Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 7.944 (nr 536)

1952-02-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:46, Med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 7.944 (nr 536)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4fi.

1

Nr 46.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 7.944 (nr 536);

given Stockholms slott den 8 februari 1952.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i civil försvarslagen den

15 juli 1944 (nr 536).

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens innehåll.

I propositionen föreslås, att kommun och municipalsamhälle, som normalt

svara för gatu- och vägbelysning, skola vara skyldiga att vidtaga anordningar

för viss vägledande belysning under mörkläggning. 1

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 46.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

Förslag

till

Lag

om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536).

Härigenom förordnas, att 51 § civilförsvarslagen den 15 juli 19441 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i samma lag skall

införas en ny paragraf, betecknad 45 a §, av nedan intagna lydelse.

45 a §.

Det åligger kommun att å trafikled eller annan allmän plats, där kommunen

ombesörjer eller låter ombesöi’ja gatu- eller vägbelysning, vidtaga

erforderliga anordningar för den vägledande belysning, som enligt gällande

organisationsplan skall finnas där under mörkläggning för upprätthållande

av den allmänna samfärdseln.

51 §.

Ingår municipalsamhälle---bestämmelser gälla:

1. Vad som stadgas i 45 § 1 mom. a) samt g) och h) jämte därtill anslutande

bestämmelser i 45 § 2 mom. ävensom i 45 a § skall äga motsvarande

tillämpning å municipalsamhället.

2. Municipalsamhället äger---50 §.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1

1 Senaste lydelse av 51 §, se SFS 1948:432.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar

Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och kommunikationsdepartementen

samt med statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen

för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om införande av bestämmelser

om skyldighet att anordna vägledande belysning under mörkläggning

samt anför. I

I skrivelse den 5 mars 1951 har civilförsvarsstyrelsen tagit upp frågan

om ansvaret för anordnande av vägledande belysning under mörkläggning.

Enligt styrelsens mening åvilar skyldigheten att anordna sådan belysning

f. n. staten. Av praktiska skäl förordar styrelsen att skyldigheten genom

föreskrift i civilförsvarslagen överflyttas på kommunerna, som dock borde

få statsbidrag med två tredjedelar av kostnadens belopp.

Yttranden över skrivelsen ha efter remiss avgivits av överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus

och Örebro län samt styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska

landskommunernas förbund. Civilförsvarsstyrelsens förslag har härvid tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser utom överståthållarämbetet

och styrelsen för Svenska stadsförbundet. Ämbetet, som

anser att kommun redan nu har skyldighet att anordna vägledande belysning,

hemställer att skrivelsen ej måtte föranleda någon åtgärd. Stadsförbundets

styrelse hävdar att staten bör svara för samtliga ifrågavarande

kostnader.

Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende till närmare behandling. Jag

inskränker mig därvid till den belysning, som under mörkläggning erfordras

för sedvanlig trafik på gator och vägar. Den belysning, som kräves

för att markera skyddsrum, behöver icke behandlas, då tvekan ej kan råda

om att sådan belysning i alla avseenden är likställd med skyddsrumsutrustning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunyl. Maj:ts proposition nr 46.

Nuvarande förhållanden m. m.

Kommuns skyldigheter i fråga om civilförsvaret regleras i 45 § civilförsvarslagen.

Enligt 1 mom. a) i denna paragraf åligger det kommun att

genom sina myndigheter lämna civilförsvarschefen biträde i sådana frågor

rörande civilförsvaret, som ha samband med de särskilda myndigheternas

verksamhetsområden. Härvid har kommun bl. a. att på framställning tillhandahålla

tillgängliga för civilförsvaret erforderliga byggnadsritningar,

kartor och dylikt. I 45 § 1 mom. b) ålägges kommun att i enlighet med

gällande organisationsplan inrätta och utrusta allmänna skyddsrum samt

vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar för vatten-,

gas- och elektricitetsförsörjningen. Kommun skall vidare utföra källarmursgenombrott

för allmänna och enskilda skyddsrum (45 § 1 mom. c), förvara

och underhålla materiel, tillhandahålla lokaler m. in. Enligt 88 § kan

åtgärd som nu sagts genomföras tvångsvis om kommun underlåter att fullgöra

sina skyldigheter. För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund

av 45 § 1 mom. b) och c) d. v. s. i huvudsak för skyddsrumsarbeten o. d.,

äger kommunen enligt 47 § uppbära statsbidrag med i princip två tredjedelar

av kostnaderna.

Den nuvarande ordningen tillkom genom ändringar i civilförsvarslagen

den 2G juni 1948 (SFS 432). Dessförinnan gällde att kommun hade att i

enlighet med gällande organisationsplan ekonomiskt och materiellt svara

för upprätthållandet av det allmänna civilförsvaret, däri inbegripet anordnande

av allmänna skyddsrum och källarmursgenombrott för sådana. Statsbidrag

utgick till kommunerna med två tredjedelar av kostnaderna för

civilförsvarsåtgärder i den mån det icke uttryckligt stadgats att statsbidrag

icke skulle utgå. Undantagna voro — förutom vissa kostnader som i detta

sammanhang helt sakna intresse — kostnad som avsåg anskaffande av

materiel, utrustning och. annan egendom, som kommunen ställt till förfogande,

i den mån densamma anskaffats eller kunde förväntas komma

att huvudsakligen användas för annat ändamål än för civilförsvaret.

Enligt 44 § civilförsvarslagen äger Konungen meddela särskilda bestämmelser

bl. a. om mörkläggning. Sådana bestämmelser ha givits i civilförsvarskungörelsen.

Där stadgas i 46 § att ytterbelysning skall hållas släckt

under mörkläggning, försåvitt annat icke följer av kungörelsen i övrigt.

48 § innehåller vissa regler om markeringsljus, vartill hänföres bl. a. vägledande

belysning. Markeringsljus, som kan vara skärmat eller oskärmat,

må icke ha större ljusstyrka än som är påkallat av ändamålet. Civilförsvarsstyrelsen

har att meddela närmare bestämmelser därom. Vägledande belysning

skall anordnas i enlighet med gällande planläggning för civilförsvaret

inom civilförsvarsområdet. Härmed åsyftas, att belysningens omfattning

och beskaffenhet skola angivas i organisationsplanerna. Slutligen finnas

i 57 § bestämmelser om vem som ansvarar för de i kungörelsen upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung t. Maj:ts proposition nr 46. 5

tagna mörkläggningsbestäminelsernas behöriga iakttagande. För galu- och

vägbelysningens del vilar ansvaret på den som ombesörjer belysningen

i fråga.

Ägare av anläggning eller byggnad är enligt 62 § civilförsvarslagen bl. a.

pliktig att vidtaga nödiga anordningar för anläggningens eller byggnadens

mörkläggning under civilförsvarsberedskap.

Civilförsvarsstyrelsens skrivelse.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller i sin skrivelse, att det enligt den ordning,

som gällde före 1948 års ändringar i civilförsvarslagen, syntes ha

ålegat kommun att anordna vägledande belysning med rätt att för kostnad,

som kommun på grund härav fått vidkännas, erhålla statsbidrag med två

tredjedelar av kostnadens belopp. Genom lagändringen hade frågan kommit

i ett annat läge. Staten svarade numera i princip för alla civilförsvarsanordningar,

men kommunerna hade alltjämt vissa åligganden. Dessa uppräknades

uttömmande i 45 § civilförsvarslagen. Där saknades bestämmelser

om vägledande belysning. Skyldighet att anordna sådan belysning torde

därför åvila staten. Civilförsvarsstyrelsen fortsätter.

Enligt styrelsens mening torde det emellertid ur praktisk synpunkt utan

tvekan vara lämpligast, att kommunerna få bära ansvaret för anordnande

av sådan belysning. Det torde, därest staten skulle påtaga sig denna uppgift,

uppstå nästan oöverstigliga svårigheter att i ett skärpt läge inom

rimlig tid kunna anordna sådan belysning. Å andra sidan synes det icke

skäligt, om kostnaderna för belysningens anordnande skulle i sin helhet

stanna å kommunerna. I enlighet med de av 1948 års riksdag fastställda

grunderna för fördelningen mellan stat och kommun av med nu ifrågavarande

kostnader jämförbara sådana, såsom kostnaderna för inrättande

och utrustande av allmänna skyddsrum och för vidtagande av andra i

civilförsvarslagens 45 § 1 mom. b) omförmälda anordningar, bör — enligt,

civilförsvarsstyrelsens mening — kommun åtnjuta rätt till statsbidrag med

två tredjedelar av kostnaderna för anordnande av nu ifrågavarande belysning.

Enligt styrelsens mening synes eu ändring av civilförsvarslagen i syfte

att ålägga kommun ansvaret för anordnande av vägledande belysning med

rätt till statsbidrag som ovan sagts lämpligen böra ske genom ett tillägg

till lagens 45 § 1 mom. b).

Remissyttrandena.

Såsom inledningsvis framhållits har flertalet hörda myndigheter och

organisationer tillstyrkt förslaget. Styrelsen för Svenska stadsförbundet är

dock av annan uppfattning. Styrelsen synes visserligen ansluta sig til!

tanken att skyldigheten att anordna vägledande belysning bör åvila kommunerna,

men styrelsen vänder sig med skärpa mot förslaget att kommunerna

skola bära en del av kostnaderna. Dessa borde enligt styrelsens

mening helt gäldas av statsmedel.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj. ts proposition nr 46.

I motsats härtill hävdar överståthållarämbetet att enligt gällande ordning

kommunerna ha att såväl anordna som helt bekosta sådan vägledande

belysning, varom nu är fråga, samt att ändring härutinnan icke är påkallad.

Ämbetet hänvisar inledningsvis till bestämmelsen i 48 § civilförsvarskungörelsen

om vägledande belysning, som skall anordnas enligt gällande

planläggning för civilförsvaret inom civilförsvarsområde, samt drager upp

skiljelinjen mellan å ena sidan sådan vägledande belysning, som erfordras

för underlättande av den sedvanliga trafiken å gator och vägar under

mörkläggning, och å andra sidan sådan belysning som avses skola markera

vägar till skyddsrum o. d. För vidtagande av de åtgärder, som erfordras

för att anpassa vanlig gatu- och vägbelysning efter mörkläggningens krav,

ansvarar enligt ämbetets åsikt kommun i den mån kommunen själv ombesörjer

sin gatu- och vägbelysning. Till stöd härför åberopar ämbetet

avfattningen av 57 § civilförsvarskungörelsen. Denna bestämmelse reglerar

frågan om vem som i de i paragrafen angivna fallen ansvarar för att föreskrivna

åtgärder vidtagas. Enligt ämbetets mening besvarar paragrafen

däremot icke frågan om kostnadsfördelningen. Ej heller kunde man av

62 § civilförsvarslagen draga säkra slutsatser om vem som i sista hand

har att stå för kostnaderna för vägledande belysning för sedvanlig trafik.

Överståthållarämbetet förklarar härefter, att det vore av intresse att

undersöka huruvida 45 § civilförsvarslagen kunde giva ledning härutinnan.

Denna paragraf kunde icke vara avsedd att uttömmande reglera annat än

kommunernas deltagande i uppbyggandet av den från kommunernas normala

verksamhet fristående civilförsvarsorganisationen och omfattade sålunda

icke sådana kommunala funktioner, som åvilade kommunerna enligt

allmänna regler, även om dessa funktioner i viss mån skulle beröras av

vidtagna civilförsvarsåtgärder.

Vad belysningen anginge torde det enligt ämbetets mening under normala

förhållanden åligga vederbörande kommun att svara för att gator,

vägar och andra allmänna platser under mörker hållas tillfredsställande

upplysta för trafikens underlättande. Det funnes ej skäl till varför denna

funktion skulle upphöra av den anledningen att mörkläggning anbefalldes

av statlig myndighet. Även under sådan mörkläggning måste vanlig civil

trafik i viss utsträckning äga rum, och för att härför erforderlig belysning

anordnas torde kommunen enligt allmänna regler allt fortfarande hava

att svara, ehuru givetvis belysningen måste anpassas efter de krav mörkläggningen

ställer. Det torde alltså åligga kommunerna att, utan rätt till

statsbidrag,, svara för sådan vägledande belysning som fordrades för att

underlätta den sedvanliga trafiken å gator och vägar.

Överståthållarämbetet behandlar härefter i sitt yttrande frågan om icke

statsbidrag rätteligen bör utgå för kostnaderna i fråga men anser f. n.

anledning saknas att på staten övervältra kostnader, som för närvarande

icke åvila densamma.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ts proposition nr 46.

Överståthållarämbetet hemställer slutligen att civilförsvarsstyrelsens

framställning icke måtte föranleda vidare åtgärd. Enligt ämbetets mening

torde det ankomma på civilförsvarsstyrelsen att utfärda närmare anvisningar

angående den vägledande belysningen och därefter överväga huruvida

behov föreligger av ändrade regler beträffande kostnadsfördelningen.

Vid sådant övervägande torde böra uppmärksammas reglerna om kostnadsansvaret

jämväl för andra mörltläggningsanordningar än vägledande belysning.

Departementschefen.

Mörkläggning är ett viktigt led i en fullt genomförd försvarsberedskap.

Bestämmelser om mörkläggning finnas i 45—57 §§ civilförsvarskungörelsen.

Vad ytterbelysning angår är huvudregeln att den skall hållas släckt

under mörkläggning. Det är emellertid icke möjligt att undantagslöst hålla

fast därvid. Trafiken på vägar och gator kan icke efter mörkrets inbrott

avstanna helt, vilket måste bli fallet om mörkläggningen vore total. Icke

minst i civilförsvarets eget intresse måste vissa avvikelser från grundregeln

accepteras. För att möjliggöra trafik under mörkläggning medgiver också

civilförsvarskungörelsen — förutom inskränkt fordonsbelysning samt skärmade

trafikfyrar och trafiksignaler -1— viss belysning i övrigt, s. k. vägledande

belysning. För tättbebyggda orter är sådan belysning nödvändig.

Den vägledande belysningen hör till kategorien markerings!jus, som kan

vara skärmat eller oskärmat och icke får ha större ljusstyrka än som är

påkallat av dess syfte. Närmare bestämmelser därom skola meddelas av

civilförsvarsstyrelsen.

Frågan om vem det åligger att svara för vägledande belysning är föremål

för delade meningar. Civilförsvarsstyrelsen anser, att anordnandet av

sådan belysning är en civilförsvarsåtgärd, särskilt som detta ingår som ett

led i planläggningen av civilförsvaret i dess helhet. Styrelsen framhåller

att. sedan civilförsvarslagen 1948 ändrades i vissa delar, staten ansvarar

för civilförsvarsåtgärder och deras bekostande i den mån icke vidtagande

av vissa åtgärder uttryckligen ålagts kommunerna enligt stadgande i 45 §

civilförsvarslagen. Då skyldighet att anordna den vägledande belysning,

som fordras för gatutrafiken under mörkläggning, icke där är upptagen

bland kommunernas åligganden, skulle skyldigheten åvila staten. Enligt

civilförsvarsstyrelsens mening tala dock praktiska skäl för alt kommunerna

få bära ansvaret därför, dock med rätt till statsbidrag med i princip två

tredjedelar av kostnaderna.

I motsats till civilförsvarsstyrelsen hävdar överståthållarämbetet, att kommunerna

redan nu måste anses pliktiga att utan statsbidrag anordna sådan

vägledande belysning som föreskrives i civilförsvarskungörelsen. överståthållarämbetet

anser ändring häri icke vara påkallad.

Till stöd för sin åsikt alt en sådan skyldighet åvilar kommunerna hän
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

visar ämbetet till 57 § civilförsvarskungörelsen som, såvitt nu är i fråga,

stadgar att för behörigt iakttagande av kungörelsens föreskrifter om mörkläggning

och vägledande belysning svarar den som ombesörjer gatu- och

vägbelysningen. Till följd därav skulle kommun, som själv ombesörjer sin

gatu- och vägbelysning, vara skyldig att vidtaga de åtgärder, som erfordras

för att anpassa belysningen efter mörkläggningens krav. Sådan skyldighet

skulle emellertid icke enligt detta författningsrum åvila kommun som överlåtit

åt annan, t. ex. ett enskilt kraftbolag, att ombesörja gatu- och vägbelysningen

inom kommunen.

Då ämbetet härefter diskuterar frågan om vem som skall stå för kostnaderna

konstateras att det i civilförsvarsförfattningarna icke finns någon

direkt anvisning härom. Vad särskilt 45 § civilförsvarslagen angår kan denna

enligt ämbetet icke vara avsedd att uttömmande reglera annat än kommunernas

deltagande i uppbyggandet av den från kommunernas normala verksamhet

fristående civilförsvarsorganisationen. Den kan sålunda icke omfatta

sådana kommunala funktioner, som enligt allmänna regler åvila kommunerna,

även om dessa funktioner i viss mån skulle beröras av vidtagna

civilförsvarsåtgärder. Det torde åligga kommun att under normala förhållanden

svara för att gator, vägar och andra allmänna platser vid mörker

hållas tillfredsställande upplysta för trafikens underlättande. Det finns

enligt överståthållarämbetet ej skäl till att denna skyldighet skulle upphöra

på grund av att mörkläggning anbefalles. För erforderlig, efter omständigheterna

avpassad belysning torde kommun enligt allmänna regler ha att

svara även under sådana förhållanden.

Av redogörelsen framgår att det i brist på uttryckliga föreskrifter i lag

råder tvekan om vem som är skyldig att vidtaga särskilda anordningar för

vägledande belysning för sedvanlig trafik under mörkläggning. Bestämmelsen

i 57 § civilförsvarskungörelsen om vem som svarar för behörigt iakttagande

av mörkläggningsföreskrifter anser jag icke ha vidsträcktare innebörd

än att angiva vem som har det straffrättsliga ansvaret om föreskrifterna

ej följas, sedan mörkläggning påbjudits. Härpå tyder bl. a. det förhållandet

att skyldigheten i och för sig att vidtaga vissa i paragrafen upptagna

åtgärder är stadgad redan i civilförsvarslagen men att så icke kan

anses vara fallet med åtgärder beträffande t. ex. gatu- och vägbelysning.

Överhuvudtaget torde en skyldighet av ifrågavarande art icke kunna konstitueras

genom en administrativ författning av civilförsvarskungörelsens

karaktär. Av den omständigheten att civilförsvarslagen icke innehåller

något stadgande om skyldighet att vidtaga åtgärder för vägledande belysning

anser nu civilförsvarsstyrelsen följa att skyldigheten åvilar staten.

.lag kan icke ansluta mig till civilförsvarsstyrelsen på denna punkt. Styrelsens

slutsats förutsätter nämligen att det här är fråga om rena civilförsvarsåtgärder.

Enligt min mening är detta icke fallet. Anordnande av vägledande

belysning under mörkläggning anknyter så nära till åtgärder för

belysning under normala förhållanden, att samma regler böra gälla. Om

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 46.

kommunerna äro skyldiga att anordna belysning på gator och vägar under

normala förhållanden, synes därför sådan skyldighet föreligga även under

mörkläggning, dock endast i den mån civilförsvarsförfattningarna medgiva

belysning i ett dylikt läge.

Någon i lag fastslagen skyldighet för kommun att under normala förhållanden

anordna gatu- och vägbelysning finnes icke. överståthållarämbetet

hävdar, att det likväl torde åligga kommun att svara för att gator,

vägar och andra allmänna platser under mörker hållas tillfredsställande

upplysta för trafikens underlättande. En granskning av rättspraxis på området

synes giva visst belägg härför. En sedvanerättslig skyldighet i detta

hänseende kan möjligen anses föreligga åtminstone för städer och köpingar

såvitt angår tättbebyggda delar av kommunerna. Denna skyldighet torde

icke sammanhänga med gatu- och väghållningen i och för sig. Hur det än

förhåller sig med kommunernas åligganden i fråga om gatu- och vägbelysningen

ombesörja i varje fall städer och köpingar faktiskt erforderlig sådan

belysning.

Läget i fråga om kommunernas skyldigheter på denna punkt är emellertid

så oklart, att det är tveksamt om åtgärder kunna framtvingas vid

bristande fullgörande från kommunernas sida. I varje fall får detta anses

gälla i fråga om åliggandet för kommunerna att ombesörja vägledande

belysning under mörkläggning. Förut har antytts att civilförsvarslagen icke

innehåller några bestämmelser, som medge åläggande för kommun att vidtaga

åtgärder i sistnämnda hänseende. Sedan mörkläggning anbefallts, kan

visserligen den som åsidosätter mörkläggningsbestämmelserna straffas.

Härigenom kan man även ingripa mot försummelser i fråga om den vägledande

belysningen på gator och vägar från den kommuns sida, som ombesörjer

belysningen där. Men detta är icke tillfyllest. För att trafiken från

början skall kunna fungera under mörkläggning utan att denna brister i

effektivitet fordras, att anordningar för vägledande belysning anskaffats i

förväg och finnas färdiga att tagas i bruk omedelbart då mörkläggning

anbefalles. Enligt min mening är därför en uttrycklig bestämmelse i lag

om skyldighet att i fredstid vidtaga anordningar för vägledande belysning

nödvändig.

I enlighet med vad förut sagts om sambandet mellan denna särskilda

belysning och den vanliga belysningen på gator och vägar torde eu sådan

lagstiftning lämpligen böra anknyta till det tidigare nämnda förhållandet

att denna belysning i största utsträckning faktiskt anordnats av kommunerna.

Det synes mig rimligt alt en kommun, som — givetvis till invånarnas

bästa — svarar för gatu- och vägbelysning i normala lider, icke

så snart mörkläggning anbefallts får undandraga sig detta. Kommunens

medlemmar ha då liksom eljest intresse av att belysning finnes, men de

få självfallet finna sig i att den inskränkes vid mörkläggning för att icke

civilförsvaret skall äventyras. Anser sålunda eu kommun att gatu- och vägbelysning

normalt är påkallad och kommunen därför föranstaltar därom, får

2 — Biliang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 46.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

kommunen se till att belysningen avpassas efter behovet och de särskilda

omständigheterna. Vid mörkläggning innebär detta dämpning och avskärmning

eller eventuellt speciella belysningsanordningar, t. ex. blå lampor. Jag

finner ej skäl till att statsbidrag skall utgå härför lika litet som sådant

bidrag utgår till kostnaderna för gatu- och vägbelysning i allmänhet.

Beträffande den närmare utformningen av en bestämmelse i lag om skyldighet

för kommunerna att vidtaga anordningar för vägledande belysning,

så följer av det anförda till en början att bestämmelsen bör anknyta till

de faktiska förhållandena. Det synes också naturligt att, då en sådan skyldighet

bygger på kommunernas befattning med den normala gatu- och

vägbelysningen, en kommun icke skall vara skyldig vidtaga anordningar

för vägledande belysning annat än å trafikled och annan allmän plats, där

kommunen åtagit sig att svara för sedvanlig belysning och faktiskt gör

detta. Det synes vidare böra förutsättas att den vägledande belysning, varom

fråga är, avses skola åtminstone i någon mån tjäna den allmänna samfärdseln.

Detta torde också i allmänhet vara fallet. Om civilförsvarsmyndighet

likväl skulle anse vägledande belysning nödvändig på annan plats eller

för annat ändamål, måste det anses vara fråga om en speciell civilförsvarsåtgärd.

Skyldighet att ansvara därför regleras redan nu i civilförsvarslagen

på det sätt att skyldigheten åvilar staten om ej annat framgår av lagen. Såvitt

det är fråga om belysning för att markera allmänt skyddsrum får kommunen

anses vara pliktig vidtaga erforderliga åtgärder, dock med rätt till

statsbidrag såsom för skyddsrumskostnader i allmänhet.

Det anförda har tagit sikte på kommun. Detsamma bör gälla även municipalsamhäile

som anordnar sedvanlig gatu- och vägbelysning.

Den nya bestämmelsen synes böra infogas i 6 kap. civilförsvarslagen,

som behandlar kommunerna och civilförsvaret, genom tillägg av en ny

paragraf närmast efter 45 § och genom jämkning av innehållet i 51 §. Vid

åsidosättande av en i nämnda kapitel given föreskrift kan länsstyrelsen

enligt 88 § ingripa och genom vite framtvinga eller ock låta ombesörja

erforderlig åtgärd på den tredskandes bekostnad.

Jag vill alltså förorda, att civilförsvarslagen ändras i enlighet med det

anförda. Ändringen synes böra träda i kraft snarast möjligt.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över bifogade

inom inrikesdepartementet upprättade förslag till lag om ändring

i civilförsvar slagen den 15 juli 1944 (nr 536J1 måtte för det i § 87 regeringsformen

omförinälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Ralph Sterner.

1 Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

11

$

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1 februari

1952.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 30 januari 1952 tillhandakommet utdrag av protokoll

över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 18

januari 1952, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944

(nr 536).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

e. o. hovrättsassessorn L.-E. Björkman.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts proposition nr 46.

Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8

februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och kommunikationsdepartementen

samt med statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen

för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, lagrådets den 1 februari 1952

avgivna utlåtande över det den 18 januari 1952 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536)

samt hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte,

jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke W. Fornwall.

Iduns tr., Esselte, Sthlm 52

216068

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:64 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 a1 i texten
  2. 2LU 1952:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 19U s. 13 i texten