Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom

1952-02-15 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:59, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

I

Nr 59.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder

för förvaltningen av viss kronoegendom; given

Stockholms slott den 15 februari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och

2 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL.

Sam B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Vid utarrendering av kronoegendom under domänstyrelsens förvaltning

skall enligt nu gällande bestämmelser alltid ställas säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande, om arrendeavgiften uppgår till minst 600 kronor.

Därest särskilda skäl föreligga, äger dock Kungl. Maj:t medgiva att vederbörande

arrendator befrias från skyldigheten att ställa sådan säkerhet. Understiger

arrendeavgiften 600 kronor, ankommer det på domänstyrelsens avgörande

huruvida säkerhet skall ställas eller ej. I proposition^ föreslås att

den omförmälda värdegränsen i fråga om fordran på säkerhet skall höjas

från 600 till 1 500 kronor. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 59.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni

1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av

viss kronoegendom.

Härigenom förordnas, att 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni

1934 angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §•

1 in o m. Uppgår arrendeavgiften

till minst sexhundra kronor, skall såsom

säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren

för en tid av minst

fem år, därest arrendet skall fortfara

så länge, och högst åtta år vara ställd

borgen av två eller flera personer,

vilka borga en för alla och alla för

en såsom för egen skuld till dess full

betalning skett och vilkas vederhäftighet

är styrkt av länsstyrelsen eller

domaren; ägande Kungl. Maj :t likväl,

då särskilda skäl därtill föreligga,

medgiva, att arrendator befrias från

skyldigheten att såsom säkerhet för

arrendevillkorens fullgörande ställa

sådan borgen som nu nämnts.

Arrendator, som

Minst ett---

nämnts.

---tre års arrendeavgift.

i arrendekontraktet.

1 mom. Uppgår arrendeavgiften

till minst ettusenfemhundra kronor,

skall såsom säkerhet för fullgörandet

av arrendevillkoren för en tid av

minst fem år, därest arrendet skall

fortfara så länge, och högst åtta år

vara ställd borgen av två eller flera

personer, vilka borga en för alla och

alla för en såsom för egen skuld till

dess full betalning skett och vilkas

vederhäftighet är styrkt av länsstyrelsen

eller domaren; ägande Kungl.

Maj :t likväl, då särskilda skäl därtill

föreligga, medgiva, att arrendator

befrias från skyldigheten att såsom

säkerhet för arrendevillkorens fullgörande

ställa sådan borgen som nu

2 mom. Understiger arrendeavgiften

sexhundra kronor, ankommer

det på domänstyrelsens avgörande,

om säkerhet för fullgörandet av

arrendevillkoren skall ställas eller

icke.

2 mom. Understiger arrendeavgiften

ettusenfemhundra kronor, ankommer

det på domänstyrelsens avgörande,

om säkerhet för fullgörandet

av arrendevillkoren skall ställas

eller icke.

Denna förordning träder i kraft dagen

efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

1

1 Senaste lydelse av It § 1 mom. se 1939:95.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59,

%

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 15 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,.

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,.

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler fråga om

viss ändring i den s. k. arrendeförordningen samt anför följande.

I 11 § förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom, vanligen kallad arrendeförordningen, ha

meddelats bestämmelser rörande ställandet av säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande vid utarrendering av egendom som står under domänstyrelsens

förvaltning.

Enligt 1 mom. av nämnda paragraf gäller som huvudregel att sådan säkerhet

alltid skall vara ställd, om arrendeavgiften uppgår till minst 600 kronor.

Därest särskilda skäl föreligga, må dock Kungl. Maj :t medgiva, att

arrendator befrias från skyldigheten att ställa sådan säkerhet. I fråga

om säkerhetens beskaffenhet föreskrives, att den skall utgöras av borgen,

avseende fullgörandet av arrendevillkoren under minst fem år, därest arrendet

skall fortfara så länge, och högst åtta år samt ställd av två eller flera

personer, vilka borga en för alla och alla för en såsom för egen skuld till

dess full betalning skett och vilkas vederhäftighet är styrkt av länsstyrelsen

eller domaren. Arrendator som så önskar kan dock begränsa borgenssäkerheten

till att avse allenast annat än erläggandet av arrendeavgiften, om

han jämte borgensförbindelsen avlämnar obligationer eller andra säkerhetshandlingar,

som enligt domänstyrelsens bedömande innefatta fullgod säkerhet

för två års arrende. Det finns också möjlighet att helt utbyta borgenssäkerheten

mot pant i obligationer eller andra säkerhetshandlingar. Dessa

måste dock då ha sådant värde, att de enligt domänstyrelsens bedömande

innefatta fullgod säkerhet för tre års arrendeavgift. Minst ett år före utgången

av den tid för vilken borgen blivit ställd skall avlämnas ny borgen,

som kan godkännas av domänstyrelsen.

Om arrendeavgiften understiger 600 kronor, ankommer det enligt 2 mom.

i paragrafen på domänstyrelsens avgörande, huruvida säkerhet skall ställas

eller ej.

Enligt paragrafens ursprungliga lydelse kunde under inga omständig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 59.

heter undantag göras från föreskriften i 1 inom. att säkerhet måste ställas,

om arrendeavgiften uppgår till minst 600 kronor. Rätten för Kungl.

Maj :t att på grund av särskilda skäl dispensera från denna föreskrift infördes

genom författningsändring år 1939. Såsom skäl för författningsändringen

anfördes i propositionen nr 65 till 1939 års riksdag, att det vid arrenden

av s. k. skogsjordbruk och mindre jordbruksegendomar med något

mer än 600 kronors arrendeavgift understundom visat sig omöjligt för vederbörande

arrendator att anskaffa föreskriven säkerhet. Det kunde följaktligen

inträffa fall, då i övrigt skötsamma och lämpliga personer icke kunde

godtagas såsom kronoarrendatorer. Även beträffande jordbruksegendomar

med högre arrendeavgift än sålunda nämnts kunde det vid något enstaka

tillfälle visa sig önskvärt att kunna eftergiva kravet på ställande av

säkerhet.

I skrivelse den 21 februari 1951 hemställde domänstyrelsen, att Kungl.

Maj :t ville med stöd av nyssnämnda dispensrätt medgiva, att arrendator av

skogsjordbruk befriades från skyldigheten att ställa säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande för den händelse arrendeavgiften understege 1 200

kronor. Jag torde få nämna att ordet »skogsjordbruk» i arrendeförordningen

användes som beteckning för sådana å kronoparker eller andra kronoskogar

belägna, av domänstyrelsen förvaltade jordbruksegendomar, som

prövas erforderliga för skötseln av skogarna.

Som skäl för nämnda hemställan anförde domänstyrelsen, att de av domänverket

utarrenderade skogsjordbruken under senare tid i stor utsträckning

varit föremål för arrondering av jorden och omfattande byggnadsarbeten

samt att till följd därav arrendeavgiften för ett allt större antal skogsjordbruk

kommit att höjas upp till eller över 600 kronor. Detta hade i sin

tur medfört att vissa arrendatorer, som kanske under en lång följd av år

icke behövt skaffa borgen, helt plötsligt ställts inför skyldigheten att lämna

sådan. En arrendator som under lång tid skött sitt arrende utan anmärkning

ställde sig givetvis undrande inför denna nya förpliktelse. Del

hade också inträffat att arrendatorer förklarat sig ämna säga upp sina

arrenden hellre än att skaffa borgen.

Styrelsen tilläde, att de för skogsjordbruken gällande arrendekontrakten

stadgade skyldighet för arrendatorn att utföra arbete åt domänverket visst

antal dagar. Denna bestämmelse innebure i sig själv en viss säkerhet för

arrendeavgiftens erläggande.

Statskontoret anförde i remissutlåtande den 16 mars 1951, att generell

dispens för vissa arrendatorer från skyldigheten att ställa säkerhet icke

syntes kunna lämnas, med mindre riksdagen medverkade till ändring av

författningen. Med hänsyn till att statskontoret inhämtat, att antalet fall,

där aktuellt behov av eftergift förelåg, var jämförelsevis begränsat, fann

statskontoret icke tillräcklig anledning vara för handen att överväga en

dylik författningsändring.

Sedermera har domänstyrelsen i skrivelse den 31 januari 1952 hemställt,

att Kungl. Maj :t ville föreslå riksdagen ändring i 11 § arrendeförordningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

5

av den innebörden, att säkerhet aldrig skall behöva krävas, då fråga är om

skogsjordbruk, samt att för övriga fall den i detta hänseende avgörande

värdegränsen skall höjas från 600 till 1 500 kronor.

Till motivering av denna hemställan i vad den avser skogsjordbruken

har styrelsen — jämte det styrelsen hänvisat till sin tidigare framställning

den 21 februari 1951 — särskilt framhållit, att det enligt styrelsens mening

vore så angeläget att erhålla lämplig arbetskraft till skogen, att man ej borde

riskera att gå miste om den, därför att vederbörande vägrade att underteckna

ett arrendekontrakt som föreskreve ställande av borgen. I detta sammanhang

har styrelsen upplyst, att vissa bolag frångått kravet på borgen

vid utarrendering av jordbruk av motsvarande typ.

Som skäl för den ifrågasatta höjningen av värdegränsen beträffande säkerhet

vid utarrendering av kronoegendom i allmänhet har styrelsen åberopat

penningvärdets försämring.

Departementschefen. Enligt de bestämmelser om utarrendering av kronojord,

som gällde före 1934, var arrendator alltid skyldig att ställa vederbörlig

säkerhet för arrendevillkorens fullgörande. När denna regel nämnda år

utbyttes mot föreskrift, att ställande av säkerhet skulle vara obligatoriskt

endast om arrendeavgiften uppginge till minst 600 kronor, grundades beslutet

härom på förslag av 1932 års kronojordsutredning. I dess betänkande

rörande ändring av grunderna för utarrendering av kronojord (SOU 1933:

32) uttalades bland annat, att ett upprätthållande i varje fall av fordran på

arrendesäkerhet för de s. k. skogsjordbruken ävensom för sådana torp och

lägenheter, som enligt betänkandet borde utarrenderas särskilt för sig, med

sannolikhet skulle leda till att flertalet av nyssnämnda mindre jordbruk

icke skulle kunna upplåtas på självständigt arrende åt de förutvarande innehavarna

— ett förhållande som enligt utredningens mening vore mycket

att beklaga. Vid övervägande av den gräns, där arrendesäkerhet borde kunna

påfordras, hade utredningen bland annat tagit hänsyn till att ett arrende

som betingade en avgift av 600 kronor eller därutöver icke lämpligen borde

anförtros en person som icke ägde de ekonomiska resurser, att han kunde

ställa säkerhet för arrendevillkorens fullgörande.

Under åren närmast efter 1934 torde det ha varit ganska sällsynt, att

arrendeavgiften för ett skogsjordbruk, ett torp eller en lägenhet uppgick till

så mycket som 600 kronor. Ännu vid tiden för 1939 års författningsändring

uttalade domänstyrclsen att de flesta av de fall, där ett eftergivande av kravet

på säkerhet vore påkallat, inrymdes inom den därför stadgade 600-kronorsramen.

Numera har emellertid läget blivit ett annat. Bland annat på

grund av penningvärdets fall har det blivit allt vanligare att arrendeavgiften

för jordbruksegendoinar av nyss åsyftat slag sättes till 600 kronor eller mera,

med påföljd att domänstyrelsen måste uppställa krav på säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande. Olägenheterna härav minskas väl till en viss grad

genom att Kungl. Maj :l har befogenhet att befria från skyldigheten att ställa

säkerhet, men ej sällan är denna utväg stängd, eftersom arrendatorn icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

kan åberopa några sådana »särskilda skäl» som utgöra förutsättning för

meddelande av dylik befrielse. Det kan därför lätt inträffa, att den hittillsvarande

arrendatorn ej kan få behålla arrendet, därför att det visar sig

omöjligt för honom att anskaffa föreskriven borgen. För att icke syftet med

bestämmelserna om fri prövningsrätt i vissa fall för domänstyrelsen skall

helt eller delvis förfelas, torde det följaktligen vara nödvändigt att höja den

omförmälda 600-kronorsgränsen för denna prövningsrätt. Jag har intet att

erinra mot styrelsens förslag att gränsen nu skall dragas vid 1 500 kronor.

Därest denna ändring genomföres, torde frågan, huruvida säkerhet skall

krävas vid utarrendering av skogsjordbruk, i allmänhet komma att falla

inom ramen för domänstyrelsens fria prövningsbefogenhet. Det lär endast

i jämförelsevis sällsynta fall inträffa, att ett skogsjordbruk betingar en arrendeavgift

som uppgår till eller överstiger 1 500 kronor. Med hänsyn härtill

torde det ej behöva medföra någon större olägenhet, om för dylika fall som

huvudregel gäller att arrendatorn skall vara skyldig att ställa säkerhet.

Befrielse från denna skyldighet kommer ju alltid att kunna medgivas av

Kungl. Maj :t, om det påkallas för att man skall kunna erhålla lämplig arbetskraft

till skogen eller av andra särskilda skäl. Enligt min mening föreligger

därför ej tillräcklig anledning att, såsom domänstyrelsen föreslagit, helt undantaga

skogsjordbruken från 1500-kronorsregeln och låta frågan om arrendesäkerhet

beträffande alla sådana jordbruk fritt avgöras av styrelsen. Någon

författningsändring av denna innebörd anser jag mig följaktligen icke böra

förorda.

I enlighet med det anförda har jag låtit inom departementet upprätta

förslag till förordning om ändrad lydelse av It § 1 och 2 mom. förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft så snart som

möj ligt.

Härefter hemställer föredraganden att det ifrågavarande författningsförslaget

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Kungl. Höghet Regenten bifall och förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Grass.

527167. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni 193 a1 i texten
  2. 3LU 1952:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 inom. förordningen den 22 juni 193b s. 1 i texten