Sök i Ratio Lex

Angående Sveriges övergång till ett på engelsk mätningsmetod byggt skeppsmätningssystem m. m

1953-02-27 · 108 sidor, varav 103 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 103 av 108 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:119, Angående Sveriges övergång till ett på engelsk mätningsmetod byggt skeppsmätningssystem m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

1

Nr 119.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående Sveriges övergång

till ett på engelsk mätningsmetod byggt skeppsmätningssystem

m. m.; given Stockholms slott den 27

februari 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Vårt land intager för närvarande en särställning på skeppsmätningens

område. Medan nästan samtliga övriga sjöfartsidkande nationer tillämpar

på engelska skeppsmätningsregler och engelsk praxis byggda skeppsmätningssystem,

använder Sverige äldre tyska mätningsregler. Detta förhållande

medför nackdelar av olika slag, särskilt för sjöfartsnäringen.

På det internationella planet har man länge strävat efter likformighet

inom skeppsmätningen i skilda länder. År 1939 rekommenderade Nationernas

förbund ett förslag till internationella skeppsmätningsregler, vilket i

allt väsentligt kan betecknas som en uppteckning av det engelska mätningssystemet.

Efter initiativ från norsk sida undertecknade representanter för

ett antal länder, däribland Sverige, år 1947 i Oslo en konvention om ett

enhetligt skeppsmätningssystem. I denna konvention, som hittills icke trätt

i kraft därför att ännu ej fem stater ratificerat densamma, förbinder sig de

fördragsslutande parterna att tillämpa de internationella skeppsmätningsreglerna.

Till behandling föreligger nu frågan om Sveriges ratifikation av

denna konvention.

I propositionen föreslås att Sverige övergår till ett på engelsk mätningsmetod

byggt skeppsmätningssystem. Med hänsyn bl. a. till att i Storbritannien

fråga uppkommit om en viss modifikation i de nuvarande engelska

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 119.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

mätningsreglerna, har det icke ansetts lämpligt, att Sverige nu slutligt bestämmer

sig för den utformning av den engelska mätningsmetoden, som

innefattas i de internationella skeppsmätningsreglerna, utan det föreslås

skola ankomma på Kungl. Maj :t att under hänsynstagande till föreliggande

förhållanden besluta såväl när övergången skall ske som huruvida de internationella

skeppsmätningsreglerna eller någon annan form av det engelska

mätningssystemet skall antagas.

Då Sverige icke nu anses böra binda sig för en övergång till de internationella

skeppsmätningsreglerna, kan vårt land ej omedelbart ratificera

1947 års Oslokonvention. Därest det emellertid senare befinnes ändamålsenligt,

att Sverige antager de internationella reglerna, anses vårt land icke

böra undandraga sig ett internationellt samarbete på området, utan torde

Sverige i så fall böra ratificera konventionen. I propositionen begäres därför

bemyndigande för Kungl. Maj :t att vid tidpunkt, som Kungl. Maj :t äger

bestämma, godkänna konventionen. Bemyndigande begäres dessutom för

Kungl. Maj :t att godkänna sådana ändringar i konventionen och de till

denna fogade internationella skeppsmätningsreglerna, vilka framdeles kan

komma att beslutas av de fördragsslutande parterna, i den mån dessa ändringar

icke kräver författningsändringar av beskaffenhet att påkalla riksdagens

medverkan.

I propositionen behandlas också ett av kommerskollegium framlagt förslag

till omorganisation av det svenska skeppsmätningsväsendet från och

med den 1 januari 1955. Vissa huvudlinjer i förslaget förordas, däribland

en övergång för skeppsmätarnas del från sportelavlöning till fasta löner och

en delvis därmed sammanhängande kraftig reducering av antalet skeppsmätningsdistrikt.

Frågan om detaljutformningen av den nya organisationen

anses däremot böra anstå till behandlingen av anslagsäskandena för budgetåret

1954/55. Slutligen framlägges i propositionen förslag rörande anslag

till det nuvarande skeppsmätningsväsendet för nästa budgetår.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Lingman,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för justitie- och finansdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Ericsson, vissa frågor rörande skeppsmätningsväsendet

samt anför därvid följande.

I. Fråga angående godkännande av 1947 års konvention

om ett enhetligt skeppsmätningssystem.

Inledning.

Skeppsmätningen har till ändamål att fastställa fartygens storlek (dräktighet)

såsom grund bl. a. för beräkningen av de avgifter av olika slag, som

utgår av sjöfarten, såsom fyr- och båkavgift, lotspenningar, tonavgift, hamnavgifter

samt sluss-, kanal- och andra farledsavgifter. Skeppsmätningen är

sålunda ett medel för att tillgodose fiskaliska och andra ekonomiska intressen.

Även i andra hänseenden har emellertid skeppsmätningen viktiga uppgifter

att fylla. Sedan gränser, baserade på fartygets storlek, blivit uppställda

i åtskilliga författningar rörande sjöfart, sjösäkerhet och tullväsende

m. in., har nämligen skeppsmätningen jämväl betydelse för frågor rörande

fartygs utrustning, arbetstid ombord å fartyg, befälhavares och övrigt befäls

behörighet samt fartygs tullbehandling m. m. De storleksoippgifter, som

kommer till uttryck i mätningsresultaten, utnyttjas också för fartygens identifiering

i samband med registrering och för olika sjöfartsstatistiska ändamål.

För bestämmandet av ett fartygs dräktighet har olika metoder kommit

till användning. Numera tillämpas allmänt den efter engelsmannen Moorsom

uppkallade moorsomska mätningsmetoden, vilken innebär, att fartygets

inre rymd efter särskilda regler uppmätes och beräknas i registerton. Ett

registerton utgör 100 engelska kubikfot eller 2,83 kubikmeter. Vid mätningen

bestämmes först en bruttodräktighet, som med några undantag innefattar

alla slutna rum i fartyget. Den rymd som återstår, sedan avdrag där
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

efter gjorts för vissa rum, bl. a. maskinrum samt rum för befälhavare och

besättning, utgör fartygets nettodräktighet eller avgiftspliktiga dräktighet.

Denna förmenas giva uttryck åt fartygets ekonomiska bärkraft, d. v. s. dess

förmåga att föra last och passagerare. På särskilt, närmare angivet sätt

beskaffade rum betraktas som öppna och ingår icke i vare sig brutto- eller

nettodräktigheten.

Olika metoder att beräkna såväl bruttodräktighet som avdrag har givit

anledning till olika mätningsresultat i skilda länder. Framför allt har sättet

att bestämma avdraget för maskinrummet (avdraget för drivkraften) givit

upphov till stora skiljaktigheter. Tidigt framträdde två helt olika metoder

att beräkna avdraget för drivkraften; dessa metoder kallas engelska regeln

och tyska regeln efter de länder, där de främst praktiserats.

Enligt engelska regeln utgör avdraget för drivkraften för propellerdrivna

fartyg antingen 32 procent av fartygets bruttodräktighet eller ock rymden

av det egentliga maskinrummet ökad med 75 procent. Vilketdera av dessa

avdrag som i det särskilda fallet skall tillämpas beror på förhållandet mellan

det egentliga maskinrummets storlek och fartygets bruttodräktighet.

Enligt tyska regeln utgöres avdraget för drivkraften av rymden av maskin-

och pannrum jämte rum, vilka uteslutande användes för det bränsleförråd,

som är erforderligt för maskineriets gång.

Utom de bägge berörda maskinavdragsreglerna må även nämnas den s. k.

donauregeln, som egentligen är en variation av engelska regeln, i det att avdraget

utgör det egentliga maskinrummets rymd ökad med 75 procent.

Avdraget enligt engelska maskinavdragsregeln blir, lika väl som avdraget

enligt donauregeln, så gott som undantagslöst betydligt större än motsvarande

avdrag enligt tyska regeln. Detta resulterar i att ett fartygs nettodräktighet

blir mindre, om engelska regeln eller donauregeln tillämpas, än

om tyska regeln användes.

Den engelska maskinavdragsregeln har efter hand fått allt större utbredning

och torde numera användas som nationell mätningsregel av alla sjöfartsidkande

länder med undantag av Sverige och Belgien, vilka tillämpar

den tyska regeln. I Tyskland övergavs sistnämnda regel år 1895. Donauregeln

tillämpas i hamnar vid donaumynningen samt för fart genom Suezkanalen

och Panamakanalen.

Även i andra avseenden förekommer skiljaktigheter mellan olika skeppsmätningsmetoder.

En sådan mycket betydelsefull skillnad gäller öppna rum.

Härutinnan har Sverige och Finland tämligen ensartade bestämmelser, vilka

till formen och även på visst sätt till sina verkningar är strängare än motsvarande

föreskrifter i andra länder. De för Suezkanalen och Panamakanalen

gällande bestämmelserna om öppna rum är i sin tur ännu strängare än

de svenska.

Från att ursprungligen endast ha betecknat en viss metod att beräkna avdraget

för drivkraften har termen engelska regeln så småningom fått en

vidare betydelse och kommit att innebära även den engelska metoden för

uteslutning av rum samt engelsk mätningspraxis i övrigt. Engelska regeln

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

5

i vidsträcktare bemärkelse har således kommit att bliva ett begrepp, synonymt

med det engelska skeppsmätningssystemet.

Av det sagda framgår att de svenska skeppsmätningsbestämmelserna —

vilka främst återfinns i förordningen den 12 november 1880 angående

skeppsmätning — betydligt skiljer sig från vad som på området gäller i

andra länder. Detta förhållande har nu bestått mer än ett halvsekel. Efter

tillkomsten av 1880 års förordning har frågan om vilken skeppsmätningsregel

som för Sveriges del är den lämpligaste varit föremål för åtskilliga utredningar

och förslag. Därvid har även berörts andra frågor än de rent

skeppsmätningstekniska, såsom kontrollen över skeppsmätningen, sättet för

skeppsmätarnas avlöning och taxorna för skeppsmätarnas arvoden. Ändringar

i 1880 års förordning har vid flera tillfällen förekommit, men varken

kommittébetänkanden eller andra förslag har lett till byte av mätningsregel.

De dräktigheter, som beräknas i enlighet med svenska skeppsmätningsföreskrifter

och som angives i svenskt mätbrev, gäller endast i Sverige. På

grund härav måste svenska fartyg, som går i utrikes fart, antingen mätas

om vid besök i utlandet eller ook i Sverige förses med ett särskilt mätbrev,

s. k. appendix, vilket fogas till det svenska mätbrevet och utvisar dräktigheter,

beräknade enligt vederbörande främmande lands mätningsregel. Utländska

fartyg, som besöker svensk hamn, måste på motsvarande sätt antingen

undergå ommätning här i landet — vilken kan vara fullständig eller,

efter överenskommelse med vederbörande stat, partiell — eller i sitt hemland

förses med ett appendix, utvisande dräktigheterna enligt svenska föreskrifter.

Godkännande av appendix av de bägge nämnda slagen är i allmänhet

beroende av bilaterala avtal.

Ett här i landet för svenskt fartyg enligt det engelska systemet utfärdat

särskilt mätbrev, kallat Swedish Certificate of British Tonnage, gäller sålunda

i länder där engelska regeln tillämpas. På samma sätt gäller ett i

Sverige för svenskt fartyg utfärdat Särskilt mätbrev enligt finska skeppsinätningsföreskrifter

i Finland, Suez Canal Special Tonnage Certificate i

Suezkanalen och Panama Canal Tonnage Certificate i Panamakanalen.

Bakgrunden till 1947 års Oslokonferens.

Före det första världskrigets utbrott var frågan om åstadkommande av

ett internationellt likformigt skeppsmätningssystem föremål för behandling

på internationella sjöfartskongresser vid skilda tillfällen. Efter krigets slut

upptogs frågan av Nationernas förbund, som år 1926 anordnade en konferens

i Amsterdam med deltagande av skeppsmätningsexperter från olika

länder. Deltagarna i konferensen konstituerades som Nationernas förbunds

tekniska kommitté för skeppsmätningsfrågor. En teknisk underkommitté

tillsattes, vilken diskuterade olika skeppsmätningssystem och dessas möjliga

heter. Underkommittén kom till den uppfattningen, att det mätningssystem

(det engelska), som tillämpades av det övervägande antalet sjöfartsidkande

nationer, borde i möjligaste mån göras internationellt med likalydande reg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

ler för alla länder. Sedan underkommittén utarbetat och i en rapport framlagt

en jämförande utredning över förekommande olikheter inom skeppsmätningslagstiftningen

och dess tillämpning länderna emellan, uppdrog

Nationernas förbunds permanenta kommitté för hamnar och sjöfart åt den

tekniska kommittén för skeppsmätningsfrågor att utarbeta förslag till instruktion

för skeppsmätare samt förslag till formulär för internaionellt mätbrev.

I oktober 1931 framlade kommittén ett detaljrikt förslag till instruktion,

kallat Draft Regulations for Tonnage Measurement of Ships, samt en rapport

daterad den 7 augusti 1931. Nämnda förslag till instruktion utsändes av

Nationernas förbund för yttrande till olika länder.

I en rapport den 15 september 1934 till Nationernas förbunds organisation

för kommunikationer sammanfattade ordföranden och föredraganden i den

tekniska kommittén för skeppsmätning de ingångna svaren och anmärkningarna

rörande förslaget av 1931 samt förordade vissa ändringar däri.

Arbetet med skeppsmätningsfrågan inom Nationernas förbund synes därefter

ha legat nere någon tid, men då det ansågs angeläget att frågan bragtes

till ett slut, framförde norska regeringen 1937 en inbjudan till svenska regeringen

att låta sig företrädas vid en skeppsmätningskonferens i Oslo. Konferensen,

som hölls i början av år 1938 med representanter för Sverige och

Norge samt Belgien, Danmark, Finland och Nederländerna, föreslog vissa

åtgärder för att främja strävandena till internationell likformighet i skeppsmätningen.

Skeppsmätningsfrågan återupptogs därefter inom Nationernas förbund,

bl. a. vid ett kommittésammanträde i London i januari 1939, varvid vissa

ändringar i 1931 års förslag till skeppsmätningsinstruktion föreslogs.

Efter dessa förarbeten avgav den tekniska kommittén ett förslag till internationella

skeppsmätningsregler (International Regulations for Tonnage

Measurement of Ships), daterat Genéve den 30 juni 1939. Detta förslag,

som i allt väsentligt kan betecknas som en uppteckning av de engelska mätningsreglerna

och dessas tillämpning i Storbritannien, överlämnades av generalsekreteraren

i Nationernas förbund den 23 december 1939 till vederbörande

länders regeringar, däribland Sveriges, med rekommendation till antagande.

Vid denna tid hade det andra världskriget börjat, och arbetet med

frågans vidare behandling fick tills vidare anstå.

Efter krigets slut togs från norsk sida initiativ till ett tekniskt expertmöte

för diskussion av frågan om vilka vägar som borde beträdas för att

uppnå bättre likformighet inom skeppsmätningen m. m. I mötet, som hölls

i Oslo i mars 1946, deltog de tekniska cheferna för skeppsmätningsväsendet

i Sverige, Belgien, Danmark, Finland, Nederländerna och Norge. Mötet uttalade

bl. a. såsom sin åsikt, att ett antagande av de av Nationernas förbund

utarbetade reglerna borde allvarligt övervägas av alla länder som driver

sjöfart, även om man ej kunde räkna med en fullständig anslutning till

reglerna, enär intresse från deras sida, som beslutar om grunderna för avgifterna

i Suezkanalen och Panamakanalen, knappast kunde påräknas. Mö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

7

tet diskuterade även andra praktiska mätningsregler än den engelska och

kom till den slutsatsen, att om det skulle visa sig omöjligt att åstadkomma

en internationell överenskommelse på grundval av det inom Nationernas

förbund utarbetade förslaget, man som ett alternativ — vilket dock kunde

komma att medföra avsevärda svårigheter — skulle kunna tänka sig att

lägga de mätningsregler, som gäller för Panamakanalen, till grund för en

sådan överenskommelse.

Oslokonferensen 1947.

Norska regeringen framförde år 1946 en inbjudan till svenska regeringen

att sända representanter till en internationell skeppsmätningskonferens i

Oslo under år 1947. I samband med denna inbjudan hemställdes om uttalande

från svensk sida beträffande dels ett förslag till konvention rörande

skeppsmätning och dels det genom Nationernas förbunds försorg utarbetade

förslaget till internationella skeppsmätningsregler (International Regulations

for Tonnage Measurement of Ships).

Ärendet remitterades till kommerskollegium, som verkställde utredningar

av olika slag samt infordrade yttranden från Svenska skeppsmätareföreningen,

envar av skeppsmätningskontrollörerna i riket, Sveriges redareförening,

Stockholms rederiförening, Sveriges allmänna sjöfartsförening och Sveriges

segelfarlygsförening. Kollegium ansåg att konventionens innebörd skulle

begränsas till åtagande från de deltagande staternas sida att som nationellt

mätningssystem tillämpa gemensamt antagna regler samt att ömsesidigt

godkänna mätbrev, utfärdade i överensstämmelse med konventionen,

vartill borde anslutas bestämmelser rörande giltigheten av mätbrev och om

kontroll av riktigheten av mätbrev ävensom erforderliga övergångsbestämmelser;

med tillämpning av dessa principer utarbetades ett nytt förslag till

konvention, vilket jämväl innebar en väsentlig förenkling i jämförelse med

det remitterade förslaget. I kollegiets remissvar, vilket avgavs den 3 maj

1947, hemställdes, att till norska regeringen måtte avlåtas skrivelse av innehåll,

bland annat, att man å svensk sida var villig att medverka till åvägabringande

av internationellt likformig tillämpning av regler för skeppsmätning

och att i sådant syfte deltaga i den blivande konferensen; vidare

uttalades att det genom Nationernas förbunds försorg utarbetade förslaget

till internationella skeppsmätningsregler av den 30 juni 1939 borde antagas

i befintligt skick för tillämpning tillsvidare vid mätning av fartyg samt att

de justeringar av detaljbestämmelser i nämnda regler, som kunde anses

påkallade, borde ske framdeles efter överläggningar vid sådana sammankomster

med skeppsmätningsexperter, som avsågs i förslaget till slutprotokoll

rörande konventionen.

Konferensen hölls i Oslo under tiden 29 maj—10 juni 1947. I densamma

deltog ombud för Sverige, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Island,

Nederländerna och Norge. Därjämte var observatörer från Amerikas Förenta

Stater och Storbritannien närvarande. Vid konferensen antogs ett för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

slag till konvention om ett enhetligt skeppsmätningssystem, vilket förslag

i sina huvudsakliga delar överensstämde med det inom kommerskollegium

utarbetade förslaget. Konventionen, vilken skall ratificeras, och det till konventionen

hörande slutprotokollet undertecknades på konferensens sista dag

av samtliga närvarande ombud. Antalet signatärstater uppgår sålunda till

åtta.

1947 års konvention.

Konventionen den 10 juni 1947 om ett enhetligt skeppsmätningssystem

består av sjutton artiklar. Till densamma hör, såsom förut nämnts, ett slutprotokoll,

vilket äger samma kraft och verkan som om de däri intagna bestämmelserna

hade varit införda i konventionstexten. Konventionen har såväl

engelsk som fransk text och båda dessa texter är autentiska. Den engelska

texten jämte en svensk översättning av densamma torde få såsom

bilaga (Bilaga A) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I konventionen förbinder sig de fördragsslutande regeringarna att vid mätning

av fartyg för fastställande av deras dräktighet samt vid märkning av

fartyg i samband med sådan mätning tillämpa de genom Nationernas förbunds

försorg utarbetade, den 30 juni 1939 dagtecknade internationella

skeppsmätningsreglerna, vilka såsom bilaga fogats till konventionen (art. 1).

För att konventionen skall träda i kraft lcräves ratifikation av minst fem

stater. Ikraftträdandet äger rum tre månader efter den dag då den femte

ratifikationsurkunden deponerats hos norska regeringen. Ratifikation, som

deponerats efter konventionens ikraftträdande, blir gällande sedan tre månader

förflutit från depositionsdagen (art. 16). Hittills har konventionen blott

ratificerats av Island, Nederländerna och Norge. Den har således ännu icke

trätt i kraft.

Regering, som icke undertecknat konventionen (dock ej regering för territorium

som i det följande angives), är berättigad att när som helst efter

konventionens ikraftträdande ansluta sig till densamma. Sådan anslutning

erhåller gällande kraft tre månader efter den dag då norska regeringen

mottagit skriftlig förklaring därom (art. 15).

Fördragsslutande regering må samtidigt med undertecknande, ratifikation

eller anslutning eller ock senare, genom en till norska regeringen ställd

skriftlig förklaring, tillkännagiva sin avsikt att tillämpa konventionen med

avseende å alla eller vissa av dess hinsides hav belägna territorier, kolonier,

protektorat eller områden under dess överhöghet eller mandat. I sådant

fall erhåller konventionen två månader efter dagen för förklaringens mottagande

tillämpning å alla i förklaringen angivna områden. I händelse sådan

förklaring ej avgives, äger konventionen icke tillämpning å något av

här omförmälda områden (art. 13). Någon förklaring av här ifrågavarande

slag har hittills icke avgivits.

Enligt konventionen skall mätning och märkning av fartyg utföras av

därtill behörig myndighet genom tjänstemän som besitter nödig kompetens.

Vederbörande regering må dock anförtro uppgifterna åt enskild institution,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

9

som regeringen godkänt för ändamålet. Regeringen ifråga svarar dock i vart

fall för mätningens och märkningens fullständighet och riktighet (art. 2).

För varje fartyg, som blivit mätt och märkt enligt konventionens bestämmelser,

skall utfärdas ett s. k. internationellt mätbrev, för vilket regeringen

påtager sig fullt ansvar (art. 3). Sådant mätbrev skall avfattas på det officiella

språket i det land, där det utfärdas. Där detta språk icke är engelska,

skall texten avfattas jämväl på engelska, helt eller delvis, på sätt som finnes

lämpligt (art. 5). Internationellt mätbrev skall äga giltighet i alla länder,

som anslutit sig till konventionen (art. 7). Mätbrevet skall gälla så länge

fartyget icke undergått sådan förändring, att det icke längre överensstämmer

med mätbrevets uppgifter om fartygets dräktighet eller med den beskrivning

i övrigt, som mätbrevet innehåller. Har dylik ändring skett, skall

fartyget underkastas ommätning i erforderlig utsträckning, varpå mätbrevet

efter skeppsmyndighetens bestämmande skall förnyas eller ändras

(art. 6).

Då fartyg, som är försett med internationellt mätbrev, befinner sig i

hamn i ett land, i vilket fartyget icke är hemmahörande men för vilket

konventionen gäller, skall fartyget vara underkastat kontroll i skeppsmätningshänseende.

Kontrollen må dock endast avse att fastställa, att det dräktighetstal,

som är inhugget i fartyget, överensstämmer med den i mätbrevet

angivna nettodräktigheten samt att fartyget icke undergått förändring av

beskaffenhet att böra föranleda ommätning. Kontrollen må blott anförtros

åt förrättningsman, som besitter nödig kompetens, och må icke förorsaka

utgift eller uppehåll för fartyget. Om vid kontrollen befinnes att uppgifterna

i mätbrevet icke överensstämmer med de verkliga förhållandena, skall

regeringen i fartygets hemland utan dröjsmål underrättas för vidtagande av

rättelse. Så snart rättelse skett, skall besked därom lämnas till regeringen

i det land, där anmärkningen gjorts (art. 8).

Har ett fartyg, hemmahörande i land för vilket konventionen gäller, undergått

mätning innan konventionen trätt i kraft för landet ifråga och har

mätningen skett i enlighet med de principer som ligger till grund för de internationella

skeppsmätningsreglerna, d. v. s. det engelska systemet, skall

på grundval av sådan mätning i hemlandet utfärdat certifikat över fartygets

dräktighet (för Sveriges vidkommande: Swedish Certificate of British

Tonnage) medföra samma förmåner som ett internationellt mätbrev. Om

fartyget, efter det att dylikt certifikat utfärdats, undergår sådan förändring,

att det icke överensstämmer med uppgifterna i mätbrevet, skall fartyget,

sedan det underkastats ommätning i erforderlig utsträckning, förses med

internationellt mätbrev (art. 10).

Envar av de fördragsslutande regeringarna äger framlägga förslag om

ändringar i konventionen eller de internationella skeppsmätningsreglerna.

Förslagen skall avgivas till norska regeringen och av denna delgivas de

andra fördragsslutande regeringarna. För att ändring skall komma till stånd

kräves att förslaget godkännes av alla de fördragsslutande regeringarna,

inräknat de regeringar vilka deponerat instrument angående ratifikation

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

eller anslutning som ännu ej erhållit gällande kraft. Konferenser för revision

av konventionen eller de internationella skeppsmätningsreglerna skall hållas

på tider och platser, som bestämmes genom överenskommelse mellan de

fördragsslutande regeringarna. Konferens för detta ändamål skall sammankallas

av norska regeringen näidielst minst fem eller minst en tredjedel

av de fördragsslutande regeringarna så önskar (art. 12). Konventionen kan

av envar av de fördragsslutande regeringarna uppsägas efter utgången av

fem år från den dag konventionen trätt i kraft för regeringen ifråga. Uppsägningen

blir gällande tolv månader efter den dag, då skriftlig förklaring

om densamma mottagits av norska regeringen (art. 17). Enligt motsvarande

regler kan konventionen av en stat bringas upphöra att gälla beträffande

alla eller vissa av dess hinsides hav belägna territorier, kolonier m. fl. områden,

å vilka konventionen äger tillämpning (art. 13).

I det till konventionen hörande slutprotokollet angives, att ingen bestämmelse

i konventionen skall anses hindra någon av de fördragsslutande regeringarna

att ingå eller vidmakthålla ömsesidiga avtal med annan regering,

som icke anslutit sig till konventionen. 1 slutprotokollet har också träffats

överenskommelse om att skeppsmätningsexperter från de länder, vilkas regeringar

undertecknat eller anslutit sig till konventionen, skall mötas minst

vartannat år för att säkerställa en enhetlig tillämpning och tolkning av reglerna

och i sådant syfte avgiva förslag till de fördragsslutande regeringarna.

Sådana expertmöten har, oaktat konventionen icke trätt i kraft, med svenskt

deltagande hållits i Oslo 1948, Stockholm 1950 och Haag 1952.

De internationella skeppsmätningsreglerna, vilka såsom bilaga fogats till

1947 års konvention, består av två böcker. Bok I innehåller, förutom vissa

tabeller och exempel, sex avdelningar med sammanlagt 92 artiklar samt två

tillägg. Avdelning I i boken innehåller administrativa föreskrifter. Avdelning

II handlar om måttenheter, noggrannhetsgraden vid olika beräkningar

samt definitioner av begreppen brutto- och nettodräktighet. I avdelning III

meddelas föreskrifter rörande mätning och beräkning av bruttodräktighet

vid invändig mätning (regel 1). Avdelning IV utgöres av bestämmelser rörande

mätning och beräkning av avdrag enligt nyssnämnda regel. Innehållet

i avdelning V utgöres av bestämmelser om mätning och beräkning av

dräktighet vid utvändig mätning (regel II). Avdelning VI utgöres av stadganden

rörande igenkänningsmått. Tillägg 1 och tillägg 2 till bok I består

av formulär till internationellt mätbrev i fall då mätning skett enligt respektive

regel I och regel II. Bok II av de internationella reglerna innehåller

ett antal figurer, till vilka hänvisas i bok I.

De internationella reglerna företer endast få och mindre betydande avvikelser

från det nu gällande engelska mätningssystemet. Brutto- och nettodräktigheter

enligt de internationella reglerna skiljer sig sålunda icke alls

eller endast obetydligt från motsvarande dräktigheter, erhållna efter mätning

och beräkning enligt det engelska systemet.

En närmare redogörelse för innehållet i de internationella skeppsmät
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

11

ningsreglerna synes icke nödvändig. I stället torde en inom kommerskollegium

gjord översättning av bok I av reglerna, med uteslutande av vissa

exempel och tabeller samt formulär, få såsom bilaga (Bilaga B) fogas till

statsrådsprotokollet i detta ärende. I det följande lämnas endast vissa kortfattade

uppgifter om de viktigaste olikheterna mellan de internationella och

de nuvarande svenska skeppsmätningsreglerna och om sådana olikheters

inverkningar på fartygens dräktigheter.

Bruttodräktigheten blir för svenska fartyg i stort sett densamma enligt

de internationella reglerna och enligt de nu gällande svenska bestämmelserna.

En obetydlig minskning kan dock uppkomma vid tillämpning av de

internationella reglerna, därför att styrhytter, kabysser och en del andra

mindre slutna rum enligt dessa regler (art. 57), i motsats till de svenska,

uteslutes ur bruttodräktigheten. Störst betydelse relativt sett får dessa uteslutningar

för de mindre fartygen. För fartyg med en bruttodräktighet av

100—400 registerton kan man räkna med en sänkning med 1—10 registerton.

För ett mindre antal svenska fartyg blir dock bruttodräktigheten avsevärt

mindre enligt de internationella reglerna än enligt de svenska. Detta

beror på att de internationella reglerna icke kräver lika stora tonnageöppningar

som de svenska för att rymden av påbyggnader och vissa mellandäcksrum

ej skall inräknas i bruttodräktigheten. De internationella reglerna

(art. 58) medgiver sålunda bland annat, i motsats till de svenska, att

öppningarna är försedda nedtill med tröskel — dock högst två fot hög -—

och upptill med karmstycke. Enligt uppgift av kommerskollegium är det ett

femtiotal svenska fartyg, däribland ett tjugotal specialfartyg med s. k. shelterdäck,

som genom en svensk övergång till de internationella reglerna

skulle av nu nämnd anledning få sin bruttodräktighet betydligt reducerad.

På utländska fartyg är tonnageöppningarna i allmänhet inrättade så, att

påbyggnader och mellandäcksrum uteslutes vid beräkningen av bruttodräktigheten

enligt de internationella reglerna men icke vid motsvarande beräkning

enligt de nuvarande svenska reglerna. På åtskilliga utländska fartyg,

som relativt ofta besöker Sverige, har dock en anpassning skett efter de

svenska kraven. Då emellertid denna anpassning icke är mera allmän, kommer

en svensk övergång till de internationella reglerna att minska bruttodräktigheten

för det utländska fartygstonnaget som helhet betraktat i mera

märkbar grad än vad fallet blir för det svenska fartygsbeståndets del.

Nämnas må i detta sammanhang att ång- eller motorfartyg, som idkar fart

inrikes orter emellan eller till främmande hamnar vid Östersjön, Öresund,

Bälterna eller Kattegatt eller till norska hamnar, enligt nuvarande svenska

bestämmelser genom särskild resolution kan komma i åtnjutande av avgiftsfrihet

i svenska hamnar för påbyggnader, uppförda till skydd för däckspassagerare,

såvida i dem ej finns inrättade sängställen eller kojplatser. Viss

motsvarighet härtill förekommer i de internationella mätningsreglerna, enligt

vilka (art. 60) sluten påbyggnad må uteslutas ur bruttodräktigheten

under förutsättning dels att fartyget nyttjas blott på kortare resor, dels att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

påbyggnaden icke användes för annat ändamål än att bereda skydd åt däckspassagerare,

dels ock att dessa icke har att därför erlägga tilläggsavgift.

Då man vid tillämpningen av de svenska bestämmelserna av gammalt även

beviljat avdrag för passagerarrum, som kunnat antagas tillfälligtvis komma

att användas för fraktgods, och då de internationella reglerna i detta

avseende är betydligt strängare än de svenska, kan de rum, för vilka nu i

Sverige avgiftsfrihet vid viss fart resolutionsvis beviljas, icke beräknas bli

uteslutna ur bruttodräktigheten vid mätning enligt de internationella bestämmelserna

annat än i mycket begränsad omfattning. Förutom för påbyggnader,

uppförda till skydd för däckspassagerare, kan enligt nuvarande

svenska bestämmelser avgiftsfrihet i svenska hamnar vid förut angiven fart

resolutionsvis beviljas jämväl för passagerarsalonger (utan sängställen och

kojplatser) och påbyggnader till skydd för kreatur, belägna ovan översta

fasta däcket. De internationella skeppsmätningsreglerna saknar motsvarande

avdragsbestämmelser.

Nettodräktigheten blir, såsom förut nämnts, i allmänhet betydligt mindre

enligt de internationella reglerna än enligt de nuvarande svenska. Detta beror

främst på olikheter i fråga om sättet för beräkning av drivkraftsavdraget.

Jämväl förekomsten i de internationella reglerna av stadganden om begränsning

av medgivna avdrag för vattenbarlastrum m. in. spelar här en roll.

Drivkraftsavdraget enligt de i Sverige nu tillämpade reglerna utgöres i

stort sett av rymden av maskinrum och pannrum jämte rum, som uteslutande

användes för det bränsleförråd, som är erforderligt för maskineriets

gång; med undantag för bogserbåtar och isbrytare får avdraget dock icke

överstiga 50 procent av fartygets bruttodräktighet. Ehuru den svenska regeln

till sin princip är enkel, medför den ofta stora svårigheter i tillämpningen,

särskilt då det gäller att avgöra om ett bränslerum (kolbox eller

oljetank) är uteslutande avsett för inrymmande av det för fartygsmaskineriets

drift erforderliga bränsleförrådet. Drivkraftsavdraget enligt de internationella

reglerna (art. 74—83) utgör för propellerdrivna fartyg antingen

32 procent av bruttodräktigheten eller ock det egentliga maskinrummets

rymd ökad med 75 procent. Den förra beräkningen tillämpas för fartyg, i

vilka rymden av maskinrummet överstiger 13 procent men understiger 20

procent av fartygets bruttodräktighet. Den senare beräkningsmetoden användes

för övriga fartyg. Avdraget må emellertid, utom i fråga om fartyg

som uteslulande nyttjas för bogsering eller isbrytning, icke överstiga 55

procent av den dräktighet, som återstår sedan samtliga avdrag utom drivkraftsavdraget

gjorts från bruttodräktigheten. I flertalet fall är 32 procent

av bruttodräktigheten större än maskinrumsvolymen ökad med 75 procent.

Till de nackdelar, som är förenade med de internationella reglerna rörande

drivkraftsavdraget, hör de diskontinuiteter (ojämnheter ), som sålunda förekommer

vid gränserna 13 och 20 procent. Vare sig avdraget sker med 32 procent

av bruttodräktigheten — vilket skulle bliva fallet för flertalet svenska

fartyg — eller med maskinrumsvolymen ökad med 75 procent blir drivkraftsavdragel

enligt de internationella reglerna utom i sällsynta undantagsfall

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119. 13

avsevärt större än motsvarande avdrag enligt nu gällande svenska mätningsregler.

Enligt i Sverige gällande praxis må avdragsgilla rum i allmänhet frånräknas

bruttodräktigheten utan annat villkor än att rummen skall vara

inrättade och använda för angivet ändamål; avdrag för bland annat pumprum

i tankfartyg begränsas dock i vissa fall på grund av särskilda bestämmelser.

Enligt de internationella reglerna (art. 68—71) gäller viss storleksbegränsning

i fråga om avdrag icke blott för pumprum i tankfartyg

in. m. utan även för båtsmansförråd och vattenbarlastrum. I fråga om avdraget

för pumprum synes de internationella reglerna (art. 68) icke komma

att medföra mindre avdrag än det, som nu tillätes i Sverige. De i de

internationella reglerna (art. 69) angivna gränserna för avdraget för båtsmansförråd

skulle däremot komma att minska storleken av avdraget för

sådana rum i ett antal svenska fartyg. De i de internationella reglerna intagna

bestämmelserna rörande maximivärden för avdrag för vattenbarlastrum

(art. 71) är hämtade från gällande engelsk praxis. Vid bestämningen

av gränserna för detta avdrag har man för olika fartygsstorlekar

utgått från den vattenbarlastkvantitet, som vanligen förekommer och som

rimligen erfordras för att göra fartyget sjövärdigt under barlastresor. Endast

ett tiotal av7 de svenska fartygen torde ha så stora utrymmen för vattenbarläst,

att det blir fråga om att begränsa avdraget för desamma vid

tillämpning av de internationella reglerna. Enligt uppgift av kommerskollegium

skulle för flertalet av dessa fartyg begränsningen medföra en

ganska ringa ökning av nettodräktigheten, högst cirka 150 registerton;

för tre fartyg skulle emellertid ökningen bli betydande.

Yttranden rörande konventionen.

Sedan till svenska regeringen överlämnats officiella handlingar rörande

1947 års Oslokonvention, uppdrog dåvarande chefen för handelsdepartementet

genom remiss den 6 februari 1948 åt kommerskollegium att avgiva

yttrande i ärendet. I anledning härav har inom kollegium företagits

utredningar av olika slag i syfte att klarlägga de spörsmål, som äger samband

med frågan om ratificering för Sveriges del av konventionen.

Preliminära resultat av utredningarna jämte därpå grundade förslag har

av kollegium tillställts följande myndigheter och sammanslutningar, nämligen

generaltullstyrelsen, lotsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, Sveriges redareförening,

Stockholms rederiförening, Föreningen Sveriges inrikessjöfart,

Sveriges segelfartygsförening, Föreningen för inre vattenvägar, Skärgårds-

och mälarflottornas rederiförening, Sveriges varvsindustriförening,

Föreningen Sveriges mindre varv, Svenska hamnförbundet, Svenska skeppsmätareföreningen

samt Lotsförbundet. Vid särskilt anordnat sammanträde

hos kollegium den 21 oktober 1952 har överläggning hållits med representanter

för nyssnämnda myndigheter och sammanslutningar, vilka sedermera,

med undantag av Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 119.

inkommit med yttranden i saken. Skrivelse i ärendet har jämväl inkommit

från Aktiebolaget Oskarshamns varv.

Kommerskollegium har därefter den 22 december 1952 avgivit det infordrade

utlåtandet. Detta har av kollegium den 24 januari 1953 kompletterats

med en skrivelse rörande vissa erforderliga författningsändringar.

Yttrande av kommerskollegium.

Kommerskollegium lämnar i sitt utlåtande en redogörelse för de viktigaste

olikheterna mellan de internationella skeppsmätningsreglerna och de nuvarande

svenska bestämmelserna. Denna redogörelse överensstämmer med de

förut lämnade uppgifterna i ämnet. I samband härmed omnämner kollegium,

att utrikesdepartementet den 15 oktober 1952 till kollegium överlämnat

en från härvarande brittiska ambassad avgiven verbalnote av innehåll,

att brittiska regeringen funnit önskvärt att de brittiska skeppsmätningsreglernas

bestämmelser om drivkraftsavdraget modifieras i enlighet med därutinnan

upprättat förslag i syfte att åstadkomma bättre förhållanden med avseende

å fartygs konstruktion; i anslutning därtill har anhållits om upplysning,

huruvida svenska regeringen är villig att ändra sina skeppsmätningsregler

i överensstämmelse med förslaget. Liknande förfrågningar har gjorts

på andra håll. Amerikanska vederbörande har anslutit sig till det engelska

förslaget.

Ett genomförande av den föreslagna ändringen betyder enligt kommerskollegium

i sak, att fartyg, vars maskinrum är litet i förhållande till bruttodräktigheten

(fall då maskinrumsvolymen uppgår till högst 13 procent

av bruttodräktigheten), skulle erhålla ett större drivkraftsavdrag än det

som beräknas efter den engelska maskinavdragsregeln i dess nuvarande utformning.

Den minskning i nettodräktigheten, som skulle föranledas härav,

blir olika för olika fartyg och varierar enligt kollegium i stort sett mellan 4

och 9 procent av bruttotontalet. För exempelvis ett segelfartyg med hjälpmaskin

med en nettodräktighet av 100 registerton skulle minskningen bliva

O—12 registerton. Genom en ändring i enlighet med förslaget skulle den förut

nämnda diskontinuiteten vid gränsen 13 procent bli mindre framträdande.

Kollegium, som efter ytterligare prövning kommer att yttra sig om den

engelska framställningen, framhåller i detta sammanhang, att om den föreslagna

ändringen genomföres utan att motsvarande modifikation sker i de

internationella reglerna, detta kan komma att medföra komplikationer med

avseende å ratifikationen av 1947 års skeppsmätningskonvention, därest

icke särskilda anstalter vidtages.

Vid redogörelsen för de internationella reglernas begränsning av avdragsstorleken

för båtsmansförråd och vattenbarlastrum framhåller kommerskollegium,

att även om Oslokonventionen icke skulle komma att antagas för Sveriges

del, det av hänsyn bland annat till praxis i andra länder icke i längden

torde låta sig göra att utan begränsning medgiva avdrag för sådana ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

rymmen. Vad angår avdraget för vattenbarlastrum omnämner kollegium, att

Förenta Staternas skeppsmätningsregler icke innehåller bestämmelser om

begränsning av avdraget för sådana rum. »Bona fide»-vattenbarlasttankar

blir vid mätning i Förenta Staterna uteslutna ur bruttodräktigheten, och inverkan

på fartygets nettodräktighet blir i stort sett densamma som vid tilllämpning

av avdragsmetoden. Om Förenta Staterna icke skulle biträda konventionen

och icke heller ändra sina skeppsmätningsregler i nu ifrågavarande

avseende, skulle sålunda icke-amerikanska fartyg, för vilka vattenbarlastavdraget

blivit begränsat, komma i sämre läge vid besök i Förenta Staterna

än fartyg hemmahörande där. Ett sådant missförhållande bör emellertid

enligt kommerskollegiets mening kunna undvikas genom att sådana svenska

fartyg med särskilt stora rum för vattenbarlast, som skall besöka amerikanska

hamnar, efter överenskommelse förses med appendix-mätbrev, angivande

dräktigheten i överensstämmelse med därstädes gällande regler. Betydande

olägenheter är visserligen förknippade med dylika appendix, men därest Förenta

Staterna bibehåller sina nuvarande mätningsregler, torde man enligt

kollegium icke kunna komma ifrån att i begränsad omfattning införa sådana

appendix för vissa slag av fartyg, oavsett om konventionen träder i kraft

eller icke. Ett aktuellt lagförslag hos amerikanska kongressen innehåller enligt

kollegium också underlag för sådana appendix.

I anslutning till vad som anföres rörande den avgiftsfrihet i svenska

hamnar för vissa rum, som nu genom resolution kan medgivas passagerarefartyg

som idkar fart i Östersjön eller vissa näraliggande vatten, anför kollegium,

att det vid en övergång till de internationella reglerna torde kunna

bliva nödvändigt att utfärda särskilda bestämmelser, varigenom nu gällande

förmån bevaras.

I syfte att erhålla närmare upplysningar om förändringarna i

fartygens dräktighetstal vid en övergång till de internationella

skepps mätningsregler na har inom kommerskollegium

företagits en undersökning, vilken omfattar praktiskt taget

hela beståndet år 1949 av svenska maskindrivna handelsfartyg. I första hand

har därvid medtagits alla registrerade fartyg, men därutöver har man på

olika vägar sökt få med så många som möjligt av övriga förekommande

fartyg. Av de senare har flertalet en nettodräktighet understigande 20 registerton;

många är fiskefartyg och bogserfartyg. Jämförelse har gjorts mellan

brutto- och nettodräktigheter beräknade enligt det nu gällande svenska systemet

och motsvarande dräktigheter beräknade enligt den engelska mätningsmetoden

sådan denna tillämpas i Sverige i samband med utfärdande av Swerlish

Certificate of British Tonnage.

Vid beräkning av fartygs dräktighet i och för utfärdande av Swedish

Certificate of British Tonnage hämtas flertalet uppgifter från ifrågavarande

1 artygs svenska mätbrev och i stort sett är det endast uteslutna rum och

maskinrummet som ommätes och beräknas på nytt. Bl. a. på grund av detta

förhållande är bruttodräktighet och nettodräktighet, som upptages i sådant

tilläggsmätbrev, icke helt desamma som de, vilka beräknats efter mätning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

i full överensstämmelse med de internationella reglerna. Bruttodräktigheten

enligt de internationella reglerna kommer sålunda för en del fartyg alt något

överstiga motsvarande dräktighet enligt Swedish Certificate of Biitish

Tonnage, under det att förhållandet kan vara det motsatta för andra fartyg.

Detsamma gäller i fråga om nettodräktigheten. Procentuellt sett blir emellertid

skillnaderna i allmänhet obetydliga vad beträffar såväl brutto- som nettodräktighet.

Undersökningen omfattar totalt 3 559 fartyg. Den del av undersökningsmaterialet,

som kommit till direkt användning vid den jämförande undersökningen,

gäller 1 943 fartyg, samtliga mätta enligt såväl svensk som engelsk

regel. Beträffande återstoden, 1 616 fartyg (därav 272 fiskefartyg, 207

bogserbåtar, 334 segelfartyg med hjälpmaskin samt 224 mindre passagerarefartyg),

saknas uppgifter om dräktigheterna enligt den engelska regeln.

För att kunna draga säkra slutsatser angående de allmänna verkningarna

av en övergång från svenskt till engelskt netto såsom grund för beräkning

av sjöfartsavgifterna har kommerskollegium funnit det nödvändigt att

komplettera undersökningen av fartygsbeståndet med uppgifter angående

fartygstrafiken. I sådant syfte har en undersökning utförts, avseende tonnagedifferenserna

för fartyg som under år 1949 erlagt fyr- och båkavgift

i Stockholms tullhamn (i det följande benämnd stockholmsundersökningen).

I stort sett torde denna undersöknings resultat få anses representativa för

riket i dess helhet.

Huvudresultatet av beståndsundersökningen kan sammanfattas i nedanstående

uppgifter om dräktigheter och relationstal, därvid nettodräktigheten

enligt det svenska mätningssystemet betecknats med 100.

Antal fartyg

Svensk

Engelsk

1

bruttodräktighet | nettodräktighet

bruttodräktighet

nettodräktighet

Registerton

Registerton

1943 ................

Relationstal .........

2 037 645

144-3

1411786

100

2 035 607

144-2

1098 661

77-8

Bruttodräktigheten utfaller enligt dessa uppgifter praktiskt taget lika

efter de båda mätningsinetoderna, under det att nettodräktigheten enligt det

engelska mätningssystemet i genomsnitt uppgår till 77,8 procent av den

svenska avgiftspliktiga dräktigheten. Till jämförelse må nämnas, att stockholmsundersökningen,

som avser trafiksiffror, givit till resultat ett motsvarande

relationstal av 78,4.

En övergång till de internationella skeppsmätningsreglerna kommer emellertid

att medföra väsentligt olika verkningar för skilda slag av fartyg. I

nedanstående sammanställning av uppgifter, baserade på de nyssnämnda statistiska

undersökningarna, belyses förhållandet mellan engelsk och svensk

nettodräktighet, såvitt angår olika kategorier av fartyg.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

17

Relationstal

(engelskt netto

Stockholmsundersökningen:

Torrlastfartyg, ångfartyg .............................. 77,5

motorfartyg ............................ 73,5

Tankfartyg, motorfartyg ................................ 78,8

Segelfartyg med hjälpmaskin............................ 91,i

Beståndsunder sökningen:

Trampfartyg, ångfartyg ................................ 79,4

motorfartyg .............................. 77,0

Tankfartyg, under 1 000 ton brutto ..................... 82,3

över 1 000 ton brutto ...................... 78,7

Malmtransportfartyg ................................... 78,g

Specialfartyg med kylisolering .......................... 46,9

Segelfartyg med hjälpmaskin............................ 91,4

Mindre motorlastfartyg, under 500 ton brutto.............. 80,3

Passagerarfartyg, stora ................................. 78,0

medelstora1 .......................... 72,0

Fiskefartyg ........................................... 77,2

Bogserfartyg .......................................... 23,9

Prämar ............................................... 100,0

Sammanställningen visar att vissa slag av fartyg — kylrumsfartyg och

bogserfartyg — vid mätning enligt det engelska systemet erhåller en sänkning

av nettodräktigheten, som är avsevärt större än den genomsnittliga. För

andra fartygsslag åter blir förändringarna i tontalssiffrorna betydligt mindre

än vad genomsnittstalet anger. Den största avvikelsen härutinnan visar pråmarna,

vilkas nettodräktighet blir oförändrad. Även beträffande segelfartygen

med hjälpmaskin är avvikelserna påfallande. Anmärkningsvärd är den relativt

stora skillnaden mellan relationstalen för sistnämnda slag av fartyg (91,1

och 91,4), vilka samtliga har en bruttodräktighet understigande 500 registerton,

och motsvarande tal för motorlastfartygen av samma storleksordning

(80,3). Påpekas må att inom en och samma fartygsgrupp rätt betydande avvikelser

kan förekomma från det för gruppen gällande genomsnittstalet.

Detta gäller bland annat de för malmlast konstruerade fartygen.

Beträffande verkningarna på de svenska s j ö f a r t s avgi

f t er n a av en övergång till de internationella skeppsmätningsreglerna

anför kommerskollegium, att då man enligt de statistiska undersökningarna

har att räkna med en genomsnittlig sänkning av det avgiftspliktiga tonnaget

med 23 procent, avgiftssatserna måste höjas med i genomsnitt 30 procent,

därest samma totalbelopp som förut skall inflyta. Vidare måste i taxorna före- 1 2

1 Samtliga ifrågavarande fartyg, åtnjuter enligt särskilda resolutioner avgiftsfrihet i svenska

hamnar för vissa i nettodräktigheten inräknade passagerarrum. En jämförelse mellan »resolutionsnettot-

och den engelska dräktigheten ger för dessa fartyg relationstalet 97,0.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 119.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 119,

kommande tontalsgränser justeras. Då emellertid förändringarna i fartygens

nettodräktighet blir olika för skilda kategorier av fartyg, skulle en efter

genomsnittet anpassad avgiftshöjning för åtskilliga fartyg medföra en ökad

avgiftsbelastning. Det synes kollegium uppenbart, att man i möjligaste mån

bör söka förebygga en sådan inverkan av en övergång till det internationella

mätningssystemet.

För detta ändamål har kommerskollegium föreslagit, att beträffande sådana

vid övergången existerande fartyg, vilkas nettodräktighet enligt de

internationella mätningsreglerna uppgår till mer än 77 procent av motsvarande

dräktighet enligt nu gällande svenska bestämmelser, till grund för

avgiftsberäkningen i svenska hamnar och farleder lägges sistnämnda dräktighet

reducerad med 23 procent. En dylik bestämmelse skulle enligt kollegiets

mening särskilt för segelfartygen med hjälpmaskin och pråmarna få

stor betydelse. Därest fartygets vid övergången gällande svenska mätbrev

förses med påteckning, utvisande det tontal, som skall utgöra underlag för

avgiftsberäkningen, anses någon svårighet icke möta vid tillämpningen av

angivna beräkningsgrund. För sådan påteckning bör mätbrevet inom viss

tid uppvisas antingen för kommerskollegium eller för vederbörande tullkammare.

För den händelse fartyget senare undergår förändring och till följd

därav blir ommätt och försett med nytt internationellt mätbrev, skall enligt

kollegiets avsikt i fortsättningen den i sistnämnda mätbrev angivna nettodräktigheten

läggas till grund för avgiftsberäkningen.

Jämlikt förordningen den 4 juni 1937 (nr 335) om fyr- och båkavgift

skall sådan avgift med vissa undantag erläggas för varje fartyg, som ankommer

från eller avgår till utrikes ort. Avgiften utgår sedan den 1 juli

1952 med 50 öre för varje registerton av fartygets avgiftspliktiga dräktighet.

För fartyg, för vilket under ett kalenderår avgift erlagts två gånger, skall

dock avgiften därefter under samma år utgå för den del av fartygets avgiftspliktiga

dräktighet, som överstiger 1 500 registerton, med allenast 20 öre för

varje registerton. Befriade från fyr- och båkavgift är bland annat fartyg,

vilkas avgiftspliktiga dräktighet icke överstiger 40 registerton. Under vissa

förutsättningar åtnjutes befrielse från fyr- och båkavgift för fartyg, vars

till svensk hamn bestämda last uppgår till minst en tiondel av fartygets avgiftspliktiga

dräktighet, beräknad efter närmare angivna grunder. Från

och med den 1 februari 1926 utgår fyr- och båkavgiften med en tillfällig förhöjning

av fem procent såsom bidrag till täckande av de med statens isbrytningsverksamhet

förenade kostnaderna.

Kommerskollegium föreslår, att vid en övergång till de internationella

skeppsmätningsreglerna de nuvarande avgiftssatserna 50 och 20 öre höjes

med 30 procent till respektive 65 och 26 öre samt att gränsen 1 500 registerton

sänkes till 1 200 registerton. Genom avgiftshöjningen skulle avgiftsinkomsten

bli i stort sett oförändrad. Någon minskning skulle emellertid uppstå

därigenom att sådana med svenskt mätbrev försedda fartyg, vilkas

nettodräktighet vid mätning enligt de internationella reglerna nedgår med

mer än 23 procent, skulle komma att erlägga mindre avgifter än tidigare.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Vid oförändrad trafik kan minskningen i de totala intäkterna enligt kollegium

uppskattas till 200 000 kronor om året.

Vad beträffar den för avgiftsfrihet fastställda gränsen, 40 registerton,

skulle densamma enligt kommerskollegium behöva sänkas till ungefär 30

registerton, därest i stort sett samma fartyg som hittills skulle avgiftsbeläggas.

Den nu gällande 40-tonsgränsen synes emellertid kommerskollegium

vara tämligen godtyckligt bestämd och det finns enligt kollegiets mening anledning

att ifrågasätta, huruvida icke gränsen vid övergång till de internationella

reglerna i stället bör höjas. Kollegium föreslår för sin del en höjning

till 100 registerton, vilken främst skulle komma de mindre motorseglarna

till godo.

Det för avgiftsbefrielse i visst fall uppställda kravet på att den till svensk

hamn bestämda lasten skall uppgå till en tiondel av fartygets nettodräktighet

bör vid en övergång till de internationella reglerna enligt kollegium

ändras till att avse en åttondel. Kollegium föreslår vidare i rationaliseringssyfte

vissa smärre förenklingar i avgiftsdebiteringen.

Enligt lotsförordningen den 4 juni 1937 (nr 330) utgår lotspenningar i

förhållande till dels nettodräktigheten av det fartyg, som anlitar lots, dels

den lotsade vägens längd (nautiska mil) med belopp, som angives i en vid

förordningen fogad lotstaxa.

En övergång till de internationella skeppsmätningsreglerna nödvändiggör

enligt kommerskollegium, att tontalsgrupperna i taxan ändras. Förslag härutinnan

ävensom beträffande eventuell justering av den för lotsfrihet stadgade

tontalsgränsen nu 100 registerton netto — avser kommerskollegium

att avgiva framdeles etter samråd med lotsstyrelsen. Genom övergång

till de internationella mätningsreglerna påkallas enligt kollegium även ändring

av den särskilda taxan för lotsning å Trollhätte kanaL

Jämlikt kungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i

riket samt sjömäns på- och avmönstring m. in. utgår, med vissa undantag,

tonavgift för fartyg, som avgår från Sverige till utrikes ort. Avgiften beräknas

efter tontalet enligt svenskt eller därmed likställt utländskt mätbrev

och utgår, om fartyget är svenskt eller tillhör en främmande nation i vars

hamnar svenska fartyg behandlas lika med samma nations egna, med fem

öre men i annat fall med åtta öre för varje fullt registerton av fartygets avgiftspliktiga

dräktighet. För fartyg, som under samma kalendermånad avgår

flera gånger från samma hamn, erlägges avgiften allenast en gång i månaden.

Kommerskollegium förklarar, att vid övergång till de internationella mätningsreglerna

avgiftssatserna skulle behöva höjas med 1,5 respektive 2,4 öre

för att i stort sett oförändrad avgiftsinkomst skall erhållas. Avgifterna anses

böra bestämmas i hela öretal till sju respektive elva öre.

Avgift till svenska kgrkan i London utgår enligt kungörelse den 16 mars

1877 (nr 7) med 0,6 penny per ton för svenska handelsfartyg, som ingår till

London, och med 0,3 penny per ton för dylika fartyg, som ankommer till

någon annan hamn i England, Skottland eller Irland.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

I Stockholms hamn utgår sedan gammalt en särskild avgift av sjöfarten

till Danviks Hospital, de s. k. danviks penningarna. Avgiften uttages av de

från utrikes ort ankommande fartygen och utgår med ett halvt öre per ton

för maskindrivna fartyg och med ett öre per ton för segelfartyg.

De s. k. fattigpenningarna, som likaledes utgår av fartyg som från utrikes

ort ankommer till Stockholms hamn, utgör en avgift till Stockholms Borgerskaps

änkehus. Avgiftssatserna överensstämmer med de för danvilcspenningarna

gällande.

Beträffande nu ifrågavarande tre avgifter har kommerskollegium i utlåtande

den 8 mars 1935 över sjöfartsavgiftssakkunnigas betänkande av år

1927, under framhållande av dessa avgifters irrationella natur, föreslagit,

att avgifterna måtte bringas att upphöra samt att åtgärder måtte vidtagas i

syfte att tillförsäkra de avgiftsberättigade institutionerna tillfredsställande vederlag

härför. I detta sammanhang framför kollegium ånyo förslag om avgifternas

avskaffande. Om emellertid avgifterna bibehålies efter en övergång

till de internationella mätningsreglerna, måste enligt kollegium avgiftssatserna

höjas för att avgiftsintäkterna icke skall nedgå. Beträffande

avgiften till svenska kyrkan i London, anses avgiftsbeloppet i sådant fall

böra bestämmas till 0,8 respektive 0,4 penny. Vad angår danvikspenningarna

och fattigpenningarna bör enligt kollegium den för maskindrivna fartyg

utgående avgiften lämpligen höjas till ett öre per ton. Någon justering

av den för segelfartyg gällande avgiftssatsen anses icke erforderlig.

Jämlikt kungörelsen den 21 april 1950 (nr 152) om fastställelse av

hamn- och grundpenningstaxor samt taxor å sluss-, kanal- och andra farledsavgifter

ankommer det på kommerskollegium att fastställa dessa taxor.

Vid en övergång till de internationella slceppsmätningsreglerna måste nu

ifrågavarande avgifter till de delar de beräknas på grundval av fartygens

nettodräktighet omräknas. Hur mycket avgifterna i varje enskilt fall behöver

höjas beror enligt kommerskollegium på sammansättningen av trafiken

på vederbörande hamn, lastageplats eller farled. Med ledning av den

statistiska undersökningen torde man enligt kollegium kunna ganska nära

beräkna vilka ändrade avgiftssatser som ger ungefär oförändrad avgiftsinkomst.

För hamnarna samt för vissa kanaler och andra farleder med

mycket olikartad trafik anser kollegium det lämpligt, att man först upprättar

en försökstaxa, som tillämpas ett år, och därefter med ledning av gjorda

erfarenheter vidtager erforderliga justeringar. Någon ändring i 1950 års

kungörelse anses icke påkallad.

Vad angår verkningarna med avseende å förhållandet

till utlandet framhåller kommerskollegium, att ett biträdande

av Oslokonventionen för Sveriges del skulle medföra att de svenska fartygen

ej längre skulle behöva förses med särskilt mätbrev enligt engelska

regeln. Däremot skulle i förekommande fall alltjämt kvarstå behovet av

tilläggsmätbrev enligt Suez- och Panamakanalreglerna. Man torde nämligen

enligt kollegium för närvarande icke kunna räkna med att Suezkanalbolaget

eller, såvitt angår Panamakanalen, Amerikas Förenta Stater kommer

att övergiva de nuvarande kanalreglerna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

21

Antalet mätningar här i landet, avseende utländska fartyg, är enligt

komnierskollegium relativt stort och den sammanlagda avgiftsuppbörden

för sådana mätningar utgör en betydande del av den totala årsuppbörden av

skeppsmätningsavgifter. För åren 1949—1951 uppgick sålunda i medeltal

för utländska fartyg det årliga antalet mätningsförrättningar till 284 och

däremot svarande årsuppbörd av mätningsavgifter till i runt tal 176 000

kronor. Motsvarande medeltal för alla slag av mätningar av svenska fartyg

under samma tidsperiod var (antal) 755 och (kronor) 130 000.

Om Sverige antager de på det engelska systemet baserade internationella

mätningsreglerna, skulle enligt kollegium utländska fartyg icke längre

behöva förses med svenskt tilläggsmätbrev. Härvid förutsattes att Finland

antager de internationella mätningsreglerna eller eljest anpassar bestämmelserna

om uteslutning av rum efter engelsk praxis. Vidare skulle partiella

ommätningar av utländska fartyg vid besök i svensk hamn icke behöva

förekomma annat än i undantagsfall. Härigenom skulle skeppsmätningsarbetet

i landet undergå en icke obetydlig minskning, varjämte av sådant

arbete betingade mätningsavgifter till stor del skulle bortfalla.

Även sedan skeppsmätningskonventionen trätt i kraft för Sveriges del,

torde dock enligt kommerskollegium fullständiga mätningar av utländska

fartyg i svensk hamn bli i viss utsträckning erforderliga. Dylika mätningar

föranledes i allmänhet av att fartyget saknar mätningshandling, utfärdad

av det egna landets myndighet, eller att ömsesidigt avtal om godkännande

av mätbrev icke träffats mellan Sverige och fartygets hemland. Det kommer

givetvis även i fortsättningen att inträffa att utländska fartyg, som

saknar hemlandsmätbrev, besöker svenska hamnar. Man bör även räkna

med fortsatt traktatlöst tillstånd beträffande en del länder, vilkas fartyg

besöker Sverige. Om Sverige ansluter sig till skeppsmätningskonventionen,

kommer det emellertid enligt kommerskollegiets mening att bliva betydligt

lättare än nu att träffa skeppsmätningsavtal, eftersom praktiskt taget alla

länder, som härvidlag kan komma ifråga, tillämpar mätningsregler, som

i allt väsentligt överensstämmer med dem som ligger till grund för konventionen.

I detta sammanhang erinrar kommerskollegium om att vid en övergång

till de internationella mätningsreglerna nu bestående avtal om ömsesidigt

erkännande av mätbrev måste, såvitt angår länder som icke anslutit sig

till konventionen, ersättas med nya överenskommelser i ämnet.

Kommerskollegium anför vidare, att en övergång till de internationella

skeppsmätningsreglerna även får verkningar i andra hänseenden.

Det har sålunda varit nödvändigt att genomgå ett stort antal författningar

rörande sjöfart, sjösäkerhet, lots- och tullväsendet in. m., i vilka fartygens

storlek angives efter dräktighet. I en särskild bilaga, till vilken här må hänvisas,

har kollegium gjort en sammanställning av de författningar, som härvidlag

kommer i fråga.

I författningarna förekommande storleksgränser är baserade på antingen

brutto- eller nettodräktigheten. Eftersom fartygens bruttodräktdghet, utom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

i undantagsfall, endast i ringa mån påverkas av en övergång till det nya mätningssystemet,

anser kommerskollegium, att ändring i regel icke behöver

göras i författningar, som hänför sig till bruttodräktigheten. Detta gäller

bl. a. ett flertal författningar rörande sjöfartssäkerheten, såsom lagen om

tillsyn å fartyg, förordningen angående fartygs byggnad och utrustning, kungörelsen

angående bostäder å fartyg samt nyttj andeförordningen. Undantag

anses emellertid böra göras beträffande befälsförordningen. För erhållande

av behörighetsbevis, såsom skepparbrev, styrmansbrev och kaptensbrev,

uppställes i förordningen bl. a. krav på viss tids tjänstgöring å fartyg av i

varje särskilt fall angiven minimibruttodräktighet. De förändringar i fartygens

bruttodräktighet, som föranledes av en övergång till annat mätningssystem,

kan särskilt beträffande småfartygen få till följd att viss tjänst,

som enligt nu gällande ordning är kvalificerande, i fortsättningen icke kommer

att berättiga till ifrågakommande slag av behörighetsbevis. En anpassning

av förevarande bestämmelser efter de nya mätningsreglerna synes kollegium

vid sådant förhållande nödvändig.

Jämväl sådana i författningar förekommande tontalsgränser, som avser

fartygs nettodräktighet, anses av kommerskollegium i flertalet fall kunna

utan olägenhet bibehållas. Detta gäller bl. a. den i sjölagen fastställda gränsen

för registreringsplikt, 20 registerton, och tontalsgränserna i lagen med

särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och

vin, lagen om utsträckt tillämpning av samma lag, lagen om straff för olovlig

varuinförsel och lagen om straff för olovlig varuutförsel. Kollegium påpekar

särskilt, att bibehållandet av de nuvarande tontalsgränserna i sistnämnda

fyra lagar kommer att medföra en skärpning med avseende å tilllämpningen

av ifrågavarande med riksdagen beslutade författningar.

Vad angår sjöarbetstidslagen undantages enligt 1 § 2 mom. f) i lagen från

dennas tillämpning arbete som utföres av person, anställd å fartyg — annat

än segelfartyg med eller utan hjälpmaskin — med en nettodräktighet understigande

20 registerton, såvida ej Kungl. Maj :t om fartyg, varom nu är sagt,

annorlunda förordnat. Det synes kommerskollegium naturligt att sådana

existerande fartyg, å vilka sjöarbetstidslagen nu är tillämplig men som efter

en övergång till de internationella skeppsmätningsreglerna skulle komma

under 20-tonsgränsen, även efter införandet av det nya mätningssystemet

blir underkastade lagens bestämmelser. Ett stadgande härom synes kollegium,

med hänsyn till den i lagen åt Kungl. Maj :t lämnade befogenheten,

kunma utfärdas i administrativ ordning.

Kommerskollegium framhåller vidare, att grunderna för beräkningen av

lotspersonalens lotsningsersättning — vars storlek beror på den lotsade våglängden

och fartygets nettodräktighet — och förtöj ningspenningar — som

sammanhänger med fartygets nettodräktighet — bör omprövas, eftersom

man i möjligaste mån bör undvika, att övergång till ett annat skeppsmätningssystem

får inflytande på de avlöningsförmåner, som tillkommer personal

i allmän tjänst. En övergång till de internationella reglerna kommer enligt

kollegium även att nödvändiggöra ändring av den särskilda taxan för

extra tullförrättningar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

23

Enligt den vid tulltaxeförordningen fogade tulltaxan skall för fartyg och

båtar av järn med en nettodräktighet av 40 registerton eller därunder (stat.

nr 1924—1933) erläggas tull med tio kronor för varje hundratal kronor av

fartygets värde. Andra fartyg är, med undantag av vissa lustfartyg, fria från

tull. Om vid övergång till de internationella skeppsmätningsreglerna 40-tonsgränsen

bibehålies oförändrad, kommer detta att innebära eu utsträckning

av tullplikten till fartyg, som för närvarande är tullfria. Ehuru det endast undantagsvis

lär förekomma, att järnfartyg av nu ifrågavarande storlek förvärvas

från utlandet, synes det dock kollegium lämpligt att tulltaxan anpassas

efter de nya mätningsreglerna. Enligt kollegium synes det ändamålsenligt

att den nuvarande nettotonsgränsen utbytes mot gränsen 70 bruttoton.

Då emellertid tulltaxan för närvarande är under omarbetning av 1952 års

tulltaxekommitté, framlägger kollegium icke något förslag till författningsändring

utan föreslår, att frågan härom överlämnas till tulltaxekommitténs

övervägande.

Såvitt angår författningar, vilkas ändring förutsätter riksdagens medverkan,

erfordras enligt kollegium nu ändring allenast av lagen om inteckning

i fartyg. Enligt denna lag fordras för att fartyg skall kunna intecknas, förutom

att fartyget är infört i fartygsregistret, att det har en dräktighet av fem

registerton eller därutöver. Med dräktighet avses härvid nettodräktighet.

Kommerskollegium föreslår, att vid en övergång till de internationella

skeppsmätningsreglerna de i lagen stadgade förutsättningarna för inteckningsbarhet

ändras så att icke några fartygskategorier, som nu kan intecknas,

i anledning av de sänkta nettodräktigheterna enligt det nya mätningssystemet

uteslutes från inteckningsbarhet. En närmare redogörelse för kollegiets

förslag i detta hänseende torde få lämnas vid anmälan av nästa ärende

i statsrådsprotokollet.

Beträffande sådana författningar, vilkas ändring icke kräver riksdagens

medverkan, avser kommerskollegium att framdeles avgiva förslag rörande

erforderliga ändringar.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts förklarar kommerskollegium,

att kollegium finner starka skäl tala för att den i Sverige för närvarande

tillämpade skeppsmätningsmetoden utbytes mot det engelska systemet

i den form detta erhållit i de till 1947 års Oslokonvention fogade internationella

skeppsmätningsreglerna, vilka synes kollegium väl ägnade att

utgöra grundval för det svenska skeppsmätningsväsendet. Ehuru detta icke

i och för sig kräver svensk anslutning till konventionen, enär de internationella

reglerna väl kan tillämpas såsom nationellt mätningssystem, anser kollegium

naturligt, att konventionen biträdes av vårt land. Försiktigheten synes

emellertid kollegium bjuda att en ratificering av konventionen icke sker

omedelbart utan att man avvaktar andra staters ställningstagande till ratifikationsfrågan,

så att Sverige icke kommer att bindas av konventionen förrän

garantier vunnits för en tillfredsställande anslutning. Härför talar främst

den omständigheten att vårt land icke bör avhända sig sin handlingsfrihet,

för den händelse mätningssystemet i de stora sjöfartsnationer — England

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

och Amerikas Förenta Stater — vilkas mätningsväsen tjänat som förebild

för konventionens mätningsregler, skulle undergå mera väsentliga modifikationer

innan konventionen blivit gällande. Fn avvaktande hållning är enligt

kollegiets mening även motiverad med hänsyn till att konventionen för Sveriges

del i vart fall icke bör träda i kraft, innan de organisatoriska förutsättningarna

för en övergång till det nya systemet blivit tillrättalagda. Kollegium

hemställer, att konventionen måtte föreläggas 1953 års riksdag för godkännande

med förbehåll om rätt för Kungl. Maj:t att bestämma tidpunkten för

ratificeringen under hänsynstagande till förut angivna synpunkter.

Övriga yttranden.

Förslaget om en svensk övergång till de internationella

skeppsmätningsreglerna möter icke motstånd från Sveriges redareförening,

som i princip ansluter sig till tanken att bringa de svenska skeppsmätningsreglerna

i överensstämmelse med de engelska reglerna. En förutsättning,

som Redareföreningen uppställer, är emellertid att utfärdade internationella

mätbrev kommer att godkännas i andra länder. Fördelarna med

en övergång till de nya mätningsreglerna skulle nämligen enligt föreningen

i stort sett utebliva, därest svenska fartyg även framdeles bleve nödsakade

att utomlands förete särskilda mätbrev, utfärdade enligt den engelska regeln.

Även om en dylik skyldighet skulle föreskrivas endast i ett eller annat främmande

land, som trafikeras av ett större antal svenska fartyg, skulle de

eftersträvade fördelarna väsentligen förringas. Man bör därför enligt Redareföreningen

i första hand från vederbörande brittiska myndigheter men även

från myndigheterna i övriga länder, som beröres eller kan komma att beröras

av svensk sjöfart, införskaffa bindande försäkran att mätbrev, utfärdade

enligt regierna i 1947 års Oslokonvention, kommer att godtagas.

I samtliga övriga till kommerskollegium inkomna yttranden blir tanken

att Sverige skall övergå till de internationella skeppsmätningsreglerna tillstyrkt

eller lämnad utan erinran. Sveriges varvsindustriförening framhåller

dock samtidigt, att vissa bestämmelser i de internationella regierna är otidsenliga

och att reglerna i ett större internationellt sammanhang bör göras till

föremål för debatt och omarbetning. Då Varvsindustriföreningen tillstyrker

en övergång till de internationella skeppsmätningsreglerna, förutsätter

föreningen, att reglerna antages internationellt och i synnerhet av de mera

betydande sjöfarande nationerna, däribland England och Amerikas Förenta

Stater, och att samma praxis vid mätningen kommer att tillämpas i alla

anslutna stater. Föreningen förutsätter vidare, att om England ändrar sina

nuvarande regler rörande drivkraftsavdraget, ändringen kommer att tilllämpas

även i de internationella reglerna.

Sveriges varvsindustriförening och Föreningen Sveriges mindre varv framhåller

vidare bland annat, att det är en fördel, att bruttodräktigheten enligt

de internationella skeppsmätningsreglerna blir något mindre än enligt nuvarande

svenska bestämmelser. Skillnaden anses vara ingalunda betydelselös

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

för fartyg under 500 ton brutto, för vilka enligt sjöarbetstidslagen fortfarande

tvåvakts system får tillämpas. Efter en övergång till de internationella

reglerna skulle utan en betungande ökning av besättningens storlek

lika stora fartyg kunna nyttjas i Sverige som de, vilka nu bygges för utländska

redare.

Av några organisationer, som är positivt inställda till en övergång till

de internationella skeppsmätningsreglerna, förordas att Sverige tills vidare

håller sig avvaktande då det gäller formell anslutning till 1947

års Oslo konvention. Sålunda anför Stockholms rederiförening och

Föreningen Sveriges inrikessjöfart, att de fördelar, som står att vinna genom

övergång från svensk sida till den mera internationellt betonade

engelska regeln, i stort sett skulle lika väl vinnas, därest man i den svenska

lagstiftningen införde i konventionen föreslagna regler utan att formellt

biträda själva konventionen som sådan. Sålunda bör enligt föreningarnas

mening svenska mätbrev, som utställes enligt engelska regeln, kunna accepteras

i de länder där engelsk mätning tillämpas, i första hand Storbritannien,

varom bindande försäkran måste inhämtas innan övergången

beslutas. Likaså bör man från svensk sida kunna godtaga mätbrev enligt

den engelska regeln, utfärdade i främmande land, så snart man här övergått

till sagda regel och följaktligen tillämpar den även för avgiftsdebiteringen.

Mot en ratificering talar enligt föreningarnas mening även, att varken

England eller Amerikas Förenta Stater anslutit sig till 1947 års Oslokonvention

samt att att man för närvarande i England är i färd med att utarbeta

en modifikation av den engelska regeln. Därest detta arbete skulle

krönas med framgång och leda till att de brister, som dock vidlåder även

den engelska regeln i dess nuvarande form, helt eller delvis elimineras, kan

man enligt föreningarna vänta att England icke heller i fortsättningen ansluter

sig till Oslokonventionen, som bygger på regeln i dess nuvarande form.

Därest man vid senare tillfälle från svensk sida vill antaga en sådan modifikation

av den nuvarande engelska regeln och verka för dess internationella

tillämpning, är det enligt föreningarnas mening uppenbarligen en styrka,

därest man då icke är bunden av Oslokonventionen.

Sveriges redareförening anser likaledes, att det bör övervägas, huruvida

det icke är lämpligt, att man i den svenska lagstiftningen inarbetar reglerna

i 1947 års Oslokonvention utan att tills vidare ratificera densamma. Såsom

skäl härför åberopar Redareföreningen främst, att därest mätningsreglerna i

England och Amerikas Förenta Stater — vilka icke torde komma att ratificera

Oslokonventionen — ändras, detta kan medföra att man i dessa länder

icke längre godtager mätbrev enligt konventionen. Därest vårt land är

bundet av konventionen, kan i sådant läge vår lagstiftning icke ändras,

med mindre vi antingen uppsäger vår anslutning till konventionen eller

också föranstaltar om en ändring av dess regler. Detta skulle taga avsevärd

tid i anspråk, under vilken tid svenska fartyg skulle utsättas för risken

att behöva undergå ommätning i utlandet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Svenska hamnförbundet ifrågasätter, om det är riktigt att Sverige ratificerar

konventionen utan att förvissa sig om Englands och Förenta Staternas

inställning.

Vad angår sjöfartsavgifterna anför Sveriges redareförening, att

eftersom skeppsmätningreglerna utgör grundvalen för avgiftsdebiteringen,

en övergång till ändrade mätningsregler i vissa fall kan leda till en ökad

avgiftsbelastning. Dylika i och för sig icke åsyftade konsekvenser skulle i

dagens läge komma så mycket mer olämpligt som de statliga sjöfartsavgifterna

helt nyligen undergått en väsentlig höjning. Föreningen motsätter sig

därför bestämt varje förslag, som kan komma att medföra en ytterligare

höjning av nu utgående sjöf artsavgifter. Sveriges varvsindustriförening förutsätter

likaledes, att någon ytterligare belastning på sjöfartsnäringen icke

uppkommer och Föreningen Sveriges mindre varv rekommenderar, att ändringarna

i hamntaxor in. fl. pålagor göres på ett sådant sätt, att det svenska

kusttonnaget ej behöver vidkännas högre driftskostnader.

Ett av kommerskollegium utsänt preliminärt förslag av innehåll dels att

sjöf artsavgifterna vid en övergång till de internationella skeppsmätningsreglerna

uppräknas med blott 25 procent och dels att, där så erfordras för undvikande

av ökad avgiftsbelastning å existerande fartyg försedda med svenskt

mätbrev, till grund för avgiftsberäkningen i svenska hamnar skall läggas

det tontal, som motsvarar 80 procent av fartygens avgiftspliktiga dräktighet

enligt nu gällande svenskt mätbrev, tillstyrkes av Stockholms rederiförening

och Föreningen Sveriges inrikessjöfart. Föreningarna anser emellertid,

att den sistnämnda regeln bör kompletteras så att den verkar även för

nya fartyg, som bygges, och för fartyg, som ombygges så att ett slopande av

det äldre mätbrevet blir nödvändigt. Svenska hamnförbundet finner det sannolikt,

att kommerskollegiets preliminära förslag kommer att medföra en avgiftsbelastning,

som så nära som möjligt ansluter sig till de nuvarande förhållandena,

samtidigt som den underlättar upprättandet av nya hamn- och

farledstaxor, enligt vilka med det nya mätningssystemet uppnås samma totala

uppbördssumma som med nu gällande bestämmelser. Förbundet ifrågasätter

dock, om Kungl. Maj :t eller kommerskollegium äger rätt att låta en

annan dräktighet än den i mätbrev upptagna ligga till grund för avgiftsbetalning

i kommunala och enskilda hamnar. Systemet har tillämpats ända

sedan 1880 i fråga om s. k. resolutionstonnage, men rättsgrunden synes förbundet

vara osäker. Sveriges segelfartygsförening, som understryker angelägenheten

av att motorseglarna icke behöver vidkännas ökad avgiftsbelastning,

förordar att avgifterna utjämnas enligt kommerskollegiets preliminära

förslag.

Vad angår kanal-, seglations- och hamnavgifterna inom rikets inre vattenvägar

förutsätter Föreningen för inre vattenvägar, att fartygens ändrade registertontal

ej i och för sig kommer att medföra någon nämnvärd reell förändring

av ifrågavarande avgifter. För att åvägabringa i möjligaste mån

rättvisa och likformiga taxeändringar samt underlätta taxerevideringar vid

de mindre kanalerna, vilka uteslutande trafikeras av fartyg med en dräk
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

tighet mindre än 200 nettoregisterton, bör enligt föreningens mening inverkan

av övergången till de internationella mätningsreglerna för detta mindre

och i viss mån speciella tonnage särskilt utredas. Vattenfallsstyrelsen förutsätter,

att någon minskning av inkomsterna på Trollhätte och Säffle kanaler

ej behöver inträda.

Generaltullstyrelsen framför önskemål om att fyr- och båkavgiften bestämmes

till jämna tiotal ören för ton räknat.

Vad angår övriga törtattningsfrågor anför generaltullstyrelsen,

att en inom styrelsen företagen undersökning av de författningar, vilka närmare

berör tullverket, givit vid handen, att flertalet av författningarna icke

torde behöva ändras vid en övergång till det internationella skeppsmätningssystemet.

De förslag rörande författningsändringar, vilka styrelsen funnit

behövliga, har upptagits av kommerskollegium i dess utlåtande, varför ändringarna

här icke närmare beröres.

Lotsstyrelsen framhåller, att bl. a. den särskilda taxan för lotsningsersättning

till lotspersonalen måste omarbetas för att icke rubbningar skall uppstå

i lotspersonalens inkomstförhållanden. Dessutom erfordras en anpassning

av tontalsgränsen för lotsfrihet. Vidare bör förtöjningspenningarna bli

föremål för justering. Lotsförbundet förutsätter, att övergången till ett nytt

mätningssystem icke kommer att rubba lotspersonalens inkomster och inkomstmöj

ligheter.

Departementschefen.

Skilda system för skeppsmätning användes i de sjöfartsidkande länderna.

I flertalet av dessa tillämpas den s. k. engelska regeln såsom nationell mätningsregel.

Bortsett från de särskilda bestämmelser, som gäller i hamnar

vid Donaumynningen samt för fart genom Suezkanalen och Panamakanalen,

står egentligen endast Sverige, Belgien och Finland utanför den internationella

likformigheten i stort. Av de sistnämnda staterna tillämpar Sverige

och Belgien alltjämt den eljest övergivna s. k. tyska regeln. Ifrågavarande

två länders skeppsmätningsregler företer inbördes skiljaktigheter i vissa avseenden.

Finlands skeppsmätningsbestämmelser bygger på den engelska

regeln i fråga om beräkningen av det s. k. drivkraftsavdraget (det avdrag

för maskinrum m. in. som göres vid bestämmandet av ett fartygs nettodräktighet)

men skiljer sig beträffande bestämmandet av bruttodräktigheten i

vissa hänseenden från vad som gäller i länder, vilka helt tillämpar det engelska

mätningssystemet.

Frånvaron av enhetliga regler på förevarande område innebär med hänsyn

till sjöfartsnäringens internationella karaktär betydande olägenheter. Frågan

om en reformering av de svenska skeppsmätningsbestämmelserna har under

lång tid varit aktuell och har varit föremål för ett flertal utredningar

och förslag. På det internationella planet har man länge strävat efter likformighet

inom skeppsmätningen i skilda länder. Bl. a. gjorde Nationernas förbund

betydande insatser på detta område. Främst härutinnan må nämnas

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

att förbundets tekniska kommitté för skeppsmätningsfrågor avgivit ett förslag

till internationella skeppsmätningsregler (International Regulations för

Tonnage Measurement of Ships), daterat den 30 juni 1939. Ifrågavarande

regler överensstämmer så gott som helt med det nu gällande engelska skeppsmätningssystemet.

Efter det senaste världskrigets slut togs från norsk sida initiativ till en

konferens i Oslo år 1947 rörande ett enhetligt skeppsmätningssystem. Vid

konferensen upprättades en konvention, i vilken de fördragsslutande regeringarna

bl. a. förbinder sig att tillämpa de nyssnämnda internationella

skeppsmätningsreglerna, vilka såsom bilaga fogades till konventionen. Konventionen

undertecknades av representanter för Sverige, Belgien, Danmark,

Finland, Frankrike, Island, Nederländerna och Norge men har hittills ratificerats

blott av de tre sistnämnda staterna. För att konventionen skall

träda i kraft kräves ratifikation av ytterligare minst två länder.

I de yttranden som avgivits rörande frågan om Sveriges ratifikation av

Oslokonventionen har en svensk övergång till de på det engelska mätningssystemet

byggda internationella skeppsmätningsreglerna genomgående i

princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I flera yttranden har dock

härvid uppställts det villkoret att reglerna godtages internationellt och i

synnerhet av de mera betydande sjöfartsidkande nationerna, däribland Storbritannien

och Amerikas Förenta Stater, så att icke på grundval av reglerna

utfärdade internationella mätbrev behöver kompletteras med särskilda mätbrev

enligt de engelska reglerna. Fn annan förutsättning har varit, att det

svenska fartygsbeståndets avgiftsbörda icke ökas genom övergången till det

nya mätningssystemet.

Beträffande frågan om Sveriges ratificering av Oslokonventionen har såväl

kommerskollegium som flera andra remissinstanser förordat, att väl bemyndigande

till ratificering utverkas men att ratificeringen icke sker nu

omedelbart utan att vårt land ställer sig avvaktande, så att icke Sverige

bindes av konventionen, förrän garantier vunnits för en tillfredsställande

anslutning till densamma. För en sådan avvaktande hållning har främst

ansetts tala, att vårt land icke bör avhända sig sin handlingsfrihet för den

händelse mätningssystemet i Storbritannien och Amerikas Förenta Stater

skulle undergå modifikationer, vilka kan leda till att internationella mätbrev

icke godtages där. Sådana ändringar anses icke uteslutna, enär i Storbritannien

fråga uppkommit om en modifikation av den engelska regeln för

drivkraftsavdraget.

Det engelska skeppsmätningssystemet torde icke i och för sig kunna sägas

vara överlägset andra förekommande mätningssystem. Det är emellertid påtagligt,

att endast skeppsmätningsregler, som bygger på det engelska systemet,

har utsikt att vinna någon större internationell anslutning. För den svenska

sjöfarten är det en nackdel, att svenska fartyg i utrikes fart vid sidan av sitt

svenska mätbrev i regel måste ha ett enligt den engelska regeln utfärdat

hihang, Swedish Certificate of British Tonnage, och eventuellt ytterligare

ett eller flera mätbrev. Genom en svensk övergång till det engelska mätnings
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

29

systemet skulle en grundval skapas för avtal med ett stort antal sjöfartsidkande

länder om erkännande av svenska mätbrev utan några kompletteringar,

varefter de svenska fartygen icke längre skulle behöva förses med

särskilda mätbrev enligt den engelska regeln eller behöva undergå ommätning

i länder, som tillämpar denna regel. Svenska fartyg skulle dock fortfarande

behöva ha tilläggsmätbrev enligt Suez- och Panamakanalreglerna.

För att kunna utnyttja speciella amerikanska regler rörande frånräkning

av vattenbarlastrum kan det vidare bli erforderligt att här i Sverige, efter

överenskommelse med Amerikas Förenta Stater, för enstaka svenska fartyg

utställa särskilda amerikanska tilläggsmätbrev. Efter en svensk övergång

till det engelska skeppsmätningssystemet skulle å andra sidan flertalet

utländska fartyg, som besöker Sverige, icke längre behöva vara försedda

med särskilda tilläggsmätbrev enligt svenska mätningsregler eller behöva

ommätas här. Härigenom skulle skeppsmätningsarbetet i Sverige komma att

undergå en betydande minskning.

Det torde icke vara förenligt med svenska intressen, att vårt land i längden

bibehåller sin nuvarande isolerade ställning på skeppsmätningens område.

Med hänsyn till de förut nämnda fördelar, som står att vinna genom en

tillämpning av det engelska mätningssystemet i Sverige, anser jag mig kunna

förorda att vårt land övergår till att tillämpa på den engelska mätningsmetoden

byggda skeppsmätningsregler. Något hinder synes härvid i och för

sig icke möta mot att acceptera de av Nationernas förbund rekommenderade

internationella skeppsmätningsreglerna. Jag förutsätter därvid, att från

viktigare sjöfartsländer formell bekräftelse erhålles på att de kommer att

godtaga mätbrev, som utfärdats enligt de internationella reglerna, på samma

sätt som mätbrev enligt de rena engelska reglerna.

I Storbritannien överväges för närvarande en modifikation av de engelska

reglerna rörande drivkraftsavdraget. Innan man i Storbritannien tagit

ställning till denna fråga och en uppfattning erhållits om vilka länder

som kommer att följa Storbritannien vid en eventuell regeländring och

huruvida de internationella skeppsmätningsreglerna i samband med en

brittisk regeländring kommer att modifieras på motsvarande sätt — vilket

i och för sig är antagligt — torde man i Sverige icke böra slutligt bestämma

sig för den utformning av den engelska mätningsmetoden, som innefattas i

de internationella skeppsmätningsreglerna. Anledning synes icke finnas för

Sveriges del att byta mätningsregel innan nyssnämnda svävande frågor rörande

drivkraftsavdraget inom det engelska mätningssystemet avgjorts. Icke

heller synes nya svenska bestämmelser böra sättas i kraft före den 1 januari

1955. Med hänsyn till de tidskrävande förberedelser, som fordras för en övergång

till nya mätningsregler, och med hänsyn till olika parters intresse av

att få kännedom om vårt lands avsikt att byta skeppsmätningssystem förordar

jag emellertid, att principbeslut snarast fattas om Sveriges övergång till

ett på den engelska mätningsmetoden byggt skeppsmätningssystem. Med

hänsyn till verkningarna av övergången torde denna fråga böra underställas

riksdagen för godkännande. Det torde sedermera få ankomma på Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Maj :t att under hänsynstagande till föreliggande förhållanden besluta såväl

när övergången skall äga rum som huruvida de internationella skeppsmätningsreglerna

eller någon annan form av det engelska mätningssystemet

skall antagas.

Därest Kungl. Maj :t, sedan nyssnämnda spörsmål rörande drivkraftsavdraget

avgjorts, kommer att finna det ändamålsenligt, att Sverige antager

de internationella skeppsmätningsreglerna, torde en ratifikation böra ske av

1947 års Oslokonvention. Sverige synes nämligen icke böra undandraga sig

ett internationellt samarbete på skeppsmätningsområdet, varjämte ett godkännande

av konventionen kan onödiggöra separata avtal med ett antal

andra länder rörande godkännande av mätbrev. Under förhandenvarande förhållanden

synes bemyndigande nu böra utverkas av xåksdagen för Kungl.

Maj :t att för Sveriges del vid tidpunkt, som Kungl. Maj :t äger bestämma, godkänna

konventionen. Kungl. Maj :t synes dessutom böra erhålla bemyndigande

att godkänna sådana ändringar i konventionen och de till konventionen

fogade internationella skeppsmätningsreglerna, vilka framdeles kan komma

att beslutas, i den mån dessa ändringar icke kräver författningsändringar

av beskaffenhet att påkalla riksdagens medverkan.

Vad angår verkningarna av en svensk övergång till det engelska slceppsmätningssystemet

visar de av kommerskollegium företagna statistiska undersökningarna,

att de svenska fartygens bruttodräktighet efter en sådan

övergång blir i allmänhet praktiskt taget densamma som enligt nuvarande

svenska bestämmelser, medan nettodräktigheten kommer att nedgå till i genomsnitt

77 å 78 procent av de nuvarande nettodräktighetstalen. Verkningarna

beträffande nettodräktigheten blir emellertid väsentligt olika för skilda

slag av fartyg. Dessutom gäller att inom en och samma fartygsgrupp ganska

betydande avvikelser kan förekomma från det för gruppen gällande genomsnittstalet.

Med hänsyn till den genomsnittliga sänkningen av fartygens nettodräktighet

efter en övergång till det engelska mätningssystemet måste enligt kommerskollegiunx

nu förekommande sjöfartsavgifter höjas med i genomsnitt BO

procent, därest samma avgiftsbelopp som hittills skall inflyta. Därjämte

måste i taxorna förekommande tontalsgränser justeras. Kommerskollegium

förordar därjämte vissa övergångsbestämmelser, som skall förebygga att

existerande fartyg, som är försedda med svenskt mätbrev, skall behöva vidkännas

högre sjöf artsavgifter än förut. Kommerskollegium framlägger detaljerade

förslag rörande höjningar av fyr- och båkavgift, tonavgift, avgift

till svenska kyrkan i London samt de s. k. danvikspenningarna och fqttigpenningarna

i Stockholm. Beträffande de tre sistnämnda avgifterna förordar

kollegium i första hand att desamma avskaffas mot att de institutioner, som

erhåller ifrågavarande avgifter, tillförsäkras tillfredsställande vederlag. Vad

angår fyr- och båkavgiften förordar kollegium bl. a., att den för avgiftsfrihet

fastställda nettodräktighetsgränsen 40 registerton icke sänkes utan i

stället höjes till 100 registerton, vilken höjning främst skulle komma de

mindre motorseglarna till godo.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

31

Med hänsyn till att Sveriges övergång till det engelska mätningssystemet

icke är aktuell för dagen samt då inom handelsdepartementet utredning pågår

rörande den mindre sjöfartens avgiftsbörda och rörande en allmän översyn

av förordningen om fyr- och båkavgift, synes anledning icke finnas att

nu fatta beslut rörande sjöf artsavgifternas storlek in. in. efter vårt byte av

mätningsregel. Härtill torde ställning få tagas i ett senare sammanhang. En

riktpunkt synes därvid böra vara, att de avgiftsberättigade icke på grund av

övergången till ett nytt mätningssystem skall behöva vidkännas någon minskning

av den sammanlagda avgiftsinkomsten. Det är även önskvärt att ändringen

i mätningssystem ej i allmänhet medför någon ökad belastning för

de avgiftspliktiga. Något skäl att nu avskaffa avgiften till svenska kyrkan i

London samt danvikspenningarna och fattigpenningarna i Stockholm torde

icke föreligga.

Jämväl ett stort antal andra författningar än de som reglerar sjöf artsavgifterna

innehåller dräktighetsgränser av olika slag. Kommerskollegium har

företagit en genomgång av dessa författningar och kommit till det resultatet

att flertalet författningar kan bibehållas oförändrade efter en övergång till

det engelska skeppsmätningssystemet. I enlighet med kollegiets förslag torde

frågan om ändring av tulltaxans bestämmelser rörande tull för fartyg och

båtar böra överlämnas till tulltaxekommittén för övervägande. Lagstiftning

med riksdagens medverkan erfordras enligt kommerskollegium icke i vidare

män än att vissa ändringar bör vidtagas i lagen om inteckning i fartyg.

Det synes mig dock vara anledning göra en ändring jämväl i sjöarbetstidslagen.

Inom handelsdepartementet upprättade förslag till ändringar i lagen

om inteckning i fartyg och i sjöarbetstidslagen bör granskas i lagrådet. Till

detta spörsmål återkommer jag i nästa ärende. I övrigt synes det icke erforderligt

att företaga några lagändringar. Till frågan om utfärdande eller

ändring av övriga hithörande författningar behöver ställning ej nu tagas.

II. Organisations- och anslagsfrågor.

Organisationen av skeppsmätningsväsendet.

Nuvarande organisation.

Lokala skeppsmätningsmyndigheter är skeppsmätare och skeppsmätningskontrollörer.

Den nuvarande skeppsmätarorganisationen omfattar 48 skeppsmätningsdistrikt,

vilka vart och ett motsvaras av ett eller flera tulldistrikt. Den

1 juli 1952 var emellertid skeppsmätarbefattningarna i 25 distrikt vakanta.

Utvecklingen på skeppsmätningsområdet har i stort sett gått mot en koncentration

av mätningsarbetet till tre områden, bestående av dels Stockholms

distrikt, dels Göteborgs, Lysekils och Uddevalla distrikt och dels Malmö,

Landskrona och Hälsingborgs distrikt. Inom dessa sju distrikt uppgick un
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

der åren 1949—1951 det sammanlagda antalet mätningar till nära 4/5 av

hela antalet mätningar i landet och den uppmätta nettodräktigheten till något

över 4/5 av den för samtliga mätningar i landet redovisade. Det är således

en jämförelsevis ringa del av skeppsmätningsarbetet, som utföres i

andra distrikt än de nu nämnda.

Den största arbetsbelastningen uppvisar helt naturligt Stockholms, Göteborgs

och Malmö distrikt. Sedan ett flertal år tillbaka har skeppsmätarna i

dessa tre distrikt på grund av vakanser anlitats för mätningar jämväl i ett

flertal andra distrikt. Detsamma är sedan rätt länge fallet med skeppsmätaren

i Norrköpings distrikt.

Beträffande mätningsförrättningarna inom landet i övrigt må här nämnas,

att på norrlandskusten skeppsmätningsarbete i större omfattning förekommer

främst inom Luleå distrikt, där bl. a. åtskilliga utländska malmfartyg

måste underkastas mätning med mycket kort varsel och på synnerligen begränsad

tid. Antalet sådana mätningar varierar mycket från år till år. Över

huvud taget gäller mätningarna i de norrländska hamnarna till övervägade

del utländska fartyg. Av de svenska fartyg, som mätes där, utgöres flertalet

av småfartyg och pråmar. Nyköpings distrikt visar på grund av malmskeppningarna

från Oxelösund likheter med Luleå, i det att mätningsarbetet ofta

är mycket brådskande samt ett och annat år visar särskilt kraftig ansvällning.

Mätningarna i Oskarshamns och Kalmar distrikt är, bland annat på

grund av därvarande skeppsvarv, ganska betydande.

Sedan gammalt har skeppsmätarbefattningarna, på några få undantag när,

innehafts av tulltjänstemän, vilka haft skeppsmätningen såsom bisyssla.

Endast i Stockholms och Göteborgs distrikt samt på senare år även i Malmö

distrikt har mätningsarbetet varit av den omfattningen, att det givit full sysselsättning

åt där anställda skeppsmätare. Inom vart och ett av dessa tre

distrikt har skeppsmätaren till sin hjälp en biträdande skeppsmätare. I

Malmö är denne numera dock icke heltidssysselsatt. I Göteborgs distrikt

finns dessutom en extra skeppsmätare, varjämte under senare tid på grund

av svår arbetsbelastning ytterligare en skeppsmätare tidvis varit förordnad

där. I landet i övrigt finns högst en skeppsmätare inom varje distrikt. Till

belysning av arbetsvolymen inom de områden, vartill skeppsmätningsarbetet

huvudsakligen är koncentrerat, må här ytterligare nämnas, att det sammanlagda

mätningsarbetet inom Landskrona och Hälsingborgs distrikt ansetts

i stort sett motsvara heltidssysselsättning för en skeppsmätare och att

detsamma ansetts vara fallet med det sammanlagda mätningsarbetet inom

Lysekils och Uddevalla distrikt.

För förrättning, som verkställes av skeppsmätare, utgår avgift enligt särskilda

i skeppsmätningsförordningen stadgade grunder. Den i förordningen

angivna grundtaxan har genom särskilda kungörelser höjts för flertalet förrättningar

år 1942 med 25 procent och från och med år 1951 med 40 procent.

I regel utgår avgiften med visst belopp för varje ton av fartygets avgiftspliktiga

dräktighet. Influtna avgifter äger skeppsmätaren tillgodonjuta som arvode

för det med förrättningen förbundna arbetet. Därest avgiften på grund

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

33

av fartygets ringa tontal eller eljest icke skulle uppgå till belopp motsvarande

för förrättningen fastställd minimiersättning, är skeppsmätaren berättigad

till s. k. fyllnadsarvode. Då arvoden jämte fyllnadsarvoden för ifrågakommande

förrättningar, med undantag av kontrollmätningar och ommätningar

i vissa fall, vid en och samma skeppsmätarstation uppgår till, för kalenderår

räknat, 10 000 (förut 8 200) kronor eller i fråga om station, vid

vilken biträdande skeppsmätare finns förordnad, 20 000 (förut 16 400) kronor,

utgår icke vidare fyllnadsarvode och av därefter under året till betalning

förfallna avgifter för andra förrättningar än nyssnämnda kontroll- och

ommätningar utbetalas endast 4/7 till skeppsmätaren, under det att återstoden

tillföres en av kommerskollegium förvaltad fond. Vid skeppsmätningsstation,

där sammanlagda beloppet av arvoden och fyllnadsarvoden under

ett kalenderår understiger 1 200 (före 1951 1 000) kronor, utgår en tilläggsersättning

med så stort belopp, att summan av tilläggsersättningen och det

sammanlagda arvodesbeloppet uppgår till 1 200 (före 1951 1 000) kronor.

Tilläggsersättningen utgår dock i intet fall med högre belopp än 500 (före

1951 300) kronor. Såväl fyllnadsarvoden som tilläggsersättningar bestrides ur

ovannämnda fond, vars behållning vid ingången av löpande budgetår utgjorde

i runt tal 507 300 kronor.

Utöver förenämnda arvoden och ersättningar är skeppsmätarna berättigade

till vissa särskilda ersättningar, bland annat resekostnads- och traktamentsersättndng

vid tjänsteförrättning utom stationsorten samt viss ersättning för

kostnader för biträde, övertidsersättning och ersättning för tidsspillan.

De inkomster, som skeppsmätarna uppnått, har växlat från år till år och

är mycket olika inom skilda distrikt.

De i det föregående nämnda arvodena och ersättningarna till skeppsmätarna

bestrides till en mycket ringa del av statsmedel. Från det å riksstaten

uppförda anslaget til! Skeppsmätningsväsendet: Omkostnader utgår sålunda

praktiskt taget blott arvode för kontrollmätningar och ommätningar i vissa

fall, varvid för övrigt mätningskostnaderna under vissa förutsättningar skall

återbetalas till anslaget. I andra fall än nu sagts erlägges ifrågakommande

arvoden och ersättningar av vederbörande varvsföreståndare, fartygsägare

eller befälhavare. Härvid bortses från fyllnadsarvodena och tilläggsersättningarna,

vilka såsom nämnts bestrides från en särskild fond, som består

av överskott av erlagda mätningsavgifter. Därest på grund av vakans inom

ett distrikt skeppsmätare från annat distrikt måste anlitas, betalar statsverket

från nyssnämnda anslag resekostnads- och traktamentsersättning för

vikariens och i förekommande fall biträdes resa till det vakanta distriktets

stationsort.

Skeppsmätare äger av statsverket uppbära ersättning för kostnader i

tjänsten i form av post-, telegram- och telefonavgifter, varjämte statsverket

tillhandahåller nödiga redskap. Nu ifrågavarande utgifter bestrides från anslaget

till Skeppsmätningsväsendet: Omkostnader. Chefsmyndigheten tillhandahåller

erforderliga blanketter, vilka bekostas från kommerskollegiets

omkostnadsanslag. I övrigt bestrider skeppsmätarna själva de med befatt8

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 119.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

ningen förenade kostnaderna, såsom utgifter för arbetsbiträde, kontorsutrustning,

skrivmaterial och underhåll av redskap samt, i förekommande fall,

utgifter för lokal, bränsle, lyse, städning och avlöning till kontorsbiträde.

Med skeppsmätarebefattning är icke förenad någon pensionsrätt.

Skeppsmätaren tager icke själv någon befattning med avgiftsuppbörden. I

den mån avgifter och ersättningar skall betalas av varvsföreståndare, redare

eller befälhavare, har denne att erlägga beloppet till vederbörande tullmyndighet,

som därefter till skeppsmätaren utbetalar honom därav tillkommande

arvode och ersättning. Arvode eller ersättning, som utgår av förenämnda

fond eller eljest av allmänna medel, utanordnas av kommerskollegium.

Skeppsmcitningskontrollörerna är till antalet tre med placering i Stockholm,

Göteborg och Malmö.

För att antagas till skeppsmätningskontrollör fordras, förutom viss praktisk

erfarenhet av skeppsmätning, att ha genomgått fullständig kurs ■säd

skeppsbyggeriskola. Även den som icke uppfyller sistnämnda krav kan

emellertid under vissa förutsättningar vinna anställning som kontrollör.

Skeppsmätningskontrollör åligger att öva tillsyn å skeppsmätarnas verksamhet

och verka för likformighet i fråga om skeppsmätningsförfattningarnas

tillämpning. Särskilt bör han med uppmärksamhet följa och om möjligt

personligen närvara vid mätningsförrättningarna i den stad, där han är

bosatt. Fartyg, som undergått mätning utan att skeppsmätningskontrollör

närvarit, skall kontrollmätas då fartyget för första gången kommer till

hamn, där skeppsmätningskontrollör har station, eller då fartyget påträffas

av kontrollör på inspektiomsresa. Befinnes det vid sådan kontrollmätning

att fartygets dräktighet blivit felaktigt beräknad och uppgår felet till mer

än två procent av den nettodräktighet, som finns angiven i fartygets mätbrev,

skall nytt mätbrev utfärdas.

Beträffande skeppsmätningskontrollörs arbetsuppgifter må i övrigt nämnas

följande. Sedan skeppsmätare företagit mätning ombord å ett fartyg

och utfärdat ett mätningsbevis, vari fartygets dräktigheter finns uträknade,

överlämnas mätningsbeviset till tullkammaren på platsen, som utfärdar

mätbrev för fartyget och mot föreskriven avgift utämnar detsamma till redaren

eller dennes ombud. Skeppsmätningskontrollör har att före mätbrevets

utfärdande företaga fullständig granskning av mätningsbevis som utfärdas

av skeppsmätarna på kontrollstationen. Efter granskningen översändes

mätningsbeviset tillsammans med avskrift av mätbrevet till kommerskollegium

av tullkammaren. Övriga mätningsbevis granskas, innan mätbrev utfärdas,

till sifferuträkningen av tullkammaren och överlämnas sedan av

denna tillsammans med avskrift av mätbrevet till skeppsmätningskontrollören

i distriktet, vilken har att företaga fullständig granskning av handlingarna.

Kontrollören översänder därpå de i efterhand granskade mätningsbevisen

till kommerskollegium med godkännande, eller, om beviset

vid prövningen befunnits oriktigt, med anmälan om felaktigheten. Sådan

granskning av mätningsbevis, som kontrollör företager innan mätbrev ut
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

färdas, sker numera i betydligt större utsträckning än författningen stadgar.

Det har nämligen på grund av de ofta mycket komplicerade fartygskonstruktioner,

som nu förekommer, visat sig vara alltmera nödvändigt att

cn i skeppisbyggeri utbildad och i skeppsmätning väl förfaren skeppsmätningskontrollör

hjälper tillrätta de i skeppsbyggeri mestadels obevandrade

skeppsmätarna.

Till envar av de tre skeppsmätningskontrollörerna utgår för närvarande

ett arvode av 20 000 kronor för år räknat. Av detta belopp utgör 13 800 kronor

ett grundarvode som bestrides från förslagsanslaget till Skeppsmätningsväsendet:

Avlöningar, och 6 200 kronor ett provisoriskt tilläggsarvode,

som bestrides från den förut nämnda fonden för beredande av fyllnadsarvoden

och tilläggsersättningar åt skeppsmätare. Med skeppsmätningskonIrollörsbefattning

är icke förenad någon pensionsrätt. Efter framställning

i varje särskilt fall bär dock pension beviljats av statsmakterna.

Skeppsmätningskontrollör äger att från förslagsanslaget till Skeppsmätningsväsendet:

Omkostnader uppbära resekostnads- och traktamentsersättning

enligt gällande reseregleinente för sådana tjänsteresor, vilka företages

efter särskilt uppdrag av kommerskollegium eller som avser besök å mera

avlägsna orter inom kontrolldistriktet, ävensom för resor för mätning och

kontrollering, varom stadgas i förordningen angående särskilda mätbrev för

fart genom Suezkanalen. Skeppsmätningskontrollör är vidare berättigad att

av statsverket erhålla gottgörelse för kostnader för post-, telegram- och

telefonavgifter samt för skrivmaterialier, varjämte statsverket tillhandahåller

nödiga redskap. Jämväl nu ifrågavarande utgifter belastar anslaget till

Skeppsmätningsväsendet: Omkostnader. I övrigt har skeppsmätningskontrollör

att själv bestrida de med befattningen förenade kostnaderna, såsom

utgifter lör kontorsutrustning, underhåll av redskap m. m. Statsverket har

dock ställt vissa räknemaskiner till skeppsmätningskontrollörernas förfogande,

varjämte kontrollören i Stockholm disponerar lokal inom kommerskollegium.

Av anslaget till Skeppsmätningsväsendet: Avlöningar må vidare

ett mindre belopp, för innevarande budgetår högst 2 200 kronor, disponeras

till ersättning till skriv- och räknebiträde åt skeppsmätningskontrollören

i Göteborg.

Utöver förut nämnda ersättningar av allmänna medel kan skeppsmätningskontrollör

i viss, mycket begränsad omfattning erhålla ersättningar,

som bestrides av vederbörande fartygsägare eller befälhavare. Sålunda är

skeppsmätningskontrollör bland annat berättigad till övertidsersättning och

ersättning för tidsspillan enligt samma grunder som gäller för skeppsmätare.

Nu ifrågavarande ersättningar uppgår emellertid endast till något

hundratal kronor om året.

Den centrala ledningen av skeppsmätningsverksamheten i riket utövas

av kommerskollegium, där ärendenas behandling i första hand ankommer

på en överinspektör.

överinspektörens åligganden omfattar bland annat en slutgranskning av

inkomna mätningsbevis och avskrifter av utfärdade mätbrev. På grund av

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

brist på härför erforderlig arbetshjälp har emellertid denna granskning ofta

blivit relativt summarisk. Vid ett konstaterat mätningsfel, som överstiger

två procent av nettodräktigheten enligt föreliggande mälbrev, föranstaltar

kommerskollegium såvitt möjligt om kontroll- eller ommätning av vederbörande

fartyg. I överinspektörens åligganden ingår vidare att behandla

uppkommande mätningstekniska frågor av olika slag, att besvara förfrågningar

från skeppsmätningskontrollörer och skeppsmätare angående tolkningen

av gällande bestämmelser och instruktioner samt att handlägga

ärenden rörande förordnanden och ledigheter för nyssnämnda personal. En

viktig sida av överinspektörens arbete är att hålla kontakt med skeppsmätningsmyndigheterna

i utlandet och att i erforderlig utsträckning hålla den

underordnade personalen underrättad om praxis i olika länder, vilket är

av stor betydelse för mätningsarbetet.

Under senare år har överinspektören till sitt förfogande haft ett skeppsmätningstekniskt

biträde, vilket fyllt de för skeppsmätningskontrollörerna

gällande kompetens fordringarna. Till biträdet må för närvarande utgå ett

arvode av 13 800 kronor för år räknat. Tjänsten är emellertid för närvarande

obesatt.

Förslag av kommerskollegium.

I sitt utlåtande rörande 1947 års Oslolconvention om ett enhetligt skeppsmätningssystem

framlägger kommerskollegium förslag till en ny organisation

av skeppsmätningsväsendet.

Kommerskollegium föreslår, att skeppsmätarbefattningarna i allmänhet

omvandlas till heltidsbefattningar och inordnas i det allmänna statliga avlöningssystemet.

Skeppsmätarna skulle härigenom erhålla fast lön och bli

berättigade till pension och statsverket skulle liksom för statstjänstemän i

allmänhet svara för kostnaderna för erforderliga tjänsteresor och för andra

omkostnader för verksamheten samt i erforderlig utsträckning tillhandahålla

tjänstelokaler.

Såsom skäl för den föreslagna ändrade anställningsformen för skeppsmätarna

åberopar kommerskollegium, att allteftersom fartygen blivit större

och byggnadskonstruktionerna kommit att visa allt större variationer

samt en mångfald nya slag av fartygsmaskinerier framkommit och en mängd

nya mekaniska och andra anordningar installerats ombord å fartygen,

skeppsmätningen blivit allt svårare att bemästra. Det synes därför kollegium

icke längre lämpligt att, såsom hittills skett, i större utsträckning för

skeppsmätning anlita personer utan skeppsbyggeriutbildning eller eljest utan

tillräckliga kunskaper om fartyg och fartygskonstruktioner. Man kan emellertid

enligt kollegiets mening icke räkna med att erhålla tillräckligt kvalificerade

skeppsmätare, med mindre anställningsformen för skeppsmätarna

ändras i enlighet med kollegiets förslag.

Det föreslagna nya anställningssystemet synes kommerkollegium dessutom

ha den fördelen, att det även ger goda möjligheter att vidtaga olika

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

37

rationaliseringsåtgärder inom skeppsmätningsväsendet. Skeppsmätarnas arbetskraft

skulle kunna utnyttjas effektivt utan att irrationell hänsyn skulle

behöva tagas till några sportelsynpunkter. Kollegium framhåller därjämte,

att den föreslagna ändringen av anställningsformen för skeppsmätarna

överensstämmer med de ändringar i anställningsförhållandena, som statsmakterna

tidigare genomfört för vissa andra personalkategorier.

Kommerskollegium föreslår, att skeppsmätarorganisationen koncentreras

till ett fåtal orter med ett behövligt antal skeppsmätare placerade på varje

sådan ort. För en sådan ordning talar enligt kollegium, att skeppsmätarna

enligt vad förut sagts bör beredas heltidsanställning och att med de kommunikationer,

som numera står till buds, behovet av en indelning i ett stort

antal små distrikt icke gör sig gällande på samma sätt som tidigare. Arbetsbelastningen

inom de nuvarande distrikten är för övrigt mycket skiftande.

Härtill kommer att vid en övergång till de internationella skeppsmätningsreglerna,

varmed i praktiken följer erkännande här i riket av de flesta

utländska fartygs hemlandsmätbrev, de nu förekommande partiella mätningarna

av utländska fartyg så gott som helt kommer att upphöra, varigenom

vid ett bibehållande av den nuvarande distriktsindelningen bl. a. de

enskilda skeppsmätarnas rutin ofta skulle bli alltför liten.

rlill belysning av betydelsen av de bortfallande mätningarna omnämner

kollegium, att antalet utländska fartyg, som under åren 1949—1951 undergått

partiell mätning i Sverige, uppgått till omkring 1/3 av hela antalet under

samma år mätta fartyg och att deras samlade nettodräktighet enligt

den svenska regeln uppgått till omkring 2/3 av motsvarande volym för samtliga

under samma år mätta fartyg. Att under sådana förhållanden bibehålla

den nuvarande distriktsindelningen synes kollegium icke ändamålsenligt.

Såsom centralpunkter i den nya organisationen föreslår kommerskollegium

Stockholm, Göteborg och Malmö. På grund av de särskilda förhållanden,

som råder i Luleå, och med hänsyn till denna orts belägenhet förordar

kollegium, att en i ifrågavarande stad boende person erhåller uppdrag att

mot ett efter den beräknade arbetsmängden avpassat arvode såsom bisyssla

verkställa erforderliga mätningar inom Luleåområdet. Det synes kollegium

tillrådligt att jämväl på någon annan plats på norrlandskusten, exempelvis

Umeå eller Härnösand, låta skeppsmätningsverksamheten såsom bisyssla

handhavas av en arvodesavlönad skeppsmätare. En på liknande villkor anställd

skeppsmätare anses vidare böra finnas på den sydligaste delen av ostkusten,

exempelvis i Kalmar eller Oskarshamn. Då flertalet mätningar inom

lörevarande kustområden kan väntas bli av enklare beskaffenhet, synes de

ekonomiska m. fl. fördelar, som är förenade med en placering av arvodesans

tällda särskilda skeppsmätare inom ifrågavarande områden, överväga

nackdelarna med den förordade ordningen. Skulle i enstaka fall särskilt

invecklade mätningar behöva företagas, bör enligt kollegiets avsikt möjlighet

finnas att snabbt sända en av de heltidsanställda skeppsmätarna till orten

ifråga.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Den av kommerskollegium förordade organisationen av skeppsmätningsstationerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö framgår av följande översikt.

Stationsort

Förste skepps- Skeppsmämätare

Ce 31 tare Ce 29

Stockholm........... 1 —

Göteborg............. 1 1

Malmö............... 1 —

Skeppsmätare

Ce 25

Skeppsmätnings- Skeppsmätass.

Regi. ningsbiträde

bef. gång Ce 11

2 — 1

2 1 2

2 — 1

Kommerskollegium förutsätter, att till förste skeppsmätare i regel endast

förordnas person, som avlagt avgångsexamen inom avdelning för skeppsbyggen

vid teknisk högskola och som därjämte har mätningsteknisk utbildning

och grundlig praktik samt goda språkkunskaper. Jämväl skeppsmätaren

i lönegraden Ce 29 avses skola vara civilingenjör. De återstående skeppsmätarna

på ifrågavarande stationer bör enligt kollegium såvitt möjligt ha

avlagt avgångsexamen inom avdelning för skeppsbyggeri vid tekniskt gymnasium

eller ha motsvarande kunskaper. Tjänsten såsom skeppsmätningsassistent

skall kunna innehavas såväl av civilingenjör som av läroverksingenjör.

För civilingenjörs del bör enligt kollegium iakttagas den reglerade

befordringsgång, som av statsmakterna godkänts för dylika ingenjörer.

För läroverksingenjörs del synes böra följas den befordringsgång, som bl.

a. vid kommunikationsverken tillämpas för personal med dylik examen.

Kollegium förutsätter, att sedan närmare erfarenheter av organisationen

vunnits, ämbetsverket i fall av behov får återkomma till frågan om en utökning

av antalet assistenttjänster. Vad angår skeppsmätningsbiträdesbefattningarna

— vilkas innehavare skall biträda vid måttagningen ombord,

utföra vissa sifferuträkningar och ritningsarbeten samt handha allmänna

kontorsgöromål — uttalar kollegium, att medel bör anvisas, som gör det

möjligt att under arbetstyngda perioder anställa jämväl ett antal tillfälliga

dylika biträden. Denna medelsanvisning anses böra motsvara avlöningskostnaderna

för 1/2 skeppsmätningsbiträde på envar av förevarande tre stationsorter.

I kommerskollegiets förslag förutsättes, att befälhavare och varvsföreståndare

fortfarande skall vara skyldiga att tillhandagå med hjälp vid måttagningen

ombord. I den mån sådan hjälp icke tillhandahålles de tre arvodesavlönade

skeppsmätarna i Norrland och på den sydligaste delen av ostkusten,

avses jämväl dessa skola få tillgång till lämplig arbetshjälp vid måtttagningen.

Denna arbetshjälp synes kollegium böra vara arvodesavlönad.

Den sammanlagda medelsanvisningen till arvoden åt ifrågavarande tre

skeppsmätare och deras arbetshjälp uppskattas av kollgium till sammanlagt

cirka 9 000 kronor för år räknat.

Beträffande skeppsmätningskontrollen föreslår kommerskollegium, att de

nuvarande tre skeppsmätningskontrollörsbefattningarna indrages samt att

tullkamrarna befrias från allt gransknings- och utskrivningsarbete och endast

ombesörjer utlämnandet av mätbreven mot erhållande av föreskriven

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

39

avgift. I stället skall det i allmänhet ankomma på kommerskollegium att

handha skeppsmätningskontrollen och utfärdandet av mätbrev. Beträffande

vissa typer av fartyg ävensom i en del andra fall anses dock möjlighet böra

finnas att delegera centralmyndighetens kontroll och rätt att utfärda mätbrev

till förste skeppsmätarna.

Såsom skäl för den föreslagna centraliseringen av skeppsmätningskontrollen

åberopar kommerskollegium, att de internationella skeppsmätningsreglerna

föreskriver, att alla mätningsbevis skall granskas av centralmyndighet

innan mätbrev utfärdas. Kollegium framhåller vidare, dels att med den utbildning

och kompetens, som skeppsmätarna i framtiden avses skola ha,

handledning av dem genom direkt och lokal kontroll icke längre torde vara

erforderlig, dels ock att kontrollen i flertalet andra sjöfartsidkande länder

handhaves av en central tillsynsmyndighet. Endast genom en central kontroll

anses likformighet i önskvärd grad kunna uppnås.

Vid en centralisering av skeppsmätningskontrollen till kommerskollegium

behöver ämbetsverkets skeppsmätningsavdelning utbyggas. För detta ändamål

föreslår kollegium, att å avdelningen inrättas två skeppsmätningsliontrollörsbefattningar,

den ene placerad i lönegrad Ce 29 och den andre i lönegrad

Ce 25. Vad angår dessa två befattningshavares kompetens anses minst

samma krav böra uppställas som för innehavare av skeppsmätartjänster

i samma lönegrader. Avdelningen bör vidare enligt kollegium tillföras en

assistent, som lönegradsplaceras enligt samma regler, som i det föregående

föreslagits för skeppsmätningsassistent i lokalförvaltningen, samt två biträden

i reglerad befordringsgång. I samband med inrättandet av nyssnämnda

högre tjänster kan den nuvarande arvodesbefattningen såsom skeppsmätningstekniskt

biträde hos kollegium indragas.

Kommerskollegium behandlar även vissa frågor om övergången från den

gamla organisationen till den nya. Med hänsyn bl. a. till den tid, som kan

beräknas åtgå för tjänstetillsättningar och för utarbetande av detalj föreskrifter

av olika slag, förordar kollegium att den nya skeppsmätnings- och

kontrollorganisationen genomföres först från och med den 1 januari 1955.

Kollegium hemställer emellertid, att organisationen måtte bli föremål för

principbeslut i samband med behandlingen av frågan om det internationella

mätningssystemets införande.

Nuvarande skeppsmätare och arbetsbiträden, vilka kommer att eidiålla anställning

såsom förste skeppsmätare, skeppsmätare eller skeppsmätningsbiträde

i den nya organisationen, bör enligt kommerskollegium kunna efter

beslut av Kungl. Maj :t placeras i högre löneklass än den inom vederbörande

lönegrad lägsta, i den mån deras tidigare avlöning ger anledning därtill.

Kommerskollegium föreslår vidare, att förekommande övergångskostnader

skall få bestridas från fonden för beredande av fyllnadsarvoden och tillläggsersättningar

åt skeppsmätare. Såsom exempel på dylika kostnader nämner

kollegium kostnaderna för mätning av sådana existerande svenska fartyg

(ca 1600), vilka icke är försedda med mätbrev enligt den engelska regeln,

kostnader för erforderliga utbildningskurser för skeppsmätare och kontrol
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts proposition nr 119.

lörer, inklusive skälig ersättning till kursdeltagarna, samt kostnader för anskaffning

av möbler, skriv- och räknemaskiner samt annan utrustning. Då

fonden helt består av medel, som influtit från sjöfarten, föreslår kollegium,

att vad som återstår av fonden, sedan övergångskostnaderna bestridits, tillföres

handels- och sjöfartsfonden, att användas för ändamål som är till

gagn för den svenska sjöfartsnäringen.

Beträffande de nyssnämnda mätningarna av svenska fartyg, som icke är

försedda med mätbrev enligt den engelska regeln, förordar kollegium, att

mätningarna uppdrages åt sådana skeppsmätare, som icke kommer att ingå

i den nya organisationen. Utbildningskurserna för skeppsmätare och kontrollörer

bör enligt kollegium såvitt möjligt hållas redan innan den nya organisationen

trätt i kraft.

Kommerskollegium har gjort en beräkning av kostnaderna för den nya

organisationen för tiden 1 januari—30 juni 1955. Till avlöningar och omkostnader

för lokalorganisationen under ifrågavarande tidsperiod erfordras

enligt kollegiets beräkningar (138 000 + 15 800—) 153 800 kronor. Merutgifterna

för kommerskollegiets avlöningar och omkostnader under ifrågavarande

tidsrymd uppskattas av kollegium till (23 000 + 3 000 =) 26 000 kronor.

Vid dessa uppskattningar av anlagsbehoven har kommerskollegium icke

medräknat uppkommande engångsutgifter i anledning av övergången till

den nya organisationen, vilka utgifter, såsom förut nämnts, är avsedda att

bestridas från fonden för beredande av fyllnadsarvoden och tilläggsersättningar

åt skeppsmätare. Vad angår dessa engångsutgifter har kollegium uppskattat

medelsbehovet för anskaffning av möbler, skriv- och räknemaskiner

samt annan utrustning till cirka 40 000 kronor.

Beträffande skeppsmätningsavgifterna —• som vid tillämpning av nu gällande

avgiftssatser skulle för åren 1949—1951 ha uppgått till i medeltal

326 000 kronor om året — föreslår kommerskollegium, att desamma bibehålies

och uppföres såsom en särskild inkomstpost i riksstaten. Kollegium

avser att senare framlägga förslag om den närmare utformningen av dessa

avgifter i framtiden. I detta sammanhang anses ställning blott böra tagas

till frågan om det sammanlagda belopp, vartill de framtida skeppsmätningsavgifterna

vid nu förutsedd mätningsfrekvens bör uppgå.

Med hänsyn till det läge, vari sjöfartsnäringen för närvarande befinner

sig, synes kommerskollegium skäl tala för att man icke bör inrikta sig på

en höjning av den sammanlagda avgifts- och ersättningssumma, som nu

belastar den svenska sjöfarten. Principen har dock enligt kollegium hittills

varit, att sjöfarten bör svara för kostnaderna för slceppsmätningsväsendet

och att staten i sista hand blott bör bestrida kostnaderna för kontrollorganisationen.

Enligt kollegiets mening kan icke tillräckligt starka skäl anföras

för ett avsteg från denna princip. Kollegium förordar därför, att avgifterna

uppräknas så att de kan beräknas täcka kostnaderna för den nya lokala

skeppsmätningsorganisationen. Kostnaderna för kontrollorganisationen anses

liksom hittills böra stanna på statsverket. Då kollegium, med ledning av

gjorda undersökningar avseende åren 1949—1951, funnit att efter en över
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

41

gång till de internationella skeppsmätningsreglerna uppbörden av skeppsmätningsavgifter

torde sjunka till i runt tal 2/3 av de nu uppburna beloppen,

erfordras enligt kollegium en höjning av avgifterna med cirka 50 procent för

att den förordade kostnadstäckningen skall erhållas.

Kommerskollegium understryker, att höjningen av skeppsmätningsavgifterna

icke förorsakas av övergången till de internationella skeppsmätningsreglerna

utan av det behov att modernisera och effektivisera det svenska

skeppsmätningsväsendet, som förefinnes oberoende av vilka mätningsregler

som tillämpas.

Uppbörden av skeppsmätningsavgifter bör, såsom förut antytts, enligt

kommerskollegium jämväl i fortsättningen åvila tullkamrarna.

Yttranden.

Över kommerskollegiets slutliga förslag rörande organisationen av skeppsmätningsväsendet

har yttrande inhämtats från statskontoret. Under ärendets

handläggning hos kollegium delgavs dessutom preliminära resultat av

utredningen de förut nämnda myndigheter och organisationer, som fick tillfälle

att avgiva yttrande i frågan om Sveriges övergång till de internationella

skeppsmätningsreglerna.

Statskontoret har i stort sett icke något att invända mot kommerskollegiets

organisationsförslag''. Beträffande detaljutformningen av förslaget delar

emellertid statskontoret icke helt kollegiets uppfattning. Sålunda föreslår statskontoret

bl. a., att en samordning i administrativt och förvaltningsmässigt

hänseende kommer till stånd mellan skeppsmätningsväsendets lokalorganisation

och motsvarande organisation inom fartygsinspektionen samt att ledningen

och det närmaste ansvaret för den samordnade verksamheten ålägges

förste fartygsinspektören inom vederbörande distrikt. I anslutning härtill

och med hänsyn till den betydande nedgången i antalet mätningar av

utländska fartyg efter en övergång till de internationella skeppsmätningsreglerna

förklarar sig statskontoret icke kunna tillstyrka förslaget om inrättande

av tre förste skeppsmätaretjänster. Beträffande personalorganisationen

i övrigt framhåller statskontoret endast, att för den civilingenjörsutbildade

skeppsmätaren en för hög lönegradsplacering torde ha föreslagits. Då

några särskilda motiv för en avvikelse från lönesättningen inom fartygsinspektionen

icke lär kunna åberopas beträffande de civilingenjörsutbildade

skeppsmätarna, bör enligt statskontorets mening 27 lönegraden fastställas

även för dessa. Vad angår den förordade kontrollorganisationen har statskontoret

icke funnit anledning till erinran.

Mot förslaget att fonden för beredande av fyllnadsarvoden och tilläggsersättningar

åt skeppsmätare skall få tagas i anspråk för att täcka vissa

övergångskostnader har statskontoret icke något att erinra. Ämbetsverket

framhåller dock, att utgifterna för inventarier och annan utrustning torde

kunna nedbringas, därest en samorganisation med fartygsinspektionen kommer

till stånd. Då i samband med omläggningen statsverket kan beräknas

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

få ikläda sig vissa andra utgifter, vilkas storlek icke nu kan bedömas, exempelvis

för personalens pensionering, hävdar statskontoret, att fondens återstående

behållning icke bör tillföras handels- och sjöfartsfonden utan i stället

riksstatens inkomstsida.

Enligt statskontorets mening bör skeppsmätningsavgifterna avvägas under

hänsynstagande till samtliga utgifter, som efter omläggningen av mätningsväsendet

kommer att belasta statsverket, sålunda även utgifterna för kontrollorganisationen.

Vid dessa beräkningar bör hänsyn även tagas till utgifter

för personalens pensionering samt lokalkostnader. Sedan kostnaderna

på detta sätt framräknats torde, vad angår fördelningen av ifrågavarande

utgifter på sjöfarten och staten, få övervägas, huruvida det icke är rimligt

att sjöfartsnäringen även får bära —- helt eller delvis — kostnaderna för

kontrollorganisationen. Ett vägande skäl härför utgör enligt statskontorets

uppfattning det förhållandet, att mätbreven skall utfärdas genom kontrollorganisationens

försorg, varigenom nämnda organisations arbete direkt kan

sägas komma sjöfarten till godo.

Sveriges varvsindustriförening har i princip intet att erinra mot den föreslagna

nya organisationen. För undvikande av längre väntetider föreslår föreningen,

att förste skeppsmätarna normalt och icke blott undantagsvis skall

utfärda mätbrev. Jämväl Sveriges redareförening motsätter sig en centralisering

av utfärdandet av mätbrev. Båda de nu nämnda organisationerna

vänder sig mot den föreslagna höjningen av skeppsmätningsavgifterna. Redareföreningen

framhåller bl. a., att skeppsmätningen huvudsakligen sker

för att tillvarataga allmänna intressen.

Svenska hamnförbundet finner intet att i princip erinra mot den föreslagna

nya organisationen.

Svenska skeppsmätareföreningen, som bifogat skrivelser från några

skeppsmätare, uttalar bl. a., att det framförts farhågor för att personalorganisationen

beräknats i underkant i förhållande till de föreslagna stora distrikten

och de tidsödande resor dessa kommer att medföra. Då ett inrättande

av ytterligare arvodestjänster synes komma att medföra både minskade kostnader

för staten och bättre service för fartygen, föreslår föreningen, att en

undersökning göres beträffande utökning av stationernas antal och att ett alternativt

förslag uppgöres på grundval härav. Föreningen anser, att så gott

som alla tjänsterna inom den nya skeppsmätnings- och kontrollorganisationen

blivit för lågt placerade i lönegradshänseende och att de obefintliga befordringsmöjligheterna

för läroverksingenjörerna och biträdena kommer att

försvåra rekryteringen. Föreningen finner det dessutom nödvändigt, att effektiva

åtgärder till rekryteringsfrågans lösning omedelbart vidtages och vänder

sig vidare mot att skeppsmätartjänsterna icke från början gjorts ordinarie.

Föreningen drager också upp frågan om ersättning till de skeppsmätare

med tjänst i tullverket, som ej kommer att ingå i den nya organisationen.

Föreningen hävdar slutligen bl. a., att medlen i fonden för beredande

av fyllnadsarvoden och tilläggsersättningar åt skeppsmätare bör användas

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

uteslutande till rationalisering av skeppsmätningsväsendet och kan därför

icke biträda, att en del av fonden överföres till handels- och sjöfartsfonden.

Anslagsfrågor.

I årets statsverksproposition (X ht s. 12) anmäldes, att beredningen av

frågorna om anslag till skeppsmätningsväsendet för nästa budgetår ännu

icke avslutats. I anledning härav föreslog Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1953/54 beräkna till Skeppsmätningsväsendet: Avlöningar ett förslagsanslag

av 65 000 kronor och till Skeppsmätningsväsendet: Omkostnader

ett förslagsanslag av 16 000 kronor. Sedan beredningen av ärendet numera

slutförts, torde jag i detta sammanhang få återkomma till förevarande

anslagsfrågor.

Skeppsmätningsväsendet: Avlöningar.

Anslag

Nettoutgift

1951/52 ......................

.. 33 600

41 965

1952/53 (statsliggaren s. 861)...

.. 40 200

1953/54 (förslag)..............

.. 64 600

Yrkanden.

Kommerskollegium har i skrivelse den 29 augusti 1952 hemställt, att anslaget

höjes med 24 400 kronor.

Ökning

1. Uppräkning av skeppsmätningskontrollörernas arvoden............. 24 000

2. Uppräkning av vikariatsarvoden.................................. 400

24400

Motiv.

1. Vid beräkningen av anslaget för innevarande budgetår förutsattes, att

årsarvodet för envar av de tre skeppsmätningskontrollörerna skulle utgöra

12 000 kronor. I samband med höjningen av övriga statstjänstemäns löner

höjdes kontrollörernas årsarvoden räknat från och med den 1 januari 1952

till 13 800 kronor. I anledning av uppkomna svårigheter att hålla skeppsmätningskontrollörsbefattningen

i Stockholm besatt medgav vidare, såsom förut

nämnts, Kungl. Maj :t genom beslut den 5 maj 1952, att kommerskollegium

tills vidare till och med den 30 juni 1953 fick från fonden för beredande av

fyllnadsarvoden och tilläggsersättningar åt skeppsmätare till envar av

skeppsmätningskontrollörerna utbetala ett tilläggsarvode av 6 200 kronor för

år räknat. Kommerskollegium föreslår nu, att kontrollörsarvodena för nästa

budgetår fastställes till 20 000 kronor och att därför erforderligt belopp anvisas

å riksstaten.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

2. Uppräkningen, sammanhänger med att dagarvodet för vikarie för

skeppsmätningskontrollör under år 1952 höjdes från 25 till 30 kronor.

Skeppsmätningsväsendet: Omkostnader.

Anslag

Nettoutgift

1951/52 ......................

.. 12 000

12 840

1952/53 (statsliggaren s. 861) ..

.. 14 700

1953/54 (förslag)..............

.. 15 700

Kommerskollegium har i skrivelse den 29 augusti 1952 och promemoria

den 11 februari 1953 hemställt, att anslaget höjes med 9 500 kronor.

ökning

1. Reseersättningar................................................ 1 000

2. Expenser....................................................... 8 500

9 500

Motiv.

1. Ökningen beror på höjningar av biljettpriserna och nödvändigheten att

tillfälligt sända skeppsmätare till sådana orter, där skeppsmätarbefattningarna

är vakanta, samt till Göteborg, där skeppsmätarna har en mycket tung

arbetsbörda. Reseersättningsposten är för innevarande budgetår uppförd med

4 000 kronor och belastades under det sistförflutna budgetåret med närmare

6 000 kronor.

2. Såväl skeppsmätningskontrollörernä som skeppsmätarna i de distrikt,

där mätningsarbetet är särskilt omfattande och pressande, behöver förses

med arbetsbesparande elektriska räknemaskiner. Den begärda anslagshöjningen

är avsedd att möjliggöra anskaffning av fem sådana maskiner. Dessa

kommer att erfordras även efter en omorganisation av skeppsmätningsväsendet.

Departementschefen.

I anslutning till den förordade övergången till de internationella skeppsmätningsreglerna

har kommerskollegium föreslagit, att det svenska skeppsmätningsväsendet

omorganiseras från och med den 1 januari 1955. Kollegium

har samtidigt understrukit, att det föreligger behov att modernisera

och effektivisera det svenska skeppsmätningsväsendet oberoende av vilka

mätningsregler som tillämpas.

Huvudlinjerna i kommerskollegiets omorganisationsförslag är följande.

Skeppsmätarbefattningarna omvandlas i allmänhet till heltidstjänster och

inordnas i det allmänna statliga avlöningssystemet. Skeppsmätarna skall

icke längre avlönas med sportler utan erhålla fast lön och statsverket skall

liksom för övriga statstjänstemän svara för förekommande omkostnader

m. in. Organisationen koncentreras till ett fåtal orter med ett behövligt antal

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

45

skeppsmätare placerade på varje sådan ort. Såsom centralorter i den nya

organisationen föreslås Stockholm, Göteborg och Malmö. Därjämte skall

arvodesavlönade skeppsmätare, för vilka skeppsmätningen fortfarande blir

bisyssla, finnas i Luleå och på ytterligare en plats vid norrlandskusten samt

i Oskarshamn eller Kalmar. Beträffande kontrollen över skeppsmätningen

föreslås, att de nuvarande kontrollörsbefattningarna indrages samt att tullkamrarna

befrias från det gransknings- och utskrivningsarbete, som för närvarande

åligger dem. I stället koncentreras, på motsvarande sätt som i flertalet

andra länder, kontrollen och utfärdandet av mätbrev till kommerskollegium,

vars skeppsmätningsavdelning inom sjöfartsbyrån utbygges. Beträffande

vissa typer av fartyg ävensom i en del andra fall anses dock möjlighet

böra finnas att delegera centralmyndighetens kontroll och rätt att utfärda

mätbrev till den främste av skeppsmätarna på envar av nyssnämnda

tre centralorter. Mot de sålunda angivna huvudlinjerna för omorganisationen

har i stort sett icke rests några invändningar i remissyttrandena. Dock

har från några håll önskemål framförts om en decentralisering av utfärdandet

av mätbrev.

Beträffande uppkommande övergångskostnader av olika slag har kommerskollegium

föreslagit, att desamma skall få bestridas från fonden för beredande

av fyllnadsarvoden och tilläggsersättningar åt skeppsmätare. Behållningen

i denna fond utgjorde vid ingången av löpande budgetår över

500 000 kronor. Vad som återstår av fonden, sedan övergångskostnaderna

bestritts, bör enligt kollegium tillföras handels- och sjöfartsfonden, att användas

till ändamål som är till gagn för den svenska sjöfartsnäringen. Statskontoret,

som icke har något att erinra mot att fonden tages i anspråk för

att täcka övergångskostnaderna, anser däremot, att fondens återstående

behållning bör tillföras riksstatens inkomstsida. Från skeppsmätarhåll har

uttalats önskemål om att fondmedlen användes uteslutande för ändamål,

som sammanhänger med skeppsmätningsväsendet.

Skeppsmätningsavgifterna bör enligt kommerskollegium bibehållas och

uppföras såsom en inkomstpost i riksstaten. Kollegium anser, att sjöfarten

liksom hittills bör svara för kostnaderna för mätningen och att staten i

sista hand blott bör bestrida kostnaderna för kontrollorganisationen. Kollegium

förordar i enlighet härmed, att skeppsmätningsavgifterna uppräknas

så att de kan beräknas täcka kostnaderna för den nya lokala skeppsmätningsorganisationen.

Med hänsyn till att efter en övergång till de internationella

skeppsmätningsreglerna uppbörden av skeppsmätningsavgifter kommer

att sjunka väsentligt på grund av bortfallandet av flertalet mätningar

av utländska fartyg, erfordras enligt kollegiets beräkningar en höjning av

avgifterna med cirka 50 procent för att den förordade kostnadstäckningen

skall erhållas. Statskontoret anser, att det bör övervägas, huruvida det icke är

rimligt, att sjöfartsnäringen även får bära — helt eller delvis — kostnaderna

för kontrollorganisationen. Några sjöfartsorganisationer gör däremot invändningar

mot en avgiftshöjning. Bl. a. framhålles att skeppsmätningen

huvudsakligen sker för att tillvarataga allmänna intressen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

De av kommerskollegium föreslagna huvudlinjerna för en omorganisation

av det svenska skeppsmätningsväsendet anser jag mig kunna tillstyrka. Utfärdandet

av mätbrev torde emellertid så långt detta utan åsidosättande av

tillbörlig kontroll lämpligen kan ske böra delegeras till de mest kvalificerade

av skeppsmätarna. Den nya organisationen synes böra träda i kraft den 1

januari 1955 även om Sverige då icke samtidigt kan övergå till den engelska

skeppsmätningsmetoden. Organisationen torde i så fall behöva kompletteras

med ytterligare ett antal arvodesavlönade skeppsmätare, för vilka

skeppsmätningen är bisyssla. Till frågorna om antalet befattningshavare och

deras lönegradsplacering samt detaljutformningen i övrigt av den nya organisationen

synes ställning böra tagas först i samband med behandlingen av

medelsanvisningen för budgetåret 1954/55.

Kommerskollegiets förslag att medel från fonden för beredande av fyllnadsarvoden

och tilläggsersättningar åt skeppsmätare skall få användas för olika

övergångskostnader i samband med Sveriges byte av mätningsregel och omorganisationen

av skeppsmätningsväsendet synes böra godtagas. Därest riksdagen

icke har något att erinra däremot, torde i fall av behov fondens medel

redan under innevarande och nästa budgetår få tagas i anspråk för sådana

kostnader och för utgifter vilka, därest de uppskötes, skulle få karaktären

av övergångskostnader, exempelvis vissa utgifter för anskaffning av maskiner

och annan utrustning. Till frågan om användningen av fondens återstående

behållning, sedan övergångskostnaderna bestritts, torde ställning få

tagas i ett senare sammanhang, då bl. a. storleken av ifrågavarande behållning

kan med större säkerhet beräknas.

Jag tillstyrker vidare, att skeppsmätningsavgifterna bibehålies och efter

omorganisationen uppföres i riksstaten såsom en inkomstpost. Beträffande

såväl skeppsmätningen som skeppsmätningskontrollen gäller att densamma

tillgodoser flera olika parters intressen. Jag anser mig kunna tillstyrka kollegiets

förslag, att avgifterna skall avvägas så att de kommer att täcka kostnaderna

för den lokala skeppsmätningsorganisationen. Härvid bör i ifrågavarande

kostnader inräknas utgifterna för personalens pensionering samt

lokalkostnader. Det torde få ankomma på kommerskollegium att med iakttagande

av nu angivna riktlinjer inkomma med förslag till nya bestämmelser

om skeppsmätningsavgifter.

Vad angår kommerskollegiets äskanden angående anslag till skeppsmätningsväsendet

för budgetåret 1953/54 tillstyrker jag, att envar av de tre

skeppsmätningskontrollörerna jämväl under nästa budgetår erhåller ett årsarvode

av 20 000 kronor. Medel för ändamålet torde böra anvisas å riksstaten.

I anledning härav och på grund av den år 1952 genomförda höjningen

av dagarvodet åt vikarie för skeppsmätningskontrollör bör förslagsanslaget

till Skeppsmätningsväsendet: Avlöningar för nästa budgetår uppräknas med

det av kollegium begärda beloppet 24 400 kronor till 64 600 kronor.

Under skeppsmätningsväsendets omkostnadsanslag torde i enlighet med

kommerskollegiets förslag ytterligare 1 000 kronor böra anvisas till reseersättningar.

Några medel till anskaffning av elektriska räknemaskiner synes där
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

47

emot icke böra anvisas under anslaget. Därest riksdagen icke har något att

erinra mot vad jag tidigare förordat beträffande användningen av fonden

för beredande av fyllnadsarvoden och tilläggsersättningar åt skeppsmätare,

torde fondens medel få anlitas för ifrågavarande anskaffning, som kommer

den nya organisationen till godo. Jag tillstyrker därför, att förslagsanslaget

till Skeppsmätningsväsendet: Omkostnader för nästa budgetår höjes med

1 000 kronor till 15 700 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna att vid tidpunkt, som Kungl. Maj :t äger bestämma,

Sverige övergår till ett på engelsk mätningsmetod

byggt skeppsmätningssystem;

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att vid tidpunkt, som Kungl.

Maj :t äger bestämma, för Sveriges del godkänna 1947 års

konvention om ett enhetligt skeppsmätningssystem ävensom

sådana ändringar i konventionen och de till konventionen

fogade skeppsmätningsreglerna, som framdeles kan beslutas

av de fördragsslutande parterna, i den mån dessa ändringar

, icke kräver författningsändringar av beskaffenhet att påkalla

riksdagens medverkan;

3) å riksstaten för budgetåret 1953/54 under tionde huvudtiteln

anvisa

a) till Skeppsmätningsväsendet: Avlöningar ett förslagsanslag

av 64 600 kronor;

b) till Skeppsmätningsväsendet: Omkostnader ett förslagsanslag

av 15 700 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Groll.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Bilaga A.

Convention for a Uniform System

of Tonnage Measurement

of Ships.

The Governments of Belgien, Denmark,

Finland, France, Iceland, the

Netherlands, Norway and Sweden,

Considering that differences in the

regulations for Tonnage Measurement of

ships and in the application of such

regulations may lead to serious inconveniences

consisting in unequal treatment

of the ships, and cause hindering

formalities and unnecessary costs;

Desiring therefore to give practical

effect to the preparatory work over a

number of years, with a view to removing

such differences, by establishing

uniform regulations for Tonnage Measurement

of ships based on the system

applied by most maritime countries;

Have resolved to conclude a Convention

for that purpose, and have appointed

as their Plenipotentiaries the following:
Who,

having communicated their full

powers, found in good and due form,

have agreed upon the following provisions:
Article

1.

When measuring ships in order to

ascertain their tonnage, and when marking

ships in connection with such

measurement, the Contracting Governments

undertake to observe the regulations

entitled »International Regulations

for Tonnage Measurement of

Ships», issued through the League of

Nations and dated June 30th, 1939,

attached hereto as an Annex, and which

will therefore now become the regulations

for the measuring and marking of

ships, by all the Contracting Governments

under this Convention.

(Översättning.)

Konvention om ett enhetligt

skeppsmätningssystem.

Regeringarna i Belgien, Danmark,

Finland, Frankrike, Island, Nederländerna,

Norge och Sverige,

vilka anse att olikheter i skeppsmätningsreglerna

och i tillämpningen av

dessa regler kunna medföra väsentliga

olägenheter i form av olika behandling

av fartygen och föranleda hindersamma

formaliteter och onödiga kostnader,

och vilka fördenskull önska i praktiken

omsätta det förberedande arbete

som under åratal pågått i syfte att undanröja

sådana olikheter genom att

skapa enhetliga skeppsmätningsregle

grundade på det system som tillämpas

av flertalet sjöfartsländer,

hava beslutat att i sådant syfte avsluta

en konvention och hava till sina

befullmäktigade ombud utsett följande

personer:

vilka, efter att hava meddelat varandra

sina fullmakter, som befunnits i

god och behörig ordning, överenskommit

om följande bestämmelser:

Artikel 1.

De fördragsslutande regeringarna förbinda

sig att vid mätning av fartyg för

fastställande av deras dräktighet samt

vid märkning av fartyg i samband med

sådan mätning tillämpa regler, kallade

»Internationella skeppsmätningsregler»,

vilka utarbetats genom Nationernas

Förbunds försorg och äro dagtecknade

den 30 juni 1939. Dessa regler, vilka som

bilaga fogats vid denna konvention,

skola sålunda gälla för mätning och

märkning av fartyg i alla länder vilkas

regeringar slutit fördrag genom konventionen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Rungl. Maj:ts proposition nr 119.

The Convention and the Annex are

subject to modifications according to

Article 12.

Article 2.

The measurement and marking of

ships shall be carried out through the

competent authority, by officers possessing

the necessary qualifications. The

Government concerned may, however,

entrust such measurement and marking

to an organisation, duly recognized for

this purpose by the Government. In

every case the Government concerned

fully guarantees the completeness and

the efficiency of the measurement and

marking.

Article 3.

A certificate, called »International

Tonnage Certificate in Accordance with

the Convention concluded in Oslo on

the tenth of June 1947» (hereafter referred

to as International Tonnage Certificate),

shall be issued to every ship

which has been measured and marked

in accordance with this Convention.

Such a certificate may not be issued to

any other ship.

An International Tonnage Certificate

shall be issued by the competent authority,

or by an organisation duly recognized

in accordance with Article 2. In

every case the Government concerned

assumes full responsibility for the certificate.

Konventionen och dess bilaga kunna

underkastas ändring i enlighet med artikel

12.

Artikel 2.

Mätning och märkning av fartyg skola

utföras av därtill behörig myndighet

genom tjänstemän som besitta nödig

kompetens. Vederbörande regering äger

dock anförtro sådan mätning och märkning

åt institution, som regeringen för

sådant ändamål godkänt; regeringen

ansvarar i vart fall för mätningens och

märkningens fullständighet och riktighet.

Artikel 3.

Ett certifikat, kallat »Internationellt

mätbrev i enlighet med konvention avslutad

i Oslo den 10 juni 1947» (i det följande

benämnt Internationellt mätbrev)

skall utfärdas för varje fartyg som blivit

mätt och märkt i enlighet med bestämmelserna

i denna konvention. Sådant

certifikat må icke utfärdas för annat

fartyg.

Internationellt mätbrev skall utfärdas

av behörig myndighet eller därtill bemyndigad

institution varom i artikel 2

sägs. Vederbörande regering påtager sig

i vart fall fullt ansvar för mätbrevet.

Article 4. Artikel 4.

The Government of a country to which Regeringen i ett land, för vilket denna

this Convention applies, may, åt the konvention gäller, må på begäran av

request of, and on behalf of, the Govern- regeringen i ett annat land för vilket

ment of any other country to which konventionen gäller, på denna regerings

this Convention applies, cause any ship vägnar låta fartyg som hör hemma i sistwhich

belongs to the last-mentioned nämnda land på bekostnad av fartygets

country to be measured and marked ägare mätas och märkas i överensstämat

the expense of the owner of the ship melse med bestämmelserna i denna konm

accordance with the provisions of vention samt på eget ansvar utfärda

this Convention, and to issue an Inter- Internationellt mätbrev för sådant farnational

Tonnage Certificate to such a tyg. På enahanda villkor må mätning

ship under lts own responsibility. In the och märkning utföras beträffande fartyg

same way measuring and marking may som bygges för ägare i annat land för

De carried out for a ship which is being vilket denna konvention gäller,

built to the order of an owner in another

country to which this Convention applies.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 119.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kiingl. Maj.ts proposition nr 119.

Any certificate so issued shall contain

a State ment to the effect that it has

been issued åt the request of the Government

of the country to which the ship

belongs, or is intended to belong, and

such a certificate shall receive the same

recognition as a tonnage certificate issued

under Artide 3 of this Convention.

The Government which has issued

such a tonnage certificate shall forward

to the Government of the country to

which the ship belongs, without delay,

a certified copy of the Tonnage Certificate

and of the Formulae of Measurement

on which the certificate is based.

When a ship is transferred from a

country to which this Convention applies,

to any other country to which this

Convention applies, the Government of

the first-mentioned country, shall, åt

the request of the Government of the

last-mentioned country, forward to this

Government, without delay, a certified

copy of the Tonnage Certificate in force

for the ship and of the Formulae of

Measurement on which the certificate

is based.

Article 5.

The International Tonnage Certificate

shall be drawn up in the official language

of the country by which it is issued.

If that language is not English, the

text should be rendered in English, in

part or in full, as may be considered

appropriate.

The form of the Tonnage Certificate

shall be that of the appropriate model,

given in Appendices 1 and 2 of the

Annex.

Article 6.

An International Tonnage Certificate

shall rernain in force as long as the

ship to which it has been issued has not

been so aitered as not to correspond

with the particulars relating to the tonnage

or description contained in the

Tonnage Certificate.

If such an alteration has been made,

the ship having been remeasured to a

sufficient extent, the Tonnage Certificate

shall accordingly be amended or renewed

as the competent authority may decide.

Varje sålunda utfärdat mätbrev skall

innehålla en förklaring att detsamma är

utfärdat på begäran av regeringen i fartygets

hemland, respektive blivande

hemland. Sådant mätbrev skall äga

samma kraft och verkan som ett i enlighet

med artikel 3 i denna konvention

utfärdat mätbrev.

Regering som utfärdat sådant mätbrev

skall utan dröjsmål till regeringen

i fartygets hemland översända bestyrkt

avskrift av mätbrevet samt av det mätbevis

som ligger till grund för mätbrevet.

Övergår ett fartyg från ett land, för

vilket denna konvention gäller, till ett

annat land för vilket konventionen

gäller, skall regeringen i det förstnämnda

landet på begäran av regeringen i det

andra landet utan dröjsmål till denna

regering översända bestyrkt avskrift av

det för "fartyget gällande mätbrevet samt

av det mätbevis som ligger till grund för

mätbrevet.

Artikel 5.

Internationellt mätbrev skall avfattas

på det officiella språket i det land där

det utfärdas. Där detta språk icke är

engelska, skall texten avfattas jämväl

på engelska, helt eller delvis, på sätt

som finnes lämpligt.

Mätbrevet skall utfärdas på blankett

i överensstämmelse med tillägg 1 eller 2

till bilagan.

Artikel 6.

Internationellt mätbrev skall äga giltighet

så länge fartyget för vilket det är

utfärdat icke undergått sådan förändring

att det icke överensstämmer med uppgifterna

i fråga om den dräktighet eller

med den beskrivning i övrigt som förekommer

i mätbrevet.

Har dylik ändring skett skall mätbrevet,

sedan fartyget underkastats ommätning

i erforderlig utsträckning, i

överensstämmelse därmed efter skeppsmätningsmyndighetens

bestämmande

förnyas eller ändras.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

If a ship provided with an International

Tonnage Certificate has been transferred

from one country to which this

Convention applies, to another country

to which this Convention applies, the

ship, having been remeasured to a sufficient

extent, shall, as soon as practicable,

be provided with a new International

Tonnage Certificate, issued by

or on behalf of the country to which

the ship has been transferred.

Article 7.

International Tonnage Certificates issued

under the authority of a Contracting

Government shall be recognized by

the other Contracting Governments as

having the same force as the International

Tonnage Certificates issued by them

to ships belonging to their respective

countries.

Har ett fartyg som är försett med

Internationellt mätbrev övergått från

ett land för vilket denna konvention

gäller till ett annat för vilket konventionen

gäller, skall fartyget, så snart

lämpligen kan ske, efter ommätning i

den utsträckning, som befinnes erforderlig,

förses med nytt Internationellt

mätbrev, utfärdat av det land, till vilket

fartyget har övergått eller på detta lands

vägnar.

Artikel 7.

o Internationellt mätbrev som utfärdats

på föranstaltande av någon av de fördragsslutande

regeringarna skall erkännas

av övriga fördragsslutande regeringar

såsom ägande samma giltighet som av

dem själva för eget lands fartyg utfärdade

mätbrev.

Article 8.

1. A ship, provided with an International

Tonnage Certificate, when in a

port of a country to which it does not

belong, but to which this Convention

applies, is subject to control with respect

to Tonnage Measurement. Such control

shall be limited to the purpose of securing:
(a)

that the Net Tonnage marked on

the ship corresponds to the Net Tonnage

entered on the Tonnage Certificate; and

(b) that the ship has not been altered

as mentioned in Article 6 of this Convention.

2. Only officers possessing the necessary

qualifications shall be authorized

to exercise control as aforesaid.

3. In no case must the exercise of such

control cause any expense or delay to

the ship.

4. Should the control reveal that the

actual conditions on the ship differ from

those entered on the Tonnage Certificate,

the Government of the country to which

the ship belongs shall be informed,

without delay, with a view to resolving

the question.

As soon as correction has been made,

the Government of the country where

the observations were made shall be

notified.

Artikel 8.

1. Då fartyg som är försett med Internationellt

mätbrev befinner sig i hamn

i ett land i vilket fartyget icke är hemmahörande

men för vilket denna konvention

gäller, skall det vara underkastat

kontroll i skeppsmätningshänseende. Sådan

kontroll må dock allenast avse att

fastställa,

a) att den nettodräktighet som är inhuggen

i fartyget överensstämmer med

den nettodräktighet som finnes angiven

i mätbrevet, och

b) att fartyget icke undergått förändring

varom i artikel 6 i konventionen

sägs.

2. Kontroll som ovan sagts må anförtros

allenast åt tjänsteman som besitter

nödig kompetens.

3. Utförandet av sådan kontroll må

icke förorsaka utgift eller uppehåll för

fartyget.

4. Om vid kontrollen befinnes att uppgifterna

i mätbrevet icke överensstämma

med de verkliga förhållandena, skall

regeringen i fartygets hemland utan

dröjsmål underrättas på det att rättelse

må vidtagas.

Så snart rättelse skett skall besked

därom lämnas till regeringen i det land

där anmärkningen gjorts.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Article 9. Artikel 9.

The privileges of this Convention may

not be claimed in favour of any ship

unless it holds an International Tonnage

Certificate.

Article 10.

If a ship belonging to a country to

which this Convention applies, has been

measured in accordance with the principles

laid down in the Annex to this

Convention (generally known as the

English system), before the Convention

has come into force in the country concerned,

the certificate showing the tonnage

based on such a measurement, and

issued in the country to which the ship

belongs, shall entitle to the same privileges

as an International Tonnage Certificate.

If the ship, after the issue of such a

Certificate, has been altered as mentioned

in Article 6 of this Convention,

the ship shall be provided with an International

Tonnage Certificate after having

been remeasured to the extent considered

necessary.

Article 11.

The Contracting Governments undertake

to communicate to each other:

1. The text of laws, decrees, regulations

and decisions of general application

which shall have been promulgated

on the various matters within the scope

of this Convention;

2. All available official reports or

official summaries of reports in so far

as they show the results of the provisions

of this Convention, provided always

that such reports or summaries are not

of a confidential nature.

The Government of Norway is invited

to serve as an intermediary för collecting

this information, and för bringing it to

the knowledge of the other Contracting

Governments.

Article 12.

1. Modifications of this Convention,

which may be deemed useful or necessary,

and of the annexed Regulations,

De förmåner vilka denna konvention

medför kunna icke åberopas för ett fartyg

med mindre det är försett med Internationellt

mätbrev.

Artikel 10.

Har ett fartyg, hemmahörande i land

för vilket denna konvention gäller, innan

konventionen trätt i kraft för landet

ifråga, blivit mätt i enlighet med de principer

(vanligen betecknade det engelska

systemet) som ligga till grund för bestämmelserna

i bilagan till denna konvention,

skall på grundval av sådan

mätning i fartygets hemland utfärdat

certifikat utvisande fartygets dräktighet

medföra samma förmåner som ett Internationellt

mätbrev.

Har fartyget, efter det att sådant certifikat

utfärdats, undergått förändring

varom i artikel 6 i denna konvention

sägs, skall fartyget, sedan det underkastats

ommätning i erforderlig utsträckning,

förses med Internationellt mätbrev.

Artikel 11.

De fördragsslutande regeringarna förbinda

sig att meddela varandra:

1. Texten till lagar, kungörelser, förordningar

och allmänt gällande beslut,

vilka utfärdats rörande olika ämnen inom

området för denna konvention;

2. Alla tillgängliga officiella betänkanden

eller officiella sammandrag av

sådana, i den mån desamma innehålla

upplysning om resultaten av tillämpningen

av denna konvention, allt försåvitt

sådana betänkanden eller sammandrag

icke äro av konfidentiell natur.

Norska regeringen anmodas att tjäna

som mellanhand för samlandet av dessa

upplysningar och att bringa dem till de

övriga fördragsslutande regeringarnas

kännedom.

Artikel 12.

1. Förslag till ändringar i denna konvention,

vilka må anses ändamålsenliga

eller nödvändiga, ävensom i de bilagda

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

kungl. Maj.ts proposition nr 119.

may, åt any time be proposed by any

Contracting Government to the Government

of Norway, and such proposals

shall be communicated by the latter to

all the other contracting Governments,

and, if any such modifications are accepted

by all the Contracting Governments

(including Governments which

have deposited ratifications or accessions

which have not yet become effective)

this Convention and/or the Regulations

shall be modified accordingly.

2. Conferences for the purpose of such

revision shall be held åt such times and

places as may be agreed upon by the

Contracting Governments.

A Conference for this purpose shall be

convened by the Government of Norway,

whenever five or one third, whichever

is the lesser, of the Contracting

Governments express a desire to that

effect.

reglerna må när som helst framläggas

av vilken som helst av de fördragsslutande

regeringarna för norska regeringen.

Sålunda framlagda förslag skola av sistnämnda

regering delgivas de andra fördragsslutande

regeringarna. Godkännes

förslag till ändring av alla de fördragsslutande

regeringarna (de regeringar inberäknade,

vilka deponerat instrument

angående ratifikation eller anslutning

som ännu icke erhållit gällande kraft)

skall konventionen och/eller reglerna

ändras i överensstämmelse därmed.

2. Konferenser för dylik revision skola

hållas på tider och platser som bestämmas

genom överenskommelse mellan de

fördragsslutande regeringarna.

Kallelse till konferens för detta ändamål

skall utfärdas av norska regeringen

närhelst minst fem eller minst en tredjedel

av de fördragsslutande regeringarna

så önska; minsta antalet skall gälla.

Article 13.

1. A Contracting Government may,

åt the time of signature, ratification,

accession or thereafter, by a notification

n writing, addressed to the Government

of Norway, declare its desire that this

Convention shall apply to all or any

of its overseas territories, colonies, protectorates

or territories under suzerainty

or mandate, and this Convention shall

apply to all the territories named in such

notification, two months after the date

of the receipt thereof, but, failing such

notification, this Convention will not

apply to any such territories.

2. A Contracting Government may,

åt any time, by a notification in writing,

addressed to the Government of Norway,

express its desire that this Convention

shall cease to apply to all or any of its

overseas territories, colonies, protectorates

or territories under suzerainty or

mandate to which this Convention shall

have, under the provisions of the preceding

paragraph, been applicable för a

period of not less than five years, and

in such case the Convention shall cease

Artikel 13.

1. Fördragsslutande regering må samtidigt

med undertecknandet, ratificeringen

eller anslutningen eller ock senare,

genom skriftlig förklaring, ställd till

norska regeringen, tillkännagiva sin avsikt

att tillämpa denna konvention med

avseende å alla eller vissa av dess hinsides

hav belägna territorier, kolonier,

protektorat eller områden under dess

överhöghet eller mandat; och skall konventionen

två månader efter dagen för

förklaringens mottagande erhålla tilllämpning

å alla i förklaringen angivna

områden. I händelse sådan förklaring

icke avgives, skall konventionen icke äga

tillämpning med avseende å något av här

omförmälda områden.

2. Fördragsslutande regering må när

som helst genom skriftlig förklaring

ställd till norska regeringen tillkännagiva

sin avsikt att låta konventionen

upphöra att gälla beträffande alla eller

vissa av dess hinsides hav belägna territorier,

kolonier, protektorat eller områden

under dess överhöghet eller mandat,

med avseende å vilka konventionen

jämlikt bestämmelserna i föregående

moment varit gällande under en period

av minst fem år. I sådant fall skall kon
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kangl. Maj:ts proposition nr 119.

to apply twelve months after the date of

the receipt of such notification by the

Government of Norway, to all territories

mentioned therein.

3. The Government of Norway shall

inform all the other Contracting Governments

of the application of this Convention

to any overseas territory, colony,

protectorate or territory under suzerainty

or mandate under the provisions

of paragraph 1 of this Artide, and of the

cessation of any such application under

the provisions of paragraph 2 stating in

each case the date from which this

Convention has become, or will cease

to be, applicable.

Article 14.

This Convention, of which both the

English and French texts shall be

authentic, shall be ratified.

The instruments of ratification shall

be deposited in the archives of the Government

of Norway, which will notify

all the other signatory or acceding Governments

of all ratifications deposited,

and the date of their deposit.

Article 15.

A Government (other than the Government

of a territory to which Article 13

applies) on behalf of which this Convention

has not been signed, shall be

allowed to accede thereto åt any time

after the Convention has come into force.

Accessions shall be effected by means

of notifications in writing, addressed to

the Government of Norway, and shall

take effect three months after their

receipt.

The Government of Norway shall inform

all signatory and acceding Governments

of all accessions received, and of

the date of their receipt.

Article 16.

This Convention shall come into force

on the first of June 1948 as between

the Governments which have deposited

their ratifications by that date and

provided that åt least five ratifications

ventionen upphöra att gälla för alla i

förklaringen nämnda områden tolv månader

efter den dag då norska regeringen

mottagit densamma.

3. Norska regeringen skall underrätta

alla de övriga fördragsslutande regeringarna

om konventionens bringande i tilllämplighet

enligt moment 1 i denna

artikel beträffande hinsides hav beläget

territorium, koloni, protektorat eller område

under överhöghet eller mandat,

liksom ock om upphörandet enligt moment

2 av konventionens tillämplighet,

i varje särskilt fall med angivande av

den dag från vilken konventionen erhållit

tillämplighet eller dess tillämplighet upphört.

Artikel 14.

Denna konvention vars engelska och

franska texter båda äro autentiska skall

ratificeras.

Ratifikationsinstrumenten skola deponeras

i norska regeringens arkiv, vilken

regering skall underrätta alla de övriga

regeringar, som undertecknat konventionen

eller anslutit sig till densamma,

om alla depositioner av ratifikationsinstrument

och dagen för depositionerna.

Artikel 15.

Regering (dock ej regering för territorium

varå artikel 13 äger tillämpning)

som icke undertecknat denna konvention

skall vara berättigad att när som

helst efter konventionens ikraftträdande

ansluta sig till densamma.

Anslutning skall ske genom skriftlig

förklaring, ställd till norska regeringen,

och skall erhålla gällande kraft tre månader

efter den dag förklaringen mottagits.

Norska regeringen skall underrätta

alla regeringar som undertecknat konventionen

eller anslutit sig till densamma

om mottagandet av alla dylika förklaringar

och om dagen för mottagandet.

Artikel 16.

Denna konvention träder i kraft den

första juni 1948 mellan de regeringar,

vilka senast den dagen deponerat sina

ratifikationer, under förutsättning att

minst fem ratifikationer blivit deponerade

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

55

have been deposited with the Government

of Norway. Should five ratifications

not have been deposited by that

date, this Convention shall come into

force three months after the date on

which the fifth ratification is deposited.

Ratifications deposited after the date

on which this Convention has come into

force, shall take effect three months

after the date of their deposit.

Article 17.

This Convention may be denounced

by any Contracting Government åt any

time after the expiration of five years

from the date on which the Convention

comes into force, in so far as that Government

is concerned. Denunciation

shall be effected by a notification in

writing, addressed to the Government

of Norway, which will notify all the

other Contracting Governments of all

denunciations received, and of the date

of their receipt.

A denunciation shall take effect twelve

months after the date on which notification

thereof is received by the Government

of Norway.

In faith whereof, the Plenipotentiaries

have signed hereafter.

Done åt Oslo this tenth day of June

1947 in a single copy, which shall remain

deposited in the archives of the Government

of Norway which shall transmit

certified true copies thereof to all signatory

Governments.

Final protocol.

Åt the moment of signing the Convention

for a Uniform System of Tonnage

Measurement concluded this day,

the under-signed Plenipotentiaries have

agreed on the following:

It is the desire of the signatories to

the said Convention, that all other

maritime countries will join them in

their endeavour to establish a worldwide

uniformity of Tonnage Measurement,

and, for that purpose accede to

hos norska regeringen. Därest icke fem

ratifikationer skulle hava blivit deponerade

nämnda dag, skall konventionen

träda i kraft tre månader efter den dag

då den femte ratifikationen deponerats.

Ratifikation som deponerats efter den

dag då konventionen trätt i kraft skall

erhålla gällande kraft tre månader efter

den dag deposition skett.

Artikel 17.

Denna konvention kan uppsägas av

vilken som helst av de fördragsslutande

regeringarna när som helst efter utgången

av fem år från den dag konventionen

trätt i kraft för regeringen ifråga. Uppsägning

skall verkställas genom skriftlig

förklaring, ställd till norska regeringen,

som underrättar alla de övriga fördragsslutande

regeringarna om mottagandet

av alla dylika förklaringar och om dagen

för mottagandet.

Uppsägning skall träda i kraft tolv

månader efter den dag då förklaring om

densamma mottagits av norska regeringen.

Till bekräftelse härav hava de befullmäktigade

ombuden bär nedan tecknat

sina namn.

Som skedde i Oslo den tionde dagen i

juni 1947 i ett enda exemplar som skall

förvaras i norska regeringens arkiv, vilken

regering skall tillställa alla signatärstaterna

bestyrkta avskrifter därav.

Slutprotokoll.

Vid undertecknandet av den innevarande

dag avslutade konventionen om

ett enhetligt skeppsmätningssystem hava

undertecknade befullmäktigade ombud

överenskommit om följande.

Det är deras önskan, som undertecknat

nämnda konvention, att alla andra

sjöfartsländer förena sig med dem i deras

strävan att åstadkomma en världsomfattande

enhetlighet inom skeppsmätningen

och för sådant ändamål ansluta

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

the Convention, and apply the Regulations

attached thereto, which they find

the most appropriate for the time being.

Nothing in the Convention shall be

deemed to preclude any of the Contracting

Governments from entering

into or maintaining reciprocal agreements

with other Governments not

adhering to the Convention.

In order to avoid different application

and interpretation of the Regulations,

tonnage experts from the countries, the

Governments of which are signatories or

acceding parties to the said Convention,

shall meet åt least every second year in

order to secure the uniform application

and interpretation of the Regulations,

and to make to the Contracting

Governments recommendations to that

effect.

The first meeting of experts will be

arranged by the Government of Norway.

Åt this and åt each subsequent meeting

it shall be determined where the next

meeting shall be convened.

In Witness whereof the Plenipotentiaries

have drawn up this Final Protocol

which shall have the same force and

the same validity as if the provisions

thereof had been inserted in the text

of the Convention to which it belongs.

Done åt Oslo this tenth day of June

1947 in a single copy, which shall be

deposited in the archives of the Government

of Norway which shall transmit

certified true copies thereof to all signatory

Governments.

Annex.

International Regulations for Tonnage

Measurement of Ships.

sig till konventionen och antaga de därtill

fogade bestämmelserna, som de anse

vara de för närvarande lämpligaste.

Ingen bestämmelse i konventionen

skall anses hindra någon av de fördragsslutande

regeringarna att ingå eller vidmakthålla

ömsesidiga avtal med annan

regering som icke anslutit sig till konventionen.

För att undvika skiljaktigheter i tilllämpningen

och tolkningen av reglerna

skola skeppsmätningsexperter från de

länder vilkas regeringar undertecknat

eller anslutit sig till denna konvention

mötas minst vartannat år för att säkerställa

en enhetlig tillämpning och tolkning

av reglerna och i sådant syfte avgiva

förslag till de fördragsslutande regeringarna.

Det första expertmötet skall anordnas

av norska regeringen. Vid detta och vart

och ett av de därefter följande mötena

skall bestämmas var nästföljande möte

skall hållas.

Till bestyrkande härav hava de befullmäktigade

ombuden uppsatt detta

slutprotokoll, vilket skall äga samma

kraft och verkan som om de däri intagna

bestämmelserna hade varit införda i

texten till konventionen, till vilken det

hör.

Som skedde i Oslo den tionde dagen i

juni 1947 i ett enda exemplar som skall

förvaras i norska regeringens arkiv, vilken

regering skall tillställa alla signatärstaterna

bestyrkta avskrifter därav.

Bilaga.

Internationella skeppsmätningsregler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga B.

(Översättning.)

INTERNATIONELLA

SKEPPSMÄTNINGSREGLER

BOK I

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Avdelning I — Administrativa föreskrifter............................ 59

Avdelning II — Dräktighet, dess innebörd och bestämmande ............ 61

Avdelning III — Mätning och beräkning av bruttodräktighet enligt regel I. . 63

Avdelning IV — Mätning och beräkning av avdrag enligt regel 1.......... 86

Avdelning V — Mätning och beräkning av dräktighet enligt regel II...... 104

Avdelning VI — Igenkänningsmått .................................... 106

Tillägg 1 och 2.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

59

INTERNATIONELLA SKEPPSMÄTNINGSREGLER.

AVDELNING I,

ADMINISTRATIVA FÖRESKRIFTER.

Anmälan om mätning.

Artikel 1.

Skall fartyg mätas eller ommätas, åligger det ägaren att göra anmälan

härom hos vederbörande skeppsmätningsmyndighet.

Vid sådan anmälan skola, såvitt möjligt, fogas ritningar.

Yrkas att vissa rum skola uteslutas vid beräkning av bruttodräktigheten,

skall anmälan åtföljas av ritningar, som närmare visa de förhållanden på

vilka yrkandet grundas.

Mätning enligt regel I eller regel II.

Artikel 2.

Mätning och ommätning skola utföras enligt regel I (invändig mätning)

eller regel II (utvändig mätning). Närmare föreskrifter härom äro meddelade

i avdelningarna II—VI.

Regel II må användas allenast då regel I icke kan tillämpas — till exempel

därför att fartyget är lastat — och endast efter medgivande av vederbörande

centrala skeppsmätningsmyndighet i landet. Fartyget skall emellertid mätas

om enligt regel I så snart detta är möjligt.

Mätbevis.

Artikel 3.

Under mätningsförrättningen skola å den blankett till mätbevis, som användes

av vederbörande myndighet i landet, efter hand införas såväl tagna

mått som ock de övriga i avdelningarna III—VI angivna uppgifter, med ledning

av vilka bruttodräktigheten och nettodräktigheten, beskrivna i avdelnmg

II, artikel 7, bestämmas. Sedan mätningen slutförts, skall mätbeviset,

vederbörligen undertecknat, insändas till en central skeppsmätningsmyndighet

i landet för granskning och godkännande.

Den centrala myndigheten skall vid granskningen alltid (utom när fartyget

mätts enligt regel II) i erforderlig utsträckning begagna sig av de

kontroHkurvor, om vilka är stadgat i avdelning III, artikel 44. Där så finnes

nödvändigt skall myndigheten ock med hjälp av kontrollkurvorna komplettera

mätningen.

Måtbrev.

Artikel 4.

Sedan mätningen granskats och vid behov kompletterats, skall den centrala

skeppsmätningsinyndigheten i landet låta utfärda mätbrev enligt regel

I eller regel II.

Mätbrev skall avfattas enligt tillämplig, härvid fogad blankett (Tillägg 1

och 2) och skall innehålla uppgifter i de hänseenden blanketten angiver.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Märkning.

Artikel 5.

De i artiklarna 61—63 och 66—71 omförmälda rummen skola, därest avdrag

för dem gjorts från bruttodräktigheten, varom i artikel ? sägs, förses

med vederbörliga märken, i varje särskilt fall angivande det ändamål rummet

skall tjäna.

Nettodräktigheten, varom i artikel 7 närmare förmäles, skall med tecken,

som icke kunna utplånas, utmärkas på midskeppsbalken eller på insidan

av karmen till en av de översta lastluckorna (företrädesvis andra lastluckan,

räknat från förstäven) eller, om det ej kan ske på sådant ställe, på annan

lämplig plats.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 119.

61

AVDELNING II.

DRÄKTIGHET, DESS INNEBÖRD OCH BESTÄMMANDE.

Måttenheter; noggrannhetsgrad;

innebörden av begreppen längd och bredd.

Artikel 6.

Vid bestämmande av ett fartygs dräktighet skall rymden av alla rum beräknas

i engelska kubikfot eller i kubikmeter. Engelska kubikfot skola förvandlas

till registerton om 100 kubikfot, motsvarande .---kubikmeter. Del

0,353

av engelsk fot angives med decimaler.

Där annat icke stadgas i dessa regler, skall följande gälla:

I. Varje mått skall tagas med sådan noggrannhet, att genom måttet angives

den närmaste tjugondelen av en engelsk fot eller den närmaste hela centimetern.

II. Beräkningar skola utföras med följande noggrannhetsgrad:

a) Vid bestämmande av

1) lika avståndet mellan tvärsektionerna (se art. 21),

2) lika avståndet mellan bredderna i varje tvärsektion (se art. 33),

samt

3) lika avståndet mellan bredderna i dubbelbottentank (se art.

45), i mellandåcksrum (se art. 48) och i påbyggnad (se art. 53),

skola, om fot användes, tre decimaler medtagas, varvid intet

avseende fästes vid den fjärde,

och skola, om meter användes, tre decimaler medtagas, varvid

den tredje decimalsiffran skall höjas till närmast högre siffra

om den fjärde decimalsiffran är eller överstiger 5.

b) Vid bestämmande av

1) en tredjedel av lika avståndet mellan tvärsektionerna (se art.

41),

2) en tredjedel av lika avståndet mellan bredderna i varje tvär sektion

(se art. 39),

3) tvärsektionsareor (se art. 39),

4) en tredjedel av lika avståndet mellan bredderna i dubbelbottentank

(se art. 45), i mellandåcksrum (se art. 48) och i påbyggnad

(se art. 54),

5) medelhöjden i dubbelbottentank (se art. 45),

6) medelhöjden i mellandåcksrum (se art. 49),

7) medelbredden i rum för f ramdrivning smaskineriet,

8) medelhöjden i rum för framdrivningsmaskineriet, samt

9) en tredjedel av däcksbukt

skola, om fot användes, två decimaler medtagas, varvid den

andra decimalsiffran skall höjas till närmast högre siffra om

den tredje decimalsiffran är eller överstiger 5,

och skola, om meter användes, två decimaler medtagas, varvid

den andra decimalsiffran skall höjas till närmast högre siffra

om den tredje decimalsiffran är eller överstiger 5.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

c) Vid bestämmande av

rymden av rummet under mätdäcket och rymden av varje annat

rum (t. ex. dubbelbottentank, mellandäcksrum, påbyggnad, lucka

samt uteslutet eller avdraget rum) skall, vare sig registerton eller

kubikmeter användas, två decimaler medtagas, varvid den andra decimalsiffran

skall höjas till närmast högre siffra om den tredje decimalsiffran

är eller överstiger 5.

Alla mätredskap skola noga kontrolleras innan de användas.

Mått som tages långskepps kallas längd och mått som tages tvärskepps

kallas bredd oberoende av det uppmätta rummets form.

Bruttodråktighet och nettodräktighet.

Artikel 7.

Dräktigheten bestämmes såsom bruttodråktighet och nettodräktighet.

Med bruttodräktigheten förstås summan av följande rymder med de undantag

som angivas i dessa regler:

1. rymden av rummet under mätdäcket (underdäcksdräktigheten);
2.

rymden av varje mellandäcksrum ovanför mätdäcket och under

översta fasta däcket;

3. rymden av påbyggnader (vare sig dessa gå från den ena fartygssidan

till den andra eller icke)1; samt

4. tillägget för luckor.

Nettodräktigheten erhålles genom att från bruttodräktigheten avdrag göres

i enlighet med dessa regler för

1) rum för befälhavare och besättning (se art. 61—64) och

2) rum för fartygets navigering och manövrering (se art. 65—71)

samt, beträffande maskindrivna fartyg,

3) rum för framdrivningsmaskineriet (se art. 74—81).

1 Med en påbyggnad som går från den ena fartygssidan till den andra förstås en påbyggnad,

vars sidor utgöra en direkt fortsättning på fartygssidorna.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

63

AVDELNING III.

MÄTNING OCH BERÄKNING AV BRUTTODRÄKTIGHETEN

ENLIGT REGEL I.

Artikel 8.

Rymden av varje särskilt i artikel 7 angivet, i bruttodräktigheten ingående

rum skall bestämmas för sig genom mätning och beräkning enligt vad i det

följande stadgas.

Mätdäck och översta fasta däck.

Artikel 9.

Vid mätning av däckat fartyg skall först fastställas vad som är mätdäck.

Med mätdäcket förstås det översta fasta däcket i fartyg som icke har flera

än två däck, och det andra däcket, nedifrån räknat i fartyg som har flera

än två däck.

Med översta fasta däcket förstås det översta fullständiga däck vilket är

försett med permanenta anordningar för tillslutning av alla öppningar i sådana

delar av däcket, som äro utsatta för väder och vind, förutsatt likväl

att i fartygssidorna icke finnas öppningar som avses i artikel 58 II (b).

Fortlöpande däck.

Artikel 10.

Vid bestämmande av mätdäcket och översta fasta däcket må hänsyn endast

tagas till permanenta och fortlöpande däck, lagda på fasta balkar. Däck

skall anses vara fortlöpande även om det avbrytes för öppningar till maskinoch

pannrum eller för kofferdammar och piktankar.

Luckor, skylights, nedgångar, trunkar och dylikt skola icke anses såsom

avbrott i ett däck (se fig. 1—4).

Däck under översta fasta däcket skall anses vara fortlöpande även om

det till en del av sin längd ligger något högre eller lägre än övriga delar (se

lig. 3).

Artikel 11.

Vid mätning av rummet under mätdäcket skall den sökta rymden begränsas

av mätdäckets undersida samt, efter omständigheterna i det särskilda

fallet, av bottenstockarnas överkanter eller dubbelbottnens översida och av

spantens innerkanter eller garneringen. Härvid bortses från balkar, stöttor,

vägare, kölsvin och andra utskjutande delar.

Garnering (fullständig eller av ribbor).

Artikel 12.

Där annat icke stadgas i dessa regler skola måtten tagas till innerkanten

av spant och till överkanten av bottenstockar eller till översidan av dubbelbotten.

Dessa mått skola minskas med medeltjockleken av fullständig garnering,

om sådan finnes och är anbragt direkt på spanten, bottenstockarna

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. May.ts proposition nr 119.

eller dubbelbottnen. Om garneringsribbor finnas anbragta på spantens innerkanter

eller om garneringen på bottenstockarna eller dubbelbottnen är

lagd på underläggsribbor och icke direkt på bottenstockarnas överkanter

eller på dubbelbottnens översida skola följande bestämmelser gälla.

Är bottengarneringen lagd på underläggsribbor och icke anbragt direkt

på bottenstockarna eller på dubbelbottnen må vid mätning av tvärsektionsdjup

avdrag ej göras för underläggsribbornas tjocklek. Består garneringen

av ribbor (av trä eller järn), vilka fästs direkt på spantens innerkanter, och

överstiger avståndet mellan garneringsribborna icke 1 fot eller 0,305 meter,

skola breddmåtten minskas med garneringsribbornas tjocklek, dock att sådant

avdrag må göras med högst 0,25 fot eller 0,076 meter för vardera fartygssidan.

Är däremot avståndet mellan garneringsribborna större än 1 fot

eller 0,305 meter skola breddmåtten tagas till innerkant av spant. I fartyg

med balkbrickor av vanlig storlek må avståndet mellan däcksbalkens underkant

och den översta garneringsribban överstiga 1 fot eller 0,305 meter, under

förutsättning likväl att den översta garneringsribban är anbragt omedelbart

intill balkbrickan. Sidovägare anses såsom garneringsribbor vid bestämmande

av avståndet mellan sådana ribbor.

När lastrummen äro isolerade (t. ex. för kylning) och isoleringen skjuter

utanför spantens innerkanter eller ovanför bottenstockarnas överkanter eller

ligger ovanför dubbelbottnen, må avdrag göras med högst 0,25 fot eller 0,03

meter vid mätning av tvärsektionernas bredder och djup, dock att om den

innanför nämnda gränser framspringande delen av sådan isolering är tunnare

än 0,25 fot eller 0,076 meter endast den verkliga tjockleken av den framspringande

delen må avdragas.

Artikel 13.

Som allmän regel skall gälla, att i mätbeviset eller å ritningarna skall

meddelas uppgift om spantdjupen och tjockleken av sido- och bottengarneringen

samt, i förekommande fall, tjockleken av ribborna under bottengarneringen,

ävensom särskild uppgift huruvida måtten äro tagna till spant,

till översida av dubbelbotten eller till överkant av bottenstock, där garnering

saknas. Den centrala skeppsmätningsmyndigheten i landet skall vidare

erhålla fullständiga upplysningar om höjden av bottenstockarna eller av

dubbelbottnen å den plats där fartygets mittplan (symmetriplan) skär antingen

den mellersta tvärsektionen, eller, för det fall att rummet under matdäcket

mätes i delar, den mellersta tvär sektionen i varje sådan del.

Artikel 14.

Rymden av rummet under mätdäcket bestämmes med hjälp av rummets

län«d (mätlängden) samt areorna av visst antal tvärsektioner uttagna med

lika mellanrum. Antalet sådana tvärsektioner beror av mätlängden på satt

framgår av artikel 21. . ,

Arean av varje tvär sektion bestämmes med hjälp av dess djup samt visst

antal bredder tagna med lika mellanrum i djupled på sätt framgår av artikel

32.

Mätlängd.

Artikel 15.

Mätlängden utgöres av avståndet mellan två punkter, av vilka den förliga

är den punkt, där mätdäckets undersida vid förstäven möter innersidan av

garneringen eller turlinjen utefter spantens innerkanter, och den aktre ar

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119. 65

den punkt, där mätdäckets undersida längst akterut i mittplanet möter insidan

av garneringen eller turlinjen utefter spantens innerkanter.1

Bestämning av mätlängdens ändpunkter.

Artikel 16.

Vid bestämmande av mätlängdens ändpunkter i enlighet med de i artikel

15 angivna huvudgrunderna skall förfaras på följande sätt.

1. Har fartyget lodrät bog (eller förstäv) och lodrät akter såväl under som

över mätdäcket, mätes djupet av spanten och tjockleken av garneringen

(om sådan finnes) i horisontell led förut och akterut omedelbart under mätdäcket.

Dessa mått avsättas på däckets översida från bordläggningen i samma

riktning som den, i vilken spanten blivit mätta, varefter med bordläggningen

parallella linjer dragas genom de sålunda erhållna punkterna. Skärningspunkterna

mellan dessa linjer — förut och akterut — äro mätlängdens

ändpunkter (se fig. 5 och 6).

2. Har fartyget icke lodrät bog (eller förstäv) eller lodrät akter i höjd

med mätdäcket, skola mätlängdens ändpunkter om möjligt bestämmas på

mätdäckets undersida. Avståndet från vardera ändpunkten till en luckkarm,

ett skott eller dylikt mätes och överföres till mätdäckets översida på sätt

framgår av fig. 7.

År det icke möjligt att bestämma mätlängdens ändpunkter på mätdäckets

undersida och har detta däck betydande tjocklek (t. ex. trädäck), skall hänsyn

tagas till bogens (förstävens) och akterns fall inom däckets tjocklek.

För sådant ändamål skall man, efter att först hava förfarit på sätt i moment

1 föreskrives och i figurerna 5 och 6 visas, mäta tjockleken av mätdäcket

och medelst smygvinkel bestämma den vinkel, som bogen (förstäven) respektive

aktern bildar med mätdäcket. Härefter överför man vinkeln till en

plan yta (t. ex. ett skott eller däckets översida) genom att draga linjerna

a, b, c, (se fig. 8) och förfar vidare på sätt föreskrives i texten till sistnämnda

figur.

För tillämpning av metoden att sätta ut vinklarna på mätdäckets översida

förutsättes att förstäven och aktern var för sig hava samma lutningsvinkel

såväl ovanför som omedelbart under mätdäcket. Är t. ex. lutningsvinkeln

i höjd med mätdäcket en annan än omedelbart under samma däck,

skall den senare vinkeln användas.

3. Har ett i moment 2 här ovan avsett fartyg tvär för eller akter, måste

korrektion göras för däcksbukt, där sådan finnes. För sådant ändamål skall

vid tillämpning av det i figur 8 angivna förfarandet däckets tjocklek ökas

med en tredjedel av den vid ändpunkten av mätlängden förefintliga däcksbukten.

1 2

Däcksbukt.

Artikel 17.

Däcksbukten i en viss tvärsektion bestämmes med hjälp av en lina som

sträckes i sektionen tvärskepps mellan fartygets sidor så att linan befinner

sig på samma höjd över däcket vid vardera fartygssidan. Avståndet från

linan till däcket vid fartygssidorna minskat med avståndet från linan till

däcket i mittplanet är den sökta däcksbukten (se fig. 9).

1 Om i fartyg med tvär för eller akter mätdäcket vid mätlängdens ändpunkter har bukt eller

stiger utefter räta linjer från vardera fartygssidan mot mittplanet, skola ändpunkterna ligga så

långt nedanför mätdäckets undersida i mittplanet som motsvarar en tredjedel av däcksbukten

respektive hälften av däckets stigning.

2 Jämför noten till art. 15.

5 Bihnng till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 119.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Avbrott i mätdäcket.

Artikel 18.

Förekommer avbrott i mätdäcket på sätt i artikel 10 tredje stycket angives

(se fig. 10), skall mätlängden tagas utefter en tänkt linje i det egentliga

däckets förlängning.

I det fall som visas å figur 10 kan det vara lämpligt att för mätningen

av mätlängden överföra dennas ändpunkter till översidan av påbyggnadernas

däck. Emedan avståndet från undersidan av påbyggnadens däck till rnätdäckets

förlängningslinje är lika med påbyggnadens höjd, bestämmas mätlängdens

ändpunkter genom att denna höjd avsättes nedåt. Givetvis måste

vid beräkningen hänsyn tagas till spant och till garnering (om sådan finnes)

ävensom till möjligen förefintlig däcksbukt.

Mätning av mätlängden.

Artikel 19.

Där det, såsom vanligen är fallet, icke är möjligt att mäta hela mätlängden

direkt mellan dess bestämda och på mätdäcket utmärkta ändpunkter,

skall den längst förut, respektive längst akterut liggande delen av

längden mätas från ändpunkten till ett skott, en luckkarm eller dylikt, på

sätt som finnes lämpligt.

I fartyg med normalt språng skall den återstående längden matas med ett

mätband, som lägges på mätdäcket, eller med en lina, som sträckes så hårt

som möjligt från för till akter. Denna del av mätlängden mätes mellan de

skott, luckkarmar eller dylikt, till vilka den längst förut, respektive längst

akterut liggande delen av mätlängden blivit mätt. Mätbandet lägges och linan

sträckes så att redskapet går fritt för alla hinder och löper parallellt

med fartygets mittplan på eller över mätdäcket eller dettas förlängningslinje.

Användes lina (vilket alltid måste ske då språnget är mycket stort)

skall linan sträckas från för till akter. Längden av linan mätes med hjalp av

mätstockar eller mätband. Mätlängden erhålles genom att längderna av den

förliga delen, den del som på sätt nu sagts blivit mätt med matband eller pa

lina, samt den aktre delen sammanräknas.

Bestämning av platsen för mellersta tvärsektionen.

Artikel 20.

Sedan mätlängden blivit fastställd skall platsen för mellersta tvärsektionen

bestämmas. Detta sker genom att halva mätlängden avsättes forover

från aktre ändpunkten eller akteröver från förliga ändpunkten på satt som

framgår av artikel 19. Längdens mittpunkt utmärkes på linan och pa däcket

varjämte dess avstånd från ett skott, en luckkarm eller dylikt bestämmes.

Man kontrollerar därefter mätningen genom att på sätt nyss angivits Iran

mittpunkten avsätta den andra hälften av mätlängden. Om ändpunkten för

halva längden sammanfaller med mätlängdens ändpunkt, ar mätlängden

riktigt mätt och platsen för mellersta tvärsektionen rätt bestämd. Sammanfalla

icke de båda punkterna skall mätlängden mätas om.

En annan metod är att bestämma platsen för de skilda tvarsektionerna,

varom närmare är stadgat i artikel 21, genom att på däcket med början från

vardera ändpunkten av mätlängden erforderligt antal gånger i foljd avsatta

det lika avståndet mellan tvärsektionerna, varvid mellersta tvarsektionen

återfinnes på den plats där två tvärsektioner sammanfalla midskepps.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Tvärsektioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

67

Artikel 21.

Mätlängden skall delas i ett antal lika delar enligt följande tabell:

Mätlängd

Icke överstigande 50 fot = 15,24

Överstigande 50 fot = 15,24

Överstigande

Överstigande

Överstigande

120 fot = 36,58

180 fot = 54,86

225 fot = 68,58

meter............................

meter men icke överstigande

120 fot = 36,58 meter

meter men icke överstigande

180 fot = 54,86 meter

meter men icke överstigande

225 fot = 68,58 meter

meter..................

Antal

lika delar

4

6

8

10

12

Det lika avståndet mellan tvärsektionerna erhålles genom att mätlängden

delas med den sålunda bestämda divisorn.

Vid delningspunkterna och vid mätlängdens ändpunkter tagas lodräta

tvärsektioner vinkelrätt mot fartygets mittplan. De numreras i löpande följd

fl, 2, 3 o. s. v.), varvid med nr 1 betecknas sektionen längs förut. Följaktligen

har den sektion som går genom mätlängdens aktre ändpunkt det högsta

numret.

Artikel 22.

Den på mätdäcket uppmärkta platsen för mellersta tvärsektionen skall

häreftei nedflyttas till lastrummet (maskinrum, kolrum e. d.) vinkelrätt

mot fartygets köllinje. Härvid användes det mått på sektionens avstånd från

ett skott, en luckkarm eller dylikt som bestämts enligt föreskrift i artikel 20.

Från mellersta tvärsektionens plats i rummet avsättes föröver och akteröver

erforderligt antal gånger det lika avståndet mellan tvärsektionerna,

varigenom platserna för övriga tvärsektioner kunna bestämmas. Dessa utmarkas

på bottengarneringen, tunneln, kölsvinet eller där det eljest kan finnas

lämpligt. Det lika avståndet skall avsättas parallellt med köllinjen antingen

i fartygets mittplan eller parallellt med detta. Härefter skall kontrolleras,

att platserna för de olika tvärsektionerna blivit riktigt angivna. För

sådant ändamål mätas avstånd till skott, luckkarmar eller dylikt och avstånden

kontrolleras på mätdäcket.

Kan en tvärsektion icke mätas på sin rätta plats, skall den mätas så nära

densamma som möjligt.1 Med största möjliga noggrannhet skall bestämmas,

hur långt för eller akter om den rätta platsen som tvärsektionen mätes.

Fullständiga uppgifter härom skola införas i mätbeviset.

I maskindrivet fartyg skall_ avståndet från det förligaste och det aktersta

maskinrumsskottet till den rätta platsen för närmaste tvärsektion bestämmas

och angivas i mätbeviset.

Artikel 23.

Innan tvärsektionerna mätas, måste undersökas huruvida vid mätställena

den yta, till vilken mätdjupet skall tagas — vare sig denna bestämmes av

överkant av bottenstockar eller långskeppsspant eller utgöres av dubbelbottens

översida eller, i fråga om träfartyg, av bottengarneringens översida —

Det kan även vara lämpligt att mäta två hjälpsektioner, den ena för och den andra akter

om den rätta platsen (se art. 44).

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

är horisontell tvärskepps eller om den stiger eller faller från mittplanet mot

fartygssidorna.1

Artikel 24.

För fastställande av mätdjupet i tvärsektionerna måste däcksbukten i

varje tvärsektion bestämmas på sätt i artikel 17 är föreskrivet samt å figur 9

visas.

Definition på mätdjup.

Artikel 25.

En tvärsektions mätdjup är avståndet från mätdäckets undersida till

överkanten av normalbottenstock eller översidan av dubbelbotten, varom

närmare förmäles i artikel 26, sedan från detta avstånd dragits tjockleken av

befintlig bottengarnering samt en tredjedel av däcksbukten. År dubbelbottnens

översida icke horisontell, skall det sålunda funna djupet korrigeras på

sätt angives i artikel 28.1 2

Om däcket är avbrutet där en tvärsektion inträffar, ar matdjupet lika med

avståndet från den tänkta linjen i mätdäckets förlängning till överkanten

av bottenstock eller översidan av dubbelbotten med de avdrag och den korrektion

som ovan nämnts.

Normalbottenstockar och dubbelbottnens översida.

Artikel 26.

Vid bestämmande av vad som är fartygets normalbottenstockar och dubbelbottnens

översida — omförmälda i artikel 25 skall följande iakttagas.

a) Beträffande den del av fartyget som ligger mellan kollisionsskottet och

akterpikskottet:

Fartyg med enkel botten.

1) En bottenkonstruktion, där hela tvärskeppsbottenstockar äro

anbragta på varje spant, skall anses som standardkonstruktion, och

närhelst sådana bottenstockar finnas, skola de anses såsom normal
-

bottenstockar (se fig. It).

2) Består bottenkonstruktionen av hela bottenstockar pa tva eller

flera spantavstånd från varandra och finnas rambottenstockar av

samma höjd på de mellanliggande spanten, skola sådana bottenstockar

anses utgöra normalbottenstockar (se fig. 12 och 13).^

3) Består bottenkonstruktionen av hela bottenstockar på vartannat

spant och däremellan lägre bottenstockar eller spant, skola mätdjupen

tagas till de högre bottenstockarna (se fig. 14).

4) Består bottenkonstruktionen av bottenstockar med olika hojd.

måste bestämmas, huruvida de högre eller de lägre bottenstockarna

skola anses såsom normalbottenstockar. Som allmän regel härvid gäller

att de lägre bottenstockarna skola anses som normalbottenstockar

då de högre bottenstockarna stå på mer än två spantavstånd från

varandra (se fig. 15).

1 För sådant ändamål sträckes en lina tvärs över bottnen på samma höjd vid vardera fartygs
sidan.

Skillnaden mellan linans höjd över bottnen i mittplanet och dess hojd over bottnen vid

fartygssidorna utgör bottnens fall eller stigning. ... .. , ... , . .

2 Om däcksbalkarna i mätdäcket stiga i räta linjer från fartygssidorna mot mittplanet, skall

korrektionen för däcksbukten utgöra hälften i stället för en tredjedel av stigningen. Denna bestämmes

på sätt om däcksbukt stadgas i art. 24, 25, 30 och 43.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

0) 1 en bottenkonstruktion med långskeppsspant av enhetligt djup

skola överkanterna av långskeppsspanten anses vara överkanter av

normalbottenstockar (se fig. 16).

6) I en bottenkonstruktion med långskeppsspant av olika djup

skall vad i momenten 3) och 4) är för där avsedda fall stadgat äga

motsvarande tillämpning (se fig. 17 och 18).

7) Konstruktioner med kombinerade tvärskepps- och långskeppsspant

skola, när det gäller att bestämma vad som skall anses utgöra

fartygets normalbottenstockar, jämföras med de olika konstruktioner

som angivits i momenten 1)—6).

Fartyg med dubbelbotten.

8) Där dubbelbotten finnes och är uteslutande inrättad för vattenbarlast

skall, oavsett om den är konstruerad enligt tvärspantsystem

eller långspantsystem, mätdjupet tagas till dubbelbottnens översida.

Kan däremot dubbelbottnen användas till förande av last, förråd eller

bränsle, skall mätdjupet tagas till överkanten av normalbottenstockarna

bestämda enligt de i momenten 1)—7) för fartyg med enkel

botten givna anvisningarna (se fig. 19—22).

Nå normalbottenstockarna upp till dubbelbottnens tak, må takets

översida anses utgöra normalbottenstockarnas överkanter.

9) Avdrag för tjockleken av garnering, som i artikel 25 sägs, skall

göras även om garneringen är lagd på sådan dubbelbotten eller sådana

bottenstockar till vilka mätdjupet enligt ovanstående anvisningar

icke skall tagas.

b) Beträffande de delar av fartyget som ligga för om kollisionsskottet och

akter om akterpikskottet:

1) Om bottenstockarna hava samma höjd som eller mindre höjd

än de bottenstockar eller den dubbelbotten som finnes omedelbart

på andra sidan om kollisionsskottet, respektive akterpikskottet, skola

förstnämnda bottenstockar anses vara normalbottenstockar (se fie.

23). b

2) Om bottenstockarna äro högre än de bottenstockar eller den

dubbelbotten som finnes omedelbart på andra sidan om kollisionsskottet,

respektive akterpikskottet, skall mätdjupet tagas till en tänkt

linje som dragés parallellt med kölen på en höjd över denna, motsvarande

höjden av sistnämnda bottenstockar eller dubbelbotten (se

fig. 24] och 25).

Mätning av mätdjup.

Artikel 27.

Mätdjupen skola mätas med hjälp av stänger som anbringas i eller omedelbart

intill mittplanet och i tvärsektionerna på de platser som bestämts i

enlighet med artikel 22. Djupen skola mätas till överkant av bottenstock

eller till översidan av dubbelbotten. Om garnering finnes göres avdrag för

dennas tjocklek (se fig. 26).

I träfartyg mätas djupen till översidan av garneringen, om denna är anbragt

direkt på bottenstockarnas överkanter (se fig. 27 och 28).

Utskjutande delar av sidokölsvin och andra styrkekonstruktioner anses

icke som garnering. 1

1 Piktank skall icke anses som dubbelbottentank även om bottenstockarna nå upp till tanktaket.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Korrektioner av mätta djup.

Artikel 28.

1. Har fartyget dubbelbotten skall, därest tanktaket i tvärsektionen faller

från mittplanet mot sidorna, det i mittplanet mätta djupet ökas med hälften

av fallet om konturen är rak och med en tredjedel av fallet om konturen bildar

en konvex kurva (se fig. 29).

2. Har fartyget dubbelbotten skall, därest tanktaket i tvärsektionen stiger

från mittplanet mot sidorna, det i mittplanet mätta djupet minskas med

hälften av stigningen om konturen är rak och med en tredjedel av stigningen

om konturen bildar en konkav kurva (se fig. 30).

3. Har fartyget enkel botten skola de i momenten 1 och 2 föreskrivna

korrektionerna icke göras, även om bottenstockarnas överkanter stiga eller

falla från mittplanet mot sidorna.

Rum som skola inräknas i eller uteslutas ur underdåcksdräktigheten.

Artikel 29.

1. Finnes i dubbelbotten eller vanliga bottenstockar nedsänkning eller

upphöjning, som icke sträcker sig från den ena fartygssidan till den andra,

skall nedsänkningen eller upphöjningen mätas för sig och dess rymd inräknas

i respektive uteslutas ur underdåcksdräktigheten, i sistnämnda fall

dock under förutsättning att upphöjningen utgör en integrerande del av fartygets

bottenkonstruktion. Tvärsektionens djup skall mätas till en linje i

jämn tur med tanktaket eller överkanten av bottenstockarna (se fig. 31 och

32).

2. Finnes bottengarnering endast under lucka, skall garneringen matas för

sig och dess rymd uteslutas ur underdåcksdräktigheten. Intet avdrag skall

göras för tjockleken av sådan garnering vid bestämmande av mätdjup i tvärsektion

under lastlucka (se fig. 33).

3. Finnes utbuktning i fartygssidan, t. ex. för propelleraxel, skola de

bredder som falla i utbuktningen mätas till den normala spantlinjen. Rymden

av utbuktningen skall bestämmas särskilt och inräknas i underdäcksdräktigheten.

4. Har fartyget kryssarakter skall, där icke rummet akter om tvärsektionen

genom mätlängdens aktre ändpunkt är helt obetydligt, rymden av detta

rum bestämmas och inräknas i underdåcksdräktigheten (se fig. 34).

Artikel 30.

Är en tvärsektion belägen mitt för eu däcksöppning (t. ex. lastlucka eller

maskinkapp) kan djupet mätas antingen

1) vid kanten av öppningen, varvid till det sålunda erhållna mattet

skall läggas den del av däcksbukten som svarar mot öppningens

bredd, eller

2) vid fartygssidan, varvid till det sålunda erhållna måttet skall

läggas hela däcksbukten (se fig. 35), vars värde skall anses utgöra

medeltalet av däcksbukterna vid öppningens ändar.

Tvärsektionens mätdjup bestämmes därefter enligt vad i artikel 25 är

föreskrivet.

Artikel 31.

Finnes avbrott i mätdäcket och fortsätter däcket på högre eller lägre plan,

skall djupet av tvärsektion, som faller under det högre eller lägre däcket,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

71

mätas till undersidan av detta däck. Det sålunda erhållna djupet skall därefter

minskas, respektive ökas, med avsatsens höjd (se fig. 36).

Finnes under mätdäcket urtag, som är helt Öppet mot sjön och som därför

icke skall inräknas i bruttodräktigheten (t. ex. slipen i ett valfångstfartyg),

skall sådan del av fartyget uppmätas särskilt och dess rymd uteslutas ur

underdäcksdräktigheten.

Antalet bredder.

Artikel 32.

Mätdjupet i varje tvärsektion skall delas i

a) fyra lika delar, om mätdjupet vid mitten av mätlängden icke

överstiger 16 fot eller 4,88 meter; samt

b) sex lika delar, om mätdjupet vid mitten av mätlängden överstiger

16 fot eller 4,88 meter.

Artikel 33.

Sedan mätdjupet fastställts, bestämmes det lika avståndet mellan bredderna

genom delning av mätdjupet på sätt i artikel 32 är stadgat. Delningspunkterna

avsättas på en mätstock, varvid den nedersta punkten först utmärkes

och de lika avstånden mellan bredderna avsättas från denna punkt

uppåt. När den nedersta delningspunkten utmärkes, måste noga iakttagas

att denna punkt kommer på rätt höjd över mätdjupets verkliga lägsta

punkt.1

Mätning au bredder.

Artikel 34.

Bredderna i varje tvärsektion numreras uppifrån och nedåt; den översta

bredden i höjd med mätdjupets övre ändpunkt betecknas med nummer 1

och den nedersta bredden, beroende på antalet bredder, med nummer 5 eller

nummer 7.

Bredderna mätas vinkelrätt mot mittplanet genom delningspunkterna och

mätdjupets ändpunkter från garnering till garnering, om sådan finnes, och

eljest mellan spantens innerkanter. Garneringens tjocklek skall även utrönas.

Utskjutande delar av stringer, vägare och andra styrkekonstruktioner

skola icke anses tillhöra garneringen (se fig. 37 och 38).

När garneringen i ett stålfartyg består av ribbor, vilka icke äro anbragta

direkt mot spantkanterna, bör man mäta ut till spanten och från den sålunda

erhållna bredden draga garneringens tjocklek, mätt i horisontell led.

Finnes ej spant på den plats, där en bredd skall tagas, skall bredden mätas

till bordläggningen, varefter från detta mått dragés dubbla djupet av

närmaste spant, mätt i horisontell led.

Kan en bredd icke mätas på sin rätta höjd, skall den mätas så nära denna

höjd som möjligt. Med stor noggrannhet skall bestämmas, huru långt över

eller under den rätta höjden som bredden mätes, och fullständiga uppgifter

därom skola lämnas i mätbeviset.

Vid mätning av översta och nedersta bredden skall iakttagas vad i artiklarna

37 och 38 är stadgat.

1 Har fartyget tvärskepps horisontellt tanktak och garnering lagd på ribbor, skall mätstocken

placeras på garneringens översida. Den nedersta delningspunktens läge bestämmes därefter på

så sätt, att från mätstockens nedre ände uppåt avsättes det lika avståndet mellan bredderna

minskat med ribbornas höjd.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Spant av olika djup.

Artikel 35.

I fartyg med spant av olika djup (se fig. 39 och 40) skola bredderna mätas

till de grundare spanten därest de djupare spanten anbragts mer än två

spantavstånd från varandra. Finnes garnering skall dess tjocklek dragas

från de sålunda erhållna bredderna eller ock skola bredderna mätas från

garnering till garnering enligt föreskrifterna i artikel 34.

Vad i första stycket stadgas skall likväl icke gälla i fråga om fartyg med

långskeppsspant vilkas djup avtager uppåt mot mätdäcket (se fig. 41) utan

skola för sådant fall tillämpas föreskrifterna i artikel 34 fjärde stycket.

Finnes garnering, skall dess tjocklek fråndragas.

Artikel 36.

I fartyg med korrugerade sidor skola bredderna mätas till en tänkt spantlinje

(se fig. 42) lagd så att man erhåller tvärsektionens rätta yta, korrugeringen

inräknad. Finnes garnering skall dess tjocklek dragas från de sålunda

uppmätta bredderna.

Översta bredden.

Artikel 37.

Översta bredden, belägen i höjd med mätdjupets övre ändpunkt, skall

mätas omedelbart under mätdäcket. Kan bredden icke mätas under däcket

må den tagas på däckets översida. Därvid måste likväl utrönas, huruvida

spantdjupet under däcket är lika stort som ovanför och om fartygssidan i

höjd med däcket är vertikal. Skiljer sig spantdjupet ovan däcket från spantdjupet

under däcket, skall den uppmätta bredden korrigeras på sätt framgår

av figur 43. Är fartygssidan infallande eller utfallande, skall den uppmätta

bredden korrigeras i enlighet med anvisning å figur 44.

Nedersta bredden.

Artikel 38.

Nedersta bredden, belägen i höjd med mätdjupets nedre ändpunkt, skall

efter omständigheterna mätas på överkanten av bottenstocken, på översidan

av garneringen om sådan finnes, eller på översidan av dubbelbottnen samt i

övrigt på sätt i det följande sägs.

1. Har fartyget dubbelbotten vars översida är antingen horisontell

eller ock fallande eller stigande från mittplanet mot sidorna, skall

bredden mätas mellan marginalplåtarnas knäcklinjer (se fig. 45—

48). Om emellertid överkanten av de brickor som förbinda dubbelbottnen

med spanten fortsätter i linje med tanktaket (se fig. 49) skall

bredden mätas till innerkanten av spanten eller, där garnering är anbragt

på spanten, till garneringens insida. På sist angivet sätt skall

förfaras jämväl då tanktaket går ut till fartygssidorna och brickorna

äro anbragta mer än två spantavstånd från varandra (se fig. 50); äro

brickorna åter anbragta med mindre mellanrum skall bredden mätas

till skärningspunkterna mellan brickor och tanktak (se fig. 51).

2. Har fartyget enkel botten skall nedersta bredden tagas mellan

de punkter som begränsa den horisontella delen av bottenstockens

överkant eller av garneringens översida (se fig. 52—56).

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

73

Tvärsektioners area.

Artikel 39.

Tvärsektioners areor beräknas enligt Simpsons regel. Arean av en tvärsektion

skall följaktligen bestämmas på följande sätt:

a) Äro fem bredder tagna skola de multipliceras,

bredderna nr 1 och nr 5 med 1;

bredderna nr 2 och nr 4 med 4; samt

bredden nr 3 med 2.

b) Äro sju bredder tagna skola de multipliceras,

bredderna nr 1 och nr 7 med 1;

bredderna nr 2, nr 4 och nr 6 med 4; samt

bredderna nr 3 och nr 5 med 2.

Summan av de sålunda erhållna produkterna skall multipliceras med en

tredjedel av det lika avståndet mellan bredderna. Denna sista produkt utgör

tvärsektionens area.

Artikel 40.

Kan en sektion icke mätas där den enligt bestämmelserna i artikel 22 har

sin rätta plats, må arean av den rätta sektionen bestämmas med hjälp av de

i artikel 44 nämnda kontrollkurvorna.

Rymden an rummet under mätdäcket.

Artikel 41.

Sedan arean av varje tvärsektion på dess rätta plats blivit bestämd, beräknas

underdäcksdräktigheten på följande sätt:

Areorna av den första och den sista tvärsektionen multipliceras med 1.

Arean av varje tvärsektion med jämnt nummer multipliceras med 4.

Arean av varje tvär sektion med udda nummer (utom den första och den

sista) multipliceras med 2.

Summan av dessa produkter multipliceras med en tredjedel av det lika

avståndet mellan tvärsektionerna. Härvid erhålles rymden av rummet under

mätdäcket uttryckt i kubikfot eller kubikmeter. Samma rymd uttryckt i

registerton erhålles genom att antalet kubikfot divideras med 100. Kubikmeter

förvandlas till registerton genom multiplicering med 0,353.

Sedan rymden av rummet under mätdäcket beräknats, skall rymden av

de rum som angivas i artikel 29 och artikel 31 andra stycket enligt där meddelade

föreskrifter läggas till eller dragas ifrån; resultatet utgör fartvgets

underdäcksdräktighet.

Avbrott i dubbelbotten.

Artikel 42.

Finnas i dubbelbotten ett eller flera avbrott skall rummet under mätdäcket

mätas i avdelningar. Varje avdelning skall mätas som om den vore ett

fartyg för sig med mätlängden lika med avdelningens längd. F''öljaktligen

skall längden av varje avdelning delas i enlighet med föreskrifterna i artikel

21; dock att, om längden icke överstiger 30 fot eller 9,14 meter, den skall

delas i allenast två lika delar.

Avbrott som i första stycket sägs skall anses föreligga a) där dubbelbottnens

höjd tvärt ändras, b) där dubbelbottnen fortsätter på lägre nivå, samt

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

c) där vid ändan av en partiell dubbelbotten de angränsande bottenstockarna

hava annan böjd än dubbelbottnen. Vad under c) sagts skall likväl

icke gälla i fråga om bottenstockar i pikar där dessa bottenstockar äro högre

än angränsande del av dubbelbottnen (se fig. 57—59).

För varje avdelning skola vid ändarna och vid varje delningspunkt tvärsektioner

mätas. Huruvida därvid mätdjupen jämlikt artikel 32 skola delas

i fyra eller i sex lika delar skall avgöras efter storleken av mätdjupet vid

mitten av fartygets mätlängd.

Arean av varje tvärsektion och, för varje avdelning, rymden av rummet

under mätdäcket skola beräknas enligt artiklarna 39—41. Summan av avdelningarnas

sålunda bestämda rymder utgör fartygets underdäcksdräktighet.

I fråga om fartyg med enkel botten eller partiell dubbelbotten skall den

omständigheten, att bottenstockarna ha olika höjd — frånsett vad därav må

följa på grund av vad i andra stycket stadgas rörande fallet c) — icke föranleda

tillämpning av bestämmelserna i denna artikel (se fig. 60).

Artikel 43.

I fartyg med ett däck under mätdäcket skola tvärsektionerna mätas delvis

under och delvis över det undre däcket. Detta skall ske på följande sätt:

Tvärsektionernas lägen utmärkas på det undre däcket, varefter djupet i

mittplanet från översidan av detta däck till undersidan av mätdäcket mätes

vid varje tvärsektion. Det undre däckets tjocklek utrönes.

Därefter bestämmas tvärsektionernas lägen nedanför det undre däcket

och djupen från undersidan av sistnämnda däck mätas. Summan av djupet

i det undre rummet, det undre däckets tjocklek och djupet mellan mätdäcket

och det undre däcket utgör, efter erforderliga korrektioner (se art. 25),

mätdjupet. Detta djup delas på vanligt sätt för bestämmande av delningspunkterna

där bredderna skola tagas.

Kontrollkurvor.

Artikel 44.

De ombord tagna måtten skola kontrolleras med hjälp av kontrollkurvor,

vilka kunna ritas på sätt nedan angives (se fig. 61).

1. Mätlängden avsättes i lämplig skala utefter en vågrät linje, AB. På

denna linje utmärkas delningspunkterna, numrerade från för till akter. I

varje delningspunkt dragés en linje vinlcelrät mot AB. På varje sådan lodrät

linje avsättes motsvarande tvärsektions mätdjup i lämplig skala. Genom

djupens övre ändpunkter ritas därefter en kurva, med hjälp av ri. Den sålunda

dragna kurvan cd svarar ungefärligen mot däckets språng, förutsatt

att översidan av dubbelbottnen eller en linje genom överkanterna av de vanliga

bottenstockarna är vågrät i fartygets längdriktning. Är kurvan regelbunden

och kontinuerlig kunna de olika mätdjupen anses vara riktiga.

På de mot AB vinkelräta linjer, utefter vilka djupen avsatts, utmärkas

nu delningspunkterna å varje särskilt djup. Vågräta linjer dragas genom

delningspunkterna, och på dessa linjer avsättas, i den använda skalan, hälften

av de bredder, som uppmätts vid motsvarande delningspunkter.

Ha måtten blivit rätt tagna skola halva breddernas ändpunkter kunna förenas

genom eu regelbunden kurva; är detta icke möjligt, framgår av oregelbundenheterna

i kurvan att måttagningen icke varit tillräckligt noggrann.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

2. a) I fall då nedre ändpunkterna av de skilda tvärsektionernas mätdjup

^§Sa på en rät linje eller på eu regelbunden, kontinuerlig kurva, ritas långskeppskurvor

för bredder med samma nummer genom att man från baslinjen

xy avsätter sträckor, svarande mot tvärsektionernas halvbredder, på

lodräta linjer i samma tvärsektioner.

Är det möjligt att med linjer, som bilda regelbundna kurvor, sammanbinda

de punkter, vilka svara mot bredder med samma nummer, äro de tagna

måtten riktiga.

b) I tall då nedre ändpunkterna av de skilda tvärsektionernas mätdjup

|igga på en bruten linje, ritas långskeppskurvor i horisontalplan (vattenlinjer)

pa följande sätt: Ett antal horisontalplan på lika avstånd från varandra

!t. ex. sju stycken, numrerade I—VII) läggas parallella med linjen AB.

Till undvikande av förväxling med tvärsektionernas bredder äro i exemplet

(fig, 61) endast förliga och aktre delarna av nämnda plan utritade.

Varje sålunda bestämt horisontalplan möter tvärsektionerna i punkter,

som lätt kunna återfinnas. Vid de halva sektionerna nr 3 och nr 7 skära

de varandra i punkterna h, i, j, k, 1, m och n, respektive i punkterna IT,

1» j > k, 1, m och n . Nästa åtgärd är att bestämma avstånden hg, ig, jg

........ n8> h g''» i Bp j''g'' ........n''g'', d. v. s. avstånden mellan var och

en.,f.Y Punkterna h, i, j, .... n och IT, i'', j''......n'', å ena sidan, samt

mittlinjen för tvärsektionen nr 3 respektive nr 7 å den andra. Från bashnjen

xy, parallell med linjen AB, avsättas i ett horisontalplan dessa avstånd

på linjer vinkelräta mot nämnda baslinje och svarande mot de olika

tvärsektionerna.^ På så sätt erhåller man punkterna h, i, j, k, 1, m och n

samt IT, i'', j'', k'', T, in'' och n'' i det att dessa punkter utgöras av de skilda

avståndens yttre ändpunkter.

Samma tillvägagångssätt tillämpas för övriga sektioner.

Genom att av punkterna h, i, j, . . n och h'', i'', j'' .... n'' sammanbinda

mot varandra svarande punkter erhåller man de kurvor, som återgiva horisontalplanen

I, II, III .... VII. Äro måtten rätt tagna bliva kurvorna regelbundna.

3. På de lodräta linjer, som äro dragna genom mätlängdens delningspunkter,

avsättas i lämplig skala avstand proportionella mot tvärsektionernas

areor. Är den kurva som dragés genom avståndens ändpunkter regelbunden,

tyder detta på att areorna äro riktigt mätta och beräknade. Fel giva

sig tillkänna genom oregelbundenheter i kurvan.

4. Kontrollkurvorna utgöra icke blott en oumbärlig metod att kontrollera

mätningar och beräkningar utan göra det även möjligt att, om så erfordras,

konstruera en tvärsektion som icke kunnat mätas på grund av yttre hinder.

I sådana fall bör man under mätningens gång taga två hjälptvärsektioner

belägna för» respektive akter om den oåtkomliga sektionen och så nära denna

som möjligt (se art. 22). Medelst nämnda två hjälpsektioner jämte de ordinarie

sektioner, som det varit möjligt att mäta, kan man bestämma kurvorna

för bredder med samma nummer eller kurvorna för horisontalplanen

(vattenlinjerna). r

På den lodräta linje, som går genom delningspunkten för den icke mätta

t\ärsektionen, mätas avstanden mellan baslinjen xy och skärningspunkterna

mellan den lodräta linjen och kurvorna (se nedre bilden å fig. 61).

Nu beskrivna tillvägagångssätt kan användas i fall som avses i denna artikel

såväl under 2 a) som under 2 b) och gör det lätt att bestämma

tvärsektionen. Därest metoden att använda kurvorna för bredder med

samma nummer tillämpats, motsvara de erhållna avstånden hälften av

tvärsektionens verkliga bredder.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Rymden no dubbelbottentankar.

Artikel 45.

För att kunna bestämma största tillåtna avdrag för vattenbarlastrum

(se art. 71) måste man känna rymden av varje dubbelbottentank. Denna

rymd beräknas antingen med hjälp av den kapacitetsplan, som upprättats

för fartyget,1 eller på följande sätt.

Där tankens längd ej överstiger 50 fot eller 15,24 meter skola tre bredder

och tre höjder tagas, överstiger längden 50 fot eller 15,24 meter, skall antalet

mätta bredder och höjder vara fem.

Längden av varje tank mätes mellan bottenstockarna vid tankens ändar.

Vid längdens delningspunkter och dess ändpunkter mätas därefter höjderna

på ett avstånd från mittplanet motsvarande en fjärdedel av tanktakets

bredd. I varje sektion, där en höjd tagits, mätes en bredd vid höjdens mitt.

Har en tank oregelbunden form skall den mätas i avdelningar.

Alla mått tagas" till bordläggning, marginalplåtar och undersidan av tanktak

ulan hänsyn till stag eller spant (se fig. 62—65). o

Rymden av varje tank bestämmes på följande sätt: Till de två ändbredderna

lägges, i fall då tre bredder tagits, mittbredden multiplicerad med fyra,

samt, i fall då fem bredder tagits, bredderna med jämnt nummer, multiplicerade

med fyra, jämte mittbredden, multiplicerad med två. Den sålunda

erhållna summan multipliceras med en tredjedel av det lika avståndet mellan

bredderna. Den på så sätt uträknade arean multipliceras med medelhöjden

(d. v. s. det aritmetiska mediet av de mätta höjderna), och 95 procent

av sistnämnda produkt utgör tankens rymd i kubikfot eller kubikmeter.

Rymden i registerton erhålles genom att antalet kubikfot divideras med 100

eller genom att antalet kubikmeter multipliceras med 0,353.

Rymden av varje dubbelbottentank eller varje särskild del av dubbelbottnen

skall, angiven i registerton eller kubikmeter, angivas i mätbrevet.

I intet fall må i dubbelbottentankarnas rymd inräknas rymden av sådant

rum i dubbelbotten, vilket ej kan användas till förande av vattenbarlast, förråd,

brännolja eller last.

Mellandäcksrum.

Artikel 46.

Rum belägna mellan mätdäcket och översta fasta däcket, här nedan benämnda

mellandäcksrum, skola mätas och inräknas i bruttodräktigheten.

Varje mellandäcksrum skall mätas mellan två omedelbart på varandra följande

däck.

Artikel 47.

Vid mätning av mellandäcksrum skall vad i artiklarna It—13 stadgats

äga motsvarande tillämpning.

Metoder för mätning av mellandäcksrum.

Artikel 48.

Mätning av mellandäcksrum skall utföras enligt någon av nedan angivna

metoder.

1 När siffrorna i kapacitetsplanen äro givna i viktton (vare sig engelska eller metriska) skall

en riktig omräkningsfaktor användas för förvandling till registerton. Hava rymderna erhållits

från kapacitetsplanen och uppstår tvivel om riktigheten av dessa rymder, skola tankarna mätas

enligt vad i förevarande artikel är föreskrivet.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

77

Metod 1.

a) Rummets längd mätes i två delar (nr 1 och nr 2). Längd nr 1 tages i

mittplanet på halva höjden förut och akterut samt från garneringen eller

spanten vid förstäven till förkanten av akterstäven. Längd nr 2 tages i mittplanet

på halva höjden samt från förkanten av akterstäven till innerkanten

av spant akterut eller om därå finnes anbragt garnering, till dess insida (se

fig. 66).

b) Längd nr 1 skall delas i ett antal lika delar på sätt i artikel 21 är för

dar avsedda fall stadgat. Längd nr 2 skall delas i fyra lika delar. I båda längdernas

ändpunkter och i deras delningspunkter mätas därefter, enligt bestämmelserna

i artiklarna 34—36, invändiga bredder på halva höjden. I de

flesta fall blir bredden vid förstäven och bredden vid den aktre ändpunkten

av längd nr 2 lika med noll.

c) Höjden skall mätas i mittplanet vid varje delningspunkt. Är det

emellertid olika däcksbukt i de båda däck, mellan vilka rummet mätes,

skall höjden tagas på ett avstånd från mittplanet som är lika med en fjärdedel

av bredden i delningspunkten. Höjden skall mätas från det undre

däckets översida (eller från översidan av permanent däcksbeklädnad, såsom

trä, betong eller gummi) till undersidan av det övre däcket.1 Finnes panel

eller liknande beklädnad på det övre däckets undersida skall höjden tagas

genom sådan panel eller beklädnad.

Metod 2.

a) Rummets totala längd1 2 mätes i mittplanet på halva höjden och mellan

samma punkter förut och akterut som angivits för metod i.

b) Totala längden delas i ett antal lika delar på sätt i artikel 21 är för där

avsedda fall stadgat, varjämte vardera av de två aktersta lika delarna delas

mitt itu. Bredder mätas därefter dels vid den förliga ändpunkten av totala

längden, dels vid denna längds delningspunkter och dels vid de två aktersta

lika delarnas delningspunkter. Varje bredd skall mätas på halva höjden och

enligt bestämmelserna i artiklarna 34—36.

c) Höjden mätes vid varje delningspunkt å totala längden och bestämmes

enligt anvisningarna för metod 1 c).

Metod 3 (Särskilda fält).

a) 1 fartyg med tvär akter, där den aktersta bredden kan mätas vid den

aktre ändpunkten av mellandäcksrummets totala längd, och likaledes i fartyg

med mellandäcksrum, vars aktre del har i stort sett samma form som

den förliga delen (se fig. 67), erfordras icke de särskilda måtten för den

aktre delen. I det senare fallet blir bredden i totala längdens aktre ändpunkt

noll eller nära noll.

b) När väl totala längden blivit uppmätt och delad enligt föreskrifterna

i artikel 21, mätas bredderna i varje delningspunkt och därjämte i totala

längdens båda ändpunkter. Varje bredd skall mätas på halva höjden och

enligt bestämmelserna i artiklarna 34—36.

c) Höjden mätes vid varje delningspunkt å totala längden och bestämmes

enligt anvisningarna för metod 1 c).

1 Slutar det undre däcket vid akterstäven eller i närheten av denna skall höjden vid akterstäven

anses vara akterdelens höjd.

2 Är väl mätlängden fastställd erhåller man totala längden av mellandäcksrummet utan svårighet

genom att till mätlängden lägga eller, i förekommande fall, därifrån draga längden i horisontell

led, mätt i mittplanet, mellan mätlängdens ändpunkter och de i texten nämnda punkterna

förut och akterut (se fig. 66).

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Rymden av mellandåcksrum.

Artikel 49.

Rymden av mellandåcksrum bestämmes på följande sätt.

1. Har den i artikel 48 angivna metod 1 använts, numreras bredderna i

rummets förliga del så att den vid förstäven tagna bredden erhåller nr 1

och bredden vid akterstävens förkant får det högsta numret. Därefter multipliceras

första och sista bredderna med ett, de övriga bredder, som hava

udda nummer, med två och de bredder, vilka asatts jämna nummer, med

fyra. Summan av dessa produkter multipliceras med en tredjedel av det lika

avståndet mellan bredderna, varefter den sålunda erhållna arean multipliceras

med medelhöjden (varmed förstås aritmetiska mediet av de höjder,

som uppmätts vid varje delningspunkt a längd nr 1, utan hänsyn till höjderna

vid denna längds förliga och aktre ändpunkter).1 Sistnämnda produkt

utgör rymden av rummets förliga del i kubikfot eller kubikmeter. Bestämmelserna

i artikel 41 skola tillämpas vid förvandling till registerton.

Bredderna i rummets aktre del numreras därefter så att den vid akterstävens

förkant tagna bredden får nr 1 och bredden vid aktre ändpunkten

av längd nr 2 erhåller nr 5. Till summan av första och sista bredderna lägges

den andra bredden, multiplicerad med 4, den fjärde bredden, likaledes multiplicerad

med 4, samt den tredje bredden, multiplicerad med 2. Den därigenom

erhållna summan multipliceras med en tredjedel av det lika avståndet

mellan bredderna. Den på så sätt framkomna arean multipliceras därefter

med medelhöjden, beräknad på sätt i föregående stycke sagts Sistnämnda

produkt utgör rymden av mellandäcksrummets aktre del i kubikfot

eller kubikmeter.

Summan av rymderna av förliga och aktre delarna utgor rymden av hela

mellandäcksrummet. , ,,

2 Har den i artikel 48 angivna metod 2 använts, numreras bredderna i

hela rummet från för till akter, varvid bredden vid förstäven skall få nr 1.

Rymden av hela mellandäcksrummet bestämmes enligt anvisningarna i not

I till figur 68. , ,

Alternativt må aktersta bredden beräknas genom att man med hjalp av

planimeter bestämmer arean akter om totala längdens näst sista delningspunkt

på sätt framgår av figur 68. När så aktersta bredden bestamts, beräknas

rymden av hela mellandäcksrummet enligt anvisningarna i not II

tll3fl8Hai-6den i artikel 48 angivna metod 3 använts, numreras bredderna på

vanligt sätt från för till akter. Rymden av hela rummet beräknas därefter

med tillämpning av vad i denna artikel moment 1 stadgats om bestammande

av rymden av förliga delen av ett mellandåcksrum.

Påbyggnader.

Artikel 50.

Fast anbragta rum på eller ovanför översta fasta däcket, härefter kallade

påbyggnader, skola mätas samt under de förutsättningar, vilka angivas i artikel

51, och med de undantag, varom stadgas i artiklarna 57 och 58, mraknas

i bruttodräktigheten. 1 * * *

1 Hava icke däcken samma språng skall medelhöjden bestämmas på löljande sätt: Höjderna

(verkliga eller virtuella) vid längdens ändpunkter multipliceras med 1 Övriga höjder, som hava

udda nummer, med 2 och de höjder, vilka hava jämna nummer, med 4. Summan av dessa pro
dukter,

dividerad med summan av multiplikatorerna, utgör den sokta medelhöjden.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

79

Artikel 51.

Varje sluten påbyggnad (t. ex. back, poop, midskeppsöverbyggnad, däckshus

d;) 1 vilken last eller förråd kunna inrymmas eller vilken kan anvandas

bil bekvämlighet för passagerare eller besättning (sovrum, dagrum

ti heten 3 ^ * artlkel 57 stad§ade undantagen inräknas i bruttodräk
Rum

vilka enligt bestämmelserna i artikel 58 äro att anse som öppna

rum, skola inräknas i bruttodräktigheten, om de äro inredda för och anvanda

till bekvämlighet for passagerare eller besättning. Vad angår inräknande

i bruttodräktigheten av rum, som blott till en del användes för besättning

eller passagerare, hänvisas till figur 69.

För den handelse en påbyggnads begränsningar (tak, skott etc.) äro så

konstruerade1 att tvekan kan uppstå huruvida påbyggnaden skall anses vara

tast anbragt skall en skiss av påbyggnaden med en ingående beskrivningav

dess konstruktion fogas vid mätbeviset.

Artikel 52.

Vid mätning av påbyggnader skall vad i artiklarna 11—13 stadgats äga

motsvarande tillämpning. ° 8

Mätning av påbyggnader.

Artikel 53.

Matning av påbyggnader skall utföras våning för våning på följande sätt.

1. Invandiga längder och bredder skola tagas till innerkant av skottstaa

med normala inbördes avstånd till innerkant av spant eller till beklädnad

(garnering) om sadan finnes. Höjder skola tagas från översidan av det undre

däcket (eller från översidan av permanent däcksbeklädnad, såsom trä.

betong gummi o. d.) till undersidan av det övre däcket. Finnes panel eller

liknande bekladnad pa det övre däckets undersida, skola höjderna taeas

genom sadan panel eller beklädnad. J 8

nniLlf n’ekSa,mt’ ku™vida avståndet mellan skottstagen skall anses som

V /,- el er ?cke’ skola uppgifter om stagens djup och deras inbördes avst311^

lamnas i matbeviset tillika med en ingående beskrivning av huru måtten

tagits.

Är i en påbyggnad däcksbeklädnaden tjockare inom ett område av däckets

yta an inom ett annat, skall man bortse från överskjutande tjocklek inom

forstnamnda område om detta är litet i jämförelse med hela däcksytan I

Övriga fall tages ett medelvärde av däcksbeklädnadens tjocklek.

Skail "t8 -är Stad?lt an§aende mätning av mellandäcksrum

skall tillämpas vid matning av sadan poop eller sådant halvdäck, som sträc
slro

1 a ''fa kLt a "a s''-^ ^ aktern’ darvid !ikväl följande särskilda bestämmelser

Vid användning av metod 1 skall längd nr 1 och vid användning av metod

fandertabell°d 3 t0ta a lan§den delas 1 ett antal lika delar enligt föl
Längd

Antal

Icke överstigande 50 fot = 15,24 meter .................... ddao

Övei stigande 50 fot — 15,24 meter, men icke överstigande 225 fot = 68,58

IIltJlCF .............. *

Överstigande 225 fot = 68,58 meter . . . . . .. ..''.''.''......... 6

1 Genom t. ex. stämpling eller kilning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Har längd nr 1 eller totala längden delats i blott två lika delar, skola höjder

mätas även vid dessa längders ändpunkter.1

3. Jämväl längden av andra påbyggnader (back, midskeppsöverbyggnad

o. d.) skall delas i ett antal lika delar enligt ovanstående tabell. Längden

av back skall mätas från den punkt vid förstäven som angives i den uti artikel

48 beskrivna metod 1 för mätning av mellandäcksmm.

Bredderna skola mätas vid varje delningspunkt och vid längdens andpunkter.

Härvid skola de i artikel 48 och i denna artikel moment 1 upptagna

bestämmelserna gälla i tillämpliga delar.* 2

Har längden delats i blott två lika delar, skola höjder mätas även vid längdens

ändpunkter. I övrigt skola bestämmelserna i artikel 48 och i denna artikel

moment 1 gälla i tillämpliga delar.

4. När påbyggnad icke går från den ena fartygssidan till den- andra (t. ex.

däckshus) och dess skott exakt eller approximativt bilda en rektangel, är

det tillräckligt att mäta en bredd vid längdens mitt.

På vad sätt höjden i sådant fall skall mätas beror dels på påbyggnadens

läge och dels på skillnaden i däcksbukt mellan över- och underliggande däck

(se fig. 70).

5. Påbyggnad av oregelbunden form skall mätas i delar.

Rymden no påbyggnad.

Artikel 54.

Rymden av påbyggnad bestämmes på följande sätt.

1. Sedan bredderna numrerats från för till akter skall vid bestämning

av påbyggnadens rymd tillämpas samma regler, som i artikel 49 givits för bestämning

av rymden av mellandäcksrum. Skulle emellertid längden hava

delats i blott två lika delar, skall till de två ändbredderna läggas mittbredden

multiplicerad med fyra varefter den sålunda erhållna summan multipliceras

med en tredjedel av det lika avståndet mellan bredderna. Den härvid

framkomna arean multipliceras med medelhöjden. Produkten utgör påbyggnadens

rymd i kubikfot eller kubikmeter.

2. Vad angår sådana påbyggnader som omförmälas i not 2 till artikel t>3

moment 3 och i samma artikel moment 4 skall längden multipliceras med

bredden och den sålunda erhållna arean med medelhöjden. Produkten utgör

påbyggnadens rymd i kubikfot eller kubikmeter.

Luckor.

Artikel 55.

Rymden av en lucka erhålles genom att man multiplicerar dess inre längd

med dess inre medelbredd och denna produkt med medelhöjden (d. v. s.

aritmetiska mediet av höjderna, mätta från däckets undersida till undersidan

av täckluckorna).

Om summan av luckornas rymder överstiger V2 procent av den del av

bruttodräktigheten, som består av underdäcksdräktigheten, mellandäcksrummen,

de icke uteslutna påbyggnaderna och sådana ljus- och luftrum

för maskinrummet som skola inräknas i bruttodräktigheten, skall överstigande

delen av luckornas tillsammantagna rymder inräknas i nämnda dräktighet

(tillägget för luckor).

06 noi xiii an. sO) ntctuu x. cy» , „ . ,, ... ,

2 Har påbyggnad samma bredd efter hela sin längd är det tillräckligt att mata en enda

bredd.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

81

Artikel 56.

Suimmn av luckornas rymder utgöres av tillsammantagna rymden av

alla sadana luckor som leda till rum, vilka äro inräknade i bruttodräktiaheten

Lucka som leder till ett enligt artikel 57 eller 58 uteslutet rum skall

salunda icke med sin rymd ingå i denna summa. Dock skall i summan ingå

rymden av sådan lucka, som är belägen i ett öppet rum men leder till ett

i bruttodräktigheten inräknat rum.

i.ÄrTei^i iu<lka-ledande tid rum som icke är inräknat i bruttodräktigheten

skall likväl mätas, och luckans matt skola angivas i mätbeviset.

Den del av sluten trunk (t. ex. kolstört), vilken är belägen inom en påbyggnad,

skall behandlas som en sluten påbyggnad och således inräknas i

bruttodräktigheten (se fig. 71), dock icke då trunken leder till ett uteslutet

rum (se fig. 72).

Slutna rum icke inräknade

i bruttodräktigheten.

Artikel 57.

Följande rum belägna på eller ovanför översta fasta däcket skola icke

mraknas i bruttodräktigheten, såframt de äro uteslutande avsedda för här

nedan angivna ändamål samt vidare äro inrättade med hänsvn till dessa

ändamål och uteslutande användas för desamma.

1. Rum som kan anses antingen utgöra en del av rummet för framdrivningsmaskineriet

eller tjäna som ljus- och lufttillträde till detta. I fråga om

sådant rum skola bestämmelserna i artikel 77 tillämpas.

2. Rum för varje slag av maskineri som icke utgör del av framdrivningsmaskineriet.

Vid tillämpning av denna artikel skall följande anses som

maskinen: ankarspel, kättingbox, spel, styrmaskineri, pump, kylapparat

och destillationsapparat, hiss, tvättmaskin, panna och maskiner för framställning

av valolja, fiskolja eller guano, generator, ackumulatorbatteri,

brandslackningsmateriel etc. Vad nu sagts skall ock gälla sådan donkevpanna

som enligt artiklarna 78 och 79 icke skall anses utgöra de! av framdrivningsmaskineriet.

3. Rum till skydd för rorgängare (styrhytt). År ett rum till en del an
vänt

såsom styrhytt och till annan del såsom navigationshytt skall den del

vilken användes såsom styrhytt uteslutas vid beräkning av bruttodräktigheten.

°

4. Rum använt som kabyss eller bageri och inrett med spis eller ugn, utan

hänsyn till vem som betjänas därifrån.

5. Skylight, dom och trumma samt liknande rum för luft eller ljus åt

underliggande rum. Av sådant rum må emellertid ingen del som är belägen

under påbyggnads tak uteslutas vid beräkning av bruttodräktigheten

med mindre i påbyggnadens golv under sådant skylight, sådan dom eller

trumma eu öppning är lämnad för luft eller ljus åt rum under golvet (se

fig. 73 och 74).

6. Nedgångskapp, nedgångslucka och liknande rum som tjäna till skydd

för nedgång, trappgång eller lejdare ledande till underliggande rum. Är nedgång

belägen i ett rum vilket användes för annat ändamål, till exempel såsom

rökrum, och är nedgången icke avskild medelst skott, skall endast

sådan del av rummet uteslutas som ligger rakt ovanför nedgången. Jämväl

nedgång (trappgång eller lejdare) som är belägen omedelbart under nedgångskapp

eller nedgångslucka skall uteslutas vid beräkning av bruttodräktigheten

(se fig. 75—79).

6 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 119.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

7. Rum som upptages av klosett eller urinoar för befäl, besättning eller

passagerare. Sådant rum må likväl icke uteslutas om det är avsett för passagerare

och dessa avkrävas särskild avgift för rummets begagnande. Ej heller

må sådant rum uteslutas vid beräkning av bruttodräktigheten om det

utgör del av passagerarsvit.

I fall då ett rum är inrett med såväl vattenklosett eller urinoar som tvättställ

skall sådan del av rummet som upptages av tvättställ icke uteslutas

med mindre den till rymden är liten i jämförelse med den del som upptages

av vattenklosett eller urinoar (se fig. 80).

8. Vattenbarlastrum som uppfyller de i artikel 71 stadgade villkoren.

Rum som avses i punkterna 2—6 må uteslutas allenast där rummet icke

är större än som betingas av dess uppgift.

Alla i denna artikel uppräknade rum skola mätas och införas i matbeviset

under särskild rubrik. Måtten å rum som avses i punkterna 2—8 skola

tagas utvändigt utom i fall då rummet har del av sida eller skott gemensam

med påbyggnad av vilken rummet utgör del. I sistnämnda fall skall

längd och bredd mätas till den yta till vilken motsvarande mått i påbyggnaden

blivit taget (se fig. 81 och 82). I övrigt skola i fråga om matten och

beräkning av rymden bestämmelserna i artiklarna o3 och o4 gälla i tilllämpliga

delar.

Om rum som nu sagts ligger inom en påbyggnad är det i allmanhet enklast

att mäta först hela påbyggnaden och därefter särskilt för sig de rum

som icke skola inräknas i bruttodräktigheten (se fig. 77). Rymden av sistnämnda

rum dragés från rymden av hela påbyggnaden och återstoden inräknas

i bruttodräktigheten.

I fall då det på grund av bestämmelserna i denna artikel befunnits nödvändigt

att begränsa det rum som skall uteslutas enär detta ansetts vara

orimligt stort eller kunna användas för andra ändamål än dem som nämnts

under punkterna 2—6, skall uteslutningen begränsas till det utrymme som

är strängt nödvändigt för det angivna ändamålet — t. ex., i fråga om maskineri,

till det utrymme som upptages av själva maskineriet och som ar

nödvändigt för dess gång och betjänande. Som allmän regel skall dock

gälla att man skall räkna med rummets hela höjd. Har uteslutningen begränsats

skola såväl de begränsade måtten som måtten å rummet i dess

helhet angivas i mätbeviset.

Öppna rum icke inräknade

i bruttodräktigheten.

Artikel 58.

Med avvikelse från den i artikel 50 uppställda allmänna legeln men under

iakttagande av bestämmelserna i artikel 51 skall rummet mellan översta

fasta däcket och ett skyddsdäck (shelterdäck) — vanligen kallat shelterdäcksrum

— i likhet med påbyggnader i övrigt uteslutas vid beräkning

av bruttodräktigheten, när sådant rum enligt vad här nedan stadgas ar

att anse såsom öppet.

I Ett rum skall vid skeppsmätning anses vara öppet om ett skott eller

taket består allenast av metalltrådnät eller liknande galler eller ock av plankor

med mellanrum överstigande i skott 0,25 fot eller 0,076 meter eller i tak

O.os fot eller 0,024 meter.1

‘ Användes sådant rum till förrådsrum, verkstad eller liknande skall det inräknas i bruttodräktigheten.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

II a) Öppningar i däck eller tak.

1. Ett lum skall vid skeppsmätning anses vara öppet om i mittlinjen av

rummets övre däck eller dess tak finnes en öppning, vars längd icke understiger

4 fot eller 1,219 meter och vars bredd är lika stor som eller större

än bredden av den närmaste lastluekan i samma däck eller tak.

2. Yrkande att shelterdäcksrum eller del därav skall uteslutas vid beräkning

av bruttodräktigheten må ej bifallas, med mindre, i fall då däcksoppmngen

är belägen akterut, avståndet mellan öppningens akterkant

(aktre karmen) och akterstävens akterkant icke understiger en tjugondei

av fartygets igenkänningslängd samt, i fall då öppningen är belägen förut,

avståndet mellan däcksöppningens förkant (förliga karmen) och förstävens

förkant icke understiger en femtedel av igenkänningslängden.

3. Finnas karmar, må deras medelhöjd över däcket eller taket icke övershga

1 fot eller 0,3os meter. Skyddsräcken, stöttor eller hylsor runt om öppningen

må icke vara anbragta på sådant sätt att öppningen kan skalkas med

deras hjälp. Endast flyttbara täckluckor av trä äro tillåtna. Dessa må fasthållas

medelst undertill anbragta surrningar av tågvirke (icke ståhvirar)

tillverkat av hampa eller liknande material (se fig. 83).

4. 1 onnageöppning i däcket må icke vara anbragt under ett däck, en permanent

plattform eller annan liknande konstruktion (se fig. 84).

b) Öppningar i fartygssidan eller i påbyggnads sidor.

1. Ett rum skall vid skeppsmätning anses vara öppet då en eller flera öppningar

finnas i bordläggningen å båda fartygssidorna eller, när fråga eljest

ar om påbyggnad, i sidoskotten. Finnes endast en öppning i vardera sidan

må dess längd icke vara mindre än 18 fot eller 5,486 meter och dess höjd

icke mindre än 2,5 fot eller 0,762 meter. Finnes mer än en öppning i vardera

sidan ma höjden av sådan öppning icke vara mindre än 2,5 fot eller 0,762

meter och öppningarnas sammanlagda area på vardera sidan icke vara mindle

an 60 kvadratfot eller 5,574 kvadratmeter. Ingen öppning må hava en

area som är mindre än 25 kvadratfot eller 2,323 kvadratmeter (se fig 85

och 86). ö

2. Finnes brunn mellan tvärskeppsskott skola öppningarna i bordläggningen

eller sidoskotten hava eu längd av 18 fot eller 5^6 meter, om en

sadan langd ar möjlig, eller i varje fall eu längd icke understigande tre

fjärdedelar av längden mellan tvärskeppsskotten. Höjden må icke vara

Tu6 an,f’5-f°! elle^,0’762 meter. Arean av öppningen på vardera sidan

skall vara åtminstone 4o kvadratfot eller 4,isi kvadratmeter

3. Alla sidoöppningar skola parvis vara belägna mitt för varandra på båda

sidor av fartyget eller påbyggnaden. De få icke förses med permanenta

stangmngsanordmngar. De enda stängningsanordningar som tillåtas för si
ooppningar

aro lösa plankor inpassade i U-järn som nitats eller svetsats

fast vid bordläggningen eller sidoskotten. Ej må bordläggningen eller skotten

d öppning ej heller U-jarnen eller sådana spant som gå över öppningen

forses med hal gångjärn, öglebultar, beslag eller eljest med anordning som

kan anyandas for skalknmg eller permanent tillslutning av öppningen

4. Sid ooppningar må icke med skott eller på annat sätt inneslulas.''

c) Öppningar i tvärskeppsskott.

1. Ett rum skall vid skeppsmätning anses vara öppet i följande fall.

i) Då i ett av ändskotten finnas två tonnageöppningar, en på vardera

sidan om mittplanet. År tröskel anbragt må dess höjd icke övershga

2 fot eller 0,6io meter. Öppnings höjd må icke i något fal! undei

stiga 4 fot eller 1,219 meter och bredden må icke vara mindre än

3 fot eller 0,su meter.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

ii) Då i ett av ändskotten finnes en enda tonnageöppning som är

minst 5 fot eller 1,524 meter hög och 4 fot eller 1,219 meter bred, under

förutsättning likväl att öppningen är belägen i eller så nära som

möjligt intill mittplanet i ifrågakommande rum eller i fartyget, om

rummet går från den ena fartygssidan till den andra (se fig. 87—89).

Är tröskel anbragt må dess höjd icke överstiga 2 fot eller O.eio meter.

2. öppningarna må icke tillslutas pa annat sätt än med lösa plankoD inpassade

i U-järn, som nitats eller svetsats fast vid skotten, eller med lösa

plåtar2 vilka fasthållas antingen av hakbultar pa ett inbördes avstand från

mittpunkt till mittpunkt icke understigande 1 fot eller 0,305 meter, eller ock

av bultar i lösa tersar. Bultarna må icke gå genom skottet. Varken skott

eller U-järn vid öppning må vara försett med hål, gångjärn, öglebultar, beslag

eller eljest med anordning som kan användas för skalkning eller permanent

tillslutning av öppningen.

3. År rummet uppdelat medelst skott, skall sådant skott hava öppningar

med mått och stängningsanordningar som ovan sagts.

4. Där frågan, huruvida påbyggnad må uteslutas, beror på förefintlighe
ten

av en eller flera tonnageöppningar i skott som begränsar rummet, må

icke finnas annan tillträdesväg genom samma skott till det uteslutna rummet

(se fig. 90). ..

5. Rum som är helt Öppet från däck till däck utan några stängmngsanordningar

skall uteslutas förutsatt att rummets bredd är minst 3 fot eller

0,914 meter (se fig. 91).

d) Allmänna föreskrifter.

1. Yrkande om uteslutning vid beräkning av bruttodräktigheten på grund

av tonnageöppning må icke bifallas, med mindre öppningen ligger öppen

för väder och vind.

2. De ovan angivna måtten å tonnageöppningar hava till syfte att sadan

öppning skall äga fri yta av viss minimistorlek; därav följer att minimilängden

måste finnas längs hela minimibredden (se fig. 92) eller minimihöjden

längs hela minimilängden (se fig. 85 och 86).

3. Vid bestämning av måtten å en tonnageöppning skall hänsyn tagas

till att sådana delar av profiljärn, stöttor, hylsor eller liknande anordningar,

vilka skjuta in i öppningen, minska öppningens fria yta. I fråga om sidoöppningar

skall dock bordläggningsflänsen på spant som går över öppningen

icke anses inkräkta på dennas fria yta (se fig. 85 och 86).

Artikel 59.

Sådana påbyggnader och shelterdäcksrum, vilka enligt bestämmelserna

i artikel 58 äro att anse som öppna rum, skola alltid mätas och införas i

mätbeviset. En noggrann beskrivning, av vilken framgår öppningarnas mått.

skall bifogas. Mätningen skall utföras enligt bestämmelserna i artikel 48*

eller artikel 53. . . , cl

Beräkningen skall utföras enligt anvisningarna i artiklarna 49 och 54.

Finnes inom ett öppet rum påbyggnad (se fig. 83) vilken skall inräknas

i bruttodräktigheten, lucka, rum som i artikel 57 sägs eller rum som kan

anses utgöra del av rummet för framdrivningsmaskineriet (maskinkapp 1 2 3

1 I stället för lösa plankor kunna U-järn eller liknande don användas.

2 Plåtarna kunna vara försedda med isolering. _

3 I allmänhet är ett shelterdäcksrum icke öppet från forstav till akterstav. I de flesta fall

finnes ett slutet skott förut och ett akterut (se fig. 83). På grund härav bliva bestämmelserna

i art. 48 tillämpliga endast i sällsynta fall.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

varJe sådant rum mätas för sig och införas i mätbeviset. Betrattande

ett vart av dem skall frågan, huruvida det skall inräknas i bruttodraktigheten

eller icke, bedömas efter tillämpliga artiklar.

Måtten å och rymden av varje rum, som enligt artikel 58 är att anse som

Öppet, skall angivas i mätbrevet under särskild rubrik. Från denna rymd

skall dragas rymden av sådant inom det öppna rummet beläget rum varom

i tredje stycket förmäles. Resten utgör nettorymden av ifrågavarande öppna

rum. Är det en avsevärd skillnad mellan de inre och de yttre måtten

a ett slutet rum som ligger inom ett Öppet rum (t. ex. ett proviantrum med

isolerade skott), skola de yttre måtten användas vid tillämpning av nyssnämnda

bestämmelser. J

Följande exempel, vilket hänför sig till figur 93, visar på vad sätt rymden

av den oppna delen av ett shelterdäeksrum skall införas i mätbrevet.

Total rymd:

H =

8 fot (2,44 m); L

34 fot (10,36 in)

48 fot (14,63 m)

56 fot (17,07 in)

B = 56 fot (17,07 m)

56 fot (17,07 m)

53 fot (16,15 m)

50 fot (15,24 m)

Avgår sluten del (n),

luckor (o) och maskinkapp

Nettorvmd ............

Öppen del av shelterdäeksrum.1

360 fot (109,73 m);

= 1497,60 ton (4242,49 m3)

=_150 ton (424,93 m3)

1347,60 ton <3817,56 in8)

Öppen brunn.

H = 8 fot (2,44 in); L = 8 fot (2,44 m);

(50 fot (15,24 m)l

B = 49,5 fot (15,09 m)'' = 31,68 ton (89,74m8)

I 49 fot (14,93 m) j

Rum till skydd för däckspassagerare.

Artikel 60.

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 51 första stycket äger den centrala

skeppsmatmngsmyndigheten i landet medgiva, att sluten påbyggnad

uteslutes vid beräkning av bruttodräktigheten, förutsatt dels att fartyget

ar i tjänst på korta sträckor, dels att påbyggnaden icke användes för något

annat andamål än att bereda skydd åt däckspassagerare och dels att dessa

icke hava att härför erlägga någon tilläggsavgift.

Mätningen och beräkningen skall utföras på sätt i artiklarna 53 och 54

ar stadgat och rymden (med avdrag för rymden av sådant rum för vattenklosett,

vilket enligt artikel 57 redan uteslutits), skall införas i mätbrevet

under särskild rubrik.

Om så finnes lämpligt kan detta rum mätas i delar mellan tvärskeppsskott av järn,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

AVDELNING IV.

MÄTNING OCH BERÄKNING AV AVDRAG

ENLIGT REGEL I.

Befälhavarens rum.

Artikel 61.

Varje rum, som är avsett för befälhavaren och användes uteslutande åt

denne, skall, när förhållandet styrkes, avdragas från bruttodräktigheten.

Avdragsgilla rum för befälhavaren må innefatta ett sovrum med intilliggande1

dagrum, ett badrum, ett kontor samt klädskåp. Ligga ej befälhavarens

rum intill styrhytten eller navigationshytten, må avdrag ske jämväl

för ett vaktrum för befälhavaren, förutsatt att detta ligger intill styrhytten

eller navigationshytten.

Besättningens rum.

Artikel 62.

Varje rum, som upptages av besättningen och är avsett uteslutande för

dess bruk, skall, när förhållandet stvrkes, avdragas från bruttodräktighe
Till

besättningen skall anses höra varje person (utom befälhavare och

lotsar) som är anställd ombord under fartygets resor. På lotsfartyg skola

av lotsarna endast de, som behövas för lotsfartygets navigering under vanliga

förhållanden, anses tillhöra besättningen.

Avdragsgilla rum för besättningen må utgöras av sovrum, massrum badrum,

tvättrum, klädskåp, torkrum, rökrum, rum för rekreation, bibliotek,

■* Maskinchefens liksom även främste styrmannens kontor må avdragas

förutsatt att i rummet icke finnes koj och att det ligger intill- sovrummet.

Under enahanda förutsättningar må avdrag göras för maskinchefens ävensom

främste styrmannens dagrum. Kontor för annan, som tillhör tartygsbefälet,

eller för purser1 * 3 eller steward må icke avdragas liksom icke heller

läkarens mottagningsrum i passagerarfartyg.

Gångar och andra rum som användas

av befälhavare och besättning.

Artikel 63.

Penteri, kabyss, bageri, rum för anläggning for flltrering eller destillation

av dricksvatten, klosett, urinoar och dylikt som ar avsett till bruk uteslutande

för befälhavare och besättning skall avdragas for så vitt rummet

icke uteslutits vid beräkning av bruttodräktigheten enligt bestämmelserna i

1 Även om sovrummet och dagrummet äro skilda åt genom en gång, skola de anses ligga

^^ÄverTonTsovrummet och kontoret äro skilda åt genom en gång, skola de anses ligga intill

varandra.

3 Eller befäl som utför pursers arbete.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

artikel 57. Sjukrum, apotek och medicinskåp som användas uteslutande för

befälhavare och besättning må likaså avdragas.

Gång eller trappgång, vilken uteslutande tjänar som tillträde till avdraget

eller uteslutet rum för befälhavaren eller besättningen, skall avdragas. Sådan

gang eller trappgång skall avdragas också då den därjämte tjänar som

tillträde till:

a) annat avdraget eller uteslutet rum, inbegripet rum för framdrivningsmaskineriet

(se fig. 94),

b) icke avdragsgillt rum, för så vitt tillträdet till detta sker endast

genom vanligt manhål (se fig. 95),

c) icke avdragsgillt rum inrett till bruk uteslutande för befälhavaren

och besättningen (t. ex. linneskåp),

d) icke avdragsgill gång eller trappgång, förutsatt att denna är ett

rum för sig (se fig. 95).

Sådan del av gång, som icke är avskild med skott, må icke avdragas.

Rum som är särskilt konstruerat såsom förrådsrum för fast eller flytande

proviant uteslutande avsedd för befälhavare och besättning skall likaså

avdragas, om rummet är strängt nödvändigt för sagda ändamål och uteslutande

tillgodoser detta. Sådant avdrag må dock icke överstiga 15 procent

av övriga avdrag för rum, avsedda för befälhavare och besättning.

I fartyg där befälhavare och besättning själva hålla sig med kost må matskåp

avdragas utan begränsning. I sådant fall må dock intet avdrag göras

för proviantrum.

Artikel 64.

Reservhytt må icke avdragas. Den omständigheten, att två reservhytter

finnas till bruk t. ex. för lotsar eller övertaligt fartygsbefäl skall dock icke

medföra, att fartyget anses vara ett passagerarfartyg, förutsatt likvisst att

nämnda reservhytter icke äro försedda med fler än sammanlagt fyra kojer,

bäddsoffor inräknade.

I fråga om passagerarfartyg, som saknar något av följande för passagerarnas

uteslutande bruk avsedda rum, nämligen matsal, rökrum, penteri,

kabyss, bageri, proviantrum, rum för anläggning för filtrering eller destil1

a tion av dricksvatten, badrum, tvättrum, vattenklosett, annan klosett eller

urinoar, må avdrag icke göras för motsvarande befälhavare- och besättmngsrum.

Beträffande fartyg som för passagerare utan kojplatser, till exempel

pilgrimer, och icke har inredning med kojplatser för passagerare,

skall emellertid vad nyss sagts icke gälla annat än såvitt angår vattenklosetter,

andra klosetter och urinoarer.

Vid tillämpningen av denna artikel skall med passagerarfartyg förstås

varje fartyg som befordrar betalande passagerare ävensom varje fartyg som,

även om det icke för passagerare, har en eller flera reservhytter utöver dem

som avses i första stycket andra punkten.

Artikel 65.

Rum som avses i artiklarna 66—71 skola vid tillämpningen av dessa

skeppsmätningsregler anses vara sådana rum för fartygets navigering och

manövrering, som angivas i artikel 7 tredje stycket under 2), och skola

avdragas från bruttodräktigheten enligt vad i nämnda artiklar är stadgat

iorutsatt att rummen icke uteslutits enligt föreskrifterna i artikel 57.

Rummen för fartygets navigering och manövrering utgöras av:

a) navigationsrum — utom rum för donkeypanna och för länspump

— (art. 66),

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. May.ts proposition nr H9.

b) rum för donkeypanna och för länspump (art. 67),

c) pumprum i fartyg som för flytande last lös i lastrummet (art.

68),

d) rum för båtsmansförråd (art. 69),

e) segelkoj (art. 70) samt

f) vattenbarlastrum (art. 71).

Navigationsrum

utom ram för donkeypanna och för länspump.

Artikel 66.

Rum, som användes uteslutande för fartygets navigering och som icke

uteslutits jämlikt artikel 57, skall avdragas från bruttodräktigheten till så

stor del som prövas skälig.

De avdragsgilla navigationsrummen komma i allmänhet att innefatta rum

för förvaring och användning av sjökort och navigationsinstrument, rum

för radiotelegrafi och radiotelefoni,1 rum för förvaring av lanternor, flaggor,

raketer etc., rum för ekolod och apparater, avsedda för undervattensignalering,

rum för automatisk styrkompass, gyrostabilisator eller liknande

apparater samt rum för ratt, styrinrättning, förhalningsspel och ankarspel

med tillhörande kättingboxar.

Där eu del av styrhytten användes såsom karthytt skall sådan del avdragas.

År rum för ratt, styrinrättning, förhalningsspel, ankarspel eller liknande

apparat större än för ändamålet erfordras, skall avdrag göras för det utrymme

som upptages av själva apparaten jämte det utrymme utefter alla

dess sidor som är nödvändigt för dess gång och betjänande (i allmänhet

icke mer än 2 fot eller 0,6io meter på varje sida). I regel må ej räknas med

större höjd än höjden i ett vanligt mellandäcksrum.

Donkeypanna och länspump.

Artikel 67.

Då icke annat följer av vad i artikel 79 är stadgat om sådant rum för

donkeypanna vilket kan anses vara en del av rummet för framdrivningsmaskineriet,

skall utrymme som upptages av donkeypannan avdragas, under

förutsättning att pannan är förbunden med fartygets länspumpar men oavsett

om pannan jämväl kan användas för att driva lastvinscharna eller för

annat liknande ändamål.

Om donkeypanna icke är förbunden med länspumparna men uteslutande

tjänar till att driva förhalnings- eller ankarspel, styrmaskin eller liknande

apparat för navigeringen, må rummet för donkeypannan anses såsom navigationsrum

och avdragas enligt vad om sådant rum är stadgat.

Utrymme upptaget av länspump jämte utrymme som är nödvändigt för

dess gång och betjänande och rum som uteslutande tjänar såsom tillträde

till sådant pumprum skall avdragas. Vad sålunda stadgats skall ock gälla

i fråga om barlastpump om denna kan användas för länsning av fartyget.

Är donkeypanna, länspump eller barlastpump, som uppfyller ovan angivna

villkor, belägen i rum för framdrivningsmaskineriet, utan att kunna

anses tillhöra detta maskineri, skall endast sådant utrymme, som verkligen

upptages av nämnda apparater, avdragas och införas i mätbeviset under

rubriken: Rum för fartygets navigering och manövrering.

1 Men icke väntrum för passagerare.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

89

Pumprum i fartyg som

för flytande last lös i lastrummet.

Artikel 68.

I fråga om fartyg som fraktar flytande last lös i lastrummet skall avdrag

ske för rum som upptages av pump, vilken gör tjänst som lastpump,

under förutsättning att pumpen tillika kan användas för länsning av fartyget.

Då icke annat följer av de i artikel 78 under A 6) n) upptagna

bestämmelserna skall under samma förutsättning som nyss sagts avdrag

göras jämväl för rum vilket upptages av sådan för transport av flytande

bränsle avsedd pump som är belägen utanför rummet för framdrivningsmaskineriet.

Skall enligt vad nu stadgats avdrag ske för rum, som upptages

av pump, skall avdraget omfatta också rum, som är strängt nödvändigt

för pumpens gång och betjänande samt för tillträde till pumpen.

Rymden av avdragsgillt pumprum skall bestämmas på följande sätt.

Utrymme som upptages av pump och utrymme som är nödvändigt för

dennas gång och betjänande skall hava höjden lika med pumpens höjd eller,

om sistnämnda höjd icke uppgår till 7 fot eller 2,134 meter, lika med detta

mått. Den horisontella arean av dessa utrymmen skall bestå av den i anspråk

tagna durkytan jämte tillräckligt utrymme runt om för pumpens

gång och betjänande.

Det utrymme som är nödvändigt för tillträde till pumpen skall hava en

höjd, som sträcker sig från översidan av de i tredje stycket avsedda utrymmena

upp till översta fasta däcket, och en horisontell area, vars ena sida

är lika med lejdarens bredd och andra sida är lika med 3 fot eller 0,9i4

meter, dock att arean icke må överstiga 6 kvadratfot eller 0,557 kvadratmeter.

Hela avdraget för pumprum må icke vara större än vad som framgår av

nedanstående tabell.

Procent

Bruttodräktighet av brutto
dräktigheten
över

3 000 ton (8 498,58 m3) .............. 0,9

Över 1500 ton (4 249,29 ms) till och med

3 000 ton (8 498,58 m3) .................. 1,2

över 500 ton (1416,43 m3) till och med

1500 ton (4 249,29 m3) .................. 2

500 ton (1 416,43 m3) eller mindre.......... 4

Registerton

eller kubikmeter,

totalt

27 ton (76,49 m3)

18 ton (50,99 m3)

10 ton (28,33 m3)

B åts mans för råd.

Artikel 69.

Med nedan angivna begränsningar skall varje rum som är uteslutande

avsett för och använt till båtsmansförråd avdragas från bruttodräktigheten.

Med båtsmansförråd förstås all materiel som är nödvändig för fartygets

skötsel och underhåll samt omhänderhaves av båtsmannen. I allmänhet

innehåller båtsmansförråd wirar, trossar, tågvirke, tjära, målningsfärg,

block, schacklar, soltält, presenningar, taljor, kvastar, svabbar, pytsar etc.

Avdraget för båtsmansförråd må icke vara större än vad som framgår av

följande tabell.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Bruttodräktighet

Över 20 000 ton (56 657,22 m3) ............

Över 10 000 ton (28 328,61 m3) till och med

20 000 ton (56 657,22 m3)................

Över 2 000 ton (5 665,72 m3) till och med

10 000 ton (28 328,61 m8)................

Över 1 000 ton (2 832,86 m3) till och med

2 000 ton (5 665,72 m3)..................

Över 500 ton (1416,43 in3) till och med

1 000 ton (2 832,86 m3)..................

Över 150 ton (424,93 m3) till och med

500 ton (1416,43 m3)....................

150 ton (424,93 m3) eller mindre ..........

Procent

av bruttodräktigheten
V»
7“
-

i1/''*

2V2

Registerton

eller kubikmeter,

totalt

125 ton (354,11 m3)

100 ton (283,29 m3)

75 ton (212,46 m3)

20 ton (56,66 m3)

15 ton (42,49 m3)

10 ton (28,33 m8)

3 ton (8,50 m3)

Där i fartyg med bruttodrälctigheten icke överstigande 150 registerton

eller 424,93 kubikmeter båtsmansförråd finnes i rum som icke enbart är avsett

för sådant ändamål, skall avdrag för båtsmansförråd ändock medgivas

enligt ovanstående tabell.

I fråga om fiske- eller fångstfartyg (t. ex. valbåt eller sälbåt) med en bruttodräktighet

överstigande 150 registerton eller 424,93 kubikmeter och som

saknar särskilt rum för båtsmansförråd, skall göras ett lämpligt avdrag,

icke överstigande 3 registerton eller 8,50 kubikmeter, för båtsmansförråd

som förvaras i rum för fiske- och fångstredskap.

Segelkoj.

Artikel 70.

I segelfartyg skall det rum som uteslutande är avsett för och använt till

förrådsrum för segel avdragas från bruttodräktigheten enligt vad nedan är

stadgat.

1. Avdraget, som endast må göras beträffande fartyg med segel som enda

framdrivningsmedel, må icke överstiga 4 procent av bruttodräktigheten.

2. Äro segelkoj och rum för båtsmansförråd förenade, skall avdrag först

ske för segelkojen med den i punkt 1 stadgade begränsningen, och därefter

göres avdrag för båtsmansförrådet med återstående del av rummet, enligt

bestämmelserna i den till artikel 69 hörande tabellen.

Vattenbar lastrum.

Artikel 71.

Med vattenbarlastrum förstås vattenbarlasttank i dubbelbotten och vattenbarlastrum

under översta fasta däcket utanför dubbelbotten (t. ex. föroch

akterpiktank, djuptank och kofferdamm) om sådant rum uppfyller nedan

angivna villkor.

På skriftlig ansökan av fartygets ägare skall rum, som icke är uteslutet

och vilket är inrättat för och uteslutande använt till vattenbarlast, med iakttagande

av nedan angivna begränsningar avdragas från bruttodräktigheten,

såframt rummet uppfyller följande villkor, nämligen

a) att det visas vara ändamålsenligt konstruerat samt provat för

användning såsom vattenbarlasttank,

b) att det är inrättat endast för vattenbarlast, samt

c) att tillträde till detsamma icke kan ske annorledes än genom

manhål av vanlig storlek.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

91

Anm. till a). Kravet att rummet skall vara ändamålsenligt konstruerat

samt provat för användning såsom vattenbarlasttank innebär att tanken

skall kunna motstå trycket vid vattenprovning. Öppningar i tanktaket invid

sidospanten må icke vara tätade med cement.

Anm. till b). Anordningarna för fyllning och länsning av vattenbarlasttank

(pumpar, rör etc.) skola vara permanenta samt av tillfredsställande

beskaffenhet och utan samband med rörsystem för vatten eller olja till motorkylning,

matarvatten, dricksvatten, tvättvatten, brännolja eller last. Pumparna

skola vara av lämplig typ och storlek för effektiv behandling av vattenbarlasten.

Fyllnings- och länsrör skola i allmänhet hava en inre diameter

som icke är mindre än 21/2 tum eller 64 millimeter. Handpump, flyttbar

pump eller slanganslutning må icke betraktas såsom permanent och tillfredsställande

anordning för fyllning och länsning. I fartyg, vars bruttodräktighet

icke överstiger 200 registerton, eller 5 6 6,57 kubikmeter, och i fartyg,

vars bruttodräktighet är större och som har segel till huvudsakligt

Iramdrivningsmedel, är handpump tillåten såsom enda hjälpmedel för fyllning

eller länsning av vattenbarlastrum förutsatt likväl att anordningen är

permanent.

Anm. till c). Storleken av manhål må icke överstiga 2,5 kvadratfot eller

0,233 kvadratmeter.

Kofferdamm skall anses såsom vattenbarlastrum om den uppfyller förut

nämnda villkor.

Dubbelbottentank, som står i förbindelse med barlastledning eller som

kan användas för vatten eller olja till motorkylning, matarvatten, dricksvatten,

tvättvatten, brännolja eller last, skall vid bestämmande av avdraget för

vattenbarlastrum anses utgöra sådant rum.

Tabell för bestämmande av största tillåtna avdraget för vattenbarlastrum.1

Brutto-

dräktighet

Procent-

tal

Brutto-

dräktighet

Procent-

tal

Brutto-

dräktighet

Procent-

tal

Brutto-

dräktighet

Procent-

tal

10002

19,00

3 300

15,85

6 200

12,59

10 800

9,03

1100

18,85

3 400

15,73

6 400

12,39

11000

8,92

1200

18,71

3 500

15,60

6 600

12,20

11 200

8,82

1300

18,56

3 600

15,48

6 800

12,01

11 400

8,71

1400

18,42

3 700

15,35

7 000

11,83

11 600

8,61

1500

18,27

3 800

15,23

7 200

11,65

11800

8,52

1600

18,12

3 900

15,11

7 400

11,47

12 000

8,43

1700

17,99

4 000

14,99

7 600

11,30

12 200

8,34

1800

17,85

4 100

14,87

7 800

11,18

12 400

8,26

1900

17,71

4 200

14,75

8 000

10,96

12 600

8,18

2 000

17,57

4 300

14,64

8 200

10,80

12 800

8,10

2 100

17,43

4 400

14,52

8 400

10,64

13 000

8,03

2 200

17,29

4 500

14,41

8 600

10,48

13 200

7,96

2 300

17,16

4 600

14,29

8 800

10,33

13 400

7,90

2 400

17,02

4 700

14,18

9 000

10,19

13 600

7,84

2 500

16,89

4 800

14,06

9 200

10,04

13 800

7,78

2 600

in,76

4 900

13,95

9 400

9,91

14 000

7,73

2 700

16,62

5 000

13,84

9 600

9,77

14 200

7,68

2 800

16,49

5 200

13,62

9800

9,64

14 400

7,64

2 900

16,36

5 400

13,41

10 000

9,51

14 600

7,59

3 000

16,23

5 600

13,20

10 200

9,38

14 800

7,55

3100

16,11

5 800

12,99

10 400

9,26

15 0003

7,50

3 200

15,98

6 000

12,79

10 600

9,14

—

—

1 För mellanliggande värden på bruttodräktigheten erhållas procenttalen genom interpolering.

2 Och därunder.

3 Och däröver.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Vid beräkning av rymden av avdragsgillt vattenbarlastrum skall iakttagas,

att sammanlagda rymden av uteslutna och avdragna vattenbarlastrum

(innefattande hel eller partiell dubbelbotten, piktankar, djuptankar, kofferdammar

och alla andra slag av vattenbarlasttankar i egentlig mening, belägna

under översta fasta däcket) icke må överstiga det antal procent av

bruttodräktigheten, som angives i föregående tabell. I fall då rymden av uteslutna

vattenbarlastrum i dubbelbotten är lika med eller överstiger den enligt

nämnda tabell tillåtna, är intet avdrag för vattenbarlastrum medgivet.

Avdrag må göras för del av tank, förutsatt att tanken i sin helhet är inrättad,

konstruerad och provad för vattenbarlast.

Artikel 72.

Intet av de rum som avses i artiklarna 61—71 må avdragas, om icke rummet

först blivit inräknat i bruttodräktigheten (se fig''. 96 och 97, vilka visa

metoden för mätning av bredder och djup i förpiktank).

Artikel 73.

Rymden av rum som avses i artiklarna 61—63 och 66—70 skall mätas och

beräknas på sätt i artiklarna 53 och 54 är angivet. Höjderna skola följaktligen

mätas till undersidan av ovanliggande däck genom takpanel, om sådan

finnes. Rummets horisontala mått skola tagas mellan rummets begränsningsskott

eller till beklädnad (garnering) på dessa om sådan finnes eller

till innerkant antingen av spant eller ock av skottstag med normala inbördes

avstånd och alltså på samma sätt som motsvarande mått tagits vid bestämmande

av bruttodräktigheten. Varje rum skall mätas för sig, och i mätbeviset

skall angivas det ändamål för vilket rummet är avsett. Har endast del

av rum avdragits, skola måtten såväl å rummet i dess helhet som å delen

angivas i mätbeviset ( se fig. 98).

Mätning av piktankar och andra vattenbarlastrum, som gå från den ena

fartygssidan till den andra och som äro belägna utanför dubbelbotten och

under mätdäcket eller dess tänkta fortsättning, skall utföras enligt reglerna

för mätning av rummet under mätdäcket. Längden skall mätas på tankens

tak (se fig. 96 och 97). Tvärsektioner skola mätas på vanligt sätt vid

längdens mitt och vid dess ändpunkter, men endast fem bredder skola tagas

i varje sektion. År vattenbarlastrum beläget delvis under och delvis över

mätdäcket eller dess tänkta fortsättning (t. ex. en akterpiktank som sträcker

sig till undersidan av ett halvdäck) skall den del som ligger under mätdäcket

eller dess fortsättning mätas på sätt nyss angivits och den återstående

delen mätas som en påbyggnad.

För varje tank som går från den ena fartygssidan till den andra skall avståndet

från ändskottet eller ändskotten till rätta platsen för närmaste tvärsektion

i rummet under mätdäcket bestämmas och angivas i mätbeviset.

Mätning av vattenbarlastrum som icke går från den ena fartygssidan till

den andra och som ligger under mätdäcket och utanför dubbelbotten skall

utföras på följande sätt. Först mätes tankens längd. Denna längd delas på

sätt i artikel 21 sägs, dock att den icke skall delas i fler än två lika delar

om den icke överstiger 30 fot eller 9,14 meter. Tvärsektioner mätas därefter

vid längdens ändpunkter och delningspunkter. Har i detta stycke avsett rum

förhållandevis liten höjd och äro rummets begränsningsytor i det närmaste

plana må rummet ock mätas i enlighet med vad i artikel 53 är stadgat. Tank

av oregelbunden form skall mätas i delar.

Vattenbarlastrum, beläget ovanför mätdäcket eller dess tänkta fortsättning,

skall mätas på sätt i artikel 53 sägs.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Vad i dessa skeppsmätningsregler finnes stadgat rörande beräkning av

rymden av rummet under mätdäcket och rymden av påbyggnad skaii ock,

där det är tillämpligt, gälla i fråga om bestämmande av rymden av varje

särskilt vattenbarlastrum.

Avdrag för rum för framdrivningsmaskineriet.

Artikel 74.

Beträffande varje fartyg som framdrives med maskineri skall från bruttodräktigheten

göras avdrag för rum, som erfordras för maskineriet, enligt de

närmare bestämmelserna i artikel 75 (drivkraftsavdraget).

I dessa skeppsmätningsregler förstås med rum för framdrivningsmaskineri

till en början varje utrymme som är upptaget av huvudmaskineriet

eller av hjälpmaskiner, som äro nödvändiga för huvudmaskineriets gång,

och vidare utrymmen som äro nödvändiga för huvudmaskineriets och nämnda

hjälpmaskiners gång och betjänande — vilka nu nämnda utrymmen närmare

bestämmas i artiklarna /8 och 79 —- samt slutligen i förekommande

fall ljus- och luftrum varom stadgas i artikel 77.

Bortsett t rån skiljaktigheterna i tillvägagångssätt vid beräkning av å ena

sidan rymden av rummet under mätdäcket och å andra sidan rymden av

rum för framdrivningsmaskineri — jämför artiklarna 41, 80 1) och 82 —

skall vid bestämmande av drivkraftsavdraget icke i rymden av rummet för

framdrivningsmaskineriet inräknas något rum som icke förut inräknats i

fartygets bruttodräktighet.1

Alla rum för framdrivningsmaskineri skola mätas och deras rymd bestämmas

enligt vad i artiklarna 80—82 stadgas.

liestämning av drivkraftsavdraget.

Artikel 75.

Avdraget för drivkraften skall bestämmas på följande sätt.

1. Fartyg med propeller.

Om rymden av rummen för framdrivningsmaskineriet, bestämd på sätt i

artiklarna 77—82 sägs, överstiger 13 procent men understiger 20 procent

av bruttodräktigheten, skall avdraget utgöra 32 procent av bruttodräkti°- heten. °

År rymden av rummen för framdrivningsmaskineriet lika med eller mindre

än 13 procent eller lika med eller större än 20 procent av bruttodräktigheten,

skall avdraget utgöra rummens rymd ökad med 75 procent.

2. Fartyg med skovelhjul.

Om rymden av rummen för framdrivningsmaskineriet, bestämd på sätt

i artiklarna 77—82 sägs, överstiger 20 procent men understiger 30 procent

hlten tt0drakllgheten’ skall avdraget utgöra 37 procent av bruttodräktig
Är

rymden av rummen för framdrivningsmaskineriet lika med eller mindre

än 20 procent eller lika med eller större än 30 procent av bruttodräktigheten,

skall avdraget utgöra rummens rymd ökad med 50 procent.

3. Med undantag för fartyg som uteslutande användes för bogsering2

samt fartyg som är byggt och avsett uteslutande för isbrytning, må driv
-»Se*-n8-

??m Yisar huru höiden ‘ en axeltunnel skall mätas, då mätdjupen därstädes hava

matts Ull översidan av garnering som antagits ligga direkt på dubbelbottnens tak.

Bärgningsfartyg och flodsprutor skola icke anses som bogserfartyg.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

kraftsavdraget icke i något fall överstiga 55 procent av den del av fartygets

dräktighet som återstår, sedan från bruttodräktigheten gjorts alla avdrag

utom drivkraftsavdraget.

Maskinrummets huvuddelar.

Artikel 76.

Rummet för framdrivningsmaskineriet skall omfatta

a) rum under den övre begränsningsytan till rummet för huvudmaskineriet,

b) tunnel eller trunk för propelleraxel samt reservutgång, samt

c) rum mellan övre begränsningsytan till rummet för huvudmaskineriet

å ena sidan och översta fasta däcket å den andra,

och må omfatta:

d) ljus- och luftrum på eller ovanför översta fasta däcket.

Anm. till a), b) och c). — Härunder ingå alla rum, som äro belägna under

översta fasta däcket och som enligt artiklarna 78 och 79 äro att anse såsom

rum för framdrivningsmaskineriet.

Med rummet för huvudmaskineriet förstås det rum som innehåller huvudhjälpmedlen

för fartygets framdrivning; rum som avses under b) skola

dock icke ingå. I fråga om rum för huvudmaskineri förstås med den övre

begränsningsytan undersidan av det däck som täcker maskinrummet. Om

emellertid rummet enligt vad nu sagts skulle sträcka sig i höjdled till undersidan

av ett halvdäck eller annat höjt däck, skall den del av rummet

som ligger inom påbyggnaden hänföras till rum som avses under d) (se

fig. 100 och 101).

Anm. till d). — Härunder ingå kappar för insläppande av ljus och

luft till pannrum och maskinrum. Hit hör ock varje annat rum inrättat

för sådant maskineri som enligt artiklarna 78 och 79 är att anse såsom

framdrivningsmaskineriet.1

Rum som avses under d) skall icke inräknas i rummet för framdrivningsmaskineriet

med mindre de i artikel 77 stadgade villkoren äro uppfyllda.

Ljus- och luftrum.

Artikel 77.

Rum som avses i artikel 76 under d) eller del av sådant rum — kallat

ljus- och luftrum — skall på ansökan av fartygets ägare inräknas såväl i

fartygets bruttodräktighet som i den maskinrumsrymd, vilken skall ligga

till "grund för beräkningen av drivkraftsavdraget. Sådan ansökan må dock

ej bifallas med mindre utrymmet

a) är av rimlig storlek,

b) styrkes vara tillfredsställande ur säkerhets- och sjövärdighetssynpunkt,

samt

c) är så konstruerat, att det icke kan användas för annat ändamal

än att släppa in ljus och luft till pannrummet och maskinrummet eller

för annat än maskin, apparat eller anordning som jämlikt artiklarna

78 och 79 må anses utgöra del av framdrivningsmaskineriet.

1 mätbeviset skall angivas huruvida ifrågavarande rum uppfylla ovan

stadgade villkor.

1 Så skall t. ex. sådan de] av reservutgång som är belägen på eller ovanför översta fasta

däcket föras hit (se fig. 102).

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Vad som må anses ingå i maskinrummet.

Artikel 78.

A. Följande rum skola anses såsom rum för framdrivningsmaskineriet.

1) Rum för huvudångpanna.

2) Rum för huvudmaskineriet.

3) Rum för hjälpmaskin, nödvändig för huvudångpanna eller huvudmaskineriets

gång.

4) Tunnel eller trunk för propelleraxel samt reservutgång.

5) Maskinförråd och maskinverkstad, belägna i maskinrummet under

översta fasta däcket, dock ej utöver vad som svarar mot s/4 procent av

bruttodräktigheten.

6) Rum för följande maskiner, apparater och anordningar.

a) Settlingtank av rimlig storlek1 i fartyg med olja som drivmedel,

under förutsättning att tanken ligger i maskinrummet, i maskinkapp

eller ock omedelbart intill rum eller kapp som nu sagts.

b) Generator, strömbrgtartavla och instrumenttavla, dock med det

undantag varom förmäles under B 4) f) i denna artikel.

c) Ljuddämpare (vartill räknas också ljuddämpare i skorsten).

d) Hotwell belägen i maskinrummet under översta fasta däcket.

e) Askejektor.

f) Apparat för forcerat drag till ångpanna.

g) Oljerenare och oljekylare för bränn- och smörjolja (vartill räknas

också reningstankar).

h) Apparat för värmning av matarvatten och annan liknande anordning

som är nödvändig för huvudmaskineriets gång.

i) Evaporator avsedd uteslutande för matarvatten till ångpanna.

j) Smörjoljepump.

k) Ventilationsanläggning belägen i maskinrummet och nödvändig

för dess ventilation.

l) Ackumulatorbatteri använt endast i samband med framdrivningsmaskineriet.

m) Sådan med ånga eller elektricitet driven kompressor och sådan

tryckluftbehållare som nyttjas i samband med framdrivningsmaskineriet.

n) Brännoljepump som användes endast för brännolja, förutsatt att

pumpen är belägen i maskinrummet, i maskinkapp eller ock omedelbart

intill rum eller kapp som nu sagts.

B. Följande rum skola icke anses såsom rum för framdrivningsmaskineriet.

1) Bränslerum.

2) Matarvattentank.

3) Lagringstank för smörjolja.

4) Rum upptagna av följande maskiner, apparater eller anordningar.

a) Hjälpkondensor, som icke användes i samband med framdrivningsmaskineriet.

b) Utrustning för brandsläckning.

c) Kylmaskineri.

d) Maskineri för ventilation och uppvärmning av besättnings- och

passager ar rum.

1 I fartyg som gör långa resor må rymden av settlingtankarna icke överstiga en rymd som

motsvarar två dagars förbrukning av brännolja; eljest anses de i sin helhet utgöra bränslerum.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

e) Sanitetspnmp eller annan pump, om pumpen icke användes i

samband med framdrivningsmaskineriet.

f) Sådan generator, strömbrgtartavla eller inslrumenttavla, som

uteslutande användes för belysnings- eller navigeringsändamål, arbete

med lasten etc. och som är helt oberoende av fartygets framdrivningsmaskineri.

g) Donkeypanna med undantag av sådan varom i artikel 79 förmäles.

Rum för donkeypanna.

Artikel 79.

Donkeypanna skall anses såsom en del av framdrivningsmaskineriet om

det vid prövning, som ankommer på den centrala skeppsmätningsmyndigheten

i landet, befinnes att pannan är nödvändig för och nyttjas i samband

med huvudframdrivningsmaskineriet eller sådan hjälpmaskin som anses

ingå i detta. ..

Om utrymme, som upptages av sådan donkeypanna eller är nödvändigt

för dess gång och betjänande, är beläget under översta fasta däcket, skall

detta utrymme, vare sig det ligger i eller utanför maskinrummet, inräknas

i rummet för framdrivningsmaskineriet. Är utrymmet beläget ovanför översta

fasta däcket skall det anses som ljus- och luftrum, varom förmälts i artikel

77.

Mätning av rum för framdrivningsmaskineri.

Artikel 80.

Mätning av rum för framdrivningsmaskineri skall utföras på följande

sätt. .... , , •

1) Rum under den övre begränsningsytan till rummet for huvudmaskineriet

— se artikel 76 under a) — mätes genom bestämmande av

i) längden,

ii) tre, fem eller, om så erfordras, sju djup samt

iii) tre, fem eller, om så erfordras, sju bredder.

Rummets längd mätes mellan dess ändskott. Denna längd delas därefter

i två, fyra eller sex lika delar, allteftersom tre, fem eller sju djup skola

inätäs

Djup mätas vid längdens ändpunkter och delningspunkter i mittplanet

mellan övre begränsningsytan till rummet för huvudmaskineriet och översidan

av dubbelbotten (respektive överkanten av vanliga bottenstockar eller

översidan av garnering). Varje särskilt djup skall i förekommande fall korrigeras

för stigning eller fall hos dubbelbotten enligt anvisningarna i artikel

28. , , „ ...

Vid mitten av varje särskilt djup skall därefter en bredd matas mellan

sidoskotten respektive mellan spantens innerkanter eller, där garnering är

anbragt på spanten, från garnering till garnering.

Antalet djup och bredder som skall tagas bestämmes med hansyn till

rummets längd och läge. När fråga är om ett stort maskinrum som ar beläget

akterut och som sträcker sig från den ena fartygssidan till den andra,

böra fem eller sju djup samt fem eller sju bredder mätas. Ligger rummet

midskepps, är det vanligen tillräckligt att mäta tre djup och tre breddei.

I fall då i maskinrummet finnas ett eller flera avbrott i dubbelbotten,

eller när det i fråga om fartyg med enkel botten förekommer tvär föränd
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

ring av bottenstockarnas djup, samt vidare då maskinrummets sidoskott

aro krökta eller brutna (t. ex. sidoskott till bränslerum) och särskilt då

maskinrummet har oregelbunden form, skall detta rum mätas i delar. Härvid

skall varje del för sig mätas enligt de för mätning av hela rummet

givna reglerna. Har rummet formen av en rätvinklig parallellepiped är det

tillräckligt att mäta ett djup och en bredd.

Alla mätta djup och bredder skola införas i mätbeviset tillika med uppgift,

huruvida de tagits till översida av dubbelbotten, till överkant av vanliga

bottenstockar, till innerkant av spant eller till garnering.

Vid mätning av rum under den övre begränsningsytan till rummet för

huvudmaskineriet skall vederbörligt avseende fästas vid sådan nedsänkning

i eller upphöjning på dubbelbolten eller bottenstockar, varom i artikel

29 moment 1 förmäles.

Å figurerna 103—110 visas närmare, huru mätningen av rummet för framdrivningsmaskineriet

tillgår.

2) Ram varom förmäles i artikel 76 under b), c) och d.) skola vad beträffar

längd, bredd och höjd mätas på sätt i moment 1) är stadgat. I de

flesta fall torde det emellertid vara tillräckligt att mäta blott en höjd och

en bredd. Går rummet från den ena fartygssidan till den andra (t. ex en

axelrecess), skola likväl tre eller fem bredder mätas.

Rum ovanför den övre begränsningsytan till rummet för huvudmaskineriet

skola mätas våning för våning. Varje särskilt rum mätes för sig och

måtten tagas mellan begränsningsskotten utan hänsyn till stag.

3) Vid bestämning av rymden utav de rum, vilka avses i denna artikel,

måste noga iakttagas att sådant rum som icke är att anse såsom rum för

framdrivningsmaskineriet icke må medräknas. Ej heller må sådant rum,

som i artikel 78 under A 5) sägs, medtagas förrän fartygets bruttodräktighet

blivit bestämd och det därigenom blivit möjligt att avgöra huruvida

rummet skall inräknas i sin helhet eller blott till viss del. Med hänsyn till

vad nu sagts torde det i de flesta fall befinnas ändamålsenligt att först taga

yttermåtten av varje särskilt utrymme upptaget av maskin, apparat eller

anordning, som icke är att anse såsom framdrivningsmaskineri, och därefter

draga sammanlagda rymden av dessa utrymmen från rymden av hela

rummet (se fig. 103 och 110).

År maskin, apparat eller anordning, som nyss sagts avgränsad med skott,

är det rymden av sålunda avgränsat rum som skall bestämmas.

I mätbeviset skola införas måttuppgifter rörande rum upptaget av maskin,

apparat eller anordning, som icke är att anse såsom framdrivningsmaskineri,

vare sig rummet är avgränsat med skott eller icke.

Har rum för framdrivningsmaskineri begränsats på grund av bestämmelserna

i artikel 81, skola i mätbeviset införas ej blott måtten på det sålunda

begränsade rummet utan även måtten på hela rummet.

Begränsning av maskinrum.

Artikel 81.

a) Längd av rum under den övre begränsningsytan till rummet för huvudmaskineriet.

1) Om vid mätning av rummet för framdrivningsmaskineriet befinnes,

att rummets längd överstiger vad som erfordras för huvudmaskineriets

gång och betjänande och för sådana hjälpmaskiner som äro nödvändiga

för huvudmaskineriet, skall längden begränsas, där annat icke följer av bestämmelserna

i moment 4).

7 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 119.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

2) I fråga om ångfartyg skall följande iakttagas.

i) Ligga eldstäderna långskepps skall det för eldning och skötsel

av eldstäderna behövliga utrymmet framför dessa medräknas, dock

att längden av detta utrymme icke må överstiga eldstädernas längd

med tillägg av omkring 1 fot eller 0,305 meter. Sådant utrymme i fartygets

längdriktning erfordras icke, om pannorna äro placerade med

eldstäderna tvärskepps.1

ii) I fartyg drivet med kolvmaskin må maskinrumslängdens ak tre

ändpunkt vid mätningen icke förläggas längre akter om den aktersta

cylindern, dess ventilhus eller annan del av huvudframdrivningsmaskineriet

än som är nödvändigt med hänsyn till maskineriets gång

och betjänande. I intet fall må dock denna mätpunkt utan särskilt

bemyndigande från den centrala skeppsmätningsmyndigheten i landet

förläggas mer än 4 fot eller 1,219 meter akter om nämnda cylinder,

ventilhus eller del av maskineriet.

3) I fråga om turbindrivna fartyg skall vad i denna artikel under a) 2)

är stadgat tillämpas vid mätning av pannrum.

4) De i denna artikel under a) (1—3) meddelade bestämmelserna skola

äga tillämpning allenast där de rum för framdrivningsmaskineriet, på vilka

drivkraftsavdraget är grundat, hava en rymd som uppgår till eller överstiger

i fråga om propellerdrivet fartyg 20 procent av bruttodräktigheten

och i fråga om fartyg med skovelhjul 30 procent av bruttodräktigheten. Oavsett

storleken av maskinrummet skola nyss anförda bestämmelser emellertid

icke tillämpas i fråga om fiske- och fångstfartyg, bogserfartyg (om vad

härmed förstås, se art. 75), fartyg, byggda och avsedda uteslutande för isbrytning,

samt lustjakter.

5) Därest stor maskinstyrka eller säregen anordning av maskineriet synes

nödvändiggöra avvikelse från ovan under a) (1—4) meddelad bestämmelse

om maskinrums längd skall frågan härom hänskjutas till vederbörande

centrala skeppsmätningsmyndighet i landet, till vilken alla nödvändiga uppgifter

och ritningar skola lämnas. På myndigheten ankommer att meddela

beslut om den längd som skall användas för beräkning av rymden.

b) Axeltunnel i propellerdrivet fartyg samt reservutgång.

1) Rum för trycklager.

Skall enligt denna artikel längden av rummet för huvudmaskineriet begränsas

och ligger trycklagret icke i vanlig trycklagerrecess utan i stället

inom nämnda rum men utanför den efter begränsningen kvarstående delen

därav, må den höjd som användes för beräkning av utrymmet för trycklagret

icke i något fall överstiga vad som är nödvändigt för att lagret skall

kunna besiktigas (se fig. 111).

2) Då byggd tunnel saknas:

i) I fartyg med endast en propeller må såsom tunnel räknas allenast

utrymme av sedvanlig och för fartyget lämplig storlek. Finnes

recess i aktre maskinrumsskottet må utrymmets höjd över axeln

icke överstiga vad som är nödvändigt för axelns gång och besiktigande

(se fig. 111 och 112).

ii) I fråga om fartyg med två eller flera propellrar skola i allmänhet

samma föreskrifter tillämpas. Finnes omedelbart akter om rummet

för huvudmaskineriet ett stort rum eller en stor recess som går

från den ena fartygssidan till den andra, må emellertid i rummet

1 Begränsning skall ske på samma sätt då fråga är om huvudångpanna belägen helt eller delvisovanför

översta fasta däcket.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

för framdrivningsmaskineriet icke inräknas större utrymme än vad

en vanlig axeltunnel för varje särskild axel skulle hava upptagit (se

fig. 113).

3) I fartyg med två eller flera propellrar och byggda axeltunnlar må recessen

omedelbart för om propellerhylsorna icke anses vara större än som

skäligen erfordras för besiktning av axlarna. Härvid skall vederbörlig hänsyn

tagas till det sätt på vilket denna del av fartyget är byggd (se fig. 114).

4) Reservutgång skall anses utgöra del av rummet för framdrivningsmaskineriet

förutsatt att utgången icke är större än vad som är nödvändigt

för att man skall kunna komma till och från tunneln.

I tveksamma fall skall avgörandet hänskjutas till vederbörande centrala

skeppsmätningsmyndighet i landet, vilken därvid skall erhålla alla erforderliga

uppgifter.

c) Rum mellan övre begränsningsytan till rummet för huvudmaskineriet

och översta fasta däcket.

Vad i denna artikel under a) är stadgat skall i allmänhet äga motsvarande

tillämpning.

d) Rum på eller ovanför översta fasta däcket.

Prövning, huruvida här avsett rum är av »rimlig storlek» skall ske med

iakttagande av vad här nedan sägs.

1) Är sådant rum beläget utanför rummet för framdrivningsmaskineriet

eller utanför kapp ovanför detta samt försett med maskineri, vilket jämlikt

artiklarna 78 och 79 får anses utgöra del av framdrivningsmaskineriet, må

ifrågavarande rum icke vara större än som är erforderligt för det däri befintliga

maskineriets gång och betjänande.

2) I fråga om rum för insläppande av ljus och luft till rummet för

framdrivningsmaskineriet gäller följande.

i) Rummets totala längd må icke överstiga längden av det underliggande

maskinrummet (se fig. 115). Är någon del av rummet nedåt

avskild medelst plåt, skall längden av denna del dragas från totala

längden i den våning varom fråga är (se fig. 116).

ii) Med större bredd än hälften av största tvärsektionsbredden må

icke räknas, dock att vad sålunda stadgats icke skall gälla i fråga om

sådan i artikel 76 omförmäld del av maskinrum som ligger i påbyggnad

omedelbart under ett halvdäck eller annat höjt däck (se fis.

100 och 101). 8

Beräkning av rgmden av rum för

framdrivningsmaskineri.

Artikel 82.

Sedan rummet för framdrivningsmaskineriet blivit mätt enligt anvisningarna

i artikel 80 samt begränsning jämlikt artikel 81 i förekommande

fall ägt rum, skall rymden av rummet för framdrivningsmaskineriet beräknas

på följande sätt.

Rymden av varje särskilt utrymme eller del därav uträknas för sig. Därvid

skall så tillgå, att först längden multipliceras med bredden, varefter den

sålunda framkomna arean multipliceras med djupet (höjden). Sist erhållna

produkt utgör utrymmets (delens) rymd i kubikfot eller kubikmeter.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kiingl. Maj.ts proposition nr 119.

Hava flera bredder mätts skall deras aritmetiska medium användas vid beräkningen.

Vad sålunda stadgats skall tillämpas jämväl i fråga om djup

(höjder).

Artikel 83.

Följande två exempel, vilka gälla två propellerdrivna fartyg, innehålla

närmare anvisningar för tillämpningen av bestämmelserna om avdraget för

drivkraften.

Det beräkningsschema som återfinnes å s. 103 visar hur den del av ljusoch

luftrum bestämmes vilken erfordras för att ett drivkraftsavdrag om 32

procent av bruttodräktigheten skall erhållas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Exempel 1

Rymden av uppmätta maskinrumj

met under översta fasta däcket =

160 ton (453,26 ms)

j Totala rymden av rum på eller

j ovanför översta fasta däcket (ljusoch

luftrum etc.) = 65 ton

(184,14 ms)

Totala rymden av luckor = 25 ton

(70,82 m3)

A. Agaren ansöker icke att få

rum på eller ovanför översta

fasta däcket inräknat i bruttodräktigheten

och 1 rymden

av uppmätta maskinrummet.

Rymden av uppmätta maskinrummet

överstiger icke 13 % av

bruttodräktigheten. Följaktligen

skall avdraget för drivkraften

vara 160 x 1,75 = 280 ton

(453,26 x 1,75 = 793,21 ms).

Underdäcksdräktigheten...........

1 350,00

ton

(3 824,36

m3)

Rum över mätdäcket ............

200,00

ton

(566,57

in3)

Rum på eller ovanför översta fasta

däcket (ljus- och luftrum etc.)....

Tillägg för luckor.................

17,25

ton

(48,87

m3)

Bruttodräktighet .................

1 567,25

ton

(4 439,80

m3)

Avdrag andra än avdraget för driv-

kraften.........................

120,00

ton

(339,94

m3)

Återstod..........................

1 447,25

ton

(4 099,86

in3)

Avdrag för drivkraften............

280,00

ton

(793,21

in3)

Nettodräktighet...................

1 167,25

ton

(3 306,65

m3)

B. Ägaren ansöker att så mycket |

som möjligt av rum på eller I

ovanför översta fasta däcket

skall inräknas i rymden av i

uppmätta maskinrummet och

i bruttodräktigheten, dock ej

mer än att den senare icke [

överstiger 1 600,00 ton

(4 532,58 m3).

C. Ägaren ansöker att så stor

rymd av rum på eller ovanför

översta fasta däcket skall

inräknas i bruttodräktigheten

och i rymden av uppmätta

maskinrummet som erfordras

för att 32 % -avdrag skall

erhållas.

32,89 ton (93,17 m3) av rum på

eller ovanför översta fasta däcket |

inräknas i rymden av uppmätta

maskinrummet och i bruttodräktigheten;

160,00 + 32,89 = 192,89

ton (453,26 + 93,17 = 546,48 m3)

överstiger icke 13 % av bruttodräktigheten.

Följaktligen skall

avdraget för drivkraften vara

192,89 x 1,75 =337,56 ton

(546,43 x 1,75 = 956,25 m8).

50,28 ton (142,44 m3) av rum på

eller ovanför översta fasta däcket

inräknas i bruttodräktigheten och

i rymden av uppmätta maskinrummet,

160,00 4- 50,28 = 210,28

ton (453,26 + 142,44 = 595,70 m3).

13 % av bruttodräktigheten =

210,25 ton (595,60 m3). Följaktligen

skall avdraget för drivkraften

vara 32 % av bruttodräktigheten.

1 350,00

ton

(3 824,36

ms)

200,00

ton

(566,57

in3)

32,89

ton

(93,17

m5)

17,09

ton

(48,41

m3)

1 599,98

ton

(4 532,51

m3)

120,00

ton

(339,94

m3)

1 479,98

ton

(4 192,57

in3)

337,56

ton

(956,25

m3)

1 142,42

ton

(3 236,32

m3)

1 350,00

ton

(3 824,36

m3)

200,00

ton

(566,57

in3)

50,28

ton

(142,44

in3)

17,00

ton

(48,16

in3)

1 617,28

ton

(4 581,53

in3)

120,00

ton

''(339,94

m3)

1 497,28

ton

(4 241,59

m3)

517,53

ton

(1 466,09

m3)

979,75

ton

(2 775,50

m3)

O

Kungl. Maj. ts proposition nr 119.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

to

Exempel 2

Rymden av uppmätta maskinrum- met under översta fasta däcket =

360 ton (1019,83 ms).

Totala rymden av rum på eller

ovanför översta fasta däcket (ljus- och luftrum etc.) = 105 ton

(297,45 m3).

Totala rymden av luckor = 30 ton

(84,99 m3).

A. Ägaren ansöker icke att få

rum på eller ovanför översta

fasta däcket inräknat i brutto- dräktigheten och i rymden av

uppmätta maskinrummet.

B. Ägaren ansöker att så mycket

som möjligt av rum på eller

ovanför översia fasta däcket

skali inräknas i rymden av

uppmätta maskinrummet och

i bruttodräktigheten, dock ej

mer än att den senare icke

överstiger 2 000,00 ton

(5 665,72 m3).

C. Ägaren ansöker att totaia

rymden av rum på eller ovan- för översta fasta däcket skall

inräknas i bruttodräktigheten

och i rymden av uppmätta

maskinrummet.

Rymden av uppmätta maskin- rummet är över 13 % och under

20 % av bruttodräktigheten. Följ- aktligen skall avdraget för driv- kraften vara 32 % av bruttodräk- tigheten.

.

69,88 ton (197,96 m3) av rum på

eller ovanför översta fasta däcket

inräknas i rymden av uppmätta

maskinrummet och i bruttodräk- tigheten; 360,00 + 69,88 = 429,88

ton (1 019,83 + 197,96 =1 217,79

m3) överstiger 20 % av brutto- dräktigheten. Följaktligen skall

avdraget för drivkraften vara

429,88 x 1,75 = 752,29 ton

(1 217,79 x 1,75 = 2 131,13 m3).

105 ton (297,45 m3) inräknas

i bruttodräktigheten och i rym- den av uppmätta maskinrummet.

360,00 + 105,00 = 465,00 ton

(1 019,83 + 297,45 = 1 317,28 m3)

överstiger 20 % av bruttodräktig- heten. Följaktligen skall avdraget

för drivkraften vara 465,00 x

1.75 = 813,75 ton (1317,28 x

1.76 = 2 305,24 m3).

Underdäcksdräktigheten ...........

1 630,00 ton

(4 617,56 m3)

1630,00 ton

(4 617,56 m3)

1 630,00 ton

(4 617,66 m3)

Rom över mätdäcket .............

280,00 ton

(793,20 m3)

280,00 ton

(793,20 m3)

280,00 ton

(793,20 m3)

Rum på eller ovanför översta fasta

däcket (ljus- och luftrum etc.)....

Tillägg för luckor.................

20,4 5 ton

(57,93 m3)

69,88 ton

20,10 ton

(197,96 m3)

(56,94 m3)

105,00 ton

19,92 ton

(297,45 m3)

(56,43 m3)

Brultodräktighet..................

1 930,45 ton

(5 468,69 m3)

1 999,98 ton

(5 665,66 m3)

2 034,92 ton

(5 764,64 m3)

Avdrag andra än avdraget för driv- kraften.......................

190,00 ton

(538,24 m3)

190,00 ton

(538,24 m3)

190,00 ton

(538,24 m3)

Återstod..........................

1740,45 ton

(4 930,45 m3)

1 809,98 ton

(5 127,42 m3)

1 844,92 ton

(5 226,40 m3)

Avdrag för drivkraften............

617,74 ton

(1749,98 m3)

752,29 ton

(2131,13 m3)

813,75 ton

(2 305,24 m’)

Nettodräktighet..................

1122,71 ton

(3 180,47 m3)

1057,69 ton

(2 996,29 m3)

1 031,17 ton

(2 921,16 m3)

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

103

Beräkningsschema.

Bruttodräktighet med undantag av ljus- och luftrum samt luckor...

Tillägg för luckor, grundat på ovannämnda bruttodräktighet ......

Bruttodräktighet med tillägg för luckor inräknat, men med ljus- och

luftrum uteslutna

13 % av 1 567,25 ton.........

Maskinrum under översta fasta däcket...

Skillnad............

14,95 % av skillnaden...........

Skillnaden ökad med 14,95 % därav .... 50 °8

Bruttodräktighet inberäknat ljus- och luftrum samt tillfälligt tillägg

for luckor .........

Extra avdrag för luckor på grund av ljus- 50,28 .............

och luftrum = x/2 / av

13 % av bruttodräktigheten.........

Maskinrum under översta fasta däcket

Ljus- och luftrum........

1 550,00

17,25

1 567,25

50,28

1 617,53

0,25

1 617,28

210,25

160,00

50,28

Summa 210,28

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

AVDELNING V.

MÄTNING OCH BERÄKNING AV DRÄKTIGHET

ENLIGT REGEL II

Mätning av rummet under

översta däcket.

Artikel 84.

Då jämlikt artikel 2 andra stycket regel II skall användas, skall mätningen

av rummet under översta däcket'' utföras genom att fartygets längd, största

yttre bredd samt omkrets bestämmas på följande sätt.

1) Längden mätes på översta däcket från förstävens akterkant till akterstävens

akterkant. Då akterstäv saknas eller akterstäven icke når upp till

översta däcket, skall längden tagas till hj ärtstockens förkant, varvid denna,

om så är erforderligt, tänkes utdragen upp till översta däcket (se fig. 117).

2) Största yttre "bredden bestämmes genom att översta däckets största

bredd mätes mellan punkter på utsidorna av bordläggningen, varest de på

förhand utmärkts i jämnhöjd med däckets översida. Är fartygssidan infallande,

mätes minskningen i bredd (»tumble-home») med hjälp av lod eller

på annat sätt. Summan av översta däckets största bredd och minskningen

i bredd å båda sidor utgör största yttre bredden (se fig. 118). Avvisare skola

icke inräknas i sistnämnda bredd.

Är det möjligt att bestämma största yttre bredden genom invändig mätning

(t. ex. i ett stålfartygs maskinrum) mätes största bredden mellan bordläggningsplåtarnas

insidor och till denna bredd lägges plåtarnas tjocklek på fartygets

båda sidor.

3) Omkretsen mätes helst med hjälp av en kedja som slås runt fartyget

utvändigt på det ställe där största bredden blivit mätt (se fig. 119 och 120).

Kedjan måste styvhalas i rät vinkel mot kölens längdriktning. På kedjan

göras märken vid de båda punkter, som utmärkts på bordläggningen i jämnhöjd

med översta däckets översida. Avståndet mellan dessa båda märken på

kedjan utgör den sökta omkretsen.

Beräkning av rymden av rummet

under övei-sta däcket.

Artikel 85.

Rymden av rummet under översta däcket beräknas på följande sätt. börst

adderas halva omkretsen och hälften av största yttre bredden. Denna summa

kvadreras, och resultatet multipliceras med längden. Den sålunda erhållna

produkten multipliceras därefter, i fall då fotmått användes, med 0,ooi7

när fråga är om trä- eller kompositfartyg och med O.oois när fråga är om stålfartyg

samt, i fall då metriskt mått användes, med 0,n respektive 0,18. Den

sålunda sist erhållna produkten skall anses utgöra rymden av rummet under

översta däcket, uttryckt i registerton eller kubikmeter.

1 Då regel II användes i fråga om fartyg med öppet skyddsdäck, skall skyddsdäcket anses vara

det översta däcket.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Artikel 86.

Då regel II användes skola dubbelbottentankarna ej mätas.

Påbyggnader m. m.

Artikel 87.

Då icke annat följer av bestämmelserna i artikel 88 skola i fråga om rum

på eller ovanför översta däcket (back, rum under halvdäck, ävensom däcksiius,

luckor in. m.) gälla tillämpliga föreskrifter i avdelning III.

Mätning och beräkning av

påbyggnaders rymd.

Artikel 88.

i av alla Påbyggnader och luckor på eller ovanför översta däcket

skall utföras sa att deras medelbredd, medellängd och medelhöjd bestämmas,

om möjligt på sätt i avdelning III är föreskrivet. I intet fall må emeller,

™er. ån en bredd användas. Är det icke möjligt att bestämma invändisa

mått, skola utvandiga tagas. ö

i Rymden av, sådant rum beräknas genom att längden mulipliceras med

bredden, varefter den sålunda erhållna arean multipliceras med höjden. Den

sist erhållna produkten skall anses utgöra den sökta rymden i kubikfot eller

kubikmeter.

Mätning och beräkning av

avdragsgilla rum.

Artikel 89.

Rum som enligt artikel 7 äro avdragsgilla skola mätas och deras rymd bestammas

på satt i artikel 88 föreskrives. Alla avdrag skola vara underkastade

de begränsningar och inskränkningar, varom stadgas i avdelning IV, och

sa snart det i fråga om något rum (t. ex. vattenbarlastrum) icke är möjligt

att beräkna i vad män sådan begränsning eller inskränkning skall ske, må

mtet avdrag medgivas för rummet.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 119.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. May.ts proposition nr 119.

AVDELNING VI.

IGENKÄNNINGSMÅTT

Igenkänningsmått

vid användning av regel I.

Artikel 90.

1) Igenkänningslängden1 är längden från förkant av förstävens översta

ände (se fig. 121) till akterkant av akterstävens översta ände.

Saknas akterstäv skall längden tagas till skärningspunkten mellan förkanten

av hjärtstocken (eller dess tänkta förlängning) och det översta däcket.

2) Igenkänningsbredden är den största yttre bredden; denna bestämmes

enligt artikel 84 på samma sätt som bredden vid användning av regel II (se

fig. 118).

Avvisare skola icke inräknas i igenkänningsbredden.

3) Igenkånningsdjupet är det lodräta avståndet, mätt i mittplanet vid mitten

av igenkänningslängden, mellan undersidan av mätdäcket och översidan

av dubbelbottens tak eller överkanten av bottenstock. I fartyg med tre eller

flera däck skall ytterligare ett igenkänningsdjup mätas till undersidan av

översta fasta däcket (se fig. 122).

Finnes på den plats där igenkånningsdjupet skall tagas nedsankmng i eller

upphöjning på dubbelbotten, skall djupet mätas till nedsänkningens botten

respektive till upphöjningens översida (se fig. 123).

Igenkänningsmått

vid användning av regel II.

Artikel 91.

Igenkänningsmåtten för fartyg, uppmätta enligt regel II, utgöras av den

längd, den bredd och den omkrets, som bestämts enligt artikel 84.

Längd över allt.

Artikel 92.

Längden över allt skall även bestämmas. Den mätes från förkant av förligaste

fasta konstruktion till akterkant av akterligaste fasta konstruktion

i fartyget (se fig. 124).

1 Har mätlängden bestämts erhålles utan svårighet igenkänningslängden genom att til! mätlänoden

adderas respektive från densamma subtraheras längden av de horisontella avstånden,

uppmätta i mittplanet, mellan mätlängdens ändpunkter och de i mom. 1) nämnda punkterna

(se fig. 117).

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 119.

107

Tabell I A.

Fotmått.

Lika avståndet mellan bredderna och en tredjedel av detta avstånd vid

olika mätdjup.

Mätdjupet vid mitten av mätlängden överstiger icke 16 fot.

Tabell I B.

Fotmått.

Lika avståndet mellan bredderna och en tredjedel av detta avstånd vid

olika mätdjup.

Mätdjupet vid mitten av mätlängden överstiger 16 fot.

Tabell II A.

Metriskt mått.

Lika avståndet mellan bredderna och en tredjedel av detta avstånd vid

olika mätdjup.

Mätdjupet vid mitten av mätlängden överstiger icke 4,88 meter.

Tabell II B.

Metriskt mått.

Lika avståndet mellan bredderna och en tredjedel av detta avstånd vid

olika mätdjup.

Mätdjupet vid mitten av mätlängden överstiger 4,88 meter.

Tabell III A.

Förvandling av registerton till kubikmeter.

Tabell III B.

Förvandling av register ton till kubikmeter.

Tabell IV A.

Förvandling av kubikmeter till registerton.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Tabell IV B.

Förvandling av kubikmeter till registerton.

Tabell V A.

Förvandling av fot till meter.

Tabell V B.

Förvandling av tjugondelar av fot till meter.

Tabell VI A.

Förvandling av meter till fot.

Tabell VI B.

Förvandling av decimaler av meter till fot.

Exempel.

Exempel på användning av tabell III för förvandling av registerton till

kubikmeter.

Exempel på användning av tabell IV för förvandling av kubikmeter till

registerton.

Exempel på användning av tabell V för förvandling av fot till meter.

Exempel på användning av tabell VI för förvandling av meter till fot.

Tillägg 1.

Tillägg 2.

537113. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges övergång till ett på engelsk inälningsmetod byggt skeppsmätningssysteni m. m. a1 i texten
  2. SU 1953:68 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående Sveriges övergång till ett på engelsk mätningsmetod byggt skeppsmätningssystem m. m. s. 4 i texten