Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321)

13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:10, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

1

Nr 10.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen den

19 september 1929 (nr 321); given Stockholms slott

den 19 december 1952.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § 1 mom.

sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321).

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Sammanfattning.

I propositionen föreslås att behörighet att utfärda intyg för intagande

på sinnessjukhus skall tillkomma vissa kategorier läkare, som nu icke har

sådan behörighet, nämligen sådana läkare som, utan att vara legitimerade,

innehar befattning såsom provinsialläkare e. d. eller av Kungl. Maj :t förordnats

att uppehålla lälcarbefattning, i sistnämnda fallet dock endast efter

särskilt bemyndigande av medicinalstyrelsen.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 10.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen

den 19 september 1929 (nr 321).

Härigenom förordnas, att 10 § 1 inom. sinnessjuklagen den 19 september

19291 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §. 10 §.

1. Då ansökan — ----— — sinnestillstånd (levnadsberättelse).

Vårdattest må utfärdas allenast av

legitimerad läkare eller, efter medicinalstyrelsens

särskilda bemyndigande,

av annan, som av styrelsen

förordnats att uppehålla läkarbefattning.

Vårdattest må ej meddelas av

läkare vid det sinnessjukhus, varest

intagning begäres; dock må läkare

vid sinnessjukhus, som drives av

landsting eller kommun, utfärda

vårdattest, då fråga är om förflyttning

till sjukhuset av någon, som

vårdas å fattigvårdsanstalt, där läkaren

omhänderhar sjukvård, samt annan

läkare ej utan olägenhet eller

omgång kan anlitas. Vårdattest må

ej godkännas, därest den meddelats

av någon, som veterligen till den

sjuke står i den skyldskap eller i det

svågerlag, som enligt lag utgör jäv

mot domare.

Vårdattest må utfärdas allenast av

legitimerad läkare eller av den, som

utan att vara legitimerad läkare innehar

befattning såsom provinsialläkare,

extra provinsialläkare, stadsläkare,

stadsdistrikisläkare, köpingsläkare

eller municipalläkare, eller

ock, efter medicinalstyrelsens särskilda

bemyndigande, av annan, som

av Konungen eller medicinalstyrelsen

förordnats att uppehålla läkarbefattning.

Vårdattest må ej meddelas

av läkare vid det sinnessjukhus,

varest intagning begäres; dock

må läkare vid sinnessjukhus, som

drives av landsting eller kommun,

utfärda vårdattest, då fråga är om

förflyttning till sjukhuset av någon,

som vårdas å fattigvårdsanstalt, där

läkaren omhänderhar sjukvård, samt

annan läkare ej utan olägenhet eller

omgång kan anlitas. Vårdattest må

ej godkännas, därest den meddelats

av någon, som veterligen till den

sjuke står i den skyldskap eller i det

svågerlag, som enligt lag utgör jäv

mot domare.

Denna lag träder i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse, se SFS 1945: 467.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regentcn, Hertigen av Halland i statsrådet

å Stockholms slott den 23 oktober 1952.

Närvaran de:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om behörighet

i vissa fall för icke legitimerade läkare att utfärda vårdattest för intagning

på sinnessjukhus m. m. samt anför.

Inledning.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 3 december 1951 har medicinalstyrelsen

föreslagit en rad åtgärder i syfte att i möjligaste mån med legitimerade

läkare likställa dem, som av Kungl. Maj :t erhållit särskild tillåtelse att

utan inskränkning utöva läkarkonsten här i landet. Över skrivelsen har

efter remiss yttranden avgivits av kanslern för rikets universitet, som bifogat

utlåtanden från de medicinska fakulteterna, lärarkollegiet vid Karolinska

mediko-kirurgiska institutet och organisationskommittén för medicinska

högskolan i Göteborg, samt av statens utlänningskommission, kvacksalveriutredningen,

Sveriges läkarförbund samt styrelserna för Svenska

landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet.

Samtliga remissorgan uttalade sig principiellt för åtgärder i föreslagen

riktning. Från flera håll framhölls emellertid, att sådana åtgärder i allmänhet

ej bör genomföras med mindre det tillses att läkare, som har särskild

tillåtelse att utöva läkarkonsten här, har tillräckliga kvalifikationer. En

särskild förnyad prövning av de läkare, som redan har sådan tillåtelse,

borde göras och de, som framdeles söker tillstånd, borde underkastas

sträng granskning innan de förklarades behöriga.

Under ärendets behandling i inrikesdepartementet fann jag de erinringar,

som sålunda anförts, icke vara av den art att de i och för sig borde hindra

att medicinalstyrelsens förslag genomfördes. På min föredragning har Kungl.

Maj :t i anslutning därtill den 30 juni 1952 utfärdat två kungörelser i detta

syfte, den ena (nr 536) om behörighet i vissa fall för läkare, som icke vunnit

legitimation, att fullgöra å legitimerad läkare ankommande uppgifter, samt

den andra (nr 537) om ändrad lydelse av § 56 mom. 2 och § 57 mom. 1 och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

2 allmänna läkarinstruktionen den 19 december 1930 (nr 442). I 1 § förstnämnda

kungörelse stadgas, att innehavare av läkartjänst, som tillsättes

av Kungl. Maj:t eller medicinalstyrelsen eller som eljest är förenad med rätt

till tjänstår sberäkning, skall, om han icke är legitimerad läkare, vara likställd

med sådan läkare, dock icke såvitt angår uppgift, för vilken i lag kräves

legitimation såsom läkare. I 2 § föreskrives att den, som jämlikt 1 § 4)

lagen den 21 september 1915 om behörighet att utöva läkarkonsten har särskild,

till omfattning och tid icke begränsad tillåtelse att inom riket utöva

läkarkonsten, skall, även om han icke innehar sådan tjänst som avses i 1 §,

vid tillämpning av 16 uppräknade, i administrativ ordning utfärdade författningar

vara likställd med legitimerad läkare.

I medicinalstyrelsens skrivelse föreslogs emellertid därjämte vissa lagändringar

i angivet syfte. Bl. a. ansåg medicinalstyrelsen att sinnessjuklagens

bestämmelser om behörighet att utfärda vårdattest och liknande

intyg för intagande på sinnessjukhus behövde ändras. Enligt min mening

är det önskvärt att i varje fall tjänsteläkarna äger behörighet att utfärda

sådana handlingar, även om de ej är legitimerade läkare. Jag anhåller nu att

få upptaga detta spörsmål till närmare behandling.

Nuvarande läge.

Behörighet att utöva läkarkonsten tillkommer enligt 1 § i lagen därom

den 21 september 1915 — förutom vissa kategorier som nu ej är av intresse

— dels legitimerad läkare (1 mom.) och dels den, som av Konungen erhållit

särskild tillåtelse att inom riket utöva läkarkonsten, i den omfattning

och under den tid tillåtelsen avser (4 inom.). Legitimation såsom

läkare kan meddelas endast svensk medborgare, som inom riket avlagt

medicine licentiatexamen; ansökan därom får avslås endast då sådana

omständigheter föreligger att legitimation skulle kunnat återkallas, om

vederbörande varit legitimerad läkare. Särskild tillåtelse att inom riket

utöva läkarkonsten gives efter prövning av vederbörandes kvalifikationer

och i praktiken endast till personer med läkarexamen i Sverige eller utomlands.

Enligt medicinalstyrelsen har de läkare, som fått sådan tillåtelse, med

enstaka undantag genomgått det prövnings- och efterutbildningsförfarande,

som anordnats i syfte att bereda vissa utländska läkare möjlighet att utöva

läkarkonsten i riket. Detta innebär att varje aspirant först tjänstgjort på

prov ett år vid svenska sjukhus under minst två ansvariga läkare, vilka

efter provtjänstgöringens slut avgivit intyg om hans personliga kvalifikationer

och allmänna lämplighet för vinnande av svensk läkarbehörighet.

Nästa led i prövningsförfarandet har varit förhör inför akademiska lärare

för att utröna hans kunskaper och praktiska färdigheter. I samband därmed

bär teoretiska och praktiska prov avlagts. Han har också med godkänt

resultat genomgått en kurs i svensk statsmedicin. Det har vidare

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

prövats att han hjälpligt kan behandla svenska språket i tal och skrift.

Trots de vidtagna åtgärderna är enligt medicinalstyrelsen nu ifrågavarande

läkares utbildning föga enhetlig.

I regel meddelas behörighet att utöva läkarkonsten enligt 1 § 4 mom.

1915 års lag utan inskränkning till omfattning och tid. Detta innebär likväl

icke i och för sig, att läkaren i alla avseenden äger samma behörighet

som om han vore legitimerad. I skilda författningar föreskrives nämligen,

att för vissa läkarförrättningar eller för utfärdande av vissa läkarintyg

eller för behörighet till vissa läkarbefattningar kräves att vara legitimerad

läkare. Genom nyssnämnda kungörelser den 30 juni 1952 (SFS 536 och

537) har emellertid sådan icke legitimerad läkare förklarats likställd med

legitimerad läkare i åtskilliga av dessa hänseenden. Därigenom har givetvis

icke sådana inskränkningar i behörigheten, som stadgas i lag, kunnat

upphävas.

Här är i första hand sinnessjuklagens bestämmelser om behörighet att

utfärda vårdattest m. m. av intresse. Då ansökan om sinnessjuks intagande

å sinnessjukhus för vård göres av annan än den sjuke själv, skall enligt

10 § 1 mom. nämnda lag vid ansökningen fogas bl. a. ett av läkare utfärdat

utlåtande, grundat på personlig undersökning verkställd högst en månad

före den dag, då ansökningen göres, samt innefattande förklaring att den

sjuke är i behov av vård å sinnessjukhus (vårdattest). Vårdattest får enligt

samma lagrum utfärdas endast av legitimerad läkare eller, efter medicinalstyrelsens

särskilda bemyndigande, av annan som av styrelsen förordnats

att uppehålla läkarbefattning. I 11 § 2 och 3 mom. sinnessjuklagen stadgas,

att intagande på sinnessjukhus får ske utan vårdattest om framställningen

åtföljes av särskilt läkarintyg och göres av polismyndighet beträffande

den som på grund av sinnessjukdom är farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv samt av vederbörande befälhavare beträffande

den som tjänstgör vid mobiliserad del av krigsmakten och är sinnessjuk.

Angående behörighet att utfärda sådana läkarintyg gäller vad som i 10 §

1 mom. finnes stadgat om vårdattest, dock att militärläkare i sistnämnda

fallet är behörig ändå att han icke är legitimerad läkare. Vid krig eller krigsfara

kan Konungen enligt 11 § 5 mom. sinnessjuklagen förordna om tilllämpning

av ett enklare förfarande.

Slutligen innehåller sinnessjuklagen vissa bestämmelser om observationsattest.

Finnes av någons uppträdande uppenbarligen framgå, att han är

farlig'' för annans personliga säkerhet eller eget liv, och är anledning till

antagande att han är sinnessjuk, äger polismyndighet enligt 28 § 1 mom.

föranstalta om hans intagande för observation å sinnessjukhus. Ansökan

därom skall jämlikt 29 § 1 mom. göras skriftligen hos sjukvårdsläkaren

med bifogande av bl. a. observationsattest. Härmed förstås ett av läkare

utfärdat utlåtande, grundat på personlig undersökning, som verkställts

högst en månad före den dag, då ansökningen göres, samt innefattande

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

6

försäkran, att anledning finnes till antagande att den undersökte är sinnessjuk.

I stället för observationsattest må vårdattest eller särskilt läkarintyg

som nyss sagts bifogas ansökningen. I samma lagrum föreskrives,

att vad i 10 § 1 inom. finnes stadgat om behörighet att utfärda vårdattest

gäller jämväl i avseende på observationsattest. Sådant intagande för observation

kan enligt 32 § ske även på initiativ av militär befälhavare. I sådant

fall gäller om observationsattest att den utan särskilt bemyndigande får

meddelas av militärläkare, även om denne ej är legitimerad.

En utvidgning av dessa särskilda behörighetsregler i sinnessjuklagen lär

främst komma att beröra dem, som av Kungl. Maj :t förlänats särskild tilllåtelse

att utan inskränkning utöva läkarkonsten. Enligt vad jag inhämtat

fanns det den 15 augusti 1952 här i landet omkring 235 personer med sådan

behörighet. Av dem hade 41 svensk läkarexamen och utländskt medborgarskap,

40 utländsk läkarexamen och svenskt medborgarskap samt de övriga

utländsk läkarexamen och utländskt medborgarskap. Det kan vidare nämnas,

att därjämte ett litet fåtal hade inskränkt behörighet samt att det därutöver

fanns några hundratal utländska läkare som grundar sin behörighet

uteslutande på förordnanden att uppehålla läkartjänster. Denna grupp utgöres

till eu del av läkare, som söker förvärva stadigvarande läkarbeliörighet

här.

Medicinalstyrelsens förslag.

Medicinalstyrelsen framhåller inledningsvis i sin skrivelse, att tillskottet

av utländska läkare i landet varit och är av största betydelse för vår

hälso- och sjukvård. Då de utländska läkarna som regel uppehåller läkartjänster,

skulle utan dem ett stort antal tjänster få stå obesatta med de

svårigheter, som detta måste medföra. Vi är sålunda delvis beroende av

medArerkan från utländska läkares sida. Det är med hänsyn härtill enligt

styrelsens mening angeläget, att gällande författningsbestämmelser icke

onödigtvis lägger hinder i vägen för att dessa läkare utnyttjas rationellt.

Styrelsen påpekar, att de föreskrifter, som begränsar en icke legitimerad

läkares möjligheter att utöva sitt yrke och att vinna anställning i allmän

tjänst, som regel tillkommit vid eu tidpunkt, då utländska läkare icke

annat än i enstaka undantagsfall förekom i Sverige, och torde primärt ha

tagit sikte på att uppdraga en gräns mellan den färdigutbildade läkaren och

en medicine kandidat, som tillfälligt bestrider läkarvikariat. Då förhållandena

nu är helt andra, anser medicinalstyrelsen, att en översyn av dessa

bestämmelser är påkallad.

Medicinalstyrelsen har i anslutning därtill granskat författningsbestämmelser,

där läkarförrättningar, utfärdande av läkarintyg och behörighet

till läkarbefattningar o. d. behandlas. Åtskilliga bestämmelser, där det

kräves läkarlegitimation, har därvid uppmärksammats, däribland nu ifråga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10. 7

varande lagrum i sinnessjuklagen. I denna del anför styrelsen, att det synes

svårt att föreslå en generell ändring. Styrelsen, som i detta sammanhang

såsom utländsk läkare betecknar den som fått oinskränkt tillåtelse att utöva

läkarkonsten, fortsätter.

Säkerhet föreligger icke för att alla utländska läkare ha tillräcklig

psykiatrisk utbildning och förtrogenhet med svenska förhållanden. Emellertid

bör beaktas, att medicinalstyrelsen i skrivelsen också föreslår, att

utländska läkare under vissa betingelser skola kunna erhålla befattningar

såsom ordinarie tjänsteläkare och sjukhusläkare. På en ordinarie tjänsteläkare

i öppen vård måste kunna ställas det kravet, att han kan utfärda

nu avsedda intyg. De, som icke kunna betros med denna rätt, böra ej heller

anses kompetenta till dessa befattningar. Enligt sinnessjuklagen må ifrågavarande

intyg utfärdas »allenast av legitimerad läkare eller, efter medicinalstyrelsens

särskilda bemyndigande, av annan, som av styrelsen förordnats

att uppehålla läkar befattning». Även om stadgandet möjligen icke

bör anses utgöra hinder för medicinalstyrelsen att lämna även innehavare

av ordinarie läkartjänst, tillsatt av Kungl. Maj:t, bemyndigande att utfärda

vårdattest, bör stadgandet dock ändras.

I detta sammanhang uttalar sig medicinalstyrelsen för att behörighet alt

utfärda de intyg, som det här gäller, bör tillkomma legitimerad läkare

eller innehavare av tjänst såsom provinsial-, extra provinsial-, stads-, stadsdistrikts-,

köpings- eller municipalläkare eller, efter medicinalstyrelsens

särskilda bemyndigande, annan, som av styrelsen förordnats att uppehålla

läkarbefattning.

Remissyttranden.

De i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna är i allmänhet

positivt inställda till tanken att de utländska läkarna så långt möjligt likställs

med legitimerade läkare. Endast organisationskommittén för medicinska

högskolan i Göteborg uttalar starka betänkligheter mot en sådan

ordning men accepterar den likväl av hänsyn till att en stor del av dessa

läkare är flyktingar. Av andra remissorgan ansluter sig medicinska fakulteten

i Lund samt styrelsen för Svenska landstingsförbundet och Svenska

stadsförbundet väsentligen till medicinalstyrelsen, under det att de övriga

icke anser lämpligt att nu gå så långt som medicinalstyrelsen föreslagit.

Läkarförbundet framhåller, att två faktorer är av avgörande betydelse vid

bedömandet av frågan om utländska läkares likställighet med legitimerade

läkare, nämligen dels den medicinska kompetensen och dels deras kännedom

om svenska förhållanden och kunskaper i svenska språket. De medborgarrättsliga

aspekterna måste också beaktas. Fortsättningsvis yttrar

förbundet.

Vad den medicinska kompetensen beträffar vill läkarförbundet först

framhålla, att de utländska läkare, som avlagt svensk medicine licentiatexamen,

så småningom kunna beräknas bli svenska medborgare och därefter

legitimerade läkare, varför denna grupp i förevarande sammanhang

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

icke utgör något problem. Vad angår de utländska läkare, som ej avlagt

medicine licentiatexamen utan endast genomgått visst begränsat prövningsoch

efterutbildningsförfarande, framhåller medicinalstyrelsen själv, att

deras utbildning är föga enhetlig och understryker särskilt, att säkerhet

icke föreligger för att alla utländska läkare ha tillräcklig psykiatrisk utbildning.

Enligt vad läkarförbundet har sig bekant, har prövningen och

efterutbildningen av de utländska läkarna i många fall tillgått på ett summariskt

och lättvindigt sätt.---Ej ens när det gäller den rent medi
cinska

kompetensen kan således ifrågavarande utländska läkare anses jämställda

med en svensk medicine licentiat. Detta faktum måste givetvis tillmätas

stor vikt vid bedömandet av vilka förrättningar en behörig utländsk

läkare kan tillåtas utföra och vilka tjänster han bör kunna erhålla. Därest

i enlighet med medicinalstyrelsens förslag gränsen mellan legitimerad

läkare och behörig läkare i stor utsträckning skall upphävas, är det med

hänsyn till sjukvårdens intressen ett oavvisligt krav, att samtliga ifrågakommande

utländska läkare, även de som redan erhållit generell behörighet,

få genomgå en verklig prövning för utrönande av huruvida deras

medicinska kompetens kan anses fullt likställd med en svenska medicine

licentiats.

Karolinska institutets lärarkollegium förklarar, att utländsk läkare icke

bör erhålla behörighet här i landet, förrän han genom en verkligt effektiv

prövning visat sig äga kunskaper motsvarande svensk medicine licentiatexamen,

att utländsk läkare, som redan äger generell behörighet och som

medicinalstyrelsen önskar förklara likställd med legitimerad läkare, bör

underkastas särskild prövning, att frågan om formen för de utländska

läkarnas prövning bör utredas snabbt och allsidigt under överinseende av

kanslern för rikets universitet samt att inga ändringar i medicinalförfattningarna

i fråga om kraven på behörighet eller legitimation bör vidtagas,

förrän resultatet av kvacksalveriutredningens arbete föreligger, utom sådana

som är självklara och av praktiska skäl ej gärna kan uppskjutas.

Universitetskanslern åberopar lärarkollegiets yttrande. Kvacksalveriutredningen

anser en allsidig undersökning av frågan om utländska läkares

befogenheter erforderlig, innan slutlig ståndpunkt tages till de av medicinalstyrelsen

behandlade spörsmålen, om än vissa ändringar redan nu bör

kunna göras.

Medicinalstyrelsens förslag till ändring i sinnessjuklagen har föranlett

några remissorgan till särskilda yttranden. Medicinska fakulteten i Lund,

som ansluter sig till styrelsen, understryker särskilt behovet av prövning

från fall till fall av frågan om en utländsk läkare i ifrågavarande hänseende

skall likställas med legitimerad läkare. Styrelsen för Svenska stadsförbundet

tillstyrker livligt bifall till förslaget under framhållande av att ingen utan

speciell prövning får särskild tillåtelse att utöva läkarkonsten i landet.

Organisationskommittén för medicinska högskolan i Göteborg liksom styrelsen

för Svenska landstingsförbundet har icke funnit anledning till erinran

mot vad medicinalstyrelsen föreslagit i fråga om behörighet att utföra

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

vissa läkarförrättningar och utfärda vissa läkarintyg, till vilken grupp

förslag den ifrågasatta ändringen i sinnessjuklagen hör.

I motsats härtill anser läkarförbundet det vara synnerligen olämpligt

att utfärdande av vårdattester och åtskilliga andra psykiatriska intyg anförtros

annan än legitimerad läkare. Kvacksalveriutredningen har bland

de författningsändringar, som redan nu skulle kunna göras, icke upptagit

ändring i sinnessjuklagen.

Statens utlänningskommission har ur de synpunkter kommissionen företräder

intet att erinra mot medicinalstyrelsens förslag.

Departementschefen.

För intagning på sinnessjukhus fordras i vissa fall vårdattest, som är

ett efter personlig undersökning utfärdat intyg om att vederbörande är i

behov av vård på sådant sjukhus. Vårdattest får enligt 10 § 1 mom. sinnessjuklagen

utfärdas endast av legitimerad läkare eller, efter medicinalstyrelsens

särskilda bemyndigande, annan som av styrelsen förordnats att

uppehålla läkarbefattning. Genom hänvisningar i 11 § 2, 3 och 5 mom. och

29 § 1 mom. sinnessjuklagen gäller samma behörighetskrav för utfärdande

av andra läkarutlåtanden som i vissa fall skall bifogas ansökan om intagande

på sinnessjukhus. Militärläkare är dock i speciella fall behörig

utan bemyndigande, även om han icke är legitimerad läkare.

En läkare, som icke vunnit legitimation, är alltså endast i undantagsfall

berättigad utfärda läkarutlåtanden av dessa slag. Då sinnessjuklagen kom

till, torde så gott som samtliga icke legitimerade läkare ha utgjorts av personer,

som hade tillfälliga förordnanden på läkartjänster. I de fall, då

dessa vikarier kunde behöva utfärda vårdattest o. d., synes det — bortsett

från militärläkarna — ha rört sig om sådana läkare som förordnats av medicinalstyrelsen.

De kunde alltså få sådant bemyndigande som nyss sagts.

Numera har förhållandena ändrats. Bland dem, som äger behörighet

såsom läkare, finnes nu ett ganska stort antal, som av Kungl. Maj :t jämlikt

1 § 4) lagen den 21 september 1915 om behörighet att utöva läkarkonsten

erhållit särskild tillåtelse att här utöva lälcarkonsten. Det rör sig

här huvudsakligen om flyktingar samt uteslutande om examinerade läkare,

vilka på grund av att de icke avlagt svensk medicine licentiatexamen eller

saknar svenskt medborgarskap icke kan bliva legitimerade läkare. Med få

undantag är tillåtelsen icke inskränkt till omfattning eller tid. Kompetensen

har noggrant prövats från fall till fall. Tillfredsställande kunskaper i

svenska språket har alltid varit eu förutsättning för tillstånd. I den mån

dessa läkare icke varit medicine licentiater har de vidare, innan de fått tillstånd

att utöva läkarkonsten, i allmänhet undergått särskild efterutbildning

och prövning, som syftat till att få vissa garantier för vederbörandes teoretiska

kunskaper och praktiska färdigheter såsom läkare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

II)

Kungl. Mcij.ts proposition nr 10.

Här avsedda läkare är på ett helt annat sätt än övriga utländska läkare

inlemmade i samhället. Ett fyrtiotal av dem har avlagt medicine licentiatexamen

här i landet men kan såsom utländska medborgare icke få legitimation

såsom läkare. Många bedriver enskild praktik, men de flesta tjänstgör

vid sjukvårdsinrättningar av olika slag eller såsom vikarier för tjänsteläkare

i öppen vård. Efter dispens finnes möjlighet för dem, som är svenska medborgare,

att bliva ordinarie tjänsteläkare. Medlemskap i läkarförbundet

står öppet för dem.

Man har då frågat sig om icke dessa läkare, som av Kungl. Maj:t fått

generell behörighet att utöva läkarkonsten, i fråga om utfärdande av vårdattest

och andra liknande avseenden bör vara likställda med legitimerade

läkare. Icke endast i sinnessjuklagen utan även i flera i administrativ ordning

utfärdade författningar uppställes nämligen som behörighetsvillkor för

utfärdande av intyg och attester att vederbörande är legitimerad läkare. På

förslag av medicinalstyrelsen har därför genom kungörelser den 30 juni

1952 dessa läkare i vissa fall förklarats likställda med legitimerade läkare.

Detta gäller emellertid icke uppgifter, för vilka i lag kräves legitimation

såsom läkare. Frågan om behörighet att utfärda vårdattest och därmed likställda

intyg enligt sinnessjuklagen står alltså fortfarande öppen. För flertalet

berörda läkare — de som tjänstgör vid sjukvårdsinrättningar — torde

saken bliva aktuell endast i sällsynta undantagsfall. En privatpraktiserande

läkare kan givetvis någon gång i sin praktik få anledning taga ställning

till fråga om vårdattest bör utfärdas. Men det är framförallt tjänsteläkarna

som tages i anspråk för dessa uppgifter. Såsom jag nyss antydde

är det tänkbart att även icke legitimerade läkare numera kan komma att

utnämnas till tjänsteläkarbefattningar. I ett sådant fall måste läkaren vara

behörig att utfärda vårdattester och liknande utlåtanden. Medicinalstyrelsen

har förmenat att tjänsteläkare borde äga sådan behörighet, även om han

icke vore legitimerad läkare, men att det för övriga icke legitimerade läkare

skulle bero på särskilt bemyndigande, som skulle kunna givas endast den

som av styrelsen förordnats att uppehålla läkarbefattning. Enligt min mening

är detta ställningstagande i princip riktigt. Provinsial- och stadsläkare

och läkare som är jämförliga med dem bör automatiskt äga behörighet att

utfärda nu ifrågavarande attester och intyg oavsett om de är legitimerade

läkare eller icke.

Det är önskvärt att även vikarier för sådana läkare äger motsvarande

behörighet. Med hänsyn till att vikariernas kvalifikationer kan skifta torde

det dock vara lämpligt att låta behörigheten för dem att utfärda vårdattester

o. d. vara beroende av särskilt bemyndigande. Det bör tillkomma

medicinalstyrelsen att besluta därom. Stadgandet synes utan olägenhet kunna

få en så vid utformning att styrelsen vid behov äger bemyndiga envar, som

av Kungl. Maj:t eller styrelsen förordnats uppehålla läkarbefattning, att utfärda

intyg av ifrågavarande slag. Detta skulle då avse även läkare knutna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

till sjukvårdsinrättningar. Däremot anser jag icke erforderligt eller tillrådligt

att en privatpraktiserande icke legitimerad läkare bemyndigas utfärda

dessa intyg.

För att genomföra den sålunda tänkta nya ordningen torde lämpligen 10

§ 1 mom. sinnessjuklagen böra ändras så att behörighet att utfärda vårdattest

tillkommer, förutom legitimerad läkare, den som utan att vara legitimerad

läkare antingen innehar befattning såsom provinsialläkare, extra

provinsialläkare, stadsläkare, stadsdistrilctsläkare, köpingsläkare eller municipalläkare

eller ock av Konungen eller medicinalstyrelsen förordnats att

uppehålla läkarbefattning, i sistnämnda fallet dock endast efter särskilt

bemyndigande av medicinalstyrelsen. Genom hänvisningarna i 11 § 2, 3

och 5 mom. samt 29 § 1 mom. skulle samma behörighetsregel komma att

gälla jämväl för utfärdande av särskilt läkarintyg och observationsattest.

Ändringen synes lämpligen böra träda i kraft utan dröjsmål.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats

förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen.

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över det inom inrikesdepartementet upprättade förslaget till lag

om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen den 19 september 1929

(nr 321), av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Arne Beskow.

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 november

1952.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 28 oktober 1952 tillhandakommet utdrag av protokoll

över inrikesärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,

Hertigen av Halland, i statsrådet den 23 oktober 1952, hade Kungl. Maj :t

förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad

lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

e. o. hovrättsassessorn Liss-Eric Björkman.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 10.

13

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 december

1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, lagrådets den

3 november 1952 avgivna utlåtande över det den 23 oktober 1952 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuldagen

den 19 september 1929 (nr 321) samt hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Eivor Hermansson.

Iduns tr., Esselte, St him 52

216695

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:29 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen den 19 september 1929 a1 i texten
  2. 2LU 1953:1 Utlåtande i anledning av Knngl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen den 19 september 1929 s. 1 i texten