Angående Sveriges deltagande i europeiskt samarbete på kärnforskningens område
1953-03-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:127, Angående Sveriges deltagande i europeiskt samarbete på kärnforskningens område
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
1
Nr 127.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående Sveriges deltagande
i europeiskt samarbete på kärnforskningens
område; given Stockholms slott den 6 mars 1953.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Ivar Persson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att Sverige skall deltaga i det av Europeiska
kärnforskningsrådet (CERN) planerade samarbetet inom kärnforskningen
samt att för ändamålet å riksstaten uppföres ett förslagsanslag av 800 000
kronor.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 127.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 mars 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Lingman,
Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.
Med skrivelse den 10 december 1952 har atomkommittén överlämnat en
av Europeiska kärnforskningsrådet (CERN) upprättad »Första rapport till
medlemsstaterna angående de organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna
för ett framtida europeiskt samarbete inom kärnforskningen»
samt ett likaledes av CERN upprättat »Utkast till konvention för upprättande
av en europeisk organisation för kärnforskning». Samtidigt har atomkommittén
lämnat en redogörelse för vad som hittills förevarit i frågan
samt framlagt vissa förslag beträffande Sveriges deltagande i det planerade
samarbetet.
Efter CERN:s senaste sammanträde i Bryssel den 12—14 januari 1953
har atomkommittén med skrivelse den 27 februari 1953 inkommit med
vissa kompletterande upplysningar och förslag.
På grundval av de ingivna handlingarna torde jag först få lämna en redogörelse
för vissa huvudpunkter i ämnet.
Samarbetsfrågans tidigare behandling.
Under senare år har vid vetenskapliga konferenser och liknande sammankomster
mellan europeiska kämforskare tanken på ett gemensamt europeiskt
institut för kärnforskning diskuterats. Successivt har dessa planer
fått allt fastare former och gjorts till föremål för ingående överläggningar
vid ett flertal särskilt för detta ändamål anordnade konferenser och sammanträden.
Det första av dessa sammanträden hölls i Geneve den 12 december
1950 på initiativ av det av Europarörelsen skapade Centre Européen
de la Culture. Därvid beslöts att i samarbete med Unesco upprätta en
planläggningsbyrå för projektet i Paris. Under den därpå följande perioden
fortsattes behandlingen genom Unesco. Sålunda hölls på Unescos
initiativ en konferens i Paris den 23—25 maj 1951, och resultatet
3
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 127.
av denna behandlades vid Unescos generalkonferens i juni och juli 1951.
Därvid bemyndigades Unescos generalsekreterare att fortsätta arbetet enligt
de uppdragna riktlinjerna, men generalkonferensen rekommenderade,
att åtgärder skulle vidtagas för att försäkra sig om de regeringars stöd,
som saken närmast gällde. Med anledning härav lämnade Unescos generalsekreterare
i skrivelse till Sveriges utrikesminister av den 31 augusti
1951 en redogörelse för frågans läge och inbjöd till en konferens för sakens
dryftande i Paris i december 1951.
Vid konferensen i Paris, som hölls den 17—20 december 1951, rådde
enighet om att arbetet på planläggningen av ett europeiskt kämforskningsinstitut
borde fortsätta och att de i konferensen deltagande staterna skulle
söka utverka visst finansiellt bistånd från respektive regeringar för vad som
kallats etapp 2 av projektet och som avsåg en i möjligaste mån detaljerad
vetenskapligt-teknisk och ekonomisk undersökning av detsamma. Kostnaden
för denna undersökning beräknades till ca 200 000 dollar. Därav ansågs
att på Sveriges del skulle komma ca 11 000 dollar. För att arbetet
på denna utvecklingsetapp skulle komma igång lämnade Frankrike, Italien
och Belgien särskilda bidrag genom vilka de första arbetena kunde
genomföras. Sedermera har emellertid bidrag lämnats också från ett antal
övriga länder, däribland Sverige. På förslag av atomkommittén anvisade
nämligen Kungl. Maj:t den 8 februari 1952 ur anslaget till atomenergiforskning
57 000 kronor som svenskt bidrag till kostnaderna för den nyss
nämnda etapp 2.
Upprättandet av CERN.
Nästa fas i utvecklingen var ett sammanträde i Geneve den 12—15 februari
1952, även detta anordnat av Unesco. Detta sammanträde bevistades
av delegationer från 12 västeuropeiska stater, och dessutom var observatörer
från ytterligare några stater närvarande. Denna konferens utgör
en mycket viktig milstolpe i det europeiska samarbetet på kärnforskningens
område, ty där uppnåddes överenskommelse om att ett gemensamt
organ för det nämnda samarbetet skulle skapas, senare benämnt Conseil
Européen pour la Recherche Nucléaire (CERN). Huvudarbetet vid denna
konferens var uppgörandet av texten till en överenskommelse mellan
ett antal västeuropeiska stater, varigenom det nämnda rådet skulle skapas.
Överenskommelsen ifråga skulle träda i kraft så snart 5 stater hade
biträtt överenskommelsen och dessutom de utlovade finansiella bidragen
tillsammans uppgick till minst 100 000 dollar. Överenskommelsen underställdes
sedan de olika regeringarna, och den trädde i kraft den 2 maj 1952.
Det bör understrykas, att det hittills upprättade europeiska kärnforskningsrådet,
CERN, är en temporär organisation och endast avsedd att
fungera för planläggning av det blivande samarbetet inom den europeiska
kärnforskningen. Om ett sådant kommer till stånd så måste sålunda en ny
4
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 127.
överenskommelse träffas och ett särskilt mera definitivt organ för den
fortsatta verksamheten skapas. Den nuvarande överenskommelsen gäller
sålunda uttryckligen endast för en period av 18 månader. Formellt har
det europeiska kärnforskningsrådet sin geografiska placering i Geneve, men
sammanträdena hålls i olika av de deltagande länderna. Medlemmar i rådet
är de stater, som deltog i Genévekonferensen och som sedan ratificerat
överenskommelsen och utlovat de fastställda bidragen till rådets verksamhet.
Medlemmar är enligt dessa principer för närvarande Danmark, Frankrike,
Holland, Tyskland, Schweiz, Sverige och Jugoslavien, d. v. s. 7 stater.
Dessa har sålunda uppfyllt alla sina formella förpliktelser. Därtill kommer
emellertid ytterligare 3 stater som räknas som ledamöter av rådet och
även kommer att uppfylla de formella förpliktelserna. Det är i själva verket
inre juridiska förhållanden som gjort att de ännu inte ratificerat överenskommelsen.
Dessa stater är Belgien, Italien och Norge. England representeras
tills vidare genom observatörer. Klarhet har emellertid praktiskt taget
uppnåtts om att England kommer att ansluta sig till rådet som medlem.
En särskild ställning intar vidare Unesco, som har rättighet att skicka
en representant till sammanträden i rådet, men denne representant har
ingen rösträtt. Varje deltagande stat har en röst i rådet. Varje stat har
rätt att. skicka 2 representanter och dessutom så många suppleanter eller
rådgivare, som man anser lämpligt.
I artikel 3 av överenskommelsen anges rådets uppgifter. Rent allmänt
säges där först att rådets uppgift är att på en regional europeisk grundval
organisera samarbete rörande studiet av fenomen i samband med partiklar
med hög energi och på detta sätt bidraga till grundforskningens utveckling.
Sedan specificeras detta något närmare, och det sägs, att i denna
uppgift ingår att uppgöra planer för upprättandet av ett internationellt
kärnforskningslaboratorium, vilket innebär tekniska undersökningar rörande
den experimentella utrustningen vid institutet, och vidare ett studium
av de administrativa, ekonomiska, juridiska och tekniska problem,
som uppkommer vid upprättandet av ett sådant institut. I en särskild
punkt sägs också att rådet skall understödja teoretisk forskning i sammanhang
med uppgörandet av de nämnda planerna för institutet. Dessa åtgöranden
skall enligt artikel 3 utmynna i ett betänkande från rådet innehållande
resultaten av dess arbeten och undersökningar. Detta betänkande
skall underställas regeringarna i medlemsstaterna och det skall innehålla
förslag till en konvention för upprättandet av ett internationellt laboratorium
och för organisationen av andra slags samarbetsformer inom kärnforskningen.
I artikel 5 sägs att rådet skall utnämna en sekreterare, som skall representera
rådet i juridiska och ekonomiska sammanhang. I en särskild punkt
under artikel 5 fastställs också att rådet skall upprätta särskilda studiegrupper,
som är behövliga för att utföra de uppgifter, som rådet har enligt
den nyssnämnda artikel 3.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
CERN har hittills hållit fyra sammanträden, nämligen den 5—8 maj
1952 i Paris, den 20—21 juni 1952 i Köpenhamn, den 4—7 oktober 1952 i
Amsterdam och den 12—14 januari 1953 i Bryssel. Vid sammanträdet i Amsterdam
beslöts, att det planerade kärnforskningsinstitutet skulle förläggas
till Geneve.
Kostnaderna för det fortsatta samarbetet.
Av det hittills sagda torde framgå, att realiserandet av planerna för ett
europeiskt kärnforskningsinstitut och andra former för samarbete på kärnforskningsområdet
avses skola ske i etapper. Den första etappen, som omfattat
de helt förberedande sonderingar, som sedan några år gjorts — i slutet
genom Unescos försorg — har behandlats förut. Denna första etapp är helt
passerad och som slutdatum för denna kan sättas den 2 maj 1952, då överenskommelsen
om CERN trädde i kraft. Därmed påbörjades den andra
etappen, i vilken vi för närvarande befinner oss och som beräknas vara
avslutad i oktober 1953. Den andra etappen innefattar den tekniska och
ekonomiska planeringen av det blivande samarbetet och sammanfaller sålunda
med CERN:s verksamhetstid. Under den tredje etappen är avsikten
att det planerade europeiska kärnforskningsinstitutet skall byggas och vidare
att de andra formerna för europeiskt samarbete skall träda i funktion.
Den tredje etappen beräknas omfatta sju år. I och med att dessa sju år
gått till ända förutsättes, att de tekniska förutsättningarna för ett effektivt
europeiskt samarbete skall vara för handen, så att detta skall kunna
bedrivas i full skala.
De totala kostnaderna under tredje etappen beräknas enligt nu föreliggande
material till 27,3 miljoner dollar (cirka 142 miljoner kronor). Fördelningen
på olika ändamål framgår av följande tabell:
Miljoner
Uppförandet av det europeiska laboratoriet dollar
Protonsynkrotron (fullbordad inom sju år) .................... 14,0
Synkrocyklotron (fullbordad inom fyra år) .................... 4,0
Byggnader och utrustning .................................. 4,0
Andra verksamhetsgrenar
Teoretisk ledning och andra former av europeiskt samarbete . . . . )
Stödet åt andra former av samarbete......................../
Förvaltning av företaget inklusive drifts- och underhållskostnader
Reservfond vid slutet av perioden............................
De årliga kostnaderna under sju årsperioden skulle sålunda uppgå till 3,9
miljoner dollar (cirka 20 miljoner kronor). De årliga kostnaderna efter
sju årsperiodens slut beräknas uppgå till mellan 1 och 1,5 miljon dollar.
2,0
3,0
0,3
27,3
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
Vid sammanträdet i Bryssel beslöts, att som grundval för de olika staternas
bidrag skulle i princip gälla respektive länders nationalinkomster.
Den svenska delegationen kunde dock icke biträda beslutet för vårt lands
del, då det skulle ge en kvot av 5,48 procent, motsvarande 1 100 000 kronor
per år under de sju uppbyggnadsåren. Detta ställningstagande har två orsaker.
Den ena är mera av teknisk art och kommer helt säkert att utan vidare
rättas till. Vid generalsekretariatets beräkning har en felaktig siffra
använts för den svenska nationalinkomsten. Den rätta bidragskvoten för
Sveriges del, om enbart nationalinkomsten lägges till grund, torde bli 4,92
procent, vilket motsvarar ett årligt bidrag av något under 1 miljon kronor
per år. Därtill kommer emellertid, att den svenska delegationen önskar få
det svenska bidraget ytterligare sänkt med hänsyn tagen till för vårt land
gällande speciella förhållanden. Atomkommittén anser, att man bör räkna
med att kostnaderna för Sveriges del under sjuårsperioden kommer att belöpa
sig till mellan 800 000 och 1 000 000 kronor per år, samt uppger, att
man vid pågående förhandlingar eftersträvar det förra beloppet.
Förslag till konvention för upprättande av en europeisk
organisation för kärnforskning.
På basis av ingående diskussioner vid Amsterdammötet har ett förslag
till konvention för upprättandet av en europeisk organisation för kärnforskning
utarbetats av CERN. Detta förslag till konvention har behandlats vid
sammanträdet i Bryssel och torde komma att antagas i sina huvuddrag.
''Förslaget är i stort sett baserat på samma principer som dem, som gäller för
konventionen rörande CERN och som accepterats av de däri deltagande
staterna. Anledning torde icke föreligga att här gå in på detaljerna i konventionsförslaget.
Endast några punkter av särskild betydelse torde påpekas.
I artikel 5 punkterna 2 och 4 fastställs, att varje medlemsstat skall utnämna
två representanter i rådet och att vid omröstning i rådet varje medlemsstat
skall ha en röst.
I artikel 7 punkt 1 sägs, att kostnaderna för organisationen skall fördelas
på de deltagande staterna i överensstämmelse med en skala, som fastställts
av rådet och som kan förändras genom beslut av rådet. De bidrag
som kommer att beslutas för det första året skall intagas i ett särskilt tilllägg
till konventionen. Denna första fördelning av kostnaderna blir naturligtvis
i stort sett vägledande för fördelningen under de följande åren.
I punkt 2 av artikel 7 återfinns bestämmelser för hur kostnaderna skall
beräknas för stater, som inträder i samarbetet på ett senare stadium.
Artikel 10 innehåller bestämmelser för hur eventuellt behövliga förändringar
i konventionens lydelse skall kunna genomföras. Artikeln ifråga
innehåller även stadganden syftande till att ge de deltagande länderna till
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
räcklig garanti för att inte utan starka skäl beslut fattas, som medför ökade
ekonomiska åtaganden, samtidigt som man givetvis måste hålla möjligheten
öppen för viss revision som kan bli nödvändig i belysning av nya
tekniska eller andra erfarenheter.
Artikel 12 innehåller bestämmelser om hur en medlemsstat skall kunna
utgå ur organisationen efter uppbyggnadsperiodens slut, om staten ifråga
så skulle finna lämpligt.
Artikel 15 punkt 2 stadgar att konventionen skall träda i kraft, när 5
stater definitivt anmält sitt deltagande och dessutom det ytterligare villkoret
uppfyllts, att den årliga bidragssumman från de deltagande staterna
uppgår till minst 3 miljoner dollar.
Atomkommitténs motivering och förslag.
I fråga om betydelsen för svensk forskning av det nu planerade samarbetet
anför atomkommittén bland annat följande.
Forskarna i vårt land har sedan länge sökt att följa med och lämna
sitt bidrag till utvecklingen på kärnforskningens område. Den nya epok
som 1930-talets upptäckter inom kärnfysiken medförde avsatte även hos
oss en starkt ökad aktivitet, särskilt genom de forskningsarbeten som upptogs
vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut för fysik, där också i
slutet på 1930-talet en av Europas första cyklotroner byggdes. De vidsynta
insatser, som efter krigets slut av statsmakterna gjorts för främjande av
atomenergiverksamheten, har också medfört, att man utan överdrift kan
påstå att Sverige, vägt efter måttet av sina resurser, befinner sig i främsta
linjen bland de stater, som på allvar upptagit atomenergiforskning på sitt
vetenskapliga program. Å ena sidan kan man då säga att en sådan ställning
förpliktar till att söka göra denna insats så fruktbar även för andra
länder som möjligt. A andra sidan medför detta förhållande också, att vi
är väl förberedda att kunna dra bästa möjliga nytta av ett samarbete av
det slag som nu planeras. Det är visserligen uppenbart, att även om detta
samarbete skulle komma till stånd utan vår medverkan detta icke innebär
att vi inte skulle få tillgodogöra oss de resultat, som de andra ländernas
samarbete medför. Dessa kommer självfallet att publiceras och på så sätt
bli tillgängliga för alla intresserade. En sak är emellertid att få ta del av
slutresultat, publicerade i tidskrifter o. d. En helt annan är att hela tiden
ha haft möjlighet att leva sig in i de aktuella problemställningarna och
följa utvecklingen i varje fas. Vi har vidare under den tid CERN varit i
funktion fått stark erfarenhet av hur stimulerande den europeiska samverkan
varit redan på detta stadium. Än mera påtaglig måste denna verkan
bli vid ett samarbete på lång sikt och gällande konkreta vetenskapliga
arbeten. Av särskild betydelse är de kontakter, den erfarenhet och de
kunskaper som våra unga forskare kan väntas komma att få genom arbete
på detta stora institut i direkt samverkan med kolleger från de ledande
europeiska kulturländerna och för övrigt även från andra världsdelar. Även
om Sverige inte skulle deltaga i detta samarbete så är det väl visserligen
inte troligt att våra forskare skulle bli helt utestängda från möjligheter
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
att arbeta vid institutet — ett motsatt förhållande skulle ju strida mot
vetenskapens vanliga generösa praxis — men under alla förhållanden finge
vi då finna oss i att bli tillgodosedda i andra hand. Genom Uppsalainstitutets
deltagande inom CERN:s ram blir det för övrigt inte endast vid
CERN:s institut i Geneve och Köpenhamn som våra forskare kan väntas
få impulser och kontakter utan detsamma gäller också i samband med utländska
forskares arbete vid svenska institutioner inom den europeiska
samarbetsorganisationens ram.
Det föreligger sålunda mycket starkt intresse för och ett behov av att
vårt land som likaberättigad delägare får tillfälle att lämna sitt bidrag till
och skörda sin vinst av det europeiska samarbetet. Utan tvivel kommer
detta att utöva en starkt stimulerande verkan på svensk forskning och
avsevärt öka våra möjligheter att på tidigast möjliga stadium få tillfälle
tillgodogöra oss nya upptäckter, nya konstruktioner och nya ideer inom
kärnforskningens och därmed också inom atomenergiverksamhetens område.
Atomkommittén har inte anledning att här behandla andra sidor av
detta problem än den som rör forskningen, men det är ändå ganska svårt
att undgå att reflektera över vilket intryck det skulle göra i Västeuropa om
denna planerade kooperation kommer till stånd och Sverige ändå ställer sig
utanför, särskilt med tanke på vår erkända internationella ställning inom
kärnforskningen men också med hänsynstagande till andra förhållanden.
Atomkommittén anser det synnerligen önskvärt, att 1953 års riksdag
fattar principbeslut om Sveriges anslutning till det sålunda planerade europeiska
samarbetet på kärnforskningens område. Då vissa punkter ännu
ej är helt klarlagda, anser emellertid atomkommittén ett sådant beslut böra
ha formen av att Kungl. Maj:t bemyndigas besluta om svenskt deltagande
i den mån Kungl. Maj:t finner, att den slutgiltigt utformade konventionen
får en utformning, som är tillfredsställande från Sveriges synpunkt.
Slutligen hemställer atomkommittén om anvisande för nästa budgetår
av ett förslagsanslag av 800 000 kronor, att efter förslag av kommittén
användas för Sveriges deltagande i det planerade samarbetet på kärnforskningens
område.
Departementschefen.
I likhet med atomkommittén finner jag det önskvärt, att Sverige deltager
i det planerade europeiska samarbetet inom kärnforskningen.
Såsom av det föregående framgår står detta samarbete nu inför sin tredje
etapp, en sjuårsperiod, vilken enligt planen skall ägnas åt upprättandet
av ett europeiskt kärnforskningsinstitut i Geneve och organiserandet av
andra former av samarbete på kärnforskningens område. Från CERN:s
sida har uttryckts en förhoppning, att de europeiska regeringarna skall fatta
beslut angående denna plan i så god tid, att det blir möjligt att omedelbart
fullfölja den, då CERN:s verksamhet upphör i oktober 1953. Vid
ett uppskov med regeringarnas ställningstagande skulle synnerligen allvarliga
olägenheter för det planerade samarbetets rationella genomförande
kunna uppstå.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
Det material, som står till buds för samarbetsfrågans bedömande, är
visserligen ej fullständigt men torde vara tillräckligt för ett ställningstagande
i stort. Jag anser därför, att frågan om det fortsatta samarbetet
bör underställas årets riksdag.
Såsom atomkommittén föreslagit torde Kungl. Maj:t böra begära riksdagens
bemyndigande att, i den mån Kungl. Maj:t finner det slutliga förslaget
till konvention rörande europeiskt samarbete inom kärnforskningen
förmånligt för vårt land, besluta om svenskt deltagande i nämnda arbete.
Atomkommittén har beräknat, att kostnaderna för Sveriges deltagande
i samarbetet kommer att belöpa sig till mellan 800 000 och 1 000 000 kronor
per år under den kommande sjuårsperioden. Dessa beräkningar ger
mig icke anledning till erinran. Kostnaderna torde böra bestridas från ett
särskilt förslagsanslag under åttonde huvudtiteln med rubriken »Europeiskt
samarbete inom kärnforskningen». Anslaget torde för nästa budgetår böra
uppföras med 800 000 kronor.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån Kungl. Maj:t
finner ett kommande av Conseil Européen pour la Recherche
Nucléaire (CERN) framlagt, slutgiltigt förslag till
konvention rörande europeiskt samarbete på kärnforskningens
område förmånligt för Sverige, besluta om svenskt
deltagande i nämnda samarbete;
b) till Europeiskt samarbete inom kärnforskningen för
budgetåret 1953/54 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 800 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Agnes Magnusson.
2 — Dihamj Ull riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 121.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:167 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges deltagande i europeiskt samarbete på kärnforskningens område. s. 1 i texten
- SU 1953:77 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges deltagande i europeiskt samarbete på kärnjorskningens område. s. 1 i texten