Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

37 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:16, Med förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

1

Nr 16.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i folkbokföringsförordningen den 28

juni 1946 (nr 469); given Stockholms slott den 12 december

1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469).

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att mantalsskrivningen av juridiska personer slopas

ävensom att mantalsskrivningen av fysiska personer förenklas genom

viss inskränkning av uppgiftsskyldigheten. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 16.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Förslag

till

förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469).

Härigenom förordnas, att 37 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den 28

juni 1946 skall upphöra att gälla ävensom att 5 § 1 och 3 mom., 34 §, 35 §

1 mom., 36, 38 och 42 §§, 43 § 1 mom., 44 §, 56 och 57 §§ samt 62 § 2 mom.

nämnda förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

5 §•

1 m o in. Roteombud åligger--

— noggrann efterrättelse.

För sådant ändamål har roteombudet

att uppmärksamt följa förändringarna

i rotens befolkning samt i

fråga om fastigheternas ägare eller

innehavare och de juridiska personerna

inom roten, att genom råd och

påminnelser, där så erfordras, verka

för alt föreskriven anmälnings- eller

uppgiftsskyldighet varder vederbörligen

fullgjord och, där någon i sådant

hänseende visar tredska eller försumlighet,

göra anmälan därom hos pastor,

samt att närvara vid för-skrivning,

varom i 45 § förmäles, och vid

mantalsskrivningsförrättning.

Roteombud skall —---ifråga
varande

uppgifter.

3 m o in. Till ledning vid uppdragets

fullgörande skall varje roteombud

årligen i god tid före för-skrivningen

tillställas en av länsbyrån

tryckt roteförteckning, upptagande

fastigheterna inom roten med deras

ägare och innehavare samt de fysiska

och juridiska personerna inom roten.

I församling,----församling
ens

befolkning.

34 §.

Hos lokal skattemyndighet skola i

den ordning Konungen föreskriver

föras fortlöpande register bestående 1

5 §•

1 in o m. Roteombud åligger--

— noggrann efterrättelse.

För sådant ändamål har roteombudet

att uppmärksamt följa förändringarna

i rotens befolkning samt i

fråga om fastigheternas ägare eller

innehavare, att genom råd och påminnelser,

där så erfordras, verka för

att föreskriven anmälnings- eller uppgiftsskyldighet

varder vederbörligen

fullgjord och, där någon i sådant hänseende

visar tredska eller försumlighet,

göra anmälan därom hos pastor,

samt att närvara vid för-skrivning,

varom i 45 § förmäles, och vid mantalsskrivningsförrättning.

Roteombud skall--— ifråga
varande

uppgifter.

3 mom. Till ledning vid uppdragets

fullgörande skall varje roteombud

årligen i god tid före för-skrivningen

tillställas en av länsbyrån

tryckt roteförteckning, upptagande

fastigheterna inom roten med deras

ägare och innehavare samt de fysiska

personerna inom roten.

I församling, — ---församling
ens

befolkning.

34 §.

Hos lokal skattemyndighet skola i

den ordning Konungen föreskriver

föras fortlöpande register bestående

1 Senaste lydelse av 35 § 1 mom., se 1951: 394.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

3

Nuvarande lydelse:

av avlryckskort över fastigheterna,

befolkningen och de juridiska personerna

inom fögderiet eller staden.

35 §.

1 in o m. Vid mantalsskrivning

skola i mantalslängder uppföras:

1. alla fysiska personer vilka den

1 november förrättningsåret skola

vara kyrkobokförda i riket;

2. alla vid nämnda tidpunkt bestående

inländska juridiska personer

samt sådana utländska juridiska personer,

vilka enligt senaste taxeringslängd

voro skattskyldiga här i riket,

därvid under juridiska personer inbegripas

ägare av för gemensamt behov

avsatta så kallade besparingsskogar,

häradsallmänningar och andra

likartade samfälligheter, som förvaltas

självständigt för delägarnas gemensamma

räkning; dock att svenska

staien samt landsting, kommuner

och andra menigheter i riket icke

mantalsskrivas utom där de skola

upptagas i taxering slängd för beskattning;

samt

3. ali a vid ingången av mantalsåret

bestående fastigheter jämte dit hörande

torp eller andra lägenheter

samt byggnader å ofri grund ävensom

lappbyar, med angivande vid

varje fastighet eller byggnad av dess

ägare och innehavare samt den förändring

i avseende å ägande-, åboeller

nyttjanderätt, som må hava inträffat

sedan nästföregående mantalsskrivning.

Där länsstyrelsen beträffande visst

mantalsskrivnipgsdistrikt så förordnat,

skall i mantalslängden jämväl

antecknas, särskilt för varje fastighet,

rörelse som å fastigheten bedrivcs

med angivande av rörelseidkarens

namn och postadress, vare sig han är

å fastigheten mantalsskriven eller

icke.

36 §.

1 mom. Fysisk person skall mantalsskrivas

i det distrikt, inom vilket

han den 1 november förrättningsåret

rätteligen skall vara kyrkobokförd.

Föreslagen lydelse:

av avtryckskort över fastigheterna

och befolkningen inom fögderiet eller

staden.

35 §.

1 in o m. Vid mantalsskrivning

skola i mantalslängder uppföras:

1. alla fysiska personer vilka den 1

november förrättningsåret skola vara

kyrkobokförda i riket; samt

2. alla vid ingången av mantalsåret

bestående fastigheter jämte dit hörande

torp eller andra lägenheter

samt byggnader å ofri grund ävensom

lappbyar, med angivande vid

varje fastighet eller byggnad av dess

ägare och innehavare samt den förändring

i avseende å ägande-, åbo- eller

nyttjanderätt, som må hava inträffat

sedan nästföregående mantalsskrivning.

36 §. .

Fysisk person skall mantalsskrivas

i det distrikt och å den fastighet, dår

han den 1 november förrättningsåret

rätteligen skall vara kyrkobokförd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Nuvarande lydelse:

Oskift dödsbo efter person, som

vid dödsfallet var bosatt här i riket,

skall mantalsskrivas i det distrikt,

inom vilket den avlidne vid dödsfallet

var kyrkobokförd.

Bolag eller annan sammanslutning,

som har sitt säte i utlandet men som

jämlikt 6b § 2 mom. kommunalskattelagen

skall betraktas såsom svensk

ekonomisk förening, skall mantalsskrivas

i det distrikt, inom vilket den

verkliga ledningen av företaget den

1 november förrättningsåret utövades.

Annan juridisk person än oskift

dödsbo och bolag eller annan sammanslutning,

som nyss sagts, skall

mantalsskrivas i det distrikt, där vederbörande

styrelse eller förvaltning

den 1 november förrättningsåret hade

sitt säte eller där syssloman eller

ombud vid nämnda tid var bosatt.

2 mom. Fysisk person mantalsskrives

å den fastighet, å vilken personen

den 1 november förrättningsåret

rätteligen skall vara kyrkobokförd.

Fysiska personer, vilka utan att

sakna känt hemvist skola vara kyrkobokförda

under rubrik å församlingen

skrivna, mantalsskrivas under rubrik

å kommunen skrivna. Under rubrik

utan känt hemvist mantalsskrivas

de personer vilka befunnits sakna

sådant hemvist eller, såvitt angår den

nomadiserande lappbefolkningen, huvudviste.

Juridisk person mantalsskrives å

fastighet, där den juridiska personen

med hänsyn till i 1 mom. om förmälda

eller andra omständigheter anses

hava sitt säte, eller, om dylik fastighet

ej finnes, under rubrik å kommunen

skrivna.

37 §.

2 mom. Av de i mantalslångden

för förrättningsåret upptagna juridiska

personerna må, utom den som

enligt 35 § 1 mom. 2. ej vidare skall

mantalsskrivas, ej vid mantalsskrivningen

utelämnas annan än den, som

vid förrättningen eller därefter innan

den 25 januari mantalsåret hos man
-

Föreslagen lydelse:

Fysiska personer, vilka utan att sakna

känt hemvist skola vara kyrkobokförda

under rubrik å församlingen

skrivna, mantalsskrivas under rubrik

a kommunen skrivna. Under rubrik

utan känt hemvist mantalsskrivas

de personer vilka befunnits sakna

sådant hemvist eller, såvitt angår

den nomadiserande lappbefolkningen,

huvudviste.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

talsskrivningsförrättaren styrkes vara

för mantalsåret upptagen i mantalslångd

för annat mantalsskrivningsdistrikt.

38 §.

1 mom. Envar fysisk person,

som ej enligt vad nedan sägs skall

av annan i mantalsuppgift upptagas,

samt envar juridisk person skall årligen

lämna skriftlig uppgift till mantalsskrivningen

i det distrikt, varest

vederbörande skall mantalsskrivas.

Den, som har familj, skall i sin mantalsuppgift

upptaga jämväl hos honom

bosatta familjemedlemmar med

undantag av sådan, som äger eller

brukar fastighet eller äger eller år

redare i fartyg eller som i rörelse eller

hushåll eller för fastighets skötsel

regelbundet eller tillfälligt sysselsätter

arbetare.

Det åligger hushållsf öreståndare

att tillse, att uppgifter avlämnas för

samtliga till hushållet hörande eller

eljest hos honom inneboende personer,

samt att såvitt möjligt föranstalta

om rättelse eller fullständigande

av uppenbart oriktig eller ofullständig

uppgift.

2 m om. Fysisk eller juridisk person,

som äger, besitter eller brukar

fast egendom eller idkar rörelse inom

annat distrikt än det, varest vederbörande

skall mantalsskrivas, åligger

att jämväl till mantalsskrivningen i

förstnämnda distrikt avlämna uppgift

enligt fastställt formulär angående

egendomen eller rörelsen med därtill

hörande personal.

3 mom. Mantalsuppgift skall

lämnas enligt av riksbyrån fastställt

formulär.

Angående vad mantalsuppgift skall

innehålla förordnar Konungen.

Mantalsuppgift må lämnas i slutet

konvolut försett med anteckning om

namn å den eller de personer uppgiften

avser.

4 m o m. Blanketter till mantalsuppgifter

skola i den ordning Konungen

föreskriver på statsverkets

38 §.

1 mom. Envar fysisk person,

med undantag dock för den som är

medlem av annans hushåll och bosatt

hos denne, skall årligen lämna

skriftlig uppgift (mantalsuppgift)

till mantalsskrivningen i det

distrikt, där han skall mantalsskrivas.

2 m om. Fysisk eller juridisk person,

som under förrättningsåret sysselsatt

eller kommer att sysselsätta

arbetare, skall till mantalsskrivningen

lämna sådan skriftlig uppgift om

den sysselsatta arbetskraften (arbetsgivareuppgift),

som erfordras

för försäkring enligt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete,

3 mom. Mantalsuppgift och arbetsgivareuppgifl

skola lämnas enligt

av riksbyrån fastställda formulär. Angående

vad sådana uppgifter skola

innehålla förordnar Konungen. Uppgifter,

som här avses, må lämnas i

slutet konvolut försett med anteckning

om namn å den eller de personer

uppgiften avser.

4 mom. Blanketter till mantalsuppgifter

och arbetsgivareuppgifter

skola i den ordning Konungen före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

bekostnad tillhandahållas de uppgiftsskyldiga.

42 §.

Varje efter senaste mantalsskrivning

ingången avhandling angående

ägande-, åho- eller arrenderätt till

fast egendom bör av fastighetens innehavare

vid mantalsskrivningen

uppvisatf.

43 §.

1 mom. Det åligger vederbörande

fastighetsägare eller den i hans ställe

är att insamla i 38 § 1 mom. omförmälda

uppgifter för fysiska och juridiska

personer inom fastigheten

ävensom i 38 § 2 mom. omförmälda

uppgifter angående fastigheten och

därå bedriven rörelse.

Uppgifterna skola —----är stad
gat.

Det åligger--- — å konvolutet.

Uppgifterna skola--- — finnes

anordnat.

Uppgiftsskyldig, som ej skall mantalsskrivas

å viss fastighet, har att

Själv inotn den i andra stycket stadgade

tid till vederbörande roteombud,

pastor eller insamlingsställe avlämna

mantalsuppgift, varom i 38 § 1 mom.

förmäles.

44 §.

Har uppgift eller handling, varom

i 38, 40 eller 4-2 § förmäles, ej inom

föreskriven tid avlämnats eller är avlämnad

uppgift ofullständig bör den

försumlige, om han finnes inom orten,

av mantalsskrivningsförrättaren

i den ordning 63 § stadgar skriftligen

anmanas att inom viss tid efter delfåendet

av anmaningen vederbörligen

fullgöra siri skyldighet. Finnes

den försumlige ej inom orten, må för

skyldighetens utkrävande anlitas bi
-

skriver på statsverkets bekostnad tillhandahållas

de uppgiftsskyldiga.

42 §.

Lokal skattemyndighet må, där så

finnes påkallat, förelägga den som

efter senaste mantalsskrivning blivit

ägare till eller därmed likställd innehavare

av fast egendom eller ägare

till byggnad å ofri grund att inom

viss tid för myndigheten uppvisa vederbörliga

åtkomsthandlingar. Föreläggande,

som här avses, skall tillställas

vederbörande i rekommenderat

brev.

43 §.

1 m o m. Det åligger vederbörande

fastighetsägare eller den i hans

ställe är att insamla i 38 § 1 och 2

mom. omförmälda uppgifter för fysiska

och juridiska personer inom

fastigheten.

Uppgifterna skola---är stad
gat.

Det åligger---— å konvolutet.

Uppgifterna skola---- finnes

anordnat.

Uppgiftsskyldig fysisk person, som

ej skall mantalsskrivas å viss fastighet,

har att själv inom den i andra

stycket stadgade tid till vederbörande

roteombud, pastor eller insamlingsställe

avlämna uppgift, varom i

38 § 1 och 2 mom. förmäles.

44 §.

Har uppgift, varom i 38 eller 40 §

förmäles, ej inom föreskriven tid avlämnats

eller är avlämnad uppgift

ofullständig, bör den försumlige, om

han finnes inom orten, av mantalsskrivningsförrättaren

i den ordning

63 § stadgar skriftligen anmanas att

inom viss tid efter delfåendet av anmaningen

vederbörligen fullgöra sin

skyldighet. Finnes den försumlige ej

inom orten, må för skyldighetens utkrävande

anlitas biträde av länssty
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

7

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

träde av länsstyrelsen, som äger före- relsen, som äger förelägga den förlägga

den försumlige lämpligt vite. sumlige lämpligt vite.

Vad i första stycket sägs skall äga

motsvarande tillämpning, där någon

underlåtit att inom föreskriven tid

efterkomma föreläggande, som i 42 §

avses.

56 §.

Länsbyrå för folkbokföringen är

länsstyrelsen.

Länsbyrån skall föra tryckande register

över fastigheterna, befolkningen

och de juridiska personerna inom

länet.

Där med — — — lokala skattemyndigheten.

Vad i---lokala skattemyn
digheten.

57 §.

Hos varje länsbyrå skola föras

förteckning över födelsenummer,

som av länsbyrån fastställas, alfabetiska

adressregister, bestående av avtryckskort,

över fysiska och juridiska

personer, samt ett nummerregister

över fysiska personer, bestående

av avtryckskort, vilka ordnats efter

personernas födelsenummer.

62 §.

2 m o m. Försummelse att lämna

sådan mantalsuppgift för juridisk

person, varom i 38 § f mom. förinäles,

eller sådan uppgift för fysisk eller

juridisk person som i 38 § 2 mom.

sägs, så ock underlåtenhet att iakttaga

vad i 41 § stadgas straffes med

böter högst trehundra kronor.

56 §.

Länsbyrå för folkbokföringen är

länsstyrelsen.

Länsbyrån skall föra tryckande register

över fastigheterna och befolkningen

inom länet. Länsbyrån skall

vidare i enlighet med de närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bestämmande,

av riksbyrån och riksskattenämnden

i samråd, föra tryckande register

över juridiska personer inom länet.

Där med — — ■— lokala skattemyndigheten.

Vad i----lokala skattemyn
digheten.

57 §.

Hos varje länsbyrå skola föras förteckning

över födelsenummer, som

av länsbyrån fastställas, alfabetiska

adressregister, bestående av avtryckskort,

över fysiska personer,

samt ett nummerregister över fysiska

personer, bestående av avtryckskort,

vilka ordnats efter personernas

födelsenummer.

62 §.

2 mom. Försummelse att lämna

sådan arbetsgivareuppgift, varom i

38 § 2 mom. förmäles, så ock underlåtenhet

att iakttaga vad i 41 § stadgas

straffes med böter högst trehundra

kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 december 1952.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg,

Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om vissa

ändringar i folkbokförings för ordning en den 28 juni 1946 (nr 469) samt

anför därvid följande.

I. Inledning.

Såsom ett led i arbetet med utredningen av vissa frågor rörande folkbokföringsväsendet

avlämnade assessorn i kammarrätten S. F. von Otter den

21 november 1951 en promemoria med förslag till vissa ändringar i folkbokföringsförordningen

m. m. Promemorian innehöll bl. a. förslag att den

mantalsskrivning av juridiska personer, som nu förekomme, skulle slopas

ävensom att vissa förenklingar i fråga om allmänhetens uppgiftsskyldighet

i samband med mantalsskrivningen skulle genomföras.

Efter remiss avgavs yttranden över promemorian av riksförsäkringsanstalten,

kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet

— med överlämnande av yttrande från mantalsdirektören i

Stockholm — länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,

Kalmar, Blekinge — med överlämnande av yttrande från häradsskrivaren i

Karlshamns fögderi — Malmöhus — med överlämnande av yttranden från

kronokamreraren i Malmö och häradsskrivaren i Hörby fögderi — Göteborgs

och Bohus — med överlämnande av yttrande från häradsskrivaren i

Mölndals fögderi — Skaraborgs —- med överlämnande av yttranden från domkapitlet

i Skara och styrelsen för föreningen Skaraborgs läns häradsskrivare

— Örebro -— med överlämnande av yttranden från kronokamreraren i Örebro

samt från häradsskrivarna i Edsbergs, Hallsbergs och Örebro fögderier

— Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län — med överlämnande

av yttranden från häradsskrivarna i Bodens, Kalix och Piteå fögderier —

kronokamreraren i Göteborg, domkapitlen i Linköping, Lund och Stockholm,

besvärssakkunniga (såvitt angår vissa processuella frågor), Sveriges

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

9

häradsskrivarförening, föreningen Sveriges kronokamrerare och Allmänna

svenska prästföreningens centralstyrelse. Domkapitlens utlåtanden åtföljdes

av yttranden från bl. a. ett antal kyrkobokföringsinspektörer.

Sedan de i promemorian framlagda förslagen blivit föremål för fortsatt

beredning inom finansdepartementet, anförde jag, då jag den 31 mars 1952

för Kungl. Maj :t anmälde desamma, att — såvitt avsåge frågorna om att

slopa mantalsskrivningen av juridiska personer och att genomföra vissa förenklingar

i fråga om allmänhetens uppgiftsskyldighet i samband med mantalsskrivningen

—• desamma borde bli föremål för närmare överväganden,

varför jag icke för det dåvarande ansåge mig böra taga ställning till de i

dessa hänseenden föreslagna ändringarna. Jag framhöll emellertid att min

avsikt vore att, sedan utredningsmannens förslag blivit ytterligare bearbetat,

föreslå proposition i ämnet till 1953 års riksdag.

Den proposition med förslag till ändring i folkbokföringsförordningen

(prop. nr 216), som Kungl. Maj:t på min hemställan beslöt att avlåta till

riksdagen, innehöll i enlighet härmed icke något förslag till ändring av de

bestämmelser, vilka reglerar mantalsskrivningen av juridiska personer eller

allmänhetens uppgiftsskyldighet.

Sedan nyssberörda detaljfrågor i utredningsmannens förslag numera varit

föremål för ytterligare beredning inom finansdepartementet, får jag härmed

övergå till att redogöra för förslaget i dessa delar och de yttranden,

som avgivits däröver. Jag kommer därvid först att behandla frågan om att

slopa mantalsskrivningen av juridiska personer.

II. Mantalsskrivning av juridiska personer.

Gällande bestämmelser. Enligt 35 § 1 mom. andra punkten folkbokföringsförordningen,

sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelsen den

1 juni 1951 (nr 394), skall vid mantalsskrivning i mantalslängder uppföras

alla den 1 november förrättningsåret bestående inländska juridiska personer

samt sådana utländska juridiska personer, vilka enligt senaste taxeringsIängd

var skattskyldiga här i riket, därvid under juridiska personer inbegripes

ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,

häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt

för delägarnas gemensamma räkning; dock att svenska staten samt

landsting, kommuner och andra menigheter i riket icke mantalsskrivs utom

där de skall upptagas i taxeringslängd för beskattning.

Beträffande mantalsskrivningsorten för juridisk person stadgas i 36 § 1

mom. att oskift dödsbo efter person, vilken vid dödsfallet var bosatt här i

riket, skall mantalsskrivas i det distrikt, inom vilket den avlidne vid dödsfallet

var kyrkobokförd, att bolag eller annan sammanslutning, som har

sitt säte i utlandet men som jämlikt 64 § 2 mom. kommunalskattelagen

skall betraktas som svensk ekonomisk förening skall mantalsskrivas i det

distrikt, inom vilket den verkliga ledningen av företaget den 1 november

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

förrättningsåxet utövades, att annan juridisk person än oskift dödsbo eller

bolag eller annan sammanslutning, som nyss sagts, skall mantalsskrivas i

det distrikt, där vederbörande styrelse eller förvaltning den 1 november förrättningsåret

hade sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid

var bosatt. Juridisk person skall enligt 36 § 2 mom. mantalsskrivas å fastighet,

där den juridiska personen med hänsyn till ovan omförmälda eller

andra omständigheter anses ha sitt säte, eller, om dylik fastighet ej finnes,

under rubrik å kommunen skrivna.

I 13 och 14 §§ mantalsskrivningskungörelsen den 25 augusti 1947 (nr

654) sådana dessa författningsrum lyder enligt kungörelse den 24 september

1948 (nr 637) meddelas närmare föreskrifter angående de mantalsskrivna

personernas redovisning i mantalslängder. Dessa längder trycks med

hjälp av tryckande register, vilka jämlikt 56 § folkbokföringsförordningen

skall föras hos länsbyrå för folkbokföringen. Närmare bestämmelser angående

personernas redovisning i dessa register har meddelats av Kungl.

Maj:t genom särskilda ämbetsskrivelser.

Mantalsskrivning av juridiska personer skulle första gången ägt rum för

år 1949. Genom kungörelse den 30 juni 1948 (nr 581) angående fortsatt

uppskov med tillämpningen av vissa bestämmelser i folkbokföringsförordningen,

såvitt angår mantalsskrivningen av juridiska personer m. m., föreskrevs

emellertid, att sådana personer icke skulle mantalsskrivas för år

1949.

Genom kungörelse den 18 juni 1949 (nr 413) med vissa bestämmelser

angående mantalsskrivning av juridiska personer för år 1950 föreskrevs en

viss begränsning av de kategorier juridiska personer, som skulle mantalsskrivas,

innebärande att mantalsskrivning skulle ske allenast av a) oskifta

dödsbon och familjestiftelser, b) svenska aktiebolag och svenska försäkringsanstalter,

som icke är aktiebolag, c) svenska ekonomiska föreningar,

sparbanker, hypoteksföreningar och bostadskreditföreningar samt d) andra

juridiska personer, därest de upptagits i inkomst- eller förmögenhetslängd

för år 1949.

Genom kungörelse den 22 september 1949 (nr 508) angående fortsatt

uppskov med tillämpningen av vissa bestämmelser i folkbokföringsförordningen

förordnades bl. a. att vad i 36 § 2 inom. andra stycket folkbokföringsförordningen

stadgats om att juridisk person skulle mantalsskrivas å

viss fastighet respektive under rubriken å kommunen skrivna icke skulle

äga,tillämpning vid mantalsskrivningen för år 1950. Genom kungörelse samma

dag (nr 509) med vissa ytterligare bestämmelser angående mantalsskrivning

av juridiska personer för år 1950 förordnades bl. a. att vid mantalsskrivning

för år 1950 av juridiska personer särskild mantalslängd för del

av mantalsskrivningsdistrikt icke skulle upprättas såvitt avsåge mantalslängdens

personella liggare, avdelningarna B och C.

Motsvarande bestämmelser ha sedermera utfärdats med avseende å mantalsskrivningarna

för åren 1951, 1952 och 1953.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

11

Tidigare förslag. Före folkbokföringsreformens genomförande förekom

ingen mantalsskrivning av juridiska personer, ehuru sådana personer var

ålagda en viss uppgiftsskyldighet i samband med mantalsskrivningen. Kammarrätten

uttalade emellertid i sitt över 1936 års uppbördsko mmitt és betänkande

med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen

m. m. (SOU 1938:41) avgivna yttrande att det ur beskattningssynpunkt

vore en angelägenhet av vikt, att juridiska personer, som kunde tänkas

bli föremål för taxering, bleve vederbörligen registrerade, och att det

med hänsyn härtill borde tagas under övervägande, huruvida icke särskilda

föreskrifter borde meddelas om registrering av juridiska personer i samband

med mantalsskrivning.

Folkbokföringskommittén föreslog i sitt betänkande med förslag till omorganisation

av folkbokföringen m. in. (SOU 1944: 52), att alla inländska

juridiska personer och vissa utländska juridiska personer skulle mantalsskrivas

och uttalade i anslutning härtill, att uppgiftsskyldighet vid mantalsskrivning

med hänsyn till syftet med bestämmelserna torde böra åläggas

alla juridiska personer utan hänsyn till om de vore skattskyldiga eller icke,

enär endast härigenom beskattningsmyndigheternas kontroll av att deklarationsskyldighet

vederbörligen fullgjordes bleve fullständig.

Folkbokföringskommitténs förslag tillstyrktes eller lämnades i princip

utan erinran i flertalet av de remissyttranden, vari denna fråga berördes.

Statistiska centralbyrån framhöll, att mantalsuppgifterna för juridiska personer

torde kunna utnyttjas i statistiska och andra sammanhang, särskilt

vid företagsräkningar eller eljest då behov uppkomme att upprätta företagsregister.

Riksräkenskapsverket uttalade, att förslaget måste anses innebära

en fördel ur fiskalisk synpunkt. Länsstyrelserna i Älvsborgs och

Västmanlands län framhöll registreringens betydelse ur taxeringssynpunkt.

Taxeringsintendenten i Stockholms län uttalade att ett genomförande av

förslaget syntes komma att i hög grad underlätta beskattningsnämndernas

arbete särskilt därigenom att dessa erhölle kännedom om befintliga juridiska

personer inom respektive distrikt. Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida

bestämmelserna i praktiken skulle komma att visa sig effektiva. Magistraten

i Västerås ansåg, att en mantalsskrivning av juridiska personer

skulle komma att vålla såväl allmänheten som myndigheterna åtskilligt

besvär utan motsvarande nytta. Den kontroll i taxeringshänseende, som

skulle vinnas, syntes i fråga om icke registrerade juridiska personer vara

av föga värde, då det syntes vara lika svårt att kontrollera att mantalsuppgift

avlämnades som att deklaration skedde. I fråga om registrerade juridiska

personer syntes erforderlig kontroll vinnas genom granskning av befintliga

register.

Föredragande departementschefen uttalade, att den föreslagna mantalsskrivningen

syntes komma att medföra betydande fördelar såväl för taxeringsarbetet

som i andra sammanhang. En fullständig redovisning av de

juridiska personerna ansåges dock icke vara möjlig att påräkna men sådana

förbättringar särskilt i fråga om deklarationskontrollen syntes dock kunna

vinnas att den ifrågasatta mantalsskrivningsskyldigheten borde införas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Utredningen. Beträffande frågan huruvida det kunde anses föreligga något

allmänt behov av att registrera de juridiska personerna hos folkbokföringsmyndigheterna

framhåller utredningsmannen bl. a., att det redan före folkbokföringsreformens

genomförande med stöd av olika lagar och författningar

förekommit en registrering av vissa kategorier juridiska personer såsom

t. ex. svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, understödsföreningar,

sparbanker och vissa stiftelser. Någon ändring i denna registreringsskyldighet

hade icke skett.

Utredningsmannen framhåller vidare att någon allmänt vedertagen definition

på begreppet juridisk person icke funnes. Under begreppet innefattades

dock enligt vedertagen uppfattning i Sverige1 varje särskilt bildat rättssubjekt,

som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt

inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller svara.

Enligt gällande lagar kunde aktiebolag, ekonomiska föreningar, sambruksföreningar

eller understödsföreningar icke förvärva rättigheter eller

ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet söka,

kära eller svara innan registrering skett. Samma vore förhållandet med sparbank

innan anmälan skett till vederbörande länsstyrelse. Dessa bolag etc.

vunne således rättskapacitet — bleve juridiska personer — först i och med

registreringen, respektive beträffande sparbank i och med att föreskriven

anmälan gjorts. En oregistrerad ekonomisk förening t. ex. vore således ej

juridisk person — vilket dock enligt folkbokföringsförordningen icke syntes

hindra att den kunde mantalsskrivas såsom sådan person.

I promemorian framhålles, att lagstiftning om ideella föreningar för närvarande

saknades men att frågan om en legal registrering av dessa föreningar

vore föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Utredningsmannen uttalar, att det icke syntes föreligga något allmänt

behov av att alla i enlighet med aktiebolagslag och föreningslag m. fl. författningar

registrerade juridiska personer skulle bliva föremål för en ytterligare

registrering i samband med mantalsskrivningen. Ej heller kunde det

förelinnas något allmänt intresse av att få för närvarande icke registreringspliktiga

föreningar och andra sammanslutningar uppförda i mantalslängder

— allra helst som man vore på det klara med att blott en del av dessa juridiska

personer, nämligen de som självmant gåve sig till känna för myndigheterna,

komme att återfinnas i registren. Något allmänt intresse av att få

alla oskifta dödsbon registrerade hos folkbokföringsmyndigheterna ansåges

knappast föreligga.

Utredningsmannen erinrar vidare om de i olika sammanhang ur statistisk

synpunkt framförda önskemålen om en registrering av olika slags juridiska

personer. Utredningsmannen har vitsordat att ett behov av sådan registrering

förelåge men framhåller tillika att den registrering, som skedde i samband

med mantalsskrivningen, icke vore av sådan art att den kunde tjäna

några statistiska ändamål. Därest ett register över juridiska personer skulle

kunna fylla något sådant ändamål, syntes det böra vara så beskaffat att det

1 Jfr SOU 1949: 17 s. 7a.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

13

kunde göras till föremål för hålkortsbearbetning. Ett eventuellt föreliggande

allmänt behov av en registrering av olika slags juridiska personer borde tillgodoses

på annan väg än genom mantalsskrivning.

Emot en mantalsskrivning av de icke registreringspliktiga föreningarna

och andra sammanslutningar kunde även den vägande invändningen göras

att såsom juridisk person kunde komma att mantalsskrivas en förening, som

saknade rättskapacitet och alltså enligt vedertagen terminologi ej vore juridisk

person. Det kunde icke vara tillfredsställande att en förening, som ej

vore juridisk person, vore mantalsskriven såsom sådan. Ej heller syntes det

böra komma i fråga att mantalsskrivningsförrättarna skall ingå i prövning

av vederbörandes rättskapacitet. Ett sådant förfarande skulle i alltför hög

grad tynga mantalsskrivningsarbetet.

Utredningsmannen, som erinrar om att mantalsskrivningen av juridiska

personer tillkommit främst i avsikt att möjliggöra för taxeringsmyndigheterna

att utöva en effektiv kontroll över att skattskyldiga sådana personer

fullgjorde sin deklarationsplikt, påpekar även att vid den tidpunkt, april

1939, då kammarrätten framförde tanken på att en mantalsskrivning av juridiska

personer kunde vara av värde för taxeringsarbetet, vissa brister förelåge

i taxeringsorganisationen, vilka försvårade deklarationskontrollen. Dessa

brister hade sedermera i viss mån eliminerats genom åtgärder från statsmakternas

sida.

I promemorian uttalas i anslutning härtill att man genom att de juridiska

personerna numera taxerades av särskilda taxeringsnämnder vunnit — förutom

det att samtliga deklarationer bleve föremål för i stort sett likartad

bedömning —- att kontrollmöjligheterna över att samtliga skattskyldiga

verkligen deklarerade väsentligt ökats. Kontrollmöjligheterna ställde sig

olika för olika juridiska personer. Enligt Kungl. Maj :ts cirkulär den 10 februari

1928 angående upprättande av kortregister i och för tillämpning av

förordningen den 27 juni 1927 om utskiftning av aktiebolags tillgångar skall

länsstyrelserna föra kortregister över de aktiebolag, vilkas styrelser har sitt

säte inom vederbörande län. Om vad i kortregistret förekommit skall länsstyrelserna

underrätta vederbörande taxeringsnämnd. Registret föres på

respektive taxeringsavdelningar och genom detsamma kunde erhållas effektiv

kontroll över att alla bolag, som hade sitt säte inom länet, bleve införda

i inkomstlängd.

Ej heller beträffande följande skattskyldiga syntes det för beskattningsmyndigheterna

möta några svårigheter att utöva en fullt tillfredsställande

kontroll över att föreskriven deklarationsskyldighet fullgjordes nämligen:

svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, svenska ekonomiska

föreningar, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,

svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar. Antalet

utländska juridiska personer, vilka ej är oskifta dödsbon eller familjestiftel
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

ser, vore så obetydligt att någon svårighet ej syntes möta för beskattningsmyndigheterna

att utöva kontroll över dem.

Vad beträffade oskifta dödsbon förelåge möjligen vissa svårigheter för beskattningsmyndigheterna,

när det gällde utövandet av deklarationskontrollen.

I fråga om dödsbon efter personer, vilka avlidit under året före vederbörligt

beskattningsår eller tidigare, syntes beskattningsmyndigheterna emellertid

ha tillräcklig ledning av inkomstlängden för det taxeringsår, som

föreginge det år taxeringen skulle ske. I fråga om dödsbo efter person, som

avlidit under vederbörligt beskattningsår, förelåge ännu mindre risk att det

skulle kunna undandraga sig eventuell dekiarationsplikt.

Över familjestiftelserna, vilka liksom oskifta dödsbon skall upptagas i avdelning

A av inkomstlängden, funnes endast begränsade möjligheter att utöva

någon kontroll. Om en familjestiftelses förmögenhet helt eller delvis

vore placerad i aktier, finge beskattningsmyndigheterna genom aktieutdelningsuppgifterna

kännedom om stiftelsens existens. Vidare kunde myndigheterna

få sådan kännedom, därest någon person uppbure understöd från

familjestiftelsen och upptoge detta i sin deklaration. Sedan en familjestiftelse

en gång blivit upptagen i inkomstlängd syntes riskerna för att den

skall undgå fullgörandet av sin deklarationsskyldighet vara obetydliga.

I avdelning C av inkomstlängden skulle upptagas »övriga skattskyldiga»

d. v. s. sådana skattskyldiga, som ej skall upptagas i A- eller B-längderna.

Det bleve in. a. o. fråga om dels fonder och stiftelser av olika slag (med

undantag av familjestiftelser) dels ock allehanda föreningar och samfund

in. fl. Beträffande dessa juridiska personer gällde, att man visserligen genom

mantalsskrivningen erhölle ett register över en del av dessa, nämligen

över dem som själva bedömde sig vara juridiska personer och fullgjorde sin

uppgiftsskyldighet, men någon möjlighet för myndigheterna att kontrollera

att uppgiftsskyldigheten verkligen fullgjordes funnes icke — såvida icke

den juridiska personen redan förut vore mantalsskriven. Folkbokföringsmyndigheterna

bleve emellertid nödsakade att lägga ned ett omfattande arbete

på att leta fram dem som skulle mantalsskrivas och att årligen anmana

ett stort antal av dessa att fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Med ledning av

inantalslängderna hade sedan taxeringsmyndigheterna att i sin tur undersöka,

huruvida de där upptagna personerna kunde tänkas vara deklarationspliktiga

samt att i förekommande fall utfärda anmaningar att avlämna självdeklaration.

Utredningsmannen finner denna kontrollapparat vara överdimensionerad

samt ifrågasätter, huruvida icke beskattningsmyndigheternas

arbete snarare bleve tyngre än lättare genom detta förfarande; för folkbokföringsmyndigheterna

innebure mantalsskrivningen en avsevärd belastning.

Till belysande av i vilken utsträckning mantalsskrivna juridiska personer

blivit föremål för taxering hav i en till promemorian fogad bilaga intagits en

på grundval av uppgifter, som inhämtats av 1949 års folkbokföringssakkunniga,

gjord sammanställning över antalet i 1950 års mantalslängder upptagna

samt år 1951 taxerade juridiska personer. Densamma utvisar i sammandrag

följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

15

Mantals-

skrivna

Taxerade

A-liggaren

Oskifta dödsbon....................

Familjestiftelser.....................

52 439

5*3

115 448

384

B-liggaren, avd. 1

Svenska juridiska personer..........

Utländska juridiska personer........

30 940

52

21 m

h2

B-liggaren, avd. 2

Svenska ekon. föreningar m. fl.......

25 597

10 666

C-liggaren

Övriga juridiska personer............

Summa

17 699

127 810

7 341

55 214

Utredningsmannen erinrar- om att, sedan mantalsskrivningen av de juridiska

personerna ägt rum, mantalslängd skall tryckas, därefter inkomstlängd

och debiteringslängd. Ur taxeringssynpunkt medförde denna ordning

vissa både nackdelar och risker. Inkomstlängden måste nämligen tryckas

redan under tiden maj—juli under inkomståret och således 1/2—s/4 år innan

det taxeringen toge sin början men den återspeglade förhållandena den

1 november året före inkomståret. Juridiska personer, som tillkommit efter

sistnämnda tidpunkt och som skall taxeras, komme alltså ej att återfinnas

i längden. Alla under de två sista månaderna under året före inkomståret

samt under inkomståret nytillkomna juridiska personer måste alltså manuellt

tillföras i inkomst- och debiteringslängd.

Ett slopande av mantalsskrivningen av juridiska personer syntes enligt

utredningsmannen ej böra medföra att även de över juridiska personer upprättade

tryckande registren slopades. Enligt förslaget bör dessa i stället ordnas

på ett för taxeringsändamålen lämpligt sätt, så att de verkligen fyller eu

funktion som hjälpmedel vid tryckning av inkomst- och debiteringslängder

samt debetsedlar. Mest ändamålsenligt — med hänsyn till de olika förhållanden

som är rådande inom olika län — syntes vara om länsstyrelsernas

folkbokförings- och taxeringsavdelningar i samråd finge uppgöra förslag till

bestämmelser angående lämpligaste sättet för registrens ordnande och skötsel,

vilka förslag skulle underställas riksbyrån och riksskattenämnden för

godkännande.

Utredningsmannen har vidare framhållit att, därest förslaget genomfördes,

fråga uppkomme hur de tryckande registren skall hållas aktuella. Aktualiseringen

syntes lämpligen böra ske dels med ledning av officiella meddelanden

angående in- och avregistrerade aktiebolag och föreningar ävensom

angående förändringar med avseende å styrelsens säte in. in., dels ock med

1 Beträffande Stockholm och Göteborg saknas dock uppgift angående antalet taxerade dödsbon.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

ledning av senaste inkomstlängd. De särskilda mantalsuppgifter, som vissa

juridiska personer även i framtiden bleve nödsakade att lämna, syntes även

böra användas vid aktualiseringen av registret.

Ett sålunda för taxeringsändamål upprättat och underhållet tryckande

register över juridiska personer anser utredningsmannen få ett helt annat

värde än det nuvarande registret. Det kunde aktualiseras fortlöpande under

hela inkomståret. Om inkomstlängd trycktes i början av taxeringsåret — i

stället för som nu 1/2—3/4 år tidigare — kunde inkomstlängden komma att

innehålla plåtavtryck på samtliga skattskyldiga. En olägenhet med den nuvarande

inkomstlängden vore att densamma ej innehölle uppgift om den

juridiska personens postadress, vilken olägenhet eventuellt kunde elimineras,

därest uppgiften om mantalsskrivningsfastighet utginge och postadressen

präglades omedelbart under personens namn. Frågan huruvida detta

vore möjligt måste dock — med hänsyn till adresseringen av debetsedlarna

— bli föremål för närmare överväganden. I registret och följaktligen även i

inkomst- och debiteringslängder kunde, därest vederbörande länsstyrelse så

funne lämpligt, medtagas juridiska personer, vilka dreve rörelse i en kommun

utan att de där hade sitt säte och således icke skall där taxeras annat

än till kommunal inkomstskatt.

Yttranden. Förslaget att slopa mantalsskrivningen av juridiska personer

avstyrkes i ett yttrande samt tillstyrkes eller lämnas utan erinran i övriga

yttranden, där spörsmålet närmare berörts. Statistiska centralbyrån uttalar

sålunda att övertygande skäl anförts för förslaget. Ett likartat uttalande har

gjorts av länsstyrelsen i Örebro län. Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar,

att mantalsskrivning av juridiska personer i den utsträckning sådan

hitintills förekommit icke syntes ha medfört den nytta, som åsyftats, bl. a.

därigenom att stor osäkerhet varit rådande angående vilka juridiska personer,

som skolat medtagas. Under alla förhållanden hade den kontroll i taxeringshänseende,

som utgjort den främsta anledningen till denna mantalsskrivning,

icke uppnåtts. Att under sådana förhållanden bibehålla densamma

syntes icke lämpligt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför, att mantalsskrivningen av juridiska

personer utan tvivel bidragit till att en del taxeringsobjekt framkommit. Det

kunde dock ifrågasättas om det icke i fortsättningen skulle vara möjligt att

bygga vidare på den grund, som nu funnes, utan att därför en mantalsskrivning

behövde ske. Ett genomförande av förslagen om att slopa ifrågavarande

mantalsskrivning och utbygga länsstyrelsernas register över juridiska personer

syntes vara ägnat att medföra minskade kostnader och bättre resultat.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar bl. a. att mantalsskrivningen

i stor utsträckning endast innebure en ytterligare registrering med

motsvarande arbete för lokal skattemyndighet. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län anser det väl motiverat att slopa mantalsskrivningen av juridiska

personer, enär densamma vållade åtskilligt besvär utan motsvarande nytta.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 16. 17

Liknande synpunkter anföres av mantalsdirektören i Stockholm, tvä kronokamrerare

och åtskilliga häradsskrivare.

Riksräkenskapsverket erinrar om, att ämbetsverket i sitt yttrande över

folkbokföringskommitténs betänkande uttalade, att förslaget om mantalsskrivning

av juridiska personer måste anses innebära en fördel ur fiskalisk

synpunkt. En allmän skyldighet att avlämna mantalsuppgift måste också

medföra större möjlighet till registrering av eventuella skattskyldiga än enbart

skyldigheten att, efter bedömande av om skyldighet härtill förelåge, avgiva

självdeklaration. Med hänsyn till den nuvarande utformningen av taxeringsorganisationen

och till de hjälpmedel i form av register av olika slag,

som stode till förfogande för deldarationskontroll beträffande ifrågavarande

skattskyldiga, syntes emellertid garantier i det väsentliga förefinnas för deklarationsskyldighetens

fullgörande. Då mantalsskrivningsskyldigheten

medförde en betydande belastning av de berörda myndigheterna, ville ämbetsverket

icke motsätta sig förslaget att mantalsskrivningsskyldigheten

i fråga om juridiska personer slopades.

Riksförsukringsanstalten vill med hänsyn till vad i promemorian anförts

angående de administrativa olägenheterna av det nuvarande systemet icke

motsätta sig den föreslagna åtgärden. Ämbetsverket, som erinrar om att juridisk

person enligt förslaget dock även i fortsättningen skulle lämna uppgift

till mantalsskrivningen angående av personen sysselsatt arbetskraft, framhåller

i anslutning härtill att erfarenheten visat, att det ofta mötte särskilda

svårigheter för riksförsäkringsanstalten att erhålla kännedom om arbetsgivare,

som vore juridisk person. Möjligheterna för anstalten att få kännedom

om sådan arbetsgivare vore uppenbarligen större, om juridiska personer

mantalsskreves, än om så icke skedde. Varje juridisk person hade ju nämligen

att i mantalsuppgiften angiva, huruvida under förrättningsåret arbetskraft

sysselsatts eller komme att sysselsättas. Vore vederbörande s. k. mindre

arbetsgivare (d. v. s. sysselsattes i regel mindre än 5 årsarbetare), skulle

därjämte de närmare upplysningar lämnas rörande den sysselsatta arbetskraften

som erfordrades för försäkring enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Vid underlåtenhet att lämna vederbörliga uppgifter i dessa avseenden, syntes

mantalsskrivningsförrättaren som regel infordra dylika. Avskaffades

mantalsskrivningen av juridiska personer, kunde följden bli, att arbetsgivare,

som vore juridiska personer, icke komme att redovisas i arbetsgivarförteckningarna

i fullt samma utsträckning som för närvarande.

Ej heller övcrståtliållarämbetet vill motsätta sig förslagets genomförande.

Ämbetet hyste dock cn viss tvekan om lämpligheten därav med hänsyn till

den korta tid nu gällande bestämmelser varit i kraft och den ringa erfarenhet,

som hittills vunnits av desamma. Ämbetet uttalar vidare:

För Stockholms vidkommande må i detta sammanhang nämnas att, ehuru

mantalsskrivning av juridiska personer äger rum å mantalsverket, överståthållarämbetet

ännu icke ansett sig kunna slopa förandet av ett å skatteavdelningens

bolagstaxeringskontor sedan många år fört register över sådana

juridiska personer, vilka kunna bliva föremål för taxering. Överståthållarämbetet

har varit medvetet om att dubbelarbete i viss omfattning härigenom

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. i samt. Nr 16.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

utförts men har låtit sitt handlande bestämmas av ansvaret för taxeringsarbetets

effektivitet. Då sålunda ett register över juridiska personer ändock

föres i Stockholm, synes ett slopande av mantalsskrivningen av juridiska

personer icke behöva medföra några ur taxeringssynpunkt menliga verkningar.

Länsstyrelsen i Blekinge län, som ej heller vill motsätta sig föreliggande

förslag, yttrar:

Med de hjälpmedel — kortregister över aktiebolag, föreningsregister m. in.

—- som redan tidigare stått till buds, torde i allmänhet de till B-längderna

hänförliga skattskyldiga blivit i vederbörlig ordning taxerade. Mera ovisst

synes det vara om de till C-längderna hänförliga betydligt svåråtkomligare

skattskyldiga blivit föremål för fullständig undersökning vid taxeringen. Då

mantalsskrivningen hittills icke kunnat registrera alla juridiska personer

hänförliga till de grupper, som vid taxering böra upptagas i C-längderna,

har vederbörande taxeringsnämnd för att vinna kännedom om förefintligheten

av ytterligare skattskyldiga av dessa kategorier nödgats göra efterforskningar

med ledning av särskilt infordrade uppgifter, kommunernas stater

m. in. På grund av att den begränsade och hårt i anspråk tagna tiden för

taxeringsarbetet icke kan medgiva mera tidsödande dylika efterforskningar

torde mantalsskrivningens slopande medföra ökad risk för att vissa dylika

skattskyldiga icke bliva föremål för taxering, men då det kan antagas, att

några mera betydande belopp icke undgå beskattning och då en årlig mantalsskrivning

av juridiska personer medför vissa kostnader vill länsstyrelsen

icke motsätta sig utredningsmannens förslag om slopande av mantalsskrivningen

beträffande juridiska personer. Länsstyrelsen ifrågasätter dock, huruvida

icke mantalsskrivningsförfarandet för juridiska personer bör ersattas

av viss anmälningsskyldighet, förslagsvis vart femte år eller i samband med

folkräkningarna. Efterforskningsarbetet borde därvid handhavas av de

lokala mantalsskrivningsorganen, vilka kunna antagas besitta den största

lokalkännedomen.

Förslaget avstyrkes i ett yttrande. Kammarrätten yttrar bl. a.

Kammarrätten anser, att de i promemorian åberopade skälen för förslaget

att slopa förevarande mantalsskrivning icke äro övertygande utan att de av

departementschefen i samband med mantalsskrivningens införande anförda

skälen för bestämmelser angående mantalsskrivning av juridiska personer

alltjämt äro bärande. Förstnämnda skäl voro i huvudsak kända vid tiden

för folkbokföringsreformens genomförande. Erfarenhet saknas till stöd tor

det i promemorian gjorda påståendet att mantalsskrivningen av juridiska

personer icke medfört de väntade fördelarna ur beskattmngssynpunkt, och

frågan om behovet av dylik mantalsskrivning ur andra synpunkter har hittills

föga beaktats. ...... ,

Med hänsyn till vad sålunda anförts får kammarratten avstyrka förslaget

om slopandet av bestämmelserna angående mantalsskrivning av dylika peisoner.

Däremot har kammarrätten intet att erinra mot att sådan mantalsskrivning

tills vidare sker i enlighet med den ordning, som tillämpats beträffande

mantalsåren 1950—1952.

Beträffande frågan om mantalsskrivning av dödsbon framförs synpunkter

i ett par remissyttranden. Håradsskrivaren i Hörby fögderi uttalar sålunda

att mantalsskrivningen av dödsbon utan svårighet syntes kunna bi
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

19

behållas, om vederbörande personplåt, sedan uppgift om dödsdag inpräglats,

finge stå kvar på oförändrad plats, till dess dödsboet vid mantalsskrivning

strukits. Dödsboet skulle alltså mantalsskrivas å den fastighet, där

den döde i livstiden var mantalsskriven, ej i särskild avdelning av längden

för det distrikt, där han vid dödsfallet var kyrkobokförd. Något behov av att

samla dödsbon i särskild avdelning funnes ej och de hittills använda dödsboplåtarna

med deras knapphändiga uppgifter hade vållat en del olägenheter.

Häradsskrivaren i Mölndals fögderi yttrar, att det syntes diskutabelt,

huruvida oskifta dödsbon borde uppföras i det tryckande registret eller icke.

Dessa undginge säkerligen i mycket liten omfattning att bliva föremål för

taxering, vartill komme att aktualisering av plåtmaterialet beträffande dessa

krävde en hel del arbete.

Utredningsmannens förslag att de tryckande registren över juridiska personer

även i fortsättningen skall föras har icke föranlett någon erinran.

Statistiska centralbyrån framhåller dock beträffande sättet för dessa registers

förande att vissa enhetliga riktlinjer härför icke kunde undvaras.

Möjligen hade utredningsmannen ansett nödig enhetlighet kunna vinnas genom

att länsstyrelserna underställde riksbyrån för folkbokföringen och riksskattenämnden

förslag till registerföringens ordnande. Även om denna väg

icke vore oframkomlig syntes den dock kunna vålla såväl dessa centrala

myndigheter som länsstyrelserna ett betungande och i viss mån onödigt arbete

genom korrespondens, återförvisning och förhandlingar, vilket skulle

kunna till stor del undvikas genom att Kungl. Maj:t fastställde de normer,

som borde vara gemensamma. Centralbyrån hemställde därför, att hithörande

spörsmål måtte bliva ytterligare utredda.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att genom en i ett tryckande

register över juridiska personer fortlöpande registrering utan mantalsskrivning

samma resultat kunde nås ur taxeringssynpunkt som efter en

mantalsskrivning. Eventuellt kunde detta register då utökas med tryckplåtar

för de fall, där juridisk person bedreve rörelse i annan kommun än,

där taxering till statsskatt skulle ske. Normalregler för registrens förande

borde utarbetas av riksbyrån och riksskattenämnden. Om i något fall en

länsstyrelse önskade avvika från dessa regler borde tillstånd därtill kunna

medgivas av nyssberörda myndigheter.

Länsstyrelsen i Örebro län yttrar, att det för aktualiseringen av det tryckande

registret över juridiska personer vore önskvärt, om de olika myndigheter,

hos vilka dylika personer registrerades, ålades att till länsstyrelsernas

taxerings- och folkbokföringsavdelningar anmäla verkställda registreringar.

Frågan om de kostnader, som förslagets genomförande eventuellt kunde

komma att förorsaka statsverket har berörts i yttrande av statistiska centralbyrån,

som anför:

På grund av utredningsmannens uttalanden och sakens beskaffenhet synes

man böra räkna med att vissa ompräglings- och omställningsarbeten i de

tryckande registren kunna bliva erforderliga. Vederbörande anslag för det

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

budgetår, under vilka dessa arbeten torde komma att utföras, kunna därigenom

bliva mera belastade än som förutsetts vid beräkningen. Huruvida

och med vilket belopp överskridande kan bliva nödvändigt kan ej nu med

säkerhet anges, men centralbyrån vill härmed göra förbehåll för eventualiteten.

Departementschefen. Det viktigaste motivet för att införa mantalsskrivning

av juridiska personer var de fördelar som denna ansågs komma att få ur

taxeringssynpunkt. Särskilt avseende fästes vid de ökade möjligheter till

deklarationskontroll, som mantalsskrivningen förutsågs skola medföra. Mantalsskrivning

av juridiska personer ägde första gången rum under hösten

1949 för mantalsåret 1950, men redan vid denna första mantalsskrivning

skedde en av praktiska skäl förestavad begränsning av de kategorier juridiska

personer, som skulle mantalsskrivas.

Utredningsmannen har såsom skäl för sitt förslag att denna mantalsskrivning

slopas anfört bl. a., att de brister i fråga om taxeringsväsendets

organisation, vilka förelåg vid den tid, då tanken på denna form av registrering

först framfördes, i stort sett blivit eliminerade genom den av 1943 års

riksdag beslutade omorganisationen av beskattningsnämnderna. Erfarenheten

har vidare, enligt utredningsmannen, givit vid handen att mantalsskrivningen

av de juridiska personerna ur taxeringssynpunkt icke haft den stora

betydelse, som man förväntat sig, bl. a. med hänsyn till att flertalet av dem

som bleve föremål för mantalsskrivning jämväl vore registrerade i annan

ordning.

Remissinstanserna har i allmänhet funnit de skäl, som anförts för att

mantalsskrivningen av juridiska personer bör slopas, så övertygande att

de tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran eller förklarat sig icke

vilja motsätta sig förslagets genomförande. Endast kammarrätten har avstyrkt

förslaget; bl. a. har kammarrätten uttalat att erfarenhet saknades till

stöd för påståendet att mantalsskrivningen icke medfört de väntade fördelarna

ur beskattningssynpunkt.

Givet är att en viss tveksamhet kan vara på sin plats angående lämpligheten

av att redan nu, efter det att bestämmelserna om mantalsskrivning

av juridiska personer varit i tillämpning vid allenast fyra mantalsskrivningar,

vidtaga några ändringar i dessa bestämmelser. Emellertid visar uttalandena

i yttrandena från flertalet av de remissinstanser, som har att

syssla med taxering och mantalsskrivning och det material som därvid framkommer,

att den nuvarande ordningen beträffande juridiska personer medfört

avsevärda olägenheter i form av en ökad arbetsbörda för de därav berörda

myndigheterna utan att däremot svarande fördelar i form av bättre

taxeringsresultat uppnåtts. Icke heller synes denna mantalsskrivning medföra

andra fördelar, exempelvis för statistikens vidkommande, av sådan betydelse,

att de motiverar dess bibehållande. Då sålunda den framförda kritiken

mot det nuvarande systemet synes vara berättigad, ansluter jag mig

till utredningsmannens förslag att mantalsskrivningen av juridiska personer

slopas. Samtidigt har utredningsmannen föreslagit, att det redan insam
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

21

lade materialet bevaras i den formen att de tryckande registren över dessa

personer bibehålies, samt att registren aktualiseras på lämpligt sätt. Icke

heller mot detta förslag har jag någon erinran.

Utredningsmannen har beträffande sättet för förandet av de tryckande

registren över juridiska personer föreslagit, att bestämmelser härom borde

utfärdas av länsstyrelsernas folkbokförings- och taxeringsavdelningar i samråd

samt att bestämmelserna för godkännande skulle underställas riksbyrån

och riksskattenämnden. Enär, såsom i ett remissyttrande framhållits, en

sådan ordning kan tänkas komma att medföra vissa olägenheter, synes det

mig lämpligare att erforderliga föreskrifter utfärdas av Kungl. Maj:t eller,

efter Kungl. Maj :ts bestämmande, av riksbyrån och riksskattenämnden i

samråd. Stadgande härom har införts i 56 §.

Såsom statistiska centralbyrån i sitt yttrande anfört torde man få räkna

med möjligheten att vissa kostnader uppkommer för ompräglings- och omställningsarbeten

i det tryckande registret över juridiska personer. Storleken

av dessa kostnader blir bl. a. beroende av dels i vad mån ompräglingsarbeten

överhuvud skall behöva förekomma dels ock, därest så kommer att anses

erforderligt, huruvida omprägling skall behöva ske även av registerplåtar

över sådana juridiska personer, som för närvarande icke är taxerade. År

1951 blev av omkring 127 000 mantalsskrivna juridiska personer blott ca

55 000 taxerade. Med hänsyn till att flera faktorer, som inverkar på omfattningen

av omställnings- och ompräglingsarbetet, ännu är ovissa, är det icke

möjligt att nu göra något uttalande om kostnadernas storlek. Under förutsättning

dock att ompräglingsarbetet kommer att inskränka sig till inprägling

av postadress på omkring 50 000 plåtar lärer kostnaderna icke komma

att överstiga ca 10 000 å 15 000 kr. Uppkommande kostnader torde, därest

riksdagen icke har något att erinra däremot, få bestridas från anslaget till

Folkbokföringen: Viss tillfällig personal vid länsstyrelserna m. m.

III. Anteckning i mantalslängd av rörelse, som bedrives

å viss fastighet.

Gällande bestämmelser. Enligt 35 § 1 mom. sista stycket folkbokföringsförordningen

skall, där länsstyrelsen beträffande visst mantalsskrivningsdistrikt

så förordnat, i mantalslängden antecknas, särskilt för varje fastighet,

rörelse som å fastigheten bedrives med angivande av rörelseidkarens

namn och postadress, vare sig han är å fastigheten mantalsskriven eller icke.

13 och 14 §§ mantalsskrivningskungörelsen innehåller närmare föreskrifter

om rörelseidkarnas redovisning i mantalslängderna. I särskild ordning

har Kungl. Maj :t vidare meddelat bestämmelser om redovisning av rörelseidkare

i de tryckande registren. Genom de förut nämnda kungörelserna den

22 september 1949, nr 508 och nr 509, har vissa särskilda bestämmelser

meddelats angående redovisning av rörelseidkare vid mantalsskrivningen

för år 1950. Motsvarande bestämmelser har sedermera utfärdats att gälla vid

mantalsskrivningarna för åren 1951, 1952 och 1953.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Utredningen. Utredningsmannen framhåller, att bestämmelserna om redovisning

av rörelseidkare i mantalslängderna tillkommit efter förslag av

folkbokföringskommittén.

Enligt vad utredningsmannen inhämtat hade emellertid icke någon länsstyrelse

meddelat sådant förordnande om anteckning i mantalslängd, varom

stadgades i 35 § 1 mom. sista stycket folkbokföringsförordningen. Ur arbetssynpunkt

skulle för länsbyråernas del uppläggning och aktualisering av

tryckplåtar över rörelseidkare komma att medföra en avsevärd belastning.

Vidare komme riskerna för att registerplåtarna över de fysiska personerna

råkade i oordning att ökas, därest ut- och inplockning av rörelseidkarplåtar

skulle ske.

I promemorian uttalas, att en sådan registrering av rörelseidkarna, som

det här vore fråga om, givetvis hade sitt värde ur beskattningssynpunkt men

att det syntes tvivelaktigt om fördelarna stode i proportion till det arbete som

måste nedläggas på registrens förande. Vidare kunde ett system med rörelseidkarplåtar

även föra med sig vissa olägenheter.

Utredningsmannen uttalar som sin slutsats, att anteckning i mantalslängderna

av rörelseidkare ur beskattningssynpunkt saknade större betydelse.

I varje fall stode eventuella fördelar icke i rimlig proportion till nackdelarna.

Utredningsmannen föreslår med hänsyn härtill, att stadgandet att sådan anteckning

skall kunna ske upphäves.

Där så kunde befinnas lämpligt, borde dock även kunna uppläggas tryckplåtar

över fysiska personer, vilka dreve rörelse å annan fastighet än mantalsskrivningsfastigheten.

Dessa uppgifter borde dock icke inflyta i någon

mantalslängd utan plåtarna borde ingå i ett register avsett att användas för

taxeringsändamål.

Yttranden. Förslaget att upphäva stadgandet i 35 § 1 mom. sista stycket

folkbokföringsförordningen rörande antecknande av rörelser i mantalslängd

tillstyrkes eller lämnas utan erinran i flertalet yttranden. Bl. a. anför länsstyrelsen

i Södermanlands län att bestämmelsen är onödig och att den därför

bör utgå.

Endast kammarrätten avstyrker förslaget i denna del.

Departementschefen. Såsom utredningsmannen framhållit har icke någon

länsstyrelse meddelat förordnande jämlikt 35 § 1 mom. sista stycket folkbokföringsförordningen.

Denna omständighet synes mig tala för att stadgandet

saknar större betydelse för taxeringsarbetet — eller i varje fall att

ur teknisk synpunkt olägenheterna av stadgandets tillämpning är så avsevärda

att man icke velat belasta länsbyråerna med det arbete, som ett uppläggande

och förande av tryckplåtar över rörelseidkare skulle medföra. Jag

har med hänsyn härtill intet att erinra emot att stadgandet i fråga upphäves.

Ej heller har jag något att erinra emot att, där så kan finnas lämpligt, särskilda

tryckplåtar upprättas över rörelseidkare, vilka skall beskattas i an
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcijds proposition nr 16.

23

nan kommun än den där de är mantalsskrivna. Något stadgande härom

synes mig dock icke böra inflyta i folkbokföringsförordningen. Erforderliga

föreskrifter i ämnet torde böra utfärdas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, av riksbyrån och riksskattenämnden i samråd.

IV. Mantalsuppgifter.

Gällande bestämmelser. I 38 § folkbokföringsförordningen föreskrives, att

envar fysisk person, som ej skall i annans mantalsuppgift upptagas, samt

envar juridisk person årligen skall lämna mantalsuppgift i det distrikt,

varest han skall mantalsskrivas. Den, som har familj, skall i sin mantalsuppgift

upptaga jämväl hos honom bosatta familjemedlemmar med undantag

av sådan, som äger eller brukar fastighet eller äger eller är redare i

fartyg eller som i rörelse eller hushåll eller för fastighets skötsel regelbundet

eller tillfälligt sysselsätter arbetare. Vidare skall fysisk eller juridisk

person, som äger, besitter eller brukar fast egendom eller idkar rörelse inom

annat distrikt än det, varest han skall mantalsskrivas, till mantalsskrivningen

i förstnämnda distrikt avlämna uppgift enligt fastställt formulär

angående egendomen eller rörelsen med därtill hörande personal.

Som tidigare nämnts har vissa inskränkningar gjorts beträffande mantalsskrivningen

av juridiska personer för åren 1950—1953.

I 3 § mantalsskrivningskungörelsen lämnas närmare föreskrifter angående

vad mantalsuppgift skall innehålla; formulär till sådan uppgift fastställes

av riksbyrån. Mantalsuppgift skall utvisa bl. a.: den fasta egendom

uppgiftslämnaren äger inom det distrikt, där uppgiften lämnas, den rörelse

uppgiftslämnaren idkar inom det distrikt, där uppgiften lämnas, eller inom

annat distrikt, huruvida uppgiftslämnaren under förrättningsåret inom det

distrikt, där uppgiften lämnas, sysselsatt eller kommer att sysselsätta arbetare

ävensom, därest antalet anställda understigit fem, de närmare upplysningar

angående den sysselsatta arbetskraften som erfordras för försäkring

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Den som äger fastighet skall — därest fastigheten är belägen i stad, köping

eller eljest i ort beträffande vilken länsstyrelsen så förordnar — jämlikt

40 g folkbokföringsförordningen, förutom mantalsuppgift, lämna en

särskild huvudförteckning, upptagande dels de personer, till vilka han inom

fastigheten upplåtit lägenhet, dels ock icke upplåtna lägenheter inom fastigheten.

För Stockholm och Göteborg gäller att ej blott familjemedlemmar utan

även övriga personer, som tillhör uppgiftslämnarens hushåll, t. ex. hembiträden

i förekommande fall skall upptagas i hushållsföreståndarens mantalsuppgift.

De uppgifter om anställd arbetskraft, vilka inhämtas i samband med

mantalsskrivningen, ligger till grund för den arbetsgivarförteckning, som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

det jämlikt förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av

avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete åligger lokal skattemyndighet att upprätta.

För varje uppbördsdistrikt skall på sätt riksförsäkringsanstalten närmare

bestämmer upprättas en förteckning över de till distriktet hörande arbetsgivare,

vilka skall erlägga olycksfallsförsäkringsavgift. Förteckningen skall

upptaga varje arbetsgivare, som under det år mantalsskrivningsförrättningen

äger rum sysselsatt arbetare inom kommunen, oavsett om arbetsgivaren

mantalsskrivits där eller annorstädes och likaså oavsett om han varit arbetsgivare

även inom andra kommuner. Arbetsgivarförteckningen innehåller utförliga

uppgifter allenast beträffande »mindre» arbetsgivare, varmed avses

arbetsgivare med högst fyra anställda.

Sedan arbetsgivarförteckningarna upprättats insänds de till riksförsäkringsanstalten

för granskning m. in. Anstalten gör i förteckningarna anteckning

om storleken av de olycksfallsförsäkringsavgifter, som skall debiteras

de »mindre» arbetsgivarna, varefter de sålunda kompletterade förteckningarna

återsänds till vederbörande lokala skattemyndighet. Avgifterna påförs

vederbörande arbetsgivare i samband med debitering av slutlig skatt

året näst efter det år, avgifterna avser. Olycksfallsförsäkringsavgift för år

1952 påföres sålunda i samband med debitering av slutlig skatt enligt 1953

års taxering. Avgiften debiteras i den kommun, som arbetsgivarförteckningen

avser. En »mindre» arbetsgivare påförs följaktligen vid debitering

av slutlig skatt olycksfallsförsäkringsavgift i samtliga de kommuner, där

han under det aktuella året haft arbetare anställda, och erhåller — under

förutsättning att det belopp, som skall debiteras å debetsedeln, överstiger

5 kr. — skilda debetsedlar å slutlig skatt för varje kommun. Av »större»

arbetsgivare uttages avgifterna regelmässigt direkt av riksförsäkringsanstalten

genom postförskott.

Utredningen. Utredningsmannen erinrar om att, för landsbygdens vidkommande,

den obligatoriska skyldigheten att lämna skriftlig uppgift till mantalsskrivningen

infördes i samband med folkbokföringsreformens genomförande.

Åtskillig kritik hade emellertid, främst från prästerligt håll och

från allmänhetens sida, under de gångna åren riktats mot denna skyldighet

att lämna skriftlig uppgift. Sålunda hade framhållits bl. a. att i församlingar

om upp till 2 000 å 3 000 invånare pastor så väl skulle känna till

befolkningen att det vore onödigt med skriftliga mantalsuppgifter. Även

hade framförts tanken att i de fall, då någon förändring icke skett sedan

nästföregående mantalsskrivning, mantalsuppgift av enklare beskaffenhet

skulle kunna komma till användning.

I promemorian framhålles, att mantalsuppgifterna — med det nuvarande

mantalsskrivningsförfarandet — utgör en nödvändig förutsättning för att

mantalsskrivningsarbetet skall kunna fortlöpa smidigt och effektivt. Härtill

komme att enligt gällande bestämmelser den, som regelbundet eller tillfälligt

sysselsätter arbetare, i mantalsuppgiften skall lämna sådana upp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

25

lysningar angående den sysselsatta arbetskraften som erfordras för försäkring

enligt olycksfallsförsäkringslagen. Inom 1949 års folkbokföringssakkunniga

och 1949 års uppbördssakkunniga hade diskuterats möjligheterna

att ordna insamlandet av uppgifter rörande sysselsatt arbetskraft på

annat sätt. Det nuvarande systemet hade emellertid befunnits vara det mest

praktiska, varför någon ändring däri — frånsett vissa detaljer -— icke för

närvarande borde komma ifråga. Frågan komme emellertid att bli ytterligare

undersökt under det fortsatta översynsarbetet. Den obligatoriska skyldigheten

för fysiska personer att lämna skriftlig mantalsuppgift borde sålunda

bibehållas åtminstone tillsvidare.

Vissa förenklingar i avseende å uppgiftsskyldigheten syntes dock möjliga

att genomföra. Utredningsmannen föreslår i sådant hänseende, att uppgift

enligt olycksfallsförsäkringslagen om anlitad arbetskraft skall lämnas

blott i arbetsgivarens mantalsskrivningskommun, beträffande juridiska personer

i den kommun, där den juridiska personen har sitt säte, i stället för

i samtliga de kommuner, där arbetare varit anställda, att uppgift om fastighetsinnehav

icke vidare skall lämnas å mantalsuppgiften; i stället skall

införas skyldighet dels för den som förvärvar fastighet att därom underrätta

den lokala skattemyndigheten dels ock för ägare av fastighet att anmäla

eventuell adressförändring, alt den nuvarande bestämmelsen om uppgiftsskyldighet

för den, som äger eller är redare i fartyg, skall slopas, att

den nuvarande skyldigheten för den, som driver rörelse i annan kommun

än mantalsskrivningskommunen, att i förstnämnda kommun lämna särskild

mantalsuppgift skall slopas samt att i fortsättningen såsom regel endast

en mantalsuppgift skall avlämnas för varje hushåll.

Vad först beträffar frågan om arbetsgivares skyldighet att lämna uppgift

om anlitad arbetskraft föreslår utredningsmannen, att de

härom i folkbokföringsförordningen meddelade bestämmelserna skall ersättas

av ett stadgande om att fysisk eller juridisk person, som i rörelse eller

för fastighets skötsel eller eljest regelbundet eller tillfälligt sysselsätter arbetare,

skall vara skyldig att till mantalsskrivningen å fastställt formulär lämna

de närmare upplysningar angående den sysselsatta arbetskraften som

kan vara erforderliga. Uppgiftsskyldigheten skall enligt förslaget fullgöras

i det mantalsskrivningsdistrikt, där den fysiska personen skall mantalsskrivas

eller där den juridiska personens styrelse eller förvaltning den 1 november

förrättningsåret har sitt säte. Utredningsmannen framhåller i anslutning

härtill endast i korthet, att det nuvarande systemet, enligt vilket sådan

uppgift skall lämnas i varj e kommun, där arbetstagare är sysselsatt, innebure

avsevärda olägenheter för såväl allmänheten som de lokala skattemyndigheterna.

1949 års uppbördssakkunniga väntades emellertid komma åt!

framlägga vissa förslag till förenklingar av innebörd bl. a. att olycksfallsförsäkringsavgift

skulle debiteras vederbörande arbetsgivare allenast i hemortskommunen

och då avseende all arbetskraft. Utredningsmannen erinrar vidare

om att, därest två eller flera personer tillhör samma familj och alla är arbets
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

givare, envar av dem för närvarande skall å särskild mantalsblankett lämna

uppgift om den sysselsatta arbetskraften. I anslutning till sitt förslag att mantalsuppgiften

i framtiden skall omfatta ej blott familjemedlemmarna utan

även samtliga hushållsmedlemmar finner utredningsmannen det möjligt att

genomföra den förenklingen att även flera hushållsmedlemmar skall kunna

lämna uppgift om sysselsatt arbetskraft på en och samma mantalsblankett.

Huruvida så kunde ske vore närmast en fråga av blanketteknisk natur.

De uppbördssakkunniga har i sitt numera avgivna betänkande II med

förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1952: 1 s. 104 ff.),

närmare redogjort för de olägenheter, som ur uppbördssynpunkt vore förenade

med nuvarande ordning för debitering av olycksfallsförsäkringsavgifter.

De sakkunniga har framhållit bl. a., att samme arbetsgivare kunde

finnas upptagen i flera arbetsgivarförteckningar. Ofta förekommande hade

varit att en person, som ägde sommarstuga i annan kommun än där han

vore mantalsskriven, upptagits i arbetsgivarförteckningen för den förstnämnda

kommunen såsom arbetsgivare för en tillfällig hjälp, som anlitats

för att för sommaren iordningställa tomten till sommarstugan. Hade en person,

som haft arbetstagare i hushållet, under ett år flyttat från en kommun

till en annan, hade han som regel upptagits i arbetsgivarförteckningen

i inflyttningskommunen, under det att den slutliga skatt, som skulle uttagas

för samma år, påförts i utflyttningskommunen (mantalsskrivningskommunen

för beskattningsåret). Icke sällan hade då olycksfallsförsäkringsavgiften

varit så låg, att den icke uppgått till 5 kr. Då den skattskyldige

vanligtvis icke i inflyttningskommunen påförts annan kvarstående skatt,

hade följden blivit, att eftersom kvarstående skatt, som icke uppgår till

minst 5 kr., enligt gällande bestämmelser icke skall påföras, någon uppbörd

icke kommit till stånd. Arbetsgivarförteckningarna upprättades i samband

med mantalsskrivningen för visst år. Härav följde att arbetsgivarna i allmänhet

i arbetsgivarförteckningarna funnes uptagna i samma ordning, vari

de återfunnes i mantalslängden för nämnda år. Debiteringslängden, vari

olycksfallsförsäkringsavgifterna debiterades, upprättades däremot med ledning

av mantalslängden för föregående år. Svårigheter kunde därigenom

uppkomma att med ledning av arbetsgivarförteckningarna återfinna de avgiftspliktiga

i debiteringslängderna.

De uppbördssakkunniga har vidare framhållit, att om olycksfallsförsäkringsavgifterna

påfördes allenast i den kommun, där arbetsgivaren mantalsskrivits

för året näst före det år, då avgifterna skall debiteras i debiteringslängden,

d. v. s. om man vid debitering av slutlig skatt för visst år beträffande

både olycksfallsförsäkringsavgifter och övriga i debiteringen ingående

skatter och avgifter följde mantalslängden för föregående år, skulle man

vinna en avsevärd lättnad för de lokala skattemyndigheterna vid debiteringsarbetet,

ett resultat som de sakkunniga måste finna tillfredsställande. En

fördel vore därjämte att vissa avgifter understigande 5 kr., vilka för närvarande

icke kan påföras arbetsgivare, som är mantalsskriven i annan kommun

än där arbetstagaren varit anställd, komme att kunna uttagas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

De sakkunniga har med hänsyn härtill föreslagit bl. a. dels att avgiftspåföringen

skall ske i debiteringslängden för det år, som infaller två år

efter det år arbetsgivaruppgifterna avser dels ock att påföring skall ske allenast

i en kommun, nämligen den, där arbetsgivaren var mantalsskriven för

året näst efter det, som arbetsgivaruppgifterna avsett. Beträffande enkla bolag

talade, enligt de sakkunniga, praktiska skäl för att man frånginge huvudregeln,

att avgifterna skall påföras i mantalskrivningskommunen och att

man i stället skulle upptaga bolaget i arbetsgivarförteckningen för den kommun,

där arbetet utförts.

Beträffande frågan om skyldighet att å mantalsblanketten lämna u p pgift

om fastighetsinnehav anför utredningsmannen bl. a., att den

nuvarande uppgiftsskyldigheten vore betingad av önskvärdheten av att de

lokala skattemyndigheterna skall erhålla kännedom om förändringar med

avseende å äganderätten till fast egendom ävensom de fall då en fastighetsägare

erhållit ändrad postadress. Bearbetandet av dessa uppgifter vore emellertid

synnerligen tidskrävande och det kunde starkt ifrågasättas, huruvida

det arbete som nedlades på denna granskning stode i rimlig proportion till

de resultat som därigenom ernåddes. Med viss rätt kunde det även anses

onödigt att den, som ägde fast egendom, varje år skulle lämna den lokala

skattemyndigheten meddelande om att han ägde denna sin fastighet samt

om sin adress, även om densamma vore oförändrad år efter år.

Utredningsmannen erinrar vidare om att viss kontroll över växlingar i

äganderätt in. m. erhölles genom huvudförteckningar och fastighetslängder.

En ytterligare kontroll erhölle de lokala skattemyndigheterna genom de uppgifter

som skall tillställas dem från inskrivningsdomarna. Vad dessutom

adressförändringarna beträffade syntes det ligga i de flesta fastighetsägares

intresse att hålla den lokala skattemyndigheten underrättad om eventuell

ny adress för att de därigenom skall vara säkra på att få debetsedel å fastighetsskatt

under rätt adress.

Vad beträffade skyldigheten för den som ägde fastighet i annan kommun

än mantalsskrivningskommunen att i förstnämnda kommun lämna uppgift

om fastighetsinnehav hade erfarenheten visat, att ifrågavarande föreskrift

av allmänheten iakttoges i relativt begränsad omfattning liksom att det skulle

vara för tidskrävande att anmana de försumliga att inkomma med mantalsuppgift

av ifrågavarande slag.

Ett slopande av skyldigheten att å mantalsuppgift lämna uppgift om fastighetsinnehav

(motsvarande) i mantalsskrivningskommunen eller i annan

kommun skulle medföra att formuläret till mantalsuppgift kunde förenklas

och göras mera lättbegripligt för allmänheten. För de lokala skattemyndigheternas

del skulle det innebära en icke obetydlig arbetsbesparing att slippa

den årligen återkommande genomgången av dessa uppgifter, en fördel som

mer än väl torde uppväga olägenheten av att adressförändringar i vissa fall

icke komme till deras kännedom.

Utredningsmannen föreslår sålunda, att skyldigheten att till mantalsskrivningen

lämna uppgift om fastighetsinnehav slopas samt att densamma er
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

sättes med en skyldighet för fysisk eller juridisk person, som förvärvat

ägande-, besittnings- eller brukningsrätt till fast egendom, att ofördröj ligen

och senast inom fjorton dagar göra anmälan om förvärvet hos den lokala

skattemyndigheten i det distrikt, där egendomen är belägen. Enahanda skyldighet

skulle åvila den, som till följd av flyttning eller eljest erhållit ändrad

postadress. I avsikt att sprida kännedom hos allmänheten om nämnda föreskrift

borde å den blankett till mantalsuppgift, som skall avlämnas av fysisk

person, införas en erinran om att fastighetsägare i förekommande fall skall

göra adressanmälan till den lokala skattemyndigheten. Eventuellt kunde det

även vara lämpligt — särskilt i distrikt där sommarstugor förekomme i

större utsträckning — att i den försändelse, varmed fastighetsdebetsedel utsändes,

en särskild lapp inlades med erinran om ifrågavarande anmälningsskyldighet.

Med hänsyn till förslaget om upphävande av bestämmelsen i 35 § 1 inom.

tredje stycket folkbokföringsförordningen att i mantalslängden skall antecknas

rörelse, som bedrives å viss fastighet, föreslår utredningsmannen

även upphävande av den nuvarande bestämmelsen att den, som i annat distrikt

än mantalsskrivningskommunen bedriver rörelse, skall lämna särskild

uppgift härom.

Därjämte hade föreslagits att juridiska personer icke i fortsättningen

skall mantalsskrivas. Därmed skulle även bortfalla skyldigheten för sådana

personer att lämna mantalsuppgift. Emellertid måste de juridiska personer,

som sysselsätter arbetskraft, lämna uppgift härom, varför en viss uppgiftsskyldighet

måste bibehållas. Sådana juridiska personer avsåges således

även i fortsättningen skola lämna uppgift till mantalsskrivningen angående

av den juridiska personen sysselsatta arbetare. Uppgiften föreslås

skola lämnas i det distrikt, där styrelsen har sitt säte den 1 november. Uppgift

skall lämnas å fastställt formulär.

I promemorian erinras vidare om att den som har familj, i sin uppgift

skall upptaga jämväl hos honom bosatta familjemedlemmar med undantag

dock av sådan som äger eller brukar fastighet eller äger eller är redare i

fartyg eller som i rörelse eller hushåll eller för fastighets skötsel regelbundet

eller tillfälligt sysselsätter arbetare. Hushållsmedlem, som ej tillika vore

familjemedlem, skulle således lämna egen mantalsuppgift. Denna bestämmelse

gällde dock icke beträffande Stockholm och Göteborg, där enligt de

särskilda Stockholms- och Göteborgskungörelserna samtliga hush

å 11 s in e d I e in in a r skall upptagas på samma uppgift med undantag

dock för den som äger fastighet etc. Motivet till folkbokföringsförordningens

ifrågavarande stadgande vore av rent teknisk art, nämligen önskvärdheten

att få personförteckningarna i mantalsuppgifterna att så nära som

möjligt överensstämma med motsvarande förteckningar i mantalslängderna.

I de sistnämnda sammanhölies nämligen blott familjerna under det

att övriga hushållsmedlemmar uppfördes under respektive begynnelsebokstäver

i efternamnet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

29

Föreskriften att endast familjemedlemmarna men ej övriga hushållsmedlemmar

skall upptagas på en mantalsuppgift hade dock visat sig vara

mindre lämplig. För folkräkningsändamål förelåge behov av att ha hela hushållet

redovisat på en mantalsuppgift, vilket medfört att i de mantalsuppgifter,

som avlämnades hösten 1950 till 1950 års folkräkning och 1951 års

mantalsskrivning, å en och samma uppgift skolat upptagas samtliga hushållsmedlemmar.

Ur mantalsskrivningssynpunkt kunde det innebära vissa

fördelar att ha hela hushållet redovisat på en mantalsuppgift. Utredningsmannen

föreslår därför, att det nuvarande stadgandet i 38 § 1 mom. första

stycket folkbokföringsförordningen skall ersättas av en föreskrift om att

envar fysisk person årligen skall lämna skriftlig uppgift (mantalsuppgift)

till mantalsskrivningen i det distrikt, varest vederbörande skall mantalsskrivas,

dock att den som är medlem av annans hushåll och bosatt hos denne

i stället skall upptagas i dennes mantalsuppgift. Ett genomförande av detta

förslag skulle enligt utredningsmannen innebära en återgång till de före

folkbokföringsref ormens genomförande gällande bestämmelserna.

I promemorian framhålles, att enligt gällande bestämmelser riksbyrån

skall fasts tä Ila formulär till mantalsuppgift men att det

ankomme på Kungl. Maj :t att förordna om vad mantalsuppgiften skall innehålla.

Erfarenheten hade emellertid givit vid handen att denna anordning

vore olämplig. Utredningsmannen föreslår med hänsyn härtill, att Kungl.

Maj:t skall fastställa formulär till mantalsuppgift, såväl den vanliga mantalsuppgiften

som den särskilda mantalsuppgift, som skall avlämnas av

juridiska personer, vilka sysselsätta arbetare, ävensom formulär till huvudförteckning.

Yttranden. Utredningsmannens förslag till begränsning av uppgiftsskyldigheten

i samband med mantalsskrivningen in. m. tillstyrkes i princip eller

lämnas utan erinran i alla yttranden utom det som avgivits av häradsskrivaren

i Edsbergs fögderi.

I åtskilliga yttranden har såsom allmänt omdöme om förslaget uttalats

att dess genomförande skulle innebära en välkommen och betydelsefull

förenkling för såväl allmänheten som myndigheterna. Beträffande vissa

detaljer i förslaget har dock en del erinringar gjorts.

Vad först beträffar frågan om skyldighet att lämna uppgift om a nställd

personal framställes ingen invändning emot att arbetsgivare

endast i mantalsskrivningskommunen respektive beträffande juridisk person

i den kommun, där den juridiska personen har sitt säte, skall lämna

uppgift om all sysselsatt arbetskraft. Riksförsäkringsanstalten framhåller

dock nödvändigheten av att det av mantalsuppgiften framgår i vilken eller

vilka kommuner den arbetskraft, som skall redovisas, är sysselsatt. Ämbetsverket

uttalar i anslutning härtill:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Ur riksförsäkringsanstaltens synpunkt innebär det nu ifrågavarande förslaget

nackdelen, att den kontroll av mantalsuppgiftens riktighet, som för

närvarande verkställes av roteombud och mantalskrivningsförrättare, skulle

komma att bortfalla i fråga om all verksamhet, som bedrives i annan kommun

än mantalsskrivningskom,munen. Detta torde i och för sig vara ägnat

att leda till försämrad redovisning i arbetsgivarförteckningarna av arbetskraft

i sådan verksamhet. Å andra sidan skulle anordningen sannolikt komma

att medföra förbättrad redovisning i vissa fall, t. ex. i fråga om arbetskraft,

som sysselsättes å arbetsgivares sommarbostad. Denna arbetskraft

torde nu i viss utsträckning ej bli redovisad. Många arbetsgivare sakna

sannolikt kännedom om till vem mantalsuppgift rörande sommarbostaden

skall sändas, och vederbörande roteombud och mantalsskrivningsförrättare

torde ofta sakna vetskap om att arbetskraft sysselsatts. Härtill kommer,

att anstaltens arbete med registrering av och premiedebitering för s. k.

mindre arbetsgivare sannolikt skulle komma att något förenklas.

Även i några av de över de uppbördssakkunnigas förslag avgivna yttrandena

erinras om att, därest uppgift om sysselsatt arbetskraft skall lämnas

endast i hemortskommunen, kontrollmöjligheterna bli mindre. Statistiska

centralbyrån understryker, i anledning av de sakkunnigas förslag, att enkla

bolag skall upptagas i arbetsgivarförteckningen för den kommun, där arbetet

utförts, angelägenheten av att undantag ej sker från principen att all

arbetskraft skall redovisas å arbetsgivarens mantalsuppgift i mantalsskrivningsorten.

Dylika undantag från vad eljest gällde skulle bland andra olägenheter

även medföra den, att anvisningstexten å mantalsblanketten komplicerades

till besvär även för de uppgiftspliktiga, som ej berördes av sådant

undantag.

Beträffande åter förslaget att flera arbetsgivare, som tillhör ett hushåll,

skall på samma mantalsblankett lämna uppgift till olycksfallsförsäkringen

har en viss tveksamhet kommit till uttryck i några yttranden. Förslaget

avstyrkes i denna del av riksförsåkringsanstalten, som uttalar att

en sådan anordning vore synnerligen olämplig. Densamma kunde nämligen

befaras leda till förväxlingar och oklarhet i fråga om uppgifterna. Det vore

ej heller sagt, att hushållsmedlem, som är arbetsgivare, önskade delge hushällsföreståndaren

uppgifter om använd arbetskraft. Riksförsäkringsanstallen

finge därför för sin del föreslå, att uppgiftsskyldigheten reglerades på

sådant sätt, att dylik hushållsmedlem skulle lämna särskild uppgift angående

arbetskraften. Liknande synpunkter framförs av statistiska centralbyrån,

länsstyrelsen i Södermanlands län och håradsskrivaren i Edsbergs

fögderi. I motsatt riktning uttalar sig länsstyrelsen i Örebro län, som anser

att, under förutsättning att blanketten till mantalsuppgift avfattas på lämpligt

sätt, det icke torde möta några svårigheter för flera till samma hushåll

hörande arbetsgivare att lämna erforderliga uppgifter på en och samma

blankett.

I ett flertal yttranden beröres frågan om att slopa skyldigheten för fastighetsägare

att å mantalsuppgift lämna uppgift om fastighetsinnehav.

Håradsskrivaren i Kalix fögderi anför, att den nuvarande skyldigheten att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kun (fl. Maj:ts proposition nr 16.

31

lämna uppgift angående fastighetsinnehav i stor utsträckning eftersatts.

Därjämte hade lämnade uppgifter ofta visat sig mindre tillförlitliga, varför

desamma som regel icke kunnat läggas till grund för ändring i fastighetsliggaren

utan att fångeshandlingen införskaffats eller fånget genom

utredning styrkts. Det syntes därför med fog kunna påstås, att det icke

oväsentliga arbetet med uppgifternas genomgång knappast motsvarade nyttan.

Det finge anses rationellt att, såsom utredningsmannen föreslagit, införa

en bestämmelse om anmälningsskyldighet i de fall, då förändringar

inträffat under förutsättning dock att bestämmelsen komme att följas.

Häradsskrivaren i Piteå fögderi yttrar, att det visserligen innebure en olägenhet

att icke genom mantalsuppgifterna erhålla upplysningar om äganderätt

men olägenheten bleve många gånger om uppvägd av den arbetslättnad,

som vunnes genom att man sluppe infordra uppgifterna. I yttrandet

uttalas emellertid en viss tveksamhet när det gäller möjligheterna för den

lokala skattemyndigheten att tillse att anmälningsskyldigheten fullgöres.

Kronokamreraren i Malmö föreslår, att skyldigheten för fastighetsägare

att till vederbörande lokala skattemyndighet göra anmälan om fastighetsförvärv

och flyttning skall begränsas till att avse fastigheter, belägna å ort

där huvudförteckning icke skall lämnas. I anslutning därtill framhålles

även, att det icke syntes vare sig erforderligt eller önskvärt att uppgiftsskyldigheten

skulle fullgöras fortlöpande under året. Vederbörande fastighetsägare

syntes i stället böra åläggas att vid motsvarande tid som andra mantalsuppgitter

skola lämnas fullgöra på honom ankommande uppgiftsskyldighet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller, att en nackdel av den

föreslagna ordningen vore att uppgifter komme att saknas beträffande övergång

av äganderätten till byggnad å ofri grund, i första hand sommarstugorna,

i annan kommun än hemortskommunen. Liknande uttalande göres

av häradsskrivaren i Karlshamns fögderi, som föreslår att ägare av hus å

ofri grund alltid å mantalsuppgift skall uppgiva sådant innehav.

Länsstyrelsen i Örebro län anför, att det från häradsskrivarhåll i något

fall uttalats farhågor för en försämrad fastighetsredovisning, därest skyldigheten

att i mantalsuppgift angiva fastighetsinnehav borttoges. Med hänsyn

till den föreslagna bestämmelsen, att fastighetsägare skall vara skyldig

att inom 14 dagar efter fastighetsförvärv eller flyttning till den lokala skattemyndigheten

anmäla förvärvet eller den nya postadressen, ansåge länsstyrelsen

dylika farhågor omotiverade. Länsstyrelsen ville dock framhålla,

att det vore nödvändigt, att anmälningsplikten verkligen iakttoges och

att det härvid vore av stor betydelse, att underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldigheten

beivrades i största möjliga utsträckning. Länsstyrelsen

erinrar vidare om föreskriften i 42 § folkbokföringsförordningen, att varje

efter senaste mantalsskrivning ingången avhandling angående ägande-, åboeller

arrenderätt till fast egendom bör av fastighetens innehavare vid mantalsskrivningen

uppvisas. Det syntes länsstyrelsen lämpligast, om avhandlingens

uppvisande anknötes till anmälningsskyldigheten och att uppvisandet

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Mcij:ts proposition nr 16.

sålunda skedde i samband med anmälningen om fastighetsförvärvet. Liknande

uttalanden görs av statistiska centralbyrån.

I ett flertal yttranden föreslås att debetsedeln å fastighetsskatt skall å

framträdande plats förses med en erinran till de skattskyldiga om deras

anmälningsskyldighet.

I avstyrkande riktning går det yttrande, som avgivits av länsstyrelsen i

Västernorrlands län, vilken — med kännedom om allmänhetens tröghet att

lämna uppgifter, i synnerhet utan anmodan — finner den nuvarande ordningen

böra bibehållas. Även häradsskrivaren i Edsbergs fögderi avstyrker

förslaget i denna del. Förslagets genomförande skulle medföra eu ytterligare

försämring av fastighetsredovisningen. De uppgifter, som inkomme

från inskrivningsdomarna, vore ofta ofullständiga.

Förslaget om att samtliga hushålls medlem mar och ej blott

familjemedlemmarna skall upptagas på hushållsföreståndarens mantalsuppgift

har överlag mottagits välvilligt. Statistiska centralbyrån framhåller, att

denna ordning redan vore genomförd i Stockholm och Göteborg enligt de

särskilda kungörelserna om folkbokföringen i dessa städer och motsvarade

även för riket i övrigt önskemål, som under de senaste åren gjorts gällande

med växande styrka. Då utredningsmannen framhölle behovet av en hushållsredovisning

i mantalsuppgifterna vid folkräkning, vore detta i och för

sig riktigt, men det borde tilläggas, att uppgiftsskyldigheten vid folkräkning

kunde behöva bestämmas något annorlunda än eljest. Då centralbyrån nu

tillstyrkte förslaget måste centralbyrån därför förbehålla sig möjlighet att

vid eu blivande folkräkning påkalla avvikande bestämmelser, om folkräkningsplanen

skulle föranleda därtill.

Departementschefen. Såsom utredningsmannen framhållit utgör den obligatoriska

skyldigheten för fysiska personer att lämna skriftlig mantalsuppgift

en förutsättning för att mantalsskrivningsarbetet skall kunna fortlöpa

smidigt och effektivt. Med hänsyn härtill och då dessutom uppgifter till

olycksfallsförsäkringen inhämtas å mantalsblanketterna bör någon uppmjukning

f. n. icke ske i fråga om skyldigheten att såväl i stad som på

landsbygden lämna skriftlig uppgift till mantalsskrivningen.

Däremot bör såsom utredningsmannen ifrågasatt uppgiftslämnandet i

åtskilliga hänseenden kunna förenklas. De förslag som framlagts i utredningspromemorian

synes i stort sett vara ägnade att läggas till grund för

ändrad lagstiftning i ämnet.

Vad då först beträffar förslaget att arbetsgivare, som är fysisk person,

skall allenast i mantalsskrivningskommunen och arbetsgivare, som är juridisk

person, skall allenast i den kommun, där den juridiska personens styrelse

eller förvaltning har sitt säte, lämna uppgift om av honom

anlitad arbetskraft och där om all sådan arbetskraft, skulle ett genomförande

av detsamma uppenbarligen medföra fördelar för såväl allmänheten

som de lokala skattemyndigheterna. Med hänsyn härtill och då där
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

jämte omläggningen i vissa hänseenden synes kunna komma att medföra en

förbättrad redovisning i arbetsgivarförteckningarna har jag intet att erinra

emot utredningsmannens förslag i denna del.

Såsom de uppbördssakkunniga framhållit talar dock praktiska skäl för att

enkla bolag påförs olycksfallsförsäkringsavgift i arbetsgivarförteckningen i

den kommun, där arbetet utförts. Beträffande uppgiftsskyldigheten bör

följaktligen gälla att, om två eller flera fysiska personer i rörelse eller för

fastighets skötsel gemensamt sysselsätter arbetskraft, uppgift därom skall

lämnas i det mantalsskrivningsdistrikt, där rörelsen bedrives eller fastigheten

är belägen.

I anslutning till mina uttalanden i denna fråga vill jag erinra om, att

skyldigheten för arbetsgivare att till mantalsskrivningen lämna uppgift om

anlitad arbetskraft är fastslagen genom bestämmelser i folkbokföringsförordningen.

Föreskrifter om var och på vad sätt skyldigheten skall fullgöras

regleras däremot i såväl folkbokföringsförordningen som i mantalsskrivningskungörelsen.

Denna författningsteknik är motiverad av att skyldigheten

att lämna arbetsgivareuppgift enligt gällande bestämmelser är på

ett helt annat sätt än enligt förslaget knuten till skyldigheten att lämna

för mantalsskrivningen erforderliga uppgifter. Enligt förslaget blir det två

helt olika slag av uppgiftsskyldighet, nämligen dels skyldighet för fysisk

Person att årligen lämna mantalsuppgift och dels skyldighet för arbetsgivare

att lämna nrbetsgivareuppgift. Vid sådant förhållande synes mig folkbokföi

ingsförordningen böra innehålla den grundläggande bestämmelsen

om att arbetsgivare skall lämna arbetsgivareuppgift under det att frågan

om var uppgiften skall lämnas bör regleras i administrativ ordning. I "sådan

oidning synes också böra regleras de övriga frågor, som närmast är av

blanketteknisk art, såsom t. ex. frågan huruvida flera arbetsgivare, som

tillhör samma hushåll, skall kunna lämna arbetsgivareuppgift å gemensam

blankett. Jag får sålunda föreslå, att de nuvarande bestämmelserna i 38 §

2 mom. folkbokföringsförordningen ersätts av ett stadgande, att fysisk eller

juridisk person, som under förrättningsåret sysselsatt eller kommer att

sysselsätta arbetare, till mantalsskrivningen skall lämna sådan uppgift om

den sysselsatta arbetskraften (nrbetsgivareuppgift), som erfordras för försäkring

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Frågan huruvida olycksfallsförsäkringsavgifterna skall på sätt de uppbördssakkunniga

föreslagit påföras ett år senare än vad nu är fallet saknar

jag anledning att i detta sammanhang gå in på. Jag torde få återkomma

tdl densamma vid behandlingen av de uppbördssakkunnigas övriga förslag.

Utredningsmannen har föreslagit att, om fysisk eller juridisk person försummar

att lämna uppgift om anlitad arbetskraft, den försumlige skall kunna

straffas med böter högst trehundra kronor. Jag biträder utredningsmannens

förslag i denna del.

I utredningspromemorian har föreslagits, att uppgift om fastighet sinnehav

icke längre skall lämnas å mantalsuppgifterna men att det i stället

3 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 16.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

skall införas en föreskrift om skyldighet för den, som förvärvat fast egendom,

att därom göra anmälan till vederbörande lokala skattemyndighet.

Dessutom skall enligt förslaget fastighetsägare, som erhållit ändrad postadress,

till den lokala skattemyndigheten göra anmälan om adressförändringen.

I flertalet remissyttranden har vitsordats, att den nuvarande uppgiftsskyldigheten

i stor utsträckning eftersättes ävensom att de lokala skattemyndigheterna

därigenom förorsakas ett betydande arbete utan motsvarande

nytta. I en del remissyttranden har dock uttalats farhågor för att

den föreslagna anmälningsskyldigheten ej kommer att iakttagas ävensom

påtalats svårigheterna för de lokala skattemyndigheterna att utöva kontroll

över att anmälningar verkligen kommer in.

Såsom av utredningsmannen och flertalet remissinstanser framhållits

skulle ett slopande av uppgiftsskyldigheten angående fastighetsinnehav

medföra en förenkling i fråga om allmänhetens uppgiftsplikt till mantalsskrivningen

och en arbetsbesparing för de lokala skattemyndigheterna. Jag

har med hänsyn härtill intet att erinra emot förslaget i denna del. Vad åter

beträffar förslaget att införa anmälningsskyldighet i de fall, då äganderätts-

eller adressförändring skett, torde det, med de mindre goda erfarenheter

man har i fråga om efterlevnaden av nu gällande bestämmelser om

anmälning av flyttning, finnas anledning uttala en viss tveksamhet inför

möjligheten att i praktiken genomföra detta förslag. Det torde även kunna

ifrågasättas, huruvida något verkligt behov föreligger av att införa en anmälningsskyldighet

i denna mera begränsade form. Såsom utredningsmannen

framhållit erhålles nämligen en viss kontroll över växlingar i äganderätt

in. in. dels genom de huvudförteckningar, som till mantalsskrivningen

skall lämnas i stad och köping samt eljest i ort, beträffande vilken länsstyrelsen

så förordnat, dels genom fastighetslängderna och dels genom de

lagfartsförteckningar, som inskrivningsdomarna skall tillställa de lokala

skattemyndigheterna. Vad i varje fall beträffar städer och köpingar samt

andra orter där huvudförteckning skall lämnas är det enligt min uppfattning

klart att någon ytterligare anmälningsskyldighet från vederbörande

fastighetsägares sida icke är erforderlig. Även vad angår sådana orter, där

huvudförteckning icke skall lämnas, synes emellertid ytterligare anmälningar

kunna undvaras. De uppgifter, vilka kan inhämtas ur lagfartsförteckningar

och fastighetslängder, bör vara tillfyllest. I anslutning härtill vill

jag även framhålla, att det enligt 5 § 1 mom. folkbokföringsförordningen

åligger roteombud att uppmärksamt följa förändringarna i fråga om fastigheternas

ägare och innehavare. Jag får sålunda med hänsyn till det anförda

— med tillstyrkande av utredningsmannens förslag att upphäva det

nuvarande stadgandet om skyldighet för den som äger, besitter eller brukar

fast egendom att till mantalsskrivningen lämna uppgift angående denna

egendom — uttala att jag icke kan biträda förslaget om att införa en

begränsad anmälningsskyldighet i förevarande hänseende.

Enligt 42 § folkbokföringsförordningen bör varje efter senaste mantalsskrivning

ingången avhandling angående ägande-, åbo- eller arrenderätt till

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

35

fast egendom av fastighetens innehavare vid mantalsskrivningen uppvisas.

Enär den särskilda uppgiftsskyldigheten i fråga om fastighetsinnehav föreslås

bli slopad, bör stadgandet i 42 § ersättas av en föreskrift om att lokal

skattemyndighet må, där så finnes påkallat, förelägga den som efter senaste

mantalsskrivning blivit ägare till eller därmed likställd innehavare

av fast egendom att inom viss tid för myndigheten uppvisa vederbörliga åtkomsthandlingar.

Sådant föreläggande bör tillställas vederbörande i rekommenderat

brev. Skyldighet att efter föreläggande uppvisa fångeshandling

bör även åvila den som blivit ägare till eller därmed likställd innehavare av

byggnad å ofri grund. I anslutning härtill bör vidare en ändring av huvudsakligen

formell art ske i 44 §.

Emot utredningsmannens förslag att slopa den särskilda uppgiftsskyldigheten

för den som äger eller är redare i fartyg finner jag ej anledning till

erinran. Icke heller har jag någon invändning mot förslaget att uppgift om

rörels e, som bedrives i annan kommun än mantalsskrivningskommunen,

icke längre skall lämnas.

Utredningsmannens förslag att samtliga h u s h å 11 s in e d 1 e in m a r

skall upptagas på hushållsföreståndarens mantalsuppgift finner jag mig böra

biträda.

Det bör sålunda åligga envar fysisk person, med undantag dock för den

som är medlem av annans hushåll och bosatt hos denne, att årligen lämna

skriftlig uppgift (mantalsuppgift) till mantalsskrivningen i det distrikt, där

han skall mantalsskrivas. Enär det ankommer på Kungl. Maj :t att förordna

angående vad mantalsuppgift skall innehålla, synes det mig icke erforderligt

att i folkbokföringsförordningen föreskriva, att den som är medlem

av annans hushåll och bosatt hos denne skall upptagas i dennes mantalsuPP§ift.

Föreskrift härom bör meddelas i administrativ ordning.

Enligt 38 § 1 mom. andra stycket folkbokföringsförordningen åligger det

hushallsföreståndare att tillse, att mantalsuppgifter avlämnas för samtliga

till hushållet hörande eller eljest hos honom inneboende personer, samt att

såvitt möjligt föranstalta om rättelse eller fullständigande av uppenbart

oriktig eller ofullständig uppgift. De särskilda kungörelserna angående

folkbokföringen i Stockholm respektive Göteborg innehåller bestämmelser

om motsvarande skyldighet för den som innehar bostadslägenhet. Ifrågavarande

stadgande i folkbokföringsförordningen motsvaras av en föreskrift

i 3 § 1 mom. mantalsskrivningskungörelsen att mantalsuppgift skall utvisa

dels de hos uppgiftslämnaren bosatta personer, vilka är skyldiga att lämna

egna mantalsuppgifter, dels ock de personer, vilka uppehåller sig hos uppgiftslämnaren

vid den tid uppgiften avlämnas men icke bör inom distriktet

mantalsskrivas, så ock anledningen till deras vistelse hos uppgiftslämnaren

och det distrikt, inom vilket de bör mantalsskrivas samt deras bostad

därstädes. De upplysningar angående inneboende in. fl., som sålunda lämnas

till mantalsskrivningen, torde endast undantagsvis äga betydelse för

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

mantalsskrivningsarbetet. Det kan med hänsyn härtill och då upplysningarna

stundom kan vara direkt vilseledande för mantalsskrivningsförrättarna

synas lämpligt att, när nu ansträngningar göres att förenkla mantalsuppgiften,

helt slopa uppgiftsplikten eller åtminstone genomföra en viss

uppmjukning av densamma. Huruvida så kan ske kommer — under hänsynstagande

till bl. a. statistiska synpunkter — att närmare övervägas.

Även om de nyssnämnda föreskrifterna i mantalsskrivningskungörelsen bibehållas,

synes man dock böra slopa skyldigheten för hushållsföreståndaren

att tillse, att den inneboende fullgör sin uppgiftsplikt liksom att granska

och i förekommande fall även rätta dennes mantalsuppgift. Det må framhållas,

att hushållsföreståndaren i många fall torde sakna kompetens därtill.

.Tåg föreslår med hänsyn härtill att bestämmelsen i 38 § 1 mom. andra

stycket folkbokföringsförordningen upphäves.

Jag anser mig böra avstyrka förslaget att på Kungl. Maj :t överflytta

fastställandet av formulär till mantals uppgifter.

Detta bör även i fortsättningen ankomma på riksbyrån.

V. Särskilda frågor angående mantalsskrivning m. m.

i Stockholm och Göteborg.

Departementschefen. Enligt kungörelser den 19 december 1947 (nr 944) angående

folkbokföringen i Stockholm och den 30 juni 1948 (nr 621) angående

folkbokföringen i Göteborg är vissa i folkbokföringsförordningen införda

föreskrifter icke tillämpliga å dessa städer. Det synes icke erforderligt att i

detta sammanhang gå in på frågor, som berör dessa i administrativ ordning

utfärdade författningar. Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att vid senare

tillfälle taga ställning till i vad män de föreslagna ändringarna i folkbokföringsförordningen

jämväl bör medföra ändring av berörda kungörelser.

Jag vill här endast helt allmänt uttala, att man bör eftersträva att få så enhetliga

bestämmelser som möjligt.

VI. Ikraftträdande.

Departementschefen. De föreslagna ändringarna i folkbokföringsförordningen

bör träda i kraft den 1 juli 1953.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

37

VII. Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ett inom finansdepartementet

i överensstämmelse med det anförda upprättat förslag till förordning

om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans Wenker.

527960

Stockholm 1953. Isaac Mareus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:50 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i folkbokföring sförordningen den 28 juni 1946 a1 i texten
  2. 3LU 1953:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 s. 1 i texten