Angående vissa anslag till universitetssjukhusen m. m
1953-03-13 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:161, Angående vissa anslag till universitetssjukhusen m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
1
Nr 161.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
universitetssjukhusen m. m.; given Stockholms slott
den 13 mars 1953.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag, av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
För utbyggande av karolinska sjukhuset föreslås anvisande av ett investeringsanslag
av 2 610 000 kronor. Av anslaget avses 560 000 kronor för
slutförande av byggnadsarbetena på den nya reumatologiska kliniken,
700 000 kronor till merkostnader på grund av kostnadsstegring vid denna
klinik, 400 000 kronor för de fortsatta byggnadsarbetena på de nya lungklinikerna,
varvid förutsatts att för detta ändamål jämväl må ianspråktagas
av 1952 års riksdag anvisade medel för anordnande av en kulvertförbindclse
mellan panncentral och planerade lungkliniker, 500 000 kronor
för fortsatt utbyggnad av ångpanne- och elektricitetscentralerna, 350 000
kronor för utbyggande av den mekaniska verkstaden samt 100 000 kronor
till kostnader för utredningar rörande nya byggnadsföretag.
Redogörelse lämnas för en verkställd utredning angående inrättande av
en brännskadeavdelning vid karolinska sjukhuset. I anslutning härtill föreslås
anvisande av 10 000 kronor till avdelningens utrustning.
I syfte att vid Sabbatsbergs sjukhus bereda ökade vård- och operationsmöjliglieter
för thoraxkirurgi föreslås, att till vissa ombyggnads- och inredningsarbeten
vid sjukhuset anvisas ett anslag av 155 000 kronor.
Slutligen föreslås riksdagen skola godkänna vissa grunder för fördelningen
mellan staten och Uppsala läns landsting av kostnaderna för pensionering
av vissa befattningshavare vid Akademiska sjukhuset.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 161.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars
1953.
Närvarande:
Statsministern Erlandek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund, Lindell,
Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och t. f.
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindell, anför chefen för
inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
kapitalbudgeten, inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond,
punkten 3, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till Utbyggande av karolinska sjukhuset för budgetåret 1953/54
beräkna ett investeringsanslag av 2 610 000 kronor.
Jag anhåller nu att få upptaga denna anslagsfråga till fortsatt behandling.
I samband därmed torde jag få anmäla uppkomna frågor om dels
mottagande av en av Rockefellerstiftelsen gjord donation för uppförande
av ett laboratorium vid den thoraxkirurgiska kliniken vid karolinska sjukhuset,
dels inrättande vid karolinska sjukhuset av en brännskadeavdelning,
dels utbyggnad av den thoraxkirurgiska avdelningen vid Sabbatsbergs
sjukhus, dels ock fördelning av pensionskostnaderna för vissa befattningshavare
vid akademiska sjukhuset i Uppsala.
Utbyggande av karolinska sjukhnset.
Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett investeringsanslag
av 2 110 000 kronor.
Förslag.
1. Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande hemställer
i skrivelse den 10 december 1952 om ett anslag å 2 610 000 kronor.
a) Uppförande av reumatologisk klinik in. m................. 1 260 000
b) Uppförande av lungkliniker............................. 400 000
c) Utbyggande av ångpanne- och elektricitetscentralerna...... 500 000
d) Utbyggande av den mekaniska verkstaden ................ 350 000
e) Utredningsmedel ....................................... 100 000
2 610 000
Kungl. Maj-.ts proposition nr 161.
3
2. Kanslern för rikets universitet tillstyrker i skrivelse den 5 februari
1953 mottagandet av en donation från Rockefellerstiftelsen å 1 miljon
svenska kronor för uppförande av ett forskningslaboratorium vid den planerade
thoraxkirurgiska kliniken vid karolinska sjukhuset.
Motiv.
1 a) Den reumatologiska kliniken beräknas bliva färdigställd i mitten
av år 1954. Kostnaderna för byggnaden angåvos i proposition nr 123/1951
till 2 060 000 kronor enligt prisläget sommaren 1950. För budgetåren 1951/
53 ha för byggnadsföretaget anvisats tillhopa 1 500 000 kronor. Resterande
medel eller 560 000 kronor böra ställas till förfogande för nästa budgetår.
Till följd av kostnadsstegringar om ca 40 procent från sommaren 1950 till
sommaren 1952 erfordras för byggnadsföretaget en ytterligare medelsanvisning
av i runt tal 825 000 kronor, varav för nästa budgetår 700 000 kronor.
Till ifrågavarande byggnadsföretag bör således för budgetåret 1953/54
anvisas (560 000 + 700 000) 1 260 000 kronor.
1 b) Kostnaderna för nybyggnad för lungklinikerna beräknades i proposition
nr 123/1951 till 7 070 000 kronor enligt prisläget sommaren 1950.
För budgetåret 1951/52 har anvisats 500 000 kronor för uppgörande av
arbetsritningar och påbörjande av nybyggnaden.
Byggnadsföretaget har upptagits på 1953 års byggnadstillståndskvot och
igångsättningstillstånd torde erhållas i slutet av detta år. Medelsbehovet
för nästa budgetår uppskattas till 700 000 kronor.
1952 års riksdag anvisade 300 000 kronor för anordnande av en kulvertförbindelse
mellan sjukhusets panncentral och lungklinikerna. Med hänsyn
till den förskjutning, som ägt rum i fråga om tidpunkten för påbörjandet av
nybyggnaden för lungklinikerna, räknar kommittén med att under nästa
budgetår medel icke erfordras för kulvertförbindelsen. Om medgivande
erhålles att i stället använda dessa medel för arbetena med lungklinikernas
uppförande, skulle storleken av erforderlig medelsanvisning för byggnadsarbetena
under budgetåret 1953/54 kunna begränsas till 400 000 kronor.
1 c) Den totala kostnaden för utbyggnaden beräknades i proposition
nr 123/1951 till 2 100 000 kronor, varav för budgetåren 1951/53 anvisats
tillhopa 950 000 kronor. Av resterande medel erfordras för nästa budgetår
500 000 kronor.
1 d) Enligt den av 1951 års riksdag godkända generalplanen för sjukhusets
utbyggande skall den mekaniska verkstaden utbyggas. Kostnaden
härför beräknades i proposition nr 123/1951 till 350 000 kronor enligt prisläget
sommaren 1950. Utbyggnaden av verkstadsutrymmet bör ske i direkt
anslutning till planerade arbeten inom panncentralen. För nästa budgetår
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 161.
erfordras därför hela det beräknade kostnadsbeloppet eller 350 000 kronor.
Kommittén ämnar framdeles hemställa om medel till täckande av eventuellt
uppkommande merkostnader.
1 e) För utredning rörande vissa ytterligare byggnadsföretag inom ramen
för sjukhusets planerade utbyggande samt för löpande arbetsuppgifter erfordras
för nästa budgetår 100 000 kronor.
2) I skrivelse den 30 juni 1952 till universitetskanslern anmälde rektorsämbetet
vid karolinska institutet, att Rockefellerstiftelsen beslutat att till
institutet överlämna en miljon svenska kronor för uppförande av ett forskningslaboratorium
vid den planerade thoraxkirurgiska kliniken vid karolinska
sjukhuset. Ämbetet hemställde samtidigt, att kanslern måtte utverka
Kungl. Maj:ts tillstånd för institutet att mottaga donationen. I skrivelse
den 15 juli 1952 framhöll rektorsämbetet, att laboratoriets tillkomst nödvändiggjorde
anställandet av viss närmare angiven forskningspersonal
samt anvisande av särskilda medel för laboratoriets inredning, utrustning
och drift. Rektorsämbetet förutsatte, att dessa kostnader komme att bestridas
av statsverket.
Med stöd av under hand infordrade uppgifter uppskattar kanslern den
för laboratoriet erforderliga personalen till en förståndare, tillika laborator
i Ca 34, en sjuksköterska i Ce 12, ett första laboratoriebiträde i Ce 15, ett
laboratoriebiträde i Ce 11, en kontorist i Ce 13 och en verkmästare i Ce 14.
Den årliga lönekostnaden för denna personal kan beräknas till i runt tal
71 000 kronor. I årligt materielanslag till den thoraxkirurgiska kliniken
bör till följd av laboratoriets tillkomst anvisas 30 000 kronor innebärande
en ökning i förhållande till nu utgående anslag med 21 200 kronor. De årliga
driftkostnaderna kunna sålunda approximativt uppskattas till (71 000
+ 21 200) 92 000 kronor, vartill komma utgifter för städning, bränsle, lyse
och vatten, vilka utgifter torde böra bestridas från karolinska institutets
omkostnadsanslag. För utrustning och inredning av laboratoriet erfordras
ett engångsanslag av 275 160 kronor, varav 65 880 kronor belöper på operationsutrustning,
123 780 kronor på röntgenutrustning och 85 500 kronor
på apparatur för djurexperiment. Lokalbehovet för laboratoriet kan enligt
av kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande verkställd
utredning tillgodoses genom en påbyggnad med två våningar av den i lungklinikerna
ingående flygelbyggnaden.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att den nämnda flygelbyggnaden
tidigare varit avsedd att inrymma i sitt lägsta plan varnmottagning och
diverse allmänna utrymmen samt i överliggande våningar central- och
lokaldispensär, röntgendiagnostisk avdelning samt operationsavdelning.
Forskningslaboratoriet tänkes skola förläggas ovanpå operationsavdelningen.
Den undre av de två för laboratoriet avsedda våningarna avses för
experimentalkirurgi samt tänkes skola innehålla betydande utrymmen för
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
5
djuroperation och röntgenlaboratorium med därtill hörande mörkrum och
våtgranskningen. I denna våning är avsikten att dessutom inrymma blodlaboratorium,
gaslaboratorium, biokemiskt laboratorium och isotoplaboratorium
jämte forskarrum, rum för sekrterare och personalrum. Den övre
våningen planeras skola innehålla djurstallar jämte erforderliga biutrymmen
såsom foderkök, badrum, sköljrum, rastgård, obduktion, rum med
förbränningsugn, verkstad och personalrum.
Enligt av arkitekten G. Birch-Lindgrens arkitektkontor verkställd utredning
kan kostnaden för erforderliga byggnadsåtgärder beräknas till
905 000 kronor. Om dessa beräkningar visa sig hållbara och Rockefellerstiftelsen
icke har något att invända däremot, torde man möjligen kunna
räkna med att av donationsmedlen ett belopp av 95 000 kronor kan disponeras
för laboratoriets utrustning och inredning. På grund av betydelsen
av att laboratoriet kommer till stånd tillstyrker kanslern donationens
mottagande.
Yttrande.
Statskontoret framhåller, att man torde kunna förutsätta, att behovet av
lokalutrymmen, utrustning och personal för forskningsändamål vederbörligen
beaktats vid planeringen av lungklinikerna. Den erbjudna donationen
gör det möjligt att ställa ökade resurser till förfogande för forskningen.
Mottagandet av donationen kommer emellertid att för statsverket medföra
betydligt ökade årliga driftkostnader. Den av donationen föranledda utvidgningen
av utbyggnadsprogrammet torde därför ovillkorligen böra hållas
inom sådan ram, att donationsmedlen ej endast förslå till kostnaderna
för de ökade lokalutrymmena utan även lämna full tillgång till anskaffning
av erforderlig inredning och utrustning. Beslutet om uppförandet av lungklinikerna
innebar, att en gemensam röntgendiagnostisk avdelning skulle
anordnas för dessa kliniker. Då denna avdelning motiverades bl. a. av forskningsarbetet,
måste behovet av den föreslagna fasta röntgenapparaturen
vid forskningsavdelningen starkt ifrågasättas. Vidare bör donationen ej få
föranleda någon ökning av den personaluppsättning, som eljest skulle ha
avsetts för forskningsverksamheten. Hos Rockefellerstiftelsen bör utverkas,
att donationen får mottagas under angivna förbehåll.
Departementschefen.
Arbetena med uppförande av den reumatologiska kliniken har numera
fortskridit så långt, att kliniken beräknas bliva färdigställd våren 1954.
Jag tillstyrker, att för slutförande av byggnadsarbetena för nästa budgetår
6
Kungi. Maj:ts proposition nr 161.
anvisas 560 000 kronor. Då jag anser mig böra acceptera kommitténs beräkningar
av de uppkomna merkostnaderna för uppförande av kliniken,
tillstyrker jag likaledes, att för täckande av dessa merkostnader för nästa
budgetår anvisas ett belopp av 700 000 kronor.
Förslaget att för uppförande av lungklinikerna taga i anspråk de medel,
som tidigare beviljats för anordnande av en kulvertförbindelse, finner jag
mig böra biträda. Vid bifall härtill erfordras för fullföljande av byggnadsarbetena
å lungklinikerna för nästa budgetår en ny medelsanvisning av
endast 400 000 kronor.
Mot de beräknade kostnaderna för utbyggande av ångpanne- och elektricitetscentralerna
samt mekaniska verkstaden, 500 000 resp. 350 000 kronor,
har jag intet att erinra.
För kommitténs fortsatta arbete bör för nästa budgetår anvisas ett belopp
av 100 000 kronor.
Det sammanlagda anslagsbehovet för nästa budgetår skulle alltså utgöra
(560 000 + 700 000 + 400 000 + 500 000 + 350 000 + 100 000) 2 610 000
kronor.
Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att Rockefellerstiftelsen
beslutat att till karolinska institutet överlämna 1 000 000 svenska kronor
för uppförande av ett forskningslaboratorium vid den planerade thoraxkirurgiska
kliniken. Frågan om donationens mottagande bör underställas
riksdagens prövning. Jag vill redan här nämna, att ett mottagande av donationen
kommer att medföra vissa kostnader för statsverket såväl för laboratoriets
årliga drift som för dess inredning och urtustning.
En betydelsefull uppgift för den thoraxkirurgiska kliniken vid karolinska
sjukhuset blir att befordra den vetenskapliga forskningen inom
thoraxkirurgien, vilken erhållit allt större betydelse i och med de nya operationsmetoder,
som framkommit under senare år och de möjligheter till
ytterligare utveckling, som tvivelsutan förefinnes. Svensk forskning intar
härutinnan en framträdande plats. Det är angeläget, att de möjligheter tillvaratages,
som är ägnade att befrämja denna forsknings fortsatta utveckling.
En sådan möjlighet har nu erbjudit sig genom den av Rockefellerstiftelsen
gjorda donationen, vilken utgör ett förnyat bevis på stiftelsens
städse visade intresse för främjande av svensk medicinsk forskning. Det
synes mig uppenbart, att den thoraxkirurgiska kliniken genom tillkomsten
av det föreslagna laboratoriet skulle beredas väsentligt förbättrade forskningsbetingelser.
Vid ett ställningstagande till frågan om laboratoriets inrättande
måste emellertid, såsom statskontoret framhållit, beaktas, att laboratoriets
tillkomst kommer att för statsverket medföra betydande kostnader
för laboratoriets utrustning, inredning och drift. Driftkostnaden låter
sig f. n. icke med säkerhet bedömas. Det synes emellertid kunna antagas,
att laboratoriets tillkomst kommer att kräva en viss utökning av den per
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
7
sonal, som eljest skulle ha avsetts för den vid den thoraxkirurgiska kliniken
bedrivna forskningsverksamheten. Personalbehovet torde dock kunna
närmare bedömas endast i samband med prövningen av personalstat för
kliniken i dess helhet. Vad angår kostnaderna för laboratoriets utrustning
och inredning beräknas desamma till ett belopp av ca 95 000 kronor kunna
bestridas av tillgängliga donationsmedel under förutsättning att Rockefellerstiftelsen
icke framställer någon erinran häremot. Det torde få ankomma
på karolinska institutet att hos stiftelsen efterhöra, huruvida hinder
möter mot att disponera donationsmedlen jämväl för att bestrida med
laboratoriets utrustning och inredning förenade kostnader. Med hänsyn till
betydelsen av att det planerade laboratoriet kommer till stånd anser jag
mig böra tillstyrka laboratoriets inrättande trots därav för statsverket föranledda
betydande utgifter. Jag förordar därför, att karolinska institutet
bemyndigas att å statens vägnar mottaga den erbjudna donationen. Förslaget
angående laboratoriets placering föranleder ingen invändning från
min sida. Ej heller har i ärendet företedda ritningar till det planerade laboratoriet
givit mig anledning till erinran. Ritningarna synes mig sålunda
vara ägnade att läggas till grund för vidare utarbetande av byggnadsprogrammet.
Frågan om laboratoriets närmare utformning torde böra anförtros
åt kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) medgiva, att av 1952 års riksdag anvisade medel för
anordnande av kulvertförbindelse mellan panncentral och
planerade lungkliniker vid karolinska institutet må tagas i
anspråk för lungklinikernas nybyggnad;
b) medgiva, att en av Rockefellerstiftelsen gjord donation
å en miljon svenska kronor för uppförande av ett laboratorium
vid den planerade thoraxkirurgiska kliniken
vid karolinska sjukhuset må mottagas på av mig förut angivna
villkor;
c) till Utbyggande av karolinska sjukhuset under Statens
allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet, för budgetåret
1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 2 610 000
kronor.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
Inrättande av en brännskadeavdelning
vid karolinska sjukhuset.
Inledning.
I skrivelse den 14 november 1950 hemställde direktionen för karolinska
sjukhuset om anvisande av erforderliga medel för inrättande vid sjukhuset
av en brännskadeavdelning genom ianspråktagande av en kirurgisk garnisonsavdelning.
1 skrivelsen framhölls, att inrättandet av en dylik avdelning
vore av stor betydelse icke enbart ur beredskapssynpunkt utan även med
hänsyn till forskningens och undervisningens krav. Avdelningen tänktes
skola omfatta cirka tolv vårdplatser samt anknytas till den kirurgiska kliniken,
vars chef tillika skulle vara föreståndare för avdelningen. I sina
petita för budgetåret 1952/53 hemställde direktionen ånyo om medel för
ändamålet ifråga.
I 1952 års statsverksproposition (XI s. 94 och 100) biträdde jag förslaget
om inrättande av en dylik avdelning vid sjukhuset. Jag förordade sålunda,
att en förste underläkare skulle anställas såsom chef för avdelningen samt
12 200 kronor anvisas till utrustning.
I utlåtande den 28 mars 1952, nr 11, punkterna 41 och 42 uttalade statsutskottet,
att det borde undersökas, om icke den plastikkirurgiska avdelningen
vid serafimerlasarettet kunde omhändertaga de relativt fåtaliga
brännskadefallen. För den händelse den plastikkirurgiska avdelningens
kapacitet befunnes otillräcklig för vården av de brännskadade, syntes det
utskottet rimligt, att Stockholms stad påtoge sig viss del av kostnaderna
för en ny brännskadeavdelning. Närmare utredning härom borde verkställas,
innan beslut fattades om avdelningens inrättande. Denna utredning
borde ankomma på Kungl. Maj:t, som också borde äga träffa preliminärt
avtal med staden. Medel för anställande av en förste underläkare syntes
böra av riksdagen anvisas men icke få tagas i anspråk, förrän av utskottet
föreslagen utredning slutförts. Då utskottet räknade med, att staden skulle
påtaga sig viss del av kostnaderna för avdelningen, därest denna efter
förnyad prövning ansåges böra komma till stånd, förordade utskottet en
nedräkning av det för utrustning beräknade beloppet med 10 000 kronor.
Riksdagen beslöt i överensstämmelse med vad statsutskottet föreslagit.
I anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 19 september 1952 åt kommissionen
för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande
m. m. att företaga den av statsutskottet begärda utredningen samt att, därest
utredningsresultatet så skulle föranleda, upptaga förhandlingar med
Stockholms stad angående kostnadsfördelningen.
Kommissionen har med skrivelse den 7 januari 1953 redovisat resultatet
av i ärendet företagen utredning.
Kungi. Maj:ts proposition nr 161.
9
Kommissionens utredning och förslag.
Kommissionen erinrar, att förslaget att vid karolinska sjukhuset inrätta
en brännskadeavdelning tillkommit som ett beredskapsinitiativ efter samråd
med militärmedicinsk sakkunskap i syfte att åstadkomma en intensifierad
forskning rörande brännskador. Detta hade varit huvudmotivet för
den föreslagna centraliseringen till karolinska sjukhuset av brännskadevården
inom Stockholmsområdet. Genom en sådan centralisering skulle
även utbildning av läkare på ifrågavarade specialområde möjliggöras. Av
kommissionen verkställda undersökningar ha visat, att den plastikkirurgiska
avdelningen vid serafimerlasarettet icke kan med bibehållande av sin
nuvarande sjukvårdande uppgift tjäna som forsknings- och utbildningscentrai
rörande brännskador. Den 17 november 1952 uppgick antalet patienter,
som väntade på intagning vid den plastikkirurgiska avdelningen, till
1 045 varav 75 med s. k. förtur. Väntetiden uppgår för flertalet patienter
till lägst 4 högst 8 år. För akuta fall såsom brännskador, frakturer, senskador
och elakartade tumörer utgör väntetiden 2—4 veckor. Detta visar
enligt kommissionens mening icke blott att den planerade brännskadeavdelningen
vare sig kan eller bör förläggas till serafimerlasarettet utan även
att en förstärkning jämväl av vårdmöjligheterna för brännskador är angelägen.
Med hänsyn härtill finner kommissionen det synnerligen välmotiverat,
att en brännskadeavdelning vid karolinska sjukhuset snarast inrättas.
Det är av vikt, att avdelningen förlägges till ett sjukhus av karolinska sjukhusets
karaktär med dess stora möjligheter till nära kontakt med olika
specialkliniker och med tillgång till moderna laboratorier. Ett intimt samarbete
förutsättes emellertid även med den plastikkirurgiska avdelningen
vid serafimerlasarettet, vilket samarbete torde underlättas genom tillkomsten
fr. o. in. budgetåret 1952/53 av en befattning som förste underläkare
vid sistnämnda avdelning.
Beträffande frågan om eventuell medverkan i ekonomiskt avseende från
stadens sida vid avdelningens inrättande erinrar kommissionen om, att staden
hittills jämlikt en den 18 januari 1949 träffad överenskommelse mellan
karolinska sjukhusets direktion och staden erlagt bidrag för vård å sjukhusets
kirurgiska garnisonsavdelningar av civila patienter från staden.
Bidraget har beräknats enligt de grunder, som angivas i 1931 års avtal mellan
staten, staden och Stockholms län om samarbete för karolinska sjukhusets
uppförande och drift, överenskommelsen har numera av direktionen
uppsagts att gälla fr. o. in. den 1 januari 1953. I anledning härav har
Kungl. Maj:t den C november 1952 uppdragit åt kommissionen att å statens
vägnar upptaga förhandlingar med staden och länet angående ersättning
för vård å garnisonsavdelningarna av sjuka från staden och länet. Några
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 161.
förhandlingar i denna fråga ha ännu icke inletts. Från stadens representanters
sida har beträffande stadens deltagande i kostnaderna för den ifrågasatta
brännskadeavdelningen framhållits, att den framtida överenskommelse
om vårdbidrag från staden för garnisonsplatser vid karolinska sjukhuset,
som kunde komma att gälla fr. o. in. den 1 januari 1953, förutsattes
skola tillämpas jämväl beträffande brännskadeavdelningen. Något ytterligare
bidrag från stadens sida ansåges icke motiverat. Kommissionen anser
för sin del, att staten bör åtnöjas med en efter denna grund lämnad
ekonomisk medverkan från stadens sida. Därest den föreslagna avdelningen
kommer till stånd, har staden förklarat sig villig medverka till att akuta
brännskador från stadens sjukvårdsområde i största möjliga utsträckning
hänvisas dit för erhållande av vård. Den plastikkirurgiska efterbehandlingen
av de vid avdelningen omhändertagna vårdfallen tänkes delvis skola
ske vid S:t Görans sjukhus enligt närmare överenskommelse mellan berörda
läkare.
Departementschefen.
Förslaget att vid karolinska sjukhuset inrätta en brännskadeavdelning
har främst syftat till att åstadkomma förbättrade betingelser för forskning
och undervisning på brännskadevårdens område. Med hänsyn till brännskadornas
ökade frekvens och betydelse vid nutida krigföring föreligger
ett stort behov av åtgärder för vidgade möjligheter till vetenskaplig forskning
och utarbetande av förbättrade behandlingsmetoder. Det torde bland
medicinsk expertis råda enighet om, att detta mål kan uppnås endast genom
inrättande av specialavdelningar för brännskador under ledning av därför
särskilt utbildade kirurger. För undervisningen av de blivande läkarna, för
forskningen samt för att utveckla nuvarande behandlingsmetoder och
pröva nya sådana är det av vikt, att dylika specialavdelningar inrättas vid
vissa större sjukhus, i första hand undervisningssjukhusen, där tillräcklig
erfarenhet och tillräckligt klientel kan samlas. En dylik centralisering av
brännskadevården torde komma att visa sig fördelaktig för såväl sjukvård
som forskning och undervisning.
Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att jag i 1952 års statsverksproposition
förordat inrättande vid karolinska sjukhuset av en brännskadeavdelning,
till vilken avdelning brännskadevården inom Stockholmsområdet
borde koncentreras. Endast genom att fungera som centralanstalt
för ett dylikt större område kan avdelningen erhålla ett tillräckligt patientklientel
och lämna tillräckligt material för forskning och undervisning. Den
av förhandlingskommissionen verkställda utredningen har visat, att avdelningen
icke lämpligen kan eller bör förläggas till annat sjukhus. Vad
KungI. Maj:ts proposition nr 161.
11
angår frågan om ekonomisk medverkan från stadens sida till avdelningens
inrättande anser jag mig kunna godtaga det förslag härutinnan, som framlagts
av kommissionen. Något avsteg synes mig härigenom icke ske från
hittills godtagna principer, i det att tillkomsten av avdelningen huvudsakligen
betingas av forsknings- och undervisningsskäl. Jag förordar därför,
att staten åtager sig hela kostnaden för utrustning av ifrågavarande avdelning.
Då för detta ändamål redan anvisats 2 200 kronor, erfordras i enlighet
med tidigare verkställd kostnadsberäkning en ytterligare medelsanvisning
av 10 000 kronor. Erforderliga medel torde böra upptagas under karolinska
sjukhusets omkostnadsanslag. Det i årets statsverksproposition beräknade
omkostnadsanslaget bör därför uppräknas med 10 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte — med ändring av vad därutinnan föreslagits i årets statsverksproposition
— föreslå riksdagen
att till Karolinska sjukhuset: Omkostnader för budgetåret
1953/54 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 7 131 500 kronor.
Bidrag till ny- och ombyggnad av Sabbatsbergs sjukkus.
Anslag för ändamålet är ej upptaget i gällande riksstat.
Yrkande.
Stockholms stads sjukhusdirektion hemställer i skrivelse den 18 februari
1953 om största möjliga statsbidrag till provisorisk utbyggnad av den thoraxkirurgiska
verksamheten vid Sabbatsbergs sjukhus.
Motiv.
Enligt mellan staten, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan, träffat
avtal angående samarbete för uppförande och drift av en medicinsk tuberkulosklinik
och en thoraxkirurgisk klinik vid karolinska sjukhuset har
staden — förutom andel i riksplatserna — av de allmänna vårdplatserna
vid den thoraxkirurgiska kliniken kontraherat följande platser för sjuka
från staden, nämligen å avdelningen för lungtuberkulösa fall nioi platser
och å avdelningen för icke tuberkulösa fall fem platser. Den planerade t bo
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
raxkirurgiska kliniken vid karolinska sjukhuset har ännu icke kommit
till stånd. Kliniken beräknas icke kunna tagas i bruk förrän tidigast i slutet
av år 1956. Thoraxkirurgien har under de sista åren i vårt land liksom
i flertalet andra länder genomgått en snabb utveckling. Det övervägande
flertalet operationer på det thoraxkirurgiska området utföras vid Sabbatsbergs
sjukhus i Stockholm samt vid specialkliniker i Lund och Malmö. Vid
Sabbatsbergs sjukhus har för de thoraxkirurgiska fallen hittills provisoriskt
utnyttjats en vårdavdelning, omfattande 16 sängar, inom den gamla
tuberkulospaviljongen. Operationerna utföras inom den befintliga kirurgiska
operationsavdelningen.
I skrivelse till sjukhusdirektionen har överläkaren vid den kirurgiska avdelningen,
professorn Crafoord, framhållit, att behandlingen av de tuberkulösa
lungsjuka under senare år undergått en genomgripande förändring.
Tidigare ha endast s. k. revbensoperationer tillgripits. Genom tillkomsten
av de moderna kemoterapeutika såsom streptomycin och Pas ha operationsntetodema
emellertid utvecklats därhän, att man numera i allt större utsträckning
kunnat övergå till resektion av de sjuka områdena i lungan.
Dessa operationer måste dock alltid kombineras med de förenämnda revbensoperationema.
Det har skett en lavinartad utveckling på detta speciella
område under de senaste åren och tillströmningen av patienter för erhållande
av operativ behandling har till följd härav starkt ökat. Tillgängliga
resurser vid Sabbatsbergs sjukhus äro långt ifrån tillräckliga för att möta
dessa nya behov. Patienterna kunna sålunda f. n. ej intagas vid den ur
operationssynpunkt gynnsammaste tidpunkten. Den nuvarande thoraxkirurgiska
specialavdelningen har icke blott för litet platsantal utan är
även ytterst olämpligt belägen. Patienterna måste således transporteras
utomhus från vårdavdelningen till operationsavdelningen och åter samma
väg. Transport av patienter per bår utomhus efter en större lungoperation
är uppenbarligen förenad med vissa risker. Den thoraxkirurgiska avdelningen
har ursprungligen avsetts endast för thoracoplastikfall, vilka utan
större risk kunna transporteras utomhus. För att bereda thoraxkirurgien
ökade operations- och vårdmöjligheter bör en vårdavdelning, som tillhört
den tidigare gynekologavdelningen, omändras till en thoraxkirurgisk vårdavdelning,
omfattande 25 sängar, och samtidigt en operationsavdelning inrättas
inom cvanförvarande vindsvåning.
Sjukhusdirektionen påpekar, att direktionen varit medveten om, att svårigheter
förelegat att på ett tillfredsställande sätt bedriva den thoraxkirurgiska
verksamheten vid Sabbatsbergs sjukhus. Direktionen hade dock hoppats,
att den vid karolinska sjukhuset planerade lungkliniken sknlle komma
till stånd inom rimlig tid efter det avtal härom år 1944 träffats med
staten, varigenom några mera kostnadskrävande åtgärder för den thoraxkirurgiska
verksamheten ej skulle behöva vidtagas under provisorietiden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
13
Den snabba utvecklingen på detta specialområde har emellertid medfört,
att man med hänsyn till det ökade vårdbehovet icke längre kan avvakta
lungklinikens färdigställande. Den ökade verksamheten vid den thoraxkirurgiska
avdelningen sammanhänger delvis med att jämväl utomlänspatienter
och utlänningar mottagits för vård. Med de begränsade resurser,
som stå till buds inom landet, har nämligen direktionen av humanitära
skäl icke ansett sig kunna motsätta sig att även andra patienter än sådana
från staden bePetts vård vid avdelningen. En del av dessa fall ha varit
specialfall av stort medicinskt intresse och utgjort ett ur forskningens synpunkt
värdefullt material. Enligt inhämtade uppgifter har antalet fall vid
avdelningen uppgått år 1951 till sjuttionio, varav tjugoåtta från orter utom
Stockholm, samt år 1952 till tvåhundrafyra, varav sjuttio från orter utom
Stockholm.
Kostnaderna för erforderliga byggnadsåtgärder i samband med den föreslagna
utvidgningen av den thoraxkirurgiska avdelningen beräknas till
205 000 kronor, vartill kommer 60 000 kronor för komplettering av inventarieutrustning.
Härutöver erfordras medel för anordnande av ersättningslokal
för blodtappningsfilial och tandvårdsavdelning, vilka avdelningar
eljest avsetts kunna inrymmas inom den vindsvåning, som föreslagits skola
tagas i anspråk för den thoraxkirurgiska operationsavdelningen. Sistnämnda
kostnader uppskattas till 45 000 kronor. Den totala kostnaden uppgår
sålunda till 310 000 kronor.
Med hänsyn till att staden utan kostnad för statsverket hittills ombesörjt
den thoraxkirurgiska vården även för s. k. rikspatienter och av humanitära
skäl måste fortsätta därmed, intill dess lungkliniken vid karolinska sjukhuset
tages i bruk, anser sjukhusdirektionen skäligt, att staten bidrager
med åtminstone hälften av den totala kostnaden för utbyggnaden. Under
ärendets vidare beredning har emellertid stadens kammarkontor framhållit
bl. a., alt den föreslagna utbyggnaden måste anses vara direkt betingad
av att staten ännu icke infriat sin utfästelse att anordna en thoraxkirurgisk
klinik vid karolinska sjukhuset, varför staten borde bära huvuddelen
av kostnaderna eller åtminstone 75 procent därav. Sjuklnisdirektionen
hemställer därför, att största möjliga del av de beräknade kostnaderna
för utbyggnaden måtte bestridas av statsmedel.
Departementschefen.
Av sjukhusdirektionens framställning framgår, alt det är angeläget, att
eu utvidgning och upprustning av den thoraxkirurgiska avdelningen vid
Sabbatsbergs sjukhus kommer till stånd. Icke minst med hänsyn till den
alltmer stegrade patienttillströmningen bör åtgärder vidtagas för att be
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
reda ökade vård- och operationsmöjligheter vid avdelningen. Enligt vad
jag under hand erfarit uppgick antalet patienter, som väntade på intagning
vid avdelningen, i januari månad innevarande år till 85, varav 39 från orter
utom Stockholm. Dessutom avvaktade ett trettiotal patienter vid Söderby
sjukhus resektion, varjämte vid S:t Görans sjukhus funnos antecknade omkring
50 personer, vilka i sina hem avvaktade möjlighet att få intagas vid
den thoraxkirurgiska avdelningen. Mot bakgrunden härav anser jag mig
icke kunna ifrågasätta behovet av en förstärkning av stadens resurser för
thoraxkirurgiska operationer utan finner det i hög grad påkallat, att behandlingsmöjligheterna
vid Sabbatsbergs sjukhus förbättras på sätt som
föreslagits. Med hänsyn såväl till det intresse, som staten ur rikssjukvårdens
synpunkt måste anses ha av att den föreslagna utvidgningen kommer
till stånd som till den thoraxkirurgiska avdelningens betydelse för undervisning
och forskning, anser jag det motiverat, att staten åtager sig viss
del av de till 310 000 kronor beräknade ombyggnads- och inredningskostnaderna.
Jag tillstyrker därför, att staten bidrager med halva kostnaden
för ombyggnaden under förutsättning, att staden bidrager med andra hälften
samt att vid avdelningen framdeles mottages rikspatienter i minst samma
omfattning som tidigare. Dä jag funnit mig kunna acceptera de uppgjorda
kostnadsberäkningarna, skulle statsverkets andel komma att utgöra 155 000
kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till ny- och ombyggnad av Sabbatsbergs
sjukhus för budgetåret 1953/54 under elfte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 155 000 kronor.
Förslag till avtal om fördelning mellan staten och Uppsala läns
landsting av kostnaderna för pensionering av vissa befattningshavare
vid akademiska sjukhuset i Uppsala.
Inledning.
1951 års riksdag godkände av föredragande departementschefen förordade
ändrade grunder för samarbetet rörande driften av akademiska sjukhuset
i Uppsala.
Ifrågavarande grunder har angivits i ett i propositionen nr 123/1951
(s. 69—71) intaget, av Uppsala läns landsting den 5 oktober 1950 godkänt
förslag till nytt avtal mellan universitetet i Uppsala såsom företrädare för
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
15
Kungl. Maj:t och kronan samt landstinget angående samarbete för drift av
akademiska sjukhuset i Uppsala med däri av dåvarande chefen för inrikesdepartementet
föreslagen ändring, innebärande att i de driftkostnader, som
ligga till grund för beräkningen av landstingets ersättning, huvudmansavgiften
för de befattningshavare, som icke skulle kunnat erhålla anslutning
till statens pensionsanstalts reglemente, därest anställningen avsett
landstingslasarett, skall ingå med dubbla beloppet av de i reglementet
angivna pensionsavgifterna.
Vid lagtima möte den 3 oktober 1951 förklarade sig landstinget icke
kunna godkänna den av departementschefen föreslagna och av riksdagen
godkända ändringen i avtalsförslaget. Med anledning härav tillkallades
genom beslut den 30 juni 1952 en kommission med uppdrag att på statens
vägnar förhandla med landstinget rörande fördelningen mellan statsverket
och landstinget av ifrågavarande pensionskostnader.
Kommissionen har framlagt förslag i ämnet den 26 februari 1953.
Förhandlingskominissionens utredning och förslag.
Kommissionen framhåller, att 1949 års förhandlingskommission på sin
tid förutsatte, att jämväl de befattningshavare, om vilka nu vore fråga,
nämligen undersköterskor, sjukvårdsbiträden, ekonomipersonal och personal
i administrativt arbete borde beredas pensionsrätt enligt SPA-reglementet.
Möjlighet härtill förelåge, enär samtliga befattningshavare vid
akademiska sjukhuset — frånsett underläkarna — upptagits i nämnda
reglemente, vilket trädde i kraft den 1 januari 1950. 1949 års förhandlingskommission
hade även utgått från, att vid en dylik lösning av pensionsfrågan
de i SPA-reglementet fastställda pensionsavgifterna (fortlöpande avgifter
+ engångsavgifter) skulle inräknas i de driftkostnader, som lades
till grund för beräkning av landstingets ersättning. Riksdagens beslut, att
i dessa driftkostnader huvudmansavgiften beträffande ifrågavarande befattningshavare
skall ingå med dubbla beloppet av de i SPA-reglementet
angivna pensionsavgifterna, innebär en bestämd avvikelse från den förutsättning
beträffande fördelningen av uppkommande pensionskostnader,
som förelegat vid de tidigare avtalsförhandlingarna. Landstingets förhandlingsdelegerade
ha därför vid de nu slutförda förhandlingarna avvisat varje
förslag, som för landstinget skulle innebära större kostnader i förevarande
avseende än vad som förutsatts vid tidigare förhandlingar.
Enligt av kommissionen företagna beräkningar kan det dubbla beloppet
av de i SPA-reglementet angivna fortlöpande årliga avgifterna för den personal,
som kan vinna anslutning till reglementet, uppskattas till lägst
453 000 kronor och högst 600 000 kronor. Enligt det ursprungliga avtals
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
förslaget skulle endast hälften av dessa kostnader medtagas vid driftkostnadsberäkningen.
En fördubbling av den fortlöpande pensionsavgiften kommer
alt för landstingets del medföra eu fördubbling av pensioneringskostnaderna.
Till belysande av att så blir förhållandet anför kommissionen
följande exempel.
Därest avgiften enligt SPA-reglementet utgör 275 000 kronor och landstingets
patientbeläggning är densamma som under år 1949/50 eller 80,836
procent av den totala beläggningen, kan landstingets andel av pensionsavgifterna
beräknas till:
Pensionsavgifter, totalt kr...........
Härav bidrager landstinget med belopp
motsvarande beläggningen för året
= 80,836 % ....................
Avgår: Statens bidrag enligt avtal
= 13 %........................
Alt. 1
Då avgifterna beräknas
enligt
SPA-regl.
275 000
222 300
28 900
Alt. 2
Då avgifterna beräknas
med dubbla
beloppet
550 000
444 600
57 800
Landstingets andel utgör kr. 193 400
386 800
Merkostnaden för landstinget enligt alternativ 2 blir således 193 400 kronor,
vilken merkostnad landstingets representanter förklarat sig icke kunna
godtaga.
Därest Kungl. Maj:t av principiella skäl finner sig böra vidhålla, att de
fortlöpande pensionsavgifterna för ifrågavarande befattningshavare vid beräkning
av landstingets ersättning skola ingå med dubbla beloppet av de i
SPA-reglementet angivna pensionsavgifterna, har det för kommissionen
gällt att finna eu sådan lösning, att landstinget på något sätt kompenseras
för härigenom uppkommande merkostnad. Landstingets delegerade ha vid
förhandlingarna föreslagit, att denna kompensation skulle åstadkommas
genom en avsevärd höjning av det 13-procentiga avdraget på den å landstinget
fallande delen av driftkostnaden, men kommissionen har ansett sig
böra bestämt avböja detta förslag, då detsamma skulle kunna leda till för
statsverket betänkliga konsekvenser. Kommissionen, å sin sida, har som en
tänkbar lösning föreslagit, att de eljest staten helt tillfallande poliklinikinkomsterna
avdragas från de driftkostnader, som läggas till grund för
beräkning av landstingets årliga ersättning. Härigenom skulle såvitt angår
de fortlöpande pensionsavgifterna ingen merkostnad uppkomma för landstinget
under förutsättning, att poliklinikinkomsterna täcka minst hälften
av de »dubbla» avgifterna. I förenämnda exempel innebär detta förslag,
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
17
att poliklinikinkomsterna enligt alternativ 2 måste uppgå till lägst 275 000
kronor, därest icke landstinget skall drabbas av merkostnad vid den pensionsavgift,
som angivits i exemplet. Då poliklinikinkomsterna under den
nu löpande avtalsperioden torde komma att årligen uppgå till ungefär nyssnämnda
belopp samt man kan antaga, att en fördubbling av de fortlöpande
pensionsavgifterna under samma tid kommer att årligen medföra en kostnad
av cirka 550 000 kronor, ha landstingets representanter för sin de!
accepterat vad kommissionen sålunda föreslagit.
Såsom förutsättning för att poliklinikinkomsterna skola få avdragas skall
gälla, att förefintlig möjlighet till pensionsrätt enligt SPA-reglementet utnyttjas
för de befattningshavare vid sjukhuset, som icke skulle kunnat erhålla
anslutning till reglementet, därest anställningen avsett landstingslasarett.
Vid anslutning till statens pensionsanstalt uppstår jämväl fråga om erläggande
av engångsavgifter (retroaktivavgifter) för tillgodoräknande av
tjänstgöringstid, som infallit före den tidpunkt, då anslutning sker. De
befattningshavare, som hittills haft pensionsrätt enligt de statliga arbetarpensionsreglementena,
torde äga tillgodoräkna sig enligt dessa reglementen
intjänade tjänstår utan att engångsavgifter erläggas. För övriga befattningshavare
åter — huvudsakligen administrativ personal, personal i arbetsledarställning
m. fl. — synes sådan möjlighet icke föreligga. Engångsavgiften
enligt SPA-reglementet för denna personal har beräknats till c:a
320 000 kronor. Dubbla beloppet av dessa avgifter blir således 640 000
kronor.
Landstingets delegerade ha med enahanda motivering, som beträffande
de fortlöpande avgifterna förklarat, att landstinget är villigt att endast deltaga
i de engångsavgifter, som utgå enligt SPA-reglementet. Att på denna
punkt vinna någon för staten förmånligare lösning har icke visat sig möjligt.
Engångsavgifter skola alltså alltjämt inräknas i driftkostnaderna utan
någon förhöjning.
Förhandlingskommissionens förslag till överenskommelse har följande
lydelse:
Mellan universitetet i Uppsala såsom företrädare för Kungl. Maj:t och
kronan, å ena, och Uppsala läns landsting, å andra sidan är — under förutsättning
av Kungl Maj ds och landstingets godkännande — följande överenskommelse
träffad angående samarbete för drift av akademiska sjukhuset
1 Uppsala.
§ I
Det
samarbetsavtal, vartill förslag av särskild förhandlingskommission
framlades för Kungl. Maj:t den 25 januari 1951 och som finnes återgivet
2 Dihctng till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 161.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
i Kungl. Maj:ts proposition nr 123 till 1951 års riksdag s. 69—71 godkännes
att äga tillämpning räknat från och med den 1 juli 1951, dock att § 3 mom.
3 första stycket i avtalet skall hava följande ändrade lydelse:
»I driftskostnader---statens pensionsanstalt. Under förutsättning
att förefintlig möjlighet till pensionsrätt enligt Kungl. Maj ds reglemente för
pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare
(SPA-reglementet) utnyttjas för vid sjukhuset anställd personal,
tillhörande kategori, som vid landstingens sjukvårdsinrättningar saknar
pensionsrätt enligt detta reglemente, skola de fortlöpande avgifterna
till pensionsanstalten för sådan personal inräknas i de driftkostnader, som
skola läggas till grund för beräkning av landstingets ersättning, med dubbla
beloppet av de enligt reglementet bestämda avgifterna. Å andra sidan skola
vid sagda beräkning för tid efter den tidpunkt, då omförmälda personal
erhållit pensionsrätt enligt SPA-reglementet, poliklinikinkomsterna avräknas
från driftkostnaderna. Engångsavgifter för ifrågavarande personal inräknas
med enligt reglementet eljest bestämda belopp, således utan fördubbling.
»
Kommissionen erinrar om, att man från statens sida tidigare givit uttryck
för den uppfattningen, att en reglering av anställnings- och pensionsförhållandena
för befattningshavarna vid akademiska sjukhuset borde genomföras
i överensstämmelse med vad som skett vid övriga statliga sjukhus.
Därest så skett, hade staten riskerat att ensam få bära kostnaderna för
befattningshavarnas pensionering. Kommissionen framhåller vidare, att i
det år 1951 framlagda avtalsförslaget skyldighet fastslagits för landstinget
att deltaga i kostnaderna för avgifter för befattningshavarnas pensionering,
vilket åtagande för landstinget inneburit ganska betydande nya kostnader.
Kommissionens nu framlagda förslag till avtalsändring innebär icke, att
staten i ekonomiskt avseende uppnått en fördelaktigare position än enligt
det tidigare avtalsförslaget. Förhållandet torde snarare vara det motsatta.
Det kan vidare tänkas, att landstinget framdeles kommer att framställa
krav på ytterligare kompensation med därav följande yrkande om revision
av avtalet. Det ursprungliga avtalet kommer sålunda genom den föreslagna
ändringen att mista en del av fastheten i sin konstruktion och
tillföras ett moment, som kan bereda svårigheter för framtiden. Kommissionen
föreslår därför i första hand, att det tidigare av landstinget godkända
avtalsförslaget godkännes jämväl av Kungl. Maj:t med giltighet från och
med den 1 juli 1951, från vilket datum avtalsförslaget i övrigt länt till efterföljd.
Därest så icke anses kunna ske, hemställer kommissionen alternativt,
att den nu föreslagna ändrade lydelsen av § 3 inom. 3 i det ursprungliga
avtalsförslaget måtte av Kungl. Maj:t godkännas med giltighet från och
med den 1 juli 1951.
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
19
Yttranden.
Statskontoret erinrar om, att ämbetsverket i utlåtande över förslaget till
nytt avtal angående dritten av akademiska sjukhuset förordade sådan ändring
av avtalets bestämmelser om beräkningen av kostnaderna för pensioneringen
av icke-sjukvårdspersonal, som sedermera godkändes av statsmakterna.
Enär den princip, som låg till grund för jämkningen, enligt
statskontorets mening bör upprätthållas vid beräkningen av landstingets
bidrag till sjukhusets driftkostnader, kan ämbetsverket ej förorda en återgang
till det av 1949 års förhandlingskommission framlagda ursprungliga
avtalsförslaget. Då det emellertid ej synes vara möjligt att vinna landstingets
godkännande av ändrade beräkningsgrunder i förevarande avseende,
om ej kompensation kan beredas för merkostnaderna, synes ej återstå
annat än att godkänna det ändringsförslag, som av förhandlingskommissionen
framlägges såsom ett andra alternativ.
Statens pensionsanstalt framhåller, att anstalten i tidigare utlåtanden
framfört den uppfattningen, att såsom driftkostnad vid akademiska sjukhuset
borde upptagas dubbla beloppet av de enligt SPA-reglementet utgående
fortlöpande pensionsavgifterna. Då denna uppfattning vunnit beaktande
i det av förhandlingsk ommissionen såsom ett andra alternativ framlagda
förslaget till överenskommelse, tillstyrker anstalten, att detta förslag
till överenskommelse måtte av Kungl. Maj:t godkännas.
Uppsala läns landstings förvaltningsutskott uttalar, att den nu föreslagna
utformningen av avtalet ur vissa synpunkter kan anses giva klarare riktlinjer
i fråga om samarbetet för driften. Sålunda kan det motiveras såsom
rättvist, att pensionsavgifterna för sådan personal, som vid övriga landstingssjukhus
icke kan anslutas till statens pensionsanstalt, upptagas med
dubbla belopp och vidare måste det anses riktigare, att icke endast utgifterna
utan även inkomsterna för den polikliniska verksamheten ingå i
sjukhusets driftavräkning. Förvaltningsutskottet är därför berett att hos
landstinget tillstyrka det nu framlagda förslaget.
Direktionen för akademiska sjukhuset förordar det av förhandlingskommissionen
såsom ett andra alternativ framlagda förslaget.
Departementschefen.
Pensionering enligt SPA-reglementet av landstingspersonal i sjukvårdande
verksamhet är1 medgiven i huvudsak endast för läkare, sjuksköterskor
och barnmorskor, varvid staten i stort sett står för halva kostnaden. Övrig
personal i sjukvårdsarbete liksom befattningshavare i administrativt
20
Kuncjl. Maj.ts proposition nr 161.
arbete och ekonomipersonal pensioneras helt med landstingens egna medel.
Då motsvarande personalgrupper vid akademiska sjukhuset enligt det
år 1951 framlagda förslaget till avtal angående samarbete och drift av detta
sjukhus förutsatts skola erhålla pensionsrätt enligt SPA-reglementet, skulle
Uppsala läns landsting enligt avtalsförslaget komma i ett gynnsammare
läge än landstingen i allmänhet, i det att i driftkostnaden skulle inräknas
endast de fortlöpande avgifterna till pensionsanstalten. Vid remissbehandlingen
av avtalsförslaget framhölls med hänsyn härtill såväl av statskontoret
som av statens pensionsanstalt, att det kunde ifrågasättas, om man icke
vid driftkostnadsberäkningen borde utgå från avgifter för pensioneringen,
som närmare anslöte sig till de verkliga pensioneringskostnaderna. I propositionen
nr 123/1951 anslöt sig min företrädare till denna uppfattning
och förordade, att i de driftkostnader, som ligger till grund för beräkningen
av landstingets ersättning, huvudmansavgiften för de befattningshavare,
vilka icke kunnat erhålla anslutning till statens pensionsanstalts reglemente,
därest anställningen avsett landstingslasarett, skulle ingå med dubbla
beloppet av de i reglementet angivna pensionsavgifterna. Detta förslag godkändes
av riksdagen. Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att
landstinget förklarat sig icke kunna acceptera en lösning av pensionsfrågan
för ifrågavarande befattningshavare i enlighet med dessa grunder. Från
landstingets sida har vid förhandlingarna framhållits, att man kunde godtaga
den föreslagna ändringen i det ursprungliga avtalsförslaget endast under
förutsättning, att landstinget erhölle kompensation för härigenom för
landstinget uppkommande merkostnader. Vid sådant förhållande har förhandlingskommissionen
föreslagit, att det år 1951 framlagda förslaget till
avtal måtte godkännas utan däri av departementschefen föreslagen ändring.
Alternativt har förhandlingskommissionen förordat, att ett av kommissionen
framlagt förslag till ändring av det ursprungliga avtalsförslaget
måtte godkännas. Enligt detta förslag skall vid beräkningen av landstingets
ersättning de fortlöpande pensionsavgifterna ingå med dubbla beloppet av
de i SPA-reglementet angivna pensionsavgifterna. Som kompensation härför
skall emellertid — i motsats till vad som skulle ske enligt det ursprungliga
avtalsförslaget — poliklinikinkomsterna räknas landstinget till godo
vid erläggandet av dess ersättning.
Vad vid förhandlingarna förekommit synes giva vid handen, att någon
för staten förmånligare lösning av förevarande fråga än( den förhandlingskommissionen
anvisat genom sina båda alternativ icke står att vinna. Jag
anser mig därför icke böra påyrka någon ändrad kostnadsfördelning mellan
statsverket och landstinget. Ett motsatt ställningstagande skulle kunna
äventyra, kanske rent av omöjliggöra en snar lösning av frågan om den
framtida regleringen mellan staten och landstinget av kostnaderna för driften
av akademiska sjukhuset. Jag vill i detta sammanhang erinra om, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
21
de ännu formellt gällande äldre avtalen är för statsverket oförmånliga,
och att statens kostnader enligt det år 1951 framlagda avtalsförslaget beräknades
komma att minska med 314 000 kronor årligen. Då jag nu sålunda
ansett mig böra godtaga förhandlingskommissionens förslag vill jag emellertid
samtidigt uttryckligen betona, att detta skett enbart på grund av de
i detta speciella fall rådande förhållandena. Mitt ställningstagande kan
därför icke åberopas såsom prejudicerande för andra fall. Av principiella
skäl anser jag mig icke kunna förorda en lösning av pensionsfrågan i enlighet
med det ursprungliga avtalsförslaget. Jag tillstyrker i stället, att det
av förhandlingskommissionen nu framlagda ändringsförslaget godkännes.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
godkänna av mig i det föregående förordade grunder för
fördelning mellan staten och Uppsala läns landsting av
kostnaderna för pensionering av vissa befattningshavare vid
Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven örtenberg.
3 Bihang till riksdagens protokoll 195.1. 1 samt. Nr 161.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:262 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa anslag för budgetåret 1953/54 till universitetssjukhusen m. m. a1 i texten
- SU 1953:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående vissa anslag för budgetåret 1953/54 till universitetssjukhusen m. m. s. 4 i texten