Sök i Ratio Lex

Angående anslag till åtgärder för främjande av fiskebåtsoch fiskredskapsförsäkring

1952-01-11 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:34, Angående anslag till åtgärder för främjande av fiskebåtsoch fiskredskapsförsäkring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

1

Nr 34.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder

för främjande av fiskebåts- och fiskredskapsförsäkring;

given Stockholms slott den 11 januari

1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Hj. R. Nilson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Propositionens syfte är att bereda fiskarena ökade möjligheter att få ett

tillfredsställande försäkringsskydd för sina fiskebåtar. För detta ändamål

föreslås, att ömsesidiga båtförsäkringsföreningar under viss begränsad

tid skola erhålla statligt stöd i form av organisationsbidrag. Därjämte föreslås

statligt bidrag till upplysnings- och rådgivningsverksamhet i fiskets försäkringsfrågor.

Däremot har det icke ansetts påkallat, att staten skall

ställa kapital till förfogande eller på annat sätt bereda dylika föreningar erforderlig

täckning för deras försäkringsverksamhet. Dylik täckning anses

nämligen kunna erhållas genom samverkan mellan föreningarna och vissa

större sjöförsäkringsaktiebolag i form av avtal om s. k. stop loss-försäkring.

I propositionen hemställes slutligen om fortsatt medelsanvisning för fiskredskapsförsäkring.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 34.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anmäler statsrådet Hjalmar Nilson fråga om anslag till åtgärder

för främjande av fiskebåts- och fiskredskapsförsäkring samt anför därvid

följande.

Inledning.

Från och med budgetåret 1948/49 ha under nionde huvudtiteln anvisats

förslagsanslag dels till Fiskredskapsförsäkring: Organisationsbidrag m. m.,

dels till Fiskredskapsförsäkring: Bidrag vid försäkringsförluster. Dessa anslag,

beträffande vilka icke redovisats någon utbetalning före den 1 juli 1951,

ha från och med budgetåret 1949/50 varit uppförda med oförändrade belopp

av 37 000 respektive 10 000 kronor. Av förstnämnda anslag avses ett belopp

av högst 12 000 kronor för propaganda bland fiskarena rörande fiskredskapsförsäkring

och för rådgivande verksamhet beträffande utformandet

av bolagsordning, allmänna försäkringsvillkor m. m. Rörande bestämmelserna

i övrigt för anslagens användning hänvisas till statsliggaren s. 822

och 823.

Fiskeristgrelsen med statens fiskeriförsök (skr. 9/8 1951) hemställer, att

nyssnämnda båda anslag skola uppföras med oförändrade belopp. Styrelsen

anför vidare, att det synes böra övervägas att överföra anslagen till tionde

huvudtiteln. Såsom skäl härför framhålles, att den statliga fiskredskapsförsäkringen

icke i något avseende ankommer på fiskeristyrelsen utan innefattar

en rent försäkringsmässig angelägenhet, som närmast synes ankomma

på försäkringsinspektionen.

I årets statsverksproposition (IX ht punkt 149) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1952/53 beräkna dels till Fiskredskapsförsäkring: Bidrag vid försäkringsförluster

ett förslagsanslag av 10 000 kronor, dels till Fiskredskapsförsäk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

3

ring: Organisationsbidrag in. m. ett förslagsanslag av 37 000 kronor. Jag

torde nu få upptaga dessa anslagsfrågor. Därvid torde jag emellertid först

få redogöra för ett av särskilda sakkunniga avgivet betänkande angående

fiskebåtsförsäkring och mitt ställningstagande till detta.

Fiskebåtsförsäkringsutredningens betänkande och yttrandena

över detta.

Jag torde få erinra om att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

den 20 januari 1950 med stöd av vederbörligt bemyndigande tillkallade särskilda

sakkunniga för att i enlighet med vissa angivna riktlinjer utreda

frågan om fiskebåtsförsäkring och avgiva förslag i ämnet. De sakkunniga1,

vilka antogo benämningen fiskebåtsförsäkringsutredningen, ha den 15 september

1951 avgivit betänkande med förslag angående fiskebåtsförsäkring

(stencilerat).

Över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

försäkringsinspektionen, fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, fiskeriintendenterna

i övre norra, Österhavets och Västerhavets distrikt, hushållningssällskapen

i Stockholms län och stad, Uppsala och Östergötlands län,

Kalmar läns norra och södra områden, samt Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,

Hallands, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens

län, Sveriges fiskares riksförbund, Svenska ostkustfiskarenas centralförbund,

Svenska sydkustfiskarenas centralförbund, Svenska västkustfiskarenas

centralförbund, Gotlands läns fiskeriförsäkringsbolag, Blekinge läns fiskeriförsäkringsbolag,

Skånska ostkustens båtförsäkringsförening, Råå båtförsäkringsförening,

Hallands läns fiskeriförsäkringsförening, Bohusläns allmänna

sjöförsäkringsförening, Bohusläns enskilda försäkringsbolag, öckerö

sockens ömsesidiga båtförsäkringsförening, Vette härads ömsesidiga båtförsäkringsförening

samt Sjöassuradörernas förening, Försäkringsaktiebolaget

Leire och Städernas allmänna försäkringsbolag.

Vid behandlingen av utredningens förslag torde jag först få lämna en sammanfattning

av huvuddragen av detta samt därefter redogöra för motiven

till utredningens ståndpunkttaganden ävensom för yttrandena över betänkandet.

Huvuddragen av utredningens förslag.

Utredningen framhåller inledningsvis, att fiskebåtsförsäkring för närvarande

sker huvudsakligen genom ömsesidiga försäkringsföreningar, ledda

och kontrollerade av fiskarena själva. Enligt utredningens mening är denna

försäkringsform också den lämpligaste för försäkring av fiskebåtar. Sådana

försäkringsmöj lighcter saknas emellertid inom ostkustens fastlandslän och

1 De sakkunnig» voro direktören S. Apelqvist, ordförande, samt direktören N. T. Henriksson

ävensom ledamöterna av riksdagens andra kammare fiskaren H. S. Levin, folkskolläraren G. T.

Skoglund och affärsförcståndaren K. B. Utbult.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

inom större delen av Malmöhus län. Utredningen förordar därför att den

ömsesidiga försäkringsrörelsen på området skall utbyggas med ett antal nya

föreningar. Initiativ till bildandet av föreningarna tänkes kunna tagas av

nu befintliga organisationer bland fiskarena.

I betänkandet framhålles vidare, att bildandet av nya föreningar för försäkring

av fiskebåtar möter svårigheter bland annat därigenom att fiskarena

icke själva torde kunna sammanskjuta erforderligt kapital. Utredningen har

i enlighet med sina direktiv sökt finna en lösning av frågan, hur man skall

kunna ordna ett tillfredsställande försäkringsskydd, som utan ekonomiskt

stöd från det allmännas sida kan utgöra en ersättning för garantikapital. Utredningen

har för detta ändamål hänvänt sig till de svenska försäkringsaktiebolag,

som bedriva sjöförsäkring.

De tillfrågade försäkringsbolagen ha i princip ufcfäst sig att gemensamt

genom en pool

dels lämna ömsesidiga fiskebåtsförsäkringsföreningar en s. k. stop lossförsäkring,

vilken är avsedd att täcka det underskott, som kan uppkomma

för vederbörande föreningar därigenom att skadeersättningarna per kalenderår

överstiga det belopp, som föreningarna genom årsavgifter och uttaxeringar

kunna erhålla från sina medlemmar, dock att ersättningen under

stop loss-försäkringen maximeras till ett belopp lika med summan av föreningens

årsavgifter och maximiuttaxering;

dels teckna försäkringar för i föreningarna försäkrade fiskebåtar för den

del båtarnas värden överstiga föreningarnas högsta ansvarighet per båt (delkaskoförsäkring).

Utredningen förordar att en sådan stop loss-försäkring, kompletterad med

delkaskoförsäkring av dyrare båtar, skall läggas till grund för en lösning av

finansieringsfrågan för såväl nya föreningar som de äldre föreningar, vilka

kunna vara i behov av ifrågavarande försäkringsskydd för föreningarna och

deras delägare.

Utredningen föreslår därjämte att under en tid av fem år statliga organisationsbidrag

skola utgå till i första hand nybildade föreningar. Bidraget

skall enligt utredningens förslag utgå med 10 kronor per försäkrad medlem.

För ändamålet beräknas omkring 15 000 kronor erfordras om året.

Utredningen föreslår vidare statligt bidrag till upplysnings- och rådgivningsverksamhet

i fiskets försäkringsfrågor. Bidraget skall användas till

upplysningsverksamhet bland fiskarena beträffande försäkring av båtar och

redskap samt till försäkringsteknisk expertis åt de försäkringsföreningar på

området, som kunna vara i behov därav. För denna verksamhet, vilken endast

är avsedd att uppehållas under en uppbyggnadsperiod för fiskets försäkringsrörelse,

föreslås till en början ett belopp av 20 000 kronor, däri inberäknat

ett redan tillgängligt statsanslag om 12 000 kronor för upplysningsverksamhet

rörande fiskredskapsförsäkring.

För att underlätta bildandet av nya föreningar för fiskebåtsförsäkring har

utredningen slutligen uppdragit vissa allmänna riktlinjer för föreningarnas

organisation och försäkringsverksamhet samt utarbetat normalstadgar för

sådana föreningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 34. 5

Betänkandet.

I motiveringen till sina förslag redogör utredningen först för beskaffenheten

av det nuvarande beståndet av fiskebåtar och för försäkringsfrågans

nuvarande läge. Härom anföres bland annat följande.

Enligt den officiella statistiken användes år 1949 i saltsjöfisket över

10 000 motorbåtar och närmare 11 000 båtar utan motor. Anskaffningsvärdet

utgjorde 76,5 miljoner kronor för motorbåtarna och 2,2 miljoner kronor

för övriga båtar. Direkt sjöförsäkring bedrevs i maj 1950 av sex försäkringsaktiebolag

och tio ömsesidiga försäkringsföreningar. Hos bolagen voro försäkrade

79 fiskebåtar, varav 31 större och 41 mindre däckade båtar samt 7

öppna båtar. Hos föreningarna omfattade försäkringsrörelsen något över

1 300 fiskebåtar, varav omkring 1 000 större fiskefartyg och 300 mindre

däckade motorbåtar samt ett tjugotal öppna båtar med motor. I den mån

fiskebåtar över huvud taget voro försäkrade skedde sålunda försäkringarna

till övervägande del hos de ömsesidiga föreningarna.

De ömsesidiga försäkringsföreningarna fördela sig sålunda, att för vardera

Gotlands, Blekinge och Kristianstads län finnes en försäkringsförening,

vars verksamhet omfattar vederbörande län. Inom Malmöhus län bedrives

däremot fiskebåtsförsäkring endast av en förening, vars verksamhet är begränsad

till i Råå bosatta båtägare. På västkusten meddelas fiskebåtsförsäkring

inom Hallands län av en länsförening och inom Göteborgs och Bohus

län av dels två föreningar för hela länet, dels tre mera lokalt begränsade

föreningar. Inom samtliga fastlandslän på ostkusten samt inom Malmöhus

län med undantag för Råå finnes sålunda ingen ömsesidig försäkringsrörelse

för fiskebåtar.

Hos försäkringsaktiebolagen meddelas försäkringar av fiskebåtar för följande

tre kombinationer av skadeståndsansvar, nämligen dels mot totalförlust

och bärgningskostnader, dels mot totalförlust och bärgningskostnader

samt ansvar mot tredje man för skada å egendom genom fartygs sammanstötning

samt dels för sjöfara. Försäkring för sjöfara innefattar ansvar såväl

för totalförlust och kollision som för partiella skador. Därjämte förekomma

särskilda försäkringar för gång i is och för krigsrisk. De ömsesidiga

försäkringsföreningarna erbjuda icke försäkringar för olika slag av

skadeståndsansvar utan endast en allmän försäkring för sjöfara. Föreningarnas

försäkringsvillkor utgå främst från ömsesidighetsprincipen. De ordinarie

årsavgifterna äro genomgående förhållandevis låga, i många föreningar

mycket låga. Då premieinkomsterna jämte fonderade medel icke förslå

att täcka uppkommande anhopningar av ersättningsanspråk, kunna emellertid

föreningarna företaga extra uttaxeringar bland medlemmarna. Föreningarnas

stadgar ge i allmänhet möjlighet till betydande sådana. Ett annat karakteristiskt

drag för den ömsesidiga båtförsäkringsrörelsen är tillämpandet

av en viss självrisk för försäkringstagarna. Föreningarna åtaga sig sålunda

icke ansvar för mer än en viss del av båtens värde och till ett visst högsta

belopp. Även i fråga om partiella skador begränsas i samtliga föreningar

skadeansvaret till en viss del av reparationskostnaden. I så gott som samtliga

föreningar ersättas över huvud taget icke smärre skador. Delägarna stå

vidare självrisk även i det avseendet att skadeersättningarna nedsättas proportionellt,

för den händelse tillgångarna jämte intäkter av företagna extra

uttaxeringar icke kunna täcka de föreliggande ersättningsanspråken.

Flertalet föreningar ha uppbyggts huvudsakligen av delägarnas egna medel.

Vissa av föreningarna ha dock av det allmänna tilldelats bidrag i olika

former.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

Utredningen anför vidare, att en undersökning rörande verksamheten under

tioårsperioden 1940—1949 givit vid handen, att samtliga föreningar på

ett undantag när kunnat täcka under perioden uppkomna skador med ordinarie

premieinkomster. Samtidigt påpekas, att detta förhållande icke utgör

någon garanti för ett lika gynnsamt resultat under en annan tioårsperiod.

Av materialet framgår enligt utredningen vidare, att trots de låga premiesatser

som tillämpas i de ömsesidiga föreningarna, extra uttaxeringar behövt

tillgripas endast i mycket ringa utsträckning. I de fall då så skett ha

uttaxeringarna avsett icke enbart att täcka uppkomna förluster utan även

att samtidigt skapa större täckningsförmåga mot framtida förluster. Det

gynnsamma resultatet får enligt betänkandet ses som ett uttryck för den

ömsesidiga försäkringsformens lämplighet på detta område. Ömsesidighetsprincipen

och delägarnas inbördes kontroll av varandra måste nämligen förmodas

ha spelat en viktig roll för att förhindra missbruk och att begränsa

utgifterna för skadeersättningar. För utfallet av fiskebåtsförsäkringarna hos

aktiebolag kunna jämförliga uppgifter icke anföras redan av den anledningen

att dessa försäkringar äro så ringa till antalet. Utredningen nämner

emellertid, att bolagens uppgifter om inkomster och utgifter visa ett betydligt

ogynnsammare resultat än föreningarnas. Detta anses också förklara,

att intresset från aktiebolagens sida för detta försäkringsområde är ganska

litet.

Under hänvisning till vad som anförts om erfarenheterna från den hittillsvarande

försäkringsverksamheten förklarar utredningen sig anse att formen

med ömsesidiga försäkringsföreningar, ledda och kontrollerade av fiskarena

själva, även i fortsättningen är den lämpligaste med hänsyn till den fördel,

som densamma erbjuder ur kostnadssynpunkt. Genom att delägarna kunna

effektivt kontrollera varandra blir organisationen billig och smidig och avgifterna

kunna i normala fall hållas låga. Båtförsäkringsföreningarnas verksamhet

är emellertid för närvarande begränsad till vissa kuststräckor, nämligen

kusterna vid Göteborgs och Bohus, Hallands, Kristianstads, Blekinge

och Gotlands län. Dylika försäkringsmöjligheter saknas sålunda inom ostkustens

fastlandslän och inom större delen av Malmöhus län. Utredningen

har därför i första hand övervägt frågan, hur denna försäkringsform skall

kunna utsträckas att omfatta sistberörda områden.

Vad då först gäller frågan om behovet av försäkring av fiskebåtar

framhåller utredningen att detta behov har aktualiserats såväl genom

de värdestegringar, som båtmaterialet undergått under det senaste decenniet,

som genom att fiskarena numera allmänt övergå till större båtar

och kraftigare motorer. Ett ökat behov av försäkringsskydd gör sig gällande

icke blott i fråga om totalförluster utan även i fråga om partiella skador som

följd av ökningen av kostnaderna för reparationer. Till belysande av försäkringsbehovets

omfattning har utredningen från hushållningssällskapen inhämtat

uppgifter om fiskebåtsbeståndets sammansättning ur värdesynpunkt

inom samtliga kustlän med undantag för Bohuslän. Enligt dessa uppgifter

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

7

visar båtbeståndets fördelning på värdeklasser bestämda skillnader mellan

följande tre kustområden, nämligen

a) Norrbottens och Västerbottens län, där båtvärdet med få undantag icke

uppgår till 5 000 kronor;

b) den övriga ostkusten, där en viss spridning av båtvärdena upp till

15 000 å 20 000 kronor kan konstateras, varvid spridningen till högre värden

är något mindre på norra delen av denna kuststräcka än på den södra; samt

c) sydkusten och hallandskusten, där en större spridning av båtvärdena

kommer till synes.

Dessa fördelningstal ge enligt utredningen vid handen att förutsättningar

för en allmännare försäkring av fiskebåtar numera torde finnas även på

ostkusten, möjligen med undantag för de båda nordligaste länen. Enligt utredningens

mening torde nämligen försäkring vara motiverad i fråga om

större delen av det båtbestånd, där båtarnas värde uppgår till mer än 5 000

kronor. Försäkring av båtar med värden understigande 5 000 kronor anses

däremot icke erforderlig med hänsyn till arten av det fiske, vari båtarna användas,

och till båtarnas låga värden.

Båtförsäkringen bör enligt utredningens mening lämpligen byggas upp på

lokala ömsesidiga försäkringsföreningar. Vid bedömandet

av frågan, hur en utbyggnad av den ömsesidiga båtförsäkringsrörelsen bäst

kan ske, böra enligt betänkandet beaktas två huvudsynpunkter. För att man

skall kunna få en effektiv och billig kontroll böra å ena sidan de nya lokala

försäkringsorgan, som kunna komma att upprättas, omfatta relativt små

geografiska områden, där man kan få till stånd en aktiv medverkan från

delägarnas sida. Med tanke på behovet av riskutjämning och med hänsyn

till administrationskostnaderna fordras å andra sidan, att verksamheten

vinner tillräcklig anslutning. Utredningen anser att man för att nå en tillräcklig

riskutjämning bör räkna med en försäkringssumma på omkring en

miljon kronor för en båtförsäkringsförening. Denna siffra bör dock icke

uppfattas som någon absolut minimigräns, utan man får i de aktuella fallen

väga kontrollsynpunkten mot riskutjämningsbehovet. Utredningen har emellertid

velat nämna den såsom en lämplig riktpunkt för verksamhetens omfattning.

Utredningen framhåller vidare, att den icke anser sig böra lämna några

förslag om de lämpliga verksamhetsområdena för nya föreningar. Då bildandet

av sådana föreningar blir aktuellt, böra försöksteckningar anordnas

och lokala utredningar verkställas på grundval av utfallet av försöksteckningarna.

Hänsyn får därvid också tagas till de lokala förhållandena och till

de blivande delägarnas önskemål om försäkringens utformning. Utredningen

har emellertid i detta sammanhang framfört vissa synpunkter om de geografiska

områden, som försäkringsföreningarna lämpligen kunna omfatta.

Dessa synpunkter leda till att tre eller fyra föreningar böra bildas på ostkusten

och att en för hela sydkusten gemensam förening bör komma till

stånd. Dessa uttalanden böra dock enligt utredningen endast betraktas som

en exemplifiering av lämpliga verksamhetsområden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

Initiativet till bildande av nya båtförsäkringsföreningar förutsättes skola

ankomma på fiskarenas organisationer. Försäkringsföreningarna böra dock

få en fullt självständig ställning med rätt till fri anslutning från alla inom

försäkringsföreningens område bosatta fiskare.

Utredningen behandlar härefter vissa försäkringsekonomiska problem,

vilka röra såväl de tilltänkta nya föreningarna som en del av de redan befintliga

föreningarna, nämligen frågan hur föreningarna skola kunna anskaffa

erforderligt garantikapital och det därmed sammanhängande spörsmålet

om försäkringarnas höjd.

Utredningen anför härom att enligt dess mening spörsmålet om föreningarnas

täckningsförmåga för skadebelopp är av avgörande betydelse för lösandet

av båtförsäkringsfrågan. Fiskarena eller deras organisationer torde

icke själva kunna sammanskjuta erforderligt kapital. Om en tillräcklig anslutning

skall kunna uppnås torde det heller icke vara möjligt att ordna den

erforderliga täckningen genom höga premiesatser och vidsträckta befogenheter

att företaga extra uttaxeringar. Att i större utsträckning bygga verksamheten

på uttaxeringar bland delägarna kan för övrigt icke sägas innebära

ett tillfredsställande försäkringsskydd. I betänkandet erinras i anslutning

härtill, att även de förefintliga båtförsäkringsföreningarna ha mött dessa

svårigheter. Sålunda måste den äldsta bohuslänska föreningen lita till subventioner

från länets hushållningssällskap, innan verksamheten ekonomiskt

stabiliserats. Flertalet föreningar i detta län har emellertid numera hunnit

samla erforderliga fondmedel. Inom föreningarna på andra håll är åter

täckningsförmågan alltjämt ett aktuellt problem. Föreningarna i Blekinge

och Kristianstads län ha genom lokala garantier eller lån kunnat stärka sin

ställning. Båda dessa föreningar och i än högre grad gotlandsföreningen äro

emellertid alltjämt icke i stånd att meddela försäkringar till belopp, som

svara mot de nutida fiskebåtarnas värde.

Beträffande det sätt, på vilket den nu berörda frågan bör lösas, erinras i

betänkandet om att Svenska ostkustfiskarenas centralförbund i en framställning

i saken till Kungl. Maj :t synes ha förutsatt, att någon form av garanti

skulle lämnas från statens sida. Detta skulle exempelvis kunna ske på det

sättet att staten gjorde utfästelser om vissa garantibelopp till föreningar,

som vore i behov härav. I den mån dessa garantier behövde utnyttjas, kunde

detta ske i form av lån.

Utredningen anför för egen del, att den ingående diskuterat möjligheterna

för en sådan lösning av det föreliggande problemet. Då en lösning av kapitalfrågan

genom statliga kapitalgarantier icke skulle stå i överensstämmelse

med vad som uttalats i direktiven för utredningsuppdraget, har utredningen

dock icke ansett sig böra utforma något förslag av sådan innebörd.

Utredningen har i stället undersökt möjligheterna att på annat sätt

än genom statlig garanti lämna ömsesidiga båtförsäkringsföreningar ett försäkringsskydd,

som kunde utgöra en ersättning för garantikapital. Utred
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

ningen har därvid under hand gjort en förfrågan hos sjöförsäkringsaktiebolagen,

om en medverkan från deras sida till frågans lösning vore tänkbar.

Till svar därpå har utredningen mottagit en den 21 mars 1951 dagtecknad

gemensam skrivelse från Sjöassuradörernas förening, Försäkringsaktiebolaget

Leire och Städernas allmänna försäkringsbolag.

I skrivelsen förklara sig försäkringsbolagen i princip beredda att gemensamt

genom en pool dels lämna ömsesidiga fiskebåtsförsäkringsföreningar

en s. k. stop loss-försäkring, vilken är avsedd att täcka det underskott, som

kan uppkomma för respektive föreningar därigenom att skadeersättningarna

per kalenderår överstiga det belopp, som föreningen genom årsavgifter

och uttaxeringar kan erhålla från sina medlemmar, dock att ersättningen

under stop loss-försäkringen maximeras till ett belopp lika med summan

av föreningens årsavgifter och maximiuttaxering, dels teckna försäkringar

för i föreningarna försäkrade fiskebåtar för den del av båtarnas värden, som

överstiger föreningarnas högsta ansvarighet per båt (delkaskoförsäkring).

Till utveckling av innebörden av försäkringsbolagens anbud, såvitt angår

den s. k. stop loss-försäkringen, anföres i betänkandet bland annat följande.

Den första delen av anbudet, stop loss-försäkringen, avser att utgöra en

ersättning för garantikapital såsom katastrofskydd för föreningarnas årsresultat.

Försäkringen skall gälla samma belopp son; föreningens egen premieintäkt

inklusive uttaxering och utgår i den mån dessa icke kunna täcka

uppkomna skadeansvar. Då riskbedömningen och premiesättningen för stop

loss-försäkringen sålunda ha samband med föreningarnas försäkringsvillkor

och premieuttaxeringar har poolen i sitt förslag utgått från vissa av utredningen

preliminärt angivna normer, nämligen

1. att stadgeenlig grundavgift och möjlig uttaxering tillsammans uppgår

till minst 4 procent av föreningarnas tecknade försäkringsbelopp,1

2. att alla skadefall ersättas till fyra femtedelar av försäkringsbeloppet,

vilket innebär en självrisk för försäkringstagaren av en femtedel av i föreningarna

tecknade försäkringsbelopp, dock att totalförlust ersättes fullt,

3. att småskador under 150 kronor icke ersättas,

4. att försäkringarna tecknas per kalenderår, samt

5. att föraningarnas högsta ansvarsbelopp per båt maximeras i ett betryggande

förhållande till de medel vederbörande förening kan förfoga över till

skadeersättningar.

Såsom norm för högsta ansvarsbelopp per båt angives att summan av

grundavgifter och möjliga uttaxeringar som regel bör vara omkring fem

gånger så stor som högsta ansvarssumman per båt. Till motivering härför

anföres, att föreningarna icke kunna lämna ett betryggande försäkringsskydd,

om en eller två totalförluster kunna spoliera hela föreningens ekonomi.

Föreningarna kunna emellertid höja taket för ansvarigheten antingen

genom en vidgad anslutning eller genom att bygga upp ett eget kapital, som

kan medräknas vid bedömandet av täckningsmöjligheterna.

Med utgångspunkt från nyss angivna förutsättningar lämnas i skrivelsen

tre exempel på dels hur stop loss-försäkringen verkar för tre föreningar av

olika storleksordning, dels till vilken premie sjöförsäkringsbolagens pool är

villig lämna dylik försäkring. Förutsättningen för dessa exempel är att ve
1

Om premien utgår med 2 procent av försäkringsbeloppet bör således möjlighet finnas att

genom ex!ra uttaxering uttaga ytterligare 2 procent, om så skulle erfordras. Vid en premiesats

av 1 procent bör den extra uttaxeringen kunna ske med 3 procent elc.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

derbörande förening helt saknar kapitaltillgångar. Skulle egna kapitaltillgångar

finnas, kunna givetvis gynnsammare villkor erhållas. I så fall kan

t. ex. högsta ansvarsbeloppet per båt höjas. Uppgifterna äro vidare endast

exemplifieringar av hur en stop loss-försäkring kan komma att verka, varför

också högsta ansvarsbeloppen per båt angivits endast i ungefärligt förhållande

till inkomstsummorna av premier och extra uttaxeringar. Stop lossförsäkringens

tillämpning i praktiken skall nämligen prövas efter omständigheterna

i varje särskilt fall och efter de speciella förutsättningarna i

fråga om premiesatser, uttaxeringsmöjligheter m. in., som vederbörande

förening vill uppställa.

I

Exempel

11

III

Föreningens

sammanlagda försäkringssumma, kronor

1 000 000

2 000 000

3 000 000

inkomster av premier o. möjliga uttaxe-

ringar, kronor......................

40 000

80 000

120 000

högsta ansvarsbelopp per båt, kronor ..

10 000

15 000

25 000

Stop loss-försäkringens

ansvarssumma........................

40 000

80 000

120 000

premie i kronor......................

1 400

2 600

3 600

» » % av ansvarssumman........

3-5

3-25

3-0

» » % » försäkringsbeloppet ....

014

013

0-12

I poolens skrivelse framhålles, att den omständigheten att premien för stop

loss-försäkringen blir något lägre för en större förening icke bör inbjuda

till att öka föreningarnas geografiska omfattning allt för mycket. Den effektivare

kontroll, som föreningens ledning kan utöva inom ett mera begränsat

verksamhetsfält, anses nämligen mångdubbelt mera värd.

För egen del förklarar utredningen att en stop loss-försäkring på de villkor,

som angivits, synes erbjuda en tillfredsställande ersättning för garantikapital.

Enligt vad utredningen under hand erfarit, torde en sådan lösning

av garantifrågan kunna godkännas av försäkringsinspektionen.

Utredningen framhåller vidare, att man icke heller ur kostnadssynpunkt

synes kunna göra någon erinran mot förslaget. Vid upplåning av garantikapital

till samma belopp som stop loss-försäkringens ansvarssumma skulle

enbart låneräntan kunna bli högre än den i förslaget erbjudna premien. Vid

upplåning kvarstår därtill återbetalningsskyldigheten för lånet. Om skadeanhopningar

inträffa, ställer sig sålunda en stop loss-försäkring gynnsammare

för föreningarna än lånevägen, i det att föreningarna efter ett eller

flera sådana år icke behöva under en längre tid tillgripa extra uttaxeringar

för att konsolidera den ekonomiska ställningen. Under gynnsamma år torde

föreningarna med en förhållandevis låg premie t. ex. iy2 å 2 procent av

försäkringssumman kunna täcka löpande utgifter, inbegripet premie för

stop loss-försäkringen, och även avsätta medel till egna reserver.

I anslutning till det sist sagda påpekar utredningen, att stop loss-försäkringen

närmast är avsedd att utgöra ett skydd under en uppbyggnadsperiod.

Sedan föreningarna samlat tillräckliga egna tillgångar, kan stop loss-försäkringen

avvecklas, om så skulle anses lämpligt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

11

Utredningen anför vidare följande.

Utredningen vill även framhålla såsom en fördel att stop loss-försäkring

utgör ett försäkringsskydd, som omedelbart kan träda i funktion, sedan

kontrakt om försäkringen tecknats mellan poolen och vederbörande förening.

Även bortsett från den bestämda begränsning av statens stöd, som

förutsatts i utredningens direktiv, te sig särskilt i det nuvarande ekonomiska

och statsfinansiella läget däremot möjligheterna att erhålla statliga

garantibelopp av erforderlig omfattning ovissa.

Utredningen vill vidare framhålla, att stop loss-försäkringen kan tillämpas

för såväl nybildade föreningar som sådana redan förefintliga föreningar,

vilka icke hunnit få erforderlig ekonomisk stabilitet och vilka därför äro

i behov av ett katastrof skydd av denna art. Ett dylikt behov torde föreligga

i fråga om Gotlands läns fiskeriförsäkringsbolag och kanske även i fråga

om någon annan förening. I den mån dessa existerande föreningar ha vissa,

ehuru icke tillräckliga egna reserver få såsom förut antytts villkoren för

stop loss-försäkringen anpassas efter förhållandena i det föreliggande fallet.

I fråga om ett av de uppställda villkoren, nämligen maximeringen av föreningarnas

ansvarsbelopp per båt, har utredningen funnit anledning att särskilt

ingående överväga den föreslagna stop loss-försäkringens verkningar.

Ur båtägarnas synpunkter torde det nämligen vara angeläget att genom

egna föreningar kunna erhålla en billig försäkring för så stor del av båtarnas

värden som möjligt. Även med hänsyn till föreningarnas ekonomiska

utvecklingsmöjligheter är det av stor betydelse att de maximala ansvarsbeloppen

icke begränsas utöver vad som kan anses oundgängligen nödvändigt

ur risksynpunkt. Begränsning av ansvarsbeloppen medför nämligen

också begränsning av föreningarnas inkomster och därmed deras möjligheter

att av behållningar under gynnsamma år bygga upp egna kapitaltillgångar.

Av de förut lämnade exemplen på hur den föreslagna stop loss-försäkringen

komme att verka framgår, att i en förening med en sammanlagd försäkringssumma

om en miljon kronor skulle den högsta ansvar ssumman

per båt utgöra omkring 10 000 kronor. Inom föreningar av sådan storlek, att

försäkringssumman uppginge till tre miljoner kronor, skulle ansvarssumman

komma att stanna vid ett belopp av 25 000 kronor per båt. I båda fallen

förutsättes, såsom förut understrukits, att vederbörande förening helt saknar

egna kapitaltillgångar.

Utredningen vill i detta spörsmål till en början framhålla att en dylik

begränsning av ansvarsbeloppet under alla förhållanden synes oundviklig,

om en fiskebåtsförsäkring skall ordnas med på en gång låga kostnader och

betryggande försäkringsskydd. En så ordnad försäkring måste anpassas

efter värdet av det stora flertalet båtar och kan icke taga risker för håtar

till sådana toppvärden, att årsresultaten äventyras genom en eller två totalförluster.

Såsom framgår av poolens skrivelse är emellertid ansvarsbeloppens

maximering på visst sätt beroende av anslutningen till föreningarna.

Efter hand som egna kapitaltillgångar samlats få föreningarna vidare även

härigenom tillfälle att bereda ökade försäkringsmöjligheter för samtliga

båtar. Till dess så hunnit ske erhjuder poolen delförsäkring för de båtvärden,

som överstiga föreningarnas maximala ansvarsbelopp.

En maximering av ansvarsbeloppen per båt till 10 000—15 000 kronor

synes kunna tillgodose en väsentlig del av försäkringsbehoven på ostkusten.

Det mindre antal fiskebåtar, som ha högre värden, måste anses utgöra sådana

särfall, där i alla händelser under eu uppbyggnadsperiod för föreningsrörelsen

hela försäkringsbehovet icke lämpligen kan tillgodoses av vederbörande

förening, om icke övriga delägare skola taga onormala risker.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

För sydkustens del ställa sig förhållandena annorlunda. Mer än ett hundratal

av sydkustens fiskebåtar redovisas sålunda för värden på 30 000—

75 000 kronor. Det är vidare icke minst inom denna del av båtbeståndet,

där behovet av billiga försäkringar gör sig gällande. Det kan också erinras

att blekingeföreningen redan nu meddelar båtförsäkring upp till 35 000

kronor. I Skånska ostkustens båtförsäkringsförening är högsta ansvarsbeloppet

15 000 kronor för närvarande, men starka önskemål torde finnas att

kunna väsentligt höja denna gräns, över huvud taget torde det vara en förutsättning

för att få till stånd den nya för hela sydkusten gemensamma

försäkringsförening, som utredningen i det föregående förordat, att den

nya föreningen till relativt låg premie kan åtaga sig betydligt högre ansvarsbelopp

än de nuvarande föreningarna.

Utredningen har gjort en undersökning om sydkustens båtförsäkringsfråga

kan få en tillfredsställande lösning med tillämpande av stop loss-försäkring

enligt poolens anbud. Med de tillgångar, som de nuvarande länsföreningarna

på sydkusten besitta och med de ytterligare tillskott som eventuellt

kunna erhållas lokalt, räknar utredningen med att en tillfredsställande

lösning skall kunna erhållas av frågan om ansvarsbeloppets höjd i en ny

sydkustförening. Under förutsättning att föreningen erhåller tillräcklig anslutning

synes det sålunda icke vara omöjligt att en ny sydkustförening

skall kunna meddela försäkring till belopp om 60 000 kronor.

Under åberopande av det anförda förordar utredningen, att fiskebåtsförsäkringen

skall ordnas på grundval av en stop loss-försäkring enligt det erhållna

anbudet. Avslutandet av stop loss-försäkring bör ske efter överenskommelse

mellan poolen och varje särskild förening.

Den senare delen av poolens förslag innebär ett anbud om delförsäkring

av fiskebåtar, vilkas värden överstiga föreningarnas maximala ansvarsbelopp

per båt. Poolen förklarar sig beredd att teckna delkaskoförsäkring för

dessa topprisker på villkor enligt »Allmän svensk sjöförsäkringsplan». Premierna

för olika villkor äro följande:

Mot totalförlust och bärgningskostnader .................... 2 procent.

Mot totalförlust och bärgningskostnader samt ansvar mot tredje

man för skada å egendom genom fartygs sammanstötning . . 2.5 »

För sjöfara ............''.................................. 4 »

Ristorno för uppläggning gottgöres icke men vid försäkring på villkor

»för sjöfara» återbäres vid försäkringsårets slut 1 procent av försäkringssumman,

om ingen skada inträffat för vilken ersättning fordras.

Utredningen anför för egen del rörande detta anbud, att dylik delkaskoförsäkring

av topprisker, enligt vad utredningen har sig bekant, redan tilllämpas

i viss utsträckning. Så länge föreningarna icke själva kunna lämna

försäkringsskydd till erforderliga belopp för alla fiskebåtar synes det värdefullt

att ett samarbete mellan föreningarna och poolen ordnas även i förevarande

hänseende. Utredningen påpekar härvid också, att den olika omfattning

i fråga om försäkringsvillkor, som en sådan delkaskoförsäkring

kan avse, ger fiskarena möjlighet att anpassa utgifterna för denna toppförsäkring

efter sina ekonomiska resurser. Enligt vad utredningen under hand

erfarit torde sådan delförsäkring kunna ordnas hos poolen genom förening
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

13

arna. Båtägarna skulle då icke behöva vända sig till mer än ett ställe för

samtliga försäkringar, vilket synes vara en praktisk fördel.

Sedan utredningen behandlat frågan, hur ömsesidiga försäkringsföreningar

skola kunna bereda ett tillfredsställande försäkringsskydd utan att ha

eget garantikapital, framhåller den, att nybildade föreningar, om rörelsen

utbygges i den omfattning som avsetts i betänkandet, torde ha behov av ett

visst ekonomiskt stöd under den första verksamhetstiden, då organisationskostnaderna

bli särskilt betungande för föreningarnas ekonomi. Utredningen

erinrar härvidlag om att statliga organisationsbidrag i vissa fall tidigare

utgått till båtförsäkringsföreningar ävensom till att dylikt bidrag för närvarande

kan ges till ömsesidiga fiskredskapsförsäkringsföreningar. Under

dessa förhållanden anser utredningen, att inga principiella erinringar kunna

resas mot att nybildade båtförsäkringsföreningar få liknande förmåner för

att verksamheten skall kunna komma till stånd. Utredningen föreslår därför

att möjlighet skall beredas nybildade ömsesidiga föreningar för fiskebåtsförsäkring

att till underlättande av verksamhetens organiserande erhålla

dylikt organisationsbidrag under exempelvis de fem första verksamhetsåren.

Liksom fallet är i fråga om redskapsförsäkringsföreningar bör sådant

stöd även kunna medges redan befintliga föreningar, då särskilda omständigheter

föranleda därtill.

Bidraget bör enligt betänkandet utformas så, att det stimulerar vederbörande

förenings värvning av delägare. Utredningen förordar därför, att bidraget

skall utgå med visst belopp per försäkring och år. Med hänsyn till

inträffade kostnadsökningar böra bidragsbeloppen beräknas väsentligt högre

än de tidigare beslutade organisationsbidragen till fiskredskapsförsäkring.

Vidare bör beaktas att i fråga om båtförsäkringen endast en försäkring kommer

att tecknas för varje båtlag, medan redskapsförsäkring förutsatts skola

ske individuellt. Utredningen föreslår därför att organisationsbidraget för

båtförsäkring skall bestämmas till 10 kronor per år för varje försäkring.

Organisationsbidrag för fiskebåtsförsäkring anses i första hand endast behöva

utgå till föreningar på ostkusten och sydkusten. De sammanlagda kostnaderna

för organisationsbidrag till fiskebåtsförsäkring uppskattas till högst

17 000 kronor för år. Utredningen anser emellertid, att man sannolikt icke

för ändamålet behöver beräkna mer än omkring 15 000 kronor för år.

Förutom organisationsbidragen böra enligt betänkandet även utgå statliga

bidrag till upplysnings- och rådgivningsverksamhet. Som motivering

härför anför utredningen följande.

I Kungl. Maj :ts proposition till 1048 års riksdag angående anslag till

fiskredskapsförsäkring (nr 70) förordade föredragande statsrådet, att ett

belopp utav 12 000 kronor borde ställas till fiskeristyrelsens förfogande för

att användas till propaganda bland fiskarena och för rådgivande verksamhet

beträffande utformandet av bolagsordning, försäkringsvillkor in. in. Riksdagen

hade ingen erinran häremot. Då någon fiskredskapsförsäkring med

statligt stöd ännu icke organiserats eller närmare praktiska förberedelser

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

härför vidtagits, ha dock inga medel tagits i anspråk för upplysnings- och

rådgivningsverksamhet på ifrågavarande område.

En utbyggnad av den ömsesidiga fiskebåtsförsäkringen förutsätter enligt

utredningens mening en upplysnings- och rådgivningsverksamhet liknande

den, som avsetts för redskapsförsäkringen.

Såsom förut framhållits, bör visserligen initiativet till nya båtförsäkringsföreningar

tagas av redan förefintliga organisationer bland fiskarena. När

ett sådant initiativ tages, synes emellertid behov finnas av en försäkringskunnig

kraft, som redan i propagandan för anslutning till en båtförsäkringsförening

kan för de blivande delägarna klargöra innebörden av olika försäkringstekniska

frågor. För denna upplysningsverksamhet kan det vidare

vara erforderligt att utarbeta och publicera särskilda upplysningsskrifter.

I förevarande utredning ha vidare endast vissa allmänna riktlinjer kunnat

uppdragas för en utbyggnad av den ömsesidiga båtförsäkringsverksamheten.

Åtskilliga detaljspörsmål av försäkringsteknisk natur torde för sin

rätta lösning fordra lokala försäkringstekniska utredningsarbeten med bistånd

av en fackman. Detta gäller icke minst i de fall, då det kan vara fråga

om att sammanföra redan befintliga mindre föreningar i större och bärkraftiga

enheter. Även inom områden, där någon ömsesidig båtförsäkringsförening

nu icke finnes, torde emellertid lokala önskemål och lokala förhållanden

fordra särskilda lösningar av verksamhetens uppläggning.

Dylika lokala utredningar med sakkunnigt bistånd bli för övrigt erforderliga

icke blott för igångsättandet och utformandet av verksamheten utan även

såsom underlag för föreningarnas framställningar om statliga organisationsbidrag.

Myndigheternas prövning av sådana ansökningar torde nämligen få

grundas på konkreta lösningar, vilkas bärkraft måste bedömas i varje särskilt

fall.

Föreningarna kunna vidare även ha behov av dylikt försäkringstekniskt

bistånd vid tecknande av stop loss-försäkring.

Kostnaderna för dylikt sakkunnigt bistånd åt båtförsäkringsföreningar

synas liksom i fråga om redskapsförsäkringsföreningar böra bestridas av

staten och utgå såsom ett stöd av engångskaraktär under tiden för föreningarnas

bildande. Med hänsyn till verksamhetens tillfälliga karaktär synes

någon särskild befattning icke behöva inrättas för ändamålet, utan endast

vissa medel beräknas till arvodesersättning för sakkunniguppdrag under

längre eller kortare tidsperioder åt en eller i förekommande fall flera personer.

Ifrågavarande medel böra förvaltas av fiskeristyrelsen. Samma anslag

synes därvid kunna ställas till förfogande för såväl båt- som redskapsförsäkring,

liksom också, om så skulle behövas, samma person kan användas

för båda de nämnda ändamålen.

Vad angår medelsbehovet för sistnämnda ändamål anför utredningen att

de medel, som tidigare anvisats för upplysningsverksamhet rörande fiskredskapsförsäkringsfrågor,

icke torde vara tillräckliga om verksamheten skall

utvidgas till att jämväl avse båtförsäkringsfrågor. Med hänsyn härtill och till

de kostnadsökningar som inträtt föreslår utredningen, att utöver det tidigare

anslagsbeloppet om 12 000 kronor ytterligare 8 000 kronor skola anvisas för

förevarande ändamål och att sålunda ett belopp av tillhopa 20 000 kronor

skall anslås till upplysnings- och rådgivningsverksamhet om båt- och redskapsförsäkring

inom fisket. Skulle ytterligare medel erfordras bör det enligt

betänkandet ankomma på fiskeristyrelsen att göra anmälan därom.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

15

Utredningen anför slutligen i betänkandet, att dess förslag till ordnande

av fiskebåtsförsäkring ej förutsätter någon fortlöpande statlig tillsyn och

kontroll av försäkringsföreningarnas verksamhet utöver den som utövas

av försäkringsinspektionen. Det väsentliga i utredningens förslag utgöres

nämligen av den stop loss-försäkring för fiskebåtsförsäkringsföreningar, som

erbjudits av en aktiebolagspool. De statliga organisationsbidrag till båtförsäkringsföreningar,

som föreslagits av utredningen, anses icke motivera någon

speciell kontroll över föreningarnas verksamhet.

Då frågan om att bilda nya föreningar aktualiseras, kan det emellertid enligt

utredningen vara av betydelse att till de berörda fiskarenas information

och såsom underlag för provteckningen av delägarskap kunna ge en åskådlig

föreställning om hur verksamheten kommer att te sig. Utredningen har därför

i betänkandet framlagt vissa allmänna synpunkter och riktlinjer för utformningen

av föreningarnas försäkringsverksamhet och organisation. I

samma syfte har utredningen vidare utarbetat ett förslag till normalstadgar

för ömsesidiga fiskebåtsförsäkringsföreningar. Beträffande detta avsnitt av

utredningens förslag torde få hänvisas till betänkandet.

Yttrandena.

Utredningens åsikt att fiskebåtsförsäkringsfrågan bör lösas genom en

utbyggnad av systemet med ömsesidiga försäkring sföreningar

har så gott som genomgående biträtts eller lämnats utan erinran

i remissyttrandena.

Den lösning av dylika föreningars kapitalproblem, som utredningen

föreslagit, nämligen att föreningarna skulle få möjlighet att hos

vissa försäkringsakiebolag teckna s. k. stop loss-försäkring och delkaskoförsäkring,

har även godtagits i det övervägande flertalet yttranden. Sålunda

tillstyrkes förslaget i denna del eller lämnas utan erinran av, bland andra,

fiskeristyrelsen, statskontoret, försäkringsinspektionen, hushållningssällskapen

i Norrbottens, Västerbottens, Östergötlands, Blekinge och Malmöhus län

ävensom i Stockholms län och stad. I några yttranden uttalas dock den

uppfattningen att denna försäkringsform skulle bli alltför kostsam och att

frågan i stället bör lösas så, att staten eller lokala sammanslutningar ställa

erforderligt garantikapital till förfogande. Denna åsikt uttalas av, bland

andra, hushållningssällskapen i Västernorrlands, Gävleborgs, Uppsala, Södermanlands

och Hallands län, Sveriges fiskares riksförbund, Svenska ostkustfiskarenas

centralförbund, Svenska sydkustfiskarenas centralförbund

och Svenska våstkustfiskarenas centralförbund. I några av dessa yttranden

anföres även att det föreliggande förslaget bör överarbetas med beaktande

av nyssnämnda synpunkt.

Utredningens förslag om statligt stöd till upplysnings - och

organisationsverksamhet i fråga om fiskebåtsförsäkring bar slutligen

biträtts eller lämnats utan erinran i så gott som samtliga yttranden. I

några av dessa har dock anmärkts att de föreslagna beloppen synas väl låga.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

Vad finansieringsfrågan angår anför fiskeristyrelsen, att styrelsen

finner den utväg, som de sakkunniga förordat för att övervinna de

svårigheter som kunna uppstå för nybildade föreningar till följd av att de

icke förfoga över betryggande kapital, nämligen tecknande av stop loss-försäkring

och delkaskoförsäkring, vara mycket lämplig. Styrelsen anser likaså

villkoren för dessa försäkringar skäliga. Även försäkringsinspektionen

uttalar att den för sin del finner utredningens förslag i huvudsakliga delar

väl ägnat att ligga till grund för åtgärder, avsedda att stödja en utbyggnad

av den ömsesidiga fiskebåtsförsäkringen i landet.

Sveriges fiskares riksförbund åter anser, såsom förut nämnts, att ett system

med statlig garanti åt försäkringsföreningarna är att föredraga framför

det system som de sakkunniga förordat. Förbundet anför härom bland

annat följande.

De sakkunniga ha ägnat stor uppmärksamhet åt frågan om anskaffande

av erforderligt kapital för försäkringsföreningarnas verksamhet och för deras

täckningsförmåga för skadebelopp. Såsom framhållits i betänkandet kan

just denna fråga anses som den mest väsentliga och svårigheter härvidlag

ha redan förut på olika sätt gett sig till känna för de i gång varande föreningarna.

För lösning av denna fråga ha avlämnats vissa förslag. Tyvärr

ha utredningsmännen begränsat sig till att undersöka möjligheterna för att

på annat sätt än genom statlig garanti lämna ömsesidiga försäkringsföreningar

ett försäkringsskydd, som skulle kunna utgöra ersättning för garantikapital.

Enligt styrelsens uppfattning är den föreslagna lösningen på

grund av de relativt höga kostnader, som densamma medför, icke tillfredsställande

och vår åsikt är att ett alternativt förslag, exempelvis med statlig

garanti, skulle kunnat avlämnas. Detta skulle haft sin stora betydelse, bland

annat med hänsyn till de möjligheter för jämförelser ur olika synpunkter,

som därigenom erhållits.

Beträffande det av utredningen avlämnade förslaget om överenskommelse

med svenska sjöförsäkringsbolag, dels om en s. k. stop loss-försäkring, avsedd

att täcka för respektive föreningar uppkomna underskott i verksamheten,

dels om en återförsäkring för den del av båtarnas värden, som skulle överstiga

föreningarnas högsta ansvarighet per båt, vill styrelsen framhålla att

dylika överenskommelser, som troligen komma att bli nödvändiga för nybildade

föreningar för anskaffande av erforderlig garanti, samtidigt komma

att verka hämmande på utvecklingen och minska föreningarnas möjligheter

att genom egna fonderingar anskaffa behövligt garantikapital för täckande

av hela försäkringsbeloppen. Detta förfaringssätt kommer enligt styrelsens

uppfattning att ställa sig oförmånligare för försäkringsföreningarna och på

grund av medföljande större kostnader för båtägarna kommer det att försvåra

föreningarnas arbete och i vissa fall att omöjliggöra för båtägarna att

på tillfredsställande sätt försäkra sina fartyg. Enligt styrelsens mening skulle

en anordning med statliga garantikapital åt de nybildade försäkringsföreningarna

varit ett bättre och effektivare sätt att ge föreningarna erforderlig

stabilitet. Bestämmelserna för sådan statlig garanti skulle lämpligen kunna

utformas såsom skett beträffande ekonomiskt stöd dels till Blekinge läns

fiskeriförsäkringsbolag genom länets landsting m. fl. och dels beträffande

Kristianstads läns hushållningssällskaps garanti åt Skånska Ostkustens Båtförsäkringsförening.

För utbetalning av skadeersättningar utöver den egna

täckningsförmågan erhåller den sistnämnda föreningen nämligen garanti

om högst 10 000 kronor. Beloppet kan nyttjas utan att extra uttaxeringar

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

17

behöva företagas. Genom särskilda bestämmelser får garantibeloppet, i den

mån det behöver utnyttjas, karaktären av lån. Därigenom skulle för föreningarnas

vidkommande givits förutsättningar för egen fondbildning och

för skapande av eget garantikapital på ett snabbare och bättre sätt än genom

det av de sakkunniga avlämnade förslaget. För statsverket skulle en

sådan anordning ej heller behövt medföra någon större belastning. De avgifter,

som även vid ur försäkringssynpunkt gynnsamma år skulle utgå för

stop loss-försäkring, måste otvivelaktigt försvåra föreningarnas möjligheter

för fonderingar. Vidare skulle den premieförlust, som uppstår genom

att föreningarna ej själva kunna försäkra hela värdet av värdefullare båtar,

komma att minska föreningarnas möjligheter till fondbildningar under

goda försäkringsår.

Samma slutsatser kommer man till vid jämförelser mellan poolens erbjudande

om delförsäkring och därvid angivna premiekostnader och de försäkringsvillkor,

som nu tillämpas exempelvis hos öckerö sockens ömsesidiga

båtförsäkringsförening. Sistnämnda förening, som meddelar försäkring till

4/5 av fartygets värde, dock högst till ett belopp av 160 000 kronor och utbetalar

skadeersättning med hela försäkringsbeloppet vid totalförlust och

4/5 av reparationskostnaderna vid partiell skada, dock högst intill 3/4 av

det försäkrade fartygets värde, har icke behövt uttaga större årsavgift än

0,8 %. Några extra uttaxeringar ha enligt utredningen icke behövt vidtagas

under åren 1940—1949 och ändå är föreningens stabilitet synnerligen god.

Med hänsyn till de anförda kostnadsberäkningarna och med hänsyn till

nödvändigheten av att dessa kostnader hållas så låga som möjligt för att

icke motverka en behövlig utökning av båtförsäkringarnas omfattning, anser

sig riksförbundet i första hand böra förorda en anordning med statlig

garanti åt försäkringsföreningarna i stället för det av de sakkunniga föreslagna

systemet.

Liknande synpunkter anföras i de övriga yttranden, där förslaget i denna

del avstyrkts. Såsom förut påpekats förordas även i några av dessa, att

frågan om tillhandahållande av statligt garantikapital för föreningar, som

ej själva kunna lösa sin kapitalfråga, skall övervägas på nytt.

Det kan i detta sammanhang även nämnas, att i några yttranden från

västkusthåll framhålles, att hela frågan saknar aktualitet för västkustens

del, eftersom försäkringsfrågan där redan är ordnad på ett tillfredsställande

sätt. Dylika uttalanden göras av, bland andra, Sveriges västkustfiskares centralförbund,

öckerö sockens ömsesidiga båtförsäkringsförening samt Vette

härads ömsesidiga båtförsäkringsförening.

I ett par yttranden uttalas vidare att det hade varit önskvärt att utredningen

diskuterat även andra former för försäkringsväsendets organisation

än bildandet av lokala ömsesidiga försäkringsföreningar. Sålunda peka fiskeriintendenten

i Österhavets distrikt och Västernorrlands läns hushållningssällskap

på möjligheten att på ostkusten ansluta fiskebåtsförsäkringen

till fiskarenas huvudorganisationer vid denna kust.

I fråga om de i betänkandet angivna allmänna riktlinjerna för

försäkringsföreningarnas organisation ävcnso in för

försäkringsverks a mheten göras i åtskilliga gttranden ett flertal

detaljerinringar. Bland annat gälla dessa föreningarnas verksamhetsområden,

2 Bihang till riksdagens protokoll7 1952. 1 samt. Nr 34.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

självriskens storlek, högsta ansvarsbeloppet och premiernas höjd. Fiskeristyrelsen

anför, att endast erfarenheten torde kunna utvisa, huruvida sagda

riktlinjer äro i allo lämpliga. Såvitt styrelsen nu kunnat bedöma saken har

styrelsen emellertid i princip ej haft något att erinra mot dem. Även försäkringsinspektionen

anser, såsom förut nämnts, förslaget i huvudsakliga delar

väl ägnat att ligga till grund för åtgärder, vilka syfta till en utbyggnad

av den ömsesidiga fiskebåtsförsäkringsverksamheten.

Vad angår förslaget om organisationsbidrag till försäkringsföreningarna

understryka bland andra Sveriges fiskares riksförbund och

Svenska sydkustfiskarenas centralförbund nödvändigheten av att bidragen

icke begränsas så hårt att förutsättningarna för verksamheten bli

lidande. Det av utredningen föreslagna beloppet av tio kronor per medlem

och år anse de för lågt tilltaget med hänsyn till det väntade behovet. Hushållningssällskapet

i Kalmar läns norra område anför att det föreslagna

beloppet icke kommer att täcka mer än rena organisationskostnader och

kanske ej ens förslår därtill. Statskontoret anför att ämbetsverket med hänsyn

till att statsmakterna tidigare funnit skäl föreligga att genom organisationsbidrag

understödja bolag för fiskredskapsförsäkring icke vill framställa

erinran mot att dylikt bidrag får utgå jämväl för bildande av ömsesidiga

föreningar för fiskebåtsförsäkring. Ämbetsverket anser sig även kunna

godtaga, att organisationsbidraget bestämmes till det av de sakkunniga

förordade beloppet, 10 kronor per år och försäkring. I fråga om täckandet

av utgifterna för dessa bidrag bör det dock övervägas, om icke de medel

kunna utnyttjas, vilka avses skola utgå till fiskerinäringen såsom gottgörelse

för erlagd tillfällig bensinskatt.

Beträffande slutligen förslaget om statsbidrag till upplysning soch

rådgivningsverksamhet betonar Försäkringsaktiebolaget

Leire angelägenheten av att försäkringsföreningarna, såsom utredningen

föreslagit, åtminstone till en början få tillgång till en eller flera försäkringskunniga

krafter, som kunna utöva en upplysande och rådgivande funktion.

Hushållningssällskapen i Uppsala och Blekinge län samt sistnämnda läns

fiskeriförsäkringsbolag framhålla, att verksamheten åtminstone delvis bör

kunna handhavas av länsfiskeritjänstemännen och fiskareorganisationerna.

Sistnämnda båda remissinstanser anföra vidare att det anslag, som utredningen

beräknat för ändamålet, icke torde vara tillräckligt för att verksamheten

skall få önskad omfattning. Statskontoret erinrar om att det belopp av

12 000 kronor, som för ett vart av de senaste budgetåren anvisats till propaganda

bland fiskarena rörande fiskredskapsförsäkring och för rådgivande

verksamhet m. m. beträffande denna försäkringsform, hittills icke tagits i

anspråk för avsett ändamål. Vid sådant förhållande anser ämbetsverket att

beloppet lämpligen kan disponeras även för upplysnings- och rådgivningsverksamhet

beträffande fiskebåtsförsäkring och förordar att bemyndigande

härtill skall utverkas av riksdagen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

19

Föredraganden.

Såsom utredningen framhållit har behovet av försäkring av fiskebåtar

under senare år blivit allt större. Detta beror främst dels på att det yrkesmässiga

fisket numera kräver större och dyrbarare båtar än förr, dels på att

riskerna för skadefall ökat i och med att fisket kommit att bedrivas allt

längre från land. Försäkringsfrågan är emellertid för närvarande löst på ett

godtagbart sätt endast såvitt gäller västkusten och vissa delar av sydkusten.

Under sådana förhållanden anser jag i likhet med såväl utredningen som

remissinstanserna det önskvärt, att man även för det yrkesmässiga fisket

i övrigt skall skapa möjligheter att få ett tillfredsställande försäkringsskydd

till rimlig kostnad.

Enighet synes råda om att den lämpligaste vägen för uppnående av detta

mål är att utbygga det system med ömsesidiga båtförsäkringsföreningar,

som sedan åtskillig tid med gott resultat tillämpats särskilt på västkusten.

Även jag ansluter mig till denna uppfattning. Med anledning av vad som i ett

par remissyttranden anförts på denna punkt vill jag även framhålla, att det,

om man går denna väg, givetvis ej föreligger något hinder för att man i

större eller mindre omfattning begagnar sig av det organisationsarbete, som

redan utförts inom fiskarekåren. Tvärtom torde en anknytning till de befintliga

organisationerna kunna komma att avsevärt underlätta uppbyggandet

av båtförsäkringsföreningar på de kuststräckor, där sådana föreningar nu

saknas.

Vad som hittills framför allt lagt hinder i vägen för en lösning av försäkringsfrågan

på den väg, som nu angivits, torde ha varit svårigheten att anskaffa

erforderligt garantikapital. Ett sätt att undanröja denna svårighet

är givetvis att staten ställer sig som garant för verksamheten, exempelvis

genom att tillhandahålla garantikapital eller åtaga sig att svara för ersättningar

över viss gräns. I direktiven för utredningens arbete framhöll emellertid

dåvarande departementschefen, att man vid utredningen i första hand

borde sträva efter att vinna en lösning av frågan, som gjorde det möjligt

att anordna ett tillfredsställande försäkringsskydd för fiskarena utan ekonomiskt

stöd från det allmännas sida. Skulle sådant stöd visa sig erforderligt,

borde detsamma begränsas till vad som kunde anses oundgängligen nödvändigt

för att en godtagbar lösning skulle uppnås utan att fiskerinäringen

bleve betungad i alltför hög grad. Om möjligt borde man i dylikt fall vidare

söka giva stödet engångskaraktär, företrädesvis i form av organisationsbidrag.

Utredningen har med hänsyn härtill även föreslagit en annan lösning

av problemet. Denna kan i korthet sägas innebära, att de ömsesidiga båtförsäkringsföreningar,

som så behöva, skola kunna genom försäkring hos vissa

större sjöförsäkringsföretag bereda sig ett försäkringsskydd, som helt eller

delvis kan ersätta kravet på garantikapital.

Utredningens förslag har godtagits av flertalet remissinstanser. I några

yttranden, särskilt från fiskarenas organisationer, har emellertid uttalats

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

den meningen, att en dylik försäkringsform skulle bli alltför kostsam och

att man i stället borde överväga en lösning av frågan, som innebure att statsmakterna

skulle ikläda sig vissa ekonomiska förpliktelser. De erinringar

mot utredningens förslag, som gjorts i dessa yttranden, synas emellertid

åtminstone delvis bero på en alltför pessimistisk bedömning av de ekonomiska

konsekvenserna av det i betänkandet ifrågasatta försäkringsskyddet.

Det är nämligen bland annat att märka, att kostnaderna för detta skulle

komma att minska i samma mån som föreningarna efter hand kunna uppbygga

eget kapital.

För egen del finner jag, i överensstämmelse med den uppfattning som

uttalats av bland andra fiskeristyrelsen och försäkringsinspektionen, den

av utredningen angivna vägen innebära en godtagbar lösning av fiskets båtförsäkringsproblem.

Under sådana omständigheter finns enligt min mening

ej tillräcklig anledning att nu ifrågasätta ett direkt statligt stöd åt sagda försäkringsverksamhet

i form av statlig garanti till båtförsäkringsföreningarna

eller på liknande sätt. Jag kan därför ej biträda det i några remissyttranden

framförda önskemålet om en omprövning av sistnämnda fråga.

Enligt min mening bör det sålunda i fortsättningen ankomma på fiskarena

och deras organisationer att, med beaktande av den väg som utredningen

anvisat, söka åstadkomma en utbyggnad av systemet med ömsesidiga

båtförsäkringsföreningar och på så sätt få en tillfredsställande lösning

av båtförsäkringsfrågan. De synpunkter på riktlinjerna för båtförsäkringsverksamheten,

som under remissbehandlingen framförts från olika håll,

torde därvid få upptagas till övervägande för varje särskilt område.

Om frågan skall kunna föras framåt utan onödigt dröjsmål, torde emellertid

ett visst biträde från det allmännas sida vara påkallat. I likhet med

vad som redan gäller beträffande fiskredskapsförsäkring torde sålunda vid

verksamhetens igångsättande statligt stöd böra lämnas i form av organisationsbidrag.

Dylika bidrag torde i första hand böra utgå till nybildade föreningar.

Bidragsbeloppet synes, i enlighet med vad utredningen föreslagit,

lämpligen kunna bestämmas till 10 kronor per medlem och år. Bidrag bör

kunna utgå under de första fem åren av föreningens verksamhet, dock längst

till och med år 1957. Då särskilda skäl därtill föranleda, bör bidrag vidare

under sagda tid kunna få lämnas även till redan nu verksamma båtförsäkringsföreningar.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare

bestämmelser härom, sedan riksdagen fattat beslut i frågan. Medelsbehovet

för ifrågavarande ändamål torde icke komma att överstiga det av utredningen

angivna beloppet, 15 000 kronor för år.

Slutligen föreligger otvivelaktigt behov av medel för viss upplysnings- och

rådgivningsverksamhet rörande båtförsäkringsfrågor. Jag förordar därför i

enlighet med utredningens förslag, att de medel ur anslaget till organisationsbidrag

m. m. för fiskredskapsförsäkring, som hittills avsetts för propaganda

bland fiskarena rörande fiskredskapsförsäkring och för viss rådgivande verksamhet

i fråga om sådan försäkring, från och med nästa budgetår skola få

disponeras jämväl för dylik propaganda och verksamhet i övrigt beträffande

fiskebåtsförsäkring. För båda dessa ändamål bör såsom utredningen för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

21

ordat beräknas ett belopp av 20 000 kronor. Detta innebär en ökning med

8 000 kronor i förhållande till vad som beräknats för innevarande budgetår.

Från nyssnämnda anslag torde även få bestridas kostnaderna för de i det

föregående förordade organisationsbidragen till båtförsäkringsföreningar.

Med hänsyn till den hittillsvarande belastningen å anslaget torde de nu föreslagna

utvidgningarna av anslagets användningsområde icke behöva föranleda

någon uppräkning av anslaget. Detta bör sålunda för nästa budgetår

uppföras med oförändrat belopp av 37 000 kronor. Däremot torde anslagets

rubrik böra ändras till förslagsvis Organisationsbidrag m. m. vid fiskebåtsoch

fiskredskapsförsäkring. I anslutning härtill torde anslaget till Fiskredskapsförsäkring:

Bidrag vid försäkringsförluster böra erhålla den ändrade

benämningen Bidrag vid förluster på grund av fiskredskapsförsäkring. Jämväl

detta anslag synes i enlighet med fiskeristyrelsens förslag böra uppföras

med oförändrat belopp eller sålunda med 10 000 kronor.

Såsom inledningsvis berörts har fiskeristyrelsen ifrågasatt att medel till

den statsunderstödda fiskredskapsförsäkringen i fortsättningen skulle anvisas

under tionde huvudtiteln. Med hänsyn dels till verksamhetens allmänna

karaktär av stöd åt fiskerinäringen, dels till att fiskeristyrelsen enligt

de i propositionen nr 70/1948 uppdragna riktlinjerna för verksamheten

skall utöva en viss övervakning över arbetet inom fiskredskapsförsäkringsbolagen

anser jag dock tillräckliga skäl ej föreligga för en sådan överflyttning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln

anvisa

dels till Organisationsbidrag m. m. vid fiskebåts- och fiskredskapsförsäkring

ett förslagsanslag av 37 000 kronor,

dels till Bidrag vid förluster på grund av fiskredskapsförsäkring

ett förslagsanslag av 10 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. JoU 1952:23 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan om fortsatt disposition av det för budgetåret 1942/43 anvisade reservations s. 3 i texten
  2. Rskr. 1952:115 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för främjande av fiskebåtsoch fiskredskapsförsäkring. a1 i texten
  3. JoU 1952:8 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för främjande av fiskebåtsoch fiskredskaps försäkring. s. 1 i texten