Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382), m. in

1953-01-02 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:14, Med förslag till lag om ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382), m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

1

Nr 14.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr

382), m. in.; given Stockholms slott den 2 januari

1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande, av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i bidragsförskottslagen

den 11 juni 1943 (nr 382),

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens innehåll.

Maximibeloppet för bidragsförskott föreslås från och med den 1 juli

1953 höjt från 324 till 600 kronor för barn och år, varjämte barnavårdsnämnd

föreslås skola äga rätt att — i motsats till vad nu gäller — redan

under juni månad visst år pröva ansökan om bidragsförskott för närmast

följande statliga budgetår.

Tillika anhålles om riksdagens medgivande att barnavårdsnämnd, som

under juni månad beviljat bidragsförskott avseende tiden från och med

ingången av det närmast följande budgetåret, må, efter Kungl. Maj:ts

prövning, tillerkännas gottgörelse av statsmedel, som om bidragsförskotten

beviljats i överensstämmelse med föreskrifterna i nu gällande lag. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 14.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 1 ''<.

2

F örslag

till

Lag

om ändring i bidragsförskottslagen den II juni 1943 (nr 382).

Härigenom förordnas, att 7 och 8 §§ bidragsförskottslagen den 11 juni

19431 skola erhålla ändrad lydelse på

7

(Gällande lydelse:)

Bidragsförskott beviljas för tiden

Jfrån och med den månad, under vilken

förskottet sökts, samt, där den

underhållsskyldige häftar i skuld för

tidigare förfallet bidrag, jämväl för

tid, varå sådant bidrag belöper, dock

längst från och med andra månaden

före den, under vilken förskottet

sökts, och utgår, där ej rätten till

förskott skall upphöra tidigare, till

och med utgången av det statliga

budgetår, som löper vid förskottets

beviljande.

Att under-----------12 § 1

8

Bidragsförskott utgår med det belopp

barnets fader jämlikt rättens

beslut eller enligt avtal är skyldig

att utgiva till barnets underhåll, dock

högst med 321 kronor för år räknat. 1

sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse:)

Bidragsförskott beviljas för tiden

från och med den månad, under vilken

förskottet sökts, samt, där den

underhållsskyldige häftar i skuld för

tidigare förfallet bidrag, jämväl för

tid, varå sådant bidrag belöper, dock

längst från och med andra månaden

före den, under vilken förskottet

sökts, och utgår, där ej rätten till

förskott skall upphöra tidigare, till

och med utgången av det statliga

budgetår, som löper vid förskottets

beviljande. Utan hinder av vad nu

sagts må dock barnavårdsnämnd

under juni månad pröva ansökan om

bidragsförskott jämväl för tiden till

och med utgången av närmast följande

budgetår.

och 2 inom.

§•

Bidragsförskott utgår med det belopp

barnets fader jämlikt rättens

beslut eller enligt avtal är skyldig

att utgiva till barnets underhåll, dock

högst med 600 kronor för år räknat.

Denna lag träder i kraft den 1

juni 1953; dock skall i fråga om beloppet

av bidragsförskott avseende

tiden före den 1 juli samma år äldre

lag tillämpas.

1 Senaste lydelse av 8 § se SFS 1952:327.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Höns Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman. Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändring i bidragsförskottslagen

in. m. samt anför.

Vid behandlingen tidigare denna dag av frågan om ersättning till barnavårdsnämnderna

för bidragsförskott — årets statsverksproposition femte

huvudtiteln punkt 25 — omnämnde jag, att jag hade för avsikt att förorda

en höjning av maximibeloppet för bidragsförskott från 324 kronor till

600 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till närmare behandling; i

samband härmed torde jag även få behandla spörsmålet om bidragsförskottsperiodens

längd.

Gällande bestämmelser.

Genom bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382; ändr. 532/1947

och 327/1952) har det allmänna i viss omfattning åtagit sig att förskottera

underhållsbidrag, som barn under 16 år enligt lag äger utfå av sin fader

men denne underlåter att betala.

Bidragsförskott kan heviljas för barn såväl i som utom äktenskap. I båda

fallen krävs dock att barnets föräldrar lever åtskilda och att barnet ej sammanbor

med fadern. Genom bidragsförskott blir fadern ej befriad från sin

underhållsskyldighet, utan det allmänna har rätt att av honom återkräva

det förskotterade beloppet. För att rätt till bidragsförskott skall föreligga

fordras därför, att underhållsskyldigheten blivit fastställd i vederbörlig

ordning, d. v. s. antingen genom beslut av domstol eller genom skriftligt

av två personer bevittnat avtal.

Bidragsförskott utgår med det belopp, som fadern enligt domstolsbeslutet

eller avtalet är skyldig att utgiva, dock med högst 324 kronor för år (8 §).

Det är däremot helt oberoende av moderns och barnets ekonomiska förhållanden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr lb.

Bidragsförskott beviljas och utbetalas av vederbörande barnavårdsnämnd,

som även har att vidtaga erforderliga åtgärder för att indriva det förskotterade

beloppet hos fadern. Förskott beviljas för tiden från och med

den månad, under vilken förskottet sökts samt — där den underhållsskyldige

häftar i skuld för tidigare förfallet bidrag — även för tid varå sådant

bidrag'' belöper, dock längst från och med andra månaden före den under

vilken förskottet sökts. Där ej rätten till förskott skall upphöra tidigare,

utgår förskottet till och med utgången av det statliga budgetår, som löper

vid förskottets beviljande (7 §).

Kostnaderna för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat

uttagas av barnets fader, till 3/4 av statsverket och */« av den kommun

vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Statsverkets andel i kostnaderna

utbetalas till kommunerna i efterskott per budgetår.

Under åren 1948—1950 uppgick antalet barn med bidragsförskott till

resp. 34 321, 36 914 och 38 320.

Bidragsförskottens maximibelopp.

Den nuvarande bidragsförskottslagen föregicks av en tidigare motsvarande

lag, utfärdad den 18 juni 1937 (nr 383) samtidigt med en lag om

barnbidrag till bland andra änkors och invaliders barn. Enligt dessa lagar

rådde överensstämmelse mellan bidragsförskottens och barnbidragens maximibelopp.

Från och med år 1941 höjdes barnbidragen med dyrtidstillägg,

men bidragsförskotten undergick ej någon motsvarande höjning. Genom

tillkomsten av 1943 års bidragsförskottslag jämkades förskottens maximibelopp

i vissa fall obetydligt uppåt. I samband med 1947 års lagstiftning

om barnbidrag ändrades reglerna om bidragsförskott åter, och förskottens

maximibelopp bestämdes till 250 kronor om året.

I skrivelse den 15 mars 1952 föreslog socialstyrelsen att bidragsförskottens

maximibelopp måtte höjas till 420 kronor om året. Framställningen

i-esulterade i ett beslut av statsmakterna att höja maximibeloppet till 324

kronor. Härom torde jag få hänvisa till propositionen nr 230 till förra årets

riksdag och till sammansatt stats- och andra lagutskotts däröver avgivna

utlåtande nr 3. I detta sammanhang vill jag emellertid framhålla, att såsom

skäl för en sådan begränsad höjning anfördes främst, att bidragsförskotten

och de särskilda barnbidragen vore förmåner som stode varandra mycket

nära; därför borde bidragsförskottens maximibelopp ej höjas med högre

belopp än som motsvarade de — enligt lag den 25 april 1952 (nr 179) —

under år 1952 utgående provisoriska tilläggen till särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders barn. Inberäknat nämnda tillägg utgick under år

1952 sådant bidrag med högst 320 kronor. I anslutning härtill och då

bidragsförskott, som utbetalas månadsvis, borde vara jämnt delbart med

12, bestämdes dess maximibelopp till 324 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr li.

5

I sitt den 25 augusti 1952 avgivna förslag till anslagsäslcanden avseende

barnavård in. m. för budgetåret 1953/54 har socialstyrelsen — under hänvisning

till vad styrelsen anfört i förenämnda framställning den 15 mars

1952 — föreslagit en höjning av maximibeloppet för bidragsförskott till

minst 420 kronor.

Över socialstyrelsens förslag har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus, Skaraborgs,

Kopparbergs och Norrbottens län, Svenska landstingsförbundet, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund och Svenska socialvårdsförbundet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i ärendet hört Malmö stads barnavårdsnämnd,

varjämte länsstyrelsen i Skaraborgs län hört statens fattigvårds-

och barnavårdskonsulent i nionde distriktet. Av barnavårdsnämnden

och konsulenten avgivna yttranden har bifogats resp. länsstyrelses utlåtande.

Förslaget att höja bidragsförskottens maximibelopp i överensstämmelse

med vad socialstyrelsen föreslagit har vid remissbehandlingen tillstyrkts

av de i ärendet hörda utom statskontoret och länsstyrelsen i Malmöhus län.

Av de tillstyrkande framhåller länsstyrelsen i Kopparbergs lån, att nu

gällande maximibelopp för bidragsförskotten vore lägre än det som i allmänhet

utginge vid behov av fattigvård. Om man vidare beaktade, att

fosterlegorna numera sällan understege 40 kronor i månaden och i de

flesta fall torde utgå med 50 kronor i månaden, vore det uppenbart att

maximibeloppet för förskotten måste höjas för att kunna förslå till ifrågavarande

barns försörjning. Länsstyrelsen ifrågasatte därför, huruvida en

höjning till endast 420 kronor om året vore tillfyllest.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar som sin uppfattning att en

höjning av bidragsförskottens maximibelopp vore befogad. Med hänsyn

till det nära samband som rådde mellan bidragsförskotten samt de särskilda

barnbidragen och då bestämmelserna i lagen om särskilda barnbidrag

vore föremål för översyn av särskilda sakkunniga — änkepensioneringskommittén

— borde emellertid enligt länsstyrelsens mening frågan

om höjningens storlek bedömas med ledning av det resultat, vartill änkepensioneringskommittén

kunde komma i fråga om de särskilda barnbidragens

storlek. Länsstyrelsen funne därför sig ej för närvarande kunna

förorda en höjning av bidragsförskottens maximibelopp på sätt socialstyrelsen

föreslagit.

Statskontoret hänvisar också till änkepensioneringskommittén och förklarar

sig ej för närvarande vara berett att biträda socialstyrelsens förslag. I

I en i oktober 1952 inom socialdepartementet upprättad promemoria angående

särskilda barnbidrag och andra hjälpformer för ensamstående

mödrar har erinrats om att de nuvarande maximibeloppen på detta område

på många håll ligger under fattigvårdsstandarden och är avsevärt lägre

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr li.

än rätt avvägda fosterlegor. Det ifrågasättes huruvida ej hjälpen för barn

till dessa mödrar generellt borde fastställas till högst 600 kronor om året.

Ett månatligt högsta belopp om 50 kronor kan, framhålles det i promemorian,

ej anses tilltaget i överkant utan torde ligga i närheten av — om

också under — riksgenomsnittet för fattigvård och fosterlegor. I ett stort

antal fall torde ej ens ett dylikt belopp ge full försörjning. Å andra sidan

borde bidraget ej sättas så högt att det gynnade de ifrågavarande barnkategorierna

framför barn i normala självförsörjande familjer med låga

inkomster.

Sedan socialstyrelsen beretts tillfälle att yttra sig över promemorian, har

styrelsen framhållit, att en betydande del av de barn, som erhåller bidragsförskott,

för sin försörjning är beroende av fortlöpande understöd från

fattigvården. Bidragsförskottens maximibelopp borde därför höjas och frågan

härom vore enligt styrelsens mening så angelägen att den för undvikande

av ytterligare dröjsmål borde lösas utan att resultatet av änkepensioneringskommitténs

arbete avvaktades.

Socialstyrelsen anför i fortsättningen bl. a. följande:

Bidragsförskottens nuvarande maximibelopp äro såsom i promemorian

framhålles avsevärt lägre än de fosterlegor, som socialstyrelsen anser motiverade.

I samband med sin propaganda för en intensifierad fosterhemsvård

pläderade styrelsen redan från och med år 1948 för en vårdavgift av

60 kronor per månad jämte det allmänna barnbidraget. Såsom utgångspunkt

vid beräknandet av detta belopp hade styrelsen haft den utredning

rörande barnkostnaderna för familjer tillhörande vissa inkomstgrupper,

som på sin tid företogs av befolkningsutredningen. Sedermera har styrelsen

år 1951 gjort en förnyad utredning angående barnkostnaderna. Denna

utredning, som innebar en analys av barnkostnaderna på grundval av 1948

års konsumtionsundersökning avseende städer och tätorter, redovisade styrelsen

i samband med avgivande av utlåtande den 16 maj 1951 över en

inom socialdepartementet upprättad promemoria angående den ersättning,

som kan vara skälig för vård av barn i fosterhem; en redogörelse för utredningen

har även lämnats i Sociala Meddelanden årgång 1951, nr 5.

I nämnda utlåtande förordade styrelsen — under åberopande av sin utredning

om barnkostnaderna — att såsom skälig ersättning för vård och

fostran av friska och normala barn i enskilda hem måtte anses för barn i

åldern under 11 år 80 kronor i månaden, för barn i åldern 11—14 år 90

kronor i månaden och för barn i åldern 15 år och däröver 100 kronor i

månaden.

Statistiska uppgifter angående fosterlegornas faktiska storlek finnas för

närvarande icke utarbetade för senare år än 1950. Medelvårdavgiften per

månad för barn, som nämnda år omhändertogos för skyddsuppfostran eller

samhällsvård och utackorderades i enskilda hem — varvid alltså fosterlegorna

bestämdes under barnavårdsnämndernas medverkan — var i hela

riket 53 kronor för barn under 7 års ålder, 52 kronor för barn i åldern

7—9 år och 54 kronor för barn i åldern 10—15 år.

En höjning av bidragsförskottens högsta belopp till 600 kronor per barn

och år bör enligt socialstyrelsens mening anses såsom ett minimikrav. Med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14. 7

hänsyn till vad som vid styrelsens förut omförmälda utredning framkommit

rörande barnkostnadernas storlek framstode en ännu större höjning

icke såsom omotiverad. Beloppet 600 kronor syntes även vid en jämförelse

med de fosterlegor, som styrelsen ansåge motiverade, vara lågt tilltaget.

Bidragsförskottsperiodens längd.

Av den tidigare redogörelsen för gällande bestämmelser på detta område

följer, att bidragsförskott får beviljas längst till och med utgången av det

budgetår, som löper vid förskottets beviljande. Bortsett från fall där rätten

till bidragsförskott upphört tidigare gäller således enligt lagen en bestämd

tidpunkt, då beviljade bidragsförskott upphör att utgå.

I den första år 1937 utfärdade bidragsförskottslagen — enligt vilken

rätten till bidrag var beroende av moderns och barnets ekonomiska förhållanden

— stadgades angående bidragsförskottsperiodens längd, att bidragsförskott

beviljades varje gång för ett år, där ej rätten till förskott

skulle upphöra tidigare. Enligt denna bestämmelse kunde sålunda förskotten

såväl börja som sluta att löpa vid vilken som helst tidpunkt under

året; och i regel skulle förskottet beviljas för en period av 12 månader.

Enligt vad som framhölls i socialvårdskommitténs år 1942 avgivna betänkande

med förslag till ändrad bidragsförskottslagstiftning (SOU

1942: 29) hade från åtskilliga håll understrukits önskvärdheten av att i

görligaste mån få en enhetlig bidragsförskottsperiod. Med hänsyn till att

förutsättningarna för erhållande av förskott kunde inträda när som helst

under året, kunde man enligt kommittén tydligen icke gärna i lagen fastställa

någon bestämd begynnelsedag. Däremot läte det sig naturligtvis göra

att bestämma en slutdag, då- alla beviljade bidragsförskott skulle upphöra

att utgå. Härigenom finge man i själva verket också för det stora flertalet

fall, nämligen de i vilka förskottet utginge år efter år, en bestämd begynnelsedag.

Det nya förskottet toge vid där det gamla slutade.

Från några håll hade — framhöll kommittén vidare — föreslagits, att

bidragsförskott skulle beviljas för kalenderår eller återstående del därav,

från andra åter, att man i stället skulle välja budgetåret den 1 juli—den 30

juni såsom enhetsperiod. En övergång till något av dessa system ansågs

skola medföra ökad ordning och bättre översikt av förskottsverksamheten.

I fråga om fördelar och nackdelar hos de olika systemen anförde kommittén

:

Mot båda systemen talar det förhållandet, att den första bidragsförskottsperioden

— återstoden av året — ofta kan bli mycket kort. Detta

skulle medföra, att en andra ansökan måste göras tätt efter den första,

något som måste sägas vålla ökat besvär och arbete såväl för sökanden

som vederbörande barnavårdsnämnd. En annan nackdel synes vara, att

den stora massan av ansökningar kommer praktiskt taget på en gång,

något som ur arbetssynpunkt måste vara olägligt, om icke för alla så dock

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr l''i.

för många barnavårdsnämnder. En fördröjning av ärendenas avgörande

torde därigenom lätt kunna bli följden.

Vid jämförelse mellan kalenderår och budgetår synes det senare erbjuda

fördelar framför det förra i två viktiga hänseenden. Dels finge man

för det stora flertalet fall en jämförelsevis färsk inkomstuppgift att bygga

på, eftersom taxeringslängden skall vara justerad i länen senast den 15

maj och i Stockholm senast den 15 juni, och dels är frågan om rätt mantalsskrivningsort

— utom i de relativt fåtaliga fall där besvär anföras — i

början av juli fullt klar, vilket ofta icke är fallet i början av januari.

Ett kalenderårssystem har å sin sida den icke oväsentliga fördelen, att

den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat bidragsförskottet, förblir

mantalsskrivningskommun för modern under hela perioden.

Vid sina överväganden kom kommittén fram till att en övergång till en

enhetlig period för bidragsförskotten Arore att förorda och kommittén stannade

i valet mellan kalenderår och budgetår för det sistnämnda. Härför

talade enligt kommittén framför allt, att man här — i motsats till vad

som skulle gälla om kalenderår — i regel finge en jämförelsevis sen inkomstuppgift

att bygga på.

Föredragande departementschefen anslöt sig i propositionen nr 183 till

1943 års riksdag till tanken på eu enhetlig bidragsförskottsperiod och förordade

i likhet med kommittén att budgetåret skulle utgöra sådan period.

Riksdagen godtog förslaget härom (andra lagutskottets utlåtande nr 28).

I samband med den år 1947 vidtagna revisionen av 1943 års bidragsförskottslagstiftning

— därvid inkomstprövningen avskaffades — diskuterades

ånyo spörsmålet huruvida kalenderåret eller budgetåret skulle utgöra

bidragsförskottsperiod. Statsmakterna stannade emellertid för att gällande

system skulle bibehållas oförändrat (propositionen nr 288 och sammansatt

stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 5).

Sedan barnavårdsnämnden i Vänersborg hos länsstyrelsen i Älvsborgs

län anhållit om gottgörelse av statsverket med bl. a. 5 092 kronor 98 öre

för bidragsförskott, som nämnden utgivit för budgetåret 1950/51 (tiden

den 1 juli 1950—den 30 juni 1951), lämnade länsstyrelsen genom resolution

den 12 mars 1952, enär bidragsförskotten beviljats den 29 juni 1950

och sålunda icke medgivits enligt lagens föreskrifter, framställningen utan

bifall. Regeringsrätten, där barnavårdsnämnden besvärade sig, fann genom

beslut den 18 juni 1952 ej skäl att göra ändring i överklagade resolutionen.

Enahanda utgång fick fem andra av regeringsrätten samtidigt avgjorda

mål på besvär av barnavårdsnämnderna i Ludvika, Äppelbo kommun, Norrbärke

kommun, Grytnäs kommun och Avesta över att länsstyrelsen i Kopparbergs

län avslagit av nämnderna framställd begäran om gottgörelse av

statsmedel för bidragsförskott, som genom beslut under juni månad beviljats

för närmast påföljande budgetår. För vederbörande barnavårdsnämnds

vidkommande uppgick den sökta gottgörelsen till resp. 4 609 kronor

10 öre, 885 kronor 15 öre, 1 204 kronor 15 öre, 1 125 kronor och 1 140

kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 14.

9

Departementschefen.

Lagstiftningen om bidragsförskott innebär att samhället i viss omfattning

åtagit sig en garanti för att barn, vars föräldrar lever åtskilda och

som ej bor tillsammans med sin fader, kommer i åtnjutande av det underhållsbidrag,

som fadern är skyldig att utgiva. Lagstiftningen är så konstruerad,

att samhället övertager faderns betalningsskyldighet, när denna

försummas, och förskotterar vad fadern har att erlägga till barnet. I gengäld

inträder samhället i barnets rätt gentemot fadern och äger således att

av denne återfå det förskjutna beloppet.

För att bidragsförskott skall kunna beviljas kräves, att faderns underhållsskyldighet

fastställts genom beslut av domstol eller genom avtal som

upprättats i viss ordning. Förskottet är helt oberoende av moderns och

barnets ekonomiska förhållanden samt utgår i princip med samma belopp

som fadern har att erlägga enligt beslutet eller avtalet. Fn begränsningär

emellertid föreskriven såtillvida, att förskottet ej får överstiga 324

kronor per år.

Nämnda maximibelopp fastställdes förra året. Statsmakternas beslut

härom hade karaktär av ett provisorium i avvaktan på slutförandet av

pågående utredning om en allmän förbättrad hjälp åt ensamstående

mödrar. Vid riksdagens behandling av ärendet framhölls, att vägande skäl

talade för att maximibeloppet borde sättas högre. Därigenom skulle nämligen

maximibeloppet komma att bättre ansluta sig till de underhållsbidrag,

som fadern på grund av avtal eller domstolsbeslut numera i regel vore

pliktig att utgiva. Vidare skulle då grundtanken med bidragsförskotten —

att samhället skall förskottera de underhållsbidrag som fadern underlåter

att betala — bil bättre tillgodosedd, varjämte vissa fördelar ur administrativ

synpunkt skulle vinnas. Ytterligare borde i detta sammanhang uppmärksammas

att det allmänna äger rätt att av den underhållsskyldige återkräva

förskotterade belopp och att omkring 40 procent av de utbetalade

beloppen indrives.

När riksdagen förra året likväl biträdde Kungl. Maj :ts förslag att ej

fastställa bidragsförskottens maximibelopp högre än till 324 kronor berodde

detta främst på sambandet mellan bidragsförskotten och de särskilda

barnbidragen till änkors och invaliders barn ävensom på den omständigheten,

att enligt riksdagens beslut tidigare under året ifrågavarande barnbidrag

för år 1952 fastställts att utgå med högst 320 kronor.

Socialstyrelsen har i ett i augusti 1952 avgivet förslag hemställt om en

uppräkning av bidragsförskottens maximibelopp till minst 420 kronor per

barn och år. En höjning till åtminstone detta belopp har vid remissbehandlingen

allmänt ansetts befogad.

Sedan i en inom socialdepartementet i oktober 1952 upprättad promemoria

ifrågasatts, huruvida ej bidragsförskottens — och jämväl de sär2

— Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 14.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

skilda barnbidragens — maximibelopp borde höjas till 600 kronor om året,

har socialstyrelsen på anförda skäl ansett en höjning till minst detta belopp

motiverad. Såsom skäl för detta sitt ståndpunktstagande har socialstyrelsen

åberopat, förutom barnkostnadernas storlek, att fosterlegorna

numera genomsnittligt överstiger 50 kronor i månaden.

Änkepensioneringskommittén, som haft i uppdrag att utreda frågan om

den samhälleliga hjälpen åt ensamstående mödrar, har numera avslutat

sitt arbete genom ett i november 1952 avgivet betänkande (SOU 1952: 36).

Kommittén har föreslagit, att maximibeloppet för bidragsförskott fastställes

till 420 kronor om året.

För egen del anser jag förhållandena numera vara sådana, att en omedelbar

höjning av bidragsförskottens maximibelopp är nödvändig och att

höjningen icke bör ske efter en indexmässig framräkning med hänsyn till

levnadskostnadernas utveckling utan anpassas efter vad som kan anses

motsvara det verkliga behovet. Visserligen finns det ej någon statistik, som

belyser underhållsbidragens storlek för inom- och utomäktenskapliga barn.

Det torde dock vara erforderligt med ett betydligt högre maximibelopp

än det av änkepensioneringskommittén föreslagna för att detta skall kunna

närmare ansluta sig till de underhållsbidrag som numera fastställes. För en

mera avsevärd höjning talar även de av socialstyrelsen lämnade uppgifterna

angående barnkostnadernas och fosterlegornas storlek. Jag förordar därför

att maximibeloppet bestämmes till 600 kronor per barn och år.

I detta sammanhang anser jag mig vidare böra erinra om att bidragsförskott

och särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn hittills

ansetts böra utgå med samma belopp och att jag i annat sammanhang

denna dag förordat en höjning av de särskilda barnbidragens maximibelopp

till 600 kronor om året.

Höjningen av bidragsförskotten torde böra genomföras från och med

den 1 juli 1953.

Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat

uttagas av den underhållsskyldige, till 3/4 av statsverket och 1,U av den kommun,

vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet. Det synes svårt att med

säkerhet beräkna de ökade kostnader, som är förenade med ett genomförande

av ifrågavarande förslag. Enligt en inom socialstyrelsen gjord beräkning

skulle emellertid kostnadsökningen för staten kunna uppskattas

till omkring 2,5 milj. kronor per år. Eftersom kommunerna erhåller gottgörelse

av staten i efterskott per budgetår, kommer ökningen ej att belasta

statsbudgeten under nästkommande budgetår.

Jag övergår härefter till spörsmålet rörande tiden för bidragsförskotts

beviljande. Såsom framgår av vad jag förut nämnt har regeringsrätten

under förra året i flera fall haft att pröva besvär av olika barnavårdsnämnder

över att vederbörande länsstyrelse vägrat gottgörelse av stats
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ii.

11

medel för vissa bidragsförskott, som utgivits av nämnderna. Förhållandet

har här varit det, att barnavårdsnämnden någon dag i juni -— då nämnden

hållit sitt sista sammanträde före sommaren — beviljat bidragsförskott

för närmast följande budgetår. Nästan undantagslöst har bidragsförskotten

gällt fall, där förskott tidigare utgått under ett eller flera år. Då emellertid

jämlikt 7 § gällande lag bidragsförskott ej må utgå längre än till och med

utgången av det budgetår, som löper vid förskottets beviljande, har besvären

ogillats av regeringsrätten. De belopp, som barnavårdsnämnderna

härigenom gått förlustiga, har i några fall varit jämförelsevis höga. I de

fem fall, för vilka jag tidigare redogjort, har de avslagna ansökningarna

gällt resp. 5 092 kronor 98 öre (Vänersborg), 4 609 kronor 10 öre (Ludvika),

885 kronor 15 öre (Äppelbo kommun), 1 204 kronor 15 öre (Norrbärke

kommun), 1 125 kronor (Grytnäs kommun) och 1 140 kronor (Avesta).

Anledningen till att barnavårdsnämnderna ansett sig redan under juni

månad böra fatta beslut om bidragsförskott för det nästkommande budgetåret

synes ha varit svårigheter med att under högsommaren få till stånd

ett sammanträde med nämndens ledamöter. Ett uppskov med beslut i saken

skulle emellertid, synas nämnderna ha resonerat, lätt kunna medföra att,

enär många av de bidragstagare som det här gäller är i stort behov av

bidraget redan de första dagarna i månaden — t. ex. för betalning av

bostadshyran — ett uteblivet bidragsförskott bleve liktydigt med att vederbörande

finge vända sig till fattigvården för att få en förhandshjälp. I

syfte att undvika en dylik omgång har nämnderna således som ett praktiskt

arrangemang fattat sina beslut redan under juni. Såvitt utredningen

avseende de förut berörda fallen ger vid handen saknas varje anledning

att antaga att i dessa fall vederbörande nämnds beslut skulle ha erhållit

ett annat materiellt innehåll, därest beslutet i stället fattats strax efter

det nya budgetårets ingång.

Jag anser mig i detta sammanhang ej böra närmare ingå på frågan angående

skälen för och emot det nuvarande systemet med en fast bidragsförskottsperiod

anknutet till budgetåret. Utan att detta system frångås

förefaller det emellertid mig vara en ändamålsenlig anordning att barnavårdsnämnd

får möjlighet att, där så finnes böra ske, redan någon tid före

ett budgetårs ingång besluta om bidragsförskott att utgå från och med

det budgetårets början. I många fall torde nämligen förhållandena vara

sådana att det redan i förväg låter sig avgöra huruvida bidragsförskott bör

utgå för det nästkommande budgetåret.

I anslutning till det anförda anser jag mig alltså böra förorda, att 7 §

bidragsförskottslagen kompletteras på sådant sätt att barnavårdsnämnd

får möjlighet att redan under juni månad pröva ansökan om bidragsförskott

avseende det närmast följande budgetåret. Lagändringen torde böra

träda i kraft den 1 juni 1953.

Det synes mig vidare rimligt, att barnavårdsnämnderna i Vänersborg och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Ludvika, i Äppelbo, Norrbärke och Grytnäs kommuner samt i Avesta —

vilka på sätt framgår av det föregående kort före ingången av ett nytt

budgetår beviljat bidragsförskott för det nya budgetåret — beredes den

gottgörelse som skulle ha utgått av statsmedel, därest besluten i stället

fattats efter budgetårets ingång. För den händelse någon annan barnavårdsnämnd

under något av de senaste åren av motsvarande anledning

gått förlustig ersättning, torde Kungl. Maj :t, efter prövning av omständigheterna,

böra äga medgiva ersättning även i dylikt fall.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring

i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382),

dels ock medgiva att barnavårdsnämnd, som före den 1 juni 1953 under

juni månad beviljat bidragsförskott avseende tiden från och med ingången

av det närmast följande statliga budgetåret, må, efter Kungl. Maj :ts prövning,

tillerkännas gottgörelse av statsmedel som om bidragsförskotten beviljats

i överensstämmelse med föreskrifterna i nu gällande bidragsförskottslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 53

216880

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:88 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om. ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 a1 i texten
  2. S2LU 1953:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i bidragsförskottslagen den It juni 1943 s. 1 i texten