Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående dyrtidstillägg för år 1952 å särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn

1952-02-08 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:70, Med förslag till lag angående dyrtidstillägg för år 1952 å särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

1

Nr 70.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

dyrtidstillägg för år 1952 å särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn; given Stockholms

slott den 8 februari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag angående dyrtidstillägg för år

1952 å särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås såsom ett provisorium, att under år 1952 dyrtidstillägg

skola utgå å de särskilda barnbidragen. Tilläggen föreslås utbetalade

under maj, augusti och december. Å särskilda barnbidrag enligt 5 § i 1947

års lag — bidrag om högst 420 kronor om året — föreslås tilläggen skola

utgå med 35 kronor under envar av nämnda månader samt å bidrag enligt

lagens 6 § — bidrag om högst 250 kronor om året — med 20 kronor under

vardera av månaderna maj och augusti och med 30 kronor under december.

Kostnaderna för dyrtidstilläggen föreslås fördelade mellan staten och

kommunerna efter samma grunder som gälla för de särskilda barnbidragen.

Kostnaderna beräknas till omkring 2,4 milj. kronor, varav omkring 1,7

milj. kronor skulle belöpa på staten och 0,7 milj. kronor på kommunerna.

För budgetåret 1952/53 äskas anslag till Särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders barn in. in. med 9,3 milj. kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 70.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

Förslag

till

Lag

angående dyrtidstillägg för år 1952 å särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders m. fl. barn.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Å särskilt barnbidrag, som avses i 5 § lagen den 26 juli 1947 (nr 530)

om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, skall dyrtidstillägg

utgå med 35 kronor för envar av månaderna maj, augusti och

december 1952.

Å särskilt barnbidrag enligt 6 § nämnda lag skall dyrtidstillägg utgå med

20 kronor för vardera av månaderna maj och augusti 1952 samt 30 kronor

för december 1952.

2 §•

Dyrtidstillägg enligt denna lag utbetalas från pensionsstyrelsen utan särskild

ansökning.

3 §•

Bestämmelserna i 14 § samt 17—20 §§ lagen om särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders m. fl. barn ävensom 38 § 2 inom. sista stycket lagen

den 29 juni 1946 om folkpensionering skola äga motsvarande tillämpning

å dyrtidstillägg enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 10.

3

Utdrag ur protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 februari

1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om dyrtidstillägg

under år 1952 å de särskilda barnbidragen samt anför.

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 94, har anmärkts,

att ett av pensionsstyrelsen i skrivelse den 5 december 1951 framlagt förslag

om provisorisk förbättring av de särskilda barnbidragen då var föremål

för remissbehandling. Med anledning härav ansågs det under nämnda

punkt upptagna anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

barn in. m. böra upptagas med ett endast preliminärt beräknat belopp;

och i avbidan på en särskild proposition i ämnet föreslogs, att riksdagen

måtte för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1952/53 beräkna ett förslagsanslag

av 9 200 000 kronor.

Sedan remissbehandlingen av pensionsstyrelsens förslag numera är avslutad,

hemställer jag att få upptaga detta ärende till fortsatt behandling.

Gällande bestämmelser.

Lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders in. fl. barn trädde i kraft den 1 januari 1948. De enligt lagen

bidragsberättigade barnen kunna med hänsyn till förutsättningarna för

bidrags erhållande samt bidragsbeloppens storlek indelas i två huvudgrupper.

Den ena gruppen omfattar föräldralösa och med dem jämställda barn.

För barn tillhörande denna kategori utgör bidraget högst 420 kronor om

året (5 §). Den andra gruppen omfattar barn till änkor och invalider m. fl.

För dessa barn utgår bidraget med högst 250 kronor om året (6 §). Bidrag

utgår längst till och med den månad, under vilken barnet fyller sexton år.

Bidrag enligt 5 § utgår ej eller nedsättes efter vad som finnes skäligt,

därest barnet har inkomst, som ej härrör från barnets eget arbete och som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

helt eller i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaden för barnets uppehälle

och uppfostran.

Bidrag enligt 6 § reduceras med hänsyn till både barnets och försörj arens

inkomst. Barns egen arbetsinkomst inverkar dock ej på bidragets storlek.

Underhållsbidrag från någon som enligt lag är skyldig utgiva sådant bidrag

samt bidragsförskott skall i sin helhet avdragas å barnbidraget. I övrigt

gäller att annan inkomst som barnet åtnjuter är avdragsfri intill ett belopp

av 100 kronor om året, varefter avdrag sker med hela det överskjutande

inkomstbeloppet. Beträffande inverkan av försörjarens inkomst gäller, att

för ensamstående försörjare en årsinkomst av 1 800 kronor är avdragsfri.

Motsvarande belopp för sammanlevande makar eller föräldrar utgör 2 200

kronor. Överskjutande inkomster reducera barnbidraget med 25 procent av

inkomsten och med ytterligare SO procent — alltså med sammanlagt 75

procent — i vad inkomsten överstiger för ogift 3 200 kronor och för sammanlevande

makar eller föräldrar 4 600 kronor.

Under förutsättning att barnet icke har egen inkomst upphör rätten till

barnbidrag enligt 6 §, när försörjarens årsinkomst uppgår till följande

belopp.

Årsinkomst vid vilken

rätten till barnbidrag

upphör

1

barn

Kr

2

barn

Kr

3

barn

Kr

4

barn

Kr

5

barn

Kr

6

barn

Kr

För ensamstående ......

2 800

3 200

3 400

4 200

3 740

4 800

4 070

5 140

4 400

5 470

4 740

5 800

För makar sammanlagt . .

De särskilda barnbidragen utbetalas av pensionsstyrelsen. Angående

utbetalningen äro särskilda föreskrifter meddelade i kungörelsen den 26

september 1947 (nr 769) angående sättet och tiden för utbetalning av särskilda

barnbidrag samt bidrag till änkor och änklingar med barn. Utbetalningen

sker genom postgiro månadsvis, dock att vad som av månadsbeloppet

överskjuter helt krontal utbetalas årsvis i samband med utbetalningen

för december månad. Barn, som uppbära högsta barnbidrag enligt 5 §,

erhålla i enlighet härmed 35 kronor i månaden och barn, som uppbära

högsta barnbidrag enligt 6 §, 20 kronor för envar av månaderna januari—

november och 30 kronor för december.

Kommunerna bidraga för varje kalenderår till kostnaderna för de särskilda

barnbidragen med viss andel — motsvarande 3/20 procent för varje

fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen — av kostnaden för bidrag,

som under året utbetalas för barn, beträffande vilka pensionsnämnd inom

kommunen under året varit behörig pröva ansökning om särskilt barnbidrag

av det slag, varom är fråga. Kommunen svarar dock för högst hälf*

ten av kostnaden (19 §).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 70. 5

Antalet barn, som äro berättigade till särskilda barnbidrag enligt 5 och

6 §§, beräknas till 1 400 resp. 33 000.

Pensionsstyrelsens förslag.

Pensionsstyrelsen berör inledningsvis de allmänna synpunkter, som ledde

till att maximibeloppen för de särskilda barnbidragen fastställdes till resp.

420 och 250 kronor, samt anför härom.

Barnbidragens storlek diskuterades av 1941 års befolkningsutredning i

dess i januari 1946 avgivna betänkande om barnkostnadernas fördelning

(SOU 1946: 5) och utredningen fann, under åberopande av vissa för utredningens

räkning verkställda undersökningar om barnkostnadernas storlek,

att det inkomsttillskott, som makar med barn behövde erhålla för att kunna

anses vara tillförsäkrade samma standard som inom socialförsäkringen

godtagits såsom norm för makar utan barn, borde vara 500 å 550 kronor

per år för ett barn och 400 å 450 kronor för varje ytterligare barn utöver

det första. Under hänsynstagande till det allmänna barnbidraget, vilket av

utredningen föreslogs till 200 kronor om året, samt värdet av fria skolmåltider,

i förevarande hänseende uppskattade till 50 kronor om året, borde de

belopp, som ansetts motsvara den av samhället accepterade standarden,

minskas med 250 kronor. De särskilda barnbidragen borde därför uppgå

till 250 å 300 kronor för det första barnet och 150 å 200 kronor för varje

ytterligare barn.

Socialvårdskommittén ansåg i sitt betänkande angående särskilda barnbidrag

m. m. (SOU 1947: 21) att det särskilda barnbidraget borde vara lika

för alla barn oavsett barnantalet i familjen. Enligt kommittén borde man

vid fastställandet av maximibeloppet eftersträva en sådan storleksordning

på förmånerna att behov av komplettering med understöd efter fri beliovsprövning

skulle föreligga endast i undantagsfall. Under antagande att det

allmänna barnbidraget komme att bestämmas till 200 kronor och med hänsyn

till värdet av skolmåltiderna föreslog kommittén att det särskilda barnbidragets

maximibelopp skulle fastställas för föräldralösa barn till 480

kronor och för övriga barn till 300 kronor för barn och år.

Statsmakterna följde i princip socialvårdskommitténs förslag i fråga om

det särskilda barnbidragets maximibelopp. Då emellertid det allmänna barnbidraget

bestämdes till 260 kronor fastställdes det särskilda barnbidraget

till 420 och 250 kronor per barn inom vardera gruppen.

Pensionsstyrelsen erinrar i detta sammanhang om den fr. o. in. den 1

januari 1952 företagna höjningen av de allmänna barnbidragen från 260

till 290 kronor om året samt påpekar, att denna höjning sammanhänger

med att barnavdragen vid den kommunala beskattningen slopats.

I fråga om storleken av den förhöjning av de särskilda

barnbidragen, som må ifrågakomma på grund av de ökade levnadskostnaderna,

anför pensionsstyrelsen.

Om man år 1947, då statsmakterna fattade beslut om dessa bidrag, fann

att de sammanlagda bidragsförmånerna skulle i princip svara mot de

totala kostnaderna för barnens försörjning vid eu av samhället accepterad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

standard, är det uppenbart att de senaste årens avsevärt ökade levnadskostnader

medfört att de normerade bidragen blivit otillräckliga. Styrelsen

får erinra om att statsmakterna ansett att folkpensionärerna böra i princip

erhålla full täckning för den levnadskostnadsökning, som inträtt efter det

folkpensioneringslagen antogs. I anledning härav ha folkpensionerna indexreglerats.

Pensionspristalet — d. v. s. förhållandet mellan levnadskostnaderna

nu och i juni 1946 då lagen om folkpensionering utfärdades — har

för tiden november 1951—januari 1952 fastställts till 130, vilket innebär

att folkpensionernas grundbelopp (ej bostadstilläggen) under sagda tid

höjas med 30 procent.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att enligt kungörelse den 18

januari 1952 (nr 10) pensionspristalet för månaderna februari—april 1952

fastställts till 133.

Pensionsstyrelsen fortsätter.

Pensionsstyrelsen saknar material för närmare bedömande av i vilken

omfattning kostnaderna för barns försörjning ökat sedan 1947, då barnbidragens

storlek bestämdes. Den korta tid som stått styrelsen till buds för

utredningsuppdraget har icke heller medgivit införskaffande av sådant

material. Styrelsen har därför måst grunda sitt ståndpunktstagande på

mera allmänna överväganden.

Den fråga som härvid först uppkommer är huruvida förhöjningen bör

sättas i relation enbart till storleken av det särskilda barnbidraget eller om

hänsyn bör tagas till den kostnadsökning som över huvud inträtt beträffande

barns försörjning. Då den ifrågasatta dyrtidskompensationen endast

är avsedd som ett provisorium och utredningsuppdraget icke omfattar

andra barn än sådana som uppbära särskilt barnbidrag, synes förhöjningen

böra beräknas allenast å den andel av barnkostnaderna som är avsedd att

täckas av det särskilda barnbidraget.

Vid en provisorisk lösning av dyrtidskompensationen bör man givetvis

tillse att denna icke lägges så att den försvårar en övergång till en mera

definitiv anordning. Håller man sig till en kompensation endast å det särskilda

barnbidraget och låter man denna stanna inom de 30 procent, som

för närvarande utgår som indextillägg å folkpension, synes några svårigheter

i nu nämnda hänseende icke behöva befaras.

I fråga om förhöjningens allmänna konstruktion avvisar

pensionsstyrelsen tanken på indextillägg, utformade efter samma

system som användes inom folkpensioneringen, d. v. s. tillägg som utbetalas

varje månad i samband med det särskilda barnbidraget i övrigt och som

lagtekniskt utgöra del av förmånen. Sådana tillägg kunde nämligen knappast

ges karaktären av provisorium, och dessutom skulle med det nuvarande

utbetalningssystemet utbetalningen av de förhöjda barnbidragen vara

förenad med vissa arbetstekniska svårigheter.

Pensionsstyrelsen anser därför, att en förhöjning av de särskilda barnbidragen

bör lagtekniskt utformas såsom ett fristående tillägg. I dylikt fall

kan tillägget, framhåller pensionsstyrelsen vidare, få form antingen av ett

procentuellt tillägg eller ett fixt tillägg. Pensionsstyrelsen utvecklar frågan

sålunda.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

7

Den ena metoden, procentuella tillägg, innebär, att tillägget

utgår med belopp, som står i proportion till barnbidragets storlek i varje

särskilt fall. Enligt den andra metoden, fixa tillägg, erhålla alla

barn, som tillhöra en och samma huvudgrupp (5 § resp. 6 §), lika stort tilllägg'',

vare sig barnbidraget utgår med oavkortat belopp eller med ett belopp

som reducerats i förhållande till barnets och/eller i förekommande fall försörjarens

inkomst. Resultatet av de båda metoderna blir olika endast när

det gäller barn, som ha reducerade barnbidrag. För dessa barn medför den

procentuella metoden, att tillägget sjunker kontinuerligt allteftersom

inkomsten stiger för att omärkligt4 försvinna då inkomstgränsen uppnås,

medan den fixa metoden leder till att alla inom samma huvudgrupp, som

ha någon om än aldrig så liten förmån, få lika stort tillägg som de, vilka

åtnjuta oavkortade förmåner.

Under det andra världskriget fram till 1948 förekommo dyrtidstillägg å

folkpensioner och barnbidrag enligt båda metoderna. Till en början utgåvos

endast procentuella tilläggsbelopp men då detta system med stegrad kompensation

var förenat med vissa svårigheter kompletterades det med tillägg,

som utgingo med lika stort belopp för alla eller för alla tillhörande en

viss kategori.

Fördelar och olägenheter hos de båda metoderna skola i fortsättningen

något närmare belysas, varvid huvudvikten fästes vid den ojämförligt

största gruppen särskilda barnbidrag eller dem som utgå enligt 6 §. Det

övervägande antalet av dessa eller omkring 90 procent utgå med oavkortat

belopp under det att de övriga — omkring 3 000 fördelade på omkring 1 700

betalningsmottagare — äro reducerade på grund av försörjarens och/eller

barnets inkomst. I fråga om barnbidrag, som utgå med högsta möjliga

belopp inom respektive grupper, d. v. s. med 420 respektive 250 kronor

om året, äro som nyss nämnts båda metoderna likvärdiga.

En fördel med procentuella tilläggsbelopp är att kompensationen utmätes

i förhållande till barnets (försörjarens) inkomster. Mot denna metod kan

riktas den invändningen att kompensationen i vissa fall blir ganska ringa

i kronor räknat, men denna olägenhet torde uppvägas av den omständigheten

att den inkomst — åtminstone hos för sörj aren — som ligger till

grund för barnbidragets beräkning ofta är av sådan natur att en kompensation

med hänsyn till dyrtiden redan ägt rum, varför det huvudsakligen blir

fråga om att uppväga minskningen i barnbidragets värde. Enligt pensionsstyrelsens

uppfattning uppskatta nämligen pensionsnämnderna som regel

arbetsinkomster och därmed jämförliga inkomster i underkant, i varje fall

till lägre belopp än dem som utgå under nu rådande exceptionella förhållanden.

Trots en i görligaste mån effektiv efterkontroll kan det heller icke

undgås alt barnbidrag åtminstone en viss tid utgå efter lägre inkomst än

den verkliga och sålunda med för höga belopp, enär alltför täta omprövningar

med hänsyn till ändrade inkomstförhållanden redan av praktiska

skäl äro uteslutna.

I detta sammanhang vill pensionsstyrelsen framhålla i fråga om barnbidrag

enligt 5 S att styrelsen i sin verksamhet som beslutande myndighet

tillämpat och för de lokala pensionsmyndigheterna tillkännagivit vissa

bedöinningsregler som äro ägnade att mildra verkningarna av de under

senare tid ökade levnadskostnaderna. I de relativt få fall, då barnet har

egna inkomster av kapital, livränta, pension eller dylikt, som böra nedsätta

barnbidraget, hava sålunda de ökade kostnaderna beaktats vid bestäm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

mandet av barnbidragets storlek, varigenom indirekt en dyrtidskompensation

erhållits.

En principiell olägenhet, som vidlåder metoden med procentuella tillägg,

är att densamma ej lämpligen kan begagnas om levnadskostnadsökningen

blir mycket stor, eftersom avdragsfaktorn — d. v. s. det procenttal, varmed

inkomsten reducerar barnbidraget — i så fall medför att summan av

inkomst och barnbidrag sjunker med större belopp än inkomstökningen.

Då inkomsten understiger hos ensamstående försörj are 1 800 kronor och

hos makar 2 200 kronor är avdragsfaktorn lika med noll. I inkomstintervallet

1 800 till 3 200 kronor för ensamstående och 2 200 till 4 600 för

makar är den i lagen angivna avdragsfaktorn 25 procent. För överskjutande

inkomster är den 75 procent. Begagnar man den procentuella metoden

stegras avdragsfaktorn i takt med ökningen av barnbidraget. Om man

bortser från fall, då samtidigt inkomstprövad folkpension utgår, kan denna

ökning vid avdragsfaktorn 75 procent uppgå till 33 % procent, innan man

uppnår den gräns, vid vilken ökning av inkomst hos försörjaren medför

en motsvarande eller större minskning av barnbidraget. Tidigare kunde

inkomstprövad folkpension icke utgå vid inkomster över 3 200 för ogift

och 4 600 kronor för makar, men numera kan på grund av de genom folkpensionernas

indexreglering höjda inkomstgränserna inkomstprövad pension

i bostadskostnadsgrupperna 3—5 utgå även vid inkomster som överstiga

nämnda belopp. I sådana fall kan avdragsfaktorn redan nu vara 125

procent, om särskilda barnbidrag utgå, och ökas ytterligare om procentuella

dyrtidstillägg å desamma införas. I det föregående har bortsetts från

de oförmånliga verkningar av avdragsfaktorn, som uppkomma, om även

särskilt bostadstillägg utgår. Sådant tillägg torde visserligen i regel icke

utgå i de inkomstlägen, då avdragsfaktorn för barnbidragen uppgår till 75

procent, men redan vid lägre inkomster kan den totala effekten av avdragsreglerna

för dels folkpensioner inklusive särskilda bostadstillägg och dels

särskilda barnbidrag bli att de sammanlagda förmånerna minskas med

125 % av en ökning av den egna inkomsten.

Med metoden att öka de särskilda barnbidragen med lika stora tillägg för

alla barn, som tillhöra en och samma huvudgrupp, bortfalla de oförmånliga

verkningarna av avdragsfaktorn. Den lämnar nämligen en i kronor uttryckt

lika stor dyrtidskompensation vare sig oavkortat eller reducerat barnbidrag

utgår. En mindre tilltalande följd härav är, då kompensationen har formen

av ett fristående tillägg, att i de fall, där försörjarens och/eller barnets

inkomst endast ger rätt till ett obetydligt särskilt barnbidrag, hela tilllägget

utgår, medan i de fall, där inkomsten nätt och jämnt utesluter från

rätt till barnbidrag, icke något tillägg alls kan utgå. Risk föreligger ock att

för sörj are med särskilt barnbidrag och inkomst i närheten av den gräns,

vid vilken barnbidraget upphör, till följd av en obetydlig ökning av den

egna inkomsten får sina totala inkomster ganska betydligt minskade. Medan

det proportionella tillägget enligt sin natur vid stigande inkomst kontinuerligt

sjunker för att vid inkomstgränsen omärkligt försvinna, upphör

det fasta tillägget sålunda helt plötsligt. Den diskontinuitet i fråga om

inkomstförhållandena, som härigenom kan uppkomma, uppgår högst till

dyrtidstilläggets belopp. Att mera exakt beräkna det antal barn, där inkomsten

nätt och jämt utesluter från rätt till särskilt barnbidrag men där

sådant bidrag skulle kunna utgå med belopp som helt eller delvis motsvarar

dyrtidstillägget, låter sig icke göra. Emellertid kunna vissa slutsatser dragas

opaginerad Kontrollera mot PDF

<)

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

av de inkomstlägen i vilka de nu befintliga barnbidragen befinna sig. En

verkställd undersökning har givit vid handen att ett ytterst ringa tätal

barnbidrag befinna sig vid den gräns som utesluter från rätt till barnbidrag.

Sannolikt beror dock detta till icke ringa del på att man, då inkomsten

ligger nära inkomstgränsen, underlåter att söka barnbidrag med hänsyn

dels till ovissheten huruvida barnbidrag skulle komma att beviljas och dels

till att förmånen bleve relativt liten.

Pensionsstyrelsen påpekar i fortsättningen, att den med fristående fixa

tillägg sammanhängande diskontinuiteten visserligen kunde elimineras

genom att dyrtidstillägget utformades såsom en del av själva barnbidraget.

Därigenom skulle de nu gällande inkomstgränserna för rätt till dylik förmån

förskjutas uppåt. Denna förhöjning av barnbidragens grundbelopp

skulle dock medföra, att alla barnbidrag måste omräknas. Pensionsstyrelsen

erinrar därvid om de skäl, som i det föregående åberopats mot en indexreglering,

nämligen svårigheten att ge sådana dyrtidstillägg karaktären av

provisorium och de arbetstekniska svårigheterna.

På grund av det anförda och då olägenheterna med diskontinuiteten äro

begränsade till ett fåtal fall, är pensionsstyrelsen av den meningen, att vid

en provisorisk förbättring av de särskilda barnbidragen valet bör stå mellan

fristående procentuella eller fixa tillägg.

Piörande detalj utformningen enligt de båda alternativen med

fixa eller procentuella tillägg anför pensionsstyrelsen.

Med utgångspunkt från att förhöjningen i nuvarande läge icke bör överstiga

30 procent av barnbidragets maximibelopp och att den närmare

utformningen sker med hänsyn till det för närvarande använda tekniska

utbetalningssysfemet, böra enligt pensionsstyrelsens uppfattning, om förhöjningen

utformas enligt metoden med procentuella tillägg, dessa motsvara

tre månadsbelopp av barnbidraget. Då allmänt barnbidrag utbetalas under

envar av månaderna januari, april, juli och oktober, böra tilläggen utbetalas

under månader, då allmänt barnbidrag icke erhålles. Lämpligen bör

utbetalning av ett månadsbelopp ske i december och de två övriga kunna

förslagsvis förläggas till mars eller maj och augusti.

Med hänsyn till att det övervägande antalet barn med barnbidrag enligt

6 § erhålla 20 kronor i månaden under envar av månaderna januari—

november och 30 kronor i december utgör den föreslagna förhöjningen i

regel tillhopa 70 kronor (20 + 20 + 30) eller 28 procent av barnbidragets

maximibelopp. Fyra extra månadsbelopp inklusive decemberbeloppet skulle

beträffande det övervägande antalet barnbidrag enligt 0 § medföra en kompensation

med 36 procent.

Särskilda barnbidrag enligt 5 §, som utgå med högsta belopp, utbetalas

med 35 kronor i samtliga månader. Tre extra månadsbelopp medföra för

dessa barn en kompensation med 105 kronor eller 25 procent. Är barnbidraget

reducerat och årsbeloppet icke jämnt delbart med 12, överstiger

kompensationen något 25 procent.

Utformas dyrtidstillägget såsom ett fixt tilläggsbelopp bör i eu blivande

lag om dyrtidstillägg angivas med vilket belopp och under vilka månader

tillägget skall utgå. Tillägget bör utgå under samma månader som angivits

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

i fråga om alternativet med procentuella tillägg och med samma belopp som

detta utgår, då det särskilda barnbidraget är oavkortat.

Utanordnandet av dyrtidstillägg enligt metoden med procentuella tilllägg

är enkel och tillgår så att under ifrågakommande månader dubbla

postgiroanvisningar tryckas och expedieras samtidigt. Förfaringssättet är

likartat, om dyrtidstillägget utformas såsom ett fixt tillägg, i alla de fall,

då barnbidraget utgår oavkortat. Övriga fall, sammanlagt omkring 2 000,

måste utbrytas ur arbetsrutinen och postgiroanvisningarna för hand eller

med maskinskrift kompletteras med dyrtidstilläggets belopp, vilket emellertid

kan ske snabbt och utan nämnvärda kostnader.

Vad angår kostnaderna enligt de båda diskuterade alternativen

framhålles följande.

Statsverkets och kommunernas gemensamma kostnader för dyrtidstilllägg

enligt föreslagna normer beräknas till cirka 2,3 miljoner kronor vid

procentuella tillägg och 2,4 miljoner kronor vid fixa tillägg. Kostnaderna

torde principiellt böra fördelas efter samma grunder som nu gälla för det

särskilda barnbidraget. Detta innebär att på staten skulle falla cirka 1,6

miljoner vid ena och 1,7 miljoner vid andra metoden och på kommunerna

cirka 0,7 miljoner vid båda metoderna.

Med hänsyn till de anmärkningar, som riktats mot de nuvarande avdragsreglerna

enligt lagen om folkpensionering och lagen om de särskilda

barnbidragen, finner pensionsstyrelsen det mindre lämpligt att ens provisoriskt

tillämpa ett system, som innebär en skärpning av avdragsreglema.

Pensionsstyrelsen förordar därför systemet med fixa tillägg, vilket enligt

styrelsens mening också mera ansluter sig till konstruktionen av den dyrtidskompensation,

som förekommer inom folkpensioneringen.

Remissyttrandena.

Över pensionsstvrelsens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av

statskontoret, socialstyrelsen, änkepensioneringskommittén, Svenska socialvårdsförbundet,

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas

förbund.

En förhöjning av de särskilda barnbidragen anses i samtliga remissyttranden

vara påkallad med hänsyn till den ökning av levnadskostnaderna,

som inträtt under tiden efter det storleken av bidragen fastställts. Det framhålles,

att en sådan förbättring vore särskilt motiverad, eftersom dessa

bidrag avsåge att stödja grupper i samhället vilka vore i stort behov

av hjälp.

I fråga om förhöjningens storlek och konstruktion förklara sig statskontoret,

änkepensioneringskommittén, Svenska socialvårdsförbundet och

Svenska stadsförbundet ej ha anledning till erinran mot pensionsstyrelsens

förslag, därvid dock stadsförbundet starkt understryker den föreslagna an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

ordningens provisoriska karaktär. Änkepensioneringskommittén upplysei,

att den i sitt slutliga betänkande kommer att avgiva förslag om en mera

definitiv dyrtidsreglering av de särskilda barnbidragen.

Socialstyrelsen anser, att dyrtidstillägget bör konstrueras såsom en förhöjning

av själva barnbidraget och ej såsom ett fristående tillägg, samt

fortsätter.

Pensionsstyrelsen har framlagt fyra alternativ, nämligen indextillägg,

procentuella tillägg, fixa tillägg samt en förhöjning av själva de särskilda

barnbidragen. De motiv, som föranlett pensionsstyrelsen att icke förorda

indextillägg, anser socialstyrelsen vara riktiga. Nackdelarna med skärpta

avdragsregler äro också stora, och styrelsen delar därför pensionsstyrelsens

uppfattning jämväl om de procentuella tilläggen. Vad det tredje alternativet

beträffar må särskilt framhållas, att de fixa tilläggen icke ge de grupper,

som på grund av höjda inkomster fallit bort under senare år men som

ligga strax ovanför inkomststrecken, möjlighet att komma i åtnjutande av

bidrag. Den nuvarande gränsdragningen bibehålies alltså, och förbättringen

når endast de i dag bidragsberättigade. Genom de fixa tilläggen

accentueras alltså det s. k. tröskelproblemet. Olägenheten härav blir allt

större, om ytterligare tillägg i en framtid måste lämnas vid en fortsatt penningvärdeförsämring.

Socialstyrelsen anser sig därför icke heller kunna tillstyrka

detta alternativ.

Styrelsen vill däremot förorda en förhöjning av själva de särskilda barnbidragen,

varigenom inkomstgränserna för rätt till dylikt bidrag även med

nu gällande bestämmelser om inkomstprövningen förskjutas uppåt. Pensionsstyrelsens

invändning att en sådan anordning knappast kan givas

karaktären av ett provisorium, finner styrelsen icke avgörande. I själva

verket finnes icke anledning att konstruera den nu avsedda förbättringen

av de särskilda barnbidragen såsom ett provisorium. Pensionsstyrelsen har

framfört invändning mot detta alternativ även ur arbetsteknisk synpunkt.

Socialstyrelsen vill icke bestrida riktigheten av detta argument men vill för

sin del hävda, att olägenheterna med samtliga andra alternativ äro så stora,

att man måste underkasta sig den administrativa omgång, som är förenad

med en höjning av bidragens belopp. Styrelsen vill också påpeka, att samtliga

reducerade barnbidrag ändock måste räknas om vid bifall till 19o0

års folkpensionsrevisions förslag.

Vad åter angår storleken av förhöjningen uttalar socialstyrelsen, att den

intet har att erinra mot de sammanlagda barnbidragsbeloppen enligt förslaget,

samt förordar att för år 1952 särskilt barnbidrag enligt 5 § skall

utgöra 525 kronor och bidrag enligt 6 § 320 kronor, innebärande en förhöjning

å 25 resp. 28 procent, d. v. s. något lägre än vad som gäller för folkpensionerna.

Socialstyrelsen erinrar dock om att pensionspristalet för tiden

februari—april 1952 fastställts till 133 och anser en uppgång till minst 135

vara att förvänta. Härav följde, att folkpensionärerna under större delen av

1952 skulle få ett indextillägg å 35 procent.

Svenska landskommunernas förbund uttalar, att konstruktionen av lörhöjningen

om möjligt bör bygga på samma system, som användes i fråga

om folkpensionerna, samt anför.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mai :ts proposition nr 70.

Indextillägget bör icke ha karaktären av ett fristående tillägg utan utformas

som en förhöjning av själva förmånen. Indexregleringen bör också

bygga på samma pristalsserie, som gäller indexregleringen för folkpensioner.

Det är naturligtvis icke möjligt för styrelsen att bedöma de arbetstekniska

svårigheter som föreligga för pensionsstyrelsen att tillämpa

systemet med indextillägg. Emellertid borde det med hänsyn till alt antalet

förmånsberättigade är förhållandevis begränsat vara möjligt att förstärka

pensionsstyrelsens tekniska resurser så att indextillägget kunde utbetalas

på här föreslaget sätt. I praktisk tillämpning är det värdefullt att förbättringarna

av likartade sociala förmåner få enhetlig utformning.

Departementschefen.

Den ekonomiska hjälp, som lämnas enligt lagen den 26 juli 1947 om

särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn, uppgår till högst

420 kronor om året för föräldralösa och med dem jämställda barn samt

högst 250 kronor om året för övriga bidragsberättigade barn. De särskilda

barnbidragen äro inkomstprövade, och bidragen reduceras alltså i den mån

vederbörande ha inkomster. Av de barn, för vilka särskilda barnbidrag utgå,

har dock den överväldigande majoriteten oavkortade bidrag.

De ökade levnadskostnaderna under senare tid ha medfört, att de särskilda

barnbidragen minskat i värde. En förbättring av dessa bidrag —- som utgå till kategorier vilka äro i särskilt behov av hjälp — är därför av

behovet påkallad.

Bestämmelserna i lagen om särskilda barnbidrag äro för närvarande föremål

för översyn av särskilt tillkallade sakkunniga. Enligt direktiven för

dessa sakkunniga, vilka antagit benämningen änkepensioneringskommittén,

skola de sakkunniga bl. a. uppmärksamma frågan om de särskilda

barnbidragens belopp. Enligt vad jag erfarit har änkepensioneringskommittén

för avsikt att innevarande år framlägga ett förslag i ämnet. Kommitténs

betänkande torde emellertid icke föreligga färdigt i sådan tid, att

något därpå grundat förslag kan underställas årets riksdag. Med hänsyn

härtill och då det ej syntes mig försvarligt att i avvaktan på de mera

ingående överväganden, som kunna föranledas av kommitténs förslag, nu

helt underlåta ''att förbättra de särskilda barnbidragen, erhöll pensionsstyrelsen

i slutet av föregående år under hand i uppdrag att utreda frågan

om en provisorisk förbättring av dessa bidrag under år 1952.

Detta uppdrag har numera fullgjorts av pensionsstyrelsen, som framlagt

ett förslag om dyrtidstillägg under år 1952 å de särskilda barnbidragen.

I sitt förslag erinrar pensionsstyrelsen om att statsmakterna vid fastställandet

av bidragens maximibelopp utgått från, att dessa bidrag skulle jämte

de allmänna barnbidragen i princip svara mot de totala kostnaderna för

barnens försörjning vid viss av samhället accepterad standard. Med hänsyn

till att det nu endast gällde ett provisorium avseende speciella kategorier av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ris proposition nr 70.

barn anser pensionsstyrelsen, att dyrtidstillägget ej bör sättas i relation till

den inträffade kostnadsökningen för barns försörjning överhuvudtaget utan

blott beräknas å den andel därav, som är avsedd att täckas av det särskilda

barnbidraget. Då emellertid något material för bedömande av kostnadsökningen

för barnens försörjning ej funnes tillgängligt, har pensionsstyrelsen

i stället ansett sig böra utgå från storleken av den dyrtidskompensation

om för närvarande 30 procent, som utgår inom folkpensioneringen. För att

svårigheter ej skola uppkomma vid övergången till en mera definitiv reglering

föreslår pensionsstyrelsen, att förhöjningen av de särskilda barnbidragen

håller sig inom nämnda ram.

Vid remissbehandlingen av pensionsstyrelsens förslag har allmänt tillstyrkts,

att en förbättring av dessa barnbidrag i den utsträckning pensionsstyrelsen

förordat genomföres utan dröjsmål. I fråga om hur dyrtidskompensationen

skall konstrueras ha emellertid framkommit något delade

meningar.

Enligt pensionsstyrelsens förslag skall dyrtidskompensationen nu i ett

sammanhang fastställas för hela år 1952. Svenska landskommunernas förbund

förordar, att i stället ett system med indextillägg efter mönster av

folkpensioneringen kommer till användning, alltså ett system där varje

stegring av levnadskostnaderna med fem intervaller automatiskt utlöser en

förhöjning av förmånerna. Med hänsyn till att det här är fråga om ett

provisorium och för att icke föregripa resultatet av änkepensioneringskommitténs

överväganden — som bl. a. avse frågan om en indexreglering

av de särskilda barnbidragen — ansluter jag mig i detta hänseende till

pensionsstyrelsens mening, vilken såvitt nu är i fråga delas av dem som i

övrigt yttrat sig i ärendet.

När det från angivna utgångspunkt gäller att bestämma dyrtidskompensationens

storlek kunna två olika metoder komma till användning. Den ena

metoden innebär att man inför procentuella tillägg, d. v. s. tillägg som stå

i proportion till barnbidragets storlek i varje särskilt fall. Enligt den andra

metoden göras tilläggen fixa, varigenom alla barn inom samma huvudgrupp

erhålla lika stora tillägg, vare sig barnbidraget utgår med oavkortat

eller med reducerat belopp. Med hänsyn till att den proportionella metoden

medför den olägenheten, att avdragsfaktorn — d. v. s. det procenttal, varmed

egen inkomst reducerar barnbidraget — stegras i takt med dyrtidst

il läggets höjning, och då pensionsstyrelsen anser det mindre lämpligt att

ens provisoriskt ytterligare skärpa avdragsreglerna, har pensionsstyrelsen

föreslagit att tilläggen skola göras fixa. I remissyttrandena är man ense

om att förbättringen av de särskilda barnbidragen ej bör ske enligt den

proportionella metoden. Jag är av samma mening.

Enligt pensionsstyrelsens förslag böra de fixa tilläggen vidare konstrueras

såsom fristående tillägg och alltså ej såsom förhöjning av själva barnbidragen.

Systemet med fristående lillägg medför, konstaterar styrelsen,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

visserligen den effekten, att i de fall, då vederbörandes inkomst ligger obetydligt

under den gräns där rätt till särskilt barnbidrag upphör, t ull t tilllägg

kommer att utgå, medan en blott ringa ökning av inkomsten, varigenom

gränsen passeras, resulterar i att både barnbidraget och tillägget bortfalla. De

fall, där en sådan effekt teoretiskt kan inträda, skulle dock enligt styrelsens

mening i praktiken bli ytterst få. På grund härav och då det andra

alternativet — enligt vilket tilläggen utformas såsom en förhöjning av

själva barnbidragen — skulle nödvändiggöra en omräkning av alla barnbidrag

och medföra vissa arbetstekniska svårigheter samt dessutom starkt

undanskymma anordningens karaktär av provisorium, har pensionsstyrelsen

funnit sistnämnda alternativ ej böra ifrågakomma. Vid remissbehandlingen

har förslaget i denna del tillstyrkts, dock ej av socialstyrelsen

som förordat en förhöjning av själva barnbidragen.

Jag har redan förut givit tillkänna, att enligt min mening den nu företagna

förhöjningen av de särskilda barnbidragen bör givas en provisorisk

karaktär samt att tilläggen böra utformas på sådant sätt, att svårigheter

ej skapas vid övergången till en mera definitiv ordning. Ett system med

fristående dyrtidstillägg'' är härvid avgjort att föredraga. ''N isserligen uppkommer

i vissa fall en s. k. inkomsttröskel, men eftersom denna tröskel

blir obetydlig och de berörda fallen fåtaliga, anser jag mig kunna bortse

från denna olägenhet.

I fråga om det närmare bestämmandet av ett fristående dyrtidstillägg

har pensionsstyrelsen föreslagit, att tilläggen fördelas på tre månader, nämligen

maj, eventuellt mars, samt augusti och december. Med utgångspunkt

från vad tidigare anförts därom, att den provisoriska förhöjningen ej bör

överstiga 30 procent av barnbidragens maximibelopp, har pensionsstyrelsen

föreslagit, att tillägg å det stora flertalet barnbidrag — bidrag enligt 6 §

om högst 250 kronor — skola utgå med samma belopp, som nu vid oavkortat

barnbidrag utbetalas under nämnda månader, nämligen 30 kronor

i december och 20 kronor under vardera av de båda övriga månaderna. Tillläggen

skulle därmed komma att utgöra 70 kronor och motsvara 28 procent

av barnbidragets maximibelopp. Å de särskilda barnbidragen enligt

5 §, vilka nu utgå med 35 kronor under envar av årets månader, föreslås

tre tillägg om vartdera 35 kronor, alltså en dyrtidskompensation om sammanlagt

105 kronor, motsvarande 25 procent av maximibeloppet för dessa

barnbidrag. Med ifrågavarande system vinnes, att utanordningen av tillläggen

kan förenklas i alla fall, där barnbidragen utgå med oavkortat

belopp, genom att dubbla postgiroanvisningar tryckas och expedieras samtidigt

de tre månader tilläggen utgå. I de omkring 2 000 fall, då barnbidraget

är reducerat, få däremot postgiroanvisningarna å barnbidraget

kompletteras med dyrtidstilläggets belopp, något som emellertid ej behöver

bli nämnvärt tids- eller kostnadskrävande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 70.

15

Vid remissbehandlingen ha inga erinringar framställts mot förslaget

speciellt i denna del, och enligt min mening synes den föreslagna anordningen

lämpligt utformad. Utbetalningen av det första tilläggsbeloppet

torde dock ej kunna ske förrän i maj.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats ett

förslag till lag om dyrtidstillägg för år 1952 å särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders in. fl. barn. Beträffande detta förslag torde här endast böra

anmärkas följande. I 1 § ha upptagits huvudreglerna angående ifrågavarande

dyrtidstillägg. Av formuleringen följer att rätten till dyrtidstillägg är knuten

till det förhållandet, att särskilt barnbidrag utgår för resp. maj, augusti och

december 1952. Tilläggen böra utbetalas från pensionsstyrelsen utan särskild

ansökning. Ett stadgande härom återfinnes i 2 §. Bestämmelserna om

innehållande av särskilt barnbidrag, om rätten att uppbära särskilt barnbidrag,

om utmätningsfrihet för sådant bidrag, om kommuns skyldighet att

bidraga till kostnaderna för de särskilda barnbidragen samt om Kungl.

Maj:ts rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter (14 § och 17—20 §§ lagen

om särskilda barnbidrag) samt om preskription av rätten till särskilt barnbidrag

(38 § 2 mom. sista stycket folkpensioneringslagen; jfr 16 § 1 mom.

andra stycket lagen om särskilda barnbidrag) synas böra äga tillämpning

även å dyrtidstilläggen. Härom har en föreskrift upptagits i 3 §.

Jag övergår nu till att beräkna medelsbehovet för nästa budgetår under

förslagsanslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn

in. m., vilket anslag för innevarande budgetår är uppfört med 7,2 milj.

kronor.

Enligt pensionsstyrelsens i vederbörlig anslagsframställning redovisade

beräkningar torde de totala kostnaderna under budgetåret 1952/53 komma

att, med tillämpning av nu gällande bestämmelser, uppgå till 8,5 milj. kronor

för de särskilda barnbidragen och 2,5 milj. kronor för bidragen till

änkor och änklingar med barn, eller tillhopa 11 milj. kronor. Vid beräkningen

har förutsatts, att pensionspristalet — som reglerar indextillägget

å bidragen till änkor och änklingar med barn — förblir mellan 120 och

130. Den ökning i antalet skattekronor, som alltjämt torde kunna förväntas,

samt införandet av nya kommunala ortsavdrag vid 1953 års taxering

beräknas tillsammans ha den effekten, att kommunernas procentuella andelar

för nästa budgetår kunna uppskattas till 31 procent beträffande de

särskilda barnbidragen och 35 procent beträffande bidragen till änkor och

änklingar med barn. Med ledning härav beräknas kommunernas andel till

sammanlagt 3,5 milj. kronor och den på statsverket belöpande andelen av

kostnaderna till 7,5 milj. kronor.

Pensionspristalet har numera uppnått 133. Det synes lämpligt att vid

anslagsberäkningen för nästa budgetår förutsätta ett pensionspristal av 135.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

Med anledning härav böra ytterligare 100 000 kronor beräknas för indextillägg.

I övrigt har jag icke något att erinra mot pensionsstyrelsens beräkning

i denna de!.

Kostnaderna för ett genomförande av föreliggande förslag kunna beräknas

till omkring 2,4 milj. kronor, varav omkring 1,7 milj. kronor skulle

belöpa på staten och 0,7 milj. kronor på kommunerna. Statens kostnader för

de dyrtidstillägg, som äro avsedda att utbetalas i maj 1952, kunna skattas

till omkring 0,5 milj. kronor. Sistnämnda belopp torde få belasta det för

budgetåret 1951/52 anvisade förslagsanslaget till förevarande ändamål.

Även om kostnaderna för den nu föreslagna dyrtidskompensationen till

viss del komma att belasta statsbudgeten för innevarande budgetår, synas

övervägande skäl tala för att någon motsvarande anordning kommer att

genomföras även avseende år 1953. Medelsbehovet för dyrtidsförbättring

av de särskilda barnbidragen torde vid sådant förhållande böra för budgetåret

1952/53 beräknas till samma belopp, som nyss angivits i fråga om

statens kostnader för det föreslagna dyrtidstillägget under år 1952, eller

till 1,7 milj. kronor.

Jag föreslår sålunda, att ett förslagsanslag av (7 500 000 + 100 000 +

1 700 000) 9 300 000 kronor äskas för nästa budgetår.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga förenämnda inom socialdepartementet upprättade förslag till

lag om dyrtidstillägg för år 1952 å särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders m. fl. barn;

dels ock till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m.

för budgetåret 1952/53 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 9 300 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

Iduns tr., Esselte, Sthlm 52

216149

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:130 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående dyrtidstillagg för år 1952 å särskilda barnbidrag till änkors och s. 1 i texten
  2. S2LU 1952:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående dyrtidstillågg för år 1952 å särskilda barnbidrag till änkors och invalide s. 1 i texten