Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1952/53 till den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten m. in

1952-02-08 · 71 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 70 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:50, Angående anslag för budgetåret 1952/53 till den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

1

Nr 50.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1952/53 till den statliga och statsunderstödda

frökontrollverksamheten m. in.; given Stockholms

slott den 8 februari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen behandlas till en början vissa av 1950 års frökontrollutredning

framlagda förslag rörande organisationen av den statliga och statsunderstödda

frökontrollverksamheten. Därvid förordas en begränsad decentralisering

av frökontrollverksamheten genom överförande av vissa arbetsuppgifter

från statens centrala frölcontrollanstalt till de lokala frökontrollanstalterna.

Vidare föreslås att Allmänna svenska utsädesaktiebolaget

och W. Weibull aktiebolag under vissa förutsättningar skola kunna erhålla

auktorisation av den innebörden att en av företagen själva utövad kontroll

över de egna utsädesvarorna skall bli jämställd med sådan kontroll, som

utövas av statsunderstödd frökontrollanstalt. Slutligen uttalas, att de s. k.

efterkontrollodlingarna i huvudsak böra förläggas till Skåne och att även

centralanstaltens fältkontrollavdelning bör förflyttas dit. Frågan om förläggningsplatsen

anses emellertid böra övervägas ytterligare.

I anslag till avlöningar och omkostnader vid statens centrala frökontrollanstalt

äskas för budgetåret 1952/53 respektive 1 351 000 kronor och

560 700 kronor. Vidare äskas för understöd åt lokala frökontrollanstalter

ett anslag av 5 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1!)52. 1 samt. Nr 50.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om

anslag för budgetåret 1952/53 till den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten

m.. m. samt anför därvid följande.

A. Inledning.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 87) har Kungl. Maj:t på min hemställan

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1952/53 beräkna dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.:

Statens centrala frökontrollanstalt: Avlöningar och Omkostnader förslagsanslag

å 1 405 000 respektive 330 000 kronor, dels till Befrämjande av fröodlingen

m. m.: Understöd åt lokala frökontrollanstalter ett anslag av 5 000

kronor.

Jag torde nu få återkomma till dessa frågor och vissa därmed sammanhängande

problem.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 juni 1950 tillkallade dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, tre sakkunniga

för att verkställa utredning rörande organisationen av den statliga och

statsunderstödda frökontrollverksamheten. De sakkunniga, vilka antagit

benämningen 1950 års frökontrollutredning, ha utgjorts av landshövdingen

B. Fallenius, tillika ordförande, dåvarande frökontrollanten vid statens centrala

frökontrollanstalt, numera t. f. föreståndaren för anstalten K. I. S.

Gadd samt dåvarande rektorn vid Bollerups lantbruksskola, numera landshövdingen

T. Å. Hovgård.

De sakkunniga ha den 27 juni 1951 överlämnat betänkande med förslag

rörande organisationen av frökontrollverksamheten (stencilerat). T. f. föreståndaren

Gadd har avgivit särskilt yttrande beträffande vissa av utredningen

behandlade frågor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, styrelserna för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

samt statens centrala frökontrollanstalt, statens organisationsnämnd,

statens sakrevision, styrelserna för frökontrollanstalterna i Linköping, Skara,

Örebro och Luleå, samtliga hushållningssällskap utom sällskapet i Kopparbergs

län, 1949 års växtskyddsutredning, Röbäcksdalsutredningen, Sveriges

lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska lantmännens

riksförbund, Sveriges utsädesförening, Svenska utsädesfirmornas förening,

Sveriges förenade utsädesodlare, W. Weibull aktiebolag, Allmänna

svenska utsädesaktiebolaget, Sveriges fröodlareförbund, Svenska sockerfabriksaktiebolaget,

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund, Tjänstemännens

centralorganisation samt Sveriges akademikers centralorganisation.

Härjämte ha skrifter inkommit från Aktiebolaget Hallands frökontor

samt J. E. Ohlsens Enke aktiebolag.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har vid sitt

yttrande fogat utlåtanden från lärarkollegiet och försökskollegiet. Vid yttrandet

från Sveriges akademikers centralorganisation har fogats utlåtande

av Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund.

Utredningens uppgift har varit att pröva organisationen av den statliga

och statsunderstödda frökontrollverksamheten för att om möjligt kunna anvisa

vägar att förenkla och förbilliga denna kontroll utan eftersättande av

kravet på att kontrollen skall vara effektiv. Någon principiell ändring i förhållandet

mellan den statliga och den statsunderstödda frökontrollverksamheten

har emellertid enligt direktiven ej ansetts böra ifrågasättas.

Utredningens betänkande innehåller förslag till en rad ändringar i de bestämmelser,

som nu gälla angående frökontrollverksamheten. Med utgångspunkt

från dessa ändringar har utredningen sedan föreslagit en betydande

nedskärning av personalorganisationen vid den centrala frökontrollanstalten.

De frågor angående ändringar i organisationen av frökontrollverksamheten,

som utredningen berört, äro till övervägande delen av rent administrativ

karaktär. Med hänsyn till den inverkan, som ställningstagandet till desamma

har på medelsbehovet för centralanstalten ävensom till frågornas betydelse

för jordbruksnäringen anser jag det emellertid lämpligt att i samband

med behandlingen av anslagsfrågorna även redogöra för utredningens förslag

i förstnämnda delar ävensom för min ståndpunkt till desamma.

B. Nuvarande förhållanden.

Utredningen redogör i sitt betänkande till en början ingående för den

statliga och den statsunderstödda frökontrollverksamhetens arbetsuppgifter

och organisation. Härom torde i huvudsak få hänvisas till betänkandet (s.

14—75). Här skall endast erinras om att denna verksamhet för närvarande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

ombesörjes av dels statens centrala frökontrollanstalt, vars huvudinstitution

är förlagd till Bergshamra utanför Stockholm och vilken har en filial i Akarp

i anslutning till Alnarps egendom, dels fem lokala statsunderstödda frökontrollanstalter,

nämligen i Linköping, Skara, Örebro, Törsta i Jämtland och

Luleå. Statsbidraget till de senare utgår med 1 000 kronor till varje anstalt.

Den främsta uppgiften för såväl centralanstalten som de lokala anstalterna

är att utföra olika slag av analyser av utsädesvaror. Härvidlag spelar

statsplomberingen av utsäde den viktigaste rollen. Statsplombcringen består

i att frökontrollanstalt efter provtagning av anmälda utsädespartier åsätter

varje säck i partiet plomb och bevis om varans beskaffenhet. En förutsättning

för att statsplombering skall få ske är att den undersökta varan uppfyller

vissa av lantbruksstyrelsen fastställda minimifordringar. I fråga om

statsplombering skiljer man för närvarande på fem olika typer, nämligen

1) vanlig statsplombering;

2) statsplombering av kvalitetsvara;

3) statsplombering med kontrollodlingsbevis;

4) statsplombering av originalvara; samt

5) statsplombering av inregistrerad rödklöver stam.

Härutöver kan även nämnas den från och med år 1934 införda statsplomberingen

av utsädespotatis.

Beträffande innebörden av de förstnämnda fyra plomberingsformerna och

förutsättningarna för att plombering skall få ske torde här få återgivas följande

uppgifter ur betänkandet.

Statsplombering av utsädesvara utföres endast hos sådana odlare och

utsädeshandlare, som ha tillgång till av lantbruksstyrelsen godkända magasinslokaler

och anordningar för rensning av utsäde. För att kunna godkännas

skola lokalerna vara ändamålsenliga och innehålla ljust och tillräckligt

stort utrymme för uppställande av utsädespartierna vid provtagning,

varjämte rensningsanordningarna skola vara fullt användbara och

lämpliga för sitt syfte. Frökontrollanstalt är skyldig att hos sådan odlare

eller utsädeshandlare förse utsädesparti, som uppfyller de stipulerade fordringarna,

med statsplomb och plomberingsbevis. Det ma dock anmärkas,

att de lokala frökontrollanstalterna endast äga rätt att utföra vanlig statsplombering

och statsplombering av kvalitetsvara.

För vanlig statsplombering och statsplombering av kvalitetsvara ha uppställts

vissa fordringar å renhetsgrad, ogräshalt, grobarhet och vattenhalt

m. in. Fordringarna äro i vissa avseenden högre beträffande statsplombering

av kvalitetsvara än beträffande vanlig statsplombering.

Vid vanlig statsplombering och statsplombering av kvalitetsvara skall å

plomberings- eller provtagningsbeviset i allmänhet angivas det stam- eller

sortnamn, som uppdragsgivaren åsatt varan. Ur denna uttages ett generalprov

för efterkontrollodling, vilken verkställes av statens centrala frökontrollanstalt.

Det åligger de lokala frökontrollanstalterna att insända generalprovet

till centralanstalten omedelbart efter verkställd plombering. Å plomberingsbevisets

baksida angives, att prov uttagits till efterkontrollodling

samt att köpare av varan, sedan kontrollodlingen avslutats, kan erhålla

upplysning om undersökningens resultat hos centrala frökontrollanstalten.

De nu återgivna bestämmelserna gälla i tillämpliga delar även vid statsplombering

med kontrollodlingsbevis. Därutöver maste emellertid \id denna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 50.

kontrollform utsädesvaran dels ha anmälts till förkontrollodling och fältbesiktning

och godkänts vid sådan odling och besiktning samt dels vid

laboratorieanalys ha visat sig vara av fullgod frökvalitet.

Till förkontrollodling få anmälas, beträffande rotfruktsväxter, endast från

stamägaren erhållet stamfrö samt, beträffande övriga växtslag, i regel endast

originalvara, med kontrollodlingsbevis statsplomberat utsäde eller utsäde

av egen skörd, vilket vid förkontrollodling och fältbesiktning godkänts

till statsplombering som originalvara eller med kontrollodlingsbevis. För

nyinköpt utsäde, statsplomberat som originalvara eller med kontrollodlingsbevis,

må på särskild begäran efterkontrollodlingen härav gälla jämväl som

förkontrollodling.

Vid fältbesiktning åligger det odlaren att visa samtliga med det under

förkontrollodling stående utsädet besådda fält. Alla försiktighetsåtgärder

för att förhindra inblandningar, inkorsningar eller överförande av smittosamma

växtsjukdomar skola vidtagas. Vidare bör odlaren ha eget tröskverk

och för varans rensning erforderliga maskiner.

För att frövara skall få statsplomberas som originalvara fordras att varan

dels uppfyller de fordringar, som uppställas vid statsplombering med kontrollodlingsbevis,

dels utgöres av en genom svensk förädling uppdragen

sort, som efter att ha ingått i ett tillräckligt antal officiella eller eljest representativa

och tillförlitliga försök av originalutsädesnämnden förklarats

vara av betydelse för svensk växtodling. Statsplombering av originalvara

får endast verkställas av statens frökontrollanstalt.

Statsplombering av utsädesvara gäller endast under viss kortare tid.

I samband med behandlingen av bestämmelserna om statsplombering

torde här även få erinras om att statsplomberad utsädesvara är undantagen

från de bestämmelser om uppgiftsskyldighet in. m., som föreskrivas i lagen

den 14 juni 1928 angående handeln med utsädesvaror. Enligt 3 § sagda

lag skola nämligen de i 2 § i lagen meddelade bestämmelserna om uppgiftsskyldighet

vid försäljning av frö, som är ämnat till utsäde, ävensom

föreskrifterna i 6 och 7 §§ samma lag ej gälla, om fröet är förpackat i

emballage, försett med obruten plomb i enlighet med gällande bestämmelser

angående statsplombering av frövara, och tiden för plomberingsbevisets

giltighet ej utgått vid tiden för varans avlämnande.

Vid statens centrala frökontrollanstalt utföras samtliga

förekommande slag av statsplombering och andra undersökningar av utsädesvaror.

Totala antalet prov vid anstalten har sedan anstaltens tillkomst

stigit successivt och utgjorde budgetåret 1949/50 cirka 71 000, därav omkring

58 000 vid huvudanstalten och 13 000 vid filialen i Alnarp. Anstaltens

totala årskapacitet beräknas till 45 000— 50 000 utsädesprov och 20 000—

25 000 oljeväxtprov vid huvudinstitutionen samt cirka 10 000 prov av vartdera

slaget vid filialen. Även antalet kontrollodlingar har efter hand ökat

kraftigt. Medan antalet åren 1925—1929 uppgick Ull mindre än 1 000 om

året, utfördes under femårsperioden 1945—1949 i genomsnitt över 10 000

prov om året. Fältbesiktningarna, med undantag för dem som på uppdrag

av statens centrala frökontrollanstalt verkställas av Sveriges utsädesförening

och W. Weibull aktiebolag, omfattade under åren 1936—1942 i runt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

tal 3 000 hektar årligen men ha sedan stigit så att de år 1949 omfattade

cirka 9 400 hektar.

Arbetsuppgifterna vid de lokala frökontrollanstalterna äro

mera begränsade än vid statens centrala frökontrollanstalt. Vissa göromål,

t. ex. undersökningar av prov enligt frölagen, få sålunda ej utföras vid de

lokala anstalterna. Bland annat på grund av att de lokala anstalterna ej

ha resurser att verkställa kontrollodlingar medverka de ej heller vid statsplombering

med kontrollodlingsbevis eller av originalvara. Av de olika statsplomberingstyperna

kunna sålunda endast vanlig statsplombering och statsplombering

av kvalitetsvara utföras vid lokal frökontrollanstalt. Slutligen

äga de lokala anstalterna enligt nu gällande föreskrifter endast rätt att

utöva sin plomberingsverksamhet inom det område, som lantbruksstyrelsen

bestämt. Genom skrivelse den 10 november 1926 har lantbruksstyrelsen

förordnat, att de lokala anstalterna vid sidan av statens centrala frökontrollanstalt

skola äga verkställa statsplombering inom följande områden,

nämligen

Linköpingsanstalten inom Östergötlands och Jönköpings län;

Skaraanstalten inom Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs

län;

örebroanstalten inom Värmlands, Örebro och Kopparbergs län;

Torstaanstalten inom Jämtlands län; samt

Luleåanstalten inom Västerbottens och Norrbottens län.

De lokala frökontrollanstalternas årskapacitet har av vederbörande föreståndare

beräknats till, vid Linköpingsanstalten minst 30 000, vid Skaraanstalten

ungefär 15 000, vid örebroanstalten minst 20 000 samt vid var

och en av Törsta- och Luleåanstalterna ungefär 2 500 prov. Verkliga antalet

utförda prov var budgetåret 1949/50 i runda tal vid Linköpingsanstalten

23 000, vid Skaraanstalten 13 500, vid Örebroanstalten 14 000, vid Torstaanstalten

1 400 och vid Luleåanstalten 1 000.

För provtagning utgår ersättning enligt en av lantbruksstyrelsen fastställd

taxa. Denna taxa, vilken gäller för såväl centralanstalten som de

lokala frökontrollanstalterna, är utformad så att den innehåller fasta avgifter

för olika slag av uppdrag. Med större kunder får dock vederbörande

anstalts styrelse träffa särskild skriftlig överenskommelse om rabatt. Dylikt

avtal skall underställas lantbruksstyrelsen för prövning och godkännande.

Centralanstalten beviljar för närvarande dylika rabatter åt sex företag,

däribland Allmänna svenska utsädesaktiebolaget.

Då statens centrala frökontrollanstalt inrättades, beräknade man att inkomsterna

å verksamheten i stort sett skulle täcka utgifterna. I själva

verket har emellertid rörelsen, särskilt under senare år, visat betydande

underskott. Beträffande utvecklingen under den senaste 10-årsperioden kan

hänvisas till följande sammanställning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

7

Budgetår

Nettoutgifter

Nettoinkomster

Underskott

Inkomster

1 % av ut- gifterna

1939/40 ................

490 500

239 000

251500

49

1940/41 ................

602 600

330 000

272 600

55

1941/42 ................

811700

509 100

302 600

63

1942/43 ................

947 000

488 500

458 500

52

1943/44 ................

1104 000

818 700

286 000

74

1944/45 ................

1136 700

707 600

429100

62

1945/46 ................

1179 400

691100

488 300

59

1946/47 ................

1194100

776 300

417 800

65

1947/48 ................

1 659 200

722 000

937 200

43

1948/49 ................

1 663 000

''762 000

''901000

46

(900 000)

(763 000)

(54)

1949/50 ................

1 624 300

''1 032 800

''591500

64

(894 800)

(729 500)

(55)

Medan den centrala frökontrollanstaltens verksamhet sålunda lämnat

betydande underskott har rörelsen vid de lokala frökontrollanstalterna i regel

lämnat tillfredsställande ekonomiskt resultat och stundom givit ej oväsentliga

överskott.

Antalet befattningshavare vid statens centrala frökontrollanstalt framgår

av följande av utredningen gjorda sammandrag avseende förhållandena

den 1 juli 1950.

Föreståndare................................ 1

Huvudanstalten:

Groningsavdelningen......................... 51

Renhetsavdelningen.......................... 62

Fältkontrollavdelningen ...................... 23

Kassaavdelningen............................ 10

Analysexpeditionen .......................... 15

Svalöfsavdelningen .......................... 3

Gemensam personal.......................... 10

Filialen:

Groningsavdelningen ....................... 9

Renhetsavdelningen ........................ 17

Analysexpeditionen .......................... 4

Gemensam personal.......................... 1

Summa befattningshavare 206

I betänkandet anmärkes i anslutning till de nu lämnade uppgifterna, att

personalen vid centralanstalten den 1 april 1951 nedgått till 195 befattningshavare.

1 Den redovisade inkomsten för 1948/49, omkring 762 000 kronor, bör enligt anstaltens beräkning

ökas till 900000 kronor på grund av onormalt stor eftersläpning i influtna likvider.

Härtill bör hänsyn tagas vid bedömning av resultatet för 1949/50. Beloppen inom parentes ange

härav följande korrigering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Knngl. Maj:ts proposition nr 50.

Utöver de angivna befattningshavarna har centralanstalten i olika delar

av landet anställt provtagare. Dessa ha till uppgift att verkställa provtagning

av utsädesvaror. För närvarande finnas cirka 70 provtagare. Dessa

äro samtliga arvodesanställda.

Vid sidan av den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten

bedrives frökontrollverksamhet även inom den enskilda frö- och utsädeshandeln.

I viss utsträckning saluföres också utsäde under företagens egen

plomb. I dessa fall läggas alltså de analyser, som företaget självt utfört,

till grund för de uppgifter rörande utsädets beskaffenhet som lämnas köparna.

Särskilt förekommer detta beträffande de utsädesvaror, som saluföras

av W. Weibull aktiebolag, Landskrona. Enligt uppgift i betänkandet

undersökas å bolagets frökontrollanstalt omkring 15 000 prov årligen till

en beräknad kostnad av cirka 100 000 kronor.

Här torde vidare böra erinras om de speciella förhållanden, som gälla i

fråga om Allmänna svenska utsädesaktiebolagets utsädesförsäljning. Ur betänkandet

torde härom få återges följande.

Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som bildades år 1891, har enligt

bolagsordningen till ändamål att verkställa inköp, försäljning och odling

av fullgott utsäde ävensom fabriksmässigt utöva verksamhet med förädling

av utsäde samt annan i samband härmed stående verksamhet. Även

om bolaget sålunda driver utsädeshandel i allmänhet, torde dock den närmaste

anledningen till bolagets bildande ha varit, att man, omedelbart

efter det Sveriges utsädesförening grundades, funnit lämplighetsskäl tala

för tillskapandet av en särskild försäljningsorganisation, som kunde åtaga

sig att till jordbrukarna föra ut de ■ sorter och eliter, som frambringats

av föreningen. Förhållandena äro i detta hänseende i stort sett desamma i

dag, som då bolaget började sin verksamhet, och det förädlingsarbete, som

utföres av föreningen, kommer sålunda bolaget till godo. Enligt särskilt

avtal mellan föreningen och bolaget har nämligen föreningen förbundit

sig att i princip överlämna de sorter och eliter av lantbruksväxter av olika

slag, som av föreningen anses värda att utsläppas till allmän odling, till

bolaget. Såsom ersättning för denna rätt erlägger bolaget till föreningen

dels en grundavgift och dels en tilläggsavgift, som utgår med viss procent

å försäljningssumman. Bolagets försäljning av utsädesvaror står numera,

enligt bolagets i särskilt avtal gjorda åtagande, helt under statens centrala

frökontrollanstalts kontroll. Sort- och stamkontrollen utövas emellertid

delvis av utsädesföreningen, ensam eller i samarbete med frökontrollanstalten,

varjämte de förberedande analyserna, som uppgå till ett antal av

ungefär 7 000 årligen, överlåtits till föreningen. För detta arbete uppbär

föreningen ersättning av statens centrala frökontrollanstalt. För frökontrollarbetet

åt utsädesbolaget finnas vid utsädesföreningen anställda en assistent

samt ett första och tre andra avdelningsbiträden. Vid behov inkallas

dessutom extra personal. Under högsäsongen uppgår antalet befattningshavare

vid frökontrollbyrån till 12.

Det kan slutligen påpekas att i frökontrollarbetet såväl vid W. Weibulls

aktiebolag som vid Sveriges utsädesförening tillämpas samma principer

som de, vilka gälla för de statliga och statsunderstödda frökontrollanstalterna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

9

Tidigare omorganisationsförslag.

I samband med redogörelsen för den statliga och den statsunderstödda

frökontrollverksamhetens nuvarande organisation torde även böra nämnas

att frågan om en omorganisation av denna verksamhet tidigare varit aktuell.

Sålunda behandlade lantbruksstyrelsen denna fråga i ett den 28 oktober

1946 avlämnat betänkande. Frökontrollutredningen har i sitt betänkande

redogjort för huvuddragen av lantbruksstyrelsens då framlagda

förslag och av de yttranden, som avgåvos över detta. Sammanfattningsvis

kan nämnas att enligt förslaget de lokala frökontrollanstalterna borde bibehållas

i nuvarande utsträckning. Vidare förordades en betydande utvidgning

av den statliga frökontrollverksamheten. Denna utbyggnad borde enligt

lantbruksstyrelsens mening genomföras främst på så sätt att dels

Skånefilialen skulle utbyggas och fältkontrollavdelningen förflyttas dit från

huvudanstalten, dels en ny filial skuller inrättas vid Röbäcksdalen i Norrland.

Styrelsens förslag beräknades medföra en ökning av personalen i den

statliga frökontrollverksamheten med omkring 60 befattningshavare.

Vidare har statens organisationsnämnd i en den 13 oktober 1947 dagtecknad

promemoria framlagt vissa förslag angående personalorganisationen

vid centralanstalten. Nämnden har i denna promemoria bland annat

förordat, att den nuvarande huvudanstalten successivt skall avvecklas genom

inrättande av en ny anstalt, förslagsvis belägen i Skåne.

Slutligen har statens sakrevision med skrivelse den 10 oktober 1950 till

Kungl. Maj :t överlämnat en promemoria angående taxesättningen vid statens

centrala frökontrollanstalt. I denna framhålles att taxorna skulle behöva

höjas högst avsevärt om full kostnadstäckning skulle erhållas. Sakrevisionen

påpekar vidare att det, när man skall bedöma möjligheterna

att genomföra en sådan taxehöjning, är nödvändigt att beakta det förhållandet,

att den nuvarande taxan ger överskott vid de tre större lokala

anstalterna. Om man vill undvika att belasta landets utsädeshandel med

avgifter, som skulle medföra opåkallat höga vinster för vissa anstalter, synes

man därför vara nödsakad att antingen bestämma en gemensam taxa

så, att den centrala anstalten går med förlust, eller ock fastställa en taxa

för den centrala anstalten, som ligger högre än taxan för de lokala anstalterna.

Sakrevisionen anför, att sistnämnda förfaringssätt troligen skulle

medföra en nedgång i den centrala anstaltens omslutning och en ökning

av de lokala anstalternas. Till och med en betydande minskning av omslutningen

vid den centrala anstalten skulle emellertid knappast medföra

några ekonomiska olägenheter, då de minskade inkomsterna i stort sett

torde kunna uppvägas genom löne- och omkostnadsbesparingar. En dylik

förskjutning av frökontrollverksamheten mot ett intensivare utnyttjande

av de lokala anstalterna kan enligt revisionens mening möjligen vålla betänkligheter

med hänsyn till angelägenheten att uppehålla en enhetlig standard

för landets frökontroll, men eu icke önskvärd utveckling torde kun
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 50.

na motverkas genom skärpt kontrollverksamhet från den centrala anstaltens

sida. Sakrevisionen har emellertid till slut anfört, att den icke för det

närvarande ville taga ställning till taxefrågan men att man icke kan bortse

från denna vid frökontrollverksamhetens omorganisation.

C. Frökontrollutredningens betänkande.

Huvuddragen av utredningens förslag.

Utredningen anser att statens centrala frökontrollanstalt även i fortsättningen

bör intaga en ledande ställning inom frökontrollverksamheten. Denna

verksamhet bör emellertid decentraliseras något. Som huvudsakliga

skäl för en decentralisering anföras dels att verksamheten därigenom

kan förbilligas, dels att läget på detta område på grund av den ökade kunnigheten,

förståelsen och ansvarskänslan hos jordbrukets utövare och utsädeshandelns

representanter nu är ett helt annat än det var då centralanstalten

inrättades.

Den önskade decentraliseringen avses till en början skola åstadkommas

genom en utvidgning av vissa av de distrikt, som nu äro bestämda för de

lokala statsunderstödda frökontrollanstalternas plomberingsverksamhet.

Därigenom skulle de mellansvenska anstalternas kapacitet kunna utnyttjas

bättre än vad som för närvarande är fallet. Utredningen föreslår även att

lokal statsunderstödd frökontrollanstalt i vissa fall skall äga åtaga sig statsplombering

utanför sitt eget distrikt.

I betänkandet föreslås vidare att sådana enskilda företag, som bedriva en

mera omfattande växtförädlingsverksamhet, skola kunna få särskild auktorisation.

Sådan auktorisation skall ha den verkan att en av företagen själva

utövad kontroll över de egna utsädesvarorna blir jämställd med sådan kontroll,

som utövas av statsunderstödd frökontrollanstalt. Denna auktorisation

skall dock icke omfatta sortrenhetskontroll, kontrollodlingar eller kontroll

över utsädespartier avsedda för export.

Utredningen har även undersökt andra decentraliseringsmöjligheter. Därvid

har den bland annat prövat frågan om lämpligheten av att inrätta nya

lokala frökontrollanstalter eller en Norrlandsfilial till centralanstalten. Den

anser dock icke att några åtgärder i dessa hänseenden för närvarande äro

påkallade. Beträffande filialen i Norrland framhålles, att utredningen med

sitt ställningstagande icke velat bestrida betydelsen av att viss frökontrollverksamhet

förlägges till Norrland. Denna fråga anses emellertid böra övervägas

mera ingående först i samband med utbyggandet av den planerade

forskningsinstitutionen vid Röbäcksdalen.

I samband med decentraliseringsspörsmålen har utredningen övervägt

frågan om erforderliga åtgärder för att samordna frökontrollverksamheten.

I detta hänseende pekar den på betydelsen av att allmänna

anvisningar för verksamhetens bedrivande skola meddelas fortlö
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50- 11

pande samt föreslår att tillsynen från centralanstaltens sida skall intensifieras.

I fråga om organisationen av fältkontrollen föreslås en

väsentlig ändring. Utredningen anser nämligen att den obligatoriska efterkontrollodlingen

i samband med vanlig statsplombering och statsplombering

av kvalitetsvara bör slopas. Samtidigt föreslås att frölagen skall ändras så att

den blir tillämplig å sådan statsplomberad frövara som nu nämnts.

Beträffande fältbesiktningarna föreslår utredningen en decentralisering

såtillvida att de lokala statsunderstödda frökontrollanstalterna

skola tillerkännas viss rätt att verkställa sådana besiktningar efter uppdrag

av centralanstalten. Samma befogenhet bör enligt förslaget tillkomma auktoriserade

frökontrollorgan beträffande deras egna varor.

Utredningen har även prövat frågan om förläggningen av centralanstaltens

fältkontrollavdelning. Med hänsyn till att

kontrollodlingarna av klimatologiska skäl i huvudsak måste ske i Skåne

förordar utredningen, att avdelningen skall förläggas i anslutning till den

nuvarande filialen i Åkarp. I så fall måste emellertid en ny institutionsbyggnad

uppföras för filialen. Byggnadskostnaderna, inbegripet kostnaderna för

en vaktmästarebostad, uppskattas till i runt tal 450 000 kronor.

Med utgångspunkt från den minskning av arbetsuppgifternas omfattning

vid statens centrala frökontrollanstalt, som ett genomförande av utredningens

olika förslag väntas medföra, har utredningen ansett att personalorganisationen

vid anstalten kan begränsas avsevärt.

Utredningens förslag till ny personalorganisation innebär en minskning

med 60 befattningshavare eller nära 30 procent av det nuvarande antalet.

Härigenom ävensom genom vissa andra besparingar räknar utredningen med

att utgifterna för statens centrala frökontrollanstalt skola kunna nedbringas

med cirka 530 000 kronor. Å andra sidan komma emellertid även inkomsterna

att nedgå, om vissa arbetsuppgifter överflyttas till lokala organ. Den

härav föranledda inkomstminskningen uppskattar utredningen till cirka

250 000 kronor.

Utredningens förslag är icke enhälligt. En av de sakkunniga, t. f. föreståndaren

för statens centrala frökontrollanstalt H. Gadd, är nämligen på flera

punkter skiljaktig från utredningens övriga ledamöter. Sålunda biträder han

ej förslaget om en överföring av vissa arbetsuppgifter från ccntralanstalten

till lokala organ. Vidare anser han att auktorisering av enskild frökontrollverksamhet

endast bör ifrågakomma beträffande två företag, nämligen Allmänna

svenska utsädesaktiebolaget samt W. Weibull aktiebolag. Han uttalar

jämväl att efterkontrollodling åtminstone i viss utsträckning bör ske

även beträffande de lägre statsplomberingsformerna.

Efter denna översikt över huvuddragen av utredningens förslag torde jag

1''å närmare ingå på de olika avsnitten av detta.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Decentralisering från centralanstalten till lokala anstalter m. m.

Utredningen behandlar till en början den principiella frågan, huruvida

man bör eftersträva en ökad centralisering av frökontrollverksamheten

eller ej. Utredningen uttalar härom att den vid sina överväganden kommit

till den uppfattningen, att någon mera fullständig centralisering av

frökontrollväsendet ej kan anses vare sig ur säkerhetssynpunkt behövlig

eller ur ekonomiska bedömanden försvarlig i nuvarande läge. Utredningen

anser i stället, att tiden nu är mogen för en viss om än ganska begränsad

decentralisering av frökontrollverksamheten. Som skäl härför anföres bland

annat följande.

Statens centrala frökontrollanstalt har genom sitt arbete kunnat få fram

gemensamma arbetsmetoder för de olika frökontrollanstalterna. Statens

centrala frökontrollanstalt och de lokala anstalLerna arbeta sålunda numera

efter samma metoder och med i stort sett samma bedömningsgrunder. Under

de överläggningar, som utredningen haft med intresserade parter, har icke

heller uttalats något, som tyder därpå, att resultaten av arbetet vid den

centrala och de lokala anstalterna nämnvärt skulle skilja sig åt ur säkerhetssynpunkt

eller eljest. Samtidigt som utvecklingen inom frökontrollorganisationen

sålunda fortgått gentemot större enhetlighet, ha emellertid

även jordbrukets och utsädeshandelns organisationer genom sitt arbete i

hög grad höjt kunnigheten, förståelsen och ansvarskänslan på detta område

hos jordbrukets utövare och utsädeshandelns representanter. Det torde

vara höjt över varje tvivel, att jordbrukarna numera äga en betydligt bättre

förståelse för vikten av att få ett gott utsäde, även om kostnaderna härför

skulle ställa sig något högre; liksom deras kunnighet och fordringar i fråga

om utsädets kvalitet i hög grad vuxit. De större utsädesfirmorna känna

också nu ett stort ansvar gentemot sina kunder och skulle icke vilja riskera

sitt anseende hos jordbrukarna genom att föra ett underhaltigt utsäde i

handeln. Läget är alltså nu ett helt annat på detta område än för tjugufem

år sedan, då centrala frökontrollanstalten inrättades. Det står å andra sidan

klart för utredningen, att handeln med utsäde på många håll ännu lämnar

mycket övrigt att önska. Men detta är icke ett organisatoriskt spörsmål

i fråga om frökontrollverksamheten utan ett problem angående kontroll

av utsädeshandeln över huvud och ligger såsom sådant utanför ramen för utredningens

arbete. Enligt utredningens mening torde den allmänna situationen

i och för sig i dag tillåta en decentraliserad frökontrollorganisation,

utan att brister i kontrollens effektivitet behöva befaras. Det torde även

böra framhållas, att man vid en helt centraliserad frökontrollorganisation

i vårt land ej kan bortse från riskerna, alt kontakten med jordbrukets

representanter i de olika landsdelarna förloras. Det torde nämligen numera

allmänt erkännas, att de lokala frökontrollanstalterna genom sin närmare

kontakt med jordbrukarna ute i landet nedlägga ett betydelsefullt arbete

för att vidmakthålla och stimulera jordbrukarnas intresse och förståelse

för betydelsen av ett gott utsäde. Var och en i sin landsända utgöra de

lokala anstalterna ett viktigt centrum för denna verksamhet, liksom det är

av betydelse, att jordbrukarna så att säga själva genom dessa anstalter

få ett medintresse i frökontrollverksamheten i orten.

Som ett skäl mot ökad centralisering anför utredningen vidare att verksamheten

vid statens centrala frökontrollanstalt nått en sådan omfattning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 50.

13

att arbetet icke synes kunna ledas och bemästras på ett tillfredsställande

sätt. Det framhålles i betänkandet att erfarenheten visar, att statliga anstalter

av ifrågavarande slag icke längre synas kunna administreras på ett

ekonomiskt sätt, när de nå en viss storlek, och att arbetet då ej heller kan

bedrivas rationellt och utan onödig omgång, utan verksamheten i stället

lätt blir tungrodd. I detta sammanhang åberopas även, att erfarenheterna

från exempelvis industriell verksamhet givit vid handen, att stordrift av

ekonomiska skäl icke bör utbyggas över ett visst optimum. Då detta uppnåtts,

synes en decentralisering ekonomiskt fördelaktigare. Även om frökontrollverksamheten

naturligen icke är att jämställa med industri, synas

dock i detta hänseende samma ekonomiska lagar verka.

Till belysande av de ekonomiska förhållandena vid centralanstalten hänvisas

i betänkandet till de i det föregående återgivna uppgifterna rörande

antalet undersökta prov och storleken av de årliga underskotten vid anstalten

under tiden från och med budgetåret 1939/40 till och med budgetåret

1949/50. Utredningen uttalar i anslutning härtill att man, även om några

säkra slutsatser ej kunna dragas av dessa siffror, dock skulle kunna våga

det påståendet att en centralisering av landets hela frökontrollverksamhet

till en enda statlig anstalt med all säkerhet skulle höja de årliga förlusterna.

Detta omdöme gäller enligt utredningens åsikt i princip även om anstalten,

på sätt statens organisationsnämnd förordat, skulle förläggas till

Skåne.

Då utredningen sålunda ansett, att frökontrollverksamheten icke lämpligen

bör centraliseras, har den övervägt möjligheterna att bättre utnyttja

lokala organ i frökontrollarbetet. Den framhåller att det mot en sådan

decentralisering av frökontrollverksamheten kanske kommer att invändas,

att den måste leda till större oenhetlighet och mindre effektivitet i arbetet.

Utredningen understryker emellertid, att den allmänna situationen på jordbrukets

och utsädeshandelns område numera är en helt annan än den var,

då centralanstalten inrättades. Genom sina organisationers arbete ha jordbrukets

utövare fått en ökad insikt om betydelsen av ett fullgott utsäde.

Samtidigt har utsädeshandelns kunnighet på detta område säkerligen blivit

större. Man bör därför enligt betänkandet icke överdriva farhågorna för

att en decentralisering kan sänka frökontrollens effektivitet. Med en fast

ledning, kontroll och samordning från centralanstaltens sida bör i stället

den lokala verksamheten kunna utökas inom vissa gränser utan att kontrollen

försämras.

Vad angår de ekonomiska konsekvenserna av en sådan decentralisering

hänvisar utredningen till en början till att verksamheten vid de lokala

statsunderstödda frökontrollaristalterna i Linköping, Skara och Örebro regelmässigt

lämnat vinst, medan den gått med betydande förlust vid centralanstaltcn.

Den framhåller vidare, att skillnaderna i fråga om det ekonomiska

resultatet vid centralanstalten och de lokala anstalterna kunna

tillskrivas ett flertal olika faktorer. Till det förhållandevis ogynnsamma

resultatet vid centralanstalten medverkar sålunda enligt utredningens upp
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

fattning otvivelaktigt det förhållandet, att denna anstalt har att ägna sig

åt ett flertal arbetsuppgifter, vilka ej ge några inkomster. Såsom exempel

på dylika uppgifter nämnes forskning, upplysnings- och inspektionsverksamhet

samt undersökning av prov tagna vid kontroll rörande efterlevnaden

av bestämmelserna i frölagen. En annan omständighet av betydelse anges

vara, att centralanstalten i större utsträckning än de lokala anstalterna

får åtaga sig analyser av svårare fröslag, vilka kräva längre undersökningstid

och därför äro förhållandevis mera förlustbringande än de vanligen

förekommande proven. Vidare har personalorganisationen kunnat göras

smidigare vid de lokala anstalterna. Bland annat har nämligen centralanstalten

nödgats att i stor utsträckning arbeta med fast anställda befattningshavare,

vilket medfört en viss överdimensionering av personalorganisationen

under de tider, då arbetsbelastningen varit ringa.

Med ledning av bland andra de överväganden som nu nämnts finner utredningen,

att frökontrollverksamheten kan förbilligas genom decentralisering.

Denna decentralisering bör dock enligt utredningens mening icke vara

mera omfattande än att centralanstalten även i fortsättningen blir i stånd

att fylla sin viktiga uppgift inom frökontrollväsendet. Centralanstaltens huvudsakliga

uppgift bör enligt betänkandet vara att genom forskning leda

den svenska frökontrollverksamhetens utveckling samt att genom samordnande

och kontrollerande arbete tillse, att kravet på enhetlighet och effektivitet

i de olika frökontrollorganens arbete tillgodoses. För att anstalten

skall kunna fylla denna uppgift måste den även i fortsättningen utföra ett

betydande antal mera rutinbetonade undersökningar. Detta antal bör vara

så stort att centralanstaltens verksamhet blir större än de lokala anstalternas.

Såsom ett tillfredsställande underlag för forsknings- och tillsynsverksamheten

betecknar utredningen från nu angivna utgångspunkter en provningsverksamhet

motsvarande cirka 30 000 utsädesprov om året. Detta innebär

en viss nedskärning i förhållande till verksamhetens nuvarande omfattning.

I fråga om valet mellan olika decentraliseringsmöjligheter anser utredningen

att man i första hand bör överväga en överföring av arbetsuppgifter

till de lokala statsunderstödda frökontrollanstalterna. Vidare bör det undersökas

om och i vilken utsträckning en auktoriserad frökontrollverksamhet

från utsädesföretagens sida kan komma i fråga. Utredningen framhåller att

en redan utbyggd organisation där finnes att tillgå och att det knappast torde

kunna förnekas att den statliga kontrollen över sådana företag, som uppbyggt

egna frökontrollavdelningar, innebär ett visst dubbelarbete. I andra

hand bör därefter prövas huruvida behov kan föreligga av att nu inrätta filialer

till statens centrala frökontrollanstalt eller nya lokala, statsunderstödda

frökontrollanstalter.

I betänkandet framhålles härefter att en decentralisering till de lokala,

statsunderstödda frökontrollanstalterna i första hand bör genomföras genom

en utökning av de distrikt, som fastställts för dessa anstalters plombe
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ringsverksamhet. Distriktsindelningen tager visserligen i och för sig sikte

endast på rätten att verkställa statsplombering. Utredningen anser emellertid,

att man torde kunna antaga, att denna indelning påverkar även analysverksamheten

i övrigt. Den framhåller att utsädesföretagen av naturliga

skäl i stor utsträckning torde låta utföra vanliga analyser vid den anstalt,

där de kunna få sina utsädespartier statsplomberade.

Med hänsyn till att de mellansvenska lokala frökontrollanstalterna för

närvarande ha en betydande outnyttjad kapacitet föreslår utredningen en

utvidgning av dessa anstalters plomberingsdistrikt på så sätt att dessa skola

utökas, Linköpingsanstalten med Kronobergs och Kalmar län, Skaraanstalten

med Hallands län och örebroanstalten med Västmanlands län. Däremot

anser den att någon ändring ej bör göras i fråga om de norrländska lokala

anstalternas distrikt. Utredningens ståndpunkt i sistnämnda hänseende motiveras

på följande sätt.

De norrländska lokala anstalterna intaga i viss mån en särställning. Såsom

tidigare påvisats äro deras resurser relativt små och kapacitetsöverskottet

är icke stort. Härtill kommer emellertid, att avstånden i Norrland tala

mot en distriktsutökning. Anstalterna i Törsta och Luleå ha tilldelats Jämtlands

län respektive Norrbottens och Västerbottens län såsom områden för

statsplomberingen. En ändrad distriktsindelning måste innebära, att Västernorrlands

och Gävleborgs län helt eller delvis tillföras någon av dessa anstalter.

En sådan åtgärd torde emellertid icke kunna motiveras med den

starkare anknytning till ortsintressena, som enligt vad utredningen tidigare

anfört kan antagas vara en av fördelarna med decentraliseringen. Statens

centrala frökontrollanstalt torde vidare kunna befaras mista den omedelbara

kontrollen över det norrländska utsädet, som i många avseenden skiljer sig

från utsädet i övriga delar av landet. Med hänsyn till centralanstaltens viktiga

uppgift såsom forsknings- och tillsynsinstitution torde en sådan utveckling

icke vara önskvärd. På grund av anförda förhållanden och med beaktande

av att de norrländska lokala anstalterna ha en relativt obetydlig kapacitet,

vill utredningen för sin del icke förorda någon utökning av dessa

anstalters plomberingsdistrikt. Det mindre kapacitetsöverskott, som finnes

vid anstalterna, torde kunna utfyllas på andra vägar.

Utredningen framhåller härefter att en viss outnyttjad kapacitet kommer

att finnas vid de lokala anstalterna, även om man genomför den nyss förordade

utvidgningen av de mellansvenska anstalternas plomberingsområden.

Med hänsyn härtill föreslår utredningen att bestämmelserna om distriktsindelningen

skola uppmjukas ytterligare på så sätt att de lokala statsunderstödda

frökontrollanstalterna skola medgivas rätt att från fall till fall, dock

först efter samråd med statens centrala frökontrollanstalt eller med lokal

anstalt som heröres av åtgärden, åtaga sig statsplombering även utanför det

fastställda plomberingsområdet.

Ett genomförande av de nu nämnda decentraliseringsförslagen kan enligt

utredningen beräknas medföra en överföring av i runt tal 3 500 prov om året

från centralanstalten till de lokala anstalterna. Även efter en sådan överföring

finnes emellertid eu betydande outnyttjad kapacitet vid de lokala anstalterna

i Linköping och Örebro. Ledningen för centralanstalten bör därför

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

fortlöpande uppmärksamma möjligheterna att överflytta ytterligare arbetsuppgifter

från centralanstalten till de lokala anstalterna. Utredningen betonar

även vikten av att de lokala anstalterna genom ökad upplysningsverksamhet

skola söka utveckla verksamheten inom sina distrikt. Ur sistnämnda

synpunkt anser utredningen det önskvärt att samtliga de län, som ingå i

en lokal anstalts plomberingsområde, skola vara representerade i anstaltens

styrelse.

Auktorisering av enskilda utsädesföretag.

Utredningen ingår härefter på frågan om den enskilda frökontrollverksamheten.

Den framhåller härom inledningsvis att den nuvarande utformningen

av den statliga kontrollen över sådana företag, som uppbyggt egna

frökontrollavdelningar, otvivelaktigt medför ett betydande dubbelarbete. Det

påpekas vidare att den officiella prägel, som statsplomberingen bär, gör det

lättare att sälja statsplomberade varor. Även sådana företag, vilka i och för

sig ha resurser att själva utföra de analyser som ligga till grund för statsplomberingen,

använda sig därför i stor utsträckning av den statliga kontrollen,

trots att i viss mån samma arbete utföres på deras egna laboratorier.

Ett undantag från denna princip utgör emellertid enligt utredningen W. Weibull

aktiebolag, vilket företag så gott som uteslutande saluför varor under

egen plomb.

Rörande sistnämnda förhållande anför utredningen bland annat följande.

Den statliga frökontrollverksamheten har härigenom avlastats i runt tal

4 000 prov årligen, i viss utsträckning bestående av svåranalyserade fröslag,

vilka med nuvarande taxor med all sannolikhet skulle åsamkat statens centrala

frökontrollanstalt ytterligare förluster å verksamheten. Det förhållandet,

att W. Weibull aktiebolag har egen växtförädlingsanstalt, till vars verksamhet

utgår statsbidrag, utan att likväl staten förbehållit sig kontrollen

över försäljningen av anstaltens produkter, torde vara en i väsentlig utsträckning

bidragande orsak till att bolaget kunnat fortsätta med sin ej§e_n

verksamhet på detta område. Bolagets frökontroll har ju härigenom erhållit

en viss statlig auktorisering, och dess egna plomber torde av allmänheten

betraktas som jämställda med statsplomben.

Utredningen anför vidare att det system, som tillämpas beträffande W.

Weibull aktiebolag, såvitt utredningen kunnat finna, icke medfört någon

sänkning av standarden på de av bolaget saluförda varorna. Tvärtom torde

bolagets produkter ha ett gott anseende hos allmänheten. Då det sålunda

varit möjligt att beträffande ett företag avstå från att tillämpa den statliga

kontrollen i full omfattning, utan att utsädeskontrollens effektivitet eftersatts

därigenom, finner utredningen det naturligt att det spörsmålet uppställes,

om icke en liknande organisation skulle kunna genomföras även

beträffande kontrollen över andra företags utsädesförsäljning. Detta skulle

innebära att man skulle införa ett system med auktoriserad enskild frökontrollverksamhet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Utredningen har vid behandlingen av detta spörsmål först upptagit frågan

om lämpligheten av att tillämpa ett och samma kontrollsystem beträffande

W. Weibull aktiebolags och Allmänna svenska utsädesaktiebolagets

försäljning av utsäde. Utredningen framhåller att dessa båda företag

äro knutna till landets två statsunderstödda växtförädlingsanstalter.

Enligt dess mening kan det icke vara motiverat att vidmakthålla någon

skillnad mellan dem i kontrollhänseende. En jämställdhet kan åvägabringas

på två sätt. Antingen måste Weibullsbolaget, i likhet med vad som nu är

fallet med utsädesbolaget, helt läggas under kontroll av statens centrala

frökontrollanstalt eller också bör utsädesbolaget ges samma möjlighet som

Weibullsbolaget att självt ansvara för kontrollen av sina varor. Den förstnämnda

lösningen avvisar utredningen på grund av att den för Weibullsbolaget

skulle medföra en betydande ökning av kostnaderna för kontrollverksamheten.

Nämnda kostnadsökning har av bolaget självt uppskattats

till omkring 140 000 kronor om året. Utredningen anser i stället, att den

önskade jämställdheten mellan de båda bolagen bör genomföras på så sätt,

att även utsädesbolaget får möjlighet att självt ansvara för sin frökontroll

i likhet med vad som gäller för Weibullsbolaget.

Utredningen anför emellertid vidare att det, även om nyssnämnda två

utsädesföretag i viss mån intaga en särställning inom svensk utsädeshandel,

ur principiella synpunkter knappast är rimligt att de ensamma skola

erhålla en smidigare och billigare frökontrollorganisation. Den omständigheten,

att nämnda företag äro knutna till landets två statsunderstödda

växtförädlingsanstalter, kan icke motivera att andra företag, som bedriva

en omfattande växtförädlingsverksamhet utan statsbidrag, skola ställas

utanför möjligheten att förbilliga sin frökontrollverksamhet genom en aukiorisering.

Då utredningen funnit, att utsädesbolaget bör få rätt att utöva

kontroll över de egna varorna på samma sätt som Weibullsbolaget, anser

den alltså det av denna ståndpunkt följa, att även alla andra företag, som

driva en mera omfattande växtförädlingsverksamhet, böra kunna få samma

förmån. Möjligheten att erhålla auktorisering bör dock icke utsträckas till

företag, som ej alls bedriva växtförädlingsverksamhet eller endast bedriva

sådan verksamhet i obetydlig omfattning. Först om en betydande dylik

verksamhet förekommer, kan nämligen företaget anses ha erforderliga resurser

att handha kontrollen över de egna varorna.

Auktorisationen bör enligt utredningen utformas med utgångspunkt i

stort sett från de förhållanden, som för närvarande råda vid Weibullsbolaget.

Den bör sålunda innebära, att endast sortrenhetskontrollen och kontrollodlingarna

samt kontrollen över sådana utsädespartier, som avses för

export, bibehållas hos statens centrala frökontrollanstalt, och att det auktoriserade

företaget självt skall handha frökontrollverksamheten i övrigt.

Denna kontroll bör förklaras likställd med kontroll, utövad av statsunderstödd

frökontrollanstalt.

Enligt utredningens mening bör frågan om auktorisering efter ansökan

prövas från fall till fall. Med hänsyn till den stora principiella vikten hos

2 Uihang till riksdagens protokoll 1052. 1 samt. Nr 50.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 50.

avgörandena och i avvaktan på att en fast praxis utbildar sig bör ärendenas

prövning ankomma på Kungl. Maj:t. Utredningen förutsätter, att

yttrande i auktoriseringsärende skall inhämtas från iantbruksstyrelsen

och styrelsen för statens centrala frökonlrollanstalt. Då en lokal statsunderstödd

frökontrollanstalts verksamhet kan påverkas av auktoriseringen,

bör även styrelsen för den lokala anstalten höras.

Enligt betänkandet bör vidare auktoriseringen åtföljas av vissa föreskrifter

rörande handhavandet av frökontrollverksamheten. Utredningen anför

härom följande.

Uppenbarligen böra sålunda de företag som auktoriseras förpliktas att

ställa sig till efterrättelse motsvarande föreskrifter i detta hänseende, som

av Iantbruksstyrelsen eller föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt

utfärdats för den statsunderstödda frökonlrollverksamheten. Den

auktoriserade frökontrollverksamheten kommer sålunda att i stort sett

regleras av samma bestämmelser, som gälla för de statsunderstödda frökontrollanstalterna.

Som villkor för auktoriseringen torde vidare böra uppställas,

att det auktoriserade företaget underkastar sig inspektion och tillsyn

av statens centrala frökontrollanstalt, som vid utövandet av denna sin

verksamhet äger meddela de anvisningar och utföra de kontrollanalyser,

som kunna finnas erforderliga. Med hänsyn till den stora vikten av att den

auktoriserade frökontrollen ledes av kvalificerad personal synes slutligen

det företag, som söker auktorisering, böra vara skyldigt att som föreståndare

för verksamheten anställa person, som av Kungl. Maj :t godkännes.

Utredningen har övervägt om icke föreståndaren för att få en tillräckligt

fri ställning i förhållande till sin arbetsgivare borde anställas av statlig

myndighet. En så långtgående och på företagens självbestämmanderätt inkräktande

föreskrift synes dock icke erforderlig. Emellertid torde föreståndaren

böra beredas trygghet i sina anställningsförhållanden. Som villkor

för auktorisering torde sålunda böra föreskrivas, att föreståndaren anmäles

till delaktighet i lämplig pensionsförsäkringsanstalt. Slutligen torde

företaget, om det har för avsikt att skilja föreståndaren från sin anställning,

böra till Kungl. Maj :t göra anmälan därom med uppgift om orsakerna

till den tänkta åtgärden.

Vissa skäl kunna otvivelaktigt tala för att auktorisering endast sker för

begränsad tid. Uppenbarligen följer emellertid härmed ett tyngre administrativt

förfarande, än om tillstånd till auktorisering lämnas tills vidare.

Enligt utredningens mening kunna några olägenheter knappast vara förknippade

med det sistnämnda tillvägagångssättet, därest tillståndet meddelas

under villkor att detsamma, om skäl därtill äro, återkallas. Om frökontrollverksamheten

handhaves på ett otillfredsställande sätt, bör detta

givetvis föranleda tillståndets återkallande.

Vad särskilt gäller Allmänna svenska utsädesaktiebolaget anför utredningen

till slut att det synes troligt att bolaget kommer att ansöka om auktorisation,

därest utredningens förslag genomföres. I så fall torde bolaget

emellertid komma att vilja förlägga kontrollen över sin försäljning till

Sveriges utsädesförening, vilken redan nu utför vägledande analyser åt

bolaget. Utredningen anser att en sådan organisation är lämplig och ej

bör hindra auktorisering. Den framhåller emellertid att utsädesföreningens

ställning som statsunderstödd växtförädlingsanstalt uppenbarligen icke kan

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

motivera, att staten skall bidraga även till kostnaderna för en till föreningen

förlagd kontroll över utsädesbolagets försäljning. Bolaget bör i

stället bära kostnaderna för kontrollen, vare sig bolaget självt åtager sig

den, överlåter den till utsädesföreningen eller alltfort låter statens centrala

frökontrollanstalt utöva den.

Utredningen har ej ansett det möjligt att exakt ange hur stor minskning

av antalet prov vid statens centrala frökontrollanstalt, som ett genomförande

av dess förslag om auktorisering av enskild frökontrollverksamhet kan

väntas medföra. Den har emellertid räknat med att en dylik åtgärd skulle

medföra att i runt tal 8 000 prov per år komma att frångå centralanstalten.

Denna skulle därefter enligt utredningens beräkningar ha kvar ett underlag

av cirka 30 000 prov årligen, d. v. s. det antal som utredningen i och

för sig anser lämpligt.

Behovet av nya filialer till centralanstalten eller nya lokala anstalter.

I samband med behandlingen av decentraliseringsfrågorna har utredningen

även upptagit spörsmålet om inrättande av nya lokala frökontrollanstalter

samt en Norrlandsfilial till statens centrala frökontrollanstalt.

Något behov av nya lokala statsunderstödda frökontrollanstalter anser utredningen

ej föreligga för närvarande. Vad angår frågan om en Norrlandsfilial

till centralanstalten framhåller utredningen till en början, att den

för sin del icke tagit ställning till de speciellt norrländska önskemål, som

kunna läggas på denna fråga, utan inskränkt sig till att bedöma spörsmålet

ur synpunkten av, om behov av en sådan filial kan sägas föreligga. Rörande

detta problem erinrar utredningen om att antalet norrländska prov under

budgetåret 1949/50 endast uppgick till cirka 3 900. Av dessa undersöktes

omkring 1 500 vid statens centrala frökontrollanstalt, 1 400 vid anstalten

i Törsta samt 1 000 vid anstalten i Luleå. Med hänvisning härtill framhålles,

att verksamheten vid en särskild norrlandsfilial skulle bli av ganska ringa

omfattning, även om all norrländsk frökontrollverksamhet skulle koncentreras

till densamma. Utredningen anser vidare beaktansvärda skäl kunna

anföras mot en sådan decentralisering av den norrländska frökontrollverksamheten.

Den anför härom bland annat följande.

De stora avstånden äro otvivelaktigt en faktor, som i detta sammanhang

kräver uppmärksamhet. Det synes nämligen med hänsyn härtill i hög grad

tveksamt, om en statlig filialanstalt kan tänkas utöva den stimulerande

inverkan på de skilda landsdelarnas jordbruk, som kanske särskilt i Norrland

måste krävas av en frökontrollanstalt. Av de prov, som skulle undersökas

vid en till Norrland förlagd filial av statens centrala frökontrollanstalt,

torde en betydande del falla på Gävleborgs län, vars jordbrukare och

utsädeshandlare emellertid knappast kunna betjänas bättre av en filial å

Röbäcksdalen än av statens centrala frökontrollanstalts huvudinstitution å

Bcrgshamra. I anledning av lantbruksstyrelsens förslag i denna del förklarade

också Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott sig

starkt betvivla, att någon för fröodling och frökontroll stimulerande kon
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

takt skulle kunna uppstå mellan fröodlare i södra Norrland och den blivande

frökontrollanstalten å Röbäcksdalen. Det synes sålunda kunna ifrågasättas,

om icke verksamheten vid den föreslagna filialen blir än mera begränsad,

genom att den får svårt att till sig knyta intressena i södra Norrland.

Enligt utredningens mening skulle filialen i vart fall icke bliva av

den omfattning, att tillräckliga skäl för närvarande finnas för dess inrättande.

Med hänsyn till det anförda och då flertalet norrländska hushållningssällskap

ej synts övertygade om förslagets lämplighet har utredningen icke

ansett det erforderligt att närmare överväga frågan om inrättande av en

till Norrland förlagd filial av statens centrala frökontrollanstalt. Utredningen

betonar dock, att den därmed icke velat bestrida betydelsen av att

en viss frökontrollverksamhet bedrives i Norrland. Enligt utredningens mening

bör emellertid frågan om organisationen och omfattningen av denna

verksamhet övervägas mera ingående först i samband med utbyggandet av

forskningsinstitutionen å Röbäcksdalen. Till dess detta spörsmål fått sin

lösning anses de lokala frökontrollanstalterna i Törsta och Luleå utan olägenhet

kunna bibehållas vid sin nuvarande verksamhet.

Samordning av verksamheten.

Utredningen behandlar vidare i sitt betänkande frågan om behovet av

en ökad samordning av verksamheten vid de olika organen för frökontrollen.

Den framhåller härom, att det i första hand synes angeläget att allmänna

regler för verksamheten skola fastställas fortlöpande, allteftersom

en fast arbetsmetodik utarbetas. För att underlätta kontroll över hur verksamheten

handhaves i detalj böra de möjligheter att utbyta s. k. samarbetsprov

för parallella analyser och personal för fortsatt utbildning, som nu

finnas, bibehållas och utvecklas. Härjämte bör emellertid statens centrala

frökontrollanstalt ges de resurser som behövas för att den skall kunna

utöva en relativt intensiv flygande kontroll. Vid denna bör verksamheten

vid de lokala organen noggrant studeras och kontrollprov i erforderlig utsträckning

tagas. Vidare bör samarbete mellan anstalterna förekomma i

fråga om provtagningen.

För att möjligheter skola finnas till ett regelbundet utbyte av erfarenheter

mellan centralanstalten och de lokala anstalterna föreslår utredningen slutligen

att föreståndarna för de lokala anstalterna skola erhålla rätt att närvara

vid sammanträde med styrelsen för centralanstalten liksom att chefen

för centralanstalten skall äga rätt att närvara vid sammanträden med styrelserna

för lokalanstalterna. Kostnaderna härför anses böra bäras i det

förra fallet av vederbörande lokalanstalt och i det senare fallet av centralanstalten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

21

Organisationen av fältkontrollen.

Utredningen framhåller på tal om organisationen av fältkontrollen till en

början, att dess tidigare berörda decentraliseringsförslag framför allt tagit

sikte på de egentliga utsädesanalyserna samt plomberingsanalyserna i samband

med vanlig statsplombering och statsplombering av kvalitetsvara,

d. v. s. på sådana arbetsuppgifter, som utföras helt laboratoriemässigt och

äro att hänföra till gronings- och renhetsavdelningarna å statens centrala

frökontrollanstalt. Den tredje avdelningen å centralanstalten, fältkontrollavdelningen,

vilken huvudsakligen har att utföra undersökningar av sortrenhet

samt sort- och stamäkthet, arbetar emellertid i motsats till förstnämnda

avdelningar i synnerligen stor omfattning fältmässigt genom kontrollodlingar

och fältbesiktningar. Av skilda anledningar kan enligt utredningen

denna avdelnings verksamhet ej på samma sätt som gronings- och

renhetsavdelningarnas generellt överföras på lokala organ. Om man vill

åstadkomma några kostnadsbesparande förenklingar i fråga om fältkontrollavdelningen

är man därför nödsakad att använda andra vägar än decentralisering.

Beträffande kontrollodlingarna framhålles, att dessa kunna uppdelas i

tre olika huvudgrupper, nämligen vanlig kontrollodling, vägledande kontrollodling

och kontrollodling i samband med statsplombering. Sistnämnda

grupp anges upptaga den största delen av odlingarna. Vid de högre plomberingsformerna

förekomma såväl förkontrollodling som efterkontrollodling.

Vid vanlig statsplombering och statsplombering av kvalitetsvara sker

åter endast efterkontrollodling. I betänkandet understrykes att statsplomberingen

i fråga om de båda sistnämnda plomberingsformerna icke innefattar

något uttalande om varans sortrenhet utan endast avser de egenskaper,

som laboratoriemässigt prövas på gronings- och renhetsavdelningarna.

Den sortkontroll, som i fråga om dessa plomberingsformer sker genom efterkontrollodling,

tjänar därför snarast syftet att bereda köpare av statsplomberad

vara möjlighet att i efterhand hos statens centrala frökontrollanstalt

kunna få uppgift om den köpta varans sortäkthet och sortrenhet.

Utredningen anför att resultatet av efterkontrollodlingarna enligt vad utredningen

inhämtat efterfrågats endast beträffande omkring 5 procent av

de undersökta proven. Utsädesvara, som statsploinberats med vanlig statsplomb

eller kvalitetsplomb, bör även i princip endast användas såsom bruksvara

och ej för utsädesproduktion. Sortrenheten får vid sådant förhållande

anses vara av mindre avgörande betydelse för odlaren. Även om efterkontrollodlingarna

vid de lägre statsplomberingsformerna torde ha en viss psykologisk

betydelse anser utredningen dock att denna betydelse, med hänsyn

till att resultaten av odlingarna relativt sällan komma till vederbörande

köpares kännedom, icke är så stor, att odlingarna böra bibehållas enbart

av detta skäl.

Bland annat av nu nämnda skäl bär utredningen kommit till det resultatet,

att sortkontrollen vid de lägre statsplomberingsformerna kan och bör

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

förenklas. I fråga om sättet för en sådan förenkling diskuteras först möjligheten

att anordna kontrollen stickprovsvis. Utredningen framhåller att

en sådan lösning givetvis är tänkbar rent principiellt men dock synes vara

behäftad med väsentliga brister. Såvitt utredningen kunnat finna måste en

stickprovskontroll utformas så, att en viss procentuell andel av de statsplomberade

partierna efterkontrollodlas. Emellertid kunna resultaten av en

sådan kontroll icke generaliseras. Till och med inom olika delar av samma

parti kunna föreligga olikheter beträffande inblandning, korsningsdegeneration

och sjukdomsförekomst. En stickprovskontroll får sålunda endast

begränsad betydelse och tillåter icke några slutsatser beträffande annat än

just det undersökta utsädespartiet. Med hänsyn härtill finner sig utredningen

icke kunna förorda en dylik kontrollform. I stället har utredningen

ansett sig böra föreslå en annan lösning av frågan. Utredningen erinrar

nämligen om att lagen den 14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror

efter de ändringar, som vidtogos i densamma år 1950, är tillämplig även å

utsäde av stråsäd och trindsäd. Säljare av sådan vara är sålunda numera

skyldig att bland annat uppgiva utsädesvarans sort och är underkastad ansvar,

därest de i detta hänseende lämnade uppgifterna ej äro riktiga. Den

statsplomberade utsädesvaran är emellertid för närvarande undantagen från

frölagens tillämpning. En lagändring i denna del skulle emellertid öppna

möjligheter att genom s. k. frölagsprov kontrollera sortrenheten även hos

sådan vara. Enligt utredningens mening är en sådan kontrollform att föredraga

framför en stickprovskontroll av viss procentuell del av de statsplomberade

utsädespartierna. Utredningen förutsätter härvid att tillsynen

över frölagens efterlevnad skall intensifieras.

Utredningen förordar sålunda, att all obligatorisk sortkontroll i samband

med vanlig statsplombering och statsplombering av kvalitetsvara skall borttagas.

I samband härmed bör en på dylikt sätt statsplomberad vara underkastas

frölagens bestämmelser, så att ansvar för felaktiga sortuppgifter kan

utkrävas och kontroll häröver utövas enligt lagens stadganden.

Utredningen anmärker härjämte att dess förslag givetvis icke betager

jordbrukarna och handeln rätten att göra framställning om efterkontrollodlingar.

Utredningen framhåller att kostnaderna för centralanstalten torde kunna

nedbringas i viss mån genom den förenkling av fältkontrollverksamheten,

som utredningen förordat. Vidare kan genom en sådan förenkling vinnas en

icke oväsentlig minskning av den areal som erfordras för efterkontrollodlingarna.

Utredningen har dock icke ansett det möjligt att med någon

säkerhet beräkna, hur stor denna nedgång kan bli med hänsyn bland annat

till möjligheten att utsädeshandeln i större utsträckning kommer alt begära

vägledande kontrollodlingar.

I fråga om kontrollodlingarna i samband med de högre plomberingsformerna,

d. v. s. statsplombering med kontrollodiingsbevis och statsplombering

av originalvara, framhåller utredningen att dessa böra bedömas ur del
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 60.

23

vis andra synpunkter än de odlingar, som utföras efter vanlig statsplombering

och statsplombering av kvalitetsvara. Genom de högre plomberingsformerna

kontrolleras nämligen i stor utsträckning sådan vara, som lägges

till grund för utsädesproduktion, och det är för vårt lands jordbruk av den

största betydelse att en hög standard på utsädet kan vidmakthållas. I detta

hänseende anser utredningen, att statens centrala frökontrollanstalts verksamhet

och därvid icke minst fältkontrollavdelningens på såväl för- som

efterkontrollodlingar baserade sortbestämningar lämna mycket betydelsefulla

bidrag. Utredningen har även här övervägt olika möjligheter att förenkla

kontrollen men har stannat för att icke för närvarande vilja föreslå

någon åtgärd i detta hänseende.

I fråga om de fältbesiktningar, som förekomma i samband med statsplombering

med kontrollodlingsbevis och statsplombering av originalvara, föreslår

utredningen en decentralisering så till vida att enligt dess mening de lokala

statsunderstödda frökontrollanstalterna inom sina områden böra kunna erhålla

uppdrag av centralanstalten att utföra fältbesiktningar för den sistnämndas

räkning. Om betydande besparingar kunna vinnas därigenom bör

vidare sådant uppdrag kunna lämnas även såvitt angår fältbesiktning utanför

viss lokal anstalts plomberingsområde. I den mån utsädesföretag, på sätt

utredningen tidigare förordat, erhåller auktorisation att verkställa plombering

bör slutligen motsvarande befogenhet kunna lämnas sådant företag

i fråga om fältbesiktning av dess egna utsädesvaror.

Till motivering av de nu nämnda förslagen framhålles i betänkandet bland

annat att ett genomförande av desamma skulle medföra dels att rese- och

traktamentskostnaderna för centralanstalten skulle kunna nedbringas, dels

att de lokala anstalterna skulle komma att känna sig mera knutna till och

få medverka vid de högre plomberingsformerna. Det sistnämnda bör enligt

utredningen vara till fördel för landets jordbruk.

Vid behandlingen av frågan om organisationen av fältkontrollen har utredningen

till slut upptagit frågan om förläggningen av fältkontrollavdelningen.

Utredningen anför härom att själva fältkontrollodlingarna ur klimatologiska

synpunkter och med hänsyn till jordmånen i huvudsak böra

förläggas till Skåne. Den avveckling av kontrollodlingarna vid huvudanstalten,

som redan påbörjats, bör därför främjas. Om själva kontrollodlingarna

skola vara förlagda i Skåne är det emellertid ur arbetssynpunkt och kostnadssynpunkt

lämpligt att även själva fältkontrollavdelningen flyttas dit

och anknvtes till den redan befintliga Skånefilialen. Beträffande förläggningsfrågan

anför utredningen att olika förslag tidigare prövats. Vissa av

dessa, nämligen förläggning till kronoegendomen Hospitalsgården söder om

Lund, till Trollenäs slott och till trakten av Landskrona, ha av olika anledningar

förfallit. Härjämte har även möjligheten alt förlägga filialen till

Råby boställe utanför Lund diskuterats. Utredningen har emellertid för sin

del främst övervägt att låta filialen kvarligga i Åkarp.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

En förutsättning härför har utredningen emellertid ansett vara att behovet

av mark för fältkontrollavdelningens odlingar, av utredningen uppskattat

till omkring 20 hektar, kan tillgodoses genom att tillskottsjord anskaffas

till Alnarps egendom. Denna kan nämligen ej ställa mark till förfogande

för ändamålet. Sådan tillskottsjord kan enligt betänkandet erhållas

genom arrende av en Svenska sockerfabriksaktiebolaget tillhörig

egendom i Åkarp, vilken är belägen i omedelbar anslutning till Alnarps

egendom och vilken bolaget anges vara villigt att utarrendera för ändamålet.

I betänkandet anföres härom bland annat följande.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget äger i Åkarp jordbruksfastigheterna

Åkarp 1“ och 81, vilka äro belägna i omedelbar anslutning till Alnarps egendom

och sålunda kunna utgöra lämplig tillskottsjord som ersättning för

den mark, som upplåtes till statens centrala frökontrollanstalts kontrollodlingar.

De synas däremot icke, i varje fall ej i sin helhet, lämpliga att

direkt utnyttjas för sådana odlingar. Fastigheterna äro för närvarande utarrenderade

till enskild person, men arrendet utgår den 14 mars 1953 och

avses, enligt vad utredningen inhämtat, icke att förnyas annat än beträffande

dels ett område om cirka 4,5 hektar som för närvarande utnyttjas

för fruktodling, dels ock ett område om cirka 1 hektar söder om den nuvarande

arrendatorns villa. Såsom tillskottsjord till Alnarps egendom skulle

kvarstå cirka 33 hektar åkerjord och ungefär 1 hektar ej utdikningsbar

betesmark. Enligt vad Svenska sockerfabriksaktiebolaget meddelat utredningen,

är bolaget villigt att utarrendera nämnda delar av fastigheterna

Åkarp l3 och 81. Såsom villkor för arrendet torde uppställas, att bolaget

bibehålies vid rätten att försälja tomter. Ett sådant villkor kan möjligen

med hänsyn till fastigheternas centrala läge i Åkarps samhälle vara ägnat

att väcka tveksamhet rörande lämpligheten att utarrendera desamma. Enligt

vad som upplysts för utredningen, råder i avbidan på pågående detaljplaneutredning

avstycknings- och byggnadsförbud å fastigheterna. Tomtförsäljningen

från fastigheterna torde dock icke inom överskådlig tid taga

en sådan omfattning, att den för Alnarps egendom disponibla arealen blir

otillräcklig såsom tillskottsjord. Skälen för ett sådant påstående synas desto

starkare, som tätbebyggelsen inom Åkarps samhälle under senare år utvecklats

i en annan riktning.

Vad angår behovet av byggnader för Skånefilialen erinrar utredningen

om att centralanstaltens nuvarande filial i Åkarp för sin verksamhet disponerar

dels nedre våningen av en av sagda filial och en filial för statens växtskyddsanstalt

gemensamt innehavd institutionsbyggnad och dels en särskild

förhyrd villa. Att inrymma även fältkontrollavdelningen i dessa utrymmen

är enligt utredningen icke möjligt. Med hänsyn till att även växtskyddsanstaltens

filial i Åkarp behöver utökade lokaler föreslår utredningen

efter samråd med växtskyddsutredningen att frågan skall lösas så att

växtskyddsanstaltens filial tår disponera hela den nuvarande institutionsbyggnaden

och att en ny institutionsbyggnad uppföres för frökontrollanstaltens

filial i Skåne. Utredningen framhåller att flera skäl tala för denna

lösning. Om fältkontrollavdelningen flyttas till Skåne erbjuda nämligen institutionsbyggnaden

i sin helhet jämte den förhyrda villan icke tillräckliga

utrymmen. Förutom en nybyggnad för växtskyddsanstalten skulle sålunda

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

25

en mer eller mindre omfattande tillbyggnad av institutionsbyggnaden bli

erforderlig. Det framhålles vidare att den splittring av filialens verksamhet,

som i så fall skulle uppstå och som skulle innebära, att groningslaboratoriet

bleve förlagt i en byggnad medan renhetsanalyserna och expeditionsarbetet

skulle utföras på annat håll, uppenbarligen framstår som mindre

rationell.

Utredningen har i sakens nuvarande läge icke ansett det erforderligt att

uppgöra fullständiga ritningar och kostnadskalkyler rörande den föreslagna

nybyggnaden och därför endast verkställt en överslagsberäkning angående

de ungefärliga kostnaderna. Dessa ha därvid uppskattats till omkring

415 000 kronor, utgifter för inventarier och dylikt icke medräknade. Förutom

institutionsbyggnaden erfordras emellertid även en särskild vaktmästarebostad.

Denna beräknas kosta omkring 40 000 kronor. Slutligen torde

man enligt utredningen åtminstone på något längre sikt böra räkna med

att några mindre växthus böra uppföras. Kostnaden för de sistnämnda har

utredningen i nuvarande kostnadsläge uppskattat till omkring 100 000

kronor.

Personalorganisationen m. in.

Utredningen har i sitt betänkande till slut ingått på frågan om de ändringar

i personalorganisationen vid statens centrala frökontrollanstalt, som

äro påkallade vid ett genomförande av utredningens förslag. Utredningen

finner det härvid möjligt att nedskära den nuvarande personalen ej obetydligt.

Samtidigt förordas att personalorganisationen skall ändras på så sätt

att personalbehovet i högre grad än vad nu är fallet skall täckas med tillfälligt

anställd arbetskraft. En sådan omläggning anses motiverad med

hänsyn till de stora variationer i arbetsbelastningen, som föreligga vid

olika årstider. Utredningen anför rörande sistnämnda fråga, efter att ha

lämnat vissa uppgifter rörande arbetsbelastningen under olika tider av

året, att den helårsanställda personalen bör utgöra cirka 50 procent av

den totala personalstyrka, som erfordras under vinterhalvåret.

Sammanlagt räknar utredningen med att det vid ett genomförande av

dess olika förslag skall bli möjligt att nedbringa avlöningskostnaderna med

närmare 400 000 kronor om året genom indragning av ett antal befattningar.

Härjämte anses en ytterligare besparing, uppskattad till 20 000

kronor om året, kunna göras genom att viss personal permitteras tillfälligt

under dödsäsongen. Vidare räknar utredningen med att avlöningskostnaderna

vid en lörllyltning av fältkontrollavdelningen skola sjunka med omkring

10 000 kronor till följd av att den tilltänkta förläggningsplatsen är

belägen i lägre ortsgrupp än den nuvarande. Slutligen skulle genom indragning

av de nuvarande befattningarna som magasinskontrollanter hos Allmänna

svenska utsädesaktiebolaget kunna vinnas omkring 40 000 kronor.

Sammanlagt skulle sålunda medclsbehovet under centralanstaltens avlöningsanslag

enligt utredningens beräkningar nedgå med omkring 475 000

kronor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

De föreslagna personalinskränkningarna beröra så gott som uteslutande

biträdesper sonalen. I fråga om de högre tjänstemannabefattningarna anses

någon motsvarande inskränkning icke möjlig. Utredningen framhåller härom,

att hänsyn måste tagas till att forsknings- och tillsynsarbetet måste

kunna bedrivas i erforderlig omfattning och på ett tillfredsställande sätt.

Vad särskilt angår tillsynsarbetet understrykes, att ett genomförande av

utredningens förslag förutsätter en intensifierad tillsyn från centralanstaltens

sida.

Innebörden av de personalindragningar, som utredningen föreslagit vid

själva centralanstalten, och storleken av de besparingar, som skulle kunna

göras genom desamma, framgår närmare av en å nästfoljande sida återgiven,

av utredningen gjord uppställning.

I fråga om personalorganisationen framhålles i betänkandet slutligen, att

utredningen icke i något fall föreslagit justeringar av gällande lönegradsplaceringar.

Utredningen understryker emellertid, alt den är väl medveten

om att det i vissa fall kan påstås, att befattningshavarna tillagts nya och

kanske mera kvalificerade arbetsuppgifter. Sålunda har exempelvis föreståndaren

för fältkontrollavdelningen ålagts uppgiften att vara föreståndare

för Skånefilialen. Denna ökning i arbetsuppgifterna bör dock enligt utredningens

mening i betydande utsträckning uppvägas av den lättnad, som

genom fältkontrollavdelningens förflyttning till Skåne måste följa av minskat

antal resor m. m. För assistenternas och liknande befattningshavares

del har utredningen förutsatt, att dessa i betydligt större utsträckning än

vad nu sker skola deltaga i arbetet med inspektion av de lokala frökontrollorganen.

Härmed följer betydligt ökat ansvar. I avbidan på att erfarenhet

vinnes om den nya organisationen har utredningen dock ej velat

framlägga några förslag om inrättande av en eller flera inspektörsbefattningar

eller taga ställning till frågan om högre lönegradsplacering för den

personal, som närmast beröres av den utökade tillsynsverksamheten. Detta

spörsmål anses böra övervägas, sedan den nya organisationen varit i verksamhet

något år.

Vad angår omkostnaderna uttalar utredningen, att det är ytterligt svårt

att med någon större grad av sannolikhet beräkna storleken av de besparingar

å centralanstaltens omkostnadsanslag, som skulle bli möjliga vid

ett genomförande av utredningens förslag. Med hänsyn till de kostnadsstegringar,

som ägt rum på sista tiden, anser den att de för budgetåret

1950/51 anslagna beloppen till expenser, publikationstryck och diverse förbrukningsartiklar

över huvud taget knappast kunna nedräknas. Ett genomförande

av utredningens förslag bör dock motverka en eljest ofrånkomlig

höjning av dessa anslag. Vad angår anslagen för sjukvård samt provtagning

och plombering torde det vidare vara möjligt att räkna med en viss

besparing. Med hänsyn tagen till den beräknade nedgången i verksamheten

vid statens centrala frökontrollanstalt uppskattas denna besparing till i

runt tal (4 000 -f 25 000 —) 29 000 kronor. Genom fältkontrollavdelningens

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50. 27

Beräknad besparing genom indragning av beiattnlngar.

Befattning

Besparing i

kronor per år

(runda tal)

Anmärkningar

A. Huvudanstalten.

Kassaavdelningen

Kansliskrivare ................

1300

Denna befattning utbytes mot ett kansli- biträde.

Två kontorsbiträden ..........

12 500

Ett tillfälligt kontorsbiträde....

4 700

Analgsexpeditionen

Tvä kontorsbiträden ..........

12 500

Svalöfsavdelningen

Ett expeditionsbiträde ........

7 300

Två kontorsbiträden...........

12 500

Groningsavdelningen

Assistent......................

9 800

Femton frökontrollbiträden ....

94 300

Ytterligare besparing torde göras genom

att en del biträden endast anställas till- fälligt.

Renhetsavdelningen

Två frökontrollbiträden (Ce It)

14 700

Tjugotre frökontrollbiträden....

144 600

Ytterligare besparing torde göras genom

att en del biträden endast anställas till- fälligt.

Gemensam personal

En vaktmästare...............

6 600

B. Filialen.

Fällkontrollavdelningen

Fältassistent..................

12 100

Assistent......................

9 800

Två frökontrollbiträden........

12 500

Groningsavdelningen

! Ett frökontrollbiträde.........

5 500

Viss ytterligare besparing torde kunna göras

genom att ett biträde endast anställes

tillfälligt.

Renhetsavdelningen

Filialföreståndare..............

2 300

Denna befattning ersättes av en assistent- tjänst.

Fyra frökontrollbiträden ......

22 000

Viss ytterligare besparing torde kunna göras

genom att två biträden endast anställas

Summa (il befattningshavare

tillfälligt.

Summa kronor

385 000

59 befattningar föreslås indragas, medan

två befattningar ersättas av andra i lägre

lönegrad.

förflyttning till Skåne och den av utredningen förordade decentraliseringen

av fältbesiktningarna synes en besparing i fältkontrollavdelningens reseoch

traktamentskostnader med inemot 25 000 kronor bli möjlig.

De av utredningen redovisade övervägandena tyda sålunda, enligt vad

som framhålles i betänkandet, på en möjlig årlig besparing å statens centrala

frökontrollanstalts avlönings- och omkostnadsstat med (475 000 -f29

000 -|- 25 000 =) 529 000 kronor. Utredningen påpekar emellertid i an
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr SO.

slutning härtill, att den intensifierade tillsynsverksamhet, som torde bli nödvändig

vid ett genomförande av utredningens förslag, kommer att medföra

en viss kostnadsstegring genom att reseverksamheten blir mer omfattande.

Utredningen anser sig, innan erfarenhet av denna verksamhet vunnits, icke

kunna närmare beräkna vilket belopp som blir erforderligt härför. Enligt

utredningens mening synas merkostnaderna dock ej behöva överstiga 15 000

kronor om året.

Utredningen har slutligen ingått på frågan om det ekonomiska resultatet

över huvud av verksamheten vid centralanstalten och det därmed sammanhängande

spörsmålet om taxesättningen inom den statliga och statsunderstödda

frökontrollverksamheten. Den framhåller, att verksamheten vid

centralanstalten kommer att minska, om utredningens förslag genomföres,

eftersom detta bland annat avser en överflyttning av arbetsuppgifter till

andra organ. Detta kommer att medföra en minskning ej blott av utgifterna

utan även av inkomsterna. Vissa av de av utredningen förordade åtgärderna

synas emellertid kunna påverka utgifterna utan att inkomsterna bliva

mindre. Bland åtgärder, som torde verka enbart utgiftsminskande, nämnas

förflyttningen av fältkontrollavdelningen till Skåne samt en del av den förordade

personalinskränkningen.

För att få ett underlag för en diskussion rörande en provisorisk lösning

av taxefrågan gör emellertid utredningen härefter det antagandet att inkomsterna

skola sjunka i samma relativa omfattning som utgifterna. Den

erinrar om att under budgetåret 1949/50 utgifterna uppgingo till omkring

1 624 000 kronor och inkomsterna till 894 000 kronor, varför underskottet

sagda år sålunda blev cirka 730 000 kronor. Med nyssnämnda antagande

rörande förändringarna i inkomsterna skulle vid ett genomförande av utredningens

förslag utgifterna sjunka till cirka 1 100 000 kronor och inkomsterna

till omkring 650 000 kronor. Verksamheten skulle i så fall ge ett

underskott av i runt tal 450 000 kronor.

I betänkandet betonas härefter, att en höjning av taxorna för frökontrollverksamheten

synes ofrånkomlig med hänsyn till att taxorna ej anpassats

efter de kostnadsstegringar, som inträffat under senare år. Ett

definitivt ställningstagande till denna fråga anses dock knappast vara möjligt,

förrän erfarenhet vunnits av den nya organisationen. Spörsmålet bör

därför enligt utredningen upptagas till förnyad prövning längre fram. Intill

dess så skett, böra avgifterna utgå enligt provisoriskt höjda taxor.

För att en skälig proportion mellan inkomster och kostnader skall ernås

förordar utredningen, att ett av styrelsen för centrala frökontrollanstalten

redan framlagt förslag om en provisorisk höjning av analystaxorna med 30

procent samt provtagnings- och plomberingsavgifterna med cirka 50 procent

skall genomföras. Om så sker samt utredningens förslag i övrigt genomföras

anser utredningen det möjligt att räkna med att underskottet på

centralanstaltens verksamhet skall kunna begränsas till omkring 150 000

kronor. Med hänsyn till att verksamheten vid anstalten delvis är av sådan

art, att utgifterna böra stanna å statsverket, uttalar utredningen som sin

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

29

uppfattning, att ett underskott av denna storleksordning icke är större

än vad som kan anses skäligt med hänsyn till omfattningen av centralanstaltens

forsknings- och tillsynsverksamhet.

Utredningen påpekar i detta sammanhang även att vissa större utsädesföretag

för närvarande av centralanstalten åtnjuta avsevärda rabatter på

de avgifter, som skola utgå enligt taxorna, samt förordar att frågan om

dessa rabatter skall omprövas så snart detta är möjligt enligt föreliggande

avtal.

I betänkandet beröres till slut jämväl frågan om den inverkan, som ett

genomförande av den av utredningen förordade taxehöjningen kan få för

de lokala anstalternas vidkommande, med hänsyn till att det ekonomiska

resultatet av dessas verksamhet hittills i stort sett varit tillfredsställande.

Utredningen anför emellertid att, enligt vad den inhämtat, de kostnadsstegringar,

som inträtt under den senaste tiden, göra att en taxehöj ning

är ofrånkomlig, om de lokala anstalterna skola kunna bära de ökade utgifterna.

I samband härmed uttalar utredningen, att skilda taxesättningar

ur principiella synpunkter icke synas böra komma i fråga.

D. Yttrandena.

Allmänt.

I yttrandena ha delade meningar rörande utredningens förslag kommit

till uttryck. I det övervägande antalet yttranden har förslaget i huvudsak

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Detta är bland annat fallet i yttrandena

från statskontoret, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

styrelsen för Älvarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska utsädesfirmornas förening samt

flertalet hushållningssällskap och lokala frökontrollanstalter. I åtskilliga av

de yttranden, där förslaget i huvudsak biträtts, ha dock erinringar gjorts beträffande

något eller några avsnitt av förslaget. Speciellt ha invändningar

riktats mot utredningens ståndpunkt i fråga om auktorisation av enskilda

utsädesföretag samt om slopande av den obligatoriska efterkontrollen vid

vissa plomberingsformer.

Helt eller i huvudsak avstyrkande utlåtanden ha avgivits av, bland andra,

lantbruksstyrelscn, statens centrala frökontrollanstalt, den lokala frökontrollanstalten

i Örebro, Stockholms läns och slacls hushållningssällskap, Sveriges

lantbruksförbund, Sveriges fröodlarcförbund samt Sveriges agronom- och

lantbrukslärareförbund. I flertalet av sistnämnda yttranden har även överarbetning

av förslaget påyrkats.

I de yttranden, där förslaget i huvudsak tillstyrkts, hänvisas i allmänhet

till de ekonomiska skäl för en omorganisation av frökontrollverksamheten,

som utredningen anfört. Sålunda framhåller exempelvis statskontoret, att

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ämbetsverket i likhet med utredningen finner det angeläget, att åtgärder i

olika hänseenden vidtagas för att rationalisera verksamheten vid statens centrala

frökontrollanstalt. Utgångspunkten härvid bör enligt ämbetsverkets

mening vara att kostnaderna för anstaltens drift —- såsom förutsattes vid anstaltens

tillkomst — i stort sett skola täckas av inkomsterna.

Utöver de rent ekonomiska skälen för en omorganisation hänvisa bland

andra Svenska utsädesfirmornas förening och Värmlands läns hushållningssällskap

till att väntetiden på analyser, som utföras vid centralanstalten,

vanligen är mycket lång och att en omorganisation enligt de linjer, som utredningen

angivit, bör vara ägnad att förkorta denna väntetid.

Som skäl för avstyrkandena anföres i huvudsak, att de av utredningen

föreslagna åtgärderna, vilka främst synas syfta till att nedbringa statsutgifterna

för frökontrollen, kunna medföra en försämring av frökontrollens

effektivitet och en återgång till vad som en gång gav anledning till centralanstaltens

inrättande, nämligen ett flertal fristående lokala anstalter och

organ. I flera av de yttranden, vilka gå i avstyrkande riktning, uttalas även

den uppfattningen, att de statsekonomiska synpunkterna i förevarande fall

icke få tillmätas den betydelse, som utredningen givit dem, eller att utredningens

beräkningar rörande den besparing, som skulle kunna vinnas geom

omorganisationen, icke äro hållbara.

Rörande remissinstansernas ståndpunkttagande till de olika avsnitten av

betänkandet kan i övrigt nämnas följande.

Decentralisering från centralanstalten till lokala anstalter m. m.

Beträffande den principiella frågan, huruvida man bör

eftersträva en decentralisering av frökontrollverksamheten

eller ej, uttala sig de flesta av de remissinstanser, som behandlat

denna fråga, för utredningens uppfattning och tillstyrka sålunda att

vissa decentraliseringsåtgärder skola vidtagas. I denna riktning uttala sig,

bland andra, statskontoret, statens sakrevision, styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch

trädgårdsinstitut, flertalet hushållningssällskap och lokala frökontrollanstalter,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska lantmännens riksförbund,

W. Weibull aktiebolag och Svenska utsädesfirmornas förening. I åtskilliga

av dessa yttranden betonas dock samtidigt, att decentraliseringen

icke får föras så långt, att centralanstalten förlorar sin ledande ställning

inom frökontrollverksamheten.

Mot en decentralisering uttala sig åter, bland andra, lantbruksstyrelsen,

statens centrala frökontrollanstalt, Sveriges lantbruksförbund samt Sveriges

agronom- och lantbrukslärareförbund. Även i några andra yttranden, däribland

yttrandena från Uppsala läns hushållningssällskap, Sveriges utsädesförening

och Sveriges fröodlareförbund, anföras betänkligheter mot en decentralisering

i den omfattning, som utredningen föreslagit.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

31

Bland de remissinstanser, som biträda utredningens ståndpunkt, anför

Riksförbundet Landsbygdens folk, att förbundet för närvarande icke finner

en ytterligare centralisering av frökontrollväsendet vara motiverad. Några

vägande skäl att nu omforma de lokala, statsunderstödda frökontrollanstalterna

till statliga filialer synas ej heller föreligga. Förbundet ansluter sig

därför till utredningens åsikt på denna punkt. Förslaget att överföra vissa

områden från centralanstalten till de lokala anstalterna kan enligt förbundets

uppfattning icke väntas medföra sådan nedgång i fråga om arbetsuppgifter

för centralanstalten, att överblicken över utsädesmarknaden eller möjligheten

att anställa specialister i erforderlig omfattning äventyras. Innebär

en dylik omfördelning dessutom, att de lokala anstalternas kapacitet bättre

utnyttjas, samtidigt som lokalsvårigheterna för huvudanstalten avhjälpas,

måste eu begränsad decentralisering vara att förorda.

Statens sakrevision hänvisar till att sakrevisionen redan tidigare uttalat,

att centralanstaltens kostnader böra nedbringas genom ett intensivare utnyttjande

av de lokala anstalterna, vilka ha möjlighet att arbeta billigare.

Sakrevisionen ansluter sig därför i princip till de åtgärder, som utredningen

föreslagit för att minska omfattningen av centralanstaltens verksamhet. Sakrevisionen

ifrågasätter jämväl, om man ej till de lokala anstalterna kan överföra

ytterligare utsädesprov utöver vad utredningen föreslagit samt uttalar

att denna fråga bör noga prövas. Vidare framhåller sakrevisionen, att åtskilligt

kan vinnas genom rationalisering och mekanisering av centralanstaltens

verksamhet. För att dessa besparingsmöjligheter verkligen skola kunna tillvaratagas

föreslår sakrevisionen dels att centralanstalten skall bemyndigas

att försöksvis anställa en driftsingenjör, dels att till anstaltens förfogande

skola ställas erforderliga medel för försök med och anskaffning av mekaniska

hjälpmedel m. in.

Sakrevisionen ifrågasätter härjämte, om ej decentraliseringen kan göras

ännu mera omfattande än utredningen föreslagit, samt anför härom.

Utredningen har beräknat att antalet utsädesprov skall nedbringas till

ungefär 30 000 per år, vilket antal ansetts erforderligt för att anstalten skall

kunna bibehålla en tillräcklig kontakt med utvecklingen på frökontrollens

område. Vid bedömningen därav bör emellertid beaktas dels att det nämnda

minimiantalet något överstiger antalet år 1949/50 behandlade utsädesprov

vid samtliga lokala anstalter och dels att den centrala anstalten, som av

olika skäl har högre kostnader per arbetsuppgift än de lokala anstalterna,

näppeligen kan räkna med så höga taxor, att anstaltens kostnader bli

tillfredsställande täckta för arbeten, som utföras såväl vid centrala anstalten

som vid de lokala anstalterna. En taxesättning vid en sådan nivå skulle

föranleda onödigt höga avgifter för de lokala anstalternas vidkommande.

Med hänsyn härtill och då ett tillämpande av särskilda taxor för samma

arbeten vid de olika anstalterna icke anses praktiskt genomförbart, vill sakrevisionen

ifrågasätta nödvändigheten av att centralanstalten behandlar ett

så stort antal utsädesprov som 30 000 per år. Möjligheterna att till de lokala

anstalterna överföra ytterligare utsädesprov synas fördenskull höra noga

prövas. Genom en minskning av dessa prov för centralanstaltens vidkommande

skulle dennas arbetsuppgifter av ifrågavarande art och de därav

förorsakade, av allt att döma ofrånkomliga förlusterna kunna nedbringas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök anför —

jämte det styrelsen i princip uttalar sig för en viss decentralisering av

verksamheten vid centralanstalten —• att förslaget i vad det avser decentraliseringens

omfattning bör överarbetas. Vid en sådan överarbetning bör

bland annat uppmärksamhet ägnas åt frågan hur centralanstaltens forskningsarbete

på frökontrollområdet skall kunna tillgodoses i erforderlig omfattning.

Samtliga lokala frökontrollanstalter ävensom de flesta hushållningssällskapen

uttala sin tillfredsställelse över utredningens klara avståndstagande

från tanken på en ytterligare centralisering och framhålla de lokala anstalternas

stora betydelse för bland annat kontakten med odlarna. Sålunda anför

exempelvis Värmlands läns hushållningssällskap bland annat följande.

Det av utredningen förebragta materialet i fråga om omfattningen av

verksamheten vid statens centrala frökontrollanstalt ger vid handen att anstalten

med nuvarande resurser i fråga om utrymmen icke lämpligen kan

eller bör anförtros mera omfattande arbetsuppgifter än för närvarande.

Tvärtom synes anstalten redan för rätt länge sedan ha uppnått och till och

med överskridit gränsen för vad som med hänsyn till arbetets fortgång kan

anses lämpligt. Det är nämligen icke obekant för utskottet att väntetiden på

vid anstalten utförda analyser vanligen är mycket lång. Då därtill det ekonomiska

resultatet visar tendenser att försämras i takt med ansvällningen

av arbetet torde en decentralisering och viss förenkling av frökontrollverksamheten

vara av behovet påkallad.

Sedan de mellansvenska lokala frökontrollanstalterna under senare år utbyggts

och moderniserats, synas desamma vara väl ägnade och rustade att

övertaga åtskilligt arbete från den statliga anstalten. Detta så mycket mer

som ingen av ifrågavarande lokala anstalter utnyttjas i full utsträckning.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att de lokala

frökontrollanstalterna — i likhet med vad utredningen föreslagit — även i

fortsättningen bibehållas som enskilda, statsunderstödda anstalter. De upprätthålla

som sådana en värdefull kontakt med jordbruket och dess utövare

inom sina verksamhetsområden och kunna smidigt anpassa sig efter uppkommande

behov.

Statens organisationsnämnd — vilken tidigare ifrågasatt en ytterligare

centralisering av frökontrollverksamheten — anför i sitt yttrande över betänkandet,

att tillräcklig erfarenhet av rationellt driven statlig frökontrollverksamhet

ännu icke finnes för att definitiv ståndpunkt skall kunna tagas

till frågan om den lämpligaste graden av centralisering eller decentralisering.

Nämnden vill emellertid ej motsätta sig, att de föreslagna decentraliseringsåtgärderna

prövas, dock under förutsättning att investeringar ej behöva

göras för att de lokala anstalterna skola kunna öka sin kapacitet. Efter

några års verksamhet bör säkrare grund ha erhållits för bedömning av

frågan, utan att man för den skull föregripit utvecklingen genom allt för

stora investeringar. Organisationsnämnden kan emellertid ej ansluta sig till

vad utredningen anfört angående de ekonomiska skälen för en decentralisering

utan anmärker härom bland annat följande.

Utredningen framhåller såsom ett viktigt argument mot centralisering,

att verksamheten vid statens centrala frökontrollanstalt nått en sådan om
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

33

fattning, att arbetet icke synes kunna ledas och bemästras på ett tillfredsställande

sätt. Man säger även, att erfarenheten visar, att statliga anstalter

av ifrågavarande slag, när de nå en viss storlek, icke längre synas kunna

administreras på ett ekonomiskt sätt. Vissa jämförelser göras även med erfarenheten

från den industriella verksamheten, som givit vid handen att

stordrift av ekonomiska skäl icke bör uppbyggas över ett visst optimum.

Utredningen har icke angivit vilka statliga anstalter, som avses i det citerade

uttalandet, varför riktigheten av detta ej kan verifieras. Den gjorda

jämförelsen med stordrift inom industriell verksamhet kan däremot betecknas

såsom direkt felaktig. Den för ett industriellt företag inom det verksamhetsområde,

som här är fråga om, optimala företagsstorleken skulle

med all säkerhet ligga avsevärt högre än frökontrollanstaltens, även om

hela den svenska verksamheten skulle tänkas centraliserad till ett ställe.

Såsom förklaring till de lokala anstalternas bättre ekonomiska resultat

har tidigare av centralanstaltens ledning framhållits, att de lokala anstalterna

otvivelaktigt haft lättare och mer lukrativa arbetsuppgifter än den

centrala anstalten. Om ytterligare arbeten överföras från den centrala till

de lokala anstalterna, torde man få räkna med att det blir centralanstaltens

nuvarande lättare arbetsuppgifter, som komma att överflyttas, medan de

kvarvarande bli ett ytterligare koncentrat av svårbehandlade och förlustbringande

uppgifter.

I utredningens förslag till personalorganisation vid centralanstalten angives

att laboratoriepersonalens antal bör kunna minskas i proportion till

minskningen av arbetsuppgifterna, medan endast en mindre minskning av

antalet högre befattningar kan bli möjlig. Detta medför sålunda en procentuell

ökning av de fasta kostnaderna för anstalten och måste minska anstaltens

möjlighet att bära dessa, då de skola slås ut på ett mindre antal

analyser än för närvarande. En ökning av anstaltens arbetsuppgifter i förening

med en någorlunda riktig taxesättning måste under sådana förhållanden

i stället öka anstaltens möjligheter till bättre ekonomi.

Organisationsnämnden gör även vissa erinringar mot utredningens slutsatser

angående den förbättring av driftsresultatet vid anstalten, som skulle

bli en följd av decentraliseringen.

Lantbruksakademien anför att den icke anser sig böra taga ställning

till frågan, huruvida och i vad mån en minskning nu bör ske i den centrala

anstaltens rutinmässiga frökontrollarbete. I princip bör enligt akademiens

mening gälla, att det inom landet föreliggande frökontrollarbetet bör fördelas

mellan de olika anstalterna så, att varje anstalts resurser bli på lämpligt

sätt utnyttjade och att jordbrukarna och utsädeshandeln bli betjänade

så säkert och snabbt som möjligt. Mellan de olika anstalternas arbetsområden

böra icke dragas gränser, som äro så fasta, att frökontrollarbetets

fördelning på administrativ väg icke kan anpassas efter från tid till tid

växlande förhållanden. Akademien tillägger emellertid atl enligt dess mening

en viss minskning av den rutinmässiga frökontrollens omfattning vid

centralanstalten icke behöver innebära ett försvagande av denna anstalt.

Tvärtom kan eu dylik avlastning gc anstalten en stabil ställning genom

att anstalten på så sätt får ökade möjligheter att ägna sig åt de särskilda

uppgifter, vilka tillkomma densamma såsom den på området ledande institutionen.

Akademien föreslår därför, att centralanstalten skall få möjlig!t

liihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 50.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

het att bedriva forskning i ökad omfattning samt anför åtskilliga exempel

på föreliggande aktuella forskningsuppgifter.

De remissinstanser, som avstyrka förslaget om en decentralisering av frökontrollverksamheten,

åberopa framför allt två skäl för sin ståndpunkt.

Dels hävda de att decentraliseringen skulle få till följd att centralanstalten

skulle förlora sin ledande ställning i fråga om verksamheten och därmed

också leda till en sänkning av hela frökontrollens standard. Dels göra de

gällande, att utredningen överskattat den statsekonomiska vinsten av decentraliseringen.

Rörande den förra frågan anför lantbruksstijrelsen bland annat följande.

Lantbruksstyrelsen vill erinra om att föredragande departementschefen i

Kungl. Maj :ts proposition nr 134 till 1924 års riksdag angående inrättande

av statens centrala frökontrollanstalt in. m. uttalade, att det som i särskild

grad saknades hos frökontrollverksamheten i vårt land torde vara enhetlighet

samt, som en följd därav, också auktoritet. Det syntes vara denna

brist, som i högst väsentlig grad bidragit till att frökontrollverksamheten

i vårt land icke hållit jämna steg med den utveckling, som på förevarande

område under de senaste årtiondena ägt rum i andra länder. För att frökontrollverksamheten

skulle kunna fylla de anspråk, som numera ställdes

på densamma, syntes oundgängligen nödvändigt, att verksamheten kom under

enhetlig och på området speciellt sakkunnig ledning med vederbörlig

auktoritet samt med förmåga och möjlighet att tillgodogöra sig — och i

samma mån också verksamheten i övrigt — de rön, som kunde vinnas genom

undersökningar och försök utom den direkta kontrollverksamheten.

Sådana egenskaper, uttalade departementschefen vidare, torde ej kunna förväntas

av en lokal anstalt, som — låt vara genom rikligare statsunderstöd

försatt i en avsevärt bättre ställning än de andra anstalterna — dock icke

kunde besitta erforderlig auktoritet vare sig gent emot dessa eller utåt, liksom

icke heller i övrigt de möjligheter till framgångsrikt arbete för frökontrollverksamheten

i dess helhet, vilka skulle stå till buds för en statens

frökontrollanstalt.

Under de 25 år som förflutit efter omorganisationen av frökontrollverksamheten

har denna kommit att nå en förhållandevis hög standard. Anledningen

härtill torde främst vara att söka i den av statens centrala frökontrollanstalt

bedrivna verksamheten. I stor utsträckning torde även de tvingande

bestämmelserna på frölagstiftningens område ha bidragit till detta

resultat. Anledningen till framåtskridandet på hithörande område torde

också — ehuru endast i mindre utsträckning —- vara att söka i jordbrukarnas

egna initiativ till en förbättrad utsädeskontroll.

Enligt lantbruksstyrelsens mening skulle ett förverkligande av vissa av

de utav utredningen föreslagna åtgärderna, som främst synas syfta till att

nedbringa statsutgifterna för frökontrollen, kunna medföra en återgång på

ifrågavarande område till förhållandena före omorganisationen. Då en sådan

tillbakagång måste anses såsom olycklig, har styrelsen icke kunnat biträda

utredningens principiella inställning och ej heller vissa av utredningens

detaljförslag.

Utredningen har bland annat förordat en omläggning av de nuvarande

distrikten för de lokala statsunderstödda frökontrollanstalternas plomberingsverksamhet

i syfte att bättre utnyttja de mellansvenska anstalternas

kapacitet. För att en smidigare kundservice skall erhållas har vidare före
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

35

slagits att anstalterna i fråga skulle tillåtas åtaga sig statsplombering även

utanför det fastställda distriktet.

Förslaget om en ändrad distriktsindelning för de lokala anstalterna finner

sig styrelsen icke kunna tillstyrka. Ett förverkligande av förslaget skulle

tvivelsutan medföra att centrala frökontrollanstalten förlorade den omedelbara

kontrollen rörande utsädet i ett flertal viktiga jordbruksområden. En

sådan utveckling synes ej vara lycklig med tanke på denna anstalts viktiga

uppgift såsom forsknings- och tillsynsinstitution. Följden av en tillämpning

av utredningsförslaget skulle jämväl kunna bliva att centralanstaltens

kapacitet ej utnyttjades medan de lokala anstalterna erhölle en arbetsbelastning,

som de svårligen skulle kunna avklara på ett tillfredsställande

sätt med mindre personalen förstärktes och lokalutrymmena utökades. För

den centrala anstalten skulle en sådan utveckling vara ofördelaktig även

ur den synpunkten att anstalten främst skulle frånhändas de inkomstbringande

statsplomberingarna.

Enligt styrelsens mening böra nuvarande arbetsområden för såväl den

centrala anstalten som de lokala anstalterna i stort sett bibehållas. Detta

utesluter emellertid ej att lantbruksstyrelsen bör kunna jämka på arbetsområdena

när så prövas ändamålsenligt. Styrelsen delar utredningens uppfattning

att de lokala anstalternas kapacitet tillfullo skall utnyttjas. Detta

synes vara möjligt att genomföra, om den centrala anstalten — efter medgivande

av uppdragsgivarna — överlåter på de lokala anstalterna sådana

arbetsuppgifter, som ej medhinnas av centralanstalten. Därest dylika överlåtelser

avse uppdrag av större ekonomisk betydelse eller för lång tidsperiod,

torde ärendet böra underställas lantbruksstyrelsen för godkännande.

Härigenom skulle man alltså kunna bereda de lokala anstalterna jdterligare

sysselsättning utan att beskära centralanstalten möjlighet till den omedelbara

översyn som tidigare berörts.

Lantbruksstyrelsen pekar i detta sammanhang även på möjligheten för

de lokala anstalterna att i ökad omfattning ägna sig åt analyser av jordbrukarnas

utsäde av egen skörd, samt anför härom.

Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att de lokala anstalterna i

större omfattning än som för närvarande är fallet synas böra ägna sig åt

så kallade jordbrukaranalyser. På många håll i landet avsätta jordbrukarna

av egen skörd viss del till frö och utsäde att användas på den egna gården.

Man anskaffar sålunda ej utsädet hos spannmålshandlare eller utsädesfirma.

Hittills torde emellertid endast en mindre del av det sålunda producerade

utsädet ha kommit under kontroll. Orsaken härtill synes främst vara

att söka i bristande förståelse från jordbrukarnas sida för värdet av en fullgod

utsädesvara. En ökad upplysning och propaganda på hithörande område

från bland annat de lokala frökontrollanstalternas sida skulle säkert medföra

en ökad anslutning för kontroll av jordbrukarnas eget utsäde. De lokala

anstalterna skulle på sådant sätt även beredas ytterligare sysselsättning inom

ramen för deras nuvarande verksamhet och på det område, som särskilt

motiverar deras existens.

Statens centrala frökontrollanstalt anför i sitt yttrande, att den måste uttrycka

sina allvarliga betänkligheter över den radikala omläggning av frökontrollvcrksamheten,

som föreslås i betänkandet. I yttrandet uttalas vidare,

att utredningen icke bevisat riktigheten av sina ekonomiska premisser.

Den har sålunda bland annat icke beräknat den automatiska merkostnad,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

som uppkommer för centralanstalten genom att denna årligen utför procentuellt

betydligt fler analyser av hög svårighetsgrad än de lokala frökontrollanstalterna.

Därtill kommer att vid centralanstalten mindre än en fjärdedel

av analyserna är knuten till den inkomstbringande plomberingen, medan

motsvarande analyser vid exempelvis Linköpingsanstalten uppgå till

mer än hälften av samtliga. Vidare utföra de högre tjänstemännen vid centralanstalten

förutom speciell forskning samtidigt med rutinarbetet metodikundersökningar

av högt praktiskt värde. Resultaten härav komma landets

övriga frökontrollanstalter gratis tillgodo, medan dessa undersökningar draga

rätt avsevärda kostnader för centralanstalten. Just med hänsyn till metodikforskningens

intima och ekonomiskt fördelaktiga sammankoppling med

rutinanalyserna är det enligt anstaltens mening olyckligt om största delen

av det sydsvenska odlingsdistriktet i enlighet med utredningens förslag

kommer att undandragas anstaltens kontroll. De lokala anstalternas eventuella

kapacitetsöverskott bör i stället enligt centralanstaltens uppfattning, i

enlighet med syftet med deras verksamhet, först och främst utnyttjas för en

utökning av antalet analyser av jordbrukarnas utsäde av egen skörd. En sådan

ökning skulle avsevärt gagna svensk växtodling. Anstalten framhåller

därjämte särskilt, att det synes betänkligt, att utredningen blott obetydligt

berört forskningens betydelse för frökontrollarbetet, och hemställer, att den

vid centralanstalten pågående forsknings- och undersökningsverksamheten,

av såväl praktisk som teoretisk natur, skall tillbörligt beaktas och ytterligare

utbyggas. Många ännu icke utforskade problem och av utvecklingen

ständigt aktualiserade frågor kräva här sin lösning. Centralanstalten kan

bland annat av denna anledning icke godtaga utredningens uppfattning,

att ett tillskott av statsmedel av 150 000 kronor om året skulle vara tillräckligt,

utan anser ett vida större tillskott vara skäligt.

Sveriges lantbruksförbund betonar särskilt det angelägna i att centralanstaltens

arbetsmaterial är tillräckligt stort för att anstalten skall kunna

intaga en ledande ställning och fylla sin uppgift som det forskande organet

inom landets frökontrollverksamhet. Förbundet hävdar att denna funktion

är så betydelsefull, att allt för extrema kostnadsbesparande synpunkter icke

få lägga hinder i vägen för densamma.

Sveriges fröodlareförbund anför, att landets utsädesodling och utsädesproblem

synas fordra lokalt spridda anstalter i viss omfattning. Men för

landets utsädesodling och icke minst för utsädeshandeln inom riket och för

export erfordras jämväl en stark central anstalt. Hur avvägningen mellan

den centrala och de lokala anstalterna i fråga om arbetsuppgifterna skall

ske, är svårt att precisera. Sett enbart med hänsyn till kostnaderna för staten

kunna utredningens förslag om överförande av ett flertal arbetsuppgifter

från den centrala till de lokala anstalterna anses vara riktiga. Det förefaller

emellertid som om i dessa förslag den centrala anstaltens arbetskapacitet

och arbetsuppgifter icke tillräckligt beaktats. Skall centralanstalten kunna

fungera som en central institution måste detta klarare preciseras i ett arbetsprogram.

En fixering av analysmaterialets omfattning på sätt som skett i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

37

betänkandet synes knappast möjlig. En ytterligare översyn av relationerna

mellan den centrala och de lokala anstalterna i fråga om arbetsuppgifter

förefaller förbundet befogad. Genom ett intimt samarbete mellan anstalterna

bör efter hand en lämplig avvägning kunna ske under hänsynstagande till

utvecklingen av utsädesodlingen och utsädeshandeln.

Sveriges utsädesförening samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund

understryka i sina yttranden bland annat, att enligt deras uppfattning

det antal prov, som enligt utredningens förslag årligen skulle behandlas av

centralanstalten, är för litet för att ge denna tillräckligt erfarenhetsmaterial.

Uppsala läns hushållningssällskap framhåller att det visserligen är riktigt

att tillmäta de lokala frökontrollanstalterna stor betydelse men att sällskapet

likväl i likhet med reservanten herr Gadd vill påtala vanskligheten

av att beskära centralanstaltens verksamhet på det sätt, som utredningen

föreslagit. Sällskapet anför att den begränsning av verksamheten vid centralanstalten

till 30 000 prov om året jämte vissa analyser av oljeväxtfrö, som

förordas i betänkandet, synes otillräckligt motiverad och att utredningen i

vart fall icke företett någon driftsekonomisk analys, som talar för en sådan

begränsning.

Utöver det nu anförda kan beträffande ståndpunkttagandena till de konkreta

decentraliseringsförslag, som utredningen framlagt, nämnas följande.

I fråga om den föreslagna utökningen av de lokala anstalternas

plo in be ringsdistrikt ansluta sig de lokala frökontrollanstalterna

i huvudsak till utredningens förslag i denna del. Dock framföras

vissa betänkligheter beträffande vad utredningen uttalat om anstaltsstyrelsernas

sammansättning. Sålunda motsätta sig Östergötlands läns hushållningssällskap

och anstalten i Linköping en utvidgning av denna anstalts

plomberingsdistrikt, om detta kommer att medföra en utökning av anstaltsstyrelsen

med en ledamot för varje hushållningssällskap, som anslutes till

anstalten. Även anstalten i Örebro förklarar, att den ansluter sig till utredningens

förslag endast under förutsättning att ledamöterna utanför länets

hushållningssällskap icke få något inflytande på äganderätten till anstalten.

Även de flesta hushållningssällskapen tillstyrka utredningens förslag i

denna del. Sålunda framhåller exempelvis hushållningssällskapet i Älvsborgs

läns norra område, att sällskapet finner den föreslagna utökningen av de

mellansvenska lokala frökontrollanstalternas distrikt synnerligen välmotiverad.

Sällskapet påpekar, att den alltjämt ökade yrkesskickligheten hos jordbrukets

utövare framkallat ett stort behov av personlig kontakt mellan odlare

och utsädesspecialister och att den föreslagna organisationen kommer

att väl tillgodose detta behov. Områdena bli så stora, att anstalterna få full

sysselsättning, men dock icke större än att deras föreståndare kunna lära

sig känna alla mera betydande utsädesodlare och försäljare inom respektive

distrikt.

Några erinringar mot utredningens förslag framföras dock. Hallands läns

hushållningssällskap iirågasättcr sålunda huruvida Hallands län bör föras

till frökontrollanstalten i Skara, då kommunikationerna dit äro relativt otill
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

fredsställande. Sällskapet förordar i stället, antingen att Hallands län skall

tillföras centralanstaltens filial i Åkarp eller också att en särskild anstalt

skall inrättas i Halmstad. Till den sistnämnda böra i så fall, förutom Hallands

län, lämpligen hänföras Kronobergs och Jönköpings län.

Förslaget att de lokala anstalterna skola kunna åtaga sig statsplombering

jämväl utanför det fastställda distriktet har endast upptagits

till behandling av några av remissinstanserna. Bland dessa hälsar

Svenska lantmännens riksförbund förslaget med tillfredsställelse. Förbundet

framhåller, att det därigenom blir möjligt för handeln att under toppbelastning

få anlita anstalt med outnyttjad kapacitet. Under de bråda vårmånaderna

är det nämligen ytterst viktigt för handeln att kunna få analys- och

plomberingsarbetet utfört utan varje försening. Del av utredningen förutsatta

samrådet mellan anstalterna vid sådan överflyttning torde normalt kunna

fungera friktionsfritt. För att den smidigare och bättre kundservice, som

eftersträvas, under alla förhållanden skall bli tryggad, bör dock någon överordnad

myndighet, exempelvis lantbruksstyrelsen, få i uppdrag att träffa

avgöranden i tveksamma fall.

Centralanstalten däremot anser, såsom redan nämnts, att förslaget i denna

del kommer att leda till en osund konkurrens anstalterna emellan, något

som nuvarande system avser att förebygga. Denna anstaltens uppfattning

delas i stort sett av, bland andra, Stockholms läns och stads samt Värmlands

läns hushållningssällskap ävensom Sveriges agronom- och lantbrukslårareförbund.

Östergötlands läns hushållningssällskap förordar en uppmjukning av

gränsbestämmelserna på så sätt, att lokal anstalt skall äga åtaga sig plomberingsuppdrag

utanför sitt eget distrikt endast efter medgivande från centralanstalten

respektive från annan lokal anstalt.

Auktorisering av enskilda utsädesföretag.

Vad utredningen här föreslagit, nämligen att enskilda utsädesföretag under

vissa förutsättningar skola kunna erhålla auktorisation av Kungl. Maj :t

att verkställa statsplombering, har föranlett ett flertal erinringar.

Förslaget tillstyrkes av, bland andra, hushållningssällskapen i Gotlands,

Kristianstads och Värmlands län, W. Weibull aktiebolag samt Riksförbun.

det Landsbygdens folk. Svenska utsädesfirmornas förening samt Aktiebolaget

Hallands frökontor anse, att auktorisation bör kunna ges i vidare omfattning

än utredningen förordat, nämligen även till företag som — utan

att bedriva växtförädlingsverksamhet — idka handel med utsädesvaror och

ha erforderlig kontrollorganisation.

Flertalet remissinstanser uttala dock betänkligheter mot förslaget och

hävda antingen att någon auktorisation över huvud ej bör komma i fråga

eller att auktorisationen bör ha mer begränsad omfattning än utredningen

förordat. De remissinstanser, som intaga den senare ståndpunkten, förorda

därvid i regel, att auktorisation endast skall få lämnas W. Weibull aktie
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

39

bolag och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget eller Sveriges utsädesförening.

Helt avvisande till tanken på en auktorisation ställa sig, bland andra,

lantbruksstyrelsen, statens centrala frökontrollanstalt samt Stockholms läns

och stads hushållningssällskap, medan en auktorisation i den begränsade

omfattning, som sist nämnts, förordas eller lämnas utan erinran av, bland

andra, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, lantbruksakademien,

flertalet lokala frökontrollanstalter och hushållningssällskap

samt Svenska lantmännens riksförbund. Allmänna svenska utsädesaktiebolaget

och Sveriges utsädesförening synas i första hand vilja helt avstyrka

förslaget om auktorisation.

I de yttranden, där förslaget i denna del tillstyrkts, hänvisas i huvudsak

till den motivering, som utredningen lämnat. W. Weibull aktiebolag understryker

särskilt, att de enskilda företagen under det ansvar, som åvilar dem

inför kundkretsen och den kontrollerande myndigheten, väl böra vara skickade

att omhänderha analyserings- och plomberingsverksamheten. Därjämte

föreslår bolaget, att hinder icke skall möta för auktoriserad anstalt att utöva

kontroll jämväl över utsädespartier avsedda för export. Bolaget framhåller,

att det vid exportaffärer ofta rör sig om avslut med korta leveranstider,

där någon dags dröjsmål kan omintetgöra affären. I allmänhet godkänna

också utländska köpare analysbevis utfärdat av egen frökontrollanstalt

och blott i undantagsfall kräves internationellt analysbevis. Beträffande

utfärdandet av dylikt internationellt bevis bör internationell sedvänja

råda, varvid förutsattes, att auktoriserad enskild anstalt skall äga samma

rätt som lokal frökontrollanstalt.

Svenska utsädesfirmornas förening anser, att utredningens förslag i denna

del utgör ett steg i rätt riktning för att nedbringa kostnaderna för kontrollverksamheten.

Föreningen menar emellertid, att man här bör kunna

gå ett steg längre och lämna möjlighet till auktorisation för varje företag,

som genom kvalificerad personal, lämpliga lokaler och ändamålsenlig utrustning

är lämpat för uppgiften, oavsett om företaget bedriver växtförädlingsverksamhet

eller ej. Att vederbörande företag bedriver förädlingsverksamhet

bör alltså icke utgöra en nödvändig förutsättning för auktorisation

och förmånen därav bör därför icke förbehållas växtförädlingsanstalterna.

Det finnes nämligen utanför växtförädlingsanstalternas krets firmor inom

utsädesbranschen, vilka själva ha eu egen kontrollverksamhet av fullt tillfredsställande

format. Det är att märka att växtförädling och kontrollverksamhet

äro två skilda ting med helt skilda syften. Kontrollverksamheten behöver

icke med nödvändighet tillgodose de stora krav på vetenskaplighet,

som måste ställas på växtförädling. I vart fall kan det laboratoriemässiga

frökontrollarbetct bedrivas i full utsträckning oberoende av växtförädlingsverksamhet.

Ur trygghetssynpunkt kunna några invändningar icke riktas

mot att även kvalificerade utsädesfirmor auktoriseras.

Samma uppfattning uttalas av Aktiebolaget Hallands frökontor.

Bland de remissinstanser, som liclt avstyrka förslaget, erinrar lantbruksstyrelsen,

att Allmänna svenska utsädesaktiebolagets försäljning av utsädes
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

varor enligt de åtaganden, som bolaget gjort i särskilt avtal med Sveriges

utsädesförening respektive statens centrala frökontrollanstalt, helt står under

centralanstaltens kontroll. Detta medför att bolaget är förhindrat att

sälja utsäde under egen plomb. Lantbruksstyrelsen delar utredningens uppfattning

att det av W. Weibull aktiebolag tillämpade systemet att bolaget

självt plomberar sina utsädesvaror visat sig kunna fungera utan att därigenom

utsädeskvaliteten blivit eftersatt. Auktorisation av bolaget synes då

icke erforderlig. Om annan firma vill sälja sina utsäden under egen plomb,

synes det icke böra möta något hinder eller fordra någon auktorisation.

Finner sålunda Allmänna svenska utsädesaktiebolaget med sina intressen

förenligt att försälja sina utsäden under egen plomb, synes ej hinder böra

resas däremot.

Lantbruksstyrelsen anför vidare, att den föreslagna auktoriseringen tvivelsutan

kan öka utsädesfirmornas goodwill gentemot köparna. Styrelsen

anser det likväl ej lämpligt att staten ikläder sig de garantier för enskilda

utsädesfirmors kontrollsystem, som förslaget synes innebära. Man får sålunda

ej bortse från de allvarliga konsekvenser, som kunna uppstå då meddelad

auktorisation behöver återkallas på grund av att frökontrollverksamheten

i visst fall handhafts på ett otillfredsställande sätt. I ett dylikt fall

blir det mycket svårt att bibringa allmänheten sådan upplysning om indragningen

av auktorisationen, att utsädesköparna ej i god tro alltfort lita till

firmans uppgifter. En annan olägenhet med förslaget synes ligga däri att

allt större delar av den svenska utsädeshandeln komma att falla utanför

den statliga kontrollen, varigenom centralanstalten kommer att förlora möjligheten

att överblicka utsädesmarknadens tillstånd.

Statens centrala frökontrollanstalt framhåller, att utredningen icke tagit

tillräcklig hänsyn till det förhållandet, att Sveriges utsädesförening och Weibullsholms

växtförädlingsanstalt obestridligen inta en särställning, både

vad statsanslag, uppnådda praktiska resultat och forskningsverksamhet beträffar.

De två anstalterna kunna helt enkelt icke jämföras med övriga i

landet verksamma växtförädlingsorgan. Trots den höga uppskattning, som

centralanstalten hyser för båda dessa anstalter, kan den emellertid ej finna

att utredningen tillfredsställande motiverat en auktorisation av de med dem

samverkande två utsädesföretagen. Under sådana förhållanden anser den en

auktorisation av övriga utsädesföretag jämväl utesluten.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap finner det principiellt felaktigt,

att staten skulle lämna sanktion och officiell stämpel åt en utsädesfirmas

kontroll över egen verksamhet. Den föreslagna auktoriseringen kan

enligt sällskapets åsikt föra med sig att varje någorlunda stor utsädesfirina

kommer att inrätta sin egen frökontroll. De statliga frökontrollanstalternas

verksamhet kommer då att reduceras till en obetydlighet, vilket icke kan

anses förenligt med jordbrukets intresse. Vad särskilt angår Allmänna svenska

utsädesaktiebolaget och W. Weibull aktiebolag anser hushållningssällskapet,

att dessa företag böra vara underkastade den statliga anstaltens kontroll

beträffande samtliga sina försålda utsädesvaror.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Iiungl. Maj.ts proposition nr 50.

Allmänna svenska utsådesaktiebolaget beklagar livligt om en sådan förändring

skall behöva vidtagas att bolaget, som allt sedan år 1925 underkastat

sig centralanstaltens kontroll, skall bli nödsakat att av ekonomiska skäl

upphöra med ett för båda parter betydelsefullt och fruktbärande arbete. Om

bolaget självt nödgas övertaga kontrollen, kommer det visserligen att på

alla sätt söka upprätthålla den nuvarande standarden. För kundkretsen kan

dock garantien aldrig bli densamma vid egen kontroll som då kontrollen utövas

av landets centrala statliga kontrollorgan. Bolaget yrkar alltså i första

hand, att nuvarande form för kontrollen över dess utsädeshandel skall bibehållas.

Om det i arbetsfördelningssyfte anses lämpligt, att kontrollen över bolagets

försäljning överflyttas till Sveriges utsädesförenings kontrollbyrå,

kan bolaget acceptera även ett sådant arrangemang, under förutsättning att

nämnda kontrollbyrå auktoriseras att plombera därtill berättigade, av bolaget

försålda utsädespartier med verklig statsplomb. Bolaget anför vidare,

att förutsättningen för att något av de nu nämnda alternativen skall kunna

accepteras är att avgifterna icke komma att ökas så att de allt för mycket

komma att överskrida nuvarande kostnader. Kravet på en officiell kontroll

över försäljningen av de vid Sveriges utsädesförening uppdragna sorterna är

enligt bolagets uppfattning ett allmänintresse av sådan betydelse, att det

är skäligt att det offentliga övertager så stor del av de extra kostnaderna för

en sådan kontroll, att bolagets egna kostnader kunna hållas inom affärsmässigt

sett rimliga gränser. Skulle för bolaget acceptabla ekonomiska villkor

icke kunna vinnas med officiell kontroll, anhåller bolaget i sista hand om

auktorisation av egen kontroll i enlighet med utredningens förslag. I sistnämda

fall bör dock auktoriserat företag jämväl kunna utfärda analysbevis avsett

att användas vid export.

Sveriges utsädesförening anför, att intet synes vara att erinra mot att vissa

större utsädesfirmor med därför erforderliga resurser själva ombesörja kontrollen

av det av dem saluförda utsädet och själva verkställa plombering av

saluförda utsädespartier, såsom redan nu är fallet med firma W. Weibull

aktiebolag. Emellertid böra firmorna i sådant fall själva bära ansvaret gentemot

kunderna genom användande av egen plomb. I överensstämmelse härmed

finner utsädesföreningen det ej heller riktigt att Allmänna svenska

utsådesaktiebolaget i enlighet med utredningens förslag erhåller auktorisation

för kontroll av egen utsädesför sälj ning och plombering med statsplomb.

Bland annat med hänsyn till att sorterna från utsädesföreningen, vilken är

landets officiella växtförädlingsanstalt, böra i originalkvalitet säljas under

verklig statsplomb samt att full statlig kontroll över Allmänna svenska

utsådesaktiebolaget såsom landets ledande utsädesföretag ger hela utsädeskontrollen

en behövlig fast ryggrad, anser utsädesföreningen det önskvärt,

att nuvarande form för kontrollen över bolaget bibehålies. Om detta av

ekonomiska skäl anses olämpligt, bör kontrollen överlåtas åt utsädesföreningen.

Därvid förutsältes att utsädesföreningens kontrollbyrå skall få

samma officiella karaktär som de statsunderstödda frökontrollanstalterna ha.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

I flertalet av de yttranden, där allenast en begränsad auktorisation förordas,

framhålles, att det i så fall finns möjlighet för det allmänna att öva

en tillfredsställande kontroll över det sätt, på vilket plomberingsverksamheten

bedrives, men att denna möjlighet icke kommer att föreligga, om auktorisationen

får den omfattning, som skulle kunna bli fallet vid ett genomförande

av utredningens förslag. Så till exempel framhåller Svenska lantmännens

riksförbund, att förbundet icke har något att erinra mot att auktorisation

meddelas W. Weibull aktiebolag och Svenska utsädesaktiebolaget.

Den underliggande statsunderstödda förädlingsverksamheten, som medför

insyn från det allmännas sida över sagda företag, dessas resurser och storleksordningen

av den rörelse de bedriva synas utgöra garantier för att en

sådan auktorisation utan risk bör kunna ske i den omfattning utredningen

föreslagit, nämligen för grobarhets- och renhetsanalyserna men icke för sortrenhetskontroll,

kontrollodlingar eller kontroll över utsädespartier för export.

Däremot kan förbundet icke instämma i utredningens tanke att auktoriseringen

av enskild frökontrollverksamhet bör kunna utvidgas ytterligare.

Jämväl den lokala frökontrollanstalten i Luleå samt några hushållningssällskap,

däribland hushållningssällskapen i Jönköpings och Kronobergs län

samt i Kalmar läns norra område och Norrbottens län, förorda att endast

W. Weibull aktiebolag och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget skola

kunna erhålla auktorisation.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt den

lokala frökontrollanstalten i Linköping framhålla, att auktorisationen bör

begränsas att gälla de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna, d. v. s.

för närvarande Weibullshoims växtförädlingsanstalt och Sveriges utsädesförening.

Genom att statsunderstöd uppställes som villkor kommer frågan

om auktorisation av andra förädlingsanstalter automatiskt under riksdagens

prövning, vilket synes önskvärt. Samma synpunkt uttalas av, bland

andra, hushållningssällskapen i Östergötlands län samt Älvsborgs läns södra

och norra områden ävensom av den lokala anstalten i Örebro och Sveriges

fröodlareförbund. De två sistnämnda remissinstanserna framhålla därjämte,

att föreståndaren för en sålunda auktoriserad frökontroll bör tillsättas av

centralanstalten och vara anställd hos denna, eftersom denna kontrollform

måste ges i möjligaste mån officiell karaktär.

Den lokala frökontrollanstalten i Skara betonar, att auktorisation endast

bör kunna ges sådant utsädesföretag, till vilket är knuten en självständig

och helt fri från den merkantila rörelsen arbetande växtförädlingsavdelning.

Denna avdelning bör vidare i så fall åläggas att handha frökontrollarbetet

för företaget i fråga. Analys- och plomberingsverksamheten bör vara underkastad

centralanstaltens kontroll samt ledas av person, som centralanstalten

förklarat kompetent. Vidare bör denna plombering icke likställas med statsplomb.

Den inregistrerade plomben med krona bör alltså icke få användas.

I annat fall kommer statsplomben att i högsta grad mista sin officiella karaktär.

Till denna uppfattning ansluter sig i huvudsak även lantbruksakademien.

Såsom ett ytterligare villkor för auktorisation anser lantbruksaka
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

demien vidare böra uppställas, att de sorter och stammar, som saluföras av

det kontrollerade företaget, i huvudsak skola härröra från större, i väsentlig

grad statsunderstödd växtförädlingsverksamhet.

Behovet av nya filialer till statens centrala frökontrollanstalt eller nya

lokala anstalter.

I fråga om behovet av nya filialer till centralanstalten

eller nya lokala anstalter framhåller Gävleborgs läns hushållningssällskap

att det vid de nya driftsformer, som växa fram i och med

övergång till kreaturslöst jordbruk, icke blott inom Gävleborgs län utan

även inom vissa delar av de övriga norrlandslänens större jordbruksbygder

kommer att vara av största värde för växtodlingen att ha tillgång till norrlandsodlat

utsäde. Då Gävleborgs län under normala år till stor del kan fylla

de övriga norrlandslänens köpbehov av vanliga utsädesvaror, synes det hushållningssällskapet

välbetänkt att en frökontrollanstalt, med allt vad en

sådan innebär av stimulans, förlägges till länet.

Vad angår frågan om inrättande av en filial till centralanstalten

i Norrland uttalar lantbruksstyrelsen, att denna fråga

enligt styrelsens mening icke blivit till fullo utredd i betänkandet. Styrelsen

anser det i hög grad önskvärt, att en sådan filial kommer till stånd snarast

möjligt. Filialen bör förläggas till den föreslagna centrala forskningsinstitutionen

i Röbäcksdalen invid Umeå stad. Verksamheten vid densamma bör

planläggas så att möjligheter finnas till successiv utökning. Uppförandet av

erforderliga byggnader, vilka lämpligen böra anslutas till forskningsinstitutionen,

bör därför komma i främsta rummet liksom anställandet av en fältkontrollant.

För att den sistnämnde skall kunna beredas full sysselsättning

bör hans tjänst till en början kombineras med annan verksamhet vid institutionen.

Ett slutgiltigt förslag i fråga om Norrlandsfilialen anser lantbruksstyrelsen

böra utformas av Röbäcksdalsutredningen.

Jämväl lantbruksakademien framhåller, att en frökontrollfilial i Norrland

skulle kunna få stor betydelse för norra Sveriges växtodling och att en dylik

anstalt därför enligt akademiens mening snarast möjligt bör upprättas.

Västerbottens läns hushållningssällskap betonar att upplysning och rådgivning

samt forskningsverksamhet rörande norrländska utsädesfrågor äro

i hög grad av behovet påkallade. Med hänsyn till den norrländska frö- och

utsädesodlingens förutsättningar och stora ekonomiska betydelse för jordbruket

inom landsdelen i fråga föreligga enligt hushållningssällskapets uppfattning

starka skäl för att en filial till statens centrala frökontrollanstalt

snarast möjligt inrättas i anslutning till den föreslagna forsknings- och försöksstationen

i Röbäcksdalen.

Jämväl Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund samt Sveriges fröodlareförbund

anse att behovet av en Norrlandsfilial till centralanstalten är

ostridigt.

Jämtlands läns hushållningssällskap anser intet vara att erinra mot utred
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ningens uttalande, att frågan om organisationen och omfattningen av frökontrollverksamheten

i Norrland bör upptagas till ett mera ingående övervägande

först i samband med utbyggandet av forskningsinstitutionen i Röbäcksdalen.

Däremot vill hushållningssällskapet med skärpa framhålla, att

det för länets jordbruk och dess fröodling är av största betydelse, att verksamheten

vid den lokala frökontrollanstalten i Törsta bibehålies oavsett huruvida

någon statlig filial inrättas i Röbäcksdalen eller ej. Förekomsten av

den lokala frökontrollanstalten i Törsta har nämligen en utomordentligt

stor betydelse för vallfrö- och utsädesodlingen inom länet. Speciellt vallfröodlingen

har hittills haft en mycket begränsad omfattning, men intresset för

densamma synes nu vara i stigande. Jämväl utsädesodlingen av spannmål

har under senare tid utvecklats avsevärt, vilket är av stort värde för genomförandet

av en mera differentierad produktionsinriktning inom områdets

jordbruk. Den fortsatta utvecklingen är emellertid i mycket hög grad beroende

av möjligheten till den stimulerande verkan, som tillgången till en

lokal anstalt innebär. Den nuvarande anstalten i Törsta är väl känd och

inarbetad bland länets jordbrukare och kan ingalunda ersättas av en till

Röbäcksdalen förlagd filial till centralanstalten. Härvid inverkar icke minst

de stora avstånden inom Norrland.

Norrbottens läns hushållningssällskap ansluter sig helt till utredningens

syn på en ifrågasatt statlig filialanstalt för den norrländska frökontrollverksamheten.

Ett sådant förstatligande kommer knappast att utöka den stimulerande

inverkan på områdets jordbruk som den lokala anstalten i Luleå visat

sig kunna göra. Även om en lokal anstalt kommer till stånd i Västerbotten,

anser hushållningssällskapet det värdefullt, att den nuvarande anstalten

i Luleå bibehålies med hänsyn till den befrämjande inverkan, som dess verksamhet

visat sig ha på fröodlingen i Norrbottens län.

Röbäcksdalsutredningen anför i sitt utlåtande, att utredningen i ett betänkande,

som framdeles kommer att avgivas, ämnar framlägga förslag rörande

frökontrollens utbyggnad i Norrland. Detta förslag innebär bland annat

att en filial till statens centrala frökontrollanstalt skall inrättas vid Röbäcksdalen.

Filialen anses böra uppbyggas under budgetåret 1952/53 och

börja sin verksamhet vid ingången av budgetåret 1953/54, såvida icke den

allmänna omorganisation utav frökontrollverksamheten, som eventuellt kan

bli följden av frökontrollutredningens förslag, medför tidsförskjutningar.

Samordning av frökontrollverksamheten.

De åtgärder, som utredningen föreslagit för samordning av frökontrollverksamheten,

ha berörts endast i remissutlåtandena från

lantbruksstgrelsen och de lokala frökontrollanstalterna samt några hushållningssällskap.

De föreslagna åtgärderna tillstyrkas därvid med vissa undantag.

I fråga om övervakningen från huvudanstaltens sida framhålla sålunda

den lokala frökontrollanstalten i Linköping samt Östergötlands låns hus
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

45

hållningssällskap såsom huvudman för sistnämnda anstalt önskvärdheten

av att övervakningen får sådana former, att den ej onödigtvis irriterar personalen.

Ur denna synpunkt är det mindre lämpligt med täta, intensiva och

överraskande inspektioner. Systematiskt genomförda parallella analyser ha

mycket större värde, verka mindre irriterande på personalen och ge övertygande

bevis.

Vad utredningen föreslagit beträffande rätt för föreståndarna vid de lokala

anstalterna att närvara vid sammanträde med styrelsen för centralanstalten

liksom om rätt för chefen för centralanstalten att närvara vid sammanträden

med styrelserna för lokalanstalterna finner lantbruksstyrelsen

olämpligt. Vid styrelsesammanträden dryftas nämligen vanligtvis frågor av

ekonomisk och administrativ natur. Ehuru dessa frågor ha stor betydelse,

bör utbytet mellan de olika anstalterna främst inriktas på de tekniska och

fältmässiga spörsmålen. Det utbyte, som utredningen önskar få till stånd,

bör därför enligt lantbruksstyrelsens mening planläggas så, att personalen

vid de olika anstalterna beredes tillfälle till samråd och diskussioner i hithörande

frågor.

Den lokala anstalten i Linköping samt hushållningssällskapet i Östergötlands

län anföra i detta sammanhang även, att provtagningen är det största

osäkerhetsmomentet inom frökontrollen och samtidigt det problem, som

det är svårast att komma till rätta med. Dyrbara analyser, som utföras av

förstklassig personal i välutrustade laboratorier, ha ringa värde om man

ej har fullgoda garantier för att provtagningen på magasinen skötes på

ett tillfredsställande sätt. De föreslå därför, att provtagarna skola beredas

möjlighet till enhetlig utbildning vid centralanstalten samt att denna anstalt

skall utrustas med inspektörer, som bland annat kontrollera provtagarna.

Organisationen av fältkontrollen.

Vad utredningen här föreslagit har på två punkter, nämligen i fråga om

slopandet av den obligatoriska efterkontrollen vid de lägre plomberingsformerna

samt valet av förläggningsplats för fältkontrollavdelningen, mött

gensagor i flertalet yttranden, men i övrigt i huvudsak godtagits.

Förslaget om slopande av den obligatoriska efterkontrollen

vid de lägre plomberingsformerna tillstyrkes eller

lämnas utan erinran av, bland andra, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri-

och trädgårdsinstitut samt hushållningssällskapen i Gotlands och Västernorrlands

län. Förslaget avstyrkes å andra sidan helt av, bland andra,

lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, statens centrala frökontrollanstalt,

den lokala frökontrollanstalten i Örebro, hushållningssällskapen i Uppsala,

Kronobergs, Värmlands och Gävleborgs län ävensom i Stockholms län och

stad samt Kalmar läns norra och Älvsborgs norra och södra områden, Sveriges

utsädesförening, Svenska lantmännens riksförbund samt Sveriges lantbruksförbund.

I flera yttranden, där förslaget ej uttryckligen avstyrkes, uttalas

vidare betänkligheter mot detsamma. Så är till exempel fallet i ytt
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

randena från några hushållningssällskap ävensom Svenska utsädesfirmornas

förening. Några av remissinstanserna, däribland styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, Sveriges fröodlareförbund, de lokala

frökontrollanstalterna i Linköping och Skara, hushållningssällskapen i Östergötlands,

Jönköpings och Örebro län ävensom Sveriges agronom- och

lantbrukslårareförbund, ansluta sig närmast till den ståndpunkt, som reservanten

herr Gadd intagit i frågan, d. v. s. att man möjligen kan tänka

sig att övergå till en stickprovskontroll i fråga om vanlig statsplombering

men ej bör vidtaga någon ändring beträffande efterkontrollen vid statsplombering

av kvalitetsvara. Samma uppfattning uttalas i andra hand även av

lantbruksstyrelsen.

Några remissinstanser, däribland W. Weibull aktiebolag, Allmänna svenska

utsädesaktiebolaget och hushållningssällskapet i Kristianstads län, förklara

sig kunna tillstyrka utredningens förslag endast under förutsättning

att s. k. obrutet samband införes mellan de högre och de lägre plomberingsformerna.

Såsom skäl för sitt avstyrkande av förslaget i denna del anför lantbruksstyrelsen,

att värdesättningen av statsplomberat utsäde i förhållande till

icke plomberad vara kommer att äventyras, om den utsädesköpande allmänheten

får vetskap om att kontroll av sortäktheten ej längre förekommer.

Styrelsen framhåller, att utredningen i detta avseende underskattat

statsplomberingens betydelse. Resultaten av efterkontrollen ha även undanröjt

många tvister och därför varit till nytta för såväl köpare som

säljare. Vidare finner styrelsen förslaget att statsplomberad vara av

lägre form skall underkastas frölagens bestämmelser mindre lyckligt.

Enligt frölagen uttagna prov komma av praktiskt-tekniska skäl oftast att

insändas för sent för att kunna medtagas till odling det år, då varan försålts.

Detta medför att resultaten förlora sin aktualitet. Ett ökat antal frölagsprov

medför ökade statsutgifter, enär dylika prov icke kunna avgiftsbeläggas.

Om emellertid svårigheterna att anskaffa tillräcklig mark för

efterkontrollodlingar bli för stora, kan det måhända anses lämpligt med

stickprovsvis utförda efterkontrollodlingar vid vanlig statsplombering. Enligt

styrelsens mening är det däremot uteslutet att förenkla efterkontrollodlingen

beträffande övriga plomberingsformer.

Enligt Svenska lantmännens riksförbunds uppfattning ligger den största

betydelsen av efterkontrollen icke i den upplysning, som köparen kan erhålla

genom densamma, utan i den kontroll av egna åtgärder, som vederbörande

utsädesföretag får. Förefintliga brister bli klarlagda, osäkra odlare

kunna avstängas och företagen få den ledning som är behövlig. Att man

inom utsädeshandeln, i vart fall inom den mera ansvarskännande delen därav,

räknar med sortkontrollen framgår enligt förbundet även av att det inom

partihandeln med utsädesvaror numera är regel att en köpare infordrar

uppgift om kontrollodlingsresultatet från säljaren.

Liknande synpunkter anföras i åtskilliga av de andra yttranden, vilka gå i

avstyrkande riktning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Utöver vad lantbruksstyrelsen anfört betona Gävleborgs läns hushållningssällskap

samt Sveriges fröodlareförband, att kravet på sortäkthet särskilt

för Norrlands vidkommande är av avgörande ekonomisk betydelse med hänsyn

till att olika sorters odlingsbarhet sammanhänger med breddgrad och

höjd över havet. Nämnda hushållningssällskap ifrågasätter, om icke efterkontroll

av statsplomberat utsäde bör förläggas till lämplig plats i Norrland,

exempelvis till sällskapets undervisningsgård Kungsgården i Ovansjö

socken. Fröodlareförbundet framhåller, att man för sortäkthetskontrollen

av i första hand mellan- och nordsvenska stammar från korsbefruktade

växtslag bör räkna med kompletterande fält i mellersta och norra Sverige.

Statens centrala frökontrollanstalt anför, att den finner förslaget om upphävande

av efterkontrollodlingarna för de lägre plomberingsformerna vara

olyckligt. Anstalten betonar, att efterkontrollen har en betydelsefull, sanerande

verkan på utsädeshandeln. Då fältkontrollavdelningen för närvarande

endast visar ett obetydligt deficit i sin budget, borde ett dylikt upphävande

för övrigt icke vara aktuellt.

Beträffande sistnämnda förhållande anför jämväl sakrevisionen, att en av

revisionen verkställd undersökning visat att underskottet på fältkontrollavdelningens

verksamhet är relativt begränsat och att man genom en lämplig

avvägning av avgifterna kan få en tillfredsställande täckning av statsverkets

utgifter för dessa odlingar, därest de anses böra bibehållas såsom ett led i

frökontrollverksamheten.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, vilken närmast

ansluter sig till herr Gadds reservation, uttalar att den finner de skäl,

som utredningen anfört för borttagande av efterkontrollen, beaktansvärda

men anser det vanskligt att helt borttaga kontrollen i dess nuvarande form

utan att motsvarande garantier skapas på annat sätt. Styrelsen ifrågasätter

om ej en godtagbar ersättning för den nuvarande fullständiga efterkontrollen

kan erhållas genom införandet av ett stickprovsförfarande, vilket skulle

ställa sig avsevärt billigare. En komplettering av utredningen i detta hänseende

synes erforderlig. Samma synpunkt anföres av Riksförbundet Landsbygdens

folk.

Den lokala frökontrollanstalten i Skara, vilken likaledes, såsom förut

nämnts, biträder herr Gadds reservation, anför att ett genomförande av

utredningens förslag kommer att innebära en allvarlig tillbakagång för den

höga utsädeskultur, som efter många års strävanden på ett högst föredömligt

sätt genomförts i vårt land och som är ett av de viktigaste resultaten av

den statliga anstaltens verksamhet. Av den totala mängd statsplomberad utsädesvara,

som årligen säljes, är en högst betydande del att hänföra just till

vara, som underkastas de enklare plomberingsformerna, d. v. s. vanlig statsplombering

och kvalitetsplombering. I samband med att insikten om fordringarna

på eu fullgod utsädesvara allt mer vunnit insteg hos centralföreningarna

in. fl. har även under senare år kvaliteten på dessa utsädesvaror

starkt förbättrats och de motsvara numera eu ur olika synpunkter fullgod

utsädesvara, väl tjänlig som underlag för produktion av utsäde för vanliga

bruksodlingar.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Svenska ntsädesfirmornas förening ställer sig tveksam rörande lämpligheten

av förslaget om borttagande av efterkontrollodlingarna i samband med

vanlig statsplombering och statsplombering av kvalitetsvara. Efterkontrollodlingarna

fylla nämligen enligt föreningens mening en betydelsefull uppgift

för klargörande av varans sortsäkerhet och sortrenhet.

W. Weibull aktiebolag förklarar att bolaget vill tillstyrka slopandet av

obligatorisk efterkontroll vid de lägre plomberingsformerna endast under

förutsättning att s. k. obrutet samband införes mellan de högre och lägre

plomberingsformerna. Bolaget understryker särskilt, att sjukdomsfrihet och

bibehållandet av vissa värdefulla egenskaper hos de korsbefruktade växtslagen

endast genom sådant samband kunna tillförsäkras köparen. Till

denna bolagets ståndpunkt ansluta sig Allmänna svenska utsädesaktiebolaget

och Kristianstads läns hushållningssällskap.

I samband med behandlingen av den nu nämnda frågan ha i några yttranden

berörts vissa speciella spörsmål rörande frölagens

tillämpning. Sålunda uttalar Södermanlands läns hushållningssällskap,

att sällskapet icke utan särskild ersättning kan verksamt utöva kontroll

över frölagens tillämpning. Västmanlands läns hushållningssällskap anser

att såväl analys- som provtagningsarbetet vid den av utredningen föreslagna

intensifierade tillsynen av frölagens efterlevnad helt bör övertagas av centralanstalten.

Därigenom skulle hushållningssällskapens tjänstemän bli befriade

från åligganden i samband med frölagens efterlevnad. Kontrollen

över frölagens praktiska verkan bör enligt sällskapet i viss mån kunna

kombineras med den inspektionsverksamhet, genom vilken centralanstalten

förutsättes skola kontrollera de lokala frökontrollanstalternas arbete.

Kristianstads läns hushållningssällskap framhåller att det är önskvärt att

statsplomberad utsädesvara skall gå in under frölagens tillämplighetsområde,

även om efterkontrollodlingen bibehålies. Sällskapet anser nämligen,

att det kommer att skänka ännu större trygghet, om fullständiga analysuppgifter

finnas på förpackningarna även på den statsplomberade varan.

Därigenom skulle jordbrukarna få möjlighet att omedelbart kunna avläsa

varans förtjänster och eventuella smärre brister.

I fråga om de högre plomberingsformerna, vilka nu i sin

helhet äro förbehållna centralanstalten, har utredningen stannat för att icke

för närvarande föreslå någon annan åtgärd än att de lokala frökontrollanstalterna

på uppdrag av centralanstalten skola äga utföra fältbesiktningar

för den sistnämndas räkning. Detta spörsmål beröres särskilt endast i yttrandena

av de lokala frökontrollanstalterna i Linköping, Skara och Örebro

samt av Örebro läns hushållningssällskap, Sveriges utsädesförening, Sveriges

fröodlareförbund och föreningen Sveriges förenade utsädesodlare. Samtliga

dessa remissinstanser med undantag av utsädesföreningen och föreningen

Sveriges förenade utsädesodlare föreslå att de lokala anstalterna

skola få möjlighet att icke endast deltaga i fältbesiktningen utan även utföra

det med kontrollen av dylika utsädesvaror förenade laboratoriearbetet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

49

Som skäl härför framhålles i huvudsak, att om de lokala anstalterna kunna

medverka vid dessa kontrollformer, komma de sannolikt också att bidraga

till att öka omfattningen av kontrollformen i fråga, vilket är önskvärt för

att främja utsädesproduktionens kvalitativa utveckling.

Den lokala frökontrollanstaltcn i Skara framhåller härom, att det synes

inkonsekvent att föreslå, att de lokala anstalterna skola biträda den statliga

anstalten i dess arbete med fältbesiktning av sådana utsädesodlingar, som

utgöra underlaget för vara, plomberad med kontrollodlingsbevis, men samtidigt

icke ha rätt att handha den rutinmässiga laboratoriekonlrollen av de

berörda utsädesvarorna.

Den lokala frökontrollanstaltcn i Örebro betonar bland annat, att de

lokala anstalterna vid skilda tillfällen framhållit önskvärdheten av att de

skola få aktivt deltaga vid laboratorieanalysen för statsploinbering med

kontrollodlingsbevis. Genom att de lokala anstalterna hittills varit utestängda

från denna högre plomberingsform ha de ej ägt möjlighet att i önskvärd

utsträckning deltaga i arbetet med att intressera odlarna för dylikt kvalitetsutsäde.

Följden har också blivit, att denna önskvärda kvalitétsklass av

utsäde hittills förekommit i ringa omfattning. Enligt anstaltens mening är

det ett allmänt intresse att utsädesvaror av högre kvalitet få största möjliga

användning. Detta är icke möjligt, med mindre de lokala anstalterna aktivt

medverka inom sina plomberingsområden. Om laboratorieanalysen utföres

vid lokal anstalt, kommer detta vidare att ytterligare bidraga till en avlastning

för centralanstalten.

Liknande synpunkter anföras av Sveriges fröodlare förbund.

Sveriges utsädesförening förklarar, att den icke finner det tillrådligt, att

en del av den för de högre plomberingsformerna nödvändiga fältbesiklningsverksamheten

skulle överflyttas till de lokala anstalterna. Föreningen anser

det å andra sidan lämpligt att dessa anstalter få handhava en del av de vanliga

laboratorieanalyserna för dessa högre kontrollformer, under förutsättning

att centralanstalten beredes möjlighet att på annat sätt erhålla prov

från de distrikt, som i övrigt tilldelas de lokala anstalterna. Föreningen anser

det nämligen vara mycket viktigt, att centralanstalten får tillfälle att undersöka

material från hela landet och ej blott från de delar av detsamma,

som tillhöra dess distrikt.

Föreningen Sveriges förenade ulsädesodlare hävdar såsom sin bestämda

uppfattning, att det är av allra största betydelse för erhållande av tillräcklig

mängd högklassigt utsäde, att kontrollformen statsploinbering med kontrollodlingsbevis

bibehålies i huvudsak enligt nu gällande stränga bestämmelser

och att de därmed sammanhängande arrangemangen, såväl vid fältbesiktning

som övriga kontrollformer, helt omhändertagas av ccntralanstaltcn.

Detta är enligt föreningens uppfattning en förutsättning för att det

med kontrollodlingsbevis statsplomberade utsädet skall bli av ensartad beskaffenhet

i hela landet och att av utvecklingen betingade förbättringar

på frökontrollens område snabbt och effektivt skola komma ulsädesproduktionen

till godo.

4 llihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 50.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

I anledning av de sakkunnigas uttalande, att centralanstalten bör medverka

till erforderlig utbildning av befattningshavare hos lokala frökontrollanstalter

för att dessa anstalter skola kunna utföra förekommande fältbesiktningar,

framhåller slutligen statskontoret, att ämbetsverket förutsätter

att denna utbildning icke skall föranleda särskilda utgifter för statsverket.

Vad angår förläggning sorten för centralanstaltens fältkontrollavdelning

förordas i samtliga yttranden, vari frågan berörts, att fältkontrollavdelningen

skall förläggas till Skåne. Beträffande förläggningsorten skilja

sig däremot åsikterna. Sålunda anse de flesta remissinstanserna, att fältkontrollavdelningen

bör förläggas till en staten tillhörig egendom och i så

fall lämpligen till kronoegendomen Råby boställe invid Lund. Några remissinstanser

påpeka därjämte, att fältkontrollen icke kan fullgöra sin

verksamhet genom kontrollodling uteslutande i Skåne utan att den behöver

kontrollfält även inom andra delar av landet.

Utredningsförslaget tillstyrkes i sin helhet endast av 1949 års växtskyddsutredning,

den lokala anstalten i Luleå samt hushållningssällskapen i Gotlands

och Kristianstads län.

Såsom skäl mot en förläggning till Alnarp anföres huvudsakligen, att

den av utredningen föreslagna lösningen medför åtskilliga olägenheter,

nämligen den ojämna jorden, de långa avstånden, svårigheten att erhålla

arbetskraft samt risken för tomtförsäljning och avstyckning från den tillläggsjord,

som skulle arrenderas från Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut avstyrker

bestämt utredningens förslag om fältkontrollens förläggning till Alnarp.

Det finns enligt styrelsens förmenande stor risk för att detta endast skulle

bli en lösning på kort sikt. Styrelsen anser, att filialen bör förläggas till

en plats, där filialens behov av jord och arbetskraft kan tillgodoses även

på längre sikt. Styrelsen anför härom bland annat följande.

För Alnarps vidkommande kunde det visserligen synas glädjande att få

denna kontrollverksamhet anknuten till Alnarpsinstitutionerna, men denna

synpunkt får icke övervärderas, då det här icke är fråga om större samverkan

utan i stället kan bli stor konkurrens om både jord och arbetskraft.

Vid Alnarpsinstitutet finnes redan statens trädgårdsförsöks huvudstation,

som för sin verksamhet behöver ganska mycket av tillfällig arbetskraft

under sommarmånaderna och för närvarande måste söka sådan arbetskraft

i alla kringliggande samhällen. En rätt betydande konkurrens har

redan framkommit, i det att fältkontrollen av köksväxter är förlagd till

Alnarp. Ett gammalt önskemål är att fältförsöksverksamhet med lantbruksväxter

skulle komma till stånd vid Alnarp, då särskild försöksgård icke

finnes för Sveriges bästa jordbruksbygd i sydvästra Skåne. Genom förläggning

av fältkontrollen till Alnarp skulle försöksverksamheten få ännu större

svårigheter än för närvarande, och en ytterligare utveckling av denna i

framtiden bli omöjliggjord.

Skulle fältkontrollen framdeles få ännu större omfattning, blir svårigheterna

mycket stora och kunna inverka menligt på Alnarpsinstitutionernas

arbete. Det må vidare understrykas, att jordarna vid Alnarp ingalunda äro

av den jämna beskaffenhet, som erfordras för anläggande av fältkontroll.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

51

Därutöver är det för lantbruksundervisningens de! ett starkt krav att egendomens

skiften icke plottras sönder med kontrollparceller, då möjligheterna

till rationell drift minskas betydligt.

Styrelsen instämmer helt i utredningens uttalande, att det föreliggande

behovet av areal för fältkontrollavdelningens odlingar icke kan tillgodoses

å Alnarps egendom, om icke tillskottsjord anskaffas genom arrende eller

på annat sätt. Utredningens förslag att Alnarps egendom skulle från den

14 mars 1953 arrendera jordbruksfastigheterna Åkarp l3 och 8‘ med en

areal av cirka 33 hektar åker avser att tillföra Alnarps egendom dylik tillskottsjord.

Härvid bör emellertid observeras, att ägaren av ovannämnda

jordbruksfastigheter, Svenska sockerfabriksaktiebolaget, visserligen förklarat

sig villig att utarrendera denna areal till Alnarps egendom från den 14

mars 1953, men som villkor för utarrenderingen torde uppställa, att bolaget

bibehålies vid rätten att från denna areal försälja tomter. Det bör även

observeras, att den areal, som är ifrågasatt att av bolaget utarrenderas till

Alnarps egendom, gränsar på tvenne sidor intill Åkarps municipalsamhälles

tättbebyggda område och att den fortsatta dispositionen av denna areal

därför är i hög grad beroende av municipalsamhällets utveckling och behov

av tomtmark.

Ur brukningssynpunkt är större delen av jordbruksfastigheterna Åkarp l3

och Åkarp 81 obekvämt belägen i förhållande till Alnarps egendom. Järnvägslinjen

Lund—Malmö, vilken för närvarande, enligt uppgift erhållen å

Åkarps järnvägsstation, trafikeras av nära 200 tåg per dygn, skär genom

områdets nordvästra del. Omkring en sjättedel av området är beläget nordväst

om järnvägen och omkring fem sjättedelar äro belägna sydost om

denna. Till denna sistnämnda del av dessa fastigheter finnes ej annan vägförbindelse

än via järnvägsövergången strax söder om Åkarps järnvägsstation

ot* vägsträckan dit från Alnarp blir därför förhållandevis lång.

På grund av den mycket täta tågtrafiken möter det stora svårigheter att

för rimlig kostnad ordna bekvämare vägförbindelse mellan Alnarps egendom

och detta område.

Av det ovan anförda torde framgå att den åkerareal, som utredningen

föreslagit som tillskottsjord till Alnarps egendom till större delen är ur

brukningssynpunkt föga välbelägen för egendomen och att man ej kan

bortse ifrån, att området inom en nära framtid kan komma att starkt reduceras

genom tomtförsäljning.

Enligt utredningens förslag skulle nya byggnader, såväl institutionsbygge

nåd som vaktmästarbostad och växthus, uppföras för frökontrollanstaltcns

Skånefilial och de för närvarande disponerade byggnaderna skulle disponeras

för annat ändamål. Denna omständighet talar enligt styrelsens uppfattning

mycket starkt för att filialen redan nu förlägges till annan plats än

Alnarp. För att uppnå stabila arbetsförhållanden vid frökontrollanstaltens

Skånefilial anser styrelsen det vara synnerligen betydelsefullt, att den förlägges

till plats där erforderlig åkerareal även på längre sikt står till förfogande

och där behövlig arbetskraft kan erhållas.

Jämväl .7. E. Ohlsens Enke aktiebolag framhåller särskilt, att ett synnerligen

svårlöst arbetskraftsproblcm kommer att uppstå om fältkontrollen förlägges

till Alnarp.

Rörande behovet av k o n t r o 11 f ä 11 i andra delar av 1 a lidet anför

lantbruksakademien att sådana kontrollfält erfordras i första hand i

mellersta Sverige och i Norrland. För centralanstaltens forskningsverksamhet

ävensom för vissa praktiska uppgifter kunna kontrollfält vid Bergs
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

hamra eller i dess närhet icke undvaras. Ett icke mindre viktigt önskemål

är att kontrollfält i erforderlig omfattning ordnas i Norrland, främst för

kontrollodling av korsbefruktade växter, t. ex. norrländska stammar av klöver

och timotej. För stamäkthetens bestämmande avgörande egenskaper,

såsom tidighet, stjälk- och stråskjutning, vinterhärdighet och resistensförhållanden

i fråga om skador och sjukdomar, kunna icke tillfyllest bedömas

utanför odlingsområdet. Den för Norrland erforderliga fältkontrollodlingen

bör enligt akademiens mening ordnas i samband med upprättandet av den

föreslagna Norrlandsfilialen till statens centrala frökontrollanstalt i Röbäcksdalen.

Liknande synpunkter uttalas av, bland andra, hushållningssällskapen i

Norrbottens och Uppsala län. Sistnämnda sällskap tillfogar att Uppsala län

med sin betydande klöverodling och sitt för Mälar-Hjälmarbygden representativa

klimat synes vara den för Mellansverige lämpligaste placeringsorten.

Vad angår byggnaderna för Skånefilialen anför 19^9 års

växtskgddsutredning, att växtskyddsanstaltens filial i Åkarp, vilken för närvarande

delar institutionsbyggnad med frökontrollanstaltens filial, har ett

trängande behov av utökade lokaler. Den närmast till hands liggande lösningen

är att växtskyddsfilialen får övertaga hela institutionsbyggnaden.

Då möjlighet härtill öppnas genom den av frökontrollutredningen föreslagna

anordningen att frökontrollfilialen erhåller en egen institutionsbyggnad,

tillstyrker växtskyddsutredningen livligt att frökontrollutredningens förslag

i denna del förverkligas.

Statens organisationsnämnd anför att den nya institutionsbyggnaden i

första hand bör planeras så att den kan inrymma hela fältkontrollavdelningen

och den nuvarande filialen i Skåne. Planlösningen av byggnaderna bör

emellertid vara sådan att lokalerna utan svårighet kunna tillbyggas så att

en väsentlig kapacitetsökning i en framtid blir möjlig. Även nya kontorslokaler

böra framdeles kunna uppföras utan att den rationella planlösningen

av de i första hand uppförda byggnaderna spolieras. Kontakt bör sökas

med nämnden, som kan ställa expertis till förfogande för att biträda

vid planläggningen. Även vid igångsättandet av själva verksamheten bör

nämnden beredas tillfälle att medverka.

Lantbruks styr elsen finner den föreslagna utbyggnaden av Skånefilialen

nödvändig. Enligt styrelsens mening har dock utredningen räknat med alltför

låga kostnader för ändamålet. En höjning med 25—30 procent av de

belopp, som utredningen angivit, anses erforderlig. Styrelsen påpekar därjämte,

att utredningen ej räknat med bostad åt den trädgårdsmästare, som

måste anställas för skötseln av odlingarna i de föreslagna växthusen. Ej

heller synes utredningen ha tagit hänsyn till kostnaderna för erforderliga

maskiner och redskap eller till erforderliga utrymmen för maskiner m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

63

Personalorganisationen vid statens centrala frökontrollanstalt.

Gentemot de föreslagna ändringarna i personalorganisationen

vid centralanstalten framföras invändningar av, bland andra,

lantbruksstyrelsen, centralanstalten, statens oi-ganisationsnämnd, Kristianstads

läns hushållningssällskap, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges agronom- och lantbrakslärareförbund samt Civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund, vilka samtliga anse de av utredningen angivna

nedskärningarna väl stora och även i övrigt göra erinringar mot förslaget.

Sålunda anser lantbruksstyrelsen det ej vara försvarligt med en så kraftig

nedskärning av personalorganisationen som den, vilken utredningen föreslagit.

Styrelsen anser det icke vara möjligt att under förhandenvarande omständigheter

fullt tillfredsställande bedöma, i vad mån beräkningarna rörande

besparingar för statsverket äro riktiga. Detta gäller främst de inkomster

och utgifter, som utredningen räknat med vid en inskränkning av

verksamheten vid centralanstalten. Ett slutligt ställningstagande i denna

fråga kräver enligt styrelsens åsikt ytterligare utredning.

Centralanstalten anför i huvudsak samma synpunkter som lantbruksstyrelsen

samt betonar, att den personal, som sysslar med gronings- och renhetsanalyser

ävensom med fältkontrollarbete, måste vara kunnig, pålitlig

och noggrann. En långt gående nedskärning av den fast anställda personalen

är därför omöjlig att genomföra, om analyserna även i framtiden skola

bli tillförlitliga och samtidigt högsta möjliga arbetseffekt skall kunna upprätthållas.

Centralanstalten ansluter sig till reservanten herr Gadds uttalande

i så måtto, att alla möjliga besparingar böra vidtagas, att överflödig personal

bör avvecklas samt att en rationalisering av arbetet bör åstadkommas men

att en drastisk nedskärning av personalen icke är möjlig att genomföra.

Den önskade rationaliseringen kan emellertid i full utsträckning överblickas

först, då fältkontrollavdelningen lösgjorts från Stockholmsanstalten och de

nuvarande lokalerna bättre kunna disponeras.

Statens organisationsnämnd anför, att utredningen utgått från att åtminstone

den lägre laboratoriepersonalen kan minskas i proportion till

minskningen av arbetsuppgifterna. Organisationsnämnden ställer sig i viss

mån tveksam till detta, bland annat på grund av att man kan befara, att

det kommer att bli centralanstaltens lättare arbetsuppgifter, som komma att

övergå till de lokala anstalterna. En minskning i antalet anställd personal

med 60 personer anser nämnden på denna grund väl stor.

Civila statsförvaltningens ijänstemannaförbund hemställer att, därest en

omläggning av centralanstaltens verksamhet kommer till stånd, ytterligare

utredning företages i avsikt att därvid bereda all vid anstalten anställd personal

helårsanställning med reglerad anställning. Om personalindragning

äger rum böra vidare de befattningshavare, som entledigas, beredas möjlighet

till lämplig omskolning genom statsverkets försorg. Förbundet åberopar

därvid särskilt alt den ensidiga utbildning, som dessa tjänstemän er
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

hållit, saknar all praktisk betydelse för erhållande av annat arbete efter ett

entledigande från anstalten. Därjämte anser förbundet att anstaltens verksamhet

även vid en viss rationalisering bör kunna organiseras så, att rimliga

arbetsförhållanden kunna beredas anstaltens samtliga befattningshavare

och att sålunda icke, såsom utredningen föreslagit, viss del av personanalen

skall anställas mot arvode och tillfälligtvis inkallas till tjänstgöring.

I förbundets yttrande instämmer Tjänstemännens centralorganisation till

alla delar. Centralorganisationen framhåller särskilt, att det ur tjänstemannarörelscns

synpunkt icke kan accepteras, att man inom ifrågavarande

gren av statsverksamheten återgår till en tidigare, otillfredsställande ordning

i fråga om personalens anställningsformer. Detta står i ldar motsättning

till de principer i detta hänseende, vilka efter förhandlingar med personalorganisationerna

uppdrogos av 1945 års lönekommitté. Centralorganisationen

yrkar sålunda bestämt, att den personal vid frökontrollanstalten,

som icke kan beredas fortlöpande tjänstgöring, under tjänstgöringsperioderna

beredes anställning såsom extra tjänstemän. I den mån en rationalisering

av verksamheten medför en mera väsentlig minskning av personalstyrkan,

vilket utredningen förutsätter vara möjligt, är det vidare angeläget, att

särskilda åtgärder vidtagas för omskolning och överföring till annan verksamhet

av den övertaliga personalen.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund hemställer, att personalorganisationen

skall bli föremål för ny översyn och att avsevärda lönegradsjusteringar

skola vidtagas beträffande de högre befattningshavarna. Förbundet

anför härom.

Enligt förbundets uppfattning måste de föreslagna inskränkningarna anses

vara högst diskutabla. Detta gäller icke minst sammanslagningen av

avdelningsföreståndarebefattningen vid fältkontrollavdelningen med befattningen

som föreståndare för Skånefilialen. De med den förstnämnda befattningen

förenade arbetsuppgifterna torde efter förflyttningen icke minska,

ej heller torde ansvaret bli mindre. Vad föreståndarebefattningen för filialen

beträffar torde förhållandena vara enahanda. En sammanslagning av befattningarna

synes därför vara mindre välbetänkt. Därest detta i alla fall

skulle ske, vill förbundet framhålla, att det i så fall måste anses oundgängligen

nödvändigt med en motsvarande kompensation i löne- och andra hänseenden,

därest för sysslan lämplig kraft över huvud taget skall stå till förfogande.

Utredningen föreslår vidare indragning av fältassistentbefattningen i Ce

22. Motiveringen härför synes vara slopandet av efterkontrollodlingarna och

decentraliseringen av fältbesiktningarna. Enligt förbundets mening saknas

hållbara skäl för indragning av förenämnda befattning.

Beräffande de högre tjänsterna i övrigt har utredningen framhållit, att

den är väl medveten om att det i vissa fall torde kunna påstås, att befattningshavarna

tillagts nya och kanske mera kvalificerade arbetsuppgifter.

Trots detta är utredningen icke beredd att föreslå några justeringar av rådande

lönegradsplaceringar utan anser, att detta spörsmål bör upptagas till

övervägande sedan den nya organisationen varit i verksamhet något år.

Förbundet vill gentemot detta utredningens uttalande framhålla, att löneställningen

för den högre personalen även med rådande organisation måste

anses vara synnerligen oförmånlig i jämförelse med andra befattningshava
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

re med likvärdiga arbetsuppgifter och ansvarsställning. Förbundet vill i

detta sammanhang anföra följande.

Det bör förutsättas, att lönegradsplaceringen för anstaltens föreståndare

vid kommande lönereglering kommer att ansluta sig till den, som kan

komma att bli fastställd för professorer vid högskolor och universitet. Beträffande

frö- och fältkontrollanterna vill förbundet understryka, att de

sistnämnda befattningshavarnas löneställning rent principiellt måste anses

för låg. Frö- och fältkontrollanterna äro föreståndare för avdelningar inom

anstalten och som sådana böra de beredas samma löneställning som avdelningsföreståndarna

vid exempelvis statens växtskyddsanstalt. Tjänstebenämningen

bör ändras till avdelningsföreståndare. Samma löneställning

bör för övrigt tillkomma föreståndaren vid Alnarpsfilialen, vilken bör benämnas

filial- och avdelningsföreståndare i likhet med vad som är fallet vid

vissa av Sveriges utsädesförenings filialer. Förbundet vill även framhålla,

att det i samband med pågående statliga tjänsteförteckningsrevision påyrkar

inplacering av avdelningsföreståndarna vid Alnarpsinstitutet, Sveriges

utsädesförening, statens växtskyddsanstalt och statens frökontrollanstalt

samt stalsagronomerna och de laboratorer, vilka tillika äro avdelningsföreståndare,

i samma lönegrad, som fastställes för byråchefer med i huvudsak

administrativa arbetsuppgifter, eller Ca 37, därvid förutsättande att byråchefer

med även inspekterande, kontrollerande och rådgivande arbetsuppgifter

med lokalförvaltningar sig underställda beredas en något högre löneställning

med inplacering på löneplan 2.

Den nuvarande andra fältkontrollanten bör benämnas förste fältkontrollant

och i lönehänseende likställas med laborator med inplacering i lönegraden

Ca 35.

I fråga om de nuvarande förste assistentbefattningarna, vilka måste betraktas

som sluttjänster, föreslår förbundet, att de i lönehänseende likställas

med hushållningssällskapens och lantbruksnämndernas konsulenter, för

vilka i samband med tjänsteförteckningsrevisionen påyrkas inplacering i lönegraden

Ca 32. Tjänstebenämningen bör ändras till frö- eller fältkontrollant,

beroende på den avdelning, inom vilken vederbörande är verksam.

Någon reglerad befordringsgång för akademiskt utbildad personal anser

förbundet icke böra förekomma vid anstalten, då nyrekrytering kan förutsättas

ske från lantbrukshögskolans assistentkår. Fältassistentbefattningen

bör med hänsyn till att innehavaren under sina assistentår vid lantbrukshögskolan

kan förutsättas ha tjänstgjort under ungefär samma betingelser

som agronomer i reglerad befordringsgång, betraktas som en befordringstjänst

och därför lönegradsplaceras ovanför den reglerade befordringsgången.

Därest befordringsgångens slutlönegrad skulle fastställas till Ce (Ca) 27,

bör fältassistentbefattningen inplaceras i 29 lönegraden.

Frågan om taxesättningen beröres endast i ett fåtal yttranden. I

allmänhet ansluter man sig därvid till utredningens ståndpunkt, att denna

fråga bör upptagas till prövning längre fram. Vissa synpunkter och erinringar

framföras dock i några yttranden.

Lantbruksst ij re Is en erinrar till en början om att styrelsen redan under år

1951 förordnat, bland annat, att avgifterna för analysering vid centralanstalten

och de lokala frökontrollanstaltcrna tills vidare, i avvaktan på utarbetande

av en ny taxa, skola höjas med 30 procent samt att avgifterna för provtagning,

plombcring och generalprovtagning tills vidare skola böjas med 50

procent. I anslutning härtill uttalar styrelsen, att frågan om taxesättningen

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

bör omprövas. För att rationaliseringsfrågorna skola kunna ägnas all erforderlig

uppmärksamhet bör man därvid även beakta resultaten av de undersökningar,

som sakrevisionen utfört.

Statens sakrevision anser, att utredningens kalkyler rörande den förbättring

av driftsresultatet, som skulle inträda vid ett genomförande av dess förslag,

icke äro hållbara, och att en ytterligare taxehöjning därför kan bli

erforderlig, om man vill hålla underskottet å verksamheten vid den nivå,

150 000 kronor om året, som utredningen angivit. Sakrevisionen anför härom

bland annat följande.

Utredningen har visserligen räknat med den redan från och med den 1

juli 1951 genomförda provisoriska höjningen av anstaltens taxor, men de

uppskattningsvis gjorda beräkningarna av underskottet efter genomförd

omorganisation äro, såvitt sakrevisionen kan finna, icke hållbara, även om

man godtager utredningens beräkning av utgiftsbesparingarna till 529 000

kronor. Sålunda må framhållas, att utredningen vid beräkningen av anstaltens

utgifter icke tagit hänsyn till statsverkets kostnader för under år 1951

inträdda löneökningar, för pensionering av personalen, för av anstalten disponerade

lokaler samt för tjänstebrevsrätten, vilka kostnader kunna uppskattas

till cirka 300 000 kronor. Vidare kan enligt under hand från den centrala

anstalten inhämtade upplysningar inkomstbortfallet beräknas till något mer

än 400 000 kronor eller omkring 150 000 kronor mera än utredningen angivit.

Nu berörda förhållanden medföra, att ett genomförande av utredningens

förslag med all sannolikhet icke resulterar i att underskottet nedbringas till

det belopp av 150 000 kronor, som utredningen med hänsyn till den centrala

anstaltens forsknings- och tillsynsverksamhet ansett skäligt. I stället torde

man ha att räkna med ett underskott av lägst 500 000 kronor. Om man vill

åvägabringa den av utredningen förutsatta kostnadstäckningen, måste sålunda

ytterligare en väsentlig höjning av taxorna vidtagas.

Några remissinstanser, däribland Riksförbundet Landsbggdens folk, framhålla

att taxesättningen bör vara sådan, att de lokala frökontrollanstalterna

få full täckning. Det underskott, som kan uppstå för anstalten, bör med

hänsyn till denna anstalts ställning som forskningsinstitution och övervakningsorgan

täckas genom statsbidrag. Norrbottens läns hushållningssällskap

framhåller i detta sammanhang att de i herr Gadds reservation anförda skälen

för att de ökade inkomsterna för plombering skola tillfalla centralanstalten,

oaktat de lokala anstalterna utfört arbetet, icke synas bärande. Taxorna

böra enligt sällskapets åsikt avpassas så att jordbruket, vilket dock till

sist skall erlägga kostnaderna för frövarornas kontroll och plombering, skall

kunna erhålla varorna till billigast möjliga pris. Västernorrlands läns hushållningssällskap

föreslår att — därest en taxehöjning är ofrånkomlig —

denna skall ske genom justering av taxan enbart beträffande sådana slag

av analyser, som äro förlustbringande. Vidare bör lokal frökontrollanstalt

få rätt att lämna jordbrukare rabatt, om överskott uppstår å verksamheten

vid anstalten.

Även lantbruksstgrelsen berör frågan om vad som eventuellt bör göras,

därest en taxesättning, som finnes skälig med hänsyn till driftskostnaderna

vid centralanstalten, skulle leda till överskott vid de lokala anstalterna. Sty
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

57

relsen erinrar om att styrelsen behandlat denna fråga i ett utlåtande, som

styrelsen den 24 januari 1951 avgivit över en av statens sakrevision upprättad

promemoria angående taxesättningen vid centralanstalten. I detta utlåtande

hade styrelsen anfört bland annat följande.

Centralanstalten har i jämförelse med de lokala anstalterna att utföra de

mera tidsödande men mindre lönsamma analyserna. Det kan därför ifrågasättas,

om icke de lokala anstalterna borde erlägga en viss avgift för rätten

att bedriva den lönsamma plomberingsverksamheten, vilken avgift borde

tillfalla den centrala anstalten såsom en kompensation för att denna måste

vidkännas extra kostnader för upprätthållande av kontroll av den för mera

vidlyftiga analyser erforderliga standarden beträffande såväl personal som

utrustning. Om nyssnämnda avgift förslagsvis skulle sättas till 20 öre för

varje stalsplomberat kolli och uttaxeras genom en med 20 öre förhöjd plomberingsavgift,

skulle en rätt väsentlig inkomstökning erhållas. En sådan

höjning, som knappast skulle betunga utsädeshandeln, skulle även tillämpas

av den centrala anstalten. På grundval av antalet under verksamhetsåret

1948/49 statsplomberade kollin beräknar styrelsen att inkomstökningen för

centrala frökontrollanstalten härigenom skulle bli i runt tal 151 000 kronor.

Statens sakrevision ifrågasätter om icke en särskild ersättning för den

kontroll och tillsyn, som den centrala anstalten skall utöva över de lokala

anstalterna, bör uttagas av dessa, därest den gemensamma taxan med hänsyn

till centralanstaltens ekonomi måste avvägas så, att mera avsevärda överskott

uppstå för de lokala anstalterna. På liknande sätt ifrågasätter statskontoret

om icke en skälig avgift bör uttagas av lokala frökontrollanstalter

och enskilda auktoriserade företag i syfte att täcka de resekostnader, som

uppstå vid kontrollen av dem.

Vad angår de rabatter, som för närvarande lämnas till större utsädesföretag

ävensom, i vissa fall, till jordbrukare och utsädesutställningar, understryka

bland andra statens organisationsnamnet, statens sakrevision och

statskontoret, att frågan om dessa rabatter snarast bör upptagas till omprövning.

Även lantbruksstyrelsen ansluter sig till denna uppfattning, såvitt angår

rabatterna till utsädesföretag. Styrelsen framhåller, att syftet med dessa

rabatter varit att centralanstalten skulle få dels ett fast underlag för sin verksamhet,

dels ett grepp om den kvalificerade fröhandeln. Rabatterna utgöra

sammanlagt en stor belastning på anstaltens ekonomi. Ett borttagande av

dem synes motiverat, eftersom rabatterna i realiteten innebära en subvention

till vissa företag och personer. Vad särskilt angår rabatterna till svenska utsädesaktiebolaget

anser styrelsen systemet icke tilltalande. Däremot anser

lantbruksstyrelsen samma skäl icke föreligga beträffande de rabatter, som

i vissa fall utgå till jordbrukare och utsädesutställningar. Styrelsen framhåller

att dessa rabatter lämnats under en lång följd av år för att stimulera intresset

bos jordbrukarna för analyserna och därmed öka möjligheterna att

få fram fullgoda utsädesvaror. Dessa rabatter ha enligt styrelsens mening ej

heller varit av avgörande betydelse för anstaltens ekonomi.

1 motsats till lantbruksstyrelsen anför statens sakrevision, att den icke

kan dela utredningens åsikt, att de rabatter, som nu utgå till jordbrukare

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

och utsädesutställningar, böra bibehållas. Sakrevisionen anser i stället, att

dessa rabatter, vilka för budgetåret 1948/49 uppgingo till i runt tal 15 000

kronor, icke äro motiverade, då de berörda proven medföra samma kostnader

för anstalten som andra liknande prov. Enligt sakrevisionens mening

äro rabatterna därför av subventionskaraktär. Sakrevisionen understryker

vidare, att den i andra sammanhang hävdat, att dylika dolda subventioner

av principiella skäl icke böra förekomma utan böra ersättas av statsbidrag

eller annan form av bidrag, därest ändamålet anses värt att främjas. Därtill

kommer att förekomsten av rabatter vid en institution av centralanstaltens

karaktär försvårar bokföring och debitering samt överblicken över det ekonomiska

resultatet i så hög grad, att redan de praktiska olägenheterna av

rabatterna i dessa hänseenden motivera deras avskaffande.

Vid behandlingen av de ekonomiska spörsmålen berör statskontoret jämväl

frågan om fortsatt statsbidrag till de lokala frökontrollanstalterna.

Ämbetsverket anför härom att det med anledning av de i

betänkandet lämnade uppgifterna rörande det ekonomiska utfallet av dessa

anstalters verksamhet icke kan finna anledning föreligga för fortsatt bidrag

av statsmedel. En anstalt (Törsta) uppvisar visserligen ett mycket ringa

överskott, men då är att märka, att anstalterna enligt utredningens förslag

komma att tillföras ett ökat antal prov, varigenom en bättre relation mellan

inkomster och utgifter bör kunna uppnås. Indrages statsunderstödet böra

anstalterna erhålla annan benämning.

Den lokala frökontrollanstalten i Luleå anser åter att statsbidragen till anstalterna

i Luleå och Törsta böra höjas. Anstalten framhåller därvid, att

dessa båda anstalter ha att arbeta under de mest ogynnsamma förhållanden.

Så till exempel förekommer den största inkomstkällan d. v. s. statsplomberingen,

nästan icke alls vid Luleå-anstalten. Intresset för fröodling är

emellertid i stadig tillväxt och en avsevärd utvidgning av verksamheten kan

förutses, men denna utvidgning kommer att taga lång tid. Under denna tid

ha Törsta- och Luleåanstalterna en stor uppgift att fylla. Proven vid dessa

båda anstalter äro dessutom mycket arbetskrävande, beroende dels på mycket

höga ogräshalter dels på ofta förekommande frostskador. Det synes därför

anstalten vara ett rättvist krav, att statsbidragen till anstalterna i Törsta

och Luleå höjas.

E. Anslagsäskanden för budgetåret 1952/53.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt har i sina anslagsäskanden

för nästa budgetår (skr. 31/8 1951) hemställt, att anstaltens avlöningsoch

omkostnadsanslag skola höjas från 1 172 000 respektive 330 000 kronor

till 1 403 500 respektive 68G 800 kronor.

I fråga om avlöningsanslaget innebär anstaltsstyrelsens förslag

en uppräkning med 231 500 kronor i enlighet med följande sammanställning.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 50. 59

ökning Minskning

Tjänsteförändringar:

a) l kamrerare i Ca 27 i st. för Ca 25 ................. 1 644

b) 2 laboratorieföreståndarinnor i Ca 17 i st. för 2 labora
toriebiträden

i Ca 15 å renhets- respektive groningsavdelningen.

......................................... 1 872

c) 1 laboratoriebiträde i Ca 15 i st. för 1 frökontrollbiträde i

Ce 11 å fältkontrollavdelningen...................... 1 440

d) 1 kontorist i Ca 13 i st. för 1 kontorsbiträde i Ca 8 å fältkontrollavdelningen

................................. 1728

e) 1 kontorist i Ca 13 i st. för 1 expeditionsbiträde i Ce 11 696

f) 3 ställföreträdande laboratorieföreståndarinnor i Ca 13 i st.

för 3 frökontrollbiträden i Ca 11 respektive Ce 11____ 2 088

g) 1 expeditionsföreståndare i Ca 18 i st. för Ce 18...... —

h) 2 kontorsbiträden i Ca 8 i st. för Ce 8.............. —

2. Personalförstärkningar:

3 inspektörer i Ce 14 ................................. 25 272

3. Personalindragningar:

9 frökontrollbiträden i Ce 8 och Cg 8 .................. 56 592

4. Löneklassförändringar................................. 20 000

5. Löneregleringen för chefstjänstemän.................... 2 664

6. Rörliga tilläggets höjning.............................. 230 700

288 104 56 592

+ 231512

Beträffande motiveringen för anstaltsstyrelsens förslag torde få anföras

följande.

1 a. Uppflyttningen föreslås på grund av en allmän ökning av de kvalificerade

juridiska och administrativa uppgifterna. Vidare åberopas omfattningen

av den medelsförvaltning som åvilar kamreraren. Denne är tillika

personalchef och föredragande i samtliga personalärenden.

1 b—e. Beträffande motiveringen för dessa förslag hänvisas till IX ht

1950 s. 153.

1 f. Motiveringen för detta förslag återfinnes i IX ht 1951 s. 159.

1 g. Förslaget motiveras med att behovet av tjänsten är av permanent

karaktär.

1 h. Under budgetåret 1952/53 beräknas ytterligare två kontorsbiträden

komma att uppfylla förutsättningarna för att enligt gällande grunder för

reglerad befordringsgång för kontorspersonal överföras å ordinarie stat.

2. Beträffande motiveringen för detta förslag se IX ht 1950 s. 153.

3. Detta förslag har icke närmare motiverats.

4—6. ökningarna äro av automatisk natur.

Anstaltsstyrelsens beräkning av om kostnads anslaget för nästa

budgetår innebär en höjning med 356 800 kronor enligt följande fördelning.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

1. Sjukvård m. m.............

2. Reseersättningar........

3. Bränsle, lyse och vatten----

4. Övriga expenser...........

5. Publikationstryck..........

6. Provtagning och plombering

7. Fältkontroll...............

8. Utsädeskontroll vid Svalöv .

9. Diverse förbrukningsartiklar.

1951/52

ökning

14

000

4

000

3

500

26

000

18

000

4

000

34

000

16

000

2

000

1

000

89

700

124

800

115

000

115

200

24

000

36

100

28

000

29

700

356

800

Beträffande styrelsens motiveringar för uppräkningen av omkostnadsanslaget

må här återgivas följande.

1. Höjningen betingas av medelsåtgången, vilken under de tre senaste

budgetåren uppgått till i medeltal 18 500 kronor.

2. Av ökningen hänföra sig 22 500 kronor till förslaget att inrätta tre

inspektörsbefattningar. Ökningen i övrigt motiveras i huvudsak med dels de

höjda resekostnads- och traktamentsersättningarna, dels ökat antal resor på

grund av den ifrågasatta omorganisationen.

3—5. Höjningarna bero i huvudsak på de ökade materiel- och, arbetskostnaderna.

6. Medelsåtgången under denna post har under de tre senaste budgetåren

uppgått till i medeltal 143 000 kronor. Härtill beräknas en höjning med 50

procent på grund av höjda papperspriser samt ökade kostnader för resor och

traktamenten.

7. Ökningen betingas av medelsåtgången, vilken under de tre senaste budgetåren

uppgått till i medeltal 153 500 kronor. Detta belopp har uppräknats

med 50 procent på grund av höjda resekostnads- och traktamentskostnader

samt ökade lönekostnader för viss personal, som avlönas från denna post.

8. Posten har uppräknats med 30 100 kronor på grund av medelsåtgången.

Återstoden av ökningen, 6 000 kronor, hänför sig till en mellan anstalten

och Sveriges utsädesförening överenskommen höjning av kontraktsavgiften

angående stamsädeskontroll.

9. Under de tre senaste budgetåren har medelsåtgången uppgått till i runt

tal 38 500 kronor, vilket belopp med hänsyn till prisstegringarna uppräknats

med 50 procent.

Jag torde vidare i detta sammanhang få anmäla, att anstaltsstyrelsen

(skr. 16/11 1951) hemställt, att den i anstaltens omkostnadsstat för innevarande

budgetår upptagna delposten till övriga expenser måtte få överskridas

med högst 4 370 kronor för anskaffande av en ny elektrisk dupliceringsmaskin.

Styrelsen anför att den nuvarande maskinen, vilken oavbrutet varit

i gång sedan år 1948, är starkt försliten och att den numera åstadkommer

ett för personalen synnerligen störande buller. En ny maskin beräknas

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

kunna erhållas för 6 370 kronor. Då emellertid leverantören förklarat sig

villig att återköpa den gamla maskinen för 2 000 kronor skulle nettokostnaden

belöpa sig till förenämnda belopp, 4 370 kronor.

Slutligen har lantbruksstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret

1952/53 (skr. 24/8 1951) hemställt, att till understöd åt lokala frökontrollanstalter

skall anvisas ett oförändrat anslag av 5 000 kronor. Styrelsen har

vidare hemställt om bemyndigande att fördela anslaget mellan anstalterna

efter föreliggande behov av statsbidrag.

F. Departementschefen.

Den utveckling på utsädesområdet, som ägt rum efter det statens centrala

frökontrollanstalt inrättades år 1924, synes mig helt ha bestyrkt riktigheten

av den då uttalade uppfattningen, att frökontrollverksamheten borde ställas

under ledning av en central statlig anstalt med erforderliga resurser. Även

om frökontrollfrågan numera — till stor del beroende på att förståelsen för

betydelsen av ett fullgott utsäde har ökat — är i ett annat läge än den var

vid nyssnämnda tidpunkt, anser jag det uppenbart, att en central statlig

frökontrollanstalt ej heller i fortsättningen kan undvaras.

Då centralanstalten inrättades räknade man, såsom tidigare nämnts, med

att kostnaderna för densamma i stort sett skulle täckas av inflytande inkomster.

Utvecklingen har emellertid blivit en annan, i det att kostnaderna

ständigt avsevärt överstigit inkomsterna. Såsom framgår av de i det föregående

återgivna siffrorna angående det ekonomiska resultatet av rörelsen

vid centralanstalten ha under senare år inkomsterna i regel endast uppgått

till omkring hälften av utgifterna och stundom till ändå mindre del av dessa.

Beträffande denna jämförelse är vidare att märka, att i densamma icke tagits

någon hänsyn till vissa i och för sig betydande utgiftsposter såsom kostnader

för pensionering av personalen, utgifter för lokaler m. in. Inräknas även

dessa poster å kostnadssidan, ökas underskottet å verksamheten ytterligare

avsevärt.

Det synes under sådana förhållanden naturligt, att man skall överväga

vad som kan göras för att åstadkomma en bätfre proportion mellan inkomster

och kostnader vid centralanstalten och på så sätt minska det allmännas

utgifter för frökontrollverksamheten. Utredningen har även framlagt ett

flertal förslag i denna riktning. Åtskilliga av dessa ha mottagits välvilligt i

det övervägande antalet remissyttranden. På vissa punkter ha dock flertalet

yttranden gått i negativ riktning.

Då det gäller att taga ställning till de framlagda förslagen bör enligt min

mening utgångspunkten vara att effektiviteten i frökontrollverksamheten

under inga förhållanden får minskas. Att frökontrollen skall bedrivas på ett

ändamålsenligt sätt är uppenbarligen — med hänsyn till de ekonomiska

värden som denna kontroll kan skapa och bevara — av utomordentligt stor

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

vikt. Det synes då ej böra komma i fråga att äventyra denna kontroll genom

åtgärder, vilka visserligen kunna medföra någon begränsning av de direkta

statsutgifterna för verksamheten men å andra sidan kunna medföra risk för

att jordbrukarnas möjligheter att erhålla ett fullgott utsäde minskas. Med

denna utgångspunkt finner jag det angeläget, att statens centrala frökontrollanstalts

ställning som det ledande och övervakande organet för frökontrollverksamheten

ej skall rubbas. Av vad jag nu anfört följer vidare, att det avgörande

vid bedömningen av de föreliggande förslagen enligt min mening

bör vara icke huruvida ett genomförande av desamma kan medföra någon

minskning av de direkta statsutgifterna utan huruvida ett förverkligande av

desamma kan ske utan men för frökontrollverksamheten. Där det senare är

förhållandet är det åter självfallet, att föreliggande besparingsmöjligheter

böra tillvaratagas.

Av de förslag från utredningen, för vilka jag redogjort i det föregående,

torde jag först få behandla frågan om en decentralisering av frökontrollverksamheten

i form av en överföring av vissa arbetsuppgifter från centralanstalten

till de lokala frökontrollanstalterna. Såsom skäl för en dylik överföring

har i betänkandet bland annat åberopats att densamma skulle medföra

en viss minskning av statsverkets utgifter för frökontrollverksamheten.

Riktigheten av denna uppfattning har visserligen ifrågasatts i några yttranden.

Med hänsyn till att de lokala anstalter, som närmast beröras av förslaget,

synts kunna arbeta med genomsnittligt lägre kostnader än centralanstalten,

är jag närmast böjd för att ansluta mig till utredningens åsikt

i fråga om de ekonomiska konsekvenserna av en dylik överföring. Av vad

jag nyss anfört framgår emellertid att det förhållandet, att överföringen

må kunna medföra någon minskning av statsutgifterna, enligt min mening

icke i och för sig bör tillmätas utslagsgivande betydelse. Av större vikt är

enligt min uppfattning att en dylik överföring, såsom framhållits både i betänkandet

och i åtskilliga yttranden, synes kunna medföra fördelar även ur

andra synpunkter. Sålunda skulle densamma möjliggöra ett mera effektivt

utnyttjande av de lokala anstalternas kapacitet. Vidare skulle den göra det

lättare att bevara den direkta kontakten mellan jordbrukets representanter i

de olika landsdelarna och depi, som syssla med frökontrollarbetet. Det sistnämnda

synes mig vara av särskild betydelse med hänsyn till angelägenheten

av att jordbrukarnas intresse för utsädesfrågan skall kunna bibehållas och

ökas. De farhågor, som i några yttranden uttalats för att centralanstalten, om

en dylik överföring kommer till stånd, skulle förlora den allmänna överblicken

över frökontrollarbetet, synas ej heller böra tillmätas avgörande betydelse.

Det antal prov, som genom den av utredningen ifrågasatta överföringen

skulle komma att frångå centralanstalten, representerar ju endast en

förhållandevis obetydlig del av det sammanlagda antal prov, som undersökes

vid anstalten. Jag ansluter mig därför i princip till utredningens tanke på en

viss decentralisering av den rutinmässiga frökontrollverksamheten från centralanstalten

till de lokala frökontrollanstalterna. Denna decentralisering sy
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

63

nes böra ske dels genom en utvidgning av de mellansvenska lokala anstalternas

plomberingsdistrikt, dels genom att de lokala anstalterna medgivas rätt

att i vissa fall åtaga sig statsplombering utanför det för vederbörande anstalt

fastställda plomberingsområdet. Sådan avvikelse från områdesindelningen,

som sist nämnts, torde dock böra få ske endast efter medgivande från centralanstalten

eller från annan lokal anstalt, som beröres därav.

I några yttranden, där förslaget om decentralisering avstyrkts, har uttalats

att de lokala anstalter, som nu ha en outnyttjad kapacitet, i stället borde söka

intressera jordbrukarna att i ökad omfattning analysera utsäde av egen

skörd. Jag vill i anledning härav framhålla, att jag helt delar uppfattningen

om det önskvärda i att dylika analyser skola ske i ökad omfattning. En sådan

utveckling torde emellertid ej behöva hindras av den decentralisering, som

jag nu förordat.

Det torde icke vara erforderligt att redan nu taga ställning till frågan,

hur den av mig förordade utvidgningen av vissa lokala anstalters plomberingsområden

skall genomföras. Denna fråga torde jag senare få anmäla för

Kungl. Maj :t. I anledning av vad Hallands läns hushållningssällskap anfört

vill jag emellertid framhålla, att det icke synes tillräckligt motiverat, att en.

ny lokal anstalt skulle inrättas i Halland.

Utredningen har ifrågasatt att sammansättningen av styrelserna för de

lokala anstalter, vilkas plomberingsdistrikt kunna komma att utvidgas, skall

ändras så, att varje i distriktet ingående hushållningssällskapsområde blir

representerat i styrelsen. Goda skäl tala enligt min uppfattning för en sådan

ändring. Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva denna

fråga med beaktande av de förhållanden, som kunna föreligga beträffande

varje särskild anstalt.

Som en ytterligare åtgärd i syfte att nedbringa arbetsbelastningen och förlusten

vid statens centrala frökontrollanstalt har utredningen föreslagit, att

möjlighet skulle öppnas för Kungl. Maj :t att medgiva auktorisering av vissa

enskilda utsädesföretag. Sådan auktorisering skulle ha den innebörden att

en av företaget självt verkställd kontroll i fråga om de lägre plomberingsformerna

skulle bli likställd med kontroll, utövad av statsunderstödd frökontrollanstalt.

Förutsättning för att auktorisering skulle få meddelas skulle

dock enligt förslaget vara, att företaget självt bedreve växtförädlingsverksamhet

i betydande omfattning och hade sådana resurser, som erfordrades

för kontrollverksamheten.

Mot detta utredningens förslag ha invändningar framställts i ett flertal

yttranden. Därvid har man i regel antingen helt avstyrkt förslaget eller ock

förordat att möjligheten att erhålla auktorisation skulle begränsas till W.

Weibull aktiebolag samt Allmänna svenska utsädesaktiebolaget eller Sveriges

utsädesförening.

Mot ett genomförande av utredningens förslag på denna punkt i hela

dess vidd har framför allt anförts, att det måste befaras att genom en sådan

åtgärd alltför stora delar av frökontrollverksamheten skulle komma att un
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

dandragas den statliga kontrollen ävensom att garantien för köparna ej

skulle kunna bli densamma som vid en av centralanstalten eller statsunderstödd

lokalanstalt utövad kontroll. För min del har jag ej kunnat undgå att

finna dessa farhågor i viss mån befogade. Om ett auktorisationsförfarande

skall införas bör det därför enligt min uppfattning, i överensstämmelse med

vad som förordats i ett flertal yttranden, begränsas till W. Weibull aktiebolag

samt Allmänna svenska utsädesaktiebolaget eller Sveriges utsädesförening

i Svalöv. På sätt framhållits både i betänkandet och i yttrandena

intaga dessa förelag obestridligen en särställning — både genom verksamhetens

omfattning och genom det förhållandet att de åtnjuta betydande

statsunderstöd för sin växtförädlingsverksamhet och i samband därmed äro

underkastade insyn från det allmännas sida. Beträffande Weibullsbolaget

är emellertid att märka, att detta företag redan så gott som uteslutande

saluför sina varor under egen plomb. Detta system synes ha fungerat tillfredsställande

även ur köparnas synpunkt. Något större behov av en auktorisation

— vilken ju i stort sett endast skulle innebära att bolagets kontroll

skulle få en mera officiell prägel — kan därför knapppast föreligga här. Vad

vidare angår Allmänna svenska utsädesaktiebolaget har detta i första hand

förklarat sig önska att det nuvarande systemet, enligt vilket bolagets försäljning

är ställd under centralanstaltens kontroll, skall bibehållas eller att

eventuellt kontrollen skulle överflyttas till utsädesföreningens kontrollbyrå,

vilken i så fall borde äga befogenhet att plombera med verklig statsplomb.

Härvid har bolaget förutsatt, att kontrollavgifterna icke skulle ökas så att de

alltför mycket komme att överskrida de nuvarande kostnaderna. Såsom i

annat sammanhang berörts har emellertid centralanstalten beviljat bolaget

en betydande rabatt å de eljest gällande taxeavgifterna. Denna rabatt är av

sådan storleksordning, att den måste anses innebära en avsevärd subvention

till bolaget. I likhet med bland andra lantbruksstyrelsen och statens sakrevision

anser jag att någon sådan subvention till visst eller vissa utsädesföretag

icke bör förekomma. Rabatten bör därför enligt min mening avvecklas,

då giltighetstiden för nu löpande avtal mellan centralanstalten och bolaget

utgår, d. v. s. den 30 juni 1953. Därest bolaget då ej skulle vilja bära kostnaden

för en statlig kontroll, möter givetvis ej hinder för detsamma att

sälja sina varor i samma ordning som W. Weibull aktiebolag, d. v. s. under

egen kontroll och under egen plomb. Av bolagets yttrande synes emellertid

framgå, att bolaget i en dylik situation skulle föredraga att erhålla auktorisation

i enlighet med utredningens förslag. Ur det allmännas synpunkt torde

några allvarligare betänkligheter icke behöva möta mot bifall till en framställning

härom. Detsamma gäller, därest Weibullsbolaget skulle önska

erhålla auktorisation.

Av skäl som nu anförts kan jag alltså ansluta mig till utredningens förslag

på denna punkt endast i så måtto att sådan auktorisation, som avses i betänkandet,

bör efter ansökan kunna beviljas W. Weibull aktiebolag och Allmänna

svenska utsädesaktiebolaget. Rörande förutsättningarna och villkoren

för auktorisation har jag i stort sett intet att invända mot vad utred
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

65

ningen anfört. Till de hithörande detaljproblemen torde jag emellertid lämpligen

få återkomma senare. Här må allenast framhållas, att därest Allmänna

svenska utsädesaktiebolaget i samband med sökande av auktorisation skulle

önska uppdraga kontrollen åt Sveriges utsädesförenings kontrollbyrå, synes

hinder i och för sig ej böra möta mot en dylik anordning.

I samband med behandlingen av decentraliseringsfrågorna har utredningen

även upptagit spörsmålen om inrättande av nya lokala frökontrollanstaller

samt en Norrlandsfilial till statens centrala frökontrollanstalt. Vad angår

förstnämnda fråga har jag redan tidigare anfört, att det enligt min mening

icke kan anses påkallat att inrätta någon ny lokal anstalt i Halland.

Även i övrigt delar jag utredningens uppfattning, att någon ny lokal anstalt

ej för närvarande behövs. Vad angår frågan om inrättande av en Norrlandsfilial

till centralanstalten vill jag erinra om att Röbäcksdalsutredningen i

sitt den 17 november 1951 avgivna betänkande angående utbyggnaden av en

central forsknings- och försöksinstitution på jordbrukets område vid Röbäcksdalen

i Norrland föreslagit att en filial till statens centrala frökontrollanstalt

skall upprättas och förläggas till Röbäcksdalen. Jag torde senare

denna dag få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om framläggande för riksdagen

av förslag, grundade på sistnämnda betänkande. Därvid torde jag även

få upptaga den nu nämnda filialfrågan.

Som ett led i strävandena att åstadkomma en förenkling av frökontrollverksamheten

och minska kostnaderna för denna har utredningen föreslagit

vissa ändringar i fråga om organisationen av fältkontrollen. Utredningen förordar

sålunda till en början, att den obligatoriska efterkontrollen vid de

lägre plomberingsformerna skall slopas och att sådan kontroll i stället

skall företagas endast då framställning därom göres. I likhet med flertalet

remissmyndigheter anser jag emellertid att ett borttagande av den obligatoriska

efterkontrollen kan komma att innebära vissa risker för frökontrollverksamheten.

Såsom bland andra statens sakrevision framhållit har vidare

underskottet å denna kontrollverksamhet hittills varit relativt begränsat

och man kan genom en lämplig avvägning av avgifterna få en tillfredsställande

täckning av statens kostnader för kontrollodlingarna. Den i några

yttranden framförda tanken att den nuvarande obligatoriska efterkontrollen

skulle ersättas av en stickprovsvis anordnad kontroll synes ej heller innebära

en tillfredsställande lösning. Under dessa förhållanden anser jag alt den

obligatoriska efterkontrollen bör bibehållas och kan alltså ej ansluta mig till

utredningens förslag på denna punkt.

I fråga om fältkontrollen föreslår utredningen vidare den organisatoriska

förändringen, att fältkontrollodlingarna i huvudsak skola förläggas till Skåne

och att i samband därmed även fältkontrollavdelningen vid statens centrala

frökontrollanstalt skall förflyttas till Skåne och sammanföras med den nuvarande

Skånefilialen. Detta förslag har genomgående tillstyrkts i remissyttrandena,

såvitt det avser en förflyttning av fältkontrollodlingarna och fältkon

trolla vdel ningen till Skåne. Även jag anser en sådan förflyttning lämp5

Hihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Sr SO.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

lig. Jag anser det likaså ändamålsenligt, att den nuvarande Alnarpsfilialen

till centralanstalten skall sammanföras med fältkontrollavdelningen. Lokalfrågan

torde i så fall, såsom utredningen föreslagit, lämpligen böra lösas så,

att statens växtskyddsanstalts filial i Alnarp får övertaga de lokaler, som

nu disponeras av centralanstaltens filial, och att en ny institutionsbyggnad

uppföres, vilken kan inrymma både sistnämnda filial och fältkontrollavdelningen.

I fråga om valet av förläggningsort delar jag åter den av ett flertal remissinstanser

uttalade uppfattningen, att en förläggning till Alnarp skulle

komma att medföra sådana olägenheter, att man om möjligt bör söka finna

en annan lösning.

Med hänsyn till den begränsning, som måste iakttagas i fråga om den

offentliga byggnadsverksamheten, torde vidare den lösning av lokalfrågan,

som jag nyss förordat, under inga omständigheter kunna genomföras redan

under loppet av nästa budgetår. Under sådana förhållanden synes det lämpligast,

att frågan om valet av förläggningsplats för fältkontrollavdelningen

och filialen skall ytterligare övervägas. Det torde i första hand få ankomma

på anstaltens styrelse att verkställa vidare undersökning i saken samt att

inkomma till Kungl. Maj :t med det förslag, vartill denna undersökning kan

föranleda.

I fråga om fältbesiktningarna har utredningen ansett, att de lokala statsunderstödda

frökontrollanstalterna borde kunna tillerkännas rätt att verkställa

sådana besiktningar efter uppdrag av centralanstalten. Jag ansluter

mig till utredningens uppfattning. I vad mån de lokala anstalterna jämväl,

såsom föreslagits i en del yttranden, böra få utföra laboratorieanalyser för

de högre plomberingsformerna synes vara en lämplighetsfråga, som det i

första hand bör ankomma på centralanstalten att avgöra.

Vad angår personalorganisationen har utredningen ansett att det, om dess

förslag genomfördes, skulle bli möjligt att indraga ett sextiotal befattningar,

så gott som samtliga av biträdeskaraktär. Vidare har utredningen räknat

med att en ytterligare besparing skulle kunna göras å avlöningsanslaget genom

att man i ökad omfattning skulle tillfälligt permittera en del av personalen

under dödsäsongen.

På sätt jag i det föregående angivit ansluter jag mig i väsentliga delar till

utredningens förslag. Jag har sålunda biträtt förslagen om en viss överföring

av arbetsuppgifter från centralanstalten till de lokala anstalterna och

om förläggning av efterkontrollodlingarna och fältkontrollavdelningen till

Skåne. Vidare har jag ansett att möjlighet bör öppnas för W. Weibull aktiebolag

och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget att, därest de så önska,

erhålla auktorisation i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen

förordat. Såvitt angår nästa budgetår torde dessa åtgärder dock ej kunna

beräknas få någon större inverkan på medelsbehovet vid centralanstalten. Innan

frågan om förläggningsort för efterkontrollodlingarna och fältkontroll
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

67

avdelningens lokalfråga blivit lösta kan man uppenbarligen ej räkna med

någon besparing på detta område. Då kontrollfrågan för Allmänna svenska utsädesaktiebolagets

del för närvarande är reglerad genom ett avtal, vilket gäller

till utgången av budgetåret 1952/53, torde man vidare knappast kunna

räkna med att frågan om auktorisation för sagda bolags del skall bli aktuell

förrän avtalet utlöpt och följaktligen ej heller på denna punkt kunna

räkna med någon personalminskning. Däremot bör den av mig förordade

decentraliseringen från centralanstalten till vissa lokala anstalter kunna genomföras

med verkan redan under nästa budgetår. Härigenom torde det bli

möjligt att något minska biträdespersonalen vid centralanstalten. Jag vill i

detta sammanhang även understryka angelägenheten av att centralanstaltens

ledning skall tillse, att de möjligheter, som kunna finnas att rationalisera

arbetet och undvika spilltid för personalen, tillvaratagas. Med hänsyn till

svårigheten att i förväg bedöma, vad som kan vinnas genom dylika åtgärder

ävensom genom den nyss angivna överföringen av vissa arbetsuppgifter, anser

jag det dock icke tillrådligt att för nästa budgetår räkna med avsevärt

större minskning av personalbehovet vid centralanstalten än vad styrelsen

för denna angivit i sina anslagsäskanden för budgetåret 1952/53. Jag finner

det under nu angivna förhållanden ej heller sannolikt att några särskilda

åtgärder för omskolning av överflödig personal kunna komma att

erfordras under nästa budgetår. Jag förutsätter emellertid att anstaltens

styrelse skall uppmärksamma denna fråga.

Av de frågor, som behandlats i betänkandet, torde jag till sist få beröra

spörsmålet om taxesättningen och det därmed sammanhängande problemet

om de rabatter, som för närvarande tillämpas i vissa fall.

Vad angår taxesättningen vill jag först framhålla, att en betydande del

av centralanstaltens verksamhet givetvis är av sådan natur, att det ej kan

anses rimligt att kostnaderna för densamma skola bäras av dem, som anlita

anstalten för undersökningar. Däremot synes det i princip riktigt, att den

löpande analyserings- och plomberingsverksamheten skall vara självbärande,

och att taxorna skola avvägas med hänsyn härtill. Driftsresultaten vid de

statsunderstödda frökontrollanstalterna synas utgöra en lämplig utgångspunkt

för bedömningen av hur taxorna vid tillämpning av denna princip

böra bestämmas. Såsom bland andra lantbruksstyrelsen påpekat måste emellertid

hänsyn tagas även till att de analyser, som utföras vid centralanstalten,

i stor utsträckning äro mera tidsödande och mindre lönsamma än de

analyser, som utföras vid de lokala anstalterna. Jämväl detta förhållande

torde därför böra beaktas vid taxesättningen. Jag finner det vidare ej obefogat,

att centralanstalten skulle äga att såsom gottgörelse för sina kostnader

för kontroll över de lokala anstalternas verksamhet in. m. uttaga en mindre

plomberingsavgift av de sistnämnda. Hinder bör därför ej möta för Kungl.

Maj :t att föreskriva, att erläggandet av dylik avgift skall utgöra ett villkor

för att lokal anstalt skall äga verkställa statsplombering. Eu sådan plomberingsavgift

torde dock ej böra komma i fråga annat än om taxesättningen

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

leder till driftsöverskott vid lokala anstalterna, vilka måste anses överstiga

vad som behövs för konsolidering av dessas ekonomi.

Vad härefter slutligen angår rabatterna anser jag, såsom jag angivit redan

vid behandlingen av frågan om meddelande av auktorisation till vissa utsädesföretag,

att de rabatter, som nu lämnas till några dylika företag, böra

avvecklas. Däremot föreligga enligt min mening ej samma skäl för att även

de rabatter, som nu i vissa fall lämnas till jordbrukare och utsädesutställningar,

skulle borttagas. Jag vill erinra om att dessa rabatter endast uppgå

till förhållandevis obetydliga belopp men det oaktat spela en ej oväsentlig

roll i strävandena att höja utsädesvarornas kvalitet.

Sedan jag nu angivit min ståndpunkt till de förslag, som 1950 års frökontrollutredning

framlagt, och vissa därmed sammanhängande spörsmål

torde jag få övergå till att behandla frågan om anslag till centralanstalten

och de lokala frökontrollanstalterna för budgetåret 1952/53. Vad då först

angår centralanstaltens avlöningsanslag har jag redan i det föregående behandlat

frökontrollutredningens förslag till personalorganisation vid anstalten.

Jag har därvid uttalat, att det enligt min mening icke vore tillrådligt

att för nästa budgetår räkna med avsevärt större minskning av personalbehovet

än vad anstaltsstyrelsen angivit i sina anslagsäskanden. I dessa

har styrelsen förutsatt en indragning av nio frökontrollbiträden, vilket

skulle medföra en minskning av avlöningsanslaget med 56 600 kronor. Då

biträdespersonalen enligt min mening bör kunna reduceras något mer, föreslår

jag att nämnda belopp skall höjas till 75 400 kronor. Beträffande de av

anstaltsstyrelsen föreslagna tjänsteförändringarna och personalförstärkningarna

anser jag arbetsuppgifterna å den kontorsbiträdestjänst i Ca 8 å

fältkontrollavdelningen, vilken styrelsen föreslagit skola ändras till en kontoristtjänst

i Ca 13, motivera en placering som kanslibiträde i Ca 11. För

detta ändamål torde anslaget böra uppräknas med 1 000 kronor. Styrelsens

förslag att en tjänst som expeditionsbiträde i lönegrad Ce 11 skall ändras

till en kontoristtjänst i lönegrad Ca 13 anser jag mig ej för närvarande

kunna taga ställning till med hänsyn till ovissheten, huruvida denna tjänst

kommer att behövas i fortsättningen. Ifrågavarande befattningshavare handhar

nämligen anstaltens kontroll över Allmänna svenska utsädesaktiebolagets

försäljning av utsäde. Jag är icke heller beredd att nu biträda det ånyo

framlagda förslaget att tre inspektörstjänster i lönegrad Ce 14 skola inrättas.

Enligt grunderna för den reglerade befordringsgången ha två kontorsbiträden

i Ce 8 föreslagits skola få ordinarie tjänster. Med hänsyn till svårigheten

att redan nu bedöma vilket behov av biträdespersonal som kommer

att föreligga när de förslag, som jag i det föregående biträtt, blivit genomförda,

anser jag att dessa kontorsbiträden böra kvarstå å extra ordinarie

stat. Däremot förordar jag i enlighet med anstaltsstyrelsens förslag att en

expeditionsföreståndare i lönegrad Ce 18 skall överföras å ordinarie stat.

Till övriga av styrelsen eller i remissyttrandena ifrågasatta tjänsteförändringar

kan jag för närvarande icke taga ställning. Vad slutligen angår sty
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

69

relsens beräkning av raedelsbehovet med anledning av de automatiska utgiftsökningarna

föranleder denna icke någon erinran från min sida. På

grund av beräknade löneklassförändringar, löneregleringen för chefstjänstemän

samt det rörliga tilläggets höjning bör anslaget följaktligen uppräknas

med respektive 20 000, 2 700 och 230 700 kronor.

Anslaget beräknas sålunda:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän 206 000 (-f- 14 000)

kronor;

avlöningar till icke-ordinarie personal 820 000 (—50 300)

kronor;

rörligt tillägg 325 000 (+ 215 300) kronor.

Centralanstaltens avlöningsanslag skulle alltså för nästa budgetår behöva

uppföras med (206 000 + 820 000 + 325 000 ==) 1 351 000 (+ 179 000)

kronor.

Å personalförteckningen bör i anslutning till det nyss anförda

uppföras en kanslibiträdestjänst i lönegrad Ca 11 varjämte antalet kontorsbiträdestjänster

i lönegrad Ca 8 bör minskas med en.

Beträffande centralanstaltens omkostnadsanslag anser jag i likhet med

anstaltsstyrelsen att posten sjukvård m. in. med hänsyn till medelsåtgången

bör uppräknas med 4 000 kronor. Vad angår posten reseersättningar vill jag

erinra att jag i det föregående ej ansett mig kunna biträda förslaget om

inrättande av tre inspektörsbefattningar. Detta medför att det belopp å

22 500 kronor, vilket äskats till reseersättningar åt nämnda befattningshavare,

icke erfordras. Den av anstaltsstyrelsen beräknade ökningen av medelsbehovet

till reseersättningar reduceras sålunda till 3 500 kronor. Med

hänsyn såväl till den stegring, som inträffat i fråga om rese- och traktamentskostnaderna,

som till önskvärdheten av att centralanstalten skall få

ökade möjligheter till tillsyn över de lokala anstalterna anser även jag en

höjning av ifrågavarande post påkallad. Jag anser mig emellertid icke kunna

tillstyrka, att posten skall höjas med mer än 2 500 kronor. Jämväl övriga

i anstaltsstyrelsens förslag angivna poster torde med hänsyn till medelsåtgången

och den allmänna kostnadsökningen böra uppräknas. Höjningen

torde dock beträffande vissa poster kunna begränsas något, bland annat

med hänsyn till den överföring av en del arbetsuppgifter från centralanstalten

till de lokala anstalterna, som jag tidigare förordat. Jag föreslår sålunda,

att posterna bränsle, lyse och vatten samt utsädeskontroll vid Svalöv i enlighet

med styrelsens äskanden skola höjas med 4 000 respektive 36 100

kronor. I fråga om posterna övriga expenser, publikationstryck, provtagning

och ploinbering, fältkontroll samt diverse förbrukningsartiklar vill jag förorda

uppräkningar med respektive 12 000, 700, 85 000, 75 000 och 7 000 kronor.

Vad slutligen angår styrelsens framställning, att medel skola ställas till förfogande

för anskaffande av eu ny dupliceringsmaskin, synes denna böra bifallas.

Enligt min mening äro emellertid utgifterna för inköp av denna maskin

icke av den natur att de böra bestridas genom överskridande av inne
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

varande budgetårs anslag. För ändamålet torde i stället böra beräknas ett

belopp av 4 400 kronor under nästa budgetårs omkostnadsanslag. Vid bifall

till vad jag nu föreslagit skulle förevarande anslag sålunda uppföras med

(330 000 + 4 000 + 2 500 + 4 000 + 36 100 -f 12 000 + 700 + 85 000

+ 75 000 + 7 000 + 4 400 =) 560 700 kronor. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att i sinom tid fastställa ny omkostnadsstat för centralanstalten.

Vad slutligen angår medelsanvisningen för nästa budgetår till understöd

åt lokala frö kontrollanstalter kan jag biträda lantbruksstyrelsens förslag,

att ett oförändrat anslag å 5 000 kronor skall anvisas för ändamålet. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bemyndiga lantbruksstyrelsen att

fördela detta anslag mellan anstalterna efter föreliggande behov av statsbidrag.

Denna fördelning torde böra göras efter i viss mån schematiska

regler. Någon anledning synes ej längre föreligga att såsom villkor för statsbidrag

uppställa att vederbörande hushållningssällskap eller landsting lämna

understöd med minst motsvarande belopp. Nu gällande föreskrift härom

torde därför böra upphävas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för statens centrala frökontrollanstalt,

som angivits i det föregående;

2) godkänna följande avlöningsstat för statens centrala

frökontrollanstalt, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis

.................................... 206 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för
slagsvis

................................ 820 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ................. 325 000

Summa kronor 1 351 000;

3) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Statens centrala

frökontrollanstalt: Avlöningar ett förslagsanslag av

1 351 000 kronor,

b) till Befrämjande av fröodlingen in. m.: Statens centrala

frökontrollanstalt: Omkostnader ett förslagsanslag av

560 700 kronor,

c) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Understöd åt

lokala frökontrollanstalier ett anslag av 5 000 kronor.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

71

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:229 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till den statliga och statsunderstödda frökontrollverk a1 i texten
  2. JoU 1952:26 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten m. m. s. 6 i texten