Angående depåverksamheten till stöd för blinda hantverkare
1953-03-06 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:115, Angående depåverksamheten till stöd för blinda hantverkare
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
1
Nr 115.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående depåverksamheten
till stöd för blinda hantverkare; given Stockholms
slott den 6 mars 1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
För depåverksamheten till stöd för blinda hantverkare tillämpas sedan
år 1950 en provisorisk organisation, vilken innebär att staten genom statens
blinddepånämnd och den under denna lydande centraldepån för blindas
arbeten svarar för inköp och distribution till de blinda hantverkarna av
material för dessas verksamhet ävensom i viss utsträckning för försäljning
av de kvinnliga hantverkarnas tillverkningar, medan De blindas förening
med statens stöd svarar för försäljning av de manliga hantverkarnas
produkter. Med anledning av förslag från blinddepånämnden förordas i
propositionen, att provisoriet bringas att upphöra genom att De blindas
förening övertar hela verksamheten. Det i denna insatta kapitalet skall härvid
utlånas till föreningen, varjämte staten skall lämna ett årligt bidrag
som är avsett att i princip täcka administrationskostnaderna. Detta bidrag
föreslås för budgetåret 1953/54 till 300 000 kronor. Härjämte föreslås dels
oförändrat bidrag, 65 000 kronor, till De blindas förenings verksamhet i
övrigt dels ock anslag till den vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda
män inrättade materialdepån, 17 300 kronor.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 115.
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 115.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars
1953.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Lingman, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng,
följande.
I årets statsverksproposition (V ht punkterna 98 och 99) har Kungl. Maj :t
på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1953/54 beräkna dels till Driften av centraldepån
för blindas arbeten ett förslagsanslag av 223 000 kronor dels ock
till Bidrag till de blindas förening ett anslag av 105 000 kronor. Jag anhåller
nu att få upptaga frågan om depåverksamheten till stöd för blinda hantverkare
till närmare behandling.
Depåverksamhetens tillkomst och nuvarande organisation.
Den nuvarande statliga centraldepån för blindas arbeten kan sägas leda
sitt ursprung från en år 1907 av De blindas förening inrättad depå med
uppgift att förse blinda hantverkare med material för borst- och korgtillverkning.
Närmast ligger ett år 1937 av 1936 års utredning angående blinda och
dövstumma avgivet förslag (SOU 1937:34) till grund för depåns inrättande.
Förslaget innebar, att uppgiften att anskaffa råvaror åt blinda hantverkare
borde anförtros en för hela landet gemensam organisation, främst i
syfte att uppnå billigare råvarupriser. Vid sidan om materialanskaffningen
framstod som det väsentligaste för de arbetsföra blindas försörjning förbättrandet
av avsättningsmöjligheterna för blindarbeten. Försäljningsverksamheten,
som endast skulle äga avseende å den produktion av blindalster
vilken icke genom den blindes egen försorg eller organisationernas förmedling
fann köpare, borde anförtros en efter enhetliga linjer uppbyggd försäljningsorganisation.
Genom sammanförandet under samma ledning av
materialanskaffning och försäljning av blindas arbeten skulle man ernå
bl. a. den fördelen, att inköpen av råvarorna kom att företagas med anli
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
tande av den sakkunskap och erfarenhet, som vanns vid den jämsides därmed
bedrivna försäljningen av färdiga alster. Beträffande ledningen av
verksamheten hade utredningsmännen tänkt sig möjligheten av att anförtro
densamma åt De blindas förening. För en sådan anordning hade de
ansett föreningens erfarenhet genom den av föreningen bedrivna depåverksamheten
tala. Med hänsyn bl. a. till den affärsmässiga karaktären av
verksamheten stannade de emellertid slutligen för tanken att anförtro ledningen
åt ett aktiebolag, vari ingick representanter för staten, blindundervisningen,
De blindas förening och den frivilliga hjälpverksamheten.
Principbeslut om inrättande av en centraldepå fattades av 1938 års riksdag
(prop. nr 276, rd. skr. nr 440).
I fråga om ledningen och formerna för depåverksamheten anförde departementschefen
i 1941 års statsverlcsproposition (V ht p. 49), att han
ansåg det vara mindre lämpligt, att företaget uppbyggdes som ett aktiebolag.
Han anslöt sig i stället till ett av statskontoret framfört förslag att
ledningen borde anförtros en av Kungl. Maj :t utsedd nämnd. Härigenom
skulle goda möjligheter vinnas till en effektiv kontroll av verksamheten
från statens sida samtidigt som ledningens initiativ icke otillbörligt hämmades.
Riksdagen (skr. nr 5) godkände Kungl. Maj :ts förslag till organisation
av centraldepån. I enlighet härmed ställdes denna under ledning av
en särskild nämnd, statens blinddepånämnd, bestående av fem av Kungl.
Maj:t utsedda ledamöter jämte suppleanter. Styrelsen för De blindas förening
skall enligt instruktionen för nämnden beredas tillfälle att föreslå
en ledamot jämte suppleant samt direktionen över institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda och Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd
för de blinda att gemensamt föreslå en ledamot jämte suppleant.
På grund av skilda omständigheter kunde centraldepån inte börja sin
verksamhet förrän i februari 1947. Det dröjde härefter inte länge förrän
svårigheter uppstod i rörelsen. Dessa föranleddes huvudsakligen av den rådande
bristen på råvaror samt föreståndarens olämplighet. År 1948 uppdagades
förlust i rörelsen å ca 72 000 kronor. I samband härmed ifrågasatte
blinddepånämnden om inte centraldepån skulle kunna förvandlas till
bolag eller firma, vari staten ingick med rörelsekapital och beviljade årliga
anslag för administrationen, under det att styrelsen i övrigt ägde handlingsfrihet
rörande driften under riksräkenskapsverkets kontroll. En smidigare
organisation var nämligen enligt nämndens mening ofrånkomlig för att
centraldepåns verksamhet skulle kunna bedrivas på ett affärsmässigt fullt
tillfredsställande sätt.
Med anledning av vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Maj :t åt statens
sakrevision att företa en översyn av blinddepånämndens verksamhet och
formerna för dess bedrivande. Sakrevisionen, som lade fram resultatet
av sin översyn i december 1949, framhöll, att det mest väsentliga problemet
var frågan om försäljningen av de färdiga varorna och organisationen
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
för densamma. Sakrevisionen ansåg, att försäljningen av de blinda manliga
hantverkarnas alster inte borde ske i statlig regi. Blindalstren kunde i prishänseende
icke konkurrera med de fabriksmässigt tillverkade produkterna
och för ett framgångsrikt försäljningsresultat erfordrades utnyttjandet av
den goodwill, som blindalstren möjligen kunde röna på marknaden. Sådana
svnpunkter kunde bäst iakttagas i privat verksamhet. Sakrevisionen föreslog
en provisorisk lösning, innebärande att ifrågavarande verksamhetsgren
skulle överlåtas till De blindas förening och bedrivas i dennas namn
men med statens stöd i form av förlagskapital, bidrag till driftkostnaderna
och medgivande att utnyttja centraldepåns lokaler och personal.
Min företrädare i ämbetet anförde vid anmälan av propositionen 1950: 166,
att han visserligen fann det föreslagna provisoriet förknippat med uppenbara
olägenheter men att han likväl var beredd tillstyrka, att försäljningen
överläts till De blindas förening. Frågan om den definitiva organisationen
borde upptagas till behandling sedan ett par års erfarenhet av den provisoriska
anordningen vunnits.
Sedan den 1 juli 1950 bedrives verksamheten sålunda under ledning av
två huvudmän. Staten, representerad av blinddepånämnden, handhar 1)
inköpen och försäljningen av råvaror till blinda hantverkare, såväl manliga
som kvinnliga, 2) försäljningen av de kvinnliga hantverkarnas alster
samt 3) viss tillverkning av borstträn. Försäljningen av de varor, som tillverkas
av manliga hantverkare, omhänderhaves av De blindas förening
genom en särskild, av föreningen utsedd affärsstyrelse. Personal och lokaler
utnyttjas delvis gemensamt för de av staten och föreningen drivna verksamhetsgrenarna.
För den del av verksamheten som ledes av blinddepånämnden står såsom
förlagsinedel till förfogande 710 000 kronor, varav staten anvisat 640 000
kronor och vissa organisationer tillskjutit 70 000 kronor. Vidare anvisas
för denna del av verksamheten ett årligt anslag, avsett att täcka vissa lönekostnader
och andra omkostnader. Anslaget har för budgetåret 1952/53
upptagits till 223 000 kronor, varav 134 200 kronor till avlöningar och
88 800 kronor till omkostnader. Med hänsyn till 1952 års löneökningar har
medgivande lämnats att överskrida avlöningsposten med 16 300 kronor,
varför sammanlagt 239 300 kronor står till förfogande under innevarande
budgetår.
För försäljningen av färdiga varor, tillverkade av manliga hantverkare,
har anvisats ett förlagskapital av 250 000 kronor, därav 100 000 kronor från
staten och 150 000 kronor från föreningen. Härutöver har föreningen måst
tillfälligt insätta ytterligare kapital i rörelsen. Till föreningen utgår vidare
ett årligt anslag å 105 000 kronor, varav 40 000 kronor utgör bidrag till
kostnaderna för försälj ningsverksamheten.
Omfattningen av de olika verksamhetsgrenarna vid centraldepån torde få
belysas genom följande uppgifter angående omsättningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 115. 5
lj7 1949—30j6 1950 1/7 1950—30j6 1951 117 1951—30/6 1952
Kronor
Kronor
Kronor
Manliga avd:, material..........
981 077
1 485 367
1 334 016
färdiga varor ....
193 598
377 743
623 165
Kvinnliga avd.: material........
44143
64 592
66 080
färdiga varor....
46 054
59 017
63 766
Summa
1 264 872
1 986 719
2 087 027
Från centraldepåns driftkostnadsanslag bestrides kostnaderna för den
till hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män förlagda materialdepån.
Statens blinddepånämnds framställning.
Statens blinddepånämnd har (skr. 29/8 1952) anfört, att den provisoriska
organisationen av depåverksamheten nu ägt bestånd under två budgetår.
Nämnden har funnit tiden vara inne att upptaga frågan om den framtida
organisationen till behandling. Nämnden utgår härvid från den övertygelsen,
att en verksamhet av ifrågavarande slag är och även framdeles torde
komma att vara av väsentlig betydelse för de blinda, även om genom andra
åtgärder ökad sysselsättning av annan art skulle kunna beredas dem.
Den gångna tidens erfarenheter bekräftar enligt nämndens mening, att
avsevärda olägenheter är förenade med den provisoriska organisationen.
Nämnden har lämnat i huvudsak följande redogörelse för de mera påtagliga
av dessa olägenheter.
Starka skäl tala för att här ifrågavarande åtgärder till förbättrande av de
blindas förvärvsmöjligheter givas en så enhetlig ledning som möjligt. Då
nu materialanskaffning och färdigvaruförsäljning icke bedrivas under
samma ledning, går man delvis miste om den fördel, som det skulle innebära,
att inköpen av råvarorna företoges med anlitande av den sakkunskap
och erfarenhet, som vinnes vid försäljningen av färdiga varor. Ehuru nämnden
och affärsstyrelsen samarbeta i så stor utsträckning som möjligt, kan
icke nämnden genom färdigvaruförsäljningen förskaffa sig all den erfarenhet,
som skulle vara av värde vid handhavandet av råvaruinköpen.
Ur personalsynpunkt är det en uppenbar nackdel att en del av personalen
har två olika arbetsgivare. Detta förhållande är i och för sig ägnat att orsaka
konflikter och svårigheter, även om några större olägenheter hittills
icke uppkommit på grund av ett gott samarbete mellan de två arbetsgivarna
samt lojalitet från de anställdas sida.
För personalens del medför nuvarande ordning vidare, att ovisshet råder
beträffande personalens framtida ställning i olika hänseenden. Att organisationen
utgör ett provisorium har bl. a. medfört, att den av statsmedel
avlönade kontorspersonalen icke förts in under statens allmänna avlöningsreglemente
samt att den icke heller erhållit några pensionsförmåner. Dessa
förhållanden ha icke kunnat undgå att föranleda missnöje bland de anställda.
\ ad beträffar själva arbetet vid centraldepån medför organisationen en
viss tyngd och en hel del dubbelarbete i kameralt avseende.
De båda huvudmännen ha helt skild bokföring, vilket i och för sig medför
åtskilligt fler bokföringstransaktioner än vad som skulle erfordras vid
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Kungl. Maj ds proposition nr 115.
eu enhetlig organisation. Härtill kommer att åtskilliga kostnader, vilka
äro gemensamma för de båda verksamhetsgrenarna, skola fördelas på dessa
grenar, varvid i olika fall olika fördelningsgrunder måste tillämpas. Som
exempel på dessa olägenheter ma anföras följande. Centraldepan levererar
råvaran till den blinde hantverkaren och debiterar denne för leveransen.
Efter tillverkningen levererar hantverkaren den färdiga varan till De blindas
förening, som därefter betalar hantverkaren för nedlagt arbete samt i allmänhet
även för det i den färdiga varan ingående materialet. I många av de
fall där hantverkaren icke erlagt kontant betalning för materialet, nödgas
emellertid föreningen stödja hantverkaren genom att direkt till depån betala
materialkostnaden, vilken i sådant fall krediteras hantverkaren. Dessa
och liknande transaktioner medföra inte bara dubbelarbete utan också risk
för missförstånd, framförallt som den blinde kanske mer än andra har
svårt att sätta sig in i nuvarande uppläggning. Då de båda företagen i
många fall ha gemensamma såväl kunder som leverantörer, medför detta
dubblering av reskontra och därmed sammanhängande dubbelarbete.
Oberoende av verksamhetens uppdelning på två huvudmän äro de olägenheter,
som nämnden härefter vill närmare behandla, nämligen de som
sammanhänga med att verksamheten, delvis, bedrives i statlig regi.
Den stelhet som kännetecknar den statliga medelsanvisningen är synnerligen
svår att förena med en affärsverksamhet, vars omfattning och behov
kunna växla ganska mycket från tid till annan. Att vid en viss tidpunkt
beräkna af färskonjunkturer na och därmed anslagsbehovet för en
period, som ligger 1—2 år längre fram i tiden, måste med nödvändighet
bli eu beräkning som är i hög grad oviss. Om anslagsberäkningarna sedan
visa sig vara för låga är det" med nuvarande bestämmelser rörande överskridande
av depåns anslag mycket svårt att erhålla de medel, som erfordras
för att kunna upprätthålla verksamheten i erforderlig omfattning.
De blindas förening har i olika sammanhang måst ekonomiskt stödja
den av staten bedrivna verksamheten. Bristen på förlagsmedel föranledde
nämnden att för några år sedan hos föreningen upptaga ett — numera återbetalat
— lån å 125 000 kronor. Nu rådande likviditetssvårigheter vid depån
ha vidare föranlett föreningen att för depåns räkning inköpa råvarupartier
till ett värde av över 100 000 kronor. Det synes föga tillfredsställande,
att ifrågavarande statliga verksamhet bedrives under sådana former,
att verksamheten icke kan behörigen upprätthållas utan ekonomisk
hjälp av en enskild organisation.
Såsom en sammanfattning av de hittills gjorda erfarenheterna uttalar
nämnden, att olägenheterna av den nuvarande organisationsformen, vilka
sammanhänger både med verksamhetens uppdelning och med den statliga
ledningen av en del av verksamheten, är avsevärda och i betydande grad
försvårar verksamhetens bedrivande på ett ändamålsenligt sätt. Det synes
därför nämnden vara i hög grad angeläget att en bättre organisation snarast
kommer till stånd.
Härvid kan enligt nämndens mening i princip följande alternativ komma
i fråga:
1. Nuvarande uppdelning bibehålies men göres mera fullständig och definitiv.
Härvid skulle nämnden och affärsstyrelsen var för sig anställa all
7
Kungl. Majrts proposition av 115.
den personal som behöves för respektive verksamhetsgrenar och den personella
gemenskapen upphöra. Den av staten avlönade personalen skulle
beredas fast, pensionsreglerad anställning. För den av nämnden ledda
verksamheten skulle vidare meddelas bestämmelser, som möjliggjorde den
smidigare anpassning till föreliggande behov, vilken erfordras med hänsyn
till verksamhetens karaktär av affärsrörelse.
2. Hela verksamheten övertages av staten. Härvid skulle man kunna antingen
återföra organisationen till den form, som gällde före den 1 juli
1950, eller också bilda ett statligt aktiebolag för ändamålet.
3. Hela verksamheten överföres på De blindas förening, som därvid
skulle av staten garanteras ett ekonomiskt stöd av i princip samma omfattning
som det stöd staten f. n. lämnar hela verksamheten jämte det tillägg
som De blindas förenings styrelse i en i det följande närmare behandlad
skrivelse till nämnden anhållit om.
Beträffande alternativ 2. anför nämnden, att en återgång till tidigare organisationsform
inte är lämplig, hl. a. med hänsyn till de vägande skäl,
som av statens sakrevision tidigare anförts mot statens handhavande av
färdigvaruförsäljningen. Då förslag om aktiebolagsform tidigare avvisats
av statsmakterna (V ht 1941 s. 85) och de då anförda invändningarna alltjämt
torde äga giltighet, har nämnden funnit sig icke böra närmare gå
in på denna möjlighet.
Gentemot alternativ 1. kan enligt nämnden invändas, att det innebär en
viss dubbelorganisation, som medför ökade kostnader, särskilt för avlöningar
samt ökat lokalbehov för kontorspersonalen. Man går vidare miste
om fördelarna av en enhetlig ledning. A andra sidan skulle dock åtskilliga
av de nuvarande olägenheterna försvinna och de kvarstående nackdelarna
torde inte bli större än att man skulle kunna tänka sig en lösning enligt
detta alternativ.
I jämförelse med de nyss berörda nackdelarna enligt alternativ 1. skulle
alternativ 3. enligt nämndens mening medföra de fördelar, som följer av en
enhetlig organisation under en och samma ledning. En skarp gräns mellan
de olika verksamhetsgrenarna behöver ej dragas, förlust å en gren kan
utjämnas genom vinst å en annan. Hela verksamheten kan bedrivas under
mindre stela former och med snabbare anpassning till behoven vid olika
tider och konjunkturer. Vidare erfordras mindre personal och lokaler än
vid en uppdelning av verksamheten. Besparingen å avlöningarna uppskattas
till ca 38 600 kronor. Besparingen ifråga om lokaler kan f. n. inte preciseras
men torde röra sig om ca 4 kontorsrum. Vissa andra besparingar kan
också uppnås, genom samordning av transporter 1 500 kronor, telefoner
1 500 kronor och styrelsearvoden 2 100 kronor eller sammanlagt 5 100 kronor.
Det torde heller inte vara uteslutet att det framdeles skulle kunna visa
sig möjligt att i fråga om försäljning av färdiga varor åstadkomma viss
samordning med försäljningen av de produkter som tillverkas vid det av
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
föreningen och Stockholms blindförening ägda De blindas tekniska fabriks
aktiebolag. Det torde även vara en fördel, att verksamheten handhaves av
De blindas förening, som har ett starkt intresse av att driva verksamheten
på ett sätt som är till gagn för de blinda hantverkarna utan att därigenom
förlust uppkommer å rörelsen. Föreningen har också såväl vid den hittillsvarande
färdigvaruförsäljningen som vid den genom nyssnämnda fabrik
saktiebolag drivna rörelsen förskaffat sig en icke obetydlig erfarenhet
av ekonomisk verksamhet inom hithörande områden.
Nämnden vill inte utesluta möjligheten av en lösning enligt alternativ 1,
men förordar alternativ 3. Nämnden har lagt fram detaljerade förslag till
båda dessa lösningar. I det följande redogöres endast för alternativ 3.
Efter ingående överläggningar med De blindas förening har nämnden
utarbetat förslag till vissa bestämmelser, vilka skulle kunna ligga till grund
för föreningens övertagande av hela verksamheten i enlighet med alternativ
3. Bestämmelserna har godkänts av föreningen. Förslaget innefattas i följande
10 punkter.
1) De blindas förening åtager sig att fr. o. in. den 1/7 1953 omhänderhava
hela den verksamhet, som nu bedrives vid centraldepån för blindas arbeten
under ledning av statens blinddepånämnd och föreningens affärsstyrelse.
2) Verksamheten skall bedrivas genom ett av föreningen för ändamålet
särskilt bildat aktiebolag. Bolagets styrelse bör bestå av 7 ledamöter.
3) Staten tillhandahåller för verksamheten erforderliga lokaler. De nuvarande
otillräckliga lokalerna skola så snart ske kan utbyggas eller ersättas
av andra, tillfredsställande lokaler.
4) Det av staten tidigare anvisade förlagskapitalet, 740 000 kronor, överföres
till bolaget såsom räntefritt stående lån. Övriga förlagsmedel, 70 000
kronor från vissa organisationer samt 150 000 kronor från föreningen,
överföras även å bolaget, varvid det sistnämnda beloppet jämväl skall
åtnjutas som räntefritt stående lån. Föreningen skall äga att, utöver det av
föreningen tecknade aktiekapitalet, i mån av behov tillskjuta ytterligare
kapital. Å sådant kapital skall föreningen äga rätt att uppbära ränta, varjämte
dessa räntekostnader skola ingå bland de driftkostnader, för vilka
årligt statsbidrag utgår.
5) Bolaget övertager per den 1/7 1953 nämndens respektive föreningens
varulager till bokförda värden minskade med i respektive bokslut eventuella
redovisade vinster. Övriga tillgångar liksom skulderna (utom förlagsmedlen)
övertagas även till bokförda värden.
6) Staten lämnar till bolaget ett årligt driftbidrag, i princip avsett att
täcka lönekostnader (dock ej löner till försäljningspersonal) samt de slag
av omkostnader, vilka f. n. vid depån bestridas av statsmedel, ävensom
ovannämnda räntekostnader och kostnader för personalens pensionering.
Bidraget utgår tills vidare som regel med högst 317 000 kronor jämte eventuella
ränte- och pensionskostnader samt må icke överstiga de verkliga utgifterna
för ifrågavarande ändamål. Bidraget bör vidare kunna höjas eller
sänkas om mer betydande ändringar inträda beträffande löne- och prisnivån
i landet eller om verksamhetens omfattning förändras i avsevärd grad. För
att möjliggöra ett relativt snabbt förfarande bör för ändamålet anvisas ett
förslagsanslag samt Kungl. Maj:t äga att efter verksamhetsårets slut fast
-
Kungl, Maj:ts proposition nr 115.
9
ställa det definitiva bidraget för året. Preliminär utbetalning av bidraget
under verksamhetsåret förutsättes därvid skola ske.
7) Å verksamheten eventuellt uppkommande vinst skal! användas för
konsolidering av bolaget.
8) Eventuella förluster, vilka icke kunna täckas av eventuella vinstmedel
eller genom höjning av statsbidraget enligt bestämmelserna i punkt 6),
skola i den mån så erfordras täckas av föreningen intill sammanlagt högst
50 000 kronor.
9) Skulle bolaget träda i likvidation, skola dess tillgångar användas till
återbetalning av statslånet först sedan föreningen erhållit full betalning för
sina fordringar hos bolaget.
10) Kungl. Maj:t skall äga utöva den kontroll över bolagets verksamhet
som Kungl. Maj :t kan finna skäl föreskriva. I sådant hänseende synes böra
gälla, att Kungl. Maj :t skall utse minst en ledamot av bolagets styrelse samt
en av bolagets revisorer. Riksrälcenskapsverket och sakrevisionen böra äga
granska verksamheten. Vidare bör föreskrivas, att bolagets bokföring skall
vara så anordnad, att de utgifter, för vilka statsbidraget i första hand är
avsett, redovisas särskilt. Förvaltningsberättelse jämte balansräkning samt
vinst- och förlusträkning skall årligen ingivas till socialdepartementet.
I sin förut (s. 7) omnämnda skrivelse till nämnden har De blindas förening
anfört bl. a. följande rörande grunderna för statens bidrag till kostnaderna
för försäljning av de färdiga varorna.
När De blindas förening den 1 juli 1950 övertog försäljningen av de manliga
blindas hantverksalster beviljade statsmakterna härför förutom ett
räntefritt rörelsekapital å kronor 100 000 ett årligt bidrag å kronor 40 000,
vilket belopp jämte viss beräknad vinst å försäljningen skulle täcka föreningens
kostnader. Föreningen var emellertid redan från början medveten
om att vid starten vissa utgifter måste tillkomma som ej kunde infogas i den
sålunda uppgjorda inkomst- och utgiftsstaten. Föreningen har på grund
härav för vartdera av budgetåren 1950/51 och 1951/52 tillskjutit kronor
40 000.
Till följd av dyrtiden har föreningens andel av utgifterna för försäljningsverksamheten
blivit betydligt större än man från början räknat med,
och så stora kostnader som hittills torde i längden icke kunna bäras av
föreningen.
Under förutsättning att föreningen fortfarande skall handhava försäljningen
av de färdiga produkterna torde det därför vara nödvändigt att sätta
en klar gräns mellan de utgifter, som skola bestridas av statsmedel, och
dem, som föreningen skall svara för.
De blindas förenings styrelse hemställer därför, att depånämnden hos
Kungl. Maj :t ville föreslå, att statsanslag i likhet med vad som nu sker till
centraldepån måtte utgå till avlöningar åt erforderlig kontors- och lagerpersonal
samt till direkta kontorskostnader såsom kontorsmaterial, porton,
telefon in. m. och detta vare sig försäljningen bedrives såsom särskilt företag
eller gemensamt med centraldepån. Härutöver anhåller föreningen, att
statsmedel även måtte beviljas till bestridande av fraktkostnaderna för varor
som hantverkarna sända till försäljningskontorets lager. Det har nämligen
visat sig nödvändigt för försäljningskontoret att betala dylika frakter, tv
om så ej skedde, skulle den avlägset boende hantverkaren få mindre betalt
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
för sitt arbete än andra. Dessa fraktkostnader uppgingo under senast förflutna
budgetår till kronor 2 552: 70.
Å andra sidan förbinder sig föreningen att ur egna medel jämte eventuell
vinst på försäljningen svara för de direkta försäljningskostnaderna såsom
avlöningar och provisioner samt reseersättningar för försäljarna, frakter
och rabatter till köparna, emballage, reklam och därmed jämförliga utgifter.
Vid beräkningen av det årliga bidraget har nämnden utgått från de för
innevarande budgetår under förslagsanslaget till driften av centraldepån
för blindas arbeten för avlöningar och omkostnader disponibla beloppen
135 920 resp. 86 100 kronor (oberäknat de belopp som avsetts för den vid
hantverk sskolan i Kristinehamn för blinda män inrättade materialdepån).
Vid genomförande av alternativ 1. beräknar nämnden motsvarande medelsbehov
för nästa budgetår till 144 513 resp. 92 600 kronor. Härtill har lagts
de beräknade kostnaderna för avlöningar och omkostnader i den av De
blindas förening handhavda försäljningsverksamheten vid genomförande av
alternativ 1. eller 89 272 resp. 34 000 kronor (föreningens beräknade utgifter
för ändamålet under innevarande budgetår uppges till 49 400 resp.
32 500 kronor). Från summan av angivna belopp (144 513 + 92 600 +89 272
+ 34 000) 360 385 kronor har dragits 43 700 kronor, vartill besparingarna
vid genomförande av alternativ 3. uppskattas. Återstoden, 316 685 kronor,
har avrundats till 317 000 kronor. Härvid har nämnden förutsett, att materialdepån
vid hantverksskolan i Kristinehamn icke överföres till De blindas
förening. Sistnämnda belopp bör emellertid, anser nämnden, ökas med
eventuella kostnader för personalens pensionering och för ränta å av föreningen
ytterligare insatt kapital. Då den provisoriska organisationen avlöses
av en mera definitiv organisation synes det vara nödvändigt att personalen
beredes pensionsberättigande anställning. Med hänsyn till statens omfattande
stöd till denna verksamhet ifrågasätter nämnden om icke pensioneringen
lämpligen skulle handhavas av statens pensionsanstalt. Med denna
utgångspunkt har nämnden funnit det icke vara nödvändigt att nu låta
utföra beräkningar rörande pensioneringskostnadernas storlek.
Slutligen har nämnden anfört, att centraldepåns nuvarande lokaler vida
understiger vad som erfordras. Bortsett från storleken är vidare den nuvarande
byggnaden i Tomteboda mindre lämplig för ifrågavarande verksamhet.
Nämnden har hos byggnadsstyrelsen hemställt, att styrelsen måtte
företaga en utredning rörande centraldepåns lokalbehov samt utarbeta förslag
till en lösning av lokalfrågan. Ehuru en tillfredsställande lösning av
denna fråga utgör en förutsättning för omorganisationen, anser nämnden
det dock inte nödvändigt att avvakta preciserade förslag i ämnet från
byggnadsstyrelsen innan ställning tages till organisationsfrågan.
Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.
Yttranden.
11
Över blinddepånämndens framställning har utlåtanden avgivits av statskontoret,
statens sakrevision, De blindas förening, direktionen över institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda och Kronprinsessan Margaretas
arbetsnämnd för de blinda ävensom av byggnadsstyrelsen såvitt angår lokalfrågan.
De blindas förening har avgivit förnyat yttrande med anledning av
vad statens sakrevision anfört i sitt utlåtande.
Blinddepånämndens förslag har tillstyrkts av De blindas förening, direktionen
över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda och Kronprinsessan
Margaretas arbetsnämnd för de blinda. Direktionen och arbetsnämnden
har förklarat sig inte ha något att erinra mot att av dem tillskjutna
förlagsmedel ställes till De blindas förenings förfogande vid genomförande
av blinddepånämndens förslag.
Statskontoret har icke något att i och för sig erinra mot att De blindas
förening övertager hela verksamheten och sålunda även tillhandahåller de
blinda hantverkarna arbetsmateriel. En förutsättning för en dylik ordning
torde emellertid vara, att en för statsverket godtagbar överenskommelse
träffas angående villkoren för övertagandet och den fortsatta driften av
verksamheten. Det av statens blinddepånämnd upprättade förslaget till
sådant avtal är emellertid alltför oförmånligt för staten. De förpliktelser,
som enligt det framlagda förslaget skulle åvila det allmänna, är därjämte
så tänjbara, att ett godtagande av förslaget uppenbarligen måste förutsätta
en mycket ingående och fortlöpande kontroll för att icke säga omedelbar
medverkan från statens sida i fråga om verksamhetens bedrivande. Statskontoret
förordar därför, att en förutsättningslös utredning verkställes angående
villkoren för verksamhetens överlåtande på föreningen. Vid denna
utredning bör erfarenheterna från depåns hittillsvarande verksamhet tjäna
till ledning för bedömandet av storleken av de bidrag av statsmedel, som
skäligen bör beviljas föreningen.
Statens sakrevision har ansett sig böra undersöka den omfattning, i vilken
de blinda erhåller hjälp i sina förvärvsmöjligheter genom ifrågavarande
verksamhet. Härvid har beträffande centraldepåns försäljning av material
för borst- och korgtillverkningen, som under budgetåret 1951/52 uppgick
til! ca 1 340 000 kronor, framgått, att antalet blinda, som direkt eller indirekt
verkställt inköp från centraldepån, utgjort ca 900. Av dessa är
emellertid det övervägande antalet småförbrukare och endast ca 350 blinda
har under nämnda budgetår verkställt inköp för mer än 1 000 kronor.
Ur rent ekonomiska försörj ningssynpunkter torde sålunda centraldepån
ha någon mera nämnvärd betydelse endast för ca en tredjedel av kunderna.
Vad angår hantverkarnas arbetsförtjänster har vissa uppgifter härom inhämtats
från föreningen, med ledning varav förtjänsten ansetts kunna uppskattas
till ett belopp, som i medeltal utgör ca 70 % av råvarupriset. Genom
depåns försäljningsverksamhet har sålunda under förutnämnda budgetår
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
ca 900 blinda hantverkare beretts möjlighet till eu arbetsförtjänst om tillhopa
ca 900 000 kronor. Särskilt för det stora antalet småförbrukare medför
denna form av bistånd relativt ringa hjälp i deras förvärvsverksamhet
och dess största betydelse torde närmast få ses ur arbetsterapeutiska synpunkter.
I detta sammanhang framhåller sakrevisionen beträffande centraldepåns
försäljningspriser, ätt någon jämförelse med priserna i öppna
marknaden knappast låter sig göra, då där icke förekommer någon direkt
motsvarighet till centraldepåns försälj ningsverksamhet. Någon detaljförsäljning
av de materialslag, varom här är fråga, förekommer egentligen
icke inom landet.
Vad härefter angår den av föreningen omhänderhavda försälj ningsverksamheten
utvisar bokslutet för budgetåret 1951/52 en förlust av ca 75 000
kronor. Försäljningen bär uppgått till ca 548 000 kronor, varav 420 000
kronor blindvaror och 128 000 kronor fabriksvaror. De häremot svarande
försäljningskostnaderna utgör ca 190 000 kronor. De blinda hantverkarnas
arbetsförtjänst på ifrågavarande försäljning kan, enligt vad som inhämtats
av föreningen, uppskattas till omkring 30 % av föreningens pris vid inköp
från hantverkare eller ca 125 000 kronor. Den sålunda erhållna arbetsförtjänsten
synes enligt sakrevisionens mening affärsmässigt sett icke stå i
rimlig proportion till de häremot svarande försäljningskostnaderna. Sakrevisionen
erinrar, att den i sin tidigare utredning bl. a. framhållit, att
frågan angående försäljningen av de blinda hantverkarnas alster icke syntes
kunna lösas isolerad utan borde tagas upp i samband med frågan om
försäljning av partiellt arbetsföras i allmänhet produkter.
Vad sålunda framkommit understryker enligt sakrevisionen angelägenheten
av att nya vägar sökes för ifrågavarande hjälpverksamhet. Blinddepånämnden
har emellertid i sin framställning utgått ifrån den övertygelsen,
att en verksamhet av nu ifrågavarande slag är och även framdeles torde
komma att vara av väsentlig betydelse för de blinda, även om genom andra
åtgärder ökad sysselsättning av annan art skulle kunna beredas dem. Med
hänsyn härtill vill sakrevisionen i nuvarande läge icke motsätta sig, att
föreningen fr. o. m. den 1 juli 1953 övertager hela den ifrågavarande verksamheten.
Då emellertid det förutnämnda av blinddepånämnden utarbetade
förslaget till bestämmelser för övertagandet enligt sakrevisionens mening
icke kan anses godtagbart för statsverket, har frågan härom upptagits
till ingående diskussioner med representanter för föreningen. I anslutning
härtill har följande grunder för verksamhetens överlåtande godtagits, därvid
dock frågan om det årliga bidragets storlek lämnats öppen.
1. De blindas förening åtager sig att fr. o. in. den 1 juli 1953 genom ett
av föreningen för ändamålet särskilt bildat aktiebolag omhänderha hela
den verksamhet, som nu bedrives vid centraldepån för blindas arbeten
under ledning av statens blinddepånämnd och av föreningen genom dennas
affärsstyrelse.
2. De av staten för centraldepåns räkning uppförda byggnaderna upp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
13
låtas kostnadsfritt åt föreningen för sagda ändamål. Frågan angående
lokalbehovet upptages till prövning, sedan byggnadsstyrelsen slutfört sin
nu pågående utredning i ärendet.
3. Centraldepåns tillgångar och skulder övertagas av föreningen till bokförda
värden enligt balansräkning per den 30 juni 1953 för att av föreningen
överlåtas å aktiebolaget. I balansräkningen skall varulagret upptagas
till återanskaffningsvärdet, nedskrivet med eventuellt överskott å
rörelsen.
4. Det till centraldepån av staten anvisade förlagskapitalet å 640 000
kronor, minskat med eventuell förlust enligt balansräkningen, ställes till
föreningens förfogande såsom räntefritt lån att jämte det räntefria lån å
100 000 kronor, som föreningen tidigare erhållit för sin försälj ningsverksamhet,
användas såsom förlagskapital för verksamheten. Övriga förlagsmedel,
70 000 kronor, som ställts till förfogande av vissa organisationer
och 150 000 kronor av föreningen, överföras därjämte till nämnda förlagskapital.
5. Staten lämnar för verksamheten ett årligt bidrag, som i princip är
avsett att täcka de avlöningar och omkostnader, vilka f. n. bestridas av
statsmedel. Bidraget beräknas för budgetåret 1953/54 till 300 000 kronor.
6. Å verksamheten eventuellt uppkommande vinst skall användas för
konsolidering av bolaget.
7. Kungl. Maj :t skall äga utöva den kontroll över aktiebolagets verksamhet,
som Kungl. Maj :t kan finna skäl föreskriva och äga utse minst
en ledamot av aktiebolagets styrelse samt en av dess revisorer. Riksräkenskapsverket
och sakrevisionen skola äga granska verksamheten. Förvaltningsberättelse
jämte balansräkning samt vinst- och förlusträkning skola
årligen ingivas till socialdepartementet.
De sålunda godtagna grunderna skiljer sig, anför sakrevisionen, från
nämndens förslag däri, att de icke i samma omfattning innehåller detaljföreskrifter
för det särskilt bildade aktiebolaget utan begränsar sig till att
reglera rättsförhållandet mellan parterna, staten å ena sidan och föreningen
i egenskap av bolagets huvudman å andra sidan. Med hänsyn till detta
partsförhållande är det icke såsom enligt nämndens förslag erforderligt
att på förhand reglera den inbördes ekonomiska ansvarigheten för eventuella
årliga driftsförluster eller skulder vid en likvidation av bolaget. Sakrevisionen
förutsätter dock, att statsmakterna i största möjliga utsträckning
kommer att bistå föreningen för reglerande av förluster, som förorsakats
verksamheten av omständigheter, varöver föreningen uppenbarligen
icke kunnat råda. Föreningens önskemål om räntegarantier för kapital,
som föreningen utöver aktiekapitalet vid behov kan tillföra bolaget, har
icke kunnat godtagas, då ett dylikt arrangemang kan medföra svåröverskådliga
konsekvenser.
Beträffande det årliga bidraget kan sakrevisionen icke tillstyrka hela
det belopp, som ingår i den av nämnden och föreningen träffade överenskommelsen.
En jämförelse mellan de beräknade behoven för de skilda posterna
och dessas utgiftsutfall under föregående budgetår samt i synnerhet
under förra delen av innevarande budgetår, ger nämligen vid handen,
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
att vissa besparingar kan ernås. Härutöver synes ytterligare besparingar
kunna vinnas genom ett effektivare utnyttjande av personalen och en
ändamålsenligare disposition av lokalerna. Med hänsyn härtill anser sakrevisionen,
att bidraget för budgetåret 1953/54 kan begränsas till ett belopp
av 300 000 kronor. Bl. a. för att bereda det planerade bolaget möjlighet att
på ett fullt affärsmässigt sätt omhänderha verksamheten synes andra
dispositionsföreskrifter än de nämnda icke böra förenas med bidragets
anvisande. Härvid förutsätter sakrevisionen, att statsmakterna kommer att
tillmötesgå föreningens framställningar rörande bidrag till verksamheten
efter i princip samma grunder, som nu gäller, samt att framställningar om
medel föranledda av väsentliga kostnadsförändringar uppåt eller nedåt
upptages till prövning i samband med de årliga medelsäskandena.
Slutligen framhåller sakrevisionen, att föreningens övertagande av verksamheten
icke omfattar den hitintills under centraldepån redovisade verksamheten
vid materialdepån i Kristinehamn. Kostnaderna för denna depå
har för budgetåret 1951/52 uppgått till ca 17 200 kronor. Därest depån
kommer att kvarstå, bör medel härför anvisas under VIII. huvudtiteln,
under vilken depån i verkligheten lyder.
De blindas förening har i sitt yttrande med anledning av sakrevisionens
utlåtande erinrat, att vid centraldepåns inrättande inga andra utgifter förutsattes
från föreningens sida än de 20 000 kronor, som föreningen lämnade
som kapitaltillskott. Föreningen fortsätter:
När De blindas förening år 1950 övertog försäljningen av de färdiga produkterna
innebar detta ett stort avsteg från vad man dittills hade tänkt
sig. Föreningen var fullt medveten om de betydande risker i ekonomiskt
hänseende, som detta övertagande kunde innebära. Den skärpta konkurrensen
inom borstbranschen jämte andra förhållanden nödvändiggjorde
emellertid åtgärder, som vore ägnade att förbättra försäljningen av de
blindas arbeten, och föreningen ansåg sig därför föranlåten att gå med
på det av sakrevisionen upprättade förslaget. Det må i detta sammanhang
framhållas, att det torde ha blivit både billigare och lättare att upprätta
en effektiv försäljningsorganisation vid tiden för centraldepåns start än
senare, när konkurrensen hade börjat med full kraft ,och föreningen kan
icke annat än beklaga, att så icke skedde.
En starkt bidragande orsak till att föreningen accepterade de av sakrevisionen
år 1950 uppställda villkoren var, att arrangemanget endast skulle
vara ett provisorium. Förhållandena borde därför kunna regleras på ett
mera tillfredsställande sätt inom överskådlig tid.
Statens blinddepånämnds förslag till omorganisation vid centraldepån
innebar så tillvida en förbättring av De blindas förenings förpliktelser, att
statens anslag skulle beräknas täcka samma kostnader även i samband med
färdigvaruförsäljningen, som f. n. bestridas av statsmedel i fråga om råvarudistributionen.
Däremot skulle föreningen även i fortsättningen tillhandahålla
150 000 kronor såsom förlagskapital för verksamheten. Det ansågs
emellertid rimligt, att föreningens kostnader i form av ränteförlust
begränsades till avkastningen av detta kapital och att föreningen, vars
tillgångar huvudsakligen utgöras av donationsmedel, borde äga rätt att av
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
statsmedel åtnjuta ränta på det kapital, som föreningen utöver de 150 000
kronor kunde nödgas insätta. Då sakrevisionen icke" ansett sig kunna biträda
detta förslag om ränta, synes grunden för bestämmelser om storleken
av föreningens kapitaltillskott ha bortfallit.
I sin ovan berörda framställning föreslog statens blinddepånämnd, att
föreningen skulle erhålla ett bidrag av statsmedel för verksamheten, motsvarande
vissa särskilt angivna kostnader, vilka för nästa budgetår beräknades
uppgå till 317 000 kronor. Sakrevisionen utgår från samma beräkningsgrunder
vid fastställande av anslagets storlek men anser, att anslaget
icke bör bindas vid särskilda utgiftsposter och föreslår ett anslag
för nästa budgetår på 300 000 kronor. Sakrevisionen ger inga konkreta
anvisningar på de punkter, där besparingar kunna göras.
De blindas förening är visserligen tveksam, huruvida sakrevisionens bedömning
av medelsbehovet är tillförlitligare än blindepånämndens, men föreningen
är likväl beredd att tills vidare söka driva verksamheten inom
den kostnadsram, sakrevisionen föreslår. Det förutsättes dock att Kungl.
Maj :t välvilligt kommer att pröva en framställning om höjning av bidraget,
därest de verkliga förhållandena skulle motivera en sådan höjning. Statens
sakrevision berör i någon mån frågan om de blindas ekonomiska utbyte
av den verksamhet, som bedrives av centraldepån och De blindas
förenings försäljningskontor. Det konstateras, att tyngdpunkten icke uteslutande
kan läggas på den ekonomiska sidan. Detta är helt riktigt, men
det förtjänar här påpekas, att den utredning och de sifferuppgifter, som
sakrevisionen i detta hänseende framlägger, icke kunna tillmätas avgjord
betydelse för bedömningen av den nytta, de blinda ha av verksamheten.
Tiden för sakrevisionen har varit för kort för en fullständig utredning.
Med hänsyn till verksamhetens stora betydelse för de blinda är De
blindas förening således beredd att i stort sett godkänna sakrevisionens
förslag men hemställer samtidigt, att Kungl. Maj :t måtte i görligaste mån
beakta här framförda synpunkter.
Byggnadsstyrelsen har förklarat, att flera skäl talar för en omprövning av
frågan om såväl förläggning som utformning av en för ändamålet avsedd
ky§§na<T När slutlig ställning tagits till organisationsfrågorna är styrelsen
beredd att fullfölja utredningen i lokalfrågan.
Departementschefen.
Depåverksamheten till hjälp för blinda hantverkare har såsom framgår
av den lämnade redogörelsen mött svårbemästrade problem. När beslut år
1937 fattades om inrättande av centraldepån för blindas arbeten var avsikten
att i en för hela landet gemensam depå sammanföra dels inköp
och distribution till hantverkarna av material för dessas tillverkningar ( för
manliga hantverkare främst borstar och korgarbeten samt för kvinnliga
hantverkare främst textilarbeten) dels ock försäljning av de blinda hantverkarnas
produkter i den mån dessa inte kunde säljas av hantverkarna
själva eller lokala hjälporgan. Centraldepån kunde inte träda i verksamhet
förrän 1947. Då hade förutsättningarna ändrats i vissa hänseenden.
Materialförsörjningen led av den då rådande råvarubristen och anspråken
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
på central försäljning av de färdiga produkterna steg på grund av ökad
produktion och minskad försäljningshjälp genom lokala organisationer.
Efter en utredning genom statens sakrevision beslöts 1950 en provisorisk
uppdelning av huvudmannaskapet för verksamheten i det att De blindas
förening med visst stöd av staten övertog ansvaret för försäljning av de
manliga hantverkarnas produkter medan staten genom centraldepån behöll
ansvaret för verksamheten i övrigt (materialinköp för såväl manliga som
kvinnliga hantverkare samt viss försäljning av kvinnliga hantverkares
arbeten). Personal och lokaler skulle emellertid delvis utnyttjas gemensamt
av centraldepån och föreningen. Ifrågavarande organisation var avsedd såsom
ett provisorium i avbidan på någon tids erfarenhet.
I viss mån har verksamhetens svårigheter berott på att i två fall de personer
som anlitats såsom föreståndare för centraldepån visat sig olämpliga
för uppgiften. År 1949 uppdagades, att verksamheten åsamkats en förlust
av ca 72 000 kronor. År 1952 befanns, att den då anställde föreståndaren
gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, vilket medfört förluster å ca
60 000 kronor, dock utan att centraldepån därigenom behövt redovisa
underskott.
Blinddepånämnden har nu föreslagit, att provisoriet skall avvecklas genom
att De blindas förening övertar huvudmannaskapet även för den del av
verksamheten som f. n. ankommer på staten. Härvid föreslås föreningen
få disponera det av staten i verksamheten insatta kapitalet samt erhålla
ett årligt anslag, som i princip skall täcka administrationskostnaderna med
undantag av de egentliga försäljningskostnaderna för de färdiga produkterna.
Som skäl för sitt förslag har nämnden åberopat de administrativa
olägenheterna av den nuvarande provisoriska organisationen ävensom
svårigheten att över huvud taget driva en affärsverksamhet av ifrågavarande
slag i den statliga verksamhetens former.
Statens sakrevision, som efter en utredning 1949 lade fram förslaget till
den nuvarande provisoriska organisationen, har nu företagit en förnyad
undersökning av verksamheten. Bearbetningen av det material som tillhandahålles
genom centraldepån uppskattas ge ca 900 blinda hantverkare
ca 900 000 kronor i arbetsförtjänst, varvid emellertid endast något mer
än 1/3 av antalet hantverkare kan beräknas ha en inkomst överstigande
700 kronor per år av ifrågavarande verksamhet. Den av De blindas förening
handhavda försäljningen av färdiga varor beräknas ge hantverkarna ca
125 000 kronor. Sakrevisionen anser, att verksamheten särskilt för det
stora antalet småförbrukare har sitt största värde ur arbetsterapeutisk
synpunkt.
Mot sakrevisionens syn på depåverksamheten torde intet väsentligt vara
att invända. Det rent ekonomiska utbytet för de blinda hantverkarna synes,
även om sakrevisionens uppskattning såsom framhållits av De blindas
förening är osäker, med hänsyn till de betydande kostnaderna relativt litet.
17
Kungl. Maj:Is proposition nr 115.
Verksamhetens berättigande iår emellertid inte bedömas uteslutande ur
strängt ekonomisk synpunkt. Det är med säkerhet av stort värde all arbetsmöjligheter
står öppna lör de blinda även i sådana fall då försörjningen
endast till en mindre del kan grundas därpå. Under senare tid har frågan
om möjligheten och lämpligheten alt hereda blinda andra utkomstmöjligheter
än de traditionella blindhantverksyrkena — för manliga blinda huvudsakligen
borslbinderi och korgmakcri — aktualiserats i olika sammanhang.
Främst har härvid pekats på möjligheten för de blinda alt vinna sin utkomst
i industrin. Försök göres i delta syfte. Sålunda må nämnas, att eu
förberedande kurs för utbildning av finmekaniker anordnats vid liantverksskolan
i Kristinehamn för blinda män. Del är emellertid för tidigt alt ännu
kunna bedöma om sådana åtgärder kan ge anledning till en allmän omläggning
av utbildningen för de blinda och leda till en minskning av blindhantverkets
omfattning. I varje fält kommer under överskådlig tid ett betydande
antal blinda alt vara hänvisade till hantverksyrkena, för vilka de utbildats.
Det är under sådana förhållanden nödvändigt att uppehålla depåverksamheten
och frågan blir endast att finna den mest praktiska organisationen
för densamma.
Vid organisationsfrågans behandling 1950 konstaterades, att staten inte
lämpligen bör ha hand om försäljningen av de blinda hantverkarnas tillverkningar
(bortsett från den till omfattningen ringa försäljningen av
kvinnliga hantverkares alster, i fråga om vilken speciella förhållanden
råder). På grund härav hör den möjligheten uteslutas att staten ånyo tar
band om hela verksamheten. Ett bibehållande av den nuvarande uppdelningen
och upplösning av den nuvarande partiella gemenskapen i fråga
om personal och lokaler synes inte heller ändamålsenlig, då den utan tvivel
skulle leda till ökade kostnader. Av de tre alternativ som blinddcpånämnden
angivit återstår alltså endast det av nämnden förordade alternativet
all hela verksamheten drives av De blindas förening. Med hänsyn till vad
som anförts angående olägenheterna av den nuvarande organisationen anser
jag mig inte böra motsätta mig alt delta alternativ genomföres.
Överlåtelsen av centraldepåns verksamhet bör ske i stöld sett på de villkor
som föreslagits av sakrevisionen och som godtagits av De blindas förening.
De av staten för centraldepån anvisade förlagsmedlen, 640 000 kronor, bör
sålunda ställas till föreningens disposition som ett räntefritt lån. Skulle
förlust befinnas föreligga i centraldepåns verksamhet vid utgången av innevarande
budgetår bör dock lånesununan minskas i motsvarande utsträckning.
Riksdagens medgivande bör inhämtas till överflyttning av högst angivna
belopp, 640 000 kronor, från fonden för förlag till statsverket till fonden
för låneunderstöd. Samtidigt bör nämnda belopp avskrivas med anlitande
av fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Det belopp av
100 000 kronor, som 1950 anvisades under fonden för låneunderstöd till
Lån till de blindas förenings försäljningsverksamhet, bör kvarstå som ränte
2
— Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr Ilo.
18
Kmujl. Maj:tv proposition nr Hö.
fritt lån. Vid anmälan av propositionen 1950: 166 anförde min löreträdare
i ämbetet (s. 24), att frågan om avskrivning av nämnda anslag borde tagas
upp till prövning först i samband med ställningstagandet till den definitiva
organisationen av ifrågavarande verksamhet. Även detta anslag bör nu avskrivas
med anlitande av fonden för oreglerade kapital medelsförluster.
Centraldepån disponerar f. n. som förlagskapital 70 000 kronor utövei
det förut nämnda beloppet 640 000 kronor. Av de 70 000 kronorna har
De blindas förening tillskjutit 20 000 kronor. Återstående 50 000 kionoi
bär lämnats av direktionen över institutet och förskolan för blinda å lomteboda
samt Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för de blinda, vilka
båda förklarat sig inte ha något alt erinra mot att beloppet ställes tdl
De blindas förenings förfogande.
Sammanlagt skulle föreningen sålunda få att disponera högst (640 000 +
100 000) 740 000 kronor av statsmedel samt nyssnämnda 50 000 kronor.
De blindas förening bör förbinda sig att låta av föreningen nu insatt kapital
— förutom förenämnda 20 000 kronor ett belopp av 150 000 kronor som
disponeras för färdigvaruförsäljningen — kvarstå i verksamheten, vaiföi
sammanlagt 960 000 kronor skulle stå till förfogande som rörelsekapital
för densamma under förutsättning alt centraldepån inte redovisar föllust
vid utgången av budgetåret 1952/53.
Enligt blinddepånämndens förslag skall staten lämna ett årligt dlift - bidrag, i princip avsett att täcka lönekostnader (dock ej lönei till föi - säl jningspersonal) samt de slag av omkostnader, vilka 1. n. vid centi aldepån
bestrides av statsmedel, ävensom vissa räntekostnader och kostnader
för personalens pensionering. Sakrevisionen har formulerat saken så att
bidraget i princip skall vara avsett att täcka de avlöningar och omkostnader,
vilka f. n. bestrides av statsmedel. Nämnden har föreslagit anslaget
för nästa budgetår till 317 000 kronor medan sakrevisionen föreslagit
300 000 kronor. Jag delar uppfattningen att staten bör lämna bidrag till
täckande i huvudsak av utgifterna för avlöningar och omkostnader föi hela
den ifrågavarande verksamheten i den utsträckning som i. n. gällei beträffande
centraldepån. 1 bidraget bör alltså inte innefattas de av nämnden
angivna räntekostnaderna. Till frågan om personalens pensionering åt jag
inte f. n. beredd att ta ställning. Bidraget bör i enlighet med sakrevisionens
förslag bestämmas till 300 000 kronor för nästa budgetår. En omräkning
avr bidraget bör äga rum i samband med den årliga budgetbehandlingen i
den mån detta föranledes av väsentliga kostnadsförändringar uppåt eller
nedåt.
Otvivelaktigt lägges genom den av mig förordade överlåtelsen ett stort
ansvar på De blindas förening med hänsyn till de avsevärda belopp av statsmedel
som på detta sätt ställes till föreningens förfogande. Självfallet
måste från statens sida finnas möjligheter att kontrollera verksamheten
19
Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.
och att återkräva förlagsmedlen om verksamheten inte bedrives på ett
sätt som kan godtagas eller om den väsentligt minskar i omfattning. Staten
bör därför såsom föreslagits äga tillsätta minst en ledamot av styrelsen i
det bolag som skall bildas av föreningen för handhavandet av ifrågavarande
verksamhet. Staten bör vidare utse eu revisor, varjämte riksräkenskapsverket
och sakrevisionen bör äga rätt att granska verksamheten.
I enlighet med sakrevisionens förslag bör De blindas förening tills vidare
kostnadsfritt få disponera de lokaler som f. n. är upplåtna åt centraldepån.
Frågan om dessa lokalers ersättande med andra torde få upptagas sedan
byggnadsstyrelsen slutfört sin utredning i lokalfrågan.
För innevarande budgetår har under anslaget till Bidrag till de blindas
förening inräknats dels 40 000 kronor såsom bidrag till kostnaderna för
den av föreningen bedrivna försäljningsverksamheten dels ock 65 000 kronor
såsom bidrag till föreningens verksamhet i övrigt. Förstnämnda belopp
ingår i det bidrag om 300 000 kronor, som enligt mitt förslag skall anvisas
lör nästa budgetår. Därutöver bör 65 000 kronor fortfarande anvisas som
bidrag till föreningens verksamhet. Delta bidrag användes bl. a. för tidskriften
De blindas veckoblad. Under rubriken Bidrag till de blindas förening
bör därför för nästa budgetår anvisas ett obetecknat anslag av
365 000 kronor.
Den vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män inrättade materialdepån
beröres inte av den nu föreslagna överflyttningen av centraldepåns
verksamhet. Medel till avlöningar och omkostnader för Kristinehamnsdepån
har hittills anvisats under centraldepåns driftkostnadsanslag.
Jag förutsätter, alt Kristinehamnsdepån fortfarande skall bestå samt all
erforderligt anslag till densamma i framtiden lämpligen bör beräknas under
åttonde huvudtitelns anslag till hantverksskolan. För nästa budgetår bör
emellertid övergångsvis upptagas ett särskilt förslagsanslag under femte
huvudtiteln under rubriken Materialdepån i Kristinehamn för blindas arbeten.
Anslaget bör uppföras med 17 300 kronor, varav till avlöningar
14 600 och till omkostnader 2 700 kronor.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen alt
a) godkänna av mig i det föregående förordad överlåtelse
till De blindas förening av verksamheten vid centraldepån
för blindas arbeten;
b) medgiva, att det under fonden för förlag till statsverket
redovisade förlagskapitalet för centraldepån för blindas
arbeten, 640 000 kronor, överföres till fonden för låneunderstöd
och där redovisas under rubriken Lån till de
blindas förenings depåverksamhet;
20
Kunrjl. Maj.ts proposition nr Ilo.
c) för budgetåret 1953/54 under femte huvudtiteln anvisa
dels till Bidrag till de blindas förening ett anslag av
365 000 kronor,
dels ock till Matcrialdepån i Kristinehamn för blindas
arbeten ett förslagsanslag av 17 300 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll ut''
visar.
Ur protokollet:
Lars Lemne.
tDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 83
816201
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverskpropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1953/54 till arbetarskyddss a1 i texten
- SU 1953:112 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående depåverksamheten till stöd för blinda hantverkare jämte i ämnet väckta motioner. s. 4 i texten