Angående understöd åt inrikes lufttrafik
1953-03-13 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:137, Angående understöd åt inrikes lufttrafik
Dokumentets text
Kangl. Maj:ts proposition nr 137.
1
Nr 137.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd
åt inrikes lufttrafik; given Stockholms slott den
13 mars 1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sven Andersson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Den i 1952 års statsverksproposition framlagda planen för understöd
åt inrikes lufttrafik under tiden 1 oktober 1952—30 september 1955 har
visat sig icke kunna följas med bibehållande av det avsedda trafikprogrammet.
En särskilt ogynnsam utveckling företer linjen Stockholm—
Sundsvall/Härnösand. Med hänsyn till det stora underskottet på denna
linje och de betydande investeringar, som erfordras för att inpassa densamma
i ett ekonomiskt självbärigt trafikprogram, föreslås att linjen uteslutes
ur subventionsplanen. Härigenom beräknas bidragsramen för verksamhetsåren
1952/53 och 1953/54 kunna begränsas till 375 000 resp.
295 000 kronor, motsvarande en minskning i förhållande till den ursprungliga
subventionsplanen med 75 000 resp. 105 000 kronor.
1—557 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 137.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
Utdrag au protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 mars 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.
Vid utarbetandet av 1953 års statsverksproposition hade beredningen
av frågan angående understöd åt inrikes lufttrafik inte hunnit slutföras,
varför det för ändamålet avsedda anslaget endast uppfördes med ett beräknat
belopp. Jag ber nu att få upptaga denna fråga till behandling.
Efter anmodan av kommunikationsdepartementet i skrivelse till Aktiebolaget
Aerotransport (ABA) erbjöd sig Scandinavian Airlines System
(SAS), som bl. a. övertagit all av ABA tidigare bedriven inrikes lufttrafik,
hösten 1951 att under treårsperioden 1 oktober 1952—30 september 1955
mot ett årligt subventionsbelopp av högst 450 000 kronor för första året
och högst 400 000 resp. 350 000 kronor för de två följande åren uppehålla
inrikes lufttrafik enligt redovisat trafikprogram. Konsortiet förutskickade
dock, att förhandlingar om ändringar i trafikprogrammets omfattning
eller om tilläggsbidrag skulle kunna upptagas under treårsperioden, om
sådana kostnadsökningar ägde rum, som inte kunde kompenseras med
höjda taxor, eller om en otillfredsställande utveckling på någon av flyglinjerna
gav anledning därtill. I 1952 års statsverksproposition (bil. 8,
s. 153) tillstyrkte jag, att den framlagda bidragsramen lades till grund
för understöd åt den inrikes lufttrafiken under treårsperioden. Efter utgången
av denna tid borde subventionssystemet om möjligt avvecklas. I
utlåtande nr 6 till 1952 års riksdag uttalade statsutskottet, att det framlagda
programmet stod i god överensstämmelse med de synpunkter på
hithörande spörsmål, åt vilka utskottet givit uttryck i sitt utlåtande nr 143
till 1950 års riksdag. Utskottet hade intet att erinra mot vad jag i detta
sammanhang anfört och förordat.
Aktiebolaget Aerotransport.
I skrivelse den 5 december 1952 har ABA hemställt om understöd åt inrikes
lufttrafik för perioderna 1 oktober 1952—30 september 1953 och 1
oktober 1953—30 september 1954 under angivande av två alternativa trafikprogram,
nämligen dels ett program av i huvudsak nuvarande omfattning
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
3
och dels ett nedskuret trafikprogram, innebärande att linjen Stockholm—
Sundsvall/Härnösand helt nedlägges. Under hänvisning till vissa i förhållande
till tidigare beräkningstillfälle ändrade förutsättningar anhåller ABA
att bidragsbeloppen vid det första alternativet skall ökas till högst 602 000
kronor för verksamhetsåret 1952/53 och högst 552 000 kronor för verksamhetsåret
1953/54. För ett på angivet sätt minskat trafikprogram uppgår
behovet av understöd till högst 405 000 resp. 355 000 kronor för de båda
verksamhetsåren.
ABA har bilagt en skrivelse från SAS, i vilken redogöres för resultatet
av inrikestrafiken under verksamhetsåret 1951/52 och grunderna för den
reviderade beräkningen av understödsbehovet för tvåårsperioden 1 oktober
1952—30 september 1954. Av skrivelsen framgår i huvudsak följande.
I statsbidrag för verksamhetsåret 1951/52 har utgått 500 000 kronor.
Underskottet för inrikesflyget har emellertid blivit större än beräknat och
uppgår under ifrågavarande tid enligt en preliminär beräkning till 706 000
kronor. SAS har således förutom inrikestrafikens andel av konsortiets
allmänna kostnader för administration, reklam och försäljning att bära en
förlust av 206 000 kronor. Av denna förlust förklaras 50 000 kronor av att
inrikestrafiken till en del måste inställas under tiden 16 maj—4 juni 1952
med anledning av en av strejk inom den amerikanska oljeindustrien föranledd
bensinransonering. Återstoden, 156 000 kronor, är att hänföra till
på grund av löne- och prisstegringar ökade kostnader, vilka inte kunnat
kompenseras genom tillräckliga taxeökningar eller förbättrad beläggning på
linjerna. Uppkomna kostnadsökningar varierar mellan 15 och 20 %. De
ökningar av passagerartaxorna, vilka trädde i kraft den 15 april 1952,
uppgår på de olika linjerna till mellan 12 och 16 %.
Beläggningen på inrikeslinjerna under verksamhetsåret 1951/52 framgår
av följande tabell.
L injc
Period
Last-
faktor
Kabin-
faktor
Antal
passage-
rare
Frakt
Post
kg
Stockholm—Malmö......
Vio 1950—*% 1951
50 É0
53 7
6 686
51811
48 062
V io 1951—»% 1952
44-9
53-2
5 989
21 252
14 968
Stockholm—Luleå ......
V io 1950—»% 1951
51-3
49-4
6 329
104 729
71 172
V io 1951—30/o 1952
tiO-o
57-8
7 193
106 264
78 176
Stockholm—Sundsvall—
''/.o 1950—»% 1951
419
52-7
3 530
4 558
—
Luleå
‘/io 1951-so/o 1952
43i
53-5
3197
4 495
—
Stockholm—Visby ......
‘/io 1950—''“% 1951
61-7
71-2
25 331
186 306
29 552
V io 1951—''8% 1952
67-5
78-9
25 840
156 857
29 028
Norrköping—Visby......
Vio 1950—*% 1951
55-1
70-6
5 828
2 297
—
V io 1951-»% 1952
52 5
66*6
5 581
1 725
—
Malmö—Visbv..........
V io 1950—»% 1951
76s
94 3
317
172
__
• V io 1951—»% 1952
50-8
63 6
454
84
—
Lastfaktor = förhållandet mellan antalet betalda och antalet offererade tonkm.
Kabinfaktor = förhållandet mellan antalet betalda och antalet offererade personkm.
Lastfaktorn för flygplan av typ DC-3 är beräknad efter en lastkapacitet av 2 200 kg.
4
Kungl. Mnj:ts proposition nr 137.
Den relativt ogynnsamma utvecklingen i beläggningen på Malmölinjen
beror på att vissa fraktkvantiteter och av postala tidtabellsskäl kontinentposten
till och från Stockholm överflyttats till en direkt flyglinje Stockholm
—Köpenhamn. Därjämte har den pågående ombyggnaden av Bulltoftafältet
föranlett en mindre tillfredsställande regularitet på linjen. Under innevarande
vinterperiod har post- och fraktbefordran i viss omfattning temporärt
återförts till inrikeslinjen.
Den obetingat svagaste linjen ur ekonomisk synpunkt har under verksamhetsåret
1951/52 varit linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand. Med
uppehåll under tiden 16 maj—4 juni har denna linje trafikerats under
perioden 11 maj—26 september och under denna korta tid medfört ett
underskott av 225 000 kronor. Underskottet på linjen uppgick till 80 öre
per offererad tonkm. Det genomsnittliga underskottet för hela inrikestrafiken
utgjorde 27 öre. Trafiken på Visby gav ett överskott med 12 öre
per tonkm och linjerna på Luleå och Malmö visade underskott på 33 resp.
45 öre.
Mot bakgrund av erfarenheten från verksamhetsåret 1951/52 att de inträdda
kostnadsstegringarna inte gått att kompensera genom en motsvarande
intäktsökning kan någon mera påtaglig förbättring av det ekonomiska
resultatet ej förutses för verksamhetsåret 1952/53. Det för detta
verksamhetsår beräknade totala underskottet för inrikestrafiken exklusive
andelen i konsortiets allmänna kostnader för administration, reklam och
försäljning uppgår vid ett i stort sett oförändrat trafikprogram till 602 000
kronor. Intäkter och kostnader för de olika linjerna har beräknats till
följande belopp i tusental kronor.
Stockholm—
Luleå
Stockholm—
Visby—Norr- köping; Vis- by— Malmö
Stockholm—
Malmö
Stockholm—
Sundsvall/
Härnösand
Totalt
Intäkter ..............
1173
1786
720
265
3 944
Kostnader............
1473
1682
929
462
4 546
Resultat..............
— 300
+ 104
-209
— 197
— 602
För verksamhetsåret 1953/54 beräknar SAS, att underskottet skall
minska med 50 000 kronor till 552 000 kronor.
Gjorda beräkningar är baserade på användning av flygplanstyp Douglas
DC-3. I likhet med vad hittills i viss utsträckning skett kommer emellertid
sannolikt Scandiaplan att insättas på sådana inrikeslinjer, där plan av typ
DC-3 har en otillräcklig kapacitet. Det kan dock inte nu förutses i vilken
utsträckning ett ökat utnyttjande av Scandiaplan kan påverka det ekonomiska
utbytet av trafiken. Visar sig en förbättring i detta avseende, minskas
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
5
i motsvarande mån subventionsbehovet, medan i motsatt fall SAS ensamt
har att bära det ökade underskottet. På längre sikt vågar man dock räkna
med att en ökad användning av Scandiaplan kommer att förbättra det
ekonomiska resultatet.
Beträffande det fortsatta uppehållandet av linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand
anför SAS, att säsongtrafik alltid i och för sig är synnerligen
kostsam vad beträffar utnyttjandet av flygplan och besättningar
samt försäljnings- och reklamarbete. Rådande förhållanden gör det omöjligt
att använda Sundsvall/Härnösands flygfält vintertid. Detta beror
främst på följande tre omständigheter.
1. Broförbindelse saknas mellan Skeppsholmen, på vilken flygplatsen är
belägen, och fastlandet. Förbindelsen ombesörjes av en färja med plats för
fyra bilar. Färjans begränsade kapacitet förorsakar stundom avsevärda förseningar
och andra olägenheter för passagerarna. Vintertid uppehälles förbindelsen
över isen. Under viss tid höst och vår kan emellertid sådana isförhållanden
vara rådande, att befordran av passagerare till och från flygfältet
helt omöjliggöres.
2. Hangar för flygplans övernattning eller uppehåll vintertid saknas.
3. Flygplatsen saknar utrustning för instrumentlandning under väderleksförhållanden
med låg molnhöjd och nedsatt horisontalsikt. Detta medför
dålig regularitet med ogynnsamma återverkningar på passagerarfrekvensen.
Avhjälptes dessa brister av vederbörande myndigheter skulle, enligt
konsortiets bedömande, detta sannolikt bidraga till att man så småningom
vid genomförd helårstrafik kunde erhålla en sådan beläggning på linjen,
att den komme att utvisa ett bättre ekonomiskt resultat.
Sundsvall/Härnösandslinjen anlitas nästan uteslutande av affärsresande
och nästan inte alls av turister. Detta understryker ytterligare det otillfredsställande
i förhållandet, att linjen endast kan drivas under sommarhalvåret,
då affärsresorna har sin lägsta omfattning.
Det hittills uppnådda resultatet av trafiken på denna linje ger vid handen,
att de förhoppningar, som vid trafikens upptagande ställdes på linjens
ekonomiska utveckling, inte kunnat infrias. Med den planering bl. a.
ur tidtabellssynpunkt, som i nuvarande läge är möjlig, kan sannolikt någon
mera avsevärd förbättring av resultatet inte uppnås. Från Sundsvalls- och
Härnösandsområdena har dock visats ett stort intresse för linjen och den
där verksamma flygtrafikkommittén har nedlagt ett förtjänstfullt arbete
för att möjliggöra linjens fortsatta trafikerande.
Med hänsyn till sålunda redovisade förhållanden, synes det enligt SAS
böra övervägas om inte Sundsvall/Härnösandslinjen tills vidare helt borde
nedläggas. Härigenom skulle det totala bidragsbehovet för inrikestrafiken
kunna nedbringas med 197 000 kronor per år. Understödet till trafiken
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
skulle i så fall fastställas till 405 000 kronor för verksamhetsåret 1952/53
och 355 000 kronor för verksamhetsåret 1953/54. Konsortiet förbehåller
sig dock att i likhet med vad tidigare förutsatts ha rätt att upptaga förhandlingar
om tilläggsanslag och ändringar i trafikprogrammets omfattning.
Yttranden.
Statens granskningsman för den inrikes lufttrafiken meddelar, att SAS
i den nu framlagda, reviderade kalkylen för verksamhetsåret 1952/53 vid
oförändrat trafikprogram räknat med en ökning av bruttointäkterna med
547 000 kronor och kostnaderna med 699 000 kronor, motsvarande en stegring
med 16,2 resp. 18 % i förhållande till den beräkning, som låg till grund
för den i 1952 års statsverksproposition framlagda subventionsplanen.
Det beräknade underskottet har således stigit från 450 000 kronor till
602 000 kronor, d. v. s. med 152 000 kronor.
Av kostnadsökningarna avser enligt en av granskningsmannen redovisad
sammanställning 134 000 kronor besättningskostnader, 600 000 kronor
flygmaterielunderhåll samt 115 000 kronor markorganisation. Övriga
kostnadsposter tillsammantagna visar en minskning med 150 000 kronor
jämfört med den tidigare kalkylen. Ivostnadsstegringarna faller enligt
granskningsmannen till en väsentlig del på ofrånkomliga ökningar i löner
och materielkostnader.
Beträffande inrikestrafikens intäkter och kostnader anför granskningsmannen
vidare bl. a. följande.
Inrikestrafiken debiteras kostnaden för 10 flygplansbesättningar. En besättning
i denna trafik utnyttjas endast 500 timmar per år mot ca 650 timmar
för de i övrig trafik insatta DC-3-planen. Under verksamhetsåret
1950/51 belastades inrikesflyget vid i stort sett samma trafikprogram som
det nu gällande med kostnaden för 8 besättningar, varvid varje besättning
utnyttjades 656 timmar. En väsentlig anledning till den i detta avseende
numera mindre rationella driften synes därför vara att söka i ändrade
avtal med personalen. Hade trafiken liksom 1950/51 kunnat uppehållas
med 8 besättningar, skulle en årlig besparing av 180 000 kronor
möjliggjorts. Med hänsyn till det framträdande personalintresse, som ligger
i att inrikestrafikens utveckling tryggas, synes det vara berättigat att
begära personalens medverkan till en smidigare anpassning av tjänstgöringsavtalen.
De tekniska förberedelserna för en fullständig övergång från
telegrafi till telefoni inom svenskt inrikesflyg väntas vara avslutade senast
till den 1 oktober 1953. Denna omläggning medför att särskild telegrafist
ej längre erfordras, varigenom en årlig besparirig om ca 150 000
kronor kan göras. Orsakerna till de stegrade kostnaderna för flygplansunderhåll
hänför sig, förutom till den allmänna ökningen av löner och
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
7
raaterielpxiser, till att underhållet av flygplansmaterielen överförts från
Stockholm till Oslo, där kostnaderna av speciella skäl blir högre.
Beroende dels på att vissa frakt- och postkvantiteter överförts till den
direkta flyglinjen Stockholm—Köpenhamn och dels på den av ombyggnadsarbetena
på Bulltoftafältet påverkade regulariteten har Malmölinjens
intäkter nedgått med 138 000 kronor mellan 1950/51 och 1951/52. Av detta
belopp är 104 000 kronor att hänföra till minskningen i frakt- och postbefordran.
Sommaren 1953 beräknas arbetena med flygfältet ha fortskridit
så långt, att detta kan mottaga plan av Scandia-typ. De genomförda
förbättringarna på flygfältet torde medföra att förutsättningar kommer
att föreligga att i framtiden driva Malmölinjen med väsentligt förbättrad
ekonomi. Med hänsyn till de betydande nyinvesteringar, som företagits
vid flygplatsen, är det angeläget, att ifrågavarande linje ägnas särskild
uppmärksamhet.
På Sundsvallslinjen saknas vissa viktiga trafiktekniska förutsättningar
för en utveckling av linjen till att bli oberoende av subventioner. Säsongtrafik
är oekonomisk. Effektivare förbindelser med Skeppsholmen synes
vara en grundbetingelse för helårsdrift.
Sammanfattningsvis anför granskningsmannen att, ehuru subventionsbehovet
för ett oförändrat trafikprogram stigit, måste resultatet av den
korta period av inrikestrafikens utveckling, som nu kan överblickas, ur
andra synpunkter sägas vara gott och uppmuntrar till ytterligare ansträngningar.
SAS har lyckats att inom det område, som ligger inom företagets
kontroll, i viss mån begränsa kostnadsstegringarna samtidigt som intäkterna
väsentligt ökat. Även om passagerarfrekvensen endast svagt återspeglar
den allmänna uppgång, som konstaterats i övriga delar av världen,
måste resultatet betecknas som tillfredsställande, särskilt om hänsyn tages
till den tid, som erfordras för att upparbeta Norrlandslinjen och lösa de
härmed förknippade tekniska och ekonomiska problemen.
Statskontoret anför, att när det gäller att taga ställning till bolagets
yrkande bör enligt statskontorets mening beaktas, att det försämrade driftresultatet
ej kan föras tillbaka på minskad frakt- och passagerarbefordran
utan —• att döma av granskningsmannens utredning — väsentligen är beroende
av bolagets dispositioner. Vad granskningsmannen anfört ger även
vid handen, att stora möjligheter föreligger att genom rationalisering av
driften av inrikestrafiken åstadkomma sådan begränsning av kostnaderna,
att det trots ofrånkomliga stegrade utgifter för löner och omkostnader bör
vara görligt att hålla underskotten inom den ursprungliga ramen. Bolagets
yrkande om tilläggsbidrag för inrikestrafikens genomförande bör tillbakavisas.
Därest det skulle visa sig omöjligt att förhandlingsvägen ernå
en för statsverket godtagbar överenskommelse om uppehållandet av trafiken
i enlighet med det hittillsvarande programmet, torde endast återstå
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
att åstadkomma en begränsning av statsbidraget genom indragning av de
ur trafiksynpunkt minst motiverade linjerna. Därvid synes linjen Sundsvall/Härnösand
främst komma i fråga, hur otillfredsställande en sådan åtgärd
än kan te sig med hänsyn till det intensiva arbete för Norrlandslinjernas
fortbestånd, som nedlagts inom de berörda landsdelarna. Den föreliggande
framställningen har slutligen givit statskontoret anledning ifrågasätta,
om ej blivande överenskommelser med SAS om uppehållande av inrikestrafik
bör givas bindande verkan.
Luf tf artsstyr elsen meddelar, att styrelsen upptagit förhandlingar med
SAS rörande möjligheterna att med ledning av vad som anförts i granskningsmannens
berättelse nedbringa understödsbehovet. Resultatet av dessa
överläggningar, vilket innefattats i en skrivelse av den 23 februari 1953
från konsortiet till styrelsen, är följande.
1. övergången från telegrafi till telefoni är i första hand avsedd att
genomföras för Visby- och Malmölinjerna. Kostnadsminskningen för SAS
uppskattas för innevarande räkenskapsår till 30 000 kronor och för nästkommande
år till 60 000 kronor. Denna besparing har icke något sammanhang
med trafiken på Sundsvall/Härnösandslinjen.
2. Intresset från flygkommittéernas sida har föranlett SAS att noga
ompröva möjligheterna att fortsätta trafiken på Sundsvall/Härnösandslinjen.
Under förutsättning att på Skeppsholmens flygplats uppsättes en
hos luf tf artsstyrelsen disponibel ILS-anläggning, med hjälp av vilken trafiken
kan fortgå under längre tid på hösten än för närvarande är fallet,
har konsortiet förklarat sig villigt att taga ansvaret för en inkomstökning
av 60 000 kronor.
Luftfartsstyrelsen kan med hänsyn till belastningen på anläggningspersonalen
icke installera ifrågavarande anläggning förrän år 1954, varför
bidragsbeloppet först kan påverkas under räkenskapsåret 1953/54.
Medelsbehovet för understöd åt inxikes lufttrafik skulle i enlighet med
SAS förutnämnda skrivelse vid bibehållande av nuvarande trafikprogram
utgöra (602 000 — 30 000) 572 000 kronor för räkenskapsåret 1952/53 och
(552 000 — 60 000 — 60 000) 432 000 kronor för räkenskapsåret 1953/54.
Vid nedläggandet av Sundsvall/Härnösandslinjen begränsas bidragsbehovet
till (405 000 — 30 000) 375 000 resp. (355 000 — 60 000) 295 000 kronor
för de båda verksamhetsåren.
Luftfartsstyrelsen har vid sin prövning av dessa båda alternativ anlagt
följande synpunkter.
Det medelsbehov, som visat sig erforderligt för att fullfölja nuvarande
inrikesflygprogram, överstiger icke mycket de belopp, som beräknats i den
av 1952 års riksdag godkända treårsplanen. Härvid bortses från innevarande
budgetår, under vilket verkningarna av de förenämnda resultatförbättrande
åtgärderna ej hinner göra sig till fullo gällande. Om hänsyn
Knngl. Maj:ts proposition nr 137.
9
enbart tages til! å anslaget till understöd åt inrikes lufttrafik redovisade
utgifter, synes icke kostnadsökningen under följande budgetår vara av sådan
storleksordning, att anledning föreligger att frångå nu gällande trafikprogram.
Vid bedömningen av detta alternativ bör emellertid enligt luftfartsstyrelsens
mening hänsyn också tagas till att ett fortsatt uppehållande
av Sundsvall/Härnösandslinjen ställer mycket betydande krav på statsverket
utöver själva understödet. Årskostnaden för den av SAS förutsatta
ILS-anläggningen uppgår sålunda till ca 60 000 kronor, inklusive ränta
och avskrivning av kapitalkostnaderna. Luftfartsstyrelsen, som är väl
medveten om de brister, som vidlåder de lokala kommunikationerna till
och från Skeppsholmens flygplats, förutser, att en bro måste byggas mellan
ön och fastlandet, för att flygplatsen skall bli fullt användbar för åretrunt-trafik.
Då någon genomgående kustlandsväg över Skeppsholmen icke
ingår i vägväsendets planer under mycket lång tid, måste luftfartsverket
självt finansiera erforderlig broanläggning under tiden intill dess vägväsendet
får behov därav. Kostnaderna för att ersätta nuvarande färjförbindelse
med en bro av 4 meters bredd, vilken torde vara tillräcklig för
flygplatsens behov, uppgår till ca 3,6 miljoner kronor, varav väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen förklarat sig beredd att bestrida l,o miljon kronor,
motsvarande det kapitaliserade värdet av kostnaden för nuvarande
färjförbindelse. Om slutligen norrlandstrafiken fortsättningsvis skall bedrivas
på samma sätt som nu, d. v. s. med två separata linjer till Luleå
och Sundsvall/Härnösand, måste såsom SAS påpekat jämväl en hangar
anläggas för en kostnad av uppskattningsvis l,o miljon kronor.
Sundsvall/Härnösandstrafiken är dock även ur understödssynpunkt
mycket dyrbar. Om trafiken nedlägges kan bidragsbehovet minskas med
i runt tal 200 000 kronor (eller 140 000 kronor, om hänsyn tages till SAS’
erbjudande att minska understödsanspråken med 60 000 kronor, i fall
en ILS-anläggning uppsättes). Att merkostnaderna för trafiken blir så
betydande beror på att Sundsvall/Härnösandslinjen är helt fristående från
Luleålinjen. Detta har, enligt vad SAS upplyst, sin grund i att trafikbehoven
i Övre och i Mellersta Norrland är så olikartade, att de icke kan
tillgodoses av eu och samma flyglinje. SAS’ uppfattning på denna punkt
grundar sig på uttalanden från de lokala flygtrafikkommittéernas sida och
på praktiska erfarenheter av trafiken.
Med hänsyn till dels att Sundsvall/Härnösandstrafiken måste anses ha
avgjort lägre prioritet än Visby- och Luleåtrafiken och dels till SAS’ höga
kostnader för linjen samt statsverkets kostnader för erforderlig uppklassning
av Skeppsholmens flygplats anser luftfartsstyrelsen, att programmet
för den subventionerade inrikes lufttrafiken bör begränsas till Visby- och
Luleålinjerna. Styrelsen förutser visserligen att vissa förbättringar på
Sundsvall/Härnösands flygplats förr eller senare blir nödvändiga, men vill
i nuvarande statsfinansiella läge förorda anstånd därmed.
2—557 53 Ii i ha nr/ till riksdagens protokoll 1953. 1 sarnl. Nr 137.
10
Kungl. Muj:ts proposition nr 137.
Styrelsen har vid sitt ståndpunktstagande även letts av den uppfattningen,
att det är ett förstahandsintresse att så snart som möjligt avveckla
subventionssystemet för inrikestrafiken. Styrelsens förslag innebär,
att understödet åt den inrikes lufttrafiken för innevarande budgetår
kan begränsas till 375 000 kronor, vilket belopp med 75 000 kronor understiger
det anvisade anslaget, och för nästa budgetår kan begränsas till
295 000 kronor. Med hänsyn till vad granskningsmannen anfört rörande
möjligheterna till ytterligare kostnadsbesparande rationaliseringar synes
förutsättningar föreligga att, om den av luftfartsstyrelsen förordade linjen
fullföljes, helt avveckla subventionssystemet.
Under åberopande av det anförda föreslår luftfartsstyrelsen, att anslaget
till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret 1953/54 anvisas
med 295 000 kronor, minskat med de reservationer, som kan förutses uppkomma
å äldre anslag.
Departementschefen.
Understödet åt den inrikes lufttrafiken omfattar i princip endast de tre
linjerna Stockholm/Norrköping—Visby, Stockholm—Sundsvall/Härnösand
och Stockholm—Luleå. Skälet för att även linjerna Stockholm—Malmö
och Malmö—Visby intagits i subventionskalkylerna har varit, att trafikintäkterna
för dessa linjer beräknats överstiga de merkostnader, som det
utökade linjeprogrammet betingar, och att härigenom alltså skulle uppkomma
en minskning av det totala understödsbehovet.
Det har från statsmakternas sida varit ett önskemål att få till stånd
en successiv minskning av statssubventionerna till inrikesflyget. På anmodan
av kommunikationsdepartementet angav SAS hösten 1951 den bidragsram,
som konsortiet bedömde erforderlig för att under treårsperioden
1 oktober 1952—30 september 1955 uppehålla visst redovisat flygprogram
för inrikestrafiken. Rambeloppen för de tre åren var resp. 450 000,
400 000 och 350 000 kronor. I 1952 års statsverksproposition tillstyrkte
jag, att det av SAS framlagda förslaget lades till grund för understödet
åt inrikestrafiken under den angivna tiden. Jag framhöll samtidigt, att
subventionssystemet därefter om möjligt borde avvecklas. Vidare underströk
jag vikten av att det fortsatta uppehållandet av sådana linjer, som
visade en otillfredsställande utveckling, fortlöpande upptogs till provning.
Riksdagen framförde inte några erinringar mot de av mig redovisade synpunkterna.
Sedan SAS under verksamhetsåret 1951/52 funnit det omöjligt att kompensera
inträdda kostnadsökningar med höjda taxor eller en förbättrad
beläggning på linjerna, bedömer konsortiet det nu nödvändigt att, om
gällande trafikprogram skall bibehållas, bidragsramen för innevarande och
nästa verksamhetsår ökas med ett belopp, som ursprungligen angivits till
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
11
152 000 kronor per år. Under hänvisning till det ogynnsamma resultatet
av Sundsvall/Härnösandslinjen ifrågasätter konsortiet emellertid, om inte
denna linje bör tills vidare helt nedläggas, varigenom skulle vinnas en
årlig besparing av 197 000 kronor. Med hänsyn till möjligheterna att
minska besättningskostnaderna genom övergång från telegrafi till telefoni
på linjerna till Visby och Malmö har SAS sedermera efter förhandlingar
med luftfartsstyrelsen funnit sig kunna nedbringa rambeloppen
med 30 000 resp. 60 000 kronor för verksamhetsåren 1952/53 och 1953/54.
Därjämte har SAS, under förutsättning att Sundsvall/Härnösands flygplats
förses med en hos luftfartsverket disponibel instrumentlandningsutrustning
(ILS), förklarat sig kunna taga ansvar för en inkomstökning för
linjen av 60 000 kronor. Enligt luftf artsstyrelsen kan emellertid denna
anläggning installeras först under år 1954. Bidragsbehovet för inrikestrafiken
skulle vid bibehållande av nuvarande trafikprogram således utgöra
(450 000 -;- 152 000 — 30 000) 572 000 kronor för verksamhetsåret
1952/53, vilket innebär en ökning med 122 000 kronor i jämförelse med
den av 1952 års riksdag godkända subventionsplanen. För nästföljande
verksamhetsår utgör konsortiets bidragsbehov enligt nu föreliggande anbud
432 000 kronor, innebärande en ökning med 32 000 kronor i förhållande
till nyssnämnda plan. Vid bortfall av Sundsvall/Härnösandslinjen
kan bidragsramen för inrikesflyget begränsas till 375 000 resp. 295 000
kronor för de båda verksamhetsåren.
Konsortiet förbehåller sig rätt att även i framtiden upptaga förhandlingar
om ändringar i trafikprogrammets omfattning eller om tilläggsbidrag,
för den händelse sådana kostnadsökningar uppkommer, som inte
kan kompenseras med höjda taxor, eller om en otillfredsställande utveckling
av någon av flyglinjerna ger anledning härtill.
De förhöjda bidrag, som SAS nu begärt för verksamhetsåren 1952/53
och 1953/54 för att i fortsättningen uppehålla gällande trafikprogram,
innebär, även med hänsynstagande till de besparingsmöjligheter, som framkommit
vid de mellan konsortiet och luftfartsstyrelsen förda förhandlingarna,
att kostnadsramen för subventionsprogrammet icke oväsentligt
överskrides. Såsom förut nämnts är det främst den ogynnsamma utvecklingen
av linjen Stockholm—Sundsvall/IIärnösand som är anledningen
härtill. Den intäktsökning, som beräknas bil följden av den efter installationen
av ILS-anläggningen något förlängda årliga trafiksäsongen, är inte
på långt när tillfyllest för att linjen skall kunna inpassas i ett självbärande
trafikprogram. De ytterligare åtgärder, som anses erforderliga härför,
nämligen anordnandet av en broförbindelse mellan Skeppsholmen och
fastlandet samt byggandet av eu hangar, är jämförelsevis kostnadskrävande
och torde inte för närvarande kunna genomföras med hänsyn till
de avsevärt mer angelägna investeringsbehov, som finnes på andra håll.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
De omständigheter, jag här anfört, synes mig giva vid handen att, om
Sundsvall/Härnösandslinjen bibehålies, kommer den tidpunkt, då subventionssystemet
kan avvecklas, att avsevärt skjutas fram i tiden. I 1952 års
statsverksproposition underströk jag, såsom jag förut nämnt, vikten av
att det fortsatta uppehållandet av sådana linjer, som visade ett otillfredsställande
resultat och således utgjorde ett hinder för genomförande av
subventionsplanen, upptogs till prövning. I likhet med de hörda remissmyndigheterna
har jag nu funnit att det är nödvändigt att utesluta nyssnämnda
linje ur subventionsplanen.
De svårigheter, som berört linjen Stockholm—Malmö, synes vara av
mera tillfällig natur och kan väntas bortfalla då Bulltoftafältet färdigställts.
Jag förordar alltså, att subventionsprogrammet för den inrikes lufttrafiken
fr. o. m. innevarande trafikår begränsas i enlighet med det av luftfartsstyrelsen
efter förhandlingar med SAS framlagda förslaget, d. v. s.
för perioden 1 oktober 1952—30 september 1953 till högst 375 000 kronor
och för perioden 1 oktober 1953—30 september 1954 till högst 295 000
kronor. Jag förutsätter dock härvid att även de ytterligare rationaliseringsmöjligheter
— icke minst vad gäller utnyttjandet av personalen —
som granskningsmannen i sitt utlåtande berört, närmare prövas och att
eventuellt en ytterligare minskning av bidragsbeloppet således skall kunna
komma i fråga. Den av statskontoret ifrågasatta förändringen av överenskommelsen
med SAS i syfte att på konsortiet helt överflytta de ekonomiska
riskerna för trafikprogrammet utgör, såvitt jag kan finna, icke en
framkomlig väg.
Vid bifall till vad jag här föreslagit skulle med hänsyn till beräknade
besparingar medelsanvisningen under bidragsanslaget för nästkommande
budgetår kunna begränsas till ett belopp av 200 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret
1953/54 anvisa ett reservationsanslag av 200 000 kronor.
Vad föredraganden sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans
Maj :t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
W. Hammargren.
Sthlm 1953. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik. a1 i texten
- SU 1953:115 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik. s. 12 i texten