Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1953-03-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:133, Med förslag till lag om ändring av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott

den 20 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); och

2) förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att från och med den 1 januari 1954 spännvidden

mellan högsta och lägsta ortsgrupp vid skattegrupperingen liksom i fråga

om den statliga lönegrupperingen skall minskas från 16 till 12 procent. Detta

föreslås ske genom att av nuvarande fem ortsgrupper endast fyra, ortsgrupperna

II V, utnyttjas. I ortsavdragens belopp föreslås ingen ändring.

Vidare föreslås i propositionen, att Kungl. Maj:t skall verkställa orternas

inplacering i ortsgrupper i stället för såsom för närvarande socialstyrelsen.

Bilmng till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 133.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

Förslag

till

lag om ändring av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

48 §.

1 mom. Samtliga orter i riket indelas i ortsgrupper till ett antal av fem

(ortsgrupp I—ortsgrupp V) eller det lägre antal, som fastställes genom särskild

författning. Indelningen i ortsgrupper fastställes av Konungen för en

tid av fem år i sänder. Fastställd indelning kan, då sadant påkallas av särskilda

omständigheter, av Konungen jämkas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954. Med stöd av 48 § 1 mom. i

äldre lydelsen fastställd ortsgruppindelning skall efter denna lags ikraftträdande

tillämpas allenast i avseende å 1954 års taxering samt eftertaxering

för år 1954 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen.

Härigenom förordnas, att antalet ortsgrupper, som avses i 48 § 1 mom.

kommunalskattelagen och 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,

skall från och med den 1 januari 1954 tills vidare utgöra fyra (ortsgrupp

II—ortsgrupp V).

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars

1953.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Norden stam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om skattegrupperingen

samt anför därvid följande.

Inledning.

Chefen för civildepartementet har i annat sammanhang denna dag i propositionen

nr 132 anmält fråga om ny lönegruppering för statens tjänstemän

m. fl. I anslutning till vad som anförts i nämnda proposition kommer i det

följande att framläggas förslag till ändrade bestämmelser jämväl i fråga om

skattegrupperingen.

Enligt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket

med avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper. Denna indelning

— den s. k. skattegrupperingen — verkställes av socialstyrelsen enligt

de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj :t äger meddela, och gäller enligt

lagen för en tid av fem år i sänder.

Skattegruppering verkställdes år 1947 att gälla för åren 1948—1952. I

den sålunda verkställda indelningen har vid flera tillfällen smärre ändringar

skett. I anslutning till den från och med år 1952 genomförda ändringen av

den kommunala indelningen företogs i formellt hänseende en ny ortsgruppindelning.

Denna återfinnes i socialstyrelsens kungörelse angående skattegrupperingen

den 14 januari 1952 (SFS nr 21). Sistnämnda indelning, vilken

endast skulle gälla för år 1952, har i avvaktan på de ändringar, som Kungl.

Maj:t kunde komma att vidtaga beträffande lönegrupperingen, enligt beslut

av socialstyrelsen den 3 november 1952 (SFS nr 681) givits fortsatt giltighet

från och med den 1 januari 1953 tills vidare, dock längst till och med år 1957.

Indelningen i ortsgrupper är av betydelse när det gäller att bestämma det

ortsavdrag, som vid den kommunala och statliga inkomsttaxeringen tillkommer

fysisk person. Ortsavdragens belopp varierar nämligen med hänsyn till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

vilken ortsgrupp den skattskyldiges hemortskommun tillhör. Ortsavdragen

är lägst i ortsgrupp I och störst i ortsgrupp V.

Ortsavdragens belopp för helt år framgår, såvitt avser gifta och därmed

likställda skattskyldiga och ogifta skattskyldiga (ensamstående), av följande

tabell.

Gift skattskyldig

Ensamstående skattsk3''ldig

Statligt

Kommunalt

Statligt

Kommunalt

ortsavdrag

ortsavdrag

ortsavdrag

ortsavdrag

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Ortsgrupp I

3 360

1 680

1 680

1 ISO

» II

3 520

1 760

1 760

1230

» III

3 680

1840

1840

1 290

» IV

3 840

1 920

1920

1340

» V

4 000

2 000

2 000

1400

Nyssnämnda belopp har såvitt avser kommunala ortsavdrag fastställts

genom lag den 2 juni 1950, nr 252, och tillämpats från och med den 1 januari

1952. De statliga ortsavdragens belopp har fastställts genom förordning den

6 juni 1952, nr 406, och gäller från och med innevarande år.

Vid fastställande av dessa belopp för ortsavdragen har man utgått ifrån

att spännvidden i skattegrupperingen skall liksom i lönegrupperingen vara

16 procent och att skillnaden mellan ortsavdragen för två intill varandra

liggande ortsgrupper sålunda skall motsvara 4 procent av ortsavdraget i

högsta dyrort.

Såsom förut antytts fastställes i fråga om lönegrupperingen indelningen

av rikets orter i ortsgrupper av Kungl. Maj :t, medan motsvarande indelning

beträffande skattegrupperingen verkställes av socialstyrelsen. Vid indelningen

följer socialstyrelsen den indelning som Kungl. Maj :t verkställt i

fråga om lönegrupperingen. Vidare har Kungl. Maj :t föreskrivit, att så snart

lönegrupperingen ändras skall det ankomma på socialstyrelsen att meddela

de bestämmelser, som i anledning därav påfordras i fråga om skattegrupperingen,

med iakttagande av att ändring i sistnämnda avseende må ske

endast med ingången av nytt kalenderår. Detta system gör att två kungörelser,

en beträffande lönegrupperingen och en beträffande skattegrupperingen,

måste utfärdas. 1950 års dyrortssakkunniga har i sitt betänkande

med principer för dyrortsgrupperingen (SOU 1951: 7) beträffande detta förhållande

uttalat, att det uppenbarligen vore föga rationellt att två kungörelser

med identisk gruppindelning utfärdades av olika instanser och att därefter

varje ändring i den ena kungörelsen skulle följas av en liknande ändring

i den andra. De sakkunniga ville föreslå, att bestämmelsen i kommunalskattelagen

ändrades därhän, att Kungl. Maj :t utfärdade även kungörelsen

rörande skattegrupperingen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 133. 5

Vissa uttalanden rörande skattegrupperingen.

I den tidigare nämnda propositionen har eliefen för civildepartementet

lämnat en redogörelse för de åtgärder som vidtagits för genomförande av en

ny dyrortsundersökning. Av redogörelsen framgår att socialstyrelsen, som

erhållit i uppdrag att utföra undersökningen, i skrivelse den 30 oktober 1952

redovisat resultaten av undersökningen och att därefter inom civildepartementet

upprättats en promemoria angående ändringar i gällande ortsgruppering

på grund av 1951 års dyrortsundersökning, vilken promemoria varit

föremål för remissbehandling. I berörda proposition har vidare redogjorts

för resultaten av undersökningen samt för innehållet i promemorian och remissutlåtandena,

till vilken redogörelse jag torde få hänvisa. Här må erinras

endast om vissa uttalanden, som är av särskild betydelse för frågan om

skattegrupperingen.

I den inom civildepartementet upprättade promemorian erinras till en

början, att skillnaden mellan dyraste och billigaste ort enligt 1951 års dyrortsundersökning

utgjorde cirka 14 procent. Det vore emellertid icke möjligt

att precisera hur spännvidden mellan dyraste och billigaste ort förändrats

mellan den närmast föregående dyrortsundersökningen, som verkställdes

år 1946, och 1951 års dyrortsundersökning, eftersom helt olika metoder

kommit till användning vid de båda undersökningarna. Själva metoden för

utförandet av 1951 års undersökning hade i hög grad bidragit till att skillnaden

i extremvärden minskat. I promemorian uttalas vidare, att den omprövning

som borde ske av nu gällande ortsgrupperingar skulle syfta till att

åstadkomma skäliga relationer mellan de olika orterna på grundval av den

skillnad i dyrhet, som kunde föreligga. Däremot hade icke avsetts, att de

eventuella justeringar, som kunde visa sig erforderliga, skulle innebära i

fråga om skattegrupperingen en allmän skattesänkning. Vidare framhålles

i promemorian, att skattegrupperingen även i fortsättningen borde utformas

på samma sätt som lönegrupperingen.

I de i anledning av promemorian avgivna remissutlåtandena har frågan

om skattegrupperingen närmare berörts endast av Tjänstemännens centralorganisation.

Organisationen, som ansåge att spännvidden i löneplanerna

borde framkomma som resultat av förhandlingar mellan löntagarorganisationerna

och Kungl. Maj:t, vore av den uppfattningen att det ej vore självklart

att spännvidden mellan ortsavdragen för olika ortsgrupper vid skattegrupperingen

borde vara densamma som spännvidden i löneplanerna. De

praktiska skäl, som kunde anföras för att skatte- och lönegrupperingen till

sin konstruktion borde sammanfalla, syntes i detta sammanhang sakna

betydelse.

I direktiv, som Kungl. Maj:t meddelat socialstyrelsen i anslutning till

uppdraget att uppgöra förslag till de olika orternas inplacering i ortsgrup
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

per, har angivits att spännvidden i dyrortssystemet skulle minskas från 16

till 12 procent och antalet grupper minskas från fem till fyra.

Departementschefen.

I propositionen nr 132 har chefen för civildepartementet i fråga om lönegrupperingen

föreslagit att spännvidden skall — med bibehållen spännvidd

de olika grupperna emellan — från och med den 1 januari 1954 minskas

från 16 till 12 procent och således antalet ortsgrupper minskas från fem till

fyra. Tekniskt skall förslaget genomföras så att nu gällande löneplaner

bibehålies, men att ortsgrupp 1 i fortsättningen icke skall tillämpas i fråga

om statstjänstemännens löner.

Avgörande skäl talar för att, såsom i den inom civildepartementet upprättade

promemorian föreslagits, skattegrupperingen utformas på samma sätt

som lönegrupperingen. Följaktligen bör antalet ortsgrupper jämväl vid skattegrupperingen

minskas till fyra och den totala spännvidden mellan högsta

och lägsta ortsgrupp minskas från 16 till 12 procent. Likaledes bör spännvidden

mellan varje ortsgrupp även i fortsättningen vara 4 procent. Härav

följer att ortsavdragens belopp icke behöver ändras i följd av minskningen

av den totala spännvidden, utan ändringen bör genomföras så att endast

ortsavdragen för de fyra nuvarande högsta ortsgrupperna tillämpas.

Den förordade minskningen av spännvidden kommer, om den genomföres,

att påverka skatteintäkterna för såväl stat som kommun. En ny skattegruppering

torde nämligen komma att beröra åtskilliga kommuner, varav

flertalet lärer komma att hänföras till högre dyrortsgrupp än för närvarande.

De skattskyldiga i sistnämnda kommuner kommer således att få

ortsavdrag med större belopp än nu, vilket innebär ett visst skattebortfall.

Å andra sidan stiger skatteunderlaget i dessa kommuner i viss mån genom

löneökningen för statstjänstemän och möjligen även för andra löntagare.

I den mån lönehöjningen medför att företagarnas inkomster minskas, kommer

den dock även att påverka skatteunderlaget i sänkande riktning. En

uppskattning av det skattebortfall, som en ändring i skattegrupperingen i

enlighet med vad i det föregående anförts skulle medföra, har skett med utgångspunkt

från ett av socialstyrelsen den It mars 1953 framlagt förslag

till ny ortsgruppering. Enligt denna uppskattning skulle den statliga

inkomstskatten och den kommunala inkomstskatten för samtliga rikets

kommuner minska med tillhopa omkring 30 miljoner kronor, varav % är

att hänföra till den statliga och % till den kommunala inkomstskatten.

Såsom förut nämnts skall i fråga om lönegrupperingen minskningen av

den totala spännvidden och av antalet ortsgrupper enligt det i propositionen

nr 132 framlagda förslaget genomföras så att nuvarande ortsgrupp 1 icke

tillämpas. Lägsta löneortsgrupp blir sålunda ortsgrupp 2. Enligt min uppfattning

bör man beträffande skattegrupperingen följa samma system. Det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

7

bör icke ifrågakomma att skilda beteckningar användes för de olika ortsgrupperna

i löneavseende och skatteavseende.

Vad angår den lagtekniska utformningen av de föreslagna reglerna för

skattegrupperingen synes det icke erforderligt att i detta sammanhang ändra

de författningsrum, 48 § 2 mom. kommunalskattelagen och 8 § 2 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt, där ortsavdragens belopp är angivna.

Man synes kunna inskränka sig till att i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen

införa en bestämmelse att orterna i riket skall indelas i ortsgrupper till ett

antal av fem (ortsgrupp I—V) eller det lägre antal, som fastställes genom

särskild författning. I särskild förordning bör därefter bestämmas att

från och med den 1 januari 1954 tills vidare antalet ortsgrupper skall utgöra

fyra, nämligen ortsgrupperna II—V.

I detta sammanhang bör också, såsom föreslagits av 1950 års dyrortssakkunniga,

genomföras den ändringen att det i fortsättningen skall ankomma

på Kungl. Maj :t att, i likhet med vad fallet är beträffande lönegrupperingen,

verkställa indelningen i ortsgrupper. Den bör fastställas för fem år i sänder.

Kungl. Maj:t bör ha rätt att under mellantiden jämka fastställd indelning.

Den nya ordningen beträffande skattegrupperingen bör tillämpas från

och med den 1 januari 1954.

I detta sammanhang torde jag få beröra ett annat spörsmål. Den år 1952

beslutade omläggningen av den direkta beskattningen innebar i princip att

beskattningen av fysiska personer mildrades. Som jag emellertid framhöll i

propositionen 1952: 213 inträdde för ensamstående skattskyldiga i vissa låga

inkomstskikt mindre höjningar i den statliga inkomstskatten sammanhängande

med ortsavdragens och skatteskalornas avvägning. Skattehöjningen,

som drabbar ensamstående skattskyldiga med inkomst mellan 2 000 kronor

och 5 000 kronor, var en följd av att skattesatsen bestämts enhetligt till 12

procent i bottenskikten. Jag anförde vidare i nämnda proposition, att hur

önskvärt det än hade varit att denna olägenhet av det föreslagna skattesystemet

kunnat undvikas, det enligt min mening icke vore möjligt att avhjälpa

den genom åtgärder inom systemets ram. Det kunde sålunda icke

ifrågakomma att avhjälpa denna verkan genom en sänkning av procentsatsen

i botten av skatteskalan för ensamstående eller genom en höjning av de

föreslagna statliga ortsavdragen för ensamstående. I båda fallen bleve det

fråga om ingrepp, varigenom man skulle offra väsentliga värden hos systemet

och vilka skulle betänkligt rubba förutsättningarna för att över huvud

taget kunna förverkliga systemet. Denna min uppfattning delades av bevillningsutskottets

majoritet och riksdagen.

Jag framhöll vidare i nämnda proposition, att en höjning av de kommunala

ortsavdragen skulle kunna innebära en lösning av förevarande spörsmål,

därigenom alt ensamstående skattskyldiga då skulle få en viss sänkning av

sin totala skatt. I en inom finansdepartementet utarbetad promemoria hade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

ifrågasatts en höjning av de kommunala ortsavdragen med 20 procent, men

de sammanslutningar som företrädde kommunernas intressen hade i sina

yttranden över promemorian icke ansett sig kunna acceptera en dylik höjning

av ortsavdragen under annan förutsättning än att kommunerna bereddes

kompensation av staten för minskning i skatteunderlag. Då det med

hänsyn till kommunernas inställning icke syntes möjligt att överbrygga

den intressemotsättning som sålunda förelåge, fann jag mig icke kunna

framlägga något förslag om en höjning av de kommunala ortsavdragen.

Inom finansdepartementet har frågan härefter varit föremål för ytterligare

undersökningar i syfte att söka åstadkomma en lösning, varigenom

ifrågavarande inkomsttagare skulle få den statliga skatten nedbringad till

1952 års nivå. Man har därvid närmare övervägt två möjligheter för att nå

det önskade resultatet. En lösning vore att höja de statliga ortsavdragen för

ensamstående med omkring 250 kronor vid nuvarande uttagningsprocent. En

annan möjlighet vore att sänka skattesatsen för de ensamstående från 12 till

9 procent. Om icke grunderna för systemet skulle rubbas borde jämväl för

äkta makar motsvarande förändringar genomföras, därvid ortsavdraget

borde höjas med ett dubbelt så stort belopp som för ensamstående. Vilken

lösning man än väljer medför den ett mycket stort inkomstbortfall för staten.

Även om man begränsar nyssnämnda förändringar till ensamstående

skulle inkomstbortfallet för staten bli av en sådan omfattning att det i nuvarande

statsfinansiella läge icke är möjligt att genomföra ändringen. Jag

har därför ansett mig för närvarande icke kunna framlägga något förslag

till lösning av frågan. Emellertid kommer denna att ägnas fortsatt uppmärksamhet

inom finansdepartementet.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag om ändring av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); och

2) förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författ
ningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Barbro Åslund.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1953

•580370 .....

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:328 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet m. a1 i texten
  2. BevU 1953:33 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillning s. 61 i texten