Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ogiltighet av såmjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län

1952-02-15 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:58, Med förslag till lag om ogiltighet av såmjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 58.

1

Nr 58.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ogiltighet av såmjedelning av jord inom vissa delar

av Kopparbergs län; given Stockholms slott den 15

februari 1952.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till lag om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs

län.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Lagförslaget innebär, att sämjedelning av jord, som varit föremål för

viss förrättning enligt den jorddelningsrättsliga särlagstiftningen för Kopparbergs

län, frånkännes rättsverkan.

1 Ililiang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 58.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

Förslag

till

Lag

om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av

Kopparbergs län.

Härigenom förordnas som följer.

Sämjedelning av jord, som varit föremål för laga skifte enligt lagen den

30 april 1925 (nr 102) rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad eller

med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län eller laga

skifte till rubbning av storskifte enligt lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med

särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av

Kopparbergs län, vare utan verkan. Vad nu sagts skall gälla jämväl sämjedelning

av jord, som icke undergått sådant skifte men hör till by vilken

varit föremål för förrättning enligt lagen den 4 juni 1943 (nr 302) med särskilda

bestämmelser om äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter

inom vissa byar i Kopparbergs län, såframt förrättningen skett i

samband med att annan jord inom byn enligt lagen den 17 juni 1932 undergått

laga skifte till rubbning av storskifte. Med sämjedelning av jord

skall jämställas sämjedelning av vad till jorden lagligen hör.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, dä lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i lagen stadgas skall icke äga tillämpning å sämjedelning, som skett

löre lagens ikraftträdande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om åtgärder

mot sämjedelning inom vissa delar av Kopparbergs län samt anför därvid

följande.

I. Inledning.

Under 1800-talet genomfördes med stöd av särskilda författningar storskiften

beträffande stora delar av Kopparbergs län. Denna storskiftesverksamhet

avslutades år 1894. Såsom ett allmänt omdöme kan om dessa storskiften

sägas att de voro efter tidsförhållandena väl gjorda. Emellertid har

därefter inom de storskiftade områdena uppkommit en betydande ägoblandning

och ägosplittring. Den främsta anledningen härtill har varit sedvänjan

att skifta arvfallen jord alla dödsbodelägarna emellan, i samband varmed

i stor utsträckning lotter utlagts på marken utan legal jorddelningsförrättning

genom s. k. sämjedelning.

Fastighetsförhållandena inom de avsedda delarna av Kopparbergs län äro

så särpräglade att den generellt gällande jorddelningslagstiftningen ansetts

icke kunna i alla delar givas tillämpning å områdena. En viss särlagstiftning

har därför genomförts. I detta hänseende må erinras om lagen den 30 april

1925 rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av

staten storskiftade delarna av Kopparbergs län. Syftet med denna lagstiftning

var i främsta rummet att genom provskiften vinna erfarenhet till ledning

vid utformandet av de för denna del av landet erforderliga särbestämmelserna

beträffande jorddelningen. På grundval i väsentliga delar av den

erfarenhet, som vunnits vid provskiftena enligt 1925 års lag, har sedermera

tillkommit lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning av

jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län, vilken lag vanligen kallas

datalagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Enligt 1925 års lag ha genomförts 12 provskiften. Dessa ha omfattat inemot

4 000 hektar inrösningsjord och omkring 18 500 hektar avrösningsjord.

Vid skiftena ha utlagts närmare 1 900 fastigheter. Denna verksamhet är nu

att anse såsom avslutad. Däremot pågår skiftesverksamheten enligt dalalagen.

Ett fåtal skiften enligt denna lag har avslutats. För närvarande handlägges

ett tjugutal laga skiften jämlikt denna lag, vilka omfatta omkring

200 000 hektar och beröra ungefär 6 000 delägare. Vissa av dessa förrättningar

väntas bli slutförda under de närmaste åren.

I anslutning härtill må framhållas, att de av provskiftena och skiften enligt

dalalagen föranledda förrättningskostnaderna i större utsträckning åvilat

statsverket än kostnaderna för andra laga skiften. Statsverkets kostnader

för provskiftena ha uppgått till inemot 2 000 000 kronor. För skiftesverksamheten

enligt dalalagen, för vilken tillskapats en särskild lantmäteriorganisation,

utgöra statsverkets årliga utgifter i runt tal 600 000 kronor.

Från olika håll har gjorts gällande, att risk förelåge att resultaten av skiftesverksamheten

enligt 1925 års lag och datalagen skulle komma att omintetgöras

genom att de därvid utlagda fastigheterna delades genom privata

åtgärder. Sålunda har denna risk framhållits i en av landshövdingen och

överlantmätaren i Kopparbergs län den 15 oktober 1950 avlåten gemensam

skrivelse till Kungl. Maj :t. Denna utmynnar i en hemställan om skyndsam

utredning rörande de åtgärder som kunde vidtagas för att hindra fortsatt

sämjedelning av ägolotter inom de delar av Kopparbergs län, som undergått

provskifte eller laga skifte enligt datalagen.

Frågan har sedermera berörts av riksdagens år 1950 församlade revisorer,

vilka avslutningsvis uttalat, att förnyade sämjedelningar inom de lagaskiftade

områdena icke endast innebure en fara för att vid skiftena redan

vunna förbättringar tillspillogåves, utan att det därjämte måste ifrågasättas,

huruvida hela den skiftesverksamhet, som påginge och förestode, kunde komma

till avsedd och bestående nytta.

Lantmäteristyrelsen har härefter upptagit spörsmålet till ingående prövning

och med skrivelse den 29 september 1951 till Kungl. Maj :t överlämnat

promemoria angående provisoriska åtgärder mot sämjedelning inom vissa

delar av Kopparbergs län (stencilerad). Promemorian utmynnar i ett förslag

om införande i dalalagen av ett stadgande av innebörd att sämjedelning

i vissa fall skall vara utan verkan. Vid promemorian fogade författningsutkast

torde få biläggas detta protokoll (Bilaga A).

Över promemorian ha efter remiss utlåtanden avgivits av vissa myndigheter

och sammanslutningar.

Innan jag övergår att närmare redogöra för lantmäteristyrelsens förslag

och däröver avgivna yttranden, torde det vara lämpligt att något beröra frågan

om privata jorddelningar över huvud taget.

Markens indelning i fastigheter i enlighet med gällande fastighetsbildningslagstiftning

sker med beaktande av vad som vid varje tidpunkt anses

vara ur jordpolitisk synpunkt lämpligt. Emellertid tillerkännas mellan en
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

5

skilda ingångna privata avtal, som innebära delning av fastighet, rättsverkningar

i betydande utsträckning. Detta leder till att genom privata delningar

kan inträda en faktisk indelning av jorden, som står i strid mot de antagna

jordpolitiska riktlinjerna. Privata jorddelningar förekomma ej endast inom

Dalarna utan även, ehuru i växlande utsträckning, inom riket i övrigt. Problemet

att förhindra, att den i enlighet med fastighetsbildningslagstiftningen

tillkomna fastighetsindelningen rubbas genom privata delningar, gäller sålunda

riket i dess helhet. Förslag till lösningar ha också framlagts i olika

sammanhang.

Av dessa förslag må här beröras vad lagberedningen förordat i sitt den

12 juni 1947 avgivna förslag till jordabalk I (SOU 1947:38). Detta förslag

innehåller regler, som syfta till att försvåra delning av brukningsenheter i

strid med fastighetsindelningen. Enligt förslaget skall sålunda giltigheten

av en överlåtelse av visst till gränserna angivet område av en fastighet, s. k.

arealfång, vara beroende av att området genom laga delning skiljes från fastigheten.

Motsvarande skall gälla även i fråga om överlåtelse av andel, d. v. s.

viss kvotdel, i fastighet, såframt ej fastigheten skall innehavas odelad under

samäganderätt eller i enkelt bolag. Överlåtelsen skall gå åter, om avsedd

fastighetsbildning ej kan komma till stånd. En grundtanke i förslaget är att

lagfarten skall medföra ökad rättslig garanti för det inskrivna äganderättsförvärvets

giltighet.

Lagberedningen har vidare ifrågasatt att ansökan om lagfart skall anses

innefatta begäran om laga delning. Härigenom skulle lantmäteriförrättning

kunna igångsättas ex officio. I fråga om andelsöverlåtelser skall det enligt

förslaget i första hand tillkomma inskrivningsdomaren att pröva överlåtelsens

innebörd. Begreppet gemensam lagfart reserveras för verklig samäganderätt.

Den lagfartssökande bör uppgiva om särskild eller gemensam lagfart

sökes. I förra fallet skall laga utbrytning alltså bli villkor för lagfart, i

senare fallet icke. Begäres gemensam lagfart bör sökanden vara skyldig

styrka uppgörelse om samäganderätt, om sådan ej kan utan vidare presumeras.

Lagreglerna medföra, att sämjedelning icke erhåller den rättsverkan

att en delägare betraktas såsom ägare av det område, som genom sämjedelningen

avskilts åt honom. I stället skall äganderätten behandlas såsom gemensam

och rättsförhållandet komma att falla under lagen om samäganderätt

eller eventuellt under bestämmelserna om enkla bolag. Detta medför, att

en delägare icke kan låta inteckna sin andel i den gemensamma fastigheten,

och innebär vidare att, i händelse av bristande enighet mellan delägarna om

förvaltningen och nyttjandet, envar av dem kan — om icke annat med giltig

verkan avtalats — begära att fastigheten försäljcs på offentlig auktion eller

ställes under godmansförvaltning.

Det av lagberedningen framlagda förslaget avser närmast köp, byte och

gåva av fast egendom. I betänkandet har lagberedningen emellertid även

diskuterat problemet att söka hindra sämjedelning som följd av att fastighet

tillfallit flera genom arv eller testamente. Beredningen har hållit före, alt

även i dessa fall en lösning vore tänkbar efter de linjer, som föreslagits be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

träffande överlåtelser. Om ideella andelar i en fastighet vid arvskifte tillagts

arvingarna eller testamentstagarna, skulle särskild lagfart på sådan andel

icke medges. Delägarna skulle ha att välja mellan att begära laga delning

för utbrytning av andelarna och att gemensamt behålla fastigheten under

samäganderätt eller i bolagsförhållande. Om vid arvskifte särskilda områden

å marken tillagts delägarna, talade vissa skäl för att göra giltigheten av ett

dylikt skifte beroende av att områdena bleve utbrutna genom legal jorddelning.

II. Lantmäteristyrelsens promemoria.

Behovet av omedelbara åtgärder.

I lantmäteristyrelsens promemoria ha till en början berörts de olägenheter

som följa av en privat och okontrollerad jorddelning. Den i Dalarna

fortlevande åldriga och i folkmedvetandet förankrade sedvänjan att uppdela

arvfallen jord mellan samtliga dödsbodelägare ledde till att jorden splittrades

sönder i små och olämpligt utformade brukningsområden. Redan den

skada, som följde på enstaka delningar, vore i och för sig betydande, men

den verkliga nedbrytningen komme till stånd genom senare sämjedelningar

av områden bestående av flera tidigare utlagda sämjelotter.

En annan följd av sämjedelningar i samband med arvskiften vore risken

att den jordbrukande befolkningens ägoinnehav fortgående minskades. Jorden

delades nämligen i stor utsträckning mellan arvingarna, oavsett om

dessa vore jordbrukare eller ej. Antalet utsocknes jordägare vore sålunda

stort i Dalarnas storskiftesbygd. Såsom exempel härpå har lantmäteristyrelsen

anfört att av de 590 brukningsdelarna inom viss del av Siljansnäs socken

136 varken vore bebyggda eller tillhörde jordägare med byggnader inom någon

del av socknen samt att av de 286 brukningsdelarna i Nusnäs skifteslag

i Mora socken 131 varken vore bebyggda eller genom äganderätt förenade

med någon jordbruksgård på försvarbart sambruksavstånd. Ett mycket stort

antal brukningsdelar disponerades på det sättet, att nyttjandet av inägojorden

överlämnades —• ofta nog formlöst och utan ersättning — till innehavaren

av någon jordbruksgård, medan ägaren själv förfogade över skogsmarken.

Det vore till olägenhet, att en betydande andel av åkerjorden brukades

av de egentliga jordbruksföretagen på kort sikt och under osäkra upplåtelseformer

samt att skogstillgången avskildes från jordbruksföretagen.

Lantmäteristyrelsen har återgivit vissa av statsrevisorerna lämnade uppgifter

om förekomsten av sämjedelningar inom områden,

som skiftats enligt 1925 års lag. Av de vid provskiftena utlagda närmare

1 900 fastigheterna hade 151 efter laga skiftet fått flera delägare. Av sistnämnda

151 fastigheter hade 34 konstaterats vara sämjedelade på nytt.

Sämjedelningsfrekvensen syntes variera. Inom vissa byar redovisades icke

någon sämjedelning, under det att i andra mer än hälften av de fastigheter,

som uppgivits ha fått flera delägare, blivit sämjedelade. Särskilt vore att

märka, att åtskilligt talade för att sämjedelning förekomme i betydligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

7

större omfattning än vad som framgått av undersökningen. Ägarna till

sämjelotter inom skiftesområdena förstode ofta, att deras transaktioner

vore till skada för jordbruket och icke såges med blida ögon av myndigheterna.

De dolde därför sina förehavanden genom att åberopa arrendeförhållande,

delning för brukning eller dylikt.

Vidare har lantmäteristyrelsen åberopat en kompletterande utredning av

en skifteslantmätare. Denne hade framhållit, att det varit stora svårigheter

att få tillförlitliga uppgifter. Förmodligen funnes flera sämjedelningar än

dem som redovisats. Enligt uppgift av en vederhäftig delägare i ett skifteslag

vore det sannolikt, att varje jordbruksfastighet, som ägdes av flera

jordbrukare, delats till brukningen.

I anslutning till det anförda må nämnas, att promemorian innehåller

vissa uppgifter om innebörden av verkställda sämjedelningar. Utom det fall

att jorden delades mellan delägarna förekomme, att åbyggnaderna delats

för sig och jorden för sig. Byggnaderna på en fastighet kunde ägas på ett

helt annat sätt än fastigheten i övrigt. En särskild form vore delning till

brukningen, om vilken lantmäteristyrelsen anfört följande.

Härmed torde menas en faktisk uppdelning på marken, som — i den mån

den ej är en verklig sämjedelning — är avsedd att gälla endast tills vidare

eller —- stundom —- under viss tid och som alltså innebär en fördelning

av nyttjanderätten. Skillnaden mellan sådan delning och sämjedelning är

säkerligen mången gång obetydlig; delningsförfarandet i det förra fallet torde

dock ofta vara mera summariskt, varjämte delägarna i detta fall vanligen

torde vara inställda på att en omprövning kan komma i fråga beträffande

den inbördes storleken av deras ägotilldelning. En delning till brukningen

kan övergå till varaktig delning enbart genom en muntlig överenskommelse

mellan delägarna. Man måste också räkna med att delningarna

till brukningen i stor utsträckning bli bestående och i många fall med tiden

ta åt sig karaktären av verkliga sämjedelningar i jordägarnas ögon.

Vid ställningstagandet till frågan om särskilda åtgärder

nu äro påkallade har lantmäteristyrelsen framhållit, att av lantbruksnämnden

inom vissa av de provskiftade byarna gjorda försök att genom

aktiv jordförmedlingsverksamhet ernå önskvärda förbättringar i fastighetsindelningen

i stort sett haft obetydlig verkan. Det vore antagligt, att

det dröjde flera år innan lagberedningens tidigare omnämnda lagstiftningsarbete

medförde ändrade civilrättsliga regler. Det vore därför tydligt att

risk förelåge, att resultaten av provskiftena och de stora skiften enligt dalalagen,

som kunde väntas bli slutförda inom de närmaste åren, koinrne att

spolieras, om sämjedelningarna finge fortsätta. Det syntes därför nödvändigt

att särskilda åtgärder redan nu vidtoges mot de privata jorddelningarna.

Sådana åtgärder borde enligt lantmäteristyrelsens mening främst syfta

till att söka ändra själva tänkesättet och sedvänjorna i bygden. Härför behövdes

i första hand upplysning. Av vikt vore även, att lantbruksnämnden

i sin verksamhet toge sikte på att med till buds stående medel söka hindra att

befintliga privata jorddelningar konserverades och att nya delningsåtgärder

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

vidtoges. I sistnämnda hänseende kunde sannolikt åtskilligt vinnas genom

aktiv rådgivning — jämte ekonomiskt stöd för utlösen av delägare — vid

sådana tillfällen, då fastighet vid arvfall överginge i flera personers ägo.

Enbart sådana åtgärder vore emellertid icke tillräckligt verksamma medel.

Såväl jordägarna som förrättarna av privata delningar kände sig sannolikt

bundna av traditionen och oförmögna att rubba denna, särskilt som den

civilrättsliga lagstiftningen godtoge åtgärderna och även ansåges direkt uppmuntra

dem. Vad som behövdes utöver de nyss antydda åtgärderna vore

regler, som i möjligaste mån medförde omedelbart verkande hinder mot

sämjedelningarna. En lagstiftning, som gåve ett klart uttryck för statsmakternas

ogillande av sämjedelningarna, kunde för övrigt åt upplysningsverksamheten

ge ett starkt och välbehövligt stöd.

Lantmäteristyrelsen har vidare bemött invändningen att provisoriska och

endast lokalt verkande regler, som avsåge att i avvaktan på rikslagstiftning

förhindra eller försvåra sämjedelningar, kunde anses vara mindre lämpliga

ur principiella synpunkter. I detta hänseende har styrelsen anfört, att det

för Dalarna redan funnes en särskild lagstiftning på jordrättens område, till

vilken anknytning kunde ske. Vidare finge det anses ådagalagt att de speciella

förhållandena i orten i och för sig motiverade en särlagstiftning. Sämjedelningsproblemen

i Dalarna vore av helt annan storleksordning än på

andra håll i landet. Slutligen vore det möjligt att bestämmelser, som riktade

sig direkt och enbart mot missförhållandena inom det aktuella området, kunde

tränga igenom på kortare tid än en allmängiltig lagstiftning. De kunde

därigenom indirekt bli till ett visst stöd för syftemålet med den sistnämnda.

Under åberopande av vad sålunda anförts har lantmäteristyrelsen funnit,

att provisoriska lagstiftningsåtgärder snarast möjligt måste vidtagas för att

hindra sämjedelningar inom de på statens bekostnad omskiftade områdena

av Kopparbergs län.

Lagstiftningens tillämpningsområde.

I promemorian har framhållits, att Kopparbergs län beträffande fastighetsförhållandena

kunde indelas i tre delar: huvuddelen, som undergått

storskifte på bekostnad eller med understöd av staten, bergfrälsebygden omkring

Falun, där ävenledes en ganska livlig skiftesverksamhet pågått under

senare år, samt länets sydöstra del, där fastighetsförhållandena liknade angränsande

läns. Beträffande de två sistnämnda delarna av länet förelåge

icke större behov av åtgärder mot sämjedelning än för riket i övrigt.

En provisorisk lagstiftning till förhindrande av sämjedelning inom storskiftesbygden

borde, har styrelsen fortsatt, endast avse nyligen omskiftade

områden och sålunda icke gälla de områden som fortfarande låge i storskifte.

Inom huvuddelen av sistnämnda områden hade nämligen ägosplittringen

gått så långt att föga syntes vara att vinna genom särskilda restriktioner

i fråga om de privata delningarna.

Vissa mera sekundära avgränsningsfrågor ha berörts av lantmäteristyrel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

9

sen. En av dessa är spörsmålet, huruvida de till by hörande fäbodeinägor

och de delar av dess skogsmark, som vid vissa av provskiftena uteslutits

från delningen, borde inbegripas under lagstiftningen. Lantmäteristyrelsen

har ansett, att tillräckliga skäl saknades att göra en provisorisk lagstiftning

mot sämjedelning tillämplig även å mark, som vid provskifte uteslutits

från delningen. Till stöd härför har styrelsen väsentligen åberopat, att

fastighetsförhållandena inom den uteslutna marken vanligen karakteriserades

av att till de vid provskiftena utlagda registerfastigheterna hörde andelar

i ofta åtskilliga långa och smala skogsskiften, samt att den uteslutna

marken i jordägarnas ögon framstode såsom fortfarande liggande i storskifte.

Ett par av provskiftena ha omfattat icke endast de till en eller flera

»huvudbyar» hörande heminägorna med mera utan även vissa ägoområden

som tillhörde hemman i »främmande» by eller byar. Enligt lantmäteristyrelsens

mening borde giltighetsområdet för den ifrågasatta provisoriska

lagstiftningen givas en så enkel och entydig avgränsning som möjligt. Detta

syfte vunnes om giltighetsområdet sattes lika med den mark som, oavsett

bytillhörigheten, ingått i delningen eller med andra ord den mark som vore

redovisad i delningsbeskrivning över provskifte. Till stöd för en sådan

gränsdragning kunde vidare åberopas, att åtgärderna beträffande särskilt

intagen mark företrädesvis gällt en förbättring av ägoanordningen på marken.

Vad nyss sagts beträffande vid provskiftena utesluten, respektive särskilt

intagen mark gällde enligt vad lantmäteristyrelsen anfört i princip även för

omskiften å by enligt dalalagen.

Lantmäteristyrelsen har vidare framhållit, att redan före provskiftenas

företagande ett femtontal skifteslag i landsdelen undergått laga skifte till

rubbning av storskifte. Vid dessa förrättningar, som fastställts under åren

1877—1913, hade jordägarna icke åtnjutit större bidrag av statsmedel än

vid skiften i allmänhet inom riket. Bland annat på grund av den härav

föranledda begränsningen i utflyttningar och väganläggningar torde resultatet

av dessa förrättningar i arronderingshänseende vanligen icke ha blivit

lika gott som vid de nyare skiftena. Lantmäteristyrelsen har förklarat sig

ej vilja påyrka att de äldre laga skiftena skulle omfattas av den ifrågasatta

provisoriska lagstiftningen.

Ett spörsmål, som lantmäteristyrelsen upptagit till bedömande, är huruvida

områden, som varit föremål för förrättning enligt lagen den 4 juni

1943 med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning och sammanläggning

av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län borde falla under

den tilltänkta lagstiftningen. Förrättningar enligt denna lag vore lika

förmånliga för jordägarna som skiften enligt dalalagen; jordägarna hade

sålunda icke avfordrats något arvode till förrätlningsmännen. Det kunde

därför ifrågasättas om icke, sedan förrättning enligt 1943 års lag övergått

by med äldre laga skifte, den ifrågasatta provisoriska lagstiftningen borde

gälla även för sådan by. Såsom stöd för ett nekande svar på denna fråga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

kunde åberopas, att äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter

syftade till att få klarhet i äganderättsförhållandena och att skapa

en rättslig fastighetsindelning, som anslöte sig till dessa förhållanden. Genom

en sådan förrättning förbättrades däremot icke brukningsförhållandena

på marken. Lantmäteristyrelsen ansåge sig därför — ehuru med tvekan

— icke böra påyrka att förrättning enligt 1943 års lag skulle medföra,

att den provisoriska lagstiftningen bleve tillämplig beträffande skifteslaget.

Styrelsens tvekan föranleddes bland annat av det förhållandet att några av

de äldre laga skiftena omfattat endast delar av skifteslagets mark. Den

uteslutna marken till två byar, där de äldre laga skiftena omfattat i huvudsak

endast inägorna, vore nu föremål för laga skifte enligt dalalagen och

samtidigt påginge i intimt samband härmed inom byarna förrättningar enligt

1943 års lag. Det hade självfallet i och för sig varit önskvärt att de

nya registerfastigheter, som bleve resultatet av de samordnade förrättningarna,

i sin helhet skyddades av den provisoriska lagstiftningen.

Slutligen har lantmäteristyrelsen uttalat, att anledning saknades att låta

den ifrågasatta lagstiftningen omfatta enligt dalalagen skiftade skifteslag,

varom förmäles i 1 kap. 2 § under 2 jorddelningslagen, eller med andra ord

storskifteshemman i by eller jämställt skifteslag. Genom laga skifte å

skifteslag bestående av ett eller annat storskifteshemman kunde nämligen

i regel icke åstadkommas en rationell fastighetsindelning inom skifteslagets

mark, utan resultatet av en sådan förrättning finge normalt karaktären av

ett provisorium i avvaktan på tillkomsten av laga skifte å hela byn.

Sammanfattningsvis innebär lantmäteristyrelsens förslag, att lagstiftningen

bör begränsas att avse de markområden som ingått i delningen vid provskifte

eller vid laga skifte till rubbning av storskifte enligt dalalagen. Dessa

områden bestå av dels ägor tillhörande registerfastigheter enskilt — varvid

må anmärkas att gemensam ägolott, som utlagts enligt 13 § dalalagen, utgör

sådan fastighet — och dels ägor som vid laga skifte undantagits för gemensamt

behov eller som eljest äro samfällda för flera fastigheter.

Formen för ingripandet.

Med utgångspunkt från att risken för att resultaten av provskiftena och

skiftena enligt dalalagen komma att omintetgöras väsentligen sammanhänger

med de privata delningar, som föranledas av arvfall, har lantmäteristyrelsen

diskuterat de olika vägar för ingripande, som lämpligen kunde komma i

fråga.

Därvid har lantmäteristyrelsen till en början förklarat sig ej vilja påyrka,

att ur lagberedningens förslag till ny jordabalk utbrötes och nu till

mera allsidig behandling upptoges vad lagberedningen, på sätt förut återgivits,

förordat i syfte att uppnå en samordning mellan de civilrättsliga och

de jorddelningsrättsliga reglerna. Lantmäteristyrelsen har vidare övervägt,

huruvida man lämpligen kunde från det av lagberedningen i nämnda syfte

framlagda förslaget hämta någon eller några bestämmelser. Nära till hands

låge att införa krav på laga delning för varje slag av fång till del av eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

11

andel i fastighet och sålunda även för erhållande av lagfart. Med hänsyn

särskilt till den omständigheten, att i lagberedningens betänkande frågan

om jämkningar i arvslagstiftningen endast ytligt berörts, har lantmäteristyrelsen

emellertid ansett, att en lösning i antydd riktning icke kunde

ifrågakomma.

Till de skiften varom här är fråga lämnar statsverket bidrag, i vissa hänseenden

i större utsträckning än vid andra förrättningar. Sålunda gäller

den principen att lantmäteriväsendets insats vid förevarande förrättningar

skall ske kostnadsfritt för jordägarna. Till bestridande av kostnaderna för

utflyttning och för väganläggningar utgår statsbidrag enligt vissa grunder.

Enligt vad lantmäteristyrelsen uttalat, kunde det ur många synpunkter

synas naturligt och skäligt, att det såsom villkor för åtnjutande av bidrag

uppställdes krav på att den genom skiftet sanerade fastighetsindelningen

respekterades av jordägarna och icke av dem nedbrötes genom sämjedelningar.

Lantmäteristyrelsen har dock ej ansett sig kunna förorda, att restriktioner

i fråga om bidragen infördes i syfte att förhindra sämjedelningar. För

att restriktionerna skulle bli effektiva fordrades nämligen en uppsiktsverksamhet,

som säkerligen bleve omständlig och som därjämte kunde medföra,

att samarbetet mellan de berörda myndigheterna och jordägarna försvårades.

Vidare finge restriktionerna ofrånkomligen en prägel av ekonomiska

sanktioner och komme ur jordägarnas synvinkel att föga skilja sig från

böter. Härtill komme, att vid skiftena enligt dalalagen någon särskild beräkning

icke gjordes beträffande skifteskostnaderna, vilket skulle medföra

svårigheter vid tillämpningen av en regel om betalningsplikt för viss fastighet,

om denna sämjedelades. Och i fråga om bidrag för utflyttning och

väganläggning gällde, att dylika åtgärder erfordrades i väsentligt olika utsträckning

inom skilda skifteslag.

Lantmäteristyrelsen har vidare såsom en möjlighet angivit att införa ett

direkt förbud mot sämjedelningar. För att ett förbud av detta slag skulle

kunna upprätthållas erfordrades att med detsamma vore förbundet straffsanktioner.

Delningsförbudets upprätthållande skulle kräva en icke önskvärd

uppsiktsverksamhet av liknande slag som vid restriktioner beträffande

statsbidragen. Vidare torde det icke bli lätt att hos jordägarna vinna förståelse

för kriminalisering av sämjedelning. Lantmäteristyrelsen har på väsentligen

nu anförda skäl avvisat tanken att införa direkt förbud mot sämjedelning.

Lantmäteristyrelsen har i stället förordat, att man borde gå den vägen att

genom ogiltighetsförklaring frånkänna sämjedelningarna rättsverkningar.

Om de rättsverkningar, som nu äro knutna till ett avtal om sämjedelning,

har styrelsen anfört i huvudsak följande. Lagfart kunde meddelas på en

kvotdel — ideell andel — av en fastighet, oavsett hur liten andelen vore.

Härav följde, att den som ägde viss andel i fastighet kunde få denna andel

intecknad. Efter överenskommelse med övriga delägare i fastigheten kunde

ägor motsvarande andelen varaktigt utläggas på marken. Ett dylikt avtal om

sämjedelning vore ej formbundet. Genom sämjedclningen ernåddes i prak
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

tiken en definitiv upplösning av gemenskapen. Samäganderättslagen ansåges

nämligen ej tillämplig vid dylikt rättsförhållande. Parterna bleve

bundna av sämjedelningen. Detta gällde även ny ägare av ideell andel i fastigheten.

Genom delningen komme innehavare av sämjelott att praktiskt taget

kunna disponera lika fritt över den honom tillagda marken som om densamma

utbrutits för honom genom laga delning. Med hänsyn till fastigheternas

i allmänhet ringa storlek medförde de jordpolitiska restriktionerna att

legalisering av sämjedelning genom laga utbrytning oftast ej kunde ske;

sämjelottsägaren behövde därför i regel icke räkna med någon risk att bli

rubbad ur sitt ägoinnehav genom laga skifte å registerfastigheten. Skulle

laga skifte i undantagsfall komma till stånd, bleve visserligen andelstalen

och ej sämjedelningsinnehaven delningsgrund, men de viktigaste likviderna

skedde under hänsynstagande till sämjedelningen. Sämjelottsägaren finge

sålunda avstå från det ägobelopp som eventuellt översköte vad som av hela

registerfastigheten belöpte på hans andelstal, men han finge beträffande inrösningsjorden

ersättning för odlingsvärdet av den frångångna marken. Beträffande

avrösningsjorden erhölle sämjelottsägaren ersättning för skillnaden

i värde mellan ståndskogen å den innehavda marken och ståndskogen å

den honom vid skiftet tillagda marken.

Innebörden av den förordade ogiltighetsförklaringen vore, enligt vad lantmäteristyrelsen

fortsatt, att sämjedelning frånkändes de nyss angivna rättsverkningarna.

Ett avtal om sämjedelning skulle sålunda icke medföra upplösning

av egendomsgemenskapen, utan samäganderätt skulle anses föreligga

oavsett avtalets innehåll. Rättsförhållandet komme med andra ord att kvarhållas

inom samäganderättslagens tillämplighetsområde. Detta medförde, att

man icke skulle betrakta delägare i fastighet såsom ägare till det område

som enligt delningsavtalet utlagts för honom. I konsekvens härmed skulle

vid skifte å registerfastighet avseende icke fästas vid föregången sämjedelning.

Ogiltighetsförklaringen syftade alltså mot det mål som lagberedningen

uppställt beträffande sämjedelningar. En skillnad framträdde dock

i fråga om lagfarten. Den nu förordade ogiltighetsregeln komme sålunda

ej att påverka lagfartsförhållandena, utan kvotdelar i fastighet skulle alltjämt

kunna fritt överlåtas och lagfaras för sig och även intecknas.

Lantmäteristyrelsen har vidare berört frågan hur ogiltighetsregeln skulle

förhålla sig till avtal, som betecknats som delning till brukningen. Härom

har styrelsen anfört följande.

Det är tänkbart att jordägarna i stället för sämjedelning i viss omfattning

komma att åberopa delning till brukningen. Om sådan befinnes utgöra

endast en förklädnad för sämjedelning, saknas självfallet anledning tillerkänna

densamma rättsverkan. Det kan vidare ifrågasättas om man icke

bör ställa upp den principen att delning till brukning endast bör respekteras

för tiden mellan förvärv och till dess det inbördes rättsförhållandet mellan

fastighetens ägare lämpligen kunnat slutgiltigt regleras. Ju längre tid en

delning till brukningen bestått, desto större anledning finnes i varje fall att

likställa densamma med sämjedelning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

13

En ogiltighetsregel av nu angiven innebörd skulle enligt lantmäteristyrelsens

mening medföra, att innehavaren av en genom privat delning utlagd

lott finge en avsevärt osäkrare ställning än enligt nu gällande ordning. Han

kunde riskera, att hans meddelägare påfordrade att få deltaga i förvaltningen

av hans lott och njuta andel i avkastningen därav eller att lotten försåldes

mot hans vilja enligt samäganderättslagen. Särskilt stor bleve risken

för de övriga delägarnas mellankomst om någon möjlighet till »oförtjänt»

intäkt yppade sig. I vissa fall måste vederbörande också räkna med att

lotten kunde bli indragen i laga skifte och därvid bli oförmånligt behandlad

vid likviderna. Fastighetsägarnas benägenhet att på längre sikt grunda sin

utkomst och sin ekonomi på sämjedelning borde rimligtvis avsevärt minska

med hänsyn till dessa risker tillsammantagna. Av stor betydelse för effekten

av ogiltighetsregeln vore emellertid, har styrelsen fortsatt, hur jordägarna

själva bedömde situationen, när fråga om delning uppkomme. Det kunde

då te sig föga sannolikt, att de med sämjedelning förbundna olägenheterna

verkligen skulle inträffa. Bleve delningar till följd härav vanliga, vore det

tänkbart att den traditionella lojaliteten mellan jordägarna bidroge till att

delningarna också bleve allmänt respekterade av dem på hävdvunnet sätt.

Farhågorna för en sådan utveckling borde dock ej överdrivas. Sämjedelningens

rättsverkan såsom ett medel att definitivt fördela äganderätten till marken

vore utan tvivel av stor vikt för tryggande av markinnehavet. Undandroges

detta rättsliga stöd, kunde det antagas att sämjedelningsverksamheten

komme att starkt avtaga, förutsatt att jordägarna gjordes uppmärksamma

på delningshindret och de skäl, som lett till att detta uppställts.

Övergångsbestämmelser.

Lantmäteristyrelsen har framhållit, att man hade anledning befara att ett

förslag om åtgärder mot fortsatt sämjedelning kunde medföra, att ett antal

nya sämjedelningar företoges i syfte att undgå verkningarna av den väntade

lagstiftningen. Risken för en livligare sådan verksamhet redan under vinterhalvåret

1951—1952 torde av åtskilliga skäl icke vara särskilt stor. Skulle

det emellertid visa sig att en sådan verksamhet bleve betydande, kunde måhända

övervägas huruvida icke ogiltighetsregeln borde gälla redan från tiden

för offentliggörandet av styrelsens promemoria. Även om ogiltighetsregeln

icke skulle behöva på detta sätt ges tillbakaverkande kraft, vore det

givetvis av vikt att den genomföres så snabbt som möjligt. Lantmäteristyrelsen

föresloge därför, att den nya lagen skulle träda i kraft dagen efter den,

då lagen utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vidare har lantmäteristyrelsen anfört, att man icke utan att göra avsteg

från vedertagna rättsgrundsatser kunde frånkänna redan verkställda sämjedelningar

det civilrättsliga skydd som dessa hittills åtnjutit. Efter ett lagfästande

av ogiltighetsregeln komme därför att finnas ett antal giltiga sämjedelningar

inom de skifteslag som redan undergått laga skifte. För att ogiltighetsregeln

skulle bli så effektiv som möjligt vore det -— särskilt med hänsyn

till att delningsavtalen oftast vore formlösa — av vikt att de giltiga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

delningarna i praktiken framstode som klart avgränsade från eventuellt nytillkommande.

De befintliga sämjedelningarna borde därför inventeras på

ett eller annat sätt. Detta kunde enklast åstadkommas genom att vederbörande

jordägare ålades att till myndighet anmäla befintliga sämjedelningar.

För att ett sådant anmälningsförfarande skulle bli effektivt syntes det ofrånkomligt,

att det kombinerades med en preklusionstid, inom vilken delning

skulle anmälas för att behålla verkan av giltig sämjedelning. Om föreskrifter

med detta innehåll bekantgjordes på lämpligt sätt, behövde ej befaras att

jordägarna åsamkades rättsförluster. Av vikt vore att preklusionstiden gjordes

kort. Styrelsen föresloge, att tiden bestämdes till fyra månader. Preklusionen

borde tillika medföra, att rätten att ändra sämjedelning upphörde

beträffande anmälda sådana. Däremot skulle delägarna givetvis vara oförhindrade

att häva en anmäld sämjedelning.

Till stöd för införandet av ett anmälningsförfarande har lantmäteristyrelsen

även anfört, att genom omskiftena och därmed förbundna åtgärder äganderättsförhållandena

och fastighetsindelningen fullständigt retts ut. Det vore

av stor betydelse att ordnade förhållanden förelåge i dessa hänseenden. Vid

anmälningen lämnade uppgifter skulle utgöra ett värdefullt komplement till

konceptakterna rörande omskiftena.

Tidigare har återgivits vad lantmäteristyrelsen anfört om behovet av upplysningsverksamhet

för att sprida kännedom bland jordägarna om sämjedelningarnas

skadliga verkningar. Enligt styrelsens mening borde upplysningsverksamheten

intensifieras efter lagfästandet av ogiltighetsregeln. Om

upplysningsverksamheten — vid vilken självfallet meddelande borde lämnas

om anmälningsförfarandet beträffande befintliga sämjedelningar — insattes

med kraft omedelbart efter lagens antagande, borde anordningen med anmälan

ha blivit allmänt känd bland jordägarna i god tid före utgången av

den föreslagna preklusionstiden.

Rörande formerna för upplysningsverksamheten har styrelsen i huvudsak

anfört följande. De nya bestämmelserna borde i första hand bekantgöras

genom ortspressen. Vid de nu pågående laga skiftena borde förrättningsmannen

senast vid förrättningens avslutande ha för sakägarna utförligt

klargjort privatdelningarnas skadliga verkningar och det på grund härav

uppställda delningshindret. Beträffande övriga skifteslag borde man söka

förmå »byföreståndare» eller annan förtroendeman att under preklusionstiden

anordna sammanträde, vid vilket lantmätare eller annan lämplig person

bereddes tillfälle lämna en redogörelse i förevarande ämne. Komme sådant

sammanträde ej till stånd, syntes det lämpligt att meddelande om ogiltighetsregeln

och anmälningsförfarandet uppsattes å lämpliga platser inom

skifteslaget och närliggande byar. Det vore av vikt att kommunala förtroendemän

och funktionärer samt de av jordägarna anlitade arvskiftes- och sämjedelningsförrättarna

bleve medvetna om de föreslagna bestämmelsernas innebörd.

Sådana personer kunde påverkas genom att direkt tillställas lämpligt

material. Huru upplysningsverksamheten i detalj skulle ordnas behövde

enligt styrelsens mening icke angivas i lag eller annan författning. Det torde

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

böra ankomma på länsstyrelsen och överlantmätaren att se till att upplysningsverksamheten

bedreves på rätt sätt.

Detaljutformning.

I fråga om detaljutformningen av den förordade lagstiftningen har lantmäteristyrelsen

till en början anfört, att ogiltighetsregeln hade en allmän

civilrättslig innebörd men att tillämpningen av densamma alltid bleve en

följd av laga skifte enligt särlagstiftningen för Kopparbergs län och att det

därför syntes icke omotiverat att regeln infogades i dalalagen.

Vid angivandet av den nya bestämmelsens giltighetsområde kunde det, har

lantmäteristyrelsen vidare anfört, ligga nära till hands att till mönster taga

uttrycket i 20 § dalalagen: område som varit föremål för laga skifte till rubbning

av storskifte. Emellertid hade laga skifte beträffande i detsamma särskilt

intagna ägor icke alltid inneburit ett påtagligt brytande av den på storskiftet

grundade fastighetsindelningen. För sådana ägor kunde åtgärderna

mera ha haft karaktären av ägoutbyte eller ett första steg i en successiv

rationalisering. För att undanröja tvekan om vad som åsyftades hade i lagutkastet

den nya bestämmelsen angivits gälla områden som ingått i delningen

vid de aktuella laga skiftena. Vid angivandet av dessa skiften hade

det däremot synts erforderligt att använda uttrycket »laga skifte till rubbning

av storskifte». Detta hade skett för att icke under bestämmelsen skulle

inbegripas laga skifte enligt dalalagen å skifteslag, som avses i 1 kap. 2 §

under 2 jorddelningslagen.

De avtal, som enligt ogiltighetsregeln skola frånkännas rättsverkan, ha i

lagutkastet angivits med uttrycket sämjedelning. Lantmäteristyrelsen har

till stöd härför åberopat, att detta uttryck vore i lagstiftning vedertaget såsom

benämning på en varaktig privat jorddelning mellan dem, som ägde ideella

andelar i fastighet eller område.

Lantmäteristyrelsen har vidare framhållit, att det vore lämpligt att sämjedelningsavtal

gjordes ogiltigt beträffande såväl mark som byggnader. Denna

ståndpunkt nödvändiggjorde att man underkände även sådana privata avtal,

varigenom enbart byggnader fördelats till varaktigt brukande mellan ägarna

av ideella andelar i fastighet. Med anledning av vad sålunda anförts hade det

vid utformningen av lagutkastet befunnits nödvändigt att ge ogiltighetsregeln

det innehållet att den skulle gälla sämjedelning av jord eller vad

därtill lagligen hörde. Härigenom hade jämväl vunnits att eventuella försök

att inom skogsmark sämjedela allenast ståndskogen komme att klart omfattas

av bestämmelsen.

Ogiltighetsregelns innebörd och verkningar i vissa särskilda fall ha berörts

av lantmäteristyrelsen. Sålunda inncbure bestämmelsen i de fall, då

den komme att gälla endast en på marken bestämd del av fastighets ägo\

älde, att denna del bleve att anse såsom samfälld för delägarna i fastigheten

även om de sämjc\is avtalat annat. Om i sämjedelning intagits dels

fastigheter ellei fustighetsdclar, vara sämjcdelningcn på grund av ogiltighetsregcln

bleve utan verkan, och dels fastigheter eller fastighetsdelar, varå

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

regeln icke ägde tillämpning, torde det få överlåtas åt rättspraxis att avgöra,

huruvida och under vilka villkor delägare ägde få avtalet hävt även beträffande

de fastigheter och fastighetsdelar, varå sämjedelningen eljest vore

giltig. Härvid torde gängse principer för bedömningen av avtal vid så kallad

bristande förutsättning bli av betydelse. I fråga om byggnad, som delägare

uppfört på ägolott utlagd för honom genom ogiltig sämjedelning, finge ogiltighetsregeln

den begränsade verkan att byggnaden bleve att anse såsom

belägen å ofri grund.

Vidare har lantmäteristyrelsen framhållit, att vid laga skifte å mark, varå

ogiltighetsregeln vore tillämplig, likviderna alltid borde beräknas som om

marken vore samfälld. Även om sämjedelning skett borde sålunda förrättningsmännen

meddela beslut av innehåll att marken skulle redovisas såsom

samfälld i hävdeförteckningen och att denna redovisning skulle ligga

till grund för likviderna. En sådan befogenhet för förrättningsmännen torde

kunna uppfattas som en direkt följd av ogiltighetsregeln och hade därför

icke ansetts kräva uttrycklig föreskrift. Utan särskilt stadgande torde det

jämväl vara tydligt, att den föreningsrätt, som beträffande likviderna inom

inrösningsjorden vore tillagd delägarna i 14 kap. 6 § sjätte stycket jorddelningslagen,

icke finge användas på sådant sätt att eljest ogiltigt sämjedelningsavtal

tillerkändes verkan vid likvidberäkningen.

På sätt tidigare återgivits har lantmäteristyrelsen förordat, att lantmätare

vid pågående omskifte städse skulle upplysa delägarna om ogiltighetsregelns

innehåll. Uttrycklig föreskrift härom har av lantmäteristyrelsen upptagits i

lagutkastet.

Övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen har utformats i enlighet

med de av styrelsen i denna del gjorda, tidigare återgivna uttalandena.

De närmare bestämmelserna om anmälan av befintliga sämjedelningar

har av lantmäteristyrelsen föreslagits skola upptagas i en särskild kungörelse.

I anslutning till kungörelsen har lantmäteristyrelsen uttalat, att det

vore av betydelse — särskilt om sämjedelningen skett helt formlöst — att

anmälan regelmässigt undertecknades av samtliga delägare, så att delningen

bleve otvetydigt dokumenterad. Härigenom finge även sakägarna själva viss

trygghet mot framtida tvist angående delningen. Om oenighet rådde huruvida

sämjedelning förelåge eller ej, måste dock anmälan kunna göras från

den eller de delägare, som ville påstå delning. Även andra fall torde förekomma,

där fullständiga underskrifter icke kunde erhållas.

III. Yttrandena.

över lantmäteristyrelsens promemoria ha efter remiss utlåtanden avgivits

av Svea hovrätt, lagberedningen, fastighetsbildningssakkunniga, lantbruksstyrelsen,

som bilagt yttrande från lantbruksnämnden i Kopparbergs län,

av skogsstyrelsen, som bifogat yttrande från skogsvårdsstyrelsen i Koppar
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

17

bergs län, av länsstyrelsen i Kopparbergs län, överlantmätaren i samma län,

vilken närslutit yttranden från cheferna för de särskilda skiftesorganisationerna

i länet ävensom från den förutvarande styresmannen för den tidigare

särskilda skiftesorganisationen, av häradshövdingarna i Falu, Nås och Malungs,

Nedansiljans och Ovansiljans domsagor, Sveriges lantbruksförbund

samt Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Från Dalarnas länsförbund av riksförbundet landsbygdens folk och styrelsen

för Sveriges advokatsamfund, vilka beretts tillfälle att avgiva utlåtanden

över promemorian, ha sådana ej inkommit.

I samtliga remissutlåtanden har lantmäteristyrelsens förslag i princip tillstyrkts.

Ett betydande antal av remissinstanserna har betonat, att åtgärder

i föreslagen riktning äro angelägna, och åtskilliga ha framhållit, att åtgärderna

böra vidtagas skyndsamt. En remissinstans — lantbruksförbundet —

har dock vid sin tillstyrkan fogat reservation av principiell innebörd.

Några remissinstanser ha uttalat sig beträffande frågan i vilken o mfattning

nya sämj edelningar nu tillkomma. Sålunda ha

länsstyrelsen, överlantmätaren och lantbruksnämnden i Kopparbergs län

samt häradshövdingen i Nedansiljans domsaga framhållit, att sämjedelningsfrekvensen

inom omskiftade områden sannolikt vore betydligt större än vad

som vid verkställda undersökningar kunnat med säkerhet konstateras. Enligt

vad Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anfört

vore det antagligt, att de stora värden, som skogen representerade, gjorde

delägarna i dödsbo obenägna att avhända sig sina fastighetsdelar. I den

mån, som skogsvärdena stege, kunde man befara att tendensen till sämjedelningar

inom dödsbon komme att stegras. Häradshövdingen i Falu domsaga

har uttalat, att inom domsagan sämjedelning numera icke torde förekomma

i större omfattning.

De av lantmäteristyrelsen påtalade olägenheterna av sämjedelning

ha i åtskilliga remissyttranden starkt understrukits. I några yttranden

ha påtalats även andra svårigheter, som uppkomma i anledning av

sämjedelningarna. Sålunda har överlantmätaren i Kopparbergs län framhållit,

att det på grund av ägosplittringen ofta vore mycket svårt att åstadkomma

lämpliga tomtplatser för bostads-, handels- och industriändamål. Att

genomföra fastställda byggnadsplaner vore ofta förenat med utomordentliga

svårigheter. Vidare gjorde ägosplittringen det praktiskt taget omöjligt att

med vanliga medel åvägabringa en yttre rationalisering av jordbruket. Sammanföring

av brukningsdelar kunde visserligen leda till arealmässig förbättring,

men arronderingsförhållandena förtoge effekten härav.

Ingen av remissinstanserna har tagit avstånd från lantmäteristyrelsens

uppfattning om behovet att snarast vidtaga provisoriska

lagstiftningsåtgärder i syfte att förhindra sämjedelningar inom

de på statens bekostnad omskiftade delarna av Kopparbergs län. Fastmera

har i åtskilliga yttranden starkt understrukits att sådant behov är för han
2

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 58.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

den. Uttalanden av denna innebörd ha gjorts av fastiglietsbildningssakkunniga,

lantbruksnämnden och länsstyrelsen i Kopparbergs län, flera av cheferna

för de särskilda skiftesorganisationerna i länet, överlantmätaren i länet,

Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och häradshövdingen

i Nedansiljans domsaga.

Beträffande frågan om vilka åtgärder som nu böra vidtagas

ha samtliga hörda myndigheter och organisationer anslutit sig till det

av lantmäteri styrelsen förordade förslaget att frånkänna nya sämjedelningar

rättsverkan. Ingen av remissinstanserna har förordat något av de andra

alternativ, som lantmäteristyrelsen diskuterat. Vissa remissinstanser ha angivit

skälen för sin ståndpunkt.

Sålunda har lantbruksstyrelsen framhållit, att såväl förbud med vitesföreläggande

som återbetalning av erhållna statsbidrag skulle medföra arbetskrävande

uppsiktsverksamhet samt ha ogynnsamma återverkningar på

ortsbefolkningens inställning till lagstiftningen. Lantbruksförbundet har

understrukit, att man borde undvika varje form av kriminalisering, både

direkt och indirekt genom bidragsrestriktioner. Uttalanden av liknande

innebörd ha gjorts av en av cheferna för de särskilda skiftesorganisationerna

i Kopparbergs län. Häradshövdingen i Nedansiljans domsaga har uttalat, att

en förbudslagstiftning med straffhot säkerligen skulle framkalla ovilja,

vilket ur psykologisk synpunkt vore olyckligt. Två av cheferna för de särskilda

skiftesorganisationerna i Kopparbergs län liksom ock överlantmätaren

och lantbruksnämnden i länet ha givit uttryck för uppfattningen, att en

åtgärd, som innebure ogiltigförklaring av sämjedelning, kunde vantas bil

mött med förståelse från ortsbefolkningen eller i varje fall från de mera

framsynta jordbrukarna.

Ytterligare må nämnas, att Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

framhållit, att det varit i hög grad önskvärt, om säkrare

och mera påtagligt verkande åtgärder än ogiltigförklaring kunnat vidtagas,

men att utskottet dock tillstyrkte förslaget såsom ett minimum av önskvärda

och nödvändiga ingripanden.

I detta sammanhang må ock anmärkas, att lantbruksf örbundet framhållit,

att lantmäteristyrelsens förslag medförde uppenbara risker för rättsförluster,

då ogiilighetsregelns verkningar skulle framträda blott vid laga skiften och

vid tvister mellan de sämjedelande parterna. Förbundet kunde därför tillstyrka

förslaget endast under förutsättning att en tillfredsställande upplysningsverksamhet

bedreves ej endast om själva ogiltighetsregeln utan även

om dess uppenbara risker för rättsförluster.

I några yttranden har gjorts gällande, att lösningen på längre sikt av

sämjedelningsproblemet borde sökas efter delvis andra linjer än dem lantmäteristyrelsens

förslag följde. Enligt den förutvarande styresmannen för

den tidigare särskilda skiftesorganisationen i Kopparbergs län vore en väg

att göra fastigheterna mindre begärliga såsom spekulationsobjekt den att

om möjligt all skogsmark avsattes till gemensamhetsskog. Lämplig ändring

i 10 kap. 5 § jorddelningslagen borde göras i detta syfte. En av che
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

ferna för de särskilda skiftesorganisationerna har ifrågasatt om icke arvskiften

å jord inom lagaskiftade områden borde underkastas prövning enligt

regler liknande dem som upptagits i jordförvärvslagen. Inlösen från en arvinge

av de övrigas andelar borde underlättas genom att lantbruksnämnden

beviljade lånegaranti eller på annat sätt gåve stöd. Liknande synpunkter

har även överlantmätaren i Kopparbergs län anfört.

Åtskilliga remissinstanser ha berört frågan om vilken effekt, som

kunde väntas av en lagstiftning i enlighet med lantmäteristyrelsens förslag.

Sålunda har från flera håll givits uttryck för tveksamhet huruvida den

av lantmäteristyrelsen förordade åtgärden att frånkänna sämjedelning rättsverkan

kunde väntas få mera påtaglig effekt. Uttalanden av sådan innebörd

ha gjorts av skogsstyrelsen, några av cheferna för de särskilda skiftesorganisationerna

i Kopparbergs län, lantbruksförbundet och Kopparbergs läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Å andra sidan ha åtskilliga remissinstanser gjort gällande, att om också

den föreslagna åtgärden ej innebure något fullt effektivt hinder mot tillkomsten

av nya sämjedelningar, den dock borde verka starkt återhållande.

Av denna mening äro lantbruksstgrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs län,

några av cheferna för de särskilda skiftesorganisationerna i länet, överlantmätaren

i Kopparbergs län och häradshövdingen i Falu domsaga. Några

myndigheter — lantbruksstgrelsen, länsstyrelsen samt häradshövdingarna i

Falu och Nedansiljans domsagor — ha understrukit, att effekten vore i hög

grad beroende på om en intensiv upplysningsverksamhet komme att bedrivas.

Länsstyrelsen har i anslutning härtill framhållit, att det givetvis

krävdes att erforderliga medel ställdes till förfogande för upplysningsverksamheten.

Uttalande i denna riktning har gjorts även av häradshövdingen i

Nedansiljans domsaga.

Vissa av de särskilda bestämmelserna i förslaget ha berörts i remissyttrandena.

Eu sådan är frågan om den tilltänkta lagstiftningens

giltighetsområde.

I detta hänseende har överlantmätaren i Kopparbergs län — i anledning

av lantmäteristyrelsens förslag att lagstiftningen ej skulle omfatta skifteslag

som varit föremål för förrättning enligt lagen den 4 juni 1943 med särskilda

bestämmelser om äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter

inom vissa byar i Kopparbergs län — anfört, att det vore riktigt, att brukningsförhållandena

på marken icke i och för sig förbättrades genom en förrättning

enligt nämnda lag. I princip kunde detsamma sägas gälla även för

de fall, där de äldre skiftena omfattat endast delar av skifteslagen och där

nu, samtidigt med laga skifte på den uteslutna marken, förrättningar enligt

1943 års lag verkställdes inom byarna i intimt samband med de pågående

skiftena. Emellertid genomfördes i samband med skiftena och förrättningarna

enligt 1943 års lag ett betydande rationaliseringsverk inom de ifrågavarande

byarna genom köp, avstyckningar och ägoutbyten. Slutresultatet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

av skifte, förrättning enligt 1943 års lag och i samband därmed företagna

åtgärder för rationalisering av fastighetsbeståndet kunde förväntas bli sådant,

att den nya fastighetsindelningen i sin helhet borde skyddas mot sämjedelning.

Tillräckligt starka skäl talade för att i nu ifrågavarande avseende

skilja mellan skifteslag, vilka varit föremål för fristående förrättningar enligt

1943 års lag, och skifteslag, där dylika förrättningar verkställts i samband

med genomförande av fullständiga laga skiften på tidigare icke lagaskiftade

delar. Skifteslag av det senare slaget syntes enligt överlantmätarens

mening beträffande skydd mot sämjedelningar i sin helhet böra jämställas

med områden som ingått i delningen vid provskifte eller laga skifte till

rubbning av storskifte enligt dalalagen.

Utsträckning av lagstiftningens tillämpningsområde i enlighet med överlantmätarens

förslag har påyrkats även av länsstyrelsen och lantbruksnämnden

i Kopparbergs län samt två av cheferna för de särskilda skiftesorganisationerna

i länet. Därjämte har en annan av cheferna för nämnda organisationer

uttalat, att lagstiftningen borde gälla alla områden, som varit föremål

för förrättning enligt 1943 års lag.

Vidare ha två av cheferna för de särskilda skiftesorganisationerna förklarat,

att fastighetsindelningen inom de senast storskiftade socknarna i vissa

fall medgåve någorlunda rationell jord- och skogsbruksdrift. Sämjedelningen

förekomme inom vissa av dessa områden ännu ej i större utsträckning.

Ganska stora fördelar kunde därför ernås, om den tilltänkta lastiftningen

gjordes tillämplig även på nu avsedda områden. Härutöver har en av

cheferna för de särskilda skiftesorganisationerna funnit, att det skulle vara

till fördel om lagstiftningen komme att gälla även mark, som uteslutits från

delningen vid provskifte eller laga skifte enligt dalalagen. Uttalande av liknande

innebörd har gjorts av häradshövdingen i Nedansiljans domsaga.

Lagberedningen har uppehållit sig vid frågan om vilka avtals t yper

som komme att inbegripas under uttrycket sämjedelning.

I förslaget avsåges med sämjedelning, har lagberedningen anfört,

privat jorddelning mellan dem, som ägde ideella andelar i fastighet

eller område. Annan privat jorddelning omfattades icke av förslaget. Det

gällde sålunda icke den privata delning som kunde föreligga, då ett område

av fastighet överlåtits eller vid arvskifte en fastighet till skilda områden

uppdelats mellan arvingarna. Det vore enligt lagberedningens mening önskvärt,

att den privata delning som omfattades av förslaget närmare angåves

och att innebörden i beteckningen sämjedelning utvecklades.

Häradshövdingen i Nedansiljans domsaga har ifrågasatt huruvida icke

lagstiftningen borde utvidgas att omfatta även sådana fall, där privat delning

ägde rum i samband med överlåtelse av ett visst område på marken.

Innebörden av ogiltighetsregeln vore, enligt vad lagberedningen

anfört, att en sämjedelning icke vidare skulle erhålla den rättsverkan,

att en delägare betraktades såsom ägare av det område som genom delningen

avskilts åt honom. I stället skulle äganderätten till en sämjedelad

fastighet alltjämt behandlas såsom gemensam. Vid laga skifte skulle hänsyn

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

icke tagas till sämjedelningen. Rättsligt sett skulle väl en sämjedelning ej

heller ha någon omedelbar rättsverkan mellan kontrahenterna inbördes. Å

andra sidan vore det tydligt, att sämjedelningen kunde ge upphov till en

fördelning av brukningsrätten mellan delägarna. För att icke lagstiftningen

skulle brista i effektivitet måste dock sämjedelningen få bedömas såsom ett

mera tillfälligt ordnande av förvaltningen, som gällde endast tills vidare och

icke kunde hindra påkallande av godmansförvaltning eller försäljning. Av

särskild betydelse vore alltså att samäganderättslagen och bysamfällighetslagen

skulle kunna tillämpas. I detta sammanhang måste emellertid beaktas

att det icke mötte något hinder att delägarna träffade ett förvaltningsavtal,

varigenom reglerna om godmansförvaltning eller försäljning bleve utan tilllämpning

— låt vara att ett sådant avtal ej kunde få rättsverkan mot tredje

man.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att den statliga bidragsgivningen till

speciellt bostads- och ekonomibyggnader borde starkt begränsas på sämjedelade

fastigheter med ogiltig delning. Det borde i regel vara uteslutet att bevilja

bidrag till en ekonomibyggnad på dylik fastighet, om byggnaden icke

vore avsedd att betjäna fastigheten i dess helhet. Detta torde följa av nu

gällande bidragsbestämmelser, men det vore önskvärt att sakförhållandet

framhävdes i förarbetena till ifrågavarande lag.

Flera remissinstanser ha berört frågan om tidpunkten för lagstiftningens

ikraftträdande. Sålunda har från några håll understrukits

risken av att åtskilliga sämjedelningar genomfördes efter offentliggörandet

av lantmäteristyrelsens promemoria i syfte att undgå verkningarna

av den föreslagna lagstiftningen. Under åberopande härav ha Svea hovrätt

och länsstyrelsen i Kopparbergs län funnit det böra allvarligt övervägas,

huruvida icke lagstiftningen borde göras tillämplig å sämjedelningar,

som tillkommit efter offentliggörandet av lantmäteristyrelsens förslag eller

med andra ord från och med den 1 oktober 1951. Uttalande av liknande innehåll

har gjorts av Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Å andra sidan ha lagberedningen och lantbruksförbundet — under hänvisning

till allmänt gällande rättsgrundsatser — tagit bestämt avstånd från

tanken alt göra lagstiftningen tillämplig på sämjedelningar tillkomna före

lagens utfärdande.

Förslaget att äldre sämjedelningar skulle tillerkännas rättsverkan

endast därest anmälan om desamma gjorts inom viss tid har i de yttranden

där frågan berörts lämnats utan erinran. Dock har lagberedningen

lunnit det knappast tillrådligt, att försummelse av anmälningsplikten skulle

medföra ogiltighet av sämjedelning, som visas ha skett före lagens ikraftträdande.

Vid anmälningsskyldigheten borde ej knytas någon preklusionspåföljd.

Ett stadgande om anmälningsskyldighet torde redan i och för sig

leda till att kravet på bevisning skärptes, då någon utan giltig orsak underläte

att anmäla sämjedelning.

Från åtskilliga håll har föreslagits förkortning av preklusionstiden med

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

hänsyn till risken av att sämjedelningar genomföras under densamma. Sålunda

ha lantbruksstyrelsen och en av cheferna för de särskilda skiftesorganisationerna

i Kopparbergs län uttalat, att preklusionstiden borde vara så

kort som möjligt. En av cheferna för nämnda organisationer har ansett tiden

böra bestämmas till tre månader, medan överlantmätaren i Kopparbergs län

förordat en tid av två eller tre månader. En preklusionstid av endast två

månader ha länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Kopparbergs län förordat.

En av cheferna för de särskilda skiftesorganisationerna har ifrågasatt, om

icke delägarna borde genom intyg av två ojäviga, med förhållandena förtrogna

personer styrka, att sämjedelningen förelegat före lagens ikraftträdande

eller med andra ord att den ej tillkommit under preklusionstiden.

Å andra sidan har lantbruksförbundet hemställt, att preklusionstiden måtte

avsevärt förlängas, så att kännedom om ogiltighetsregeln nådde nödvändig

spridning. Det vore att beakta att upplysningsverksamheten skulle bedrivas

av befattningshavare, som redan nu hade omfattande arbetsbörda.

Svea hovrätt, som funnit den föreslagna preklusionsfristen väl avvägd, har

ansett, att viss bestämd slutdag för anmälningsfristen borde direkt angivas

i lagen.

I fråga om det föreslagna anmälningsförfarandet är ytterligare att nämna,

att länsstyrelsen i Kopparbergs län har förutsatt att anmälan från en av

sämjelottsägarna skulle vara tillräcklig för att sämjedelningen skulle upptagas

i förteckningen, överlantmätaren i Kopparbergs län har utgått från att

åtskilliga anmälningar komme att vara ofullständiga och att erforderliga

kompletteringar kunde ske. Vidare har Svea hovrätt föreslagit, att anmälningar

borde ingivas i två exemplar, av vilka överlantmätaren omedelbart

skulle överlämna det ena till vederbörande inskrivningsdomare. Skulle endast

ett exemplar ingivas, borde det åligga överlantmätaren att till inskrivningsdomaren

överlämna vederbörligen styrkt avskrift därav. Sedan överlantmätaren

upprättat föreslagen förteckning, borde det åligga honom att

tillställa inskrivningsdomaren avskrift av förteckningen.

Beträffande den lagtekniska utformningen ha Svea hovrätt

och lagberedningen förordat att ogiltighetsregeln upptoges icke i dalalagen

utan i en särskild lag. Lagberedningen har till stöd härför anfört, att stadgandet

i första hand vore en civilrättslig bestämmelse, som innebure att

sämjedelning vore utan verkan i fråga om äganderätten till jorden. Det kunde

ifrågasättas om det vore lämpligt att intaga ett stadgande av denna art

i en jorddelningsrättslig författning. Lagberedningen har tillika anmärkt,

att i varje fall ingressen till lantmäteristyrelsens lagförslag icke vore tillräckligt

vidsträckt.

Svea hovrätt har uttalat, att den i lantmäteristyrelsens lagutkast upptagna

bestämmelsen om skyldighet för lantmätare att vid pågående laga

skifte upplysa delägarna om innehållet i ogiltighetsregeln borde — i varje

fall om huvudstadgandet upptoges i särskild lag — såsom innefattande en

instruktionsföreskrift ej intagas i lagen utan överföras till den särskilda

kungörelse som föresloges skola utfärdas i anledning av skyldigheten att anmäla

befintliga sämjedelningar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

23

IT. Departementschefen.

Ett av fastighetsbildningslagstiftningens främsta syften är att åstadkomma

en för markens användning lämplig fastighetsindelning. Vid fastighetsbildning

vid sidan om den jorddelningsrättsliga lagstiftningen finnes uppenbar

risk att dessa jordpolitiska synpunkter ej vinna beaktande. Frånsett

att privat jorddelning föranleder bristande klarhet och därigenom vållar

rättsosäkerhet genom att någon tillförlitlig redovisning av bildade fastigheter

ej erhålles, medför den lätt nog att jorden indelas på sådant sätt att den ej

kan brukas rationellt. I lantmäteristyrelsens promemoria och de däröver

avgivna yttrandena ha angivits ett flertal exempel härpå. För att trygga en

sund ekonomisk utveckling på längre sikt är det därför av vikt att förhindra

en privat jorddelning, även om denna för de nuvarande jordägarna skulle

framstå som ur andra synpunkter önskvärd.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att inom stora delar av

Kopparbergs län en sedan lång tid tillbaka fortgående privat jorddelning

lett till så otillfredsställande förhållanden, att särskilda ingripanden befunnits

erforderliga. I detta hänseende är att nämna främst den skiftesverksamhet,

som — för övrigt med betydande kostnader för statsverket — genomförts

eller pågår enligt den för vissa delar av länet antagna särlagstiftningen, nämligen

lagen den 30 april 1925 rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad

eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län

och lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning av jord

å landet inom vissa delar av Kopparbergs län. Genom denna verksamhet

uppnås en avsevärd förbättring i fastighetsförhållandena. I ärendet har emellertid

visats, att allvarlig risk föreligger att resultatet av skiftesverksamheten

kommer att omintetgöras därigenom att enligt gammal sedvänja nya

privata jorddelningar företagas inom de skiftade områdena. Det är självfallet

en angelägen uppgift att söka hindra en sådan utveckling.

Vad i ärendet framkommit ger vid handen, att av betydelse i förevarande

sammanhang främst äro de privata jorddelningar, som ske i anledning av

inträffade arvfall. Enligt gammalt bruk tillskiftas envar av dödsbodelägarna

andel i dödsboets fasta egendom, varefter för denna andel utlägges viss ägolott,

som regel omfattande flera markområden. I likhet med lantmäteristyrelsen

och remissinstanserna anser jag, att strävandena främst böra inriktas

på att motverka den form av privat jorddelning, som utläggandet av ägolotlerna

innebär och som brukar benämnas sämjedelning.

Såsom lantmäteristyrelsen framhållit torde den väg som i längden säkrast

skulle leda till åsyftat resultat vara att genom upplysning klargöra för

jordägarna de vådor, som för bygdens framtida ekonomiska utveckling och i

andra hänseenden äro förbundna med förfarandet att sämjedela arvfallen

eller eljest flera tillhörig fast egendom, och att därigenom få jordägarna att

frivilligt avstå från den antydda formen för upplösning av den gemensamma

äganderätten till marken. Av stor betydelse för en utveckling i denna rikt
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

ning synas även vara de åtgärder som lantbruksnämnden i länet kan vidtaga.

Emellertid torde åtgöranden av nu antydd art icke kunna väntas medföra

omedelbar effekt av mera allmän räckvidd utan de torde komma att

verka först på längre sikt. Jag anser därför, i likhet med lantmäteristyrelsen

och remissinstanserna, att det härutöver är erforderligt med sådant ingripande,

som kan väntas ha mera omedelbar verkan.

Allmän enighet råder om att den väg som i detta syfte bör beträdas är att

för vissa områden i Kopparbergs län genomföra en särskild lagstiftning

med innehåll att sämjedelningar frånkännas rättsverkningar. Innebörden

härav kan i korthet sammanfattas sålunda. Sämjedelningen skulle icke komma

att medföra en upplösning av den samäganderätt, som bestått före sämjedelningen.

Äganderätten till den ideella andelen i fastigheten skulle sålunda

ej komma att ersättas med äganderätt till den vid sämjedelningen utlagda

lotten. Vid blivande lantmäteriförrättningar skulle hänsyn ej tagas

till den skedda sämjedelningen. Detta innebär bl. a., att frågorna om likvider

mellan skiftesdelägarna skulle bedömas från samma utgångspunkt som

om någon sämjedelning ej förekommit.

Det är att beakta, att en regel av nu angiven innebörd icke har någon

omedelbar verkan å sämjedelningsavtal, så länge avtalet respekteras av

kontrahenterna och frågan om avtalets giltighet ej aktualiseras av särskild

anledning, exempelvis lantmäteriförrättning eller exekutivt förfarande. Effekten

av bestämmelsen ligger främst däri, att innehavaren av en sämjelott

får en, med hänsyn till omöjligheten att bedöma vad som kan komma att inträffa

i framtiden, i hög grad osäker ställning i rättsligt hänseende. Det är

tydligt, att en lagregel sådan som den ifrågasatta icke omöjliggör tillkomsten

av sämjedelningar. Av stor betydelse, för vilken verkan lagregeln kommer

att ha, är huru stora jordägarna bedöma de risker vara, som äro förbundna

med sämjedelningar utan rättsverkningar. I remissyttrandena ha också

kommit till uttryck olika meningar om i vilken utsträckning en lagregel,

som frånkänner sämjedelningar rättsverkningar, kan väntas medföra att

sådana delningar upphöra. I nuvarande läge, då en överhängande fara föreligger

för jordsplittring, hör emellertid enligt min mening den omständigheten

att den tilltänkta lagstiftningen måhända icke kommer att helt utesluta

nya sämjedelningar icke vara avgörande. I detta sammanhang må framhållas,

att ogiltighetsregeln måste utgöra ett verksamt stöd för den upplysningsverksamhet

som bör bedrivas rörande vådan av sämjedelningar.

Ur principiella synpunkter kunna invändningar riktas mot att genomföra

en lagstiftning, som i och för sig riktar sig mot en i hela riket förekommande

företeelse men som skall äga tillämpning endast å sådana företeelser inom

en viss begränsad del av landet. Häremot kan emellertid anföras —• såsom

lantmäteristyrelsen ock gjort — att jordförhållandena inom förevarande

landsdel äro i hög grad särpräglade och redan tidigare föranlett särskild lagstiftning

samt att behovet av ingripande här är vida större än inom landet

i övrigt. Härtill kommer, att det framlagda förslaget ligger i linje med de i

lagberedningens förslag upptagna generella reglerna i förevarande hänse
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

ende. Jag anser därför, att nu berörda synpunkt ej bör föranleda, att man

avstår från att genomföra den ifrågasatta lagstiftningen såsom ett provisorium

i avbidan på att spörsmålet i samband med den kommande jordabalken

får en allmängiltig lösning.

På grund av vad sålunda anförts förordar jag, i likhet med lantmäteristyrelsen

och samtliga remissinstanser, en särlagstiftning för vissa delar av

Kopparbergs län, enligt vilken sämjedelning skall vara utan verkan.

I fråga om den förordade lagstiftningens tillämpningsområde ansluter jag

mig i huvudsak till lantmäteristyrelsens förslag. Emellertid anser jag, i

likhet med överlantmätaren i Kopparbergs län och flera andra remissinstanser,

att lagstiftningen bör gälla även inom sådan av äldre laga skiften

omfattad mark, som, i samband med att viss vid dessa laga skiften utesluten

mark undergår laga skifte enligt datalagen, är föremål för förrättning enligt

lagen den 4 juni 1943 med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning

och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län. Av

utredningen i ärendet framgår nämligen att i dylika fall genom förrättning

enligt 1943 års lag och i samband därmed vidtagna åtgärder vinnes en sådan

rationalisering av fastighetsindelningen som kan jämställas med den som

erhålles vid provskifte eller vid laga skifte enligt dalalagen. Vad angår den

av lantmäteristyrelsen berörda frågan huruvida särskilt intagna ägor kunna

anses ha ingått i laga skifte till rubbning av storskifte är det enligt min

mening tydligt att så är fallet. Tillämpningsområdet synes alltså böra angivas

vara dels jord, som varit föremål för laga skifte enligt 1925 års lag eller

laga skifte till rubbning av storskifte enligt dalalagen, och dels jord, som

icke undergått sådant skifte men hör till by vilken varit föremål för förrättning

enligt 1943 års lag, såframt förrättningen skett i samband med att

annan jord inom byn enligt datalagen undergått laga skifte till rubbning av

storskifte.

Med denna utvidgning av tillämpningsområdet försvagas väsentligen det

skäl lantmäteristyrelsen åberopat till stöd för att införa ogiltighetsregeln i

datalagen. I enlighet med vad Svea hovrätt och lagberedningen förordat bör

den såsom i första hand av civilrättslig natur upptagas i en särskild lag.

De privata delningar, som skola omfattas av ogiltighetsregeln, torde, såsom

lantmäteristyrelsen föreslagit, böra angivas med uttrycket sämjedelning.

Under detla på åtskilliga ställen i lagstiftningen förekommande uttryck

lärer inbegripas delningar, varigenom för viss ideell andel i en fastighet utlägges

viss ägolott på marken genom privat delningsuppgörelse. I anslutning

till vad lagberedningen anfört torde böra framhållas, att därunder icke komma

de fall då visst område av fastighet överlåtes eller då vid arvskifte en

fastighet uppdelas mellan dödsbodelägarna, icke på det sättet att de erhålla

vissa kvotdelar, utan så att de direkt bekomma vissa områden på marken.

Erfarenheten visar emellertid att arvskiften med sist antydd innebörd äro

sällan förekommande i dessa bygder. Del torde ock böra beaktas, att lagfart

å de bodelägarna tillagda områdena ej kan meddelas, förrän områdena blivit

i laga ordning utbrutna.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

I anslutning härtill må något beröras frågan om ogiltighetsregelns förhållande

till avtal som angivits åsyfta delning till brukningen. Ett avtal, som

har endast sådan innebörd, träffas uppenbarligen icke av ogiltighetsregeln.

Emellertid kan avgörande betydelse ej tillmätas den omständigheten att avtalet

formellt framstår som en överenskommelse endast om uppdelning av

marken för nyttjande. Därest av omständigheterna framgår, att ett sådant avtal

i själva verket innefattar sämjedelning, blir avtalet i detta hänseende utan

verkan. Uppenbarligen måste åt rättstillämpningen överlämnas att från fall

till fall pröva förekommande avtals innebörd. Här må endast framhållas det

— för övrigt i sakens natur liggande — förhållandet att ju längre tid ett såsom

delning till brukningen betecknat avtal består orubbat, desto mindre

sannolikt är det, att avtalet har endast den begränsade innebörd som det ger

sken av.

Den huvudsakliga innebörden av att sämjedelning är ogiltig har jag redan

angivit i det föregående. Härutöver må framhållas, att jag instämmer i lantmäteristyrelsens

uttalanden om ogiltighetsregelns verkningar i de fall då i

sämjedelningen intagits dels fastigheter eller fastighetsdelar, varå sämjedelningen

är utan verkan, och dels fastigheter eller fastighetsdelar, varå ogiltighetsregeln

ej äger tillämpning, samt de fall då delägare på ägolott utlagd

för honom genom ogiltig sämjedelning uppfört byggnad. Såsom lantmäteristyrelsen

ansett torde det utan särskild lagregel vara klart att vid laga

skifte å mark, som delats genom sämjedelning omfattad av ogiltighetsregeln,

förrättningsmännen skola redovisa marken såsom samfälld. Självfallet skall

denna redovisning ligga till grund, då det ankommer på förrättningsmännen

att bestämma likviderna. Däremot torde ogiltighetsregeln ej medföra någon

inskränkning i den rätt att ingå förening om likvider som eljest tillkommer

delägarna.

Jag vill i detta sammanhang även understryka, att statliga bidrag inom

lantbruksnämndernas verksamhetsområde uppenbarligen ej böra lämnas till

åtgärder, som avse att understödja brukningsdel tillkommen genom ogiltig

sämjedelning.

På skäl som lantmäteristyrelsen anfört torde i lagtexten uttryckligen böra

angivas att ogiltighetsregeln omfattar även sämjedelning av vad till jorden

lagligen hör.

Det bör, i anslutning till vad lantmäteristyrelsen föreslagit, åligga lantmätare

att vid lantmäteriförrättning som avses i den föreslagen lagen upplysa

sakägarna om ogiltighetsregelns innehåll. Av skäl som Svea hovrätt anfört

torde bestämmelse härom dock ej böra upptagas i lagen utan meddelas

i administrativ ordning.

Med hänsyn till syftet med lagbestämmelsen om ogiltighet av sämjedelning

är det självfallet av värde att denna får verkan snarast möjligt. Jag

vill alltså föreslå, att lagen träder i kraft omedelbart efter utfärdandet. I

ett par yttranden har ifrågasatts, att ogiltighetsregeln även skulle gälla vissa

avtal om sämjedelning som träffats före ikraftträdandet av lagstiftningen,

nämligen sådana som ingåtts efter offentliggörandet av lantmäteristyrelsens

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

27

promemoria. Jag finner emellertid icke tillräckliga skäl föreligga att —

om också blott i denna begränsade omfattning — frångå principen att civilrättslig

lagstiftning icke bör givas lillbakaverkande kraft.

Då avtal om sämjedelning kan träffas utan iakttagande av särskild form,

är det självfallet ofta svårt att visa vid vilken tidpunkt sämjedelningen tillkommit.

I anledning härav har lantmäteristyrelsen — i syfte främst att

hindra att lagstiftningen kringgås genom att efter lagens ikraftträdande ingången

sämjedelning uppges ha skett dessförinnan — föreslagit, att sådan

sämjedelning för att icke träffas av ogiltighetsregeln skall anmälas inom viss

tid efter ikraftträdandet. Det är emellertid uppenbart, att ett sådant krav

medför risk för rättsförluster, även om åtgärder vidtagas för att sprida

kunskap om förefintligheten av en anmälningsskyldighet med dylik preklusionsverkan.

Med hänsyn härtill kan jag ej förorda lantmäteristyrelsens förslag

på denna punkt. Däremot vill jag föreslå den ordningen att anmälan om

befintlig sämjedelning bör göras inom viss tid efter lagstiftningens ikraftträdande

men att underlåtenhet att göra anmälan ej skall föranleda att sådan

sämjedelning frånkännes rättsverkan. Redan ett på detta sätt utformat

anmälningsförfarande torde nämligen medföra, att stora krav på bevisningen

ställas, då det göres gällande, att ej anmäld sämjedelning tillkommit

före ogiltighetsregelns ikraftträdande. I detta sammanhang vill jag även

framhålla, att kringgående av lagstiftningen endast kan komma i fråga beträffande

sådana fastigheter, som finnas vid tiden för lagens utfärdande och

som då ägas av flera personer. Av utredningen framgår att antalet sådana

fastigheter är relativt begränsat.

Under åberopande av vad sålunda anförts förordar jag, att i lagen upptages

endast den övergångsbestämmelsen att vad i lagen stadgas icke skall

äga tillämpning å sämjedelning, som skett före lagens ikraftträdande. Bestämmelser

om det av mig förordade anmälningsförfarandet beträffande befintliga

sämjedelningar torde lämpligen kunna utfärdas i administrativ väg.

I enlighet med vad i det föregående förordats har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag om ogiltighet av sämjedelning av jord inom

vissa delar av Kopparbergs län.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

K. G. Grönhagen.

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Bilaga A.

Lantmäteristyrelsens utkast

till

i:o) Lag

angående ändring i lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av

Kopparbergs län.

Härigenom förordnas att ingressen till lagen den 17 juni 1932 med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives och att i samma

lag skall under särskild rubrik, vars lydelse framgår av det följande, införas

en ny paragraf, betecknad 27 §, av nedan angivna innehåll.

Kungl. Maj :t har, med riksdagen, funnit gott att med ändring av vad lagen

om delning av jord å landet och lagen om sammanläggning av fastigheter

å landet innehålla häremot stridande förordna, att inom de på bekostnad

eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län skola

i nedan angivna hänseenden gälla följande särskilda bestämmelser, nämligen

beträffande laga skifte till rubbning av storskifte 1—18 §§, beträffande

laga skifte å sådant skifteslag, som i 1 kap. 2 § under 2 lagen om

delning av jord å landet avses, 19—23 §§, beträffande avstyckning av ägovidd,

som överlåtits till annan, 24—26 §§ samt beträffande ogiltighet av

sämjedelning inom vissa områden, 27 §.

Om ogiltighet av sämjedelning inom vissa områden.

27 §.

Sämjedelning av jord, eller vad därtill lagligen hör, vare utan verkan

inom område, som ingått i delningen vid laga skifte enligt denna lag till

rubbning av storskifte eller enligt lagen den 30 april 1925 (nr 102) rörande

vissa laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län.

Under pågående laga skifte åligge det lantmätaren att vid sammanträde

med delägarna upplysa dem om innehållet i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i denna lag stadgas äger icke tillämpning å sämjedelning, som kommit

till stånd innan lagen trätt i kraft; dock skall dylik sämjedelning icke

gälla med mindre anmälan om densamma skett hos överlantmätaren i Kopparbergs

län inom fyra månader från ikraftträdandet. Närmare föreskrifter

om sådan anmälan meddelas av Konungen. Ändring i anmäld sämjedelning

vare utan verkan.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 58.

29

2:o) Kungörelse

med särskilda bestämmelser om anmälan beträffande sämjedelningar

inom vissa delar av Kopparbergs län.

Med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen den..................

..........angående ändring i lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län förordnas härigenom som följer:

1 §•

Denna kungörelse äger tillämpning inom område som ingått i delningen

vid laga skifte till rubbning av storskifte enligt lagen den 17 juni 1932 med

särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av

Kopparbergs län eller vid laga skifte enligt lagen den 30 april 1925 (nr 102)

rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten

storskiftade delarna av Kopparbergs län.

2 §•

Föreligger vid ikraftträdandet av lagen den..........................

angående ändring i förutnämnda lag den 17 juni 1932 sämjedelning av jord,

eller vad därtill lagligen hör, inom område varom i 1 § sägs, skall sämjedelningen,

vid äventyr att den eljest är utan verkan, anmälas hos överlantmätaren

i Kopparbergs län inom fyra månader från ikraftträdandet.

Anmälan, som i första stycket avses, skall vara skriftlig och innehålla

uppgift om vad sämjedelningen omfattar och hur egendomen fördelats mellan

lotterna. I anmälan skall uppgivas tiden för delningens tillkomst samt

delägarnas namn och adress. Finnes skriftligt avtal rörande delningen, skall

detta bifogas i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Anmälan bör undertecknas

av samtliga delägare.

Finnes karta över delningen, skall upplysning härom lämnas i anmälan.

Kartan skall ingivas samtidigt med anmälan eller tillhandahållas efter särskild

anfordran.

Delägare, som det önskar, må av lantmätare vid lantmäteriets distriktsorganisation

erhålla biträde vid upprättande av anmälan. Sådant biträde

skall lämnas avgiftsfritt.

3 §-

Överlantmätaren skall upprätta förteckning över anmälda sämjedelningar.

Dessa böra även på lämpligt sätt utmärkas å karta.

överlantmätaren skall föranstalta om den kompletterande undersökning,

som erfordras för sämjedelningarnas redovisning på sätt i första stycket

sägs. . R

4 §•

överenskomma delägare att anmäld sämjedelning skall upphöra att gälla,

bör underrättelse härom lämnas överlantmätaren.

5 §.

Länsstyrelsen och överlantmätaren i Kopparbergs län skola på lämpligt

sätt verka för att innehållet i denna kungörelse snarast uppmärksammas av

de personer, som äga jord inom område varom i 1 § sägs.

Denna kungörelse träder i kraft den

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 8 februari

1952.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 1 februari 1952 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet den 25 januari 1952, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ogiltighet av sämjedelning av jord

inom vissa delar av Kopparbergs län.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av e. o. hovrättsassessorn O. Petrén.

Lagrådet yttrade:

Enligt den föreslagna lagen skall sämjedelning av jord, varå lagen har

avseende, vara utan verkan. Lagen innehåller tillika ett stadgande att med

sämjedelning av jord skall jämställas sämjedelning av vad till jorden lagligen

hör. Lantmäteristyrelsen, som i sitt förslag upptagit motsvarande bestämmelse,

har framhållit, att det vore lämpligt att sämjedelningsavtal

gjordes ogiltigt beträffande såväl mark som byggnader. Denna ståndpunkt

nödvändiggjorde, att man underkände även sådana privata avtal, varigenom

enbart byggnader fördelats till varaktigt brukande mellan ägarna av ideella

andelar i fastighet. Med anledning därav hade det befunnits nödvändigt

att giva ogiltighetsregeln det innehållet att den skulle gälla sämjedelning

av jord eller vad därtill lagligen hörde. Härigenom hade jämväl vunnits,

att eventuella försök att inom skogsmark sämjedela allenast ståndskogen

komme att klart omfattas av bestämmelsen. Enligt remissprotokollet har

departementschefen på de av lantmäteristyrelsen anförda skälen funnit

i lagtexten böra uttryckligen angivas, att ogiltighetsregeln omfattar även

sämjedelning av vad till jorden lagligen hör.

I anledning härav vill lagrådet framhålla, att ett avtal om sämjedelning

av vad enligt lag hör till jorden, exempelvis därå uppförda byggnader eller

därå växande träd, icke i och för sig medför, att äganderätten till byggnaderna

eller träden skiljes från äganderätten till jorden. Så länge bygg
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

31

naderna kvarstå eller träden icke avverkas, äro de fortfarande att anse

såsom hörande till jorden och avtalet gäller icke utan vidare gentemot

tredje man. Så till vida torde därför det föreslagna stadgandet, att även

sämjedelning av vad till jorden lagligen hör skall vara utan verkan, sakna

betydelse. Då emellertid genom bestämmelsen blir fastslaget, att ett sådant

avtal icke äger giltighet ens parterna emellan, synes stadgandet vara ägnat

att öka ifrågavarande lagstiftnings effekt.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari

1952.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för jordbruksdepartementet lagrådets den

8 februari 1952 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 25 januari

1952 remitterade förslaget till lag om ogiltighet av sämjedelning av jord

inom vissa delar av Kopparbergs län.

Efter redogörelse för vad lagrådet anfört och med förmälan att han icke

hade någon erinran däremot hemställer föredraganden att förslaget måtte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skal! avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

520220

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:91 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag ur kyrkofonden för tillfiilUg arbetshjälp åt domkapitlen och stiftsnämnderna i a1 i texten
  2. 3LU 1952:8 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län s. 1 i texten