Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillfällig ökning au regeringsrådens antal

1952-01-11 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:27, Med förslag till lag om tillfällig ökning au regeringsrådens antal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

1

Nr 27.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

tillfällig ökning au regeringsrådens antal; given Stockholms

slott den 11 januari 1952.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens

antal.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Antalet regeringsråd föreslås tillfälligt ökat från tio till elva.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 27.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

Förslag

till

Lag

om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Härigenom förordnas, att i stället för vad som stadgas i 1 § lagen den

26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt skall, med upphävande

av lagen den 29 mars 1946 (nr 113) om tillfällig ökning av regeringsrådens

antal, från och med den 1 oktober 1952 och intill dess regeringsrådens

antal efter vad i denna lag sägs nedbragts till sju gälla följande.

1 §•

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall till och med den 30 september 1955 eller,

om särskilda förhållanden föranleda därtill, den tidigare dag som

Kungl. Maj :t bestämmer utgöras av elva regeringsråd. Därefter skall antalet

regeringsråd, i den mån så till följd av inträffade ledigheter kan ske,

nedbringas till sju. En av regeringsrättens lagfarna ledamöter skall, enligt

vad därom är särskilt stadgat, tjänstgöra i lagrådet.

2 §•

Regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio veckor om året.

3 §•

I den mån så med hänsyn till regeringsrådens antal lämpligen kan ske,

skall regeringsrätten arbeta på avdelningar.

Regeringsrättens avdelningar äro lika behöriga att upptaga de till regeringsrättens

handläggning hörande ärenden, vilkas fördelning endast beror

av den ordning, vari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

4 §.

Med iakttagande av vad ovan är föreskrivet äga de i regeringsrätten

tjänstgörande regeringsråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

5 §.

Vad om måls handläggning i vissa fall av högsta domstolen i dess helhet

finnes föreskrivet skall i tillämpliga delar gälla i fråga om regeringsrätten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ökning av

antalet ledamöter i regeringsrätten. Föredraganden anför följande.

Regeringsrättens organisation och arbetssätt.

Enligt lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt skall regeringsrätten

utgöras av sju regeringsråd, av vilka dock en tjänstgör i lagrådet.

Regeringsrätten är enligt § 22 regeringsformen domför med fem ledamöter,

så ock med fyra, där tre av dein äro ense om slutet. Genom särskild lag den

29 mars 1946 om tillfällig ökning av regeringsrådens antal bestämdes, att

regeringsrätten från och med den 1 oktober samma år skulle tillfälligt förstärkas,

så att den kom att bestå av tio regeringsråd. Syftet härmed var att

möjliggöra en avarbetning av då föreliggande, alltför stora balans av oavgjorda

mål. Enär en sådan avarbetning beräknades kunna genomföras på

jämförelsevis kort tid, föreskrevs i 1 § av lagen att den tillfälliga utökningen

skulle äga bestånd till och med den 30 september 1949 eller, om särskilda

förhållanden föranledde därtill, den tidigare dag som Kungl. Maj :t bestämde.

Därefter skulle, i den mån så till följd av inträffade ledigheter kunde ske,

antalet regeringsråd åter minskas till sju.

Emellertid blev utvecklingen mindre gynnsam än man vid utökningens

genomförande beräknade. Måltillströmningen till regeringsrätten var alltfort

mycket stark och dessutom inträdde en förskjutning i fråga om målens

beskaffenhet i riktning mot en högre andel av stora och invecklade mål. Härigenom

minskade målavverkningen, räknat i antalet mål, och balansen ökade

ytterligare. Med anledning härav bestämdes genom lag den 25 februari 1949,

att utökningen av regeringsrådens antal skulle bestå till och med den 30

september 1952 eller den tidigare dag som Kungl. Maj :t bestämde.

Sedan antalet regeringsråd den 1 oktober 1946 ökades till tio, därav en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

tjänstgörande i lagrådet, har som regel tillämpats följande schema för tjänstgöringen

i regeringsrätten.

Måndag

Antal timmar

för föredragning

varannan vecka____ 1

Avd. 1

5

Antal ledamöter

Avd. 2 Hemarbetande

4 —

Tisdag

varje

vecka....... 4

5

4 —

Onsdag

»

» ....... 4

5

4 —

Torsdag

»

» ....... 4

—

4 5

Fredag

»

» ....... 4

4

— 5

Lördagen är hemarbetsdag för samtliga ledamöter. Måndagen ägnas, förutom

åt föredragning, åt justering av tidigare avgjorda mål.

Antalet föredragningstimmar i veckan uppgår alltså varannan vecka till

26 och varannan vecka till 24 eller i medeltal till 25.

Medan antalet i regeringsrätten tjänstgörande ledamöter utgjorde sex, uppgick

föredragningstiden i regel till 17 timmar i veckan. För år räknat har den

planenliga föredragningstiden — med reduktion för mellankommande helgdagar

— uppgått, år 1942 till omkring 580 timmar, åren 1943—45 till omkring

655 timmar samt därefter med nio ledamöter till omkring 955 timmar.

Fördelat på antalet ledamöter motsvara dessa föredragningstider 97, 109

och 106 timmar.

I propositionen nr 32 till 1946 års riksdag har intagits en inom regeringsrätten

utarbetad promemoria, däri bland annat behandlas frågan hur föredragningsschemat

i regeringsrätten borde uppgöras under förutsättning av

att antalet ledamöter ökades. Med tio i regeringsrätten tjänstgörande ledamöter

skulle schemat bli följande.

Antal timmar

för föredragning

Måndag............ 1

Tisdag........... 4

Onsdag................... 4

Torsdag................... 4

Fredag............... 4

Antal ledamöter

Avd. 1 Avd. 2 Hemarbetande

5 4 1

5 4 1

4 4 2

5 — 5

4 4 2

Lördagen skulle vara hemarbetsdag för samtliga ledamöter. Antalet föredragningstimmar

komme med denna beräkning att uppgå till 30 eller 5 mer

än för närvarande. Varje ledamot finge liksom nu ledigt för hemarbete —

utom lördagar — en dag i veckan och dessutom en timme var tionde mån*

dag.

Utvecklingen av regeringsrättens arbetsbörda m. m.

I fråga om förhållandena för tiden från och med år 1933 (vilket år en år

1928 beslutad tillfällig utökning av regeringsrätten med fyra ledamöter slutgiltigt

avvecklades) må lämnas följande uppgifter rörande antalet inkomna,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

5

avgjorda och balanserade mål. I antalet avgjorda mål inbegripas återkallade,

till annan myndighet överlämnade eller eljest avförda mål.

Under året

Vid årets utgån:

inkomna

avgjorda

balanserade

1933 ............

........... 2 385

2 210

1 261

1934 ............

........... 2 602

2 658

1 205

1935 ............

........... 2 259

2 465

999

1936 ............

........... 2 033

2 078

954

1937 ............

.......... 1 928

1 963

919

1938 ............

.......... 2 252

2 098

1 073

1939 ............

.......... 2174

2 262

986

1940 ............

.......... 1 888

2 081

792

1941............

.......... 2 206

2 068

933

1942 ............

.......... 2 283

2 207

1 009

1943 ............

.......... 2 664

2 592

1 082

1944 ............

.......... 3 009

2 473

1 618

1945 ............

.......... 3 027

2 368

2 281

1946 ............

.......... 3 333

2 466

3 150

1947 ............

.......... 3171

2 898

3 425

1948 ............

.......... 2 937

2 703

3 657

1949 ............

.......... 3 012

2 633

4 036

1950 ............

.......... 3 221

2 668

4 589

1951............

.......... 3 022

2 708

4 905

Eftersom skattemålen utgöra den ojämförligt största gruppen av mål i

regeringsrätten må här även lämnas vissa uppgifter rörande förhållandena

inom kammarrätten under tiden från och med år 1939.

Antal till kammarrätten inkomna mål.

Andra beskatt-

Värnskattemål

Krigskonjunktur-

skattemål

ningsmål, ej

tillhörande

Summa

fast. avd.

1939 ........

—

—

6 188

6 188

1940 ........

......... 1 310

—

5 576

6 886

1941........

......... 121

371

5 212

5 704

1942 ........

......... 52

2 033

6 936

9 021

1943 ........

......... 5

2 092

7 924

10 021

1944 ........

......... 1

2 946

7 505

10 452

1945 ........

......... .

2 702

7 311

10 013

1946 ........

......... .

2 755

8 438

11 193

1947 ........

......... .

3 980

7 007

10 987

1948 ........

......... .

1 355

5 281

6 616

1949 ........

......... .

736

8 085

8 821

1950 ........

......... .

333

8 281

8 624

1951........

......... .

103

8 104

8 207

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

Kammarrättens arbetsresultat.

Avgjorda mål Vid årets utgång balanserade mål

Krigskonjunktur-

skattemål

Andra

Summa

Krigskonjunktur-

skattemål

Andra

Summa

1939 .

—

6 318

6 318

—

4 231

4 231

1940 .

—

6 994

6 994

—

4 123

4 123

1941 .

...... 152

5 596

5 748

219

3 860

4 079

1942 .

...... 595

6 286

6 881

1 657

4 562

6 219

1943 .

...... 1 561

5 569

7 130

2 188

6 922

9 no

1944 ,

...... 1 888

6 516

8 404

3 426

7 912

11 158

1945

...... 2 702

7 101

9 803

3 246

8 122

11 368

1946 .

...... 2 712

7 210

9 922

3 289

9 350

12 639

1947

...... 2 517

6 869

9 386

4 752

9 488

14 240

1948

...... 2 698

7 033

9 731

3 389

7 736

11 125

1949

...... 2 565

6 697

9 262

1 560

9 124

10 684

1950

...... 1 203

7 442

8 645

690

9 963

10 653

19511

...... 458

7 338

7 896

306

10 058

10 364

Behandlingen vid

1951 års riksdag av frågan om en

regeringsrätten.

utökning

av

I motioner vid 1951 års riksdag väcktes fråga om en ytterligare, tillfällig

förstärkning av regeringsrätten. Första lagutskottet anförde i sitt i anledning

av motionerna avgivna utlåtande, nr 11, att enligt utskottets mening starka

skäl talade för att en tillfällig ytterligare förstärkning av regeringsrätten

snarast genomfördes. Det syntes därvid utskottet ligga närmast till hands att

tänka sig en utökning med tre ledamöter. Frågan om förstärkningens omfattning

och varaktighet krävde emellertid närmare övervägande, och utskottet

kunde därför icke förorda att riksdagen omedelbart genomförde en lagändring.

Utskottet hemställde att riksdagen måtte besluta skrivelse till Kungl.

Maj :t med anhållan att förslag snarast måtte framläggas för riksdagen till

erforderlig utökning av regeringsrådens antal så att den alltför stora balansen

av oavgjorda mål i regeringsrätten kunde inom skälig tid nedbringas till

normal storlek. Riksdagen biföll utskottets hemställan (skrivelse nr 74).

Regeringsrättens promemoria.

I en inom regeringsrätten upprättad, den 31 oktober 1951 dagtecknad promemoria,

vilken behandlar läget vid utgången av september månad 1951, anföres

följande angående regeringsrättens arbetsbalans.

Utöver balansen av krigskonjunkturskattemål, som den 30 september 1951

i regeringsrätten utgjorde 1 101 och vid årets slut beräknas utgöra omkring

900, beräknas ytterligare inkomma inemot 100 sådana mål. Sammanlagt

skulle således efter instundande årsskifte omkring 1 000 krigskonjunkturskattemål

återstå för föredragning, vilket beräknas motsvara en föredragningstid

av 350 å 400 timmar.

1 Siffrorna för 1951 avse beträffande avgjorda mål månaderna januari—september och beträffande

balanserade mål läget den 1 november.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

7

I fråga om andra finansmål har tillströmningen till kammarrätten under

de nio första månaderna år 1951 jämfört med föregående år obetydligt ökats.

Såvitt nu kan bedömas torde antalet såväl inkommande som avgjorda beskattningsmål

i kammarrätten i fortsättningen komma att hålla sig omkring

8 000 mål årligen, vilket beräknas medföra, att till regeringsrätten inkomma

1 500 å 1 600 mål årligen, motsvarande en föredragningstid av omkring 500

timmar. Balansen av dessa mål, som den 30 september 1951 utgjorde 3 528

och för årsskiftet uppskattas till omkring 3 600, borde vid nämnda antal årligen

inkommande mål icke gärna tillåtas överstiga 500 mål. Balansen borde

därför nedbringas med omkring 3 100 mål, vilket beräknas motsvara en

föredragningstid av omkring 1 000 timmar.

Antalet från andra departement till regeringsrätten inkomna mål, som under

senare år utgjort, år 1943 1 372, år 1944 1 335, år 1945 1 127, år 1946

1 320, år 1947 1 377, år 1948 1 225, år 1949 1 203 och år 1950 1 253 eller sålunda

i genomsnitt 1 264, torde även i fortsättningen böra antagas hålla sig

till omkring 1 200 å 1 300 mål årligen. Med den avverkningstakt, som för sådana

mål uppnåtts under de första nio månaderna år 1951 motsvarar detta

en årlig föredragningstid av omkring 450 timmar. Balansen av dessa mål,

som den 30 september 1951 utgjorde 469 mål, kan anses för årstiden vara av

normal omfattning.

Sammanlagt kan antalet till regeringsrätten inkommande mål, med undantag

för krigskonjunkturskattemål, i fortsättningen antagas utgöra omkring

2 700 å 2 900, motsvarande eller obetydligt överstigande den föredragningstid

av omkring 955 timmar, som kan uppnås med nuvarande antal avnio

i regeringsrätten tjänstgörande ledamöter. För nedbringande av balansen

till önskvärd storlek samt avverkning av återstående krigskonjunkturskattemål

beräknas därutöver en föredragningstid av 1 350 å 1 400 timmar vara

erforderlig. Läget har i detta avseende icke undergått någon anmärkningsvärd

förändring sedan föregående år. Tendensen till växande balans ingiver

dock betänkligheter.

Det framgår av det ovanstående, att regeringsrättens arbetsbalans icke kan

väntas bliva minskad utan att antalet ledamöter utökas under en övergångstid.

Om ett regeringsråd tillkomme bleve det möjligt att ordna föredragning

på två avdelningar under ännu en veckodag, motsvarande en ökning av den

årliga föredragningstiden med omkring 150 timmar. Detta tillägg i tid skulle

då helt, eller i varje fall till övervägande del stå till förfogande för nedbringande

av balansen, vilken alltså borde kunna utjämnas under en tioårsperiod.

Om det anses önskvärt, att balansen reduceras till normal nivå på kortare

tid, erfordras givetvis en större utökning av antalet ledamöter i regeringsrätten.

Härvid är emellertid att märka, att effektiviteten kan bli något lidande

på utökningen enär denna försvårar konstruktionen av en rimlig arbetsordning.

Svårigheterna bliva särskilt stora, om antalet i regeringsrätten

tjänstgörande ledamöter skulle bestämmas till elva. Med tolv ledamöter blir

den årliga arbetstiden den dubbla mot vad som uppnåddes med sex ledamöter

eller sålunda omkring 1 310 timmar per år. Därvid skulle för reduktion

av balansen disponeras omkring 300 timmar per år. Normal balans borde

alltså i detta fall kunna förväntas inträda efter fyra å fem år.

Departementschefen.

Som framgår av de i det föregående meddelade uppgifterna föreligger sedan

flera år tillbaka eu betydande balans av oavgjorda mål i regeringsrätten.

För alt nedbringa balansen ökades antalet ledamöter i regeringsrätten år 1946

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

tillfälligt med tre, och denna utökning, som ursprungligen antogs kunna avvecklas

inom tre år, blev genom beslut år 1949 förlängd för ytterligare tre

år. Det nuvarande provisoriet gäller till och med september månad innevarande

år, varefter en avveckling skall äga rum i mån av uppkommande ledigheter.

Genom regeringsrättens förstärkande har åstadkommits en ökad

arbetsprodukt. Denna har dock ej blivit så stor som man hoppats, i det att

en förskjutning skett i arbetsmaterialet i riktning mot större och mera svårbedömda

mål. Samtidigt har måltillströmningen fortsatt att hålla sig på en

mycket hög nivå. Följden har blivit att balansen, i stället för att minska,

undan för undan vuxit. Den utgjorde vid utgången av år 1951 ej mindre än

4 905 mål, vilket motsvarar nära två års arbetsprodukt av regeringsrätten

med nuvarande antal ledamöter.

Balansen är alltså betydande och uppenbarligen äro svåra olägenheter förknippade

härmed. Enligt den inom regeringsrätten verkställda beräkningen

skulle det antal mål som under den närmaste framtiden kan antagas komma

att fullföljas till regeringsrätten ungefärligen motsvara den avverkning som

kan påräknas med nuvarande arbetskrafter. Någon möjlighet att avarbeta

balansen skulle således icke föreligga utan särskilda åtgärder. Denna beräkning

synes, såvitt nu kan bedömas, vara riktig.

Av det sagda framgår att åtgärder äro erforderliga för att minska balansen.

Flera utvägar äro i och för sig möjliga. Vid tidigare tillfällen har

övervägts att öka regeringsrättens arbetsprodukt genom att föreskriva att

domstolen skall vara domför med lägre antal ledamöter än för närvarande

är fallet. Tanken har emellertid avvisats och det torde ej föreligga anledning

att nu ånyo upptaga den. Ej heller torde man kunna ifrågasätta att

genom utökning av föredragningstiden eller genom andra liknande åtgärder

kräva en större målavverkning. Därefter återstå utvägarna att öka antalet

ledamöter i regeringsrätten och att begränsa fullföljden. Vad först beträffar

en begränsning av måltillströmningen må erinras om att denna utväg att

vinna en lättnad i regeringsrättens arbetsbörda flera gånger tidigare valts.

I propositionen nr 32/1946 redogjorde jag för de åtgärder som under 1920- talet vidtagits i sådant avseende och som väsentligen bestått i att man

gjort kammarrätten till sista instans i vissa grupper av mål och överflyttat

andra grupper från regeringsrättens till annan myndighets prövning. Jag

anförde i anslutning till denna redogörelse att det icke syntes vara tillrådligt

att, utöver vad som sålunda skett på 1920-talet, minska tillströmningen

av mål till regeringsrätten genom att avskära vissa grupper av mål från

fullföljdsrätt. Ej heller syntes mig då möjlighet förefinnas att till annan

myndighet överlämna avgörandet av vissa mål, i vart fall ej i nämnvärd

omfattning. Inför det synnerligen otillfredsställande arbetsläge som nu förefinnes

synes man emellertid, trots vad jag sålunda då yttrade, nu böra

till förnyat övervägande upptaga frågan om möjligheterna att på olika sätt

minska tillströmningen. Jag avser att låta närmare utreda dessa spörsmål

och att därefter ånyo pröva dem.

I avbidan på att en eventuell fullföljdsbegränsning kan hinna inverka på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

9

måltillströmningen äro emellertid omedelbara åtgärder erforderliga för att

nedbringa den föreliggande balansen. Som framgår av det anförda torde i

sådant hänseende icke kunna ifrågakomma någon annan åtgärd än att tillfälligt

ytterligare förstärka regeringsrätten. Någon större utökning anser jag

dock knappast böra komma i fråga i avvaktan på den nyss berörda utredningen,

och jag vill därför föreslå att förstärkningen begränsas till en ledamot.

Sammanlagda antalet ledamöter skulle således bliva elva, varav

en tjänstgörande i lagrådet. Rörande den tid som det med denna förstärkning

skulle taga att nedbringa balansen till önskad omfattning kan intet

bestämt uttalande göras. Uppenbarligen blir därvid av största betydelse

vilka möjligheter som kunna erbjuda sig att genomföra en fullföljdsbegränsning

eller eljest minska tillströmningen av mål. Tills vidare torde

förstärkningen böra beslutas för en tid av tre år räknat från den 30 september

1952, då det nuvarande provisoriet upphör. Liksom nu är fallet

bör Kungl. Maj :t äga att, om särskilda förhållanden föranleda därtill,

bestämma en tidigare slutdag. Efter utgången av september månad 1955

eller den av Kungl. Maj :t eventuellt fastställda dagen bör antalet regeringsråd,

i den mån så till följd av inträffade ledigheter kan ske, åter nedbringas

till sju. Även i övrigt torde den nya lagen böra utformas i överensstämmelse

med den nu gällande. Till belysande av möjligheterna att åter

minska antalet regeringsråd kan nämnas att, enligt gällande pensionsbestämmelser,

av regeringsrättens nuvarande ledamöter två avgå under år

1956, en under år 1959 och en under år 1961.

I enlighet med det nu anförda har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Frågan om det ökade anslag som erfordras för förstärkningen av regeringsrätten

under budgetåret 1952/53 har av mig anmälts i statsverkspropositionen

under andra huvudtiteln.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Olle Lundberg. 1 2

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har bär

uteslutits.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. t samt. yr 27.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 10 januari

1952.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 4 januari 1952, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet B. F. C. Lassen.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 10

januari 1952 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 4 januari 1952

remitterade förslaget till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:195 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal, d ef s ock i ämnet väc a1 i texten
  2. 1LU 1952:9 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal, dels ock i ämnet väckt motion. s. 1 i texten