Sök i Ratio Lex

Angående prisutjämningsavgift m. m

1952-02-08 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:78, Angående prisutjämningsavgift m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

1

Nr 78.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående prisutjämningsavgift

m. m.; given Stockholms slott den 8 februari

1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Fortsatt bemyndigande att meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift

begäres för tiden till och med den 30 juni 1953.

Förslag framlägges rörande dispositionen av vissa medel, som influtit i

form av prisutjämningsavgifter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 78.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, frågor om fortsatl bemyndigande

att uttaga prisutjämningsavgift samt disposition av medel som

influtit i form av prisutjämningsavgifter in. in.

I. Prisutjämningsavgifter m. m. å vissa skogsprodukter

åren 1945—1951.

Alltsedan år 1945 har riksdagen årligen bemyndigat Kungl. Maj :t att,

när behov därav ur prispolitiska synpunkter anses föreligga, meddela föreskrifter

om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utföras ur

riket. Nu gällande bemyndigande, som meddelats genom riksdagens skrivelse

den 16 maj 1951, nr 242, gäller till och med den 30 juni 1952.

Med anledning av 1945 års riksdags beslut utfärdade Kungl. Maj:t den

25 maj 1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. I denna

förordning -— som genom förordningar den 14 juni 1946, nr 282, och den

31 oktober 1947, nr 863, i vissa smärre avseenden ändrats — stadgas, bl. a.,

att Kungl. Maj :t må, när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas

föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift) skall erläggas för

vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift utgår enligt

grunder och med belopp, som Kungl. Maj :t bestämmer (2 §), samt att

medel, som inflyta genom uttagande av prisutjämningsavgift, skola fonderas

och användas enligt vad särskilt stadgas (2 §). I övrigt innehåller förordningen

föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter

samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. Förordningen,

som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1946, har sedermera

förlängts, senast genom förordningen den 1 juni 1951, nr 333, till och

med den 30 juni 1952.

Prisutjämningsavgift har hittills uttagits endast beträffande vissa skogsindustriprodukter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

I kungörelse den 25 maj 1945, nr 257, (ändrad 1946: 197) angående prisutjämningsavgift

å vissa trävaror meddelades föreskrifter om uttagande av

prisutjämningsavgift vid utförsel ur riket av vissa i kungörelsen angivna

sågade trävaror av inhemsk furu och gran. Ifrågavarande kungörelse ersattes

av kungörelsen den 9 maj 1947, nr 184, (ändrad 1947: 705, 1948: 121

samt 1949: 5, 57 och 490) angående prisutjämningsavgift å vissa trävaror.

I 2 § sistnämnda kungörelse enligt dess ursprungliga lydelse stadgades

bl. a. att prisutjämningsavgift ej skulle uttagas beträffande varuparti, för

vilket jämlikt av Kungl. Maj :t godkänd överenskommelse belopp motsvarande

prisutjämningsavgiften skulle avsättas i annan ordning. Enligt 2 §

i dess lydelse enligt kungörelsen 1948: 121 stadgades undantag beträffande

varuparti, för vilket jämlikt av Kungl. Maj:t godkänd överenskommelse i

stället för prisutjämningsavgift medel skulle avsättas i annan ordning.

År 1947 träffade statens bränslekommission med Kungl. Maj :ts godkännande

avtal med dels Svenska trävaruexportföreningen, dels Svenska cellulosaföreningen,

dels Svenska trämasseföreningen, vari dessa föreningar

åtogo sig att av sina medlemmar uppbära en avgift per viss enhet exporterad

vara för avsättning till särskilda konjunkturutjämningsfonder. Avsikten var

att fondmedlen skulle steriliseras på så sätt, att medlen utlånades till riksgäldskontoret

fram till januari 1951, varefter återbetalning till företagen

skulle ske med 1/3 årligen.

Även år 1948 slöto nyssnämnda parter avtal om avsättningar till konjunkturutjämningsfonder.

Därvid överenskoms emellertid för cellulosa- och

trämasseindustriens del att endast 50 procent av avgiften skulle — vid

samma utbetalningsterminer som förut nämnts — återgå till företagen,

medan återstoden i januari 1951 skulle utbetalas, med 20 procent till särskilda

länsstiftelser med ändamål att främja det enskilda skogsbruket, med

24 procent till sociala stiftelser vid varje enskilt företag till förmån för där

anställda arbetare (företagsstiftelser) samt med 6 procent till en central

social stiftelse till förmån för samtliga inom skogsindustrien sysselsatta

arbetare (centralstiftelsen). I anslutning till dessa överenskommelser utfärdades

kungörelsen den 11 juni 1948, nr 293, angående prisutjämningsavgift

å pappersmassa av trä. Kungörelsen berörde endast sådana företag

inom cellulosa- och trämasseindustrien, som icke anslutit sig till 1948 års

avtal mellan bränslekommissionen, å ena, samt cellulosaföreningen respektive

trämasseföreningen, å andra sidan. Redan hösten 1948 upphävdes kungörelsen

och samtidigt upphörde nämnda avtal att gälla.

Såväl år 1949 som i början av år 1950 träffades mellan bränslekommissionen

och trävaruexportföreningen avtal om fortsatta avsättningar till föreningens

konjunkturutjämningsfond. Dessa båda avtal hade i stort sett

samma innehåll som 1947 års avtal mellan samma parter.

På grund av de mellan bränslekommissionen och branschföreningarna

ingångna avtalen ha sammanlagt 124 miljoner kronor influtit till cellulosaföreningens

och träinasseföreningens konjunkturutjämningsfonder samt Ilo

miljoner kronor till trävaruexportföreningens konjunkturutjämningsfond.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

Av förstnämnda belopp ha hittills i runt tal 72 miljoner kronor återburits

till företagen samt 6,7 miljoner kronor överförts till länsstiftelserna, 8,5 miljoner

kronor till företagsstiftelserna och 2,i miljoner kronor till centralstiftelsen.

Av det till trävaruexportföreningens fond influtna beloppet ha hittills

omkring 72 miljoner kronor återbetalts till företagen.

Under sommaren 1950 började priserna å flertalet råvaror världen runt

att kraftigt stiga. Beträffande vårt lands exportvaror kom detta till uttryck

framför allt i fråga om skogsindustriprodukterna. De starkt stigande exportpriserna

på dessa skogsprodukter inverkade ogynnsamt på hemmamarknaden.

Sålunda ledde prisspänningen mellan exportpriserna och de inhemska

priserna till att brist uppstod på hemmamarknaden särskilt i fråga om papp,

papper och pappersmassa. Dessutom befarades att det ökade tillflödet av

penningar till skogsindustrien kunde bidraga till en icke önskvärd inflationistisk

utveckling i vårt land. Det ansågs därför nödvändigt att söka sterilisera

en viss del av de stigande exportinkomsterna. I detta syfte upptogos

under hösten 1950 förhandlingar mellan statsmakterna samt de ledande

branschföreningarna inom skogsindustrien. Förhandlingarna ledde till att

i december 1950 avtal träffades mellan statens handels- och industrikommission

för Kungl. Maj :t och Kronan, å ena, samt respektive cellulosaföreningen,

trämasseföreningen, trävaruexportföreningen och Svenska pappersbruksföreningen,

å andra sidan, angående erläggande av vissa konjunkturutjämningsavgifter

under år 1951.

Beträffande avgifternas storlek gällde enligt avtalet med cellulosaföreningen,

att till avtalet anslutna företag skulle för varje ton på export levererad

kemisk massa betala 100 kronor för viskos och 150 kronor för annan

kemisk massa. Dessa avgifter skulle utgå i första hand under första

kvartalet 1951. De voro beräknade med ledning av genomsnittspriset för leveranser

till England under fjärde kvartalet 1950. I fråga om andra—fjärde

kvartalen 1951 föreskrevs i avtalet, att avgifterna skulle på närmare

angivet sätt anpassas efter växlingarna i genomsnittspriset. Under andra

kvartalet var avgiften för viskos 200 kronor och för annan kemisk massa

likaledes 200 kronor. Under tredje kvartalet voro motsvarande avgifter 450

kronor respektive 470 kronor och under fjärde kvartalet 450 kronor respektive

490 kronor.

Enligt avtalet med trämasseföreningen skulle avgiften för varje ton på

export levererad mekanisk massa beräknas efter liknande grunder som nyss

angivits. Avgiften var under första kvartalet 40 kronor, under andra kvartalet

75 kronor, under tredje kvartalet 120 kronor och under fjärde kvartalet

135 kronor.

Jämväl enligt avtalet med pappersbruksföreningen skulle avgifterna vara

avpassade efter på visst sätt beräknade genomsnittspriser. För första kvartalet

1951 var avgiften fastställd till 50 kronor/ton för tidningspapper, 50

kronor/ton för maskinpapp och 100 kronor/ton för annat papper och papp.

Under andra kvartalet utgick avgiften med 200 kronor respektive 100 kronor

och 210 kronor, under tredje kvartalet med 260 kronor respektive 190

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

5

kronor och 350 kronor samt under fjärde kvartalet med 360 kronor respektive

190 kronor och 350 kronor.

Enligt avtalet med trävaruexportföreningen skulle avgiften under hela år

1951 utgå med 65 kronor per standard av närmare angivna trävaror.

Gemensamt för de fyra avtalen var att exportören skulle inbetala avgiften

senast två månader efter utgången av den kalendermånad, varunder

leverans ägt rum. Avgifterna skulle uppbäras av vederbörande branschförening

och därefter tillföras för ändamålet bildade fonder (1951 års cellulosafond,

1951 års trämassefond, 1951 års trävarufond och 1951 års pappersfond).

Uppburna avgifter skulle av vederbörande förening snarast möjligt

överlämnas till riksgäldskontoret för sterilisering.

Av inbetalda avgifter skulle 70 procent tillfalla företagen. Enligt avtalen

med cellulosaföreningen, trämasseföreningen och trävaruexportföreningen

skulle återstående 30 procent fördelas med en tredjedel på envar av förut

omnämnda slag av stiftelser, nämligen länsstiftelserna, företagsstiftelserna

och centralstiftelsen. Enligt avtalet med pappersbruksföreningen skulle berörda

30 procent fördelas sålunda, att 7 procent skulle tillfalla länsstiftelserna,

20 procent företagsstiftelserna och 3 procent den år 1944 bildade

Stiftelsen Pappersbrukens Forskningsinstitut.

I samtliga avtal stadgades att utbetalning av de hos riksgäldskontoret innestående

medlen, varå ränta ej utginge, skulle ske med Vs årligen med början

under januari 1958. Det skulle dock vara Kungl. Maj:t obetaget att vid vikande

konjunkturer med sysselsättnings- och avsättningssvårigheter inom

förevarande industrier medgiva tidigare utbetalning.

I alla avtalen föreskrevs vidare, att även företag som icke vore medlem

i vederbörande branschförening ägde biträda avtalet; förutsättning för

giltigheten av avtal vore, att företag, som icke anslutit sig till detsamma,

skulle enligt särskild författning erlägga minst lika stor avgift för respektive

varuslag som enligt avtalet eller ock genom överenskommelse med statens

handels -och industrikommission förbinda sig att erlägga viss avgift,

varvid överenskommelsen icke skulle få innehålla för företaget förmånligare

bestämmelser än som fastställts i avtalet.

Slutligen stadgades i avtalen, att vederbörande förening vore berättigad

att uppsäga avtalet med omedelbar verkan, bl. a., därest företagens försäljningar

gjordes beroende av statliga prisbestämmelser eller därest beskattningen

icke bleve ordnad på sådant sätt, att erlagda avgifter finge av företagen

avdragas vid taxering för det år de erlades, att avgifterna icke skulle

beskattas hos vederbörande fondstiftelse eller övriga stiftelser, samt att beskattning

hos företagen av återbetalda medel såsom inkomst av rörelse

skulle ske först vid utbetalning enligt avtalet.

I anslutning till de sålunda ingångna avtalen utfärdades kungörelsen den 3

november 1950, nr 586, om prisutjämningsavgift å vissa trävaror, pappersmassa

av trä samt vissa slag av papp och papper. Genom kungörelsen, som

trädde i kraft den 1 januari 1951, upphävdes kungörelsen den 9 maj 1947,

nr 184, om prisutjämningsavgift å vissa trävaror. Av 2 § i den nya kungörel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

sen framgår att den icke är tillämplig beträffande varuparti, för vilket avgift

skall erläggas enligt särskilt avtal. De i kungörelsen föreskrivna avgifterna,

som äro angivna å en vid kungörelsen fogad förteckning, voro i stort

sett överensstämmande med dem, som enligt avtalen skulle utgå för första

kvartalet 1951. Sedermera har förteckningen ändrats vid varje kvartalsskifte,

så att prisutjämningsavgifterna under hela år 1951 kommit att överensstämma

med de enligt avtalen utgående konjunkturutjämningsavgifterna (se SFS

1951: 138, 331 och 635). Genom kungörelse den 15 december 1950, nr 652,

ändrades förteckningen sålunda att även pappersved samt pappersavfall och

makulerade tryckalster belädes med prisutjämningsavgift, som bestämdes

till 14 kronor per m3 fast mått respektive 150 kronor per ton. Kungörelsen

tillkom såsom ett led i avgiftsbeläggningen av cellulosaexporten. Det ansågs

ligga i sakens natur, att pappersved och pappersavfall, som båda äro råvaror

för cellulosatillverkning, icke skulle få säljas till sådana priser, att utlandets

massa- och pappersindustrier bleve gynnade i konkurrensen på

världsmarknaden med de svenska skogsindustrierna.

I enlighet med vad som förutsatts i de i december 1950 ingångna avtalen

blevo vidare hösten 1950 då gällande bestämmelser om maximipriser å

papper upphävda.

Slutligen ha genom förordningen den 30 mars 1951 (nr 148) om rätt att

vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser, m. m.

bestämmelser utfärdats rörande beskattningen av de medel, som inflyta enligt

de fyra avtalen. Bestämmelserna ha i sak den innebörd, som förutsatts

i avtalen.

Rörande vissa tilläggsavtal, varigenom de med cellulosaföreningen, trämasseföreningen

och pappersbruksföreningen slutna överenskommelserna

modifierats såvitt angår 4. kvartalet 1951, kommer jag att senare lämna

redogörelse.

Det kan beräknas att på grund av de år 1950 ingångna avtalen sammanlagt

omkring 650 miljoner kronor inflyta i avgifter.

II. Fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift.

Under år 1951 ha exportpriserna på skogsprodukter kraftigt stegrats. Prishöjningarna

ha varit vida större än man vid 1950 års förhandlingar ansåg

ligga inom möjligheternas gräns. Hösten 1951 voro priserna i genomsnitt

mer än 100 procent högre än vid samma tidpunkt föregående år. Icke heller

i fråga om den inhemska marknaden har prisutvecklingen blivit den väntade.

Tanken var att priset på hemmamarknaden skulle komma att motsvara

exportpriset, minskat med därå utgående avgift. I stället har hemmamarknadspriset

i fråga om vissa varuslag varit lika högt som och i vissa

fall t. o. m. högre än exportpriset. Detta bör ses i samband med att bristen

på framför allt papper, papp och pappersmassa blivit ännu mera påtaglig än

under år 1950. Vidare har faran för en inflationistisk utveckling ytterligare

ökats.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

På eftersommaren 1951 upptogos därför förhandlingar mellan representanter

för statsmakterna och de ledande branschorganisationerna inom

skogsindustrien i syfte att undersöka möjligheterna för en fortsatt samverkan

i fråga om exportvinsternas sterilisering och användning. Förhandlingarna

ha utmynnat i att nya avtal ingåtts mellan statens handels- och

industrikommission för Kungl. Maj :t och Kronan, å ena, samt respektive

Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen och Svenska pappersbruksföreningen,

å andra sidan, angående konjunkturutjämningsavgifter

för år 1952. De med Svenska trävaruexportföreningen förda förhandlingarna

ha icke lett till annat resultat än att mellan kommissionen och föreningen

överenskommits, att det år 1950 ingångna avtalet skulle förlängas

att gälla för januari 1952.

De mellan kommissionen samt cellulosaföreningen respektive trämasseföreningen

träffade avtalen om avgifter för kemisk respektive mekanisk massa

för år 1952, vilka avtal båda äro dagtecknade den 15 november 1951, skilja

sig i åtskilliga hänseenden från motsvarande överenskommelser för år

1951.

Fortfarande gäller att envar av föreningarna förbinder sig att av de medlemmar

i föreningen, vilka biträda respektive avtal, uppbära och — efter

närmare angivna avdrag — till riksgäldskontoret för varje ton under år

1952 på export levererad kemisk respektive mekanisk massa inbetala en

konj unkturut j ämningsavgif t.

Liksom förut stadgas att avgiften skall fastställas kvartalsvis med ledning

av ett framräknat genomsnittspris för gjorda exportleveranser. En nyhet

är emellertid, att till grund för detta pris skola ligga försäljningar icke

endast på England utan även på åtskilliga andra marknader av betydelse,

samt att skilda avgifter skola utgå för oblekt cellulosa, blekt cellulosa och

viskos ävensom för torr mekanisk massa och våt mekanisk massa. Liksom

tidigare anpassas avgiften på närmare angivet sätt efter växlingarna i genomsnittspriset.

Det må nämnas att avgiften för första kvartalet 1952 bestämts till 560

kronor för oblekt cellulosa, 540 kronor för blekt cellulosa, 380 kronor för

viskos, 135 kronor för torr mekanisk massa och 200 kronor för våt mekanisk

massa, allt per ton.

Enligt de nya avtalen åligger det företag att inbetala vederbörlig avgift

senast en månad efter utgången av den kalendermånad, varunder leveransen

skett.

Beträffande fördelningen av influtna avgifter ha helt nya regler avtalats.

Sålunda har den del, som skall återgå till företagen, minskats från 70 till

66 procent. En viktig nyhet är, att staten omedelbart äger uppbära 26 procent

av avgifterna såsom förskottsskatt. Den slutliga återbäringen till företagen

kommer alltså att uppgå till 40 procent av inbetalda avgifter. Vid

denna återbetalning skall statlig beskattning icke ske. Däremot skall vid

återbetalningen såväl det återburna beloppet som det såsom förskottsskatt

gäldade beloppet upptagas till kommunal beskattning.

I detta sammanhang må även nämnas att i anslutning till de under hösten

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

1951 förda förhandlingarna avseende 1952 års avgifter träffats särskilda

tilläggsavtal till de mellan handels- och industrikoinmissionen och vissa

branschorganisationer i december 1950 ingångna överenskommelserna rörande

konjunkturutjämningsavgifter. Enligt tilläggsavtalet med cellulosaföreningen

skola de avgifter för exportleveranser under fjärde kvartalet

1951, som enligt 1950 års överenskommelse skola inbetalas till 1951 års cellulosafond,

i stället betalas till en särskild fond, benämnd cellulosafonden

för fjärde kvartalet 1951. Av de sålunda inbetalda avgifterna skola 28 procent

tillfalla staten såsom skatt att omedelbart inlevereras till statsverket.

Skattebeloppet skall tagas av de 70 procent, som enligt överenskommelsen

den 8 december 1950 skulle tillfalla företagen. Av de å fjärde kvartalet 1951

belöpande avgifterna skola sålunda endast 42 procent sedermera återbetalas

till företagen. De med trämasseföreningen och pappersbruksföreningen ingångna

tilläggsavtalen innehålla liknande bestämmelser. För fjärde kvartalet

1951 skall sålunda inbetalning ske till särskilda fonder, benämnda trämassefonden

för fjärde kvartalet 1951 respektive pappersfonden för fjärde

kvartalet 1951. Avtalet med Svenska trävaruexportföreningen för år 1951

har icke berörts av någon tilläggsöverenskommelse.

Chefen för finansdepartementet har förut denna dag, då han anmält proposition

med förslag till förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter

avseende år 1952 m. in., upptagit frågan om behandling i skattehänseende

av de inbetalda avgifterna.

Vad angår fördelningen av 1952 års avgifter gäller vidare att bidragen till

länsstiftelserna skola upphöra och att företagsstiftelsernas andel begränsats

till 4 procent. En av föreningarna grundad stiftelse för teknisk och

skoglig forskning samt utbildning skall erhålla 3 procent. Återstående 27

procent skola bilda två fonder inom riksgäldskontoret. Den ena fonden erhåller

12 procent att användas för åtgärder till fromma för skogsvården

(skogsvårdsfonden) och den andra fonden 15 procent att användas för arbetsanskaffning

inom skogsindustrierna vid lågkonjunktur eller liknande

ändamål (lågkonjunkturfonden).

De andelar, som tillfalla företagsstiftelserna och forskningsstiftelsen samt

företagen, skola i princip utbetalas med 1/5 varje år med början i januari

1959. Fortfarande skall ingen ränta utgå å de sålunda steriliserade medlen.

Beträffande skogsvårdsfonden och lågkonjunktur fonden gäller att de

skola användas, när detta finnes vara ur konjunktursynpunkt lämpligt.

Kungl. Maj :t skall bestämma tidpunkten för användningen och den omfattning,

i vilken medlen vid olika tidpunkter få tagas i anspråk. Utbetalningar

ur skogsvårdsfonden skola dock börja senast år 1962. För vardera

fonden skall finnas en styrelse, utsedd av parterna, med uppgift att, sedan

Kungl. Maj :t beslutat om utbetalning ur fonden, inkomma med förslag om

medlens användning. Kungl. Maj :t må icke gå utanför av styrelsen framlagt

förslag. Icke heller i fråga om dessa fonder skall ränta utgå. Dock skall

särskild överenskommelse sedermera kunna träffas om ränta från och med

år 1967. Skulle fonderna icke vara tömda den 1 januari 1972, äga företagen

återfå kvarstående medel.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 78.

I fråga om skogsvårdsfonden och lågkonjunkturfonden förutsattes vidare,

att staten skall äga rätt att av belopp, som inflyta till de båda fonderna,

uttaga högst hälften i form av räntefria lån att användas till räntelösa

tilläggslån för bostadsbyggen eller liknande ändamål.

Såsom förutsättning för avtalens giltighet gäller, att de till avtalet anslutna

företagens försäljningar av kemisk respektive mekanisk massa icke göras

beroende av statliga prisbestämmelser, att inbetalda avgifter skola vara avdragsgilla

vid taxeringen för det år de erläggas, samt att stiftelser och fonder

skola vara befriade från skyldighet att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet.

Slutligen återfinnes i båda avtalen bestämmelse om att företag, som icke

anslutit sig till vederbörande avtal, ej må i fråga om exportleveranser av

kemisk respektive mekanisk massa behandlas förmånligare än företag, som

biträtt avtalet.

I anslutning till de ingångna avtalen ha föreningarna förbundit sig att

under år 1952 på hemmamarknaden försälja lika stor mängd massa som

under år 1951 men till ett pris, som skall motsvara gällande genomsnittspris

på export, minskat med utgående konjunkturutjämningsavgift. Dock skola

föreningarna vara berättigade att härtill lägga ett mindre, på visst sätt beräknat

pristillägg.

I detta sammanhang bör nämnas att förhandlingar ägt rum om slutande

av separata avtal med ett antal massaexportörer, som icke äro anslutna till

överenskommelserna med cellulosa- och trämasseföreningarna. Dessa förhandlingar

ha lett till att överenskommelser träffats med två företag, nämligen

Bowaters Svenska trämassefabriker aktiebolag samt Aktiebolaget

Högfors träsliperi. Innehållet i överenskommelserna ansluter sig i allt väsentligt

till det mellan handels- och industrikommissionen och trämasseföreningen

träffade avtalet. Det är ännu för tidigt att uttala sig om huruvida

ytterligare separata avtal kunna komma till stånd.

Det mellan kommissionen och pappersbruksföreningen ingångna avtalet

om avgifter å papper och papp för år 1952, vilket avtal är dagtecknat den

1 februari 1952, är i huvudsak uppbyggt efter samma grunder som avtalen

med cellulosa- och trämasseföreningarna. Avgiftsberäkningen är emellertid

mera invecklad, beroende dels därpå att priserna för olika slag av papper

och papp äro synnerligen växlande, dels på att framställningskostnaderna

icke äro desamma för företag, som själva tillverka den för produktionen erforderliga

pappersmassan, och för företag, som för sin pappers- och papptillverkning

äro hänvisade till alt inköpa massa från annat håll. Beträffande

tidningspapper tillkommer, att priserna äro högst olika på skilda marknader.

Med undantag för sistnämnda slag av papper är den s. k. scannoteringen

på England avgörande för avgiftens storlek. Tidningspapperet är uppdelat i

fyra marknadsgrupper, varvid avgiften beräknas för varje marknad för sig

med ledning av ett framräknat genomsnittspris.

Avgiften för första kvartalet 1952 är för tidningspapper fastställd till

3G0 kronor per ton. För övrigt papper samt kraftliner, papp och kartong

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

anpassas avgiften efter nämnda scannoteringar. Avgiften för 1. kvartalet

skäll dock lägst vara för övrigt papper 250 kronor, för kraftliner 200 kronor

samt för papp och kartong 100—200 kronor per ton, beroende på cellulosahalten,

för företag, som äro självförsörjande i fråga om massa.

Beträffande avgifternas fördelning skiljer sig överenskommelsen med

pappersbruksföreningen i flera avseenden från avtalen med cellulosa- och

trämasseföreningarna. Sålunda skola de olika företagsstiftelserna erhålla 6

i stället för 4 procent av de utav vederbörande företag inbetalda avgifterna,

och den inom riksgäldskontoret bildade skogsvårdsfonden skall tillföras 10

i stället för 12 procent. Vidare skola visserligen 15 procent av avgifterna avsättas

till en inom riksgäldskontoret bildad lågkonjunkturfond, men denna

fond skall vara skild från den i avtalen med cellulosa- och trämasseföreningarna

omnämnda lågkonjunkturfonden, så att dess medel få tagas i

anspråk endast för arbetsanskaffning eller liknande ändamål inom pappoch

pappersindustrien. Slutligen skola de 3 procent av avgifterna, som äro

avsedda för forskningsändamål, tillfalla Stiftelsen Pappersbrukens Forskningsinstitut.

Även pappersbruksföreningen har i anslutning till sitt avtal utfäst sig att

tillse, att priserna på hemmamarknaden hålla sig på en betydligt lägre nivå

än exportpriserna.

I anslutning till de sålunda ingångna avtalen utfärdades kungörelse den

21 december 1951, nr 800, angående ändring i den vid kungörelsen den 3

november 1950 (nr 586) om prisutjämningsavgift å vissa trävaror, pappersmassa

av trä samt vissa slag av papp och papper fogade förteckningen. Genom

kungörelsen ha fastställts de prisutjämningsavgifter, som skola gälla

från och med den 1 januari 1952. Sålunda är prisutjämningsavgiften för

mekanisk massa 230 kronor, för viskos 480 kronor, för annan cellulosa

650 kronor samt för tidningspapper 400 kronor och för övrigt papper och

papp 300 kronor, allt per ton. Beträffande massa och tidningspapper innebär

detta, att avgiften höjts, och i fråga om papp och övrigt papper att

avgiften sänkts i förhållande till fjärde kvartalet 1951. Prisutjämningsavgifterna

i fråga om massa, papp och papper äro för närvarande något högre

än konjunkturutjämningsavgifterna under första kvartalet 1952.

Vidare har genom nämnda kungörelse införts prisutjämningsavgift å vissa

slag av trävaror, huvudsakligen rundvirke (bl. a. gruvstolpar, sågtimmer,

telefon- och telegrafstolpar) ävensom bjälkar, sparrar och syllar, vilka tidigare

icke varit belagda med avgift. Prisutjämningsavgifterna för trävaror

utgå efter den 1 januari 1952 med oförändrade belopp i förhållande till

år 1951, nämligen för huvuddelen av varuområdet med 14 kronor per m3

fast mått.

Vad angår redovisningen av de år 1952 inflytande prisutjämningsavgifterna

bör nämnas att utöver de för 1951 tillämpade fem varugrupperna ytterligare

en grupp tillkommit, avseende telegraf- och telefonstolpar. Härjämte

har gruppen pappersved utökats till att avse övriga rundvirkeskvaliteter.

Även gruppen övriga trävaror har fått något vidgad omfattning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

11

Departementschefen. Sedan den 1 juli 1945 har Kungl. Maj:t haft riksdagens

bemyndigande att för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga

prisutjämningsavgift vid export av varor. Prisutjämningsavgiftens syfte

har angivits vara att förhindra att höga utlandspriser på vissa varor skola

utöva ett stegrande inflytande på de inhemska varupriserna. Det har vidare

förutsatts, att man, när fråga om uttagande av prisutjämningsavgift uppkommer,

bör söka nå överenskommelse därom med vederbörande exportörer.

Härutöver har uttalats att, vid övervägande av spörsmål rörande prisutjämningsavgift,

i varje särskilt fall jämväl andra synpunkter än de rent

prispolitiska, bl. a. handelspolitiska synpunkter, böra vinna beaktande. Bemyndigande

att uttaga prisutjämningsavgift gäller för närvarande endast

till innevarande budgetårs utgång.

Hittills har prisutjämningsavgift uttagits endast på skogsindustriprodukter.

Under den tid bemyndigandet gällt har det i regel visat sig möjligt

att efter förhandlingar med berörda organisationer eller företag träffa avtal

om utgående avgifter. I huvudsak som komplettering härtill ha avgifter uttagits

genom formellt åläggande för de till avtalen icke anslutna exportörerna

att erlägga prisutjämningsavgift.

Den under år 1950 inträdda stegringen av exportpriserna för skogsindustriprodukter

har år 1951 följts av en markant ytterligare prisökning. I

överensstämmelse med de i slutet av 1950 ingångna avtalen med branschorganisationerna

ha sålunda under år 1951 konjunkturutjämningsavgifterna

å massa och papper successivt höjts. Efter förhandlingar ha nya överenskommelser

träffats med cellulosa-, trämasse- och pappersbruksföreningarna

rörande konjunkturutjämningsavgifter för år 1952. Uppgörelserna innebära

bl. a., såsom framgår av de tidigare lämnade redogörelserna, att företagens

slutliga andel i avgifterna reducerats i förhållande till de för 1951

gällande överenskommelserna. Betydelsefullt är även att den statliga beskattningen

av företagens andel sker omedelbart. Härom har f. ö. särskild

överenskommelse träffats med avseende å 4. kvartalet 1951. Vidare ha

bestämmelserna om fondering av avgifterna för särskilda ändamål utformats

så att samhälleliga intressen i ökad omfattning blivit tillgodosedda.

Vad angår avgifternas storlek har man i överenskommelserna eftersträvat

en smidigare anpassning till den faktiska prisutvecklingen; i nuvarande

prisläge ligga avgifterna för massan något högre än under sista kvartalet

1951, medan avgifterna på papper hållits oförändrade eller något sänkts.

Parallellt härmed har förordnats om uttagande av prisutjämningsavgift å

motsvarande varuslag från företag som ej anslutit sig till avtalen. Vidare

skall prisutjämningsavgift uttagas å pappersavfall samt å rundvirke och

trävaror, varvid jämväl viss utvidgning av varuområdet ägt rum. Trävaruexportföreningen

har —• bortsett från att avtalet för år 1951 förlängts att

gälla även för januari 1952 — avböjt att träffa avtal om konjunkturutjämningsavgifter

för år 1952. I avvaktan på att marknadsläget för trävaror

bättre skall kunna överblickas, har det ansetts motiverat att tills vidare bibehålla

samma prisutjämningsavgifter som under år 1951.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Gemensamt för systemen med konjunkturutjämningsavgifter och prisutjämningsavgifter

är, att de inflytande medlen — frånsett skatt — inbetalas

till riksgäldskontoret, som icke äger disponera ifrågavarande medel i sin

normala verksamhet. Medlen komma härigenom att steriliseras. Uttagandet

av här ifrågavarande avgifter utgör sålunda, såsom närmare utvecklats i

propositionen nr 220/1951, ett led i den allmänna ekonomiska politiken och

får ses som ett uttryck för strävandena att begränsa de inflationistiska

verkningarna av den högt uppdrivna vinstkonjunkturen inom skogsindustrien.

Detta innebär samtidigt att motiveringen för avgifterna på vissa exportvaror

vidgats därhän att allmänna konjunkturaspekter fått göra sig

gällande vid sidan av de rent prispolitiska synpunkterna.

Under föregående år kunde de inhemska priserna på papper och pappersmassa

ej hållas i sådan relation till exportpriserna som i och för sig varit

önskvärt. Hemmamarknadspriserna tenderade nämligen att uppnå eller i

vissa fall till och med att överstiga exportprisnivån. I de med branschorganisationerna

för år 1952 träffade överenskommelserna ingår som ett betydelsefullt

led att organisationerna förbundit sig att vid försäljning på hemmamarknaden

tillämpa priser som enligt vissa grunder understiga exportpriserna;

samtidigt har hemmamarknaden tillförsäkrats oförändrade leveranskvantiteter.

Härigenom hoppas man tillgodose det syfte med avgifterna,

som går ut på att exportpriserna böra förhindras att med full styrka slå

igenom på den inhemska prisnivån.

Här må vidare framhållas, att den senaste utvecklingen kan aktualisera

frågan om en mera vidsträckt tillämpning av prisutjämningsavgifter på

exporten än som hittills varit fallet. Det har som bekant inträffat en avsevärd

stegring av exportpriserna även utanför skogsindustriens område, men

denna stegring är mycket oenhetlig såväl i fråga om olika produkter som

med avseende å skilda marknader. I sistnämnda hänseende är att märka,

att det svenska betalningsöverskott i förhållande till utlandet, som uppstått

under 1951, väsentligen hänför sig till länder, ingående i den europeiska betalningsunionen,

samt vissa sydamerikanska länder. Den inriktning av vår

export mot hithörande länder, som i förening med prisstegringen på skogsprodukter

och andra produkter orsakat det stigande betalningsöverskottet,

är ägnad att inge betänkligheter. Det är önskvärt att väsentligt kunna öka

exporten till och därigenom möjliggöra stegrad import från vissa andra länder,

där man f. n. av valutaskäl måste starkt begränsa sina inköp. Även om

den enskilde exportörens vinst blir större vid försäljning till länder, anslutna

till den europeiska betalningsunionen, och andra länder, beträffande

vilka valutaöverskott nu föreligger, är den starka exportinriktningen på

dessa marknader uppenbarligen ur landets synpunkt förenad med nackdelar.

Det är därför angeläget att främja en ändrad inriktning av exporten.

Skulle prisstegringen på skogsprodukter numera ha nått kulmen och till

äventyrs efterföljas av en tillbakagång av priserna — härpå tyda åtskilliga

tecken — kunna dessa omständigheter tänkas bidraga till en önskvärd ändring

i exportens inriktning. Överläggningar med industrien ha i olika for
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

13

mer ägt rum för att undersöka de praktiska möjligheterna för en dylik ändring

i exportens inriktning. Härutöver kunna emellertid åtgärder från det

allmännas sida bli erforderliga, och i det hänseendet är det icke uteslutet

att prisutjämningsavgifter kunna ifrågakomma. Det ligger i sakens natur

att tillämpning av prisutjämningsavgifter för detta ändamål bör ske med

stor försiktighet och tillgripas först efter ett allsidigt bedömande av avgifternas

verkan. Jag förutsätter även att förhandlingar med vederbörande

exportindustrier skola föregå eventuella åtgärder av nu antydd art.

Giltighetstiden för de träffade överenskommelserna med svenska cellulosa-,

trämasse- och pappersbruksföreningarna omfattar hela år 1952. Frågan

om en förlängning av berörda avtal kan vid innevarande års utgång

bli aktuell. Förutsättning för överenskommelse härom kan sägas vara, att

fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift erhålles. Även av

andra skäl kunna, i enlighet med vad i det föregående angivits, prisutjämningsavgifter

befinnas påkallade.

Av det anförda framgår, att behov föreligger av fortsatt bemyndigande

för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgift. Bemyndigandet torde därför

böra förlängas, förslagsvis med ett år till och med den 30 juni 1953,

och torde liksom hittills böra göras generellt.

III. Användningen av influtna prisutjämningsavgifter m. m.

Influtna prisutjämningsavgifter tillföras enligt gällande bestämmelser en

inom statskontoret upprättad diversemedelsfond. Beträffande vissa slag av

prisutjämningsavgifter gäller att de skola bokföras särskilt inom fonden.

Med hänsyn härtill kunna avgifterna uppdelas i fyra olika kategorier. I det

följande lämnas för varje kategori en kortfattad redogörelse för vad som

gäller om dispositionen av avgifterna samt för vissa till Kungl. Maj :t inkomna

förslag angående användning av avgifterna. Vad angår tiden intill

den 9 mars 1951 torde för närmare kännedom om vidtagna dispositioner i

övrigt få hänvisas till propositionerna nr 255/1945, 237/1946, 285/1947, 269/

1948, 178/1949, 124/1950 och 167/1951.

1. Prisutjämningsavgifter influtna budgetåren 1945/49.

Till diversemedelsfonden inflöto under budgetåret 1945/46 18 355 000

kronor samt under budgetåret 1946/47 27 010 210 kronor. Av de under 1947/

48 och 1948/49 inflytande medlen skulle vissa medel, som komma att beröras

i följande avsnitt, bokföras särskilt. Frånsett dylika medel bokfördes

å fonden budgetåret 1947/48 ett belopp av 3 386 878 kronor samt under

budgetåret 1948/49 ett belopp av 1 185 914 kronor. För senare uttagna avgifter

gälla särskilda bestämmelser. Tillhopa har sålunda — frånsett särskilt

bokförda medel — under budgetåren 1945/49 influtit ett belopp av 49 938 002

kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

Praktiskt taget hela detta belopp är numera taget i anspråk. Behållningen

av här avsedda avgifter i diversemedelsfonden utgjorde sålunda enligt uppgift

från statskontoret den 31 december 1951 endast 620 873 kronor. Hänsyn

måste emellertid tas till belopp, som av Kungl. Maj :t tidigare anvisats

ur fonden men icke utanordnats. Ifrågavarande belopp utgör — om man

frånser tillämnade dispositioner, som ej komma att fullföljas — 163 841

kronor. Den disponibla behållningen uppgår sålunda till (620 873 —

163 841 =) 457 032 kronor.

1 detta sammanhang bör emellertid uppmärksammas att Kungl. Maj:t i

anledning av förslag i proposition nr 285/1947 erhållit bemyndigande att,

för den händelse ett av norrlandskommittén framfört förslag om att inrätta

en sågverksskola vid Strömsnäs sågverk i Västernorrlands län anses böra

genomföras, täcka härför erforderliga engångskostnader av ca 425 000 kronor

med medel ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter. Kungl.

Maj :t har ännu icke tagit ställning till frågan om bidrag skall utgå. Skulle

så bliva fallet, minskas den disponibla behållningen till drygt 30 000 kronor.

Rörande dispositioner av hithörande medel, som företagits under tiden

sedan förra årets proposition framlades och alltså bidragit till den förut berörda

nedgången i behållningen, torde här böra nämnas följande.

I enlighet med vad som föreslagits i propositionen nr 167/1951 och av

riksdagen godkänts, har Kungl. Maj:t genom beslut den 1 juni 1951 anvisat

eller avsatt sammanlagt 1 160 000 kronor, varav 500 000 kronor till skogsstyrelsen

för att anlägga skogsfröplantager, 100 000 kronor till föreningen

skogs- och lantbruksfilm för framställning av skogsfilmer, 500 000 kronor

till Svenska träforskningsinstitutet för viss forskningsverksamhet, 50 000

kronor till styrelsen för Jordbrukare-ungdomens förbund för att främja

klubbarbete inom skogsbruket under år 1952 samt 10 000 kronor till statens

skogsforskningsinstitut för att slutföra en undersökning rörande framställningskostnaderna

för olika småvirkessortiment.

Sedan riksdagen (r. skr. nr 242) lämnat utan erinran i propositionen

nr 167/1951 framfört förslag att det i fonden kvarstående odisponerade beloppet

borde få av Kungl. Maj :t disponeras för vissa skogliga eller sociala

ändamål av mindre kostnadskrävande natur, har Kungl. Maj :t den 5 oktober

1951 i anledning av framställning från Godtemplarordens studieförbund anvisat

12 000 kronor ur fonden såsom bidrag till förbundets studiecirkel- och

biblioteksverksamhet bland Jämtlands och Värmlands läns skogsarbetare

under arbetsåret 1951/52. Därjämte har Kungl. Maj :t den 23 november 1951

efter framställning från styrelsen för Luleå stadsbibliotek, centralbibliotek

för Norrbottens län, föreskrivit att 10 000 kronor ur fonden skola utgå såsom

bidrag till bokinköp för biblioteksverksamheten bland skogsarbetare i Norrbottens

län.

Slutligen må nämnas att det föreligger en framställning från professorn

vid skogshögskolan S. Petrini om bidrag med 40 000 kronor till specialutbildning

i skoglig fotogrammetri. Beredningen av detta ärende är ännu icke

avslutad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

15

2. De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond av år 1948.

Prisutjämningsavgifter, inbetalda för vissa i kungörelsen 1947:184 avsedda

trävaror, ha, som förut antytts, enligt Kungl. Maj :ts beslut den 9 maj

1947 bokförts särskilt inom diversemedelsfonden. Beträffande dispositionen

av dessa prisutjämningsavgifter har Kungl. Maj:t i beslut den 6 februari

och den 19 mars 1948 förordnat, att de skola överföras till en särskild

av statskontoret förvaltad fond, benämnd De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond

av år 1948. Rörande fondens förvaltning in. m. ha

följande föreskrifter meddelats. Delägare i fonden äro tillverkarna av de trävaror,

för vilka de till fonden överförda prisutjämningsavgifterna erlagls.

För avgörande av frågor om utbetalning av medel ur fonden är tillsatt en

särskild nämnd. Medel ur fonden kunna utgå för forsknings- och andra ändamål,

som äro av samfällt intresse för trävaruindustrien. Återstående medel

ur fonden skola utbetalas till delägarna. Till frågan om de grunder, efter

vilka fondens medel skola fördelas mellan delägarna, skall Kungl. Maj :t,

efter förslag av nämnden, taga ställning.

Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 4 mars 1949 skulle tills vidare samtliga

prisutjämningsavgifter, som jämlikt kungörelsen 1947: 184 erlades för

trävaror, tillföras nämnda fond. Inbetalningar till fonden ha skett intill utgången

av år 1950.

Sedan nämnden inkommit med förslag till grunder för fördelning av

fondmedlen mellan delägarna, har Kungl. Maj :t den 3 november 1950 och

den 23 november 1951 förordnat, att 80 procent av influtna avgifter skola

återbäras till delägarna. Återbetalningar till delägarna ha i anslutning härtill

ägt rum under januari 1951 och januari 1952; det är meningen att återstoden

skall återbetalas under januari 1953.

Den 31 december 1951 hade konjunkturutjämningsfonden tillförts sammanlagt

39 880 406 kronor, exklusive ränta. De belopp som i enlighet med

förenämnda beslut successivt återbetalas uppgå till sammanlagt 31 904 325

kronor. Återstående 20 procent av avgifterna belöpa sig till 7 976 081 kronor.

Upplupen ränta å fondkapitalet utgör enligt uppgift från statskontoret per

den 25 januari 1951 1 793 962 kronor. Ränteinkomsterna under återstoden

av innevarande år torde komma att uppgå till minst 550 000 kronor. Till förvaltningskostnader

för fonden hade den 31 december 1951 åtgått 165 782

kronor. Nämnden har vidare beviljat ett bidrag av 11 500 kronor till Sveriges

sågverksägares riksförbund.

Kungl. Maj:t uppdrog den 3 november 1950 åt nämnden för De mindre

sågverkens konjunkturutjämningsfond av år 194-8 att, sedan nämnden berett

intresserade parter tillfälle att framlägga sina synpunkter, till Kungl.

Maj:t inkomma med förslag rörande användningen av de medel, som efter

återbetalningen komma alt kvarstå i fonden. I skrivelse den 17 maj 1951

har nämnden inkommit med förslag i ämnet.

Vad först angår dispositionen av återstående 20 procent av avgifterna

föreslår nämnden att till delägare i fonden, soin till denna inbetalt pris
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

utjämningsavgifter med sammanlagt cirka 25 000 kronor eller därutöver,

skola, i den mån han så önskar, utbetalas resterande 20 procent (exklusive

ränta) av de avgifter han erlagt; medlen skola tjäna syftet att bilda företagsstiftelse.

Enligt ett av nämnden utarbetat formulär till stiftelseurkund

och stadgar för dylik företagsstiftelse skola stiftelses medel disponeras för

sociala ändamål till fromma för de anställda, exempelvis för att bereda yrkesutbildning

eller för uppförande, reparation eller utrustning av bostäder

eller av lokaler för omklädnadsrum, matsalar och samlingsrum för föreningsverksamhet

vid företaget. Såsom exempel på andra lämpliga ändamål

nämnas även åtgärder för att i övrigt förbättra levnads- och bostadsförhållandena

för de anställda ävensom för att inrätta pensionsstiftelse eller understödsförening

eller för att överföra medel till redan befintlig sådan stiftelse

eller förening. Beträffande företag, där företagsstiftelse icke kommer

till stånd, föreslås att resterande andel om 20 procent tills vidare skall innestå

hos nämnden för att av nämnden efter prövning i varje särskilt fall mot

redovisningsskyldighet utbetalas till företagen för ändamål, som företagsstiftelserna

äro avsedda att tillgodose.

Nämnden har vidare i skrivelsen anmält, att ett flertal framställningar

om bidrag av fondmedel för forskningsändamål och andra ändamål, som äro

av samfällt intresse för trävaruindustrien, ingivits till nämnden. Sålunda

har Sveriges sågverksägares riksförbund hemställt, att 3 500 000 kronor anvisas

för effektiviseringsåtgärder inom den mindre sågverksindustrien

(kursverksamhet, rationaliseringsåtgärder, försöks- och forskningsverksamhet).

Statens hantverksinstitut har föreslagit att 80 procent av vad som återstode

i konjunkturutjämningsfonden, sedan vederbörliga återbetalningar till

delägarna ägt rum, måtte avsättas till en särskild fond för den mindre sågverksindustriens

effektivisering. Svenska inlandssågverkens förening, som är

representerad i nämnden, har bl. a. föreslagit, att i runt tal 1 miljon kronor

avsättes till en särskild fond för forsknings- och kursverksamhet samt fackutbildning

för anställda inom sågverksindustrien. Svenska träindustriarbetarförbundet

samt Skogs- och flottningsarbetarförbundet ha begärt bidrag

med ett belopp upp till 2 500 000 kronor att användas för följande ändamål,

nämligen en resestipendiefond för anställda inom sågverksindustrien, semester-

och studiehem för sågverksarbetare, anslag till studieverksamhet och bidrag

till lokaler ävensom bidrag till socialt betonad verksamhet överhuvudtaget,

allt företrädesvis inom den utpräglade skogsbygden. 1950 års sågverksskoleutredning

har hemställt om ett bidrag med mellan 500 000 kronor och

1 000 000 kronor för inrättande av en sågverksskola. Statens skogsforskningsinstitut

har anhållit om 310 000 kronor för undersökningar rörande

bl. a. skogsmarkens näringsförhållanden, produktions-, föryngrings- och

kvalitetsundersökningar samt skogsgenetiska och skogsentomologiska undersökningar.

Slutligen har Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och

genetik äskat 150 000 kronor för anläggning av plantager, avsedda för produktion

av skogsfrön.

Nämnden uttalar, att den efter granskning av ifrågavarande ansökningar

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

vill föreslå bidrag med 150 000 kronor till Samarbetsnämnden för skoglig

växtförädling och genetik, 300 000 kronor till forskningsverksamhet vid

Svenska träforskningsinstitutet och 500 000 kronor till fonden för skoglig

forskning. Sistnämnda bidrag träder enligt nämnden i stället för det" av

statens skogsforskningsinstitut begärda bidraget, vilket uppgives ha förlorat

aktualitet med hänsyn till att vissa från andra källor begärda komplettelande

bidrag uteblivit. Nämnden är sålunda beredd att av tillgängliga medel

lämna bidrag till olika forskningsändamål, som kunna gagna sågverksindustrien,

med tillhopa 950 000 kronor.

Nämnden föreslår slutligen, att de medel, som ej bli ianspråktagna genom

sålunda framlagda förslag, tills vidare reserveras för att i första hand disponeras

för utbetalning i anledning av sådana ansökningar om delägarskap,

som anses böra godkännas men som icke kunna inrymmas i det av tullmyndigheterna

till statskontoret inlevererade prisutjämningsavgiftsbeloppet.

De medel i fonden, som vid utgången av januari 1953 återstå odisponerade,

föreslås skola återbetalas till delägarna i proportion till delägarskapet för

att användas till samma ändamål som avses med företagsstiftelserna.

I detta sammanhang torde vidare böra anmälas en av Södra Sveriges

skogsindustriutredning i skrivelse den 20 december 1951 gjord framställning

om bidrag från De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond avår

1948. Utredningen framlägger förslag om bedrivande av rationaliseringsoch

rådgivningsverksamhet beträffande sågverksindustrien. Verksamheten

bör enligt utredningen omhänderhavas av en förening. Föreningens verksamhet

anses böra planläggas för en tioårsperiod. Kostnaderna under hela

perioden beräknas till 3 800 000 kronor. Till stöd för förslaget har utredningen

anfört i huvudsak följande.

Enligt en år 1948 utförd sågverksundersökning framgår bl. a. att det är

småföretag som dominera sågverksindustrien i de tolv sydligaste länen såväl

till antal som beträffande produktion. I fråga om försågningsmetoder

konstateras att av allt cirkelsågat virke i landet kommer närmare två tredjedelar

från Götalandslänen. Inemot hälften av hela landets cirkelsågade virke

härrör från Östergötland och Småland. Endast något mer än en fjärdedel

av det virke som försågas i sistnämnda båda landskap är ramsågat. Utredningen

framhåller, att om man endast tar hänsyn till försågning av exportkvalitet,

måste man räkna med en större virkesåtgång per standard färdig

vara vid cirkelsågning än vid ramsågning. Härtill kommer att cirkelsågvaror

normalt betinga ett lägre pris. Speciellt vid äldre cirkelsågningsanläggningar

bliva dimensionerna icke heller så noggranna som beträffande ramsågade

varor. Resultatet vid cirkelsågning är vidare i väsentlig grad mer beroende

på sågarens handlag än vid ramsågning. Ur virkesekonomisk synpunkt är

det därför i synnerhet vid de mindre verken viktigt med en god utbildning

av sågvei kspersonalen. Tillverkningskostnaderna vid olika sågverkstyper

variera starkt. Kostnaderna vid större ramsågverk uppgå relativt sett endast

till något mer än hälften av kostnaderna vid enkla cirkelsågverk. Sågverkens

effektivitet äro sålunda av skilda anledningar synnerligen skiftande.

Enligt utredningen bör det ur landets synpunkt vara av vitalt intresse att

vidtaga åtgärder för åstadkommande av en förbättring. En rationalisering av

sågverksindustrien särskilt i södra Sverige med dess mångfald av små
2

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 78.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

sågverk är ur allmänna synpunkter mycket angelägen icke minst därför

att därigenom skulle möjliggöras ett bättre tillvaratagande av råvaran. Ett

stort antal småsågar tillvarataga icke förefintliga rationaliseringsmöjligheter.

Orsakerna härtill äro bl. a. att många sågverksägare sakna ekonomiska medel

för erforderliga investeringar, att man på många håll icke insett fördelarna

av en rationalisering samt att expertis icke finnes i tillräcklig utsträckning

eller att dess anlitande ställer sig alltför dyrbart. Statsmakternas

åtgärder synas därför bl. a. böra inriktas på att genom upplysning och propaganda

väcka sågverksägarnas intresse för rationaliseringsåtgärder samt

att för överkomliga kostnader ställa expertis till sågverksindustriens förfogande.

Enär produktionsformerna äro underkastade en ständig förändring

måste statsmakternas åtgärder på detta område vara ägnade att främja en

fortlöpande rationalisering och verksamheten synes därför böra inriktas på

relativt lång sikt, förslagsvis en tioårsperiod. Det särskilda organ som bör

handha rationaliseringsverksamheten bör icke begränsa sin verksamhet enbart

till södra Sverige utan utsträcka den att gälla hela landet. Icke heller

bör verksamheten begränsas enbart till de mindre sågverken eller vissa produktionsmetoder.

Den största uppmärksamheten bör dock ägnas de mindre

sågverkens rationaliseringsproblem icke endast därför att man här har de

mest aktuella ralionaliseringsbehoven utan även därför att ägarna av dessa

ha de minsta möjligheterna att på egen hand lösa hithörande problem. Utredningen

har efter övervägande av olika alternativ funnit att det föreslagna

rationaliseringsorganet lämpligast bör få formen av en förening. För

att komma i åtnjutande av föreningens tjänster bör erfordras medlemskap i

densamma. Föreningens angelägenheter skola skötas av en styrelse som

utses av en föreningsstämma. Ordföranden jämte en eller flera ledamöter

tillsättas av Kungl. Maj :t. Svenska träforskningsinstitutet bör representeras

i styrelsen. Föreningens stadgar stadfästas av Kungl. Maj :t. I fråga om

kostnaderna för verksamheten måste man — även om kostnaderna för vissa

konsultationer skola bäras av de rådfrågande själva — räkna med att organets

verksamhet i övrigt drager icke obetydliga kostnader. Föreningen måste

ha tekniska konsulenter till sitt förfogande och efter hand bör en viss specialisering

kunna ske därhän att man har konsulenter för respektive försågning,

transportanordningar, torkning och avfallets tillvaratagande. Förutom

lönekostnader tillkomma kostnader för publikationer, erforderliga experiment,

resor och lokaler m. in. Arsomkostnaden för rationaliseringsorganet

uppskattas till 200 000 kronor under det första verksamhetsåret och

400 000 kronor under följande år eller 3 800 000 kronor under en tioårsperiod.

De medel som erfordras för föreningens verksamhet böra enligt utredningen

tillskjutas ur De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond

av år 1948. Inkomster som inflyta genom konsultationsverksamheten böra

användas för ytterligare utbyggnad av föreningsverksamheten.

Ledamoten av utredningen, andre förbundsordföranden G. Näslund har

anmält reservation mot utredningens förslag i vad avser finansieringssättet

för rationaliseringsverksamheten; han har framhållit, att kostnaderna för

rationaliseringsorganet icke borde bestridas av medel, som skäligen borde

komma de anställda till godo, samt ifrågasatt, om icke industrien själv

borde svara för kostnaderna.

Yttrande över skogsindustriutredningens framställning har inhämtats

från nämnden för De mindre sågverkens konjunktiirutjämningsfond av år

19''iS. Nämnden framhåller, att den tidigare haft att pröva framställningar

från Sveriges sågverksägares riksförbund samt från statens hantverksinsti
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

19

lut om bidrag till effektiviseringsåtgärder för den mindre sågverksindustrien

av i stort sett samma art som de av skogsindustriutredningen föreslagna. Vid

sin handläggning av dessa och övriga till nämnden inkomna framställningar

om bidrag ur fonden ha nämndens ledamöter kommit till den samstämmiga

uppfattningen, att fondens medel icke borde anlitas för rationaliseringsåigärder

och utbildningsverksamhet, utan att dylika åtgärder lämpligen borde

bedrivas och direkt bekostas av de enskilda företagen själva eller sammanslutningar

inom branschen. Däremot har man varit ense om att fondens

medel borde kunna i viss utsträckning anlitas för bidrag till sådan grundforskning,

som kunde gagna sågverksindustrien. I enlighet härmed har

nämnden, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, föreslagit att

sammanlagt 950 000 kronor måtte ur fondens räntemedel anvisas till vissa

organ, som direkt eller indirekt äro verksamma på grundforskningens område.

Skogsindustriutredningens framställning säges på intet sätt kunna

föranleda nämnden att ompröva sitt tidigare ställningstagande till frågan

huruvida dessa medel böra få anlitas för rationaliseringsverksamhet mom

sågverksindustrien. Nämnden avstyrker med hänsyn härtill på det bestämdaste

skogsindustriutredningens framställning om anslag ur fonden.

Södra Sveriges trävaruexportförening, Stockholms, Södermanlands, Uppsala

och Hallands läns skogsägareföreningar ävensom vissa andra delägare

i De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond av år 1948, representerade

genom advokaten Dag Magnusson i Göteborg, ha i särskilda till handelsdepartementet

inkomna skrifter likaledes avstyrkt att medel ur 1948

års konjunkturutjämningsfond anvisas till det av skogsindustriutredningen

föreslagna ändamålet.

3. Prisutjämningsavgifter å pappersmassa.

De prisutjämningsavgifter, som influtit på grund av kungörelsen den 11

juni 1948, nr 293, angående prisutjämningsavgift å pappersmassa av trä, ha

också bokförts särskilt inom diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.

Genom beslut den 31 mars 1950 har Kungl. Maj :t sedermera föreskrift,

att av ifrågavarande prisutjämningsavgifter för pappersmassa, vilka erlagts

av Graningeverkens aktiebolag, Sandvikens cellulosaaktiebolag samt

Utansjö cellulosaaktiebolag och sammanlagt uppgingo till 904 185 kronor,

skulle den 1 juli 1950 50 procent utbetalas till företagen att disponeras efter

gottfinnande. Av återstoden skulle 30 procent användas till uppförande av

bostäder åt pensionärer vid företagens anläggningar och 10 procent till sådana

skogsförbättrande åtgärder inom företagens egna skogar, som skogsägare

enligt skogsvårdslagen icke vore skyldig att vidtaga. Dessa åtgärder

skulle genomföras efter samråd med skogsstyrelsen. Återstående 10 procent

skulle med lika delar överlämnas till skogsvårdsstyrelserna i Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län att begagnas till skogsförbättrande

åtgärder på övriga enskilda skogar inom företagens virkesfångstområden.

De för uppförande av pensionärshem och för skogsförbättrande åtgärder

avsedda beloppen skulle utbetalas efter den 1 januari 1951. Ifrågavarande

avgifter ha därmed slutligt disponerats.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

4. Under år 1951 influtna avgifter.

Såsom framgår av redogörelsen i avdelning I har systemet med prisutjämningsavgifter

under år 1951 utvidgats att omfatta flera varugrupper än tidigare.

I samband härmed har ett nytt system införts beträffande uppbörden,

bokföringen och förvaltningen av prisutjämningsavgifterna. De avgifter,

som influtit vid export under 1951 av varor, tillhörande någon av följande

fem varugrupper, nämligen pappersved, trävaror, pappersmassa, pappersavfall

m. in. samt papp och papper bokföras av statskontoret inom diversemedelsfonden

särskilt för varje nyssnämnd varugrupp. Hos statens handelsoch

industrikommission föres vidare med ledning av uppgifter från tullanstalterna

ett register, utvisande namnet å den för vilkens räkning exporten

ägt rum och det erlagda sammanlagda prisutjämningsavgiftsbeloppet med

fördelning på de förutnämnda fem varugrupperna.

De under år 1951 uppburna prisutjämningsavgifter, som hittills influtit

till statskontoret, utgöra för pappersved 878 966 kronor, för trävaror

21 233 662 kronor, för pappersmassa 23 272 631 kronor, för pappersavfall

4 870 595 kronor samt för papp och papper 356 467 kronor, eller sålunda

sammanlagt 50 612 321 kronor. Beloppet torde komma att stiga ytterligare,

då tullanstalterna ännu icke hunnit inleverera samtliga avgifter.

Riksdagen har i anledning av propositionen nr 167/1951 i viss utsträckning

tagit ställning till användningen av 1951 års prisutjämningsavgifter.

I fråga om trävarorna har sålunda godkänts att 70 procent av avgifterna —

med avdrag för de med uppbörden och återbetalningen förenade administrationskostnaderna

— under åren 1958—1962 återbäras till den för vars räkning

exporten ägt rum, samt att av återstående 30 procent 20 procent reserveras

för sociala och 10 procent för skogliga ändamål. I fråga om prisutjämningsavgifterna

för pappersmassa och papper har Kungl. Maj:t erhållit

riksdagens bemyndigande att efter prövning i varje särskilt fall besluta om

eventuell återbäring. Avgifterna för pappersved och pappersavfall slutligen

skola icke återbäras ulan disponeras för sådana skogliga ändamål, som riksdagen

framdeles kan komma att godkänna.

I detta sammanhang bör nämnas, att styrelsen för skogshögskolan och

statens skogsforskningsinstitut i skrivelse den 21 januari 1952 hemställt om

bidrag av konjunkturutjämningsmedel för forskningsverksamhet vid statens

skogsforskningsinstitut under en tidsperiod av omkring fem år. Styrelsen

framhåller att den skogliga utvecklingen i vårt land på senare tid lett till

insikt om nödvändigheten av en omfattande återuppbyggnad av skogsbeståndet.

Det pågår också för närvarande ett skogligt restaureringsarbete av imponerande

mått. Gallringarna öka i omfattning, skräpskogar och hyggen

iordningställas, plantskolor anläggas eller utvidgas, bränningar och kulturer

utföras i växande utsträckning. I fråga om arbeten av här antydd art

torde enligt vad styrelsen uttalar allmänt erkännas, att stödet av skoglig

forskning icke kan undvaras. Den pågående utvecklingen genom denna har

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

21

under senare tid aktualiserat en mängd spörsmål med stark anknytning till

det påbörjade restaureringsarbetet. Hit kunna räknas problem rörande beståndsvård,

föryngring, proveniens, rasförädling etc.

Styrelsen påpekar att institutets med anlitande av statsanslag bedrivna

verksamhet huvudsakligen är inriktad på grundforskning. Vid sidan härav

har institutet, sedan bl. a. medel ställts till förfogande från diversemedelsfonden

för prisutjämningsavgifter, sysslat med praktiska undersökningar i

syfte att nå resultat, som direkt kunna tjäna återuppbyggnaden av skogsbeståndet.

Nämnda bidrag av fondmedel ha lämnats för femårsperioden 1948

—52. Styrelsen framlägger nu en plan till fullföljande och intensifiering av

ifrågavarande praktiskt inriktade uppgifter för åren 1953—1957. Kostnaderna

för tillämnade forskningsuppgifter och utredningar beräknas — sedan

avdrag skett för ordinarie forskningsanslag till motsvarande ändamål — enligt

följande uppställning.

Kronor

I. Produktionsundersökningar................................ 502 000

II. Föryngringsundersökningar................................ 738 000

III. Undersökningar rörande skogsproduktionens kvalitet......... 275 000

IV. Rörelsestudier............................................. 80 000

V. Undersökningar rörande skogsmarkens näringsförhållanden .. 375 000

VI. Skogsmykologiska undersökningar.......................... 175 000

VII. Skogsgenetiska undersökningar............................. 565 000

VIII. Skogsentomologiska undersökningar........................ 220 000

IX. Specialbearbetningar av riksskogstaxeringens material........ 145 000

Summa kronor 3 075 000

Den genomsnittliga årskostnaden skulle sålunda uppgå till 615 000 kronor.

Vidare har styrelsen för fonden för skoglig forskning i skrivelse den 25

januari 1952 hemställt att fonden av tillgängliga prisutjämningavgifter måtte

tillföras ett ytterligare kapitalbelopp av om möjligt högst 3 000 000 kronor.

Slutligen har skolöverstyrelsen den 28 januari 1952 med tillstyrkan överlämnat

ansökningar från Östergötlands, Värmlands, Hälsinglands, Medelpads

och Västerbottens distrikt av ABF angående anslag om tillhopa 70 000 kronor

till studie- och bildningsverksamhet bland skogsarbetarna i respektive

distrikt.

Samtliga under detta avsnitt nämnda framställningar om medel äro för

närvarande föremål för remissbehandling.

Departementschefen. Som framgår av den lämnade redogörelsen återstå

av de under åren 1945—49 influtna prisutjämningsavgifter, vilka icke bokförts

särskilt, endast 457 000 kronor. Härav ha 425 000 kronor reserverats

för en sågverksskola. Återstående belopp torde alltjämt av Kungl. Maj :t få

disponeras för att tillgodose skogliga eller sociala ändamål av mindre kostnadskrävande

natur.

Nämnden för De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond har fram
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

lagt förslag om disposition av det belopp som kvarstår i fonden, sedan återbäring

skett med 80 procent av inbetalda avgifter. Förslaget innebär i stort

sett att resterande 20 procent användas för inrättande av företagsstiftelser

eller för därmed jämförligt syfte. Vidare föreslås att följande bidrag skola

utgå till forskningsändamål, nämligen 150 000 kronor till Samarbetsnämnden

för skoglig växtförädling och genetik, 300 000 kronor till Svenska träforskningsinstitutet

och 500 000 kronor till fonden för skoglig forskning.

Ifrågavarande bidrag äro avsedda att utgå av fondens räntemedel. Härefter

kvarstående medel skola enligt nämndens förslag disponeras i första hand

för utbetalning på grund av ansökningar om delägarskap, som anses böra

godkännas ehuru de icke kunna tillgodoses inom ramen för de å fonden bokförda

prisutjämningsavgifterna, och i andra hand för återbetalning till delägarna

att användas till sociala ändamål. Den disposition nämnden sålunda

föreslagit ansluter sig i princip tämligen nära till de fördelningsgrunder

som under senare år tillämpats för de avtalsenligt fonderade konjunkturutjämningsavgifterna

och tillgodoser på ett rimligt sätt intresset av att såväl

den skogliga forskningen som de anställda inom sågverksindustrien på olika

vägar komma i åtnjutande av de influtna medlen. Jag är därför beredd att

tillstyrka att fondmedlen användas i enlighet med förslaget. Det torde böra

ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de närmare föreskrifter i samband

med medlens utanordnande, som må befinnas påkallade.

Detta ställningstagande till nämndens förslag innebär samtidigt att jag

icke anser mig kunna biträda Södra Sveriges skogsindustriutrednings hemställan

om medel av De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond för

upptagande av rationaliseringsverksamhet inom sågverksindustrien. I och

för sig synes, i enlighet med vad utredningen anfört, behov av rationaliseringsåtgärder

föreligga, varför det måste betraktas som angeläget att lämpliga

mått och steg vidtagas i sådan riktning, önskemålen härutinnan torde

emellertid böra ytterligare övervägas, och jag förutsätter att utredningen efter

undersökning bl. a. av andra tänkbara finansieringsmöjligheter återkommer

med förslag i ämnet.

Vissa huvudlinjer för dispositionen av de under 1951 inflytande avgifterna

antyddes i proposition nr 167/1951 och lämnades av riksdagen utan erinran.

Sålunda föreslogs att viss återbäring skulle kunna ske såvitt anginge avgifter

å trävaror, massa samt papp och papper. Däremot ansågs återbetalning icke

böra ifrågakomma beträffande avgifter å pappersved och pappersavfall. Det

skulle nämligen möta svårigheter att utreda storleken av varje leverantörs

andel i exporten, varjämte en eventuell återbäring i många fall kunde tänkas

bli tämligen liten. Att medge återbäring till det mellanled, som ombesörjde

exporten, syntes icke ligga i linje med den tanke på återbäring vid sysselsättnings-

och avsättningssvårigheter för producenterna, som kommit till uttryck

i avtalen med branschorganisationerna. Ifrågavarande avgifter borde

därför disponeras för sådana skogliga ändamål, som riksdagen framdeles

kunde komma att godkänna. — Då de före 1951 influtna prisutjämningsavgifterna

numera äro praktiskt taget slutgiltigt disponerade, synes det rimligt

att de under 1951 influtna avgifterna för pappersavfall och pappersved

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

23

nu successivt tagas i anspråk för skogliga ändamål i vidsträckt mening,

som icke i annan ordning kunna tillgodoses. Jag utgår härvid från att medlen

skola kunna användas för sådana åtgärder, som i olika avseenden —

direkt eller indirekt — kunna förbättra skogsnäringarnas produktionsförutsättningar.

Vad gäller utdelning av bidrag synas frågor av större räckvidd

lämpligen böra underställas riksdagen, medan det i övrigt torde böra ankomma

på Kungl. Maj :t att pröva förekommande bidragsärenden. De i det föregående

redovisade framställningarna om bidrag av prisutjämningsmedel äro

för närvarande föremål för remissbehandling eller vidare beredning, varför

det ännu är för tidigt att ta definitiv ställning till de framställda yrkandena.

Vad angår den från styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut

inkomna framställningen om bidrag synes dock lämpligt att

redan nu reservera det belopp, som erfordras för att skogsforskningsinstitutet

skall kunna fortsätta sin verksamhet i ungefär hittillsvarande omfattning

intill utgången av budgetåret 1952/53. I anledning härav torde ett belopp

av högst 175 000 kronor avsättas för att enligt Kungl. Maj :ts prövning

i mån av behov disponeras till ifrågavarande ändamål.

Vad angår användningen av de prisutjämningsavgifter, som inflyta under

år 1952, torde det ej vara erforderligt eller ens lämpligt att redan nu i detalj

binda medlens disposition för olika ändamål. Jag vill sålunda inskränka

mig till att beröra vissa spörsmål av större räckvidd.

I likhet med vad tidigare skett synes den möjligheten böra hållas öppen

att viss återbäring av avgiften skall kunna äga rum, såvitt gäller trävaror,

papper och pappersmassa, i den mån samtidigt avtal träffats om konjunkturutjämningsavgift

för motsvarande varuslag. Beträffande gruppen trävaror

innebär detta att återbäring med 70 procent kan ifrågakomma av

avgifter, som uppbäras vid export av trävaror under januari 1952, under

det att återstående 30 procent böra reserveras för skogliga och sociala ändamål.

Samma principer som gällt för 1951 böra sålunda tillämpas. För återstoden

av år 1952 blir läget annorlunda och det kan ifrågasättas om någon

återbetalning bör äga rum. Ett närmare ställningstagande till denna fråga

torde emellertid icke böra ske för närvarande.

I fråga om prisutjämningsavgifter, som erläggas vid export av pappersmassa

samt papp och papper, bör efter prövning av Kungl. Maj :t i varje

särskilt fall eventuell återbäring kunna ske. Härvid bör beaktas att avtalen

med massaindustrien inrymma bl. a. bestämmelser om erläggande av förskottsskatt

samt leveransåtaganden beträffande den inhemska marknaden.

Då de utanför avtalen stående exportörerna icke skola erhålla en gynnsammare

ställning än företag, som biträtt avtalen, måste prövningen av frågan

om återbetalning av prisutjämningsavgift bli förhållandevis restriktiv.

1 fråga om rundvirket bar prisutjämningsavgiften i år utvidgats alt avse

förutom massaved även gruvstolpar, sågtimmer samt telegraf- och telefonstolpar.

Frågan om disposition av avgifter å dessa produkter ävensom å

pappersavfall torde böra underställas riksdagen, sedan avgifterna slutligt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

inbetalts, sålunda år 1953. Redan nu bör dock framhållas att på samma

grunder som tidigare åberopats beträffande 1951 års avgifter någon återbäring

av avgifter å dessa varuslag ej bör äga rum.

Hemställan.

Åberopande vad i det föregående anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden

till och med den 30 juni 1953 att, med iakttagande av vad

i det föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande

av prisutjämningsavgift; samt

att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen

av influtna prisutjämningsavgifter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Groll.

527170. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1952:23 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten