Med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443)
1952-10-10 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:239, Med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
1
Nr 239.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5
april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och
23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443); given
Stockholms slott den 10 oktober 1952.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen
till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§
epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Ingvar Lindell.
Propositionens innehåll.
I propositionen föreslås, att epidemidistrikt må kunna få ytterligare anstånd
med inrättande av epidemisjukhus till utgången av år 1955.
Dihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 239.
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
Förslag
till
Lag
om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr 130)
om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919
(nr 443).
Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april
1946 om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919
(nr 443) skall erhålla följande ändrade lydelse.
Medicinalstyrelsen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda,
medgiva epidemidistrikt anstånd längst till utgången av år 1955 med inrättande
av sådan epidemivårdanstalt, som enligt lagen om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus är epidemisjukhus.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPP£ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
3
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Iiegenten, Hertigen av Halland i statsrådet
å Stockholms slott den 10 oktober 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterrerg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Lingman, Hammarskjöld,
Norup, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
T. f. chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Lindell, anmäler fråga
om förlängning av den tid, inom vilken epidemisjukhus skall inrättas,
samt anför.
Översikt.
Ansvaret för den allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar åvilar
alltsedan tillkomsten av epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) särskilda
epidemidistrikt. Enligt huvudregeln skall varje landstingsområde och stad,
som icke deltager i landsting, utgöra epidemidistrikt. Konungen äger dock
för särskilt fall medgiva, att stad som deltager i landsting må utgöra eget
epidemidislrikt. Så är fallet endast beträffande Örebro.
Epidemivården i egentlig mening är huvudsakligen sluten. Bestämmelserna
om organisationen av epidemisjukhusväsendet var ursprungligen tämligen
allmänt hållna. I epidemilagen stadgades, att epidemidistrikt svarade
för att inom distriktet funnes erforderligt antal platser på sjukhus avsedda
för personer behäftade med sådana epidemiska sjukdomar, som uppräknades
i 2 § 1 mom. lagen. Sådana sjukhus skulle vara ändamålsenligt förlagda
och vid dem skulle finnas anställda läkare och personal i övrigt som
påkallades av behovet. Därjämte fanns föreskrifter om skyldighet att anskaffa
utrustning för och planlägga inrättandet av tillfälliga sjukvårdslokaler
att tagas i bruk om så erfordrades. Lagen den 20 december 1940
(nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus gällde icke
epidemianstalter annat än i vissa delar, som i detta sammanhang är av
endast sekundärt intresse.
I syfte att effektivisera epidemivården vidlogs 1946 vissa ändringar i
sjukhuslagen och epidemilagen. Dessa gick i första hand ut på att sjukhuslagen
i alla avseenden skall vara tillämplig på epidemivårdanstalter, som
gjordes till en sammanfattande benämning på sjukhus för vård huvudsakligen
av sjuka, behäftade med i 2 § 1 mom. epidemilagen omförmälda
sjukdomar. Enligt 2 § 3 inom. sjukhuslagen i dess nya lydelse förstås med
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
epidemisjukhus epidemivårdanstalt, som är avsedd för vårdbehövande oberoende
av fallets svårare eller lindrigare art. Annan epidemivårdanstalt
ar epidemisjukstuga. Epidemisjukhus skall sålunda vara rustat för tillfredsställande
vård även av mer komplicerade sjukdomsfall. Meningen
är att läkare vid sådant sjukhus skall vara heltidsanställd. Endast i undantagsfall
och då det gäller mindre epidemidistrikts epidemisjukhus kan
dispens komma i fråga. Läkarna skall uppfylla höga fordringar såsom
epidemiologer.
För epidemisjukstugor — dessa får endast efter tillstånd av medicinalstyrelsen
ha fler än 60 vårdplatser — är kraven lindrigare i flera avseenden.
Samtidigt med att sjukhuslagen utvidgades till att avse epidemivårdanstalter
utfärdades lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse
av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443). Varje epidemidistrikt
skall enligt 18 § första stycket i dess nya lydelse äga tillgång till
erforderligt antal platser på epidemivårdanstalter. Minst en av distriktet
dri\en epidemivårdanstalt skall vara epidemisjukhus. Medicinalstyrelsen
äger dock medgiva undantag från detta i fråga om distrikt, som enligt
avtal äger förfoga över tillräckligt antal platser på epidemisjukhus, som
drives av annat distrikt, eller på epidemivårdanstalt, som drives av staten.
Lagen trädde i kraft den 1 januari 1948. Enligt dess övergångsbestämmelse
må medicinalstyrelsen, om särskilda omständigheter därtill föranleda,
medgiva epidemidistrikt anstånd under högst fem år efter lagens
ikraftträdande med inrättande av epidemisjukhus.
Förslag.
I skrivelse den 19 maj 1952 har Svenska landstingsförbundets styrelse
under åberopande av att den tid, inom vilken medicinalstyrelsen enligt
övergångsbestämmelsen kan medgiva anstånd med inrättande av epidemisjukhus,
utlöper med 1952 års utgång samt att epidemisjukhus alltjämt
saknas i ett tiotal landstingsområden anfört följande.
Att epidemisjukhus ej stå till förfogande i dessa landstingsområden kan
knappast läggas landstingen till last. Planer på byggande av ändamålsenliga
epidemisjukhus föreligga nämligen i betydande omfattning, men
dessa planer ha tyvärr icke kunnat realiseras på grund av den statliga
begränsningen av byggnadsverksamheten.
Åtminstone på vissa håll skulle måhända en förefintlig epidemisjukstuga
— eventuellt med vissa ändringar — provisoriskt kunna fungera som
epidemisjukhus och en epidemisjukhusläkare där anställas. Denne komme
dock att på grund av bristande lokala resurser få rätt begränsade arbetsmöjligheter,
varför det kan befaras, att det blir svårt att få kompetenta
läkarkrafter till en sådan tjänst, helst som det råder brist på utbildade
epidemiologer.
I föreliggande läge synes det enligt styrelsens mening nödvändigt, att
anstånd medgives att inrätta epidemisjukhus under förslagsvis ytterligare
tre år. Styrelsen förutsätter därvid, att byggnadstillstånd för uppförande
av erforderliga epidemisjukhus under denna tid komma att meddelas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Över skrivelsen liar medicinalstyrelsen den 25 juni 1952 avgivit yttrande
och därvid framhållit, att riket f. n. är indelat i 30 epidemidistrikt samt
att nyordningen av epidemivårdsorganisationen är genomförd i 22 av dem
och kan väntas bliva ordnad i ytterligare ett inom den närmaste tiden.
Efter en utförlig redogörelse för läget i de sju återstående epidemidistrikten
— Gotlands, Blekinge, Hallands, Skaraborgs, Västmanlands, Västernorrlands
och Norrbottens läns — sammanfattar medicinalstyrelsen förhållandena
där så, att nya epidemisjukhus är byggda men ännu ej tagits
i bruk för sitt egentliga ändamål i Blekinge och Västmanlands län, att
planer på ny- eller tillbyggnad är relativt långt avancerade i Gotlands,
Västernorrlands och Norrbottens län samt att planerna på nya, för organisationens
genomförande erforderliga sjukhus ännu icke tagit fastare form
i Hallands och Skaraborgs län. Medicinalstyrelsen fortsätter härefter.
I avvaktan på att de planerade byggnaderna kommer till stånd eller
redan beslutade sjukhusbyggen genomförts torde det på sina håll vara
möjligt att lösa frågan genom avtal med angränsande distrikt. Detta galler
Hallands och Västmanlands län, möjligen också Skaraborgs. I andra epidemidistrikt,
såsom Gotlands, Västernorrlands och Norrbottens lans, torde
det vara möjligt att provisoriskt utnyttja de redan befintliga epidemisjukstugorna
såsom epidemisjukhus. Detta kan möjligen också ske i Hallands
och Västmanlands län. Endast i Skaraborgs län erbjuder bada nu
angivna alternativ avsevärda svårigheter.
De av landstingsförbundet framhållna svårigheterna för epidemidistnkten
att från ingången av år 1953 kunna fullgöra de i epidemilagen 18 §
första stycket föreskrivna skyldigheterna är således enligt medicinalstyrelsens
uppfattning icke omöjliga att överkomma.
Vad beträffar den statliga begränsningen av byggnadsverksamheten,
vilken i många fall försvårat nybyggnader för epidemivårdens räkning
och i betydande omfattning förorsakat hinder för eller eftersläpningar i
underhålls- och ombyggnadsarbeten vid redan befintliga epidemivårdanstalter,
finner medicinalstyrelsen att den för den här föreliggande fragan
endast i ett fåtal epidemidistrikt behöver utgöra ett absolut hinder för att
realisera planerna.
Med hänsyn till det aktuella läget vill medicinalstyrelsen hkval ansluta
sig till landstingsförbundets förslag om ytterligare anstånd för de berörda
myndigheterna med genomförandet av den fullvärdiga organisationen for
den slutna epidemivården. Styrelsen har härvid också tagit hänsyn till att
vid denna relativt nya verksamhetsgren, den kliniska epidemiologin, det
kan komma att bereda vissa svårigheter att inom ett halvt år tillsatta icke
mindre än 7 nya sjukhusläkartjänster och att till dessa finna goda kandidater.
I varje fall kommer valet av läkare att få träffas inom en ganska
liten krets. I viss mån kan liknande svårigheter uppkomma, när det gällei
att besätta övriga personalbeställningar.
Medicinalstyrelsen hemställer slutligen, att övergångsbestämmelsen till
lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§
epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) gives förlängd giltighet under en
tid av ytterligare högst fem år eller till den 1 januari 1958, varvid dock
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
förutsattes att de landsting, som ännu icke fullgjort epidemilagens här
avsedda bestämmelser, skyndsamt upptager till övervägande eller slutför
behandlingen av fragan om en tidsenlig sluten epidemivårdsorganisation.
Föredraganden.
Genom 1946 vidtagna ändringar i sjukhuslagen infördes det sammanfattande
begreppet epidemivårdanstalter för de sjukvårdsinrättningar, som
skall omhändertaga epidemifall. Två skilda typer skall finnas, nämligen
epidemisjukhus och epidemisjukstugor. Ett epidemisjukhus skall vara utiustat
för att mottaga såväl svårare och komplicerade som lindrigare fall.
Epidemisjukhusläkare skall som regel vara heltidsanställd och skall ha
särskilda kvalifikationer. En epidemisjukstuga, som i regel ej får ha fler
vårdplatser än 60, är avsedd för fall, som icke kräver mera speciell vård.
Samtidigt stadgades i 18 § epidemilagen, att varje epidemidistrikt skall
äga tillgång till erforderligt antal platser på epidemivårdanstalter och ha
minst ett epidemisjukhus eller efter medgivande av medicinalstyrelsen enligt
avtal förfoga över tillräckligt antal platser på annat epidemidistrikts
epidemisjukhus eller på statlig epidemivårdanstalt. Om särskilda omständigheter
därtill föranleda må dock medicinalstyrelsen med stöd av en
övergångsbestämmelse bevilja epidemidistrikt anstånd med inrättande av
epidemisjukhus under högst fem år efter bestämmelsens ikraftträdande
den 1 januari 1948. Tiden löper således ut den 31 december i år. Åtminstone
sju epidemidistrikt har emellertid ännu icke genomfört den nya ordningen.
Styrelsen för Svenska landstingsförbundet har därför hemställt om sådan
ändring av lagstiftningen att anstånd må kunna beviljas under ytterligare
tre år. Genom vissa förändringar av epidemisjukstugor eller genom avtal
med angränsande distrikt om deponering av platser på epidemisjukhus
skulle det enligt medicinalstyrelsens mening icke vara omöjligt för distrikten
att lösa frågan. Medicinalstyrelsen ansluter sig likväl till förslaget att
möjlighet bör finnas till ytterligare anstånd för epidemidistrikt. Härvid
har medicinalstyrelsen åberopat ej blott läget på byggnadsmarknaden utan
även svårigheterna att inom kort tid tillsätta icke mindre än sju nya
epidemisjukhusläkartjänster och att till dessa finna goda kandidater. Under
det att landstingsförbundets styrelse föreslår att anstånd skall kunna lämnas
under ytterligare tre år, anser medicinalstyrelsen lämpligt att tiden
bestämmes till högst fem år.
Av det föreliggande materialet framgår, att det övervägande antalet
epidemidistrikt numera har ordnat sin slutna epidemivård på föreskrivet
sath De återstående har, såvitt kan bedömas, i stor utsträckning vidtagit
de åtgärder som skäligen kan påfordras för att uppfylla epidemilagens
föreskrifter. Att nu tvinga dem att brådstörtat bringa sin epidemivård i
full överensstämmelse därmed synes icke lämpligt, ej minst med hänsyn
till vanskligheterna i att nu besätta de ordinarie epidemisjukhusläkar
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
tjänsterna med väl kvalificerade befattningshavare. Jag har därför icke
något att erinra mot en förlängning av den tid, inom vilken epidemidistrikt
har att inrätta epidemisjukhus eller träffa avtal om förfogande över platser
på annat sådant sjukhus eller statlig epidemivårdanstalt. Mer än tre års
förlängning anser jag dock icke påkallad. Lagtekniskt synes saken böra
ordnas så att nyssnämnda övergångsbestämmelse ändras. Med hänsyn till
omständigheterna torde förslag i ärendet böra framläggas för riksdagen
redan vid instundande höstsession. De epidemidistrikt, som berörs, bör
givetvis så fort omständigheterna det tillåter söka ordna sin epidemivård
efter lagens föreskrifter. Det ankommer på medicinalstyrelsen att övervaka
detta.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att antaga ett i enlighet med det anförda inom
inrikesdepartementet upprättat förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen
till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av
18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ralph Sterner.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1952:408 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 s. 1 i texten
- 2LU 1952:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 19A6 s. 1 i texten