Sök i Ratio Lex

Angående uttagande av en avgift för främjande av forskning och rationalisering på byggnadsområdet samt inrättande av en statens nämnd för byggnadsforskning

1953-03-13 · 50 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:163, Angående uttagande av en avgift för främjande av forskning och rationalisering på byggnadsområdet samt inrättande av en statens nämnd för byggnadsforskning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

1

Nr 163.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående uttagande

av en avgift för främjande av forskning och rationalisering

på byggnadsområdet samt inrättande av en

statens nämnd för byggnadsforskning; given Stockholms

slott den 13 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående byggnadsforskningsavgift,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

För att skapa förutsättningar för en kraftigare, samlad insats i syfte att

genom forsknings- och rationaliseringsverksamhet förbättra och förbilliga

produktionen inom byggnadsbranschen föreslås, att en särskild byggnadsforskningsavgift

skall införas fr. o. in. den 1 januari 1954. Denna avgift, som

beräknas årligen inbringa ca 2,5 milj. kronor, skall fonderas och stå till

förfogande för ett nytt, fr. o. in. den 1 juli 1953 inrättat statligt organ,

statens nämnd för byggnadsforskning, som skall avlösa den nuvarande statens

kommitté för byggnadsforskning.

Avgiften skall uttagas av riksförsäkringsanstalten med utnyttjande av

det material, som ligger till grund för debiteringen av arbetsgivarnas olycksfallsförsäkringsavgifter;

härvid skall anstalten erhålla visst biträde av

olycksfallsförsäkringsbolagen.

Avgiften skall med vissa begränsningar erläggas av den, som är alt anse

t—455 53 Eihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 163.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

som arbetsgivare enligt olycksfallsförsäkringslagen, dock icke av staten. Den

skall utgå med 20 kronor för varje fullt antal av 300 dagsverken, som fullgjorts

av arbetare, vilka vid debitering av olycksfallsförsäkringsavgift är

att hänföra till vissa i riksförsäkringsanstaltens premietariff för s. k. större

arbetsgivare upptagna verksamhetsgrenar under metallindustri och byggnadsverksamhet.

I propositionen äskas därjämte anslag till avlöningar och omkostnader

för statens nämnd för byggnadsforskning samt ett anslag till byggnadsforskningsverksamheten,

tillhopa å 395 100 kronor.

Förslag

till

FÖRORDNING

angående byggnadsforskningsavgi fl.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som yrkesmässigt bedriver byggnadsverksamhet under sådana förhållanden,

att han är att anse såsom arbetsgivare i olycksfallsförsäkringslagens

mening, är skyldig att, i den mån Kungl. Maj:t så föreskriver och

i enlighet med vad nedan sägs, till främjande av forsknings- och rationaliseringsverksamhet

inom byggnadsfacket erlägga en särskild avgift (byggnadsforskningsavgift).

Skyldighet att utgiva byggnadsforskningsavgift åvilar kommun, som bedriver

byggnadsverksamhet, vare sig verksamheten är yrkesmässig eller

icke.

Från avgiftsskyldighet är staten befriad.

2 §•

Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med tjugu kronor för

varje fullt antal av trehundra dagsverken, som under året utförts med

anlitande av arbetstagare, för vilken arbetsgivaren skall påföras avgift

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

3 §•

Byggnadsforskningsavgift påföres av riksförsäkringsanstalten.

Beträffande byggnadsforskningsavgiften skall i tillämpliga delar gälla

vad som är stadgat i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående

uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

3

lagen om försäkring för olycksfall i arbete, därvid dock i fråga om byggnadsforskningsavgift,

som pålägges arbetsgivare, för vilken försäkring

icke är gällande i anstalten, skall iakttagas vad i nämnda förordning

stadgats rörande avgift, som uttages från arbetsgivare vilken i regel

sysselsätter minst fem arbetare.

-* §•

Arbetsgivaren är pliktig att när som helst, på därom framställd begäran,

till riksförsäkringsanstalten lämna de uppgifter, vilka anstalten

må finna erforderliga för bestämmande av byggnadsforskningsavgift.

Riksförsäkringsanstalten äger att, i den mån sådant må vara nödigt för

bestämmande av byggnadsforskningsavgift, taga del av arbetsgivares avlöningslistor

och förteckningar.

5 §•

Den, som på grund av tjänsteåligganden för riksförsäkringsanstaltens

räkning har eller haft att taga befattning med uppgift eller handling, som

i 4 § sägs, vare förbjudet att röja yrkeshemlighet och må ej heller, där det

ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa driftanordning eller affärsförhållande

vid arbetsställe, i avseende å vilket han har eller haft att taga

sådan befattning.

6 §.

Försummar arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse vad i 4 § är föreskrivet

eller lämnar han i uppgift, som enligt samma paragraf skall avgivas,

veterligen oriktigt meddelande, straffes med dagsböter.

Gör någon sig skyldig till förseelse, som i 5 § avses, straffes med dagsböter.

Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom

om yrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet till egen

eller annans fördel, då må till fängelse dömas. Framgår av omständigheterna,

att han om yrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet

erhållit kännedom å tid, då han ej hade att taga befattning med

uppgift eller handling, som i 5 § sägs, eller att yppandet av driftanordningen

eller affärsförhållandet ej kunnat medföra skada för det företag, som bedrevs

å arbetsstället, må ansvars- eller ersättningsskyldighet icke åläggas

honom. Å förseelse, varom nu är sagt, må allmän åklagare tala allenast

efter angivelse av målsäganden.

7 .§•

Riksförsäkringsanstaltens beslut om byggnadsforskningsavgifts belopp

skall, även där beloppet blivit allenast provisoriskt bestämt, utan hinder

av förd klagan tills vidare lända till efterrättelse. Vinnes nedsättning i

eller befrielse från avgift, återbetalas vad för mycket blivit erlagt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

8 §•

Besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut i ärende, som avses i denna

förordning, må föras i den ordning, varom stadgas i 33 § lagen om försäkring

för olycksfall i arbete.

9 §•

Byggnadsforskningsavgifterna skola av riksförsåkringsanstalten överföras

till en fond, som förvaltas enligt grunder, som fastställas av Kungl.

Mai :t.

10 §.

Kungl. Maj :t och, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, riksförsäkringsanstalten

äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj:ts proposition nr 163.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, uppkommen fråga om

uttagande av en avgift för främjande av forskning och rationalisering på

hyggnadsområdet samt inrättande av en statens nämnd för byggnadsforskning

samt anför.

I årets statsverksproposition (V ht. p. 67 och 68) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1953/54 beräkna följande anslag:

Statens kommitté för byggnadsforskning, förslagsanslag ... kronor 65 000

Byggnadsforskning, reservationsanslag........................... » 350 000

I eu i februari 1953 inom socialdepartementet upprättad promemoria

— i det följande benämnd huvudpromemorian — har föreslagits, att en

avgift skall påläggas byggnadsverksamheten och vissa delar av anläggningsverksainheten.

De härigenom influtna medlen skall sammanföras till

en särskild fond, som skall stå till förfogande för forsknings- och rationaliseringsarbete

under ledning av eu särskild nämnd för byggnadsforskning

och byggnadsrationalisering. Grunddragen för nämndens organisation liksom

vissa anslagsfrågor har samtidigt angivits i en särskild departementspromemoria.

I. HUV U DPROMEMORIAN.

Promemorians innehåll.

Pågående forsknings- oeh utredningsarbete på hyggnadsområdet.

År 1942 inrättades statens kommitté för byggnadsforskning. Enligt den

av Kungl. Maj:t den 31 december 1942 för kommittén fastställda instruktionen

skall kommittén

a) följa och främja den tekniskt-vetenskapliga forskningen inom hyggnadsområdet

samt söka ordna god samverkan med och mellan olika intres
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(] Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

senter i denna forskningsverksamhet och åvägabringa systematisering av

densamma;

b) själv taga initiativ till och låta verkställa byggnadsforskning;

c) föranstalta om systematiskt samlande, ordnande och bearbetande av

föreliggande kunskapsmaterial på byggnadsväsendets område, särskilt sådant

material som framkommit genom statsunderstödd forskning, samt

vidtaga erforderliga åtgärder för kunskapsmaterialets bekantgörande och

nyttiggörande.

Kommittéledamöterna förordnas av Kungl. Maj :t. Ledamöternas antal

är icke i princip maximerat och uppgår f. n. till 23. Såsom verkställande

organ finnes ett arbetsutskott, bestående av fyra av kommitténs ledamöter

samt kommitténs sekreterare.

Å riksstaten för budgetåret 1952/53 är för kommitténs verksamhet anvisat

dels ett förslagsanslag av 58 000 kronor, avseende kostnaderna för

driften av kommittén med sekretariat, dels ock ett reservationsanslag av

330 000 kronor till byggnadsforskning. Från sistnämnda anslag utdelas

av Kungl. Maj :t eller — med vissa begränsningar — av kommittén bidrag

till forskning på förevarande område.

År 1943 tillkom statens tekniska forskningsråd med uppgift att följa den

tekniska utvecklingen i stora drag och stödja initiativ till forskning av

betydelse för näringslivet. Till cement- och betongforskning lämnas f. n.

ett årligt bidrag av 110 000 kronor.

Samarbetskommittén för byggnadsfrågor, som inrättades år 1945, består

av representanter för dels statliga inrättningar, däribland statens kommitté

för byggnadsforskning, dels vissa organisationer och företag, däribland

svenska byggnadsindustriförbundet, samverkande byggnadsfackförbunden,

HSB, lantbruksförbundets byggnadsförening, SAR och svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Bland samarbetskommitténs arbetsuppgifter må

främst nämnas standardisering och systematisering av arbetsbeskrivningar.

Vidare sysslar kommittén med nomenklatur, lagstiftning och internationell

dokumentation på byggnadsområdet. I kommittén representeras f. n. 35

skilda ämbetsverk, institutioner och sammanslutningar. Kostnaderna för

kommitténs verksamhet bestrides helt från statens kommitté för byggnadsforskning,

som för innevarande budgetår tilldelat samarbetskommittén ett

belopp av 9 000 kronor.

Forsknings- och utredningsverksamhet på förevarande område bedrives

vidare av ett flertal statliga myndigheter och organ såsom bostadsstyrelsen,

socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, de tekniska högskolorna, statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader, försvarets forskningsanstalt, statens

geotekniska institut, statens provningsanstalt, statens institut för folkhälsan,

järndelegerade och betongdelegerade. Med bidrag av statsmedel pågår

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 163.

7

dylik verksamhet vid bl. a. ingenjörsvetenskapsakademien, cement- och

betonginstitutet, svenska träforskningsinstitutet, hemmens forskningsinstitut

samt centrala sjukvårdsberedningen.

För forskning beträffande värme- och sanitetsteknik inrättade svenska

värme- och sanitetstekniska föreningen år 1944 en särskild stiftelse, vars

arbete ledes av en forskningsnämnd. Nämnden har till uppgift att taga

initiativet till och låta utföra önskvärda forskningsarbeten samt att upprätthålla

kontakt och samarbete med inom arbetsområdet verkande statliga,

halvstatliga eller enskilda organ. För verksamheten har stiftelsen erhållit

statsbidrag genom förmedling av statens kommitté för byggnadsforskning.

Forsknings- och utredningsverksamhet bedrives tillika av kommunala

myndigheter i vissa större städer samt av ett flertal enskilda institutioner.

Bland de senare kan nämnas lantbruksförbundets byggnadsförening, aktiebolaget

bostadsforskning, aktiebolaget byggtjänst, HSB, kooperativa förbundet,

svenska byggnadsindustriförbundet, stenindustriens forskningsinstitut,

svenska cementföreningen, svenska färg- och fernissindustriens

forskningslaboratorium, tegelindustriens centrallaboratorium, cement- och

betonglaboratoriet i Limhamn, aktiebolaget betongindustri samt aktiebolaget

Gustavsbergs fabriker.

Utomlands har i åtskilliga länder inrättats särskilda organ för samordning

av forsknings- och utredningsverksamheten på byggnadsområdet.

Vad gäller de nordiska länderna inrättades sålunda i Danmark år 1947

statens byggnadsforskningsinstitut med uppgift att följa, främja och samordna

forsknings- och undersökningsverksamhet på husbyggnadsområdet

samt att söka nyttiggöra byggnadsforskningens resultat i det praktiska

livet. Arbetsuppgifterna anförtros i stor utsträckning åt utomstående fackmän

eller utföres med hjälp av tillfälligt anställda personer.

I Norge hör byggnadsforskningen under Norges teknisk-naturvitenskapelige

forskningsråd. Under rådet sorterar Norges Byggeforskningsinstitutt,

som inrättades vid årsskiftet 1952—53. Forskningen finansieras genom

en avgift, som uttages från industrien i samband med uppbörden av

olycksfallsförsäkringsavgifterna. Avgiften bestämmes av regeringen och

må icke överstiga 7 °/oo av arbetslönerna.

I Finland bedrives forsknings- och utredningsarbeten av statens tekniska

forskningsråd.

Utredningar om ett centralt organ på förevarande område.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 29 juni 1946 givna bemyndigande tillkallades

samma dag sakkunniga för att verkställa utredning av frågan om

inrättande av ett centralt organ för samordning av den tekniska och ekonomiska

forskningsverksamheten på husbyggandets område med särskilt av
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

seende på bostadsbyggandet ävensom i samband härmed stående spörsmål.

De sakkunniga, som antog benämningen 1946 års utredning för byggnadsfrågor,

avgav i december 1946 ett betänkande (stencilerat) med förslag om

inrättande av ett centralt utredningsorgan för husbyggnadsfrågor.

Med anledning av vad som framkommit vid remissbehandlingen av 1946

års betänkande tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts den 17 oktober 1947

givna bemyndigande sakkunniga för att på grundval av betänkandet och

de däröver avgivna yttrandena förbereda skapandet av en enhetlig organisation

för utredningar inom husbyggnadsområdet. Dessa sakkunniga,

som antog benämningen 1947 års utredning för byggnadsfrågor, avgav i

december 1948 ett betänkande (stencilerat) med förslag till inrättande av

ett statens byggnadsinstitut. Förslaget har remissbehandlats men icke föranlett

någon annan åtgärd.

Byggnadsforskning och byggnadsrationalisering.

.4. Byggnadsforskningen.

Byggnadsforskningen har till mål att sänka produktionskostnaderna,

att förbättra byggnaders egenskaper och att minska byggnaders driftkostnader.

Inom denna ram omspänner den många områden.

Planforskningen avser planering av såväl byggnader som samhällen både

ur kvalitativa och ekonomiska synpunkter. Vikten av forskning på detta

område har mångfaldiga gånger understrukits. Vad beträffar planering

av byggnader må erinras, att 1947 års utredning framhöll behovet av

bostadsstudier i syfte att få dels bättre bostäder, d. v. s. bostäder som på

ett riktigare sätt än de nuvarande är anpassade efter tidens sociala, tekniska

och ekonomiska förutsättningar och dels billigare bostäder, d. v. s.

bostäder som är billigare i hyra och kräver minsta möjliga arbetskraft

för hemmets skötsel. Även om en hel del skett på detta område under

senare år, torde ännu mycket återstå att forskningsvägen lösa.

I fråga om samhällsplaneringen kan framhållas, att det är en stor brist

i denna att de ekonomiska konsekvenserna sällan utredes i samband med

att planerna utarbetas. Detta gäller såväl detaljplaner som översiktliga

planer. Vid uppgörandet av stadsplaneförslag till nya områden borde man

oftare än nu är fallet arbeta med olika alternativ, vilka kostnadsberäknas

överslagsvis för att vägas mot varandra beträffande både kostnader och

kvalitet. Om ett sådant arbetssätt kunde mera allmänt införas, skulle

stora belopp sparas. Det är emellertid av vikt att planeringsarbetet drives

i sådan takt att produktionen icke bromsas upp. Därför kräves att enklare

men samtidigt rättvisande beräkningsmetoder utvecklas, och detta fordrar

i sin tur forskning både på generalplanernas, stadsplanernas och bostadsplanernas

områden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

9

Materialforskningen sysslar med materialens framställning, egenskaper

och provning. Dit räknas här även sådana undersökningar inom mekaniken,

hållfasthetsläran, värmeläran och akustiken, vilka har direkt samband

med materialens egenskaper, liksom konstruktionsteori och geotekniska

studier.

Bland väsentliga problem inom detta forskningsområde har 1947 års

utredning angivit belastningsantaganden, säkerhetsproblemet, grundläggningsarbeten,

fuktisolering, putsningsarbeten, målningsarbeten och taktäckning.

Vidare bör framhållas, att vårt lands kalla klimat och bristen

på inhemskt bränsle kräver att uppvärmnings- och ventilationstekniken

förbättras.

Den materialtekniska forskningsverksamheten har länge varit omfattande.

Som exempel kan nämnas, att den vid tekniska högskolan bedrivna

forskningen inom byggnadsindustrin koncentrerats till detta område. Statens

kommitté för byggnadsforskning har under de gångna tio åren till

materialforskning anslagit mer än hälften av de direkt till forskning beviljade

medlen. Även de till byggnadsforskning tidigare anvisade anslagen

från statens tekniska forskningsråd har koncentrerats till detta forskningsområde.

Likartade förhållanden gäller på många håll i utlandet. På grund av

den materialtekniska forskningens omfattning saknas emellertid överblick

över vad som hittills medhunnits på detta område. Det är angeläget att

föreliggande svenska och utländska forskningsresultat sammanställes med

särskild tanke på resultatens användningsmöjligheter i praktiken.

På gränsen till produktionsforskningen ligger studier som syftar till att

skapa jämförelsemetoder mellan olika material och konstruktionssystem.

Hänsyn bör vid forskningsarbetet tagas ej enbart till »permanenta» egenskaper,

d. v. s. stabilitet, hållbarhet och motståndsförmåga mot klimatiska

förhållanden, utan även till »tillfälliga» egenskaper såsom lämplighet att

transporteras samt hanteras och infogas i byggnaden.

Produktionsforskningen bär enligt programmet inom statens kommitté

för byggnadsforskning följande mål:

att klarlägga den inverkan, som den allmänna tekniska och ekonomiska

utvecklingen har på produktionsmetoderna med avseende på såväl byggnadsmaterial

och byggnadselement som färdiga byggnader,

att genom arbetsstudier konstatera fördelar och nackdelar i tekniskt och

ekonomiskt avseende hos nu brukliga produktionsmetoder,

att med ledning av vunna resultat ge riktlinjer för produktionens rationalisering

samt

alt genom arbetsstudier och tekniska eller ekonomiska undersökningar

och beräkningar konstatera värdet av vidtagna åtgärder.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. AIaj:ts proposition nr 163.

Såsom i ett senare sammanhang kommer att närmare utvecklas föreligger

en avsevärd skillnad i forsknings- och rationaliseringsintensitet

mellan den stationära storindustrin å ena sidan och den rörliga, nästan

hantverksbetonade byggnadsindustrin å den andra. Detta fenomen framträder

skarpast på produktionsområdet. Inom den stationära industrin har

företagen egna självständiga avdelningar, som sysslar med hithörande

frågor och behandlar t. ex. drift- och kostnadsövervakning, serietillverkning

och fortlöpande tillverkning, arbetsvärdering, arbetspsykologi, personalfrågor,

arbctsstudier, utformning av lönesystem, kostnadsberäkning och

kontoplaner. Inom byggnadsindustrin däremot är forsknings- och rationaliseringsarbetet

i hög grad eftersatt på detta området. Vikten av studier rörande

produktionstekniken är emellertid numera allmänt erkänd både i

vårt land och på annat håll. Särskilt aktuella är arbetsledarproblem samt

frågor om lämpliga lönesystem, kontoplaner, transport till och på byggplatser

samt produktivitetsmätningar.

Förvaltnings forskning utgör den fjärde stora gruppen inom byggnadsforskningen.

Driftkostnader för bostadshus ger ett direkt mått på den erforderliga

hyran. Fördenskull behöver vissa byggnadstekniska och byggnadsekonomiska

problem studeras speciellt ur denna synpunkt. Genom

att en allt större del av landets fastighetsbestånd successivt överföres i

allmän ägo, kräves för denna forskningsgren särskilt starkt ekonomiskt

stöd från statens sida.

Om behovet av forskningsverksamhet på detta område anför 1946 års

utredning, med fullt instämmande från 1947 års utredning, följande.

De största utgiftsposterna vid fastighetsförvaltning äro kostnader för

reparation och underhåll, för uppvärmning av byggnaden samt för dess

tillsyn och skötsel. Utrednings- och forskningsverksamheten på förevarande

område synes alltså i första hand böra inriktas på dessa utgifter.

Vad som härvid främst torde krävas är en allmän utredning rörande storleken

av dessa utgifter i relation till olika hustyper och material samt i

förhållande till byggnadernas belägenhet. Eftersom kostnaderna för uppvärmning

i allt väsentligt, och reparationskostnaderna i viss mån äro till

sin storlek beroende av en byggnads ursprungliga beskaffenhet och utrustning,

framstår det som synnerligen betydelsefullt att ett nära samband

etableras mellan forsknings- och utredningsverksamheten inom den allmänna

husbyggnadstekniken och sådan verksamhet i avseende å förvaltningskostnaderna.

Beträffande reparations- och underhållskostnaderna bli en del problem

likartade med dem, som gälla beträffande produktionstekniken; vad ovan

anförts rörande angelägenheten av t. ex. arbetsstudier blir således tillämpligt

även i fråga om reparationer.

Avslutningsvis får utredningen framhålla, att det är av största vikt att

uppgifter angående förvaltningskostnader för olika hustyper kontinuerligt

insamlas och bearbetas; erfarenheter härutinnan måste i själva verket

mycket ofta bli avgörande vid bedömandet av t. ex. ett material eller ett

visst byggnadsskick.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

11

De sistnämnda synpunkterna aktualiserar behovet av en enhetlig för

hela branschen tillämpbar kontoplan, ty en sådan plan förenklar arbetet

med sammanställandet och bearbetningen av erfarenheter från olika områden.

B. Byggnadsrationaliseringen.

Rationalisering inom ett företag kan sägas omfatta sådana räntabilitetsförbättrande

administrativa eller tekniska åtgärder, som grundats på planmässiga

och noggranna studier och kalkyler rörande produktionsfaktorerna

och deras utnyttjande. Först när sådana åtgärder förberetts på ett

mera noggrant och omsorgsfullt sätt kan de kallas rationaliseringsåtgärder.

Principiellt karakteriseras sålunda rationaliseringen ej av sina mål, som

är gamla och välkända, utan av sina medel. Rationaliseringen innebär

emellertid dessutom en intensifiering i de gamla målens eftersträvelse.

Det är givet att huvudparten av rationaliseringsåtgärderna i första hand

ankommer på företagen inom byggnadsindustrin och, exempelvis när det

gäller stadsplaners och hustypers ekonomi, de kommunala förvaltningarna.

1951 års bostadsutredning har emellertid i sitt betänkande den 12 december

1952 (s. 92) understrukit att den rationalisering, som under de närmaste

åren kan åstadkommas vid bostadsproduktion, till stor del beror på

de åtgärder, som staten vidtager.

Rostadsutredningen framhåller det stora intresse för rationalisering,

som f. n. råder inom byggnadsvärlden och som tagit sig uttryck i t. ex.

vid småhus nya metoder för fabrikation och vid flerfamiljshus experiment

med syfte att förbättra arbets- och transportorganisationen vid byggena

liksom försök att öka mekaniseringen genom prov med ändamålsenliga

maskiner och hjälpanordningar.

Utredningen betonar, att stora möjligheter till rationalisering föreligger

enbart genom att tekniskt redan utexperimentcrade metoder kommer till

allmännare tillämpning. Redan eu effektiv upplysningsverksamhet är därför

en rationaliseringsfrämjande åtgärd.

En annan fas av rationaliseringen utgör experiment genom byggande

i full skala av hus med nya planformer, material eller konstruktionssystem.

Sådana experiment har redan igångsatts på en del håll. Verksamheten

måste dock intensifieras och utvidgas.

Ett viktigt hjälpmedel vid rationalisering är riktigt utformade arbetsavtal

och ackordsprislistor. Allmänt erkännes, att byggnadsindustrins avlöningssystem

uppvisar brister i detta avseende. Dessa torde enklast kunna

avhjälpas om genom centrala utredningar experiment bedrives av ett opartiskt

organ med syfte att noggrant anknyta ackordspriserna till den arbetstid,

som motsvarande arbetsmoment i allmänhet kräver.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Behovet av vidgat stöd åt forskning och rationalisering.

Statens kommitté för byggnadsforskning bedriver forskning på förevarande

område genom att lämna ut statsbidrag från reservationsanslaget

till byggnadsforskning. Kommittén har emellertid icke kunnat angripa

mer än eu ringa del av de större problem, som måste lösas om strävandena

att rationalisera och förbilliga skall ge önskat resultat inom branschen.

Enligt den för kommittén gällande instruktionen skall verksamheten

koncentreras på den forskningsmässiga sidan av utvecklingen.

Denna forskningens företrädesrätt har i betraktande av kommitténs begränsade

resurser inneburit, att rationaliseringsfrågorna ej kunnat beredas

den plats som varit önskvärd. På senare år har dock kommittén lagt allt

större vikt vid dessa spörsmål, t. ex. genom att anordna konferenser och

ge ut informationsblad och broschyrer.

Inom andra industrigrenar har företagen ofta livligt engagerat sig i

forsknings- och rationaliseringsverksamhet. Så är emellertid ej fallet inom

byggnadsindustrin. Här rör de väsentliga problemen branschen och ej det

enskilda företaget. Detta gäller icke blott frågan om samhälls- och bostadsplaner,

material och konstruktioner. Även den viktiga frågan om förbättrad

organisation och effektivare arbetsmetoder på byggplatserna måste till stor

del betecknas som en branschfråga. För hela branschen gäller t. ex. gemensamma

kollektivavtal och ackordsprislistor. Vidare är att märka, att produktionsställena

ständigt flyttas och att de skilda byggnadsobjekten växlar

i storlek; arbetskraften blir härigenom rörligare än inom andra industrigrenar,

både lokalt och mellan olika företag. De vinster, som kan ernås

genom forsknings- och rationaliseringsarbete, kan därför blott i ringa utsträckning

utnyttjas av ett enskilt företag'' på sådant sätt att dess konkurrenskraft

stärkes gentemot andra företag. Redan av denna anledning

torde endast i undantagsfall ett enskilt företag vara villigt att satsa de

betydande belopp, som det här måste bli fråga om. Härtill kommer, att

byggnadsindustrin i huvudsak är uppbyggd av små och medelstora företag,

som arbetar så gott som utan maskinella hjälpmedel och utan fasta anläggningar

och som därför ej har samma finansiella styrka som företag

inom den stationära industrin. Det egna kapitalets ringa betydelse i produktionen

medför, att byggnadsföretagare och speciellt bostadsproducenter

ej ens om de skulle finna det med sin nytta förenligt kan göra tillräckligt

stora kapitalinsatser för ändamål, som betalar sig först på så lång sikt

som experiment, forskning och annan rationalisering. Icke minst den

svaga ekonomin hos många byggföretag förklarar att, om man bortser från

materialfabrikanter, den industriella forskningen på förevarande område

är mycket begränsad.

Såsom framgår av vad tidigare anförts finnes f. n. en rad organ -— statliga,

halvstatliga och enskilda — för forskning och rationalisering på

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 163.

13

byggnadsområdet. Den samlade insatsen måste emellertid anses vara ringa

i förhållande till byggnadsindustrins omfattning. Statens kommitté för

byggnadsforskning har i sin anslagsframställning för budgetåret 1953/54

framhållit, att byggnadsinvesteringarna utgör ungefär Ve av landets bruttonationalprodukt.

Tages emellertid även hänsyn till räntor och andra kostnader,

som är beroende av byggnadsverksamheten, finner man att denna

har inflytande på icke mindre än Va av den totala bruttonationalprodukten.

Samtidigt har betonats, att felinvesteringar, som ofta beror på att tillförlitliga

uppgifter i tekniska frågor saknas, ej blott betyder omedelbara förluster

för landet utan även inverkar på landets ekonomi en avsevärd tid

framåt. Kommittén har även framhållit, att produktiviteten inom byggnadsindustrin

f. n. ligger, om den räknas i producerad mängd per arbetstimme,

på ungefär samma nivå som i mitten av 1930-talet. I motsats därtill

uppvisar landets stationära industrier en produktivitetsökning av i

genomsnitt 4 % per år.

Kragan om uttagande av en avgift för byggnadsforskning och

byggnadsrationalisering.

För att skapa förutsättningar för en kraftigare, samlad insats på förevarande

område bör en avgift påläggas byggnadsverksamheten och vissa

delar av anläggningsverksamheten. Avgiften bör införas fr. o. m. den 1

januari 1954 och med vissa begränsningar, som framgår av det följande,

uttagas från arbetsgivarna i samband med att dessa erlägger avgifter för

olycksfallsförsäkringen. Med arbetsgivare avses här den som är att anse

som arbetsgivare enligt gällande olycksfallsförsäkringslag, dock icke anstalt

för yrkesutbildning.

De härigenom influtna medlen skall sammanföras till en särskild fond,

benämnd byggnadsfackets forsknings- och rationaliseringsfond, vilken förvaltas

av statskontoret och av detta ämbetsverk göres räntebärande. Fondmedlen

skall stå till förfogande för ett särskilt organ för byggnadsforskning

och byggnadsrationalisering, som skall äga disponera medlen för

finansiering av forskning och rationalisering.

I fråga om avgiftens storlek kan anföras följande.

I och för sig kunde väl avgiften uttagas med viss kvotdel på arbetslönerna.

Vid eu anknytning till försäkringsanstalternas premiedebitering

synes emellertid vissa olägenheter följa av en sådan ordning. Försäkringspremierna

debiteras icke på högre lönebelopp per årsarbetare (= 300

dagsverken eller 2 400 arbetstimmar) än 7 200 kronor, vilket är det högsta

belopp, vartill arbetsförtjänsten f. n. må beräknas enligt 9 § olycksfallsförsäkringslagen.

Med hänsyn härtill redovisas på dagsverks- och löneuppgifterna

till försäkringsinrättningarna endast antalet årsarbetare — men

ej lönesummor — i fall, där årslönen är minst nämnda belopp. Härav

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunyl. Maj:ts proposition nr 163.

följer, att vid ett utnyttjande av premiedebiteringsmaterialet samma maximigräns

blir gällande för byggnadsforskningsavgiften. Det är emellertid

att märka, att det i olycksfallsförsäkringslagen angivna maximibeloppet

kan komma att ändras; enligt socialförsäkringsutredningens förslag (SOU

1952: 39) skall beloppet höjas till 15 000 kronor. Det kan icke anses riktigt

att göra storleken av byggnadsforskningsavgiften beroende av en för ändamålet

i och för sig så irrelevant faktor som den högsta arbetsinkomst på

vilken olycksfallsförsäkringsförmånerna från tid till annan må beräknas.

— Härtill kommer, att en betydande förenkling av debiteringsarbetet skulle

vinnas om debiteringsorganet endast hade att taga hänsyn till antalet årsarbetare.

De nu redovisade synpunkterna leder till att byggnadsforskningsavgiften

bör fastställas till ett enhetligt belopp per årsarbetare. Det torde

vara lämpligt att tills vidare fastställa avgiften till 20 kronor, vilket ungefärligen

motsvarar det belopp som skulle utgå vid en debitering av 3 %>o

å en genomsnittslön något under nyssnämnda vid premiedebiteringen gällande

debiteringsmaximum av 7 200 kronor.

Då det gäller att avgöra vilka verksamhetsgrenar som skall påläggas

byggnadsforskningsavgift bör man med hänsyn till den avsedda samordningen

med debiteringen av olycksfallsförsäkringsavgifterna som utgångspunkt

taga den gruppindelning efter vilken premiedebiteringen sker inom

riksförsäkringsanstalten. Avgift bör endast uttagas för den arbetskraft, som

vid debitering av olycksfallsförsäkringspremie hänföres till någon av de

verksamhetsgrenar, för vilka byggnadsforskningsavgift skall utgå, således

exempelvis icke kontorspersonal i den mån denna debiteras särskilt och

med anlitande av premietariffen för kontorspersonal.

I den för premiedebiteringen av större arbetsgivare gällande tariffen

finnes upptagna följande verksamhetsgrenar med underavdelningar.

Byggnadsverksamhet.

.4. Grundläggnings- och rivningsarbete.

1. betonggjutning med jordschaktning, inkl. sprängningsarbete,

2. pålningsarbete,

3. rivningsarbete,

4. stenarbete.

B. Husbyggnader.

1. av sten, tegel eller betong,

2. av trä,

3. fabriksbyggnad,

4. kyrkobyggnad.

C. Järnvägs-, väg- och brobyggnader.

1. brobyggnad,

2. djupborrning,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kimgl. May.ts proposition nr 163.

15

3. gatubyggnad,

4. jordschaktning, inkl. dikesgrävning,

5. järnvägsbyggnad,

6. landsvägsbyggnad, inkl. vägunderhåll,

7. schaktsänkning,

8. staknings- och avvägningsarbete,

9. tunnelbyggnadsarbete.

D. Vattenbyggnader.

1—-7 underavdelningar.

E. Linjebyggnad för elektrisk kraftöverföring.

1—2 underavdelningar.

F. Byggnadsyrken.

1. asfaltläggningsarbete,

2. glasmästeri,

3. golvläggningsarbete (ej plattsättning),

4. installering av telegraf-, telefon- och elektriska ledningar, såväl inom

som utomhus,

5. kakelugnsmakeri,

6. murningsarbete i mindre omfattning,

7. måleri såväl i verkstad som in- och utvändigt å byggnader,

8. reveteringsarbete,

9. snickeriarbete,

10. stenhuggeriarbete (ej grundläggning),

11. stuckatörarbete,

12. takarbete,

13. timringsarbete,

14. plattsättning.

G. Övrig hithörande verksamhet.

1. brunnsgrävningsarbete,

2. entreprenadarbete (större byggnadsarbeten och anläggningar),

3. uppförande av järnkonstruktioner,

4. montering och demontering av maskiner,

5. rengöring av bostäder, fönster och fasader,

6. skorstensbyggnadsverksamhet,

7. skorstensfejarverksamhet,

8. ställningsbyggnadsarbete.

Av de här uppräknade verksamhetsgrenarna synes följande icke böra

avgiftsbeläggas, nämligen djupborrning (C 2), gatubyggnad (C 3), dikesgrävning

— men däremot övrig jordschaktning — (C 4), järnvägsbyggnad

(C 5), landsvägsbyggnad inkl. vägunderhåll (C 6), staknings- och avvägningsarbete

(C 8), tunnelbyggnadsarbete (C 9), vattenbyggnader (Dl—7),

linjebyggnad för elektrisk kraftöverföring (E 1—2), brunnsgrävningsarbete

(G 1), montering och demontering av maskiner (G 4), rengöring av bostäder,

fönster och fasader (G 5) samt skorstensfejarverksamhet (G 7).

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Å andra sidan bör jämväl vissa verksamhetsgrenar under yrkesgruppen

metallindustri avgiftsbeläggas, nämligen

bleck- och plåtslageri med takarbete samt

installation av gas-, vatten-, värme- och avloppsledningar.

Byggnads- och anläggningsverksamhet bedrives av ett stort antal arbetsgivare,

vilka icke är yrkesmässigt sysselsatta därmed. Sålunda utför t. ex.

många industriföretag reparations- och byggnadsarbeten med egna arbetsstyrkor.

Inom jordbruket förekommer vidare i icke ringa omfattning, att

ägaren med egen eller egna arbetare verkställer byggnadsarbeten å till jordbruksfastigheten

hörande ekonomibyggnader. Åtskilliga villaägare o. dyl.

låter utföra byggnadsarbeten å sina fastigheter under sådana förhållanden,

att de är att anse såsom arbetsgivare enligt olycksfallsförsäkringslagen

för den anlitade arbetskraften. I fråga om alla dessa arbetsgivare kommer

vid en samordning av avgiftsdebiteringen med debiteringen av olycksfallsförsäkringspremierna

vissa praktiska svårigheter att göra sig gällande

redan när det gäller att avgöra i vilken utsträckning de skall påföras byggnadsforskningsavgift.

Vid debiteringsarbetet i försäkringsinrättningarna

förekommer ofta, att när en arbetsgivares verksamhet endast till en del

består av byggnads- eller anläggningsverksamhet, denna vid premiedebiteringen

behandlas tillsammantagen med övrig verksamhet. Där sådan sammanslagning

skett, har syftet i regel varit att förenkla debiteringsarbetet.

Skall byggnadsforskningsavgift uttagas från denna kategori av arbetsgivare,

måste specifikationer, i den mån så överhuvudtaget är möjligt, inhämtas.

Det må framhållas, att tillräcklig specifikation i arbetsgivarens

löneuppgifter i vart fall knappast kan erhållas i fråga om personal som

är gemensam för arbetsgivarens hela verksamhet, såsom förvaltningspersonal

och förmän men många gånger även arbetare.

Det sagda talar starkt för en avgränsning av avgiftsplikten till att omfatta

endast arbetsgivare, som yrkesmässigt bedriver byggnads- och anläggningsverksamhet.

Avgiftsplikt bör därjämte åvila all i kommunal regi

bedriven byggnads- och anläggningsverksamhet tillhörande de avgiftsbelagda

verksamhetsgrenarna. Vad beträffar av staten bedrivna arbeten av

förevarande slag må framhållas, att för staten icke beräknas några på avlöningssummor

grundade försäkringsavgifter, varför byggnadsforskningsavgift

i detta fall ej kan debiteras och uppbäras på samma sätt som i

fråga om av annan arbetsgivare bedriven sådan verksamhet. Härtill kommer,

att staten tillskjuter avsevärda belopp för forskning på dessa och

angränsande områden dels genom anslag till det centrala byggnadsforskningsorganet,

varom mera i det följande, dels genom egen forsknings- och

utredningsverksamhet inom statliga myndigheter, institutioner och andra

organ och dels genom bidrag till halvstatliga eller enskilda organisationer.

Med hänsyn till dessa förhållanden bör någon byggnadsforskningsavgift

icke uttagas av staten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj:ts proposition nr 163.

17

Att göra en fullt tillförlitlig beräkning rörande det årliga belopp, som

kan väntas inflyta genom byggnadsforskningsavgiften, är icke möjligt.

Med ledning av visst från riksförsäkringsanstalten införskaffat material

kan man emellertid uppskatta antalet årsarbetare inom de avgiftsbelagda

verksamhetsgrenarna, med de begränsningar i avgiftsplikten som här angivits,

till ca 115 000. Med en avgift av 20 kronor per årsarbetare skulle

byggnadsforskningsavgiften således inbringa ca 2,8 milj. kronor.

Bvggnaclsforskningsavgifternas debitering och uppbörd.

För debitering och uppbörd bör så långt möjligt utnyttjas den förvaltningsapparat,

genom vilken olycksfallsförsäkringspremierna nu uttages

från arbetsgivarna. Såväl debitering som uppbörd företer väsentliga skiljaktigheter

allteftersom försäkringen meddelats av riksförsäkringsanstalten

eller enskilt olycksfallsförsäkringsbolag.

Debitering och uppbörd av olycksfallsförsäkringsavgifterna sker inom

riksförsäkringsanstalten på följande sätt.

På grundval av de vid mantalsskrivningen lämnade uppgifterna uppgör

de lokala skattemyndigheterna årligen s. k. arbetsgivarförteckningar, vari

vissa för debiteringsarbetet grundläggande förhållanden angives. Förteckningarna

insändes till riksförsäkringsanstalten under de första månaderna

av året näst efter det förteckningarna avser.

Vid debiterings- och uppbördsarbetet tillämpas som regel olika tillvägagångssätt

för mindre och större arbetsgivare (större arbetsgivare är den

som i regel sysselsätter minst 5 arbetare).

Mindre arbetsgivare debiteras av riksförsäkringsanstalten efter en särskild

premietariff, upptagande avgift per årsarbetare i olika verksamheter;

avgiften är enhetlig för alla anställda med samma slag av arbete och

oberoende av avlöningens storlek. I arbetsgivarförteckningen antecknas

avgiftsbeloppet för det kalenderår som förteckningen avser, varefter förteckningen

återsändes till de lokala skattemyndigheterna och av dem påföres

debetsedeln å slutlig skatt. Sedan avgifterna antecknats i förteckningen

äger anstalten från vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodogöra

sig ifrågavarande belopp. Detta innebär, att avgifterna för de mindre

arbetsgivarna tillgodogöres anstalten under tiden mitten av juni—slutet

av augusti året efter det debiteringen avser.

Större arbetsgivare debiteras efter en annan tariff, som är avsevärt mer

detaljerad på huvudgrupper, undergrupper och specialgrupper än tariffen

för mindre arbetsgivare. Här sker debitering på grundval av uppgifter

från arbetsgivarna om faktiska dagsverken och löner. Arbetsgivarna tillställes

i regel räkning en gång om året, upptagande dels provisorisk avgift

för löpande år och dels definitiv reglering för nästföregående år. Avgifterna

skall i princip erläggas inom fyra veckor efter det räkningen kommit

2—45fl 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 163.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

arbetsgivaren tillhanda samt inbetalas direkt till riksförsäkringsanstalten.

i fråga om de större arbetsgivarna erhåller riksförsäkringsanstalten således

en provisorisk täckning redan under det kalenderår, som avgiften

avser.

Under förutsättning att byggnadsforskningsavgiften bestämts på sätt i

det föregående föreslagits synes något hinder icke möta att, i den mån

fråga är om arbetsgivare med försäkring i riksförsäkringsanstalten, verkställa

debitering och uppbörd av byggnadsforskningsavgiften i samordning

med den verksamhet för vilken nu redogjorts. Avgifterna från mindre

arbetsgivare bör av riksförsäkringsanstalten lyftas från vederbörlig inkomsttitel

i samband med att anstalten på samma sätt lyfter försäkringsavgifterna

från dessa arbetsgivare. Härigenom kommer byggnadsforskningsavgiften

från mindre arbetsgivare att tillgodoföras forskningsverksamheten

året efter det debiteringen avser. Från större arbetsgivare kommer

avgiften däremot att inflyta med preliminärt belopp successivt under

det med debiteringen avsedda kalenderåret.

Försäkringsbolagen tillämpar för alla sina försäkringstagare ett tillvägagångssätt

liknande det, som riksförsäkringsanstalten använder för

större arbetsgivare. Här sker sålunda för samtliga arbetsgivare en debitering

efter faktiska löner och vidare sker en preliminär debitering för det

löpande kalenderåret oavsett antalet hos arbetsgivaren anställda arbetstagare.

Arbetstekniskt sett torde det icke vara uteslutet att genom försäkringsbolagen

verkställa debitering och uppbörd av de forskningsavgifter, som

skall uttagas från bolagens försäkringstagare. Starka skäl kan emellertid

anföras mot att så sker.

Först och främst kan icke ens med en ingående specificering av de avgiftspliktiga

verksamhetsgrenarna undvikas att problem uppstår vid bestämmelsernas

tillämpning. Vidare och framför allt kan det icke anses

riktigt att en avgift av skattenatur debiteras av ett enskilt försäkringsbolag,

vars förhållande till försäkringstagaren i övrigt är av civilrättslig natur.

Frånsett de principiella betänkligheterna häremot må anföras, att problem

uppstår rörande bolagens ansvarsställning gentemot det allmänna för avgifternas

debitering och uppbörd och att man icke torde kunna undvika

att anordna en viss statlig kontroll över bolagens verksamhet i förevarande

avseende. Vidare uppkommer frågan om påföljder för arbetsgivare som

icke fullgör sina skyldigheter i fråga om forskningsavgiften. För arbetsgivare

med försäkring i riksförsäkringsanstalten synes böra tillämpas de

regler, som gäller vid försummelse att inbetala försäkringsavgiften till

anstalten, d. v. s. arbetsgivaren påförs restavgift enligt § 4 mom. 6 förordningen

den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkring i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Det

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

19

synes däremot tveksamt i vilken utsträckning dylika åtgärder kan anknytas

till en debitering, som gjorts av ett enskilt bolag.

Vad nu anförts synes leda till att debiteringen och uppbörden av byggnadsforskningsavgifterna

bör förläggas till ett enda organ och att detta

organ bör vara riksförsäkringsanstalten.

En viss medverkan från försäkringsbolagens sida är dock ofrånkomlig.

Frågan om avgiftsplikten kan när det gäller större arbetsgivare endast

ske på basis av uppgifter om antalet årsarbetare i de avgiftsbelagda verksamhetsgrenarna.

Sådana uppgifter torde böra införskaffas genom försäkringsbolagens

försorg i form av ett dubblettexemplar av den för bolagets

eget behov insända dagsverks- och löneuppgiften och därefter av bolaget

översändas till riksförsäkringsanstalten. I detta sammanhang bör emellertid

framhållas, att på bolagens dagsverks- och löneblanketter verksamheten

många gånger icke är klassificerad på ett sådant sätt att tillräcklig vägledning

erhålles för bedömande av avgiftsplikten till byggnadsforskningen.

Det är därför nödvändigt att tillse, att dubblettexemplaret innehåller tillfredsställande

uppgifter i detta hänseende. Detta synes kunna åstadkommas

genom att vid blankettens utsändande till arbetsgivaren ett cirkulär

bifogas rörande gällande bestämmelser om byggnadsforskningsavgift och

upptagande en exakt förteckning över de avgiftsbelagda verksamhetsgrenarna

med underavdelningar. Det skall därefter åligga arbetsgivaren att

med ledning av denna instruktion prestera erforderliga uppgifter i vart

fall i det för riksförsäkringsanstalten avsedda exemplaret. I detta behöver

dock icke lämnas andra uppgifter än som avser antalet årsarbetare i de

avgiftsbelagda verksamhetsgrenarna.

Debiteringen av bolagens försäkringstagare bör därefter ske på de grunder,

som i det föregående angivits beträffande hos riksförsäkringsanstalten

försäkrade arbetsgivare. Både större och mindre arbetsgivare med försäkring

i bolag bör debiteras på räkning från riksförsäkringsanstalten. För

båda grupperna kan därvid en provisorisk avgift uttagas för löpande kalenderår

och forskningsavgifterna kommer således att inflyta successivt redan

under det år debiteringen avser.

I fråga om indrivning av oguldna olycksfallsförsäkringsavgifter vid försäkring

i riksförsäkringsanstalten gäller följande. Avgift, som debiterats

mindre arbetsgivare och således påförts å debetsedel, skall indrivas på

sätt i uppbördsförordningen stadgats. Resterande avgifter, som av riksförsäkringsanstalten

påförts större arbetsgivare, indrives, sedan anstalten underrättat

länsstyrelsen, av sistnämnda myndighet i den ordning som om resterande

skatt är i uppbördsförordningen stadgat. Sedan länsstyrelsen underrättats,

äger anstalten från vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodogöra

sig beloppen av de oguldna avgifterna. Indrivning av byggnadsforskningsavgift,

som icke blivit i föreskriven ordning erlagd, bör ske på mot
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

svarande sätt; vad i nyssnämnda hänseende gäller beträffande riksförsäkringsanstaltens

rätt att tillgodogöra sig avgiftsbeloppen från inkomsttitel

bör gälla även byggnadsforskningsavgiften och blir i fråga om denna tilllämpligt

å avgifter som debiterats större arbetsgivare med försäkring i

riksförsäkringsanstalten och samtliga arbetsgivare med försäkring i försäkringsbolag.

överföring till byggnadsfackets forsknings- och rationaliseringsfond bör

ske genom riksförsäkringsanstaltens försorg dels, i fråga om avgifter från

mindre arbetsgivare med försäkring i anstalten, sedan anstalten från vederbörande

inkomsttitel lyft de å dessa arbetsgivare belöpande forskningsavgifterna

och dels, i fråga om forskningsavgifter från övriga arbetsgivare,

kvartalsvis under löpande kalenderår.

Med hänsyn bl. a. till att gränsdragningssvårigheter icke torde kunna

undvikas även om man närmare anger för vilka slag av arbeten och vilka

arbetsgivare skyldighet att erlägga byggnadsforskningsavgift skall föreligga,

synes besvärsrätt böra medgivas i frågan huruvida och i vad mån

avgiftsskyldighet föreligger. Besvär över beslut i fråga om debitering av

försäkringsavgifter föres hos försäkringsradet; över försäkringsradets beslut

må klagan ej föras. Med hänsyn till byggnadsforskningsavgiftens

anknytning till olycksfallsförsäkringen synes det lämpligt att besvär över

påförd sådan avgift må anföras hos försäkringsrådet.

Frågan om ett centralt organ för byggnadsforskning och

byggnadsrationalisering.

Statens kommitté för byggnadsforskning har sedan sin tillkomst år

1942 fungerat som ett provisoriskt organ för byggnadsforskning; kommittén

har även, ehuru i mindre utsträckning, tagit befattning med rationaliseringsfrågor.

Vid ett genomförande av vad i det föregående föreslagits kommer verksamheten

att i fortsättningen tillföras medel av betydligt större storleksordning

än som f. n. är fallet. Härigenom kan verksamheten intensifieras

och rationaliseringsfrågorna beredas en med forskningen likställd plats.

En viss omorganisation av det centrala organet är påkallad. Antalet

ledamöter i den nuvarande forskningskommittén är icke i princip begränsat.

I den nya organisationen bör däremot antalet ledamöter vara fixerat

och inom ramen för organet i fråga bär en tillfredsställande representation

lämnas de intressegrupper, vilka tillskjuter rörelsekapitalet. Vidare bör

centralorganet utbyggas med sådan personal, som kan erfordras för att på

ett tillfredsställande sätt planlägga och leda verksamheten. Därvid torde

det vara lämpligt att giva centralorganet en fastare organisation än forskningskommittén

har; väsentligen innebär detta, att lönegradsplacerade

tjänster i viss utsträckning bör inrättas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

21

Statens kommitté för byggnadsforskning bör vid ingången av budgetåret

1953/54 ombildas till en statens nämnd för byggnadsforskning och

byggnadsrationalisering. Denna skall dels övertaga forskningskommitténs

arbetsuppgifter utom väg- och vattenområdet och dels därutöver taga befattning

med vissa andra till byggnadsområdet hörande frågor. Det förutsättes,

att nämnden därvid bl. a. kommer att syssla med de frågor, med

vilka samarbetskommittén för byggnadsfrågor nu arbetar; något statligt

stöd till denna kommitté torde icke i fortsättningen behöva utgå.

Nämnden skall i första hand vara inställd på praktiskt utvecklingsarbete

som ger relativt snabba resultat. I fråga om metodiken kan nämndens

arbetsuppgifter uppdelas på följande sätt:

1. Grundläggande och tillämpad forskning i fråga om planer, material,

produktion och förvaltning.

2. Sammanställning av resultat från olika in- och utländska forskningsfält,

utarbetande av nya hustyper och praktiska försök med dessa vid

experimentbyggen.

3. Spridning av resultat, in- och utländska, till myndigheter, konsulter,

produktionsföretag, förvaltningsföretag, arbetare etc.

Om de under punkt 1 angivna uppgifterna skall framhållas, att inom

byggfacket kan även den grundläggande forskningen snabbt ge praktiskt

användbara resultat. Exempel bjuder Stockholms byggnadsnämnds smalhusutredning,

som tar upp grundläggande frågor på bostadsplanernas område,

liksom de studier av effektivitetsmätningar som bedrivits med anslag

från statens kommitté för byggnadsforskning. De under punkt 2 angivna

uppgifterna kräver att nämnden uppmärksamt följer forsknings- och

rationaliseringsarbetet i främmande länder för att insamla och anpassa

de vunna resultaten efter svenska förhållanden. Nämnden bör verka för

samarbete mellan olika specialiserade organ så att isolerade undersökningar

på ett område kompletteras med studier på angränsande fält, om

detta fordras för att resultaten skall kunna fullt utnyttjas. Uppgifterna

under punkt 3 innebär, att nämnden skall föranstalta om att insamlade

forsknings- och rationaliseringsresultat, som befunnits ändamålsenliga,

göres tillgängliga för alla därav intresserade. Vidare skall nämnden tillhandagå

med upplysningar rörande dessa frågor, arbeta för förbättrad

undervisning vid tekniska läroanstalter rörande rationaliseringen och söka

sprida upplysning om rationaliseringsarbetets art och betydelse. Det är

angeläget att frågan om de lämpligaste vägarna att sprida kännedom om

nya metoder till alla inom produktionen verksamma erhåller en tillfredsställande

lösning.

Betydelsefullt är att nämnden utövar sin verksamhet i former som smidigt

kan anpassas dels till de skiftande behov som förekommer vid skilda

tidpunkter, dels till de personella resurser som vid varje tillfälle står till

förfogande. Av vikt är även att nämnden objektivt väger forsknings- och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Knngl. Maj:ts proposition nr 163.

rationaliseringsbehov på olika områden mot varandra, varför den ej själ\

bör alltför djupt engagera sig i ett bestämt område. Huvudparten av arbetet

bör utföras av andra organ än nämnden själv.

Det egentliga grundforskningsarbetet skall utföras av utom nämnden

stående forskare, vilka erhåller bidrag till byggnadsforskning efter ansökan

till nämnden. Företrädesvis kommer här i fråga personer, arbetande vid

institut vid högskolor och universitet.

I den mån forskningen och rationaliseringen på speciella områden behöver

utvidgas, bör nämnden söka samarbete med befintliga institutioner

eller ta initiativ till att bilda självständiga eller underordnade organ med

begränsade arbetsområden. Denna form har redan prövats av forskningskommittén,

som t. ex. på ett område samarbetar med den fristående svenska

värme- och sanitetstekniska föreningens stiftelse för forskning och som

på andra områden har bildat underordnade utskott för produktionsteknik,

golv, målning, samhällsbyggnad etc. Ett antal fristående organ (stiftelser,

utskott eller kommittéer), vart och ett verkande inom sitt speciella område

av byggfacket, ger en rörlig organisation av önskvärd typ. En väsentlig

del av den tillämpade forskningen, såsom experimenten med nya hustyper,

skall ske i intimt samarbete med byggande företag eller sammanslutningar

av sådana. Företagen och sammanslutningarna skall därvid på uppdrag

av nämnden åtaga sig att studera begränsade problem och att i praktiken

tillämpa forskningsresultaten samt att ställa resultaten till allmänt förfogande.

Det förutsättes, att verksamheten därvid bedrives under sådana

former, som av nämnden kan godtagas.

Särskilt viktigt är att nämnden finner lämpliga former för intimt samarbete

med bostadsstyrelsen i fråga om den upplysningsverksamhet som

enligt styrelsens instruktioner skall bedrivas inom dess teknisk-ekonomiska

byrå, liksom med byggnadsstyrelsen i fråga om forskning på samhällsbyggnadsområdet.

En gränsdragning bör därvid ske mellan nämndens

arbetsfält och vederbörande ämbetsverk. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t

att efter hörande av berörda parter fastställa denna gränsdragning.

Nämnden skall ha elva ledamöter som utses av Kungl. Maj :t för en tid

av 3 år. I nämnden bör ingå representanter för forskning, för socialdepartementet,

för statliga myndigheter och institutioner som handlägger byggnadsfrågor,

för arbetsmarknadens parter samt för kooperativa och enskilda

institutioner och företag. Då forskningsuppgifterna för lantbrukets speciella

byggnadsfrågor handlägges av den genom beslut av 1951 års riksdag

inrättade statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, torde någon

direkt representation från jordbruket icke vara nödvändig. Vad beträffar

kompetensuppdelningen i avseende på jordbrukets speciella byggnation och

byggnadsverksamhet i övrigt bör gälla vad dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

uttalade vid anmälan av propositionen 1951: 21. I nämnden

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

23

bör placeras personer som kan förutsättas ta aktiv del i dess verksamhet.

Chefen för nämndens sekretariat skall vara självskriven ledamot. Kungl.

Maj :t utser en ledamot att vara nämndens ordförande.

Nämnden skall ha överinseende över verksamheten. Den skall fastställa

arbetsprogram samt tillse att erforderligt samarbete kommer till stånd med

andra institutioner och med näringslivet.

Den föreslagna sammansättningen av nämndens styrelse innebär icke

i och för sig garanti för att tillräcklig kontakt skapas mellan nämnden och

samtliga eller ens flertalet intressenter inom husbyggnadsområdet. Det

måste emellertid anses utomordentligt angeläget, att sådana kontakter erhålles;

en nämnd som skall bl. a. registrera och samordna alla strävanden

i syfte att förbilliga byggnads- och boendekostnaderna måste självfallet

intimt samarbeta med alla aktivt intresserade parter på området. Därest

nämnden skall övertaga de uppgifter, som nu handhaves av samarbetskommittén

för byggnadsfrågor, torde det f. ö. vara nödvändigt att något

eller några organ skapas med en sammansättning ungefär motsvarande

nämnda institution. Nämnden skall i samarbete med de personer, som nu

utgör samarbetskommitténs arbetsutskott, söka finna lämpliga former att

fortsätta den verksamhet, som samarbetskommittén hittills utövat. I vart

fall bör nämnden regelbundet, förslagsvis en gång varje år, anordna informationsmöten,

där representanter från olika organ inbjudes och får tillfälle

att framföra sina åsikter om verksamheten.

Nämnden skall årligen inkomma till Kungl. Maj :t med förslag till anslagsäskanden

för nämndens verksamhet samt avgiva berättelse över denna,

innefattande bl. a. redogörelse för gjorda medelsdispositioner.

Det löpande administrativa arbetet skall utföras av nämndens sekretariat,

som till sitt förfogande bör ha dels viss ingenjörspersonal, varav två lönegradsplacerade

befattningshavare med någon form av pensionsrätt, och dels

erforderlig biträdespersonal. Inberäknat visst anslag till bestridande av

kostnaderna för publikationstryck kan statens andel i kostnaderna för

närandens verksamhet beräknas uppgå till ca 400 000 kronor för år. För

innevarande budgetår är till forskningskommittén anvisat tillhopa 388 000

kronor. Statens insats i verksamheten kan således sedan den nya organisationen

genomförts sägas vara i det närmaste oförändrad.

Yttranden.

över huvudpromemorian har yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

bostadsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, byggnadsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens kommitté för byggnadsforskning,

statens tekniska forskningsråd, bränsleutredningen, svenska

byggnadsentreprenörföreningen, svenska byggnadsindustriförbundet,

svenska byggnadsarbetareförbundet, svenska murareförbundet, Sveriges

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

industriförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), svenska

riksbyggen, socialförsäkringsbolagens förening (som därvid yttrat sig jämväl

i anledning av riksförsäkringsanstaltens utlåtande), svenska landskommunernas

förbund, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, samarbetskommittén

för byggnadsfrågor, svenska väg- och vattenbyggares riksförbund,

kollegienämnderna vid tekniska högskolan och vid Chalmers tekniska

högskola samt ingenjörsvetenskapsakademien. Därjämte har järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, svenska vattenkraftföreningen, svenska

kommunal-tekniska föreningen, svenska värme- och sanitetstekniska föreningen

samt Sveriges villaägareförbund inkommit med skrivelser i ämnet.

Statens kommitté för byggnadsforskning benämnes i det följande forsknings

kommittén.

Behovet av en kraftigare insats på förevarande område understrykes

allmänt. Svenska bijggnadsindustriförbundet och svenska byggnadsentreprenörföreningen

uttalar dock i detta sammanhang, att vad i promemorian

anförts om ringa forskningsinsats från byggnadsindustrins sida

och utebliven produktivitetsökning icke är riktigt; de båda sammanslutningarna

är dock i princip beredda att medverka till genomförandet av

vad i promemorian föreslagits.

Vad beträffar sättet för verksamhetens finansiering har förslaget

att införa en särskild byggnadsforskningsavgift accepterats i de

flesta remissyttrandena. Svenska byggnadsindustriförbundet och svenska

byggnadsentreprenörföreningen vill dock framhålla, att industrin själv bör

ombesörja sin forsknings- och rationaliseringsverksamhet. Avgifterna får

icke framstå som en beskattning av byggnadsindustrin utan som en utgift

för att nedbringa produktionskostnaderna. Ej heller får frågan lösas

på sådant sätt att den får prejudicerande betydelse för andra industrigrenar.

Medverkan från staten som sådan bör därför i huvudsak blott bestå

i ett administrativt bistånd vid medlens uttagande för att på annat

sätt än genom skatter skapa förutsättningar för ökad forsknings- och rationaliseringsverksamhet

inom byggnads- och anläggningsbranscherna —

ett förfarande som kan anses vara motiverat med hänsyn till just dessa

branschers struktur.

På vissa håll har man emellertid ansett, att den i promemorian föreslagna

anordningen kommer att kräva ett alltför omfattande administrativt

arbete — såväl hos myndigheterna som hos företagarna — i förhållande

till vad avgiften inbringar. Vidare har anförts, att byggnadsforskningen

i så hög grad berör medborgarnas allmänna intressen att den i

första hand bör anses som en rent statlig angelägenhet. Från dessa utgångspunkter

har anförts, att forskningsverksamheten i första hand borde

helt bestridas av statsmedel. Under hänvisning huvudsakligen till dessa

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

25

argument har svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

svenska landstingsförbundet och SABO mer eller mindre uttryckligen

avstyrkt promemorians förslag i dess helhet. Med varierande styrka har

samma synpunkter jämväl kommit till uttryck i yttrandena från riksräkenskapsverket,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, tekniska högskolan,

statens tekniska forskningsråd, svenska byggnadsarbetareförbundet, svenska

murareförbundet och socialförsäkringsbolagens förening. Någon bestämd

erinran mot finansiering genom en byggnadsforskningsavgift har

dock icke uttalats.

Sveriges industriförbund anser sig icke kunna acceptera förslaget att

uttaga en obligatorisk avgift i syfte att därmed finansiera forskning och

rationalisering genom en nämnd, i vilken staten skulle ha ett dominerande

inflytande. Med hänsyn till behovet av forsknings- och rationaliseringsarbete

vill förbundet emellertid icke framställa någon erinran mot att för

detta ändamål bildas ett särskilt samordningsorgan. Detta bör emellertid få

en fristående och enskild karaktär och dess verksamhet bör omfatta all

byggnads- och anläggningsverksamhet. Frågan om finansieringen bör göras

till föremål för en särskild utredning under medverkan av berörda parter.

I promemorian har föreslagits, att avgift skall uttagas endast för förvärvsmässig

byggnadsverksamhet samt att staten skall vara befriad

från avgift. Svenska byggnadsindustriförbundet och svenska byggnadsentreprenörföreningen

anser, att det icke är riktigt att undantaga statliga

myndigheter och industrier, som bygger i egen regi. Forskningen kommer

även staten och industrin till godo. Denna undantagsställning för staten

och de i egen regi byggande industrierna skulle innebära, att entreprenadverksamhet

försattes i ogynnsam ställning, något som organisationerna i

fråga bestämt motsätter sig. Redan nu måste nämligen de enskilda företagarna

bära utgifter, som främst staten men delvis även industrin icke

belastas med. Avgift bör därför uttagas även från staten och från sådana

industriföretag, vilka i byggnads- och anläggningsarbeten i egen regi regelbundet

sysselsätter mer än förslagsvis 25 arbetare.

Att även staten skall erlägga byggnadsforskningsavgift föreslås därjämte

av forskningskommittén, ingenjörsvetenskapsakademien, Chalmers

tekniska högskola samt svenska väg- och vattenbyggares riksförbund.

Det framhålles, alt vid eu sådan anordning några anslag å riksstaten icke

behöver anvisas. Kostnaderna för nämndens centrala organisation skulle i

så fall bestridas av fondmedel.

Statskontoret, som finner det lämpligt att en avgift på i promemorian

föreslaget sätt uttages av byggnadsproducenterna, säger sig helst ha sett,

att eu eu dylik avgift utgått jämväl å den i statlig regi bedrivna byggnadsverksamheten.

Då en bidragsplikt för statsverket icke kan genomföras utan

visst administrativt merarbete, finner ämbetsverket emellertid övervägande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

skäl tala för att statens medverkan i fortsättningen sker i form av anslag å

riksstaten. Härvid uppställer sig frågan, huruvida detta tillskott skall,

såsom i promemorian förutsatts, disponeras för driften av den centrala

administrationen eller om den skall ingå i den tilltänkta fonden. Statskontoret

tvekar i fråga om den förstnämnda utvägen; det förefaller som

om gränsdragningen mellan den centrala administrationen och verksamheten

i övrigt i viss mån måste bli flytande. Härtill kommer, att det icke

ur alla synpunkter skulle vara lyckligt med en grupp anställda med rent

statliga tjänster och en annan grupp, för vilka anställningsvillkoren skulle

erhålla en delvis annan karaktär. Det anförda leder närmast till att det

statliga tillskottet, å driftbudgeten upptaget som ett obetecknat anslag,

bör tillföras fonden. Detta anslag bör upptagas till 390 000 kronor eller

i stort sett vad som för innevarande budgetår anvisats till forskningskommittén

och dess verksamhet. En dylik anordning bör emellertid förbindas

med det villkoret, att Kungl. Maj :t årligen fastställer stat för fondmedlens

disposition, avseende jämväl kostnaderna för den förordade nämnden

med därtill hörande kansliorganisation.

En reservant inom statskontoret (t. f. statskommissarien Lundh) anför,

att ett stödjande av forskningsverksamheten synes, om förutsättningar icke

finnes för skapandet av ett byggnadsforskningsinstitut i analogi med exempelvis

textilforskningsinstitutet, böra finansieras genom anslag å driftbudgeten.

Den i promemorian föreslagna begränsningen till vissa delar av

byggnadsfacket anses på vissa håll alltför snäv; man har i detta hänseende

huvudsakligen rört sig med två motiv för en utvidgning. Dels anföres,

att besvärliga gränsdragningsfrågor, vilka uppkommer vid tillämpningen

av promemorians förslag, i stigande omfattning bortfaller ju flera

grenar av byggfacket som inordnas under systemet. Dels framhålles, att

forskningsproblem, som berör sådana områden som enligt promemorian

skall vara avgiftsbelagda, ofta omspänner även områden som enligt promemorian

icke skall vara avgiftsbelagda; många byggnadsproblem är

nämligen gemensamma för husbyggnad, vägbyggnad, vattenbyggnad

osv. och forskningsresultaten från det ena området visar sig ofta kunna få

direkt tillämpning inom det andra. Såsom exempel på de gränsdragningssvårigheter,

vilka följer med det i promemorian föreslagna systemet, har

nämnts, att vid brobyggnadsarbete själva brobyggnaden kommer att avgiftsbeläggas

men icke tillfarterna till bron, vilka är att rubricera som vägbyggnad,

och detta trots att båda arbetena utföres av samma arbetare i

samma företag och under samma entreprenad. Enahanda blir förhållandet

vid exempelvis planeringsarbeten i samband med brobyggnader samt vid

damm- och kraftverksbyggnader. Vidare observeras, att under »G. övrig hithörande

verksamhet» specialgruppen »entreprenadarbeten (större bygg
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

27

nadsarbeten och anläggningar)» skall avgiftsbeläggas. Härigenom skulle

ett större anläggningsarbete, som icke i och för sig skall avgiftsbeläggas,

belastas med avgift om det utföres på entreprenad. Byggnadsstyrelsen,

forskningskommittén, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statens tekniska

forskningsråd, Chalmers tekniska högskola, svenska väg- och vattenbyggares

riksförbund, svenska värme- och sanitetstekniska föreningen,

svenska byggnadsindustriförbundet och svenska byggnadsentreprenörföreningen

anser, att avgiften bör uttagas för all byggnads- och anläggningsverksamhet.

Ingenjörsvetenskapsakademien företräder liknande synpunkter

men vill dock undantaga vägbygge. Tekniska högskolan anser att i vart

fall vattenbyggnadsverksamheten bör hänföras till de föreslagna åtgärderna;

särskilt resultaten från detta område är i stor utsträckning tillämpliga

på hela byggnadsområdet.

Svenska vattenkraftföreningen erinrar att, ehuru enligt promemorian

vattenbyggnader i princip icke skall vara avgiftsbelagda, likväl åtskilliga

arbeten såsom betonggjutning, jordschaktning och husbyggnadsarbeten

skall inrymmas under avgiftsplikten även när arbetet utförts i samband

med vattenbyggnad. Föreningen anser, att om staten skall vara befriad från

avgiftsplikt samtliga byggnadsarbeten avseende elkraftförsörjningen bör

undantagas från sådan skyldighet, enär de icke-statliga kraftbolagens taxor

eljest mister i konkurrenskraft gentemot statens.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser, att promemorians avgränsningsförslag

innebär en betydande försämring för forskningen inom de områden,

som nu innefattas inom forskningskommitténs verksamhet men som icke

skulle representeras i den nya nämnden, bl. a. vattenbyggnad. Huruvida

möjlighet föreligger att överföra de avskilda grenarna av byggnadsforskningen

till statens tekniska forskningsråd är för styrelsen icke möjligt att

bedöma. Vore så fallet, borde rådets anslag förstärkas. Styrelsen avstyrker

en omändring av nuvarande ordning för stöd åt byggnadsforskningen, som

icke tillgodoser i åtminstone samma omfattning som hittills samtliga de

områden av byggnadsforskningen, vilka f. n. åtnjuter statens stöd. •—

Statens tekniska forskningsråd förklarar sig icke kunna svara för de avskilda

områdena utan att anslaget till teknisk-vetenskaplig forskning ökas.

Riksförsäkringsanstalten anför betänkligheter mot anknytningen till

anstaltens premietariff, enär anstalten självständigt beslutar om tariffens

innehåll och har att vidtaga ändringar i densamma, när så ur försäkringssynpunkt

påkallas. Om emellertid byggnadsforskningsavgiften skall uttagas

i samband med olycksfallsförsäkringsavgiften, torde den föreslagna

anknytningen till tariffen vara den enda framkomliga vägen, därest debitering

och uppbörd skall kunna ske utan oproportionerligt stort extraarbete.

Anstalten förutsätter emellertid, att det i vederbörliga författningar så

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

klart som möjligt angives för vilka slag av arbeten avgift skall påföras.

Anstalten föreslår, att under »C. Järnvägs-, väg- och brobyggnader» endast

specialgruppen brobyggnad medtages, enär eljest mången gång särskilda

debiteringssvårigheter måste uppstå. Vidare bör, för att i största möjliga

mån undvika att behöva infordra särskilda uppgifter, från »G. Övrig

hithörande verksamhet» undantagas endast montering och demontering

av maskiner, rengöring av bostäder, fönster och fasader samt skorstensfejarverksamhet.

Vad beträffar »entreprenadarbete (större byggnadsarbeten

och anläggningar)» bör i författning intagas en klarläggande föreskrift,

varav framgår, att arbete som utföres av entreprenör ej skall avgiftsbeläggas,

när fråga är om arbete, som eljest ej är underkastat avgiftsplikt.

Vad därefter beträffar det föreslagna sättet för avgiftens uttagande

inhämtas ur remissvaren följande synpunkter.

Riksförsäkringsanstalten vill med hänsyn till vad i promemorian anförts

icke framställa erinran mot att anstalten skall debitera och uppbära forskningsavgift

för alla ifrågakommande arbetsgivare, oavsett var dessa har

sina anställda försäkrade för olycksfall i arbete. Anstalten förutsätter

emellertid, att skyldighet stadgas för alla arbetsgivare att lämna anstalten

erforderliga uppgifter samt att anstalten erhåller rätt till kontroll i den mån

så erfordras. Vidare bör de enskilda försäkringsbolagen åläggas skyldighet

att lämna erforderliga upplysningar om försäkringstagarnas verksamhetsgrenar

och dagsverken samt att bistå med infordrande av uppgifter. Anstalten

förutsätter vidare, att avgifter, som skall påföras debetsedel för

slutlig skatt, uppföres under särskild rubrik på debetsedeln. Om så icke

sker kommer arbetsgivarna ofta att vara i okunnighet om att de debiterats

sådan avgift och kan då lätt få den uppfattningen att de blivit påförda

oskäligt hög olycksfallsförsäkringsavgift; en sådan uppfattning kan ha

till följd att de övergår från anstalten till enskilt försäkringsbolag. Vidare

skulle anstalten säkerligen komma att mottaga klagomål i betydligt ökad

utsträckning, vilket sannolikt skulle medföra behov av personalökning.

Socialförsäkringsbolagens förening anför i huvudsak följande.

Föreningen anser det föreslagna förfaringssättet vara praktiskt genomförbart.

Föreningen vill dock betona vikten av att arbetsgivarna klart

underrättas om att det här är fråga om en från olycksfallsförsäkringsavgiften

helt skild avgift och att byggnadsforskningsavgiften skall beräknas

allenast på vissa verksamhetsgrenar. Dessa måste därför vara klart definierade.

Med hänsyn härtill och på grund av att lönesummorna ha betydelse

endast för olycksfallsförsäkringsavgiften men däremot icke för byggnadsforskningsavgiften

torde det vara lämpligast att uppgifterna för byggnadsforskningsavgiften

avgivas enligt ett särskilt deklarationsformulär, uppställt

för detta speciella ändamål. Det torde därvid även vara lämpligt, att

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 29

en uppräkning av de i detta hänseende avgiftspliktiga verksamhetsgrenarna

göres på denna speciella deklarationsblankett.

Föreningen vill emellertid understryka, att enligt föreningens mening

en likartad deklaration bör införskaffas även från de arbetsgivare, som

ha försäkring i riksförsäkringsanstalten. Debitering av byggnadsforskningsavgift

för dessa arbetsgivare bör sålunda icke äga rum på grundval

av uppgifterna i de dagsverks- och löneuppgifter, som insänts till anstalten

att tjäna som underlag för beräkning av olycksfallsförsäkringsavgifter.

Det kan eljest inträffa, att arbetsgivarna trots påpekande i cirkulär icke

tillräckligt beakta att endast vissa grenar äro skattepliktiga i förevarande

hänseende. Det är ingalunda säkert, att arbetsgivarna i dagsverks- och

löneuppgifterna strängt iakttaga den klassificering av olika verksamhetsgrenar,

som riksförsäkringsanstalten tillämpar och på vilka bestämmelserna

om byggnadsforskningsavgift vilar. På grund av gammal slentrian

eller av andra orsaker kan det säkerligen inträffa, att arbetsgivarna icke

klart särskilja de dagsverken, som skola skattebeläggas, från övriga dagsverken.

Avgiften skall åvila endast yrkesmässig byggnadsverksamhet. Då

premiesatserna för icke yrkesmässig byggnadsverksamhet i många fall

torde vara desamma som för yrkesmässig, ha arbetsgivarna hittills icke

haft direkt intresse av att göra åtskillnad i detta avseende. Det torde även

få anses vara principiellt oriktigt, att en skatt beräknas på ett deklarationsmaterial,

som avges i annat syfte än att tjäna som underlag för beräkning

av skatten. Föreningen anser sålunda, att även riksförsäkringsanstaltens

försäkringstagare böra avge deklaration enligt samma formulär som socialförsäkringsbolagens

försäkringstagare och kan icke finna, att detta skulle

vara administrativt mer betungande. Fastmer finner föreningen det vara

en fördel, att materialet på detta sätt blir mer enhetligt och mer tillförlitligt

för beräkning av avgiften. Sannolikt torde härigenom också ett flertal

tvister, utmynnande i överklagningar, kunna undvikas.

I detta sammanhang vill föreningen även framhålla nödvändigheten

av att begreppet »yrkesmässig» byggnadsverksamhet klart definieras till

ledning vid arbetsgivarnas deklarationer. Det kan icke undgås, att gränsdragningssvårigheter

på detta område uppkomma.

Riksräkenskapsverket anser, att avgifter för de i riksförsäkringsanstalten

försäkrade mindre arbetsgivarna icke bör påföras för sig i debiteringslängderna

och å skattesedlarna. Skulle så likväl ske inträder de

olägenheter som följer av en ny, sporadiskt förekommande skattetitel.

Mycket arbete har nedlagts på att från uppbörden bortrensa flertalet dylika

icke genomgående titlar. Med hänsyn till den förhållandevis ringa andel

i byggnadsforskningsavgiften som de mindre arbetsgivarna representerar,

bör uttagandet av denna avgift helst begränsas till de större arbetsgivarna.

I fråga om avgiftens storlek har riksförsäkringsanstalten föreslagit,

all denna bestämmes till ett med 300 jämnt delbart belopp, exempelvis

18 eller 21 kronor. Anstalten bör erhålla rätt att, där så bcfinnes lämpligt,

vid debitering av byggnadsforskningsavgift avrunda till helt antal kronor.

Svenska bijggnadsindustriförbundet och svenska byggnadsentreprenörföreningen

räknar med att det i promemorian angivna antalet arbetare

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

— 115 000 — är för lågt; snarare torde det röra sig om minst 135 000

arbetare och om avgiftsplikten utvidgas till hela byggnads- och anläggningsindustrin

minst 150 000. I promemorian har beräknats att nämnden

inklusive statsanslag skulle förfoga över ca 2,7 milj. kronor per år. Även

med den utökning av verksamheten som nämnden föreslagit är detta belopp

till eu början alltför stort. Organisationerna föreslår därför, att avgiften

maximeras till 15 kronor per arbetare men att den till en början

uttages med endast 10 kronor.

Forskningskommittén anser, att avgift ej bör uttagas annat än för fullt

antal dagsverken.

Besvär över påförd avgift bör enligt statskontorets mening anföras hos

Kungl. Maj :t.

Riksförsäkringsanstalten anser att en förstärkning av anstaltens

personal torde komma att erfordras för här angivna arbetsuppgifter,

nämligen i vart fall en amanuens eller förste kontorsskrivare samt ett

antal biträden.

Statskontoret och riksräkenskapsverket har anfört vissa synpunkter på

frågan om avgifternas bokföring i statsbudgeten. Enligt promemorians

förslag skall till riksförsäkringsantalten influtna jämte å vederbörlig

inkomsttitel uppdebiterade avgifter genom anstaltens försorg överföras

till den av statskontoret förvaltade fonden. Vid ett dylikt tillvägagångssätt

kommer avgiftsmedlen i sin helhet icke att redovisas över budgeten.

Därest en total redovisning skulle anses påkallad, bör samtliga avgifter

av riksförsäkringsanstalten tillgodoföras en under Uppbörd i statens

verksamhet redovisad inkomsttitel, varjämte på driftbudgetens utgiftssida

ett häremot svarande avsättningsanslag bör upptagas. Sistnämnda anslag

bör vara av förslagsanslags natur och stå till statskontorets förfogande för

överföring till fonden.

Beträffande dispositionen av fondmedlen anför statskontoret,

att ämbetsverket icke kan tillstyrka, att nämnden efter eget bedömande får

disponera dessa medel för utdelande av understöd. De hittills tillämpade

grunderna för lämnandet av bidrag bör gälla även i fortsättningen, varför

således Kungl. Maj :ts medgivande skall inhämtas, då fråga är om engångsbidrag

överstigande 20 000 kronor och periodiskt bidrag överstigande 10 000

kronor.

Härefter torde jag få övergå till att beröra vissa synpunkter som anmälts

i fråga om det arbete som nämnden skall bedriva.

Byggnadsstyrelsen, forskningskommittén, tekniska högskolan, Chalmers

teniska högskola, statens tekniska forskningsråd, ingen jörsvetenskapsakademien,

svenska väg- och vattenbyggares riksförbund samt HSB anser,

att forskningen bildar grunden för utvecklingen; även om den många

gånger ger resultat först på längre sikt bör den ej undanträngas av sådana

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

31

arbetsuppgifter, som kan förmodas ge resultat på kortare sikt. Nämnden

bör därför ej bindas vid direktiv som innebär, att den skall inrikta sig på

sådant arbete som ger snabbt resultat. Bl. a. framhålles, att om grundforskning

ej bedrives i tillräcklig omfattning, man icke kan räkna med att

tillgodogöra sig utländska erfarenheter i nöjaktig utsträckning. Vidare

anses betydelsen av konstruktionsforskning icke vara i tillräcklig grad beaktad;

byggnadskonstruktionerna torde enligt forskningskommitténs

mening vara det område, inom vilket det ekonomiska resultatet av ett

utvecklingsarbete säkrast kan spåras.

Forskningskommittén anser, att nämnden icke bör engagera sig i

direkta, tekniska rationaliseringsåtgärder på arbetsplatserna. Sådana åtgärder

kräver ett ekonomiskt risktagande, vilket en statlig institution

knappast kan ikläda sig. Vad som borde tillkomma nämnden är exempelvis

generella utredningar, initiativ och ekonomiskt stöd till utexperimenterande

av nya arbetsmetoder och maskiner samt till provhusbyggen etc.

Denna verksamhet är således att hänföra mera till begreppet produktionsteknisk

forskning än till rationalisering. Liknande synpunkter framföres

av byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statens tekniska

forskningsråd, svenska väg- och vattenbyggares riksförbund samt

svenska värme- och sanitetstekniska föreningen.

Svenska byggnadsarbetareförbundet och svenska murareförbundet anser,

att nämnden icke bör syssla med frågor om arbetsavtal och ackordsprislistor,

då dessa frågor bör avgöras förhandlingsvägen.

Samarbetskommittén för byggnadsfrågor uttalar, att kommitténs arbetsuppgifter

är i huvudsak av annan karaktär än de som åvilar forskningskommittén.

Bl. a. har samarbetskommittén tagit initiativ och varit

remissorgan i lagstiftningsfrågor på byggnadsområdet. I dessa och andra

frågor av allmän betydelse, som icke berör forskningskommitténs arbetsområde,

har samarbetskommittén en stark ställning med hänsyn till den

breda grund, på vilken den bygger. Samarbetskommittén bör tills vidare

fortsätta med sin verksamhet och som hittills erhålla bidrag från det centrala

byggnadsforskningsorganet. Forskningskommittén anser att det

finnes fog för att nämnden övertar samarbetskommitténs uppgifter; ett

sådant övertagande kan dock tänkas anstå något eller några år till dess

nämndens arbete stabiliserats. Under denna tid bör samarbetskommittén

kunna erhålla bidrag från nämnden. Byggnadsstyrelsen uppgiver, att en

preliminär överenskommelse träffats, att de uppgifter samarbetskommittén

har i fråga om ansvaret för utarbetande av byggnadsbeskrivningar för luisbyggnadsarbeten

och därmed sammanhängande frågor successivt skall

överföras till styrelsen.

Bränsleutredningen framhåller, att nämndens verksamhet kommer att

beröra ca 40 % av energiförbrukningen, motsvarande ca 700—800 milj.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

kronor. Med hänsyn till landets läge i fråga om bränsleförsörjningen bör

det vara en huvuduppgift för nämnden att behandla de bränsleekonomiska

problemen. Utredningen, som i annat sammanhang detta år föreslagit inrättande

av en statlig bränslemyndighet, anser att ett intimt samarbete

bör etableras mellan nämnden och bränslemyndigheten, därvid den senare

bör tjäna som impuls- och kontaktorgan. I nämnden, som bör tillsätta ett

särskilt permanent utskott för bränslefrågorna, bör ingå en representant

för bränslemyndigheten. Även byggnadsstyrelsen understryker vikten av

forskning på detta område.

Vad beträffar nämndens förhållande till bostadsstyrelsen och

byggnadsstyrelsen har forskningskommittén anfört, att någon gränsdragning

icke bör ske, utan att man snarare bör sträva efter ett samarbete.

Bostadsstyrelsen anser, att vissa arbetsuppgifter inom dess utredningsbyrå

bör överflyttas till nämnden. Vad angår arbetet inom sektionen för

övervakning av experimentverksamheten bör sålunda den ändringen ske

att bidrag till experimentkostnaderna beviljas av nämnden, som bör övertaga

uppgiften att öva tillsyn över det sätt på vilket experimenten utföres;

det bör ankomma på styrelsen och nämnden att i samråd bedöma värdet

av experimentförslag. I fråga om den allmänna sektionen bör uppgiften att

sprida kännedom om tekniska förbättringar och andra besparingsmöjligheter

samt kursverksamhet överföras till nämnden; i fråga om upplysningsverksamheten

i övrigt bör gälla, att nämnden i regel skall sköta den

del som vänder sig till specialisterna, medan styrelsen skall handhava den

mera brett upplagda upplysningsverksamhet, som bedrives i samband med

långivningen. Allmänt förutsättes dock att frågan om fördelning av uppgifterna

blir föremål för överläggningar mellan bostadsstyrelsen och nämnden.

Slutligen förutsättes, att nämnden skall kunna lämna bidrag till utredningar,

som genomföres av bostadsstyrelsen. Byggnadsstyrelsen betonar

vikten av samarbete mellan nämnden och styrelsen i fråga.

Beträffande frågan om nämndens organisation hämtas ur remissyttrandena

följande.

Svenska byggnadsindustriförbundet och svenska byggnadsentreprenörföreningen

anser att nämnden bör utformas icke som en statlig nämnd utan

som ett fristående, »neutralt» organ för byggnads- och anläggningsindustrierna,

förslagsvis under namnet svenska byggnadsforskningsinstitutet.

Personalen bör ej infogas i det statliga lönesystemet utan avlönas

efter kompetens och skicklighet samt tillförsäkras sociala förmåner, bl. a.

pensionering i SPP. I lönefrågorna har samma synpunkter anförts av forskningskommittén,

statens tekniska forskningsråd, ingen jörsvetenskapsakademien,

tekniska högskolan samt svenska väg- och vattenbyggares riksförbund.

Som argument i pensioneringsfrågan har anförts, att ett utbyte

av tjänstemän, dock icke med alltför korta tidsintervaller, mellan industrin

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

33

och nämnden skulle i hög grad gynna utvecklingsarbetet; bl. a. ur denna

synpunkt anses SPP-anslutningen värdefull. Kommittén uttalar därjämte,

att nämnden ensam bör få tillsätta sin personal.

Svenska byggnadsindustriförbundet och svenska byggnadsentreprenörföreningen

anser, att det enskilda byggandet bör få förfoga över minst V3

av platserna i nämnden förutom den representant för arbetsgivarna som

skall finnas. Enligt forskningskommittén, statens tekniska forskningsråd,

ingenjörsvetenskapsakademien och tekniska högskolan bör forskningen

erhålla en fyllig representation i nämnden. Svenska byggnadsarbetareförbundet

och svenska murareförbundet utgår ifrån att byggnadsfackens

eget företag, svenska riksbyggen, representeras i nämnden. Svenska stadsförbundet

— som i och för sig avstyrkt förslaget — framhåller att nämnden

i vart fall bör ha en mycket stark, kommunal representation. Även

svenska kommunal-tekniska föreningen anser att kommunala intressen

och erfarenhet bör bli representerade i nämnden. SABO — som också

avstyrkt förslaget — anser, att de allmännyttiga företagen, som

representerar nära 50 % av den årliga bostadsproduktionen, bör erhålla

en permanent plats i nämnden. Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund

anser att antalet ledamöter bör maximeras till tjugo, varav

tio utses av staten och tio av de privata och kommunala intressenterna;

ledamöterna bör utses i egenskap av fackmän inom sina resp.

områden och icke som representanter för olika myndigheter och intressen.

Att bränsleutredningen förordat att en representant för den av

utredningen föreslagna bränslemyndigheten skall ingå i nämnden har

tidigare angivits. Svenska värme- och sanitetstekniska föreningen föreslår

att i nämnden ingår en representant för den värme-, ventilations- och

sanitetstekniska branschen.

Forskningskommittén samt svenska väg- och vattenbyggares riksförbund

anser, att nämnden bör kunna utse ett arbetsutskott om högst fem personer.

Beträffande frågan om den tidpunkt, vid vilken nämnden bör inrättas,

har anförts följande. Forskningskommittén anser, att för den

händelse även kostnaderna för nämndens egen organisation på sätt kommittén

föreslagit skall bestridas från fondmedel, vissa omställningssvårigheter

kommer att uppstå i avvaktan på att fondmedlen flyter in. Nämnden

bör organiseras fr. o. in. den 1 juli 1954 och kommittén bör under nästa

budgetår fortsätta sin verksamhet och för detta ändamål erhålla anslag i

hittills gällande ordning. Liknande synpunkter anföres av svenska vägoch

vattenbyggares riksförbund. Statskontoret erinrar om att avgifterna

icke kan beräknas inflyta före april månad 1954 och ifrågasätter med

hänsyn härtill, huruvida nämnden bör organiseras redan fr. o. in. den 1

juli 1953.

3—455 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 163.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

34 •

II. ORGANISATIONSPROMEMORIAN.

Promemorians innehåll.

Avlöningar.

Det löpande administrativa arbetet skall utföras av nämndens sekretariat

under ledning av en överdirektör i Cp 17. Inom sekretariatet skall finnas

två arbetsgrupper, envar bestående av två ingenjörer, varav en intager förmansställning

och under överdirektören leder arbetet inom gruppens verksamhetsområde.

I stort sett kommer den ena gruppen att syssla med forskningen

och den andra med rationaliseringen. Någon bestämd gräns kan

dock ej dragas mellan de båda gruppernas arbetsfält; det bör ankomma

på nämnden och överdirektören att anpassa deras arbetsuppgifter efter

de skiftande förhållanden, som med all sannolikhet kommer att råda allteftersom

intresset förskjuts från ett område till ett annat. Vad beträffar

frågan om ingenjörernas löneställning bör en av dessa vara placerad såsom

byrådirektör i Cp 9. De övriga ingenjörerna bör tills vidare vara

arvodesanställda; en bör åtnjuta arvode motsvarande högst 31 löneklassen

och de båda övriga arvode motsvarande högst 29 löneklassen. Samtliga

ingenjörer bör vara högskoleutbildade.

En väsentlig uppgift för nämnden blir att göra arbetsresultaten tillgängliga

för dem som är intresserade därav och att sammanställa forskningsresultat

från in- och utländska källor m. m. För publiceringsverksamheten

förfogar den nuvarande kommittén över en redaktör, som enligt Kungl.

Maj :ts beslut uppbär ett årsarvode av 18 000 kronor. En motsvarande

tjänst erfordras även för nämnden. Det synes lämpligt att tjänsteinnehavaren

samtidigt fungerar som nämndens sekreterare och tjänstgör som

personalföredragande. För dessa uppgifter bör inrättas en arvodestjänst

som sekreterare med arvode motsvarande högst 27 löneklassen.

Vidare erfordras tills vidare fyra biträden, nämligen en förste kansliskrivare

i Ce 17, ett kanslibiträde i Ce 11 och två kontorsbiträden i reglerad

befordringsgång. Förste kansliskrivaren skall vara registrator och på eget

ansvar handhava kassarörelsen. I sistnämnda hänseende gäller, att nämnden

icke skall driva egen kassarörelse i fråga om fondmedlen; utbetalningar

från fonden bör nämligen ske genom statskontoret efter meddelande

från nämnden. Minst två av biträdena bör vara kunniga i stenografi.

Vad slutligen beträffar behovet av särskilda medel till skrivhjälp och

annan tillfällig personal måste förutsättas att nämnden, åtminstone tidvis,

kommer att vara i behov av biträde av tekniker med lägre kvalifikationer

än den övriga ingenjörspersonalen. Det synes därför icke vara tillrådligt

att för nu ifrågavarande behov avse ett lägre belopp än ca 15 000 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

35

Kungl. Maj :t bör meddela beslut rörande arvodenas storlek i varje särskilt

fall, där frågan är om arvode av 1 000 kronor eller mera för månad.

Nämndens årliga lönekostnader kan beräknas på följande sätt:

1 överdirektör Cp 17 ............................................................ 34 320

1 byrådirektör Cp 9 ............................................................ 25 572

1 ingenjör arvode högst 31 lkl ............................................. 21 984

2 ingenjörer arvode högst 29 lkl ............................................. 40 296

1 sekreterare arvode högst 27 lkl .......................................... 18 276

1 förste kansliskrivare Ce 17 ..............''.................................. 10 908

1 kanslibiträde Cell ............................................................ 8 652

2 kontorsbiträden reglerad befordringsgång ........................... 15 096

skrivhjälp och annan tillfällig arbetskraft .............................. 14 996

190 100

Till nämndens ordförande bör utgå ett årsarvode av 2 000 kronor; envar

av de övriga ledamöterna — utom överdirektören — bör äga uppbära 30

kronor för sammanträdesdag. Samtliga ledamöter bör åtnjuta resekostnads-

och traktamentsersättning enligt klass I A i allmänna resereglementet.

Antalet sammanträden beräknas till ett per månad.

Avlöningskostnaderna torde fördela sig på följande sätt:

Avlöningsstat:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän ....................................... 39 000

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t ... 6 000

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ........................... 118 000

Rörligt tillägg ..................................................................... 33 000

Summa kronor 196 000

Omkostnader.

Till nämnden bör anvisas följande årliga

Omkostnadsstat:

1. Sjukvård m. m................................................................ 1 000

2. Reseersättningar............................................................... 25 000

3. Utrustning ..................................................................... 15 000

4. Expenser ........................................................................ 16 000

Summa kronor 57 000

Anslagsposterna 2 och 3 bör få överskridas endast efter Kungl. Maj:ts

medgivande.

2. Reseersättningar. Det är att räkna med att befattningshavarna hos

nämnden i viss omfattning nödgas företaga resor till utlandet för att uppehålla

ett intimt samarbete med motsvarande verksamhet därstädes. Med

hänsyn härtill torde det vara lämpligt, att nämnden får sända sina tjänste
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

män på tjänsteresor till de övriga nordiska länderna utan att vara nödsakad

att därtill inhämta Kungl. Maj :ts medgivande. Det torde böra ankomma

på Kungl. Maj :t att utfärda allmänna bestämmelser rörande resekostnads-

och traktamentsersättningar för dessa resor.

3. Utrustning. Vid bedömandet av medelsbehovet för utrustning har

förutsatts, att nämnden tills vidare inrymmes i de lokaler, över vilka forskningskommittén

nu förfogar i fastigheten Arsenalsgatan 1, Stockholm,

samt att nämnden övertager kommitténs möbler och kontorsmateriel.

4. Expenser. Av denna anslagspost bör för nedan nämnda ändamål få

tagas i anspråk följande belopp, nämligen

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .......................................... 4 000

Övriga expenser, högst ......................................................... 4^ 0Q0

Summa kronor 16 000

Anslag till byggnadsforskning.

Kostnaderna för forskningskommitténs publikationsverksamhet bestrides

f. n. av det särskilda anslag till byggnadsforskning (X: C 25), som står

till kommitténs förfogande å riksstaten, och inkomsterna av försålda

publikationer tillföres vederbörlig inkomsttitel. Kommitténs skrifter skall

i princip säljas; undantag sker dock i en icke oväsentlig utsträckning för

publikationer, som kostnadsfritt tillställas statliga myndigheter och institutioner

m. fl. Hittills har emellertid inkomsterna från publikationsverksamheten

varit blygsamma —- i genomsnitt ca 3 600 kronor under de fyra

senast förflutna åren —- och betydande upplagor ligger f. n. osålda. Det

är med hänsyn till dessa förhållanden av vikt att försäljningsverksamheten

intensifieras, så mycket mera som publikationernas spridande ingår som

en väsentlig del av arbetsuppgifterna. I den mån så erfordras bör de för

publikationstryck avsedda medlen få tagas i anspråk för reklam rörande

utgivna skrifter m. m.

Behovet av medel för publikationstryck kan tills vidare uppskattas till

150 000 kronor per år. Det anslag, som anvisas härför, bör emellertid icke

bindas vid enbart detta ändamål utan det synes lämpligt att besparingar

får utnyttjas för nämndens utredningsverksamhet i allmänhet. Av denna

anledning och då kostnaderna för reklam bör bestridas från samma anslag,

bör erforderliga medel anvisas icke under en sedvanlig delpost i omkostnadsstaten

utan under ett särskilt reservationsanslag till byggnadsforskning

m. m. av 150 000 kronor.

Givetvis står det nämnden fritt att finansiera publikationstryck från

forskningsfonden. Det förutsättes dock, att i första hand reservationsanslaget

användes för detta ändamål och att inkomsterna härav tillföres

statsverket över vederbörlig inkomsttitel.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

37

Yttranden.

Statskontoret har, såsom i ett föregående sammanhang anförts, föreslagit

att det statliga tillskottet till verksamheten skall givas formen av

ett å driftbudgeten upptaget obetecknat anslag, som skall överföras till

fonden. Ersättningarna till av nämnden anlitade forskare in. fl. samt till

nämndens egen personal skulle enligt ämbetsverkets förslag utbetalas från

fonden, varigenom enhetliga anställningsförhållanden kunde erbjudas all

av nämnden anlitad personal. Statskontoret håller före, att man icke f. n.

bör vidtaga åtgärder i syfte att tillförsäkra personalen pension genom anslutning

till SPP. Det framhålles, att åt 1951 års pensionsutredning uppdragits

att undersöka möjligheterna av eu icke statsunderstödd pensionering

inom statens pensionsanstalt; därest en dylik pensioneringsform

skapas, synes det naturligt att frågan om befattningshavarnas pensionering

löses genom anslutning till nämnda anstalt. För det fall att vid nämndens

kansli anställes befattningshavare, vilken redan är tillförsäkrad pension

hos SPP, synes dock möjlighet böra öppnas att vidmakthålla denna pensionering

under tjänstgöringstiden vid nämnden.

Statskontoret anser, att det för chefstjänstemannen förordade löneläget

i Cp 17 är alltför högt. I avvaktan på närmare erfarenheter rörande på

nämnden belöpande arbetsuppgifter håller ämbetsverket före, att ersättningen

bör beräknas till högst 29 520 kronor för år, vilket belopp motsvarar

löneförmånerna i Cp 13. För de fyra civilingenjörerna bör upptagas två

utgiftsposter å högst (2 x 21 984) 43 968 resp. (2 x 20 148) 40 296 kronor,

vilka poster avvägts efter löneförmånerna i 31 resp. 29 löneklassen. Mot

den föreslagna lönesättningen av sekreteraren har statskontoret intet att

erinra. Vad därefter beträffar den föreslagna tjänsten som förste kansliskrivare

anser statskontoret att ansvaret för kassagöromålen i sista hand

bör åvila nämndens kanslichef, samt att sekreteraren bör utöva det närmaste

överinseendet över biträdespersonalens arbetsuppgifter. Arvodet till

nu ifrågavarande biträde bör utgå efter högst 15 löneklassen.

Statskontoret anser vidare, att ordförande- och ledamotsarvodena bör

utgå med 1 200 kronor för år resp. 20 kronor för sammanträdesdag.

Ämbetsverket anser sig icke kunna biträda förslaget att rätt skulle tillerkännas

nämnden att låta sina tjänstemän företaga tjänsteresor till de

nordiska länderna ulan att Kungl. Majrts medgivande inhämtas.

En reservant inom statskontoret (t. f. statskommissarien Lundli) har,

som i det föregående nämnts, uttalat, att hela forskningsverksamheten i

princip bör finansieras genom anslag å driftbudgeten. Med denna utgångspunkt

bör nämnden organiseras som ett rent statligt organ. Förslaget om

inrättande av vissa persionsberättigade tjänster borde därför kunna accepteras.

Statens kommitté för bgggnadsforskning har, som i ett föregående av
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kimgl. Maj:ts proposition nr 163.

snitt redovisats, ansett att kostnaderna för nämnden i första hand bör helt

bestridas av fondmedlen och att samtliga tjänster bör tillsättas av nämnden

ensam och med de anställningsförhållanden nämnden finner lämpliga. Om

emellertid statsmakterna ändock finner att de i promemorian föreslagna

principerna bör bibehållas, bör följande iakttagas vid den närmare utformningen

av detaljerna.

De fyra »ingenjörstjänster», som angivits i promemorian, bör få avse

även personer med annan utbildning än civilingenjörsexamen, exempelvis

arkitekter. Kravet på högskoleutbildning bör modifieras så att nämnden

skall äga anställa även andra för ändamålet lämpliga krafter.

Beträffande den kamerala verksamheten anför nämnden, att nämnden

för att erhålla överblick över forskningsmedlens förbrukning måste föra

en fortlöpande registrering av medelsåtgången. Om statskontoret skall

handhava utbetalningarna kommer ett onödigt dubbelarbete att uppstå.

Vidare förutser nämnden, att utbetalningar i regel kommer att ske med

små belopp vid relativt tätt återkommande tillfällen och att utbetalningar

ofta behöver ske omgående. Den kamerala verksamheten bör därför även

i fråga om fondmedlen åvila nämnden.

Beträffande det särskilda anslaget till byggnadsforskning föreslår kommittén,

att medel från detta jämväl får tagas i anspråk för annan verksamhet

av informatorisk karaktär än publikationstryck, såsom upptagande

av undervisningsfilm, anskaffande av bildmaterial för föredrag och tidskriftsartiklar

o. s. v.

Även i vissa andra remissyttranden har föreslagits, att personalen icke

skall infogas i det statliga lönesystemet; jag har i det föregående redogjort

härför i samband med att jag redovisat yttrandena över huvudpromemorian.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN.

Forskning på byggnadsområdet bedrives av en mångfald organ, såväl

statliga som icke-statliga. För att erhålla möjligheter att samordna och

systematisera byggnadsforskningen i syfte att rationellt utnyttja forskningsresurserna

beslöt statsmakterna år 1942 att inrätta ett särskilt statligt

organ, statens kommitté för byggnadsforskning. Kommittén har till

sitt förfogande haft vissa anslag på driftbudgeten, nämligen dels ett anslag

till kommitténs centrala organisation och dels ett anslag till byggnadsforskning.

Från sistnämnda anslag har kommittén beviljat bidrag till forskningsverksamhet

på byggnadsområdet.

Särskilda utredningar av år 1946 och år 1947 behandlade i till Kungl.

Maj :t avgivna betänkanden frågan om inrättande av ett centralt organ för

samordning av den tekniska och ekonomiska forskningsverksamheten på

husbyggandets område. Utredningarna utmynnade i förslag om inrättande

av ett statligt byggnadsinstitut, vars verksamhet skulle helt bestridas av

statsmedel. Kostnaderna beräknades av 1946 års utredning till nära en

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 39

miljon kronor och av 1947 års utredning till 900 000 kronor för år. Något

på betänkandena baserat förslag har dock icke förelagts riksdagen.

Behovet av en kraftigare insats på förevarande område har sedan länge

varit allmänt omvittnat; bl. a. har i det av 1951 års bostadsutredning i

december 1952 avgivna betänkandet och de däröver avgivna yttrandena

med eftertryck framhållits nödvändigheten av att forskningen kraftigt förstärkes.

Då det ansetts icke vara försvarligt att längre uppskjuta frågans

lösning har, efter samråd med företrädare för byggnadsbranschens organisationer

samt vederbörande parter på arbetsmarknaden, i föreliggande

huvudpromemoria uppdragits riktlinjer för en lösning av problemen efter

en ny linje. Vid promemorians remissbehandling har behovet av en vidgad

byggnadsforskning ånyo starkt understrukits.

Såsom i promemorian framhållits, torde byggnadsindustrin — till

skillnad från många andra industrigrenar — på grund av sin struktur

icke utan särskilda åtgärder kunna förväntas göra en tillräckligt vägande,

självständig insats i syfte att lösa de egna forsknings- och rationaliseringsproblemen.

I rådande statsfinansiella läge har det ansetts angeläget att icke

belasta statsbudgeten med utgifter av den storleksordning, som erfordras

om forskningsverksamheten skall giva ett med hänsyn till byggnadsverksamhetens

samhällsekonomiska betydelse godtagbart resultat. Från dessa

utgångspunkter har promemorian velat anvisa en annan väg för forskningens

finansiering. Det har sålunda föreslagits, att forskningen skall

finansieras genom en särskild avgift, som skall påläggas arbetsgivarna

i byggnadsfacket. De härigenom inflytande medlen skall stå till förfogande

för ett nytt centralt organ, i vilket en stark representation skall tillkomma

de intressegrupper, som tillskjuter rörelsekapitalet, samt arbetsmarknadsparterna.

Staten skall å sin sida bestrida kostnaderna för driften av centralorganet.

Jag ansluter mig helt till de i promemorian angivna synpunkterna

i dessa hänseenden och biträder därför till en början de i promemorian

gjorda förslagen, att en byggnadsforskningsavgift skall uttagas

samt att eu särskild nämnd skall inrättas för att med anlitande av de influtna

medlen främja verksamheten på förevarande område.

Vad därefter beträffar formen för statens insats har från åtskilliga håll

hävdats, att denna borde ske på så sätt att även staten erlade forskningsavgift.

I promemorian har emellertid enligt min mening anförts bärande

skäl för att staten skall vara befriad från skyldigheten att erlägga sådan

avgift. Jag tillstyrker därför även på denna punkt promemorians förslag

och utgår ifrån att statens bidrag skall lämnas i form av anslag på driftbudgeten.

Jag vill tillägga, att jag förutsätter att statens andel i kostnaderna

i stort sett motsvarar beloppen av de nuvarande anslagen. Det är

icke möjligt att utan vidlyftig utredning skapa sig eu uppfattning om vilka

kostnader staten skulle ådraga sig om statens bidrag togc form av bygg
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

nadsforskningsavgift. Härför erfordras nämligen en redovisning av i vilken

utsträckning statlig byggnadsverksamhet sker i egen regi resp. genom

anlitande av enskilda företagare. Då emellertid staten i mycket stor utsträckning

anlitar enskilda entreprenörer för sin byggnadsverksamhet torde

man ha anledning antaga, att statens tillskott genom en byggnadsforskningsavgift

icke skulle bli högre än de anslag, som enligt mitt förslag skall

anvisas för byggnadsforskningen.

Enligt promemorian skall byggnadsforskningsavgiften uttagas med utnyttjande

av den förvaltningsapparat, genom vilken försäkring sker för

olycksfall i arbete. Sådan försäkring kan ske hos riksförsäkringsanstalten

eller hos enskilt olycksfallsförsäkringsbolag. Det anses emellertid icke

lämpligt att ett enskilt bolag debiterar och uppbär byggnadsforskningsavgift

av de arbetsgivare, vilka tecknat försäkring i bolaget. Med hänsyn härtill

har i promemorian föreslagits, att riksförsäkringsanstalten skall ombesörja

byggnadsforskningsavgiftens uttagande från samtliga avgiftspliktiga

och att bolagen endast skall lämna riksförsäkringsanstalten visst bistånd

härvid. Vid remissbehandlingen har några allvarligare erinringar mot

den nu skisserade anordningen icke avgivits. Vad som härutinnan anförts

är dels att förfarandet skulle medföra alltför stora kostnader för administration

— såväl hos staten som hos de avgiftspliktiga — i förhållande till

det belopp som genom avgiften hopbringas och dels att vid den anknytning,

som enligt promemorian skall ske till riksförsäkringsanstaltens premietariff,

vissa ^ränsdragningssvårigheter kommer att göra sig gällande. Vad

beträffar administrationskostnaderna är det givet att staten icke kan undgå

kostnader för den arbetskraft, som tages i anspråk för den uppgift, det

här är fråga om. Det torde emellertid icke råda någon tvekan om att den

samordning med debiteringen och uppbörden av olycksfallsförsäkringspremierna

som i promemorian föreslagits, medgiver minsta möjliga administrativa

insats från statens sida. Det merarbete, som kommer att åsamkas

industrin, består — förutom i åtgärder för avgifternas bokföring —

endast i att avgiva för debitering erforderliga uppgifter. Dessa torde i fråga

om riksförsäkringsanstaltens försäkringstagare kunna hämtas direkt ur

olycksfallsförsäkringsmaterialet; endast vad beträffar försäkringsbolagens

försäkringstagare kan man befara att kompletterande eller förtydligande

uppgifter kan komma att erfordras i någon mera påtaglig utsträckning.

Det är emellertid att märka, att behovet av tillgång till mera detaljerade

upplysningar minskar om de avgiftspliktiga verksamhetsgrenarna begränsas

på sätt jag i det följande kommer alt föreslå, .lag tillstyrker det i promemorian

framlagda förslaget i nu angivna hänseenden. Till vissa närmare

detaljer i debiterings- och uppbördsförfarandet återkommer jag i

det följande.

I promemorian har med utgångspunkt från riksförsäkringsanstaltens

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts proposition nr 163.

41

premietariff för större arbetsgivare närmare angivits vilka verksamhetsgrenar,

som skall beläggas med byggnadsforskningsavgift. I icke obetydlig

omfattning har i remissyttrandena föreslagits, att verksamheten skall få

avse hela byggnads- och anläggningsfacket, framför allt även väg- och

vattenbyggnadsarbeten. Jag är emellertid icke f. n. benägen att biträda

dessa synpunkter. Jag anser nämligen att verksamheten tills vidare bör

inriktas på problem, som har anknytning till husbyggnadsområdet. Innan

närmare erfarenheter vinnes av den nya verksamheten kan det icke anses

försvarligt att giva densamma en så stor omfattning som man tänkt sig i

nyssnämnda yttranden.

Från åtskilliga håll har påtalats, att vissa gränsdragningssvårigheter

och andra otillfredsställande tillämpningsproblem kommer att uppstå om

avgiflsplikten avgränsades inom premietariffens verksamhetsgrenar på

sätt i promemorian föreslagits. Vad härutinnan under remissbehandlingen

anförts är otvivelaktigt värt beaktande. Det är givet alt anknytningen till

riksförsäkringsanstaltens premietariff icke ur alla synpunkter kan betraktas

som idealisk; tariffen är ju utarbetad för en helt annan uppgift än den

för vilken den enligt förevarande förslag skall komma att användas. I likhet

med riksförsäkringsanstalten anser jag dock, att den enda framkomliga

vägen vid en anknytning till premiedebiteringen är att föreskriva att

avgift skall av arbetsgivaren erläggas för varje arbetare som vid premiedebiteringen

hänförts till sådan i premietariffen införd verksamhetsgren

som skall vara avgiftsbelagd. Betydande förbättringar i de i remissyttrandena

angivna hänseendena kan dock åstadkommas genom att ytterligare

vissa verksamhetsgrenar befrias från avgiftsskyldighet. I fråga om yrkesgruppen

»Byggnadsverksamhet» har jag funnit, att undergruppen »A.

Grundläggnings- och rivningsarbete» bör undantagas från avgiftsplikt;

denna grupp, vars medtagande framför andra skulle förorsaka svårigheter

i angivna hänseenden, sysselsätter enligt 1949 års försäkringsstatistik endast

449 årsarbetare, anställda hos s. k. större arbetsgivare. Även medräknat

antalet till motsvarande grupp hänförda arbetare, som är anställda

hos s. k. mindre arbetsgivare, representerar här ifrågavarande verksamhetsgrenar

en synnerligen ringa del av arbetarkåren inom byggnadsfacket.

Vidare bör hela undergruppen »C. Järnvägs-, väg-och brobyggnader» undantagas.

I fråga om undergruppen »G. övrig hithörande verksamhet» ansluter

jag mig till promemorians förslag. Avgiftsbelagda bör således i fråga om

»Byggnadsverksamhet» endast vara följande verksamhetsgrenar: undergruppen

»B. Husbyggnader», undergruppen »F. Byggnadsyrken» samt av

undergruppen »G. övrig hithörande verksamhet» följande specialgrupper,

nämligen entreprenadarbete, uppförande av järnkonstruktioner, skorstensbyggnadsverksamhet

och ställningsbyggnadsarbete. I fråga om entreprenadverksamhet

bör dock föreskrivas, alt sådan verksamhet endast skall

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

vara avgiftsbelagd i den mån den avser verksamhet, för vilken enligt bestämmelserna

i övrigt avgiftsplikt skall föreligga. Slutligen bör under yrkesgruppen

»metallindustri» i nära överensstämmelse med promemorians förslag

avgiftsbeläggas bleck- och plåtslageri i samband med husbyggnadsarbete

samt installation av gas-, vatten-, värme- och avloppsledningar. En

fullständig förteckning över avgiftsbelagda verksamhetsgrenar bör införas

i vederbörlig tillämpningskungörelse; ett utkast härtill fogas som bilaga

till detta protokoll.

Avgiftsplikten bör vidare såsom i promemorian föreslagits begränsas till

att omfatta endast arbetsgivare, som yrkesmässigt bedriver verksamhet av

avgiftsbelagd karaktär, ävensom kommun. Tanken att såsom svenska byggnadsindustriförbundet

och svenska byggnadsentreprenörföreningen föreslagit

avgiftsbelägga även i egen regi byggande industrier, där regelbundet

mer än 25 arbetare sysselsättes med byggnads- och anläggningsarbeten, bör

tills vidare stå på framtiden. En sådan anordning skulle bl. a. föranleda

specialredovisning från arbetsgivarna och därjämte föra byggnadsforskningsavgiften

in i ett flertal andra industrigrupper än byggnads- och metallindustri.

De administrativa olägenheterna härav synes vara så stora att en

dylik utvidgning av avgiftsplikten icke nu bör vidtagas.

Vad härefter beträffar avgiftens storlek biträder jag promemorians förslag

att denna skall bestämmas till 20 kronor för varje årsarbetare, varvid

en årsarbetare skall motsvara 300 dagsverken. Avgiften bör dock endast

utgå för varje fullt trehundratal dagsverken. Antalet årsarbetare kan

enligt vad svenska byggnadsindustriförbundet och svenska byggnadsentreprenörföreningen

uppgivit beräknas till minst 135 000. Med hänsyn till

de smärre begränsningar av antalet avgiftspliktiga verksamhetsgrenar, vilka

jag i det föregående föreslagit, torde kunna antagas, att byggnadsforskningsavgiften

kommer att inbringa i runt tal 2,5 milj. kronor.

Socialförsäkringsbolagens förening anser, att de för debiteringen erforderliga

uppgifterna bör inhämtas genom en särskild för ändamålet avsedd

deklarationsblankett; denna bör avgivas av såväl riksförsäkringsanstaltens

som bolagens försäkringstagare. Enligt min mening bör man söka undvika

att tillskapa ett särskilt blankettsystem för detta ändamål och riksförsäkringsanstalten

torde med den kännedom som anstalten förvärvat i

fråga om sina försäkringstagare väl kunna genomföra det för dessa erforderliga

debiteringsarbetet utan att kräva en specialdeklaration. Jag vill

emellertid icke utesluta möjligheten av att en sådan deklaration kan

komma att erfordras för att riksförsäkringsanstalten skall kunna komma

till rätta med debiteringsproblemen i fråga om bolagens försäkringstagare.

Ett ställningstagande till detta spörsmål bör dock anstå till dess anstalten

hunnit förvärva en viss erfarenhet av de speciella problem, som måhända

kan komma att möta vid debiteringen av dessa arbetsgivare.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

43

I vederbörande författning om byggnadsforskningsavgift bör, i likhet

med vad som gäller i fråga om olycksfallsförsäkringen, stadgas skyldighet

för arbetsgivare att lämna de uppgifter, som anstalten finner erforderliga

för debiteringsarbetet, ävensom att underkasta sig kontroll i dessa hänseenden.

Vidare bör bestämmelser införas om tystnadsplikt för den som

i riksförsäkringsanstalten handlägger nu ifrågavarande ärenden. För försummelse

bör stadgas samma påföljder, som gäller enligt olycksfallsförsäkringslagen.

I betraktande av den positiva inställning, som socialförsäkringsbolagens

förening visat i sitt remissyttrande, synes det däremot icke

erforderligt att ålägga olycksfallsförsäkringsbolagen skyldighet att bistå

riksförsäkringsanstalten vid debiteringsarbetet.

Vad i promemorian föreslagits om uppbörd samt indrivning av resterande

avgifter ävensom om rätt för riksförsäkringsanstalten att från vederbörlig

inkomsttitel lyfta vissa uppdebiterade avgifter samt om anförande

av besvär över påförd avgift anser jag mig kunna biträda. Förslaget innebär

bl. a., att avgifterna skall, i fråga om s. k. mindre arbetsgivare med försäkring

i riksförsäkringsanstalten, uppbäras i samband med den allmänna

uppbörden. Frågan huruvida bestämmelser härutinnan skall införas i uppbördsförordningen

eller utfärdas med stöd av den för Kungl. Maj :t enligt

1 § nämnda förordning gällande fullmakten torde få senare upptagas till

avgörande. Jag vill framhålla, att några bestämmelser härutinnan i vart

fall icke erfordras i sådan tid att icke frågan därom kan underställas 1954

års riksdag. —- Riksförsäkringsanstalten har i fråga om de forskningsavgifter,

som skall påföras debetsedel för slutlig skatt, förutsatt att avgifterna

upptages under särskild rubrik på debetsedeln. Jag är icke f. n. beredd att

föreslå en dylik anordning. De av anstalten påpekade olägenheterna av att

avgiften icke klart angives på debetsedlarna torde i någon mån kunna motverkas

exempelvis genom att meddelande om byggnadsforskningsavgiften

införes i facktidskrifter o. dyl.

Genom avgiften inflytande medel bör på sätt i promemorian angivits

överföras till eu fond, benämnd byggnadsfackets forsknings- och rationaliseringsfond,

vilken skall förvaltas av statskontoret.

Statskontoret anser, att nämnden icke bör få fritt disponera över fondmedlen;

ämbetsverket menar, att Kungl. Maj:t, på sätt hittills skett beträffande

de till byggnadsforskningskommittén anvisade forskningsmedlen,

bör besluta om disposition, då fråga är om engångsbidrag överstigande

20 000 kronor och periodiskt bidrag överstigande 10 000 kronor. Enligt

min mening bör emellertid forskningsverksamheten icke dirigeras av Kungl.

Maj:t. Det är av vikt att nämnden får i väsentlig mån råda över verksamhetens

inriktning i fråga om såväl de stora linjerna som de smärre detaljerna.

Den bör därför på egen band få disponera över fondmedlen. Jag

förutsätter emellertid, att nämnden skall till chefen för socialdeparte
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

mentet halvårsvis i förväg avgiva en preliminär plan för verksamheten.

Vad nu sagts gäller dock endast själva forskningen; uppkommer behov alt

från fondmedel bestrida utgifter, som hänför sig till verksamheten inom

nämndens kansli, bör Kungl. Maj :ts medgivande inhämtas.

Jag övergår nu till vissa frågar rörande nämndens arbetsuppgifter.

Framför allt de organ, som företräder den vetenskapliga forskningen, har

ansett att grundforskningens betydelse icke tillräckligt beaktats i promemorian.

Enligt denna skall nämnden nämligen i första hand vara inställd

på praktiskt utvecklingsarbete, som ger relativt snabba resultat. Man har

emellertid menat att grundforskningen är oundgänglig för hela utvecklingen

inom byggnadsfacket. I vissa fall har man därjämte ansett att behovet

av forskning på konstruktionsområdet förbisetts i promemorian.

Vidare har en viss osäkerhet gjort sig gällande i fråga om på vad sätt

nämnden skall taga befattning med rationaliseringsproblemen. Jag förutsätter

att nämndens verksamhet icke skall bindas genom detaljerade direktiv.

I stället bär det, som jag i annat sammanhang nyss antytt, överlåtas

åt nämnden att själv bedöma i vilken form och på vilka arbetsområden

nämndens insats från tid till annan skall göras. Om granskningen av den

i det föregående nämnda planen ger anledning därtill, bör Kungl. Maj :t

dock kunna ge anvisningar rörande verksamhetens inriktning.

Nämnden bör sträva efter att snarast möjligt övertaga de arbetsuppgifter,

med vilka samarbetskommittén för byggnadsfrågor nu sysslar, allt

i den mån dessa icke kommer att hänföras till byggnadsstyrelsen. Jag räknar

därför med att bidraget till samarbetskommittén indrages med utgången

av innevarande budgetår.

Beträffande frågan om gränsdragningen mellan å ena sidan nämnden

och å andra sidan bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen har sistnämnda

myndigheter i sina remissutlåtanden anfört vissa synpunkter. Det bör såsom

i promemorian angivits få ankomma på Kungl. Maj :t att närmare

fastställa nämndens förhållande till dessa båda ämbetsverk.

Byggnadsforskningsavgiften bör införas fr. o. in. den 1 januari 1954.

Först under andra kvartalet av år 1954 torde något genom avgiftens inflytande

mera betydande belopp komma att bli tillgängligt för sitt ändamål.

Under större delen av budgetåret 1953/54 måste därför den pågående

forskningsverksamheten finansieras i den hittills gällande ordningen. Statens

kommitté för byggnadsforskning anser, att den nya nämnden icke bör

träda i verksamhet förrän den 1 juli 1954 och förutser vissa omställningssvårigheter

för den händelse omorganisationen sker redan vid ingången

av budgetåret 1953/54. Gentemot dessa synpunkter vill jag anföra, att ett

omfattande förberedelsearbete måste göras undan, innan forskningsverksamheten

kan vidgas till det nya formatet. Den nya nämndens verksamhet

bör därför taga sin början i god tid före omställningen. Under sådana

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 163.

45

förhållanden förefaller det lämpligast, att nämnden avlöser forskningskommittén

redan den 1 juli 1953. Nämnden kan då under nästa budgetår dels

fortsätta den från kommittén övertagna forskningsverksamheten och dels

planera den fortsatta forskningen så att denna omedelbart kan sättas i

gång när tillräckligt stort kapital influtit till fonden. Jag vill i detta sammanhang

tillägga, att det bör vara nämnden angeläget att låta fullfölja

de forskningsarbeten, som kommittén igångsatt, även om arbetet icke anses

ligga i linje med nämndens eget forskningsprogram.

Jag föreslår alltså, att statens kommitté för byggnadsforskning den 1

juli 1953 skall avlösas av ett mera permanent organ; detta bör erhålla

namnet statens nämnd för byggnadsforskning.

I fråga om nämndens sammansättning ansluter jag mig till vad i promemorian

föreslagits, dock med den ändringen att antalet ledamöter bör

— förutom chefen för nämndens kansli — utgöra tretton.

Vad beträffar nämndens personal har i promemorian beräknats ett behov

av 1 överdirektör i Cp 17, 1 byrådirektör i Cp 9, 1 ingenjör med arvode

motsvarande högst 31 löneklassen, 2 ingenjörer med arvoden motsvarande

högst 29 löneklassen, 1 sekreterare med arvode motsvarande högst 27 löneklassen,

1 förste kansliskrivare i Ce 17, 1 kanslibiträde i Ce 11 samt 2 biträden

i reglerad befordringsgång. Avlöningskostnaderna har beräknats,

inklusive visst belopp för tillfällig personal, till ca 190 000 kronor för år.

Jag har i stort sett intet att erinra mot den i promemorian gjorda beräkningen

av personalbehovet. Vad beträffar anställningsformerna vill jag

föreslå, att — förutom biträdespersonalen — endast chefen för nämndens

kansli lönegradsplaceras. övrig teknisk personal bör vara arvodesanställd.

Såsom statens kommitté för byggnadsforskning anfört, bör de s. k. ingenjörstjänsterna

— och härmed avser jag även den tjänst som enligt promemorian

skulle uppföras som en byrådirektörstjänst ■— icke förbehållas

enbart personer med civilingenjörsexamen. Chefen för kansliet bör placeras

i Cp 15 och erhålla tjänstebeteckningen föreståndare. I stället för en tjänst

som förste kansliskrivare bör inrättas en tjänst som kansliskrivare i Ce 15;

i övrigt har jag intet att erinra mot promemorians förslag i fråga om biträdestjänsternas

lönegradsplacering.

Nämnden förutsättes förfoga över dels ett avlöningsanslag, avsett för

personalen vid nämndens kansli, och dels vissa medel, avsedda för bestridande

av kostnaderna för själva forskningsverksamheten, nämligen dels ett

statligt anslag till byggnadsforskning och dels fondmedlen. Den nuvarande

forskningskommittén förfogar över dels ett anslag till sin egen verksamhet

och dels ett anslag till forskning. Forskningsanslaget må vid behov tagas

i anspråk för att förstärka personalen vid kommitténs centrala organisation;

härför erfordras dock Kungl. Maj:ts medgivande i det enskilda fallet.

På samma sätt bör de forskningsmedel, som står till den nya nämndens förfogande,

kunna vid behov anlitas till förstärkning av nämndens personal,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

förutsatt att Kungl. Maj:t medgiver detta i varje särskilt fall. Med utgångspunkt

från vad nu sagts finner jag vidare, att under ett för nämnden avsett

avlöningsanslag icke bör redovisas annan personal än den lönegradsplacerade.

övrig för nämndens kansli erforderlig personal, således bl. a. de

arvodesanställda teknikerna och sekreteraren, bör avlönas från forskningsmedel;

beträffande arvodenas storlek bör Kungl. Maj:t meddela beslut från

fall till fall.

Nämndens föreståndare bör givetvis tillsättas av Kungl. Maj :t. I övrigt

bör i fråga om avlöningsanslaget gälla, att Kungl. Maj :t skall meddela beslut

rörande arvodenas storlek i varje särskilt fall, där fråga är om arvode

av 1 000 kronor eller mera för månad.

Ordföranden bör erhålla arvode med 1 800 kronor för år, varjämte envar

av de övriga ledamöterna utom föreståndaren bör uppbära 30 kronor för

sammanträdesdag. Ledamöterna bör åtnjuta resekostnads- och traktainentsersättning

enligt klass I A i resereglementet. Med den av mig föreslagna

utvidgningen av antalet nämndledamöter från It till 13 bör medelsbehovet

till nu nämnda arvoden beräknas till ca 6 100 kronor för år.

För nämndens verksamhet bör å riksstaten uppföras tre särskilda anslag,

nämligen ett förslagsanslag till nämndens avlöningar, ett förslagsanslag

till nämndens omkostnader och ett reservationsanslag till byggnadsforskning.

Dessa anslag skall tillsammans representera statens insats för

den genom nämnden bedrivna forskningsverksamheten. För innevarande

budgetår har till den nuvarande forskningskommitténs verksamhet anvisats

tillhopa 388 000 kronor; med hänsyn till de lönejusteringar, vilka följt

av 1952 års löneökning, kan dock anslagsbelastningen i realiteten uppskattas

till ca 395 000 kronor. Vid beräkningen av anslagsbehovet till

nämnden för nästa budgetår utgår jag ifrån, att statens tillskott till forskningsverksamheten

i stort sett skall vara oförändrat; det blir således här

huvudsakligen fråga om att bestämma medlens fördelning på de tre angivna

anslagen.

Vad först beträffar frågan om anslag till bestridande av nämndens avlöningar

vill jag framhålla, att nämnden torde komma att utbyggas successivt

under budgetåret 1953/54. De årliga avlöningskostnaderna för lönegradsplacerad

personal kan beräknas till ca 65 800 kronor. Ett belopp av

62 000 kronor torde emellertid vara tillräckligt för nästa budgetår. Härtill

kommer medelsbehovet för arvoden till nämndledamöterna, 6 100 kronor.

Anslaget bör således uppföras med 68 100 kronor.

Medelsbehovet fördelar sig på de skilda anslagsposterna på följande sätt:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 20 700 kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj : t, 6 100 kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 19 600 kronor;
rörligt

tillägg 21 700 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

47

För nästa budgetår bör under omkostnadsanslaget anvisas 1 000 kronor

till sjukvård, 20 000 kronor till reseersättningar, 15 000 kronor till utrustning

och 16 000 kronor till expenser eller tillhopa 52 000 kronor. Då det

är att räkna med att nämndens befattningshavare i viss utsträckning nödgas

företaga resor till utlandet, framför allt de nordiska länderna, för att

uppehålla ett intimt samarbete med motsvarande verksamhet därstädes,

synes det riktigt att beräkna medel för utlandsresor under nämndens omkostnadsanslag.

Jag kan emellertid icke biträda promemorians förslag att

resor till de övriga nordiska länderna skall få företagas utan Kungl. Maj :ts

medgivande. Även i fråga om omkostnaderna för nämndens sekretariat

bör gälla att någon förstärkning från forskningsmedel icke bör få ske utan

Kungl. Maj :ts medgivande.

Slutligen bör, som i det föregående nämnts, anvisas ett reservationsanslag

till byggnadsforskning. Detta anslag bör i första hand användas till

bestridande av kostnaderna för publikationstryck och den reklam, som

erfordras för att försäljningsverksamheten skall nå tillfredsställande omfattning.

Inkomsterna från publikationsverksamheten bör tillgodoföras

vederbörlig inkomsttitel. Anslaget bör emellertid dessutom få användas till

nämndens verksamhet i allmänhet. Hinder bör icke möta för nämnden

att taga anslaget i anspråk även för annan verksamhet av informatorisk

karaktär än upplysningsverksamheten.

Anslaget till byggnadsforskning bör för nästa budgetår uppföras med

275 000 kronor. Med detta anslag torde nämnden disponera över tillräckliga

medel för att icke behöva avbryta nästa budgetårs forskningsarbete,

innan medel inflyter genom den föreslagna byggnadsforskningsavgiften.

Totalt skulle vid bifall till de av mig avgivna förslagen statens tillskott

till den genom statens nämnd för byggnadsforskning bedrivna verksamheten

komma att uppgå till (68 100 + 52 000 + 275 000) 395 100 kronor.

Grundläggande bestämmelser om byggnadsforskningsavgiften bör intagas

i en särskild förordning. Ett inom socialdepartementet uppgjort utkast

till tillämpningskungörelse torde få bifogas propositionen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

A. antaga inom socialdepartementet upprättat förslag till

förordning angående byggnadsforskningsavgift;

B. godkänna av mig i det föregående framlagt förslag i

fråga om inrättande fr. o. in. den 1 juli 1953 av en statens

nämnd för byggnadsforskning;

C. godkänna följande personalförteckning för statens

nämnd för byggnadsforskning, att tillämpas tills vidare

fr. o. in. budgetåret 1953/54:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Personalförteckning.

Tjänsteman å ordinarie stat:

Befattning Lönegrad

1 föreståndare ................................................ Cp 15;

D. godkänna följande avlöningsstat för statens nämnd för

byggnadsforskning, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1953/54:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ... 20 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis ................................. 6 100

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ...... 19 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 21 700

Summa kronor 68 100;

E. under femte huvudtiteln för budgetåret 1953/54 anvisa

dels till Statens nämnd för byggnadsforskning: Avlöningar

ett förslagsanslag av 68 100 kronor,

dels till Statens nämnd för byggnadsforskning: Omkostnader

ett förslagsanslag av 52 000 kronor,

dels ock till Byggnadsforskning ett reservationsanslag av

275 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

49

Bilaga.

Utkast

till

KUNGÖRELSE

med tillämpningsbestämmelser till förordningen angående byggnadsforskningsavgift.

Härigenom förordnas som följer.

Byggnadsforskningsavgift skall erläggas för arbetstagare, vilken vid

debitering i riksförsäkringsanstalten av avgift enligt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete är att hänföra till någon av följande verksamhetsgrenar,

nämligen

inom yrkesgruppen metallindustri:

bleck- och plåtslageri i samband med husbyggnadsarbete samt

installation av gas-, vatten-, värme- och avloppsledningar;

inom yrkesgruppen byggnadsverksamhet nedanstående i anstaltens

premietariff för arbetsgivare med i regel minst fem arbetare upptagna

undergrupper med specialgrupper:

B. Husbyggnader.

1. av sten, tegel eller betong,

2. av trä,

3. fabriksbyggnad,

4. kyrkobyggnad.

F. Byggnadsyrken.

1. asfanläggningsarbete,

2. glasmästeri,

3. golvläggningsarbete (ej plattsättning),

4. installering av telegraf-, telefon- och elektriska ledningar, såväl inomsom

utomhus,

5. kakelugnsmakeri,

(i. murningsarbete i mindre omfattning,

7. måleri såväl i verkstad som in- och utvändigt å byggnader,

8. reveteringsarbete,

9. snickeriarbete,

10. stenhuggeriarbete (ej grundläggning),

11. stuckatörarbete,

12. takarbete,

13. timringsarbete,

14. plattsättning.

4—455 53 Bihany till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 163.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

G. Övrig hithörande verksamhet.

2. entreprenadarbete (större byggnadsarbeten och anläggningar),

3. uppförande av järnkonstruktioner,

ti. skorstensbyggnadsverksamhet,

8. ställningsbyggnadsarbete.

Vid tillämpning av vad i föregående stycke föreskrivits skall iakttagas,

att vid entreprenadarbete avgift skall erläggas endast i den mån fråga är

om arbete, som även eljest är belagt med avgift enligt denna kungörelse.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1954.

Stlilm 1953. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 44, 45 och 146 §§ byggnadslagen den 30 juni 1947 a1 i texten
  2. S3LU 1953:13 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående uttagande av en avgift för främjande av forskning och rationalisering på bgggnadsområdet samt i s. 1 i texten