Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt inrikes lufttrafik

1953-03-13 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:137, Angående understöd åt inrikes lufttrafik

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd

åt inrikes lufttrafik; given Stockholms slott den

13 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Den i 1952 års statsverksproposition framlagda planen för understöd

åt inrikes lufttrafik under tiden 1 oktober 1952—30 september 1955 har

visat sig icke kunna följas med bibehållande av det avsedda trafikprogrammet.

En särskilt ogynnsam utveckling företer linjen Stockholm—

Sundsvall/Härnösand. Med hänsyn till det stora underskottet på denna

linje och de betydande investeringar, som erfordras för att inpassa densamma

i ett ekonomiskt självbärigt trafikprogram, föreslås att linjen uteslutes

ur subventionsplanen. Härigenom beräknas bidragsramen för verksamhetsåren

1952/53 och 1953/54 kunna begränsas till 375 000 resp.

295 000 kronor, motsvarande en minskning i förhållande till den ursprungliga

subventionsplanen med 75 000 resp. 105 000 kronor.

1—557 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 137.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Utdrag au protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

Vid utarbetandet av 1953 års statsverksproposition hade beredningen

av frågan angående understöd åt inrikes lufttrafik inte hunnit slutföras,

varför det för ändamålet avsedda anslaget endast uppfördes med ett beräknat

belopp. Jag ber nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Efter anmodan av kommunikationsdepartementet i skrivelse till Aktiebolaget

Aerotransport (ABA) erbjöd sig Scandinavian Airlines System

(SAS), som bl. a. övertagit all av ABA tidigare bedriven inrikes lufttrafik,

hösten 1951 att under treårsperioden 1 oktober 1952—30 september 1955

mot ett årligt subventionsbelopp av högst 450 000 kronor för första året

och högst 400 000 resp. 350 000 kronor för de två följande åren uppehålla

inrikes lufttrafik enligt redovisat trafikprogram. Konsortiet förutskickade

dock, att förhandlingar om ändringar i trafikprogrammets omfattning

eller om tilläggsbidrag skulle kunna upptagas under treårsperioden, om

sådana kostnadsökningar ägde rum, som inte kunde kompenseras med

höjda taxor, eller om en otillfredsställande utveckling på någon av flyglinjerna

gav anledning därtill. I 1952 års statsverksproposition (bil. 8,

s. 153) tillstyrkte jag, att den framlagda bidragsramen lades till grund

för understöd åt den inrikes lufttrafiken under treårsperioden. Efter utgången

av denna tid borde subventionssystemet om möjligt avvecklas. I

utlåtande nr 6 till 1952 års riksdag uttalade statsutskottet, att det framlagda

programmet stod i god överensstämmelse med de synpunkter på

hithörande spörsmål, åt vilka utskottet givit uttryck i sitt utlåtande nr 143

till 1950 års riksdag. Utskottet hade intet att erinra mot vad jag i detta

sammanhang anfört och förordat.

Aktiebolaget Aerotransport.

I skrivelse den 5 december 1952 har ABA hemställt om understöd åt inrikes

lufttrafik för perioderna 1 oktober 1952—30 september 1953 och 1

oktober 1953—30 september 1954 under angivande av två alternativa trafikprogram,

nämligen dels ett program av i huvudsak nuvarande omfattning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

3

och dels ett nedskuret trafikprogram, innebärande att linjen Stockholm—

Sundsvall/Härnösand helt nedlägges. Under hänvisning till vissa i förhållande

till tidigare beräkningstillfälle ändrade förutsättningar anhåller ABA

att bidragsbeloppen vid det första alternativet skall ökas till högst 602 000

kronor för verksamhetsåret 1952/53 och högst 552 000 kronor för verksamhetsåret

1953/54. För ett på angivet sätt minskat trafikprogram uppgår

behovet av understöd till högst 405 000 resp. 355 000 kronor för de båda

verksamhetsåren.

ABA har bilagt en skrivelse från SAS, i vilken redogöres för resultatet

av inrikestrafiken under verksamhetsåret 1951/52 och grunderna för den

reviderade beräkningen av understödsbehovet för tvåårsperioden 1 oktober

1952—30 september 1954. Av skrivelsen framgår i huvudsak följande.

I statsbidrag för verksamhetsåret 1951/52 har utgått 500 000 kronor.

Underskottet för inrikesflyget har emellertid blivit större än beräknat och

uppgår under ifrågavarande tid enligt en preliminär beräkning till 706 000

kronor. SAS har således förutom inrikestrafikens andel av konsortiets

allmänna kostnader för administration, reklam och försäljning att bära en

förlust av 206 000 kronor. Av denna förlust förklaras 50 000 kronor av att

inrikestrafiken till en del måste inställas under tiden 16 maj—4 juni 1952

med anledning av en av strejk inom den amerikanska oljeindustrien föranledd

bensinransonering. Återstoden, 156 000 kronor, är att hänföra till

på grund av löne- och prisstegringar ökade kostnader, vilka inte kunnat

kompenseras genom tillräckliga taxeökningar eller förbättrad beläggning på

linjerna. Uppkomna kostnadsökningar varierar mellan 15 och 20 %. De

ökningar av passagerartaxorna, vilka trädde i kraft den 15 april 1952,

uppgår på de olika linjerna till mellan 12 och 16 %.

Beläggningen på inrikeslinjerna under verksamhetsåret 1951/52 framgår

av följande tabell.

L injc

Period

Last-

faktor

Kabin-

faktor

Antal

passage-

rare

Frakt

Post

kg

Stockholm—Malmö......

Vio 1950—*% 1951

50 É0

53 7

6 686

51811

48 062

V io 1951—»% 1952

44-9

53-2

5 989

21 252

14 968

Stockholm—Luleå ......

V io 1950—»% 1951

51-3

49-4

6 329

104 729

71 172

V io 1951—30/o 1952

tiO-o

57-8

7 193

106 264

78 176

Stockholm—Sundsvall—

''/.o 1950—»% 1951

419

52-7

3 530

4 558

—

Luleå

‘/io 1951-so/o 1952

43i

53-5

3197

4 495

—

Stockholm—Visby ......

‘/io 1950—''“% 1951

61-7

71-2

25 331

186 306

29 552

V io 1951—''8% 1952

67-5

78-9

25 840

156 857

29 028

Norrköping—Visby......

Vio 1950—*% 1951

55-1

70-6

5 828

2 297

—

V io 1951-»% 1952

52 5

66*6

5 581

1 725

—

Malmö—Visbv..........

V io 1950—»% 1951

76s

94 3

317

172

__

• V io 1951—»% 1952

50-8

63 6

454

84

—

Lastfaktor = förhållandet mellan antalet betalda och antalet offererade tonkm.

Kabinfaktor = förhållandet mellan antalet betalda och antalet offererade personkm.

Lastfaktorn för flygplan av typ DC-3 är beräknad efter en lastkapacitet av 2 200 kg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mnj:ts proposition nr 137.

Den relativt ogynnsamma utvecklingen i beläggningen på Malmölinjen

beror på att vissa fraktkvantiteter och av postala tidtabellsskäl kontinentposten

till och från Stockholm överflyttats till en direkt flyglinje Stockholm

—Köpenhamn. Därjämte har den pågående ombyggnaden av Bulltoftafältet

föranlett en mindre tillfredsställande regularitet på linjen. Under innevarande

vinterperiod har post- och fraktbefordran i viss omfattning temporärt

återförts till inrikeslinjen.

Den obetingat svagaste linjen ur ekonomisk synpunkt har under verksamhetsåret

1951/52 varit linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand. Med

uppehåll under tiden 16 maj—4 juni har denna linje trafikerats under

perioden 11 maj—26 september och under denna korta tid medfört ett

underskott av 225 000 kronor. Underskottet på linjen uppgick till 80 öre

per offererad tonkm. Det genomsnittliga underskottet för hela inrikestrafiken

utgjorde 27 öre. Trafiken på Visby gav ett överskott med 12 öre

per tonkm och linjerna på Luleå och Malmö visade underskott på 33 resp.

45 öre.

Mot bakgrund av erfarenheten från verksamhetsåret 1951/52 att de inträdda

kostnadsstegringarna inte gått att kompensera genom en motsvarande

intäktsökning kan någon mera påtaglig förbättring av det ekonomiska

resultatet ej förutses för verksamhetsåret 1952/53. Det för detta

verksamhetsår beräknade totala underskottet för inrikestrafiken exklusive

andelen i konsortiets allmänna kostnader för administration, reklam och

försäljning uppgår vid ett i stort sett oförändrat trafikprogram till 602 000

kronor. Intäkter och kostnader för de olika linjerna har beräknats till

följande belopp i tusental kronor.

Stockholm—

Luleå

Stockholm—

Visby—Norr- köping; Vis- by— Malmö

Stockholm—

Malmö

Stockholm—

Sundsvall/

Härnösand

Totalt

Intäkter ..............

1173

1786

720

265

3 944

Kostnader............

1473

1682

929

462

4 546

Resultat..............

— 300

+ 104

-209

— 197

— 602

För verksamhetsåret 1953/54 beräknar SAS, att underskottet skall

minska med 50 000 kronor till 552 000 kronor.

Gjorda beräkningar är baserade på användning av flygplanstyp Douglas

DC-3. I likhet med vad hittills i viss utsträckning skett kommer emellertid

sannolikt Scandiaplan att insättas på sådana inrikeslinjer, där plan av typ

DC-3 har en otillräcklig kapacitet. Det kan dock inte nu förutses i vilken

utsträckning ett ökat utnyttjande av Scandiaplan kan påverka det ekonomiska

utbytet av trafiken. Visar sig en förbättring i detta avseende, minskas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

5

i motsvarande mån subventionsbehovet, medan i motsatt fall SAS ensamt

har att bära det ökade underskottet. På längre sikt vågar man dock räkna

med att en ökad användning av Scandiaplan kommer att förbättra det

ekonomiska resultatet.

Beträffande det fortsatta uppehållandet av linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand

anför SAS, att säsongtrafik alltid i och för sig är synnerligen

kostsam vad beträffar utnyttjandet av flygplan och besättningar

samt försäljnings- och reklamarbete. Rådande förhållanden gör det omöjligt

att använda Sundsvall/Härnösands flygfält vintertid. Detta beror

främst på följande tre omständigheter.

1. Broförbindelse saknas mellan Skeppsholmen, på vilken flygplatsen är

belägen, och fastlandet. Förbindelsen ombesörjes av en färja med plats för

fyra bilar. Färjans begränsade kapacitet förorsakar stundom avsevärda förseningar

och andra olägenheter för passagerarna. Vintertid uppehälles förbindelsen

över isen. Under viss tid höst och vår kan emellertid sådana isförhållanden

vara rådande, att befordran av passagerare till och från flygfältet

helt omöjliggöres.

2. Hangar för flygplans övernattning eller uppehåll vintertid saknas.

3. Flygplatsen saknar utrustning för instrumentlandning under väderleksförhållanden

med låg molnhöjd och nedsatt horisontalsikt. Detta medför

dålig regularitet med ogynnsamma återverkningar på passagerarfrekvensen.

Avhjälptes dessa brister av vederbörande myndigheter skulle, enligt

konsortiets bedömande, detta sannolikt bidraga till att man så småningom

vid genomförd helårstrafik kunde erhålla en sådan beläggning på linjen,

att den komme att utvisa ett bättre ekonomiskt resultat.

Sundsvall/Härnösandslinjen anlitas nästan uteslutande av affärsresande

och nästan inte alls av turister. Detta understryker ytterligare det otillfredsställande

i förhållandet, att linjen endast kan drivas under sommarhalvåret,

då affärsresorna har sin lägsta omfattning.

Det hittills uppnådda resultatet av trafiken på denna linje ger vid handen,

att de förhoppningar, som vid trafikens upptagande ställdes på linjens

ekonomiska utveckling, inte kunnat infrias. Med den planering bl. a.

ur tidtabellssynpunkt, som i nuvarande läge är möjlig, kan sannolikt någon

mera avsevärd förbättring av resultatet inte uppnås. Från Sundsvalls- och

Härnösandsområdena har dock visats ett stort intresse för linjen och den

där verksamma flygtrafikkommittén har nedlagt ett förtjänstfullt arbete

för att möjliggöra linjens fortsatta trafikerande.

Med hänsyn till sålunda redovisade förhållanden, synes det enligt SAS

böra övervägas om inte Sundsvall/Härnösandslinjen tills vidare helt borde

nedläggas. Härigenom skulle det totala bidragsbehovet för inrikestrafiken

kunna nedbringas med 197 000 kronor per år. Understödet till trafiken

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

skulle i så fall fastställas till 405 000 kronor för verksamhetsåret 1952/53

och 355 000 kronor för verksamhetsåret 1953/54. Konsortiet förbehåller

sig dock att i likhet med vad tidigare förutsatts ha rätt att upptaga förhandlingar

om tilläggsanslag och ändringar i trafikprogrammets omfattning.

Yttranden.

Statens granskningsman för den inrikes lufttrafiken meddelar, att SAS

i den nu framlagda, reviderade kalkylen för verksamhetsåret 1952/53 vid

oförändrat trafikprogram räknat med en ökning av bruttointäkterna med

547 000 kronor och kostnaderna med 699 000 kronor, motsvarande en stegring

med 16,2 resp. 18 % i förhållande till den beräkning, som låg till grund

för den i 1952 års statsverksproposition framlagda subventionsplanen.

Det beräknade underskottet har således stigit från 450 000 kronor till

602 000 kronor, d. v. s. med 152 000 kronor.

Av kostnadsökningarna avser enligt en av granskningsmannen redovisad

sammanställning 134 000 kronor besättningskostnader, 600 000 kronor

flygmaterielunderhåll samt 115 000 kronor markorganisation. Övriga

kostnadsposter tillsammantagna visar en minskning med 150 000 kronor

jämfört med den tidigare kalkylen. Ivostnadsstegringarna faller enligt

granskningsmannen till en väsentlig del på ofrånkomliga ökningar i löner

och materielkostnader.

Beträffande inrikestrafikens intäkter och kostnader anför granskningsmannen

vidare bl. a. följande.

Inrikestrafiken debiteras kostnaden för 10 flygplansbesättningar. En besättning

i denna trafik utnyttjas endast 500 timmar per år mot ca 650 timmar

för de i övrig trafik insatta DC-3-planen. Under verksamhetsåret

1950/51 belastades inrikesflyget vid i stort sett samma trafikprogram som

det nu gällande med kostnaden för 8 besättningar, varvid varje besättning

utnyttjades 656 timmar. En väsentlig anledning till den i detta avseende

numera mindre rationella driften synes därför vara att söka i ändrade

avtal med personalen. Hade trafiken liksom 1950/51 kunnat uppehållas

med 8 besättningar, skulle en årlig besparing av 180 000 kronor

möjliggjorts. Med hänsyn till det framträdande personalintresse, som ligger

i att inrikestrafikens utveckling tryggas, synes det vara berättigat att

begära personalens medverkan till en smidigare anpassning av tjänstgöringsavtalen.

De tekniska förberedelserna för en fullständig övergång från

telegrafi till telefoni inom svenskt inrikesflyg väntas vara avslutade senast

till den 1 oktober 1953. Denna omläggning medför att särskild telegrafist

ej längre erfordras, varigenom en årlig besparirig om ca 150 000

kronor kan göras. Orsakerna till de stegrade kostnaderna för flygplansunderhåll

hänför sig, förutom till den allmänna ökningen av löner och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

7

raaterielpxiser, till att underhållet av flygplansmaterielen överförts från

Stockholm till Oslo, där kostnaderna av speciella skäl blir högre.

Beroende dels på att vissa frakt- och postkvantiteter överförts till den

direkta flyglinjen Stockholm—Köpenhamn och dels på den av ombyggnadsarbetena

på Bulltoftafältet påverkade regulariteten har Malmölinjens

intäkter nedgått med 138 000 kronor mellan 1950/51 och 1951/52. Av detta

belopp är 104 000 kronor att hänföra till minskningen i frakt- och postbefordran.

Sommaren 1953 beräknas arbetena med flygfältet ha fortskridit

så långt, att detta kan mottaga plan av Scandia-typ. De genomförda

förbättringarna på flygfältet torde medföra att förutsättningar kommer

att föreligga att i framtiden driva Malmölinjen med väsentligt förbättrad

ekonomi. Med hänsyn till de betydande nyinvesteringar, som företagits

vid flygplatsen, är det angeläget, att ifrågavarande linje ägnas särskild

uppmärksamhet.

På Sundsvallslinjen saknas vissa viktiga trafiktekniska förutsättningar

för en utveckling av linjen till att bli oberoende av subventioner. Säsongtrafik

är oekonomisk. Effektivare förbindelser med Skeppsholmen synes

vara en grundbetingelse för helårsdrift.

Sammanfattningsvis anför granskningsmannen att, ehuru subventionsbehovet

för ett oförändrat trafikprogram stigit, måste resultatet av den

korta period av inrikestrafikens utveckling, som nu kan överblickas, ur

andra synpunkter sägas vara gott och uppmuntrar till ytterligare ansträngningar.

SAS har lyckats att inom det område, som ligger inom företagets

kontroll, i viss mån begränsa kostnadsstegringarna samtidigt som intäkterna

väsentligt ökat. Även om passagerarfrekvensen endast svagt återspeglar

den allmänna uppgång, som konstaterats i övriga delar av världen,

måste resultatet betecknas som tillfredsställande, särskilt om hänsyn tages

till den tid, som erfordras för att upparbeta Norrlandslinjen och lösa de

härmed förknippade tekniska och ekonomiska problemen.

Statskontoret anför, att när det gäller att taga ställning till bolagets

yrkande bör enligt statskontorets mening beaktas, att det försämrade driftresultatet

ej kan föras tillbaka på minskad frakt- och passagerarbefordran

utan —• att döma av granskningsmannens utredning — väsentligen är beroende

av bolagets dispositioner. Vad granskningsmannen anfört ger även

vid handen, att stora möjligheter föreligger att genom rationalisering av

driften av inrikestrafiken åstadkomma sådan begränsning av kostnaderna,

att det trots ofrånkomliga stegrade utgifter för löner och omkostnader bör

vara görligt att hålla underskotten inom den ursprungliga ramen. Bolagets

yrkande om tilläggsbidrag för inrikestrafikens genomförande bör tillbakavisas.

Därest det skulle visa sig omöjligt att förhandlingsvägen ernå

en för statsverket godtagbar överenskommelse om uppehållandet av trafiken

i enlighet med det hittillsvarande programmet, torde endast återstå

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

att åstadkomma en begränsning av statsbidraget genom indragning av de

ur trafiksynpunkt minst motiverade linjerna. Därvid synes linjen Sundsvall/Härnösand

främst komma i fråga, hur otillfredsställande en sådan åtgärd

än kan te sig med hänsyn till det intensiva arbete för Norrlandslinjernas

fortbestånd, som nedlagts inom de berörda landsdelarna. Den föreliggande

framställningen har slutligen givit statskontoret anledning ifrågasätta,

om ej blivande överenskommelser med SAS om uppehållande av inrikestrafik

bör givas bindande verkan.

Luf tf artsstyr elsen meddelar, att styrelsen upptagit förhandlingar med

SAS rörande möjligheterna att med ledning av vad som anförts i granskningsmannens

berättelse nedbringa understödsbehovet. Resultatet av dessa

överläggningar, vilket innefattats i en skrivelse av den 23 februari 1953

från konsortiet till styrelsen, är följande.

1. övergången från telegrafi till telefoni är i första hand avsedd att

genomföras för Visby- och Malmölinjerna. Kostnadsminskningen för SAS

uppskattas för innevarande räkenskapsår till 30 000 kronor och för nästkommande

år till 60 000 kronor. Denna besparing har icke något sammanhang

med trafiken på Sundsvall/Härnösandslinjen.

2. Intresset från flygkommittéernas sida har föranlett SAS att noga

ompröva möjligheterna att fortsätta trafiken på Sundsvall/Härnösandslinjen.

Under förutsättning att på Skeppsholmens flygplats uppsättes en

hos luf tf artsstyrelsen disponibel ILS-anläggning, med hjälp av vilken trafiken

kan fortgå under längre tid på hösten än för närvarande är fallet,

har konsortiet förklarat sig villigt att taga ansvaret för en inkomstökning

av 60 000 kronor.

Luftfartsstyrelsen kan med hänsyn till belastningen på anläggningspersonalen

icke installera ifrågavarande anläggning förrän år 1954, varför

bidragsbeloppet först kan påverkas under räkenskapsåret 1953/54.

Medelsbehovet för understöd åt inxikes lufttrafik skulle i enlighet med

SAS förutnämnda skrivelse vid bibehållande av nuvarande trafikprogram

utgöra (602 000 — 30 000) 572 000 kronor för räkenskapsåret 1952/53 och

(552 000 — 60 000 — 60 000) 432 000 kronor för räkenskapsåret 1953/54.

Vid nedläggandet av Sundsvall/Härnösandslinjen begränsas bidragsbehovet

till (405 000 — 30 000) 375 000 resp. (355 000 — 60 000) 295 000 kronor

för de båda verksamhetsåren.

Luftfartsstyrelsen har vid sin prövning av dessa båda alternativ anlagt

följande synpunkter.

Det medelsbehov, som visat sig erforderligt för att fullfölja nuvarande

inrikesflygprogram, överstiger icke mycket de belopp, som beräknats i den

av 1952 års riksdag godkända treårsplanen. Härvid bortses från innevarande

budgetår, under vilket verkningarna av de förenämnda resultatförbättrande

åtgärderna ej hinner göra sig till fullo gällande. Om hänsyn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 137.

9

enbart tages til! å anslaget till understöd åt inrikes lufttrafik redovisade

utgifter, synes icke kostnadsökningen under följande budgetår vara av sådan

storleksordning, att anledning föreligger att frångå nu gällande trafikprogram.

Vid bedömningen av detta alternativ bör emellertid enligt luftfartsstyrelsens

mening hänsyn också tagas till att ett fortsatt uppehållande

av Sundsvall/Härnösandslinjen ställer mycket betydande krav på statsverket

utöver själva understödet. Årskostnaden för den av SAS förutsatta

ILS-anläggningen uppgår sålunda till ca 60 000 kronor, inklusive ränta

och avskrivning av kapitalkostnaderna. Luftfartsstyrelsen, som är väl

medveten om de brister, som vidlåder de lokala kommunikationerna till

och från Skeppsholmens flygplats, förutser, att en bro måste byggas mellan

ön och fastlandet, för att flygplatsen skall bli fullt användbar för åretrunt-trafik.

Då någon genomgående kustlandsväg över Skeppsholmen icke

ingår i vägväsendets planer under mycket lång tid, måste luftfartsverket

självt finansiera erforderlig broanläggning under tiden intill dess vägväsendet

får behov därav. Kostnaderna för att ersätta nuvarande färjförbindelse

med en bro av 4 meters bredd, vilken torde vara tillräcklig för

flygplatsens behov, uppgår till ca 3,6 miljoner kronor, varav väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen förklarat sig beredd att bestrida l,o miljon kronor,

motsvarande det kapitaliserade värdet av kostnaden för nuvarande

färjförbindelse. Om slutligen norrlandstrafiken fortsättningsvis skall bedrivas

på samma sätt som nu, d. v. s. med två separata linjer till Luleå

och Sundsvall/Härnösand, måste såsom SAS påpekat jämväl en hangar

anläggas för en kostnad av uppskattningsvis l,o miljon kronor.

Sundsvall/Härnösandstrafiken är dock även ur understödssynpunkt

mycket dyrbar. Om trafiken nedlägges kan bidragsbehovet minskas med

i runt tal 200 000 kronor (eller 140 000 kronor, om hänsyn tages till SAS’

erbjudande att minska understödsanspråken med 60 000 kronor, i fall

en ILS-anläggning uppsättes). Att merkostnaderna för trafiken blir så

betydande beror på att Sundsvall/Härnösandslinjen är helt fristående från

Luleålinjen. Detta har, enligt vad SAS upplyst, sin grund i att trafikbehoven

i Övre och i Mellersta Norrland är så olikartade, att de icke kan

tillgodoses av eu och samma flyglinje. SAS’ uppfattning på denna punkt

grundar sig på uttalanden från de lokala flygtrafikkommittéernas sida och

på praktiska erfarenheter av trafiken.

Med hänsyn till dels att Sundsvall/Härnösandstrafiken måste anses ha

avgjort lägre prioritet än Visby- och Luleåtrafiken och dels till SAS’ höga

kostnader för linjen samt statsverkets kostnader för erforderlig uppklassning

av Skeppsholmens flygplats anser luftfartsstyrelsen, att programmet

för den subventionerade inrikes lufttrafiken bör begränsas till Visby- och

Luleålinjerna. Styrelsen förutser visserligen att vissa förbättringar på

Sundsvall/Härnösands flygplats förr eller senare blir nödvändiga, men vill

i nuvarande statsfinansiella läge förorda anstånd därmed.

2—557 53 Ii i ha nr/ till riksdagens protokoll 1953. 1 sarnl. Nr 137.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Muj:ts proposition nr 137.

Styrelsen har vid sitt ståndpunktstagande även letts av den uppfattningen,

att det är ett förstahandsintresse att så snart som möjligt avveckla

subventionssystemet för inrikestrafiken. Styrelsens förslag innebär,

att understödet åt den inrikes lufttrafiken för innevarande budgetår

kan begränsas till 375 000 kronor, vilket belopp med 75 000 kronor understiger

det anvisade anslaget, och för nästa budgetår kan begränsas till

295 000 kronor. Med hänsyn till vad granskningsmannen anfört rörande

möjligheterna till ytterligare kostnadsbesparande rationaliseringar synes

förutsättningar föreligga att, om den av luftfartsstyrelsen förordade linjen

fullföljes, helt avveckla subventionssystemet.

Under åberopande av det anförda föreslår luftfartsstyrelsen, att anslaget

till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret 1953/54 anvisas

med 295 000 kronor, minskat med de reservationer, som kan förutses uppkomma

å äldre anslag.

Departementschefen.

Understödet åt den inrikes lufttrafiken omfattar i princip endast de tre

linjerna Stockholm/Norrköping—Visby, Stockholm—Sundsvall/Härnösand

och Stockholm—Luleå. Skälet för att även linjerna Stockholm—Malmö

och Malmö—Visby intagits i subventionskalkylerna har varit, att trafikintäkterna

för dessa linjer beräknats överstiga de merkostnader, som det

utökade linjeprogrammet betingar, och att härigenom alltså skulle uppkomma

en minskning av det totala understödsbehovet.

Det har från statsmakternas sida varit ett önskemål att få till stånd

en successiv minskning av statssubventionerna till inrikesflyget. På anmodan

av kommunikationsdepartementet angav SAS hösten 1951 den bidragsram,

som konsortiet bedömde erforderlig för att under treårsperioden

1 oktober 1952—30 september 1955 uppehålla visst redovisat flygprogram

för inrikestrafiken. Rambeloppen för de tre åren var resp. 450 000,

400 000 och 350 000 kronor. I 1952 års statsverksproposition tillstyrkte

jag, att det av SAS framlagda förslaget lades till grund för understödet

åt inrikestrafiken under den angivna tiden. Jag framhöll samtidigt, att

subventionssystemet därefter om möjligt borde avvecklas. Vidare underströk

jag vikten av att det fortsatta uppehållandet av sådana linjer, som

visade en otillfredsställande utveckling, fortlöpande upptogs till provning.

Riksdagen framförde inte några erinringar mot de av mig redovisade synpunkterna.

Sedan SAS under verksamhetsåret 1951/52 funnit det omöjligt att kompensera

inträdda kostnadsökningar med höjda taxor eller en förbättrad

beläggning på linjerna, bedömer konsortiet det nu nödvändigt att, om

gällande trafikprogram skall bibehållas, bidragsramen för innevarande och

nästa verksamhetsår ökas med ett belopp, som ursprungligen angivits till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

11

152 000 kronor per år. Under hänvisning till det ogynnsamma resultatet

av Sundsvall/Härnösandslinjen ifrågasätter konsortiet emellertid, om inte

denna linje bör tills vidare helt nedläggas, varigenom skulle vinnas en

årlig besparing av 197 000 kronor. Med hänsyn till möjligheterna att

minska besättningskostnaderna genom övergång från telegrafi till telefoni

på linjerna till Visby och Malmö har SAS sedermera efter förhandlingar

med luftfartsstyrelsen funnit sig kunna nedbringa rambeloppen

med 30 000 resp. 60 000 kronor för verksamhetsåren 1952/53 och 1953/54.

Därjämte har SAS, under förutsättning att Sundsvall/Härnösands flygplats

förses med en hos luftfartsverket disponibel instrumentlandningsutrustning

(ILS), förklarat sig kunna taga ansvar för en inkomstökning för

linjen av 60 000 kronor. Enligt luftf artsstyrelsen kan emellertid denna

anläggning installeras först under år 1954. Bidragsbehovet för inrikestrafiken

skulle vid bibehållande av nuvarande trafikprogram således utgöra

(450 000 -;- 152 000 — 30 000) 572 000 kronor för verksamhetsåret

1952/53, vilket innebär en ökning med 122 000 kronor i jämförelse med

den av 1952 års riksdag godkända subventionsplanen. För nästföljande

verksamhetsår utgör konsortiets bidragsbehov enligt nu föreliggande anbud

432 000 kronor, innebärande en ökning med 32 000 kronor i förhållande

till nyssnämnda plan. Vid bortfall av Sundsvall/Härnösandslinjen

kan bidragsramen för inrikesflyget begränsas till 375 000 resp. 295 000

kronor för de båda verksamhetsåren.

Konsortiet förbehåller sig rätt att även i framtiden upptaga förhandlingar

om ändringar i trafikprogrammets omfattning eller om tilläggsbidrag,

för den händelse sådana kostnadsökningar uppkommer, som inte

kan kompenseras med höjda taxor, eller om en otillfredsställande utveckling

av någon av flyglinjerna ger anledning härtill.

De förhöjda bidrag, som SAS nu begärt för verksamhetsåren 1952/53

och 1953/54 för att i fortsättningen uppehålla gällande trafikprogram,

innebär, även med hänsynstagande till de besparingsmöjligheter, som framkommit

vid de mellan konsortiet och luftfartsstyrelsen förda förhandlingarna,

att kostnadsramen för subventionsprogrammet icke oväsentligt

överskrides. Såsom förut nämnts är det främst den ogynnsamma utvecklingen

av linjen Stockholm—Sundsvall/IIärnösand som är anledningen

härtill. Den intäktsökning, som beräknas bil följden av den efter installationen

av ILS-anläggningen något förlängda årliga trafiksäsongen, är inte

på långt när tillfyllest för att linjen skall kunna inpassas i ett självbärande

trafikprogram. De ytterligare åtgärder, som anses erforderliga härför,

nämligen anordnandet av en broförbindelse mellan Skeppsholmen och

fastlandet samt byggandet av eu hangar, är jämförelsevis kostnadskrävande

och torde inte för närvarande kunna genomföras med hänsyn till

de avsevärt mer angelägna investeringsbehov, som finnes på andra håll.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

De omständigheter, jag här anfört, synes mig giva vid handen att, om

Sundsvall/Härnösandslinjen bibehålies, kommer den tidpunkt, då subventionssystemet

kan avvecklas, att avsevärt skjutas fram i tiden. I 1952 års

statsverksproposition underströk jag, såsom jag förut nämnt, vikten av

att det fortsatta uppehållandet av sådana linjer, som visade ett otillfredsställande

resultat och således utgjorde ett hinder för genomförande av

subventionsplanen, upptogs till prövning. I likhet med de hörda remissmyndigheterna

har jag nu funnit att det är nödvändigt att utesluta nyssnämnda

linje ur subventionsplanen.

De svårigheter, som berört linjen Stockholm—Malmö, synes vara av

mera tillfällig natur och kan väntas bortfalla då Bulltoftafältet färdigställts.

Jag förordar alltså, att subventionsprogrammet för den inrikes lufttrafiken

fr. o. m. innevarande trafikår begränsas i enlighet med det av luftfartsstyrelsen

efter förhandlingar med SAS framlagda förslaget, d. v. s.

för perioden 1 oktober 1952—30 september 1953 till högst 375 000 kronor

och för perioden 1 oktober 1953—30 september 1954 till högst 295 000

kronor. Jag förutsätter dock härvid att även de ytterligare rationaliseringsmöjligheter

— icke minst vad gäller utnyttjandet av personalen —

som granskningsmannen i sitt utlåtande berört, närmare prövas och att

eventuellt en ytterligare minskning av bidragsbeloppet således skall kunna

komma i fråga. Den av statskontoret ifrågasatta förändringen av överenskommelsen

med SAS i syfte att på konsortiet helt överflytta de ekonomiska

riskerna för trafikprogrammet utgör, såvitt jag kan finna, icke en

framkomlig väg.

Vid bifall till vad jag här föreslagit skulle med hänsyn till beräknade

besparingar medelsanvisningen under bidragsanslaget för nästkommande

budgetår kunna begränsas till ett belopp av 200 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Understöd åt inrikes lufttrafik för budgetåret

1953/54 anvisa ett reservationsanslag av 200 000 kronor.

Vad föredraganden sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans

Maj :t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

W. Hammargren.

Sthlm 1953. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik. a1 i texten
  2. SU 1953:115 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd åt inrikes lufttrafik. s. 12 i texten