Sök i Ratio Lex

Angående befrielse från ersättningsskyldighet i vissa fall m. m

1952-02-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:55, Angående befrielse från ersättningsskyldighet i vissa fall m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

1

Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

från ersättningsskyldighet i vissa fall m. m.; given

Stockholms slott den S februari 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

1 :o.

Generalpoststyrelsen har i skrivelser den 9 februari respektive den 5 oktober

1951 hemställt, dels att av en brist å 5 010 kronor .32 öre, som den

S82 68 Bihan g till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 55.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

20—21 december 1949 uppkommit i en av dåvarande postexpeditörseleven

11. A. P. S. Severin omhänderhavd kassa vid postkontoret i Vingåker, ett

belopp av 4 200 kronor måtte få efterskänkas, dels ock ■— under hänvisning

till Kungl. Maj:ts beslut den 13 juli 1951 angående fastställande av reglemente

för postverkets understödskassa -—- att generalpoststyrelsen måtte

bemyndigas att av under,stödskassans tillgångar disponera ett belopp av

3 000 kronor för täckande av återstoden av en brist å 3 750 kronor, som den

11—12 april 1950 uppkommit i en av dåvarande postexpeditörseleven Kerstin

Iröne Gunnarsdotter Sundler omhänderhavd kassa vid postkontoret i

Lindesberg.

Av generalpoststyrelsens framställningar inhämtas bland annat följande.

De ifrågavarande bristerna ha uppkommit i kassor för in- och utbetalning

av postanvisnings-, postgiro- in. fl. medel. Noggranna undersökningar

ha verkställts av tjänstemän från berörda postdirektioner och även av

landsfiskalerna i vederbörande distrikt. Någon förklaring till bristerna har

emellertid ej kunnat vinnas vare sig vid dessa undersökningar eller vid

numera avslutad granskning inom generalpoststyrelsens revisionsavdelningar

av i förevarande sammanhang aktuella räkenskapshandlingar.

Några omständigheter, som skulle kunna giva stöd för antagande, att Severin

eller Sundler själva helt eller delvis tillgodogjort sig de saknade beloppen,

föreligga icke. Vid angivna förhållanden måste det enligt generalpoststyrelsen

antagas att bristerna uppkommit genom felräkning av kontanta

medel.

Sedan Severin, som är född år 1927, avbetalat 816 kronor 32 öre och

Sundler, som är född 1930, avbetalat 750 kronor å de för dem uppkomna

bristerna genom avdrag å dem tillkommande ersättning från postverket,

återstår oguldet ett belopp av för Severins del 4 200 kronor och för Sundlers

del 3 000 kronor. Med hänsyn till den korta tid Severin och Sundler

tjänstgjort inom postverket torde de uppkomna bristerna i väsentlig mån ha

föranletts av deras ovana och bristande rutin i postarbetet. Båda ha för sin

tjänstgöring i postverket förtjänat goda vitsord.

Principiellt intager generalpoststyrelsen den ståndpunkten, att kassabrist,

som uppkommer genom felräkning, bör ersättas av den person, som

omhänderhaft kassan. De felräkningspengar, som utgå till personal i kassatjänst,

ha tillkommit just för att täcka dylika förluster och i allmänhet äro

felräkningspengarna också — åtminstone för längre tid räknat •—- tillräckliga

för sitt ändamål. Framställning om efterskänkande av liden kassaförlust

bör därför enligt styrelsens uppfattning endast i undantagsfall, då särskilt

vägande skäl föreligga, vinna beaktande.

Enligt generalpoststyrelsens förmenande föreligga här två sådana undantagsfall.

De uppkomna bristerna äro nämligen så stora att de icke stå i rimligt

förhållande till de avlöningar, som Severin och Sundler uppburit från

postverket, och än mindre till de felräkningspengar, som utgått till dem.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

I utlåtanden den 17 augusti och den 26 oktober 1951 har statskontoret

förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till de gjorda framställningarna.

Departementschefen. Med hänsyn till vad i förevarande ärenden upplysts

finner jag mig böra tillstyrka, att Severin och Sundler befrias från vidare

betalningsskyldighet beträffande de kassabrister, som avses i generalpoststyrelsens

ifrågavarande framställningar. Såsom i propositionen 1951: 32

föreslagits, vilket av riksdagen lämnats utan erinran, skall medel ur postverkets

under stödskassa — vilken tillföres inkomster bland annat genom

i postkassor uppkomna överskott, som icke kunnat återställas till rätt

ägare — tagas i anspråk för täckande av i postkassor uppkommen brist i

sådana fall, då den ansvarige tjänstemannen erhållit befrielse från sin återbetalningsskyldighet.

Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen i anledning av propositioner behandlat

frågor om befrielse för posttjänstemän att ersätta i postkassor

uppkomna brister. Ehuru här avsedda ärenden äro fåtaliga, synas dock

ärendenas art motivera det förenklade behandlingssätt, som vinnes om

dessa frågor kunna avgöras av Kungl. Maj :t. Jag anser mig sålunda böra

föreslå, att av riksdagen utverkas bemyndigande för Kungl. Maj :t att avgöra

frågor om befrielse från återbetalningsskyldighet i fall, som äro likartade

med dem, för vilka redogjorts i det föregående.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att med anlitande av medel

från postverkets understödskassa helt eller delvis meddela befrielse

från återbetalningsskyldighet vid brist i kassa inom

postverket, då anledning finnes att antaga att bristen uppkommit

genom felräkning och omständigheterna i det särskilda

fallet i övrigt äro sådana, alt synnerliga skäl för befrielsen

prövas föreligga.

2:o.

Vid postkontoret i Hultsfred uppkom den 2 juli 1940 i av dåvarande

postexpeditören K. E. Engstrand omhänderhavda kassor en brist å tillhopa

3 597 kronor 95 öre, vilket belopp Engstrand sedermera inbetalt till postverket.

I skrivelse den 21 december 1950 har Engstrand på anförda skäl hemställt

om dels återbekommande av det av honom inbetalta beloppet jämte

ränta därå efter fem procent från inbetalningsdagen, dels ersättning för

förlorad arbetsinkomst för viss tid beräknad efter 500 kronor för månad,

dels ock ersättning för psykiskt lidande med 5 000 kronor. Engstrand har

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

uppgivit bland annat, att han för att ersätta den uppkomna bristen, nödgats

upplåna 3 500 kronor, å vilket belopp han icke kunnat amortera något,

att han 1947 sökt och erhållit entledigande från sin ordinarie tjänst hos

postverket, att han 1948 avlagt folkskollärarexamen, samt att hans chef

vid postkontoret i Hultsfred, t. f. postmästaren B. K. G. Andersson, enligt

Engstrands förmenande medgivit, att han tillgripit det belopp, som fattades

i Engstrands postkassa.

I utlåtande den 12 januari 1951 har gcneralpoststijrelsen anfört bland

annat följande.

Efter viss provtjänstgöring samt teoretisk utbildning vid postverkets

undervisningsanstalt förordnades Engstrand att från och med den 1 juni

1940 uppehålla en postexpeditörsbefattning vid postkontoret i Hultsfred.

Såsom t. f. postmästare vid postkontoret tjänstgjorde vid denna tid numera

postkontrollören B. K. G. Andersson. Sedan Engstrand den 2 juli 1940

fullgjort sin tjänstgöring (huvudsakligen kassatjänst), uppgjorde han på

föreskrivet sätt redovisning och fann då, att postanvisningskassan utvisade

en brist på 3 536 kronor 9 öre. Vid den undersökning som verkställdes å

postkontoret på grund av bristen, kunde anledningen till denna icke klarläggas.

Vid uppräkning den 3 juli 1940 av den av Engstrand omhänderhavda

franko teckenskassan utvisade denna en brist på 61 kronor 86 öre. Såväl

vid den följande postala undersökningen som vid företagen polisutredning

uppgav Engstrand, att han under tjänstgöringen den 2 juli 1940 till en

okänd man utbetalat över 3 000 kronor på ett utbetalningskort, som dock

icke kunde återfinnas och ej heller var antecknat i den särskilda liggare,

vari alla ankomna postanvisningar och utbetalningskort på 100 kronor eller

däröver skulle införas. Det av Engstrand uppgivna händelseförloppet skulle

emellertid ha inneburit ett sammanträffande av så många i och för sig

mindre sannolika omständigheter, att detsamma redan från början måste

ha ansetts såsom ganska otroligt. Anledningen till bristen kunde ej heller

utrönas vid senare företagen granskning inom generalpoststyrelsens revisionsavdelningar

av de i sammanhanget aktuella räkenskapshandlingarna.

Den 24 oktober 1950 erkände kontrollören Andersson att han ur huvudförrådet

av frankoteeken in. in. vid postkontoret i Göteborg 1 tillgripit frimärken

till ett värde överstigande 20 000 kronor. Några misstankar mot

honom för oärlighet hade icke funnits tidigare. Han intogs den 26 oktober

1950 på Lillhagens sjukhus i Göteborg för vård. Ej heller efter upptäckten

av Anderssons oegentligheter i Göteborg ansågs anledning föreligga

att misstänka honom för den mer än 10 år tillbaka i tiden liggande Engsfrandska

kassabristen. Sedan Engstrand emellertid hemställt, att Andersson

måtte tillfrågas om vad han hade sig bekant angående bristens uppkomst,

besökte en tjänsteman från postverket Andersson på sjukhuset den

24 november 1950. Andersson, som vid tillfället befann sig i ett mycket

deprimerat tillstånd, lämnade i saken endast synnerligen knapphändiga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr do. 5

uppgifter. Den 30 november 1950 blev Andersson omyndigförklarad pa

grund av sinnessjukdom.

På egen begäran frånträdde Engstrand den 21 september 1947 sin tjänst

såsom ordinarie postexpeditör men kvarstod därefter som reservpostexpeditör

till dess han, likaledes på egen begäran, entledigades från sistnämnda

befattning den 1 juli 1948. Han hade förordnats till aspirant, e. o. tjänsteman

och ordinarie tjänsteman i den ordning, till vilken hans placering vid

genomgången postexpeditörskurs och hans tjänstgöringstid berättigade

honom. Att Engstrand icke blivit antagen vid ansökan till postassistentkurs,

hade icke berott på omständigheterna vid uppkomsten av den ifrågavarande

kassabristen utan på att hans teoretiska kunskaper vid företagna

prov varit mindre goda och att han i sin praktiska tjänstgöring icke visat

säg särskilt lämplig för utbildning till postassistent.

Med hänsyn till det tillstånd, vari Andersson befann sig vid lämnande

av uppgifterna angående den Engstrandska kassabristen, kan enligt styrelsens

förmenande något större avseende icke fästas vid dessa. Av vad

som numera blivit utrett i ärendet torde det emellertid, förklarar styrelsen,

kunna med största säkerhet antagas, att Engstrand icke själv vållat den

uppkomna bristen. På grund härav tillstyrker styrelsen, att till Engstrand

utanordnas ett belopp motsvarande den uppkomna bristen. Om Kungl.

Maj :t skulle finna skäl tillerkänna Engstrand jämväl ränta å beloppet, har

styrelsen med hänsyn till de särskilda omständigheterna i detta fall intet

att erinra däremot. Engstrands framställning om ersättning därutöver

finner styrelsen sig emellertid icke kunna biträda.

Statskontoret har i utlåtande den 9 mars 1951 anfört, att statskontoret

med hänsyn till föreliggande omständigheter vill tillstyrka, att ersättning

tillerkännes Engstrand för det belopp om 3 597 kronor 95 öre, som av

honom inbetalts till postverket, ävensom att ränta mcdgives utgå med av

Engstrand begärd räntesats, 5 procent. Beträffande Engstrands hemställan

i övriga delar anser statskontoret, att avgörandet bör anslå i avvaktan på

polisutredning rörande postkontrollören Anderssons eventuella skuld till

den ifrågavarande bristen.

Departementschefen. Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som

föreligga i förevarande ärende, finner jag mig i likhet med generalpoststyrelsen

och statskontoret höra förorda, att Engstrands framställning — i

avvaktan på det klarläggande av orsaken till den uppkomna kassabristen,

som framdeles möjligen kan erhållas — nu i så måtto bi fallos, att

till honom återställes det belopp av 3 597 kronor 95 öre, som av honom inbetalts

till postverket, jämte ränta efter fem procent från inbetalningsdagen.

Härtill torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj :l måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

att det belopp av 3 597 kronor 95 öre, som förre postexpeditören

K. E. Engstrand inbetalt till postverket för täckande

av en den 2 juli 1940 uppkommen kassabrist, må återbetalas

till Engstrand jämte ränta efter fem procent från inbetalningsdagen.

Till vad föredragande departementschefen under punkterna

1 :o och 2 :o med instämmande av statsrådets övriga

ledamöter hemställt, behagar Hans Maj :t Konungen

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Kahm.

Stockholm 3952. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts förslag till stat för riksgälds fonden för budgetåret 1952/53. a1 i texten
  2. SU 1952:147 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från ersättningsskyldighet i vissa fall m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten