ordnat sin slutna epidemivård på föreskrivet

sath De återstående har, såvitt kan bedömas, i stor utsträckning vidtagit

de åtgärder som skäligen kan påfordras för att uppfylla epidemilagens

föreskrifter. Att nu tvinga dem att brådstörtat bringa sin epidemivård i

full överensstämmelse därmed synes icke lämpligt, ej minst med hänsyn

till vanskligheterna i att nu besätta de ordinarie epidemisjukhusläkar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

tjänsterna med väl kvalificerade befattningshavare. Jag har därför icke

något att erinra mot en förlängning av den tid, inom vilken epidemidistrikt

har att inrätta epidemisjukhus eller träffa avtal om förfogande över platser

på annat sådant sjukhus eller statlig epidemivårdanstalt. Mer än tre års

förlängning anser jag dock icke påkallad. Lagtekniskt synes saken böra

ordnas så att nyssnämnda övergångsbestämmelse ändras. Med hänsyn till

omständigheterna torde förslag i ärendet böra framläggas för riksdagen

redan vid instundande höstsession. De epidemidistrikt, som berörs, bör

givetvis så fort omständigheterna det tillåter söka ordna sin epidemivård

efter lagens föreskrifter. Det ankommer på medicinalstyrelsen att övervaka

detta.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga ett i enlighet med det anförda inom

inrikesdepartementet upprättat förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen

till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av

18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ralph Sterner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:408 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 s. 1 i texten
  2. 2LU 1952:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 19A6 s. 1 i texten