Sök i Ratio Lex

Med förslag angående användningen av den tilläggsskatt ä bensin, som under tiden den 1 april 19A8—den 31 december 1950 uttagits vid yrkesmässigt bedrivet fiske

1952-01-11 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:25, Med förslag angående användningen av den tilläggsskatt ä bensin, som under tiden den 1 april 19A8—den 31 december 1950 uttagits vid yrkesmässigt bedrivet fiske

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. May.ts proposition nr 25.

1

Nr 25.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag angående

användningen av den tilläggsskatt ä bensin, som under

tiden den 1 april 19A8—den 31 december 1950 uttagits

vid yrkesmässigt bedrivet fiske; given Stockholms slott

den 11 januari 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Hj. R. Nilson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I anslutning till riksdagens hösten 1950 fattade beslut om kollektiv restitution

av den tilläggsskatt å bensin, som under tiden 1 april 1948—31 december

1950 uttagits vid yrkesmässigt bedrivet fiske, föreslås i propositionen,

att återbäringen skall ske på det sätt att tilläggsskattemedlen skola

avsättas till en fond och inom denna användas så, att fiskerinäringen som

helhet får nytta därav genom insats på områden, där anslagsanvisning å

riksstaten icke äger rum.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 25.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den

11 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

statsrådet Hjalmar Nilson fråga om användningen av den tilläggsstat å

bensin, som under tiden den 1 april 1948—den 31 december 1950 uttagits

vid yrkesmässigt bedrivet fiske, samt anför därvid följande.

Inledning.

Sedan ett antal år återbäres den ordinarie skatten å bensin eller

motorsprit, som användes vid yrkesmässigt fiske, till fiskerinäringens

utövare. Återbäringen sker kollektivt genom ett anslag under nionde huvudtiteln,

benämnt Gottgörelse till fiskerinäringen för av dess utövare erlagd

bensinskatt. Anslaget avräknas mot automobilskattemedlen. Medlen bruka

numera av Kungl. Maj:t ställas till fiskeristyrelsens disposition och det är

sålunda denna styrelse, som i första hand beslutar om användningen.

Fiskeristyrelsen bygger därvid på förslag från hushållningssällskapen och

fiskareorganisationer. Några särskilda föreskrifter eller begränsningar i

fråga om medlens användning finnas icke utöver vad som följer av att

anslaget skall utgöra kollektiv restitution av den bensinskatt, som yrkesliskarena

erlägga. Dock har ansetts att de icke böra användas till avlönande

av tjänstemän eller till kostnader, som hänföras till rent administrativa

uppgifter. Anslagsmedlen fördelas mellan de olika länen efter

beräkningar rörande bensinförbrukningen inom varje län. Av de olika

ändamål, till vilka bidrag beviljats, må nämnas anläggning och förbättring

av mindre fiskehamnar, uppförande av slipar och fiskebryggor samt anordnande

av tillfartsvägar till dylika bryggor, uppmuddring av infarter till

fiskelägen, anskaffande av mindre fiskefyrar, anordnande av telefonförbindelser,

elektrifiering av fiskelägen samt uppförande av förvarings- och

förädlingsanläggningar för fiskprodukter m. m. Vidare märkas bidrag till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

3

fiskevårdande åtgärder såsom utsättande av gädd-, sik- och ålyngel, inplantering

av kräftor, inköp av fiskodlingsredskap samt anordnande av

fiskeribevakning. Medel ha även anvisats till anskaffande av redskap för

olika försöksfisken. Fiskareföreningar ha erhållit understöd till såväl sin

studieverksamhet som sin allmänna verksamhet, över huvud taget ha

bidragsändamålen varit mångskiftande.

Den restitution som hittills skett har som nämnts endast avsett ordinarie

bensinskatt. Under tiden den 1 april 1948—den 31 december 1950 utgick

emellertid även tilläggsskatt med 27 öre per liter. Frågan om behandlingen

av de medel, som fiskerinäringens utövare erlagt i tilläggsskatt, avgjordes

vid 1950 års riksdags höstsession. Riksdagen uppdrog nämligen

då efter förslag av bevillningsutskottet (r.skr. nr 420, bevillningsutskottets

betänkanden nr 66 och 68) åt Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder

för genomförande av kollektiv restitution av tilläggsskatten å bensin, som

använts vid yrkesmässigt bedrivet fiske under tiden den 1 april 1948-—- den 31 december 1950.

I restitutionsfrågan anförde bevillningsutskottet (bet. nr 66):

Kompensation borde lämnas utövare av det yrkesmässigt bedrivna fisket

även för tilläggsskatten. Såvitt utskottet kunnat finna hade emellertid icke

framkommit något förslag därutinnan, som kunde anses innebära en tillfredsställande

lösning efter den individuella restitutionens linje. Vid sådant förhållande

syntes enda möjligheten vara att utsträcka den dittillsvarande

kollektiva restitutionen av den ordinarie skatten att omfatta även tilläggsskatten

under den tidsperiod då sådan skatt utgått. Det kunde givetvis icke

komma i fråga att ett belopp, motsvarande den tilläggsskatt som betalats

av fiskets utövare under hela nyssnämnda tidsperiod, skulle restitueras

kollektivt under en så begränsad tid som endast ett budgetår, utan en

utvidgning av restitutionsrätten i enlighet med vad utskottet förordat borde

utsträckas över en följd av år. Då denna utvidgning av den kollektiva restitutionsrätten

borde genomföras vid sidan av den dittillsvarande rätten

till kollektiv restitution, syntes det erforderligt att riksdagen skulle lämna

Kungl. Maj:t ett uttryckligt bemyndigande i nu förevarande hänseende.

Att exakt ange storleken av det belopp, som sålunda bör restitueras till

fiskerinäringen för erlagd tilläggsskatt å bensin, är ännu icke möjligt.

Fiskeristyrelsen har tidigare med ledning av uppgifter som lämnats styrelsen

beräknat att bensinförbrukningen vid yrkesmässigt fiske under ett

vart av åren 1948—1950 utgjort omkring 3 miljoner liter. Därest dessa uppgifter

äro riktiga, skulle förbrukningen under tiden den 1 april 1948—den

31 december 1950 kunna uppskattas till omkring 8 250 000 liter och restitutionsbeloppet

följaktligen uppgå till cirka 2,2 miljoner kronor. Rörande

beräkningen må å ena sidan erinras att chefen för jordbruksdepartementet

— under hänvisning till att bensinförbrukningen vid yrkesmässigt fiske

enligt beräkning av lantbruksstyrelsen år 1947 skulle ha uppgått till ej

fullt 2,3 miljoner liter — i 1951 års statsverksproposition, IX ht, uttalat att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

det förefölle i viss mån tvivelaktigt huruvida den kraftiga ökning av bensinförbrukningen

i yrkesmässigt fiske från år 1947 till år 1948, som skulle

föreligga enligt de till fiskeristyrelsen lämnade uppgifterna, kunde vara

överensstämmande med verkliga förhållandet och att det därför vore angeläget

att man skulle försöka komma fram till en såvitt möjligt tillförlitlig

uppskattning av bensinförbrukningen i yrkesmässigt fiske under tiden den

1 april 1948—den 31 december 1950. Å andra sidan må nämnas att det

från Sveriges fiskares riksförbund framhållits, att det ej vore uteslutet att

beräkningen av förbrukningen under år 1947 blivit för låg och att enligt

förbundets uppfattning en förbrukning under åren 1948—1950 av 3 miljoner

liter per år kunde vara sannolik. Genom beslut den 8 juni 1951 har

Kungl. Maj:t uppdragit åt fiskeristyrelsen att närmare undersöka bland

annat denna fråga.

Även om hänsyn tages till de fel i ena eller andra riktningen, som kunna

föreligga beträffande de hittills gjorda beräkningarna av bensinförbrukningen

i yrkesmässigt fiske under ifrågavarande tid, torde man emellertid

i detta sammanhang kunna utgå ifrån att de medel, som böra återbäras

till fiskerinäringen för erlagd tilläggsskatt, sammanlagt uppgå till betydande

belopp.

Något beslut om användningen av sådana restitutionsmedel, som kunna

anses representera tilläggsskatt å bensin (i det följande kallade t illä g gsskattemedlen),

har ännu ej fattats. Dylika medel ha för övrigt hittills

icke ställts till förfogande av riksdagen i vidare mån än att den medelsanvisning,

som skedde vid 1951 års vårriksdag, även får anses innefatta

en viss restitution av tilläggsskatt. I riksstaten för budgetåret 1951/52 har

nämligen såsom gottgörelse till fiskerinäringen för erlagd bensinskatt anvisats

ett belopp av 800 000 kronor. Enligt vad som framgår av statsverkspropositionen

(IX ht) har detta belopp därvid bestämts så att det skulle

omfatta både vad som kunde antagas komma att motsvara den ordinarie

bensinskatten för budgetåret 1951/52 och viss del av den tidigare erlagda

tilläggsskatten. Sedermera har Kungl. Maj:t av sagda anslag ställt 700 000

kronor till fiskeristyrelsens förfogande. Att ej hela det av riksdagen anvisade

beloppet disponerats torde ha berott på att man ej velat föregripa

ett blivande beslut om användningen av tilläggsskattemedlen och följaktligen

endast till fiskeristyrelsens förfogande ställt vad som — i avbidan

på närmare utredning i frågan — kunde antagas komma att motsvara den

ordinarie bensinskatten för budgetåret 1951/52.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25. 5

Departementspromemoria den 20 januari 1951.

I en inom jordbruksdepartementet utarbetad promemoria den 20 januari

1951 upptogs frågan om möjligheterna att tillgodose vissa

fisker iändamål ur anslaget till goftgörelse till fiskerinäringen

för av dess utövare er lagd bensinskatt.

I promemorian framhölls att man vid den mycket restriktiva prövning

av anslagsäskandena för budgetåret 1951/52, som skett i statsverkspropositionen,

på många områden måst lämna i och för sig välmotiverade förslag

obeaktade. I särskilt hög grad gällde detta givetvis framställningar om

anslag till nya ändamål. Även på fiskets område funnes flera dylika bidragsframställningar,

vilka icke föranlett några anslagsäskanden i statsverkspropositionen.

Bland de viktigaste av dessa nämndes framställningar

om anvisande av medel för Sveriges deltagande i den nordiska sillforskningen

samt om medel för försök med utplantering av rödspätta. Vidare

erinrades om att en av fiskeristyrelsen gjord framställning om att å tillläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1950/51 skulle anvisas ytterligare

medel för utbildningsverksamheten bland fiskare kunnat tillgodoses

endast i mycket begränsad omfattning och att det, om medel ej kunde

ställas till förfogande utöver vad som för ändamålet äskats av riksdagen,

skulle bli nödvändigt att begränsa bland annat vissa hävdvunna navigationskurser.

Medelsbehovet för nu nämnda tre ändamål beräknades till

25 000 kronor för sillforskning, 18 000 kronor för försök med utplantering

av rödspätta och 15 000 kronor för kursverksamheten. Beträffande samtliga

nu nämnda ändamål framhölls i promemorian att de väl finge anses

vara av sådan beskaffenhet att ett direkt statligt stöd till desamma i form

av anslag å riksstaten vore synnerligen väl befogat. Då sådant stöd ej kunde

lämnas på grund av den budgetpolitik, som måste föras, syntes det motiverat,

att man undersökte möjligheterna att stödja dem på annat sätt. Den

enda väg, som därvidlag stode öppen, syntes vara att lämna bidrag till dem

ur de medel, som kollektivt skulle restitueras till fiskerinäringen för erlagd

bensinskatt.

Vidare erinrades i promemorian om att de undersökningar angående

laxfisket i Östersjön, som fiskeristyrelsen företager i enlighet med Kungl.

Maj:ts beslut den 14 januari 1949, av brist på medel hittills kunnat bedrivas

endast i mycket begränsad omfattning och att det syntes önskvärt att för

budgetåret 1951/52 ett belopp av 10 000 kronor skulle kunna ställas till

förfogande för ändamålet ur bensinskattemedlen.

Sammanlagt skulle för de i promemorian nämnda uppgifterna behöva

disponeras (25 000 + 18 000 + 15 000 + 10 000 =) 68 000 kronor eller avrundat

uppåt 70 000 kronor. 1 enlighet med det anförda ifrågasattes alltså

att av det anslag, som för budgetåret 1951/52 äskats till gottgörelse till

fiskerinäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt, ett belopp av 70 000

kronor skulle få användas för främjande av sillforskning, undersökningar

avseende laxfisket i Östersjön, försök med utplantering av rödspätta samt

viss kursverksamhet i enlighet med vad som angivits i det föregående.

I promemorian erinrades till slut om alt Sveriges fiskares riksförbund

anhållit om elt engångsanslag å 50 000 kronor till förbundets organisationsarbete.

Vidare hade Svenska insjöfiskarenas centralförbund och Svenska

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

insjöfiskarenas försäljningsförening u. p. a. hemställt, att de för upprätthållande

av sin centrala verksamhet måtte för ett vart av åren 1951—1956

tilldelas ett bidrag å 25 000 kronor, att otgå ur sådana medel, som fiskarena

själva inbetalat eller som utdömts vid intrång i fiske. Rörande dessa framställningar

uttalades att de ändamål, som de avsåge, syntes vara av sådan

natur, att det kunde övervägas att lämna bidrag till dem ur restitutionsanslaget.

I yttrande över promemorian den 23 februari 1951 avstyrkte styrelsen

för Sveriges fiskares riksförbund förslaget beträffande sillforskning, utplantering

av rödspätta och undersökning av laxfisket men tillstyrkte däremot

ett tillfälligt anslag å 15 000 kronor till studieverksamheten. Vidare

tillstyrkte styrelsen att det av förbundet begärda organisationsbidraget å

50 000 kronor skulle utgå ur årets anslag till gottgörelse till fiskerinäringen

för erlagd bensinskatt, därest bidraget ej kunde beviljas ur andra medel.

Under viss förutsättning tillstyrkte styrelsen slutligen ett bidrag å 25 000

kronor till Svenska insjöfiskarenas centralförbund för dess organisationsarbete.

Såsom motivering för sitt avstyrkande av att bidrag till sillforskning,

utplantering av rödspätta och undersökning av laxfisket skulle utgå ur

restitutionsmedlen anförde styrelsen till en början, att dessa ändamål,

såsom även angivits i promemorian, syntes ligga utanför ramen av vad

som brukat tillgodoses genom restituering av bensinskattemedlen. Härutöver

framhöll styrelsen att de resultat och de framsteg, som kunde vinnas

genom denna forsknings- och undersökningsverksamhet, i regel komme

hela världshushållet till godo och att sådan verksamhet därför borde

betraktas som en internationell, statlig angelägenhet. Såsom en följd härav

ansåg styrelsen det vara oriktigt att kostnaderna skulle bestridas med

medel som redan från början varit avsedda att främja yrkesutövningen

för den kategori fiskare, som erlagt skattebeloppen. Som ett ytterligare

skäl för att man ej skulle stödja forskningsverksamheten på fiskets område

i den ordning, som ifrågasatts i promemorian, anförde styrelsen att all

dylik verksamhet givetvis måste inriktas och bedrivas på relativt lång sikt.

Detta innebure att nu verksamma yrkesutövare knappast kunde beräknas

få någon fördel därav i sin egen yrkesutövning och vore en ytterligare

anledning till att verksamheten borde erhålla statligt stöd i behövlig utsträckning

så att några medel ur anslaget för kollektiv restitution av erlagd

bensinskatt icke behövde tagas i anspråk.

Jag torde vidare i fråga om dispositionen av tilläggsskattemedlen få

anmäla, att Sveriges fiskares riksförbund med skrivelse den 5 september

1951 till chefen för jordbruksdepartementet överlämnat utdrag av ett protokoll,

fört vid sammanträde med styrelsen för riksförbundet den 28

augusti 1951. Enligt protokollsutdraget förklarar sig styrelsen kunna instämma

i bevillningsutskottets uttalande att även tilläggsskattemedlen

skola restitueras på samma sätt som den ordinarie bensinskatten. Dock

borde viss del av dessa medel få disponeras såsom bidrag till organisations
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

1

verksamheten bland fiskare, eventuellt till fiskarenas studieverksamhet

och möjligen även till fiskpropaganda och liknande. Sådan disposition

skulle emellertid enligt styrelsens mening endast få förekomma efter samråd

med riksförbundet. Vid sammanträdet har vidare understrukits angelägenheten

av att förbundets framställning om ett engångsanslag å 50 000

kronor till förbundets organisationsarbete skall bifallas.

Departementspromemoria den 26 september 1951.

I en inom jordbruksdepartementet upprättad promemoria den 26 september

1951 har frågan om dispositionen av tilläggsskatt em

edlen ånyo upptagits. Inledningsvis anföres i denna promemoria, att

det med hänsyn till storleken av de belopp, som tilläggsskattemedlen sammanlagt

komma att uppgå till, synes angeläget att de skola användas på

det sätt, som blir till största möjliga gagn för fiskarebefolkningen. Något

ställningstagande från riksdagens sida rörande användningen av medlen

finnes icke utöver vad som ligger däri, att riksdagen avvisat tanken på en

individuell återbäring och i stället uttalat sig för att tilläggsskattemedlen

liksom den ordinarie bensinskatten skola restitueras kollektivt. Utgångspunkten

är emellertid därigenom given. Medlen skola återföras till fiskarebefolkningen

och detta skall ske genom kollektiva åtgärder. Frågan blir

emellertid då, bur denna kollektiva återbäring skall ordnas

och vilka ändamål, som böra tillgodoses i första rummet. Härom

anföres vidare i promemorian.

I och för sig kan man givetvis tänka sig att disponera tilläggsskattemedlen

på precis samma sätt som de vanliga restitutionsmedlen och alltså

successivt dela ut även förstnämnda medel för en mängd olika ändamål,

som direkt sammanhänga med den dagliga utövningen av fisket. Det synes

emellertid ingalunda säkert, att detta ur fiskets synpunkt är den bästa

användningen av medlen.

Om man närmare undersöker användningen av de ordinarie restitutionsmedlen

finner man, att dessa i praktiken fördelas på ett sätt som

kommer en individuell restitution ganska nära. Till en början söker man

sålunda att vid fördelningen av medlen mellan de olika länen se till att

varje län tillföres ett belopp som motsvarar vad som erlagts i skatt inom

länet. När det sedan gäller att inom ett län fördela de medel, som enligt

nyssnämnda princip belöpa på länet, försöker man vidare likaså att åstadkomma

en sådan spridning, att alla de, som erlagt bensinskatt, om möjligt

på ett eller annat sätt skola få nytta av medlen.

Man kan emellertid fråga sig om ej, i vart fall i det långa loppet, även

ur fiskarebefolkningens synpunkt bättre resultat skulle kunna ernås om

man i stället för att på dylikt sätt sprida ut medlen valde att åtminstone

delvis använda dem för gemensamma viktiga ändamål. En samlad insats

på ett för näringen betydelsefullt område kan uppenbarligen ge resultat

av mycket större värde än vad som kan ernås om medlen användas som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

bidrag till ett stort antal smärre förbättringsåtgärder. En sådan ändring

torde väl knappast nu böra ifrågasättas beträffande de ordinarie restitutionsmedlen,

där fiskarena vant sig vid att dessa skola delas ut i småposter

samt mera omedelbart och påtagligt komma de enskilda fiskarena direkt

till godo. Förhållandet är emellertid ett annat beträffande tilläggsskattemedlen.

Det är ju här fråga om pengar, som ligga vid sidan av de ordinarie

restitutionsmedlen och som väl knappast torde ha tagits med i beräkningen

vid planläggningen av sådana smärre lokala företag, för vilka

de senare i regel bruka användas. En disposition av tilläggsskattemedlen

på ett sätt, som delvis avviker från vad som varit brukligt i fråga om de

ordinarie restitutionsmedlen, behöver ju ej heller påverka storleken av de

belopp som återbäras i sedvanlig ordning.

Att på fiskets område finnas många betydelsefulla uppgifter, vilka i brist

på medel hittills ej alls eller endast i begränsad omfattning kunnat upptagas,

torde vara uppenbart. Här kan utan något försök till specificering

erinras om att viktiga uppgifter föreligga på forskningens och försöksverksamhetens

område, inte minst beträffande nya eller förbättrade fiskemetoder.

Vidare kan pekas på att ur fiskarekårens synpunkt värdefulla resultat

torde kunna ernås genom ökade insatser i fråga om organisationsarbetet

inom kåren samt åtgärder i avsättningsbefrämjande syfte, bland annat i

form av propaganda för ökad fiskkonsumtion eller exportbefrämjande

åtgärder.

Det torde vara realistiskt att förutsätta, att det såväl nu som under de

närmaste åren endast i mycket begränsad utsträckning kommer att bli

möjligt att få anslag av statsmedel för nya uppgifter på de områden, som

nu nämnts, eller alt få någon reell utvidgning av det statliga stöd, som nu

lämnas på vissa av dessa. Under sådana förhållanden synes det, som om

man från fiskerinäringens sida borde överväga huruvida ej tilläggsskattemedlen

skulle komma till en ur näringens egen synpunkt bättre användning,

om de åtminstone delvis disponeras för åtgärder av de slag, som nu

antytts.

Med anledning av de synpunkter, som anförts av styrelsen för Sveriges

fiskares riksförbund, anföres i promemorian.

Åtskilliga av de ändamål som nyss nämnts torde helt tillgodose det av

styrelsen uttalade önskemålet att de åtgärder, till vilka medlen användas,

skola medföra fördelar för de nu verksamma fiskarena i deras yrkesutövning.

Detta torde exempelvis vara fallet i den mån medlen användas för

organisationsarbete, avsättningsbefrämjande åtgärder och dylikt. Även beträffande

åtskillig forsknings- och försöksverksamhet torde det utan tvivel

förhålla sig så att den kan ge ganska snabba resultat av omedelbar praktisk

betydelse för fiskets utövare. Det synes vidare ej riktigt att hävda den

uppfattningen att forsknings- och försöksverksamheten uteslutande är en

statlig angelägenhet och att det för den skull ej bör komma i fråga att

för sådan verksamhet använda medel, som skola återbäras till fiskets

utövare. Det är visserligen givet att staten med hänsyn till de värden, som

forsknings- och försöksverksamhet på ifrågavarande område kan ge såväl

för samhället i dess helhet som för näringens utövare, även i fortsättningen

liksom hittills bör bedriva och stödja dylik verksamhet. Men det är, som

tidigare framhållits, också nödvändigt att räkna med att allmänna ekono
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

9

miska överväganden kunna hindra att denna statliga verksamhet utvidgas

på det sätt, som i och för sig kan vara önskvärt. När så är fallet måste det

givetvis ankomma på näringens utövare att pröva i vad mån de i eget

intresse ha möjlighet att komplettera den av staten finansierade verksamheten

på området. Vid en dylik prövning torde man ej enbart böra se till

vilka fördelar som kunna vinnas för stunden. Det avgörande synes i

stället böra vara, huruvida man genom insatserna kan vinna resultat, vilka

kunna väntas bli av bestående värde för näringen och dess utövare.

I promemorian erinras härefter att en likartad fråga på jordbrukets

område — nämligen frågan om dispositionen av den s. k. hästexportberedningens

vinstmedel — erhållit sin lösning vid 1951 års riksdag (prop. nr

162, r.skr. nr 329). Rörande uppkomsten och dispositionen av dessa vinstmedel

framhålles följande.

Vinsterna erhöllos genom att de överpriser, som tidvis kunde utfås vid

hästexporten, icke tillätos slå igenom på inlandsmarknaden. De hästar,

som skulle exporteras, uppköptes därför genom hästexportberedningen till

priser, motsvarande det aktuella prisläget inom landet, och skillnaden

mellan dessa priser och de, som betalades vid exporten, fonderades. Sammanlagt

uppgå vinstmedlen nu till närmare 5,5 miljoner kronor.

Det har varit ostridigt att dessa medel, vilka på sätt och vis kunna sägas

ha erhållits genom att hästuppfödarna avstått från den merinkomst, som

exportpriserna kunde lämna, borde betraktas såsom tillhörande jordbruket.

Från jordbrukets sida biträdde man emellertid tanken att medlen

_i stället för att på ett eller annat sätt direkt återbäras till jordbruket eller

vissa grupper av jordbrukare — skulle användas så att jordbruket som

helhet finge nytta därav genom insats på områden där anslag icke kan erhållas

å riksstaten. Med utgångspunkt från denna princip har enligt riksdagens

beslut avsatts 1 000 000 kronor för att underlätta den upplysningsoch

propagandaverksamhet som sker i form av anordnande av lantbruksutställningar,

1 000 000 kronor till en särskild fond för främjande av exporten

av avelsdjur samt återstoden, cirka 3 500 000 kronor, till en fond

för främjande av forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets område.

Syftet med sistnämnda fond har främst varit att skapa möjlighet

till en omfattande men relativt kortvarig insats på speciella områden av

särskilt stor betydelse för jordbruket.

Fonden för främjande av exporten av avelsdjur förvaltas av en styrelse

om fyra ledamöter. Av dessa utser Kungl. Maj:t två, däribland ordförande,

och Sveriges lantbruksförbund två. För fonden för främjande av forsknings-

och försöksverksamhet på jordbrukets område finnes en styrelse

om sju personer. Dessa utses av Kungl. Maj:t, samtliga utom ordföranden

dock efter förslag av olika organisationer och myndigheter. Sålunda tillsättas

tre efter förslag av respektive Hushållningssällskapens förbund, Sveriges

lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk samt tre

efter förslag av respektive jordbrukets forskningsråd, styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök samt veterinärhögskolans

lärarråd.

I promemorian framhålles, all en lösning liknande den, som sålunda

beslutats i fråga om hästexportberedningens vinstmedel, synes kunna itrå
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

gasättas även såvitt gäller nu ifrågavarande tilläggsskattemedel. Detta

skulle innebära att den kollektiva restitution, som beslutats av riksdagen,

skulle ske på det sättet att medlen skulle avsättas till en eller flera fonder

och inom dessa användas så att fiskerinäringen som helhet finge nytta därav

genom insats på områden där anslag icke kan erhållas å riksstaten.

Rörande fondbildningen, fondmedlens förvaltning och beslutanderätten

i fråga om desamma anföres i promemorian.

Vad först angår frågan, huruvida en eller flera fonder böra bildas, kan

man givetvis tänka sig en uppdelning på förslagsvis två fonder, nämligen

en för avsättningsbefrämjande åtgärder, t. ex. propaganda för ökad fiskkonsumtion

och exportfrämjande åtgärder, samt en för övriga ändamål

som kunna komma i fråga. Ej minst med hänsyn till svårigheten att i

förväg bedöma, på vilka områden åtgärderna i första hand böra sättas in,

och vilka belopp som kunna komma att erfordras för olika ändamål, synes

det dock vara att föredraga, att samtliga medel föras till en gemensam

fond och att det sedan får ankomma på fondens styrelse att besluta om

användningen av medlen.

Styrelsen synes förslagsvis kunna bestå av ordförande och fem ledamöter.

Ordföranden och en ledamot synas böra utses av Kungl. Maj:t, varjämte

tre ledamöter torde böra utses av Sveriges fiskares riksförbund.

Slutligen torde chefen för fiskeristyrelsen böra vara självskriven ledamot

av styrelsen.

Som förut nämnts kan storleken av de belopp, som böra tillföras fonden,

ännu ej exakt fastställas. Sedan erforderligt underlag för en sådan beräkning

erhållits, torde erforderliga medel böra anvisas av riksdagen och tillföras

fonden. Denna torde böra göras räntebärande och förvaltas av statskontoret.

Liksom i fråga om de delar av hästexportberedningens vinstmedel, som

avsatts för att främja exporten av avelsdjur samt forsknings- och försöksverksamheten

på jordbrukets område, torde man även beträffande nu ifrågavarande

medel böra förutsätta att fonden ej skall bli något permanent

stödorgan utan att den i stället bör förbrukas inom en förhållandevis begränsad

tidrymd. Att i förväg uppställa något visst bestämt tidsmått torde

dock ej vara lämpligt. Avgörande bör i stället vara angelägenhetsgraden av

de uppgifter, som anmäla sig. Då man emellertid under alla omständigheter

torde böra räkna med att medlen böra fördelas på flera år, synes som

en viss regulator kunna uppställas den föreskriften, att tillstånd av Kungl.

Maj:t skall erfordras, därest styrelsen under något år vill disponera över

mer än vad som motsvarar dels avkastningen för året, dels en femtedel

av fondens ursprungliga kapitalbelopp.

De närmare administrativa bestämmelser rörande förvaltningen och användningen

av fonden, som i övrigt kunna erfordras, torde få utfärdas av

Kungl. Maj:t. I

I promemorian anmärkes till slut, att det för en disposition av tilläggsskattemedlen

i överensstämmelse med vad som ifrågasatts i promemorian

torde fordras att frågan underställes riksdagen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Yttrandena.

11

över promemorian den 26 september 1951 ha yttranden avgivits av

statskontoret, fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, statens jordbruksnämnd

och Sveriges fiskares riksförbund. De i promemorian framlagda

förslagen ha därvid i huvudsak tillstyrkts av samtliga remissinstanser. På

enstaka punkter ha dock vissa erinringar1 gjorts.

Vad angår förslaget att tilläggsskattemedlen skola efter fondering användas

så, att fiskerinäringen som helhet får nytta därav genom insats på

områden, där anslag icke kan erhållas å riksstaten, anför Sveriges fiskares

riksförbund beträffande de skäl, som föranlett förbundet att tillstyrka förslaget,

bland annat följande.

Frågan om restitution till fiskare för erlagd bensinskatt har behandlats

vid flera tillfällen under senare år, utan att någon slutgiltig och för fiskarena

godtagbar lösning kunnat erhållas. Orsakerna härtill äro flera men

torde i första hand sammanhänga med att myndigheterna på grund av

olika omständigheter icke ansett sig kunna tillmötesgå fiskarekårens

önskemål om individuell restitution av erlagd bensinskatt. En individuell

restitution har tidigare motiverats med att bensin företrädesvis användes

i det mindre inkomstbringande kustfisket och att bensinskatten på grund

av de redan förut låga inkomsterna från detta fiske drabbat yrkesutövarna

ojämnt. Rättvisesynpunkter ha med andra ord varit vägledande för detta

ståndpunktstagande, och man har ansett att de fiskare med små inkomster,

som på grund av bestämmelserna måst betala skatt på sitt drivmedel och

därigenom drabbats av eu stor kostnadsökning, borde komma i åtnjutande

av direkt återbäring.

Det kollektiva restitutionsförfarandet kan dock i viss mån sägas ha medfört

en del fördelar därigenom att många förbättringar, bl. a. av mindre

fiskehamnar och bryggor, kunnat genomföras, vilka möjligen icke annars

skulle ha kunnat komma till stånd. Styrelsen anser sig därför kunna instämma

i de synpunkter, som framförts i promemorian om att en samlad

insats på ett för fisket betydelsefullt område kan komma att bli av större

värde än om tillgängliga belopp splittras och användas såsom bidrag till

ett stort antal smärre förbättringsåtgärder.

Beträffande det i promemorian framförda förslaget om att ifrågavarande

medel skulle avsättas till en eller flera fonder och inom dessa användas så

att fiskerinäringen som helhet skulle få nytta därav genom insats på områden,

där anslag icke kan erhållas å riksstaten, vill styrelsen framhålla,

att den i promemorian anförda jämförelsen med vinstmedel från hästexporten

icke kan anses vara hållbar i visst avseende. Bakom nämnda

vinstmedel står icke någon som helst prestation från respektive hästägares

sida och medlen ha icke heller utbetalts. För ifrågavarande bensinskattemedel

gäller ett helt annat förhållande, eftersom dessa medel utgöras av

extra kostnader, som fiskaren själv erlagt i samband med sin yrkesutövning.

På grund av tidigare omnämnda svårigheter alt erhålla individuell restitution

till fiskarena för erlagd tilläggsskatt å bensin och med hänsyn till

förhandenvarande förhållanden och omständigheter anser sig styrelsen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

dock kunna tillstyrka att de medel, som skola restitueras till fiskarena för

erlagd tilläggsskatt å bensin, överföras till en gemensam fond med ändamål

i huvudsak enligt i promemorian anfört förslag.

Beträffande de ändamål, för vilka fondmedlen böra kunna användas,

anmärker Sveriges fiskares riksförbund att fiskerinäringen i fråga om statligt

stöd bör jämställas med övriga näringar, exempelvis jordbruk och

skogsbruk. Detta betyder enligt förbundets uppfattning i första hand, att

kostnader för forskningsverksamheten på fiskets område böra bestridas

av statsmedel. Statskontoret anför att de bidrag för organisation och upplysningsverksamhet,

vilka föreslagits i fiskebåtsförsäkringsutredningens

den 15 september 1951 avgivna betänkande, avse ändamål, som väl kunna

tillgodoses genom anlitande av fonden. Statens jordbruksnämnd anser att

fondmedel böra kunna tagas i anspråk för att delvis täcka kostnaderna för

inrättande av en till nämnden knuten befattning för stödjande av fiskexporten.

Nämnden anför härom.

Vad särskilt angår de åtgärder, som kunna komma att vidtagas för att

främja exporten av fisk, anser nämnden det böra övervägas, om icke bidrag

av här ifrågavarande restitutionsmedel kunna erhållas för att inrätta en

till nämnden knuten befattning för stödjande av fiskexporten. Därest inom

fiskerinäringen verksamma organisationer och företag kunnat enas om

att anställa en gemensam befattningshavare för stödjande av fiskexporten,

har Kungl. Maj:t haft befogenhet att för vart och ett av budgetåren 1950/51

och 1951/52 lämna bidrag med 25 000 kronor till täckande av kostnaderna

för befattningen att utgå ur clearingkassan för fisk. Vid de förhandlingar

som förts i frågan om inrättandet av nämnda befattning har någon enighet

icke kunnat uppnås om fördelningen av de kostnader, som utöver anvisade

statsmedel erfordras för befattningens upprätthållande. Nämnden

anser att möjligheterna att inrätta befattningen skulle komma att ej oväsentligt

underlättas, därest -— utöver statsmedel — ett bidrag till kostnaderna

kunde erhållas även av ifrågavarande restitutionsmedel..Detta bidrag

skulle i så fall kunna avräknas mot fiskerinäringens andel av kostnaderna

för befattningen.

Mot förslaget, att fonden skall stå under ledning av en särskild styrelse,

anmärker statskontoret, att enligt dess mening några bärande skäl icke

anförts för att en kostnadsdragande särskild styrelse skall tillsättas. Ämbetsverket

föreslår i stället att fonden skall ställas till Kungl. Maj:ts förfogande

samt att bidrag ur densamma skola utdelas på förslag av fiskeristyrelsen

efter hörande av fiskarenas intresseorganisationer.

Beträffande styrelsens sammansättning uttala såväl fiskeristyrelsen som

Sveriges fiskares riksförbund, att fiskarena böra erhålla fyra representanter

i styrelsen. Därigenom skulle såväl de olika kuststräckorna som insjöfisket

kunna få var sin representant. Statens jordbruksnämnd erinrar om att det

i promemorian förutsatts, att bidrag skall kunna utgå ur fonden för avsättningsbefrämjande

åtgärder, såsom propaganda för ökad fiskkonsum
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 25.

13

tion och exportbefrämjande åtgärder. Då frågor av detta slag handläggas

av jordbruksnämnden, anser nämnden att den bör beredas möjlighet att

framlägga sina synpunkter beträffande medlens användning. Detta bör ske

på så sätt att även nämnden blir representerad i fondens styrelse.

Beträffande förvaltningen av fonden anför slutligen statskontoret att det,

eftersom fondkapitalet synes vara avsett att tagas i anspråk inom en begränsad

tid, kan övervägas om icke medlen, i stället för att göras räntebärande,

böra innestå på statsverkets checkräkning i riksbanken med redovisning

hos statskontoret under en diversemedelstitel, förslagsvis benämnd

»För fisket fonderade bensinskattemedel». Som skäl härför anför ämbetsverket

att ett lösgörande av kapital, placerat i obligationer, under ogynnsamma

förhållanden kan medföra ej oväsentliga kapitalförluster. Därest

emellertid medlen skulle anses böra göras räntebärande, bör detta enligt

statskontoret lämpligast ske genom insättning på kapitalräkning hos Sveriges

kreditbank.

Föredraganden.

Såsom tidigare erinrats beslöt riksdagen hösten 1950 att det yrkesmässigt

bedrivna fisket skulle erhålla kompensation för tilläggsskatt å bensin,

som utgått under tiden den 1 april 1948—den 31 december 1950, på så sätt

ätt den kollektiva restitution, som lämnas beträffande den ordinarie bensinskatten,

skulle utsträckas att omfatta även tilläggsskatten. Det förutsattes

härvid att restitutionen av tilläggsskatten skulle ske successivt under

en följd av år.

I en inom jordbruksdepartementet utarbetad promemoria har nu upptagits

frågan om det lämpligaste sättet för genomförande av den sålunda

beslutade återbäringen av tilläggsskattemedlen. I promemorian föreslås att

denna återbäring skall ske på det sättet, att medlen skola tillföras en fond

och att fondens tillgångar sedan skola användas så, att fiskerinäringen

som helhet får nytta därav genom insats på områden, där anslag å riksstaten

icke kan påräknas. Härutinnan innebär förslaget i viss mån en motsvarighet

till det beslut, som för jordbrukets vidkommande fattats rörande

dispositionen av hästexportberedningens vinstmedel. Förslaget har i sina

huvuddrag biträtts av samtliga remissinstanser. Även jag anser att ett

förverkligande av detsamma skulle vara till gagn för fiskerinäringen och

dess utövare. Jag biträder alltså den uppfattningen alt ifrågavarande medel,

i stället för att återbäras på det sätt som tillämpas beträffande de

ordinarie bensinskattemedlen, skola avsättas till en fond, ur vilken anslag

kunna utdelas för olika ändamål av betydelse för fiskerinäringen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Den grundläggande principen i fråga om dispositionen av fondmedlen bör

enligt min mening vara, att medlen skola användas för sådana åtgärder,

för vilka anslag å riksstaten icke kan påräknas och vilka äro av påtaglig

praktisk betydelse för fiskerinäringen. Med denna utgångspunkt kan jag

i princip ansluta mig till vad som i promemorian anförts om att med fondmedlen

böra kunna tillgodoses sådana ändamål som forsknings- och försöksverksamhet

på fiskets område, organisationsarbete inom fiskarekåren

samt åtgärder till befrämjande av avsättningen av fisk. Vidare böra ifrågavarande

medel kunna användas för att lämna stöd åt studieverksamheten inom

fiskarekåren. Med anledning av vad i yttrandena särskilt anförts rörande

användningen av medlen vill jag först framhålla, att jag givetvis förutsätter

att forsknings- och försöksverksamheten på fiskets område liksom hittills

skall erhålla stöd av staten genom anslag å riksstaten. Många för det praktiska

fisket betydelsefulla frågor inom denna verksamhet ha emellertid i

brist på medel hittills måst skjutas åt sidan. Det synes då icke ändamålsenligt

att utesluta möjligheten av att fondmedel skola kunna få användas för

forskning och försök rörande dylika frågor. Den användning av fondmedel,

som jordbruksnämnden föreslagit, synes mig även i och för sig väl förenlig

med syftet med fonden. Att, såsom statskontoret ifrågasatt, använda ifrågavarande

medel för organisationsarbete in. m. i fiskets försäkringsfrågor

är däremot enligt min mening icke lämpligt, då det här är fråga om ändamål,

för vilka statsbidrag redan utgår, och det icke synes böra komma

i fråga att inrättandet av fonden skulle föranleda en överföring av utgifterna

från statsverket till fonden.

En allmän riktlinje beträffande användningen av fondmedlen torde i

övrigt böra vara, att man bör undvika sådana dispositioner, som kunna

tänkas komma att medföra anspråk på statsanslag eller inrättande av statliga

tjänster sedan fondmedlen förbrukats.

Att såsom statskontoret förordat beslutanderätten rörande användningen

av fondens medel skulle ligga hos Kungl. Maj:t finner jag med hänsyn

till medlens karaktär icke lämpligt. Fonden torde i stället, i enlighet med

vad som föreslagits i promemorian, böra stå under ledning av en särskild

styrelse, som skall äga besluta om anslag ur fonden. Beträffande styrelsens

sammansättning ansluter jag mig likaså till vad som föreslagits i promemorian,

dock med den ändringen att fiskerinäringen bör erhålla fyra ledamöter

i styrelsen. Vidare finner jag det ej nödvändigt att chefen för fiskeristyrelsen

skall vara självskriven ledamot. Det torde kunna förutsättas,

att Kungl. Maj:t ändock tillser att fiskeristyrelsen skall bli representerad

i fondens styrelse. Jag förordar alltså, att fondstyrelsen skall bestå av

ordförande och sex ledamöter. Av dessa böra ordföranden och två ledamöter

utses av Kungl. Maj:t varjämte fyra ledamöter böra utses av Sveriges

fiskares riksförbund. Fonden bör göras räntebärande och förvaltas avstatskontoret.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 25.

15

I likhet med vad som gäller beträffande den av hästexportberedningens

vinstmedel bildade fonden för främjande av forsknings- och försöksverksamhet

på jordbrukets område bör även nu ifrågavarande fond förbrukas

inom eu förhållandevis begränsad tidrymd. Vad i promemorian anförts

angående den utsträckning, i vilken fondens kapitaltillgångar skola få

tagas i anspråk, föranleder ej erinran från min sida. Tillstånd av Kungl.

Maj:t bör sålunda erfordras därest fondens styrelse under något år vill

disponera mera än vad som motsvarar dels avkastningen för året, dels en

femtedel av fondens ursprungliga kapitalbelopp.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser

som kunna erfordras rörande förvaltningen av fonden.

Såsom framgår av vad som anförts i promemorian och i årets statsverksproposition

vid behandlingen av frågan om anslag till fiskerinäringen

för återbäring av erlagd bensinskatt saknas ännu säkra hållpunkter rörande

storleken av de belopp, som sammanlagt böra tillföras fonden. Jag torde

få återkomma till denna fråga, sedan den förut berörda utredningen av

fiskeristyrelsen rörande användningen av bensin i yrkesmässigt bedrivet

fiske slutförts. Jag vill emellertid här anmärka att jag förutsätter att fonden

redan för nästa budgetår skall tillföras en förhållandevis stor del av

det belopp, som totalt kan komma att tillfalla densamma, och att fonden

sålunda skall träda i verksamhet vid ingången av budgetåret 1952/53.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att medgiva att de medel, som skola återbäras till fiskerinäringen

såsom ersättning för erlagd tilläggsskatt å bensin,

må användas i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som förordats i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:114 Skrivelse till Konungen i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition angående fortsatt disposition av ett för budgetåret 1946/47 anvisat anslag till byggnadsarbete a1 i texten
  2. JoU 1952:7 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användningen av den tilläggsskatt å bensin, som under tiden den 1 april 19A8—den 31 december 1950 s. 1 i texten