Sök i Ratio Lex

Angående förläggande av den under försvarets fabriksverk hörande centrala beklädnadsverkstaden till Karlskrona in. m

16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:30, Angående förläggande av den under försvarets fabriksverk hörande centrala beklädnadsverkstaden till Karlskrona in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

1

V. I T,

Nr 30.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förläggande

av den under försvarets fabriksverk hörande

centrala beklädnadsverkstaden till Karlskrona in. m.;

given Stockholms slott den 18 januari 1952.

..rjsavii.I ,kobjiY,

Kungl. Maj:t vill bänned, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

a/mnbiniuf föliif* it.) o .fn .in xsaoivIsItilH Hit t1 o bni # å t o v s h £ n £) ii I tf o <J

GUSTAF ADOLF.

Yö\sw k8\m\

l, V. VA.

SSOV''1. ''■iJWSOSvA.

bud « ivs-iöt mord imf irA

ov obidliriui iol/smebac röt c.

(HO/,! bfibiio •hiaibnbbd

-fj r. /j i iTobulaä tov

H >1/) j.!s,V,i-f 7-b<;!ll.i;bi >.i i;

Torsten Nilsson.

b i v ''idb osa oqabcn bil 1 ä

■si bni! no b doo mlod

extno» anönnfi barnbin

dfiJlfiviöldmxfi ''ta »nirt

i

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att driften vid den till försvarets fabriksverks

tvätt- och reparationsanstalt i Karlskrona hörande avdelningen för nytillverkning

av skodon skall nedläggas och att med utnyttjande av därigenom

friblivna lokaler den likaledes till försvarets fabriksverk hörande centrala

beklädnadsverkstaden i sin helhet skall förläggas till Karlskrona.

1—-952 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 30.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 30.

Utdraq av ''protokollet över för sv ar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott

den 18 januari 1852.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedltjnd, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med cbeferna för social-, finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten

Nilsson, fråga om förläggande av den under försvarets fabriksverk börande

centrala beklädnadsverkstaden till Karlskrona m. m. och anför härutinnan

följande.

Inledning.

Sedan lång tid tillbaka har inom försvaret bedrivits tillverkning av beklädnadspersedlar

vid två för ändamålet inrättade verkstäder, den ena i Stockholm

och den andra i Karlskrona. Stockholmsverkstaden, ursprungligen benämnd

arméns centrala beklädnadsverkstad (ACB), stod tidigare under ledning

av arméförvaltningen, medan verkstaden i Karlskrona, ursprungligen benämnd

marinens centrala beklädnadsverkstad (MCB), lydde under marinförvaltningen.

Vid sistnämnda verkstad har alltsedan dess tillkomst bedrivits

jämväl nytillverkning av skor. Denna tillverkning avsåg till en början endast

att täcka marinens eget behov. Efter beslut av 1925 års riksdag avser fabrikationen

emellertid skodon även för övriga försvarsgrenar.

Genom beslut av 1940 års riksdag sammanfördes med vissa undantag de

staten tillhöriga verkstäder och fabriker, vilka i industriell skala bedrevo

tillverkning för försvarets behov, till en försvarsväsendets verkstadsnämnd.

Enligt beslut av 1943 års riksdag ombildades sedermera försvarsväsendets

verkstadsnämnd till ett statligt affärsdrivande verk med enahanda uppgifter,

försvarets fabriksstyrelse. Härigenom ställdes dåvarande marinens centrala

beklädnadsverkstad och marinens tvättinrättning i Karlskrona från och med

den 1 april 1944 samt dåvarande arméns centrala beklädnadsverkstad i Stockholm

från och med den 1 maj 1944 under fabriksstyrelsens ledning.

Försvarets fabriksstyrelse samt därunder lydande fabriker och verkstäder

benämnas sammanfattningsvis försvarets fabriksverk.

Vid beklädnadsverkstädernas inordnande i fabriksverket ingingo i vardera

verkstaden — förutom konfektionsavdelning — även beställningsskrädderi

och reparationsavdelning för beklädnadspersedlar. Därjämte funnos vid stockholmsverkstaden

en mössavdelning och vid karlskronaavdelningen en avdelning

för nytillverkning och en avdelning för reparation av skodon ävensom en

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

tvättanstalt. Från och med den 1 oktober 1948 sammanfördes de båda avdelningar

inom fabriksverket där beklädnadstillverkning förekom — i Stockholm

och Karlskrona — under en fabrikschef. I samband härmed upphävdes

benämningen arméns respektive marinens centrala beklädnadsverkstad och

ersattes med benämningen Centrala beklädnadsverkstaden, varvid den i Karlskrona

bedrivna beklädnadstillverkningen kom att utgöra en avdelning av sistnämnda

verkstad. De i Karlskrona befintliga tvätt- och reparationsavdelningarna

samt avdelningen för nytillverkning av sikodon sammanfördes till en

direkt under styrelsen lydande underförvaltning, benämnd tvätt- och reparationsanstalten

i Karlskrona, under omedelbar ledning av en fabriksingenjör.

Försvarets skofabrik i Karlskrona ingår sålunda från nämnda tidpunkt som

en avdelning i anstalten i fråga.

Tidigare förslag beträffande den centrala beklädnadsverkstaden.

Vid anmälan av propositionen 1943:180 angående organisationen av försvarets

centrala förvaltning framhöll föredragande departementschefen bland

annat, att frågan om en sammanslagning av de båda beklädnadsverkstäderna

syntes få prövas i annat sammanhang på grundval av utredning som försvarets

fabriksstyrelse borde ha att framlägga. Vad beträffar beklädnadstillverkningens

omfattning anslöt sig föredragande departementschefen till en av överbefälhavaren

framförd uppfattning, att tillverkningen borde givas sådan omfattning

att rationell och ekonomisk drift kunde åstadkommas. Vid riksdagsbehandlingen

av förutnämnda proposition biträdde första särskilda utskottet

i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2 vad föredragande departementschefen

sålunda anfört och framhöll, bland annat, att det syntes antagligt, att

konkurrens mellan den statliga fabrikationen och privatindustrien kunde visa

sig vara i viss mån prisreglerande och ägnad att framdriva förbättringar i produktionsmetoden.

Utskottet föi-utsatte, att vid nyssnämnda, på fabriksstyrelsen

ankommande utredning uppmärksamhet skulle ägnas såvä.l åt spörsmålet

om förläggningsortens belägenhet i dyrortshänseende som åt andra för ett

gott ekonomiskt resultat av verksamheten betydelsefulla faktorer.

Sedan fabriksstyrelsen slutfört utredningen angående sammanslagning av

de båda verkstäderna, lämnade styrelsen i skrivelse den 27 oktober 1945 en

redogörelse för utredningens resultat. Av skrivelsen framgick, att vid utredningen

undersökts tre olika alternativ till förläggning av den statliga beklädnads

tillverkningen, nämligen:

1. tillverkningen skulle förläggas till de båda befintliga verkstäderna;

2. tillverkningen skulle förläggas till arméns centrala beklädnadsverkstad

i Stockholm; samt

3. hela tillverkningen skulle förläggas till en nybyggd verkstad på annan

plats än Stockholm.

De kostnadskalkyler, som uppgjorts, utvisade, att ur ekonomisk synpunkt

en sammanslagning av den statliga beklädnadstillverkningen till en fabrik i

landsorten borde äga rum.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

I särskilda skrivelser har fabriksstyrelsen sedermera framlagt förslag till

förläggning av den föreslagna nya beklädnadsverkstaden.

I anledning av den av fabriksstyrelsen förebragta utredningen framlade

Kungl. Maj:t i 1947 års etatsverksproposition (Bil. 25, s. 65—83) förslag att

de båda verkstäderna skulle sammanslås och att en helt ny verkstad skulle

anläggas på en ort, som erbjöde gynnsamma betingelser för verkstadsdrift.

Beträffande den förebragta ekonomiska utredningen härom och motiveringen

för en sådan sammanslagning torde få hänvisas till propositionen i fråga.

Av föredragande statsrådets uttalande till statsrådsprotokollet må här blott

återgivas följande.

De utredningar som företagits av försvarets fabriksstyrelse hade utvisat,

att en ytterligare, väsentlig förbättring av driftsekonomien och full konkurrenskraft

i fråga om alla tillverkningar kunde vinnas endast genom en centralisering

av verkstadsdriften och att en dylik reform vore ofrånkomlig redan

av den anledningen att arbetskraftsbehovet vid stockholmsverkstaden icke

längre kunde på tillfredsställande sätt tillgodoses. De nuvarande verkstädernas

avdelningar för nytillverkning av textilpersedlar vore var för sig för små

men skulle sammanslagna få eu storlek, som ur produktionssynpunkt vore

tillfredsställande. Vid en dylik sammanslagning kunde av olika skäl ingen av

de båda nuvarande verkstäderna komma i fråga för utvidgning.

Yad förläggningen av verkstaden beträffar hade farb riksstyrelsen närmare

utrett förutsättningarna för en förläggning till någon av följande orter, nämligen

Avesta, Kramfors, Degerfors, Fagersta, Laxå och Karlskrona. Yad särskilt

sistnämnda stad angår uttalades i fabriksstyrelsens utredning, att staden

ur militär synpunkt syntes vara mindre lämplig, vartill komme, att en

större privat industri, som komme att sysselsätta ett stort antal kvinnor, avsåges

skola förläggas till staden. Fabriksstyrelsen förordade för sin del, att

den planerade verkstaden förlädes till Degerfors.

Föredragande departementschefen, vilken ansåg valet närmast böra stå

mellan Degerfors och Kramfors, förordade på anförda skäl Degerfors som

förläggningsort för den nya verkstaden.

I enlighet med föredragandens hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att för budgetåret 1947/48 anvisa dels ett investeringsanslag av 1 150 000

kronor till uppförande av central beklädnadsverkstad, dels och ett investeringsanslag

av 160 000 kronor till anskaffning av maskiner och annan utrustning

för den nya verkstaden.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 167 i anledning av propositionen

framhöll statsutskottet, som i likhet med föredragande statsrådet ansåg att

statlig tillverkning alltjämt borde bibehållas på ifrågavarande område, att

utskottet funne förslaget om sammanslagning av de båda beklädnadsverkstäderna

till en för försvarsväsendet gemensam beklädnadsverkstad utgöra en

nödvändig förutsättning för åstadkommande av en ur driftsekonomiska synpunkter

erforderlig rationalisering. Utskottet ville emellertid ifrågasätta

om tidpunkten vore den rätta att igångsätta ett byggnadsföretag av den storleksordning

varom här vore fråga. Den tilltänkta anläggningen syntes ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

skottet i angelägenhetshänseende knappast intaga en mera framskjuten ställning.

Utskottet ville därför som sin mening uttala, att det syntes välbetänkt,

att frågan om tidpunkten för verkstadens uppförande gjordes till föremål för

förnyat övervägande mot bakgrunden av rådande investeringsläge och med

beaktande därvid av behovet av byggnadsarbeten för andra, nödvändiga ändamål.

I fråga om valet av förläggningsplats för den nya verkstaden hade utskottet

funnit de av statsrådet anförda skälen för Degerfors såsom den därvid

mest lämpliga icke vara till alla delar övertygande. Utskottet ville icke taga

någon bestämd ståndpunkt till förläggningsfrågan utan ansåge att avgörandet

härutinnan borde få bliva beroende på resultatet av en enligt utskottets

mening erforderlig förnyad omprövning i ärendet, varvid problemet borde

närmare skärskådas även ur sociala och samhällsekonomiska synpunkter.

Enär hinder icke syntes böra möta mot att riksdagen redan nu anvisade de

för byggnadernas uppförande och utrustning äskade medlen, hemställde utskottet

om bifall till Kungl. Maj ds förslag om anvisande av investeringsanslag

för dessa ändamål.

Riksdagen har i enlighet härmed för budgetåret 1947/48 under försvarets

fabriksfond anvisat ett investeringsanslag av 1 150 000 kronor till uppförande

av central beklädnadsverkstad och ett investeringsanslag av 160 000 kronor

till anskaffning av maskiner och annan utrustning för samma verkstad.

Efter förnyade utredningar i ärendet har försvarets fabriksstyrelse sedermera

i skrivelse den 22 december 1949, då det visat sig, att Degerfors icke

längre kunde ifrågakomma, föreslagit, att beklädnadsverkstaden i stället

skall förläggas till Storfors i Värmlands län.

Tidigare förslag beträffande skofabriken i Karlskrona.

Genom den mycket betydande anskaffning av skodon för försvaret, som

ägde rum under beredskapstiden 1939—1945, kom tillgången på skodon inom

försvaret att väsentligt överstiga vad som enligt uppgjorda planer bör finnas

under fredstid. Det har därför varit möjligt att under tiden efter år 1945 avsevärt

begränsa nyanskaffningen av skodon. Skofabriken i Karlskrona, vilken

varit helt inriktad på tillverkning av skodon för militära ändamål, har härigenom

fått avsevärda svårigheter att erhålla beställningar som motsvarat

fabrikens tillverkningskapacitet.

Sedan försvarets fabriksstyrelse i skrivelse den 3 maj 1946 anmält, att

krigsmaterielverket bland annat från styrelsen infordrat anbud å skodon

samt att, därest styrelsen icke erhöile beställning å dessa skodon, samtliga

arbetare vid skofabriken ställdes utan sysselsättning från i skrivelsen angiven

tidpunkt, uppdrog Kungl. Maj:t samma dag åt fabriksstyrelsen att efter samråd

med krigsmaterielverket, armé-, marin- och flygförvaltningarna samt 1945

års skoutredning till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande rörande det framtida

behovet av statlig skotillverkning för försvarets räkning. Samtidigt

anbefallde Kungl. Maj:t krigsmaterielverket att hos fabriksstyrelsen till pri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

ser, som befunnes skäliga, utlägga beställningar å bland annat skodon till

sådan omfattning, att verksamheten vid marinens centrala beklädnadsverkstad,

med hänsyn jämväl tagen till den tillverkning för civila ändamål, som

kunde ifrågakomma, kunde intill den 1 april 1947 i tillfredsställande omfattning

uppehållas i avbidan på slutlig prövning av fabriksstyrelsens omförmälda

utredning rörande skotillverkningen.

I skrivelse den 30 oktober 1946 framlade fabriksstyrelsen i anledning av

nyssnämnda uppdrag viss utredning rörande försvarets skofabrikation. Styrelsen

hade därvid från krigsmaterielverket inhämtat, att ur beredskapssynpunkt

icke erfordrades en statlig skofabrik. Efter att ha diskuterat såväl frågan

om en statlig skotillverkning ur andra synpunkter vore motiverad som

omfattningen av en eventuell tillverkning framhöll styrelsen, att vid ett slutligt

bedömande av ifrågavarande spörsmål hänsyn måste tagas till vissa faktorer,

som f. n. vore osäkra men som vore föremål för undersökning inom

1945 års skoutredning. Med hänsyn härtill ansåg styrelsen, att det slutliga

ställningstagandet till frågan borde anstå i avbidan på resultatet av nyssnämnda

undersökning.

Fabriksstyrelsen bringade i skrivelse den 18 juni 1949 ånyo frågan om skotillverkningen

inom fabriksverket under Kungl. Maj:ts prövning. Styrelsen

framhöll, efter samråd med krigsmaterielverket, att verksamheten vid avdelning

för skotillverkning åter kommit i ett sådant bekymmersamt läge, att

frågan om dess fortsatta verksamhet måste omprövas, samt anförde i anslutning

härtill i huvudsak följande:

Tillverkningen av militärskodon måste uppgå till 80 000—90 000 par per

år, för att driften vid avdelningen skall vara ekonomisk. Avdelningens nuvarande

utrustning motsvarar ungefär en tillverkningskapacitet av nämnda

storleksordning. Erfarenheterna visa, att försvarets behov av skodon måste

vara väsentligt större än den nyss angivna kvantiteten för att med avdelningens

nuvarande kapacitet vid enbart militärtillverkning en med de privata

skofabrikerna bärkraftig konkurrens skall kunna äga rum. Erfarenhetsmässigt

kan man nämligen icke räkna med att fabriksverket vid varje anbudsgivning

å skopartier lämnar det för den upphandlande myndigheten fördelaktigaste

anbudet. Under åren 1946/47, 1947/48 och 1948/49 ha försvarets beställningar

å skodon uppgått till respektive 24 400, 70 000 och 44 500 par.

Av dessa kvantiteter ha respektive 3 400, 45 600 och 21 500 par utlagts å

fabriksverket. Av det sagda framgår, att avdelningen icke tillnärmelsevis kan

beredas sysselsättning enbart med militära tillverkningar.

Inom fabriksstyrelsen ha undersökts olika vägar för att under förutsättning

av nuvarande militära skodonsbehov ändock på ett ekonomiskt sätt uppehålla

driften vid avdelningen. Närmast till hands ligger då att jämsides med militärtillverkning

upptaga civiltillverkning av grövre skodon, vilka till typen

nära överensstämma med militärskodon. I så fall skulle en ekonomisk drift

kunna ernås utan någon ökning av anstaltens nuvarande kapacitet, i den mån

tillverkningen kan omfatta stora serier. Försök från fabriksstyrelsens sida

att på lång sikt vinna avsättning för sådana civila tillverkningar ha emellertid

icke givit tillfredsställande resultat.

Fabriksstyrelsen har vidare undersökt, huruvida icke det skulle låta sig

göra att upptaga tillverkningar av lättare skodon, för vilka avsättningsmöjligheterna

torde vara större än för grövre skodon. Med hänsyn till de större

krav på utseende och modeller, som då skulle ställas på sådana skodon, skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

vissa kostnader uppstå utöver dem, som förekomma vid nuvarande tillverkning.

Styrelsen syftar härvid bland annat på den mera kvalificerade arbetsledarpersonal,

som då skulle erfordras. Arbetarpersonalens omskolning torde vidare

komma att kräva en avsevärd tid, sannolikt omkring 2 år. De med tillverkningen

förknippade ökade kostnaderna måste i så fall spridas över en större

tillverkningsvolym än den nuvarande för att verksamheten skall bliva lönsam.

En uppskattning utvisar, att för ekonomisk drift erfordras ungefär en

fördubbling av den kapacitet, vartill avdelningen för närvarande är utbyggd.

Då några lokaler i samband med de nuvarande skotillverkningslokalerna i

Karlskrona icke stå till buds för en sådan utökning, måste en nybyggnad för

ändamålet äga rum. Enligt fabriksstyrelsens mening synes ett försvarets

verk med de speciella uppgifter, som äro anförtrodda detsamma, knappast

böra upptaga civila tillverkningar i sådan omfattning, som här skulle ske,

inom ett område, där ur beredskapssynpunkt någon tillverkning för militära

ändamål över huvud taget icke erfordras. Styrelsen har alltså vid sina överväganden

kommit till den uppfattningen, att den nuvarande skofabrikationen

i Karlskrona bör nedläggas.

Under åberopande av vad sålunda anförts meddelade fabriksstyrelsen, att

styrelsen, därest icke särskilda åtgärder från Kungl. Majrts sida vidtoges,

såge sig nödsakad nedlägga skotillverkningen sedan inneliggande order effektuerats.

Genom beslut den 30 juni 1949 förklarade Kungl. Maj:t att styrelsen hade

att tills vidare intill dess annorledes förordnades uppehålla verksamheten vid

skofabriken i enlighet med dittills tillämpade grunder. Vidare anbefalldes

1945 års skoutredning att avgiva utlåtande över fabriksstyrelsens framställning.

1949 års skoutredning har den 1 juni 1951 avgivit utlåtande över fabriksstyrelsens

förslag om nedläggande av driften vid skofabriken.

Av utlåtandet framgår, att utredningen avlagt besök vid skofabriken i

Karlskrona och därvid studerat fabriken under pågående drift samt haft överläggningar

med platsledningen och de anställda. Utredningen har vidare av

fabriksstyrelsen erhållit uppgifter rörande skoverkstadens ekonomi under styrelsens

verksamhetstid, varjämte utredningen genom särskilt tillkallad sakkunnig,

auktoriserade revisorn R. Elinder, gått igenom styrelsens räkenskaper

med avseende på skotillverkningen för att söka klarlägga skofabrikens

ekonomiska situation.

Av skoutredningens utlåtande inhämtas i övrigt i huvudsak följande.

Då existensvillkoren för en försvarets skofabrik diskuterats ur olika synvinklar,

ha beredskapssynpunkterna tillmätts en avsevärd betydelse.

Enär den privata skoindustrien vid krigstillfälle i stor utsträckning måste

kunna anlitas för militära beställningar och detta visat sig kunna ske utan

nämnvärd svårighet, skulle någon statlig skofabrik icke vara erforderlig ur

beredskapssynpunkt. Skoutredningen har emellertid beträffande beredskapssynpunkterna

även pekat på frågan om samordningen av nytillverkning och

reparationer av skodon och därvid anfört, att det, innan man toge ställning

till frågan om nedläggande av driften vid försvarets skofabrik, enligt utred
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

ningens mening vore ofrånkomligt att närmare redovisa de andra vägar man

tänkte välja för att tillgodose sistnämnda behov, om den statliga skofabriken

icke längre skulle bibehållas.

I fråga om ett bibehållande av en statlig skofabrik av kapacitetsskäl

har skoutredningen uttalat, att den privata skoindustrien har en årskapacitet

av omkring 4 miljoner par randsydda skodon och att endast en del av denna

kapacitet skulle behöva utnyttjas för tillverkning av militära skodon. Då

karlskronafabriken kan täcka endast i runt tal 60 000 par av detta behov, har

skoutredningen icke kunnat finna, att några kapacitetsskäl kunna anföras till

förmån för en statlig skofabrik för militärskor.

Vad däremot beträffar behovet av statlig skofabrik ur prisreglerande

synpunkt har skoutredningen funnit att ehuru man icke under rådande förhållanden

med fri konkurrens inom skoindustrien bör tillmäta den prisreglerande

faktorn någon avgörande betydelse, man enligt utredningens mening

icke kan lämna denna synpunkt helt utanför räkningen. Under perioder med

full beläggning på de privata skofabrikerna, då intresset för statliga beställningar

är mindre, kan viss risk föreligga att inkommande offerter på en statlig

upphandling icke upptaga under »normala» förhållanden lägsta offertpris.

Å andra sidan kan det, i de fall då man har att räkna med att- offerterna

icke inbegripa samtliga fasta kostnader hos leverantören, vara svårt, om icke

någon statlig skofabrik finnes, att få en riktig föreställning om den faktiska

storleken av tillverkningskostnaderna och vad ett för statsverket förmånligt

pris i verkligheten innebär. Ur denna synpunkt anser skoutredningen, att

förekomsten av en statlig skofabrik kan vara ett värdefullt stöd för den upphandlande

myndigheten.

Det ekonomiska resultatet av driften vid skofabriken har skoutredningen

sökt räkna fram på grundval av den tillkallade expertens genomgång

av räkenskaperna beträffande fabriken. Denna granskning har till följd av

omläggning av fabriksstyrelsens bokföring icke kunnat sträcka sig längre tillbaka

i tiden än till den 1 juli 1948. Efter att ha konstaterat relativt betydande

underskott för de undersökta åren och sökt korrigera dessa underskott med

hänsyn till motsvarande kostnader i den privata skoindustrien, har experten

kommit till den slutsatsen, att det dåliga resultat som framkommit sannolikt

sammanhänger med brister på det organisatoriska planet, med brister i planeringen

och ett icke fullgott utnyttjande av arbetskraft och materiel ävensom

en föråldrad maskinpark. Bland de kostnader, som tynga försvarets skofabrik

i jämförelse med privat drift, har den sakkunnige särskilt framhållit de högre

sociala omkostnaderna (sjuk- och olycksfallsavlöningar för arbetare, sjuk- och

olycksfallsvård för arbetare och tjänstemän, semester- och pensionskostnader).

Merkostnaderna för dessa sociala förmåner, jämförda med motsvarande

kostnader vid privat drift skulle enligt den sakkunnige under åren 1948/49,

1949/50 och andra halvåret 1950 uppgått till 35 000, 35 000 respektive 19 000

kronor. Skoutredningen, som icke haft anledning att i detta sammanhang

taga ställning till frågan hur långt staten i allmänhet bör sträcka sig i social

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

omvårdnad om sina anställda, har ifrågasatt, om staten i sin industriella

produktion skall, så länge de privata företagen icke bevilja sociala förmåner

i samma grad, låta sina sociala merkostnader slå igenom i produktionspriset.

I de fall där statsverket är enda beställare, torde det i princip icke spela

någon roll vilket man gör. Om däremot de slutliga produkterna skulle avsättas

i allmänna marknaden, kan det övervägas, om icke delar av dessa kostnader

rätteligen borde betraktas såsom statliga förmåner, vilka borde avspaltas från

övriga tillverkningskostnader och belasta särskilda anslag.

Skoutredningen har även berört den inverkan som tillämpningen av upphandlingsförordningen

haft vid utläggande av beställningar hos skofabriken

och därvid anfört följande.

Det anbudsförfarande som tillämpats hade i allmänhet givit den privata

skoindustrien tillfälle att konkurrera om de skokvantiteter, som utlämnats

för anbudsgivning. Den statliga skofabriken hade härvid inte sällan sett betydande

order gå sig förbi. Enär den för sin sysselsättning varit praktiskt

taget helt beroende av statliga beställningar och icke av någon leverans fått

uttaga mera vinst än den av statsmakterna beräknade förräntningen av kapitalet,

hade den icke kunnat offerera på annan grund än självkostnadsprincipen.

För ett privat företag som hade sin huvudsakliga orderingång från den

fria marknaden vore kalkylförfarandet annorlunda. Det hade bland annat

möjlighet, om ock i begränsad omfattning, att beroende på det ekonomiska

resultatet av tidigare leveranser och med utnyttjande av perioder, då den

fulla kapaciteten icke utnyttjades, smidigare anpassa anbudsgivningen förvissa

statliga beställningar till i övrigt föreliggande behov. Detta hade bland

annat tagit sig det uttrycket, att privata anbudsgivare i fall då de lämnat

alternativa anbud för olika stora leveranser, betingat sig högre priser vid de

större leveranserna än vid de mindre.

Vid ställningstagande till upphandlingsförordningens inverkan på orderingången

bör enligt skoutredningens mening den statliga skofabriken för att

uppnå jämställdhet med privat skoindustri ges en sådan produktionsinriktning,

att den kan avsätta en stor del av sin tillverkning på den öppna

marknaden. Man bör härvid inte stå främmande för att en ökning av fabrikens

kapacitet kan bli erforderlig. Enligt skoutredningens erfarenheter synes

med den struktur, som f. n. utmärker svensk skoindustri och som sannolikt

endast så småningom kommer att avsevärt ändras, en dylik statlig skofabrik

med specialiserad produktionsinriktning icke behöva ges någon särskilt betydande

storlek för att bli konkurrenskraftig.

Skoutredningen har sammanfattningsvis framhållit, att inga bärande

skäl anförts varför ekonomien inom en skofabrik skulle visa väsentligen olika

resultat vid olika ägandeform. Välskötta företag, tekniskt och ekonomiskt

jämförliga till art och storlek, anses oavsett om de befinna sig i statlig, privat,

konsument- eller producentkooperativ ägo kunna under i övrigt likvärdiga

produktionsförhållanden uppvisa ungefär liknande ekonomiska resultat.

Då skoutredningen inte på grundval av tillgängligt material kunnat nå

fram till något entydigt resultat, som tillåtit utredningen att bestämt yttra

sig om storleken av förlusten och de direkta orsakerna till skoverkstadens

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

under senare tid bristande räntabilitet, har utredningen icke kunnat lägga den

låga räntabiliteten till grund för sitt ställningstagande till frågan om driftens

nedläggande eller icke. Enligt utredningens mening bör här förfaras på

samma sätt som då dålig ekonomi konstaterats vid andra företag men orsakerna

icke kunnat fullt klarläggas. Skoutredningen har sålunda förordat en rekonstruktion

av karlskronafabriken, varvid man vid val av den organisationsform,

under vilken fabriken skall arbeta i framtiden, borde överväga huruvida

inte bolagsformen skulle lämpa sig härför. I övervägandena bör även

ingå en omprövning av produktionsinriktningen, av fabrikens storlek och de

allmänna villkoren för dess verksamhet.

Skoutredningens här refererade utlåtande återger uppfattningen hos utredningens

majoritet* 1. Två av skoutredningens ledamöter2 ha reserverat sig

till förmån för förslaget att nedlägga skofabriken och sammanfattningsvis

som sin uppfattning anfört följande.

Alla erfarenheter talade för att skofabrikens verksamhet även i fortsättningen

komme att vara förlustbringande. Om upphandlingsförordningens tilllämpande

slopades vid militära skobeställningar och alla beställningar lades

ut på försvarets skofabrik för att denna skulle hållas med jämn sysselsättning,

komme statsverket i stället för förluster på skofabriken att få vidkännas extra

utgifter i form av för höga priser på militära skodon. Enligt reservanternas

mening talade övervägande skäl för att man beträffande försvarets skofabrik

accepterade de naturliga konsekvenserna av att den under en lång följd av

år trots all möjlig omvårdnad gått med förlust samt nedlade densamma.

Skoutredningens utlåtande har remitterats till försvarets fabriksstyrelse,

krigsmaterielverket, armé-, marin- och flygförvaltningarna samt försvarsverkens

civila personals förbund och försvarets civila tjänstemannaförbund.

Försvarets fabriksstyrelse har medgivit, att brister i långtidsplaneringen

förelegat beträffande skofabriken. Detta har emellertid uppgivits ha sin

grund i upphandlingssystemet. Styrelsen har dock avstyrkt att avsteg göres

från principen att tillverkningen skall ske i konkurrens med icke statlig tillverkning.

Ett sådant avsteg har styrelsen med hänsyn till konsekvenserna i

fråga om fabriksverkets övriga verksamhetsgrenar icke kunnat tillstyrka.

Yad beträffar finansieringen av sociala omkostnader har styrelsen framhållit,

att den av utredningen ifrågasatta finansieringsprincipen icke står i

överensstämmelse med vad som hittills tillämpats inom den statliga affärsverksamheten.

Enligt styrelsens mening föreligger intet skäl att bibehålla

en statlig tillverkning av skor endast för att samordna reparationsverksamheten

med nytillverkning. Fabriksstyrelsen har funnit skäl närmast tala för

ett nedläggande av driften. Om fabriken skulle bibehållas, borde den enligt

styrelsens mening icke ingå i fabriksverket.

Krigsmaterielverket har icke kunnat tillstyrka att skofabriken vid en even
-

1 Arkitekten T. Frendin (ordförande), ledamoten av II kammaren H. Allard. sekreteraren

i Svenska sko- och läderindustriarbetarebundet G. Hansson, ombudsmannen i De förenade

förbunden S. Lantz samt överdirektören H Almeby.

ä Direktörerna W. Bakrke och G. Byléhn.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

tuell rekonstruktion på grund av beredskaps- eller andra försvarssynpunkter

utökas. Skofabrikationen har emellertid ansetts böra bedrivas så rationellt

att fabriken kan erhålla beställningar i konkurrens med den privata skoindustrien.

Enär fabriken under ändrade konkurrensförhållanden kan komma

att få en viss prisreglerande betydelse, har verket i sin egenskap av upphandlande

myndighet ansett sig icke böra avstyrka ett bibehållande av den statliga

skoproduktionen.

Arméförvaltningen (intendenturavdelningen) har framhållit att även om all

nyanskaffning av skodon för arméns behov under den närmaste femårsperioden

skedde från skofabriken i fråga kunde dess behov av tillverkningsobjekt

icke tillnärmelsevis fyllas därigenom. Arméförvaltningen har under hänvisning

bland annat till att skofabriken icke blott gått med betydande förlust

utan även debiterat försvaret högre priser på skodon än vad desamma skulle

ha betingat i allmänna marknaden ansett sig böra tillstyrka fabriksstyrelsens

framställning att få nedlägga fabriken.

Marin- och flygförvaltningarna ha uttalat sig i samma riktning.

Även kommerskollegium, vilket inhämtat utlåtande från riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap, statens handels- och industrikommission och

Sveriges industriförbund, har tillstyrkt förslaget att nedlägga driften vid

fabriken.

Försvarsverkens civila personals förhund och försvarets civila tjänstemannaförbund

ha däremot anslutit sig till skoutredningens förslag att skofabriken

skall bibehållas och därvid liksom utredningen förordat en rekonstruktion av

fabriken, varvid bolagsformen borde övervägas.

Nu föreliggande förslag beträffande skofabriken och

beklädnadsverkstaden.

Sedan ytterligare förslag till förläggningsplats för den nya beklädnadsverkstaden

uppkommit, däribland Umeå, där fabriksstyrelsen erbjudits övertaga

en konfektionsfabrik, har försvarets fabriksstyrelse i skrivelse den 18

december 1951 inkommit med förslag att beklädnadsverkstaden i sin helhet

skall förläggas till Karlskrona. Styrelsen har härutinnan anfört.

Då frågan om förläggningsort för den föreslagna beklädnadsverkstaden

ännu icke avgjorts, har styrelsen ansett det angeläget att undersöka, huruvida

det vid ett eventuellt nedläggande av nytillverkningsavdelningen för skor i

Karlskrona ledigblivna utrymmet skulle kunna tagas i anspråk för en utvidgning

av beklädnadsavdelningen därstädes. Det har därvid visat sig möjligt

att till en sålunda utökad avdelning i Karlskrona sammanföra hela den

förutsatta beklädnadstillverkningen.

Den nuvarande uppdelningen av driften vid beklädnadsverkstaden på fyra

avdelningar1 har förorsakats huvudsakligen av, att bristen på kvinnlig arbetskraft

i Stockholm icke möjliggjort upprätthållandet av driften vid stockholmsavdelningen,

där lokaler eljest finnas tillgängliga i erforderlig omfattning.

1 I Stockholm. Karlskrona, Degorfors och Grängesberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Driftskostnaderna vid beklädnadsverkstaden bli emellertid genom detta förhållande

mindre förmånliga, varför det är önskvärt, att frågan om verkstadens

sammanförande till en ort bringas till en snabb lösning. För en förläggning

av beklädnadsverkstaden till Karlskrona, som såvitt styrelsen kunnat finna

är lämplig ur arbetskraftssvnpunkt, talar även den omständigheten, att inga

byggnadsarbeten erfordras, som taga investeringsamslag i anspråk.

Styrelsen har funnit eu dylik lösning av förläggningsfrågan ekonomiskt

förmånlig och till utredning liärom anfört.

Vid ett bibehållande av den nuvarande hyresersättningen för av fabriksverket

disponerade lokaler å Stumholmen i Karlskrona, vilken av Kungl. Maj:t

fastställts till 40 000 kronor för år, -skulle hyran för beklädnadsverkstadens

del komma att utgöra 30 000 kronor för år. Den årliga lokalhyran för eu nyuppförd

fabriksbyggnad, som med nuvarande prisläge kommer att kosta

1 700 000 kronor, beräknas utgöra omkring 125 000 kronor.

Vid eu förläggning av beklädnadsverkstaden till Karlskrona torde emellertid

en ökning av vissa kostnader icke kunna undvikas i förhållande till en

förläggning till Storfors. Enligt styrelsens beräkningar skulle sålunda fraktkostnaderna

komma att öka med omkring 20 000 kronor per år. Vidare komma

lönekostnaderna för tjänstemän och arbetare att bli omkring 30 000 kronor

högre.

Den ifrågasatta förläggningen av beklädnadstillverkningen till Karlskrona

skulle sålunda i förhållande till storforsalternativet komma att medföra en

minskning av driftskostnaderna med omkring (125 000 — 30 000 — 20 000 —

30 000 =) 45 000 kronor per år.

Fab riksstyrelsen framhåller, att beklädnadsverkstadens förläggning till

Karlskrona ur vissa synpunkter kan synas mindre önskvärd. Styrelsen syftar

då främst till det- förhållandet, att i staden redan finnas betydande inrättningar

och industrier för försvaret. Den statliga verksamhetens övervikt bär

emellertid under senare år avsevärt minskat genom tillkomsten av nya privata

industrier och utvidgning av befintliga dylika. Ur militär synpunkt ha

vissa invändningar gjorts mot beklädnadsverkstadens förläggande till Karlskrona.

Emellertid torde fabriken ur beredskapssynpunkt få anses ha litet

värde på grund av sin i förhållande till konfektionsindustrien i övrigt ringa

kapacitet.

Såsom framgår av ovanstående skulle genom ett förläggande av beklädnadsverkstaden

till Karlskrona någon nybyggnad för verkstaden icke erfordra®.

Det av 1947 års riksdag anvisade investeringsanslaget till uppförande

av central beklädnadsverkstad skulle sålunda icke behöva tagas i anspråk.

Däremot erfordras alltjämt investeringsanslaget till anskaffning av maskiner

och annan utrustning för central beklädnadsverkstad.

För att skoavdelningens nuvarande lokaler skola kunna användas för beklädnadsverkstaden

erfordras vissa invändiga arbeten för en beräknad kostnåd

av 200 000 kronor. Då dessa arbeten äro av underhållskaraktär, anses kostnaderna

böra bestridas av fabriksverkets driftsmedel.

Styrelsen har slutligen berört vissa med förslaget sammanhängande personalfrågor

och härom anfört i huvudsak följande.

Vid beklädnadsverkstadens avdelning i Stockholm sysselsättas för närva
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

rande 15 manliga och 57 kvinnliga arbetare. Av dessa kan ett mindre antal

beredas anställning vid tvätt- och reparationsanstalten i Hässelby Villastad

samt återstoden vid verkstaden i Karlskrona. Samtliga tjänstemän vid centrala

beklädnadsverkstaden kunna beredas sysselsättning i Karlskrona eller

vid annan underförvaltning inom fabriksverket.

Av de 34 arbetare, som för närvarande sysselsättas vid skoavdelningen i

Karlskrona, kunna samtliga 9 kvinnliga arbetare erbjudas arbete vid beklädnadsverkstaden.

De 25 manliga skoarbetarna kunna, efter viss omskolning,

beredas sysselsättning vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna eller

ammunitionsfabriken Zakrisdal i Karlstad.

Förslag till utnyttjande av centrala beklädnadsverkstadens i

Stockholm fabriksbyggnad.

Den nuvarande beklädnadsverkstadens avdelning i Stockholm är inrymd

i en fastighet, Eleminggatan 103, vilken redovisas å försvarets fabriksfond.

I 1947 års statsvenksproposition föreslogs beträffande det då föreliggande

förslaget till ny central beklädnadsverkstad att den i Stockholm ledigblivande

fastigheten borde antingen försäljas eller, om så funnes lämpligt, disponeras

för annat statligt ändamål. Detta förslag lämnades av 1947 års riksdag utan

erinran. Fabriksstyrelsen har i sin skrivelse den 18 december 1951 härom anfört

följande.

Fabriksstyrelsen, som för närvarande har 125 anställda, har sina ämbetslokaler

förlagda till fastigheten Birger Jarlsgatan 7 i Stockholm, vilken med

undantag för butikslokaler i bottenvåningen helt disponeras av styrelsen. Fastigheten

redovisas å byggnadsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond.

Sedan den i juli 195i disponerar styrelsen dessutom en förhyrd

kontorsvåning i huset Birger Jarlsgatan 9 utom tre rum, som disponeras av

statens sakrevision. Sammanlagt disponerar styrelsen kontorslokaler å omkring

2 100 m2, vilket emellertid icke är tillräckligt. Ytterligare lokaler kunna

icke åstadkommas inom fastigheten Birger Jarlsgatan 7 eller förhyras i närheten.

Det bör framhållas, att inga utrymmen för närvarande kunna upplåtas till

lunchrum för personalen. Vidare har viss oundgängligen erforderlig nyanställning

av personal måst uppskjutas på grund av rumsbrist. För konferenser

och undervisning disponeras icke tillräckligt utrymme.

Styrelsen har med anledning härav undersökt möjligheterna inom fastigheten

Fleminggatan 103, som består av en fyravåningars fabriksbyggnad, en

fabrikskontorsbyggnad samt vissa förråds- och verkstadslokaler, att anordna

ämbetslokaler för styrelsen. Det har visat sig att kontorsutrymmen om sammanlagt

2 400 in2 exklusive redan befintligt lunchrum kunna erhållas i den

nuvarande fabriksbyggnaden. Däri ingå emellertid de kontorsrum, som styrelsen

enligt Kungl. Maj ds beslut den 13 juli 1951 inrett till meteorologisk

undersökningsstation. Styrelsens lokalbehov skulle efter ytterligare ombyggnad

av ifrågavarande fastighet kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

De erforderliga ombyggnadsarbetena bli av sådan karaktär, att kostnaderna

böra bestridas av investeringsanslag. Kostnaderna kunna ännu icke angivas

men enligt hittills verkställda förberedande undersökningar torde desamma

med nuvarande prisläge kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor. Fråga

angående anvisande av investeringsanslag torde senare få underställas Kungl.

Majd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kiingl. Maj.ts proposition nr SO.

Departementschefen.

Yad först angår skofabriken i Karlskrona har verksamheten vid denna

under de senaste åren i hög grad påverkats av det minskade behovet

att nyanskaffa skodon för försvaret. Då det varit svårt för fabriken i dess

nuvarande verksamhetsform att erhålla civila beställningar, har följden av de

minskade militärbeställningarna blivit, att produktionen måst minskas och

att en långsiktig planering av produktionen icke varit möjlig. Dessa omständigheter

i förening med vissa brister på det organisatoriska och tekniska

planet ha föranlett, att verksamheten under senare år lämnat ett mindre tillfredsställande

resultat i ekonomiskt avseende. Försvarets fabriksstyrelse har

med hänsyn till svårigheten att upprätthålla en tillfredsställande drift vid

fabriken i olika sammanhang bragt frågan om driftens nedläggande under

Kungl. Maj:ts prövning. I avvaktan på resultatet av 1945 års skoutrednings

undersökningar i ämnet ha emellertid åtgärder vidtagits för att tills vidare

upprätthålla driften.

I sitt i mitten av år 1951 avgivna utlåtande har skoutredningens majoritet

förordat fabrikens bibehållande, varvid emellertid räknats med en rekonstruktion

av verksamheten. Skoutredningen har funnit att fabriken i Karlskrona

genom sin begränsade storlek, sin ensartade produktionsinriktning och sina

särpräglade arbetsförhållanden i övrigt icke kan vid jämförelse med de privata

och kooperativa skoföretagen betraktas som typisk för en statligt bedriven

skofabrikation. För att en statlig skofabrik fortsättningsvis skall kunna

drivas anses sålunda produktionen böra givas en annan inriktning än den nuvarande.

En förändring i produktionsinriktningen anses dock icke stå att

vinna med mindre fabriken helt rekonstrueras, varvid anses böra övervägas,

huruvida icke bolagsformen vore den lämpligaste. För att fabriken härvid

skall bli bärkraftig erfordras en utbyggnad av densamma.

Ehuru jag delar den av skoutredningens majoritet uttalade uppfattningen,

att en statlig verksamhet på detta område, om den gives tillräckliga resurser

i ekonomiskt och tekniskt avseende, bör kunna bli ekonomiskt bärkraftig,

kan jag med hänsyn till vikten av att sträng återhållsamhet i nuvarande läge

iakttages beträffande nyinvesteringar icke tillstyrka, att den statliga sektom

på detta område utvidgas. Mot en utbyggnad av fabriken talar även det förhållandet

att den svenska skoindustrien enligt inhämtade uppgifter redan nu

har en kapacitet, som överstiger behovet.

Att bibehålla skofabriken i dess nuvarande begränsade omfattning synes

mig med hänsyn till hittills vunna erfarenheter och de begränsade möjligheterna

att under de närmaste åren erhålla militära beställningar icke försvarbart.

Jag anser mig därför böra föreslå, att driften vid skofabriken nedlägges

så snart ske kan.

Såsom framgår av fabriksstyrelsens skrivelse den 18 december 1951 kunna

de utrymmen som bli lediga vid skofabrikens nedläggande tagas i anspråk

för en utvidgning av beklädnadsverkstaden i Karlskrona. Det skulle häri
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

genom bli möjligt att till karlskronaverkstaden sammanföra hela den statliga

beklädnadstillverkningen. Jag finner det av fabriksstyrelsen sålunda framlagda

förslaget innebära påtagliga fördelar. Sålunda skulle de olägenheter ur

kommunal synpunkt, som ett nedläggande av skotillverkningen i Karlskrona

skulle kunna medföra, neutraliseras. Vidare skulle genom en sådan lösning

av förläggningsfrågan driftkostnaderna för den centrala beklädnadsverkstaden

komma att bli icke oväsentligt lägre än vid nybyggnad i Storfors, det

alternativ som tidigare närmast varit aktuellt. Genom att förlägga beklädnadsfabriken

i sin helhet till de befintliga lokalerna i Karlskrona kan vidare

nybyggnad undvikas. Mot en koncentration av beklädnadstillverkningen till

Karlskrona har tidigare anförts, att denna stad skulle vara ogynnsam ur beredskapssynpunkt.

Då emellertid den statliga beklädnadstillverkningen torde få

mycket ringa betydelse under beredskap och krig, synes denna omständighet

icke böra tillmätas betydelse. Enligt inhämtade uppgifter kan en koncentrering

av denna tillverkning till Karlskrona numera betraktas som gynnsam ur

arbetsmarknadssynpunkt. Jag anser mig därför böra föreslå, att den centrala

beklädnadsverkstaden i sin helhet förlägges till Karlskrona.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare utredning av fabriksstyrelsen

besluta om tidpunkten för skofabrikens nedläggande och beklädnadsverkstadens

omorganisation. Därvid böra personalens intressen i görligaste

mån tillgodoses. Enligt uppgift av fabriksstyrelsen kan all den personal,

som för närvarande sysselsättes vid beklädnadsverkstaden i Stockholm

och vid skoavdelningen i Karlskrona men som efter nedläggande av skofabrikationen

och förflyttningen av beklädnadsverkstaden i dess helhet till Karlskrona

icke kan beredas sysselsättning i beklädnadsverkstaden, i stället erhålla

arbete inom andra av fabriksverkets anläggningar. Jag förutsätter emellertid

härvid att fabriksstyrelsen vid en omläggning av driften fäster särskild uppmärksamhet

vid att den familjeförsörjande personal, som måste omplaceras,

i första hand beredes arbete vid andra försvarsväsendet tillhöriga anläggningar

inom samma ort, där vederbörande tidigare haft sin utkomst. Med hänsyn

till möjligheterna att i allt fall bereda samtlig personal fortsatt sysselsättning

inom försvarsväsendet torde dock ett av 1947 års riksdag lämnat bemyndigande

att medgiva ersättning till personal, som blir övertalig vid centralisering

av beklädnadsverkstaden, icke komma att behöva utnyttjas.

Genom den föreslagna lösningen av beklädnadsverkstadens lokalfråga

behöver det av 1947 års riksdag anvisade investeringsanslaget å 1 150 000

kronor till uppförande av central beklädnadsverkstad icke tagas i anspråk.

Det samtidigt anvisade investeringsanslaget å 160 000 kronor till anskaffning

av maskiner och annan utrustning för central beklädnadsverkstad erfordras

däremot alltjämt.

Fabriksstyrelsen har beräknat kostnaderna för iordningställande av karlskronaverkstadens

lokaler till beklädnadsverkstad till omkring 200 000 kronor.

Då de erforderliga arbetena äro av underhållskaraktär torde, därest riksdagen

bifaller förslaget om förläggande av beklädnadsverkstaden till Karlskrona,

opaginerad Kontrollera mot PDF

lö Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

kostnaderna för iordningställandet få bestridas av fabriksverkets driftsmedel.

Enligt medgivande av 1947 års riksdag må den nu för beklädnadsverkstaden

i Stockholm disponerade fabriksfastigheten efter genomförd centralisering

försäljas, därest den ej kommer att användas för annat statligt ändamål.

Fabriksstyrelsen har i sin framställning av den 18 december 1951 föreslagit,

att ifrågavarande fabriksfastighet skall disponeras för ämbetslokaler

för styrelsen. Kostnaderna för en därvid erforderlig ombyggnad ha preliminärt

beräknats till omkring 500 000 kronor. I avvaktan på den ytterligare utredning

i ämnet, som fabriksstyrelsen förebådat, är jag icke nu beredd taga

ställning till denna fråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

a) medgiva att driften vid den till försvarets fabriksverks

tvätt- och reparationsanstalt i Karlskrona hörande avdelningen

för ny tillverkning av skodon må nedläggas; samt

b) besluta att försvarets centrala beklädnadsverkstad skall

förläggas till de av försvarets fabriksverk disponerade lokalerna

å Stumholmen i Karlskrona.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Magnus T. Möller.

\

[fri

f;

L{J

Å>\ofin i

Stockholm 1952. I£. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:85 Skrivelse till Konungen i (inledning av vissa av Kungi. Maj: t beträffande försvarets fastighet sfond gjorda framställningar om anslag å tilläggsstat II till ri a1 i texten
  2. SU 1952:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående förläggande av den under försvarets fabriksverk hörande centrala beklädnadsverlcstaden till Karlskro s. 28 i texten