Sök i Ratio Lex

Angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1952/53, m. m

1952-02-29 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:96, Angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1952/53, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av

priserna på fisk under budgetåret 1952/53, m. m.;

given Stockholms slott den 29 februari 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om viss reglering av handeln

med fisk, m. m.

dels bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

statsrådet i övrigt hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Hj. R. Nilson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Den nu gällande förordningen om viss reglering av handeln med fisk,

m. m., vars giltighetstid utgår den 30 juni 1952, föreslås skola ersättas av en

ny förordning i ämnet, gällande under tiden den 1 juli 1952 — den 30 juni

1954 och av väsentligen samma innehåll som den nuvarande.

Vidare begäres bemyndigande att under budgetåret 1952/53 reglera priserna

på fisk samt fiskexporten enligt i huvudsak de grunder, som tilllämpas

under innevarande budgetår.

1 llihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 96.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

F örslag

till

Förordning

om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Härigenom för ordnas som följer.

A. Inledande bestämmelser.

1 §•

Med fisk förstås i denna förordning såväl färsk som frusen, kryddad, saltad,

sockersaltad, torkad eller rökt fisk.

Vad i förordningen sägs om fisk skall även gälla räkor.

Med fiskare avses i förordningen endast svensk fiskare.

B. Om viss reglering av handeln med fisk.

2 §•

Hava fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,

eller sammanslutningar av sådana fiskare ensamma eller tillsammans

med personer eller företag, vilka idka handel med fisk, bildat ekonomisk

förening för omhändertagande och försäljning av fisk som ilandföres

inom visst område, må föreningen, därest den finnes äga förutsättning för

dylik verksamhet och omfatta tillräckligt antal fiskare, kunna erhålla

Kungl. Maj :ts tillstånd att såsom auktoriserad producentförening från fiskare

för försäljning mottaga fisk, som ilandföres inom området. Tillståndet

må begränsas att gälla allenast visst eller vissa slag av fisk. Fisk som omfattas

av sådant tillstånd benämnes i det följande handelsreglerad fisk.

Auktoriserad producentförening är pliktig att enligt samma grunder, som

gälla i fråga om medlems fångst, för försäljning mottaga handelsreglerad

fisk, som inom föreningens område ilandföres av annan fiskare.

Är tillförseln av något slag av handelsreglerad fisk så riklig, att det kan

antagas att en väsentlig del därav ej kan avsättas för konsumtion i färskt

tillstånd, må producentförening efter medgivande av statens jordbruksnämnd

lämna fiskare, som mera regelbundet levererar till föreningen och

för vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla, företräde till

leverans.

I övrigt skall auktoriserad producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet

ställa sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som kunna hava

uppställts vid tillståndets beviljande, ävensom de särskilda föreskrifter,

som jordbruksnämnden kan komma att meddela.

Tillstånd, varom i första stycket förmäles, må av Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden återkallas, då skäl därtill

äro.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

3

3 §•

Den som inom auktoriserad producentförenings område ilandför handelsreglerad

fisk må mot vederlag överlåta denna, förutom till producentföreningen,

allenast till jordbruksnämnden eller eljest i den ordning och under

de villkor nämnden bestämmer.

I andra fall än i första stycket avses må handelsreglerad fisk allenast i

den ordning och under de villkor jordbruksnämnden bestämmer mot vederlag

överlåtas till återförsäljare i och för dennes rörelse eller till person eller

företag, som använder fisk för yrkesmässig tillverkning eller beredning av

varor till avsalu.

4 §.

Vid handel med fisk skall priset, där ej jordbruksnämnden annat medgiver,

angivas per viktenhet.

C. Om prisregleringsavgift.

1. Svenskfångad fisk.

5 §.

För fisk som ilandföres här i riket skall, där fråga icke är om import,

prisregleringsavgift upptagas i den utsträckning och med det belopp, som

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden

bestämmer.

Avgiften skall erläggas i samband med första försäljningen av fisken samt

gäldas av köparen. För fisk, som annorledes än å kommunal fiskauktion

försäljes för förbrukning i köparens hushåll eller som ilandföres och försälj

es av person eller företag, som yrkesmässigt bedriver handel med fisk,

skall avgiften dock betalas av säljaren.

6 §.

Prisregleringsavgift enligt 5 § skall inbetalas till jordbruksnämnden i den

ordning nämnden bestämmer. Kommunal fiskhamnsförvaltning skall vara

skyldig att, om nämnden så föreskriver, uppbära och till nämnden redovisa

dylik avgift.

7 §•

Därest prisregleringsavgift, som avses i 5 §, ej inbetalas i föreskriven ordning,

må avgiften på framställning av jordbruksnämnden omedelbart utmätas

med det belopp, vartill nämnden efter verkställd undersökning fastställer

densamma.

Då särskilda skäl därtill äro, må jordbruksnämnden jämväl meddela den

avgiftspliktige förbud att tills vidare, till dess avgiften guldits, bedriva sådan

verksamhet, som enligt 5 § medför skyldighet att erlägga prisregleringsavgift.

2. Importfisk.

8 §•

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden

må, där så finnes erforderligt för att reglera priset på fisk, förordna,

att prisregleringsavgift skall upptagas jämväl för fisk som importeras till

riket och förtullas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Sådant förordnande skall dock ej medföra skyldighet att erlägga prisregleringsavgift

för fisk, som i föreskriven ordning utlämnas från provianteringsfrilager

för fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning.

Beträffande fisk, som införes under sådana förhållanden att tullfrihet för

densamma åtnjutes eller, i fråga om icke tullpliktig vara, skulle, om den

varit tullbelagd, hava åtnjutits enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen,

skall skyldighet att erlägga prisregleringsavgift föreligga allenast såvitt

fråga är om återinförsel av vara, vid vars utförande erhållits återbäring av

förut erlagd prisregleringsavgift.

9 §•

Prisregleringsavgift för importfisk skall, såvitt ej jordbruksnämnden

med stöd av andra stycket annat bestämmer, erläggas till tullverket i den

ordning som är föreskriven beträffande tull. Jämväl i fråga om betalningsanstånd,

ställande av säkerhet samt påföljd för dröjsmål med eller uteblivande

av betalning skall angående sådan prisregleringsavgift gälla detsamma

som rörande tull.

I den mån det med hänsyn till förhållandena finnes lämpligare, att prisregleringsavgift

för importfisk erlägges i den ordning som sägs i 5 § andra

stycket, må jordbruksnämnden efter samråd med tullverket förordna därom.

Meddelas sådant förordnande, skola föreskrifterna i 6 och 7 §§ äga tillämpning

beträffande avgift som omfattas av förordnandet.

10 §.

Av tullverket uppburna prisregleringsavgifter för importfisk skola i den

ordning Kungl. Maj :t föreskriver inlevereras till jordbruksnämnden.

3. Gemensamma bestämmelser om prisregleringsavgifter.

11 §.

Därest särskilda skäl föreligga, må jordbruksnämnden meddela befrielse,

helt eller delvis, från skyldighet att erlägga prisregleringsavgift så ock

medgiva återbäring, helt eller delvis, av sådan avgift eller förordna om avkortning

därav.

12 §.

Medel som inflyta till jordbruksnämnden genom upptagande av prisregleringsavgifter

skola enligt jordbruksnämndens bestämmande användas för

reglering av priset på fisk.

D. Antecknings- och uppgiftsskyldighet.

13 §.

En var, som yrkesmässigt försäljer handelsreglerad fisk eller som använder

sådan fisk för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till avsalu,

så ock en var som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet att

erlägga prisregleringsavgift, skall vara skyldig att, i den utsträckning jordbruksnämnden

föreskriver och i enlighet med de, närmare anvisningar

nämnden meddelar, föra sådana anteckningar angående rörelsen, som erfordras

för kontroll av handelsregleringen eller över att prisregleringsavgift

behörigen erlägges.

Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att

på anlordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud nämnda anteckning
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 96.

5

ar och förda handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom de

övriga uppgifter angående rörelsen nämnden föreskriver, dels att i den utsträckning

nämnden bestämmer och i enlighet med de närmare anvisningar

nämnden meddelar till nämnden eller dess ombud lämna regelbundna uppgifter

angående rörelsen.

E. Ansvarsbestämmelser m. m.

14 §.

överlåter någon fisk i strid mot vad i 3 § är stadgat,

eller bryter någon mot vad i 2 § andra stycket stadgats eller mot villkor,

som föreskrivits jämlikt 2 § för tillgodonjutande av tillstånd som där

avses,

eller överträder någon sådana särskilda föreskrifter, som jämlikt 2 § meddelats

av jordbruksnämnden för auktoriserade producentföreningar,

eller bryter någon mot vad i 4 § stadgats,

straffes med dagsböter.

Sker överlåtelse, som står i strid mot bestämmelserna i 3 § första stycket,

till återförsäljare i och för dennes rörelse eller till person eller företag, som

använder fisk för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till

avsalu, straffes jämväl förvärvaren med dagsböter.

15 §.

Den som bryter mot förbud, varom i 7 § andra stycket förmäles, straffes

med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Underlåter någon att i anteckningar, varom i 13 § första stycket förmäles,

införa uppgift, som bort där införas, straffes, där underlåtenheten är uppsåtlig,

med dagsböter eller fängelse i högst sex månader samt eljest med

dagsböter.

Inför någon oriktig uppgift i sådana anteckningar, som nyss nämnts,

eller lämnar någon oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet,

varom i 13 § andra stycket förmäles,

straffes, där den oriktiga uppgiften införts eller lämnats mot bättre vetande,

med dagsböter eller fängelse i högst sex månader samt, där så ej är fallet

men den som infört eller lämnat uppgiften därvid gjort sig skyldig till

grov vårdslöshet, med dagsböter.

16 §.

Den som underlåter att fullgöra vad enligt 13 § andra stycket åligger honom,

böte från och med femton till och med trehundra kronor. Jordbruksnämnden

må jämväl förelägga honom vite.

Länsstyrelse äger fälla till vite enligt denna paragraf.

17 §.

Upplysning, som inhämtats med stöd av 13 §, må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det med upplysningens inhämtande avsedda

ändamålet. Bryter någon häremot, straffes, där han ej för brottet är

underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, med dagsböter.

18 §.

Husbonde ansvarar för sådan i 14 eller 15 § omförmäld förseelse, som

begås av hans husfolk eller i lians arbete antagen person, liksom vore förse
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

elsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,

att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

19 §.

Åtal enligt 14 § andra stycket må av allmän åklagare väckas allenast efter

anmälan eller medgivande av jordbruksnämnden.

20 §.

Brott, varom i 17 § förmäles må, där det icke skall straffas enligt allmänna

strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.

21 §.

Jordbruksnämnden äger meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen

av denna förordning samt medgiva undantag från de i 3 § givna bestämmelserna.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952 och gäller till och med

den 30 juni 1954. Vad i förordningen stadgas i fråga om åsidosättande av

tystnadsplikt samt beträffande annan förseelse, vilken ägt rum under tiden

för förordningens giltighet, skall äga tillämpning även efter det förordningen

i övrigt upphört att gälla.

Med stöd av äldre bestämmelser meddelade tillstånd att med ensamrätt

för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres utmed viss

kuststräcka, skola fortfarande gälla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

7

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

29 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Danielson, Zetterrerg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler statsrådet Hjalmar Nilson vissa frågor angående reglering

av priserna på fisk, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

I förordningen den 17 juni 1948 (nr 311) om viss reglering av handeln

med fisk, m. m., vilken förordning erhållit fortsatt giltighet till och med den

30 juni 1952, äro bestämmelser meddelade om handelsreglering — grundad

på auktorisation av s. k. producentföreningar — och om prisregleringsavgift

på fisk. Enligt kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 324) angående allmänt exportförbud

med däri genom kungörelsen den 10 november 1950 (nr 576)

gjorda ändringar fordras i princip tillstånd av statens jordbruksnämnd för

export av fisk och fiskprodukter.

Genom beslut den 8 juni 1951 bemyndigade Kungl. Maj :t statens jordbruksnämnd

att för tiden till och med den 30 juni 1952, i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder som angivits i proposition nr 81 till 1951

års riksdag samt jordbruksutskottets utlåtande nr 40/1951, anordna reglering

av priserna på fisk samt av exporten av fisk av vissa slag ävensom

förordna om upptagande av prisregleringsavgift å fisk enligt 5 § nyssnämnda

förordning. I samma beslut föreskrev Kungl. Maj :t, att de lån å 500 000,

2 500 000 och 500 000 kronor som Kungl. Maj :t genom särskilda beslut

år 1946 beviljat de tre s. k. prisregleringsföreningarna, nämligen Ostkustfisk,

centralförening u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a. och Sydkustfisk,

förening u. p. a., skulle få innehavas räntefritt jämväl för tiden den 1 juli

1951—den 30 juni 1952 såvitt gällde lånens halva belopp samt att lånen

till återstående del under nämnda tid skulle löpa med 3,5 procent ränta.

Kungl. Maj :t föreskrev vidare, att kostnaderna för kvalitetskontroll vid export

av fisk och fiskprodukter skulle, i den mån de icke täcktes av exportörernas

kontrollavgifter, bestridas av medel, som stode till förfogande

för fiskprisregleringsverksainheten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

I skrivelse den 29 januari 1952 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag

rörande pris- och exportregleringen på fisk efter den 30 juni 1952 m. m.

Nämnden har anmält, att den i förevarande frågor dels haft överläggningar

med nämndens råd i fiskregleringsfrågor, dels samrått med statens priskontrollnämnd

och fiskeristyrelsen. Därvid ha nämndens synpunkter och förslag

i sak biträtts.

Jordbruksnämnden har vidare i skrivelse den 12 februari 1952 framlagt

förslag till vissa ändringar i förordningen den 17 juni 1948 om regleringav

handeln med fisk, m. m.

Prisregleringen m. m.

Innebörden av den nu tillämpade regleringen av priserna på fisk. Prisregleringen

innebär i huvudsak att jordbruksnämnden, i samråd med statens

priskontrollnämnd, för västkusten och sydkusten efter överläggningar

med fiskareorganisationerna därstädes fastställer minimipriser på de viktigaste

fiskslagen. Beträffande ostkusten har föreningen Ostkustfisk medgivits

rätt att utan nämndens hörande fastställa partinoteringar på färsk och frusen

strömming. Regleringen förutsätter vidare att fisk, för vilken minimipriser

eller garantipriser icke kunna utfås, övertages såsom överskott och

nyttiggöres av vederbörande regleringsförening. Till denna verksamhet erhålla

föreningarna av jordbruksnämnden vissa statliga bidrag, beträffande

strömming prisutjämningsmedel och i övrigt s. k. pristillägg. Bidragen utgå

för närvarande i princip oberoende av sättet för fisköverskottets tillvaratagande,

dock med vissa inskränkningar beträffande exporten. Ett bemyndigande

för jordbruksnämnden att utvidga prisregleringen å strömming

till foder- och konservströmming har hittills icke behövt tagas i anspråk.

Vad angår en tidigare ifrågasatt prisreglering på torsk på ostkusten norr

om Blekinge enligt det på väst- och sydkusten gällande systemet pågå för

närvarande inom föreningen Ostkustfisk vissa undersökningar beträffande

möjligheterna för en dylik prisreglering.

Kostnaderna för prisregleringen täckas i första hand av prisregleringsavgifter.

Dessa utgå för svenskfångad fisk med fem procent av inköpssumman

för fisk, som ilandföres å västkusten och på sydkusten, samt med fyra

öre per kilogram för strömming. För färsk och frusen saltvattensfisk, som

importeras till riket, utgör regleringsavgiften fem procent av fiskens värde

på införselorten. Regleringsavgift upptages även på beredd importsill. Sistnämnda

avgift utgår med fyra procent av fiskens värde å införselorten.

Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsemedel täckes till stor del av

de förut omförmälda statslånen. Föreningen Västkustfisk och föreningen

Sydkustfisk åtnjuta enligt Kungl. Maj :ts beslut den 9 maj 1947 och den

9 juni 1950 därutöver rätt att i riksbanken mot sedvanlig ränta utbekomma

lån å belopp av intill 2 500 000 respektive 2 000 000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Jordbruksnämndens framställningar. Jordbruksnämnden ger i sin skrivelse

den 29 januari 1952 inledningsvis en översikt av fångst- och prisutvecklingen

inom fisket samt lämnar i anslutning därtill vissa uppgifter angående exporten

av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen inom landet och prisutvecklingen

för fiskets förnödenheter.

Vad först fångstutvecklingen beträffar anför nämnden, bland annat, att

för det svenska havsfisket fångstkvantiteten år 1951, enligt hittills för nämnden

tillgängliga statistiska uppgifter, beräknas komma att något överstiga

fångstmängden år 1950 och ligga vid omkring 180 miljoner kilogram.

Fångstvärdet, som år 1950 enligt preliminära uppgifter utgjorde cirka 100

miljoner kronor, torde år 1951 komma att uppgå till inemot 115 miljoner

kronor.

Till belysande av fiskprisernas utveckling har jordbruksnämnden upprättat

en tablå över de genomsnittliga fiskarepriserna samt ininimipriserna

på fisk under tiden juli 1947—september 1951. Priserna i denna tablå, vilken

såsom bilaga 1 torde få fogas till detta protokoll, avse västkustfisk samt

torsk och sill vid sydkusten ävensom partipriserna på strömming i Stockholm,

allt kvartalsvis.

Beträffande den prisutveckling, som belyses av tablån, anför jordbruksnämnden

följande.

För såväl väst- som sydkusten har en avsevärd höjning skett av genomsnittspriserna

på fisk under de tre första kvartalen 1951 jämfört med motsvarande

kvartal 1950. För västkustens vidkommande kan en prisstegring

redovisas redan under tredje kvartalet 1950, jämfört med motsvarande kvartal

1949, medan på sydkusttorsk och sydkustsill en prishöjning skett först

under fjärde kvartalet 1950 respektive första kvartalet 1951.

Minimipriserna ha, såsom tablån utvisar, under det gångna året undergått

vissa höjningar, vilka föranletts av, bland annat, ökade kostnader för fisket

och av den allmänna fördyringen av levnadsomkostnaderna. Under december

1951 ha, i anslutning till överläggningar mellan representanter för fiskarenas

organisationer och för myndigheterna, ytterligare höjningar skett av minimipriserna

på västkustsill samt på torsk och sill på sydkusten. Av västkustfiskarena

begärd höjning av minimipriserna på övriga fiskslag är beroende

av fortsatta förhandlingar, vilka avses skola upptagas inom den närmaste

tiden.

Under det gångna året ha fångstbegränsningar upprätthållits på västkustsill

och på makrill samt tidvis även på strömming. På sydkusttorsk har någon

fångstransonering däremot ej behövt genomföras under 1951.

Jordbruksnämnden upplyser, att exporten av fisk och fiskprodukter, inklusive

den utrikes ilandföringen, beräknas ha under år 1951 ganska avsevärt

överstigit exporten år 1950. Sålunda har exporten år 1951 utgjort 73,i

miljoner kg till ett värde av 48,i miljoner kronor, medan motsvarande siffror

för 1950 utgjorde 63,7 miljoner kg och 39,4 miljoner kronor. I samband

härmed påpekar nämnden, att ilandföringen av fisk i utlandet år 1951

minskat med omkring 4,5 miljoner kg.

För år 1951 anser sig jordbruksnämnden kunna räkna med ungefärligen

samma fiskkonsumtion som under år 1950. Enligt konsumtionsundersök
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

ningar, som utförts inom nämnden, redovisas för sistnämnda år en konsumtion

av fisk och fiskprodukter, som efter avdrag av svinn uppgick till

110 miljoner kg mot 114 miljoner kg för år 1949.

Beträffande prisutvecklingen för fiskets förnödenheter framhåller jordbruksnämnden,

att ytterligare prisstegringar under det senaste året skett

på flera viktigare förnödenheter. Sålunda har priset på motorbrännolja stigit

från 22 öre per liter (i 0-zon) i början av 1951 till 23 öre per liter. Priset

på 45-kilos fisklådor, vilket för ett år sedan var 2 kronor 40 öre per

styck, är nu uppe i 3 kronor 75 öre per styck. Samtidigt ha dock även

prissänkningar skett under år 1951, nämligen på vissa vanliga slag av fiskredskap.

De genomsnittliga priserna år 1951 på fiskredskap ligga emellertid

avsevärt över motsvarande priser för år 1950 och prisstegringen utgör mellan

25 och 50 procent.

I anslutning till redogörelsen för prisutvecklingen för fiskets förnödenheter

anför jordbruksnämnden, att utvecklingen av kostnaderna inom fisket

under det gångna året undersökts. Sålunda har material införskaffats och

sammanställts för belysande av kostnadsutvecklingen inom såväl väst- som

sydkustfisket mellan åren 1950 och 1951. Resultatet av undersökningarna

utvisar, att produktionskostnaderna inom fisket stigit starkt under år 1951,

jämfört med år 1950. Vidare ha fiskareorganisationerna på väst- och ostkusten

företagit undersökningar av fladenfiskets respektive strömmingsfiskets

lönsamhet för år 1950. Inom nämnden ha slutligen, i likhet med tidigare

år, sammanställningar gjorts av visst självdeklarationsmaterial för belysande

av inkomst- och kostnadsutvecklingen inom fisket. Resultatet av

dessa sammanställningar, vilka avse förhållandena 1949, ger enligt nämnden

vid handen, att inkomstläget försämrats jämfört med läget år 1948. Deklarationsmaterialet

är emellertid för närvarande i vissa delar behäftat

med bristfälligheter, ej minst i fråga om urvalet av de i undersökningarna

ingående yrkesfiskarena. Nämnden tillägger att den under hand inhämtat

att statistiska centralbyrån, vilken av nämnden övertagit bearbetningen av

ifrågavarande material, redan igångsatt förarbeten för en omläggning av

undersökningarna.

I fråga om det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande verksamhet

beträffande prisregleringen å fisk hänvisar jordbruksnämnden till en inom

nämnden upprättad tablå, vilken torde få bifogas detta protokoll såsom bilaga

2. Av denna framgår, bland annat, att på prisregleringsverksamheten

per den 1 januari 1952 föreligger en behållning av inemot 2,3 miljoner kronor,

medan behållningen ett år tidigare utgjorde ej fullt 1,3 miljoner kronor.

Att behållningen i prisregleringskassan ökat anges huvudsakligen bero

på att avsättningsförhållandena för fisk, närmast i fråga om exporten, under

det gångna året varit relativt gynnsamma. Utbetalningarna av pristillägg

och prisutjämningsmedel för fisköverskott ha därför icke blivit av samma

storleksordning som under år 1950. Härtill kommer enligt nämnden att inkomsterna

av regleringsavgifter år 1951 ökat ej obetydligt jämfört med

nästföregående år, framför allt på grund av att området för avgiftsbelägg
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

ningen utvidgats att omfatta även islandssill samt norsk stor- och vårsill.

Av tablån framgår vidare, att för väst- och ostkustens prisregleringsområden

utgifterna vid årsskiftet i form av pristillägg in. in. överstiga summan

av inom områdena influtna regleringsavgifter med omkring 165 000 respektive

765 000 kronor, medan sydkustens prisregleringsområde däremot uppvisar

en behållning av inemot 180 000 kronor. För att i möjligaste mån utjämna

den skillnad, som de senaste åren förelegat mellan avgiftsbeloppet

från strömmingsregleringen och utgifterna för samma reglering, har nämnden

emellertid, såsom framgår av det föregående, från och med den 1 december

1951 höjt regleringsavgiften på strömming till 4 öre per kilogram.

Nämnden betecknar de tre prisregleringsföreningarnas ekonomiska ställning

såsom relativt tillfredsställande. Föreningarna Ostkustfisk och Sydkustfisk

innehade vid årsskiftet endast obetydliga varulager, medan föreningen

Västkustfisk redovisar ett ganska betydande lager av huvudsakligen

salt sill. Samtliga föreningar redovisa vid årsskiftet tillgångar överstigande

föreningarnas skulder.

Jordbruksnämnden behandlar härefter frågan om fortsatt handels- och

prisreglering på fisk efter utgången av innevarande budgetår. Nämnden upplyser

därvid att den haft överläggningar med representanter för vederbörande

fiskareorganisationer samt för sammanslutningar av fiskhandlare och

saltsillhandlare m. fl., varvid dessa beretts tillfälle att anföra sina synpunkter

på frågan, överläggningar ha därjämte ägt rum med nämndens råd i

fiskregleringsfrågor.

Rörande vad som förekommit vid dessa överläggningar anför jordbruksnämnden

till en början, att det från fiskareorganisationernas sida framhållits,

att behov föreligger av en fortsatt prisreglering på fisk. Liksom tidigare

har uttryckts tillfredsställelse med det hittills tillämpade regleringssystemet

och förordats en fortsatt prisreglering efter i huvudsak oförändrade

grunder. Dessa innebära, bland annat, att nämnden, om förutsättningar

härför föreligga, äger rätt att dels utvidga prisregleringen att omfatta foderoch

konservströmming samt på sydkusten ilandförd makrill, horngädda

och skrubba, dels ock genomföra prisreglering på torsk på ostkusten norr

om Blekinge enligt det på väst- och sydkusten gällande systemet.

Föreningen Ostkustfisk har anhållit, bland annat, att medel genom anslag

på riksstaten skola ställas till förfogande för en höjning av garantipriserna

på strömming samt för genomförande av prisreglering på torsk ilandförd

norr om Blekinge. Prisregleringsföreningarna ha vidare hemställt, att

de statslån de erhållit under nästkommande budgetår skola få åtnjutas

räntefritt till lånens fulla belopp och att i detta avseende en återgång sålunda

skall ske till vad som gällde under budgetåret 1950/51. Som grund

för denna hemställan har åberopats dels att statsverket räntefritt disponerar

i regleringskassan kvarstående behållningar och dels att ökade anspråk

i form av höjda garantipriser kunna komma att ställas på föreningarna. I

anslutning härtill ha prisregleringsföreningarna uttalat, alt det knappast är

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

möjligt för dem att påbörja amorteringen av statslånen under nästa budgetår,

enär någon skattelättnad ej medgetts för hos föreningarna uppkommande

årsvinst. Vad angår handelsregleringen på fisk ha fiskareorganisationerna

enhälligt tillstyrkt en förlängning av gällande förordning i ämnet. Föreningen

Ostkustfisk har anhållit att ifrågavarande förordning skall förlängas till

och med den 30 juni 1957. Sistnämnda förening har dessutom hemställt om

viss utvidgning av förordningens ansvarsbestämmelser.

Jordbruksnämnden anför vidare, att även färskfiskhandelns representanter

i stort sett, liksom tidigare, vitsordat lämpligheten av det nuvarande

prisregleringssystemet. Däremot ha de i princip motsatt sig yrkandet från

fiskarehåll om en förlängning av förordningen om reglering av handeln

med fisk och om fortsatt giltighet av de auktorisationer som meddelats producentföreningarna

på ostkusten. I sistnämnda hänseende ha emellertid

fiskhandelns representanter i jordbruksnämndens råd väckt förslag om att

en statlig utredning borde närmare granska producentföreningarnas verksamhet

och utreda behovet av fortsatta auktorisationer. I avvaktan på det

resultat en dylik utredning kan komma till ha de icke velat motsätta sig, att

de för producentföreningarna meddelade tillstånden förlängas att gälla under

nästa budgetår. Från saltsillhandlarehåll har framhållits betydelsen

av att, bland annat, priser och fångstbegränsningar anpassas efter marknadsförhållandena.

För egen del anför jordbruksnämnden, att den finner övervägande skäl

tala för att det nuvarande systemet för prisregleringen på fisk skall bibehållas

jämväl under budgetåret 1952/53. Nämnden framhåller att även om

produktions- och avsättningsförhållandena ha varit relativt gynnsamma under

det gångna året, har behov dock förelegat av visst prisstöd för fiskarena

med hänsyn, framför allt, till den fortgående prisstegringen på fiskets

förnödenheter och till den allmänna fördyringen. Minimipriserna synas

effektivt ha bidragit till att hålla priserna på fisk uppe på en högre nivå än

den marknadsmässigt betingade. En avveckling av prisstödet skulle därför

med all sannolikhet få till följd en ur fiskarenas synpunkt ej skälig sänkning

av genomsnittspriserna på fisk. Prisregleringen har vidare alltjämt

medverkat till en utjämning av de förluster, som eljest kunna drabba enskilda

fiskare i överskottssituationer.

Jordbruksnämnden framhåller även vikten av att försiktighet iakttages

vid ransonering eller annan reglering av fångsterna så att ett rationellt

bedrivande av fisket icke motverkas. Det är vidare enligt nämndens uppfattning

i nuvarande läge angeläget med återhållsamhet i fråga om nybeställningar

av fiskebåtar. Nämnden tillägger, att den uppmärksammat att under

den senaste tiden en påtaglig tendens till dylik återhållsamhet gjort sig gällande

och att den förutsätter att även i fortsättningen en viss försiktighet

skall iakttagas i förevarande hänseende.

Vad angår avsättningen av fisk på den inhemska marknaden anför jordbruksnämnden,

att under de senaste åren ansträngningar gjorts för att

öka fiskkonsumtionen inom landet. Sålunda ha åtgärder vidtagits för ett

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

13

ökat tillhandahållande av en mera lagringsduglig vara, speciellt färsk och

frusen torskfilé. Vidare har eftersträvats en förbättring av kvaliteten på

fisk genom att förefintliga möjligheter i viss utsträckning utnyttjats för

att förkorta tiden mellan ilandföringen av fisk och försäljningen. Åtgärder

av hithörande slag, vilka möjliggöra en mera regelbunden tillförsel av

fisk till jämnare priser och bättre kvalitet, äro enligt nämnden av stor

betydelse. Fortsatt uppmärksamhet bör därför ägnas dessa frågor. Nämnden

påpekar även, att från fiskets och fiskhandelns organisationer betonats angelägenheten

ur avsättningssynpunkt av att lämpliga transportmedel i erforderlig

omfattning samt goda kommunikationsförbindelser -—- ej minst

i fråga om järnvägarna -— finnas för befraktning av fisk.

Jordbruksnämnden understryker vidare att vid bedömandet av avsättningsfrågan

framför allt måste beaktas, att det svenska havsfisket, särskilt

västkustfisket, i hög grad är beroende av exporten. Utfallet av exporten bidrager

därför i ej oväsentlig mån till det svenska fiskets lönsamhet. Enligt

nämndens åsikt torde det senaste årets goda exportkonjunkturer komma

att bestå under innevarande år. Vissa tendenser till importrestriktioner ha

emellertid gjort sig gällande, vilka kunna komma att försvåra avsättningen

på exportmarknaden. Särskilt nämnes i detta sammanhang, att i Frankrike

redan genomförts och i Storbritannien ifrågasatts vissa mera genomgripande

begränsningar i fråga om importen av fisk. Dylika åtgärder kunna enligt

nämnden med stor sannolikhet få till följd, att konkurrensen på för Sverige

mera betydelsefulla avnämareländer skärpes med ty åtföljande vikande exportpriser.

Med hänsyn till prisregleringsverksamhetens omfattning tillstyrker jordbruksnämnden,

att regleringsföreningarna jämväl under nästa budgetår skola

få disponera hela det dem tillerkända statliga lånekapitalet, däribland

den föreningen Västkustfisk och föreningen Sydkustfisk beviljade riksbankskrediten.

Plan för de egentliga lånens amortering anses böra fastställas

först längre fram, sedan föreningarna själva hunnit bilda för rörelsens bedrivande

erforderligt kapital.

Angående denna kapitalbildning anför nämnden följande.

Prisregleringsföreningarna ha framhållit, att möjligheterna för en dylik

kapitalbildning skulle komma att avsevärt underlättas, därest prisregleringsföreningarna

kunde beredas någon lättnad i beskattningen för hos dem

uppkommande årsvinst. I samband härmed ha förslag väckts om att antingen

i beskattningshänseende en utjämning finge ske av föreningens eventuella

vinster och förluster, så att dessa fördelades över en längre tidsperiod,

exempelvis 5 år, eller att skattefrihet borde medgivas för sådan del

av förenings årsvinst, som användes för amortering av det egentliga statslånet.

Jordbruksnämnden vill i detta sammanhang erinra om att statens livsmedelskommission

i yttrande över 1945 års fiskeriutrednings betänkande

förordat skattefrihet åt prisregleringsföreningarna för hos dem möjligen

uppkommande årsvinst, samt att departementschefen i proposition nr 173

till 1949 års riksdag rörande förslag till ändrade regler angående avdragsrätt

och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringar icke ansett

sig kunna förorda att skattefrihet eller uppskov med beskattningen med
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 96,

gåves i här ifrågavarande fall. I likhet med livsmedelskommissionen anser

nämnden, att skattefrihet bör medgivas för regleringsföreningarnas vinster,

då föreningarna, bland annat, fullgöra statliga uppgifter i prisreglerande

syfte samt ett indragande av föreningarnas vinster till det allmänna endast

föranleder, att ökade anspråk från föreningarnas sida ställas på statliga

bidrag till prisregleringen. Mot bakgrunden härav vill nämnden instämma i

föreningarnas förslag om genomförandet av lättnader i beskattningen av föreningarnas

vinster.

Vad beträffar den av regleringsföreningarna begärda räntefriheten anför

jordbruksnämnden, att nämndens råd enhälligt förordat, att för nästa

budgetår räntefrihet skall utverkas för statslånen till deras fulla belopp.

Nämnden förklarar sig icke ha något att erinra emot att så sker. I den

mån emellertid en dylik förmån icke anses kunna beviljas, hemställer nämnden,

att prisregleringsföreningarna även under nästa budgetår skola vara

befriade från att betala ränta på lånens halva belopp.

Vad angår medelsbehovet för den fortsatta utbetalningen av pristillägg och

prisutjämningsbidrag uttalar jordbruksnämnden att prisregleringen i princip

bör vara självförsörjande, d. v. s. den bör handhavas så att utgifterna

för densamma täckas av regleringsavgifter ävensom av det till prisregleringen

överförda beloppet från clearingkassan för fisk. I överensstämmelse

härmed finner nämnden det icke påkallat att nu ifrågasätta anslag på riksstaten

för prisreglering på fisk. Vid ändrade förhållanden kunna emellertid

sådana svårigheter eventuellt uppstå, att för regleringsverksamhetens upprätthållande

ekonomiskt stöd erfordras även i annan form än genom upptagande

av prisregleringsavgifter.

Jordbruksnämnden behandlar även frågan om förlängning av förordningen

om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Enligt nämndens åsikt bör förordningen bibehållas i huvudsak oförändrad

även efter utgången av innevarande budgetår. Nämnden erinrar, att

Kungl. Maj :t ännu icke med stöd av nu ifrågavarande förordning iämnat

ekonomisk förening tillstånd att med ensamrätt mottaga fisk från fiskare

för försäljning. Ansökningar om dylikt tillstånd ha inkommit endast från

vissa fiskförsäljningsföreningar på ostkusten, vilka ansökningar äro antingen

beroende av Kungl. Maj :ts prövning eller föremål för vidare utredning.

Vad angår de med stöd av äldre bestämmelser meddelade tillstånden för producentföreningar

på ostkusten att med ensamrätt för försäljning mottaga

strömming anser nämnden — i likhet med tidigare livsmedelskommissionen

— det böra principiellt övervägas, huruvida icke det nuvarande systemet för

reglering av strömmingshandeln skulle kunna avvecklas med hänsyn till,

bland annat, att producentföreningarna i allmänhet redan vunnit för sina

uppgifters fullgörande erforderlig stadga. Enär emellertid från fiskhandelns

representanter i nämndens råd väckts förslag om att 1951 års fiskhandelsutredning

skulle företaga en undersökning angående producentföreningarnas

verksamhet och behovet för föreningarna av fortsatta tillstånd, förordar

nämnden att tillstånden skola förlängas att gälla i avvaktan på resultatet av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

ifrågavarande undersökning. Nämnden säger sig under hand ha erfarit, att

1951 års fiskhandelsutredning beslutat att verkställa en dylik undersökning.

I anslutning härtill föreslår nämnden, att förordningens giltighetstid skall

förlängas att gälla tills vidare till och med den 30 juni 1954.

Slutligen föreslår jordbruksnämnden i sina båda skrivelser vissa ändringar

i förordningen om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Jordbruksnämnden hemställer sålunda, att prisregleringsavgift för importfisk

regelmässigt skall uppbäras av tullverket i stället för att insändas

direkt till nämnden. Vidare föreslår nämnden, att bestämmelserna om skyldighet

att erlägga prisregleringsavgift på svenskfångad fisk skola ändras så,

att säljaren ålägges att betala avgiften för fisk, som ilandföres och försäljes

av person eller företag, som yrkesmässigt bedriver handel med fisk. Till

stöd för dessa ändringsförslag anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.

För importfisk skall prisregleringsavgift erläggas i samband med införseln.

Inbetalning av regleringsavgifterna sker, såväl för svenskfångad fisk

som för importfisk, genom insättning på jordbruksnämndens postgirokonto

för fiskregleringsavgifter. Inom nämnden har undersökts möjligheten av att

förenkla uppbörden av regleringsavgifterna för importfisk. Därvid har

nämnden funnit att ett överflyttande av uppbörden på tullverket skulle,

bland annat, innebära en rationalisering av kontrollen rörande dessa avgifter.

Sålunda skulle importlicensgivningen kunna slopas för vissa fiskslag,

vilka äro frilistade men för vilka licenstvånget bibehållits på grund av

det nuvarande systemet för avgifternas inbetalande. Prisregleringsavgift för

importfisk skulle vidare, därest uppbörden överflyttades till tullverket, komma

att uppbäras redan vid förtullningen av den importerade varan i stället

för, såsom nu är fallet, först sedan licenserna utnyttjats eller deras giltighetstid

utgått. Även från importörhåll har man uttalat sig för ett överflyttande

på tullverket av uppbörden av regleringsavgifterna på importfisk. Enligt

upplysningar, som under hand inhämtats från tullverket, torde hinder

icke möta mot att ifrågavarande avgifter uppbäras och redovisas genom

tullverkets försorg i likhet med vad fallet är beträffande införselavgifter

(SFS 379/1951). Möjlighet bör finnas för jordbruksnämnden att för särskilda

fall bestämma att avgift för importerad fisk skall uppbäras i den

ordning, som gäller för svenskfångad fisk, exempelvis för importfisk, som

införes för försäljning på kommunal fiskauktion.

Regleringsavgift för fisk, som icke är importerad, skall erläggas i samband

med första försäljningen av fisken samt gäldas av köparen. Endast för

fisk, som annorledes än å kommunal fiskauktion försäljes för förbrukning

i köparens hushåll, skall avgiften betalas av säljaren. Denna föreskrift har

tillkommit av lämplighetsskäl och för att arbetet med avgiftskontrollen skall

kunna fullgöras utan alltför stora kostnader. För närvarande är kontrollverksamheten

begränsad till att omfatta i huvudsak kustgrossisternas inköp

av fisk direkt från fiskare. Det förhållandet att, särskilt på sydkusten, ett

flertal partifiskhandlare äro ägare helt eller delvis av eu eller flera fiskebåtar

kan emellertid få till följd, att betalningsskyldigheten för avgifterna

överflyttas från handlandena till de företag (företrädesvis inlandsgrossister),

som inköpa sin fisk av dessa. Så blir fallet, om fisket bedrives av partihandlaren

med tillhjälp av i dennes tjänst anställda fiskare. Partihandlaren

äger då fisken redan vid ilandföringen, varför första försäljningen äger rum

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

först då fisken av partihandlaren försäljes till detaljhandlare eller andra

kunder. Skyldigheten att erlägga avgift skulle därför enligt nuvarande regler

åvila dessa kunder. En dylik överflyttning av betalningsskyldigheten

skulle innebära, att kontrollverksamheten måste utsträckas till inlandsgrossister

och fiskdetaljhandlare med fördyrade kontrollkostnader såsom

följd och till olägenhet för en effektiv kontroll över att regleringsavgifterna

behörigen erläggas. Med anledning härav hemställer jordbruksnämnden,

att säljaren skall åläggas att betala prisregleringsavgift för svenskfångad

fisk, som ilandföres och försäljes av person eller företag, som yrkesmässigt

bedriver handel med fisk.

Jordbruksnämnden erinrar vidare om att statens livsmedelskommission

i skrivelse den 14 februari 1950 föreslog att förordningens ansvarsbestämmelser

skulle ändras så att, på anmälan eller efter medgivande av kommissionen,

rättsligt inskridande skulle kunna ske icke blott, såsom nu är fallet,

gentemot den, som överlåter handelsreglerad fisk i strid mot gällande

föreskrifter, utan även gentemot den som utan att vara därtill berättigad

inköper handelsreglerad fisk direkt från fiskare. Departementschefen

anförde i propositionen nr 202/1950 att en sådan utvidgning av ansvarsbestämmelserna

icke syntes erforderlig. Med anledning av en framställning i

saken från föreningen Ostkustfisk hemställer nämnden emellertid nu, att

Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för genomförande av den ändring

av förordningens ansvarsbestämmelser, som livsmedelskommissionen tidigare

föreslagit. Enligt jordbruksnämnden bör emellertid det av livsmedelskommissionen

föreslagna straffansvaret för förvärvare begränsas så, att

det blott skall gälla den som driver yrkesmässig verksamhet.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,

bland annat, att Kungl. Maj :t skall meddela beslut i fråga om prisregleringen

på fisk under budgetåret 1952/53 i huvudsaklig överensstämmelse

med vad nämnden föreslagit.

Regleringen av exporten av fisk, m. m.

I sin framställning erinrar jordbruksnämnden om att det för export av

fisk och fiskprodukter i princip fordras licens av jordbruksnämnden [kung.

den 9 juni 1950 (nr 324) angående allmänt exportförbud; ändrad genom

kung. nr 576/1950]. Fisk och fiskprodukter äro emellertid sedan den 1 december

1950 upptagna bland de varuslag, som äro föremål för s. k. villkorlig

exportfrilistning. Detta innebär att de under vissa förutsättningar tills

vidare få exporteras utan särskild licens till länder och valutaområden inom

det s. k. OEEC-blocket och dessutom till samtliga länder i Nord-, Mellanoch

Sydamerika med undantag numera av Argentina. Bland de förutsättningar,

som jordbruksnämnden uppställt för frilistningen, märkas dels att

den får utnyttjas endast av affärsföretag, som är infört i svenskt firma-,

förenings- eller aktiebolagsregister, dels att fisk, som exporteras, skall vara

inköpt enligt gällande bestämmelser om reglering av handeln med fisk samt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

17

om prisreglering beträffande fisk, dels alt företag som önskar utnyttja frilistningen

låter hos jordbruksnämnden registrera en förbindelse om iakttagande

av de för licensfriheten uppställda villkoren.

Jordbruksnämnden anför vidare att den i sådana frågor om export av fisk

och fiskprodukter, som äro av intresse för hela den svenska fiskerinäringen

eller eljest av mera allmän betydelse, inhämtar uttalande från det så kallade

fiskexportrådet. Härom anför nämnden följande.

Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexportintressena

— fiskarena, färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien ■—

på västkusten (Bohuslän, Västergötland och Halland), sydkusten (Skåne

och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt).

Fiskexportrådet kallas av nämnden till sammanträde, bland annat, för att

utröna olika exportönskemål inför förestående handelsavtalsförhandlingar,

diskutera fördelning mellan olika kustområden av redan erhållna exportkontingenter

i handelsöverenskommelser mellan Sverige och länder, där importen

av fisk och fiskprodukter är centraliserad, och rådgöra om olika

möjligheter att främja och stödja fiskexporten i allmänhet. Ett behov har

förelegat av regelbundet återkommande sammanträden för behandling av

uppkommande spörsmål.

Exporten till länder med centraliserad import har koncentrerats till vissa

organ, vilka under särskilda förutsättningar tillerkänts ensamrätt till exportlicenserna

på ifrågavarande länder. Beträffande dessa organs sammansättning

och de förutsättningar, som gälla för att exportlicenserna skola förbehållas

dem, anför jordbruksnämnden följande.

För fisk från västkusten med undantag av skarpsill och de fiskslag i övrigt,

som nämnden kan komma att bestämma, utställas exportlicenser för

närvarande endast på Västkustfisk, förening u. p. a. Såsom villkor för att

töreningen ensam erhåller licenserna gäller, att föreningen skall, på sätt

nämnden godkänner, bereda den enskilda exporthandeln (färskfiskhandeln

och salteriföretagen) tillfälle att deltaga vid förhandlingar om avslut med

den utländska köparen och i leveranserna på träffat avslut. När det gäller

export av salt sill sker samverkan mellan fiskare och exporthandel inom ett

särskilt organ, kallat Exportutskottet för svensk saltsill. I detta fall utställes

exportlicens på föreningen Västkustfisk för exportutskottets räkning. Frågan

om en fastare organisationsform för samarbetet mellan de olika exportintressena

synes efter de överläggningar, som ägt rum med berörda parter,

för närvarande icke vara aktuell.

För fisk från sydkusten med undantag för fiskslag, som nämnden kan

komma att bestämma, beviljas under vissa förutsättningar exportlicenser

tills vidare uteslutande den av fiskare och handel för den ifrågavarande

exporten med nämndens godkännande bildade föreningen Sydsvensk exportfisk,

förening u. p. a. Som förutsättning för att föreningen skall åtnjuta ensamrätt

till licenser har bland annat föreskrivits, att föreningen och dess

verksamhet skall vara underkastad jordbruksnämndens överinseende och

att dess styrelse skall ha en opartisk ordförande, utsedd av nämnden. Vidare

skall föreningens verksamhet bedrivas efter vissa av jordbruksnämnden

godkända riktlinjer och föreningen skall vara skyldig att ställa sig till

efterrättelse de beslut rörande medlemskap, styrelsens sammansättning, kvoteringar,

stadgar, vinstutdelning och dylikt, som kunna komina att meddelas

av nämnden.

‘i Ilihang till riksdagens protokoll 19!>''2. 1 samt. Nr 96.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Allmänt har stadgats skyldighet för exportorganen att tillse, att alla berättigade

intressen av att deltaga i exporten bli tillgodosedda och att exporten,

om det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enligt grunder

som fastställas av nämnden. Vidare har förutskickats, att företagen, om

nämnden så finner angeläget, skola (exempelvis genom att utlysa särskilda

exportauktioner) öppna möjligheter för exportörerna att inbördes tävla om

exportleveranserna.

Jordbruksnämnden framhåller att behovet av ett organ motsvarande det

så kallade fiskexportrådet och av en centralisering av fiskexporten till särskilda

organ, såvitt gäller länder med centraliserad import, har dokumenterats

vid upprepade tillfällen även under det gångna året. Enligt nämndens

mening är det, om exportmöjligheterna skola kunna tillvaratagas rationellt,

oundgängligen erforderligt att exporten även i fortsättningen skall

kunna regleras i den omfattning som nu tillämpas.

Nämnden behandlar därefter den i propositionen nr 81/1951 berörda frågan

om inrättande av en till nämnden knuten befattning för stödjande av

fiskexporten. Nämnden erinrar därvid om att Kungl. Maj :t, därest inom

fiskerinäringen verksamma organisationer och företag kunnat enas om att

anställa en gemensam sådan befattningshavare, haft befogenhet att för budgetåret

1951/52 lämna bidrag med 25 000 kronor ur clearingkassan för fisk.

Detta bidrag har emellertid icke kunnat tagas i anspråk, enär de berörda

organisationerna och företagen icke ansett sig kunna ställa de i övrigt erforderliga

medlen till förfogande. Nämnden erinrar vidare om att vid årets

riksdag väckts förslag (motionerna nr I: 45 och II: 44) om inrättande från

och med den 1 juli 1952 av en befattning som fiskeriattaché och om anvisande

för budgetåret 1952/53 av erforderligt anslag till bestridande av

kostnaderna för en sådan befattning. I anslutning till det anförda hemställer

nämnden, att, därest förslaget om inrättande av en fiskeriattachétjänst

icke bifalles av riksdagen, ett belopp av 75 000 kronor, varav 35 000

kronor från clearingkassan för fisk och 40 000 kronor från reservationsanslaget

till Främjande av beredning och avsättning av fisk m. in., skall

ställas till förfogande för bestridande av kostnaderna för inrättande av en

befattning för stödjande av fiskexporten. Till stöd för sitt förslag har nämnden

anfört i huvudsak följande.

Frågan om inrättande av en till nämnden knuten befattning för stödjande

av fiskexporten har under det gångna året varit föremål för ytterligare

överläggningar med berörda parter. Härvid har framkommit, att man inom

fiskerinäringen alltjämt är av den bestämda uppfattningen, att en dylik

Defattning skulle vara till stor nytta för exporten. Bland annat har framhållits,

att innehavaren av befattningen i hög grad skulle kunna bidraga till

undanröjande av inom olika länder uppställda administrativa importhinder

ävensom till skapande av nya eller vidgade förutsättningar för avsättningen

av svensk fisk utomlands. I detta sammanhang har särskilt pekats på de

restriktiva importregleringar, som under den senaste tiden genomförts eller

ifrågasatts i vissa länder, däribland Frankrike och Storbritannien. Nämnden

erinrar vidare om att de förhandlingar, som nyligen förts i London med

representanter för de fiskexporterande länderna, resulterat i överenskom
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

19

melse om tillsättande av en kommitté bestående av experter från olika

länder på fiskets område. Ovannämnda befattningshavare skulle enligt

nämndens uppfattning bland annat kunna företräda landets intressen i en

dylik kommitté.

De i fiskexportrådet ingående representanterna för exportnäringen ha —

under hänvisning till att i Danmark och Norge så kallade fiskeriattachéer

helt avlönas av statsmedel — förklarat att det i vart fall under nuvarande

förhållanden, då stigande svårigheter på vissa exportmarknader gjorde sig

gällande, finge anses ankomma på det allmänna att helt bekosta ifrågavarande

tjänst. Exportrådet har i överensstämmelse härmed uttalat, att hela

kostnaden för den så kallade fiskexportmannen borde bestridas av statsmedel.

Dessa skulle lämpligen kunna utgå dels ur reservationsanslaget till

Främjande av beredning och avsättning av fisk in. in. och dels ur clearingkassan

för fisk. Kostnaderna ha därvid beräknats till omkring 75 000 kronor

per år, varav omkring 25 000 kronor till lön, 20 000 kronor till traktamente

samt återstoden till resor och expenser.

Jordbruksnämnden framlägger slutligen förslag i fråga om bestridande

av kostnaderna för kvalitetskontroll vid export av fisk och fiskprodukter

under nästa budgetår. Nämnden erinrar därvid om att Kungl. Maj :t dels den

8 juni 1951 beslutat att ifrågavarande kostnader under innevarande budgetår,

i den mån de icke täckas av exportörernas kontrollavgifter, skola bestridas

av medel som stå till förfogande för fiskprisregleringsverksamheten, dels

efter framställning av jordbruksnämnden sedermera genom beslut den 5

oktober 1951 medgivit, att nämnda kostnader, dock endast i den mån de

icke täckas av exportörernas kontrollavgifter, ävensom kostnaderna vid beredning

och inläggning av salt strömming, avsedd för försäljning inom riket,

skola till ett belopp av högst 95 000 kronor bestridas ur clearingkassan för

fisk. Jordbruksnämnden förklarar sig vara av den uppfattningen, att kostnaderna

för kvalitetskontrollen ej heller under nästa budgetår skola kunna

täckas av exportörernas kontrollavgifter. Enligt nämndens beräkningar erfordras

ett tillskott av andra medel med ungefärligen samma belopp som

det, vilket — utöver kontrollavgifterna — beräknas åtgå för kontrollen under

innevarande budgetår, d. v. s. omkring 95 000 kronor. Enligt nämnden

bör detta belopp icke täckas ur prisregleringskassan för fisk. Denna kassa

kan nämligen i ett ansträngt konjunkturläge komma att helt behöva tillgripas

för sitt egentliga ändamål. Nämnden hemställer därför om bemyndigande

att för nästa budgetår för kontrollens genomförande ur clearingkassan

för fisk få använda sammanlagt högst 95 000 kronor. Av sistnämnda belopp

utgöra 35 225 kronor 33 öre tidigare inbesparade medel. I övrigt anför

nämnden i huvudsak följande angående kostnaderna för kvalitetskontrollen.

På föranstaltande av nämnden ha vissa utredningar igångsatts för utrönande

av de möjligheter, som kunna föreligga att dels höja avgifterna för

kvalitetskontroll vid export och dels nedbringa kostnaderna för kontrollen.

Av de utredningsresultat, som hittills föreligga, synes det ovisst, om förutsättningar

i nuvarande läge finnas för vidtagande av dylika åtgärder. Vad

särskilt angår frågan om en höjning av avgifterna för kvalitetskontroll har

från exportörhåll framhållits, att motsvarande avgifter i Norge och Danmark

genom tillskott av statsmedel äro lägre än de i Sverige tillämpade, samt åt!

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 96,

de svenska fiskvarorna, därest en höjning av avgifterna genomföres, skulle

få minskad konkurrenskraft på världsmarknaden.

Enligt av jordbruksnämnden tidigare gjorda beräkningar skulle vid ingången

av löpande budgetår kvarstå outnyttjade sammanlagt något över

130 000 kronor av de belopp, som för budgetåren 1949/50 och 1950/51 erhållits

ur clearingkassan för fisk för kvalitetskontrollens fullgörande. Av

ovannämnda belopp har för innevarande budgetår ställts högst 95 000 kronor

till förfogande för nämnda kontroll. Detta belopp kan beräknas komma

att helt åtgå på grund av ökade utgifter, särskilt för konservkontrollen. Av

tidigare inbesparade medel skulle sålunda, enligt nämndens beräkningar,

den 30 juni 1952 kvarstå 35 225 kronor 33 öre. Inberäknat dessa medel uppgår

behållningen i clearingkassan för fisk för närvarande til! omkring

265 000 kronor.

Nämndens råd i fiskregleringsfrågor, fiskexportrådet och fiskareorganisationerna,

ha — med undantag för en representant för konservindustrien —

tillstyrkt, att — i den mån utgifterna för kontrollen ej kunna bestridas av

inkommande avgifter — clearingkassan för fisk skall få tagas i anspråk

för täckning av underskottet. Härvid har framhållits, att prisregleringskassan

för fisk vore oundgängligen erforderlig för upprätthållandet av prisregleringarna

på fiskets område.

Jordbruksnämnden har vid överläggningar angående skydd för försäljningen

av fladensill på den inhemska marknaden även diskuterat frågan om

införande av kvalitetskontroll på saltsill, avsedd för försäljning inom riket.

Det torde få bli beroende av resultatet av fortsatta undersökningar i ämnet i

vad mån särskild framställning kommer att göras till Kungl. Maj :t om ytterligare

medel för utbyggnad av kontrollen. Av stor vikt synes vara, att åtgärder

från det allmännas sida vidtagas för att stödja kvaliteten av särskilt

saltsill, enär förutsättningar under den senaste tiden yppats för upparbetande

av betydande marknader för export av denna vara och exporten sker i

hård konkurrens med, bland annat, Norge, som upprätthåller en sträng kvalitetskontroll

på saltsill med kraftigt stöd av statliga medel.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,

bland annat, att Kungl. Maj :t skall meddela beslut i fråga om reglering av

fiskexporten under budgetåret 1952/53 i huvudsaklig överensstämmelse med

vad nämnden föreslagit.

Föredraganden.

Såväl år 1949 som år 1950 hade fiskerinäringen att kämpa med avsevärda

svårigheter i form av sjunkande priser och minskad efterfrågan. I dessa avseenden

synes en viss förbättring ha inträtt under år 1951. De genomsnittliga

fiskarepriserna ha sålunda under de tre första kvartalen av år 1951 legat

över priserna under motsvarande tidsperioder år 1950. Ehuru exakta uppgifter

ännu saknas för fjärde kvartalet 1951, torde förhållandet då ha varit i

stort sett detsamma som under de föregående kvartalen. Den inhemska avsättningen

har även hållit sig förhållandevis väl uppe under år 1951, och

exportvärdet har stigit ej oväsentligt.

Samtidigt som utvecklingen i nyss angivna hänseenden får betecknas som

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Knngl. Maj.ts proposition nr 96.

någorlunda gynnsam, har fiskerinäringen emellertid under år 1951 fått vidkännas

betydande avbräck till följd av den i vissa fall synnerligen kraftiga

prisstegring, som under år 1951 inträffade å dess förnödenheter. Sistnämnda

förhållande har givetvis återverkat ogynnsamt på näringens lönsamhet.

Det stöd i strävandena att uppnå skäliga priser vid fiskarenas försäljning

av sina fångster, som den prisreglerande verksamheten på fiskets område

utgör, torde i detta läge vara erforderligt även under nästa budgetår.

Denna verksamhet torde därför böra fortsätta. Jämväl grunderna för regleringen

torde böra bibehållas i huvudsak oförändrade. Det torde sålunda få

ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens

jordbruksnämnd att handha prisregleringen i överensstämmelse med de allmänna

riktlinjer, som riksdagen godkänt.

Prisregleringen är för närvarande grundad på förordningen den 17 juni

1948 om viss reglering av handeln med fisk, m. m. Giltighetstiden för denna

förordning utgår den 30 juni 1952. En ny förordning i ämnet torde därför

böra utfärdas. I avbidan på de förslag, som 1951 års fiskhandelsutredning

kan komma att framlägga, synes det lämpligt att den nya förordningen får

en giltighetstid av två år. Den nya förordningen torde böra ha i huvudsak

samma innehåll som den gamla. Till frågan om de av statens jordbruksnämnd

föreslagna ändringarna i förordningen återkommer jag i det följande.

Vad angår de allmänna riktlinjerna för prisregleringen vill jag i detta

sammanhang erinra om att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i

propositionen nr 81 till 1951 års riksdag angående regleringen av priserna

på fisk m. in. under budgetåret 1951/52 framhöll att de riktlinjer, som riksdagen

tidigare godkänt, bland annat inneburo att fiskerinäringens utövare

skulle ha samma möjligheter som andra befolkningsgrupper att vid rationella

produktionsförhållanden uppnå en skälig levnadsstandard och erhålla

sin del i den allmänna välståndsutvecklingen. Med utgångspunkt härifrån

gjorde han i sagda proposition vissa uttalanden angående sättet för handhavandet

av prisregleringen. Till dessa uttalanden kan jag för min del helt

ansluta mig.

Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna

för upprätthållande av prisregleringen, framgår att utbetalningarna av pristillägg

och prisutjämningsmedel för år 1951, i motsats till år 1950, understigit

summan av influtna regleringsavgifter med bortåt 1 000 000 kronor.

Behållningen av prisregleringsmedel utgjorde sålunda den 1 januari 1952

närmare 2 300 000 kronor mot cirka 1 300 000 kronor den 1 januari 1951.

Att märka är dock att denna i och för sig gynnsamma utveckling delvis

beror på att området för avgiftsbeläggningen utvidgats. Behållningen är

vidare alltjämt avsevärt mindre än den tidigare varit. Erinras må sålunda

om att behållningen den 1 januari 1950 utgjorde omkring 3 400 000 kronor.

I likhet med jordbruksnämnden anser jag att prisregleringen även under

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

nästa budgetår i princip bör bedrivas sä att den blir självförsörjande. Jag

anser mig alltså icke kunna föreslå att, såsom en av fiskarenas organisationer

ifrågasatt, anslag å riksstaten skulle utverkas för genomförande av prisregleringen.

Jordbruksnämnden har förordat att prisregleringsföreningarna skola få

disponera sina statslån och de riksbankskrediter, för vilka staten ställt

garanti, till deras fulla belopp jämväl under budgetåret 1952/53. Jag tillstyrker

detta förslag. Vad angår frågan om erläggande av ränta å lånen har

nämnden förklarat sig icke ha något att erinra emot att föreningarna, i enlighet

med ett av dem och jordbruksnämndens råd uttalat önskemål, för nästa

budgetår erhålla räntefrihet för lånen till deras fulla belopp. Därest en dylik

förmån icke ansåges kunna beviljas har nämnden hemställt att föreningarna,

i likhet med vad som är fallet för innevarande budgetår, under nästa

budgetår skola vara befriade från att betala ränta å lånens halva belopp.

Rörande denna fråga vill jag erinra om att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

i propositionen nr 81/1951 uttalade att han tidigare förutskickat

att förmånen av räntefrihet skulle upphöra den 30 juni 1951 men att

han med hänsyn till de svårigheter, som utvecklingen inom fiskerinäringen

kunde väntas komma att medföra för föreningarna, såsom en övergångsåtgärd

ville förorda att föreningarna under budgetåret 1951/52 skulle vara

befriade fråu att betala ränta å lånens halva belopp. På återstoden av lånet

borde utgå ränta efter 3,5 procent. Vad sålunda anförts godkändes av riksdagen.

Några omständigheter, som kunna motivera ett återinförande av räntefrihet

för lånens hela belopp, föreligga enligt min mening icke. Med hänsyn

till de svårigheter, under vilka föreningarna alltjämt ha att arbeta, vill jag

däremot icke motsätta mig att föreningarna även under budgetåret 1952/53

skola bibehållas vid förmånen att vara befriade från skyldighet att betala

ränta å lånens halva belopp. På återstoden av lånen bör liksom under innevarande

budgetår utgå ränta efter 3,5 procent.

Den centralisering av exporten till särskilda organ, som under innevarande

budgetår tillämpats beträffande länder med centraliserad import, synes

ha fungerat tillfredsställande. Såsom jordbruksnämnden framhållit torde en

dylik anordning erfordras även under nästa budgetår, om exportmöjligheterna

skola kunna utnyttjas på ett tillfredsställande sätt. Jag förordar därför,

att exporten jämväl under budgetåret 1952/53 skall regleras enligt i

huvudsak de grunder, som tillämpats under innevarande budgetår.

För såväl innevarande budgetår som budgetåret 1950/51 har Kungl. Maj :t

ägt befogenhet att, därest berörda organisationer och företag kunnat enas

om att tillsätta en befattningshavare med uppgift att verka för fiskexporten,

medge att bidrag till täckande av kostnaderna för denne befattningshavare

finge utgå ur clearingkassan för fisk med ett belopp av intill 25 000 kronor

för vartdera budgetåret. Någon sådan befattning har emellertid ej blivit

inrättad, beroende på att enskilda medel ej kunnat uppbringas för täckande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

23

av återstoden av kostnaderna. Jordbruksnämnden har nu förordat att det

allmänna under nästa budgetår skulle påtaga sig samtliga kostnader för en

dylik befattning. Dessa kostnader har nämnden uppskattat till sammanlagt

omkring 75 000 kronor om året. Enligt min mening kan det emellertid icke

anses lämpligt att statsmakterna skulle påtaga sig samtliga kostnader för

en dylik befattning, vars innehavare ju skulle ha till främsta uppgift att

tillvarataga en viss yrkesgrupps kommersiella intressen på utländska marknader.

Med hänsyn till den betydelse, som fiskexporten äger även ur det

allmännas synpunkt, och till de kostnadsökningar som inträtt vill jag dock

ej motsätta mig att den del av kostnaderna för en dylik befattning, som det

allmänna skall bära, skall höjas. Denna andel torde dock ej böra överstiga

50 000 kronor. I enlighet med det anförda torde Kungl. Maj :t böra äga befogenhet

att medge, att bidrag till täckande av kostnaderna för en sådan

befattningshavare som nu nämnts för budgetåret 1952/53 må utgå med intill

50 000 kronor. Av detta belopp torde hälften böra utgå ur clearingkassan

för fisk och hälften ur reservationsanslaget till Främjande av beredning

och avsättning av fisk m. m.

I förevarande sammanhang torde jag jämväl få beröra frågan om finansieringen

av kostnaderna för kvalitetskontroll vid export av fisk och fiskprodukter.

På sätt framgår av propositionen nr 81/1951 uttalade dåvarande

departementschefen år 1951 att dessa kostnader, eftersom verksamheten

hade till syfte att främja exporten av fisk och fiskkonserver, syntes i huvudsak

böra bestridas av avgifter som uttoges av exportörerna. Eftersom

kontrollen jämväl förbättrade möjligheterna för fiskarena att få godtagbara

priser på deras fångster, syntes det vidare rimligt att, i den mån icke

samtliga kostnader för kontrollen kunde täckas på nu angivet sätt, återstoden

skulle bestridas av regleringsavgifterna på fisk. Vad sålunda anförts

lämnades utan erinran av riksdagen. Genom beslut den 8 juni 1951 föreskrev

Kungl. Maj :t även att kostnaderna under budgetåret 1951/52 för kvalitetskontroll

vid export av fisk och fiskprodukter skulle, i den mån de icke

täcktes av exportörernas kontrollavgifter, bestridas av de medel, som stode

till förfogande för fiskprisregleringsverksamheten. Efter en av jordbruksnämnden

i skrivelse den 10 juli 1951 gjord framställning fann Kungl. Maj :t

emellertid sedermera genom beslut den 5 oktober 1951 gott föreskriva, att

nämnda kostnader, dock endast i den mån de icke täcktes av exportörernas

kontrollavgifter, ävensom kostnaderna vid beredning och inläggning av salt

strömning, avsedd för försäljning inom riket, skulle till ett belopp av högst

95 000 kronor bestridas ur clearingkassan för fisk. Jordbruksnämnden har

nu anfört att nämnden låtit igångsätta vissa utredningar för att utröna

möjligheterna att höja avgifterna för kontrollen och nedbringa kostnaderna

för denna. Av de utredningsresultat, som hittills förelågc, syntes det emellertid

ovisst om förutsättningar nu funnes för vidtagande av dylika åtgärder.

Nämnden vore därför av den uppfattningen, att kostnaderna för kvalitetskontrollen

ej heller under nästa budgetår skulle kunna täckas av ex
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

portörernas kontrollavgifter. Enligt nämndens beräkningar torde av andra

medel ett tillskott erfordras med ungefärligen samma belopp som det, vilket

— utöver kontrollavgifterna — beräknades åtgå för kontrollens fullgörande

innevarande budgetår, d. v. s. omkring 95 000 kronor. Att täcka

detta belopp ur prisregleringskassan för fisk syntes icke böra ifrågakomma

med hänsyn till att denna kassa i ett ansträngt konjunkturläge kunde komma

att helt behöva tillgripas för sitt egentliga ändamål. Nämnden ville därför

föreslå, att den skulle erhålla bemyndigande att för nästa budgetår för

kontrollens genomförande ur clearingkassan för fisk använda sammanlagt

högst 95 000 kronor. I detta sammanhang har även pekats på att motsvarande

avgifter i Norge och Danmark vore lägre än de svenska, beroende

på det tillskott av statsmedel som lämnades i dessa länder, samt på att de

svenska fiskvarorna, därest avgifterna höjdes, skulle få minskad konkurrenskraft

på världsmarknaden.

För egen del finner jag, i överensstämmelse med vad dåvarande chefen för

jordbruksdepartementet år 1951 uttalat i frågan, det riktigt att kostnaderna

för kontrollen i huvudsak skola bäras av exportörerna. Jag finner det därför

nödvändigt att frågan om en höjning av dessa avgifter skall övervägas

ytterligare. För att den svenska exporten ej skall komma i ett alltför ogynnsamt

konkurrensläge vill jag emellertid ej motsätta mig att en viss del av

de medel, som nu finnas i clearingkassan för fisk, skall få användas för nu

ifrågavarande ändamål. Beloppet torde emellertid ej böra överstiga 75 000

kronor. I den mån de avgifter, som exportörerna erlägga, jämte nyssnämnda

tillskott ur clearingkassan ej skulle förslå för att täcka kostnaderna för

kontrollen, torde det felande beloppet böra få tagas ur prisregleringsavgifterna

på fisk.

Jag har tidigare uttalat att nu gällande förordning om viss reglering av

handeln med fisk, vars giltighetstid utgår den 30 juni 1952, bör efterföljas

av en ny förordning i ämnet med en giltighetstid av två år. I anslutning

härtill torde jag till slut få upptaga de av jordbruksnämnden berörda frågorna

om vissa ändringar i förordningen. Vad nämnden föreslagit i fråga

om ändring av sättet för uppbörden av prisregleringsavgift för importfisk

föranleder ingen erinran från min sida. Det synes likaså lämpligt att skyldigheten

att erlägga prisregleringsavgift för annan fisk i de fall, som nämnden

berört, skall åvila säljaren. Förordningen torde följaktligen böra ändras

på dessa punkter. Vad till slut angår nämndens förslag att förordningens

ansvarsbestämmelser skola utvidgas så att vid olovlig överlåtelse av handelsreglerad

fisk straff skall kunna ådömas även förvärvaren har, enligt

vad jag inhämtat, behov av en dylik utvidgning visat sig föreligga i vissa

fall. Jag vill därför ej motsätta mig densamma. Straffbestämmelsen torde

dock ej böra avse enskild förbrukare utan — i överensstämmelse med vad

som angivits i jordbruksnämndens senare skrivelse — böra äga tillämpning

endast vid överlåtelse till återförsäljare i och för dennes rörelse eller till

person eller företag, som använder fisk för yrkesmässig tillverkning eller

beredning av varor till avsalu.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

25

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats

förslag till förordning om viss reglering av handeln med fisk, m. m. Detta förslag

torde böra föreläggas riksdagen till antagande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

1) antaga förut omförmälda förslag till förordning om

viss reglering av handeln med fisk, m. m.;

2) medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1953

reglering av priserna på fisk ävensom av exporten av fisk

av vissa slag må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som förordats i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.

:j Rihang till riksdagens protokoll i952. 1 samt. Nr 96.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Genomsnittliga fiskarepriser och minimiprlser på fisk under tiden Juli 1947—september 1951,

Bilaga 1.

öre kg.

oi

Tid

Västkusten

Genomsnittliga fiskarepriser1

Minimipriser8

All

fisk2

Sill

Torsk

Mak-

rill

An-

nan

fisk*

Sill

nr l4

Sill

nr 3‘

Torsk

nr 1

Torsk

nr 2

Mak- rill (ej

liten)

1947

3:e kv.....

49-6

38-1

61-1

82-6

75-6

49

(40)

22

45

32

30

4:e kv.....

50-3

33-7

75-4

72-5

71-6

40

(29)

22(20)

45

32

30

1948

l-.a kv.....

34-4

24-9

63-5

98-3

84-0

33

(24)

18(13)

45

32

30

2:a kv.....

69-7

41-4

641

50-2

92-3

33

(24)

18(13)

50

32

40

3:e kv.....

57-9

44"7

97-8

88-4

77-6

49

(42)

22

50

32

40

4:e kv.....

52-8

35-7

105-7

91-0

57-2

40

(33)

22

50

35

40

1949

l:a kv.....

51-8

35-2

75-3

106-2

91-9

35-5

(33)

20

50

35

40

2:a kv.....

64-6

28-8

60-9

52-8

83-6

35-5

(33)

20

50

35

40

3:e kv.....

473

34-9

53-5

58-5

79-6

49

(40)

22

50

35

40

4:e kv.....

401

30-5

78-2

588

85-6

40

(33)

22

50

35

40

1950

l:a kv.....

40-6

27-3

57-4

20-8

81-2

33

(22)

22

50

35

40

2:a kv.....

51-1

28-2

34-4

459

67-9

33

(22)

22

50

35

40

3:e kv.....

50-0

36-9

58-6

63-0

76-5

47

(36)

22

50

35

40

4:e kv.....

51-2

33-5

89-0

40-8

88-7

44

(31)

22

50

35

40

1951

•l:a kv.....

47-9

33-7

693

391

85-7

40

(30)

27

50

35

40

2:a kv.....

60-6

37-1

68-1

48-6

77-4

40

(30)

27

55

45

40

3:e kv.....

53-7

421

78-3

68-0

98-3

53

(42)

28

55

45

40

Sydkusten

Genomsnitt-

liga fiskare-

Minimipriser3

priser

Sill

Torsk

Sill

nr 1

Sill

nr 3

Torsk

nr 1

Torsk

nr 2

48-6

30-7

35

20

38

28

471

33-4

35

20

38

28

51-3

33-6

35

20

38

28

56-2

31-6

35

20

38

28

630

33-2

35

20

38

28

61-7

40-6

45

20

39

30

55-6

36-5

45

20

39

30

57-6

32-6

45

20

39

30

53-9

35-2

45

20

39

30

557

38-2

45

20

39

30

49-1

31-9

45

20

39

30

400

340

45

20

39

30

46-1

34-6

45

20

39

30

52-6

47-4

45

20

39

30

52-3

42-4

45

20

42

38

45-7

39-0

45

20

42

38

51-1

4L9

55

20

42

38

Genomsnittet

av partinoteringar

på

strömming

i Stockholm

89- 4

928

1046

92-6

981

100-1

100-0

86-8

90- 0

90-1

84-6

81-6

92 0

100-8

101-2

107-7

1080

1 Uppgifterna avse försäljningen vid fiskauktionen i Göteborg, Gravarne, Smögen, Lysekil och Strömstad (exkl. Strömstad för dec. 1949).

2 Skarpsill och skaldjur ej medtagna.

8 Minimipriserna på sill och makrill avse orensad vara; minimipriserna på torsk avse rensad vara med huvud.

4 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. första auktion (för alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriset vid försäljning på

s. k. andra auktion (för exportörer och beredare).

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

s. 27 Kontrollera mot PDF

över Inkomster (prisregleringsavgifter m. m.) och utgifter för prisregleringen p& fisk under tiden

“/** 1946—91/t» 1951, allt i kronor.

<N

O

O»

O

03

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

— l a

i|ää

t " «c

0-858

tfi

C 1*

*E "

3*3)

u £

tf. C3

cot^-o» *«#< no

t>. ce 00

s

h do **« ©*

CO ©* 05 00 nO ©

©0 (M CC 05 CO

© no © r» -*< co

50 05 co co

<M CO <M CO CO

*- «.

JO c

2 s

SS

Jäg

*•=

^ CU

-91 r»

05 t* ©

05 00 t* O

»ONCOO

CO —* KO »O

2S3S

■31 Öl

s s

eu ac

g

* CO ^ H \0

) 05 CO CO co

i) T? CO ^

» CÖ CD 05 »-•

5 CO O CO iC

4 vft *31 CO ©

> lO CO H

i(N(NlNW

B *- c «

v £.

«3*Q)

C In

•n 5

^ C

*3)''Sb

t >

fe «

3

H

ce

tx

SCB

•c

eu

O) CO 30 £''• CO (M 0) ^ <M

r>-co co t» os t''- -a 05 co

CO <M CO no CO Q

i> s-i <M 05 o

(NiOCOHN''»''

O t* CO (M —'' 00 $ vO H

00 <M 05 CO CO ■* «<J1 D»

CM O*iC

C H l®

w b* H

s

o

os

tO nT. 1

CO CO '' 05 -*Ji CD

ao o« O ä? —• ao

O CO ^*1 O 05 CO

Tf» CO CO »O ^

<N 05 CO O OJ —''

<-» 03 ce Öl ce

) <M <

5COO

1©

3

© <M CO ce in "H

ao ce CO CO no 05

t>» no ao co 05

!>• 05 05 Q CO CD

— 05 CO©

HtOCJOiOO

hhNNhN

tONoor.OH

■**» -31 ■** no na

05 05 05 05 05 05

l I I I I!

3

5

6

3

aO

o

XJ

c

CB

tx

o

*n

so

3

5

*0

3

3

12

>

3

CO

s

c «

E £•

o o .

3 B £j

« 22‘S

:3

CO

-F

05

5fo

.S

s e

— 0)

-3 TJ

X3 c

<U 3

CQ

vi

JS* a »ca •«

ill?

S a£ 2

« I •« 2

■a !M i 3

£ =

.2 b ä _

IS o 8j g

i: i t: 0

M SS O OC

ca in ta 2

H fl « fl

jQ

27

Anm. Beloppen i kolumnerna »prisregleringsavgifter* avse under respektive år faktiskt influtna inkomster, medan beloppen i kolumnerna

»utgifter* avse de pristillägg, som belöpa på respektive år.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:263 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan rörande dels anslag till Hästavelns befrämjande, dels Statens a1 i texten
  2. Rskr. 1952:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1952/53, m. m., såvitt propositionen hä a1 i texten
  3. JoU 1952:35 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1952/ 53, m. m., i vad propositionen hänvisats till s. 1 i texten
  4. 2LU 1952:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1952/ 53, m. m., såvitt propositionen hänvisats till s. 1 i texten