Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete
1952-03-07 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:94, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
1
Nr 94.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
(nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete; given
Stockholms slott den 7 mars 1952.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete.
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete föreslås skola i sin nuvarande
lydelse erhålla förlängd giltighet till och med den 30 juni 1953. 1
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 94.
Kiingl. Maj.ts proposition nr 94.
2
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillstånds
tvång
för byggnadsarbete.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för
byggnadsarbete1, vilken enligt lag den 11 maj 1951 (nr 221) gäller till och
med den 30 juni 1952, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni
1953. 1
1 Senaste lydelse i vissa delar se SFS 1948: 186 och 749.
Kungl. Maj:ts proposition nr 9b.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsråd å
Stockholms slott den 15 februari 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman. Hammarskjöld, Norup,
Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga angående förlängd
giltighet av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete samt anför.
Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om
tillståndstvång för byggnadsarbete gäller — sedan dess giltighetstid blivit
förlängd, senast genom lag den 11 maj 1951 (nr 221) -— till och med den
30 juni 1952.
Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete stadgar i 1 §, att Konungen
äger vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, i den mån det finnes
erforderligt för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja en
ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft, förordna, att
2—7 §§ i lagen skola äga tillämpning. I 2 § stadgas, att byggnadsarbete
icke må bedrivas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd), vilket meddelas
av Konungen. I den mån Konungen förordnar därom, må tillstånd
meddelas jämväl av myndighet, åt vilken Konungen uppdrager att utöva
tillsyn över tillämpningen av lagen, eller myndighet, som är underordnad
tillsynsmyndigheten. Vidare innehåller lagen, i 3 § definition å begreppet
byggnadsarbete, i 4 § föreskrift om att i byggnadstillstånd må stadgas begränsning
eller villkor för arbetets bedrivande eller för användningen av
förnödenheter eller arbetskraft, i 5 § bestämmelse om undantag i vissa
fall från kravet på tillstånd för byggnadsarbete, i 6 § stadgande om rätt
till tillträde till arbetsplats in. in. för dem, som ha att taga befattning med
tillsyn över efterlevnaden av lagen, samt i 7 § åläggande för den, som bedriver
byggnadsarbete, samt för arbetstagare, anställd hos honom, att
lämna de upplysningar och förete de handlingar, som äro erforderliga för
tillsynens utövande. Slutligen finnas i lagens 8—15 §§ straff-, åtals- och
fullföljdsbestämmelser in. in. samt i 16 § stadgande, enligt vilket Konungen
eller efter Konungens förordnande tillsynsmjndigheten äger meddela närmare
tillämpningsföreskrifter.
4
Kungl. Maj yls proposition nr .94.
Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640; ändr. nr 882/1943, 148/1945,
752/1945, 222/1946, 79/1947, 883/1947, 750/1948, 520/1949, 654/1949,
368/1950, 222/1951 och 776/1951) med tillämpningsföreskrifter till lagen
den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete, vilken
kungörelse trädde i kraft den 1 augusti 1943, har Kungl. Maj:t förordnat,
att 2—7 §§ nyssnämnda lag skola äga tillämpning samt meddelat tillämpningsföreskrifter
till lagen.
Beträffande beslut i ärenden om byggnadstillstånd gäller i huvudsak
följande.
Kungl. Maj :t har uppdragit åt länsarbetsnämnderna att avgöra ansökningar
om byggnadstillstånd, som avse bostadshus, byggnad eller anläggning
för jordbrukets, skogsbrukets eller fiskets behov, rivningsarbete samt
annat byggnadsarbete, som beräknas kosta högst 30 000 kronor. Kostnadsgränsen
i detta hänseende var tidigare dragen vid 20 000 kronor men har
höjts till nuvarande belopp med hänsyn till inträffade prisstegringar. För
en sådan höjning uttalade sig också tredje lagutskottet i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 6 år 1951. Från länsarbetsnämndernas befogenhet
ha emellertid undantagits ärenden, som röra statliga företag eller företag,
för vars utförande ansökan hos Kungl. Maj :t om bidrag eller lån gjorts
eller är avsedd att göras. Sistnämnda förbehåll gäller dock ej sådana
tjänstebostäder för folkskolans lärare, där Kungl. Maj:t beviljat statsbidrag.
Arbetsmarknadsstyrelsen äger avgöra övriga byggnadstillståndsärenden
med undantag dock för sådana ärenden som röra företag, för vars
utförande ansökan hos Kungl. Maj :t om bidrag eller lån gjorts eller är avsedd
att göras. Länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadsstyrelsen ha tillerkänts
underställningsrätt, nämnderna i förhållande till styrelsen och styrelsen
i förhållande till Kungl. Maj :t. Arbetsmarknadsstyrelsen har i regel
underställt Kungl. Maj:ts prövning ärenden, där kostnaderna beräknas
överstiga 500 000 kronor, ävensom ärenden, som ansetts vara av principiell
betydelse.
Med hänsyn till det ekonomiska läget och förhållandena på arbetsmarknaden
har det icke ansetts möjligt att under det senaste året medgiva några
mera väsentliga undantag från tillståndstvånget utöver dem, som redan
tidigare gällt. Genom kungörelse den 21 december 1951 (nr 776) har emellertid
tillämpningskungörelsen till lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete
ändrats på så sätt, att förbättringsarbeten å flottled få utföras utan
byggnadstillstånd. Kungl. Maj :t har vidare genom beslut den 30 november
1951 medgivit, att byggnadstillstånd må — utan avseende å de i särskild
ordning fastställda byggnadskvoterna —- meddelas för nybyggnad och modernisering
av bostäder, avsedda för sådana arbetstagare som beräknas
ha sin huvudsakliga sysselsättning inom skogsbruket. Man har härvid
5
Kungl. Maj:ts proposition nr !H.
utgått från att denna tillståndsgivning skall avse omkring 500 lägenheter.
Slutligen må i detta sammanhang erinras om att byggnadstillstånd av
generell art meddelats vissa statliga verk för arbeten inom ramen för av
Kungl. Maj:t anvisade anslag eller fastställda stater. Sådana tillstånd ha
lämnats generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och luftfartsstyrelsen. Det
ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen att efter samråd med vederbörande
verksstyrelse meddela föreskrifter om igångsättning av arbetena och om
sysselsättningen av arbetskraft vid desamma. Nämnda generella byggnadstillstånd
kunna icke sägas medföra någon uppmjukning i sakligt hänseende
av byggnadsregleringen utan äro endast avsedda att möjliggöra vissa förenklingar
i handläggningen av dessa tillståndsärenden. De innebära en
3rtterligare utbyggnad av det tidigare tillämpade systemet beträffande statliga
väg- och brobyggnadsarbeten, för vilka investeringsverksamheten från
och med budgetåret 1950/51 reglerats genom en av Kungl. Maj:t fastställd
totalram för medelsförbrukningen.
Några skärpningar av byggnadsregleringen ha å andra sidan ej ansetts
nödvändiga.
I propositionen nr 66 till 1950 års riksdag om förlängning av lagen om
tillståndstvång för byggnadsarbete berördes frågan, huruvida en detaljreglering
av förevarande slag vore nödvändig och lämplig för att åstadkomma
den investeringsbegränsning, som ansåges erforderlig. Härvidlag
erinrades om att nuvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet
Sköld, enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1949 tillkallat sakkunniga
— 1949 års investeringskommitté — för att verkställa utredning
och avgiva förslag om formerna för den framtida investeringskontrollen.
Investeringskonnnittén har ännu ej slutfört sitt arbete men avser att
göra detta inom de närmaste månaderna. Kommittén torde emellertid icke
komma att förorda, att byggnadsregleringen under nu rådande förhållanden
avvecklas.
I propositionen nr 220 till föregående års riksdag lämnades en utförlig
redovisning av riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Det framhölls
därvid, att tyngdpunkten i denna politik måste vara förlagd till strävandena
att begränsa de inflationistiska verkningarna av vinstkonjunkturen
inom företagssektorn och därigenom bland annat hejda expansionstendenserna
i fråga om investeringsverksamheten. Denna måste hållas inom ramen
för våra personella och materiella resurser för att icke verka inflationsdrivande.
Byggnadsregleringen kunde därför tills vidare icke undvaras som
ett led i den ekonomiska politiken. Någon möjlighet att avveckla den eller
att ersätta den med någon annan, mera generellt utformad regleringstyp,
som man tidigare hyst vissa förhoppningar om, förelåge icke i nuvarande
läge. De i propositionen nr 220 sålunda framlagda synpunkterna ha även
opaginerad Kontrollera mot PDF
(5 Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
understrukits vid behandlingen i årets statsverksproposition (»Inkomsterna»)
av finansplanen.
Såsom riktpunkt för handhavandet av tillståndsgivningen har för år
1952 liksom för föregående år inom byggnadsberedningen upprättats en
investeringsbudget, som anger ramen för tillstånd under detta år för byggnads-
och anläggningsverksamhet inom olika huvudområden. I bihang 3
av inkomstbilagan till årets statsverksproposition har lämnats en detaljerad
redogörelse för denna budget.
Av redogörelsen framgår att 1952 års investeringsbudget i likhet med
vad som gällde för de närmast föregående årens omfattar dels en lillståndsbudget
och dels en realbudget. Tillståndsbudgeten, som av Kungl. Maj:t
den 7 december 1951 fastställts till huvudsaklig efterrättelse, anger omfattningen
av de byggnadsföretag, för vilka byggnadstillstånd planenligt
kunna beviljas under år 1952, medan realbudgeten avser den faktiska
byggnadsverksamhet, som kan beräknas äga rum vid tillståndsgivning i
enlighet med det uppställda programmet. I realbudgetberäkningen ha alltså
inbegripits de byggnadsarbeten, som under planeringsåret äro avsedda att
utföras dels vid byggnadsföretag, som komma att beviljas under årets lopp,
och dels vid företag, för vilka tillstånd beviljats före årets ingång. Med
andra ord: lör varje bygge, vare sig tillstånd därtill förutses skola beviljas
under planeringsåret eller beviljats tidigare, har i realbudgeten medräknats
den del, som enligt verkställda överslagskalkyler kan förväntas belasta
byggnadsmarknaden under planeringsåret.
Enligt realbudgetberäkningen för år 1951 förväntades en ökning av den
faktiska reglerade byggnadsverksamheten under året med 4,5 procent, under
det att den budgeterade tillståndsgivningen enligt planen skulle minskas
med 5,G procent i förhållande till år 1950. Den faktiska byggnadsverksamheten
beräknades sålunda kunna öka trots minskad tillståndsgivning, detta
på grund av att tillståndsgivningen under år 1950 visat sig vara för stor i
förhållande till byggnadsmarknadens kapacitet, så att antalet påbörjade
rnen ej avslutade byggnadsföretag vid utgången av året var betydande.
''Irots den minskade tillståndsgivningen under år 1951 ha emellertid byggnadstiderna
ytterligare förlängts. Bostadshus, som färdigställts vid slutet
av år 1951, ha sålunda i genomsnitt krävt en byggnadstid av 12 å 13 månader
mot 11 å 12 månader för bostadshus, som färdigställdes ett år tidigare,
och 6 å 8 månader år 1944. Denna förlängning av byggnadstiderna har
inträtt, trots att den totala faktiska tillståndsgivningen under år 1951
minskat i snarast ännu något högre grad (6,8 procent) än i budgeten (5,6
procent).
Den faktiska byggnadsverksamheten inom ramen för regleringen har
därför i varje fall icke stigit i förhållande till år 1950 på det sätt man
räknade med i byggnadsbudgeten år 1951. Gjorda beräkningar tyda i stället
7
Kungl. Maj:ts proposition nr Oh.
på en minskning med cirka 3 procent, vilken minskning dock helt eller
delvis kan ligga inom felmarginalen.
De områden, som i stort sett beröras av nuvarande reglerade byggnadsverksamhet,
svara för en volym av byggnads- och anläggningsverksamhet,
som under år 1951 låg märkbart lägre än 1947 års nivå. Däremot redovisas
för de grupper, som från år 1952 i huvudsak icke beröras av byggnadsregleringen,
samt för vägar, kommunikations- och kraftverk m. in. en
volym, som ligger högre än år 1947. För dessa senare områden framträder
eu ännu större stegring jämfört med år 1947, om underhållsarbetena medräknas.
Hela den reglerade och oreglerade byggnads- och anläggningsverksamheten
inklusive underhåll låg under år 1951 praktiskt taget på
samma höga nivå som under år 1947. Detta beror emellertid till väsentlig
del på att den oreglerade byggnadsverksamheten jämte underhållsarbeten
numera svarar för en avsevärt ökad andel av den totala volymen. Detta
förhållande är en väsentlig orsak till den trängsel, som för närvarande
råder på byggnadsmarknaden.
Mot bakgrunden av det anförda skulle det vara olämpligt att för år 1952
planera någon ökning i tillståndsgivningen. Det kunde däremot diskuteras,
om icke tillståndsbudgeten ånyo borde skäras ned och detta rätt kraftigt,
så att den faktiska byggnadsverksamheten kunde komma i bättre balans
med byggnadsindustriens kapacitet och effektiviteten i byggnadsarbetet
därigenom förbättras. Då man emellertid stannat vid att bibehålla en till
totalvolymen oförändrad tillståndsbudget, har hänsyn tagits till bland annat
att en år från år fortgående nedskärning av tillståndsbudgeten knappast
utgör någon psykologiskt gynnsam bakgrund för nyrekrytering av framför
allt den yngre arbetskraften till byggnadsmarknaden. Vidare äro alla poster
i bvggnadsbudgeten redan nu så hårt pressade, att de äro att betrakta som
minimiposter, där en ytterligare reduktion kan innebära för framtiden
ytterst kännbara olägenheter. Den nödvändiga balansen måste därför återställas
på så sätt att ansträngningarna inriktas på att förstärka byggnadsverksamhetens
resurser. Åtgärder i den riktningen pågå och redovisas
närmare i det följande.
Den föregående år genomförda reduktionen i tillståndsbudgeten blir sålunda
bestående under år 1952. Under förutsättning att byggnadstiderna
icke ytterligare ökas utan snarare något minskas, kan den faktiska byggnadsverksamheten
likväl beräknas öka med uppemot 5 procent. För att
säkerställa en sådan utveckling är det emellertid angeläget alt avhjälpa
knappheten på murare och byggnadsgrovarbetare samt att öka tillgången
på visst byggnadsmaterial. Genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens
parter har en överenskommelse träffats, som gör det möjligt att för enklare
mureriarbeten använda sådana byggnadsgrovarbetare, som ba viss förtrogenhet
med dylikt arbete. Åtgärder i syfte att underlätta utbildningen
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
av murare övervägas. Det bör jämväl framhållas, att med hänsyn till det
förändrade läget på byggnadsmarknaden den hittills tillämpade behörighetsprövningen
vid anställande i byggnadsarbete av förut i denna bransch
icke stadigvarande sysselsatt arbetskraft i huvudsak slopats. Vidare pågå
överläggningar om möjliga åtgärder för att främja en rationalisering av
byggnadsverksamheten. Jag överväger att i årets bostadsproposition framlägga
vissa förslag i sådant hänseende. Den omläggning av bostadskvoteringen
från centralt fastställda kommunkvoter till länskvoter, som genomförts
från och med detta år, bär jämväl ses som ett led i strävandena att
med de resurser, som kunna åstadkommas, nå ett förbättrat resultat av
byggnadsverksamheten. Över huvud taget är det i nuvarande situation
angeläget att, i den mån så kan ske utan att andra viktiga behov eftersättas,
på allt sätt söka stärka byggnadsindustriens kapacitet.
Tillståndsbudgeten år 1952 för byggnads- och anläggningsarbeten har
det utseende, som framgår av följande tablå.1
Närmare kommentarer till budgetens olika kvotområden ha lämnats i
bihang 3 av inkomstbilagan till årets statsverksproposition. Jag vill här
endast understryka, att dessa kommentarer tydligt ådagalägga, att behoven
i fråga om varje post i budgeten högst väsentligt överstiga det kvotutrymme,
som med hänsyn till byggnadsmarknadens kapacitet kunnat beredas. Under
sådana förhållanden kan knappast något vinnas genom en omfördelning
mellan olika kvoter, eftersom den lättnad, som därmed på vissa punkter
skulle kunna åstadkommas, skulle föra med sig, att andra mycket väsentliga
behov skulle bliva ännu sämre tillgodosedda. Behovet av ökat utrymme
inom samhällsekonomien för här ifrågavarande viktiga investeringar är
sålunda uppenbart.
Slutligen vill jag understryka, att den av Kungl. Maj:t fastställda tillståndsbudgeten
endast får betraktas som ett arbetsinstrument, som ger
riktlinjer för tillståndsgivningen. Med hänsyn till nödvändigheten av att i
varje läge ernå en efter de ekonomiska förändringarna och arbetsmarknadsläget
snabb anpassning av planerna kunna sådana ändringar av tillståndsramen
komma att vidtagas, som finnas erforderliga.
Av vad sålunda anförts framgår att det i nuvarande läge ej är möjligt
att medgiva någon ökad tillståndsgivning, eftersom en sådan endast skulle
förvärra trängseln på byggnadsmarknaden och ytterligare förlänga byggnadstiderna.
En partiell avveckling av byggnadsregleringen genom hävande
av tillståndstvånget beträffande en kvantitativt så betydelsefull sektor som
bostadsproduktionen är av samma skäl tyvärr ännu mindre möjlig. Resultatet
av en sådan åtgärd skulle icke bliva flera färdigställda bostäder under
år 1952 utan tvärtom ett ytterligare minskat tillskott av såväl bostads- som
andra byggnader på grund av ökad desorganisation på byggnadsmarknaden.
Att i nuvarande situation helt avveckla byggnadsregleringen är uteslutet.
1 Se tablån å nästföljande sida.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 94.
!)
Miljoner kronor1
Tillstånds-
Tillstånds-
budget
budget
1951
1952
1 566,0
1 500,0
8,1
8,0
202,5
202,0
98,0
130,0
108,0
126,0
69,5
84,0
128,2
126,0
220,0
236,0
189,0
208,0
67,5
80,0
135,0
135,0
13,5
10,0
13,5
15,0
2 860,0 3
2 860,0
A. Bostäder ................................................
B. Jordbruk, skogsbruk, fiske ................................
C. Egentlig industri..........................................
D. Kraft- och belysningsverk2 ................................
E. Handel, inkl. kvm-kvot för affärslokaler etc., inrymda i bostadshus
F. Samfärdsel (utom vägar)2..................................
G. Förvaltning, civilförsvar, sociala ändamål, sjuk- och hälsovård m. m.
H. Skolor, kyrkor, övriga samlingslokaler m. m.................
I. Vägar, anläggningsarbeten..................................
J. Militära byggnader........................................
K. Diversekvot (rep.-, underhålls-, till- och ombyggnadsarbete samt
smärre arbeten av annat slag)............................
L. Sportstugor ..............................................
M. Reservkvot ...........................
1 Kostnaderna hösten 1951. Siffrorna för år 1951 ha ökats med 35 %.
2 Uppgifterna inbegripa icke statliga investeringar.
3 I denna summa ha inräknats 40 miljoner kronor, avseende dels vissa ovan icke
redovisade tillstånd som lämnats utanför kvoteringen, nämligen för vissa försvarsviktiga
industrier, cirka 7 miljoner kronor, och för elektrifiering av vissa TGOJ:s järnvägslinjer,
cirka 15 miljoner kronor, dels tillägg till kvoten för kraft- och belysningsverk, cirka 13,5
miljoner kronor, och kvm-kvoten, cirka 1,5 miljoner kronor, jämte viss kostnadskorrektion,
3 miljoner kronor. Däremot ha s. k. sysselsättningstillstånd icke medräknats.
Jag finner sålunda, att en fortsatt tillämpning av lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete efter den 30 juni 1952 är ofrånkomlig. Lagen synes
därför böra erhålla förlängd giltighet, förslagsvis till och med den 30
juni 1953. Någon ändring i lagen synes i förevarande sammanhang ej påkallad.
Ä
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över upprättat
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
(nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete, av den lydelse1 bilaga till
detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Olof Särnmark.
1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 samt. Nr 94.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 mars
1952.
Närvarande:
justitieråden Ekberg,
Strandberg,
Ljunggren,
regeringsrådet Björkholm.
Enligt lagrådet den 23 februari 1952 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen
av Halland i statsrådet den 15 februari 1952, hade Kungl. Maj:t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet G. Y. Samuelsson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Olle Lundberg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 94.
11
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars
1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, minister för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,
Hjälmar Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 3 mars
1952 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 15 februari 1952 remitterade
förslaget till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
(nr 444) om tillståndstvång för bgggnadsarbete samt hemställer, att förslaget,
vilket av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87
regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Särnmark.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1952:284 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 61 § 3 mom. och 132 § byggnadsstadgan den s. 4 i texten
- 3LU 1952:22 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 s. 1 i texten