Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om> höjning av folkpensioner m. m

1953-01-02 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:15, Med förslag till lag om> höjning av folkpensioner m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 15.

1

Nr 15.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om>

höjning av folkpensioner m. m.; given Stockholms slott

den 2 januari 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag om höjning av folkpensioner in. in.,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att från och med maj 1953 folkpension i form

av allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension eller hustrutillägg

skall för år räknat höjas med belopp motsvarande sju indextillägg eller

med 210 kronor för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär

hustrutillägg, 280 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter

ålderspension eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg

— d. v. s. för två åldriga makar sammanlagt 560 kronor — samt 350 kronor

för annan pensionsberättigad. Det under år 1952 utgående extra tillägget å

folkpensionerna föreslås även i fortsättningen komma folkpensionärerna

till godo och inarbetat i folkpensionen.

I enlighet härmed skulle alltså — bortsett från bostadstillägg — vid

nuvarande indexläge folkpensionen för en ensamstående ålderspensionär

eller en ensamstående invalidpensionär med full invalidpension komma

att uppgå till 1 750 kronor om året och folkpensionen för två gifta ålderseller

invalidpensionärer till sammanlagt 2 800 kronor om året. Änkepensionens

och hustrutilläggets maximibelopp skulle komma att stiga till

1 050 kronor om året.

Änke- och änldingsbidragen föreslås höjda på samma sätt som änkepensionerna.

Förhöjningen föreslås utgå efter samma regler som de nuvarande indextilläggen,

frånsett att någon anknytning till pensionspristalet icke sker.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 15.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

I fråga om finansieringen av de förhöjda förmånerna föreslås att stat

och kommun skola bidraga till förhöjningen i samma proportion som

i fråga om indextilläggen. Statens andel föreslås delvis täckt genom en

höjning med åtta tiondelar av folkpensionsavgiften. Denna avgiftshöjningföreslås

träda i kraft den 1 januari 1954; dock anses nuvarande bestämmelser

böra gälla i fråga om pensionsavgifter, som påföras för år 1954

och tidigare år.

F örslag

till

Lag

om höjning av folkpensioner m. in.

Härigenom för ordnas som följer.

1 §•

Folkpension i form av allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension

eller hustrutillägg skall höjas för år räknat med

240 kronor för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär

hustrutillägg,

320 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt

400 kronor för annan pensionsberättigad.

Bidrag enligt lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar

med barn skall höjas med 240 kronor för år.

Vad i lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering, lagen den 30 juni

1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen och

lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn stadgas rörande indextillägg

skall i tillämpliga delar gälla med avseende å höjning enligt förevarande

lag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1953.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman. Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om höjning av

folkpensioner m. m. samt anför.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 91) har Kungl.

Maj :t förut denna dag på min hemställan föreslagit riksdagen att för

budgetåret 1953/54 till Bidrag till folkpensioner m. m. anvisa ett förslagsanslag

av 1 030 000 000 kronor. I samband därmed omnämnde jag att jag

hade för avsikt att förorda en höjning av nu utgående folkpensioner.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till närmare behandling.

Översikt av nu gällande bestämmelser.

Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,

527/1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951, 332/1951 och 396/1952) trädde i

kraft den 1 januari 1948. De ändringar i lagen, som beslöts 1952, skall till

största delen icke vinna tillämpning förrän från den 1 januari 1954. Därför

skall här först beröras f. n. gällande bestämmelser, i den mån de har betydelse

i detta sammanhang. I ett senare avsnitt kommer därefter att

lämnas en översikt över 1952 års folkpensionsreform.

Folkpensioneringslagen skiljer som bekant mellan å ena sidan ålderspension,

som utgår efter det vederbörande fyllt 67 år, samt å andra sidan

invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner utgår för tid

dessförinnan.

Ålderspension utgöres i första hand av allmän ålderspension.

Denna förmån är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst och

förmögenhet. Den utgör för gift pensionsberättigad, vars make jämväl

åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår hustrutillägg, 800 kronor

samt för annan pensionsberättigad 1 000 kronor, allt för år räknat. Makar,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

som båda fyllt 67 år, erhåller sålunda sammanlagt 1 600 kronor per år,

medan en ogift över 67 år uppbär 1 000 kronor om året.

Invalidpension eller sjukbidrag utgår till den vars arbetsförmåga

är på visst sätt nedsatt samt utgöres av dels grundpension om

200 kronor per år och dels tilläggspension om högst 600 kronor per år

för gift och högst 800 kronor om året för ogift pensionsberättigad. Grundpensionen

utgår utan hänsyn till vederöörandes inkomst och förmögenhet,

medan tilläggspensionen är inkomstprövad. Den senare höjes med en

tredjedel, d. v. s. till högst 800 kronor, för gift person, vars make icke är

pensionsberättigad och ej erhåller hustrutillägg.

Änkepension utgår till änka som vid mannens frånfälle fyllt 55

år och varit gift med honom minst fem år. I vissa fall kan änkepension

utgå, oaktat änkan vid mannens frånfälle ej fyllt 55 år. Änkepension utgår

efter inkomstprövning och utgör högst 600 kronor om året. Om änka

åtnjuter folkpension i annan form, utgår ej änkepension.

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad gift mans hustru, därest

hon fyllt 60 år och makarna varit gifta minst 5 år. Hustrutillägget utgöres

av tilläggspension och bostadstillägg, uppgående till samma belopp som

hustrun skulle ha erhållit i form av sådana förmåner, om hon varit berättigad

till invalidpension. Hustrutillägg utgår icke till hustru, som själv

åtnjuter folkpension, och utgår endast om det överstiger belopp, varmed

mannens pension skall minskas, då hustrutillägg beviljas. När särskilda

skäl föranleder därtill, kan hustrutillägg utgå, oaktat hustrun ej fyllt 60 år.

De nu angivna pensionsförmånerna höjes i förekommande fall med

olika tillägg, såsom indextillägg, bostadstillägg, särskilt bostadstillägg och

blindtillägg. För reglerna om indextillägg redogöres särskilt i följande

avsnitt.

Rörande bostadstillägget — även benämnt statligt bostadstillägg

för att skilja det från det särskilda bostadstillägget — gäller f. n.,

att riket är indelat i fem bostadskostnadsgrupper med hänsyn till bostadsoch

bränslekostnadernas storlek. I bostadskostnadsgrupp I, som omfattar

en avsevärd del av landsbygden, ifrågakommer icke bostadstillägg, enär

bostadskostnaderna inom denna grupp är avsedda att helt täckas av den

allmänna pensionen. Bostadstillägget, som i sin helhet är inkomstprövat,

utgör i bostadskostnadsgrupperna II—Y för gift pensionsberättigad och

änkepensionsberättigad högst 100, 200, 300 och 400 kronor samt för annan

pensionsberättigad högst 150, 300, 450 och 600 kronor, allt för år. För gift

pensionsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension eller hustrutillägg,

skall bostadstillägget höjas med hälften.

Särskilt bostadstillägg utgår i kommun, som beslutat införa

sådant tillägg, till pensionsberättigad som är mantalsskriven i kommunen.

Tillägget utgår med belopp och enligt grunder som kommunen bestämmer

och är i regel inkomstprövat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

5

Blindtillägg utgår till pensionsberättigad, som saknar synförmåga

eller vars synförmåga är på visst sätt nedsatt, under förutsättning att han

blivit blind före fyllda 60 år. Blindtillägget utgör 700 kronor om året, och

är till storleken oberoende av den blindes inkomst eller förmögenhet.

I det föregående har angivits, att vissa folkpensionsförmåner är beroende

av inkomstprövning. Tilläggspension, statligt bostadstillägg, änkepension

och hustrutillägg minskas nämligen med viss del av den pensionsberättigades

årsinkomst. Enligt nu gällande regler sker minskningen med &/10 av

årsinkomsten i vad den överstiger för gift pensionsberättigad 300 kronor

(för makar tillsammans 600 kronor) och för annan pensionsberättigad

400 kronor. Om rätt föreligger till såväl tilläggs- eller änkepension eller

hustrutillägg som statligt bostadstillägg, sker minskningen — med bortseende

från indextillägg — proportionellt å tilläggs- eller änkepensionen

eller hustrutillägget och det statliga bostadstillägget. Indextillägg minskas

först sedan tilläggs- eller änkepensionen eller hustrutillägget i övrigt bortfallit.

Vid fastställande av vederbörandes årsinkomst skall annan folkpensionsförmån

än blindtillägg icke medräknas och ej heller allmänt barnbidrag

eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara

föranledd utgiva. Under tiden den 1 juli 1952—den 31 december 1953 skall

vidare pension på grund av arbetsanställning •—• dock ej pension i anledning

av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom — icke räknas såsom inkomst

i vad den understiger för gift pensionsberättigad 450 kronor och

för annan pensionsberättigad 600 kronor, allt för år. Härigenom har man

alltså i fråga om sådan pension redan före den 1 januari 1954 infört den

höjning av den avdragsfria inkomsten, som beträffande övriga inkomstslag

träder i kraft först nämnda dag.

Beträffande förmögenhet gäller den skärpningsregeln, att förmögenhetens

avkastning vid beräkningen av årsinkomsten skall höjas med 10 procent

av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för gift pensionsberättigad

7 500 kronor (för äkta makar tillsammans 15 000 kronor) och för

annan pensionsberättigad 10 000 kronor.

Är den pensionssökande gift, skall hans årsinkomst beräknas utgöra

hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst och hans förmögenhet

hälften av deras sammanlagda förmögenhet. Det må nämnas, att gift pensionsberättigad,

när särskilda skäl föreligger, anses såsom ogift. Vidare

kan ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever med

annan under äktenskapsliknande förhållanden, anses såsom gift med denne.

Årsinkomst skall avrundas till närmaste hela tiotal kronor. Uppgår folkpension

icke till helt antal kronor, skall den avrundas till närmaste hela

krontal.

De avdragsregler, för vilka nu redogjorts, avser icke de särskilda bostads
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

tilläggen. För dessa gäller i detta hänseende vad vederbörande kommun

bestämt.

Folkpensionsförmånerna kompletteras med vissa andra förmåner, bland

dem de s. k. änke- och änklingsbidragen, varom bestämmelser

är givna i Ingen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med

barn (nr 531; ändr. 205/1950, 158/1951 och 398/1952). Enligt denna lag

äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn i äktenskapet

med den avlidne maken eller annat barn, som vid makens död stadigvarande

vistades i makarnas hem, erhålla bidrag av allmänna medel för

egen del. Bidrag utgår dock endast under förutsättning, att barnet icke

fyllt 10 år och att vårdnadshavare!! stadigvarande bor tillsammans med

barnet. Rätt till änke- och änklingsbidrag föreligger icke om vårdnadshavaren

åtnjuter folkpension samt upphör om vederbörande ingår nytt

äktenskap. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension jämte

statligt bostadstillägg enligt lagen om folkpensionering. Vidare höjes bidraget

med indextillägg om samma belopp, som utgår å änkepension.

Kommun kan besluta att till bidragsberättigad, som är mantalsskriven

inom kommunen, skall utgå särskilt bostadstillägg i enlighet med de grunder

kommunen bestämmer. Beträffande bidraget gäller i övrigt i tillämpliga

delar vad i folkpensioneringslagen stadgas om änkepension, statligt bostadstillägg

och särskilt bostadstillägg. Änke- och änklingsbidrag räknas icke

såsom inkomst enligt nämnda lag.

Kostnaderna för folkpensionerna och änke- och änklingsbidragen bestrides

av staten med bidrag av kommunerna såvitt angår de inkomstprövade

förmånerna. Staten tillgodogör sig även de pensionsavgifter, som

utgår enligt folkpensioneringslagen. Kostnadsfördelningen mellan staten

och kommunerna regleras genom lagen den 30 juni 1947 om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen (nr 398; ändr. 266/1950,

159/1951 och 397/1952). Kommun skall för varje kalenderår bidraga till

kostnaderna dels för de inkomstprövade förmåner utom särskilda bostadstillägg,

som under året utbetalats till inom kommunen mantalsskrivna

pensionsberättigade, med en andel som motsvarar 3/2o procent för varje

fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen (d. v. s. 1,5 procent för varje

skattekrona per invånare), samt dels med hela kostnaden för särskilda

bostadstillägg, som under året utgått i enlighet med av kommunen fastställda

grunder. Kommun är dock icke skyldig bidraga med mera än halva

kostnaden för annan inkomstprövad pensionsförmån än särskilt bostadstillägg.

Allmän ålderspension jämte indextillägg därå ävensom grundpension

och blindtillägg bekostas helt av staten. Pensionsstyrelsen uträknar

de belopp, varmed kommunerna skall bidraga, och avfordrar kommunerna

dessa belopp.

De nyss berörda pensionsavgifterna uttages i samband med de allmänna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

skatterna av envar svensk medborgare fr. o. in. det år, varunder han fyller

18 år, t. o. m. det år då han uppnår 66 års ålder. Avgift utgår dock ej för

år, då vederbörande icke är mantalsskriven i riket, ej heller för år, för

vilket hans enligt förordningen om statlig inkomstskatt taxerade inkomst

icke uppgår till 1 200 kronor eller, om han är gift och mantalsskriven såsom

tillhörande samma hushåll som sin make, för år för vilket makarnas taxerade

inkomster sammanlagt icke uppgår till nyssnämnda belopp. Avgift

erlägges ej av den som under juni månad det år avgiften skall slutligen

påföras ägt uppbära folkpension eller avlidit den 1 juli samma år. Pensionsavgiftens

årsbelopp utgör 1 procent av den avgiftspliktiges enligt förordningen

om statlig inkomstskatt taxerade inkomst eller, om han är gift och

mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make, 1/2 procent

av makarnas sammanlagda taxerade inkomster. För varje avgiftspliktig är

dock avgiften maximerad till 100 kronor. Avgiften utgår alltid i helt antal

kronor och överskjutande öretal bortfaller.

Utbetalningen av folkpensionerna och änke- och änklingsbidragen handhaves

av pensionsstyrelsen. Angående utbetalningen av de förstnämnda är

särskilda föreskrifter meddelade i kungörelsen den 20 juni 19^7 angående

sättet och tiden för utbetalning av folkpensioner (nr 469; ändr. 267/1950

och 160/1951) och rörande änke- och änklingsbidragen gäller föreskrifterna

i kungörelsen den 26 september 19^7 angående sättet och tiden för utbetalning

av särskilda barnbidrag samt bidrag till änkor och änklingar med barn

(nr 769; ändr. 268/1950, 161/1951 och 503/1952).

Indexregleringen av folkpensionerna.

Tanken på en indexreglering av folkpensionerna framkom redan i samband

med tillkomsten av 1946 års folkpensioneringslag, men man ansåg,

att det i dåvarande läge ej var motiverat att indexreglera folkpensionerna.

Emellertid visade prisutvecklingen snart en sådan tendens, att eu dyrtidskompensation

åt folkpensionärerna ansågs påkallad, och såsom ett provisorium

i avvaktan på resultatet av en utredning rörande indexreglerade

tillägg beslöts år 1948, att dyrtidstillägg för sagda år skulle utgå å folkpensionerna.

Därvid bestämdes, att dyrtidstilläggen skulle utgå efter en

kompensationsgrad av 5 procent, d. v. s. med en förhöjning per år av

30 kronor för änkepensionsberättigad och för den som uppbär hustrutilllägg,

40 kronor för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter

folkpensionsförmån eller till vars hustru utgår hustrutillägg, samt 50 kronor

för annan pensionsberättigad. Detta provisorium utsträcktes sedermera

att gälla även för år 1949.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

År 1950 genomfördes indexreglering av folkpensionerna, en reglering

som år 1951 reviderades bl. a. i fråga om utbetalningssystemet. Syftet med

denna indexreglering var — och är -— att upprätthålla folkpensionernas

realvärde och avser att ge folkpensionärerna täckning för den levnadskostnadsökning,

som inträffat efter det folkpensioneringslagen antogs i

juni 1946. Den innebär, att socialstyrelsen enligt de grunder, som angives

i kungörelse den 16 juni 1950 (nr 391), verkställer beräkning av förhållandet

mellan de allmänna levnadskostnaderna under varje kvartals sista

månad och levnadskostnaderna i juni 1946. På grundval av dessa beräkningar

fastställer Kungl. Maj :t under nästpåföljande kvartals första månad

det procenttal (pensionspristalet), som utmärker angivna förhållande. Sålunda

fastställt pensionspristal gäller fr. o. m. månaden efter den, varunder

det fastställts, t. o. m. den månad, då nytt pensionspristal fastställes.

Det indexintervall, som utlöser ändring i indextilläggen, har bestämts

till 5 enheter. Vid avvägandet av intervallets storlek togs hänsyn bl. a. till

den kompensationsgrad, efter vilken de provisoriska dyrtidstilläggen på

folkpensionerna utgått.

Varje stegring av pensionspristalet med 5 hela enheter utlöser automatiskt

indextillägg med 5 procent å pensionernas i lagen angivna maximibelopp,

bortsett från bostadstillägg, eller för år räknat med samma belopp,

som nyss angivits för de provisoriska dyrtidstilläggen. Den som enbart

har grundpension eller sådan förmån i förening med blindtillägg erhåller

dock icke indextillägg, ty dessa förmåner har av särskilda skäl undantagits

från indexregleringen.

Person med änke- och änklingsbidrag äger rätt till indextillägg enligt

samma grunder, som gäller för änkepension.

Pensionspristalet för månaderna november 1952 — januari 1953 har

genom kungörelse den 17 oktober 1952 (nr 659) fastställts till 138, varför

fr. o. m. november 1952 den allmänna ålderspensionen jämte indextillägg

lör ogift utgör (1 000 + 350 =) 1 350 kronor för år, under det att dessa

förmåner för makar, som båda är folkpensionärer, sammanlagt uppgår

till (800 + 800 + 280 + 280 =) 2 160 kronor om året.

Genom lag den 6 juni 1952 om extra tillägg för år 1952 å folkpensioner

m. m. (nr 326) bereddes folkpensionärerna en särskild kompensation för

levnadskostnadsökningarna utöver vad indextilläggen medför. Anledningen

härtill var vissa under året inträffade, för folkpensionärerna speciellt kännbara

prishöjningar å viktiga livsmedel. Tillägget hade form av ett icke

inkomstprövat fristående engångstillägg till dem som uppbar allmän ålderspension,

tilläggspension, änkepension, hustrutillägg eller änke- och änklingsbidrag

och utbetalades i juli månad 1952 med belopp, motsvarande ett

femprocentigt indextillägg för vederbörande pensionärskategori. Det extra

tillägget utgick helt av statsmedel.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

9

1952 års folkpensionsrefomi.

Såsom förut nämnts beslöts vid 1952 års riksdag vissa ändringar i folkpensioneringslagen.

Dessa ändringar, som skall träda i kraft den 1 januari

1954, innebär i huvudsak följande.

De för inkomstprövningen gällande avdragsreglerna mildras för att bereda

folkpensionärerna större möjligheter än f. n. att utnyttja sin arbetskraft

och att inneha sparkapital eller annan motsvarande tillgång utan

att folkpensioneringens inkomstprövade förmåner beskäres alltför starkt.

Sålunda höjes den avdragsfria inkomsten till 750 kronor för gift pensionsberättigad

(för makar tillsammans 1 500 kronor) och till 1 000 kronor för

annan pensionsberättigad, allt för år. Avdragsfaktorn, d. v. s. den del av

det överskjutande årsinkomstbeloppet varmed de inkomstprövade pensionsförmånerna

skall minskas, ändras till 33V3 procent för inkomst mellan

1 000 och 1 400 kronor för ogift och inkomst mellan 1 500 och 2 100 kronor

för äkta makar samt 662/3 procent för inkomst därutöver.

Dessa avdragsregler skall gälla för alla inkomstprövade förmåner och

således avse även de kommunala bostadstillägg, som skall ersätta de nuvarande

statliga och särskilda bostadstilläggen. Beträffande de kommunala

bostadstilläggen skall gälla, att varje kommun äger besluta, om sådant

tillägg skall utgå i kommunen eller icke, ävensom bestämma maximibeloppet

för tillägget. Grunderna i övrigt för beräkningen av tillägget beslutes

också av kommunen, dock med vissa undantag främst avseende

att, om tillägget enligt kommunens beslut skall vara inkomstprövat, folkpensioneringslagens

avdragsregler skall gälla för tillägget ävensom lagens

bestämmelser rörande inkomstberäkningen. En följd av införandet av de

kommunala bostadstilläggen är, att folkpensioneringslagens bostadskostnadsgruppering

försvinner. Kommunalt bostadstillägg kan tillerkännas ej

blott folkpensionär och folkpensionärs hustru, som uppbär hustrutillägg,

utan även den som är berättigad till änke- och änklingsbidrag.

Övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen innehåller en garanti

för att de folkpensionärer, som vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna

uppbär statligt bostadstillägg, blir bibehållna vid nuvarande förmåner

i detta hänseende. Den som vid utgången av år 1953 åtnjuter dylikt tilllägg

äger sålunda för tiden därefter erhålla folkpension med minst det

belopp, varmed pensionen skulle ha utgått, om de nuvarande bestämmelserna

rörande sagda tillägg alltjämt varit gällande. Det belopp, varmed

folkpensionen i sådant fall överstiger vad eljest skulle ha utgått, anses

som kommunalt bostadstillägg.

En följd av att det statliga bostadstillägget försvinner är, att maximibeloppet

av hustrutillägget i folkpensioneringslagen ej längre kan anknytas

till summan av tilläggspension och bostadstillägg utan fixeras till 600 kro
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 15.

nor per år. Detta belopp höjes med indextillägg och eventuellt även med

kommunalt bostadstillägg.

Reglerna för finansieringen av folkpensionerna samt änke- och änklingsbidragen

ändras även i vissa avseenden. Maximigränsen för kommunernas

skyldighet att bidraga till kostnaderna för tilläggspensioner, änkepensioner

och hustrutillägg höjes sålunda från 50 till 60 procent. Vidare skall kommunerna

bidraga till kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen med

V20 procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen, dock

med högst 60 och lägst 25 procent av totalkostnaden för bostadstilläggen i

kommunen.

Vissa framställningar i ärendet.

Landsbygds partiet bondeförbundet har i en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse

den 17 juni 1952 påyrkat en förbättrad allmän ålderspension. De

ökade utgifter för staten, som föranleddes av en sådan reform, torde delvis

kunna finansieras genom höjda pensionsavgifter.

Vidare har Sveriges folkpensionärers riksorganisation i skrivelse den 4

november 1952 till Kungl. Maj :t hemställt, att förslag snarast måtte framläggas

till sådan höjning av pensionsförmånernas grundbelopp, som innebär

ett återställande av beloppens ursprungligen avsedda realvärde samt

tillförsäkrar folkpensionärerna skälig andel i den allmänna standardstegringen.

Framställningar om höjning av folkpensionerna har inkommit även från

andra organisationer ävensom från enskilda personer.

Departementschefen.

När statsmakterna år 1946 enade sig om att genomföra en så betydande

höjning av folkpensionerna, som den då antagna lagen om folkpensionering

innebar, var anledningen därtill att man ansåg, att samhället icke

kunde nöja sig med att endast lämna de gamla och arbetsoförmögna livets

oundgängliga nödtorft. Omsorgen om dem borde i stället inriktas på att

bereda dem en levnadsstandard, som kunde anses skälig i förhållande till

den, varå medborgare med låga inkomster i gemen levde. Vid nämnda tid

hade det stora flertalet medborgare på grund av kontinuerligt ökad avkastning

av produktionen fått en betydande förbättring av sina levnadsvillkor.

I enlighet härmed var man ense om att pensionärerna, som i allmänhet

under ett verksamt liv deltagit i det produktiva arbetet, hade

berättigade anspråk på en standardförhöjning, även om det härvidlag icke

var möjligt att bereda dem samma ställning som övriga medborgare.

Redan i samband med tillkomsten av 1946 års folkpensioneringslag uttalade

min företrädare i ämbetet, att folkpensionärerna, därest levnads
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

11

kostnadsutvecklingen skulle gå i ogynnsam riktning, borde erhålla kompensation

därför, en uppfattning som delades av riksdagen. Tämligen snart

visade också prisutvecklingen sådan tendens, att en dyrtidskompensation

åt folkpensionärerna befanns motiverad. Denna fick till en början — under

åren 1948 och 1949 — form av särskilda dyrtidstillägg men erhöll efter

beslut av 1950 års riksdag karaktär av en automatiskt verkande indexreglering

av folkpensionerna, syftande till att upprätthålla pensionernas

realvärde och att ge folkpensionärerna täckning för den levnadskostnadsökning,

som inträffat efter det folkpensioneringslagen antogs år 1946.

Indexregleringen innebär, att varje femprocentig stegring av folkpensionärernas

levnadskostnader utlöser indextillägg med 5 procent av pensionernas

i lagen angivna maximibelopp — 600, 800 resp. 1 000 kronor — eller

närmare bestämt med 30 kronor för änkepensionsberättigad eller för

hustru, som uppbär hustrutillägg, med 40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålders- eller tilläggspension eller vars hustru

uppbär hustrutillägg, samt med 50 kronor för annan pensionsberättigad.

Den som uppbär änke- eller änklingsbidrag får indextillägg efter samma

grunder som fastställts för änkepensionärerna.

Genom denna indexreglering har folkpensionsbeloppen höjts i betydande

mån. Sedan maj 1952 är således folkpensionerna höjda med sju indextillägg

om resp. 30, 40 och 50 kronor för vederbörande pensionärskategori

och den allmänna ålderspensionen för ogift utgår efter ett belopp — bortsett

från bostadstillägg — för år räknat av (1 000 + 350 =0 1 350 kronor,

medan makar, som båda är ålderspensionärer, sammanlagt uppbär allmän

ålderspension efter ett årsbelopp av (800 + 800 + 280 + 280 =) 2 160 kronor.

Under juli månad år 1952 utgick härjämte till folkpensionärerna ett

extra tillägg, avsett att utgöra kompensation för inträffade prisfördyringar

å vissa livsmedel och till storleken motsvarande ett indexsteg för

resp. pensionärskategori. Inräknat sistnämnda tillägg har således de i lagen

fastställda pensionsbeloppen förhöjts med 40 procent.

I detta sammanhang bör också erinras om de förbättringar, som stora

kategorier folkpensionärer erhåller genom den mildring av folkpensioneringens

inkomstprövning, som beslöts förra året och som var förbunden

med en sådan omläggning av systemet för bostadstilläggen att dessas

storlek blir beroende av kommunernas beslut. Verkningarna av 1952 års

reform i sistnämnda del är ännu svåra att överblicka, men såvitt man

redan nu kan se kommer de kommunala bostadstilläggen att i stor utsträckning

innebära fördelar för folkpensionärerna.

Emellertid har den fortgående allmänna produktionsstegringen medfört,

att de i arbetslivet verksamma överlag ej blott fått täckning för de sedan

år 1946 stegrade levnadskostnaderna utan även erhållit en avsevärd standardförbättring.

För att bedöma storleken av denna förbättring vore

givetvis ett studium av år slöneutvecklingen under åren 1946—1952 av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

intresse. Tillförlitliga uppgifter rörande årslönerna är emellertid icke tillgängliga

för flertalet arbetargrupper; i varje fall gäller detta den ifrågavarande

perioden. Därför torde i stället timförtjänsten få tjäna som underlag

för frågans bedömande. Timlöneutvecklingen under åren 1946—1952

för olika kategorier, som tillhör medel- eller låglönegrupperna, företer

stora variationer, i det att några grupper, t. ex. lantarbetarna, erhållit en

större löneökning än andra, beroende bl. a. på vederbörande grupps utgångsläge

vid början av ifrågavarande period. En grupp, inom vilken lönestegringen

synes tämligen bra återspegla välståndsutvecklingen, utgör

industriarbetarna. För vuxen manlig industriarbetare har den genomsnittliga

timförtjänsten under tiden 1946—1952 stigit med nära 90 procent.

Vid beräkningen av denna löneutveckling har siffran för augusti 1952,

jämförd med årsmedeltalet för år 1951, betraktats som representativ för

det senaste årets lönestegring. I den angivna siffran innefattas givetvis ej

blott en reallöne- eller standardförbättring utan även kompensation för

ökade levnadskostnader.

Den standardförbättring, som kommit den arbetsföra befolkningen till

del, har ej någon motsvarighet för folkpensionärernas vidkommande. Enligt

min mening är det emellertid riktigt, att även folkpensionärerna beredes

en rättvis andel i den allmänna standardförbättringen. Att så sker innebär

endast ett fullföljande av den tanke, som kom till uttryck vid avvägningen

av de nuvarande folkpensionsbeloppens storlek.

När det gäller att avgöra hur stor standardförbättringen bör vara för

folkpensionärerna, synes mig det förut angivna procenttalet för industriarbetarna

böra kunna tjäna till en viss ledning. Man kan dock ej bortse från

det förhållandet, att de i produktionen verksamma fått vidkännas minskning

av sina inkomstökningar genom skatt. För flertalet folkpensionärer

spelar skatteprogressionen knappast någon roll. För att bli tillämpligt på

folkpensionerna bör sålunda det angivna procenttalet avseende industriarbetarnas

löneutveckling reduceras. Det bör vidare i detta sammanhang

beaktas att de folkpensionärer, som saknar eller har allenast obetydlig

egen inkomst, erhåller tillskott till sina pensioner i form av bostadstillägg.

Standardförbättringens storlek måste givetvis också anpassas efter de

möjligheter som — utan att andra angelägna reformer behöver undanskjutas

—- i dagens situation finnes för en utgiftsstegring av en omfattning

som det här blir fråga om. Förbättringen måste alltså vägas mot

andra förestående utgiftsstegringar, bland vilka under femte huvudtiteln

må nämnas anslagen till arbetslöshetsförsäkringen, de särskilda barnbidragen,

bidragsförskotten, mödrahjälpen, ålderdomshemmen, bostadsrabatterna

och, om än något mera avlägset, sjuk- och yrkesskadeförsäkringen.

Vid övervägande av de olika omständigheter, till vilka enligt min mening

hänsyn bör tagas i detta hänseende, har jag kommit fram till att en sammanlagd

uppräkning av de år 1946 beslutade folkpensionerna med cirka 75

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majrts proposition nr 15.

procent är rimlig och möjlig. Om man frånräknar den förhöjning om tillhopa

40 procent som folkpensionärerna redan erhållit, skulle detta innebära

eu ytterligare höjning med 35 procent av pensionernas grundförmåner.

En sådan standardförbättring motsvarar en ökning med 25 procent av

folkpensionernas grundbelopp jämte av levnadskostnadsökningen betingade

tillägg, d. v. s. indextillägg och extra tillägg, vilket sistnämnda tillskott till

folkpensionerna även i fortsättningen förutsättes komma folkpensionärerna

till godo. Beloppsmässigt innebär förbättringen att en ogift pensionsberättigad

•—- dock ej änkepensionsberättigad — samt en gift folkpensionär,

vars make ej åtnjuter folkpensionsförmån, årligen erhåller ytterligare

350 kronor, en gift folkpensionär, vars make uppbär sådan förmån, 280

kronor — två gifta pensionärer sammanlagt sålunda 560 kronor — samt

den som uppbär änkepension eller hustrutillägg 210 kronor. Dessa belopp

motsvarar för varje kategori storleken av sju indextillägg. Efter standardförbättringens

genomförande och inklusive nuvarande indextillägg och

extra tillägg erhåller en ensamstående ålders- eller invalidpensionär, för

vilken pensionens grundbelopp utgör 1 000 kronor om året, sammanlagt

1 750 kronor. För två gifta ålders- eller invalidpensionärer blir motsvarande

belopp resp. 1 600 kronor och 2 800 kronor. En änkepensionsberättigad

med en grundförmån av 600 kronor erhåller 1 050 kronor, vilket också gäller

för den som uppbär hustrutillägg. I förekommande fall höjes de angivna

beloppen med olika former av bostadstillägg samt med blindtillägg.

Då standardförbättringen i verkligheten innebär en ökning av pensionsförmånernas

grundbelopp synes det redan på denna grund naturligt, att

förbättringen, i likhet med indextilläggen, får följa samma regler som

vederbörande grundförmån. För en ålderspensionär bör följaktligen standardförbättringen

ej göras beroende av inkomstprövning, under det att

för övriga folkpensionärer, d. v. s. personer med invalidpension, sjukbidrag,

änkepension eller hustrutillägg, förhöjningen bör göras inkomstprövad på

samma sätt som hittills varit fallet med folkpensionen för dessa kategorier.

För en sådan lösning i fråga om ålderspensionärerna — den utan jämförelse

största folkpensionärsgruppen — talar också att en inkomstprövning

av standardförbättringen synes förutsätta att de av dessa pensionärer,

som ej har enbart folkpensionen att existera på utan vid sidan därav har

annan inkomst, redan kommit i åtnjutande av standardförbättringen i form

av ökade egna inkomster. Så torde dock endast vara fallet med den mindre

grupp av ålderspensionärer, som har regelbundet arbete i den öppna marknaden.

För den övervägande delen av de ålderspensionärer, som har egna

inkomster, torde inkomsten ej ha följt med i standardutvecklingen. Vidare

skulle en inkomstprövning av ålderspensionärernas standardförbättring

draga med sig ett betydande administrativt merarbete, som helt enkelt

skulle omöjliggöra reformens ikraftträdande under år 1953.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

I de fall, där standardförbättringen enligt vad nyss sagts göres inkomstprövad,

blir följden viss höjning av de övre inkomstgränser, där den sista

delen av den inkomstprövade förmånen bortfaller på grund av den egna

inkomsten. Denna höjning synes dock ej f. n. ge anledning till förnyad

omprövning av reglerna för inkomstprövningen, vilka såsom redan nämnts

ändrades förra året.

Såsom framgår av vad jag redan anfört är avsikten med den nu aktuella

förbättringen av folkpensionerna icke att skapa någon ny folkpensionsförmån.

Förbättringen är till sin natur att anse såsom en nominell uppräkning

av folkpensionerna, avsedd att låta folkpensionärerna bli delaktiga

i den allmänna förbättringen av levnadsstandarden, som ägt rum sedan

folkpensioneringslagen antogs. Under sådana förhållanden bör standardförbättringen

av folkpensionerna finansieras enligt samma regler, som

gäller för den grundförmån som höjes, alltså i enlighet med vad som nu

är fallet med indextilläggen. Detta innebär, att förbättringen av den allmänna

ålderspensionen bekostas helt av staten, under det att kostnaderna

för förbättringen av övriga förmåner fördelas mellan stat och kommun.

Varje kommun svarar härvid för kostnaderna inom kommunen med en

andel motsvarande 3/20 procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare

i kommunen, dock med viss maximering. Statens andel i totalkostnaderna

för standardförbättringen kan för budgetåret 1953/54 beräknas till

92,4 procent därav.

Kostnaden för den nu föreslagna standardhöjningen kan enligt eu inom

pensionsstyrelsen gjord beräkning uppskattas till omkring 260 milj. kronor

om året. Därav faller enligt vad nyss sagts 92,4 procent på staten eller omkring

240 milj. kronor. Av den redogörelse som chefen för finansdepartementet

lämnat för det ekonomiska läget och den aktuella statsfinansiella

situationen torde framgå att utan att nya inkomster tillföres statsverket

budgeten — sedan avvägning skett mellan olika anspråk — ej torde för

förevarande ändamål kunna belastas med mer än ca 100 milj. kronor. Återstoden

eller omkring 140 milj. kronor torde därför böra täckas genom en

höjning av folkpensionsavgiften. För att bereda staten en inkomstökning

med sistnämnda belopp erfordras en ökning av pensionsavgiften med åtta

tiondelar. Då pensionsavgiften f. n. utgår med en procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt taxerade inkomst eller, om han är gift

och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make, 1/2

procent av makarnas sammanlagda taxerade inkomster, dock med högst

100 kronor om året för varje avgiftspliktig, skulle den erforderliga ökningen

— med utgångspunkt från gällande regler om avgiftens fördelning mellan

äkta makar — innebära att pensionsavgiften fastställdes till 1,8 procent av

den taxerade inkomsten eller i äktamakefallet 0,9 procent därav och att

maximiavgiften höjdes till 180 kronor.

Fn sådan höjning av pensionsavgiften kan anses motiverad även ur den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 15.

15

synpunkten, att man därigenom i stort sett återställer den ursprungliga

relationen mellan avgifts- och skattefinansieringen av folkpensionerna;

och den enskildes bidrag till sin folkpension kommer därmed att stå i

ungefär samma förhållande till förmånen, som ursprungligen avsågs.

Då den reformering av folkpensioneringen som jag här förordat avser

att vara av bestående art synes det naturligt, att reformen nu också får

sin slutliga utformning. Detta skulle i fråga om pensionernas belopp innebära,

att de i folkpensioneringslagen angivna grundbeloppen uppräknas i

enlighet med vad jag förut anfört. Å andra sidan är det naturligen ur

pensionärernas synpunkt av största vikt att höjningen genomföres snarast

möjligt. Om så skall kunna ske måste emellertid höjningen tekniskt anpassas

efter de svårigheter, som under innevarande år föreligger för pensionsstyrelsen

att hinna med det merarbete, som ett genomförande av

reformen medför. Härvid är att märka att pensionsstyrelsens kapacitet

detta år är synnerligen hårt ansträngd, enär pensionsstyrelsen — utöver

det löpande arbetet — under året har att i praktiken omsätta de förändringar

i fråga om folkpensioneringen, som beslöts förra året och vilka

skall träda i kraft den 1 januari 1954. Arbetet härmed beräknas nödvändiggöra

omprövning av ej mindre än bortåt 500 000 pensionsärenden med

uppläggning av nya kort etc.

Verkställda undersökningar har givit vid handen, att en höjning av grundbeloppen

i folkpensioneringslagen skulle föranleda omräkning av ytterligare

minst 40 000 pensionsärenden samt dessutom medföra åtskilliga

andra tekniska besvärligheter, för vilkas enskildheter jag icke här torde

behöva redogöra närmare. Dessa svårigheter undvikes helt om den nu

aktuella höjningen av folkpensionerna regleras i en särskild lag och konstrueras

såsom ett tillägg av samma natur som indextillägget.

Mot en ändring av folkpensioneringslagens grundbelopp talar även att

en höjning av dessa belopp kan aktualisera frågan om en översyn av det

nuvarande indexsystemet inom folkpensioneringen. Detta system bygger

ju såsom nämnts på principen att varje femprocentig ökning av folkpensionärernas

levnadskostnader skall medföra en motsvarande förhöjning

av folkpensionernas grundbelopp. Därest den nu föreslagna höjningen inräknas

i grundbeloppen, föranleder detta, att de gällande indextilläggen

ej kommer att stå i motsvarande förhållande till grundbeloppen. I samband

med överväganden rörande indexsystemet kan även den frågan

aktualiseras, om ej några av de nuvarande indextilläggen bör inräknas i

grundbeloppen. En så omfattande ändring av folkpensioneringen synes

utesluten under övergångstiden för 1952 års reform. Härtill kommer vissa

lagtekniska svårigheter med att nu införa erforderliga författningsbestämmelser

i folkpensioneringslagen, enär detta fordrar att lagen ändras såväl

i dess nu övergångsvis gällande lydelse som i dess lydelse fr. o. in. den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr i5.

1 januari 1954. Med hänsyn härtill och då olika ändringsförslag, berörande

skilda delar av folkpensioneringslagen, f. n. prövas inom socialdepartementet

men ej hinner föreläggas årets riksdag — jag syftar främst på

änkepensionerna och anstaltsvårdades folkpension — synes det mest rationellt,

att reformens slutliga lagtekniska utformning får anstå.

Med hänsyn till det sagda förordar jag, att höjningen av folkpensionerna

nu — i en fristående lag — utformas efter samma regler som gäller för

indextilläggen, dock givetvis utan någon anknytning till pensionspristalet.

Det blir alltså fråga om en höjning av allmän ålderspension, tilläggspension,

änkepension och hustrutillägg, vilken höjning — såsom jag redan

berört — inkomstprövas i den mån grundförmånen är beroende av inkomstprövning.

Det förhållandet, att invalidernas grundpension å 200 kronor icke

förhöjes, innebär ej att personer med enbart grundpension skulle vara

betagna rätten till standardförhöjning. Så snart deras inkomstförhållanden

medger en inkomstprövad förmån utgår standardförhöjning liksom indextillägg

men i form av tilläggspension.

Den nu valda metoden att höja folkpensionerna medger administrativt

sett att höjningen utgår redan fr. o. m. den 1 maj 1953; och jag förordar

att höjningen träder i kraft nämnda dag.

Det extra tillägg å folkpensionerna, som beslöts vid 1952 års riksdag,

bör i fortsättningen komma folkpensionärerna till godo såsom en del av

folkpensionen. Vad förut anförts i fråga om kostnadernas fördelning mellan

stat och kommun föreslås därför gälla även detta tillägg. Lagteknislct

sett synes tillägget böra sammanarbetas med standardförbättringen.

Änke- och änklingsbidragen enligt lagen den 26 juli 1947 om bidrag till

änkor och änklingar med barn är till beloppen anknutna till folkpensioneringens

änkepensioner och är indexreglerade och inkomstprövade på motsvarande

sätt. Det extra tillägget utgick även på nämnda bidrag. Det synes

naturligt, att standardförhöjningen även bör avse änke- och änklingsbidragen,

varvid normerna för änkepensionerna bör tillämpas även i detta

hänseende.

I anslutning till den höjning av folkpensionerna, som jag här förordat,

vill jag erinra om att i gällande skattelagar meddelats särskilda bestämmelser

angående folkpensionärers beskattning. Sålunda stadgas bl. a., att

därest skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende av vad han uppburit

i form av folkpension, den taxerade inkomsten regelmässigt bör

minskas med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, dock högst

3 000 kronor. Detta innebär att sådan skattskyldig blir fritagen från beskattning.

Det sammanlagda beloppet av den skattskyldige tillkommande

ortsavdrag och nämnda extra avdrag täcker nämligen nu utgående pensionsförmåner.

Vad nu sagts gäller även skattskyldig, som för sin försörjning

varit helt beroende av vad han uppburit i form av bidrag, som avses i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj:ts proposition nr 15.

lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn. Även efter den av mig

föreslagna höjningen av pensionsbeloppen kommer de sammanlagda pensionsförmånerna

att rymmas inom det skattefria beloppet (ortsavdrag +

3 000-kronorsavdrag). Jag förutsätter sålunda att skattskyldiga, vilka för

sin försörjning är helt beroende av folkpensionen, även i fortsättningen

blir fritagna från beskattning i samma utsträckning som för närvarande.

Vidare anser jag mig böra framhålla att en sådan höjning av folkpensionen,

som nu föreslagits, påkallar en omprövning av reglerna om

samordningen mellan folkpensionerna och andra av statsmedel utgående

pensioner till statstjänstemän in. fl. I vilken omfattning de i detta hänseende

gällande bestämmelserna bör ändras är föremål för övervägande

och kommer senare att anmälas av chefen för civildepartementet.

\ad jag förut anfört såsom skäl för att i en fristående lag reglera frågan

om en höjning av folkpensionerna äger icke motsvarande giltighet beträffande

ändringen av folkpensionsavgifterna. Härvidlag talar tvärtom skäl

mot att ej vidtaga erforderliga ändringar i folkpensioneringslagen. Detta

sammanhänger med att enligt vad jag erfarit chefen för finansdepartementet

har för avsikt att förorda framläggande för 1953 års riksdag av

ett på grundval av 1949 års uppbördssakkunnigas betänkande angående

vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1952: 1) upprättat förslag,

som även berör folkpensioneringslagens bestämmelser om finansieringen

av folkpensionerna. Ett genomförande av nämnda förslag, som bl. a. avser

fördelningen av folkpensionsavgiften mellan äkta makar, synes medföra

vissa komplikationer vid utformningen av en fristående bestämmelse rörande

den nu föreslagna höjningen av pensionsavgiften.

Höjningen av pensionsavgiften synes därför böra genomföras medelst

en ändring av 19 § i folkpensioneringslagen. Denna ändring — varigenom

alltså pensionsavgiften höjes i överensstämmelse med vad jag tidigare

angivit synes böra träda i kraft den 1 januari 1954; dock bör nuvarande

avgiftsbestämmelser gälla i fråga om pensionsavgifter, som påföres för

år 1954 eller tidigare år, d. v. s. pensionsavgifter som beräknas med hänsyn

till inkomsterna under år 1953 och tidigare år.

Såsom nämnts är f. n. inom finansdepartementet en proposition berörande

bl. a. bestämmelserna i 19 § folkpensioneringslagen under utarbetande.

Propositionen torde ej kunna föreläggas riksdagen förrän någon

tid in på detta år. Då även den med nämnda proposition avsedda ändringen

av 19 § folkpensioneringslagen är avsedd att träda i kraft den 1 januari

1954 torde — för undvikande av att samma riksdag skall vid olika tillfällen

besluta om ändringar av samma författningsbestämmelse, avsedda

att träda i kraft vid samma tidpunkt — riksdagens beslut om höjning av

folkpensionsavgiften i förevarande sammanhang böra erhålla formen av

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 15.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Ilungl. Maj:ts proposition nr 15.

ett principbeslut, varigenom den av mig nu förordade höjningen fastställes.

Själva författningsändringen synes i enlighet härmed böra anstå för att

genomföras i samband med det förslag som chefen för finansdepartementet

ämnar framlägga.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om

höjning av folkpensioner m. m.,

dels ock besluta att från och med den 1 januari 1954 den f. n. fastställda

folkpensionsavgiften i princip höjes med 0,8 procent, dock att nuvarande

regler för avgiftens storlek fortfarande skall gälla i fråga om pensionsavgifter

för år 1954 eller tidigare år.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 53

216801

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:62 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om höjning av folkpensioner m. m. s. 12 i texten
  2. S2LU 1953:1 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 s. 1 i texten