Sök i Ratio Lex

Angående anslag till statens växtskyddsanstalt för budgetåret 1952/53, m. m

1952-03-07 · 95 sidor, varav 94 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 94 av 95 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:99, Angående anslag till statens växtskyddsanstalt för budgetåret 1952/53, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

1

Nr 99.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till statens

växtskyddsanstalt för budgetåret 1952/53, m. m.;

given Stockholms slott den 7 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen behandlas de förslag, som 1949 års växtskyddsutredning

framlagt rörande organisationen av den statliga växtskyddsverksamheten.

Med hänsyn till den ökade betydelse, som denna verksamhet fått på grund

av utvecklingen på jordbrukets område, föreslås att statens växtskyddsanstalt

skall erhålla ökade resurser för sin forsknings- och upplysningsverksamhet.

Några nya tjänster föreslås därför skola inrättas vid anstalten,

bland annat för upplysnings- och inspektionsverksamheten. Även anstaltens

omkostnadsanslag föreslås skola uppräknas.

Den lokala upplysningsverksamheten anses böra i högre grad än hittills

bedrivas av hushållningssällskapens befattningshavare. Med hänsyn härtill

föreslås att medel skola anvisas för anordnande av fortbildningskurser i

växtskyddsfrågor för dessa befattningshavare.

En ny filial till växtskyddsanstalten anses böra inrättas från och med

nästa budgetår i Röbäcksdalen vid Umeå. Vidare föreslås, att de nu befintliga

filialerna i Alnarp, Linköping och Skara skola bibehållas och att den

förstnämnda av dessa skall erhålla en viss förbättring av utrustning och

lokaler. Utredningens förslag om en ytterligare utbyggnad av det statliga

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 99.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

filialsystemet har däremot — med hänsyn främst till vad nyss sagts om

hushållningssällskapens befattning med den lokala upplysningsverksamheten

— ej ansetts böra genomföras.

Försäljningen av växtskyddsmedel anses i enlighet med utredningens förslag

böra ställas under offentlig kontroll såtillvida, att tillverkare och importörer

av dylika medel skola åläggas att göra anmälan till växtskyddsanstalten

samt att såväl vid dylik anmälan som vid försäljningen av medlen

lämna vissa uppgifter angående dessas sammansättning.

I anslag till växtskyddsanstaltens avlöningar och omkostnader för nästa

budgetår äskas sammanlagt 763 000 kronor eller 252 300 kronor med än vad

som upptagits för ändamålet i riksstaten för innevarande budgetår. Därjämte

äskas ett anslag på 50 000 kronor till utrustning för anstalten samt

ett investeringsanslag på 46 000 kronor till vissa byggnadsarbeten för anstaltens

filial i Alnarp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, följande:

I årets statsverksproposition (IX ht p. 17) har Kungl. Maj:t på min hemställan

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1952/53 till Statens växtskyddsanstalt: Avlöningar och Omkostnader

beräkna två förslagsanslag å 488 000 kronor respektive 99 000

kronor.

Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor och vissa därmed

sammanhängande problem.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade min företrädare i

ämbetet den 1 april 1949 sakkunniga för att utreda frågan om organisationen

av den statliga växtskydd sverksamheten. De sakkunniga, vilka antogo

benämningen 1949 års växtskyddsutredning, voro ledamoten av riksdagens

andra kammare, lantbrukaren J. A. Andersson i Tungelsta, tillika ordförande,

sekreteraren i Malmöhus läns hushållningssällskap B. T. Lanke samt

ledamoten av riksdagens första kammare, professorn K. H. Osvald.

Utredningen har den 2 november 1951 avgivit betänkande med förslag rörande

det statliga växtskyddets organisation (stencilerat).

över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

l iksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, styrelserna för

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, statens växtskyddsanstalt,

statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt

och statens institut för folkhälsan, arbetarskyddsstyrclscn, lantbruksakademien,

jordbrukets forskningsråd, Hushållningssällskapens förbund,

hushållningssällskapen i Östergötlands län, Kalmar läns södra område, Gotlands,

Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Örebro och Västerbottens län, statens

plantskolenämnd, Röbäcksdalsutredningen, de sakkunniga för översyn

av folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter och organisation m. m., Riksförbundet

Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Civila statsförvaltning
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl, Maj. ts proposition nr 99.

ens tjänstemannaförbund, Civilförvaltningens personalförbund och Föreningen

Bekämpningsmedels-Leverantörer.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har vid sitt

utlåtande fogat ett gemensamt yttrande av lärarkollegiet och försökskollegiet.

Kommerskollegium har med sitt utlåtande överlämnat yttranden av

Sveriges kemiska industriköntor och Sveriges färghandlares riksförbund.

Därjämte har Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund inkommit med yttrande

över betänkandet.

Slutligen ha avdelningsföreståndaren vid växtskyddsanstalten O. Ahlberg

och överassistenten därstädes E. Johansson inkommit med en promemoria

i ämnet.

I skrivelse den 21 augusti 1951 har styrelsen för statens växtskyddsanstalt

hemställt om medelsanvisning till anstaltens avlöningar och omkostnader

för nästa budgetår.

Jag torde först få lämna en sammanfattning av betänkandet och yttrandena

över detta samt därefter redogöra för de särskilda avsnitten av utredningens

förslag jämte motiveringen för dessa ävensom för detaljerna i yttrandena.

I. Huvuddragen av utredningens förslag och yttrandena däröver.

Utredningen.

Utredningen framhåller inledningsvis att växtskyddet på grund av de

stora ekonomiska förluster, som årligen vållas av växtsjukdomar och skadedjur,

bör betraktas som en produktiv verksamhet. Växtskyddet bör därför

i princip ges en omfattning som står i relation till de vinster, som det

kan tillföra folkhushållet. Utredningen har dock i sina förslag till förbättringar

av växtskyddsverksamheten beaktat nödvändigheten av stor återhållsamhet

i fråga om de statliga utgifterna. Även andra omständigheter — såsom

den begränsade tillgången på fackkunnig personal — hindra ett omedelbart

förverkligande av ett fullständigt växtskyddsprogram. Förslagen omfatta

därför endast vad som enligt utredningens mening är ett minimum

för att man skall kunna påräkna bästa utbyte av de kostnader, som nedlagts

i växtskyddet. I första hand ha föreslagits sådana åtgärder, vilka beräknats

kunna ge den redan befintliga växtskyddsorganisationen en betydligt

ökad effekt med en relativt begränsad kostnadsökning.

Förslagen förklaras vara ett försök till en åtminstone för nu överskådlig

lid giltig lösning av frågan om växtskyddets organisation. Samtidigt betonas

att förändringar i fråga om vetenskap, teknik och samfärdsel liksom i

fråga om sjukdoms- och skadedjursangreppens art och frekvens kunna påkalla

åtgärder i olika avseenden. Dylika förändringar kunna dock lätt vidtagas

inom den organisatoriska ram, som utredningen föreslagit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Enligt utredningen kan den genomsnittliga totalförlusten per år för vårt

land till följd av angrepp av växtsjukdomar och skadedjur inom jordbruk

och trädgårdsskötsel med en försiktig uppskattning värderas till omkring

300 miljoner kronor. Härtill kommer ett belopp av 100 å 150 miljoner

kronor för förluster, som orsakas av ogräs. Utredningen finner med hänsyn

härtill att ett effektivt växtskydd blir en synnerligen lönande verksamhet

även om det endast kan förebygga en del av dessa skador.

Utredningen har av en överblick över det aktuella läget på växtskyddsområdet,

som lämnats i betänkandet, dragit den slutsatsen, att växtskyddsorganisationen

i vårt land icke är tillräckligt rustad för att fylla de krav,

som numera rimligen måste ställas. En förbättring av växtskyddsanstaltens

resurser förklaras vara nödvändig över hela linjen, alltså såväl i fråga om

forskning och försök som beträffande upplysnings- och kontrollverksamheten.

De många nya kemiska växtskyddsmedlen böra enligt utredningens

mening underkastas särskild kontroll.

I fråga om anstaltens forskningsmöj ligheter föreslås icke några

genomgripande förändringar. Utredningen förordar emellertid, att personalen

å anstaltens botaniska och zoologiska avdelningar skall förstärkas

med sammanlagt två assistenter och två laboratoriebiträden, att filialsystemet

skall utvidgas och att den vetenskapliga utrustningen skall kompletteras.

Härigenom anses en viss förstärkning av forskningsresurserna kunna

åstadkommas. Den betydelsefullaste förändringen av forskningsmöj ligheterna

ligger emellertid i att anstalten föreslås skola erhålla ett kemiskt

laboratorium. Detta laboratorium skulle dock icke endast ha forskningsuppgifter

utan framför allt ha till uppgift att analysera växtskyddsmedel, häri

inräknat medel mot ogräs. Förslaget betingas av att kemien på senare tid

fått en alltmer framträdande betydelse för växtskyddet och av att en offentlig

kontroll av växtskyddsmedlen ansetts nödvändig.

I vad avser avgränsningen av forskningsuppgifterna och formerna för anstaltens

samarbete med andra statliga institutioner föreslås icke några

mera betydande förändringar.

I fråga om anstaltens upplysningsverksamhet uttalas, att denna

i betraktande av anstaltens mycket begränsade resurser hittills bedrivits

med stor intensitet. Resurserna ha emellertid icke motsvarat det föreliggande

behovet. Med hänsyn härtill föreslås flera olika åtgärder för att förbättra

anstaltens möjligheter att bedriva upplysning i växtskyddsfrågor.

Enligt utredningen är en utbyggnad av filialsystemet det utan jämförelse

effektivaste medlet. En dylik utbyggnad förordas jämväl ehuru, bland annat

av kostnadsskäl, endast i begränsad omfattning. Vidare föreslås väsentligt

förbättrade resemöjligheter för anstaltens tjänstemän, förstärkning av personalen

på upplysningsavdelningen, ökad kontakt med jordbrukets upplysningsnämnd,

ökade insatser från hushållningssällskapens och försöksgårdarnas

sida, utbildningskurser i växtskyddsfrågor för jordbrukets konsulenter

m. fl. samt en aktivisering av anstaltens rapportörkår.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Anstaltens kontrollverksamhet gäller såväl import- och exportkontroll

som åtgärder mot potatiskräfta, potatisål, koloradoskalbagge och

blodlus inom landet. I vad avser import- och exportkontrollen, speciellt den

förstnämnda, konstaterar utredningen att anstalten erhållit en väsentligt

ökad arbetsbörda såväl genom utrikeshandelns ansvällning som genom att

risken för import av vissa farliga skadedjur ökat jämfört med förkrigstidens

förhållanden. Utredningen har funnit, att det i detta läge främst

gäller att förbättra växtinspektionens tekniska möjligheter. Därvid beröras

möjligheterna att anordna gasning av växter och växtdelar som komplettering

av inspektionen vid import samt att anskaffa enkla maskiner för förpackning

av undersökta varupartier. Vidare föreslås att inspektörerna skola

förses med goda optiska instrument och med erforderlig skrivhjälp under

högsäsongerna.

I betänkandet har behovet av en offentlig kontroll över växtskyddsmedlen

ingående övervägts. Därvid har utredningen konstaterat,

att den frivilliga kontroll, som för närvarande utövas genom Stiftelsen Kontrollmärkningen

av bekämpningsmedel, är av betydande värde. Med hänsyn

till de synnerligen viktiga såväl ekonomiska som hygieniska intressen, som

här föreligga, anser utredningen det dock icke tänkbart att låta hela ansvaret

vila på denna organisation. Efter mönster av de bestämmelser som gälla

utomlands, bland annat i Danmark och Norge, föreslås därför att en offentlig

kontroll över växtskyddsmedelsmarknaden skall anordnas och läggas i

växtskyddsanstaltens händer.

Beträffande organisationen vid huvudanstalten föreslås

dels att bekämpningsmedelskontrollen, vilken nu är direkt underställd

anstaltens chef, skall återföras till fackavdelningarna, dels att upplysningsoch

kontrollavdelningen skall uppdelas på två avdelningar, nämligen en

upplysningsavdelning direkt underställd anstaltschefen samt en inspektionsavdelning

under en särskild föreståndare. Om det senare förslaget genomföres,

skulle anstaltschefen i större utsträckning än hittills kunna ägna

sig åt de egentliga chefssysslorna. Detta anser utredningen vara en viktig

förutsättning för ett förbättrat växtskydd. För att chefen skall kunna befrias

från åtskilliga administrativa göromål föreslås vidare att en sekreterartjänst

skall inrättas. Då utredningen, såsom förut nämnts, anser att

en kemisk avdelning bör inrättas, innebär dess förslag, att anstalten skall

arbeta på fem avdelningar, nämligen en botanisk, en zoologisk och en kemisk

avdelning samt en inspektionsavdelning och en upplysningsavdelning.

Härtill komma kansliet samt vakt- och hantverkarpersonalen.

Enligt betänkandet bör personaluppsättningen på de olika avdelningarna

i viss mån förstärkas. Var och en av de botaniska och zoologiska avdelningarna

samt inspektionsavdelningen anses sålunda böra tillföras en assistenttjänst

och en biträdestjänst, varjämte upplysningsavdelningen bör erhålla

en tjänst i 27 lönegraden. Den förstärkning som förordats för de botaniska

och zoologiska avdelningarna är föranledd av förslaget om utvidgad växt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

skyddsmedelskontroll. För den nya kemiska avdelningen föreslås tre tjänster

för kemister och tre biträdestjänster. Vidare föreslås att kontorspersonalen

skall ökas med tre biträden samt att en förmanstjänst skall inrättas för

vissa yttre arbeten.

I betänkandet föreslås även i vissa fall löneförbättringar för huvudanstaltens

personal. Sålunda anses chefstjänsten för närvarande vara alldeles

för lågt avlönad. Utredningen framhåller att detta förhållande, som

blivit mer påfallande genom den senaste löneregleringen för chefstjänstemän,

accentueras i den mån verksamheten ökar i omfattning. Chefstjänsten

föreslås därför skola placeras i lönegrad Cp 14. Vidare föreslås en uppflyttning

från 27 till 29 lönegraden för de befattningshavare på botaniska respektive

zoologiska avdelningen, som stå närmast under avdelningsföreståndaren.

Även för assistentpersonalen och växtinspektörerna föreslås vissa

smärre förändringar, delvis i form av reglerad befordringsgång.

Styrelsen föreslås skola utökas med en ledamot till sju ledamöter. Utredningen

anser vidare att föreståndarnämnden bör utvidgas och att dess ställning

som remissorgan bör förstärkas.

Såsom förut nämnts föreslår utredningen, främst i syfte att förbättra

upplysningsverksamheten, en viss utbyggnad av filialsystemet. Sålunda

föreslås att de tre nuvarande filialerna i respektive Alnarp, Linköping

och Skara skola få personalförstärkningar, komplettering av utrustningen

och större resemöjligheter samt delvis också bättre lokaler. Utredningen

förutsätter att en Norrlandsfilial redan från och med nästa budgetår i begränsad

skala skall kunna träda i verksamhet vid den planerade forskningsinstitutionen

för jordbruksfrågor i Röbäcksdalen. Därjämte föreslås att i

första hand en ny filial skall inrättas och förläggas till Kalmar. Förslaget

motiveras med att Öland samt delar av Kalmar och Blekinge län ha vidsträckta

och värdefulla specialodlingar. Filialsystemet föreslås därefter successivt

och med ett par års mellanrum efter det Kalmarfilialen kommit till

stånd skola utbyggas med filialer i Örebro län respektive på Gotland.

I fråga om filialernas arbetsområden föreslår utredningen att dessa skola

vara begränsade på sådant sätt, att de kunna bli föremål för en direkt och

intensiv bearbetning, även i form av personliga besök av filialtjänstemännen.

Vid en dylik avgränsning komma vissa delar av landet att ligga utanför

filialernas arbetsområden. För att icke dessa områden — i den mån de

ligga utanför huvudanstaltens direkta aktionsradie -—• skola vara helt vanlottade

i fråga om växtskydd ifrågasätter utredningen, att genom växtskyddsanstältens

försorg försök skall göras att inom sådana områden på

frivillig grund organisera rapport- och upplysningscentraler för växtskyddsfrågor.

Utredningen har här särskilt räknat med insatser från hushållningssällskapens

tjänstemän och från försöksgårdsföreståndarnas samt från lantbruks-

och lantmannaskolelärarnas sida.

Den viktigaste arbetsuppgiften för filialerna bör enligt utredningens mening

vara upplysningsverksamheten. I betänkandet förklaras emellertid, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

denna verksamhet icke kan bedrivas helt isolerad från alla forskningsmöjligheter.

Bland annat av denna orsak böra filialerna vara utrustade med

vissa resurser för försök och forskning. Forskningen bör helt naturligt

främst vara inriktad på lokala problem men även kunna utgöra en komplettering

till anstaltens centrala forskningsresurser.

Anstaltens årliga avlöningskostnader beräknas vid full utbyggnad

enligt utredningens förslag komma att stiga från cirka 490 000 kronor

till cirka 868 000 kronor. Utbyggnaden föreslås emellertid skola ske successivt

och kostnadsökningen beräknas skola fördelas med omkring en tredjedel

på vart och ett av de tre närmaste budgetåren. För budgetåret 1952/53

räknar utredningen med avlöningar om cirka 625 000 kronor.

En utvidgning av växtskyddsanstaltens organisation och verksamhet enligt

utredningens förslag beräknas även medföra vissa ökningar av o mkostnaderna.

Dessa ökningar ha delvis karaktären av engångsutgifter

för byggnadsarbeten samt för nyanskaffning av vetenskaplig utrustning

m. m. Utredningen förutser för dylika utgifter ett medelsbehov av omkring

295 000 kronor. Detta belopp anses likaledes kunna uppdelas med omkring

en tredjedel på vart och ett av de närmast följande tre budgetåren. Anstaltens

anslag till löpande omkostnader utgör för budgetåret 1951/52 136 000

kronor. De verkliga utgifterna uppgingo budgetåret 1950/51 till omkring

156 000 kronor. Utredningen beräknar att de löpande omkostnaderna, om

utredningens förslag genomföres och hänsyn tages till den inträdda prisstegringen,

komma att stiga till 234 000 kronor för budgetåret 1952/53 och

vid full utbyggnad till omkring 276 000 kronor årligen.

Yttrandena.

Så gott som samtliga de remissinstanser, vilka yttrat sig över betänkandet

i dess helhet, ha anslutit sig till utredningens ståndpunkt att växtskyddet

bör betraktas såsom en produktiv verksamhet och därför i princip bör ges

en omfattning, som står i relation till de vinster det kan tillföra folkhushållet.

Likaså dela remissinstanserna utredningens uppfattning att växtskyddsanstaltens

resurser för forskning och försök samt för en betryggande

upplysnings- och kontrollverksamhet för närvarande äro otillräckliga. Utredningens

förslag om utbyggnad av växtskyddet tillstyrkas i enlighet härmed

av flertalet remissinstanser.

I några yttranden uttalas emellertid att utredningens förslag äro alltför

begränsade. Sålunda framhåller styrelsen för statens växtskyddsanstalt att

det visserligen är förståeligt, att utredningen beaktat nödvändigheten av att

iakttaga återhållsamhet i fråga om de statliga utgifterna, men att utredningen

enligt styrelsens mening i vissa hänseenden drivit denna återhållsamhet

för långt. Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt uttalar att utredningens

förslag på några väsentliga punkter icke äro tillräckliga. Detta

gäller främst de personella resurserna och utrustningen vid huvudanstalten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, lantbruksakademien

och jordbrukets forskningsråd ävensom styrelsen för statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt understryka utredningens uttalande om att de

förbättringar av växtskyddsverksamhetens villkor som föreslagits äro att

betrakta såsom ett minimum

Sveriges lantbruksförbund anför att förbundet utgår från att anledningen

till att utredningen begränsat sina förslag främst är bristen på fackkunnig

personal. Förbundet anser det icke rimligt att minimiförslag skulle godtagas

av besparingsskäl, då en intensifierad växtskyddsverksamhet skulle

kunna rädda avsevärda summor åt vårt land.

Däremot uttalar statskontoret att ekonomiska förutsättningar för någon

mera vittgående förstärkning av växtskyddsanstaltens organisation svårligen

kunna anses vara för handen i rådande statsfinansiella läge. Med hänsyn

härtill avstyrker ämbetsverket i huvudsak utredningens förslag.

Vad speciellt angår växtskyddsanstaltens forsknings möjligheter

uttrycker Sveriges kemiska industrikontor sin förvåning över att utredningen

icke föreslagit några genomgripande förbättringar på biologiens område. Jämväl

Föreningen Bekämpningsmedels-Leverantörer och Sveriges färghandlares

riksförbund anmärka att utredningens förslag innebär en mycket begränsad

personalförstärkning för anstaltens biologiska avdelningar.

Med allenast få undantag biträda remissinstanserna förslaget om inrättande

av en kemisk avdelning vid anstalten. Till undantagen höra statskontoret

och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Utredningens förslag rörande en intensifierad upplysningsverksamhet

tillstyrkas i allmänhet i remissyttrandena. Vissa remissinstanser

såsom Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund och

Riksförbundet Landsbygdens folk ge dock uttryck åt den uppfattningen, att

upplysningsverksamheten bör anknytas till hushållningssällskapen i högre

grad än som föreslagits i betänkandet. Lantbruks förbundet uttalar vidare

att de åtgärder, som utredningen föreslagit i fråga om upplysningsarbetet,

enligt förbundets mening icke äro tillräckligt omfattande. Förbundet anser

att förslagen i denna del endast böra betraktas som ett provisorium. Styrelsen

för statens centrala frökontrollanstalt förklarar, att den finner den föreslagna

ökningen av upplysningsavdelningens personal alldeles för knappt tilltagen.

I den promemoria, som ingivits av avdelningsföreståndaren Ahlberg och

överassistenten Johansson, uttalas att upplysningsverksamheten i sin helhet

bör omhänderhas av sällskapens konsulenter och instruktörer.

Några erinringar mot vad i betänkandet anförts rörande kontrollverksamheten

göras i allmänhet icke i remissyttrandena. Styrelsen

för statens centrala frökontrollanstalt uttrycker dock önskemål om en förbättring

av anstaltens personella resurser för övervakning av de bekämpningsåtgärder

mot växtparasiter, vilka regleras i särskilda kungörelser. Sve
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

riges handelsträdgårdsmästareförbiind förordar i sitt yttande en viss utvidgning

av importkontrollen.

Remissinstanserna ansluta sig i huvudsak till utredningens ståndpunkt rörande

behovet av en offentlig kontroll över växtskydd smedlen.

I fråga om utformningen av kontrollen ha dock delade meningar

yppats. Vidare framhålles från flera håll, bland annat från Hushållningssällskapens

förbund och Sveriges lantbruksförbund, att kontrollen även bör

omfatta en kontinuerlig och grundlig efterkontroll av växtskyddsmedlen.

Såsom tidigare berörts förorda bland andra Sveriges kemiska industrikontor

och Föreningen Bekämpningsmedels-Leverantörer, att anstaltens botaniska

och zoologiska avdelningar skola erhålla ökade resurser för att kunna

genomföra de för prövningen av växtskyddsmedel grundläggande biologiska

undersökningarna.

Jämväl huvuddragen av utredningens förslag i fråga om organisationen

vid huvudanstalten tillstyrkas i remissyttrandena. Vissa remissinstanser

förorda dock, såsom framgått av det föregående, större personalförstärkningar

än som föreslagits i betänkandet. Vidare ha framställts

önskemål om förbättringar i löneställningen för tjänstemännen utöver vad

utredningens förslag innebära.

Icke heller förslagen rörande filialsystemet ha föranlett några

principiella erinringar från det stora flertalet remissinstansers sida. I Ahlbergs

och Johanssons promemoria anföres emellertid, att växtskyddsfilialer

endast böra upprätthållas i Alnarp och i Röbäcksdalen.

II. Omfattningen och organisationen av den statliga

växtskyddsverksamheten.

Utredningen.

I betänkandet redogöres i fyra inledande kapitel för utredningsuppdraget

och vissa principiella utgångspunkter, växtsjukdomarnas och skadedjurens

ekonomiska betydelse samt den moderna utvecklingen inom växtskyddet,

växtskyddsanstaltens nuvarande organisation ävensom för vissa äldre utredningar

m. m. I fråga om innehållet i ''dessa redogörelser torde få hänvisas

till betänkandet (s. 1—29).

Utredningen diskuterar därefter först vissa frågor rörande omfattningen

och organisationen av den statliga växtskyddsverksamheten. Den behandlar

därvid i särskilda avsnitt forsknings- och försöksverksamheten, upplysningsverksamheten

samt kontrollverksamheten. Jag torde nu få i stora drag

redovisa utredningens ståndpunktstaganden och motiveringar härför. Beträffande

de närmare detaljerna av förevarande avsnitt torde få hänvisas till

betänkandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

11

Forsknings- och försöksverksamheten. Utredningen framhåller att en mångsidig

och aktivt bedriven forsknings- och försöksverksamhet på längre sikt

är en grundläggande förutsättning för växtskyddsanstaltens mera utåtriktade

verksamhet, nämligen upplysningsarbetet bland odlarna och kontrollarbetet.

I betänkandet (s. 30—41) lämnas en detaljerad redogörelse för den

forsknings- och försöksverksamhet, som under de senaste åren bedrivits vid

anstalten, samt för anstaltens samarbete med andra offentliga institutioner

samt privata organisationer och enskilda företag. Bland de offentliga institutioner,

med vilka växtskyddsanstalten samarbetar, framhållas särskilt

hushållningssällskapen, statens centrala frökontrollanstalt och de lokala

frökontrollanstalterna i Linköping och Skara, Sveriges utsädesförening,

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt statens jordbruksförsök

och statens trädgårdsförsök. Förutom samarbete i fråga om speciella

undersökningar äger i anstaltens allmänna verksamhet en stadigvarande och

livlig kontakt rum med nämnda institutioner.

Utredningen uttalar att anstaltens forsknings- och försöksverksamhet är

både intensiv och synnerligen mångsidig. Möjligheterna till samarbete med

offentliga och privata institutioner ha utnyttjats i mycket stor utsträckning.

Växtskyddsanstaltens egna begränsade resurser ha i betydlig grad utdrygats

genom detta samarbete, ej minst genom insatser av kapital, arbetskraft,

försöksmark och dylikt från privata eller halvprivata institutioner. Den omständigheten

att en statlig institution mottager dylika förmåner kan emellertid

medföra en viss grad av beroende och därmed också vissa risker. En

sådan risk är att tilltron till objektiviteten i myndighetens bedömningar

obefogat reduceras. Denna konsekvens skulle givetvis kunna medföra olägenheter

redan inom området för anstaltens forskning och alldeles särskilt

inom området för dess författningsmässigt reglerade kontrollverksamhet.

En annan risk är att anstaltens frihet i fråga om urval av forskningsuppgifter

och dirigering av forskningen kunde bli minskad. Växtskyddsutredningen

understryker att, såvitt den kunnat finna, några sådana missförhållanden

som här nämnts hittills icke ha gjort sig märkbara för växtskyddsanstaltens

del. Utredningen har emellertid ansett det angeläget att framhålla

att man måste vara uppmärksam på de konsekvenser som här kunna uppkomma.

De allmänna intressena måste även i framtiden förbli avgörande

för växtskyddsanstaltens verksamhet i stort.

I betänkandet framhålles vidare att det biträde, som växtskyddsanstalten

kan erhålla från utomstående håll, ej heller får skymma bort angelägenheten

av att man förbättrar anstaltens egna möjligheter till försök och forskning.

Vid utmätandet av anstaltens resurser i detta avseende måste man

således söka tillse, att dessa bli så betryggande att anstalten icke behöver

uppträda som suppleant hos privata intressen för att kunna fullgöra sina

uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

Flera andra statliga forskningsinstitutioner bearbeta forskningsområden,

som äro närliggande dem, åt vilka växtskyddsanstalten nu ägnar sig. Arbetsfördelningen

mellan och samordningen av de olika institutionerna krä
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

ver enligt utredningen, att varje institutions arbetsområde är såvitt möjlig!

klart angivet. I betänkandet diskuteras även huru växtskyddsanstaltens

forskningsuppgifter skola avgränsas mot och samordnas med andra forsknings-

och försöksorgans. Därvid beröres först frågan huruvida grundforskning

skall bedrivas vid anstalten. Av anstaltens instruktion framgår att anstaltens

forskning har ett direkt praktiskt syfte. Enligt utredningen kan den

dock icke i praktiken begränsas till målforskning i denna terms begränsade

innebörd. För att tillfredsställande kunna fylla sin uppgift måste anstalten

ha tillfälle att i viss utsträckning ägna sig åt uppgifter vilka ha karaktär av

grundforskning. Såsom exempel nämnas olika biologiska problem, vilka

måste lösas för att man skall kunna bedöma vilken bekämpningsåtgärd

eller vilka allmänna hygieniska åtgärder, som böra rekommenderas odlarna.

I betänkandet framhålles vidare att inrättandet år 1949 av en institution

för växtsjukdomslära vid lantbrukshögskolan innebär en ny faktor i fråga

om den grundläggande forskningen på växtskyddsområdet. Genom denna

åtgärd ha även möjligheterna att rekrytera vetenskapligt och praktiskt utbildad

växtskyddspersonal väsentligt förbättrats. Institutionens arbetsprogram

omfattar för närvarande huvudsakligen grundforskningsuppgifter.

Den samarbetar härvid intimt med växtskyddsanstaltens botaniska och zoologiska

avdelningar. Utredningen anser icke att det finnes någon anledning

att i detta sammanhang draga upp någon gräns mellan anstaltens och institutionens

uppgifter. Samarbetet och arbetsfördelningen böra i stället fritt få

utformas enligt därav berörda forskares intentioner. Detsamma uttalas beträffande

förhållandet mellan växtskyddsanstalten och lantbrukshögskolans

institution för växtodlingslära. Enligt utredningens mening föreligger ej

heller något behov av att i instruktionsväg närmare bestämma gränserna

mellan frökontrollanstaltens respektive växtskyddsanstaltens forskningsområden.

Utredningen har kommit till den uppfattningen, att risken för

dubbelarbete på sistnämnda område är synnerligen ringa och kan förebyggas

genom samråd mellan vederbörande tjänstemän.

Enligt anstaltens instruktion skall dess forsknings- och försöksverksamhet

omfatta för växtodlingen skadliga företeelser som härröra från växtriket

eller djurvärlden. Anstaltens styrelse har uttalat att jämväl sjukdomar som

ha direkta kemiska, fysikaliska eller mekaniska orsaker (s. k. fysiogena

sjukdomar) liksom även virussjukdomarna i praxis ansetts tillhöra anstaltens

arbetsområde. Utredningen ansluter sig till denna uppfattning. Anstalten

skulle sålunda bland annat arbeta med bristsjukdomar samt skador,

förorsakade av bekämpningsmedel eller av rökgaser från industrier. Däremot

anser utredningen att anstaltens verksamhet icke skall omfatta vegetationsskador,

som bero på geologiska eller klimatiska faktorer. De från

djurvärlden härrörande skador, vilka skulle ingå bland arbetsuppgifterna,

definierar utredningen såsom skador förorsakade av insekter och andra lägre

djur.

I betänkandet framhålles vidare att vid växtskyddsanstalten allt ifrån

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

13

dess begynnelse bedrivits en målmedveten forskning i fråga om skadeinsekter

på vegetabilieprodukter, främst spannmål och fröer, trots att något stöd

härför icke finnes i instruktionen. Denna forskning tar sikte på de ekonomiska

skadeverkningarna och gäller sådana faktorer som skadedjurens näringsförhållanden,

utvecklingshastighet och förökning samt inverkan i detta

sammanhang av luftens temperatur- och fuktighetsförhållanden in. in., allt

i syfte att få hållpunkter för bekämpningen av skadedjuren. I fråga om användandet

av giftiga bekämpningsmedel mot förrådsskadeinsekter upprätthålles

en nära kontakt med statens institut för folkhälsan. I fråga om avgränsningen

av anstaltens uppgifter på detta område anför utredningen, att

de lagringsobjekt, vilka anstaltens verksamhet bör omfatta, kunna anges

såsom vegetabiliska produkter och därav beredda livsmedel. Däremot böra

anstaltens uppgifter icke instruktionsmässigt omfatta även lagringsskador

på animaliska livsmedel. Med hänsyn till att det torde vara anstaltens särskilda

sakkunskap på det entomologiska området, som föranlett att den

kommit att ägna sig åt lagringsskador, finner utredningen att anstaltens

uppgifter inom denna forskning böra gälla skador, som förorsakas av insekter

och andra lägre djur samt av lägre växter. Däremot anses sådana faktorer

som den direkta inverkan på de lagrade produkterna av exempelvis fuktighets-,

ljus- och temperaturförhållanden icke böra bli föremål för forskning

vid anstalten.

Utredningen erinrar om att kontrollen av bisjukdomar enligt beslut av

1950 års riksdag har överförts från växtskyddsanstalten till statens husdjursförsök

men att en närliggande uppgift, nämligen undersökningar rörande

giftverkan på bin av växtskydds- och ogräsmedel, sedan länge åvilar

anstalten. Utredningen förutsätter att sistnämnda uppgift även framgent

skall ankomma på anstalten. Med hänsyn bland annat till det nära sambandet

mellan studiet av binas sjukdomar och av växtskyddsmedlens inverkan

på bin förutskickar utredningen vidare att anstalten och statens husdjursförsök

komma alt samarbeta på detta område.

I betänkandet framhålles att ogräsbekämpningen hittills omhänderhafts

av statens jordbruksförsök och lantbrukshögskolans institution för växtodlingslära

men att i tidigare utredningar föreslagits att såväl registrering

som kontroll av både de egentliga växtskyddsmedlen och ogräsmedlen skulle

åvila växtskyddsanstalten. Växtskyddsutredningen uttalar för sin egen del

den uppfattningen att någon dubblering av statens jordbruksförsöks organisation

för bland annat ogräsförsök icke bör ifrågakomma genom att liknande

försök igångsättas i växtskyddsanstaltens regi. Utredningen föreslår

därför icke någon ändring i det nu rådande förhållandet, att den fältmässiga

prövningen av olika medel och metoder för ogräsbekämpning utföres

av statens jordbruksförsök. Däremot anser utredningen att den laboratoriemässiga

prövningen av ogräsmedlen, d. v. s. fastställandet av vissa biologiska

och kemiska data rörande medlens egenskaper och verkningar samt

sådan prövning i parceller, som kan ske i direkt anslutning därtill, bör åvila

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

anstalten. Denna prövning utgör enligt utredningen ett naturligt led i anstaltens

kontroll av växtskyddsmedel.

Uppdragandet av växtsorter, vilka äro resistenta mot sjukdomar och skadedjursangrepp,

betecknas som en art av växtskyddsverksamhet i vidsträckt

mening. Denna uppgift ankommer icke på växtskyddsanstalten utan uteslutande

på landets växtförädlingsanstalter. Då emellertid resistensförädlarna i

allmänhet icke samtidigt kunna vara sakkunniga på växtskyddsområdet,

föreligger för växtförädlingsanstalternas del ett bestämt behov av tillgång

till växtskyddsexpertis. Utredningen framhåller med anledning härav, att

det vore önskvärt, om växtförädlingsanstalterna försåges även med specialister

på växtskydd. Härigenom skulle förädlingsanstalternas möjligheter

förbättras och belastningen på växtskyddsanstaltens avdelningar, främst

den botaniska, minskas.

Forskningen rörande teknik och apparatur för spridning av växtskyddsoch

ogräsmedel anges böra åvila jordbrukstekn-iska institutet, statens maskinprovningar

och lantbrukshögskolans institutioner för maskinlära och

växtodlingslära, medan anstaltens uppgift på detta område främst bör vara

av konsultativ karaktär.

I betänkandet erinras om att det sedan åtskillig tid i olika sammanhang

har framhållits att växtskyddsanstalten måste ha tillgång till kemisk expertis

dels för anstaltens forskningsuppgifter, dels speciellt för prövningen

av bekämpningsmedlen. Efter att ha redogjort för olika förslag, som tidigare

framlagts i detta ämne, anför utredningen att enligt dess mening såväl

den växtpatologiska forskningen som bekämpningsmedelsprövningen till

följd av utvecklingen under senare år kräver specialinriktad kemisk expertis

av hög klass. Arbetsuppgifterna på kemiens område äro av betydande

omfattning. I samband med tidigare förslag i ämnet ha delade meningar

yppat sig om huruvida växtskyddsanstalten borde förses med ett fullständigt

kemiskt laboratorium eller utrustas endast med möjligheter att lösa

enklare och mer rutinartade kemiska uppgifter samt i övrigt hänvisas till

att anlita på andra håll befintlig kemisk sakkunskap. För att närmare

belysa arten och omfattningen av de föreliggande arbetsuppgifterna, speciellt

i vad de avse växtskyddsmedlen, anför utredningen.

Då kemiska substanser började användas i kampen mot växtsjukdomar

och skadedjur, var det uteslutande jämförelsevis enkla oorganiska föreningar,

innehållande t. ex. svavel, koppar, kvicksilver eller något annat

grundämne, som komnio till användning. Senare kommo organiska kvicksilverföreningar

i bruk, särskilt i kampen mot växtsjukdomar hos utsäde.

Under de senaste årtiondena ha rent organiska föreningar, ofta med mycket

komplicerad sammansättning, kommit att spela en framträdande roll

inom växtskyddet. Som exempel må här blott nämnas sådana substanser

som diklor-difenyl-trikloretan (DDT), ett viktigt medel i kampen mot diverse

skadeinsekter, och hormonderivat av skilda slag, som användas i

kampen mot ogräs. Antalet kemiska föreningar, som prövats eller prövas

som växtskyddsmedel, är redan nu mycket stort, och det växer för varje

dag. I en år 1947 i USA utgiven katalog upptagas omkring tusentalet paten
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 99.

15

terade kemiska insekticider och fungicider. Visserligen ha icke alla de prövade

kemiska föreningarna kommit till praktisk användning, men å andra

sidan kan det på en enda substans byggas upp en mängd olika handelspreparat.

Substanser, som skola användas för besprutning, måste sålunda

ofta lösas i någon vätska eller utspädas. Sådana, som skola användas för

bestoftning, kunna också behöva blandas med ett utspädningsmedel, som

icke självt har någon fysiologisk verkan. För att fördelningen av besprutnings-

eller bestoftningsmedlen skall bli jämn och likformig, krävs icke

sällan en tillsats av särskilda spridningsmedel. Vätskor kunna behöva blandas

med vätningsmedel i syfte att minska ytspänningen. Stundom tillsätter

man substanser, som öka genomträngningsförmågan d. v. s. underlättar

för den verksamma beståndsdelen att intränga i den organism, som behandlas.

I andra fall kan man tillsätta preparat, som aktivera den verksamma

substansen, s. k. synergismer. I många fall tillsätter man s. k. vidhäftningsmedel.

Lägger man härtill att vid tillverkningen av de aktivt verksamma

substanserna föroreningar bildas i växlande mängder och att den

efterföljande reningen kan vara mer eller mindre grundlig, inses lätt, att

två preparat, innehållande en och samma verksamma substans, ingalunda

behöva vara identiska utan kunna skilja sig från varandra avsevärt såväl

i fråga om halten av den verksamma substansen som i fråga om arten och

mängden föroreningar, utspädningsmedel och tillsatsämnen av skilda slag.

Den amerikanska publikationen Entoma för år 1949—50 upptager icke mindre

än omkring 2 300 olika tillverkningar av växtskyddsmedel av skilda slag.

I den av brittiska föreningen för tillverkare av växtskyddsmedel utgivna

förteckningen för år 1950 upptagas sammanlagt 136 olika tillverkningar av

växtskyddsmedel och liknande substanser, varjämte förteckningen över

handelspreparat upptager nära 300 nummer. Av den stora mångfald av preparat,

som nu nämnts, förekommer helt naturligt hittills endast en ringa

del på den svenska marknaden, men å andra sidan ha vi ett stort antal

preparat från Danmark, Holland, Frankrike, Schweiz och vissa andra länder

och slutligen ha vi en icke obetydlig tillverkning av växtskyddsmedel

inom landet. Enligt vad växtskyddsutredningen inhämtat, torde antalet

preparat av detta slag, som för närvarande säljes på den svenska marknaden,

uppgå till omkring 200.

Utredningen anför att den med hänsyn till arten av de uppgifter, som

föreligga på det kemiska området i samband med den växtpatologiska forskningen

och bekämpningsmedelsprövningen, finner det vara en helt orealistisk

tanke, att växtskyddsanstalten skulle kunna vara betjänt med att

själv endast kunna verkställa enklare rutinarbeten och i övrigt vara beroende

av andra institutioners eventuella insatser. I och med att numera

den kemiska forskningen vid sidan av och i samarbete med den botaniska

och den zoologiska forskningen framträtt som en grundläggande faktor i

växtskyddsverksamheten, är det enligt utredningens åsikt på längre sikt

alldeles oundgängligt, att växtskyddsanstalten blir rustad att följa denna

nya utvecklingslinje. Mot denna bakgrund kan utredningen alltså icke finna

det tillfredsställande att anstalten utrustas endast med ett för enklare analyser

och beredningsarbeten avsett laboratorium och i övrigt hänvisas till

att anlita inom andra institutioner förefintlig kemisk expertis. Eu sådan

anordning skulle — bortsett från tidsutdräkt och andra svårigheter till

följd av andra kemiska forskningsinstitutioners arbetsbelastning — med
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

föra att anstalten i väsentliga avseenden bleve ställd vid sidan om utvecklingen

inom sitt eget arbetsområde.

Utredningen föreslår därför, att vid växtskyddsanstalten skall organiseras

en särskild kemisk avdelning, sidoordnad med de botaniska och zoologiska

avdelningarna och försedd med sådana personella och materiella resurser,

att den självständigt kan bemästra åtminstone flertalet av de kemiska

uppgifter, som bli aktuella i samband med anstaltens forskning och

bekämpningsmedelsprövning. Däremot kan det enligt utredningens mening

icke gärna bli fråga om att enbart för växtskyddsanstaltens kemiska avdelning

anskaffa den dyrbara apparatur och specialutbildade personal, som

krävs för vissa mera ingående analyser av organiska preparat, t. ex. strukturbestämningar.

Sådan apparatur och sakkunskap bör anskaffas gemensamt

av de laboratorier, som ha behov därav, och användningen av apparaturen

regleras av en samarbetsnämnd.

Frågan om personal, utrustning och lokaler för den kemiska avdelningen

redovisas i samband med utredningens förslag rörande anstaltens organisation.

Upplysningsverksamheten. Växtskyddsanstaltens åliggande att lämna allmänheten

råd och anvisningar i ämnen, vilka hänföra sig till dess verksamhetsområde,

betecknas i betänkandet som anstaltens i praktiskt hänseende

utan jämförelse viktigaste uppgift. Kontakten med allmänheten upprätthålles

dels centralt av anstaltens huvudinstitution och dels lokalt genom

dess filialer. En huvudform för denna verksamhet är besvarandet av

inkomna förfrågningar. Anstalten bedriver emellertid i betydande utsträckning

även en aktiv upplysningsverksamhet i olika former, såsom utställningar,

föredrags- och kursverksamhet, artiklar och meddelanden i press

och radio samt egna publikationer.

I betänkandet lämnas (s. 64—67) vissa uppgifter angående den omfattning,

i vilken verksamheten under senare år bedrivits i berörda former.

Här må blott nämnas följande.

Antalet skriftliga förfrågningar, som huvudanstalten besvarat, rör sig

mellan 3 000 och 4 000 per år. Motsvarande siffror för filialerna äro cirka

750 för Alnarpsfilialen, cirka 1 000 för Linköpingsfilialen och cirka 250 för

Skarafilialen.

Anstalten ger ut tre publikationer, nämligen Meddelanden (upplaga 1 300

exemplar), Flygblad (upplaga varierande, högst 40 å 50 000 exemplar) samt

Växtskyddsnotiser (upplaga 3 000 exemplar). I Meddelanden publiceras vetenskapligt

hållna artiklar rörande de rön, som gjorts vid anstaltens forsknings-

och försöksverksamhet. Flygblad och Växtskyddsnotiser vända sig

till den växtodlande allmänheten med praktiska anvisningar och iakttagelser.

Meddelanden och Flygblad ha under senare år utkommit med 2 å 3

nummer vardera om året och innehålla sammanlagt ett trettiotal artiklar

per år.

Anstalten har på senare tid årligen deltagit i 6 å 7 utställningar på olika

platser i landet, främst lantbruksmöten samt frukt- och trädgårdsutställningar.

Under år 1950 inträffade en avsevärd ökning av denna verksamhet,

och anstalten deltog då i ett 20-tal utställningar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

17

Föredragsverksamheten äger rum dels såsom samlade framträdanden i

form av kurser, diskussionsmöten, växtskyddsdagar och markvandringar,

dels såsom enstaka föredrag. Den är av betydande omfattning. Sålunda höllo

tjänstemän vid anstalten under vart och ett av åren 1948, 1949 och 1950 föredrag

i växtskyddsfrågor vid ett sextiotal olika tillfällen.

1 betänkandet uttalas att anstalten bedriver ett upplysningsarbete, som

med hänsyn till de resurser, varöver den nu förfogar, måste betecknas såsom

både intensivt och väl differentierat. Då det likväl i olika sammanhang

gjorts gällande, att kontakten mellan anstalten och odlarna är otillräcklig,

att gjorda förfrågningar besvaras för långsamt eller att vår beredskap på

växtskyddsområdet är otillfredsställande, är detta således enligt utredningens

mening i huvudsak beroende på att anstaltens resurser icke motsvara

det föreliggande behovet. Vad angår yrkandet på förbättrad upplysning

i växtskyddsfrågor finner utredningen detta synnerligen befogat. Ett

tillgodoseende av detta krav bör vara ägnat att på ett betydelsefullt sätt

medverka till en förbättring i växtodlingens lönsamhet. Utredningen har

därför övervägt olika möjligheter att förbättra upplysningsverksamheten

inom växtskyddet. De utvägar, som härvidlag närmast erbjuda sig, äro förutom

ett ökat utnyttjande av press, radio, film och undervisningsbilder följande:

Utbyggnad av filialsystemet, förbättrade resemöjligheter för anstaltens

tjänstemän, utökning av anstaltens personal för upplysningsverksamhet,

utbildning i växtskyddsfrågor för jordbrukskonsulenter in. fl. samt användande

av anstaltens rapportörkår för upplysningsverksamhet.

Den mest effektiva metoden för att förbättra upplysningsverksamheten

i växtskyddsfrågor är enligt utredningen inrättandet av filialer till växtskyddsanstalten

i de olika jordbruksbygderna. Denna utväg är emellertid

både av kostnads- och personalskäl tills vidare framkomlig endast i begränsad

mån. Utredningen räknar därför icke med en utbyggnad av filialsystemet

i större omfattning. Utredningens förslag härutinnan redovisas i det följande.

Beträffande resemöjligheterna för anstaltens befattningshavare anföres

att reseanslaget för budgetåret 1951/52 kan sägas utgöra 900 kronor per

tjänsteman, medan motsvarande belopp var 1 000 kronor år 1932, då anstalten

inrättades. Utredningen förklarar att den under arbetets gång fått

övertygande belägg för den uppfattningen, att anstaltens tjänstemän alltför

ofta genom de knappa reseanslagen äro hindrade att företaga välbefogade

resor. 1 den mån ett sådant förhållande föreligger innebär det, att tjänstemännens

kapacitet icke kan utnyttjas på bästa sätt. Ett dylikt förhållande

kan sägas medföra en mindre god hushållning med de medel, som staten i

övrigt anslår åt växtskyddsverksamhet. Utredningen föreslår därför en väsentlig

höjning av anslagsposten till reseersättningar. För att ernå någorlunda

paritet med den anslagspost, som vid verksamhetens början beräknades

för resekostnader, erfordras nu enligt utredningen ett anslag motsvarande

omkring 1 500 kronor per år och befattningshavare.

Utredningen anser vidare, att en förstärkning av anstaltens personal för

2 Zlihang till riksdagens protokoll I9.r>2. I samt. Nr 99.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

upplysningsverksamhet är oundgänglig, om den önskade förbättringen i

verksamheten skall kunna ernås. Utredningens förslag härom torde få redovisas

i det följande.

I betänkandet erinras om att det i olika sammanhang föreslagits, att särskilda

växtskyddskonsulenter skulle tillsättas vid de olika hushållningssällskapen

men att det i direktiven för utredningen framhållits, att denna

väg alt förbättra upplysningsverksamheten av kostnadsskäl icke vore framkomlig.

Enligt direktiven syntes det däremot tänkbart alt söka anknytning

till hushållningssällskapen, vilkas tjänstemän redan i viss utsträckning lämna

råd och upplysningar i växtskyddsfrågor. Dessa tjänstemäns möjligheter

att göra en värdefull insats skulle emellertid ökas, om de genom efterutbildning

finge fördjupade insikter i växtskyddets aktuella problem. Även

till de statliga försöksgårdarna kunde en liknande anknytning tänkas.

Utredningen, som funnit skälen mot att inrätta en särskild kår av växtskyddskonsulenter

övertygande, framhåller i detta sammanhang, att det

förhållandet, att vegetationsperioden är så kort i större delen av vårt land,

synes utesluta tanken på att inrätta särskilda tjänster, avsedda enbart för

rådgivande växtskyddsverksamhet.

I syfte att undersöka möjligheten att med hjälp av hushållningssällskapens

konsulenter förbättra upplysningsverksamheten i växtskyddsfrågor

bland odlarna har utredningen inhämtat yttranden från de särskilda hushållningssällskapen

ävensom Hushållningssällskapens förbund.

Beträffande de synpunkter, som sällskapen anlagt på frågan, anföres i

betänkandet.

Sällskapens jordbruks- och trädgårdskonsulenter samt jordbruksinstruktörer

utöva redan nu i viss utsträckning rådgivning på växtskyddsområdet.

Jordbrukskonsulenterna ha efter senast genomförd omorganisation i ökad

utsträckning fått sina arbetsuppgifter inriktade på växtodlingens problem

och ha i samband därmed mer än tidigare kommit att taga befattning med

växtskyddsfrågor. För att riktigt kunna bedöma resultaten av sällskapens

försöksverksamhet på växtodlingens område är det nödvändigt, att växtskyddsfrågor

behandlas under hänsynstagande till växtodlingen inom området.

Det bör därför erbjuda påtagliga fördelar, om den lokala verksamheten

på växtskyddets område i ökad omfattning anknytes till hushållningssällskapen.

Emellertid måste i samband härmed frågan om utbildning av

sällskapens befattningshavare i hithörande ämnen lösas. Både med hänsyn

till den snabba utveckling, som äger rum inom ämnesområdet, och med tanke

på att utbildningen i växtpatologi vid lantbrukshögskolan intill nyligen

varit föga omfattande, böra återkommande efterutbildningsmöjligheter anordnas.

Som förebild åberopas här de kurser, som anordnas för besiktningsmän

för insyning av utsädespotatis.

Emellertid uppstår i detta sammanhang även ett personalproblem i den

mån sysslandet med växtskyddsfrågor medför ökad arbetsbelastning för

sällskapens tjänstemän. Det eventuellt ökade personalbehovet föreslås tillgodosett

genom att det sommartid anställes en yngre agronom eller agronomi

studerande som biträde åt konsulenten eller genom anställande av en extra

konsulent. Sällskapens ifrågavarande tjänstemän kunna lämpligen fungera

icke blott som förmedlare av upplysning i växtskyddsfrågor till odlarna utan

även som rapportörer till växtskyddsanstalten angående gjorda iakttagelser

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

19

i fråga om sjukdoms- och skadedjursangrepp. I de områden, där icke någon

filial till anstalten finnes, kan det vara ändamålsenligt, att områdets växtskyddsrapporlörer

insända sina rapporter till hushållningssällskapet för

vidare befordran till anstalten. Det bör även beaktas, att sällskapens förvaltningsutskott

under alla förhållanden skola ha ledningen av de hos sällskapen

anställda befattningshavarnas verksamhet.

Även om det stora flertalet sällskap varit eniga om de huvudpunkter,

som nyss angivits, förekomma dock vissa undantag. Sålunda har Östergötlands

läns hushållningssällskap anmält, att dess konsulenter icke kunna

åtaga sig några speciella förrättningar avseende växtskyddsfrågor. Vissa

sällskap ha även anmält betänkligheter mot tanken att anlita sällskapen

som centraler för samling av växtskyddsrapporterna.

Hushållningssällskapens förbund har enligt betänkandet utöver de synpunkter,

som nyss återgivits, framhållit i huvudsak följande.

Forsknings- och försöksverksamheten på bekämpningsmedelsområdet

hör få väsentligt ökade resurser. Lika viktigt är dock, att upplysningsverksamheten

i växtskyddsfrågor utvidgas och förstärkes avsevärt. Upplysningsverksamheten

på området kan ej bedrivas särskilt för sig, utan bör

ingå som ett naturligt och nu mycket viktigt led i de av hushållningssällskapen

handhavda åtgärderna för jordbruksdriftens rationalisering. Sällskapens

befattningshavare kunna på många sätt lämna odlarna råd och anvisningar

i växtskyddsfrågor, exempelvis genom föredrag, demonstrationer,

utsändande av meddelanden och direkt rådgivning. Hithörande spörsmål

synas även böra i ökad omfattning behandlas inom sällskapens försöksverksamhet,

genom såväl demonstrationsförsök som mera utredande försök.

Denna verksamhet bör givetvis äga rum i samverkan med bl. a. växtskyddsanstalten

och dess filialer.

En intensifierad verksamhet på växtskyddsområdet från hushållningssällskapens

sida kan dock icke genomföras utan utökning av sällskapens

resurser. Härvidlag synes en utökning av antalet jordbruksinstruktörer

vara den lämpligaste, men också nödvändigaste utvägen. Antalet instruktörer

är redan med nuvarande arbetsuppgifter otillräckligt.

För att sällskapens befattningshavare själva skola äga tillräckliga kunskaper,

är det ofrånkomligt med återkommande fortbildningskurser. Önskvärt

vore, om en sådan kunde anordnas utan uppskov.

Det synes naturligt och lämpligt, att sällskapens ifrågavarande befattningshavare

infogas i växtskyddsanstaltens system av frivilliga rapportörer

samt att inom de hushållningssällskapsområden, där anstalten icke har någon

filial, sällskapet blir anstaltens lokala kontaktorgan.

För egen de] anför utredningen, att den tagit fasta på de positiva uttalanden,

som gjorts om möjligheten att effektivisera den lokala upplysningsverksamheten

i växtskyddsfrågor med hjälp av hushållningssällskapens

konsulenter och instruktörer. Vad gäller utbildningsfrågan erinrar

utredningen om att efter tillkomsten av institutionen för växtsjukdomslära

den 1 juli 1949 undervisningen vid lantbrukshögskolan i detta ämne

väsentligt utvidgats. De agronomer, som utexaminerats efter att ha deltagit

i den nyordnade undervisningen i växtsjukdomslära, kunna enligt

utredningen förväntas ha de kunskaper, som erfordras för här ifrågavarande

syfte. Med hänsyn till den ständiga utvecklingen på området, både i

form av nya vetenskapliga rön och i form av nya slag av sjukdoms- och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

skadedj ursangrepp, måste man dock räkna med att behov av efterutbildning

efter hand uppkommer även för de nyutexaminerade agronomerna.

Denna återkommande efterutbildning anses icke behöva omfatta mer än en

å två dagars föreläsningar och praktiska demonstrationer varje gång.

Med anledning av vad förbundet anfört om hushållningssällskapens personalbehov

tillstyrker utredningen att vid bedömandet av detta behov skälig

hänsyn skall tagas till den betydelse, som hushållningssällskapens

tjänstemän kunna ha för växtskyddsarbetet.

I fråga om en anknytning av upplysningsverksamheten till de statliga

försöksgårdarna anföres, att försöksgårdsföreståndarna och deras assistenter

såväl genom sill utbildning som genom förekommande samarbete med

växtskyddsanstalten kunna förutsättas i viss utsträckning vara inriktade

på växtskyddsfrågor. Det synes då vara en naturlig tanke att söka utnyttja

denna personal även för upplysningsverksamhet inom växtskyddet och såsom

rapportörer till anstalten. Så sker även redan i viss utsträckning. Utredningen

förordar en fortsättning och utvidgning i detta avseende. Här

ifrågavarande personal bör givetvis vara berättigad att deltaga i de efterutbildningskurser

i växtskydd, som anstalten i enlighet med utredningens

förslag kan komma att anordna. Inom område där en försöksgård är belägen

men för vilket icke huvudanstalten, en filial eller någon hushållningssällskapets

tjänsteman fungerar som rapportsamlingscentral, synes

det tänkbart att för detta ändamål kunna anlita försöksgårdsföreståndare

eller assistent till honom. Försöksgårdarna kunna även fungera som upplysningscentraler

i växtskyddsfrågor genom tillkallande av särskilda växtskyddsexperter

för föredrag och demonstrationer vid de s. k. instruktionsdagar,

som bruka anordnas där.

I betänkandet (s. 75—78) redogöres för det rapportsystem, som nu tilllämpas

för att anstalten skall erhålla upplysningar angående sjukdomarnas

och skadedjurens förekomst och utbredning i landets olika delar, deras

uppträdande under olika yttre betingelser samt den ekonomiska betydelsen

av deras skadegörelse. Till denna redogörelse torde här få hänvisas.

Enligt redogörelsen har det nuvarande systemet icke fungerat tillfredsställande.

Utredningen anvisar två huvudlinjer, som kunna följas då det

gäller att förbättra detsamma. Den ena avser att skapa en livligare kontakt

mellan växtskyddsinstitutionerna och deras rapportörer. Denna väg har redan

beträtts genom att rapportörerna inom de olika filialernas arbetsområden

börjat insända sina rapporter till filialerna och filialerna övergått

till ett mera aktivt samarbete med sina rapportörer. Utredningen understryker

betydelsen av en viss kontinuerlig kontakt med rapportörerna exempelvis

genom personliga besök och telefonsamtal samt genom regelbundet

utsändande av frågeformulär. Utredningen föreslår i anledning härtill, såsom

nyss berörts, att personal vid hushållningssällskapen och vid försöksgårdarna

skall fungera som central för rapportörer i områden, som icke

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

21

ligga i huvudanstaltens omedelbara närhet eller tillhöra en växtskyddsfilials

arbetsområde. Det bör i dylikt fall ankomma på vederbörande vid

sällskapet eller försöksgården att upprätta en rapportsamlingscentral för

områdets rapportörer, att vidarebefordra rapporterna till huvudanstalten

samt att upprätthålla livligast möjliga kontakt med rapportörerna. Vederbörande

tjänstemans åtagande gentemot växtskyddsanstalten blir givetvis

helt frivilligt men behöver icke enbart innebära en belastning för honom.

Utredningen förutsätter, att det även kan vara av värde för tjänstemännen

i fråga att få del av rapportörernas iakttagelser och att det därför på åtskilliga

håll vid hushållningssällskapen och på försöksgårdarna kan finnas

personer, som åtaga sig en dylik uppgift av intresse för saken.

Den andra huvudväg, som enligt utredningens mening kan ifrågakomma

beträffande rapportsystemets förbättring, är att sörja för att rapportörerna

erhålla tillräckliga kunskaper i växtskyddsfrågor. Genom en sådan åtgärd

tillgodoses det dubbla syftet att förbättra rapportörernas förmåga att avgiva

rapporter av värde och att på längre sikt upprätthålla deras intresse.

Utredningen föreslår att förutom den information, som kan delges rapportörerna

vid samtal, överläggningar och demonstrationer, årliga informationsdagar

skola anordnas vid varje filial och inom varje utanför filialområdena

beläget hushållningssällskapsområde. Vid dessa informationsdagar

skulle upplysning lämnas i ämnen, som äro väsentliga för rapportörernas

förmåga att verkställa korrekta iakttagelser och att riktigt återgiva

dessa på rapportformulären. Undervisningen skulle icke enbart eller huvudsakligen

vara teoretisk utan skulle framför allt omfatta markvandringar

och praktiska demonstrationer. För att man skall kunna påräkna

full anslutning till dylika instruktionsdagar förutsättes, att reseersättning

och dagtraktamente utbetalas till deltagarna.

Vidare föreslås att den nuvarande rapportörstammen, som till närmare

60 procent är helt passiv, skall gallras och förstärkas. Nyrekryteringen anses

huvudsakligen böra ske bland kategorier med god utbildning och god

kontakt med växtskyddsarbetet såsom lärare vid jordbruksskolorna, jordbruksinstruktörer,

betinspektörer, ledare för försöksringar, agronomer och

lantmästare med egna egendomar eller i driftsledartjänst samt trädgårdskonsulenter

och personer, som genomgått handelsträdgårdsmästarekurser

eller fruktodlareskola. Slutligen bör eftersträvas att rapportörerna bli jämnt

tördelade över landet och att områden med olika växtodling bli företrädda

i sådan omfattning och sådana proportioner, att rapporterna kunna beräknas

ge ett representativt uttryck för de rapporterade iakttagelsernas frekvens

och betydelse. I den mån kunniga och intresserade växtskyddsrapportörer

erhölles, skulle dessa automatiskt även komma att utöva viss

upplysningsverksamhet bland odlarna.

Den undervisningsverksamhet, som anstalten för närvarande bedriver i

olika sammanhang, bör enligt betänkandet ges större utrymme och stadga.

Utredningen finner det mindre tillfredsställande att, som nu är fallet, anstaltens

kontakt med jordbrukskonsulenter och jordbruksinstruktörer äger

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

ruin helt sporadiskt och blir beroende av huruvida medel från gång till

annan ställas till förfogande, kanske till följd av inträffade katastrofala

skador eller av andra mer tillfälliga orsaker. Verksamheten bör i princip

vara inriktad på åtgärder av förebyggande natur. Detta utesluter dock självfallet

icke att möten för undervisning och planläggning kunna behöva anordnas

i anledning av redan inträffade skador. Utredningen föreslår därför,

att i anstaltens anslag årligen skola inräknas medel, som möjliggöra för

anstalten att upprätthålla en regelbunden undervisnings- och upplysningsverksamhet

genom möten och kortare kurser för jordbrukskonsulenter in. fl.,

informationsdagar för anstaltens rapportörer och föredragsverksamhet riktad

till allmänheten. Med hänsyn till anstaltens begränsade personalresurser

och personalens särskilt under vegetationsperioden stora arbetsbelastning

kan icke en sådan verksamhet få så synnerligen stor omfattning. Det

synes även vara lämpligt att till en början i mera begränsad omfattning

pröva i vilka former denna verksamhet bäst bedrives. Utredningen föreslår

därför att det årsbelopp, som avses till nu ifrågavarande ändamål, till en

början skall begränsas till 15 000 kronor. Den närmare planeringen av

denna verksamhet bör få ankomma på anstaltens styrelse.

Kontrollverksamheten. Anstalten utövar en omfattande ehuru icke fullständig

kontroll över import och export av växter och växtdelar samt har

på vissa relativt begränsade avsnitt (potatiskräfta, potatisål, koloradoskalbagge,

blodlus) en kontrolluppgift beträffande inhemska odlingar.

Beträffande de bestämmelser, som reglera anstaltens kontroll- och inspektionsverksamhet,

samt den nuvarande omfattningen av denna verksamhet

torde få hänvisas till betänkandet (s. 84—87).

Vad angår importkontrollen konstateras i betänkandet att anstalten erhållit

en väsentligt ökad arbetsbörda såväl genom utrikeshandelns ansvällning

som genom att risken för att vissa farliga skadedjur komma in i landet

blivit större än tidigare. Vidare framhålles att inspektörerna, vilka endast

äro tre till antalet, i verkligheten blott hinna inspektera en mycket ringa

del av importen. För att belysa omfattningen av växtinspektörernas arbetsuppgifter

nämnes, att år 1949 enbart till Stockholm inkommo mer än 20 000

kollin, innehållande växter av beskaffenhet att böra undersökas, och att varje

kolli kan innehålla ett stort antal växter.

Utredningen anser att det i detta läge främst gäller att förbättra växtinspektionens

tekniska möjligheter. Som exempel på vad som kan göras i

detta hänseende nämnas anordningar för gasning av växter samt anskaffande

av enkla maskiner för förpackning av undersökta varupartier. Vidare

böra inspektörerna förses med goda optiska instrument. Slutligen anses att

inspektörerna böra erhålla erforderlig skrivhjälp under högsäsongerna mars

—maj och september—december.

Ett i motion till 1948 års riksdag framlagt förslag om inrättande av en

permanent kontroll av alla viktiga kulturväxters sundhetstillstånd avvisas

emellertid i betänkandet. Enligt utredningens mening föreligga nämligen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

23

icke vare sig praktiska eller ekonomiska förutsättningar härför. Däremot

anses kontrollbestämmelserna böra kunna efter band utvidgas och avpassas

efter växlande krav.

I detta sammanhang diskuteras ett likaså motionsvägen framkommet

förslag om att växtinspektionen skulle skiljas från anstalten och bilda ett

separat organ härför. Utredningen avvisar emellertid tanken att skilja kontroll-

och inspektionsverksamheten från växtskyddsanstalten.

Vidare berör utredningen plantskolenämndens uppgifter och ställning och

diskuterar möjligheterna att slopa nämnden och överföra dess verksamhet

till växtskyddsanstalten. Ehuru vissa anledningar kunna anföras för en

sådan åtgärd, finner utredningen dock att plantskolenämndens speciella

syften komma häst till sin rätt om plantskolenämnden bibehålies. Utredningen

förutsätter att dubbelarbete mellan växtskyddsanstalten och nämnden

framdeles liksom hittills undvikes genom överenskommelse om gemensamt

utnyttjande av inspektionspersonalen.

Utredningen finner sig icke kunna biträda ett från trädgårdsodlarehåll

framlagt förslag om en speciell kontrollnämnd för småplantodlingar.

Yttrandena.

Forsknings- och försöksverksamheten. Utredningens uttalande att växtskyddsanstaltens

forskning i praktiken icke kan begränsas till målforskning

i denna terms begränsade innebörd utan att anstalten i viss utsträckning bör

kunna ägna sig åt uppgifter av grundforskningskaraktär har föranlett några

remissinstanser att framhålla att forskningen vid anstalten bör begränsas

till målforskning.

Sålunda anför Sveriges lantbruksförbund, att jordbrukarna behöva ett

praktiskt inriktat växtskydd och att förbundet därför vill uttala önskemålet,

att den direkta grundforskningen skall förläggas till lantbrukshögskolan.

Växtskyddsanstaltens arbete bör således helt inriktas på problemlösningar.

Enligt förbundets mening bör en klar gräns dragas mot de uppgifter som

böra tillkomma lantbrukshögskolans institutioner för växtsjukdomslära och

växtodlingslära. Anstalten får ej heller, om utredningens förslag genomföres,

resurser som tillåta såväl målforskning som grundforskning. Förbundet

understryker i detta sammanhang utredningens uttalande om vikten av ett

intimt samarbete mellan växtskyddsanstalten och försöksverksamheten.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför att frågan om omfattningen av

forskningsverksamheten vid växtskyddsanstalten kommit i ett nytt läge i

och med inrättandet av institutionen för växtsjukdomslära vid lantbrukshögskolan.

Denna institution är ännu av ganska begränsad omfattning och bör

enligt förbundets mening utvidgas betydligt för att kunna fylla sin uppgift.

Ä andra sidan anser förbundet med hänsyn härtill att någon ökning av forskningsverksamheten

vid anstalten icke behöver ifrågasättas på lång sikt utan

att man där bör begränsa sig till sådan tillämpad forskning, som erfordras

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

för att anstalten skall kunna fullgöra sina egentliga uppgifter. Dessa bestå

enligt förbundet i upplysnings- och kontrollverksamhet.

Jämväl statskontoret förklarar, att grundforskningen bör ankomma på

lantbrukshögskolan.

Beträffande avgränsningen av de växtsjukdomar, som skola tillhöra anstaltens

forskningsområde, ansluta sig remissinstanserna i huvudsak till utredningens

ståndpunkt i denna fråga. I några remissutlåtanden framställas

dock erinringar på vissa punkter.

Sålunda framhåller växtskyddsanstaltens styrelse att utredningen begränsat

anstaltens arbetsuppgifter i fråga om skador härrörande från djurvärlden

till skador som orsakats av insekter och andra lägre djur. Härigenom skulle

anstalten utestängas från att syssla med skador av sorkar, mullvadar och

harar m. fl. högre djur. Detta vore enligt styrelsens mening synnerligen

olyckligt, då de skador som förorsakas av dylika djur äro av mycket stor

betydelse. Vidare bör enligt styrelsens mening uteslutas den inskränkningen

i fråga om fysiogena sjukdomar, att anstalten icke skulle få befatta sig med

vegetationsskador, som förorsakas av klimatiska förhållanden. Styrelsen anför

såsom motivering härför att frostskador mycket intimt beröra anstaltens

verksamhet i flera hänseenden, dels rent diagnostiskt, dels såsom medverkande

faktor vid framkallandet av komplicerade sjukdomstillstånd. Styrelsen

anser att en strängt detaljerad gränsdragning beträffande anstaltens

arbetsuppgifter ej är vare sig erforderlig eller önskvärd.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt anför alt det väl knappast

kan ha varit utredningens mening att ett sådant viktigt forskningsområde

såsom t. ex. höstsädens och vallarnas övervintring, vilken ju i högsta grad

är beroende av klimat- och jordmånsförhållanden, skulle vara undandraget

växtskyddsanstaltens arbetsområde.

I fråga om bristsjukdomarna uttalar styrelsen för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök att det synes angeläget att något närmare definiera

de forskningsavsnitt, som lämpligen böra tillkomma växtskyddsanstalten

och andra institutioner. Det synes då klart, att växtskyddsanstalten i första

rummet har två intressen av sådana arbeten, nämligen dels diagnos,t dels inverkan

av bristtillstånd på sjukdomar och skador av olika slag. Det bör

naturligtvis stå anstalten fritt att utföra även andra forskningar rörande

bristsjukdomar i den mån så kan befinnas för dess verksamhet nödvändigt

eller lämpligt. Däremot böra försök rörande bekämpning av bristsjukdomar

och därför nödvändig forskningsverksamhet samt därtill anknuten

upplysning till allmänheten fortfarande i huvudsak åvila statens jordbruksförsök

respektive statens trädgårdsförsök i samarbete med ett antal andra

institutioner.

Hushållningssällskapens förbund anför alt det vore till fördel om en någorlunda

klar och ändamålsenlig gränsdragning kunde åstadkommas mellan

de olika organ, som bedriva med växtskydd^ sammanhängande forskningsverksamhet.

Enligt förbundets åsikt innebär utredningens förslag icke i alla

avseenden den förbättring härvidlag, som är önskvärd. Förbundet påpekar i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

25

anslutning härtill att utredningen med avseende på växtskyddsanstaltens

uppgifter i fråga om lagringsforskningen föreslagit, att desamma skulle gälla

skadegörelse på lagrade vegetabiliska produkter och därav beredda livsmedel,

som förorsakas av insekter och andra lägre djur samt av lägre växter,

ävensom medlen att förekomma och hejda denna. De av utredningen begagnade

uttrycken lägre djur och lägre växter kunna ges olika innebörd. Förbundet

vill för sin del framhålla lämpligheten av att ifrågavarande definition

ej erhåller en alltför snäv tolkning.

I detta sammanhang må nämnas att Sveriges lantbruksförbund riktar uppmärksamheten

på att utredningens förslag beträffande lagringsskador lämnar

t. ex. kampen mot råttor utanför växtskyddsanstaltens arbetsuppgifter.

Vad angår prövningen av ogräsbekämpningsmedel ha växtskyddsanstaltens

styrelse och styrelsen för lantbrukshögskolan olika meningar i frågan vart

denna prövning skall förläggas. Högskolestyrelsen tillstyrker utredningens

förslag att prövningen skall handhas av växtskyddsanstalten och anför till

stöd härför, att högskolans analyslaboratorium med dess nuvarande inriktning

och resurser är mindre lämpat för denna uppgift samt att en kemisk

prövning av ogräsmedel vid högskolan skulle medföra onödigt dubbelarbete.

Anstaltsstyrelsen å sin sida anför att lantbrukshögskolan och jordbruksförsöken,

vilka utföra försök med ogräsmedel, även framdeles böra handha

prövningen av dessa medel. Enligt anstaltsstyrelsen kommer det kemiska

laboratorium, som föreslagits för anstalten, icke att förslå för såväl en dylik

prövning, vilken är synnerligen krävande med avseende å både kvalificerad

personal och apparatur, som för mera centrala växtskyddsuppgifter.

Växtskyddsanstaltens styrelse förklarar sig vidare icke vara övertygad

om att anstaltens medverkan i forskningar rörande teknik och apparatur

för spridning av växtskydds- och ogräsmedel, såsom utredningen uttalat,

främst bör vara av konsultativ natur.

Förslaget alt anstalten skall ges resurser för kemisk forskning biträdes,

såsom nämnts i det föregående, i nästan samtliga remissyttranden, vari

denna fråga behandlats. Sålunda uttalar styrelsen för statens centrala frökontvollanstalt

att detta förslag tillhör det mest positiva och betydelsefulla

i betänkandet. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

anser det högst angeläget att en kemisk avdelning för växtskyddsändamål

skall inrättas och har i princip icke något att invända mot att avdelningen

skall förläggas till växtskyddsanstalten. Lantbruksstyrelsen framhåller

att inrättandet av en kemisk avdelning vid växtskyddsanstalten måste

betraktas såsom en förutsättning för att anstalten skall kunna åtaga sig

prövning och kontroll av växtskyddsmedel i den omfattning som utredningen

förutsatt.

Styrelsen för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt förklarar att växtskyddsanstaltens

behov av ett kemiskt laboratorium såsom komplement till

de botaniska och zoologiska forskningsavdelningarna blivit väl dokumenterat.

Styrelsen vill icke heller motsätta sig att växtskyddsanstalten skall

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 99.

förses med erforderliga resurser för den kemiska prövningen av bekämpningsmedel

men anser att denna anordning närmast bör betraktas som ett

provisorium. I samband med att lantbrukskemiska kontrollanstaltens lokalfråga

och övriga upprustningsfrågor slutligt prövas, bör även spörsmålet

om förläggningen av den kemiska prövningen av bekämpningsmedel övervägas

på nytt.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför att förbundet visserligen anser

det nödvändigt att kemisk sakkunskap skall ställas till växtskyddsanstaltens

förfogande men att frågan, huruvida ej anstalten kan sammanföras

med lantbrukskemiska kontrollanstalten till en institution, enligt förbundets

mening bör närmare undersökas.

Statskontoret framhåller, att enligt dess mening forskningsverksamheten

på det kemiska området i princip bör åvila andra statliga organ, vilka redan

förfoga över personal och utrustning för dylik forskning, i första hand

lantbrukskemiska kontrollanstalten.

Ahlberg och Johansson framhålla i sin promemoria, att enligt utredningen

den nya kemiska avdelningens huvudsakliga uppgift skulle bli prövningen

av bekämpningsmedel men däremot icke kemisk biologisk forskning.

I motsats till utredningen anse de emellertid att den vetenskapliga

forskningens behov bör tillgodoses i första hand och att det beträffande

kontrollarbetet bör närmare undersökas, huruvida det icke är lämpligare

att förlägga detta arbete till lantbrukskemiska kontrollanstalten.

Upplysningsverksamheten. Remissinstanserna ansluta sig genomgående

till utredningens ståndpunkt, att upplysningsverksamheten inom växtskyddet

behöver förbättras, och tillstyrka i allmänhet de åtgärder i detta syfte,

som utredningen föreslagit, nämligen utbyggnad av filialnätet, förbättrade

resemöjlighetcr för anstaltens tjänstemän, förstärkning av anstaltens upplysningsavdelning,

större insatser från hushållningssällskapen in. fl. samt

aktivisering av rapportsystemet in. in.

Såvitt angår förslaget om utbyggnaden av filialerna torde redogörelse för

det närmare innehållet i yttrandena få lämnas i ett följande avsnitt. Beträffande

förslagen i övrigt anmärka några remissinstanser, att de anse

dessa otillräckliga. Sålunda anför Sveriges lantbruksförbund att upplysningen

och den omedelbara kontakten med odlarna ha avgörande betydelse

för växtskyddsarbetet. Det är därför av vikt att växtskyddsanstaltens verksamhet

på detta område skall få en omfattning och effektivitet, som svarar

mot de värden det gäller att försöka rädda. Enligt förbundets mening äro

de åtgärder, som utredningen föreslagit, icke tillräckligt omfattande. Förbundet

anser att förslagen i denna del endast böra betraktas som ett provisorium.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ifrågasätter

om icke upplysningsavdelningen behöver ytterligare personalförstärkning

utöver vad utredningen föreslagit. Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt

yttrar att den föreslagna ökningen av upplysningsavdelningens personal

är alldeles för knappt tilltagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 99.

Flera remissinstanser understryka att upplysningsarbetet bör åvila hushållningssällskapens

konsulenter och instruktörer i större utsträckning än

vad utredningen synes ha avsett. Sålunda anför Hushållningssällskapens

förbund bland annat följande.

En av de viktigaste förutsättningarna för att den avsedda intensifieringen

av åtgärderna på växtskyddsområdet skall leda till önskat resultat är att

den härmed sammanhängande upplysningsverksamheten kan utökas och

aktiviseras. Det må först betonas, att växtskyddet utgör en del av växtodlingen

i största allmänhet och att all upplysningsverksamhet, som på ifrågavarande

område riktas till de praktiska jordbrukarna, bör bedrivas under

beaktande av detta förhållande. Denna verksamhet kan sålunda icke ske

fristående från övrig upplysningsverksamhet på växtodlingens område,

enär växtskyddsfrågorna i dylikt fall icke komma att naturligt infogas på sin

plats i växtodlingen. Med hänsyn härtill bör den upplysningsverksamhet,

som genom växtskyddsanstalten, och därvid främst dess filialer, bedrives

bland jordbrukarna, äga rum i nära samverkan med hushållningssällskapens

allmänna verksamhet i berörda avseende. Inom de sällskapsområden,

där filialer till växtskyddsanstalten inrättats, böra sålunda filialens befattningshavare,

i den mån övriga arbetsuppgifter det medge, biträda och deltaga

i sällskapens undervisnings- och upplysningsverksamhet. Befattningshavarna

vid filialerna kunna därvid genom sina specialkunskaper utgöra ett värdefullt

komplement till den allmänna växtodlingsrådgivning, som sällskapen

bedriva. En dylik samverkan och gemensam planläggning av kurser,

föredrag, demonstrationer m. in. i växtskyddsfrågor synes sålunda erforderlig

för uppnåendet av bästa resultat med de resurser, som även framgent

komma att stå till buds.

Enligt förbundsstyrelsens förmenande är filialernas huvuduppgift att bedriva

sådan forsknings- och försöksverksamhet, som är av särskild betydelse

inom de jordbruksområden, där filialerna äro belägna. Det är på resultaten

härifrån, som upplysningsverksamheten i stor utsträckning skall

vila. Sällskapens personal måste därför erhålla fortlöpande informationer

härom. Med hänsyn till omfattningen av filialernas huvuduppgift torde deras

befattningshavare knappast kunna få möjlighet att i större utsträckning

deltaga i upplysningsverksamhet av nyss skisserat slag, utan deras insatser

på upplysningsområdet torde mera komma att bestå i besvarandet av från

enskilda jordbrukare inkomna förfrågningar. Den för en större allmänhet

avsedda upplysningsverksamheten torde således till väsentligaste del även

framgent komma att åvila sällskapens konsulenter och instruktörer.

I förevarande sammanhang framhåller förbundet, alt sällskapens personella

resurser behöva förstärkas, i första hand genom ökning av antalet

jordbruksinstruktörer och vidare genom inrättande av särskilda assistenttjänster

hos vissa sällskap. Härom anföres följande.

Hushållningssällskapens personella resurser äro i hög grad otillräckliga.

Utredningen har för sin del tillstyrkt, att vid bedömande av sällskapens personalbehov

skälig hänsyn skall tagas till den betydelse, som sällskapens

tjänstemän kunna ha för växtskyddsarbetet. Den snabba utvecklingen på

jordbruksområdet bar ställt väsentligt ökade krav på sällskapens undervisnings-

och upplysningsverksamhet. Nya arbetsuppgifter ha tillkommit och

en av de viktigaste av dessa utgöres av växtskyddsfrågorna. Förbundet anser

sig därför icke kunna underlåta att i detta sammanhang ånyo rikta uppmärksamheten

på nödvändigheten av att sällskapens personal skall förstår
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 99.

kas. Utan sådan förstärkning torde sällskapens möjligheter att på nu förevarande

område göra den arbetsinsats, varav behov föreligger, bli relativt

begränsade. Med hänsyn till de ekonomiska värden, som stå på spel, är en

omfattande upplysningsverksamhet erforderlig. Kostnaderna för denna torde

emellertid endast utgöra en mindre del av de ökade skördevärden, som

kunna vinnas.

Utredningen har redogjort för de skäl, som tala emot tillskapandet av

särskilda växtskyddskonsulenter hos sällskapen. Ej heller förbundet anser,

att dylika konsulentbefattningar böra inrättas. Den arbetskraftsförstärkning

som erfordras synes i stället böra komma till stånd i första hand genom

en utökning av antalet jordbruksinstruktörer och vidare genom inrättande

av särskilda assistentbefattningar inom de sällskap, vilkas verksamhet

omfattar mera betydande jordbruksområden. Dessa assistenter, som i

avlönings- och anställningshänseende böra följa bestämmelserna för den

reglerade befordringsgången, torde för ernående av den lämpliga samordningen

av sällskapens åtgärder på växtodlingsområdet liksom jordbruksinstruktörerna

närmast böra underställas jordbrukskonsulenterna. Genom

inrättandet av dylika assislenttjänster skulle samtidigt rekryteringen av

nyssnämnda konsulentbefattningar med väl utbildad arbetskraft kunna underlättas.

Jämväl styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

framhåller vikten av att sällskapens tjänstemän i största utsträckning skola

utnyttjas för den lokala upplysningsverksamheten.

Riksförbundet Landsbygdens folk anser — jämte det förbundet ansluter

sig till utredningens förslag om utbyggnad av filialerna — att man på lång

sikt bör räkna med att den väsentligaste delen av den lokala upplysningsverksamheten

bör åvila hushållningssällskapen. Även om det ekonomiska

läget just nu ej medger inrättandet av särskilda växtskyddsinstruktörseller

växtskyddskonsulentbefattningar, bör dock enligt förbundet organisationen

av växtskyddet byggas upp på sådant sätt, att dvlik komplettering

kan ske så smidigt som möjligt vid ett senare tillfälle. Tills vidare kan en

viss specialisering äga rum genom att någon av jordbrukskonsulenterna

och jordbruksinstruktörerna inom varje hushållningssällskap beredes tillfälle

till kompletterande utbildning på växtskyddsområdet. Förbundet anser

det dock ej möjligt för hushållningssällskapen att erbjuda jordbrukarna

fullgod service på detta område utan eu betydande personalförstärkning.

Ahlbcrg och Johansson uttala i sin promemoria, att den lokala upplysningsverksamheten

helt bör åvila sällskapens konsulenter och instruktörer.

I fråga om rapportörsystemet understryka bland andra Sveriges lantbruksförbund

och Riksförbundet Landsbygdens folk att detta system hittills visat

sig ineffektivt. Lantbruksförbundet yttrar att rapportörerna böra få ersättning

för sitt uppdrag och att de måste få grundligare undervisning än den

som utredningen föreslagit för att organisationen skall kunna bli effektiv.

Hushållningssällskapens förbund föreslår att växtskyddsrapporterna

skola samordnas med de skörderapporter, som lämnas genom sällskapens

underavdelningar eller gillesombud, och att sällskapen skola fungera såsom

lokala uppsamlingscentraler för dessa rapporter.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

29

Däremot framhåller styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt att

hushållningssällskapens tjänstemän liksom föreståndarna för statens försöksgårdar

under sommarmånaderna äro för hårt belastade för att kunna

omhänderha den omfattande rapportverksamheten. Härför äro enligt styrelsen

lärare vid lantmannaskolor m. fl. skolor, vilka ej ha sin huvudsakliga

tjänstgöring förlagd till sommarhalvåret, mera lämpade.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök uttalar att

rapportsystemet bör ges en fastare organisation än den som utredningen föreslagit.

Lantbruksakademien och jordbrukets forskningsråd förklara sig anse

att rapportverksamheten icke är tillfyllest för att kunna ge en rättvis bild

av de skador, som förekomma på odlade växter. I betraktande av att det

för växtskyddets verksamhet och särskilt med hänsyn till beredskapen på

växtskyddsområdet är av allra största vikt, att möjligast fullständig och

objektiv kunskap om växtsjukdomarnas utbredning och ekonomiska betydelse

finnes tillgänglig, anse akademien och forskningsrådet, att samarbetet

med hushållningssällskapens jordbruks- och trädgårdskonsulenter bör

väsentligt intensifieras. För att åstadkomma detta böra konsulenterna minst

en gång årligen kallas till informationsmöten med specialisterna vid växtskyddsanstalten.

I Ahlbcrgs och Johanssons promemoria uttalas, att den nuvarande rapportörkåren

bör helt försvinna. Enligt deras uppfattning är det orimligt

att vänta sig att denna ytterst heterogena kår framdeles ens efter sträng

gallring skulle kunna med nämnvärd fördel utnyttjas i anstaltens upplysningsverksamhet,

då den hittills — under mer än 40 år — icke varit till

avsedd nytta.

Behovet av ökad undervisning på växtskyddsområdet understrykes av

bland andra Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbnnd

och Riksförbundet Landsbygdens folk.

I anslutning till sin uppfattning att upplysningsverksamheten främst

kommer att åvila sällskapens konsulenter och instruktörer betonar sålunda

Hushållningssällskapens förbund nödvändigheten av att dessa befattningshavare

få tillfälle att genom återkommande fortbildningskurser hålla sig å

jour med utvecklingen på växtskyddsområdet. Åtminstone en dylik kurs

bör enligt förbundet anordnas under innevarande år. Vidare framhåller förbundet

att för närvarande stora brister föreligga i fråga om tillgången på

lämplig undervisningsmateriel i form av preparat och småbilder rörande

olika växtsjukdomar. För att växtskyddsanstalten skall kunna tillhandahålla

hushållningssällskapen och jordbrukets undervisningsanstalter lämplig

undervisningsmateriel finner förbundet det starkt motiverat att en preparatorstjänst

skall inrättas vid anstalten.

'' I huvudsak samma synpunkter framföras av Sveriges lantbruksförbnnd,

som jämväl föreslår att korrespondensundervisning och studiecirklar kompletterade

med kortare kurser skola anordnas för att man skall få fram

dugande växtskyddsrapportörer. En undervisning av detta slag är enligt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

förbundet även en verksam form för råd och upplysningar till jordbrukarna.

Riksförbundet Landsbygdens folk föreslår att för upplysning på växtskyddsområdet

genom bland annat fortbildningskurser och publikationer

skola anvisas 50 000 kronor per år i stället för 15 000 kronor som utredningen

föreslagit.

Styrelsen för växtskyddsanstalten föreslår att informations- och diskussionsmöten

med jordbruks- och trädgårdskonsulenterna skola anordnas årligen

av anstalten för att ett fruktbärande samarbete mellan anstalten och

hushållningssällskapen skall kunna komma till stånd. Enligt styrelsen böra

dessa möten — till skillnad från de av utredningen föreslagna informationsmötena

för rapportörer — vara gemensamma för hela riket och anordnas

efter särskilt, med hänsyn till mötesdeltagarnas relativt större kvalifikationer

upprättat program. Det belopp som utredningen beräknat till

kurskostnader måste i så fall uppräknas.

Kontrollverksamheten. Remissinstanserna ha i allmänhet icke särskilt

uppehållit sig vid vad i betänkandet anförts rörande kontrollverksamheten.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt finner utredningens förslag

på detta område vara i stort sett väl avpassade efter behovet. Den anför

dock att det kanske vore önskvärt, att anstalten skulle erhålla ökade personella

resurser för övervakning av bestämmelserna angående bekämpande

av potatiskräfta och andra inom landet förekommande svåra växtparasiter,

för vilka särskilda kungörelser utfärdats, eller att i vissa fall, såsom till exempel

beträffande potatiskräftan, de av hushållningssällskapens tjänstemän,

som fått särskild utbildning i sortkännedom vid frökontrollanstalten, kunde

anmodas biträda vid övervakningen.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund uttalar att en noggrannare importkontroll

är önskvärd. Vidare framhåller förbundet önskvärdheten av

att en växtskyddstjänsteman biträder förbundet vid kontroll av inom landet

odlade småplantor av allehanda växthusväxter.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt och statens plantskolenämnd understryka

starkt utredningens slutsats att plantskolenämnden tills vidare

bör behållas såsom ett fristående organ.

III. Frågan om offentlig kontroll över växtskyddsmedlen.

Utredningen.

Nuvarande förhållanden. Växtskyddsanstaltens prövning av växtskyddsmedel

omfattar för närvarande dels försöksprodukter och färdiga preparat,

vilka tillverkare eller försäljare anmäla för prövning, dels sådana preparat

som redan finnas i marknaden och som anstalten av eget initiativ undersöker.

Vidare ha enligt avtal mellan Sveriges oljeväxtodlares centraiför
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 99.

31

ening'', växtskyddsanstalten och ett antal firmor vissa preparat för bekämpning

av oljeväxternas skadeinsekter underkastats särskild kvalitetskontroll.

Några föreskrifter angående obligatorisk prövning av växtskyddsmedel

finnas icke i Sverige. Emellertid har en av tillverkare och importörer av bekämpningsmedel

år 1947 bildad branschförening, Föreningen Bekämpningsmedels-Leverantörer

(BML), under senare tid utövat viss kontroll över

handeln med bekämpningsmedel. Verksamheten handhas av en av föreningen

år 1949 bildad stiftelse, Stiftelsen Kontrollmärkningen av Bekämpningsmedel

(SKB), vilken enligt sina stadgar har att verka för tillämpningen av sunda

och lojala metoder vid försäljning av bekämpningsmedel i Sverige. Stiftelsen

skall i sådant syfte verka för kontroll av bekämpningsmedlens kvalitet och

av försäljningsreklamen för desamma. Stiftelsens organ härför är en granskningsnämnd

och en under denna ställd granskningsbvrå, vilken som första

instans handlägger prövningsärendena.

För preparat, som blivit godkänt av granskningsbyrån eller, efter överklagande,

av granskningsnämnden, får begagnas ett hos patent- och registreringsverket

inregistrerat kontrollmärke (SKB-märket), vilket är avsett att

utgöra en kvalitetsgaranti för förbrukarna. Möjlighet att få bekämpningsmedel

prövat står öppen även för den, som icke är medlem i föreningen

BML.

För att ett preparat skall kunna godkännas för kontrollmärkning erfordras

enligt stiftelsens stadgar, att varans egenskaper genom uppgifter

angående dess kemiska sammansättning eller hänvisning till utförda biologiska

prov eller annorledes dokumenterats på ett sådant sätt, att varan skäligen

kan antagas vara verksam för det i ansökningen uppgivna ändamålet.

Vidare fordras av leverantören en skriftlig försäkran, att reklamen och

försäljningen av varan skall ske i överensstämmelse med sunda och lojala

metoder. Leverantör, som svikit sina förpliktelser, kan av granskningsnämnden

bli fråntagen rätten att använda kontrollmärket. Nämnden kan även

som ett yttersta påtryckningsmedel låta offentliggöra sina beslut.

Stiftelsen bedriver icke någon egen kemisk, biologisk eller annan prövning

av medlen men hänvisar, där så erfordras, vederbörande leverantör till

officiella provningsinstitutioner, alltså exempelvis växtskyddsanstalten, statens

jordbruksförsök eller folkhälsoinstitutet.

Stiftelsen har till en början ägnat sig åt den mest omfattande gruppen av

bekämpningsmedlen, nämligen växtskydds- och ogräsmedel. Den 1 april

1951 hade sammanlagt ett 120-tal ogräs- och växtskyddsmedel godkänts.

Stiftelsen planerar, enligt vad utredningen inhämtat, att utsträcka sin kontrollverksamhet

till andra slag av bekämpningsmedel, såsom malmedel,

råttgifter och träkonserveringsmedel.

Tidigare yrkanden och förslag m. m. I betänkandet framhålles att frågan

om eu obligatorisk kvalitetskontroll av bekämpningsmedel varit aktuell sedan

lång tid tillbaka. Sålunda erinras bland annat om att växtskyddsanstalten

vid olika tillfällen alltsedan år 1933 föreslagit lagstiftning i frågan. Sedan

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

Kungl. Maj :t överlämnat en skrivelse av 1947 års riksdag (nr 86), vari

hemställdes om skyndsam utredning i ämnet, till 1946 års utredning angående

kvalitetsforskning och konsumentupplysning, hade även denna utredning

år 1948 avgivit förslag till kungörelse om registrering av växtskyddsmedel.

Förslaget jämte remissyttrandena däröver ha överlämnats till växtskyddsutredningen

för beaktande vid fullgörandet av dennas uppdrag.

I betänkandet lämnas utförliga redogörelser för förslaget av år 1948 jämte

remissyttrandena däröver. Här torde endast huvudpunkterna i förslaget

och yttrandena böra återgivas, medan beträffande detaljerna torde få hänvisas

till betänkandet (s. 97—103).

Förslaget av år 1948 innefattade registreringsplikt för tillverkare och importörer

av växtskyddsmedel, däri inbegripet medel mot ogräs. Genom registreringen

skulle växtskyddsanstalten snabbare få kännedom om olika

preparat som salufördes. På grundval av resultatet av utförda prövningar

skulle anstalten vidare lämna upplysningar om de registrerade medlens

användbarhet. Upplysningarna skulle publiceras i en vid lämpliga tidpunkter

utgiven lista. Registreringsplikten skulle ej förenas med förbud mot försäljning

av icke prövade eller godkända preparat. I samband med registreringsanmälan

skulle de verksamma beståndsdelarna i preparatet deklareras.

Däremot skulle icke föreskrivas skyldighet att deklarera medlets beståndsdelar

för allmänheten. Dock skulle viss märkningsskyldighet föreligga i

fråga om förpackningar, avsedda att tillhandahållas förbrukare. Därest anstalten

funne att verkan av ett en gång registrerat medel försämrats på

grund av ändrad sammansättning, skulle registreringen kunna återkallas.

I remissyttrandena över förslaget yppades olika meningar. Det övervägande

antalet remissinstanser, bland andra medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt,

skogsstyrelsen, statens skogsforskningsinstitut, veterinärhögskolan, statens

institut för folkhälsan och Kooperativa förbundet, tillstyrkte i princip

förslaget.

Växtskyddsanstalten ansåg att registreringen borde föregås av en kvalitetsprövning

och att endast godkända preparat borde få registreras. Vidare

borde förbud mot försäljning av icke godkända preparat kunna meddelas.

Åtskilliga remissinstanser såsom kommerskollegium, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges färghandlares riksförbund och Föreningen

Bekämpningsmedels-Leverantörer uttalade, att en sanering av bekäinpningsmedelsmarknaden

syntes kunna åvägabringas genom en vidare utbyggnad

av den frivilliga kontroll, som redan i stor utsträckning förekomme vid

växtskyddsanstalten i samarbete med tillverkare och importörer av bekämpningsmedel,

jämte en utökad upplysningsverksamhet. Det vore därför önskvärt,

att resultaten av denna utvidgade frivilliga kontroll avvaktades, innan

någon lagstiftning på området genomfördes.

Sveriges kemiska kontor framhöll nackdelen av att även skadliga och

overksamma medel skulle få registreras.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 99.

33

Sveriges lantbruksförbund uttalade att kontroll över bekämpningsmedelsmarknaden

vore i hög grad önskvärd ur förbrukarnas synpunkt men att

förslaget i viktiga avseenden vore otillfredsställande.

Växtskyddsutredningen har från statens institut för folkhälsan inhämtat

institutets synpunkter och önskemål i fråga om en kontroll av växtskyddsinedlen.

I institutets yttrande anförcs att växtskyddsmedlen äro giftiga även för

människor och att åtgärder därför måste vidtagas för att hindra att medlen

medföra skada å människor. Prövningen av ett nytt medels giftighet för

människor kompliceras av att vissa medel, såsom DDT-medlen, vid experiment

på djur visat sig ha kronisk giftverkan. Sålunda har det visat sig att

upprepad tillförsel av i och för sig ofarliga doser ackumulerats i kroppen

och förorsakat skador. De problem, som de hälsovårdande myndigheterna

ställas inför i samband med den alltmer utbredda användningen av växtskyddsmedel,

äro enligt institutets mening både omfattande, betydelsefulla

och vanskliga att taga ställning till. De kräva ett omfattande samarbete

bland annat mellan hälsovårdsmyndigheter samt representanter för jordbruk

och växtskydd.

Institutet framhåller att det rör sig om betydande kvantiteter giftiga ämnen,

enär importen exempelvis år 1949 av allenast några av de i landet använda

växtskyddsmedlen avsevärt översteg 200 ton samt tillverkningen inom

landet enbart av kvicksilverhaltiga betningsmedel samma år uppskattades

till närmare 300 ton.

Enligt institutets mening bör anmälningsskyldighet föreskrivas i fråga

om växtskyddsmedlen. Till stöd härför anföres följande.

De ur hygienisk synpunkt viktigaste bestämmelserna angående hanteringen

med giftiga ämnen äro intagna i 1943 års giftstadga. Stadgan hänför

till gifter endast ämnen, som äro upptagna i bilaga 1 och 2 vid stadgan,

och dessa bilagor upptaga endast ett mycket ringa antal av de för människor

giftiga ämnen, vilka användas som växtskyddsmedel. Detta förhållande

sammanhänger med att bilagorna revideras endast med tämligen långa

tidsintervaller (enligt stadgan minst vart tredje år) och med att det oavbrutet

pågår en framställning av nya medel. Man har sålunda att räkna

med att ständigt ett betydande antal växtskyddsmedel, vilka kunna presumeras

vara giftiga för människor, icke finnas upptagna i giftstadgans bilagor

och sålunda bland annat kunna utlämnas till allmänheten utan att

några åtgärder behöva vidtagas ens för att fästa uppmärksamheten på deras

giftighet.

Enklast kan denna olägenhet undanröjas genom införandet av en bestämmelse

av innebörd, att ämnen, som avses att användas som växtskyddsmedel,

alltid för det fall att icke strängare bestämmelser gälla, skola vara

underkastade föreskrifterna i 21 § 2 mom. giftstadgan. En dylik bestämmelse

skulle betyda, att växtskyddsmedlen i varje fall skulle bli underkastade

de säkerhetsföreskrifter, som gälla vid försäljning av gift av andra

klassen till förbrukare.

Även om en dylik bestämmelse skulle kunna anses utgöra tillräckligt

skydd för allmänheten beträffande själva växtskyddsmedlen, skulle den

vara overksam som skydd mot växtskyddsmedlen såsom föroreningar i livs
3

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 99.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

medel. Ett sådant skydd kan icke åvägabringas genom livsmedelskontrollen,

utan den enda praktiskt framkomliga vägen torde vara att föreskriva anmälningsskyldighet

beträffande växtskyddsmedlen.

Såsom skäl mot att införa registreringsplikt såsom föreslogs år 1948 anför

institutet, att registreringen kunde tolkas som ett godkännande eller en

auktorisation från myndigheternas sida. Detta skulle däremot ej bli fallet

vid en anmälan. Institutet föreslår vidare att föreskrifter skola utfärdas

om att växtskyddsmedel icke skola få försäljas till förbrukare annat än i

slutna förpackningar samt att förpackningarna skola vara märkta på visst

sätt in. m.

I betänkandet lämnas vissa uppgifter om giftigheten hos vissa växtskyddsmedel,

om växtskyddsmedelskontrollen i utlandet samt om omfattningen av

växtskyddsmedelsförbrukningen i Sverige. Beträffande dessa uppgifter torde

få hänvisas till betänkandet (s. 107—115).

Utredningens ställningstagande och förslag. I betänkandet anföres att flera

olika intressen kunna åberopas för en kontroll av växtskyddsmedlen. De

intressen som nämnas äro växtodlarnas ekonomiska intresse, behovet av

skydd åt biodlingen, yrkes- och födoämneshygieniska säkerhetskrav, naturskyddsintresset

och veterinärmedicinska synpunkter. Beträffande förstnämnda

intresse anmärkes, att därmed avses icke endast den direkta förlust,

som inköpet och spridningen av ett ineffektivt eller eljest olämpligt

växtskyddsmedel innebär, utan även de sannolikt mångdubbelt större förluster

genom växtsjukdomar eller skadedjursangrepp, som kunnat undvikas

eller mildras genom användning av ett ändamålsenligt växtskyddsmedel.

Enligt utredningen är dock, då det gäller att bedöma behovet av en kontroll,

den viktigaste faktorn förgiftningsrisken för människor vid framställning

och användning av medlen eller vid konsumtion av jordbruksprodukter.

I betänkandet diskuteras huruvida den frivilliga kontroll, som

bedrives av Stiftelsen Kontrollmärkningen av bekämpningsmedel (SKB),

är till fyllest eller om en statlig kontroll erfordras. Utredningens slutsats

blir att den frivilliga och i och för sig värdefulla kontroll, som äger rum

inom SKB, i olika avseenden måste kompletteras med statliga föreskrifter.

Härom anföres bland annat följande.

En frivillig kontroll vore i och för sig att föredraga framför en tvångsmässig,

under förutsättning, att den lika väl tillgodosåge det avsedda ändamålet.

Vidare gäller det här att icke genom statliga åtgärder minska tillverkarnas

och importörernas känsla av ansvar för sina produkter. Ehuru

motivet för en offentlig kontroll över växtskyddsmedlen i hög grad förstärkes

genom de nytillkomna hälsovårdssynpunkterna, kompliceras samtidigt

härigenom denna fråga avsevärt. Av folkhälsoinstitutets yttrande

framgår klart, hur tidsödande och svåra de undersökningar äro, som måste

göras beträffande de nya ämnenas verkan på människan, direkt och via

födoämnen. Detta förhållande har föranlett institutet att starkt betona vikten

av att bevara tillverkarnas känsla av ansvar för sina produkter. En
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

35

ligt institutets mening bör man icke vidtaga åtgärder, varigenom någon del

av ansvaret — ens i psykologisk mening eller skenbart — skulle kunna

delegeras på myndigheterna. Då institutet likväl föreslår en viss anmälningsoch

deklarationsskyldighet för tillverkarna och en viss förbudsrätt för myndigheterna,

kan detta ställningstagande på sätt och vis synas vara inkonsekvent.

Det torde emellertid vara ostridigt, att de intressen det gäller att

skydda äro allt för viktiga för att man skall våga överlåta åt branschens

egna intressenter att ensamma bära ansvaret härför. Det synes vara myndigheternas

självklara skyldighet att tillse att skyddet verkligen blir effektivt,

och därav torde också följa skyldighet att ange de regler, som ur det

allmännas synpunkt böra uppställas och lända till efterrättelse.

Även om man alltså enligt växtskyddsutredningens åsikt icke kan undvika

att en viss del av ansvaret i fråga överföres till myndigheterna i samband

med att man inför en offentlig kontroll av växtskyddsmedlen, kvarstår

givetvis angelägenheten av att dels i största möjliga mån bibehålla tillverkarens

eller importörens känsla av ansvar för sin produkt och dels undvika

sådana åtgärder som av konsumenterna och allmänheten i övrigt kunna

uppfattas som en statlig garanti för varans effektivitet för sitt ändamål

eller ofarlighet för människor och husdjur.

Enligt vad som uppgivits för utredningen voro våren 1951 80 å 85 procent

av antalet i Sverige saluförda olika växtskyddsmedel underkastade den

frivilliga kontrollen, s. k. SKB-märkning. Detta gällde sålunda vid en tidpunkt,

då systemet med SKB-märkning endast varit i funktion under ett

års tid. SKB-medlens kvantitetsmässiga andel i marknaden antages vara

något lägre. Man kan med ledning härav enligt utredningens åsikt räkna

med att SKB-märkningen har slagit igenom väl. Någon garanti för att SKBmärkningen

skall uppnå och bibehålla en hundraprocentig omfattning finnes

dock icke. Denna uppvisar även i andra avseenden väsentliga luckor.

Visserligen tillgodoses därmed i viss utsträckning växtodlarnas intresse av

att rimlig garanti skall föreligga för de saluförda växtskyddsmedlens effektivitet.

Men det måste bemärkas, att SKB-organisationen även i fråga om

kontrollen över växtskyddsmedlens effektivitet är ganska lös. Någon skyldighet

för den, som söker rätt att begagna SKB-märket för sina varor, att

deklarera varornas olika beståndsdelar föreligger nämligen icke, och förnyelse

av en gång lämnade tillstånd till SKB-märkning lämnas i regel automatiskt,

d. v. s. utan föregående prövningar. Detta förhållande, vilket måste

anses vara en väsentlig svaghet i SKB-systemet, torde vara föranlett av företagens

obenägenhet att till en frivillig och mer eller mindre okontrollerad

sammanslutning lämna ut uppgifter, vilka de enskilda företagen betrakta

som viktiga tillverkningshemligheter. Enligt vad utredningen inhämtat har

man vid växtskyddsanstalten i samband med växlingar i importmöjligheterna

för olika råvaror kunnat i åtskilliga fall iakttaga avsevärda ändringar

i växtskyddsmedlens sammansättning och kvalitet, en omständighet, som

enligt utredningens åsikt talar för att behov föreligger av en skärpning av

k va lite t sk ont rollen.

Eu annan lucka i SKB-märkningcns kontrollfunktion är att man hittills

så gott som helt inriktat sig på växtskyddsmedlens effektivitet och i huvudsak

bortsett från alla de problem, som växtskyddsmedlens giftighet medföra

i olika avseenden, bl. a. ur yrkes- och födoäinncshygienisk synpunkt. Det

är givetvis icke uteslutet för SKB att ägna även giftigheten sin uppmärksamhet,

och utredningen har sig bekant att man planerar att i fråga om kontrollmärkning

av malmedel beakta även preparatens toxicitet och eldfarlighet.

Men det är å andra sidan tydligt, att det måste vara eu uppgift för sialen

all, i den män särskilda skyddsbestämmelser erfordras till följd av

växtskyddsmedlens giftighet för människan, utfärda sädana bestämmelser.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

I detta sammanhang vilt utredningen inskjuta, att exempelvis de amerikanska

kontrollbestämmelserna icke gälla vid export av växtskyddsinedel.

Möjlighet finnes sålunda, att medel, som på grund av för hög halt av skadliga

föroreningar eller för låg halt av verksam substans icke få säljas inom

eller mellan de amerikanska delstaterna, i stället komma att exporteras till

länder, där motsvarande skyddsföreskrifter icke finnas.

Men även om SKB-systemet alltså icke är fullt effektivt i alla de avseenden,

som önskvärt vore, kvarstår det dock som en värdefull insats från

branschens sida, vilken såvitt möjligt bör bevaras. Utredningen avser härmed

främst den reklamövervakning, som i detta sammanhang äger rum.

Denna måste inom en bransch som den nu ifrågavarande anses vara särskilt

värdefull. Det torde ligga i sakens natur att en statlig övervakning i

detta avseende knappast kan bli lika noggrann som den konkurrenterna inbördes

ägna varandra.

Slutsatsen av det sagda blir emellertid för växtskyddsutredningens del, att

man icke kan slå sig till ro med en enkel hänvisning till den frivilliga och i

och för sig värdefulla kontroll, som äger rum inom SKB-märkningens ram.

Denna måste i olika avseenden kompletteras med statliga föreskrifter, vilka

böra taga sikte på samtliga de intressen, som här bli aktuella, alltså bl. a.

växtodlarnas ekonomiska intresse, skyddet åt biodlingen, yrkes- och födoämneshygieniska

säkerhetskrav, naturskyddsintresset och veterinärmedicinska

synpunkter. Det vore givetvis till fördel, om de statliga föreskrifter,

som kunna befinnas erforderliga, kunde utarbetas enhetligt och i ett sammanhang.

Därigenom skulle undvikas den brist på enhetlighet, som lätt

uppstår om bestämmelser till skydd för vart och ett av de särskilda intressen,

som nyss nämnts, konstrueras vid skilda tillfällen. Å andra sidan ligger

det utanför växtskyddsutredningens kompetens att utarbeta förslag till

sådana allsidiga bestämmelser. För övrigt torde vissa av de problem, varom

det här är fråga, ännu ej vara tillräckligt klarlagda. Växtskyddsutredningen får

därför nöja sig med att föreslå sådana skyddsföreskrifter, som kunna erfordras

för att ernå rimlig garanti för att de växtskyddsmedel, som utbjudas

i allmänna marknaden, verkligen uppfylla de krav, som kunna ställas på dem i

fråga om sammansättning och effektivitet liksom ock att erforderliga skyddsföreskrifter

lämnas i fråga om sådana medel, som kunna förorsaka skador

av ena eller andra slaget på människor, husdjur, bin och andra nyttiga djurarter,

samt på kulturväxter. Ehuru växtskyddsutredningen har ett rent tekniskt-organisatoriskt

uppdrag och icke företräder någon medicinsk eller

hygienisk sakkunskap, har den sålunda icke helt kunnat förbise behovet

av skydd bl. a. för växtodlarna mot förgiftningsrisker i samband med användningen

av växtskyddsmedlen. Utredningen har haft desto mindre anledning

att bortse härifrån, eftersom den dels haft ingående överläggningar

rörande dessa problem med representanter för folkhälsoinstitutet, dels förgiftningsrisken

föranlett kontrollbestämmelser i en rad andra länder, varibland

även Förenta staterna, Danmark och Norge.

I anslutning till de synpunkter, som nyss anförts, framläggas i betänkandet

förslag till kontrollbestämmelser. Här torde endast huvuddragen av

dessa bestämmelser behöva anmälas. De innebära att den, som tillverkar

eller importerar växtskyddsmedel, skall vara skyldig alt anmäla detta till

växtskyddsanstalten och att därvid deklarera preparatets sammansättning.

Enligt utredningens åsikt måste en dylik skyldighet vara ett grundläggande

moment i anordnandet av eu statlig kontroll över växtskyddsmedlen. För

att anmälningsskyldigheten skall kunna upprätthållas böra vidare vissa fö
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

37

reskrifter meddelas angående märkning av förpackning, vari växtskyddsmedel

saluhålles, innefattande bland annat en deklaration av medlets ingredienser.

I fråga om de medel, som skola omfattas av den statliga kontrollen, ansluter

sig utredningen till 1948 års förslag, enligt vilket det avgörande kriteriet

härvidlag skall vara, om medlet avsetts skola användas såsom växtskyddsmedel

eller ej. På anförda skäl föreslår utredningen, att fordringarna

på omfattningen av den varudeklaration, som skall avgivas till myndigheten,

icke skola ställas högre än att den skall kunna offentliggöras. Samma krav

på specifikation skall sålunda kunna uppställas för den varudeklaration,

vilken skall ingå i registreringsanmälan till växtskyddsanstalten, som för

den varudeklaration, vilken skall finnas på preparatets förpackning vid

försäljning till allmänheten. Enligt utredningen skall i anmälan till anstalten

varje verksam beståndsdel, som ingår i preparatet, angivas till typ och

viktprocent. Någon fullständig kemisk beskrivning skall sålunda icke fordras

utan endast en beskrivning, som möjliggör en kemisk klassificering av

beståndsdelarna. Vidare skall den totala viktprocenten av de ämnen, som

tillsättas preparatet för att öka de verksamma beståndsdelarnas effekt,

angivas. Tillsatsämnenas slag skall däremot ej behöva uppgivas. Slutligen

skall den specificerade varudeklarationen ange slag och viktprocent av de

lösnings- eller uppslamningsmedel, som ingå i preparatet.

Växtskyddsmedel skall endast få försäljas i sluten förpackning. Denna

skall förses med etikett, som skall innehålla, bland annat, uppgift om den

benämning, under vilken medlet anmälts hos anstalten, en av anstalten godkänd

uppgift om medlets karaktär och det ändamål, för vilket det avsetts,

uppgift om förpackarens eller importörens namn in. m. samt varudeklaration

och nummer- eller datumbeteckning. Varudeklarationen skall omfatta

samma uppgifter som deklarationen till anstalten. Syftet med nummer- eller

datumbeteckningen är att underlätta identifieringen av delar av skilda tillverknings-

eller importpartier, som distribuerats till återförsäljare. Vidare

skola meddelas uppgifter om de åtgärder, som enligt föreskrifter av statens

institut för folkhälsan böra iakttagas till undvikande av skada å människor

vid medlets användning. Slutligen skall beträffande preparat med begränsad

lagringsduglighet anges den tid, inom vilken preparatet bör användas.

Beträffande frågan huruvida växtskyddsanstalten skall ha befogenhet

alt förbjuda försäljning av preparat, vilka den funnit odugliga eller skadliga,

uttalar utredningen, att en dylik befogenhet icke är nödvändig ur de

ekonomiska synpunkter, varom nu i första hand är fråga. Härom anföres

bland annat följande.

Redan den omständigheten, att deklarationsskyldighet föreskrives, torde

få en betydligt avskräckande inverkan på den, som till äventyrs ämnat saluföra

en uppenbart värdelös eller skadlig produkt. För den händelse detta

icke skulle betraktas som betryggande, kan det erinras om att anstalten genom

publikation av försöksresultaten i sina Växtskyddsnotiser eller i annan

form har ett mycket verksamt medel, då det gäller att upplysa allmänheten

om ett preparats värde. Del får även förutsättas att anstalten, då den konstaterat

att ett preparat på grund av sin sammansättning eller enligt utförda

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

prov är utan avsedd verkan eller skadligt, underrättar vederbörande tillverkare

eller importör härom. Sedan så skett, kunna straffrättsliga påföljder inträda

för den som, oaktat han erhållit sådan underrättelse, fortfar med att saluhålla

samma preparat såsom om det vore ett lämpligt och verksamt medel.

Beträffande skadliga medel kan hänvisas till stadgandet i 19 kap. 7 § strafflagen

och beträffande odugliga sådana till strafflagens bedrägeribestämmelser.

Vidare skulle en förbudsbefogenhet automatiskt innebära att samtliga

preparat, som icke blivit av växtskyddsanstalten förbjudna, lcomme att

betraktas såsom officiellt godkända, en konsekvens som ur flera synpunkter

vore olämplig.

Från kontrollstiftelsens sida har framhållits för utredningen, att ett system

med officiellt godkännande av växtskyddsmedel skulle i så hög grad

reducera den frivilliga kontrollorganisationens arbetsmöjligheter, att man

knappast kunde räkna på att den under sådana förhållanden skulle fortleva.

Man har vidare framhållit, att även om alltså ett system liknande det

danska, med en officiell lista över godkända preparat, icke kan välkomnas

från branschhåll, så föreligger ingen erinran mot en publicering från växtskyddsanstaltens

sida av erhållna resultat ungefär på det sätt som nu redan

sker. Utredningen, som betonat att införandet av en offentlig kontroll icke

får i något avseende inkräkta på anstaltens publiceringsfrihet i vetenskapligt

eller upplysningssyfte, anser å andra sidan ej heller, att några godkännanden

skola utfärdas av anstalten, vare sig uttryckligt eller underförstått.

Däremot kan man förutse att i samband med en utvidgning av anstaltens

kontrollarbete även anstaltens publicitet på området kommer att

öka i omfång. Det torde av flera skäl vara lämpligt, att anstaltens meddelanden

angående växtskyddsmedelsprövningen publiceras i en särskild serie,

där utgivningstid och upplagestorlek smidigt kan anpassas efter växlande

lägen.

I fråga om behovet av skyddsföreskrifter ur hygienisk eller annan synpunkt

erinras om att de viktigaste skyddsbestämmelserna ur förstnämnda

synpunkt innefattas i 1943 års giftstadga. Dessa bestämmelser innebära,

att beträffande ämnen, som intagits i bilaga 1 eller 2 till stadgan, vissa särskilda

försiktighetsåtgärder skola iakttagas i fråga om utlämnande, emballering

och etikettering. Giftstadgans bestämmelser utgöra emellertid enligt

utredningen ett mycket ofullkomligt skydd i vad gäller växtskyddsmedel,

beroende på att ifrågavarande bilaga revideras endast med tämligen långa

mellanrum, varigenom hanteringen med åtskilliga nya och mycket giftiga

växtskyddsmedel kommit att bli oreglerad. Bland andra folkhälsoinstitutet,

Föreningen Bekämpningsmedels-Leverantörer och Sveriges färghandlares

riksförbund ha även uttryckt tvivel på lämpligheten av att i fortsättningen

bygga på giftstadgan i detta avseende.

Utredningen finner sig icke själv böra framlägga något förslag till lösning

av frågan om hygieniska skyddsföreskrifter. Den framhåller emellertid

att de önskemål, som institutet för folkhälsan framfört till utredningen,

i huvudsak blivit tillgodosedda i utredningens förslag. De uppgifter på förpackningarna,

som utredningen föreslagit skola lämnas, synas emellertid i

enlighet med vad institutet förordat böra kompletteras i vissa avseenden.

Utredningen har dock icke ansett sig kunna taga ställning till frågan om

utformningen av föreskrifter härom.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Vid betänkandet har fogats ett förslag till kungörelse angående anmälningsskyldighet

beträffande handel med växtskyddsmedel, upprättat i anslutning

till vad utredningen föreslagit i betänkandet. Utredningen framhåller

som exempel på olägenheterna av att olika sidor av frågan om kontroll över

växtskyddsmedlen erhålla separata lösningar, att, därest dess förslag antagas,

såväl växtskyddsanstalten som lantbruksstyrelsen kommer att handha

vissa funktioner i detta sammanhang. Därest man icke inom en nära

framtid kan påräkna en lösning av frågan om kontroll över bekämpningsmedlen,

som tar hänsyn till samtliga aktuella sidor därav, bör enligt utredningens

mening lantbruksstyrelsens befattning med föreskrifterna till skydd

för pollenöverförande insekter överflyttas till växtskyddsanstalten.

Beträffande omfattningen av anstaltens prövningsarbete in. in. anföres

att det för närvarande är omöjligt för anstalten att ens tillnärmelsevis tillgodose

firmornas krav på undersökningar eller att utföra en så fullständig

och allsidig prövning, som vore önskvärd. Ej heller finnas tid eller

resurser för en självständig forskning på växtskyddsmedelsområdet. Enligt

utredningens åsikt är det oundgängligt, att anstalten erhåller möjlighet att

medhinna dels en fullständig prövning av samtliga nyanmälda preparat och

dels en stickprovskontroll av de medel, som finnas i marknaden. Sistnämnda

verksamhet måste anses nödvändig med hänsyn till de förändringar,

som vissa preparat företett under olika säsonger. Det är givetvis även mycket

angeläget att anstalten erhåller rimliga möjligheter till en självständig

forskning på området. Endast därigenom kan anstalten på ett tillfredsställande

sätt påverka utvecklingen. Behovet av förstärkning av anstaltens forskningsmöjligheter

har även betygats såväl från näringslivets håll som i riksdagen.

Utredningen understryker att införandet av den kontroll över växtskyddsmedel,

som utredningen föreslagit, medför ökade anspråk på arbetskraft.

Utredningens förslag i detta hänseende kommer att redovisas i det

följande.

I förevarande sammanhang uttalas, att avgift bör uttagas såväl då en

tillverkare eller importör får ett preparat prövat på experimentstadiet som

då ett preparat anmäles för saluhållande. För att vederbörande på förhand

skall kunna bedöma prövningskostnaden bör denna utgå efter en av växtskyddsanstalten

kungjord taxa, uppgjord för olika huvudtyper eller grupper

av preparat.

Yttrandena.

Behovet av att anmälnings- och märkningsskyldighet införes för växtskyddsmedel

vitsordas allmänt av remissinstanserna.

I anledning av att utredningen betecknat Stiftelsen Kontrollmärkningen

av bekämpningsmedel (SKB) såsom en branschorganisation framhåller

emellertid styrelsen för statens växtskyddsanstalt, att SKB-granskningsnämnden,

vilken utövar stiftelsens kontroll, är sammansatt av icke endast

representanter för branschen utan därjämte av ombud för växtskyddsan
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

stalten och statens jordbruksförsök m. fl. och att nämnden ledes av en opartisk

ordförande. Styrelsen understryker att granskningsnämnden utfört eu

gagnande verksamhet. Styrelsen finner det därför angeläget, att denna faktor

i bekämpningsmedelskontrollen skall nyttjas i det allmännas tjänst och

att inga åtgärder skola vidtagas, som kunna vara ägnade att minska intresset

för den frivilliga kontrollverksamheten.

Föreningen Bekämpningsmedels-Lcveranlörer framhåller likaledes, att

sammansättningen av nämnden garanterar en opartisk och sakkunnig handläggning

av kontrollfrågorna. Vidare bemöter föreningen vissa anmärkningar,

som utredningen framställt mot SKB-märkningen, nämligen att ingen

garanti finnes för att märkningen skall uppnå och bibehålla en hundraprocentig

omfattning samt att kontrollen i fråga om växtskyddsmedels effektivitet

är ganska lös, därigenom att förnyelse av en gång lämnade tillstånd

beviljas automatiskt, d. v. s. utan föregående prövningar. Häremot anför

föreningen bland annat följande.

SKB-systemet kan anlitas av alla leverantörer — oberoende av om de

äro medlemmar i BML eller icke. Systemet innebär en kvalitetsmärkning

och omfattar därför självfallet endast sådana bekämpningsmedel, vilkas

effektivitet på ett tillfredsställande sätt dokumenterats. Vidare gäller alt

från märkningen uteslutas preparat, som kunna vara effektiva men som på

grund av bristfällig etikettering, vilseledande reklam eller andra olämpliga

försäljningsmetoder icke befinnas förtjäna märkning. Märkesrätten kan

även frånkännas leverantör, som åsidosatt de skyldigheter, som äro förbundna

därmed. Att redan nu huvuddelen av i marknaden förekommande

växtskyddsmedel äro SKB-märkta visar, att syftet med märkningen på relativt

kort tid i stort sett uppnåtts. Varje förbrukare av bekämpningsmedel har

tack vare kontrollmärket möjlighet att välja sådan vara, som med säkerhet

kan förutsättas uppfylla alla rimliga krav på effektivitet och ändamålsenlighet.

På grund av den stora anslutningen till detta system finnes det

också för varje ändamål flera kontrollmärkta växtskyddsmedel, som konkurrera

med varandra.

Med rätten att begagna SKB-märket följer skyldighet för leverantören att

på egen bekostnad låta utföra prövning av preparatet vid tidpunkt och på

sätt som granskningsnämnden eller granskningsbyrån föreskriver. Fortlöpande

kontroll av märkta preparat har i viss utsträckning redan genomförts

i fråga om oljeväxtskyddsmedlen. I övrigt torde flertalet märkta preparat

undergå kontinuerlig prövning vid växtskyddsanstalten. Skulle ett

medel vid sådan prövning uppvisa otillfredsställande effekt, kommer detta

omedelbart till SKB:s kännedom och någon förnyelse av rätten att använda

kontrollmärket lämnas självfallet icke.

Granskningsbyrån har för övrigt skyldighet att ingripa så snart någonting

inträffat, som antages respektive konstateras ha försämrat ett kontrollmärkt

medels effektivitet, eller som på annat sätt befinnes strida mot för

verksamheten gällande regler. Flera sådana ingripanden ha skett. Några

gånger ha de framförda anmärkningarna vid företagen undersökning visat

sig sakna fog; i övriga fall har erforderlig rättelse åstadkommits nära nog

omgående. BML vill med anledning härav hävda, att den förefintliga kontrollen

redan visat en tillfredsställande effektivitet.

Frågan om en fortlöpande kontroll av samtliga SKB-märkta preparat

sammanhänger intimt med frågan om växtskyddsanstaltens utbyggnad.

Trots den komplettering av anstaltens resurser, som utredningen föreslår,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

41

har denna likväl icke ansett sig kunna räkna med mera än en stickprovskontroll

av de växtskyddsmedel, som finnas i marknaden. Med hänsyn härtill

och då en ofrånkomlig standardisering av provnings- och analysmetoder

ännu ej kunnat genomföras beträffande ett stort antal växtskyddsmedel, förefaller

det ej befogat att lasta SKB-kontrollen för vad som ännu brister i

fråga om prövningsmöjligheterna.

Såsom nämnts tillstyrkes i remissyttrandena att anmälningsskyldighet

skall införas. Vissa remissinstanser, däribland statens institut för folkhälsan,

kommerskollegium och Sveriges kemiska industrikontor anse, att de

uppgifter som skola lämnas i anmälningsdeklarationen böra vara mera detaljerade

än vad utredningen föreslagit. Uppgifterna rörande de verksamma

beståndsdelarna i ett preparat böra sålunda enligt deras mening icke inskränkas

till ämnestyp utan upptaga beståndsdelarnas fullständiga kemiska

sammansättning.

Industrikontoret anför härom bland annat följande.

För att man skall kunna få en riktig uppfattning om halten verksam beståndsdel

i ett växtskyddsmedel är det ofta icke tillräckligt alt änmestypen

angives på sätt utredningen föreslagit. Inom samma ämnestyp torde egenskaperna

kunna avsevärt variera även med sådana förändringar i den kemiska

molekylen, som i och för sig kunna synas obetydliga. Det är stundom

icke ens tillräckligt att den kemiska formeln för ämnet anges, ty olika isomerer

kunna förefinnas av ett och samma ämne, och av dessa isomerer

kanske endast en är verksam.

I stort sett kan sägas att de av utredningen föreslagna deklarationsuppgifterna

ingalunda alltid äro tillräckliga för att man skall kunna draga någon

slutsats om ifrågavarande växtskyddsmedels effektivitet. Det torde vara

möjligt att beträffande vissa medel framställa två preparat för vilka deklarationen

enligt utredningens förslag skulle bliva identisk men av vilka ett

var mycket effektivt medan det andra icke borde godkännas såsom växtskyddsmedel.

Utredningen har enligt kemikontorets mening haft en övertro

beträffande betydelsen av den kemiska varudeklarationen för bedömning

av växtskyddsmedels effektivitet. Det är den biologiska prövningen

som är den grundläggande och som ofta måste tillgripas för att man skall

kunna få en säker bedömning av ett växtskyddsmedels effektivitet; detta

gäller givetvis i särskilt hög grad i fråga om sådana medel, där det ännu

icke är klarlagt vilken speciell kemisk substans som är verksam.

Det synes kemikontoret önskvärt att myndigheterna få tillgång till en

mera uttömmande kemisk deklaration än utredningen föreslagit. Vid anmälningen

av ett växtskyddsmedel till den administrativa myndigheten böra

uppgifterna rörande den verksamma beståndsdelen icke inskränkas till ämnestypen.

Anmälaren måste emellertid få rätt att begära att vissa deklarationsuppgifter

skola behandlas konfidentiellt av myndigheterna.

Jämväl arhetarskgddsstgrelsen och de sakkunniga för översyn av folkhälsoinstitutets

arbetsuppgifter och organisation m. m. finna att detaljerade

uppgifter rörande medlens sammansättning äro oundgängligen nödvändiga.

Styrelsen och de sakkunniga anse dessutom all preliminära toxicitetsuppgifter

böra lämnas. De sakkunniga förorda därjämte, alt växtskyddsanstalten

skall få en konsult med toxikologisk erfarenhet till sill förfogande.

Arbetarskyddsstyrclsen anför i dessa frågor bland annat följande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Beträffande den deklaration rörande sammansättningen av respektive medel,

som enligt förslaget skall avgivas i samband med anmälan, finner styrelsen,

att detaljerade uppgifter rörande medlens sammansättning äro oundgängligen

nödvändiga. Vissa tillsatser kunna nämligen förändra ett ämnes

inverkan på organismen samt öka eller minska ämnets giftverkan. Förutom

uppgifterna om medlens sammansättning böra emellertid för underlättande

av bedömningen av erforderliga skyddsåtgärder preliminära toxicitetsuppgifter

lämnas. Styrelsen finner här angiven deklaration och uppgiftsskyldighet

vara av sådan betydelse, att av utredningen diskuterade sekretessynpunkter

måste få vika. Uppgiftsskyldigheten torde även medföra, att tillverkarnas

och importörernas känsla av ansvar för sina produkter stärkes

och att den av utredningen i viss mån befarade förskjutningen av ansvaret

från dem till den statliga myndigheten motverkas.

Ifrågavarande preliminära toxicitetsuppgifter torde kunna erhållas genom

undersökningar vid statens institut för folkhälsan eller vid andra laboratorier,

där garanti för den vetenskapliga vederhäftigheten förefinnes, såvitt

dylika uppgifter ej äro tillgängliga i litteraturen.

I fråga om varudeklarationen till allmänheten anse däremot några remissinstanser

såsom kommerskollegium, Sveriges kemiska industrikontor

och Föreningen Bekämpningsmedels-Leveruntörer, att allmänheten är bättre

betjänt av uppgifter om varans egenskaper, användningsområde och användningssätt

än av att namnen på och halten av preparatets beståndsdelar

utförligt deklareras. Föreningen anför härom bland annat följande.

Det förefaller ovisst på vad sätt växtodlarnas intressen skulle tillgodoses

genom en offentlig innehållsdeklaration. Avsikten skulle väl närmast vara

att odlaren genom kännedom om i ett växtskyddsmedel ingående verksamma

beståndsdelar skulle kunna sluta sig till dess egenskaper, framför allt dess

biologiska effekt. I praktiken kan det emellertid vara så, att något enkelt

regelmässigt samband mellan den kemiska sammansättningen och den biologiska

effekten ej förefinnes. Den senare kan nämligen påverkas av andra

faktorer, vilkas redovisning på etiketten av praktiska skäl får anses utesluten.

I många fall är det dessutom än så länge omöjligt att ange den kemiska

sammansättningen av alla beståndsdelar i ett växtskyddsmedel. Tjäroch

mineraloljor, svavelkalkvätska, ett flertal organiska lösningsmedel m. fl.

kunna icke fullständigt kemiskt analyseras, och många nyare bekämpningsmedelskemikalier

föreligga i form av tekniska produkter, vilkas sammansättning

är ofullständigt känd. Bekämpningsmedel innehålla vidare vanligen

en icke oväsentlig halt av i mindre grad verksamma respektive overksamma

substanser, varför det ofta är svårt att draga gränsen mellan verksamma

och icke verksamma beståndsdelar. Å andra sidan kan man ibland i substanser,

vilka redovisas som lösnings- eller utspädningsmedel, återfinna beståndsdelar,

som äro självständigt eller synergistiskt verksamma. En mellanställning

inta vissa hjälpmedel såsom emulgatorer och vätningsmedel, vilka

i sig själva sakna insekticid eller fungicid verkan och dock icke kunna

undvaras eller okritiskt utbytas utan allvarliga konsekvenser med avseende

på den biologiska effekten.

Offentligt redovisade uppgifter om viktprocent och typ av varje slag av

verksamma beståndsdelar kunna därför i enlighet med vad nu anförts

verka vilseledande för förbrukarna, eftersom det ligger nära till hands för

dessa att — med orätt — förutsätta ett enkelt, regelmässigt samband mellan

halten av verksamma beståndsdelar och den biologiska effekten. En mindre

nogräknad försäljare skulle till sin fördel kunna utnyttja dylika missför
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

43

stånd. Enligt BML:s upfattning är förbrukaren väsentligt mer betjänt av att

varje vara är försedd med en vederhäftig egenskapsdeklaration, vilken — i

motsats till en innehållsdeklaration ■— ger de för förbrukaren väsentliga

uppgifterna om medlets egenskaper och hur detsamma skall användas. Det

är just ett av SKB:s syften att genom granskning av etiketter, bruksanvisningar

etc. tillse, att de kontrollmärkta preparaten äro försedda med en

invändningsfri egenskapsdeklaration.

Sammanfattningsvis kan sägas, att en skyldighet att förse förpackning

av växtskyddsmedel med lämpligt vald typbeteckning kan godtagas i princip,

men att det praktiska värdet härav ur växtskyddssynpunkt synes ringa.

Bestämt måste BML emellertid avråda från att i detta sammanhang — på

sätt utredningen föreslagit — fordra kvantitativa uppgifter om sammansättningen.

Utredningens förslag till bestämmelser rörande anmälningsskyldighet avstyrkes

av kommerskollegium, Sveriges kemiska industrikontor, Föreningen

Bekämpningsmedels-Leverantörer och Sveriges färghandlares riksförbund.

De framhålla önskvärdheten av att bestämmelser rörande tekniska gifter om

möjligt skola intagas i en enda stadga och förorda att utredningens förslag

till kungörelse i ämnet i tillämpliga delar skall inarbetas i 1943 års giftstadga.

Stadgan bör därvid uppdelas i dels en stadga för gifter, som huvudsakligen

användas såsom läkemedel med medicinalstyrelsen som administrativ

myndighet, dels en stadga för icke endast växtskyddande utan alla tekniska

gifter med kommerskollegium som administrativ myndighet.

Till motivering för dessa förslag anför kemikontoret följande.

Tvivelsutan är det mycket önskvärt att alla bestämmelser rörande tekniska

gifter såvitt möjligt intagas i en enda stadga. I särskild grad gäller detta föreskrifter,

som bland annat avse detaljhandeln. Bestämmelserna rörande bekämpningsmedel

av olika slag intaga numera nästan en dominerande plats

i giftstadgans bilagor. Om Kemikontoret rätt förstått utredningens förslag,

vilket dock icke närmare utarbetats i sina konsekvenser, skulle de speciella

bestämmelserna rörande växtskyddspreparat försvinna ur giftstadgan. I

fråga om andra bekämpningsmedel, såsom malmedel, råttutrotningsmedel

in. in., skulle erforderliga bestämmelser dock liksom hittills ha sin plats i

giftstadgan. Ur många synpunkter är en dylik uppdelning av bekämpningsmedlen

förenad med nackdelar.

Det måste betecknas som föga lämpligt att en institution av växtskyddsanstaltens

karaktär tilldelas administrativa uppgifter av större betydelse.

Alldeles särskilt gäller detta om anstaltens chef skall vara forskare såsom

utredningen föreslagit. Det må vidare framhållas att växtskyddslagstiftningen

ingalunda berör enbart de två institutioner, som enligt utredningen skulle

få befattning med densamma, nämligen statens växtskyddsanstalt och statens

institut för folkhälsan. Även arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen ha betydande intressen på detta område.

Kemikontorets förslag är att kommerskollegium skall bli den administrativa

myndigheten och därvid samråda med alla berörda myndigheter och

institutioner på samma sätt som planerats i fråga om godkännande av tillsatser

till livsmedel. Om kommerskollegium blir den administrativa myndigheten

kan hela växtskyddslagstiftningen infogas i giftstadgan och kollegium

bemyndigas att utan Kungl. Maj:ts hörande snabbt revidera giftstadgans

bilagor. Ett dylikt bemyndigande synes nödvändigt för att man äntligen

skall kunna få till stånd eu rationell lösning av det stora problemkomplex,

som giftstadgan sedan gammalt inneburit.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

Kommerskollegium erinrar i detta sammanhang om att kollegiet enligt

den nya livsmedelsstadgan har förhandsprövning i fråga om tillsatser till

livsmedel, som framställas eller beredas för avsalu eller servering. Kollegiet

skall vid handläggningen av dessa frågor samråda med representanter för

medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen och statens institut för folkhälsan.

Ärenden rörande giftiga ämnen, som icke huvudsakligen användas såsom

läkemedel, böra enligt kollegiets mening handläggas på liknande sätt.

Jämväl styrelsen för statens institut för folkhälsan och de sakkunniga för

översyn av institutets arbetsuppgifter och organisation m. m. förorda, att

giftstadgan skall omarbetas samt att kommerskollegium skall vara den myndighet,

till vilken anmälningsskyldigheten skall fullgöras.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, som tillstyrker

förslaget om obligatorisk anmälnings- och märkningsskyldighet, ifrågasätter

dock, om allmänheten genom detta förslag beredes ett tillfredsställande

skydd mot undermåliga växtskyddspreparat. Enligt styrelsens mening

bör denna fråga göras till föremål för viss ytterligare översyn. Därvid böra

beaktas de erfarenheter, som vunnits vid verksamhet av i viss mån liknande

art, exempelvis vid statens institut för folkhälsan.

Beträffande frågan, huruvida försäljning av skadliga eller odugliga preparat

skall kunna förbjudas, äro meningarna i remissyttrandena delade. Ett

flertal remissinstanser ansluta sig till utredningens uppfattning att någon

befogenhet att meddela förbud icke är nödvändig.

Det förslag, som framlagts av bland andra kommerskollegium och Sveriges

kemiska industrikontor om att kollegiet skall vara den administrativa

myndigheten, innebär dock befogenhet för kollegiet att meddela förbud mot

skadliga preparat.

Arbetarskyddsstyrelsen förordar att man skall överväga att införa befogenhet

för statlig instans att förbjuda användning av ämne, som ur arbetarskyddssynpunkt

eller eljest ur hygienisk synpunkt medför alltför stora

risker.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt förklarar sig vad beträffar frågan

om försäljningsförbud för odugliga och skadliga preparat vara tveksam, huruvida

nu gällande bestämmelser i strafflagen äro tillräckliga för ett beivrande

av försäljning av sådana preparat. Styrelsen anser emellertid att erfarenheter

från den föreslagna förstärkta kontrollverksamheten böra avvaktas,

innan skärpta åtgärder påyrkas.

Sveriges lantbruks förbund föreslår att växtskyddsanstalten skall åläggas

att underrätta vederbörande importör eller tillverkare, om ett medel på

grund av sin sammansättning eller enligt utförda prov är skadligt eller utan

avsedd verkan.

Slutligen uttala bland andra styrelsen för statens växtskyddsanstalt, Sveriges

kemiska industrikontor och Före>ningen Bekämpningsmedels-Leverantörer,

att växtskyddsanstaltens resurser böra förstärkas för att möjliggöra

en betydligt ökad prövning av växtskyddsmedel. Sveriges lanlbruksförbund

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

45

yttrar att växtskyddsanstalten bör ges möjlighet att utöver den kontroll, som

förutsättes skola ske, då ett preparat anmäles, utöva en fortlöpande, verksam

efterkontroll av växtskyddsmedlens sammansättning. Även Hushållningssällskapens

förbund framhåller att kontrollen för att vara effektiv

jämväl måste innefatta en kontinuerlig och grundlig efterkontroll.

IV. Organisationen vid växtskyddsanstaltens huvudinstitution

m. m.

Nuvarande förhållanden och tidigare organisationsförslag.

Växtskyddsanstaltens huvudinstitution arbetar på tre avdelningar, nämligen

den botaniska, den zoologiska samt upplysnings- och kontrollavdelningen.

Var och en av dessa avdelningar ledes av en avdelningsföreståndare.

Kungl Maj :t förordnar en av avdelningsföreståndarna att vara anstaltens

chef. För närvarande är föreståndaren för upplysnings- och kontrollavdelningen

samtidigt chef för anstalten.

Den s. k. bekämpningsmedelskontrollen, vilken sysslar med biologisk

prövning av preparat för bekämpning av växtsjukdomar och skadedjur, hildar

en fjärde arbetsenhet, direkt underställd anstaltens chef. Den tillkom

år 1938 genom utbrytning ur den botaniska och den zoologiska avdelningen.

Jämväl anstaltens kansli samt vakt- och hantverkarpersonalen äro direkt

underställda anstaltschefen.

Avdelningsföreståndarna med anstaltschefen som ordförande bilda en

nämnd. Denna har att årligen till anstaltens styrelse inge förslag till arbetsplan

för nästföljande kalenderår och att yttra sig i frågor, som hänskjutas

till nämnden av styrelsen eller anstaltschefen. Nämnden skall befrämja enhet

och samverkan mellan anstaltens olika avdelningar. I praktiken ha under

senare år samtliga tjänstemän i lägst assistents tjänsteställning kallats

till nämndens sammanträden.

Anstaltens styrelse består av sex ledamöter, av vilka tre förordnas av

Kungl. Maj:t och två väljas av lantbruksakademien, varjämte anstaltens

chef är självskriven ledamot.

I skilda sammanhang ha förslag till ändring i anstaltens organisation

framlagts. Sålunda föreslog anstaltens styrelse år 1938 att avdelningssystemet

skulle slopas. Påföljande år avgav dåvarande länsassessorn E. Rolander,

vilken dåvarande chefen för jordbruksdepartementet med stöd av vederbörligt

bemyndigande tillkallat för att verkställa utredning rörande ifrågasatt

ändring av anstaltens organisation, betänkande med förslag i ämnet.

Slutligen framlade anstaltsstyrelsen år 1947 en utredning angående huvudinstitutionens

organisation och utrustning. Förenämnda utredningar ha redovisats

i växtskyddsutredningens betänkande. Beträffande de förslag, som

dessa innehålla, torde få hänvisas till betänkandet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

Utredningens ställningstagande och förslag.

Anstaltens organisation. Förslaget att slopa avdelningssystemet avvisas av

utredningen. Detsamma gäller ett förslag, som anstaltsstyrelsen år 1940

framlagt om att forskningsavdelningarna skulle handha den löpande upplysningsverksamheten

och att särskild personal, direkt underställd anstaltens

chef, skulle anlitas för kontrollverksamheten. Däremot anser utredningen

i fråga om bekämpningsmedelsprövningen tillräckliga skäl icke föreligga

att bibehålla den nuvarande organisationsformen, d. v. s. med denna

verksamhet utbruten ur forskningsavdelningarna. I betänkandet anföres i

denna fråga att det visserligen råder ett nära samband mellan den botaniska

och den zoologiska provningsverksamheten och att en ständig kontakt

erfordras mellan de personer, som företräda dessa olika slag av provningsverksamhet.

I allmänhet komina dock helt olika preparat till användning

vid sjukdoms- respektive skadedjursangrepp. Det samarbete, som erfordras

i varje särskilt fall, kan enligt utredningens mening lika väl äga rum

om tjänstemännen äro inordnade i de båda forskningsavdelningarna som

om de äro direkt underställda anstaltens chef. Om, som utredningen föreslår,

även kemisk prövning av bekämpningsmedlen skall bedrivas vid anstalten,

är det näppeligen tänkbart att utbryta denna verksamhet ur den kemiska

avdelningens ram och ställa prövningen direkt under anstaltschefen

i likhet med bekämpningsmedelsprövningen i övrigt. Konsekvensen synes

då fordra, att ej heller den botaniska eller den zoologiska prövningen utbrytes

ur respektive forskningsavdelningar. Genom utredningens förslag vinnes,

förutom en viss lättnad i chefens arbetsbörda, en förbättrad kontakt

mellan provningsverksamheten och den egentliga forskningen.

Utredningen föreslår vidare — i likhet med anstaltsstyrelsen i dess organisationsförslag

år 1947 — att den nuvarande upplysnings- och kontrollavdelningen

skall uppdelas på två avdelningar. Därvid understrykes att om

kontrollverksamheten undantages från anstaltschefens omedelbara föreståndarskap

minskas hans arbetsuppgifter till förmån för hans egentliga uppgifter

som chef. Ansvaret för den viktiga del av anstaltens arbete, som upplysningsverksamheten

representerar, låter sig väl förenas med anstaltschefens

övriga uppgifter.

Såsom framgått av det föregående föreslår utredningen, att en kemisk avdelning

skall inrättas med uppgift att företaga kemisk prövning av växtskyddsmedel

samt att bedriva forskning i samarbete med de övriga fackavdelningarna.

Såsom i det följande kommer att närmare beröras föreslås

slutligen att kansliet skall förestås av en särskild tjänsteman.

Personal- och lönefrågor. Innan utredningen går in på frågan om den personalstyrka,

som anstaltens olika avdelningar böra ha, diskuterar den anstaltschefens

ställning och uppgifter. Vidare behandlar den avdelningsföreståndarnas,

överassistenternas och assistenternas löneställning. I detta sammanhang

torde jämväl få redovisas vissa allmänna synpunkter, som utredningen

framlagt rörande avlöningsförhållandena för anstaltens tjänstemän.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

47

Vad gäller anstaltschefen beröres först frågan om denne bör vara

en administratör eller en forskare. Enligt utredningens mening bör närmast

en naturvetenskapsman komma i fråga för denna post. Utredningen anser

det nämligen höra till sällsyntheterna, att en person med rent administrativ

utbildning även har en sådan insikt i naturvetenskaperna, att han kan

leda, samordna och avväga forskningsarbete berörande botaniken, zoologien

och kemien. Det förhållandet att en naturvetenskapsman icke kan behärska

samtliga de områden, som omfattas av anstaltens forskning, kan enligt utredningen

icke förringa värdet av att anstaltens ledning utövas av en naturvetenskapligt

utbildad person. Genom sin vetenskapliga skolning bör han i

allmänhet kunna förväntas vara bättre rustad att företaga den nödvändiga

avvägningen mellan de olika forskningsgrenarna än en administrativt utbildad

person.

Utredningen betraktar det som synnerligen angeläget, att anstaltens chef

skall lämnas möjlighet att i första hand ägna sig åt sin egentliga chefsuppgift.

Enligt utredningens förslag till arbetsenheter och arbetsfördelning

inom anstaltens huvudinstitution kommer chefen att befrias från den omedelbara

befattningen med bekämpningsmedelsprövningen samt den författningsmässiga

kontroll- och inspektionsverksamheten. Utredningen föreslår

vidare, att en särskild tjänst skall inrättas för ledningen av kansliarbetet,

häri inberäknat de kamerala uppgifterna. Därigenom skulle anstaltens chef

befrias från en väsentlig del av sina allmänna förvaltningsuppgifter. Kansliets

föreståndare, förslagsvis benämnd sekreterare, kan enligt utredningens

mening lämpligen övertaga ansvaret för protokollföring, expediering, kamerala

ärenden, intendentsärenden och diarieföring. Vidare bör sekreteraren

ansvara för den tekniska sidan av personalärendena och biblioteksärendena.

För anstaltschefens del kvarstå därefter —- förutom uppgiften att leda

upplysningsavdelningen — de egentliga chefsuppgifterna, såsom att leda

verksamheten i stort, att fördela uppgifter och ansvar på de olika arbetsenheterna

och övervaka arbetets behöriga gång, att bereda och föredraga styrelseärendena,

att uppgöra årsberättelse över anstaltens verksamhet, att redigera

anstaltens publikationer samt att förkovra dess bibliotek.

Beträffande anstaltschefens nuvarande löneställning — Ca 31 såsom avdelningsföreståndare

och ett årligt tilläggsarvode av 1 008 kronor såsom

chef — uttalas, att denna är för låg. Utredningen anser att ledningen av

landets växtskydd är en uppgift, som väl motiverar inrättandet av en förordnandetjänst

i lönegrad Cp 14, och föreslår sålunda, att anstaltschefen

skall placeras i denna lönegrad med tjänstebenämningen professor och chef.

I fråga om avdel ningsför estån dar na anför utredningen alt deras

nuvarande placering i lönegrad Ca 31 är tillräckligt hög för att kunna

locka väl meriterade sökande. Samma löneställning anses böra tillämpas

för föreståndaren för den föreslagna kemiska avdelningen.

Av föreståndaren för den tilltänkta inspektionsavdelningen behöver enligt

utredningens åsikt icke krävas vetenskapliga meriter av samma valör

som hos de övriga avdclningsföreståndarna. Utredningen föreslår därför

atl han skall placeras i lönegrad Ca 27.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:Is proposition nr 99.

Den föreslagne föreståndaren för kansliet bör enligt utredningen placeras

i lönegrad Ca 29 och erhålla tjänstebenämningen sekreterare. Till stöd

härför anföres att denne befattningshavare skall vara kompetent att leda den

expeditionella sidan av anstaltens löpande verksamhet, att förestå den kamerala

redovisningen för anstalten och dess filialer samt att fungera som intendent

åt anstalten. Han bör äga juridisk och administrativ utbildning och

erfarenhet. Icke minst i samband med kontrollen över växtskyddsmedlen

uppkomma frågor, för vilkas bedömande anstalten behöver tillgång till juridisk

sakkunskap. Arbetsuppgifterna förklaras väl överensstämma med dem,

som åvila sekreterarna vid lantbrukshögskolan och statens veterinärmedicinska

anstalt, vilka befattningshavare äro placerade i lönegrad Ca 29.

Beträffande överassistenterna anser utredningen det rimligt att

lönegraden för de två tjänster, som äro placerade på den botaniska och den

zoologiska avdelningen, ändras från 27 till 29. Arbetsuppgifternas art samt

den utbildning och erfarenhet, som förutsättes för uppnående av dessa

tjänster, motivera enligt utredningens mening väl en sådan lönegradsplacering.

Tjänstebenämningen överassistent finner utredningen föga lämplig,

bland annat med hänsyn till att dessutom två andra assistentgrader finnas

vid anstalten. Utredningen föreslår, att titeln överassistent skall ersättas

med tjänstebenämningen laborator för nyssnämnda två tjänster. Titeln försöksledare,

som anstaltsstyrelsen förordat år 1947, finner utredningen

mindre lämplig. Den tredje av de överassistenttjänster, som nu finnas vid

anstalten, skall enligt utredningens förslag omvandlas till en tjänst som

föreståndare för inspektionsavdelningen. Dessa tre tjänster föreslås skola

göras till ordinarie, då behovet av dem är stadigvarande.

Sedan numera allmänna bestämmelser tillkommit om reglerad befordringsgång

för amanuenspersonal, tillämpliga även för personal vid de s. k.

lärda verken, föreslår utredningen att denna befordringsgång skall tillämpas

för assistenterna inom växtskyddsanstalten. Denna befordringsgång

innebär begynnelse i 17 respektive 19 lönegraden, beroende på utbildningens

art, och slutplacering i 24 lönegraden efter 7 1/2 respektive 5 år.

Det förutsättes att en dylik ändring icke får medföra försämring i lönehänseende

för någon nuvarande innehavare av tjänst i 22 eller 24 lönegraden.

I betänkandet erinras om att anstaltens styrelse upprepade gånger under

senare år framhållit behovet av en förbättring av avlöningsförhållandena

och befordringsmöjligheterna för anstaltens tjänstemän med akademisk eller

motsvarande utbildning. Utredningen betonar för sin del vikten av att

anstalten skall kunna erbjuda minst lika goda avlöningsförmåner åt sin

rekryteringspersonal som de vilka stå till buds på annat håll för personal

med samma utbildning. I fråga om utredningens allmänna synpunkter

beträffande lönegradsplaceringen för anstaltens tjänstemän

anföres vidare.

Växtskyddsverksamhetens starkt specialiserade karaktär medför att övergång

till annat arbetsområde efter några år i växtskyddsanstaltens tjänst

är svår att realisera. Andra avigsidor med växtskyddstjänsten äro att per
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

sonalen i allmänhet icke kan utnyttja sådana allmänt förekommande förmaner

som sommarsemester och förkortad arbetstid under sommaren. Om

rekrytering av väl kvalificerade aspiranter skall kunna säkerställas får icke

— som hittills får anses ha varit fallet — till här nämnda nackdelar

läggas låga löner och dåliga befordringsmöjligheter.

Med bortseende från kemisterna måste av växtskyddsanstaltens tjänstemän

krävas god teoretisk utbildning i biologiska ämnen, vilken får kompletteras

antingen med den växtpatologiska skolning, som verksamheten

vid anstalten medför eller med (ten specialutbildning i växtpatologi, som

numera kan erhållas vid lantbrukshögskolan. De kategorier, som här

trämst kunna komma i fråga, äro sålunda personer med examen inom det

naturvetenskapliga ämnesområdet vid universitet eller högskola samt

agronomer. Även för anstaltens kemister förutsättes akademisk examen.

1947 års utredning påpekade den konkurrens i fråga om arbetskraften som

bl. a. lärarbanan erbjuder, ett förhållande som ytterligare understrukits

från personalorganisationens sida vid med växtskyddsutredningen förda

överläggningar.

Utredningen anför slutligen, att dess förslag i fråga om växtskyddspersonalens

löneställning äro resultatet av ett försök till avvägning mellan å ena

sidan rekryterings- och skälighetshänsyn och å andra sidan behovet av

största återhållsamhet i fråga om kostnadsökningar. Särskilt framhålles

att utredningen utgått från att såväl de allmänna förutsättningar i fråga

om inplacering i reglerad befordringsgång, vilka i fortsättningen kunna

komma att gälla, och de förbättringar i fråga om enskilda tjänsters lönegradsplacering,

vilka genom tjänsteförteckningskommitténs arbete eller i

annan ordning kunna åvägabringas i avseende å tjänster för personal med

samma eller liknande utbildning som växtskyddspersonalen i fullt mått

skola få återverka även för sistnämnda personals löneförhållanden.

Till jämförelse mellan den nuvarande och den av utredningen föreslagna

personalorganisationen vid huvud anstaltens olika avdelningar

må lämnas följande sammanställning.

Nuvarande organisation. Utredningens förslag.

Botaniska avdelningen

Tjänst

Antal

Lönegrad

Tjänst

Antal

Lönegrad

Avdelningsf öreståndare

. . 1

Ca 31

Avdelningsf ö reståndare

. . 1

Ca 31

Överassistent.......

. . 1

Ce 27

Laborator ....

. . 1

Ca 29

Förste assistent.....

. . 2

Ce 24

Växtskyddskonsulent .

. . 1

Ca 27

Assistent..........

.. 1

Ce 22

Assistent ....

Enl. regi.

befordr.

Laboratoriebiträde.....

. . 2

Ce 11

Laboratoriebiträde .. .

. . 2

gång

Ce 11

»

. . 1

Ce 8

»

. . 1

Ce 8

»

. . 2

Cg G

»

. . 3

Cg 6

Zoologiska

avdelningen.

Avdelningsf öreståndare

. . 1

Ca 31

Avdelningsföreståndare

. . 1

Ca 31

Överassistent.......

. . 1

Ce 27

Laborator . . .

Ca 29

Förste assistent........

. . 2

Ce 24

Växtskyddskonsulent .

. . 2

Ca 27

Assistent.........

. . 1

Ce 22

Assistent ....

Enl. regi.

befordr.

4 liihang till riksdagens

protokoll l''J.r)2. t samt. Nr .9.9.

gsing

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Nuvarande organisation. Utredningens förslag.

Tjänst Antal Lönegrad Tjänst Antal Lönegrad

Laboratoriebiträde......

. 3

Ce 8

Laboratoriebiträde......

. 1

Ce 11

» ......

. 1

Cg 6

»

. 3

Ce 8

(avlönas av

vikariats- lönemedel)

1

. . 1

Cg 6

Kemiska avdelningen.

Avdelningsföreståndare .

. 1

Ca 31

Assistent...............

. 2

Enl. regi.

befordr.

gång

Laboratoriebiträde......

. 1

Ce 11

»

. 1

Ce 8

. 1

Cg 6

Upplysning savdelning en.

Föreståndare (anstaltens

Föreståndare (anstaltens

chef)

chef)

—

Växtskyddskonsulent ..

. . 1

Ca 27

Förste assistent........

. 1

Ce 24

Assistent...............

. 2

Enl regi.

befordr.

gång

Assistent...............

. 1

Ce 22

Kontorsbiträde.........

1

Ce 8

Kontorsbiträde.........

.. 1

Ce 8

Inspektionsavdelningen.

Föreståndare (anstaltens

Avdelningsföreståndare

.. 1

Ca 27

chef)

Över assistent..........

. 1

Ce 27

Assistent..............

.. 1

Enl regi.

befordr.

gång

Växtskyddsinspektör. ...

. 3

Ce 20

Växtinspektör..........

.. 3

Ce 22

Kontorsbiträde..........

1

Ce 8

Kontorsbiträde.........

. 2

Cf 4—

(avlönat med

—Ce 8

vikariats-

lönemedel)

Kansli- och övrig personal.

_

Sekreterare............

.. 1

Ca 29

Kansliskrivare..........

1

Ce 15

Kansliskrivare..........

. 1

Ca 15

Kanslibiträde...........

1

Ce 11

Kanslibiträde...........

. 1

Ca 11

. 1

Ce 11

Kontorsbiträde..........

1

Ca 8

Kontorsbiträde.........

. 1

Ca 8

. 1

Ce 8

» .........

9

Cf4—

—Ce 8

Trädgårdsmästare......

1

Ce 14

Trädgårdsmästare......

. 1

Ca 14

Verkstadsbiträde........

. 1

Ce 11

Hantverkare...........

. 1

Ce 13

Vaktmästare............

1

Ca 11

Vaktmästare...........

. 1

Ca 11

_

Förman...............

. 1

Ce 11

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

51

I anslutning till de uppgifter, som i sammanställningen lämnats rörande

den nuvarande organisationen, må anmärkas, att prövningen av växtskyddsmedel,

vilken nu är fristående från de botaniska och zoologiska avdelningarna,

sysselsätter två förste assistenter och ett laboratoriebiträde i lönegrad

Ce It. 1 sammanställningen ha dock dessa befattningshavare redovisats under

nämnda avdelningar, nämligen den ene förste assistenten och laboratoriebiträdet

under botaniska avdelningen och den andre förste assistenten

under zoologiska avdelningen. Under sommarmånaderna anställes vidare

för ifrågavarande verksamhet ett extra laboratoriebiträde, som avlönas

av särskilda medel.

Beträffande motiveringen för utredningens förslag må, i den mån den icke

redovisats i det föregående, här nämnas följande.

Med hänsyn till att införandet av en obligatorisk kontroll över växtskyddsmedlen

medför ett väsentligt ökat ansvar för de båda förste assistenterna

förordar utredningen, att de skola erhålla ordinarie tjänster i 27 lönegraden.

Såsom tjänstebenämning föreslås titeln växtskyddskonsulent.

För den utvidgade prövningen av växtskyddsmedel erfordras enligt utredningen

ytterligare två assistenter och två laboratoriebiträden. Enär behovet

av att under sommarmånaderna förfoga över ett extra laboratoriebiträde

är av bestående natur, anser utredningen vidare, att medel böra anslås

härför. För prövningen av växtskyddsmedel skulle sålunda avses två

växtskyddskonsulenter i lönegrad Ca 27, två assistenter och tre laboratoriebiträden,

frånsett nyssnämnda extra biträde under sommarmånaderna.

Av denna personal skulle en växtskyddskonsulent, en assistent och två laboratoriebiträden

inordnas under botaniska avdelningen samt en växtskyddskonsulent,

en assistent och ett laboratoriebiträde under zoologiska avdelningen.

Utredningen^ förslag innebär i övrigt icke någon personalökning för

namnda avdelningar i annan mån än att utredningen föreslår, att särskilda

medel skola anvisas för avlönande av det laboratoriebiträde å zoologiska

avdelningen, vilket nu avlönas av vikariatslönemedel.

Beträffande personalen a zoologiska avdelningen förordar utredningen

slutligen, att den förste assistent, vilken sysslar med undersökningar rörande

förrådsskadedjurens bekämpande, skall erhålla ordinarie tjänst i

lönegrad Ca 27 med benämningen växtskyddskonsulent.

I fråga om personalen vid den föreslagna kemiska avdelningen anföres

att det är svårt att nu avgöra hur stor denna bör vara, även om det utan

vidare kan sägas att avdelningen omedelbart kommer att få stora arbetsuppgifter.

Utredningen har stannat för att nu föreslå, att personalen förutom

föreståndaren skall bestå av två assistenter och tre laboratoriebiträden.

Utredningen förklarar i anslutning härtill, att den är medveten om

att man icke med denna begränsade personal och inom den av utredningen

beräknade kostnadsramen för utrustning av det kemiska laboratoriet

kan erhålla en i alla avseenden komplett och självständigt arbetande institution.

Utredningen har därför måst förutsätta, att avdelningens resurser

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

kompletteras genom samarbete med andra laboratorier, exempelvis beträffande

analyser å sådana utomordentligt dyrbara instrument som den moderna

infrarödspektrografen.

Beträffande upplysningsavdelningen anföres att arbetskraften för upplysningsverksamheten

och speciellt provundersökningar behöver förstärkas

och att täckandet av detta behov enligt utredningens mening utgör en av

de mest angelägna förstärkningarna av anstaltens funktionsmöjligheter. Utredningen

förslår i enlighet härmed att en ny tjänst för en växtpatologiskt

skolad person skall inrättas vid avdelningen, förslagsvis placerad i lönegrad

Ca 27 och med tjänstetiteln växtskyddskonsulent. En sådan åtgärd är enligt

utredningens mening oundgänglig om ökad snabbhet med besvarandet av

förfrågningar skall kunna ernås, ett önskemål som ofta framställts. Den föreslagna

lönegradsplaceringen är enligt utredningens mening väl motiverad

då anstaltschefen endast i begränsad mån kan väntas komma att direkt deltaga

i avdelningens arbete. Innehavaren av den nya tjänsten kommer sålunda

att få ett betydande ansvar.

Enär avdelningens arbete är tämligen säsongbetonat och extra arbetskraft

därför kan behövas under vissa tider föreslås vidare att medel skola beräknas

härför.

Såsom framgått av det föregående föreslår utredningen att föreståndaren

för inspektionsavdclningen skall placeras i lönegrad Ca 27. Vidare föreslås

att en assistenttjänst och en kontorsbiträdestjänst skola nyinrättas på avdelningen.

Enär avdelningens uppgifter hittills, under anstaltschefens överinseende,

kunnat bestridas av en överassistent och de tre växtskyddsinspektörerna,

böra uppgifterna enligt utredningens åsikt framdeles kunna omhänderhas

av avdelningsföreståndaren med tillhjälp av en assistent samt de

tre växtskyddsinspektörerna jämte erforderlig arbetskraft för kontorsgöromål.

I praktiken har sedan länge i stället för tjänstebenämnirigen växtskyddsinspektör

begagnats titeln växtinspektör. Utredningen, som finner den senare

benämningen enklare och även mer logisk, föreslår att den officiella

tjänstebenämningen skall bli växtinspektör.

För att växtinspektörerna skola kunna tillfredsställande fylla sin uppgift

böra de enligt utredningens åsikt ha en högre utbildning, motsvarande den

som lämnas vid den s. k. högre trädgårdskursen vid Alnarpsinstitutet. Efter

en jämförelse med de befattningar, som stå öppna för personer med högre

trädgårdsutbildning, uttalar utredningen att den finner växtinspektörernas

nuvarande löneställning alltför låg. Å andra sidan anser den förutsättningar

för närvarande icke föreligga för att inordna denna personalgrupp i den

reglerade befordringsgången för amanuenspersonal. Utredningen föreslår

som ett provisorium — i avvaktan på en väntad revision av bestämmelserna

om reglerad befordringsgång och en likaså förutsedd förändring av den högre

trädgårdskursens ställning — att växtinspektörsbefattningarna skola placeras

i 22 lönegraden.

Personaluppsättningen på avdelningen skulle sålunda bli en föreståndare,

en assistent, tre växtinspelctörer och två kontorsbiträden. I betänkandet

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

53

unföres att denna personalstyrka bör vara tillräcklig för nu föreliggande

uppgifter. Skulle emellertid ett starkt ökat behov av importkontroll och

därmed sammanhängande skyddsåtgärder uppkomma, exempelvis i samband

med ett eventuellt uppträdande av koloradoskalbaggen, måste avdelningens

personal givetvis ökas. En sådan ökning förutsättes för en kortare

tid kunna ske genom omdisposilion av anstaltens övriga personal.

Utredningen anför att kansliets arbetsuppgifter komma att öka i olika

avseenden, därest utredningens förslag förverkligas, nämligen dels som en

följd av inrättandet av nya filialer samt utökningen av tjänstemannastaben

och dels i samband med införandet av en utökad kontroll av växtskyddsmedel.

Kontrollen av växtskyddsmedlen kommer för kansliets del att innebära

bland annat uppbörd av avgifter.

Om i enlighet med utredningens förslag en sekreterartjänst inrättas, kommer

sekreteraren att i första hand avlasta chefens administrativa uppgifter

men även i viss mån övertaga chefens ansvar för den kamerala verksamheten.

Med hänsyn till att behovet av den nuvarande kansliskrivartjänsten

och kanslibiträdestjänsten måste anses vara av permanent natur, anser utredningen

att de böra ombildas till ordinarie tjänster. För täckande av dels

nuvarande underskott på kontorsarbetskrafl och dels det genom utredningens

förslag nytillkommande behovet därav erfordras enligt utredningens

åsikt två tjänster. För de mera kvalificerade och ansvarsfulla arbetsuppgifterna

bör inrättas en extra ordinarie kanslibiträdestjänst. Den andra tjänsten

bör inplaceras i den reglerade befordringsgången för kontorspersonal.

Utredningen föreslår vidare, att erforderliga medel skola anvisas för bibliotekets

uppordnande efter moderna bibliotekstekniska principer med tillhjälp

av expertis utifrån. Den löpande skötseln av biblioteket bör därefter kunna

medhinnas av anstaltens egen personal.

I fråga om övrig personal föreslås, att trädgårdsmästartjänsten skall föras

å ordinarie stat, enär det enligt utredningens mening är ofrånkomligt att eu

dylik tjänst finnes vid en inrättning av anstaltens art. Då anstalten kan

beräknas spara stora belopp för underhåll och nyanskaffning av apparatur

m. m., om den har tillgång till en kunnig och tekniskt skicklig hantverkare,

föreslår utredningen vidare att den nuvarande tjänsten som verkstadsbiträde

skall ändras till en hantverkartjänst i lönegrad Ce 13.

Slutligen understrykes att anstalten, ej minst i samband med prövningen

av växtskyddsmedlen, behöver ha tillgång till en förman för fältförsöken.

Trädgårdsmästaren förklaras icke kunna tjänstgöra som förman för dessa

försök utan att växthusets skötsel asidosättes. Utredningen föreslår därför

att en förmanstjänst skall inrättas och placeras i 11 lönegraden. Förmannen

förutsättes vintertiden kunna medverka vid laboratoriearbete in. in.

Föreståndarnämnden. Utredningen föreslår alt föreståndarnämnden skall

utvidgas genom att sekreteraren samt — vid behandling av frågor som beröra

filialerna — vederbörande filialföreståndare skola ingå i nämnden. Vidare

föreslås att nämndens ställning som remissorgan skall förstärkas genom

att i anstaltens instruktion skall föreskrivas, alt frågor av allmän eller

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition, nr 99.

väsentlig betydelse för anstaltens verksamhet skola behandlas i nämnden,

innan de föredragas i styrelsen.

Styrelsen. I betänkandet anföres, att den nuvarande styrelsen, i vilken ingå

fem professorer (inklusive anstaltschefen), ur odlarnas synpunkt måste te

sig såsom något ensidigt företrädande anstaltens forskningsverksamhet. Å

andra sidan är det enligt utredningens åsikt viktigt för växtskyddsanstalten,

att anknytningen i dess styrelse till olika forskningsinstitutioner icke försvagas.

Representation för odlarna bör därför beredas icke på bekostnad av

vad som kan kallas för forskningsrepresentationen utan genom en ökning av

ledamöternas antal, förslagsvis med en, vilken bör utses av Kungl. Maj:t. Av

de ledamöter, som Kungl. Maj :t utser, bör en representera det praktiska

jordbruket och en trädgårdsodlingen.

Utrustnings- och lokalfrågor. Utredningens förslag beträffande personalen

vid huvudanstalten innebär en ökning med åtta högre tjänstemän, nio biträden

samt en förman. Utredningen har funnit det vara möjligt att lösa

lokalfrågan inom anstaltens nuvarande utrymmen. För att den kemiska

avdelningens personal skall kunna placeras erfordras dock vissa särskilda

anordningar. Den nuvarande laboratorielokalen bör sålunda slopas

och det kemiska laboratoriet förläggas till souterrängvåningen. Möjligen

kunna även utrymmen i denna våning, vilka nu begagnas som verkstad,

behöva tagas i anspråk för det kemiska laboratoriet.

Utredningen pekar även på den möjligheten att växtskyddsanstalten, i

samband med att frökontrollutredningens förslag till omorganisation av

centrala frökontrollanstalten eventuellt genomföres, kan få disponera visst

utrymme i frökontrollanstaltens närbelägna institutionsbyggnad vid Bergshamra.

Vidare framhålles att växtskyddsanstaltens försöksarealer nu äro otillräckliga

och att det därför är angeläget att anstalten får ytterligare försöksmark

till sitt förfogande. En viss del av Bergshamra egendom är nu utarrenderad.

Vid arrendeperiodens utgång bör mark undantagas för växtskyddsanstaltens

räkning.

Huvudanstaltens utrustning med instrument och vetenskaplig apparatur

förklaras behöva kompletteras i vissa avseenden. I betänkandet redovisas

en förteckning som anstaltschefen uppgjort över de mest angelägna

behoven. Denna upptager instrument m. m. för en beräknad kostnad av

närmare 43 000 kronor. Utredningen finner det angeläget, att anstalten

sättes i tillfälle att göra dessa nyanskaffningar.

Vidare uttalar utredningen, att anstalten har en besvärande brist på

jordbruksredskap. För att anstalten skall kunna möta de alltmer ökade

arbetsuppgifterna inom jordbruks- och trädgårdsarbetet utan att anställa

ytterligare arbetskraft föreslår utredningen att 13 000 kronor skola anvisas

för anskaffning av en jordfräs samt vissa anordningar för transporter och

slätter.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

55

Yttrandena.

Anstaltens organisation. Utredningens förslag rörande uppdelning av upplysnings-

och kontrollavdelningen på två avdelningar, inordnande av bekämpningsmedelskontrollen

i fackavdelningarna samt inrättande av ett

kansli m. in. ha i stort sett icke föranlett några invändningar. Statskontoret

avstyrker dock att anstalten skall utbyggas med två nya avdelningar. Ämbetsverket

finner det icke heller motiverat med en sekreterare änst vid anstalten.

Växtskyddsanstaltens styrelse uttalar sin tillfredsställelse med förslaget

om uppdelning av upplysnings- och kontrollavdelningen och sin fulla anslutning

till utredningens yrkande om en sekreterare änst. I fråga om bekämpningsmedelsprövningen

yttrar styrelsen att den, ehuru det nuvarande systemet

fungerat väl, icke vill motsätta sig utredningens förslag att denna verksamhet

skall inordnas under fackavdelningarna.

Personal- och lönefrågor. Växtskyddsanstaltens styrelse förklarar att den

helt biträder vad som i betänkandet anförts rörande anstaltschefen.

Styrelsen understryker att det belopp av 1 000 kronor, som år 1942 anvisades

som chefsarvode, genom penningvärdets fall förlorat mer än hälften av

sitt realvärde. Ersättningen för de med chefskapet förenade arbetena är därför

för närvarande mycket obetydlig.

Lärar- och försökskollegierna vid lantbrukshögskolan uttala sin anslutning

till utredningens åsikt, att anstaltschefen bör vara en naturvetenskapligt

skolad forskare med beprövad administrativ förmåga. Enligt deras mening

bör tjänsten placeras i samma lönegrad som professorstjänsterna och

tillsättningen ske efter sakkunnigförfarande. För handhavandet av de administrativa

göromålen bör utgå ett särskilt arvode. Högskolestyrelsen framhåller

att vid tillsättandet av chefstjänsten stor hänsyn bör tagas till praktisk

erfarenhet och organisatorisk skicklighet samt att tjänsten därför bör

inplaceras å Cp-plan.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt anför att det enligt styrelsens

mening är uppenbart att anstaltschefen bör vara en forskare samt

äga sinne för upplysningsverksamhet men att man icke bör fordra att han

skall ha beprövad administrativ förmåga. Såsom skäl åberopar styrelsen att

ett dylikt krav kan medföra svårigheter vid tillsättandet av tjänsten. Då en

sekreterartjänst föreslagits skola inrättas för att minska chefens arbetsbörda

i fråga om de rent administrativa plikterna, anser styrelsen det icke heller

nödvändigt att upprätthålla ett dylikt krav. Beträffande den föreslagna

löneställningen uttalar styrelsen, att steget i lönehänseende mellan chefen

och hans närmaste medarbetare, avdelningsföreståndarna, vilka ha i stort sett

samma vetenskapliga kvalifikationer, synes bli för stort. Enligt styrelsens

mening är den föreslagna lönegradsplaceringen dessutom ej skälig, om man

jämför den med löneställningen för cheferna för andra institutioner av liknande

omfattning och betydelse som växtskyddsanstalten. Dessa chefer äro

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

liksom även institutionsföreståndarna vid lantbrukshögskolan placerade i

Ca 37 och enligt styrelsens uppfattning bör denna placering jämväl vara

lämplig för växtskyddsanstaltens chef.

Lantbruks styrelsen yttrar att anstaltschefen bör vara likställd med professor.

Med beaktande av den justering av nuvarande löneställning, som kan

förväntas komma att ske beträffande professorerna, motsätter sig styrelsen

ej att anstaltschefen skall placeras i Cp 14.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund förordar, att chefstjänsten

skall placeras i Cp 15 och ifrågasätter om icke tjänstebenämningen bör vara

överdirektör. Enligt förbundets mening finnes icke något motiv för att placera

denna tjänst lägre än exempelvis motsvarande tjänst vid skogsforskningsinstitutet.

I fråga om avdelningsföreståndarna förordar styrelsen för

växtskyddsanstalten, att föreståndarna för forskningsavdelningarna skola

uppflyttas i 33 lönegraden. Den framhåller därvid att utredningens uttalande

att den nuvarande lönegradsplaceringen är tillräckligt hög för att kunna

locka väl meriterade aspiranter måhända kan vara riktigt, åtminstone vid

vissa konjunkturlägen, men att det gäller icke endast att locka välmeriterade

aspiranter utan också att mera varaktigt behålla de krafter, som genom

sitt arbete vid anstalten förvärvat en hög grad av skicklighet och erfarenhet.

Mot den föreslagna löneställningen för kansliets föreståndare förklarar

sig styrelsen icke ha något att erinra.

Lärar- och försökskollegierna vid lantbrukshögskolan anse med hänsyn

till gällande kompetenskrav, att föreståndarna för de botaniska, zoologiska

och kemiska avdelningarna i princip böra jämställas med laboratorer vid

universitet och högskolor samt att lönegraden bör fastställas i anslutning till

resultatet av de löneförhandlingar, som gälla högre akademiska befattningshavare.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund yttrar att ett bibehållande

av nuvarande löneläge för avdelningsföreståndarna kan väntas leda till

rekryteringssvårigheter i framtiden. Förbundet förordar att föreståndarna

för de botaniska och zoologiska avdelningarna skola placeras i Ca 37. Med

hänsyn till svårigheterna att för närvarande bedöma, vilka arbetsuppgifter

som kunna komma att åläggas chefskemisten, förklarar sig förbundet berett

att godtaga en något lägre löneställning för honom liksom för föreståndaren

för inspektionsavdelningen. För den senares tjänst krävas nämligen icke vetenskapliga

meriter av samma valör som för övriga avdclningsföreståndare.

Föreståndarna för den kemiska avdelningen och för inspektionsavdelningen

synas därför enligt förbundet kunna hänföras till 31 lönegraden. Förbundet

framhåller emellertid, att beträffande löneställningen för berörda tjänster

liksom för de föreslagna laboratorstjänsterna hänsyn bör tagas till de förslag

till ändrad löneställning för motsvarande tjänster vid universitet och

högskolor, vilka komma att föreläggas 1952 års riksdag.

Lärar- och försökskollegierna vid lantbrukshögskolan avstyrka bestämt

benämningen laborator för de nuvarande överassistenterna

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

vid de botaniska och zoologiska avdelningarna. Kollegierna hänvisa därvid

till att tjänsterna besättas utan sakkunnigförfarande och till att föreståndarna

för ifrågavarande avdelningar i princip böra jämställas med laboratorer

vid universitet och högskolor. Beträffande överassistenternas löneställning

förutsätta kollegierna att denna skall fastställas i överensstämmelse med

löneställningen för motsvarande befattningshavare vid övriga forskningsoch

försöksinstitutioner.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund föreslår att överassistenttjänsterna

skola placeras i 31 lönegraden.

De två ledarna för bekämpnings medelsprövningen,

vilka utredningen föreslagit skola placeras i 27 lönegraden med titeln växtskyddskonsulent,

föreslås av stgrelserna för växtskyddsanstalten och centrala

frökontrollanstalten skola placeras i 29 lönegraden. Såsom motivering

härför anför växtskyddsanstaltens styrelse.

Enligt styrelsens uppfattning äro dessa befattningar väl så krävande och

ansvarsfyllda som de föreslagna laboratorstjänsterna. Den mycket hastiga

utvecklingen på bekämpningsmedelsområdet ställer ledarna av kontrollen

inför ständigt nya metodiska och tekniska problem, liksom den också fordra1,

en fortlöpande uppmärksamhet på nytillkommande preparat. Den ömtåliga

ställning, som dessa tjänstemän intaga mellan å ena sidan fabrikanter

och försäljare av preparat, å den andra förbrukarna av dessa, bör också

uppmärksammas. Det är nödvändigt att till innehavare av dessa tjänster

söka finna personer, som icke blott äro fackligt dugande utan även besitta

de personliga egenskaper, som krävas på utsatta poster. De böra därför placeras

i samma lönegrad som »laboratorerna» och även tilldelas samma

tjänstetitel.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund förordar, att växtskyddskonsulenterna

skola uppflyttas i 29 lönegraden.

Växtskyddsanstaltens styrelse liksom Hushållningssällskapens förbund

finna den för dessa befattningar föreslagna tjänstebenämningen växtskyddskonsulent

mindre lämplig.

Den föreslagna befordringsgången för assistenter betecknas av

styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt såsom helt otillfredsställande.

Lärar- och försökskollegicrna vid lantbrukshögskulan understryka, att

förslaget innebär en påtaglig försämring av nuvarande förhållanden.

Under hänvisning till att för rekryteringspersonal hos lantbruksstyrelsen

och lantbruksnämnderna, vilken avlagt agronom- eller lantmätarexamen,

numera gäller den kortare befordringsgången av fem år förklarar växtskyddsanstaltcns

styrelse, att den förutsätter såsom självklart, att denna befordringsgång

skall tillämpas på såväl filosofie kandidater eller magistrar

som agronomer med styrkta grundläggande kunskaper i växtpatologi. Att

personer med nu nämnda meriter skulle underkasta sig en befordringsgång,

som innebär lön enligt 17 lönegraden i l1/2 år och en väntetid på 7V2 år för

uppnående av 24 lönegraden, finner styrelsen alldeles uteslutet.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund föreslår, i avvaktan på

tjänsteförteckningskommitténs arbete, att assistenterna skola placeras i 27

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

lönegraden efter ett års aspiranttjänstgöring i 25 lönegraden. Enligt förbundets

uppfattning böra assistenterna helt jämställas med konsulenterna inom

lantbruksorganisationen och läroverkslärarna.

Statskontoret anför att vid lantbrukshögskolan finnas såväl överassistenttjänster

som förste assistent- respektive assistentbefattningar i samma lönelägen

som vid växtskyddsanstalten. Assistentbefattningar i Ce 24 och Ce 22

förekomma vidare bland annat vid statens centrala frökontrollanstalt. Under

sådana omständigheter finner statskontoret det icke tillrådligt att enbart

för växtskyddsanstaltens del genomföra en lönerevision för omförmälda befattningar.

Frågan om ändrad löneställning för berörda tjänster bör i stället

bedömas av tjänsteförteckningskommittén. Även övriga av utredningen föreslagna

lönegradsuppflyttningar torde böra prövas av denna kommitté.

I fråga om den föreslagna löneställningen för de tre växtinspektörerna

uttalar Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund att denna

är orimligt låg och att de böra placeras lägst i den slutlönegrad, som kan bli

fastställd för akademisk rekryteringspersonal.

Beträffande löneställningen för laboratori e- och kontorsbiträdes

personal anför förbundet.

Någon väsentlig förbättring av löneställningen för laboratoriebiträdespersonalen

föreslås icke av utredningen. Den föreslagna lönegradsplaceringen i

Cg 6 kan av förbundet icke under några förhållanden godtagas utan för denna

personal bör i avvaktan på pågående utredningar tillämpas den reglerade

befordringsgången, som finnes fastställd för biträden med skriv- och kontorsgöromål.

Därjämte bör utöver den befordringstjänst i Ce 11, som av utredningen

föreslagits, ytterligare en tjänst i Ce 13 inrättas på vardera av de

tre forskningsavdelningarna.

Löneställningen för biträdespersonalen å kansliet torde komma att prövas

i samband med 1947 års biträdesutrednings fortsatta arbete. Förbundet

önskar därför för närvarande endast framföra yrkande om uppflyttning av

en av kanslibiträdestjänsterna till kontoristtjänst i 13 lönegraden. Denna

placering torde vara fullt motiverad med hänsyn till att i vederbörandes arbetsuppgifter

utöver diarieföring och biblioteksarbete ingår delvis självständigt

ombesörjande av såväl svensk som utländsk korrespondens.

Civilförvaltningens personalförbund anför att den löneställning som utredningen

föreslagit för trädgårdsmästaren är för låg. Enligt förbundets

åsikt motivera vederbörandes arbetsuppgifter en placering i 16 lönegraden

och förbundet hemställer därför, att han skall uppflyttas i lönegrad

Ca 16. Förbundet förklarar sig däremot icke ha något att erinra mot

utredningens förslag rörande hantverkarens lönegradsplacering. Förbundet

förordar emellertid med hänsyn till dennes arbetsuppgifter tjänstebenämningen

reparatör.

Statskontoret erinrar om att i vart fall ordinarie hantverkartjänster icke

äro placerade i 13 lönegraden men väl i 10 och 11 lönegraderna.

Vad angår personalorganisationen vid de olika avdelningarna

ha, såsom nämnts i det föregående, vissa remissinstanser uttalat

att utredningen enligt deras mening bort föreslå längre gående förstärkningar

av de personella resurserna.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

59

I fråga om de botaniska och zoologiska avdelningarna har denna uppfattning

framförts av Föreningen Bekämpningsmedels-Leverantörer, Sveriges

kemiska iudustrikontor och Sveriges färghandlares riksförbund. De framhålla

därvid särskilt vikten av att anstalten skall kunna medhinna dels en

fullständig prövning av samtliga nya växtskyddsmedel, dels en stickprovsundersökning

av de preparat, som nu finnas i marknaden. Vidare understrykes

den biologiska forskningens betydelse för växtskyddet.

För den kemiska avdelningen förorda lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier

samt styrelsen för lantbrukskemiska kontrollanstalten den

ändringen i utredningens förslag, att en assistenttjänst skall utbytas mot en

tjänst såsom förste assistent. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök betecknar de resurser, som det kemiska laboratoriet skulle

få enligt utredningens förslag, såsom helt otillräckliga.

Statskontoret, som avstyrker förslaget om inrättande av eu kemisk avdelning,

uttalar att, därest en befattningshavare med kemisk utbildning skulle

behövas för kontrollen av växtskyddsmedel, denne förslagsvis bör ingå

i den nuvarande upplysnings- och kontrollavdelningen. Enligt ämbetsverkets

mening bör han placeras i högst 27 lönegraden eller den lönegrad som

gäller för tjänsterna såsom förste kemist vid lantbrukshögskolan och lantbrukskemiska

kontrollanstalten.

Beträffande upplysningsavdelningen anför styrelsen för statens centrala

frökontrollanstalt, att den personalförstärkning som utredningen föreslagit

enligt styrelsens mening är alldeles för knappt tilltagen. Lanlbrukshögskolans

lärar- och försökskollegier föreslå att den nuvarande förste assistenttjänsten

vid avdelningen skall bibehållas och att utöver den växtskyddskonsulenttjänst,

som utredningen föreslagit, en assistenttjänst skall nyinrättas.

Såsom nämnts i det föregående förorda Hushållningssällskapens förbund

och Sveriges lantbruksförbund, att avdelningen skall förses med ett prepareringslaboratorium

och att en preparatorstjänst skall inrättas för detta laboratorium.

Växtskyddsanstaltens styrelse uttalar önskemålet att ytterligare en tjänst

i högre löneställning än assistents så snart som möjligt skall inrättas vid

inspektionsavdelningen.

I stället för att en sekreterartjänst skall inrättas bör enligt statskontorets

mening ett arvode beräknas för att möjliggöra anställande av en administrativ-juridisk

rådgivare. Ämbetsverket anser ej heller att en förman behöver

anställas utan att tillfällig arbetskraft bör anlitas såsom biträde åt trädgårdsmästaren

vid tillsynen av fältförsöken.

Styrelsen. Hushållningssällskapens förbund föreslår att förbundet skall

få utse eu ledamot i anstaltens styrelse. Såsom motivering härför anföres,

att anstaltens forsknings- och försöksverksamhet i stor omfattning ägt rum

i samverkan med hushållningssällskapen. Anstaltens nuvarande filialer ha

i de flesta fall tillkommit på vederbörande sällskaps initiativ och med ckomiskt

stöd av detsamma. För den förordade förbättringen av anstaltens

rapportsystem avses sällskapen komma att tagas i anspråk i ökad omfatt
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

ning. För en effektiv upplysningsverksamhet i växtskyddsfrågor är det

jämväl ofrånkomligt att densamma bedrives i nära samarbete mellan anstalten

och sällskapen. Mot bakgrunden av dessa förhållanden är det i hög

grad motiverat, att hushållningssällskapen beredas visst inflytande på ledningen

av växtskyddsanstalten.

Samma förslag framföres av Kalmar läns södra hushållningssällskap och

Östergötlands läns hushållningssällskap. Det senare sällskapet ifrågasätter

därvid en minskning av lantbruksakademiens representation till en ledamot.

Riksförbundet Landsbygdens folk, som likaledes anser att Hushållningssällskapens

förbund bör utse en ledamot i styrelsen för anstalten, föreslår

därjämte att jordbrukarna skola bli representerade i styrelsen genom att

jordbrukets organisationer få tillsätta en styrelseledamot.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök förordar

att samtliga styrelseledamöter skola förordnas av Kungl. Maj :t. Till stöd

härför framhålles att det synes vara lättare att få olika intressegrupper

representerade i styrelsen och att få dessa intressegrupper på lämpligt sätt

avvägda mot varandra, om samtliga styrelseledamöter utses av en myndighet.

Vidare synes det icke längre föreligga något skäl att belasta lantbruksakademien

med uppgiften att utse ledamöter i styrelsen.

Utrustnings- och lokalfrågor. Styrelserna för växtskyddsanstalten och

lantbrukskemiska kontrollanstalten samt lantbrukshögskolans lärar- och

försökskollegier uttala, att tillfredsställande lokaler för den kemiska avdelningen

icke kunna anordnas i anstaltsbyggnadens souterrängvåning.

Kollegierna åberopa härvidlag promemorior av professorerna N. Hellström

och O. Svanberg.

Växtskyddsanstaltens styrelse framhåller vidare att det synes förhastat

att för närvarande räkna med möjligheten att växtskyddsanstalten kan få

övertaga lokaler från frökontrollanstalten vid Bergshamra. Styrelsen anser

det ofrånkomligt att en särskild utredning rörande lokalfrågan utföres

av byggnadstekniskt sakkunniga samt hemställer att en dylik utredning

skall verkställas.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt förklarar att det icke är

möjligt för frökontrollanstalten att avstå några lokaler åt växtskyddsanstalten

på Bergshamra, enär frökontrollens egna utrymmen äro i knappaste

laget.

Beträffande huvudanstaltens utrustning med instrument och vetenskaplig

apparatur och jordbruksmaskiner yttrar växtskyddsanstaltens styrelse,

att de belopp, som utredningen beräknat härför, äro mycket knappt

tilltagna. Vidare anser styrelsen att medel böra anvisas för anskaffande av

packningsmaskiner för inspektionen av importerade växtpartier.

Lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier framhålla att de belopp,

som utredningen beräknat för utrustning m. in. för den kemiska avdelningen,

äro otillräckliga. Styrelsen för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt

betecknar dessa belopp såsom mycket knappt tilltagna.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

61

V. Organisationen m. m. vid filialerna.

Nuvarande förhållanden och tidigare organisationsförslag.

Växtskyddsanstalten har för närvarande tre filialer, nämligen i Alnarp,

Linköping och Skara. Alnarpsfilialen, vilken har Skåne såsom verksamhetsområde,

inrättades år 1937 och har därefter successivt utbyggts. Personalen

består nu av en föreståndare i lönegrad Ce 29, två förste assistenter

i lönegrad Ce 24, en vaktmästare i lönegrad Ce 10, ett laboratoriebiträde

i Ce 8 och ett kontorsbiträde. Sedan längre tid tjänstgöra dessutom vid

filialen två assistenter och ett biträde, vilka äro anställda mot arvode och

huvudsakligen syssla med undersökningar rörande oljeväxternas skadedjur

och viss kontroll av bekämpningsmedel.

Linköpingsfilialens verksamhetsområde omfattade till en början Östergötlands

län men har från och med den 1 januari 1949 utvidgats till att omfatta

även Kalmar läns norra hushållningssällskaps område. Filialen inrättades

som ett provisorium år 1944 och bekostades till en början huvudsakligen

av medel, som insamlats på initiativ av Östergötlands läns hushållningssällskap

och av länets fröodlareförening. År 1948 inrättades en förste

assistenttjänst i lönegrad Ce 24, avsedd för föreståndaren vid filialen. Enligt

beslut av 1950 års riksdag har även inrättats en kontorsbiträdestjänst.

Under sommarhalvåret tjänstgöra vid filialen ett par tillfälligt anställda

biträden.

Verksamheten vid Skarafilialen påbörjades sommaren 1946.

År 1947 avlämnade lantbruksstyrelsen och styrelsen för växtskyddsanstalten

en utredning rörande behovet av filialer till anstalten (filialutredningen).

Häri föreslogs en utbyggnad av filialsystemet med filialer av två olika

typer, en mindre med huvudsakligen upplysnings- och observationsuppgifter

och en större, där även mer omfattande forskningsarbete skulle bedrivas.

En första utbyggnad av filialsystemet borde enligt sagda förslag

omfatta utvidgning av Skånefilialen, inrättande i Norrland av en filial av

den större typen samt utveckling av filialerna i Linköping och Skara till

filialer av den mindre typen. En andra utbyggnadsetapp borde omfatta tre

filialer, en för Örebro och Värmlands län, en för Gotland och en för Kalmar

läns södra hushållningssällskaps område, alla av den mindre typen.

I betänkandet lämnas utförliga redogörelser för de olika filialernas personella

och andra resurser samt för omfattningen av deras verksamhet ävensom

för det närmare innehållet i förenämnda utredning. I dessa hänseenden

torde få hänvisas till betänkandet (s. 168—175).

Utredningens ställningstagande och förslag.

Allmänna synpunkter. Under erinran om att filialerna i utredningens direktiv

betraktats i första hand såsom lokala organ för upplysningsverksamhet

bland odlarna uttalar utredningen, att den ansluter sig till denna stånd
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungi. Maj.ts proposition nr 99.

punkt. Enligt utredningen bör sålunda filialernas forskningsverksamhet i

huvudsak avse problem, som ha direkt anknytning till den lokala upplysningsverksamheten.

Utredningen framhåller att verksamheten vid Alnarpsfilialen på ett övertygande

sätt bevisat värdet — såväl ur upplysningssynpunkt som ur forskningssynpunkt

-— av en välskött filial, placerad i ett betydelsefullt odlingsområde

med starka inslag av lokalt begränsade specialodlingar. Jämväl erfarenheterna

av de båda senare tillkomna filialerna ha varit utomordentligt

goda. Till belysning av filialernas betydelse som upplysningscentraler

nämnes, att deras skriftliga rådgivningsverksamhet — utan att föranleda

någon minskning av huvudanstaltens motsvarande verksamhet — sammanlagt

numera är nästan lika stor som huvudanstaltens.

Utredningen finner det ställt utom tvivel, att en utvidgning av filialnätet

är den mest effektiva metoden att tillgodose växtskyddsintresset, främst i

avseende å upplysning till odlarna men även i fråga om beredskap och

lokalt betingad forskning.

Vid planläggningen av ett filialsystem kunna -— enligt vad som anföres i

betänkandet — i första hand två olika metoder ifrågakomma. En metod är

att indela landets hela yta i distrikt och att låta en filial ansvara för varje

distrikt, varvid huvudanstalten finge förutsättas dels ansvara för ett eget

distrikt och dels utöva ledningen av växtskyddsverksamheten i hela landet.

Utredningen förklarar sig icke kunna rekommendera denna metod. På grund

av landets vidsträckthet och då det icke kan komma i fråga att inrätta något

större antal filialer, måste man nämligen härvid räkna med att åtminstone

de flesta filialerna erhålla mycket omfattande distrikt. Enär kommunikationerna

mångenstädes äro mindre väl utvecklade, kan man knappast

räkna med att filialpersonalen vid detta tillvägagångssätt skall kunna

genom besök hos odlarna in. m. täcka in hela sitt distrikt. De yttre delarna

av åtskilliga distrikt skulle sålunda, ehuru de formellt tillhörde respektive

filialers arbetsområden, icke i någon större utsträckning kunna påräkna

aktivt bistånd från filialerna.

Utredningen föreslår i stället att man skall fortsätta att bygga ut filialsystemet

efter den metod, som hittills tillämpats. Denna innebär att varje

filial tilldelas ett avgränsat arbetsområde, vilket står i lämpligt förhållande

till filialens kapacitet och till kommunikationsmöjligheterna.

Beträffande principen för förläggandet av filialerna m. m. samt för ordnandet

av växtskyddet i de områden, som ligga utanför filialernas egentliga

arbetsområden, anföres bland annat.

Vid förläggandet av filialerna och avgränsningen av deras arbetsområden

bör enligt utredningens mening den största vikt fästas vid kommunikationsförhållandena.

Läns- och andra gränser böra sålunda icke vara avgörande,

i den mån förefintliga kommunikationsleder föranleda en annan avgränsning

av arbetsområdet. Å andra sidan bör även såvitt möjligt tillses, att arbetsområdenas

gränser lätt kunna klargöras för den växtskyddsintresserade

allmänheten.

Enär antalet filialer i varje fall måste bli begränsat, följer härav också,

att icke obetydliga delar av landet komma att ligga utanför filialernas egent
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

liga arbetsområden. Då det bör eftersträvas, att även dessa delar av landet

på ändamålsenligt sätt betjänas i växtskyddshänseende, måste det närmare

övervägas hur odlarna inom dessa områden skola tillgodoses. Man kan då

givetvis till en början utgå ifrån att ett område omkring huvudanstalten

direkt betjänas av denna på samma sätt som filialernas arbetsområden betjänas

av respektive filialer. Inom övriga delar av landet, vilka sålunda varken

tillhöra filialernas eller huvudanstaltens närmaste arbetsområden, avser

utredningen att, där så med hänsyn till personal- och arbetsförhållanden

lämpligen kan ske, en eller flera av hushållningssällskapets tjänstemän

eller en försöksgårdsföreståndare eller annan lämplig person skall i fria former

organisera en rapport- och upplysningscentral i växtskyddsfrågor. En

dylik frivilligt anordnad växtskyddscentral torde i de fall, där intresserade

och lämpliga personer ställa sig till förfogande, kunna vara till mycket stor

nytta för det lokala växtskyddsintressets tillgodoseende. Något egentligt ansvar

för växtskyddsverksamheten inom området kan helt naturligt icke

åläggas en dylik central, utan detta kommer att odelat åvila huvudanstalten,

på vilken även arbetet med organiserandet av sådana centraler kommer

att vila.

Filialsystemets utbyggnad. I betänkandet erinras om alt filialutredningens

förslag innebar, att i första hand fyra filialer skulle finnas, nämligen två

(Alnarpsfilialen och en ny filial i Norrland) av en större typ, vilka utöver

upplysningsverksamhet jämväl skulle bedriva viss forskning, samt två (i

Linköping och Skara) av en mindre typ, vilka i huvudsak skulle ägna sig

åt upplysningsarbete. Växtskyddsutredningen, som i princip godkänner denna

indelning av filialerna i två typer, förklarar att denna första etapp av

utbyggnaden numera antingen förverkligats eller i princip beslutats av statsmakterna,

nämligen genom att staten övertagit ansvaret för Linköpingsoch

Skarafilialerna och genom principbeslutet av 1949 års riksdag om inrättandet

av en norrländsk forskningsinstitution vid Röbäcksdalen utanför

Umeå. Även om detta principbeslut icke innebär att formell ställning tagits

till frågan, vilka forskningsgrenar som skola representeras där, anser utredningen

det kunna fastslås, att förslaget om inrättande av en växtskyddsfilial

i anslutning till denna institution icke föranlett några invändningar.

Det kan också enligt utredningens mening anses ligga i sakens natur att växtskyddsverksamhet

i form av såväl växtpatologisk forskning som upplysning

måste utgöra en integrerande del av en dylik institution. Utredningen anser

sig därför sakna anledning att ytterligare motivera behovet av en norrländsk

växtskyddsfilial eller diskutera förläggningsorten för en sådan. Utredningen

har inhämtat, att Röbäcksdalsutredningen avser att föreslå att växtskyddsfilialen

i begränsad omfattning skall träda i funktion redan från ingången

av budgetåret 1952/53. Detta förslag finner växtskyddsutredningen för sin

del mycket tillfredsställande.

Beträffande spörsmålet på vad sätt försöksgården i Röbäcksdalen och de

filialer till olika riksinstitutioner på jordbruksforskningens område, som

komma att förläggas dit, skola samarbeta med varandra och med riksinstitutionerna

uttalar växtskyddsutredningen att den i likhet med Röbäcksdalsutredningen

ansluter sig till den ståndpunkt, som intagits av norrlands
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

kommittén, nämligen att forsknings- och försöksarbetena helt skola ledas

från huvudanstalterna. Växtskyddsanstalten bör sålunda ha samma möjligheter

att leda forskningen och försöksverksamheten vid Norrlandsfilialen

som vid anstaltens övriga filialer. Detta förhållande utesluter icke att, på

sätt tidigare föreslagits, ett särskilt organ kan behöva bildas bland annat

för handläggning av vissa för institutionerna i Röbäcksdalen gemensamma

frågor av praktisk natur.

Såsom en andra etapp i utbyggnaden av filialsystemet föreslog filialutredningen

inrättande av ytterligare tre filialer, nämligen en för Örebro och

Värmlands län, en för Gotlands län och en för Kalmar läns södra hushållningssällskaps

område. Dessa filialer borde enligt filialutredningens mening

organiseras så snart man kunnat undanröja de hinder som bristen på

kompetent personal och på lokaler utgör.

Växtskyddsutredningen förklarar att den är medveten om att såväl det

statsfinansiella läget som den allmänna bristen på bostäder och lokaler alltjämt

utgöra svåra hinder för upprättande av nya växtskyddsfilialer. Dessa

omständigheter äro dock enligt utredningens bedömande icke av beskaffenhet

att påverka själva planeringen av filialsystemet utan böra endast få inverka

på takten för dess genomförande. Detsamma gäller bristen på fackutbildad

personal. Utredningen utgår emellertid från att bristen på personer

med speciell inriktning på ett teoretiskt och praktiskt studium av växtsjukdomarna

väsentligen kommer att avhjälpas, sedan numera vid lantbrukshögskolan

inrättats en särskild institution för växtsjukdomslära och

undervisningen i detta ämne fått en större plats på högskolans program.

Under förutsättning att den vetenskapligt utbildade personal, som ägnar sig

åt växtskyddsverksamhet, kan erbjudas löneförmåner och befordringsmöjligheter

i samma utsträckning som inom andra verksamhetsområden, där

samma utbildning kräves, behöver man enligt utredningen icke räkna med

någon brist på aspiranter.

I likhet med filialutredningen anser växtskyddsutredningen, att — sedan

Norrlandsfilialen beslutats — de tre nämnda områdena, nämligen Örebro

och Värmlands län, Gotlands län samt Kalmar läns södra hushållningssällskaps

område (vari Öland ingår) i första hand böra komma i fråga vid eu

utbyggnad av filialnätet. Härvidlag bör enligt utredningens mening i första

hand en Kalmarfilial ifrågakomma. Såsom motivering härför anföres i huvudsak

följande.

Utredningen har i detta sammanhang främst haft i åtanke de omfattande

speeialodlingar, som under de senaste två decennierna framkommit särskilt

på västra Öland. De fältmässiga odlingarna av lök, gurkor och andra köksväxter

samt fröodlingarna av trädgårds- och prydnadsväxter ha skapat ett

stort behov av växtskyddsverksamhet. Med hänsyn till att produktionsvärdet

av dylika odlingar i allmänhet är mångfaldigt större per arealenhet än

vid exempelvis sädesproduktion, bli förlustriskerna genom sjukdoms- och

skadedj ursangrepp i motsvarande mån ökade. Talesmän för här åsyftade

odlare ha även i olika sammanhang framfört sina bekymmer över att växtslcyddet

inom detta område blivit eftersatt. De ifrågavarande odlingarna bo
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

65

ra enligt utredningens mening icke betraktas såsom tillfälliga och konjunkturbetonade

utan såsom ett led i en ny utvecklingslinje inom det svenska

jordbruket, innebärande en successiv övergång på därför lämpade områden

från övervägande produktion av spannmål och foderväxter till olika slag av

grönsaks-, frukt- och fröodlingar. Denna utveckling står delvis i samband

med förändringar i konsumtionsvanorna, betingade bl. a. av den hittills fortgående

ekonomiska standardhöjningen, och tendensen kan därför antagas

vara av långsiktig karaktär.

Då genom här ifrågavarande odlingar alldeles speciella växtskyddsproblem

uppkomma, enär förlustriskerna äro särskilt stora och emedan, såsom

filialutredningen påpekat, berggrund, jordmån och klimat ha en utpräglad

egenart på Öland, vilket förhållande starkt inverkar på växtskyddsfrågorna,

föreligga enligt växtskyddsutredningens mening övertygande skäl för att en

växtskyddsfilial för området bör upprättas utan uppskov. Filialen i fråga

bör emellertid betjäna ej endast Öland utan även södra delen av Kalmar län

samt angränsande delar av Blekinge och Kronobergs län, inom vilket område

betydande arealer odlingsjord rymmas, och där fruktodlingar och specialodlingar

kräva särskild uppmärksamhet från växtskyddsorganisationens

sida. Enligt utredningens åsikt bör filialen förläggas till fastlandet i eller i

närheten av Kalmar, varifrån kommunikationerna till Öland särskilt under

vegetationsperioden äro goda.

Enligt vad utredningen inhämtat föreligger från stadens sida intresse för

att få en växtskyddsfilial förlagd dit och villighet att låta växtskyddsanstalten

förhyra en särskilt för detta ändamål planerad lokal i en fastighet, vilken

staden avser att uppföra för sin parkförvaltnings behov. I anslutning

till denna lokal kan växthus anordnas och försöksmark upplåtas. Om denna

plan kan genomföras, skulle Kalmarfilialen erhålla synnerligen goda

förutsättningar i dessa avseenden.

Då utbyggnaden av filialnätet bör ske successivt uttalar utredningen, att

endast Norrlandsfilialen och Kalmarfilialen böra inrättas nu. Med ett eller

ett par års intervaller böra därefter de båda övriga föreslagna filialerna i

Örebro län och på Gotland komma till stånd. Med hänsyn till de många

viktiga växtskyddsproblem, som möta i Örebro län, bör enligt utredningen

Örebrofilialen därvid komma i första hand.

Filialutredningen räknade med att huvudanstalten skulle kunna direkt

betjäna Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och Kopparbergs

län samt landskapet Gästrikland. Växtskyddsutredningen finner det

osannolikt, att Kopparbergs län och Gästrikland kunna inbegripas i huvudanstaltens

speciella arbetsområde, utan ifrågasätter om icke för dessa områden

frivilliga växtskyddscentraler böra organiseras.

Vad beträffar arbetsfördelningen mellan huvudanstalten och filialerna

anmärkes att den omständigheten alt var och en av filialerna skall tilldelas

ett geografiskt begränsat område i fråga om upplysnings- och rådgivningsverksamheten

icke bör få inskränka på huvudanstaltens centrala ansvar

för upplysnings- och rådgivningsverksamheten i växtskyddsfrågor. Den

centrala planeringen av upplysningsverksamheten och ansvaret för dess genomförande

måste åvila anstaltens ledning.

I fråga om forskningsuppgifternas fördelning på huvudanstalten och filia
5

Iiihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 99.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

lerna ansluter sig växtskyddsutredningen till den ståndpunkt, som intagits

av filialutredningen, nämligen att de större filialerna närmast skola svara

för sådana forskningsuppgifter, som huvudsakligen beröra deras områden.

Principen bör dock icke tillämpas stelt, utan undantag bör göras både på

det sätt att huvudanstalten utför undersökningar av lokalt intresse i sådana

fall då dessa kräva annan utrustning eller personal än den, som finnes tillgänglig

vid filialen, och på det sätt att en filial, när så påfordras, medverkar

i huvudanstaltens forskningsprogram.

I likhet med filialutredningen räknar växtskyddsutredningen med att försöksverksamhet

och forskning skola bedrivas i någon utsträckning jämväl

vid de mindre filialerna. Detta motiveras dels med nödvändigheten av att

vidmakthålla och utveckla filialtjänstemännens intresse för sin uppgift och

dels med att åtskilliga problem kräva försök i flera olika delar av landet.

Vidare kunna lokala växtskyddsproblem behöva lösas lokalt.

Filialernas behov av personal, lokaler och utrustning m. m. Utredningen

framlägger förslag dels om ökning av personalen, komplettering av utrustningen

och förbättring av lokalförhållandena vid de nuvarande filialerna,

dels om personalstyrka och utrustning in. m. vid de föreslagna filialerna

vid Röbäcksdalen och i Kalmar.

Vad beträffar Alnarpsfilialen föreslås i fråga om dess personal

en utökning med en assistent, ett laboratoriebiträde och ett kontorsbiträde.

Assistenten skulle ha till huvudsaklig uppgift att införskaffa och sammanställa

erforderliga primäruppgifter för att därigenom förskaffa sig och

övrig personal förbättrade möjligheter att ställa prognoser. På grundval

härav skulle speciella upplysningskampanjer för skånedistriktet kunna företagas

med anlitande av press och radio. Denna form av upplysningsverksamhet

bör enligt utredningens mening eftersträvas i särskilt hög grad. Då

inkomna förfrågningar vid filialen hittills ej alltid kunnat besvaras med

önskvärd snabbhet, beroende på att personalen varit otillräcklig, behöver

han i viss utsträckning tagas i anspråk även härför. För inrättandet av

assistenttjänsten åberopas slutligen att jämväl importkontrollen kräver

ökad arbetskraft. För denna tjänst liksom för de två assistenttjänster, vilka

nu finnas vid filialen, föreslås skola tillämpas den reglerade befordringsgången

för amanuenspersonal.

Den nya laboratoriebiträdestjänsten föreslås skola placeras i lönegrad

Ce 11. Såsom skäl härför anföres att det är mycket angeläget att filialens

möjligheter att behålla duglig laboratoriepersonal skola förbättras. Beträffande

behovet av kontorsarbetskraft frainhålles att expeditionsarbetet under

senare år har ökat starkt bland annat till följd av att de växtförsändelser,

som inkomma över Malmö från utlandet, tilltagit mycket avsevärt i antal.

Filialens möjligheter att anställa kontorsarbetskraft böra därför enligt utredningens

mening förbättras genom att medel anslås för avlöning åt det

biträde, som nu avlönas med vissa inbesparade lönemedel.

Den nuvarande vaktmästartjänsten i lönegrad Ce 10 föreslås skola ändras

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

till en förmanstjänst, då huvuduppgiften för tjänstens innehavare är att

leda arbetena i växthus, trädgård och på försöksfält. Utredningen anser att

han bör placeras ill lönegraden i likhet med vad som förordats beträffande

förmannen vid huvudanstalten.

Slutligen föreslås att filialföreståndartjänsten skall föras å ordinarie stat.

Vad gäller filialens lokalfråga erinras om att filialutredningen framhållit

att de nuvarande lokalerna äro otillräckliga och föreslagit att filialen

skulle få övertaga hela den byggnad, som den nu disponerar tillsammans

med frökontrollanstaltens filial, därest denna senare filial konime att såsom

ifrågasatts förflyttas till annan plats. Växtskyddsutredningen erinrar om

att 1950 års frökontrollutredning hösten 1951 framlagt förslag till organisatoriska

förändringar, vilka om de genomföras medföra att institutionsbyggnaden

i Alnarp ej ens i sin helhet skulle bli tillräcklig för frökontrollfilialens

behov. Under hänvisning härtill och till det förhållandet att växtskyddsanstaltens

Alnarpsfilial är i starkt behov av ökade lokaler, har frökontrollutredningen

efter samråd med växtskyddsutredningen funnit det

vara ur skilda synpunkter fördelaktigast att en ny institutionsbyggnad skall

uppföras för centrala frökontrollanstaltens filial och att växtskyddsanstaltens

filial får övertaga den nu befintliga institutionsbyggnaden i dess helhet.

Växtskyddsutredningen tillstyrker livligt att frökontrollutredningens förslag

i detta avseende skall förverkligas. Därest icke växtskyddsfilialen kan få

förfoga över hela den nuvarande institutionsbyggnaden så som föreslagits,

uppkomma ett flertal svåra lokalproblem för filialen i fråga, till förfång

för verksamheten där.

Från filialledningen har för utredningen framlagts förslag rörande de

byggnadsarbeten, som ansetts böra utföras, därest filialen skulle få disponera

hela institutionsbyggnaden. Utredningen har funnit att vissa av

dessa arbeten nödvändigt måste verkställas, därest filialen får övertaga hela

institutionsbyggnaden. Dessa arbeten äro:

Inredande av en vaktmästarbostad om två rum och kök i bottenvåningen.

Ändringsarbeten i ladan så att denna skall kunna tjänstgöra som maskinhall

samt som tvättrum och omklädningsrum för manlig fältarbetande personal.

Uppförande av en mindre garagehyggnad.

Kostnaderna för dessa arbeten ha uppskattats till respektive 20 400, 11 150

och 5 000 kronor eller tillhopa till 36 550 kronor. Härtill komma vissa ändrings-,

reparations- och målningsarbeten för en beräknad kostnad av 13 000

å 14 000 kronor. Den sammanlagda kostnaden skulle sålunda uppgå till

omkring 50 000 kronor.

Utredningen framhåller att filialen vid bifall till dessa förslag skulle erhålla

ökade lokalutrymmen på cirka 155 kvm golvyta, vilket väsentligt

skulle förbättra filialens arbetsmöjligheter.

Beträffande Alnarpsfilialens utrustningsbehov finnes i betänkandet intagen

en förteckning å instrument m. in., som anses böra anskaffas. Kostnaden

för dessa anskaffningar uppskattas till 9 500 kronor. Vidare förordar

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

utredningen inköp av en lastbil och ett tröskverk för tröskning av parceller

ävensom anskaffning av möbler och annan utrustning, som erfordras om

filialen övertager hela byggnaden. Kostnaderna härför beräknas till respektive

10 000 å 12 000 kronor, 5 000 kronor och 5 000 kronor. Slutligen föreslås

att filialens fasta försöksfält skall inhägnas med ett betryggande

stängsel för en beräknad kostnad av 6 800 kronor.

Beträffande Linköpingsfilialen föreslår utredningen, att filialens

personal skall förstärkas med en assistent i befordringsgången och en

förman i lönegrad Ce 11. Till stöd härför anföres att ett nödvändigt villkor

för att en växtskyddsfilial skall kunna fungera tillfredsställande enligt utredningens

åsikt är att där finnes åtminstone en zoologiskt och en botaniskt

utbildad befattningshavare. För att den utbildade personalens arbetskraft

skall kunna utnyttjas på bästa sätt erfordras vidare en person för skötseln

av filialens försöksfält, för utläggning av försök och för biträde med laboratoriearbeten

in. m. under vintern.

Med hänsyn till den stora betydelse, som Linköpingsfilialen redan visat

sig ha för sitt distrikt, samt till det ansvar och de omfattande arbetsuppgifter,

som äro förenade med föreståndarskapet för denna filial, anser växtskyddsutredningen

att föreståndartjänsten bör placeras i lönegrad Ce 27.

Personalen vid Linköpingsfilialen skulle vid bifall till dessa förslag utgöras

av en föreståndare, en assistent, en förman och ett kontorsbiträde.

Utredningen framhåller att denna personalstyrka bör vara den normala för

en växtskyddsfilial av den mindre typen.

Med hänsyn till den ökning av filialens verksamhet, som ägt rum efter år

1947, betecknar utredningen filialens lokaler, som nu bestå av tre arbetsrum

jämte källarutrymmen, såsom knappast tillräckliga. Utredningen har införskaffat

ritningar och preliminära kostnadsberäkningar över en tillbyggnad

till institutionsbyggnaden om cirka 30 kvm och en friliggande växthusbyggnad,

innehållande förutom växthus om 71 kvm pannrum och ett arbetsrum

om tillhopa 30 kvm golvyta. Tillbyggnaden till institutionsbyggnaden är

avsedd att innehålla laboratorium samt ett mindre kontorsrum. Kostnaderna

för tillbyggnaden ha kalkylerats till 14 500 kronor och för växthusbyggnaden

till 24 000 kronor. Ägaren av fastigheten har förklarat sig villig att utan

uppskov låta utföra dessa byggnadsarbeten och uthyra de nya byggnaderna

till växtskyddsanstalten till hyresbelopp, som baseras på byggnadskostnaden.

Utredningen, som anser dessa byggnadsarbeten utgöra en lösning av filialens

lokalfråga för en rimlig kostnad, förordar, att arbetena skola utföras, i

första hand tillbyggnaden till institutionsbyggnaden.

Utrustningen vid Linköpingsfilialen förklaras vara i behov av komplettering.

Detta behov ökas i den mån utredningens förslag till utbyggnad förverkligas.

I detta sammanhang framlägger utredningen en detaljerad plan

för normalutrustning vid en växtskyddsfilial av den mindre typen (betänkandet

s. 194—196). Planen upptager möbler, kontorsmaskiner, instrument

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

och apparatur, fotografisk utrustning och redskap m. m. för en sammanlagd

anskaffningskostnad av 25 000 kronor.

De inventarier som nu finnas ha ett värde av omkring 5 300 kronor. Vid

full utbyggnad skulle filialen sålunda kunna beräknas ha ett ytterligare utrustningsbehov

av omkring 20 000 kronor.

För Skarafilialen föreslås samma personalstyrka som för Linköpingsfilialen.

Föreståndartjänsten anses dock böra placeras i 24 lönegraden,

medan övriga tjänster skulle erhålla samma ställning som vid sistnämnda

filial. Filialens utbyggnad bör enligt utredningens mening börja

med att föreståndaren stationeras i Skara och att ett biträde anställes.

Skarafilialens nuvarande lokaler, som bestå av en lägenhet med 80 kvm

golvyta, förklaras icke vara tillräckliga för filialens behov vid en personalstyrka

av den omfattning, som utredningen föreslår, men dock innebära en

avsevärd förbättring i jämförelse med filialens tidigare lokalförhållanden.

De möjliggöra nu en fortlöpande verksamhet året runt. Några nybyggnädsförslag

framläggas därför icke.

Utrustningen anges ha ett anskaffningsvärde av omkring 3 700 kronor.

Enligt utredningens förslag till normalutrustning skulle sålunda vid full

utbyggnad av filialen dess utrustning behöva kompletteras för en kostnad

av omkring 21 000 kronor.

Röbäc k sdalen. Utredningen föreslår efter samråd med Röbäcksdalsutredningen,

att denna filial skall beräknas för en personal med den sammansättning

som förordats för Linköpingsfilialen, eller alltså en föreståndare

i lönegrad Ce 27, en assistent, en förman och ett kontorsbiträde.

Filialen bör enligt utredningarnas mening träda i verksamhet i viss utsträckning

redan från ingången av budgetåret 1952/53. Utredningarna avse

att föreståndaren med tillhjälp av kontorsbiträdet vid nämnda tid skall påbörja

filialens uppbyggnad, till en början i förhyrda lokaler.

Filialens lokalfråga bör i enlighet med ett förslag, som framlagts av Röbäcksdalsutredningen,

lösas antingen så att en särskild institutionsbyggnad

uppföres för densamma eller så att växtskyddsfilialen och en filial till statens

frökontröllanstalt få en gemensam byggnad. Växtskyddsfilialen avses där

erhålla följande utrymmen, nämligen rum för föreståndare, assistent och

expedition, två laboratorierum å 30 kvm, grovarbets-, planterings- och lagerrum

om tillsammans 60 kvm, växthus 5 X 15 kvm samt arbetshall, allt

enligt en planering som enligt växtskyddsutredningens mening väl motsvarar

föreliggande behov.

Filialens utrustning bör enligt växtskyddsutredningens mening tillsvidare

beräknas få ungefärligen samma sammansättning som föreslagits för filialerna

i Linköping och Skara, kostnadsberäknad till omkring 25 000 kronor.

Kal m arfilialens personal bör enligt utredningens mening vid full

utbyggnad ha samma sammansättning och lönegradsplacering som föreslå
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

gits för Skarafilialen, eller alltså eu föreståndare i lönegrad Ce 24, en assistent,

en förman och ett kontorsbiträde.

Filialen anses emellertid böra upparbetas successivt, förslagsvis med början

vid ingången av budgetåret 1953/54. Vid denna tid böra enligt utredningens

mening tjänsterna för filialföreståndaren och biträdet inrättas.

Beträffande lokaler torde få hänvisas till redogörelsen i föregående avsnitt.

För filialens utrustning skulle enligt utredningens normalplan vid full

utbyggnad erfordras 25 000 kronor.

Yttrandena.

Allmänna synpunkter. Det stora flertalet remissinstanser ansluter sig till

de allmänna synpunkter, som utredningen anlagt på planläggningen av filialsystemet.

Såsom framgått av redogörelsen för remissyttrandenas innehåll beträffande

upplysningsverksamheten betona emellertid åtskilliga remissinstanser,

bland dem Hushållningssällskapens förbund och Riksförbundet

Landsbggdens folk, att den lokala upplysningsverksamheten i stor utsträckning

måste åvila hushållningssällskapen.

Skaraborgs läns hushållningssällskap, som delar sistnämnda åsikt, förklarar,

att sällskapet ej helt kan ansluta sig till den form av filialverksamhet,

som utredningen tänkt sig, nämligen att filialernas huvuduppgift skulle

bestå i undervisnings- och upplysningsverksamhet. Härom anför sällskapet.

Frånsett den omständigheten, att filialer med denna huvuduppgift måste

få svårigheter att effektivt utnyttja personalen, är det uppenbart, att utvecklingen

på växtodlingens område gått och går i den riktningen, att rådgivning

i växtodlingsfrågor knappast kan ges utan samtidig rådgivning i växtskyddsfrågor.

En oljeväxtodling kan t. ex. ej planläggas utan att växtskyddet

samtidigt diskuteras. Detta innebär, att hushållningssällskapens tjänstemän

på växtodlingsområdet med nödvändighet måste ges ökad kunnighet i växtskyddsfrågor

för att rätt kunna utöva sin rådgivande verksamhet.

Som komplement till filialerna — då lämpligen organiserade på något annorlunda

och måhända billigare sätt än vad som utredningen föreslagit —

måste man därför räkna med att sällskapen skola ges möjligheter att bedriva

den lokala upplysningsverksamheten i växtskyddsfrågor, självfallet

i nära kontakt med eventuell filial. Vad som ytterligare talar för en sådan

uppläggning av växtskyddsupplysningen är att växtskyddsfrågor liksom andra

växtodlingsfrågor äro en del av jordbrukets driftsrationalisering, som det

ankommer på de lokala driftsrationaliseringsorganen, d. v. s. hushållningssällskapen,

att svara för.

Liknande synpunkter framföras av Kalmar läns södra hushållningssällskap.

Sällskapet yttrar att forsknings- och försöksuppgifter böra anses vara

filialernas primära arbetsuppgifter. Filialernas resurser i detta avseende

böra därför icke tillmätas för knappt. Enligt sällskapets mening erhålla

filialerna sin rätta betydelse endast om de få bedriva egen forsknings- och

försöksverksamhet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

71

Hallands läns hushållningssällskap föreslår att filialernas verksamhetsområde

skall ökas på så sätt, att landet i sin helhet indelas i växtskyddsdistrikt

i huvudsak överensstämmande med de försöksdistrikt, som föreslagits

av 1950 års lantbruksförsökskommitté. Enligt sällskapet bör inom Mälardistriktet

växtskyddsverksamhet omhänderhas direkt av växtsltyddsanstalten,

medan inom ett och vart av de övriga sex distrikten bör finnas en växtskyddsfilial,

vars föreståndare i första hand skall bedriva forskning på

växtskyddsområdet inom respektive distrikt. Växtskyddsfilialen skulle sålunda

såsom verksamhetsområde ha hela växtskyddsdistriktet och icke såsom

utredningen föreslagit ett begränsat område, medan samtidigt stora delar

av landet skulle stå utan lokal expertis på växtskyddsområdet. Sällskapet

anför vidare att rapportverksamheten inom hela växtskyddsdistriktet bör

omhänderhas av filialen. Upplysningsverksamheten på växtskyddsområdet

bör i huvudsak bedrivas av vederbörande hushållningssällskap. Föreståndaren

för växtskyddsfilialen bör stå i ständig kontakt med hushållningssällskapen

inom sitt område och bör vid behov kunna anlitas av dessa.

Jämväl Riksförbundet Landsbygdens folk förordar, att filialområdena

skola samordnas med försöksdistrikten samt dessutom även med frökontrollens

filialer och lokala lantbrukskemiska stationer. Förbundet anför i

denna fråga i huvudsak följande.

Under år 1951 ha — förutom växtskyddet — frökontrollanstalten och den

lokala försöksverksamheten varit föremål för utredningar inom statliga

kommittéer, vilka synas ha arbetat i stort sett oberoende av varandra. Samtliga

dessa sektorer inom jordbruket ha tillsammans med lantbrukskemiska

kontrollanstalten det gemensamt, att de till viss del arbeta på regional basis

genom lokala stationer eller filialer. I betänkandet angående den lokala försöksverksamheten

föreslås en viss distriktsindelning i huvudsaklig anslutning

till de viktigaste jordbruksområdena.

Ur jordbrukarnas synvinkel vore det önskvärt, att en dylik distriktsindelning

kunde göras enhetlig för samtliga här berörda specialinstitutioner

och att dessa institutioner sammanfördes geografiskt och helst även administrativt.

Detta skulle innebära, att man finge en institution av i någon

mån samma typ som »Röbäcksdalen» inom varje område. Detta skulle i hög

grad bidraga till att göra dessa institutioner kända bland jordbrukarna i

gemen ute i bygderna. Så som förhållandena nu äro, veta jordbrukarna ofta

inte vart de kunna vända sig i olika frågor och följden blir ofta, att de

underlåta att söka sakkunnig hjälp.

Utredningen framhåller också att det även såvitt möjligt bör tillses, att

arbetsområdenas gränser lätt kunna klargöras för den växtskyddsintresserade

allmänheten. Detta mål nås lättast, om dessa gränser sammanfalla

med områdesgränser för annan kontroll- eller rådgivningsverksamhet. Om

man här stöter på investeringskrav, som äro omöjliga att realisera i dagens

läge, är det väsentligt, att man har huvudlinjen klar, och att man ej tillgriper

provisoriska lösningar, vilka på lång sikt måste innebära oekonomiska

investeringar. Riksförbundet anser därför, att innan några av de tidigare

nämnda reorganisationsplanerna realiseras, man närmare bör utreda i vad

mån en samordning av dessa olika verksamhetsgrenar är möjlig såväl administrativt

som regionalt.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Östergötlands läns hushållningssällskap förordar att en samarbetsnämnd

skall inrättas i de hushållningssällskapsområden, där växtskyddsfilialer finnas,

för att främja samarbetet mellan sällskapet och filialen.

Såsom tidigare nämnts föreslå Ahlberg och Johansson i sin promemoria,

att endast filialer av den större typen med huvudsakligen forskningsuppgifter

(i Alnarp och vid Röbäcksdalen) skola finnas, medan filialerna av den

mindre typen enligt deras mening böra nedläggas. Såsom motivering härför

anföres i promemorian bland annat följande.

Utredningen anser att de mindre filialerna skola ha till huvudsaklig uppgift

att ansvara för upplysningen och rådgivningen inom respektive distrikt

och att därjämte bedriva viss forskning. Emellertid bör all forskning vara

i möjligaste mån centraliserad och specialiserad. Den som skall bedriva vetenskaplig

forskning måste, även om vissa detaljstudier stundom måste

förläggas på annat håll, ha intim kontakt med andra forskare inom samma

eller närliggande ämnesområden. Han måste vidare ha tillgång till viss vetenskaplig

utrustning, till bibliotek o. s. v. En viss, om ock — enligt vad

som framgår av utredningens kompletteringsförslag — otillräcklig vetenskaplig

utrustning finnes visserligen vid de båda redan existerande småfilialerna

i Linköping och Skara. Några bibliotek, som skulle tillåta dessa

filialers föreståndare att, som utredningen i instruktionsutkastet föreslår,

noga följa utvecklingen på växtskyddsområdet såväl inom som utom landet

ha de däremot ej och kunna knappast heller tänkas få.

De föreslagna fem smärre filialerna avses skola vara verksamma inom

Värmlands, Örebro, Skaraborgs, Älvsborgs, Östergötlands, Kalmar och Gotlands

län och beräknas draga en årlig kostnad av sammanlagt 280 000 kronor,

d. v. s. i det närmaste 56 000 kronor för var och en. För den gotländska

filialen torde väl arbetsområdet ej bli större än att tjänstemännen tämligen

väl skulle kunna tillgodose behovet av upplysning och rådgivning överallt

på ön. Annorlunda torde det förhålla sig med den filial, som får Värmlands

och Örebro län till arbetsområde. Dessa båda län äro tillsammans något

mer än nio gånger större än Gotland, och man torde kunna förutse att filialens

upplysningsverksamhet här aldrig kommer att bli så omfattande

eller så intensiv som önskligt vore. Detsamma kan befaras även i fråga om

Linköpingsfilialen, vars område, sedan numera Norra Kalmar län anslutits

därtill, omfattar omkring 16 000 kvkm. Man torde därför kunna vänta att

det inom en mycket snar framtid kommer att resas krav ej blott på delning

av dessa filialområden, utan även på inrättande av ytterligare sådana

filialer i andra delar av landet.

Även om man i en del län anställde ytterligare såväl en jordbruks- som en

trädgårdsinstruktör, skulle detta otvivelaktigt draga lägre kostnader än de

föreslagna fem småfilialerna, vilkas arbetsområden för övrigt blott täcka

en mindre del av landet.

I motsats mot vad som utredningen föreslagit synes upplysnings- och den

övriga växtskyddstjänsten böra anförtros åt hushållningssällskapens tjänstemän

och i någon mån även åt de statliga försöksgårdarna, medan rapportörerna

och de mindre filialerna torde böra helt försvinna. Dessa senares föreståndare

torde böra överflyttas till huvudanstalten, där en ökning av personalen

ovillkorligen måste ske och även föreslagits av utredningen.

Filialsystemets utbyggnad. De remissinstanser, som anslutit sig till utredningens

allmänna synpunkter rörande filialsystemet, tillstyrka jämväl

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

73

utredningens förslag i fråga om systemets utbyggnad. I några av dessa yttranden

göras dock särskilda uttalanden rörande takten för utbyggnaden

eller rörande behovet av viss filial.

Sålunda uttalar Hushållningssällskapens förbund — jämte det förbundet

förklarar sig vara väl medvetet om att det under nuvarande ekonomiska

förhållanden icke är möjligt att inrätta filialer inom landets samtliga jordbruksområden

— att det dock är önskvärt, att en fortsatt utbyggnad av

filialsystemet kan äga rum utan alltför stort dröjsmål.

Västerbottens läns hushållningssällskap konstaterar med tillfredsställelse,

att utredningen anslutit sig till Röbäcksdalsutredningens förslag om en

växtskyddsfilial vid Umeå, och framhåller särskilt vikten av att de speciellt

norrländska problemen på växtskyddets område vinna beaktande.

Kalmar läns södra hushållningssällskap förklarar att sällskapet med största

tillfredsställelse hälsar förslaget att en filial till växtskyddsanstalten

skall inrättas i Kalmar. Sällskapet erinrar om att det provisoriskt lyckats

lösa filialfrågan med anlitande av vissa medel, som tillskjutits från enskilda

företag och föreningar. För att verksamheten vid denna provisoriskt inrättade

växtskyddsavdelning skall kunna fortsättas av filialen utan avbrott

bör filialen komma till stånd vid ingången av budgetåret 1953/54.

Gotlands läns hushållningssällskap framhåller att en statlig försöksgård

föreslagits skola förläggas till Gotland och att enligt sällskapets mening en

växtskyddsfilial bör förläggas till samma ställe. En sådan förläggning skulle

medföra betydande fördelar, ej minst i ekonomiskt hänseende. Nödiga anstalter

härför böra därför göras vid försöksgårdens planering.

Betydelsen av att en växtskyddsfilial snarast möjligt skall upprättas i

Örebro framhäves av Örebro läns hushållningssällskap. Sällskapet understryker

att växtodlingen inom landets stora sjösänkningsområden är i synnerligen

stort behov av den upplysning i växtskyddsfrågor, som en filial

kan lämna. Sällskapet ifrågasätter om icke filialernas utbyggnad bör påskyndas

och ske i snabbare takt än utredningen föreslagit.

Statskonto<ret uttalar att spörsmålet om den fortsatta utbyggnaden avanstaltens

filialsystem bör prövas först vid den tidpunkt, då förslagen härom

kunna beräknas bli genomförda.

Filialernas behov av personal, lokaler och utrustning m. m. I fråga om

personalorganisationen ha i remissyttrandena erinringar i huvudsak

endast framställts mot utredningens förslag att föreståndarna för

Skara- och Kalmarfilialerna skola placeras i 24 lönegraden eller tre lönegrader

lägre än föreståndarna för filialerna i Linköping och vid Röbäcksdalen.

Sålunda förorda lantbrnksstgrclsen, växtskgddsanstaltens styrelse, lantbrukshögskolans

lärar- och för sökskollegier, Hushållningssällskapens förbund

samt Örebro läns hushållningssällskap cn enhetlig löncgradsplacering

för föreståndarna för filialerna i Linköping, Skara och Kalmar. Hushållningssällskapen

i Skaraborgs län och i Kalmar läns södra område föreslå att filial
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

föreståndaren i respektive hushållningsområde skall jämställas med föreståndaren

för Linköpingsfilialen.

Lantbruksstyrelsen anför i fråga om filialföreståndarnas löneställning att

denna icke bör vara lägre än 26 lönegraden. Denna lönegrad tillämpas för

närvarande för ordinarie ämneslärare vid lägre lantbruksundervisningsanstalter

ävensom för konsulenter vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap.

Lantbruksstyrelsen erinrar emellertid om att lantbruksstyrelsen ocli

styrelsen för statens växtskyddsanstalt i sin gemensamma utredning framhållit

att föreståndare vid större filial borde placeras i lönegrad Ce 29 och

föreståndare för filialer av mindre omfattning i lönegrad Ce 27. Lantbruksstyrelsen

finner icke skäl att frångå detta förslag och förordar alltså, att

föreståndarna vid filialerna i Skara och Kalmar skola placeras i 27 lönegraden.

Även växtskyddsanstaltens styrelse föreslår att sistnämnda filialföreståndare

skola hänföras till 27 lönegraden.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anför att det icke finnes

några motiv för att löneställningen för personalen vid filialerna skall differentieras

med hänsyn till dessas storlek, då samma kompetens fordras för

ifrågavarande tjänstemän. Föreståndartjänsterna böra enligt förbundets mening

placeras lägst i samma lönegrad, som förbundet förordat för växtskyddskonsulenterna,

nämligen 29 lönegraden. Den enda avvikelse från

denna normalplacering, som bör komma i fråga, är att föreståndaren för

filialen vid Alnarp med hänsyn till denna filials storlek och i viss mån speciella

arbetsuppgifter bör placeras två lönegrader högre, eller i 31 lönegraden.

I övrigt bör den löneställning, som föreslagits för motsvarande befattningshavare

vid huvudanstalten, även tillämpas för tjänstemännen vid filialerna.

Statskontoret uttalar att föreståndaren för Röbäcksdalsfilialen i vart fall

icke för närvarande bör placeras i högre lönegrad än den, som nu gäller för

motsvarande tjänsteman vid Linköpingsfilialen, eller 24 lönegraden. Beträffande

frågan om personalorganisationen vid de nuvarande filialerna hänvisar

ämbetsverket till vad det anfört rörande motsvarande spörsmål vid

huvudanstalten och tillägger, att bärande skäl icke synas ha anförts för

uppflyttning av vaktmästartjänsten vid Alnarpsfilialen.

Vad gäller lokal- och utrustningsfrågor ha erinringar i

stort sett endast riktats mot utredningens förslag rörande Alnarpsfilialen.

Sålunda framhåller växtskyddsanstaltens styrelse, att denna filials lokalbehov

är synnerligen trängande. Då det i nuvarande läge synes vara ovisst,

huruvida och i så fall när hela den nuvarande byggnaden kan få disponeras

av filialen, anser styrelsen det nödvändigt att man redan nu planerar sådana

åtgärder, som under alla förhållanden kunna genomföras oberoende av hur

huset kommer att disponeras. Hit höra dels uppförandet av en fristående

garagebyggnad och de av utredningen föreslagna inredningsarbetena i ladan,

dels inredning av de ovanför växtskyddsfilialens lokaler befintliga vinds
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

utrymmena till ateljé med mörkrum, lunchrum och pentry, uppställningsplats

för utställningsmaterial och samlingar m. m. Härigenom kunna vissa,

om ock begränsade, utrymmen i växtskyddsfilialens nuvarande lokaler

frigöras till arbetsplatser. Kostnaderna för separat iordningställande av

vindsvåningen ha med ledning av anbud, som infordrats av länsarkitektkontoret,

beräknats uppgå till 30 000 kronor. Styrelsen hemställer att under

alla förhållanden medel för dessa ändamål skola äskas av 1952 års riksdag.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt anmärker att utredningen,

trots att något avgörande ännu ej träffats av statsmakterna angående den

statliga frökontrollens organisation och filialverksamhet i Skåne, ej framlagt

något som helst alternativt förslag till lösningen av den skånska växtskyddsfilialens

lokalfrågor vid en föreslagen utökning av driften, utan helt

utgått ifrån att frökontrollanstalten skulle lämna sina nuvarande lokaler.

Utredningen borde ha närmare undersökt, vilka andra möjligheter som

kunna stå till buds för en åtminstone provisorisk och tidsbegränsad förbättring

av lokalutrymmena utan nybyggnad.

Beträffande Kalmarfilialens lokalfråga anför Kalmar läns södra hushållningssällskap

att enligt yttranden av olika kommunala organ i Kalmar,

vilka yttranden bifogats sällskapets yttrande, goda förutsättningar finnas

för en lämplig lösning av lokalfrågan, inberäknat frågan om för söksjord.

VI. Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.

Avlöningar.

I sin skrivelse den 21 augusti 1951 hemställer styrelsen för statens växtsky

ddsanstalt, att anstaltens avlöningsanslag för nästa budgetår skall höjas

med 85 400 kronor till 497 100 kronor. Av förstnämnda belopp betingas

76 400 kronor av höjningen av det rörliga tillägget samt 2 900 kronor av

beräknade löneklassförändringar. Återstoden av höjningen avses för avlönande

av ett kontorsbiträde i lönegrad Cg 6 vid huvudanstalten och ett kontorsbiträde

i lönegrad Cf 4 på halvtid vid Alnarpsfilialen. Styrelsen framhåller

att den i avvaktan på resultatet av växtskyddsutredningens förslag avstått

från andra yrkanden än sådana, som äro ofrånkomliga inom ramen

för den nuvarande organisationen.

Växtskyddsntredningen beräknar att vid bifall till dess förslag om utökning

av personalen och förbättring i vissa fall av lönegradsplaceringarna

avlöningskostnaderna komma att stiga till omkring 868 000 kronor per år.

Då utredningen med beaktande av de allmänna löneregleringar, som skett

under år 1951, uppskattar anstaltens nuvarande årliga lönekostnader till

omkring 490 000 kronor, skulle detta sålunda innebära en ökning med i

runt lal 378 000 kronor. Sistnämnda belopp fördelar sig med cirka 218 000

kronor på huvudanstalten och med cirka 157 000 kronor på filialerna samt

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

med ett mindre belopp för avlönande av tillfällig personal, vilket ej fördelats

mellan huvudanstalten och filialerna. Lönerna ha beräknats för nyinrättade

eller uppflyttade tjänster efter näst högsta löneklassen och för tjänster i

reglerad befordringsgång efter lägsta löneklassen i den högsta lönegraden.

Utredningen framhåller emellertid, att den icke avsett att hela den föreslagna

utbyggnaden av växtskyddsapparaten skall äga rum omedelbart. I

betänkandet anföres att det av flera skäl skulle vara mindre lämpligt med

en plötslig ansvällning av anstalten. Visserligen har denna sedan länge arbetat

med alltför klena resurser och de vinster, som kunna skördas av växtskyddsapparatens

omedelbara utbyggnad, kunna beräknas bli mycket stora.

Bland annat av hänsyn till anstaltens funktionsduglighet synes det emellertid

vara lämpligast att utbyggnaden sker successivt. Utredningen föreslår

därför att man för budgetåret 1952/53 endast skall räkna med omkring en

tredjedel av kostnadsstegringen för avlöningar och att de återstående två

tredjedelarna skola fördelas på de båda därpå följande budgetåren.

Vidare framhålles att ett sådant förfarande vad beträffar huvudanstalten

synes väl ansluta sig till utredningens förslag med hänsyn till att större delen

av kostnadsökningarna för huvudanstalten hänföra sig till den utvidgade

växtskyddsmedelsprövningen. Denna anses nämligen i vart fall icke kunna

träda i verksamhet förr än vid ingången av budgetåret 1953/54. Även vad

beträffar filialerna synes det vara riktigast att räkna med att huvudparten

av kostnadsökningen icke blir aktuell förrän tidigast vid ingången av budgetåret

1953/54, detta främst med hänsyn till de lokalfrågor, som måste

lösas i detta sammanhang.

De personal- och tjänsteförändringar, som enligt utredningen böra genomföras

från och med budgetåret 1952/53, ävensom de kostnadsökningar,

som skulle föranledas härav, framgå av följande uppställning.

Huvudanstalten:

Chefstjänsten placeras i Cp 14 .............................. 4 700

Botaniska avdelningen:

Överassistenttjänsten i Ce 27 ändras till laboratorstjänst i Ca 29 800

Zoologiska avdelningen:

Överassistenttjänsten i Ce 27 ändras till laboratorstjänst i Ca 29 3 200

En ny laboratoriebiträdestjänst i Cg 6 .................... 5 600

Upplysningsavdelningen:

En ny konsulenttjänst i Ca 27 ............................ 17 500

Inspektionsavdelningen:

En överassistenttjänst i Ce 27 ändras till föreståndartjänst i

Tre växtinspektörstjänster uppflyttas från Ce 20 till Ce 22 . . 6 100

En ny assistenttjänst i regi. befordringsgång .............. 13 600

En ny kontorsbiträdestjänst ............................ 6 300

Kansli- och övrig personal:

Trädgårdsmästartjänsten ordinariesättes .................. —

En ny kontorsbiträdestjänst i regi. befordringsgång ........ 6 300

Tjänsten som verkstadsbiträde i Ce 11 ändras till en hantverkartjänst

i Ce 13........................................ 300

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99. 77

Filialerna:

Alnarp:

Föreståndartjänsten ordinariesättes ...................... —

En ny assistenttjänst i regi. befordringsgång .............. 12 000

En ny laboratoriebiträdestjänst i Ce 11 .................... 7 100

Vaktmästartjänsten i Ce 10 ändras till förmanstjänst i Ce 11 . . 600

En ny kontorsbiträdestjänst i regi. befordringsgång ........ 5 500

Linköping:

Föreståndartjänsten uppflyttas från Ce 24 till Ce 27 ........ 3 200

En ny förmanstjänst i Ce 11 ............................ 7 400

Skara:

Föreståndartjänsten stationeras i Skara (genom ändrad dyr ort

kostnadsminskning) ....................................— 1 100

En ny kontorsbiträdestjänst.............................. 5 800

Röbäcksdalen:

En föreståndartjänst i Ce 27 ............................ 17 000

En kontorsbiträdestjänst ................................ 6 000

Summa ökning 131 100

Vidare föreslås att assistenttjänsterna skola inordnas i den reglerade befordringsgången

för amanuenspersonal från och med nästa budgetår. Någon

kostnadsökning härför har icke upptagits.

Under budgetåren 1953/54 och 1954/55 böra enligt utredningens förslag

successivt följande ändringar genomföras:

På envar av botaniska och zoologiska avdelningarna uppflyttas i samband

med införandet av en utvidgad kontroll av växtskyddsmedel en tjänst i 24

lönegraden till 27 lönegraden. Därjämte inrättas en assistenttjänst i den

reglerade befordringsgången å vardera avdelningen. Vidare inrättas en laboratoriebiträdestjänst

i Ce 11 och en dylik tjänst i Cg 6. Tjänsterna i 27 lönegraden

ordinariesättas.

På kemiska avdelningen inrättas de sex föreslagna tjänsterna.

På kansliet inrättas en sekreterartjänst och en kanslibiträdestjänst, varjämte

en kansliskrivartjänst och en kanslibiträdestjänst ordinariesättas.

Vidare inrättas en förmanstjänst i Ce 11.

I Linköping inrättas en assistenttjänst. I Skara inrättas likaså en assistenttjänst

jämte en förmanstjänst i Ce 11. I Kalmar inrättas efter hand

samtliga fyra föreslagna tjänster. I Röbäcksdalen inrättas slutligen en assistenttjänst

och en förmanstjänst i Ce 11.

Kostnaderna för de nu nämnda personalförbättringarna, avsedda att genomföras

budgetåren 1953/54 och 1954/55, beräknas uppgå till omkring

150 100 kronor för huvudanstalten och 92 900 kronor för filialerna, eller tillhopa

243 000 kronor.

Stgrelsen för statens växtski/ddsanstalt föreslår i sitt remissyttrande, att

från och med nästa budgetår skola genomföras följande tjänsteförändringar

utöver dem, som utredningen förordat: De båda första assistenter, som

syssla med prövningen av bekämpningsmedel, uppflyttas i 29 lönegraden.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Föreståndaren för Skarafilialen uppflyttas i 27 lönegraden. Föreståndarna

för de botaniska och zoologiska avdelningarna uppflyttas i 33 lönegraden.

Å andra sidan bör enligt styrelsen uppflyttningen av de båda överassistenterna

vid sistnämnda avdelningar i 29 lönegraden uppskjutas.

Styrelsen beräknar att ett bifall till nämnda förslag skulle medföra en

kostnadsökning av 2 000 kronor i förhållande till utredningens förslag.

I yttrandena av Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och av

styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt framställas erinringar mot

förslaget, att uppflyttning av vissa tjänster icke skulle ske omedelbart utan

genomföras etappvis. Tjänstemannaförbundet anför att det, om statsfinansiella

skäl lägga hinder i vägen för ett omedelbart genomförande av den

föreslagna utvidgningen av anstaltens verksamhet, enligt förbundets åsikt

bör få anstå med inrättandet av nya tjänster, medan däremot de tjänster,

som redan finnas, böra inplaceras i den lönegrad, som tjänsternas kvalifikation

motiverar. Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt framhåller,

att det skulle innebära en orättvisa gentemot vissa befattningshavare, att

de för dem förutsedda löneförbättringarna skulle träda i kraft först efter

två eller tre år, medan andra tjänstemän skulle komma i åtnjutande av

dylika förbättringar redan år 1952.

Omkostnader.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt hemställer i sin förutnämnda

skrivelse den 21 augusti 1951 att anslaget för nästa budgetår skall höjas

från 99 000 kronor till 117 800 kronor. Därvid räknas å ena sidan med en

stegring av utgifterna med 24 800 kronor samt å andra sidan med en ökning

av uppbördsmedlen med 6 000 kronor. Den beräknade ökningen av inkomsterna

sammanhänger med att taxorna för prövning av bekämpningsmedlen

ha höjts. Av den begärda uppräkningen av utgiftsposterna fördela

sig 18 000 kronor å posterna övriga expenser, publikationstryck och övriga

utgifter med respektive 2 300, 2 800 och 12 900 kronor. Såsom motivering

anföres i huvudsak den höjda prisnivån. Återstoden, 6 800 kronor, begäres

till ett nytt stängsel omkring Alnarpsfilialens försöksområde.

Växtskyddsutredningen anser att flertalet poster i anstaltens omkostnadsstat

böra uppräknas i samband med den utvidgning av organisationen, som

utredningen förordat.

I följande uppställning redovisas dels belastningen under de olika posterna

budgetåret 1950/51, dels de belopp, med vilka posterna äro uppförda i

gällande omkostnadsstat, dels ock de belopp, med vilka posterna enligt utredningen

böra uppräknas för budgetåret 1952/53 och följande budgetår i

förhållande till innevarande budgetår.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

79

Anslagspost

Sjukvård m. m............

Reseersättningar...........

Bränsle, lyse och vatten ...

Övriga expenser...........

Publikationstryck..........

Övriga utgifter............

Belastningen

1950/51

4 080

... 20 213

... 30 823

... 27 400

. . . 10 100

63 500

Belopp

1951/52

500

21 000

18 000

27 400

7 200

61 900

ökning

1952/53

3 000

18 400

17 000

12100

5 800

41 700

ökning

följande

budgetår

3 100

36 200

18 200

19 400

8 800

54 600

156 116

136 000

98 000

140 300

För kostnader för växtskyddskurser ha under posten övriga utgifter beräknats

10 000 kronor för budgetåret 1952/53 och 15 000 kronor för följande

budgetår.

Beträffande inkomster av särskilda uppbördsmedel förutsätles att inkomsterna

av bekämpningsmedelskontrollen komma att stiga om den utvidgning

av denna kontroll, som utredningen föreslagit, kommer till stånd.

Någon närmare beräkning av storleken av denna inkomstökning har ej

gjorts.

Styrelsen för växtskyddsanstalten föreslår i syfte att Linköpingsfilialens

lokalbehov skall kunna skyndsamt tillgodoses, att beloppet till lokalhyra i

omkostnadsstaten för nästa budgetår skall höjas, så att överenskommelse

kan träffas med fastighetsägaren om utförande av tillbyggnad till institutionsbyggnaden.

Vidare må erinras om att styrelsen framlagt vissa förslag

om årliga informationsmöten för jordbrukskonsulenter in. fl. och att ett

bifall till dessa förslag skulle medföra, att medelsanvisningen till kurskostnader

måste höjas.

Såsom nämnts i det föregående har Riksförbundet Landsbygdens folk förordat,

att till kurskostnader skola anvisas 50 000 kronor mot av utredningen

beräknade 15 000 kronor vid fullt genomförande av förslagen.

Statskontoret framhåller beträffande anstaltens omkostnader, att frågan

om ökad medelsanvisning för detta ändamål givetvis måste ses mot bakgrunden

av vad som i rådande statsfinansiella läge anses kunna investeras

i vetenskapliga institutioner över huvud taget för att möjliggöra mera generella

standardförbättringar. Ämbetsverket kan dock svårligen anse förutsättningar

föreligga för alt anslagsposten till reseersättningar skall uppräknas

från 21 000 kronor för innevarande budgetår till 39 400 kronor för budgetåret

1952/53. För publikationstryck (budgetåret 1951/52 7 200 kronor)

böra enligt statskontoret avses högst 10 000 kronor eller det belopp, som

växtskyddsanstalten i sina medelsäskanden för nästkommande budgetår begärt

för detta ändamål.

I anledning av utredningens hemställan, att under anstaltens anslag årligen

skulle inräknas medel för att möjliggöra regelbunden undervisningsoch

upplysningsverksamhet för bland andra jordbrukskonsulenter, anför

statskontoret slutligen, att frågan om en dylik medelsanvisning bör prövas

från fall till fall, alltefter som speciellt behov av sådan verksamhet kan

anses föreligga.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Engångsutgifter.

I samband med den ökning av personalen vid huvudanstalten, som utredningens

förslag innebär, erfordras enligt en i betänkandet intagen specifikation,

att möbler och kontorsmaskiner m. in. anskaffas för eu kostnad av

närmare 7 000 kronor. Härtill kommer kostnaden för utrustning med instrument

m. in. för kemiska laboratoriet. Sistnämnda kostnad bör enligt utredningen

uppskattas till lägst 50 000 kronor. Vidare föreslås att för ordnande

av huvudanstaltens bibliotek skola beräknas 5 000 kronor. Nyanskaffning

bör vidare enligt utredningen ske av vetenskaplig apparatur m. m.

till ett belopp av 42 875 kronor och av jordbruksredskap till en beräknad

kostnad av 10 000 kronor. Tillhopa föreslås sålunda nyanskaffningar vid

huvudanstalten till ett belopp av omkring 115 000 kronor.

För filialerna böra enligt utredningen för engångsanskaffningar beräknas

sammanlagt 181 000 kronor. Av detta belopp avses 90 000 kronor för Alnarpsfilialen,

20 000 kronor för Linköpingsfilialen, 21 000 kronor för Skarafilialen

och 25 000 kronor för vardera Kalmar- och .Röbäcltsdalsfilialen.

Av beloppet för Alnarpsfilialen avses 19 500 kronor för nyanskaffningar av

apparatur, redskap och möbler m. m., 12 000 kronor för inköp av en mindre

lastbil och 6 800 kronor för uppförande av ett stängsel omkring försöksområdet

samt slutligen i runt tal 50 000 kronor för ombyggnadsarbeten

m. m. i samband med övertagande av frökontrollens lokaler. Beloppen för

övriga filialer avses i sin helhet för anskaffande av utrustning.

Utredningen anför att engångskostnaderna för utrustning m. in. böra

uppdelas så att en mindre del faller på budgetåret 1952/53 och resten på

budgetåren 1953/54 och 1954/55. Utredningen föreslår sålunda, att för budgetåret

1952/53 skall beräknas en särskild anslagspost om 100 000 kronor

för engångsutgifter under det att återstående belopp om 196 000 kronor skall

uppdelas på lämpligt sätt på anslagen för de båda därpå följande budgetåren,

allt i den mån av utredningen framlagda byggnadsförslag m. m. bli

aktuella.

Utredningen anmärker att den icke tagit hänsyn till eventuella ändringskostnader

i samband med att huvudanstaltens lokaler omdisponeras för att

kunna rymma den förutsatta personalökningen. Utredningen förklarar att

den icke på nuvarande stadium kunnat uppskatta dessa kostnader men att

den ansett sig kunna utgå ifrån att de bli jämförelsevis ringa.

Styrelsen för statens ■ växtskyddsanstalt hemställer, att medel skola anvisas

för nästa budgetår till utförande av de byggnadsarbeten vid Alnarpsfilialen,

vilka kunna utföras oberoende av frökontrollanstaltens eventuella

förflyttning. Vidare begär styrelsen att medel skola anvisas till anskaffande

av packningsmaskiner för växtinspektionen. Slutligen har styrelsen framhållit,

att de summor, som utredningen beräknat för inköp av instrument,

apparatur och jordbruksmaskiner, äro mycket knappt tilltagna.

Statskontoret hänvisar beträffande engångsutgifterna till vad ämbetsverket

anfört rörande anstaltens omkostnader.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

81

VII. Departementschefen.

Den utveckling, som ägt rum på jordbrukets område under senare år,

har medfört att växtskyddsverksamheten fått allt större betydelse. Sålunda

har å ena sidan forskningen rörande möjligheterna att bekämpa kulturväxternas

skadegörare genom kemiska och biologiska medel gjort stora

framsteg. Å andra sidan har intensifieringen av jordbruksdriften och införandet

av nya grödor i växtföljden skapat nya problem och på vissa områden

medfört betydligt ökade risker för allvarlig skadegörelse genom angrepp

av växtsjukdomar och skadedjur. Till belysande av de värden, som

här stå på spel, kan erinras om att enligt utredningen de förluster, som

växtsjukdomar och skadeinsekter årligen vålla växtproduktionen i vårt

land, kunna skattas till minst 300 miljoner kronor och att dessutom ogräsen

förorsaka förluster på 100 å 150 miljoner kronor om året. De siffror,

som nu återgivits, gälla vidare endast den så att säga mera regelmässiga

skadegörelsen. Vilka värden, som kunna förstöras vid särskilt svårartade

och intensiva angrepp, framgår ej minst av erfarenheterna från svartrostens

härjningar år 1951.

Även om förluster av den art, som nu berörts, till stor del äro oundvikliga,

framstår det som ett betydande allmänt intresse, att man genom forsknings-

och försöksverksamhet samt genom upplysning och rådgivning till

jordbrukarna skall söka att begränsa dem i största möjliga utsträckning.

Det torde även stå utom allt tvivel att genom dylika åtgärder kunna räddas

värden, vilka mångdubbelt överstiga kostnaderna för verksamheten. Växtskyddet

bör därför, såsom utredningen framhållit, betraktas som en produktiv

verksamhet och ges en omfattning, svarande mot de vinster det kan

tillföra folkhushållet.

Vid upprepade tillfällen under de senaste åren ha från jordbrukarehåll

framförts klagomål över att växtskyddsverksamheten icke varit organiserad

på ett tillfredsställande sätt. Klagomålen ha särskilt gällt det förhållandet,

att växtskyddsanstalten på grund av bristande resurser icke varit i stånd

att bedriva upplysnings- och rådgivningsverksamhet bland jordbrukarna i

erforderlig omfattning. Olika förslag till förbättringar ha även framförts

men ha, bortsett från vissa smärre personalförstärkningar, hittills icke lett

till några åtgärder.

Även utredningen har kommit till den uppfattningen, att växtskyddsverksamhetens

resurser behöva förstärkas i olika avseenden och har jämväl

framlagt åtskilliga förslag härom. Förslagen ha i huvudsak godtagits eller

lämnats utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. Åtskilliga av

dessa ha dock ansett ännu mera omfattande åtgärder motiverade.

För egen del vill jag först helt allmänt framhålla, att den redogörelse för

växtskyddets läge, som lämnats i betänkandet, enligt min mening till fullo

bestyrker, att växtskyddets resurser behöva förstärkas. Bortsett från frätt

Itiliang till riksdagens protokoll /952. 1 samt. Nr .9.9.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungi. Maj.ts proposition nr 99.

gan om en utbyggnad av växtskyddsanstaltens filialsystem kan jag även i

väsentliga delar ansluta mig till de förslag, som utredningen framlagt. Till

de jämkningar, som enligt min mening böra göras i desamma, återkommer

jag i det följande.

Sedan jag sålunda angivit min allmänna inställning till frågan om en

utbyggnad av växtskyddsorganisationen, torde jag få övergå till att närmare

behandla de särskilda avsnitten av utredningens förslag.

Vad då först gäller frågan, vilken forsknings- och försöksverksamhet som

bör bedrivas vid anstalten, vill jag framhålla, att det enligt min mening icke

är lämpligt att binda anstalten genom i detalj gående föreskrifter i detta

hänseende. Den snabbhet, med vilken utvecklingen sker på växtskyddsområdet

och med vilken nya problem kunna aktualiseras, gör att anstalten

torde böra ha en viss handlingsfrihet för att kunna sätta in sina resurser

på de områden, där åtgärder äro påkallade i särskilt hög grad eller där

möjligheterna att nå resultat kunna bedömas vara särskilt goda. Detta torde

dock ej böra hindra, att vissa allmänna riktlinjer uppdragas för verksamheten.

Då det ej torde vara möjligt att ge anstalten sådana materiella och

personella resurser, att den kan vara verksam på alla de områden, som i

och för sig äro av intresse, synes det nämligen nödvändigt, att anstaltens

verksamhet åtminstone i huvudsak koncentreras på vissa områden, som

äro av särskild betydelse och där det erforderliga arbetet ej kan utföras på

annat håll. Den gränsdragning, som med hänsyn härtill bör ske, bör enligt

min mening göras något snävare än vad utredningen och vissa remissinstanser

förordat. Såsom en allmän princip bör enligt min mening gälla, att växtskyddsanstaltens

forskning skall vara inriktad på att lösa problem av direkt

praktisk betydelse för jordbruket och sålunda ha karaktären av ren

målforskning. Den erforderliga grundforskningen bör i stället utföras å

lantbrukshögskolans institutioner, särskilt då givetvis institutionen för växtsjukdomslära.

Vidare bör anstaltens forskningsverksamhet i främsta rummet

avse sådana skador å växtodlingen, som härröra från växtriket eller

djurvärlden.

Jag kan alltså icke ansluta mig till utredningens uppfattning, att anstaltens

primära arbetsområde skall omfatta jämväl sjukdomar som ha direkta

kemiska, fysikaliska eller mekaniska orsaker. Det bör dock vara anstalten

obetaget att i andra hand och i den mån resurserna räcka till utsträcka

sitt forskningsarbete till sistnämnda sjukdomar. Jämväl forskningen i fråga

om skadeinsekter på vegetabilieprodukter torde endast sekundärt böra hänföras

till anstaltens uppgifter. Däremot böra virussjukdomarna höra till anstaltens

ordinarie arbetsfält. I övrigt vill jag rörande området för växtskyddsanstaltens

forskningsverksamhet endast understryka vikten av att

samarbete uppehälles mellan anstalten och de institutioner som arbeta på

samma eller angränsande områden.

Därest behov skulle uppstå av särskilda bestämmelser angående gränsdragningen

utöver vad nu anförts, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t

att meddela dylika bestämmelser.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

Med hänsyn till den alltmer framträdande betydelse, som kemien genom

den senare tidens utveckling kommit att få för växtskyddet, har utredningen

ansett att anstalten behöver ha tillgång till kemisk expertis dels för

anstaltens forskningsuppgifter och dels speciellt för prövningen av bekämpningsmedel.

Utredningen har därför föreslagit, att anstalten skall erhålla

en kemisk avdelning och utrustas med ett kemiskt laboratorium. Förslaget

har med allenast få undantag tillstyrkts i remissyttrandena.

Jämväl enligt min mening motiverar den viktiga roll, som kemien numera

spelar vid bekämpandet av växtsjukdomar, att anstalten skall ha erforderlig

sakkunskap på det kemiska området. Jag ansluter mig därför till

förslaget, att en kemisk avdelning skall inrättas vid anstalten. Däremot ställer

jag mig tveksam till utredningens förslag beträffande omfattningen av

de resurser, som böra tillföras denna avdelning. I betänkandet har visserligen

framhållits, att det icke gärna kan komma i fråga att enbart för den

kemiska avdelningens räkning anskaffa den dyrbara apparatur och specialutbildade

personal, som krävs för vissa mera ingående analyser av organiska

preparat. Detta överensstämmer helt med min uppfattning. Utredningen

har emellertid vidare uttalat, att avdelningen bör förses med sådana

personella och materiella resurser, att den självständigt kan bemästra åtminstone

flertalet av de kemiska uppgifter, som bli aktuella i samband med

anstaltens forskning samt prövning av bekämpningsmedel. Enligt min mening

bör det emellertid vara möjligt att förlägga den rutinmässiga kemiska

prövningen av bekämpningsmedel till något redan befintligt kemiskt laboratorium.

I första hand synas härvid statens lantbrukskemiska kontrollanstalt

eller lantbrukshögskolans analyslaboratorium kunna komma i fråga.

Jag vill i detta sammanhang även erinra om att den kemiska sakkunskapen

i remissutlåtandena, representerad av lantbrukshögskolans båda kemiprofessorer

samt lantbrukskemiska kontrollanstalten, förklarat att de lokaler,

som enligt utredningens förslag skulle inredas i växtskyddsanstaltens souterrängvåning,

icke skulle bli tillfredsställande för ett laboratorium av den

storlek, som utredningen tänkt sig. Med hänsyn till det anförda är jag icke

beredd att nu förorda, att ett fullständigt kemiskt laboratorium skall inrättas

vid växtskvddsanstalten. Ä andra sidan anser jag, såsom nyss nämnts,

att växtskyddsanstalten bör tillföras erforderlig kemisk sakkunskap. Till

anstalten synes därför böra knytas en kemist. Denne bör erhålla möjligheter

till laboratoriearbeten i begränsad omfattning. Ett laboratoriebiträde

hör därför ställas till hans förfogande. Det bör även undersökas huruvida

icke innehavaren av nämnda kemisttjänst, när han behöver tillgång till

mera fullständig kemisk laboratorieutrustning, kan använda sig av de resurser

som därutinnan finnas vid lantbrukskemiska kontrollanstalten eller

lanthrukshögskolan.

Upplysnings- och rådgivningsverksamheten utgör otvivelaktigt eu av växtskyddets

i praktiskt hänseende allra viktigaste uppgifter. Utredningen har

även föreslagit flera olika åtgärder för att denna verksamhet skall kunna gö
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

ras effektivare. Sålunda har den bland annat förordat, att resemöjligheterna

för anstaltens tjänstemän skola förbättras, att personalen på upplysningsavdelningen

skall ökas, att utbildning i växtskyddsfrågor skall meddelas för

jordbrukskonsulenter m. fl. samt att anstaltens rapportörkår skall användas

för upplysningsverksamhet. Vidare har utredningen förordat att press, radio,

film och undervisningsbilder skola användas för upplysning om växtskydd i

större utsträckning än tidigare. Den mest effektiva metoden för att förbättra

upplysningsverksamheten är emellertid enligt utredningen att inrätta filialer

till växtskyddsanstalten i de olika jordbruksbygderna. Utredningen har därför

även förordat en successiv utbyggnad av filialsystemet.

Till flertalet av de förslag, som utredningen här framlagt, kan jag ansluta

mig. Jag anser det sålunda angeläget, att anstaltens upplysningsavdelning

skall erhålla en personalförstärkning. Vidare torde anslaget till reseersättningar

böra höjas, så att personalen får möjlighet att företaga resor i den

omfattning, som erfordras för att verksamheten skall kunna bedrivas effektivt.

Även vad i betänkandet anförts om användande av press, radio, film och

undervisningsbilder i upplysningsverksamheten synes så vitt möjligt böra beaktas.

Däremot kan jag, såsom jag redan tidigare antytt, ej helt biträda utredningens

ståndpunkt i fråga om en utbyggnad av filialsystemet.

Utredningen har här föreslagit, att filialsystemet skall successivt utbyggas

dels med en filial vid Röbäcksdalen av större typ, vilken utöver upplysningsverksamhet

skall bedriva viss forskning, dels med tre filialer av mindre typ

i respektive Kalmar, Örebro och på Gotland. De senare skulle, i likhet med

de redan befintliga filialerna i Linköping och Skara, huvudsakligen ägna sig

åt upplysningsverksamhet men i viss utsträckning även bedriva forskning.

Av de tre nya filialerna av mindre typ skulle i första hand Kalmarfilialen

inrättas. De båda övriga filialerna ha ansetts böra komma till stånd med ett

par års intervaller. Därjämte har utredningen förordat en viss upprustning

av de nuvarande filialerna.

Det står enligt min mening klart att de två av utredningen förutsatta filialerna

av den större typen i Alnarp och Röbäcksdalen ha en viktig uppgift att

fvlla. Vad angår Röbäcksdalen torde jag få erinra om att jag vid anmälan av

frågan om utbyggnad av en försöks- och forskningsinstitution på jordbrukets

område därstädes (prop. nr 77/1952) anfört, bland annat, att jag i

princip anslöte mig till Röbäcksdalsutredningens uppfattning om det önskvärda

i atl växtskyddet, frökontrollväsendet samt maskin- och redskapsprovningarna

bleve representerade vid nämnda institution. Jag uttalade även

att det syntes särskilt angeläget, att en växtskyddsfilial skulle komma till

stånd där. Samtidigt framhöll jag emellertid, att det vore nödvändigt att

igångsätta forsknings- och försöksverksamheten vid Röbäcksdalen etappvis.

Redan de investeringar, som erfordrades för själva försöksgården, representerade

ett mycket avsevärt belopp. Med hänsyn även till den begränsning,

som måste iakttagas i fråga om byggnadsverksamheten, ansåg jag mig

ej kunna förorda att därutöver betydande medel nu skulle anvisas till byggnadsarbeten.

Lösningen av frågorna om inrättande av särskilda filialer i

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

Norrland till maskinprovningarna och statens centrala frökontrollanstall

borde därför under sådana förhållanden få uppskjutas. Beträffande spörsmålet

om inrättande av en filial till växtskyddsanstalten erinrade jag om

att Röbäcksdalsutredningcn ansett, att denna filial borde komma till stånd

redan innan dess byggnadsfråga blivit definitivt löst och att den tills vidare

torde kunna inrymmas i förhyrda lokaler. Jag uttalade att ställningstagandet

till detta spörsmål borde ske i samband med behandlingen av växtskyddsutredningens

förslag.

De speciella problem, som föreligga beträffande växtskyddsverksamheten

i Norrland, ha hittills endast i ringa omfattning blivit beaktade. Lösningen

av dessa problem torde avsevärt främjas, om en på desamma speciellt inriktad,

lokalt bedriven verksamhet kommer till stånd. Med hänsyn härtill

förordar jag att en växtskyddsfilial skall upprättas vid Röbäcksdalen redan

från och med nästa budgetår. Till dess byggnadsfrågan lösts torde lokaler

böra hyras åt filialen.

Vad åter angår de mindre filialerna, vilka enligt utredningens förslag huvudsakligen

skulle syssla med upplysningsverksamhet men i viss utsträckning

även med forskning, vill jag till en början framhålla, att det uppenbarligen

skulle draga avsevärda kostnader, om en var av dessa filialer skulle

erhålla sådana personella och materiella resurser, att forskningsarbete av

verklig betydelse skulle kunna bedrivas vid den. Det synes sannolikt, att en

koncentration av detta arbete skulle kunna ge minst lika gott resultat till

lägre kostnad. Begränsas filialernas uppgifter till att avse upplysningsverksamheten

måste det vidare beaktas, att denna verksamhet i huvudsak bedrives

under en kortare tid av året och att personalen följaktligen svårligen

skulle kunna utnyttjas effektivt under återstoden av året. Härtill kommer,

att det enligt min mening är angeläget, att hushållningssällskapen skola utnyttjas

i upplysnings- och rådgivningsarbetet i växtskyddsfrågor i högre grad

än vad utredningens förslag synes förutsätta. Den ständiga kontakt med jordbruket,

som hushållningssällskapens konsulenter och instruktörer ha, representerar

enligt min mening en tillgång, som i största möjliga utsträckning

bör utnyttjas även i växtskyddsarbetet. Upplysning i växtskyddsfrågor synes

sålunda böra ingå som ett naturligt led i sällskapens allmänna rådgivning

rörande växtodlingen. Även om den sakkunskap, som skulle finnas vid en

filial av mindre typ, skulle komma att vara överlägsen den, som ett sällskaps

befattningshavare kunna beräknas besitta, torde de senare dock ha större

möjligheter än en eller eventuellt två tjänstemän vid filialen att stå i intim

kontakt med jordbrukarna och lämna dessa erforderliga råd i en rad växtskyddsfrågor.

.Tåg vill även framhålla att det inom de hushållningssällskapsområden,

som enligt utredningens förslag ej skulle erhålla någon filial, under

alla förhållanden torde bli nödvändigt att i betydande utsträckning bygga

på sällskapens medverkan i växtskyddsverksamheten.

En utbyggnad av organisationen för upplysnings- och rådgivningsverksamheten

i växtskyddsfrågor bör därför enligt min mening ske så, att denna

verksamhet lokalt kommer att i huvudsak vila på sällskapen, varjämte dessa

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

böra ha möjlighet att i sin tur erhålla råd och anvisningar hos växtskyddsanstalten.

Härjämte bör givetvis sagda anstalt liksom hittills bedriva både

en mera allmänt lagd upplysningsverksamhet och även direkt upptaga inkommande

förfrågningar.

Av de skäl, som nu anförts, är jag ej beredd att förorda, att någon ny filial

av mindre typ skall inrättas. Ej heller kan jag tillstyrka någon utvidgning av

filialerna i Linköping och Skara. Då verksamheten vid dessa filialer redan

blivit i viss mån stabiliserad vill jag å andra sidan ej föreslå någon indragning

av desamma. Härvid vill jag dock påpeka, att den befattningshavare vid

växtskyddsanstalten, som svarar för Skarafilialen, endast är placerad där under

en del av året. Vad slutligen angår den verksamhet, som hushållningssällskapet

i Kalmar läns södra område igångsatt i syfte att densamma skulle

utbyggas till en filial till växtskyddsanstalten, synes hinder ej böra möta att

anstalten, därest den så finner påkallat, under vegetationsperioden placerar

en befattningshavare i Kalmar med uppgift att biträda med upplysnings- och

rådgivningsverksamheten i ifrågavarande delar av landet.

Om sällskapens befattningshavare skola kunna på ett tillfredsställande sätt

fylla den uppgift, som jag nu angivit, torde det bli erforderligt att ett antal

efterutbildningskurser anordnas för att ge dem möjlighet att förvärva nödiga

insikter i växtskyddsfrågor. Dylika kurser torde för övrigt komma att behöva

anordnas ej enbart som en engångsåtgärd utan såsom regelbundet återkommande

kurser, där befattningshavarna få möjlighet att följa den senaste

utvecklingen på växtskyddsområdet.

Sedan jag sålunda redogjort för min inställning till frågan om en utbyggnad

av filialsystemet, torde jag få behandla spörsmålet om Alnarps- och

Röbäcksdalsfilialernas resurser. Vad då först gäller Röbäcksdalsfilialen torde

personaluppsättningen, i enlighet med Röbäcksdalsutredningens och växtskyddsutredningens

förslag, under nästa budgetår kunna begränsas till en

föreståndare och ett kontorsbiträde. I likhet med vad som är fallet vid Linköpingsfilialen

torde emellertid tills vidare en förste assistent i lönegrad

Ce 24 kunna tjänstgöra som föreståndare. Mot utredningens beräkning av

kostnaderna för filialens utrustning har jag icke något att erinra.

Beträffande Alnarpsfilialen kan jag för närvarande ej förorda någon annan

ökning av de personella resurserna än att jag föreslår, att medel skola

beräknas för avlönande av ytterligare ett kontorsbiträde. Jag biträder förslaget

att föreståndartjänsten skall föras å ordinarie stat.

Vad angår Alnarpsfilialens lokalfråga har utredningen utgått från att

filialen skall få disponera hela den byggnad, som den nu delar med statens

centrala frökontrollanstalts filial. Jag torde rörande detta spörsmål få erinra

om att jag vid anmälan av vissa av 1950 års frökontrollutredning framlagda

förslag rörande organisationen av den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten

(prop. nr 50/1952) anfört att det syntes ändamålsenligt,

att den nuvarande frökontrollfilialen i Alnarp skulle sammanföras med statens

centrala frökontrollanstalts fältkontrollavdelning samt att lokalfrågan

lämpligen borde lösas så att växtskyddsfilialen finge övertaga de lokaler,

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

87

som nu disponerades av frökontrollfilialen, och att eu ny institutionsbyggnad

skulle uppföras för sistnämnda filial och fältkontrollavdelningen. Jag uttalade

emellertid samtidigt att denna lösning av lokalfrågan, med hänsyn

till den begränsning som måste iakttagas i fråga om den offentliga byggnadsverksamheten,

under inga omständigheter kunde genomföras redan

under loppet av nästa budgetår.

Växtskyddsanstaltens styrelse har med hänsyn till att det vore ovisst

huruvida och i så fall när Alnarpsfilialen skulle kunna få disponera hela

den nuvarande byggnaden föreslagit att vissa arbeten, vilka kunna utföras

oberoende av hur huset kommer att användas, skola utföras redan under

nästa budgetår i syfte att snarast möjligt skapa nya arbetsplatser inom de

nuvarande utrymmena. Jag biträder styrelsens förslag härutinnan och föreslår,

att medel skola anvisas för nästa budgetår för detta ändamål.

I fråga om utrustningen in. in. vid Alnarpsfilialen förordar jag, i enlighet

med utredningens förslag, att för komplettering av instrumentutrustningen

in. m. skola beräknas 9 500 kronor. Likaså tillstyrker jag att 6 800 kronor

skola anvisas för upprättande av ett nytt stängsel kring filialens fasta försöksfält.

Däremot kan jag icke för närvarande förorda, att medel skola anslås

för inköp av en lastbil och ett tröskverk.

Såsom jag förut berört torde efterutbildning för hushållningssällskapens

tjänstemän i växtskyddsfrågor i form av fortbildningskurser böra ordnas i

betydligt större omfattning än utredningen förutsatt. Utredningen har för

detta ändamål beräknat 10 000 kronor för nästa budgetår. Jag anser att

detta belopp bör höjas till förslagsvis 20 000 kronor. På längre sikt torde

sällskapen jämväl behöva en viss personalförstärkning för att kunna ombesörja

upplysningsverksamheten på växtskyddets område på ett fullt tillfredsställande

sätt. Jag är dock icke beredd att i detta sammanhang taga

ställning till sistnämnda fråga. Jag vill i stället här fästa uppmärksamheten

på den möjlighet, som torde föreligga att i hushållningssällskapens upplysningsverksamhet

rörande växtskyddsfrågor utnyttja lärare vid lantmannaskolor,

vilka ha att fullgöra fyllnadstjänstgöring.

På tal om upplysningsverksamhetens organisation torde jag till slut få

något beröra rapportörsystemet. I vissa av remissyttrandena har uttalats

tveksamhet huruvida det vore möjligt att få fram en effektiv rapportörverksamhet

efter de linjer, som utredningen förordat. Med hänsyn till att

resultaten av det nuvarande rapportsystemet varit föga uppmuntrande är

jag närmast böjd för att ansluta mig till denna uppfattning. Det torde emellertid

i första hand få ankomma på styrelsen för statens växtskyddsanstalt

att närmare överväga denna fråga. Jag vill erinra om att den nuvarande

rapportörorganisationen är uppbyggd helt på frivillighetens väg.

I fråga om kontrollverksamheten har utredningen icke föreslagit några

förändringar av beskaffenhet att behöva beröras i detta sammanhang. Vad

utredningen anfört angående önskvärdheten att växtinspektionens tekniska

möjligheter skola förbättras föranleder icke någon erinran från min sida.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Ett i viss män fristående problem utgör det i betänkandet behandlade

spörsmålet om införande av offentlig kontroll i en eller annan form över

försäljningen av växtskyddsmedel, däri inbegripet medel för bekämpning

av ogräs. Ställningstagandet till detsamma är emellertid av betydelse för

bedömningen av ffågorna om växtskyddsanstaltens organisation och om

de personella och materiella resurser, med vilka anstalten bör utrustas.

Det torde därför vara lämpligt att jag här i korthet redogör för min ståndpunkt

beträffande sagda spörsmål.

Ur förbrukarnas synpunkt är kvaliteten av de växtskyddsmedel, som saluföras,

och tillförlitligheten av de uppgifter, som genom reklam för eller vid

försäljning av dylika medel lämnas angående deras verkningar, av utomordentligt

stor betydelse. Såsom utredningen framhållit gäller det här ej blott

de i och för sig stora belopp, som landets jordbrukare och trädgårdsodlare

årligen ge ut för inköp av dylika medel, utan i ännu högre grad de förluster,

som kunna uppstå vid användningen av olämpliga medel. Vidare måste

mycket stor vikt fästas vid de förgiftningsrisker för människor och djur,

som föreligga vid användningen av många av de nya växtskyddsmedlen.

Den kontroll över försäljningen av växtskyddsmedel, som sedan några

år tillbaka bedrives på frivillighetens väg av en sammanslutning, bildad på

initiativ av tillverkare och importörer av dylika medel, har otvivelaktigt varit

av betydande värde. Det är därför enligt min mening önskvärt, att denna

kontroll skall bibehållas och utbyggas. Såsom utredningen framhållit torde

det emellertid, även om så blir fallet, vara erforderligt att densamma kompletteras

med en viss offentlig kontroll. Utredningen har med hänsyn härtill

även föreslagit att den, som tillverkar eller importerar växtskyddsmedel,

skall vara skyldig att göra anmälan därom till växtskyddsanstalten och

att därvid lämna deklaration angående medlets sammansättning. Vidare

har föreslagits, att växtskyddsmedel skall få säljas till förbrukare endast i

förpackning, som bland annat är försedd med vissa uppgifter angående medlets

sammansättning. Utredningen har förutsatt att växtskyddsanstalten

skall bedriva fortlöpande undersökningar av anmälda preparat samt bland

annat genom sin publikationsverksamhet kunna lämna upplysningar om

resultaten av dessa undersökningar. Däremot skulle anstalten enligt utredningens

förslag ej äga befogenhet att förbjuda försäljningen av preparat,

som anstalten funnit odugligt eller skadligt.

Uppfattningen att försäljningen av växtskyddsmedel bör underkastas en

offentlig kontroll har genomgående biträtts av remissinstanserna. Även jag

ansluter mig till densamma. Vad angår spörsmålen om kontrollens omfattning

och om valet av kontrollmyndighet ha däremot delade meningar kommit

till uttryck i yttrandena.

I vissa remissyttranden har sålunda uttalats att kontrollen borde omfatta

alla tekniska gifter oavsett om de avses för bekämpning av växtsjukdomar

eller för annat ändamål. Dessa remissinstanser ha även ansett att de erforderliga

kontrollbestämmelserna borde införas i giftstadgan. Anmälningsskyldigheten

borde vidare enligt dessa remissinstansers mening fullgöras

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

till kommerskollegium i stället för till växtskyddsanstalten. Med anledning

härav vill jag framhålla, att spörsmålet om kontroll över försäljningen av

växtskyddsmedel givetvis ur vissa synpunkter endast utgör en del av det

större problemet om kontroll över försäljningen av tekniska gifter över

huvud taget. När sistnämnda problem är moget för en lösning torde det ej

heller vara uteslutet att den väg, som de nu berörda remissinstanserna antytt,

kan befinnas vara den lämpligaste även för växtskyddsmedlens del. I avbidan

härpå bör man emellertid enligt min mening nu begränsa sig till att

finna en ur jordbrukets och trädgårdsskötselns synpunkt tillfredsställande

lösning av frågan om en kontroll över växtskyddsmedlen. Kontrollen synes

sålunda i främsta rummet böra taga sikte på medlens värde ur växtskyddssynpunkt.

Med hänsyn till de förgiftningsrisker, som i vissa fall kunna föreligga,

bör man dock samtidigt söka tillse, att förbrukarna erhålla erforderliga

upplysningar angående dessa risker.

Ur nu anförda synpunkter ansluter jag mig till utredningens förslag, att

den offentliga kontrollen bör få formen av en skyldighet att göra anmälan

till växtskyddsanstalten om tillverkning och import av växtskyddsmedel

samt att lämna uppgifter om medlens sammansättning både till anstalten

och vid försäljningen av medlen till förbrukare.

I några yttranden har vidare framförts den uppfattningen, att tillsynsmyndigheten

borde äga meddela förbud mot försäljning av skadligt eller

odugligt preparat. Såsom utredningen anfört skulle emellertid en dylik

befogenhet medföra vissa icke önskvärda konsekvenser. Bland annat skulle

något utrymme icke längre finnas för den frivilliga kvalitetskontroll, som

för närvarande bedrives av Stiftelsen Kontrollmärkningen av bekämpningsmedel.

Såsom jag förut anfört är det emellertid enligt min mening önskvärt

att sistnämnda kvalitetskontroll skall fortfara såsom ett komplement till

den offentliga prövningen. Det synes vidare sannolikt, att erforderligt skydd

för förbrukarna skall kunna erhållas även utan en uttrycklig förbudsbestämmelse.

Med hänsyn härtill ansluter jag mig till utredningens uppfattning i

detta spörsmål. Skulle det visa sig, att avsaknaden av en dylik förbudsbestämmelse

medför allvarligare olägenheter, torde frågan dock böra upptagas

till omprövning.

För prövning av växtskyddsmedel, som anstalten verkställer eller låter

verkställa, torde tillverkaren eller importören böra vara skyldig att erlägga

avgift enligt en av anstalten fastställd taxa. Denna bör avvägas så, att den

i princip täcker självkostnaderna för prövningen. Skyldigheten bör gälla både

prövning av nya preparat och efterkontroll av tidigare anmälda preparat.

Jag torde senare få för Kungl. Maj :t anmäla frågan om utfärdande av

författningsbestämmelser angående kontroll över handeln med växtskyddsmedel,

i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer som jag nu angivit.

Därvid torde jag även få upptaga de detalj spörsmål rörande utformningen av

dylika bestämmelser, som behandlats i betänkandet och remissyttrandena

men här ej berörts.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

Utredningens förslag rörande organisationen vid växtskyddsanstaltens huvudinstitution

ha icke föranlett erinran från annan remissinyndighet än

statskontoret. Jag finner dessa förslag i stort sett ändamålsenliga och kan

i huvudsak biträda dem. Jag förordar sålunda, att upplysnings- och kontrollavdelningen

skall uppdelas på två avdelningar, nämligen en upplysningsavdelning,

som skall direkt underställas anstaltschefen, samt en inspektionsavdelning

med en särskild föreståndare. Vidare tillstyrker jag att

bekämpningsmedelskontrollen skall inordnas i de botaniska och zoologiska

avdelningarna. Såsom framgått av det föregående är jag icke beredd att föreslå,

att något fullständigt kemiskt laboratorium skall inrättas vid avdelningen,

men förordar däremot att en kemist skall knytas till anstalten. Enligt

min mening äro de administrativa uppgifterna icke så omfattande att de

motivera inrättande av en sekreterartjänst. Kansliet torde således liksom

hittills böra vara direkt underställt anstaltschefen.

Med hänsyn till att tjänsteförteckningskommitténs arbete pågår är jag i

fråga om de förslag till ändrad löneställning för åtskilliga av växtskyddsanstaltens

tjänstemän, som utredningen framlagt, endast beredd att nu taga

ställning till anstaltschefens lönefråga. I likhet med utredningen anser jag

att dennes nuvarande avlöning är för låg. Jag vill erinra om att såväl föreståndaren

för statens centrala frökontrollanstalt som föreståndaren för statens

lantbrukskeiniska kontrollanstalt för närvarande är placerad i lönegrad

Ca 37. Enligt min mening bör chefen för växtskyddsanstalten i lönehänseende

jämställas med föreståndarna för nyssnämnda båda anstalter.

Jag förordar därför att han tills vidare skall placeras i lönegrad Ca 37.

I fråga om personaluppsättningen på de olika avdelningarna innebär utredningens

förslag för de botaniska och zoologiska avdelningarnas del i huvudsak

en förstärkning med två assistenter och två laboratoriebiträden. Ökningen

avses dock icke skola genomföras förrän under budgetåren 1953/54

och 1954/55. Med hänsyn härtill anser jag att det kan anstå med avgörandet

av frågan, om och i vad mån de botaniska och zoologiska avdelningarna

böra erhålla personalförstärkning efter utgången av budgetåret 1952/53.

Jag biträder däremot utredningens förslag att för nästa budgetår medel skola

beräknas för avlönande under sommarmånaderna av ett extra laboratoriebiträde

för prövningen av växtskyddsmedel samt för avlönande av ett

extra laboratoriebiträde å zoologiska avdelningen.

Såsom jag förordat i det föregående torde anstalten böra erhålla en kemist.

Denne torde — i likhet med vad som i årets statsverksproposition föreslagits

för förste kemisterna vid lantbrukskeiniska kontrollanstalten — böra

placeras i 29 lönegraden. Han torde tills vidare böra uppföras å extra ordinarie

stat. Till kemistens förfogande torde böra ställas ett laboratoriebiträde

i lönegrad Ce 11. Sedan erfarenhet om arbetsuppgifternas omfattning

vunnits synes det böra övervägas, huruvida jämväl en assistent bör anställas

för den kemiska forskningen.

Beträffande upplysningsavdelningen tillstyrker jag förslaget att avdelningen

skall tillföras en ny tjänst, avsedd för en växtpatolog, i 27 lönegra
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

den. Tjänsten, vars innehavare bör benämnas överassistent, torde tills vidare

vara extra ordinarie. Därjämte torde medel böra beräknas för avlönande

av viss tillfällig arbetshjälp. Några remissinstanser ha ansett att denna

förstärkning är otillräcklig. Sålunda har förordats att avdelningen skulle

erhålla ytterligare en assistent samt att ett prepareringslaboratorium under

ledning av en preparator skulle inrättas vid avdelningen. För närvarande

anser jag mig icke kunna biträda dessa yrkanden. Det torde få ankomma på

anstaltsstyrelsen att i anslagsäskandena för kommande budgetår ånyo framföra

dessa förslag, därest den skulle finna en ytterligare förstärkning av avdelningens

resurser erforderlig.

Vad gäller inspektionsavdelningen föreslår jag, att för ledningen av denna

skall inrättas en tjänst som förste inspektör i lönegrad Ce 27. I samband

därmed bör en överassistenttjänst i samma lönegrad indragas. I enlighet

med utredningens förslag bör avdelningen tillföras en assistent och ett

kontorsbiträde.

I fråga om kansliet har jag i det föregående anfört, att arbetsuppgifterna

enligt min mening icke motivera inrättande av en sekreterare änst.

Även om eu viss ökning av kansliets arbetsuppgifter torde vara att emotse

bland annat i samband med den utvidgning av personalen på de olika avdelningarna,

som jag förordat i det föregående, inskränker jag mig för närvarande

till att föreslå, att kanslipersonalen skall ökas med ett kontorsbiträde

i reglerad befordringsgång. Jag har icke något att erinra mot att trädgårdsmästaren,

kansliskrivaren och kanslibiträdet skola erhålla ordinarie anställning.

Jämväl förslaget att antalet ledamöter i växtskyddsanstaltens styrelse

skall utökas till sju kan jag biträda. I likhet med styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök anser jag dock att samtliga ledamöter

utom anstaltschefen, vilken bör vara självskriven, böra utses av

Kungl. Maj :t.

Frågan om föreståndarnämndens sammansättning och uppgifter torde

icke behöva behandlas i detta sammanhang.

Vad angår lokalfrågan bortfaller det svåraste problemet, nämligen spörsmålet

om anskaffande av lokaler för ett kemiskt laboratorium, därest mitt

förslag angående den kemiska avdelningen vinner bifall. Det begränsade laboratorieutrymme,

som enligt min mening erfordras för denna avdelning,

kan nämligen utan svårighet erhållas inom anstaltsbyggnaden. Ett mindre

laboratorium med avrykningsrum och vågrum finnes även redan inrett i

anstaltsbyggnaden. Jämväl för övrig nytillkommande personal kan plats beredas

inom anstaltens nuvarande utrymmen.

I likhet med utredningen anser jag att anstaltens utrustning med instrument

och vetenskaplig litteratur samt jordbruksredskap behöver förbättras.

Jag återkommer till denna fråga i samband med anslagsberäkningarna.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

Mina i det föregående framlagda förslag innebära att följande personalförstärkningar

och tjänsteförändringar skola genomföras vid växtskyddsanstalten

från och med nästa budgetår. Anstaltens chef uppflyttas i lönegrad

Ca 37. En tjänst såsom förste kemist i lönegrad Ce 29 inrättas. Denna

tjänst synes dock böra tillsättas först från och med den 1 januari 1953.

Å upplysningsavdelningen inrättas en överassistenttjänst i lönegrad Ce 27,

medan en dylik tjänst utbytes mot en tjänst som förste inspektör i samma

lönegrad å inspektionsavdelningen. Medel beräknas för avlönande av ytterligare

en förste assistent (för Röbäcksdalsfilialen), en assistent (för inspektionsavdelningen),

ett laboratoriebiträde (för zoologiska avdelningen)

och ett laboratoriebiträde under första halvåret 1953 (för kemiska avdelningen)

samt fyra kontorsbiträden (för respektive inspektionsavdelningen,

kansliet samt Röbäcksdals- och Alnarpsfilialen).

För avlönande av tillfällig arbetskraft och vikariatsersättningar torde

böra beräknas 8 800 kronor.

Slutligen böra från och med den 1 juli 1952 följande tjänster ordinariesättas,

nämligen tjänsten som föreståndare för Alnarpsfilialen, en trädgårdsmästartjänst

samt en kansliskrivartjänst och en kanslibiträdestjänst.

I likhet med vad som i statsverkspropositionen föreslagits för högskolorna

och vissa andra institutioner på jordbrukets område torde från och med

nästa budgetår böra utgå dels ett årligt arvode till ordföranden i växtskyddsanstallens

styrelse, dels ett dagarvode för sammanträdesdag till övriga icke

självskrivna ledamöter i styrelsen. Årsarvodet torde böra bestämmas till

750 kronor och dagarvodet till 20 kronor.

\ id bifall till de tjänste- och personalförändringar in. in., som jag nu föreslagit,

skulle avlöningsanslaget för nästa budgetår behöva höjas med 93 300

kronor. På grund av höjningen av det rörliga tillägget och beräknade löneklassförändringar

torde anslaget därutöver behöva uppräknas med i runda

ial 76 000 kronor respektive 3 000 kronor. Anslaget skulle alltså behöva

höjas med sammanlagt (93 300 + 76 000 -f 3 000 =) 172 300 kronor.

Anslaget beräknas sålunda:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän 95 000 (-f 36 200)

kronor;

arvoden, bestämda av Kungl. Maj: t, 1 200 (4- 100) kronor;
avlöningar

till icke-ordinarie personal 344 000 (+

35 800) kronor;

rörligt tillägg 143 800 (+ 100 200) kronor.

Anslaget uppföres alltså med (95 000 + 1 200 + 344 000 + 143 800 =)

584 000 kronor.

A personalförteckningen för statens växtskyddsanstalt böra en avdelningsföreståndartjänst

i lönegrad Ca 31 utbytas mot en föreståndartjänst i lönegrad

Ca 37 och en filialföreståndartjänst i lönegrad Ce 29 föras å ordinarie stat.

Vidare böra å förteckningen uppföras en tjänst som förste kemist i lönegrad

Ce 29, en tjänst som förste inspektör i lönegrad Ce 27, en trädgårds
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj. ts proposition nr 99.

mästartjänst i lönegrad Ca 14 samt en kansliskrivartjänst i lönegrad Ca 15

och en kanslibiträdestjänst i lönegrad Ca 11.

Vad härefter angår anstaltens omkostnader torde ställning nu böra tagas

allenast till anslagsbehovet för budgetåret 1952/53, medan medelsbehovet

vid full utbyggnad av organisationen torde böra prövas först i samband

med anslagsäskandena för därefter följande budgetår.

Posterna sjukvård in. m. samt bränsle, lyse och vatten torde, på grund

av medelsåtgången under det sistförflutna budgetåret och inträdda prisstegringar,

i enlighet med utredningens förslag böra höjas med 3 000 respektive

17 000 kronor till 3 500 respektive 35 000 kronor.

Jag har i det föregående förordat att resemöjligheterna för anstaltens

tjänstemän skola förbättras väsentligt. Härför erfordras att posten till reseersättningar

skall höjas betydligt. Posten bör enligt min mening höjas med

14 000 kronor till 35 000 kronor eller något mindre än vad utredningen föreslagit.

Jämväl beträffande posterna övriga expenser och publikationstryck

torde de av utredningen föreslagna uppräkningarna kunna begränsas

något. Jag förordar sålunda att dessa poster skola höjas med 10 100 respektive

3 800 kronor till 37 500 respektive 11 000 kronor. I fråga om posten

övriga utgifter slutligen har utredningen föreslagit en uppräkning med

41 700 kronor. Därvid ha 10 000 kronor beräknats till kostnader för växtskyddskurser.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört rörande omfattningen

av denna kursverksamhet förordar jag att för detta ändamål

skola avses 20 000 kronor. Trots detta anser jag att höjningen av posten

bör kunna begränsas till 38 100 kronor och att posten sålunda skall upptagas

med 100 000 kronor.

I fråga om de särskilda uppbördsmedlen har jag icke något att erinra

mot anstaltsstyrelsens beräkning av desamma. För nästa budgetår torde sålunda

dessa medel böra upptagas med 43 000 kronor eller 6 000 kronor mer

än som beräknats för innevarande budgetår.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle omkostnadsanslaget för nästa

budgetår behöva uppföras med (3 500 + 35 000 + 35 000 +• 37 500 + 11 000

+ 100 000 — 43 000 =) 179 000 kronor. Detta belopp överstiger med 80 000

kronor vad som anslagits för innevarande budgetår och med cirka 51 000

kronor den verkliga medelsåtgången under budgetåret 1950/51.

Vad gäller anslag till engångsanskaffningar vid huvudanstalten har utredningen

föreslagit, att i runt tal 53 000 kronor skola beräknas för anskaffande

av vetenskaplig apparatur in. in. till de botaniska och zoologiska

laboratorierna och för inköp av jordbruksmaskiner. För utrustning av det

kemiska laboratoriet och för inköp av möbler och kontorsmaskiner m. in.

samt för ordnande av anstaltens bibliotek har utredningen vidare upptagit

respektive 50 000, 7 000 och 5 000 kronor. Jag anser att medelsanvisningen

till dessa anskaffningar in. in. bör begränsas till sammanlagt 65 000 kronor.

För anskaffning av apparatur, redskap och möbler vid Alnarpsfilialen

samt uppförande av elt stängsel kring försöksområdet ävensom för utrust
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

ning av Röbäcksdalsfilialen böra enligt min mening anvisas tillhopa 35 000

kronor.

Sammanlagt böra sålunda enligt min mening för engångsanskaffningar

vid huvudanstalten och filialerna upptagas (65 000 -j- 35 000 =) 100 000

kronor. Summan torde böra anvisas med halva beloppet för nästa budgetår

och halva beloppet för budgetåret 1953/54. Medelsanvisningen synes böra

ske i form av reservationsanslag under benämningen Statens växtskyddsanstalt:

Utrustning.

Slutligen anser jag det angeläget att Alnarpsfilialens lokalförhållanden

skola förbättras snarast möjligt. .lag tillstyrker därför anstaltsstyrelsens

hemställan att redan för nästa budgetår medel skola anvisas till de byggnadsarbeten,

som kunna utföras oberoende av när frökontrollfilialen kan

komma att flytta från den för nämnda filialer nu gemensamma byggnaden.

Sålunda böra enligt min mening de av utredningen föreslagna ändringsarbetena

i ladan, uppförandet av en garagebyggnad samt iordningställandet

av vindsvåningen ske redan under budgetåret 1952/53. Beräkningen av kostnaderna

härför, sammanlagt i runt tal 46 000 kronor, har icke föranlett

någon erinran från min sida. Jag föreslår därför, att nämnda belopp skall

anvisas för budgetåret 1952/53 såsom ett investeringsanslag under statens

allmänna fastighetsfond, benämnt Byggnadsarbeten vid statens växtskyddsanstalts

filial i Alnarp.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för statens växtskyddsanstalt, vilka angivits

i det föregående;

2) godkänna följande avlöningsstat för statens växtskyddsanstalt,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1952/53:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

vis ...................................... 95 000

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis 1 200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 344 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 143 800

Summa kronor 584 000;

3) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Statens växtskyddsanstalt: Avlöningar ett förslagsanslag

av 584 000 kronor,

b) till Statens växtskyddsanstalt: Omkostnader ett förslagsanslag

av 179 000 kronor,

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99. 95

c) till Statens växtskyddsanstalt: Utrustning ett reservationsanslag

av 50 000 kronor;

4) å kapitalbudgeten för budgetåret 1952/53 under Statens

allmänna fastighetsfond till Byggnadsarbeten vid statens

växtskyddsanstalts filial i Alnarp anvisa ett investeringsanslag

av 46 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:264 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens växtskyddsanstalt för budgetåret 1952/53, m. m., jämte i ämnet v a1 i texten
  2. JoU 1952:36 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens växtskgddsanstalt för budgetåret 1952/53, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten