Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m

1953-03-13 · 39 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 39 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:151, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

1

Nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 19

juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock

om fortsatt giltighet av samma lag, m. m.; given

Stockholms slott den 13 mars 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen

dels jämlikt § 87 regeringsformen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 19 juni 1942

(nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående ändrad lydelse av 4, 7 och 12 §§ lagen den 19 juni 1942

(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så

ock om fortsatt giltighet av samma lag; samt

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. in.;

dels ock att bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering skall erhålla

förlängd giltighet t. o. m. den 30 september 1954. Vissa ändringar föreslås i

lagstiftningen i syfte att göra det möjligt att mera effektivt än för närvarande

bekämpa de olagliga ersättningarna på bostadsmarknaden.

Enligt vad som uttalas i propositionen böra åtgärder vidtagas för genomförande

av en behovsprövning vid fördelningen av lediga bostadslägenheter

1 nihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 151.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

genom frivilliga överenskommelser med fastighetsägarorganisationerna i

huvudsaklig överensstämmelse med det förslag som framlagts av hyresregleringskommittén.

För täckande av kostnader, som beräknas uppkomma

därvid, äskas för budgetåret 1953/54 ett anslag å V huvudtiteln av 75 000

kronor.

f /.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 3 och It §§ lagen den 19 juni 1942 om

hyresreglering m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 14 mars 1952 (nr 84) gäller

till och med den 30 september 1953, skall äga fortsatt giltighet till och med

den 30 september 1954.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

3 §•

Hyresvärden må icke mottaga eller

träffa avtal om högre hyra än som

motsvarar den för lägenheten tillåtna

grundhyran, där ej annat föranledes

av vad nedan sägs. Såsom

grundhyra anses det hyresbelopp,

som lägenheten betingade den 1 januari

1942. Var lägenheten då ej uthyrd,

fastställes grundhyran av den

i 13 § omförmälda hyresnämnden efter

hyresläget vid nämnda tid. För

lägenhet i hus eller del av hus, som

färdigställts senare än den 1 januari

1942, fastställer nämnden grundhyran

till det belopp, som med hänsyn

till byggnadskostnaderna och övriga

omständigheter finnes skäligt.

Var hyran ------

Höjning av-----

Hyresvärden må icke mottaga,

träffa avtal om eller begära högre

hyra än som motsvarar den för lägenheten

tillåtna grundhyran, där

ej annat föranledeS av vad nedan

sägs. Såsom grundhyra anses det hyresbelopp,

som lägenheten betingade

den 1 januari 1942. Var lägenheten

då ej uthyrd, fastställes grundhyran

av den i 13 § omförmälda hyresnämnden

efter hyresläget vid nämnda tid.

För lägenhet i hus eller del av hus,

som färdigställts senare än den 1 januari

1942, fastställer nämnden

grundhyran till det belopp, som med

hänsyn till byggnadskostnaderna och

övriga omständigheter finnes skäligt,

skäligt belopp,

parterna avtalat.

Hyresvärden må ej utan nämndens

tillstånd såsom villkor för uthyrning

träffa avtal om försträckning eller

Hyresvärden må ej utan nämndens

tillstånd såsom villkor för uthyrning

träffa avtal om eller begära för
-

Senaste lydelsen av 3 § se SFS 1945:798.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

(Gällande lydelse.)

borgensförbindelse av hyresgästen eller

av denne taga annan liknande

utfästelse. Med avseende å avtal om

upplåtelse av andelsrätt i förening

eller aktiebolag, varmed följer rätt

att besitta eller hyra lägenhet, gäller

vad i lagen om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt

m. in. är stadgat.

11

Ej må någon mottaga eller träffa

avtal om gottgörelse av hyressökande

för anvisning å lägenhet, som är avsedd

att helt eller till väsentlig del

nyttjas till bostad och som är belägen

i ort, där denna lag äger tillämpning.

Vid yrkesmässig bostadsförmedling

må dock sådan gottgörelse

utgå enligt grunder, som bestämmas

av hyresnämnden.

Hyresgäst, som överlåter sin hyresrätt

till lägenhet varom i första

stycket sägs, må ej mottaga eller

träffa avtal om gottgörelse för överlåtelsen

utöver vad som motsvarar av

honom erlagd hyra för tiden efter det

han avträder lägenheten.

Vad i-------annan bet

(Föreslagen lydelse.)

sträckning eller borgensförbindelse

av hyresgästen eller av denne taga

eller begära annan liknande utfästelse.

Med avseende å avtal om upplåtelse

av andelsrätt i förening eller

aktiebolag, varmed följer rätt att besitta

eller hyra lägenhet, gäller vad

i lagen om kontroll av upplåtelse och

överlåtelse av bostadsrätt m. m. är

stadgat.

§•

Ej må någon mottaga, träffa avtal

om eller begära gottgörelse av hyressökande

för anvisning å lägenhet,

som är avsedd att helt eller till

väsentlig del nyttjas till bostad och

som är belägen i ort, där denna lag

äger tillämpning. Vid yrkesmässig

bostadsförmedling må dock sådan

gottgörelse utgå enligt grunder, som

bestämmas av hyresnämnden.

Hyresgäst, som överlåter sin hyresrätt

till lägenhet varom i första stycket

sägs, må ej mottaga, träffa avtal

om eller begära gottgörelse för överlåtelsen

utöver vad som motsvarar

av honom erlagd hyra för tiden efter

det han avträder lägenheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1953.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juni 1953

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1953, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 15 juni 1953 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar

låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat

hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juni 1953 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1953, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 15 juni

1953.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5

Fö rslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4, 7 och 12 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 430)

om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock

om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 4, 7 och 12 §§ lagen den 19 juni 1942 om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att samma lag, vilken enligt

lag den 14 mars 1952 (nr 85) gäller till och med den 30 september 1953,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1954.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

4 §.

Ej må någon för upplåtelse av bostadsrätt

mottaga eller träffa avtal

om ersättning utöver vad som följer

av de för föreningen gällande stadgarna

eller eljest såsom villkor för

sådan upplåtelse taga utfästelse som

ej följer av stadgarna.

Innan bostadsrätt-----

För meddelande-------

Ej må någon för upplåtelse av bostadsrätt

mottaga, träffa avtal om

eller begära ersättning utöver vad

som följer av de för föreningen gällande

stadgarna eller eljest såsom

villkor för sådan upplåtelse taga eller

begära utfästelse som ej följer av

stadgarna.

— för bostadsrätt,

genast återbetalas.

7 §•

Ej må någon för överlåtelse av bostadsrätt

mottaga eller träffa förbehåll

om ersättning utöver vad som

finnes upptaget i det avtal, som underställes

hyresnämndens prövning,

eller mottaga högre ersättning än hyresnämnden

godkänt.

Ej må någon för överlåtelse av bostadsrätt

mottaga, träffa förbehåll

om eller begära ersättning utöver vad

som finnes upptaget i det avtal, som

underställes hyresnämndens prövning,

eller mottaga högre ersättning

än hyresnämnden godkänt.

1 Senaste lydelsen av 4 § se SFS 1945: 797.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

12 §.

Ej må någon mottaga eller träffa

avtal om ersättning av den, som söker

bostad, för anvisning å lägenhet,

som avses i denna lag, såframt lägenheten

är avsedd att helt eller till väsentlig

del nyttjas till bostad och är

belägen i ort, där denna lag äger tilllämpning.

Vid yrkesmässig bostadsförmedling

må dock sådan ersättning

utgå enligt grunder, som bestämmas

av hyresnämnden.

Ej må någon mottaga, träffa avtal

om eller begära ersättning av den,

som söker bostad, för anvisning å

lägenhet, som avses i denna lag, såframt

lägenheten är avsedd att helt

eller till väsentlig del nyttjas till bostad

och är belägen i ort, där denna

lag äger tillämpning. Vid yrkesmässig

bostadsförmedling må dock sådan ersättning

utgå enligt grunder, som

bestämmas av hyresnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1953.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

7

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 2$ maj 1948 (nr 245) med vissa

bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller

äktenskapsskillnad m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m., vilken enligt

lag den 14 mars 1952 (nr 86) gäller till och med den 30 september 1953,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1954.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 151.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Lingman, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om förlängning

av hyresregleringen m. m. och anför därvid följande.

Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering in. m. (hyresregleringslagen)

har stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet

lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av

vissa andra hyresförhållanden. Såsom ett komplement härtill har genom

lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av

bostadsrätt m. m. (bostadsrättskontrollagen) införts reglering av lägenhetsförvärv,

som grundas på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation.

Båda lagarna äger tillämpning i alla städer, köpingar och municipalsamhällen,

vilkas invånarantal vid 1942 års ingång uppgick till minst 2 000,

samt dessutom, efter särskilda förordnanden av Kungl. Maj :t, i åtskilliga

andra orter. Till hyresregleringslagen ansluter sig lagen den 28 maj 1948 (nr

245) med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m., som vid upplösning av äktenskap reglerar förhållandet mellan

makarna såvitt angår av dem hyrd bostadslägenhet.

De tre nu nämnda lagarna gäller till och med den 30 september 1953.

I skrivelse den 2 oktober 1952 har statens hyresråd hemställt, att samma

lagar måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den 30 september 1954.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 mars 1951 har jag den

4 april samma år tillkallat sakkunniga1 att inom justitiedepartementet utreda

dels i vilken utsträckning och på vad sätt en fördelning av ledigblivna

bostadslägenheter efter behovsprincip borde genomföras, dels vilka ändringar

eller tillägg som kunde vara påkallade beträffande hyresregleringslagen

och anslutande författningar, dels motsvarande frågor beträffande den all
1

De sakkunniga är underståthållaren Martin Wahlbäck, tillika ordförande, redaktören

Torsten Henrikson, ledamoten av riksdagens andra kammare fru Elsa Johansson, advokaten

Gösta Järtelius, hovrättsassessorn Hans-Fr. Ringdén, ledamoten av riksdagens andra kammare,

redaktören Manne Ståhl samt vice verkställande direktören i Stockholms fastighetsägareförening

Hans Wiman.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

9

männa hyreslagstiftningen, dels ock vilka övergångsbestämmelser som kunde

erfordras för den situation som uppkomme då hyresregleringen skulle

upphöra.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen hijresregleringskommittén, har

till behandling först upptagit frågan om behovsprövning på bostadsmarknaden.

I detta ämne har de sakkunniga den 9 oktober 1952 avgivit betänkande

(SOU 1952: 37) innefattande förslag till reglering av upplåtelser av lediga

lägenheter samt till vissa ändringar i hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen.

Jag anhåller att nu få upptaga dessa frågor till behandling.

Hyresregleringskommitténs förslag.

För att få en grundval för sina ställningstaganden bär kommittén låtit

utföra vissa statistiska undersökningar rörande bostadsmarknadens

städer, som vid slutet av år 1945 hade minst 20 000

invånare. Dessa undersökningar utvisar i huvudsak följande.

Befolkningen i de nämnda städerna ökade under femårsperioden 1946—

1950 med drygt 12 %. Antalet nytillkomna hushåll utgjorde under samma

tid cirka 94 000 eller alltså omkring 18 800 per år. Hushållskvoten -— procenten

lägenhetsinnehavare inom viss befolkningsgrupp — ökade under 1940- talet påtagligt för ogifta, särskilt för kvinnor. Hushållskvoten för gifta män

var däremot praktiskt taget oförändrad, medan hushållskvoten för de förut

gifta visade en påtaglig ökning för kvinnorna men en sänkning för männen.

I hus byggda före 1942 ägde under åren 1946—1950 en ökning av antalet

mindre hushåll rum. Detta gällde framför allt enpersonshushållen. Omflyttningen

i det ifrågavarande lägenhetsbeståndet berörde emellertid främst de

mindre lägenheterna. Orsaken till att de mindre hushållen ökat anses ha

varit dels en uttunning inom kvarboende hushåll, dels ock att inflyttade hushåll

varit mindre än de utflyttade. Det har icke varit möjligt att statistiskt

klarlägga, huruvida en tendens att föredraga ensamstående bostadssökande

vid uthyrning av ledigblivna lägenheter förekommit eller icke.

Antalet hyreslägenheter om minst ett rum och kök i de med undersökningen

avsedda städerna uppgick vid slutet av år 1951 till omkring 416 000,

varav 103 500 eller 39,3 % ettrumslägenheter och 252 500 eller 60,7 % större

lägenheter. Av lägenheterna om ett rum och kök beräknas endast cirka

85 000 å 90 000 vara utrustade med centralvärme och i fullgott skick.

I samma städer fanns den 1 oktober 1951 följande antal bostadssökande:

Bosatta på resp. ort (eventuell familj även boende på orten)

utan egen bostad ................................ 59 000

med egen bostad ................................ 50 000

Bosatta på resp. ort med familjen på annan ort.......... 2 700

Bosatta på annan ort.................................. 12 000

Summa 123 700

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Av de 50 000 bostadssökande^ utan egen lägenhet var omkring 3/4 familjeförsörjare

eller sökte lägenhet för att kunna ingå äktenskap.

Kommittén har framhållit, att uppgifterna angående bostadsbristen vore

tämligen osäkra. Å ena sidan hade sannolikt icke alla redovisade ansökningar

varit aktuella vid undersökningstillfället. Ä andra sidan syntes det finnas

ett latent bostadsbehov, som icke tagit sig uttryck i anmälan till någon

kommunal myndighet. I Stockholm och Malmö gjorda undersökningar av

bostadsköerna hade givit vid handen, att av dem som vore anmälda hos

bostadsförmedlingarna endast en viss del, 85 -90 %, utgjordes av sökande

som verkligen önskade kvarstå som sådana samt att av de kvarstående sökande,

som uppgivit sig sakna egen bostad, 5—20 % under väntetiden

själva skaffat sig bostad men likväl ville kvarstå som sökande. Det funnes

viss anledning antaga, att dessa förhållanden vore allmängiltiga.

Undersökningarna har vidare visat, att bland dem som saknar egen bostad

familjer med två eller flera barn är representerade i relativt ringa utsträckning

(familjer med tre eller flera barn ingår praktiskt taget icke i

denna grupp) medan däremot ettbarnsfamiljernas andel är förhållandevis

stor. Bland sökande med egen bostad utgör barnfamiljerna, dock ej familjer

med tre eller flera barn, en avsevärt större del.

Beträffande omflyttningarna i det äldre lägenhetsbeståndet framhåller

kommittén, att dessa syntes vara förhållandevis talrika och att de genom sådana

omflyttningar uppkomna verkliga ledigheterna — i varje fall inom

mindre och medelstora orter — icke syntes vara så fåtaliga, att de kunde

anses sakna all betydelse.

Mot bakgrund av vad sålunda framkommit och efter att ha konstaterat,

att bostadsbristen på ansvarigt håll beräknas icke bli undanröjd inom en

nära framtid, har kommittén rörande behovet av en reglering på

bostadsmarknaden anfört i huvudsak följande:

Genom de senare årens utveckling på bostadsmarknaden i tätorterna har

sådana yngre bostadssökande, som ämnar ingå eller nyligen ingått äktenskap,

samt bostadssökande som har barn fått svårt att hävda sig i konkurrensen

om de lediga lägenheterna. Det anses, att fastighetsägarna av bl. a.

ekonomiska skäl visat en markerad benägenhet att ej hyra ut lediga lägenheter

till sökande av de nämnda kategorierna. Denna uthyrningspolitik har

blivit möjlig att genomföra i avsevärd omfattning genom att de ensamstående

samtidigt kunnat öka sin efterfrågan på självständiga bostäder. Oaktat

de kommunala bostadsförmedlingarna på vissa större tätorter under flera

är haft möjlighet att disponera flertalet eller en stor del av de nyproducerade

lägenheterna och vid sin anvisning av hyresgäster till dessa lämnat

hyressökande av förstnämnda kategorier företräde, är antalet bostadssökande

inom giftermåls- och barnfamiljsgrupperna fortfarande på i stort sett

samma nivå. Man har ej något stöd för förhoppningen att nu angivna förhållanden

icke skulle fortfara. Med hänsyn härtill och till att antalet bostadslösa

inom giftermåls- och barnfamiljsgrupperna måste betecknas som avsevärt

föreligger uppenbarligen ett trängande behov av att den berörda utvecklingen

brytes.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151

11

Kommittén har framhållit, att tre möjligheter finnes att åstadkomma

en mera önskvärd fördelning av det lediga lägenhetsbeståndet,

nämligen lagstiftning, frivilliga överenskommelser samt åtgärder

i syfte att göra önskvärda upplåtelser ekonomiskt förmånliga och icke önskvärda

ekonomiskt oförmånliga.

Den sistnämnda möjligheten har kommittén funnit icke användbar. Däremot

har kommittén ansett, att man både genom lagstiftning och med stöd

av frivilliga överenskommelser kan nå en acceptabel form för reglering av

bostadsmarknaden. I fråga om vartdera av dessa båda alternativ har kommittén

närmare övervägt vilken utformning som vore att föredraga och sedan

träffat sitt val mellan de båda regleringsformerna. Härvid har utformningen

av alternativet med lagstiftning fullföljts så, att ett förslag till lag —

benämnd bostadsanvisningslag — utarbetats.

Lagförslaget bygger på följande huvudgrunder.

Lagen erhåller tidsbegränsad giltighet. Den föranleder icke ändring i bestående

bostadsförhållanden utan avser endast lägenheter som nyproduceras

eller eljest blir tillgängliga. I lokalt hänseende tillämpas lagen endast

inom kommun som fattat beslut därom; dock att i fråga om kommun med

mindre än 20 000 invånare beslut om regleringens införande för att bli giltigt

skall fastställas av Kungl. Maj :t. Lagen omfattar i princip sådana upplåtelser

och överlåtelser av nyttjanderätt till bostad som grundas på hyresavtal,

bostadsrättsförhållande eller med bostadsrätt jämförbart andelsrättsförhållande.

Lägenheter, vari ej ingår kök eller del i kök, lämnas utanför

regleringen.

Behovsprövningen skall främst tillgodose hushåll med barn samt sådana

bostadssökande utan barn, som ingått eller ämnar ingå äktenskap. För att

bl. a. tillgodose speciella bostadsbehov och undvika de olägenheter, som erfarenhetsmässigt

är förenade med s. k. barnrikehus, lämnas dock en viss del

av bostadsbeståndet, en fri sektor, utanför regleringen. Genomsnittligt utgör

den fria sektorn 25 % av de eljest reglerade lägenheterna. I en nyuppförd

fastighet skall sålunda 75 % av lägenheterna upplåtas enligt behovsprövningsnormerna,

medan fastighetsägaren fritt kan uthyra återstående lägenheter.

I en äldre fastighet måste ägaren, så länge 75 % av lägenheterna icke

är upplåtna i enlighet med normerna, iakttaga dessa vid upplåtelse av ledigbliven

lägenhet. För varje fastighet skall årligen i fråga om varje reglerad

lägenhet lämnas uppgift om dess rumsantal och hushållets sammansättning.

De senast avgivna uppgifterna ligger till grund för avgörandet huruvida en

ledigbliven lägenhet får upplåtas fritt eller ej.

Lägenheter å ett rum och kök skall innehavas av hushåll med minst två

familjemedlemmar samt lägenheter å två eller flera rum och kök av hushåll

med minst tre familjemedlemmar.

Genomförandet av behovsprövningen är anordnad på olika sätt för nyproducerade

och äldre lägenheter.

I fråga om de förra gäller, att den kommunala bostadsförmedling, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

skall finnas i varje kommun där lagen äger tillämpning, skall till varje lägenhet,

som ej ingår i den fria sektorn, anvisa så många enligt behovsprövningsnormerna

till lägenheten kvalificerade sökande som fastighetsägaren

påkallar, dock att förmedlingen icke är skyldig anvisa mer än tre sökande

till varje lägenhet. Sökande som anmält sig tidigare skall anvisas före

sökande som anmält sig senare. Krav må ej uppställas på bosättning i kommunen.

Föreligger ömmande omständigheter, såsom sjukdom eller avsaknad

av egen bostad, må förmedlingen ge sökande förtur till anvisning av bostad.

Vid upplåtelse av lägenhet som förut varit tagen i bruk ankommer det däremot

på fastighetsägaren att anskaffa hyresgäst. Han måste emellertid välja

en hyresgäst, vars hushåll uppfyller behovsprövningsnormerna, såframt lägenheten

icke ingår i fria sektorn. Vid byte av lägenhet och i vissa andra fall

behöver behovsprövningsnormerna ej vara uppfyllda.

Kontroll av regleringens efterlevnad sker genom den kommunala bostadsförmedlingen,

vars beslut i viss utsträckning kan överklagas hos länsstyrelsen.

Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras, överträdelse av lagen straffas

med böter. Den som inflyttat i lägenhet utan tillstånd kan avhysas därifrån.

Alternativet med frivilliga överenskommelser bygger

på tanken att det bör vara möjligt att uppnå en tillfredsställande fördelning

av ledigblivna bostäder genom att påverka uthyrningspraxis hos dem som

upplåter lägenheter. Påverkan avses skola ske dels mera direkt genom upplåtarnas

intresseorganisationer, dels genom lämplig upplysning och propaganda,

vilken skall rikta sig även till sådana upplåtare som står utanför organisationerna.

Kommittén har varit i kontakt med följande organisationer:

Sveriges fastighetsägareförbund, svenska byggnadsindustriförbundet, hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., svenska

riksbyggen samt Sveriges allmännyttiga bostadsföretag. Samtliga har förklarat

sig villiga att vara aktivt verksamma för att förmå sina medlemmar att vid

upplåtelser av lediga bostadslägenheter följa vissa efter överläggningar mellan

kommittén och organisationerna utarbetade riktlinjer. I den propaganda

som skall komma till stånd utanför organisationerna skall samma riktlinjer

rekommenderas till efterföljd. Ett närmare planerande av formerna för propagandan

avses skola ske under medverkan av reklamteknisk expertis.

För var och en av de angivna organisationerna har utarbetats ett rekommendationsförslag.

Dessa förslag torde få fogas vid detta protokoll som

bilaget A. Sakligt sett skiljer sig rekommendationerna praktiskt taget icke

från varandra på annat sätt än som betingas av att organisationerna har

delvis skilda verksamhetsfält å bostadsmarknaden. Här skall endast beröras

riktlinjerna i den rekommendation som Sveriges fastighetsägareförbund

åtagit sig att verka för.

Då fråga är om upplåtelse utan samband med byte skall iakttagas, att

lägenhet som frigjorts genom att kommunal bostadsförmedling berett innehavaren

annan bostad (eller i förekommande fall annan lägenhet som blivit

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

13

ledig efter omflyttning inom fastigheten i samband med frigörelse som här

avses) upplåtes till någon av de bostadssökande som förmedlingen kan

vilja anvisa, att lägenheter å ett rum och kök, som icke är påtagligt olämpliga

som familjebostäder, upplåtes till hushåll om minst två personer, därvid

i första hand bör ifrågakomma personer med barn, personer som ämnar ingå

äktenskap samt makar, samt att lägenheter å två rum och kök och större

lägenheter upplåtes till hushåll om minst tre personer, därvid i första hand

bör ifrågakomma personer med barn (även änklingar, änkor eller ogifta

personer med barn). Avvikelse från nu angivna principer skall kunna ske

efter tillstyrkan av ett av ortens fastighetsägareförening inrättat rådgivande

organ, uthyrningsnämnd. Fastighetsägarna medverkar även i fortsättningen

till lägenhetsbyten. Såsom önskvärt framhålles slutligen i rekommendationen

att fastighetsägarna i största möjliga utsträckning lämnar den kommunala

bostadsförmedlingen uppdrag att anvisa hyresgäster till lediga lägenheter.

Rörande den dispensgivning som skall få förekomma från uthyrningsnämndernas

sida har kommittén framhållit, att densamma förutsättes bli

synnerligen restriktiv samt att dispens icke borde få beviljas av den anledningen

att, om lagstiftning efter kvotprincipen gällt, fallet kunnat inrymmas

under den fria sektorn.

Kommittén har vidare anfört, att rekommendationerna icke vore avsedda

att upphäva äldre överenskommelser angående upplåtande av lediga lägenheter

genom kommunala bostadsförmedlingen eller att hindra att sådana

överenskommelser framdeles inginges. Härvid har kommittén framhållit

följande:

Kommittén har vid sin medverkan till rekommendationernas utformning

letts av den synpunkten att om kommunala bostadsförmedlingen får inflytande

över lägenhetsuthyrningen det i detta sammanhang — alltså när det

gäller den frivilliga ordningen — icke finnes anledning för kommittén att

uttala sig om efter vilka riktlinjer förmedlingen bör handha uthyrningen.

Det är sålunda exempelvis ej avsett att rekommendationerna skall hindra

fortsatt tillämpning av vissa förmedlingars praxis att lämna en eller ett par

lägenheter i nybyggda hus till byggherrens fria disposition.

Ett genomförande av den frivilliga ordningen skulle enligt kommitténs

förslag ske på försök. Sedan den verkat under viss tid, borde man överväga,

huruvida utfallet varit så pass positivt att man ej hade anledning ersätta

den med något annat. För att få ett objektivt underlag för bedömningen,

borde upplåtare åläggas uppgiftsskyldighet beträffande skedda uthyrningar

av familjebostäder. Uppgiftsskyldigheten skulle avse lägenhetens

storlek, räknad i antal rum, och sammansättningen av hyresgästens hushåll.

Den skulle endast omfatta städer med minst 20 000 invånare. Redovisning

av det statistiska material som framkomme genom uppgifterna borde

ske vid årsskiftet 1954—1955.

Fastighetsägareförbundet har vid förhandlingar med kommittén framhållit,

att förbundet utginge ifrån att staten kommc att anvisa medel för täc
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

kande av kostnaderna både för den avsedda propaganda- och upplysningsverksamheten

och för de kanslikostnader, som uthyrningsnämndernas verksamhet

komme att föra med sig. Eventuella arvoden till uthyrningsnämndernas

ledamöter skulle däremot bestridas av vederbörande organisation.

Kommittén har, för det fall att företräde gåves åt frivilligalternativet, tillstyrkt

att staten åtoge sig kostnaderna därför i den utsträckning fastighetsägareförbundet

förutsatt. Det kunde enligt kommitténs mening uppenbarligen

icke erfordras något större anslagsbelopp härför.

Det slutliga valet mellan de båda alternativen har för

kommittén blivit beroende av vilken betydelse man i nuläget borde tillmäta

den större effekt som talade för lagstiftningsalternativet. Om — såsom

kommittén vore benägen anse — alternativen i övrigt vore i stort sett jämbördiga,

bleve bedömningen av bostadssituationen avgörande för vilket av

dem som borde ges företräde. Om än några säkra slutsatser icke kunde

dragas om utvecklingen under den närmaste framtiden, syntes dock täckning

finnas för omdömet att en lättnad i bostadssituationen vore i sikte. I

ett sådant läge ville mun ej gärna binda sig för det hårdare av två till buds

stående ingrepp. Den frivilliga ordningen borde därför ges företräde framför

lagstiftningsalternativet. Till detta kommitténs slutliga ställningstagande

hade även bidragit den synpunkten, att en genom organisationers medverkan

frivilligt genomförd ordning allmänt sett vore att föredraga framför

lagstiftning.

Kommittén har alltså tillstyrkt, att Kungl. Maj :t tager initiativ till åtgärder

för genomförande på frivillighetens väg av behovsprövning på bostadsmarknaden

i anslutning till kommitténs förslag.

Slutligen har kommittén framlagt förslag till ändringar i hyresregleringslagen

och bostadsrättskontrollagen syftande

till att i möjligaste mån undertrycka de olagliga ersättningarna på bostadsmarknaden.

Dessa ändringar borde enligt kommitténs mening genomföras

även om man för reglering av bostadsmarknaden valde alternativet

med frivilliga överenskommelser.

Enligt hyresregleringslagen i dess gällande lydelse får hyresvärd icke

mottaga eller träffa avtal om högre hyra för en lägenhet än den för lägenheten

tillåtna grundhyran (3 § första stycket). Med hyra likställes varje

annan gottgörelse som måste antagas utgöra vederlag för upplåtelse av lägenhet

till nyttjande (27 §). Det är även förbjudet för hyresvärd att utan

hyresnämndens tillstånd såsom villkor för uthyrning träffa avtal om försträckning

eller borgensförbindelse av hyresgästen eller att av honom taga

annan liknande utfästelse (3 § fjärde stycket). Hyresgäst som överlåter sin

hyresrätt till bostadslägenhet får icke mottaga eller avtala om gottgörelse

för överlåtelsen. Han är endast berättigad att taga mot ersättning för redan

erlagd hyra som belöper på tiden efter det han avträtt lägenheten. Det är

vidare, med visst undantag, förbjudet att mottaga eller träffa avtal om gott
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

15

görelse av hyressökande för anvisning å bostadslägenhet (11 §). För överträdelse

av dessa bestämmelser är straffet dagsböter eller fängelse (23 §).

I fråga om upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt och liknande andelsrätt,

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet, finns i bostadsrättskontrollagen

motsvarande stadganden, som förbjuder uttagande av eller

avtal om ersättning utöver den som godkänts av vederbörande myndighet.

Straffbestämmelserna avser icke den, till vilken lägenheten upplåtes. Denne

torde ej kunna straffas för medverkan ens om initiativet till den olagliga

transaktionen utgått från honom.

Kommittén har framhållit, att det vore tämligen vanligt, att nu berörda

bestämmelser överträddes och att det visat sig möta synnerligen stora svårigheter

att beivra överträdelserna med hänsyn till vanskligheten att bevisa

att olagliga ersättningar utgått eller avtalats. Två möjligheter erbjöde sig att

effektivisera förbuden mot olagliga ersättningar. Dels kunde man överväga,

om icke straffbarheten borde utsträckas att gälla även de bostadssökande,

dels kunde det ifrågasättas att förskjuta straffbarhetsgränsen.

Den förstnämnda utvägen har kommittén avvisat såsom oframkomlig.

Beträffande straffbarhetsgränsen har kommittén erinrat om att vid hyresregleringens

tillkomst varit på tal att straffbelägga redan ett betingande av

otillåten ersättning men att tanken härpå fått falla sedan från Sveriges fastighetsägareförbunds

sida invänts, att begreppet »betinga sig» icke vore till

sin innebörd tillräckligt fixerat. Kommittén har för egen del anfört:

Det synes svårt att bestrida, att ett stadgande, som gjorde redan betingandet

av otillåten ersättning straffbart, skulle bättre än nu gällande bestämmelser

motverka tagandet av sådan ersättning. Uppenbarligen är det lättare

att bevisa att krav på ersättning framställts än att ersättning utgått. I

de fall då illegal gottgörelse utgår för upplåtelse av en lägenhet torde det

vara vanligt att mera än en spekulant varit i förbindelse med upplåtaren

och fått del av kravet på ersättning innan upplåtelsen sker. Det är ju ingalunda

säkert att den, som först uppträder som aspirant på lägenheten, träftar

avtal med upplåtaren. Ofta förekommer väl också, att denne träder i

förbindelse med flera sökande för att tillförsäkra sig högsta möjliga ersättning.

Om nu blotta betingandet av ersättning vore straffbart skulle uppenbarligen

sammanstämmande vittnesmål från flera spekulanter att ersättning

begärts kunna vara tillräckligt bevis för att så verkligen skett. Under nuvarande

förhållanden torde motsvarande utredning icke ensam utgöra nöjaktig

bevisning om att ersättning betalats eller att avtal därom träffats. I

förstnämnda fall skulle upplåtaren därjämte få svårare att framställa krav

på ersättning, enär han av försiktighetsskäl måste göra detta vid personligt

sammanträffande med spekulanten. Därest han framförde sitt krav vid telefonsamtal

med spekulanten kunde han nämligen riskera att samtalet upptoges

maskinellt eller avlyssnades av något vittne eller t. o. m. att polismyndigheten

tagit kontakt med honom.

Kommittén har framhållit, att en straffbestämmelse av ifrågasatt innehåll

icke skulle behöva bereda alltför stora svårigheter vid tolkningen, om man

tasthölle, att syftet med densamma vore att förhindra otillåtna ersättningar.

Med utgångspunkt härifrån vore det tydligt, alt det ej skulle kunna vara

straffbart alt betinga sig högre hyra än den gällande grundhyran, därest

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

av omständigheterna framginge, att vederbörande hade för avsikt att underställa

frågan om hyreshöjning hyresnämndens prövning. Detta kunde

framgå därav, att hyresvärdens krav på högre hyra framstode som befogat,

t. ex. på grund av att han vidtagit förbättringar i lägenheten, eller att han

utan oskäligt uppehåll efter kravet av eget initiativ gjort framställning till

hyresnämnden i ärendet o. s. v. Å andra sidan skulle det i många fall kunna

föreligga omständigheter, som talade för att en begäran om ersättning

vore otillåtlig. Så kunde i regel anses vara fallet, om hyresvärden krävde

ett engångsbelopp, om lägenhetens grundhyra nyligen varit föremål för prövning

och därefter ingen förbättring av lägenheten skett, om den begärda

hyran vore uppenbart för hög eller om krav framställdes att hyressökanden

skulle övertaga möbler o. d. till oskäligt pris.

Då en hyresgäst betingade sig ersättning för att överlåta hyresrätten, syntes

konstaterandet, huruvida den begärda ersättningen vore otillåten, endast

undantagsvis erbjuda något problem. För en hyresgäst, som avträdde en

hyrd lägenhet, torde det mera sällan kunna föreligga anledning att kräva

ersättning, som icke tydligt framstode som motiverad.

Kommittén har vidare erinrat om att i krislagstiftningen icke saknades

exempel på straffbestämmelser som kriminaliserade redan krävandet av

otillåtna förmåner eller erbjudandet av sådana. Kommittén har härvid pekat

på 12 § prisregleringslagen.

I betraktande av det anförda har kommittén funnit sig kunna förorda sådan

ändring i hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen, att straff

skulle införas för den, som för upplåtelse eller överlåtelse av bostadslägenhet

betingade sig hyra eller annan ersättning, som icke vore tillåten. Uttrycket

»mottaga eller träffa avtal om» borde därför utbytas mot »betinga

sig eller mottaga».

Kommitténs förslag är, såvitt rör reglering av bostadsmarknaden, icke

enhälligt.

Ledamoten av kommittén Järtelius har i avgiven reservation förklarat sig

icke kunna biträda kommitténs uttalande, att en lättnad i bostadssituationen

vore i sikte. Läget på bostadsmarknaden finge, enligt vad reservanten anfört,

anses minst lika allvarligt som år 1951 och en säker bedömning av de

närmaste årens utveckling syntes icke möjlig. De åtgärder, som borde föreslås,

måste därför vara sådana, att de kunde förväntas få en tämligen omedelbar

positiv verkan. Ur denna synpunkt kunde intetdera av kommitténs

båda förslag — frivilliglinjen och det på kvotsystemet byggda lagstiftningsalternativet

— godkännas. Behovsprövningen borde i stället genomföras genom

en lag om obligatorisk kommunal bostadsförmedling omfattande samtliga

såväl nyproducerade som lediga äldre lägenheter om minst ett rum och

kök, möjligen dock med undantag för de största lägenheterna i det äldre

bostadsbeståndet. Till samtliga av regleringen omfattade lägenheter skulle de

kommunala bostadsförmedlingarna äga anvisa hyresgäster. Någon fri sektor

skulle alltså icke finnas. Kommunernas beslutande myndigheter skulle äga

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

17

fastställa riktlinjer för anvisningsverksamheten, innefattande normer såväl

beträffande de kvalifikationer som skulle fordras hos sökande för att få

inneha lägenhet av viss storlek som i fråga om rätten till förtur.

Ledamöterna i kommittén Ståhl och Wiman har i särskilda yttranden

framfört kritiska synpunkter på förslaget att reglera bostadsmarknaden genom

lagstiftning samt framhållit, att frivilliglinjen enligt deras mening vore

att avgjort föredraga.

Yttranden över hyresregleringskommittdns förslag.

över hyresregleringskommitténs betänkande har efter remiss yttranden

avgivits av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, statens hyresråd,

socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, stadsfullmäktige i Stockholm, Södertälje,

Sundbyberg, Solna, Lidingö, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Norrköping,

Motala, Jönköping, Växjö, Kalmar, Kristianstad, Malmö, Lund, Hälsingborg,

Halmstad, Göteborg, Mölndal, Uddevalla, Trollhättan, Borås, Örebro, Karlskoga,

Västerås, Borlänge, Gävle, Sundsvall, Östersund och Luleå, drätselkammaren

i Linköping, svenska stadsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund,

hyresgästernas riksförbund, hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund u. p. a., svenska riksbyggen, svenska byggnadsindustriförbundet,

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges industriförbund,

landsorganisationen i Sverige, svenska arbetsgivareföreningen, kooperativa

förbundet, tjänstemännens centralorganisation, statstjänstemännens

riksförbund och Sveriges akademikers centralorganisation.

Yttranden har vidare inkommit från magistraten i Växjö, Skånes handelskammare,

länsarkitekten i Skaraborgs län, drätselkamrarna i Mariestad

och Skövde, hyresnämnden i Falun, Fredrika-Bremer-förbundet och yrkeskvinnors

samarbetsförbund.

Stadsfullmäktige i Karlskrona, Landskrona och Karlstad samt Sveriges

advokatsamfund har erhållit tillfälle att yttra sig över betänkandet men ej

inkommit med yttranden.

Flertalet av de remissinstanser, som särskilt uttalat sig härom, är ense

med kommittén om att behov föreligger av en reglering i någon

form av bostadsmarknaden.

Bostadsstyrelsen, som under hösten 1952 verkställt en undersökning av

bostadsbristen, omfattande 239 kommuner, framhåller, att lägenhetsunderskottet

med hänsyn till de inom vederbörande kommuner bosatta, av

förmedlingsorganen kända bostadssökandena kunde förmodas uppgå till

högst 65 000—70 000 lägenheter. Storleken av det mot den s. k. uppdämda

inflyttningen svarande lägenhetsunderskottet vore svårbedömbart. För en

normalt fungerande bostadsmarknad erfordrades därjämte en viss lägenhetsreserv.

I de undersökta kommunerna funnes vidare 95 000 bostadssökande

med egen lägenhet inom kommunen, vilka sökte annan lägenhet.

2 Dihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 151.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr löl.

Rörande läget på bostadsmarknaden hösten 1952 jämfört med tidigare år

anför styrelsen:

Beträffande utvecklingen mellan hösten 1951 och hösten 1952 visar verkställda

undersökningar, att en ökning av bostadsbristen skett i Stockholm,

Göteborg och Malmö. I övriga 81 kommuner, vilka utnyttjat likartade uppgiftskälior

vid sammanställandet av uppgifter för åren 1950, 1951 och 1952,

har antalet bostadssökande utan egen lägenhet ökat från 18 750 till 21 700.

Med hänsyn till föreliggande felkällor och förmedlingsorganens egna omdömen

— flera kommuner har anfört att läget sannolikt är oförändrat trots

att antalet kända bostadssökande utan egen lägenhet ökat — är det ytterst

tveksamt om detta skall tolkas som en ökning av det faktiska lägenhetsunderskottet

i dessa kommuner. I några av kommunerna torde dock bostadsbristen

ha ökat. Å andra sidan synes bostadsbristen ha minskat i vissa kommuner.

Sammanfattningsvis anför styrelsen, att försämringen i bostadsmarknadsläget

under de två senaste åren icke syntes ha medfört någon nämnvärd ökning

av antalet hushåll med barn och antalet barnlösa gifta som saknade lägenhet,

medan däremot antalet icke gifta bostadssökande utan barn, däribland

de som sökte lägenhet för att ingå äktenskap, ökat väsentligt.

I fråga om produktionsutvecklingen och den framtida efterfrågan av lägenheter

hänför sig styrelsen till en inom styrelsen upprättad den 9 december

1952 dagteoknad promemoria angående bostadsmarknadsläget hösten

1952. Häri anföres bl. a. följande:

Under år 1952 har förutsättningarna för bostadsbyggandet förbättrats.

Till följd härav samt då nu åtskilliga från år 1951 försenade företag kunnat

färdigställas och ett ökat antal s. k. kombinationslägenheter bygges, kommer

lägenhetstillskottet i hela riket under år 1952 troligen att bli 45 000 ä

46 000 lägenheter mot endast 39 800 under år 1951. Detta innebär en ökning

med ca 15 procent, vilken till stor del hänför sig till de större tätorterna.

De gynnsammare förutsättningar för bostadsbyggandet som inträtt under

år 1952 har främst inneburit att grunden kunnat läggas för en ytterligare

ökning av lägenhetstillskottet under år 1953. Sålunda har på grund av den

bättre tillgången på arbetskraft byggnadstillstånd kunnat meddelas för ett

betydligt större antal lägenheter under år 1952 än man tidigare räknat med.

Antalet lägenheter i företag påbörjade i 53 större städer under de tio första

månaderna 1952 har överstigit motsvarande antal ett år tidigare med icke

mindre än 25 procent, varmed man dock icke kommit upp till ett nämnvärt

högre antal än det som påbörjades under de tio första månaderna 1950. Utvecklingen

mot en större igångsättning synes emellertid fortsätta och antalet

lägenheter i pågående företag har i de större tätorterna stigit till en högre

nivå än någon gång tidigare under efterkrigstiden.

Hur stort lägenhetstillskottet under 1953 kommer att bli är, utöver igångsättningen

hittills och under de närmaste månaderna, väsentligen beroende

på hur byggnadstiderna utvecklas. En viss men osäker tendens till förkortning

av de särskilt under år 1951 förlängda byggnadstiderna har förmärkts

under år 1952. Även med oförändrat långa byggnadstider torde antalet inflyttningsfärdiga

lägenheter under år 1953 komma att överstiga 1952 års

lägenhetstillskott. Kan byggnadstiderna förkortas mera avsevärt blir lägenhetstillskottet

under år 1953 väsentligt större.

Det är angeläget att bostadsbyggandets förutsättningar ytterligare förbätt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr löl.

ras. Med hänsyn till angelägenheten av att avskaffa bostadsbristen och att

fortsätta höjningen av utrymmes- och utrustningsstandarden är det önskvärt

att så snart som möjligt komma upp till en produktion av ca 60 000

lägenheter per år i hela riket.

Hur bostadsmarknadsläget kan komma att utvecklas under år 1953 kan

givetvis icke nu angivas. I och med den väntade ökningen av lägenhetstillskottet

genom nybyggnad synes emellertid förutsättningarna bli större att

utbudet av lägenheter skall kunna överstiga den löpande tillväxten i efterfrågan

och därmed en reducering av bostadsbristen kunna komma till stånd.

Att en sådan utveckling kan inträffa under år 1953 synes icke uteslutet,

men det kan också dröja längre innan den blir märkbar. Avgörande är givetvis

icke endast storleken av lägenhetstillskottet utan även utvecklingen

av efterfrågan i antal lägenheter, vilken är ytterligt svår att bedöma, därför

att den påverkas icke endast av rent demografiska förhållanden utan även

av bl. a. konjunkturutvecklingen, vilken synes osäker.

Efter att i remissvaret vidare ha framhållit, att den av kommittén påvisade

höjningen av hushållskvoterna för ensamstående under 1940-talet innebure

fortsättandet av en utveckling, som påbörjats redan tidigare, och syntes

vara en konsekvens bl. a. av ändrad ålderssammansättning bland de ogifta

och framför allt flyttningar från landsbygd till tätorter, anför styrelsen slutligen

rörande behovet av en reglering:

Med hänsyn till de under år 1952 inträdda och, så vitt nu kan bedömas,

alltjämt för år 1953 rådande förbättrade förutsättningarna för bostadsbyggandet

samtidigt med att en något långsammare tillväxt av bostadsefterfrågan

icke framstår som osannolik skulle kunna ifrågasättas huruvida icke

behovet av reglerande åtgärder numera minskat. Då emellertid bostadsbristen

fortfarande är av betydande omfattning och ännu icke visat någon

nedåtgående tendens finner styrelsen dock lämpligt att åtgärder vidtagas för

att bereda hushåll med hemmavarande barn, barnlösa gifta och personer

som önskar inga äktenskap en gynnad ställning på bostadsmarknaden. Även

om det icke kan påvisas att hushällsbildningen bland ensamstående i nämnvärd

grad avvikit från den tendens, som framträtt under tidigare utvecklingsskeden,

kan ju själva bostadsbristens faktum ge skäl för ingripanden

till fördel för de socialt mest angelägna behoven på bostadsmarknaden.

Statens hyresråd vitsordar, att eu besvärande bostadsbrist råder med bostadslöshet,

uppskjuten familjebildning och andra för de enskildas trivsel

ödeläggande situationer som följd. Efter att ha erinrat om bostadsstyrelsens

uttalande, att det icke vore uteslutet att en minskning av bostadsbristen kunde

bli märkbar redan under år 1953 på grund av väntad ökning av lägenhetstillskottet

genom nybyggnad, anför hyresrådet vidare:

För att häva bostadsbristen fordras emellertid icke blott att det stora antalet

bostadslösa erhåller bostäder utan även att efterfrågan på större och

bättre bostäder tillgodoses. Denna efterfrågan, som i rådande bristsituation

icke kominer till uttryck därför att det av de flesta torde anses utsiktslöst

att ens försöka tillfredsställa sina önskemål, är säkerligen avsevärd.

Hyresrådet vill därför understryka att det är av utomordentlig vikt att ansträngningarna

inriktas på att i möjligaste mån ytterligare öka nyproduktionen

av tillräckligt stora bostadslägenheter.

Emellertid måste man konstatera att nybyggnadstillskottet varit högst

avsevärt och att likväl bostadsbristen icke minskats. Detta förhållande gen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr löl.

säkerligen anledning att, innan nya regleringsåtgärder vidtages, undersöka

vilka de egentliga orsakerna till bostadsbristen är och om dessa över huvud

taget kan enbart genom nybyggande undanröjas. Att den bostadsbrist som

kommer till uttryck i efterfrågan på bostäder vid rådande prisläge icke

minskat, synes vara resultatet av flera samverkande omständigheter. Inflyttningen

till tätorterna är en av dessa; andra är invandringen, den sänkta

äktenskapsåldern, de ensamståendes hushållsbildning o. s. v. Särskilt betydelsefull

är emellertid den fortgående allmänna standardhöjningen, som

varit mycket stark under de senaste åren och som naturligen medfört en

efterfrågan på större och bättre bostäder. Denna efterfrågan har stegrats

till följd därav att liyreskontrollen samtidigt föranlett en hyressänkning i

förhållande till andra priser.

Då det gäller att bedöma huruvida åtgärder kan vidtagas för att undanröja

dessa bostadsbristens orsaker, är det utan vidare klart att flertalet av

dem är av den beskaffenhet att önskvärdheten av statliga ingripanden måste

avgöras efter andra, vidare synpunkter och icke kan i detta sammanhang

ifrågasättas. De enda möjligheterna som står till buds skulle då vara att

minska standarden genom tvångsåtgärder eller att begränsa efterfrågan genom

att höja hyrorna. Men sedan man efter många års målmedveten strävan

lyckats uppnå en bostadsstandard, som i och för sig, åtminstone vad

bostädernas rumsantal beträffar, icke kan anses för hög, nu plötsligt ändra

sin målsättning därutinnan, synes icke annat än i yttersta nödfall böra ifrågasättas.

Icke heller kan det bli tal om att åstadkomma en hyreshöjning

som motiveras av en önskan att begränsa efterfrågan på bostäder. Vid den

fortsatta diskussionen om bostadspolitiken bör man emellertid observera

spörsmålet om den inverkan hyresnivån har på efterfrågan. Det bör framhållas

att så länge något ekonomiskt hinder för de hyressökande icke finnes

att tillfredsställa sina önskemål i fråga om bostadens storlek och standard,

någon gräns för bostadsbristens fortgående ökning rent teoretiskt sett icke

finnes, även om nybyggnadsverksamheten kraftigt ökas.

Hyresrådet framhåller i anslutning till det anförda att, även om man å

ena sidan måste räkna med en bestående bostadsbrist såsom sannolik och

av sådant skäl ej längre ansåge sig kunna underlåta att söka åtgärder för

undanröjande av de missförhållanden den framkallat, man å andra sidan

såvitt möjligt borde undvika nya genomgripande regleringsåtgärder och

begränsa sig till att söka medel för att skapa en företrädesrätt för familjehushållen

och med dem jämställda till lediga lägenheter.

Hovrätten för Västra Sverige framhåller att, även om den förebragta utredningen

icke skulle anses ge klart belägg för att familjer och personer,

som stode i begrepp att ingå äktenskap, hade större svårigheter än ensamstående

att få hyra lägenhet under rådande svåra bostadsförhållanden, det

dock vore obestridligt att avsaknaden av lämplig egen bostad innebure ett

särskilt svårt ont för förstnämnda kategori. Det vore därför angeläget, att

dessa bostadssökande bereddes en förbättrad ställning.

Länsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det nödvändigt, att familjer

med barn erhåller en bättre ställning i konkurrensen om bostadslägenheterna,

samt anför till belysning av förhållandena:

Den sedan flera år rådande svåra bostadsbristen har medfört en hård

konkurrens om lediga lägenheter, i vilken konkurrens familjer med barn

haft svårast att göra "sig gällande, då fastighetsägarna i många fall synes före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr löl.

draga att hyra ut lediga lägenheter till ensamstående eller i varje fall personer

utan minderåriga barn. Länsstyrelsen har i sin verksamhet inom det sociala

området haft tillfälle konstatera de skadliga verkningar bostadsbristen redan

förorsakat i socialt hänseende. Såsom exempel vill länsstyrelsen anföra:

Trolovade, som ämnar ingå äktenskap och därför söker lägenhet, måste i

Göteborg vara beredda på en väntetid av minst tre år. Om de har barn eller

väntar barn erhåller de förtur men väntetiden utgör det oaktat minst 1—- 1 V2 år. Länsstyrelsen har vidare påträffat många fall, där barn tvingats

vara på barnhem eller i fosterhem under långa tider, därför att föräldrarna

varit utan bostad. Trots att dylika fall hänförts till förtursfallen, har det

kunnat dröja både ett och två år innan lägenhet kunnat erhållas. Bostadsförmedlingen

i Göteborg har upplyst, att antalet hos bostadsförmedlingen anmälda

bostadslösa med två eller flera barn är betydande.

Övriga remissinstanser, som vitsordat behovet av en reglering av bostadsmarknaden,

är Svea hovrätt, socialstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Södermanlands, Gotlands, Blekinge, Kristianstads,

Örebro och Norrbottens län, stadsfullmäktige i Göteborg, Malmö, Hälsingborg,

Trollhättan och Sundsvall, svenska stadsförbundet, hyresgästernas

riksförbund, svenska riksbyggen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag och

tjänstemännens centralorganisation.

Stadsfullmäktige i Stockholm, vilka på sätt i det följande skall redovisas

med viss tvekan ansluter sig till frivilligalternativet, lämnar en framställningav

läget på bostadsmarknaden i Stockholm:

Tillgången på bostäder är alltjämt mycket knapp i Stockholm och läget

måste betecknas som mycket allvarligt. Antalet hos bostadsförmedlingen

anmälda bostadssökande synes under 1952 alltjämt ha varit i tillväxt.

Bostadsförmedlingskontoret har anmält, att antalet under år 1952 anvisade

lägenheter ej ens uppgår till hälften av antalet under samma tid inlämnade

ansökningar om bostad. Det beräknade antalet bostadssökande uppgick vid

1952 års ingång till ej mindre än 54 000. Även om en betydande del av dessa

bostadssökande ej saknar lägenhet utan önskar lägenhetsbyte, är antalet

verkligt ömmande fall dock högst avsevärt. Av expertutlåtanden att döma

synes den närmaste tidens utsikter på bostadsmarknaden kunna betraktas

med en viss grad av optimism. Även om man måste räkna med att en betydande

bostadsbrist kommer att kvarstå under avsevärd tid, synes man ha

anledning att förutse en successiv minskning av denna brist, särskilt med

hänsyn till den redan inträffade och den väntade ytterligare ökningen av

nyproduktionen av bostäder samt förändringarna i befolkningsstrukturen.

Rörande läget på bostadsmarknaden i Malmö anför länsstyrelsen i Malmöhus

län:

Kommitténs uppfattning att en ljusning inträtt på bostadsmarknaden

delas av länsstyrelsen, som i sammanhanget vill peka på en inom Malmö

stadsingenjörskontor i slutet av år 1952 upprättad generalplan för staden.

Planen utvisar att den verkliga lägenhetsbristen i staden år 1950 uppgick

till omkring 4 050, varav 1 650 lägenheter efterfrågades av personer, som

önskade ingå äktenskap och 1 100 av personer, som icke var bosatta i

staden. Det konstateras vidare att ett mycket stort nybyggnadsbehov sannolikt

kommer att finnas fram till mitten av 1950-talet men att det därefter

under vissa förutsättningar kan komma att avtaga. Lägenhetsbristen

kan sålunda komma att ersättas av en kigenhetsreserv vid mitten eller slutet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr löl.

av 1950-talet. Även om utredningen helt naturligt grundas å vissa antaganden,

om vilkas sannolikhetsgrad intet kan sägas, utgör den likväl en bild

av hur man ser på bostadsproblemet på visst håll i länets största tätort.

Några remissinstanser har uttalat stark tvekan i fråga om behovet av en

reglering men dock funnit en reglering i huvudsaklig överensstämmelse med

frivilligalternativet kunna accepteras. Sålunda anför länsstyrelsen i Västernorrlands

län efter att ha erinrat om att frågan om reglering av bostadsmarknaden

under de senaste tio åren vid flera tillfällen behandlats i riksdagen

utan att resultat vunnits:

Man ställer sig osökt den frågan, om förhållandena på bostadsmarknaden

i dagens läge så radikalt försämrats eller utsikterna till en omedelbart

förestående försämring är så överhängande, att de skulle nödvändiggöra

ytterligare en i medborgarnas livsföring djupt ingripande regleringslagstiftning

av ifrågasatt karaktär. Länsstyrelsen förmenar att svaret på denna

fråga är nej. Flera omständigheter tyder på att kommittén bedömt läget på

bostadsmarknaden alltför pessimistiskt. Nyproduktionen av bostäder i de

större städerna — och det är främst dessa det i detta sammanhang är fråga

om — synes under de senaste åren ingalunda ha stagnerat utan snarare ökat.

Även befolkningens ålderssammansättning och civilståndsfördelning måste

påverka bostadsefterfrågan. Av befolkningsstatistiken framgår att den närmaste

tioårsperioden kommer att kännetecknas av en stark nedgång av

befolkningstalet i de yngsta årsklasserna i de arbetsföra åldrarna, varemot

åldersgruppen 65 år och däröver stadigt ökar sin andel i befolkningstalet.

Verkningarna av den fortgående förändringen i ålderssammansättningen

torde bland annat bli märkbara på familjebildningen och därmed också

medföra en minskad efterfrågan på familjebostäder. Slutligen har också

en fullt märkbar konjunkturavmattning kunnat iakttagas under de senaste

månaderna, vilken om den blir bestående eller skärpes snart nog kommer

att påverka bostadsmarknaden. Med anledning av vad sålunda anförts avstyrker

länsstyrelsen bestämt kommitténs förslag till bostadsanvisningslag

såsom olämpligt och i varje fall icke av behovet påkallat. Däremot har

länsstyrelsen i och för sig icke något emot att förslaget om behovsprövning

på frivillighetens väg av bostadsmarknaden prövas.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Jönköpings, Kopparbergs

och Jämtlands län, Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.

Kooperativa förbundet kan icke finna, att barnfamiljer och vngre gifta

missgynnats vid lägenhetsupplåtelser i sådan grad, att ytterligare reglering

av bostadsmarknaden framstode som motiverad. Förbundet såge dock med

tillfredsställelse, att organisationerna på bostadsmarknaden förklarat sig

villiga att på frivillighetens väg åstadkomma en lämplig fördelning av lediga

lägenheter.

Stadsfullmäktige i Luleå gör gällande, att behov av reglering föreligger

endast för Stockholms och andra större tätorters del.

Några remissinstanser hävdar, att i nuvarande läge behov icke kan anses

föreligga av en reglering av bostadsmarknaden. Sålunda anför länsstyrelsen

i Östergötlands län:

Åtskilliga omständigheter tyder på att förhållandena å bostadsmarknaden

undergått sådana förändringar att länsstyrelsen måste ställa sig syn
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr löl.

23

nerligen tveksam till frågan om lämpligheten att enligt något av kommitténs

förslag införa en reglering av bostäder med alla de nackdelar, som

därav kan följa.

I betydande omfattning bar fördelningen av bostadslägenheter skett genom

åtgärder av kommunala myndigheter. Detta bär framförallt gällt de

lägenheter, som nyproducerats. I Linköping ställes för närvarande till kommunala

bostadsförmedlingens förfogande enligt särskild utfästelse av byggnadsföretagarna

50 % av det totala lägenhetsantalet i nybyggnader, som

upptöres å tomter i enskild ägo, och 75 % i nybyggnader som uppföres å

av staden försålda tomter. Det kommunala bostadsbolagets nyproduktion

ställes helt till bostadsförmedlingens förfogande. Genom samarbete med

stadens fastighetsägareförening söker dessutom bostadsförmedlingen att få

berörd fastighetsägares medgivande att anvisa hyresgäst till en ledigbliven

lägenhet i det äldre bostadsbeståndet i samband med den förutvarande hyresgästens

avflyttning till en nyproducerad lägenhet. I Norrköping äger huvuddelen

av den nuvarande bostadsproduktionen rum på mark, som av staden

upplåtes med tomträtt, och i fråga om bostadsfastigheter, som uppföres å

sådan mark, sker uthyrning av bostadslägenheter genom den kommunala

bostadsförmedlingen. Av samtliga under perioden 1 januari 1950—31 oktober

1952 inflyttningsfärdiga lägenheter om minst ett rum och kök (1 223)

var icke mindre än 78 % bebodda av för respektive lägenhetstyp enligt

betänkandet behöriga bushåll.

Med ledning av dessa faktiska uppgifter anser sig länsstyrelsen böra göra

det uttalandet, att länsstyrelsen icke är övertygad om att inom länet åtgärder

enligt kommitténs förslag skulle ge bättre resultat i fråga om fördelning

av bostadslägenheter än vad som kan åstadkommas av de kommunala

myndigheterna utan ytterligare statsingripande.

Drätselkammaren i Linköping framhåller, att en jämförelse mellan det

för närvarande tillämpade förfaringssättet vid den kommunala bostadsförmedlingen

i Linköping och de av kommittén framlagda förslagen gåve vid

handen, att föga torde vara att vinna ur behovsprövningssynpunkt genom

införande av den av kommittén föreslagna ordningen. Stadsfullmäktige i

Norrköping har en liknande inställning.

Länsstyrelserna i Älvsborgs och Skaraborgs län framhåller, att en lättnad

i bostadssituationen vore i sikte och motsätter sig därför en bostadsreglering,

vilken måste föra med sig djupgående ingripanden i medborgarnas

frihet, näringslivets utveckling och på arbetsmarknaden. Liknande synpunkter

framföres av länsarkitekten i Skaraborgs län, Skånes handelskammare,

svenska byggnadsindustriförbundet, Sveriges industriförbund, svenska

arbetsgivareföreningen och Sveriges akademikers centralorganisation. Även

länsstyrelsen i Gävleborgs län motsätter sig ett statligt ingripande på bostadsmarknaden.

Arbetsmarknadsstyrelsen, som avgränsat sitt yttrande till frågor rörande

behovsprövningens inverkan på arbetsmarknaden, finner behov av reglering

av bostadsmarknaden icke föreligga ur arbetsmarknadspolitiska synpunkter. I

I fråga om valet av form för reglering av bostadsmarknaden bar ett stort

antal remissinstanser klart anslutit sig till det av kommittén uppställda

alternativet med frivilliga öve r e n s k o in in e 1 s c r. Dessa re
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr löl.

missinstanser är hovrätten för Västra Sverige, socialstyrelsen (majoriteten),

bostadsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Värmlands

och Västmanlands län, magistraten i Växjö, stadsfullmäktige i Södertälje,

Solna, Lidingö, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Motala, Jönköping,

Växjö, Kalmar, Kristianstad, Malmö, Lund, Hälsingborg, Halmstad, Göteborg,

Mölndal, Borås, Trollhättan, Västerås, Borlänge, Sundsvall och Östersund,

drätselkammaren i Skövde, hyresnämnden i Falun, svenska stadsförbundet,

hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a., svenska riksbyggen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, landsorganisationen

i Sverige samt kooperativa förbundet. I den mån dessa remissinstanser

närmare motiverat sitt ställningstagande har de till förmån för

frivilligalternativet framhållit bl. a., att en lättnad i bostadssituationen vore

i sikte och att man därför icke borde binda sig för den hårdare av de två

till buds stående möjligheterna, att en lagstiftning skulle innebära ett djupt

ingrepp i enskilda förhållanden och skulle komma att mötas av stor ovilja

i vida kretsar, samt att den av kommittén föreslagna lagstiftningen skulle

nödvändiggöra en vidlyftig apparat för regleringens administrering utan att

motsvarande effekt vunnes.

Även Svea hovrätt, länsstyrelserna i Stockholms, Örebro, Västerbottens

och Norrbottens län samt tjänstemännens centralorganisation är klara anhängare

av frivilligalternativet dock under uttalande av viss tvekan i fråga

om systemets effektivitet.

Statens hyresråd (majoriteten) framhåller, att det uppenbarligen vore

lyckligast, om tillfredsställandet av familjehushållens behov av bostäder

kunde uppnås genom att upplåtarna frivilligt ställde ledigblivna lägenheter

i första hand till sådana hushålls förfogande. Otvivelaktigt gåve den särskilt

i de största städerna redan vunna erfarenheten av det frivilliga samarbetet

mellan fastighetsägarorganisationerna och den kommunala bostadsförmedlingen

anledning att förvänta att kommitténs förslag skulle kunna

medföra betydande verkningar i riktning mot det eftersträvade målet. Detta

gällde särskilt nyproduktionen. Man måste emellertid ställa sig tveksam till

frågan, huruvida de frivilliga åtaganden på vilka förslaget byggde komme

att ha tillräcklig effekt. Denna tvekan gjorde sig främst gällande i fråga

om det äldre privatägda fastighetsbeståndet. Av detta torde endast drygt

hälften tillhöra Sveriges fastighetsägareförbund. Även om åtskilliga brister

sålunda vidlådde frivilligalternativet, ansåge dock hyresrådet anledning

icke föreligga att motsätta sig kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att, då länsstyrelsen

såge mera allvarligt på läget på bostadsmarknaden än kommittén, det endast

vore med största tvekan som länsstyrelsen kunde förorda frivilligalternativet.

Då länsstyrelsen likväl förordade detta alternativ, vore anledningen

härtill svårigheten att genom lagstiftning finna en form för en fullt effektiv

och i övrigt tillfredsställande behovsprövning, som ej hade avsevärda icke

önskvärda biverkningar och ej krävde en stor och dyrbar förvaltningsapparat.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr kol.

25

Länsstyrelsen i Södermanlands län, stadsfullmäktige i Gävle och Luleå

samt drätselkammaren i Mariestad ställer sig starkt tvekande till frågan om

frivilligsystemets effekt men ansluter sig det oaktat till kommitténs förslag.

Stadsfullmäktige i Stockholm framhåller, att frivilligalternativet för

Stockholms vidkommande icke syntes innebära några förbättringar i förhållande

till vad som för närvarande gällde. Då det emellertid syntes vara

av visst värde, att överensstämmelse i fråga om uthyrningsnormerna i stort

sett rådde mellan olika kommuner, ville stadsfullmäktige icke motsätta sig

att kommitténs förslag genomfördes.

Arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands och Skaraborgs

län, stadsfullmäktige i Norrköping samt drätselkammaren i Linköping, vilka

som förut nämnts hävdar att behov av reglering av bostadsmarknaden i

nuvarande läge icke föreligger, anför att, därest en reglering ansåges böra

genomföras, frivilligalternativet vore att föredraga.

Vissa av de remissinstanser, som enligt vad förut anförts anslutit sig till

frivilligalternativet, har förordat modifikationer i de appeller, som avses

skola utfärdas. Sålunda anför statens hyresråd: De föreslagna behovsprövningsnormerna

vore alltför stela och medgåve icke att hänsyn toges till individuella

förhållanden. Man kunde t. ex. peka på den omständigheten, att

makar med ett barn skulle vara berättigade att nyttja en lägenhet om två

rum och kök eller större, under det att barnlösa makar, även om hustrun

vore havande, endast ägde förfoga över ett rum och kök. Liknande synpunkter

framföres av bostadsslyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands,

Kopparbergs och Jämtlands län, stadsfullmäktige i Stockholm, Norrköping,

Eskilstuna, Lund och Solna, svenska riksbyggen samt svenska stadsförbundet.

Sistnämnda remissinstans tillägger, att i appellerna borde utsägas, att

sådana med bostadsförmedlingarna träffade avtal, som gåve dessa möjlighet

att anvisa hyresgäster, fortfarande skulle vara gällande.

överståthållarämbetet framhåller, att de principer för uthyrning av lediga

lägenheter, som upptagits i rekommendationerna, i viss mån syntes vara

strängare än de som tillämpades av Stockholms stads bostadsförmedling.

Genom förmedlingen hade sålunda ett icke obetydligt antal lägenheter om

två rum och kok — vilka enligt rekommendationerna skulle förbehållas

hushåll om minst tre personer — uthyrts till hushåll, som blott bestode av

två personer. Å orter, där fastighetsägareföreningen inrättat ett särskilt

rådgivande organ, uthyrningsnämnd, skulle dock avvikelse från de i rekommendationerna

angivna uthyrningsprinciperna kunna ske efter tillstyrkan

av nämnden. Det syntes lämpligt, att uthyrningsnämnd därvid i stort

sett följde samma praxis som den kommunala bostadsförmedlingen inom

orten, överståthållarämbetet funne därför önskvärt, att vederbörande bostadsförmedling

bleve representerad i uthyrningsnämnden eller att i varje

fall en representant för förmedlingen bleve i tillfälle att deltaga i nämndens

överläggningar.

Även landsorganisationen i Sverige förordar, att kommunal bostadsförmedling

blir representerad i uthyrningsnämnden.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Knngl. Maj.ts proposition nr 151.

Stadsfullmäktige i Västerås förordar omprövning av frågan om uthyrningsnämndens

sammansättning.

Stadsfullmäktige i Malmö skulle helst se, att en frivillig behovsprövning,

åtminstone för Malmös del, utformades på följande sätt:

De nyproducerade lägenheterna skall helt förmedlas genom bostadsförmedlingens

försorg. Till lägenhet i det äldre bostadsbeståndet, som blivit

ledig genom att hyresgästen erhållit annan bostad genom bostadsförmedlingen,

skall bostadsförmedlingen äga anvisa ny hyresgäst, som skäligen

kan tagas för god av hyresvärden. Bostadsförmedlingen skall dock vara

skyldig att godtaga av hyresvärden själv utvald hyresgäst, under förutsättning

att hyresgästens hushåll består av minst samma antal personer som den

avflyttande hyresgästens hushåll, dock att det inflyttande hushållet ej skall

behöva bestå av flera än tre personer, om den lediga lägenheten består av

1 rum och kök, och ej flera än fyra personer, om den lediga lägenheten består

av 2 eller flera rum och kök. Lägenhet, som blivit ledig på annat sätt,

må uthyras av fastighetsägaren utan att han behöver anlita bostadsförmedlingen.

Detsamma bör utan vidare gälla för alla sådana lägenheter i det

gamla bostadsbeståndet, som är mindre än 1 rum och kök.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg förordar som huvudregel, att medelboendetätheten

per lägenhet i varje fastighet skall uppgå till minst 3,i personer,

samt föreslår vidare, att i uthyrningsnämnd skall ingå representanter för

kommunen och hyresgästorganisationerna.

Stadsfullmäktige i Göteborg förutsätter, att fastighetsägarna skall vara

beredda att i betydande omfattning mottaga större hushåll än vad som i

frivilligalternativets appeller betecknats som minimum.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.

ställer sig frågande till kommitténs motiv att auktorisera ett dispensförfarande

i samband med en på frivilliga överenskommelser byggd behovsprövning

samt finner det oegentligt, att dispensmöjlighet tillerkänts endast

fastighetsägareföreningens medlemmar. I övrigt framför förbundet följande

synpunkter, vilka hänför sig till den av förbundet godtagna appellen:

Förbundet förutsätter, att appellens formulering om att den lokala organisationen

icke skall upplåta lägenheter till annan än den som anvisats eller

på annat sätt godkänts av kommunala bostadsförmedlingen icke av kommunerna

tages till intäkt för att anvisningsförfarandet i första hand skall

tillämpas före ett godkännande av lägenhetstecknare. För en kooperativt

byggande organisation är det ett naturligt intresse att i första hand organisationens

medlemmar skall beredas möjlighet att erhålla bostad inom av organisationen

uppförda och förvaltade bostäder. Det måste därför anses vara

berättigat att medlemmarna, i den mån de uppfyller i appellen angivna

fordringar, icke av bostadsförmedlingarna åsidosättes till förmån för organisationen

utomstående personer. Även ur andra synpunkter är det angeläget

att ett godkännande tillämpas framför anvisningsförfarandet. Det är av

mycket stor vikt för en kooperativ bostadsrättsförening att de grundavgifter

bostadsrättshavarna skall inbetala erlägges på tidigast möjliga stadium.

Förbundets erfarenhet visar, att i de fall bostadsförmedlingarna genom överenskommelse

har rätt att anvisa lägenhetstecknare detta skett på ett alltför

sent stadium, många gånger icke förrän i omedelbar anslutning till inflyttningen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

27

Sveriges fastighetsägareförbund framhåller, att mot bakgrund av de uppgifter

rörande bostadsköernas sammansättning, som redovisats i 1951 års

bostadsutrednings betänkande rörande samhällets stöd åt bostadsförsörjningen,

starka skäl syntes tala för att frågan om inbegripande under behovsprövningen

av lägenheter om ett rum och kök upptoges till förnyad prövning.

Statstjänstemännens riksförbund hemställer att — vare sig frivilligakernativet

eller lagstiftningslinjen väljes — föreskrifter i administrativ ordning

utfärdas för tillgodoseende av sådana statstjänstemäns bostadsbehov,

som till följd av omstationering eller avträdande av tjänstebostad blivit

bostadslösa.

Kommitténs förslag, att frivilligalternativet borde kombineras med skyldighet

för hyresvärd att lämna uppgift beträffande skedda uthyrningar av

familjebostäder, har mött gensaga i vissa remissyttranden. Hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. finner sålunda sannolikt,

att vederbörande kommunala organ ändå har möjlighet att följa utvecklingen,

och ifrågasätter därför starkt nödvändigheten av uppgiftsskyldigheten.

Bostadsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke stickprovsundersökningar,

genom vilka mera ingående uppgifter kunde insamlas, skulle ge ett

bättre underlag för bedömningen av frivilligalternativets effekt. Kooperativa

förbundet menar, att uppgiftsskyldighet icke vore erforderlig beträffande

nyproducerade lägenheter, enär uthyrningen av dessa till övervägande

delen förmedlades genom de kommunala bostadsförmedlingarna.

Tanken att i första hand tillgripa en lagstiftning av det innehåll

kommittén föreslagit bar icke förordats av någon remissinstans. Däremot

har två reservanter inom statens hyresråd, två reservanter inom socialstyrelsen,

stadsfullmäktige i Sundbyberg och hyresgästernas riksförbund

hemställt om omedelbart införande av en lagstiftning om obligatorisk kommunal

bostadsförmedling efter i huvudsak de riktlinjer som uppdragits av

reservanten i kommittén Järtelius. Till stöd härför har remissinstanserna

utvecklat väsentligen samma synpunkter som nämnde kommittéreservant.

Flera av de remissinstanser, som anslutit sig till frivilligalternativet, bär

riktat skarp kritik mot det av kommittén utarbetade lagförslaget och framhållit,

att förslaget icke, eller först efter genomgripande överarbetning, borde

läggas till grund för lagstiftning. Sålunda anför Svea hovrätt:

Effekten av förslaget reduceras i väsentlig män genom anordnandet av

den s. k. fria sektorn. Såvitt hovrätten kan bedöma, finnes fog för frågau,

huruvida icke antalet lägenheter, som genom införandet av den fria sektorn

i nybyggnadshusen undandrages bostadsförmedlingarna, blir lika stort som

antalet av de ledigblivna lägenheter i det äldre bostadsbeståndet, vilka kommer

att falla under regleringen. Lämpligheten av att införa en reglering,

vilken kan förmodas lämna ett så beskaffat resultat, måste redan på denna

grund starkt ifrågasättas. Jämväl det system, som föreslagits i avseende å

uthyrning av förut i bruk tagna lägenheter, anser hovrätten lida av bristande

effektivitet i så måtto att garantier icke skapats för att dessa lägenheter

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

verkligen tillfalla de mest behövande. Att dessutom en mängd rent praktiska

svårigheter möter vid genomförande av regleringen kan utläsas redan

av den föreslagna lagtexten, över huvud taget förefaller den administrativa

apparaten att redan från början bli mycket omfattande. Anledningen härtill

är i stor utsträckning att finna i de kontrollåtgärder och andra arbetsuppgifter,

som följer med inrättandet av den fria sektorn inom såväl det nya

som det äldre lägenlietsbeståndet. Enbart föreskriften om avgivande av s. k.

hushållsuppgifter torde exempelvis — bortsett från att den drabbar otaliga

fastighetsägare och hyresgäster, för vilka den saknar praktisk betydelse —

föranleda en vidlyftig administrativ ordning.

Efter att vidare bl. a. ha framhållit, att anledning funnes att förmoda,

att konkurrensen om lägenheterna inom den fria sektorn bleve synnerligen

hård, varför betydande risker funnes att otillåtna ersättningar därvid komme

att erbjudas och betingas, anför hovrätten, att lagförslaget lede av så

allvarliga brister, att detsamma icke borde i föreliggande skick läggas till

grund för lagstiftning.

Liknande synpunkter framföres av statens hyresråd (majoriteten), socialstyrelsen

(majoriteten), bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings

och Örebro län samt stadsfullmäktige i Stockholm, Hälsingborg, Borås,

Karlskoga och Gävle. Jämväl länsstyrelserna i Uppsala och Värmlands

län, stadsfullmäktige i Kalmar, Kristianstad och Sundsvall samt svenska

stadsförbundet finner förslaget otillfredsställande, överståthållaråmbetet

framhåller, att förslaget vore ägnat att minska det kommunala inflytandet

över uthyrningen, och finner det därför tveksamt, om förslaget vore det

mest ändamålsenliga, därest det gällde att i ett skärpt läge på bostadsmarknaden

ersätta frivilliglinjen med en tvångslagstiftning. Länsstyrelsen i Gotlands

län motsätter sig bestämt, att en sådan lagstiftning som den av kommittén

skisserade under några förhållanden kommer till stånd.

Till sitt avstyrkande av kommitténs lagförslag fogar statens hyresråd

(majoriteten) det uttalandet, att anledning syntes föreligga att utreda om

och i vad mån en förstärkning av de kommunala bostadsförmedlingarnas

legala underlag borde ske efter andra linjer än som angivits av kommittén.

Svenska stadsförbundet och en minoritet inom Stockholms stadsfullmäktige

förordar, att en beredskapslag snarast antages, som vid behov kan sättas i

kraft, därest frivilliglinjen visar sig ineffektiv. Enligt sistnämnda remissinstans

borde lagen ha i huvudsak det innehåll som angivits av kommittéreservanten

Järtelius. Jämväl socialstyrelsen (majoriteten) och stadsfullmäktige

i Borås förordar en lagstiftning av sådant innehåll, för den händelse

lagstiftning skulle befinnas nödvändig.

Vissa remissinstanser avvisar båda de av kommittén uppställda alternativen

utan att för den skull förneka behovet av ett ingripande på bostadsmarknaden.

Sålunda förordar stadsfullmäktige i Örebro — efter att i olika

hänseenden ha riktat kritik mot såväl frivilligalternativet som lagstiftningslinjen

— att hela problemkomplexet upptages till förnyad prövning. Fredrika-Bremer-förbundet

framhåller, att kommittén icke tagit tillbörlig hänsyn

till de ensamstående. Det stora antalet ensamstående kvinnor i arbetsför

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

29

ålder gjorde en för samhället utomordentligt viktig och värdefull arbetsinsats.

För människors arbetsförmåga och arbetsintensitet utgjorde emellertid

bostadsförhållandena en väsentlig förutsättning. Förslaget att avstänga de

ensamstående från de s. k. familjelägenheterna syntes icke kunna friställa

tillräckligt antal lägenheter för att kunna vara motiverat. Liknande

synpunkter framföres av yrkeskvinnors samarbetsförbund.

De av kommittén föreslagna ändringarna i hyresregleringslagen

och bostadsrättskontrollagen, åsyftande att undertrycka

olagliga ersättningar på bostadsmarknaden har, i den mån de berörts

i remissyttrandena, tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Allenast

statens hyresråd (majoriteten) avstyrker förslaget under framhållande, att

detsamma icke kunde väntas medföra sådan effekt att en utvidgning av det

straffbara området vore motiverad.

Departementschefen.

Under eu följd av år har vi haft en besvärande bostadsbrist i vårt land,

vilken i stort sett undan för undan förvärrats. Bristens omfattning belyses

genom den av bostadsstyrelsen hösten 1952 verkställda undersökningen avseende

239 kommuner. Antalet bostadssökande utan egen lägenhet uppskattades

därvid till 65 000—70 000. Härtill kom 95 000 bostadssökande, som

önskade annan lägenhet. I Stockholm, Göteborg och Malmö har enligt vad

undersökningen vidare utvisar bostadsbristen fortsatt att öka under år 1952.

I övriga orter synes förhållandena däremot ha varit i stort sett konstanta

under samma år.

Vad beträffar den framtida utvecklingen må erinras om, att under år

1952 färdigställts ett avsevärt större antal bostadslägenheter än under år

1951. För innevarande år förutses ett än mer intensifierat bostadsbyggande.

Samtidigt härmed framstår en minskning i bostadsefterfrågan som möjlig.

Även om således en viss lättnad i bostadsbristen måhända är i sikte,

torde man med hänsyn till bristens nuvarande stora omfattning likväl ha

att räkna med, att ännu flera år måste förflyta, innan normala förhållanden

återinträder på bostadsmarknaden.

Det är uppenbart, att en bostadsbrist, som nått sådana proportioner och

blivit så långvarig som fallet är i vårt land, måste medföra allvarliga olägenheter

såväl för den enskilde, som drabbas därav, som för samhället. Som ett

särskilt svårt ont framstår bostadsbristen för barnfamiljerna och de unga

gifta eller förlovade paren. För samhället uppkommer sådana nackdelar

som minskning i familjebildningen och vanskligheter att vid behov omplacera

tillgänglig arbetskraft.

Statsmakterna har sökt mildra verkningarna av bostadsbristen genom

vissa i princip tidsbegränsade men till sin giltighetstid undan för undan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

förlängda lagar. Genom hyresregleringslagen har man sålunda velat förhindra

en av bostadsbristen betingad höjning av hyrorna och skapa garantier

för att hyresgäst icke utan fullgod anledning fråntages sin lägenhet.

Man har vidare genom bostadsrättskontrollagen infört reglering av lägenhetsförvärv,

som grundas på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation.

I lagen med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad

eller äktenskapsskillnad m. m. har slutligen stadganden givits, som vid upplösning

av äktenskap reglerar förhållandet mellan makarna såvitt angår av

dem förhyrd bostadslägenhet. Det är emellertid att märka, att ingen av

dessa lagar berör frågan om fördelningen bland de bostadssökande av lägenheter,

som nyproduceras eller eljest blir lediga. Röster har sedan länge

höjts för att man borde genomföra en lagstiftning om behovsprövning vid

fördelningen av dessa lägenheter.

I rådande läge på bostadsmarknaden är det uppenbarligen ett angeläget

önskemål, att de lediga lägenheterna kommer de sökande till godo, som

häst behöver dem. Någon meningsskiljaktighet torde icke råda därom, att

familjehushållen i allmänhet bör äga företräde framför de ensamstående

vid upplåtelser av köksutrustade och i övrigt för familjer lämpliga bostäder.

Även den tid vederbörande varit utan lägenhet bör inverka på förturen,

eftersom de skador som bostadsbristen vållar den enskilde ofta blir allt svårare

ju längre förhållandet varar. Det är emellertid tydligt, att dessa synpunkter

icke kan bli tillräckligt beaktade, om bostadsmarknaden lämnas helt fri.

Särskilt måste i sådant fall den omständigheten spela in, att den ensamstående,

som i regel åstadkommer mindre förslitning av lägenheten, i allmänhet

besitter större konkurrenskraft på bostadsmarknaden än ett familjehushåll,

i varje fall om hyresvärden låter ekonomiska synpunkter fälla

utslaget.

Tanken att genomföra en lagstiftning om behovsprövning på bostadsmarknaden

har emellertid hittills fått anstå, bland annat på grund av de

rent praktiska svårigheter, som möter på området och emedan man om möjligt

velat undvika en ny krisbetingad reglering, som kunde vålla stor irritation

och bli mycket besvärlig att administrera.

På lokalt initiativ har dock, utan stöd av lagstiftning, på många håll åtgärder

vidtagits för att möjliggöra en behovsprövning vid fördelningen

av lediga lägenheter. Jag tänker därvid särskilt på det förhållandet, att de

kommunala bostadsförmedlingarna i de flesta större tätorter lyckats genom

avtal med byggnadsföretagarna eller på andra vägar förskaffa sig en

mer eller mindre fullständig bestämmanderätt i fråga om uthyrningen av

nyproducerade lägenheter. I det äldre fastighetsbeståndet däremot har bostadsförmedlingarna

endast sällan möjlighet att medverka vid upplåtelser

av lediga bostäder. De redan vidtagna åtgärderna har därför blott begränsad

räckvidd.

Även om, såsom förut anförts, en viss lättnad i situationen på bostadsmarknaden

nu måhända är skönjbar, torde man dock — med hänsyn till

den omfattning bostadsbristen nått och den långa tid som kan beräknas åter
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 151.

31

stå innan missförhållandena på detta område helt undanröjes — i nuvarande

läge böra ånyo överväga, huruvida åtgärder av något slag bör vidtagas för en

allmän reglering av bostadsmarknaden. Vid bedömandet av vilka åtgärder

som bör komma i fråga har man emellertid att taga hänsyn till att bostadsbristen

nu möjligen kan komma att lätta.

Hyresregleringskommittén har funnit en reglering av bostadsmarknaden

möjlig att genomföra på två vägar, genom lagstiftning och genom frivilliga

överenskommelser med fastighetsägarorganisationerna. I valet mellan dessa

båda alternativ har kommittén stannat vid att förorda det sistnämnda.

Utformningen av alternativet med lagstiftning har dock fullföljts så långt,

att ett förslag till lag — benämnd bostadsanvisningslag — föreligger utarbetat.

Det av kommittén framlagda lagförslaget bygger på den s. k. kvotprincipen.

Av de lägenheter i en fastighet, som i och för sig omfattas av lagen, skall

tjugofem procent falla utanför regleringen och få fritt uthyras av fastighetsägaren.

Återstående lägenheter måste upplåtas i enlighet med vissa i

lagen uppställda behovsprövningsnormer. Förslaget har under remissbehandlingen

mött åtskillig kritik. Det har sålunda framhållits, att lagen icke skulle

få någon större effekt men likväl draga med sig en vidlyftig administrativ

apparat och en betungande uppgiftsskyldighet för fastighetsägarna. Vissa

remissinstanser har ifrågasatt, om icke lagen rent av skulle medföra en

försämring av rådande förhållanden i orter, där den kommunala bostadsförmedlingen

lyckats skaffa sig ett mera fullständigt grepp om uthyrningen

av nyproducerade lägenheter. Såsom förut nämnts har icke någon remissinstans

tillstyrkt att kommitténs lagförslag genomföres i nuvarande läge.

Alternativet med frivilliga överenskommelser bygger på de utfästelser som

fastighetsägarorganisationerna lämnat vid förhandlingar med kommittén och

skulle ha karaktären av ett försök. Organisationerna har förklarat sig beredda

att i appeller till sina medlemmar uppmana dessa att vid upplåtelse

av lediga lägenheter tillämpa vissa, av kommittén godtagna behovsprövningsnormer.

Äldre överenskommelser om rätt för kommunal bostadsförmedling

att anvisa sökande till sådana lägenheter skulle alltjämt bestå. Härjämte

skulle man försöka påverka uthyrningspraxis genom upplysningsverksamhet

i pressen och i radio. Till detta förslag har det överväldigande flertalet

av remissinstanserna anslutit sig.

Det möter uppenbarligen stora svårigheter att genomföra en tillfredsställande

fördelning av lediga bostäder genom lagstiftning. Fn sådan måste

med nödvändighet ingripa i personliga förhållanden av ömtålig natur och

föranleder vanskliga avvägningsspörsmål. Mot det av kommittén framlagda

lagförslaget har invänts, att det icke skulle komma att medföra någon större

effekt. Förslaget synes vidare nödvändiggöra en vidlyftig administrativ apparat

och ett betungande kontrollsystem. Jag finner mig därför icke kunna

förorda förslagets upphöjande till lag utan en genomgripande omarbetning.

Fn reglering av bostadsmarknaden genom fastighetsägarorganisationernas

frivilliga medverkan framstår ur åtskilliga synpunkter som mest tillta
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr löl.

lande, ehuru det givetvis är tveksamt om tillräcklig effekt står att vinna

på denna väg. Då organisationerna nu förklarat sig villiga att aktivt medverka

för att åstadkomma en socialt tillfredsställande fördelning av lediga

lägenheter, talar enligt min mening goda skäl för att ett försök bör göras

med denna s. k. frivilliglinje.

Jag vill därför förorda, att ett försök göres att komma till rätta med fördelningsspörsmålen

på bostadsmarknaden genom frivilliga överenskommelser

med fastighetsägarorganisationerna efter i huvudsak de riktlinjer som uppdragits

av hyresregleringskommittén. Skulle det visa sig att tillräcklig effekt

icke står att vinna med detta system, torde frågan om en lagstiftning på området

få återupptagas.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har fastighetsägarorganisationerna

förbundit sig att vid genomförande av frivilliglinjen vara

verksamma för att förmå sina medlemmar att vid uthyrning av lediga lägenheter

tillämpa i huvudsak följande principer, vilka förordats av kommittén.

Lägenheter å ett rum och kök, som icke är påtagligt olämpliga som familjebostäder,

skall uthyras till hushåll om minst två personer, därvid i första

hand bör ifrågakonnna personer med barn, personer som ämnar ingå äktenskap

samt makar. Lägenheter å två rum och kök och större lägenheter

skall uthyras till hushåll om minst tre personer, företrädesvis personer med

barn. Dispens från dessa behovsprövningsnoriner kan i viss utsträckning

meddelas av särskilda organ, uthyrningsnämnder, vilka inrättas av de lokala

fastighetsägareföreningarna och består av representanter för dem.

Under remissbehandlingen har vissa erinringar framställts mot de sålunda

uppställda principerna. Särskilt har man vänt sig mot att hushåll om två

personer icke skulle kunna få hyra större bostäder än lägenheter om ett rum

och kök. Man har även förordat en mera allsidig sammansättning av uthyrningsnämnderna.

Vad beträffar behovsprövningsnormerna synes det mig,

i rådande svåra läge på bostadsmarknaden, ofrånkomligt att dessa utformas

så, att ett bestämt företräde ges de socialt mest behjärtansvärda fallen. Vissa

modifikationer i de av kommittén förordade principerna bör dock icke vara

uteslutna. Särskilt synes böra undersökas i vad mån det kan vara lämpligt

att tillåta lokala avsteg från de generella normerna. Läget på bostadsmarknaden

är nämligen icke överallt detsamma. Man måste vidare beakta, att

läget framdeles kan undergå förändringar, varför möjlighet bör hållas öppen

att vid behov revidera fördelningsnormerna. Vad åter angår uthyrningsnämnderna

är det givetvis önskvärt att dessa inrymmer representanter även för

andra intressen än fastighetsägarnas. Frågan om nämndernas sammansättning

måste dock ankomma på fastighetsägarorganisationernas avgörande.

Då dessa och övriga spörsmål rörande den närmare utformningen av frivilliglinjen

torde komma att upptagas vid de förhandlingar med fastighetsägarorganisationerna,

som synes böra komma till stånd i anslutning till statsmakternas

ställningstagande till kommitténs förslag, är jag icke beredd att nu

närmare ingå på dessa frågor.

Såsom kommittén påpekat är icke alla fastighetsägare anslutna till någon

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

33

intresseorganisation. För att kunna förmå även dessa fastighetsägare att i

största möjliga utsträckning följa behovsprövningsnormerna är det nödvändigt

alt — såsom kommittén även förordat — söka påverka deras uthyrningspraxis

genom upplysningsverksamhet i tidningspressen och i radio.

En lösning av fördelningsspörsmålen på bostadsmarknaden i enlighet med

frivilliglinjen måste uppenbarligen draga med sig vissa kostnader såsom

för annonsering, tryckning av cirkulär in. in. Även om denna verksamhet

till stor del kommer att bedrivas i fastighetsägarorganisationernas egen regi,

synes det dock rimligt att organisationerna icke skall behöva slutligt svara

för kostnaderna härför utan att dessa gäldas av statsverket. Uet är vanskligt

att nu tillförlitligen beräkna storleken av de kostnader, som frivilliglinjens

genomförande skulle komma att medföra för statsverket. En överslagsberäkning

ger emellertid vid handen att man för budgetåret 1953/54 torde

kunna räkna med ett belopp av omkring 75 000 kronor.

Om sålunda frågan om en lagstiftning i syfte att reglera fördelningen av

lediga lägenheter nu torde böra skjutas åt sidan, finner jag det däremot

med hänsyn till vad förut anförts om bostadsbristens omfattning och sannolika

varaktighet uppenbart, att lagstiftningen om hyresreglering — hyresregleringslagen,

bostadsrättskontrollagen och lagen med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. in. — bör förlängas

för ytterligare ett år såsom hyresrådet föreslagit.

Hyresregleringskommittén har, som jag förut erinrat, förordat vissa ändringar

i hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen i syfte att göra

det möjligt att mera effektivt än för närvarande bekämpa de olagliga ersättningarna

på bostadsmarknaden. De nuvarande lagbestämmelserna, vilka

stadgar straff för den som vid upplåtelse eller överlåtelse av nyttjanderätt

till bostadslägenhet eller vid anvisning å sådan lägenhet mottager eller träffar

avtal om ersättning utöver vad som är medgivet, har icke kunnat förhindra

att olagliga ersättningar kommit att tagas i allt större utsträckning.

Då det möter stora svårigheter att föra i bevis, alt sådan ersättning utgått

eller avtalats, har det nämligen endast undantagsvis varit möjligt att beivra

dylika överträdelser.

Enligt kommitténs förslag skall straff inträda för den, som vid upplåtelse

eller överlåtelse av nyttjanderätt till bostadslägenhet betingar sig eller

mottager hyra eller annan ersättning utöver vad som är tillåtet. Såsom kommittén

anfört måste det antagas, att ett stadgande, som gör redan en begäran

om otillåten ersättning straffbar, kommer att bättre än nu gällande

bestämmelser motverka att sådan ersättning tages. På grund härav och då

det enligt min mening är synnerligen angeläget att komma till rätta med det

allvarliga missförhållandet att olagliga ersättningar blivit allt vanligare på

bostadsmarknaden, vill jag i princip ansluta mig till vad kommittén på denna

punkt förordat. Förslaget har också tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av remissinstanserna med blott ett undantag.

Kommitténs förslag avser endast ersättning som uttages vid upplåtelse eller

överlåtelse av lägenhet. Motsvarande ändring synes emellertid böra vidtagas

it Ilihnng till riksdagens protokoll 1053. 1 samt. Nr lr,i.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

i gällande bestämmelser om förbud mot att taga gottgörelse av bostadssökande

för anvisning å lägenhet.

Då frågan om vilka ändringar eller tillägg som i övrigt kan vara påkallade

beträffande hyresregleringslagen och anslutande författningar för närvarande

utredes av hyresregleringskommittén, torde utöver vad sålunda förordats

några ändringar icke nu böra vidtagas i dessa författningar.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juni 1953.

Till en lag innefattande bestämmelse om förlängning av hyresregleringslagen

torde, liksom vid föregående förlängningstillfällen, böra fogas övergångsbestämmelser

av innebörd att ansökan om förlängning av hyresförhållande

eller övertagande av hyresrätt, som avser tid efter lagens hittillsvarande

giltighetstid, må göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen

trätt i kraft.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1. lag angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 19 juni 1942

(nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma

lag;

2. lag angående ändrad lydelse av 4, 7 och 12 §§ lagen den 19 juni 1942

(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så

ock om fortsatt giltighet av samma lag; samt

3. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Axel Nilsson.

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen har här

uteslutits.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

35

Bilaga A.

Sveriges fastighetsägareförbunds appell till samtliga ägare och förvaltare

av fastigheter med bostadslägenheter.

För att under den alltjämt rådande svåra bostadsbristen bispringa dem

som drabbats hårdast, barnhushållen och unga kontrahenter, som ämna bilda

familj, är det i hög grad angeläget, att bostadssökande, vilka tillhöra någon

av dessa kategorier, främst tillgodoses vid upplåtelse av lägenheter.

Vid upplåtelser av bostadslägenheter böra därför iakttagas följande riktlinjer:
-

Upplåtelser utan samband med byten.

1. Lägenhet, som frigjorts genom att kommunal bostadsförmedling berett

innehavaren annan bostad, eller i förekommande fall annan lägenhet, som

blivit ledig efter omflyttning inom fastigheten i samband med frigörelse som

här avses, skall upplåtas till någon av de bostadssökande som kommunala

bostadsförmedlingen kan vilja anvisa.

2. Vid uthyrning av övriga lägenheter iakttages:

a) lägenheter å ett rum och käk, som icke äro påtagligt olämpliga som

familjebostäder, uthyras till hushåll om minst två personer, därvid i första

hand böra ifrågakomma personer med barn, personer som ämna ingå äktenskap

samt makar;

b) lägenheter å två rum och kök och större lägenheter uthyras till hushåll

om minst tre personer, därvid i första hand böra ifrågakomma familjer

med barn (även änklingar, änkor eller ogifta personer med barn).

Å orter, där fastighetsägareföreningen inrättat ett särskilt rådgivande organ,

uthyrningsnämnd, kan avvikelse från angivna uthyrningsprinciper ske

efter tillstyrkan av nämnden.

Upplåtelser i samband med byten.

Fastighetsägarna medverka även i fortsättningen till lägenhetsbyten.

För att bidraga till lösandet av de problem beträffande bostadsfördelningen,

som situationen på bostadsmarknaden medfört, har i åtskilliga städer inrättats

kommunal bostadsförmedling. Till de lägenheter, som ställas till bostadsförmedlingens

förfogande, anvisar denna, efter gallring bland de bostadssökande,

dem som med hänsyn till bostadsbehovet i första rummet böra

komma i fråga. Om förmedlingsverksamheten skall kunna ge bästa resultat,

är det angeläget, att bostadsförmedlingen har ett stort antal lägenheter

att arbeta med.

Det är därför önskvärt att fastighetsägarna i största möjliga utsträckning

lämna bostadsförmedlingen uppdrag att anvisa hyresgäster till lediga lägenheter.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Svenska byggnadsindustriförbundets appell till anslutna lokalföreningar.

För att under den alltjämt rådande svåra bostadsbristen bispringa dem,

som drabbats hårdast, barnhushållen och unga kontrahenter, som ämna

bilda familj, är det i hög grad angeläget att bostadssökande, vilka tillhöra

någon av dessa kategorier, främst tillgodoses vid upplåtelse av lägenheter.

På åtskilliga orter har i ändamål att bidraga till lösandet av de problem

beträffande bostadsförmedlingen, som situationen på bostadsmarknaden

medfört, inrättats kommunal bostadsförmedling. Till de lägenheter, som

ställts till bostadsförmedlingens förfogande, anvisar denna, efter gallring

bland de bostadssökande, dem som med hänsyn till bostadsbehovet i första

rummet böra komma i fråga. Om förmedlingsverksamheten skall kunna ge

bästa resultat, är det angeläget, att bostadsförmedlingen har ett stort antal

lägenheter att arbeta med.

Under hänvisning till förestående vill förbundet härmed anmana de till

förbundet anslutna lokalföreningarna att vidtaga följande åtgärder med avseende

å förstagångsupplåtelse av bostadslägenheter i nybyggda hus.

a) Å ort, där kommunal bostadsförmedling finnes, men någon överenskommelse

icke föreligger mellan kommunalt organ, å ena, samt lokalföreningen

eller enskilda byggnadsföretagare, å andra sidan, angående ordningen

för upplåtelse av nyproducerade bostadslägenheter, skall föreningen

bland byggnadsföretagarna verka för att uthyrning eller upplåtelse med

bostadsrätt av sådana lägenheter icke sker till annan än den, som anvisats

eller på annat sätt godkänts av kommunala bostadsförmedlingen.

Vad här sagts skall endast gälla hus vilka innehålla flera än två bostadslägenheter.

I fråga om hus med en eller två bostadslägenheter skola vid uthyrning

iakttagas de nedan under b) angivna riktlinjerna.

b) Å ort, där kommunal bostadsförmedling icke finnes, skall föreningen

verka för att byggnadsföretagarna vid upplåtelse av nyproducerade lägenheter

— hyreslägenheter eller bostadsrättslägenheter -— följa nedanstående

riktlinjer.

(1) Lägenheter å ett rum och kök, som icke äro påtagligt olämpliga som

familjebostäder, upplåtas till hushåll om minst två personer, därvid i första

hand böra ifrågakomma personer med barn, personer som ämna ingå äktenskap

samt makar.

(2) Lägenheter å två rum och kök och större lägenheter upplåtas till hushåll

om minst tre personer, därvid i första hand böra ifrågakomma familjer

med barn (även änklingar, änkor eller ogifta personer med barn).

(Förbundet har därjämte åtagit sig att anmoda sådana medlemmar, som

behålla av dem uppförda fastigheter, att vid senare upplåtelser följa de riktlinjer

som upptagits under punkt b) ovan.)

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbunds appell

till lokalavdelningar och anslutna bostadsrättsföreningar.

(Samma ingress som i byggnadsindustriförbundets appell.)

Under hänvisning till förestående vill riksförbundet härmed anmana anslutna

lokala organisationer att vidtaga följande åtgärder.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

37

1. Åtgärder med avseende å förstagångsupplåtelse av bostadsrättslägenheter

i nybyggda hus.

a) Å ort, där kommunal bostadsförmedling finnes, men någon överenskommelse

icke föreligger mellan kommunalt organ, å ena, samt den lokala

organisationen, å andra sidan, angående ordningen för upplåtelse av nyproducerade

bostadsrättslägenheter, skall den lokala organisationen icke upplåta

lägenheter med bostadsrätt till annan än den, som anvisats eller på annat

sätt godkänts av kommunala bostadsförmedlingen.

b) Å ort, där kommunal bostadsförmedling icke finnes, skall den lokala

organisationen vid upplåtelse av nyproducerade bostadsrättslägenheter följa

de av Sveriges Fastighetsägareförbund angivna riktlinjerna för upplåtelse

av lägenheter om ett rum och kök eller större lägenheter.

2. Åtgärder med avseende å upplåtelse eller överlåtelse av bostadsrättslågenheter,

som förut varit tagna i bruk.

Den lokala organisationen skall verka för att dess medlemmar vid överlåtelser

och uthyrningar av bostadsrättslägenheter iakttaga de under b) angivna

riktlinjerna samt i vad på organisationen ankommer siälv följa desamma.

Svenska riksbyggens appell till de till företaget anknutna bostadsrättsföreningarna.

Appellen har samma innehåll som H.S.B:s riksförbunds appell.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretags (SABO) appell till anslutna företag.

(Samma ingress som i byggnadsindustriförbundets appell.)

Under hänvisning till förestående vill SABO härmed anmoda de till organisationen

anslutna företagen att vidtaga följande åtgärder med avseende å

upplåtelse av lediga bostadslägenheter.

a) A ort, där kommunal bostadsförmedling finnes, skall denna lämnas

rätt att anvisa bostadssökande till lediga bostadslägenheter.

b) Å ort, där kommunal bostadsförmedling icke finnes, skall företaget

vid upplåtelse av lediga bostadslägenheter följa de av Sveriges Fastighetsägareförbund

angivna riktlinjerna för upplåtelse av lägenheter om ett rum

och kök eller större lägenheter.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 151-

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 13 mars

1953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakoinmet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 6 mars 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 19 juni 194-2

(nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma

lag;

2) lag angående ändrad lydelse av 4, 7 och 12 §§ lagen den 19 juni 1942

(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så

ock om fortsatt giltighet av samma lag; samt

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av e. o. hovrättsassessorn Ulf Lundvik.

Lagrådet lärnnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

39

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 13

mars 1953 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 6 mars 1953 remitterade

förslagen till

1. lag angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 19 juni 1952 (nr

529) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2. lag angående ändrad lydelse av 5, 7 och 12 §§ lagen den 19 juni 1952

(nr 530) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så

ock om fortsatt giltighet av samma lag; samt ,

3. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1958 (nr 255) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

Föredraganden anför härefter följande.

Förslagen har av lagrådet lämnats utan erinran. Såsom jag framhållit vid

remissen av förslagen till lagrådet torde vissa medel komma att erfordras

för bidrag till täckande av fastighetsägarorganisationernas kostnader för

här avsedd verksamhet. I brist på närmare erfarenheter torde ett belopp av

75 000 kronor böra beräknas härför.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen

dels jämlikt § 87 regeringsformen att antaga de upprättade

lagförslagen,

dels ock att till Kostnader för genomförande av en behovsprövning

på bostadsmarknaden för budgetåret 1953/54 under

femte huvudtiteln anvisa ett anslag av 75 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronan tillhöriga områden. a1 i texten
  2. Rskr. 1953:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proproposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 s. 11 i texten
  3. SU 1953:126 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställning angående anslag för budgetåret 1953l5i till kostnader för genomförande av en behovsprövning på bostadsmarkn s. 1 i texten
  4. 3LU 1953:18 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten