Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) m. m

1953-03-06 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:162, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261) m. m.;

given Stockholms slott den 6 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill hänned, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådspi’otokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261),

2) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående

omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, samt

3) förordning om ändrad lydelse av förordningen den 2 juni 1950

(nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

På grund av pris- och löneutvecklingen under senare år föreslås vissa

ändringar i grunderna för ersättningar till värnpliktiga in. fl., vilka ådragit

sig kroppsskada under militärtjänstgöring.

Sålunda föreslås att det i 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni

1950 (nr 261) angivna belopp, till vilket den årliga arbetsförtjänsten för

värnpliktiga in. fl. lägst må beräknas vid ersättnings bestämmande, skall

höjas från 3 600 kronor till 4 800 kronor.

Vidare föreslås höjningar av vissa i äldre skadefall utgående sjukpennings-

och livräntebelopp enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angå
1—nsi

53 liiliany till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 162.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

ende omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

Slutligen föreslås upphävande av ett stadgande enligt vilket ersättningar

i vissa äldre fall ej må utgå för tid varunder ersättningstagarc är bosatt

utom riket.

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261).

Härigenom förordnas att 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni

1950 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9

(Gällande lydelse.)

Den skadades - Den årliga arbetsförtjänsten för

den, som ådragit sig skadan under

värnpliktstjänstgöring, må dock icke

beräknas till lägre belopp än tretusensexhundra

kronor. Detsamma

gäller beträffande fast anställt manskap

och hemvärnspersonal, då fråga

är om sjukpenning för tid efter

det kalenderår, under vilket den

skadade fyllt tjugu år, eller om

livränta.

§•

(Föreslagen lydelse.)

---i arbete.

Den årliga arbetsförtjänsten för

den, som ådragit sig skadan under

värnpliktstjänstgöring, må dock icke

beräknas till lägre belopp än fyratusenåttahundra

kronor. Detsamma

gäller beträffande fast anställt manskap

och hemvärnspersonal, då fråga

är om sjukpenning för tid efter

det kalenderår, under vilket den

skadade fyllt tjugu år, eller om

livränta.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och äger tillämpning

beträffande ersättning, som för tiden därefter utgives i anledning av skada

som inträffat efter den 31 december 1950.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma}:ts proposition nr 162.

3

Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262)

angående omreglering av vissa ersättningar i anledning avkroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas att 3, 4 och 7—9 §§ förordningen den 2 juni 1950

angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

3 §.

(Gällande lydelse.)

1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen

den 18 juni 1909 eller sjukpenning

enligt förordningen den 18

juni 1927 under tid då kroppsskadan

förorsakar förlust av arbetsförmågan

(hel sjukhjälp eller sjukpenning)

skall, där ej annat följer

av vad i andra stycket stadgas, utgöra
a)

om den skadade sammanlever

med hustru eller har hemmavarande

barn eller adoptivbarn under sexton

år: åtta kronor 50 öre för dag intill

utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem år, och

från utgången av den månad, varunder

han fyllt sextiosju år, samt

eljest tio kronor 50 öre för dag;

b) i annat fall: sju kronor för dag

intill utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem

år, och från utgången av den månad,

varunder han fyllt sextiosju år, samt

eljest nio kronor för dag.

Har livränta — —

2 mom. Har den —

.7 mom. Sjukhjälp eller

(Föreslagen lydelse.)

1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen

den 18 juni 1909 eller sjukpenning

enligt förordningen den 18

juni 1927 under tid då kroppsskadan

förorsakar förlust av arbetsförmågan

(hel sjukhjälp eller sjukpenning)

skall, där ej annat följer

av vad i andra stycket stadgas, utgöra
a)

om den skadade sammanlever

med hustru eller har hemmavarande

barn eller adoptivbarn under sexton

år: tio kronor 50 öre för dag intill

utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem år, och

från utgången av den månad, varunder

han fyllt sextiosju år, samt

eljest tretton kronor 50 öre för dag;

b) i annat fall: nio kronor för dag

intill utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem

år, och från utgången av den månad,

varunder han fyllt sextiosju år, samt

eljest loin kronor för dag.

för dag.

--eller sjukpenning.

- månadshelopps beräkning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

4 §•

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det belopp, som

enligt följande tabell svarar mot graden av arbetsförmågans nedsättning

(invaliditetsgraden) och den skadades ålder:

Invaliditets- grad uttryckt

i procent

Livräntans månadsbelopp i

kronor

intill utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyller

25 år, och från

utgången av

den månad,

varunder han

fyllt 67 år

från utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyllt

25 år, intill

utgången av

den månad,

varunder han

fyller 67 år

10

20

20

12

24

24

14

28

28

15

30

30

16

32

32

18

36

36

20

50

50

25

65

65

30

85

90

33 Vs

95

105

35

100

no

40

no

135

45

no

15 5

50

160

180

55

180

205

60

200

230

65

220

255

66 Va

230

265

70

240

280

75

260

310

80

280

340

85

300

370

90

320

400

100

360

460

Invaliditets- grad uttryckt

i procent

Livräntans månadsbelopp i

kronor

intill utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyller

25 år, och från

utgången av

den månad,

varunder han

fyllt 67 år

från utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyllt

25 år, intill

utgången av

den månad,

varunder han

fyller 67 år

10

20

20

12

24

24

14

28

28

15

30

30

16

32

32

18

36

36

20

40

40

25

50

50

30

65

70

33 Vs

75

80

35

80

85

40

95

105

45

no

120

50

125

135

55

140

155

60

155

175

65

no

195

66 2/s

175

200

70

185

215

75

200

235

80

215

255

85

230

280

90

245

310

100

275

350

Svarar invaliditetsgraden---högre invaliditetsgrad.

Medför kroppsskadan---månad räknat.

På därom---gällande beräkningsgrunder.

7 §•

Därest ersättning —--- omförmälda tillägg.

Åtnjuter den skadade på grund

av vad i första stycket sägs vid utgången

av juni månad 1953 ersättning

enligt äldre grunder, skall er
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

5

(Gällande lydelse.)

Ersättningen må —---

8

Livränta, som tillkommer den

skadades änka, skall utgöra etthundratjugufem

kronor för månad

räknat och livränta till varje därtill

berättigat barn eller adoptivbarn

sextiofem kronor för månad räknat.

Livräntornas sammanlagda belopp

för varje månad må dock icke överstiga

trehundratjiigu kronor. Erforderliga

nedsättningar skola ske i

förhållande till vad på varje livräntetagare

belöper.

Livränta enligt förordningen den

18 juni 1927 till efterlevande som i

första stycket sägs skall dock icke

i något fall understiga det belopp

som vid oförändrade ersättningsgrunder

skolat utgå såsom livränta

enligt sagda förordning jämte, i förekommande

fall, dyrtidstillägg och

provisoriskt ersättningstillägg. Livränta

enligt förordningen den 18

juni 1909 till barn, som vid utgången

av juni månad 1950 ej uppnått

femton års ålder, skall utgå

evad barnet fötts inom eller utom

äktenskap och utgivas intill dess

barnet fyllt sexton år.

(Föreslagen lydelse.)

sättning för efterföljande tid under

vilken hans arbetsförmåga är nedsatt

med minst 30 procent, dock

längst intill utgången av den månad

under vilken han fyller sextiosju

år, utgöra 120 procent av ersättningens

enligt de äldre bestämmelserna

beräknade belopp, där ej

högre ersättning skall utgå på grund

av vad eljest i denna förordning

stadgas.

den 18 juni 1927.

§•

Livränta, som tillkommer den

skadades änka, skall utgöra etthundrafemtio

kronor för månad

räknat och livränta till varje därtill

berättigat barn eller adoptivbarn

sjuttiofem kronor för månad räknat.

Livräntornas sammanlagda belopp

för varje månad må dock icke överstiga

trehundrasjuttiofem kronor.

Erforderliga nedsättningar skola ske

i förhållande till vad på varje livräntetagare

belöper.

Livränta enligt förordningen den

18 juni 1909 till barn, som vid utgången

av juni månad 1950 ej uppnått

femton års ålder, skall utgå

evad barnet fötts inom eller utom

äktenskap och utgivas intill dess

barnet fyllt sexton år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Livränta till — —- — gällande beräkningsgrunder.

Till änka, — — — fyratusen kronor.

9

1 mom. För sjukavlöning, pension

eller annat understöd, som utgår

i anledning av kroppsskadan

och helt eller delvis bestrides av

staten, skall avdrag från ersättningen

göras enligt grunderna i li g

militär er sättnings för ordningen. Vid

bestämmandet av avdrag för pension

eller annat årligt understöd

skall hänsyn tagas till storleken av

de förmåner som voro ersättningstagaren

tillförsäkrade vid utgången

av juni månad 1950; och skall avdrag

ske ändå alt ersättningstagaren

ej var vid skadans inträffande tillförsäkrad

sådant understöd.

Avdrag från ersättningen skall

ock göras om och i den mån däremot

svarande skadestånd enligt lag

tillkommer ersättningstagaren, så

ock i den mån med sådant skadestånd

jämförlig ersättning utgår av

statsmedel; i först nämnt fall må

dock ersättningen utgå ulan avdrag,

därest ersättningstagaren å statsverket

överlåtit mot ersättningen

svarande fordran hos den skadeståndspliktigc.

Avdrag som — ---juni

2 mom. Har i--— ti1

1 mom. Åtnjuter den ersättningsberätiigade

understöd, som helt eller

delvis bestrides av staten, eller utgår

till honom skadestånd eller med

skadestånd jämförlig förmån, som

bestrides av staten, är han skyldig

att i den mån Konungen därom

förordnar vidkännas avdrag å ersättningen,

dock högst med vad som

svarar mot understödet, skadeståndet

eller förmånen.

månad 1950.

1 pensionsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och äger tillämpning

beträffande ersättning för tid efter ikraftträdandet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kiuigl. Maj:Is proposition nr 162.

7

Förslag

til!

Förordning om ändrad lydelse av förordningen den 2 juni 1950

(nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, m. m.

Härigenom förordnas att andra stycket förordningen den 2 juni 1950

om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. in. skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

Dock skall iakttagas,

dels att — -— — yppats före

denna förordnings ikraftträdande.

(Föreslagen lydelse.)

Dock skall iakttagas,

dels att -— — — yppats före

denna förordnings ikraftträdande,

likväl utan tillämpning av vad i 21 §

förordningen den 18 juni 1927 är

stadgat för det fall, att den ersättningsberåttigade

är bosatt utom

riket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och skall lända till

efterrättelse beträffande ersättning för tid efter den 30 juni 1950.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Utdrag av protokollet över för svar särenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 6 mars 1953.

Närvarande :

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Lingman, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson,

fråga om höjning av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, m. m. samt anför.

I propositionen 1952:81 med förslag till förhöjda tillägg av statsmedel

åt vissa livräntetagare enligt 1901 års olycksfallsersättningslag förklarade

sig chefen för socialdepartementet ämna föreslå en utredning av frågan

huruvida icke kompensation för stegrade levnadskostnader i en eller annan

form borde beredas olika kategorier, som uppbure ersättning i anledning

av yrkesskada.

Genom beslut den 14 mars 1952 uppdrog Kungl. Maj :t åt riksförsäkringsanstalten

att verkställa nämnda utredning, och ämbetsverket har den 12

januari 1953 fullgjort uppdraget genom överlämnande av utredning och

förslag angående kompensation för stegrade levnadskostnader åt yrkesskadade

m. fl. I samband med utredningen har riksförsäkringsanstalten

även upptagit spörsmål om kompensation i nämnda avseende åt skadade

värnpliktiga jämte vissa andra till försvaret hörande personalkategorier.

Riksförsäkringsanstaltens utredning har i sin helhet remissbehandlats

genom socialdepartementets försorg. Ärendet har därefter beretts inom

socialdepartementet utom i vad avser frågor som sammanhänger med

två på försvarsdepartementets föredragning utfärdade förordningar, nämligen

militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) och förordningen

samma dag (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Enligt vad

jag inhämtat kommer chefen för socialdepartementet att i annat sammanhang

anmäla ärendet i de delar som varit föremål för socialdepartementets

beredning.

Jag anhåller nu att få anmäla riksförsäkringsanstaltens förslag i vad

angår de på försvarsdepartementet ankommande frågorna. Beträffande

remissyttrandena inskränker jag mig därvid till att redogöra för vad som

har samband med nämnda frågor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 162.

9

I detta sammanhang torde jag även få anmäla ett uppkommet spörsmål

om ersättning i vissa äldre skadefall åt personer bosatta utom riket.

Gällande bestämmelser.

De grundläggande bestämmelserna om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, innefattas numera i militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261).

Förordningen äger tillämpning på värnpliktiga, fast anställt manskap

samt vissa grupper av fast anställd, icke ständigt tjänstgörande personal

och frivillig personal.

Såsom kroppsskada räknas enligt förordningen även sådan under militärtjänstgöring

ådragen sjukdom som icke förorsakats av olycksfall.

Med avseende å grunderna för beräkning av ersättningsbeloppen ansluter

sig militärersättningsförordningen i stort sett till lagen den 17 juni

1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete. Ersättningarna beräknas

sålunda efter den skadades årliga arbetsförtjänst. Denna må för

den som ådragit sig skadan under värnpliktstjänstgöring icke beräknas

till lägre belopp än 3 600 kronor; detsamma gäller beträffande fast anställt

manskap och hemvärnspersonal då fråga är om sjukpenning för tid efter

det kalenderår, under vilket den skadade fyllt 20 år, eller om livränta

(9 §). Förordningen trädde i kraft den 1 juli 1950 och äger tillämpning

beträffande skador som inträffat efter ikraftträdandet. Förordningen skall

tillika lända till efterrättelse vid bestämmande av ersättning för tiden efter

ikraftträdandet i anledning av vissa under liden den 1 januari 1949—den

30 juni 1950 inträffade skador som drabbat fast anställd eller frivillig personal.

Hel sjukpenning till skadad värnpliktig, vilkens årliga arbetsförtjänst

beräknats till minimibeloppet 3 600 kronor, är sju kronor för dag om den

skadade är ensamstående, samt åtta kronor 50 öre för dag om han sammanlever

med hustru eller har hemmavarande barn eller adoptivbarn under

sexton år. Maximibeloppet av hel sjukpenning är liksom enligt olycksfallsförsäkringslagen

respektive 14 kronor och 15 kronor 50 öre för dag. Livränta

vid helinvaliditet utgör för värnpliktig, vilkens arbetsförtjänst beräknats

till minimibeloppet, 275 kronor för månad intill 67 års ålder och

därefter 200 kronor för månad. Motsvarande maximibelopp är liksom enligt

olycksfallsförsäkringslagen 550 kronor och 400 kronor för månad. För

vårdbehövande invalid kan visst vårdbidrag tillkomma.

Samtidigt med militärersättningsförordningen utfärdades förordningen

angående omreglering au vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring (SFS 1950: 262), i det följande benämnd

omregleringsförordningen. Däri finns bestämmelser meddelade om storleken

efter den 30 juni 1950 av vissa ersättningar i anledning av äldre

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

skadefall, nämligen dels ersättningar jämlikt förordningen den 18 juni

1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, dels ersättningar, som jämlikt förordningen den 18

juni 1927 (nr 234) i samma ämne utgår i anledning av skada som drabbat

värnpliktig före den 1 juli 1950 eller fast anställt eller indelt manskap

före den 1 januari 1949. Kungl. Maj:t äger förordna att omregleringsförordningen

även skall tillämpas i vissa andra fall än de nyss nämnda.

Sådant förordnande har genom kungörelse den 16 juni 1950 (nr 335) meddelats

beträffande ersättningar enligt grunderna i 1909 års förordning

ävensom vissa ersättningar enligt grunderna i 1927 års förordning.

Hel sjukpenning enligt omregleringsförordningen utgör för skadade i

åldrarna 25—67 år nio kronor för dag utan familjetillägg och tio kronor

50 öre för dag med dylikt tillägg. För skadade under 25 år eller över 67

år är hel sjukpenning för dag räknat sju kronor utan och åtta kronor 50

öre med familjetillägg. Livränta vid helinvaliditet utgör, oräknat eventuellt

vårdbidrag, 350 kronor för månad i åldrarna 25—67 år och 275 kronor för

månad i övriga åldrar.

Enligt 7 § första stycket omregleringsförordningen gäller en särbestämmelse,

som avser att förhindra ersättningsminskningar i vissa skadefall

som inträffade under den förstärkta försvarsberedskapen 1939—1945. Ersättningen

må i dessa fall icke understiga vad som enligt äldre grunder

utgick såsom ersättning och i förekommande fall dyrtidstillägg och provisoriskt

ersättningstillägg.

I 9 § 1 mom. omregleringsförordningen finns vissa bestämmelser om avdrag

i det fall att den ersättningsberättigade åtnjuter mot ersättningen

svarande understöd eller skadestånd eller med skadestånd jämförlig förmån

av statsmedel.

I samband med tillkomsten av omregleringsförordningen bemyndigade

riksdagen Kungl. Maj: t att meddela föreskrifter om utgivande av skälig

ersättningsfyllnad i de fall där ersättning enligt de från och med den 1

juli 1950 gällande ersättningsbestämmelserna komme att utgå med lägre

belopp än som kunnat utgå om äldre bestämmelser rörande ersättning och

familjebidrag alltjämt skolat tillämpas beträffande olycksfall som inträffat

och sjukdomar som yppats före den 1 juli 1950 (rd. skr. 1950: 293).

Föreskrifter om dylika ersättningsfyllnader har av Kungl. Maj:t utfärdats

i brev till försvarets socialbyrå den 16 juni 1950 och den 6 april 1951.

Enligt 21 § i 1927 års militärersättningsförordning, vilken såsom förut

berörts alltjämt äger viss tillämpning i äldre fall, gäller bland annat, att

ersättning i anledning av sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, ej

må uppbäras för tid, varunder den ersättningsberättigade är bosatt utom

riket.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

11

Rikslörsäkringsanetalteus förslag.

I fråga om militärersättningsförordningen har rikslörsäkringsanstalten

föreslagil viss höjning av del i 9 § andra stycket angivna minimibeloppet

för beräkning av den årliga arbetsförtjänsten för värnpliktiga in. fl. På

grund av löneutvecklingen under senare år bör minimibeloppet, som år

1950 bestämdes till 3 600 kronor, enligt anstaltens mening höjas till 4 800

kronor.

Beträffande omreglerings förordningen innebär riksförsäkringsanstaltens

förslag en lyftning av ersättningsnivån. 1 motiveringen till förslaget i denna

del har anstalten anfört bland annat följande.

Enligt förarbetena till omregleringsförordningen bestämdes de i förordningen

stadgade ersättningarna för värnpliktiga m. fl. i allvarligare skadcfall

till belopp, som antogos komma att ungefärligen motsvara genomsnittsbeloppen

för värnpliktiga i nya skadefall. Socialvårdskommitténs

majoritet hade föreslagit, att månadslivräntan vid helinvaliditet skulle utgöra

400 kronor i åldrarna 25—67 år och 300 kronor i övriga åldrar. I

propositionen 1950: 96, som bifölls av riksdagen, förordades något lägre

belopp, 350 och 275 kronor. Departementschefen fann det ovisst, om geuomsnitlsbeloppen

i nya fall komme att uppgå till de av kommitténs majoritet

föreslagna omregleringsbeloppen, och hänvisade även till att i eu

del av de äldre fallen ersättningsfyllnader skulle utgå till förhindrande av

att förmånerna bleve lägre än förut utgående ersättningar jämte familjebidrag.

De synpunkter, som voro bestämmande vid avvägningen av omregleringsförordningens

ersättningsbelopp i de allvarligare skadefallen, torde

motivera, att beloppen höjas, i den mån de äro väsentligt lägre än de genomsnittliga

ersättningarna till värnpliktiga enligt den för nya skadefall

gällande militärersättningsförordningen av år 1950.

Vid en under sommaren 1952 företagen stickprovsundersökning av de

under året anmälda skadefallen enligt 1950 års militärersättningsförordning

erhölls för de värnpliktiga följande fördelning på sjukpenningklasserna

:

Arbetsförtjänst, kr.

—3 825 .....

Antal fall

..... 70

%

8.4

4,8

10,4

9.5

7,0

3 825—4 335 ..............

............. 40

4 335—4 845 ..............

............. 87

4 845—5 355 ..............

............. 81

5 355—5 865 ..............

............. 66

5 865—6 375 ..............

............. 74

8,s

9,2

40.9

99.9

6 375—6 885 ..............

............. 77

6 885— ..............

............. 343

838

Antalet fall var således i högsta klassen flerdubbelt större än i någon av de

övriga. För flertalet fall i denna klass torde arbetsförtjänsten ha överstigit

det gällande maximibeloppet 7 200 kronor, vid vilket månadslivräntan till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

helinvalid är 550 kronor. Med gällande maximum erhålles för samtliga fall

en medelarbetsförtjänst av c:a 6 000 kronor och en medellivränta av c:a

460 kronor per månad vid helinvaliditet.

En stickprovsundersökning av skadefall enligt olycksfallsförsäkringslagen

från första halvåren 1949—1952 hos arbetsgivare med försäkring i

riksförsäkringsanstalten (exklusive staten) ger vid handen, att fallen i

högsta sjukpenningklassen .år 1949 utgjorde c:a 17 procent av samtliga,

år 1950 c:a 20 procent, år 1951 c:a 27 procent och år 1952 c:a 50 procent.

Medelarbetsförtjänsten för fall i högre sjukpenningklasser än den lägsta

är, med den gällande maximeringsregeln, för 1949 års fall c:a 5 070 kronor,

för 1950 års fall c:a 5 217 kronor, för 1951 års fall c:a 5 479 kronor och

för 1952 års fall c:a 6 103 kronor.

Vidare har undersökts, huru vissa skadefall bland värnpliktiga från

tiden juli 1950—juni 1951 fördela sig på sjukpenningklasserna. För löpande

invaliditetsfall från sista halvåret 1950 kan medelarbetsförtjänsten

(med den gällande maximeringsregeln) uppskattas till c:a 5 250 kronor,

för invaliditets- och dödsfall från första halvåret 1951 till c:a 5 409 kronor,

för löpande sjukpenningfall från juli 1950—juni 1951 till c:a 5 405 kronor

och för upphörda sjukpennings- och livräntefall från samma period till

c:a 5 613 kronor. Emedan undersökningen begränsats till de fall, där kort

ha upplagts för periodiska utbetalningar, omfattar varje grupp ett litet

antal fall (resp. 68, 65, 115 och 45), men de nämnda beloppen torde kunna

antagas svara ganska väl mot de faktiska medelsiffrorna.

På grundval av de sålunda redovisade undersökningarna har riksförsäkringsanstalten

funnit skäligt, att omregleringsförordningens i 4 § stadgade

livräntebelopp för helinvalid mellan 25 och 67 år höjs från 350 till

460 kronor i månaden. Detta > skulle innebära en ökning med ungefär 31

procent. I fråga om månadsbeloppet för helinvalid under 25 eller över 67

år föreslår anstalten eu höjning i samma proportion, nämligen från 275

till 360 kronor. Om livräntorna vid helinvaliditet höjs på sålunda angivet

sätt, bör enligt anstaltens mening de i 3 § stadgade sjukpenningbeloppen

för skadade i åldrarna 25—67 år, 9 kronor utan och 10 kronor 50 öre med

familjetillägg, höjas till 12 kronor och 13 kronor 50 öre samt motsvarande

belopp för skadade under 25 och över 67 år, 7 kronor utan och 8 kronor

50 öre med familjetillägg, höjas till 9 kronor och 10 kronor 50 öre.

Vid uppräkningen av livräntebeloppen för skadade med partiell invaliditet

bör enligt riksförsäkringsanstalten beaktas, att omregleringsförordningen

medförde höjningar främst för skadade med hög invaliditet. De

därvid uppkomna relationerna mellan livräntebeloppen vid olika invaliditetsgrader

torde böra i stort sett bibehållas. Någon höjning av de i omregleringsförordningen

fastställda livräntebeloppen vid de lägsta invaliditetsgraderna

har dock icke synts anstalten påkallad. Enligt anstaltens

mening bör livräntebeloppen vid minst 25 procents nedsättning av arbetsförmågan

höjas i ungefär samma proportion som beloppen vid helinvaliditet,

under det att beloppet vid 20 procents invaliditet anses böra höjas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. 13

i mindre mån och beloppen vid invaliditetsgrader under 20 procent föreslås

oförändrade.

Riksförsäkringsanstalten har framlagt förslag till ändrad skala för invaliditetslivräntorna

i enlighet med de förenämnda riktlinjerna.

Anstalten har funnit skäligt att de i 7 § första stycket omregleringsförordningen

stadgade minimiersättningarna för vissa under den förstärkta

för svar sberedskapen skadade höjs med 20 procent för dem, som har sin

arbetsförmåga nedsatt med minst 30 procent och är under 67 år.

Anstalten har även föreslagit vissa höjningar av de i 8 § omregler i ngsförordningen

angivna livräntebeloppen åt änkor och barn, vilka utgör för

änka 125 kronor för månad, för varje barn 65 kronor för månad, tillhopa

dock högst 320 kronor för månad. Vid höjningen bör enligt anstalten beaktas,

att beloppen fastställts under hänsynstagande till att efterlevandelivräntorna

enligt 1950 års militärersättningsförordning beräknas efter

gynnsammare grunder än tidigare, i det att änkas livränta utgör en tredjedel

i stället för tidigare en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst

och högsta sammanlagda livräntebeloppet till flera efterlevande utgör fem

sjättedelar it stället för tidigare två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

En höjning av omregleringsförordningens nyssnämnda belopp

med ungefär 20 procent har synts anstalten skälig. Anstalten har i

enlighet därmed föreslagit, att änkelivräntan skall höjas till 150 kronor

för månad, barnlivräntan till 75 kronor för månad och högsta sammanlagda

beloppet till 375 kronor för månad.

Vidare har anstalten föreslagit vissa grunder för ersättnings beräkning

i det fall, att den ersättningsberättigade i anledning av skadan åtnjuter

pension,i,skadestånd eller med skadestånd jämförlig förmån av statsmedel.

Bär avdrag å ersättning enligt nu gällande regler göres för pension, skall

enligt anstaltens förslag här ifrågavarande förhöjning beräknas å den efter

avdraget utgående ersättningen och ske med det procenttal, varmed i motsvarande

fall ersättning, som utgår utan avdrag, blir förhöjd. De föreslagna

ersättningsförhöjningarna skall enligt förslaget utges utan avdrag

för skadestånd eller därmed Jämförlig förmån av statsmedel.

Riksförsäkringsanstalten har tidigare inkommit med förslag angående

upphävande av vad enligt 21 § i 1927 års militärersättningsförordning gäller

därom, att ersättning i vissa fall icke må uppbäras för tid, varunder

den ersättningsberättigade är bosatt utom riket. Sedan framställning inkommit

till försvarsdepartementet om utbetalning av livräntor åt två till

utlandet utflyttade barn till en person, vilken avlidit i följd av sjukdom

som han ådragit sig under militärtjänstgöring år 1943, anförde anstalten

i utlåtande över framställningen bland annat, att anstalten hade att tilllämpa

ifrågavarande bestämmelse i 1927 års förordning endast i ett fåtal

fall, samt att anstalten icke hade något att erinra mot att åtgärder vidtoges

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

i syfte att möjliggöra utbetalning av dessa livräntor. Efter det att även

statskontoret förklarat sig understödja den gjorda framställningen, anbefallde

Kungl. Maj :t riksförsäkringsanstalten att inkomma med förslag

till sådana författningsbestämmelser, alt ersättning enligt 1927 års förordning

kunde utgå även till ersättningstagare, bosatt utom landet. Riksförsäkringsanstalten

avgav därefter ett den 14 juni 1952 dagtecknat förslag

till dylik författningsändring. Förslaget avser viss ändring i förordningen

den 2 juni 1950 (nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

m. m.

Remissyttrandena.

Yttranden över riksförsäkringsanstaltens utredning och förslag i vad

angår de på försvarsdepartementet ankommande frågorna har avgivits av

försvarets civilförvaltning, chefen för försvarsstaben, försvarets socialbyrå,

socialstyrelsen, försäkringsrådet, statskontoret och Tjänstemännens

Centralorganisation.

Försvarets civilförvaltning har icke något att erinra mot riksförsäkringsanstaltens

förslag om höjning av minimibeloppen för ersättningar till

värnpliktiga m. fl. enligt militärersättningsförordningen samt om uppräkning

av omregleringsförordningens ersättningsbelopp. Beträffande förhållandet

mellan ersättningar av här ifrågavarande slag och skadestånd framför

civilförvaltningen vissa synpunkter, som utmynnar i ett förslag om allsidig

utredning angående eu indexreglering av skadeståndslivräntor. Utredningen

anses böra ske i anslutning till eu av riksförsäkringsanstalten

föreslagen utredning om indexreglering av ersättningar till yrkesskadade

m. fl.

Chefen för försvarsstaben anför att riksförsäkringsanstaltens förslag —

med hänsyn till förslagens karaktär av ett provisorium i avvaktan på en

av anstalten i princip förordad anordning med indexreglering — i stort sett

kan tillstyrkas. I förslaget angående ersättningar till värnpliktiga i äldre

skadefall, vilket förslag uppgjorts efter den grundprincipen att ersättningarna

vid allvarligare skador skulle motsvara genomsnittsbeloppen i

nya fall, har hänsyn icke tagits till att värnpliktsåldern sänkts och att

äldre värnpliktiga tjänstgjorde under beredskapsåren 1940—1945 i betydligt

större utsträckning än nu. De äldre skadefallen anses kunna kompenseras

genom en ersättning, som motsvarar det genomsnittsbelopp, som

skulle ha utgått om skadan inträffat innevarande år. Såsom en allmän

synpunkt framhålles i yttrandet, att det för försvarsintressets vidmakthållande

och höjande hos allmänheten är av betydelse att de ekonomiska förmånerna

åt de.under militärtjänstgöring skadade utgår efter sådana principer,

att de skadade erhåller mesta möjliga kompensation för inkomstbortfall

på grund av skadan. Många beredskapsinvaliders ekonomiska svårig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition in- 162. 15

heter är redan genom sin förekomst ett hinder för försvarsintressets

höjande.

Försvarets socialbyrå begränsar sitt yttrande väsentligen till att avse

rikstörsäkringsanstaltcns förslag angående förhöjda ersättningar till värnpliktiga

in. fl. i äldre fall. Till detta förslag kan socialbyrån — selt mot

bakgrunden av förslagen i fråga om yrkesskadade — uttala sin anslutning.

Det framhålles dock, att det av anstalten föreslagna beloppet för livränta

till helinvalid i åldern 25—67 år, 460 kronor för månad, utgör ett minimum

och är för lågt för att utesluta behovet av ersättningsfyllnader. Om grunderna

för ersättningsfyllnadernas beräkning lämnades oförändrade, skulle

vid bifall till rikstörsäkringsanstaltcns förslag om höjning av livräntorna

ersättningsfyllnaderna i ett icke obetydligt antal fall bortfalla. I dylika

fall skulle varken någon kompensation för fördyrade levnadskostnader

eller anpassning efter förhöjda löner erhållas. Enär detta principiellt ej

hör bli följden av anstaltens förslag, bör sådan ändring ske i fråga om ersättningsfyllnaderna,

att skälig hänsyn får tagas till genomförd höjning

av familjebidragen till tjänstgörande värnpliktiga.

Socialstyrelsen har icke något att erinra mot riksförsäkringsanstaltens

förslag.

Försäkringsrådet framhåller, att riksförsäkringsanstalten i sitt förslag

angående omregleringsförordningens ersättningsbelopp synes ha tagit hänsyn

till den allmänna lönenivån och däri inträdda förhöjningar, under del

att anstalten beträffande sitt samtidigt avgivna förslag om uppräkning

av tillägg till livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen in. in. synes ha

lagt avgörande vikt vid den levnadskostnadsstegring, som avspeglas i socialstyrelsens

levnadskostnadsindex. Oavsett att sålunda olika principer synes

ha tillämpats i förslagen, finner försäkringsrådet rimligt att med hänsyn

till nu föreliggande material biträda anstaltens förslag i vad avser omregleringsförordningen.

Anstaltens förslag om avdrag för pensioner, skadestånd

in. in. anser rådet icke vara klarläggande; i avsaknad av förslag till

författningstext och då några belysande exempel icke anförts anser sig

rådet icke kunna göra något uttalande över anstaltens förslag i denna del.

Tre reservanter inom försäkringsrådet (försäkringsrådet Blomqvisl och

ledamöterna Hullman och Kuylensticrna), vilka under hänvisning till föreliggande

förslag om samordning av socialförsäkringsgrenarna förklarat sig

icke kunna tillstyrka riksförsäkringsanstaltens förslag rörande tillägg till

ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen, militärersättningsförordningen

in. in., har ej heller funnit sig kunna tillstyrka förslaget rörande

höjning av omregleringsförordningens ersättningsbelopp till andra än sådana

som skadats under fullgörande av värnplikt. Fn reservant (försäkringsrådet

Lundberg), som ävenledes under hänvisning till samordningsspörsmålet

förklarat sig icke kunna förorda höjda ersättningstillägg för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

andra skador än sådana som inträffat före år 1949, har tillika uttalat, att

vid sådant förhållande uppräkning ej heller borde ske å ersättningar enligt

omregleringsförordningen. Därest statsmakterna emellertid skulle finna

sådan uppräkning lämplig, bör densamma enligt denne ledamots mening

ske efter samma principer med procentuella tillägg som anstalten föreslagit

beträffande livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen för olycksfall under

åren 1949 och 1950.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot riksförsäkringsanstaltens

förslag.

Tjänstemännens Centralorganisation har funnit sig kunna i allt väsentligt

tillstyrka förslaget.

Departementschefen.

Nu gällande författningar angående ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, tillkom år 1950. Därvid meddelades

ersättningsbestämmelser för värnpliktiga och vissa andra personalkategorier

beträffande framdeles inträffande skadefall i militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950. Härigenom anpassades ersättningsgrunderna

efter de från och med 1949 gällande grunderna i lagstiftningen om försäkring

för olycksfall i arbete. Samtidigt meddelades i den s. k. omregleringsförordningen

nya regler om ersättningarnas storlek i äldre skadefall, som

drabbat värnpliktiga, fast anställt manskap m. fl. De ersättningsbelopp som

upptogs i omregleringsförordningen avvägdes med hänsyn till gjorda antaganden

om storleken av framdeles utgående ersättningar till skadade

värnpliktiga enligt militärersättningsförordningen.

De nämnda författningarna trädde i kraft den 1 juli 1950. Från samma

tidpunkt gäller förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) om tillägg av statsmedel

å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

m. m. Denna äger tillämpning även beträffande vissa ersättningar i

anledning av skadefall under militärtjänstgöring.

Med anledning av stegringen i levnadskostnaderna uppdrog Kungl.

Maj :t i mars 1952 åt riksförsäkringsanstalten att utreda frågan om kompensation

för stegringen till dem som uppbär ersättning på grund av

yrkesskada.

Riksförsäkringsanstaltens utredning har avlämnats i januari i år. Utredningen,

som i väsentliga delar berör socialdepartementets verksamhetsområde,

upptar även spörsmål om kompensation för levnadskostnadsstegringen

åt skadade värnpliktiga och vissa andra kategorier tillhörande försvaret.

I utredningen har riksförsäkringsanstalten uttalat sig för att den nya

lagstiftning angående försäkring för olycksfall i arbete m. m., som för

närvarande utarbetas inom socialdepartementet, kompletteras med bestämmelser

om en av försäkringen finansierad indexreglering av livräntor

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 162.

17

efter allmänna lönenivån. I avvaktan på den förordade indexregleringen

har anstalten såsom en anordning av närmast provisorisk karaktär föreslagit

ändrade regler rörande tillägg av statsmedel till ersättningar enligt

olycksfallsförsäkringslagen in. in. Anstaltens förslag i de nu angivna

delarna har beretts inom socialdepartementet, och dithörande frågor kommer

att anmälas i annat sammanhang av chefen för nämnda departement.

Vad härefter angår de på försvarsdepartementet ankommande författningarna

har riksförsäkringsanstalten föreslagit en höjning av det i 9 §

militärersättningsförordningen angivna belopp, till vilket den årliga arbetsförtjänsten

för värnpliktiga och, i vissa fall, för fast anställt manskap och

hemvärnspersonal lägst må beräknas vid ersättnings bestämmande. Beloppet

i fråga som nu utgör 3 600 kronor föreslås höjt till 4 800 kronor.

Emot förslaget i denna del har ingen erinran framställts under remissbehandlingen.

Jag finner den föreslagna höjningen vara riktigt avvägd och förordar all

den genomföres. Den författningsändring som betingas härav torde böra

träda i kraft den 1 juli 1953 och erhålla tillämpning beträffande ersättning

som för tid efter ikraftträdandet utgives i anledning av skada som inträffat

efter den 31 december 1950. Spörsmålet angående höjning av ersättningar

enligt militärersättningsförordningen i anledning av skador, som inträffat

under sista halvåret 1950 — vilka ersättningar utgår i stort sett enligt

grunderna i olycksfallsförsäkringslagen — har enligt vad jag inhämtat upptagits

till behandling inom socialdepartementet i samband med motsvarande

spörsmål beträffande ersättningar enligt nämnda lag.

Beträffande ersättningarna enligt omregleringsförordningen har riksförsäkringsanstalten

på grundval av gjorda undersökningar rörande storleken

av de ersättningar som utgivits enligt militärersättningsförordningen

föreslagit en uppräkning av livräntorna vid mera avsevärd invaliditet med

omkring 30 procent (4 §). Förslaget innefattar vidare motsvarande höjningar

av sjukpenningbeloppen (3 §) samt höjningar med ungefär 20

procent av livräntor till änkor och barn (8 §).

Med avseende på vissa under den förstärkta försvarsberedskapen inträffade

skadcfall, beträffande vilka omregleringsförordningen innehåller

föreskrift att omreglerad ersättning icke må understiga ersättning enligt

äldre grunder (7 § första stycket), har riksförsäkringsanstalten föreslagit

eu höjning av utgående ersättning med 20 procent för skadade, som har

sin arbetsförmåga nedsatt med minst 30 procent och är under 67 år.

Riksförsäkringsanstaltens nu nämnda förslag har i stort sett tillstyrkts

i remissyttrandena.

De höjningar av ersättningsbeloppen enligt omregleringsförordningen

som anstalten föreslagit synes mig stå i god överensstämmelse med de allmänna

grunderna för förordningen. Jag tillstyrker därför anstaltens förslag

även i denna del.

2—551 63 Bihanq till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 162.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Omregleringsförordningen innehåller en föreskrift om avdrag å ersättning

i det fall, att den ersättningsberättigade äger rätt till skadestånd eller

till därmed jämförlig förmån av statsmedel (9 § 1 mom. andra stycket).

En motsvarande bestämmelse finns i 10 § andra stycket förordningen den

2 juni 1950 om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete m. m. Riksförsäkringsanstalten har i sin

utredning framhållit, att dylikt avdrag kan te sig obilligt i den mån ersättningen

innefattar kompensation för en värdeförsämring och denna drabbat

även skadeståndet eller motsvarande förmån. Det har därför synts anstalten

skäligt, att de nu ifrågavarande ersättningsförbättringarna tillförsäkras

vederbörande utan avdrag för skadestånd o. dyl. Även beträffande avdrag

å ersättning i det fall, att den ersättningsberättigade åtnjuter pension (9 §

1 mom. första stycket), har riksförsäkringsanstalten föreslagit en från de

gällande bestämmelserna avvikande regel.

Av remissinstanserna anser försäkringsrådet, att innebörden av anstaltens

förslag angående nämnda avdrag icke är tillräckligt belyst av

föreliggande material. Försvarets civilförvaltning har framställt principiella

erinringar mot den av anstalten föreslagna regeln om avdrag för

skadestånd o. dyl. och har uttalat sig för att utredning bör göras om indexreglering

av skadeståndslivräntor.

Vid socialdepartementets behandling av frågan, i vad mån avdrag å

ersättningstillägg till yrkesskadade m. fl. bör göras för ersättningstagaren

tillkommande skadestånd, har det enligt vad jag inhämtat befunnits att

de år 1950 beslutade reglerna om dylika avdrag bör omprövas. Det har ansetts,

att en generellt avfattad regel knappast kan uppställas utan att olika

föreskrifter erfordras för skilda fall. På grund därav har det ansetts böra

ankomma på Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om dylika avdrag. Detsamma

gäller beträffande avdrag för pensioner m. in. Bestämmelser av

samma innehåll torde böra intagas i omregleringsförordningen.

Under den förstärkta försvarsberedskapen 1939—1945 infördes en anordning

med familjebidrag till skadade värnpliktiga in. fl. såsom eu provisorisk

förbättring av då utgående ersättningar. Bestämmelserna därom

upphävdes då omregleringsförordningen utfärdades, men en övergångsanordning

ansågs erforderlig för att minskning av förmånerna icke skulle

behöva uppkomma i fall där omreglerad ersättning understege förutvarande

ersättning jämte familjebidrag. Föreskrifter om s. k. ersättningsfyllnader

i dylika fall har utfärdats av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens år 1950

givna bemyndigande.

Försvarets socialbyrå har framhållit, att de av riksförsäkringsanstalten

föreslagna förbättringarna av ersättningarna enligt omregleringsförordningen

kommer att i icke obetydlig utsträckning leda till ett bortfall av

ersättningsfyllnader, såvida föreskrifterna om dessa lämnas oförändrade.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

19

Någon anpassning av förmånerna efter det ändrade pris- och löneläget

kommer då icke till stånd. Socialbyrån anser, att föreskrifterna om

ersättningsfyllnaderna bör ändras på sådant sätt, att skälig hänsyn tages

till de genomförda höjningarna av familjebidragen till tjänstgörande värnpliktiga.

På de av försvarets socialbyrå anförda skälen torde Kungl. Maj :t böra

med stöd av riksdagens år 1950 givna bemyndigande meddela sådana ändrade

föreskrifter om ersättningsfyllnaderna, att dessa i skälig mån anpassas

efter de numera gällande bestämmelserna om familjebidrag till

tjänstgörande värnpliktiga. Jag ämnar föranstalta om att förslag till sådana

ändrade föreskrifter upprättas av socialbyrån i samråd med riksförsäkxängsanstalten.

De föreslagna ändringarna i omregleringsförordningen torde böra träda

i kraft den 1 juli 1953 och erhålla tillämpning för tid efter ikraftträdandet.

Vid militärersättningsförordningens ikraftträdande den 1 juli 1950 upphävdes

förordningen den 18 juni 1927 i samma ämne. Beträffande äldre

skadefall skall emellertid 1927 års förordning alltjämt lända till efterrättelse

i vissa avseenden. Därav följer bland annat, att ersättning i vissa fall

icke må utgå för tid, under vilken den ersättningsberättigade är bosatt

utom riket. Någon sådan inskränkning i ersättningsrätten är däremot icke

föreskriven i 1950 års förordning. Såväl riksförsäkringsanstalten som statskontoret

bar uttalat sig för att den ifrågavarande, av 21 § i 1927 års förordning

följande inskränkningen i ersättningsrätten upphäves. Anstalten

bar i sådant syfte föreslagit en ändring i förordningen den 2 juni 1950

(nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.

Jag tillstyrker riksförsäkringsanstaltens nyssnämnda förslag. Ändringen

torde böra träda i kraft den 1 juli 1953 och erhålla tillämpning beträffande

ersättning för tiden från och med den 1 juli 1950, då inskränkningen i

fråga upphävdes med avseende på kommande skadefall.

I årets statsverksproposition har för budgetåret 1953/54 upptagits ett

förslagsanslag å 12 500 000 kronor till Ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. Riksförsäkringsanstalten bar beräknat

att ett genomförande av dess förslag om höjning av vissa ersättningar

enligt militärersättningsförordningen m. in. medför en årlig kostnadsökning

av 2 500 000 kronor. Medel till täckande av denna ökning äskas

i annat sammanhang.

Departementschefens hemställan.

Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att antaga inom försvarsdepartementet upprättade förslag till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kunyl. Maj:ts proposition nr 162.

1) förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261),

2) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950

(nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

samt

3) förordning om ändrad lydelse av förordningen den 2

juni 1950 (nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser

angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Fredrik v. Scheele.

Sthlm 1953. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni a1 i texten
  2. 2LU 1953:24 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsf ör ordning en den 2 juni 1950 s. 1 i texten