Sök i Ratio Lex

Angående understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande

1953-03-13 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:167, Angående understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

1

Nr 167.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående understödjande

av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande;

given Stockholms slott den 13 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att till understödjande av riksföreningen för

kräftsjukdomarnas bekämpande beviljas statsbidrag med tillhopa högst

10 miljoner kronor att utgå med belopp, motsvarande vad föreningen förmår

hopbringa genom insamling från enskilt håll under tiden 1 juli 1953

—30 juni 1955. Medlen avses skola användas för cancerforskning. För

budgetåret 1953/54 äskas för ändamålet ett reservationsanslag av 5 miljoner

kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 167.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sicöld,

Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund,

fråga om understödjande av riksföreningen för kraftsjukdomarnas bekämpande

samt anför därvid följande.

Framställning av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande.

I skrivelse den 29 oktober 1952 hemställer riksföreningen om rätt för

skattskyldig att vid statlig inkomstbeskattning njuta avdrag för penninggåva

till föreningen. I huvudsak anföres följande.

Kräfta är f. n. vår mest förhärjande folksjukdom. Årligen do 11 å 12 000

svenskar i kräftsjukdomar. Trots att förbättrade metoder för kräftsvulsternas

diagnostik, kirurgiska avlägsnande och strålbehandling kommit i allmänt

bruk och medfört gynnsammare läkningsresultat, har antalet dödsfall

i kräfta oavbrutet ökat.

För ett framgångsrikt bekämpande av kräftsjukdomarna erfordras en

intensiv och omfattande forskningsverksamhet med anknytning till praktiskt

taget alla områden inom medicinsk och naturvetenskaplig forskning.

Till en del kan denna verksamhet vara inriktad på att nå omedelbara praktiska

resultat, men till en mycket stor del måste den gå ut på lösandet av

mera avlägsna problem och bedrivas på lång sikt.

Den skrämmande utvecklingen på kräftsjukdomarnas område har på

senare tid i många kulturländer utlöst en intensiv verksamhet inom kräftforskningen

och stimulerat till betydande ekonomiska uppoffringar från

såväl allmänt som enskilt håll. Även i Sverige är det absolut nödvändigt att

utan dröjsmål uppbygga och underhålla en kräftforskning på bred bas och

lång sikt. Vårt land har f. n. ett flertal högt kvalificerade forskare inom

områden av betydelse för kräftforskningen, vilka forskare äro beredda att

ställa sina krafter till förfogande. Det fordras emellertid härutöver medel

för byggande och upprätthållande av laboratorier och forskningsavdelningar,

anskaffning av modern teknisk apparatur och annan utrustning,

avlöning åt forskare, assistenter och laboratoriepersonal m. m. Även om

man i Sverige av naturliga skäl icke kan räkna med sådana massinsatser

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 167.

3

för kräftforskningen, som förekomma i vissa andra länder, komma kostnaderna

för forskningsverksamheten att uppgå till mycket höga belopp.

Man måste ha ekonomiska garantier för lång tid framåt med hänsyn till

åtskilliga forskningsuppgifters nödvändiga inriktning på längre sikt och

behovet av att utbilda och kvarhålla kvalificerade forskare.

De ekonomiska resurser, som hittills stått till förfogande för kräftforskningen

i Sverige, ha i förhållande till det stora behovet varit tämligen obetydliga.

År 1951 bildades riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande

med uppgift framför allt att söka anskaffa och tillhandahålla medel

för uppbyggande och vidmakthållande av en inhemsk forskning på området.

För att föreningens medel skola användas på ett så effektivt sätt som

möjligt, biträdes föreningens styrelse av en forskningsnämnd, bestående av

landets främsta vetenskapsmän inom de forskningsgrenar, som ha betydelse

för studiet av kräftsjukdomarna.

Ordföranden i föreningens forskningsnämnd, professorn Arne Tiselius,

har uppskattat det sannolika medelsbehovet för kräftforskningen till 2 å 3

miljoner kronor per år under de första åren samt till 3 å 4 miljoner kronor

årligen för tiden därefter. Dessa belopp avse endast löpande forskningsutgifter

och sålunda icke större engångsinvesteringar, såsom byggnader, apparatanläggningar

m. m. Hittills har hos forskningsnämnden ansökts om anslag

å nära 5 miljoner kronor. I början av år 1952 har föreningen företagit

en landsomfattande insamling, varvid influtit omkring 1,5 miljoner kronor.

Praktiskt taget samtliga bidrag ha utgjorts av mindre belopp. Emellertid

måste föreningen för att få in tillräckliga medel söka utverka betydande

bidrag även från industrier och andra företag samt från sådana enskilda

personer, som ha förutsättningar att lämna större bidrag. En sådan insamling

torde dock icke i nuvarande ekonomiska läge kunna genomföras, om

icke lämnande av bidrag stimuleras genom att bidragsgivarna vid inkomstbeskattningen

berättigas njuta avdrag för gåva till föreningen. Tidigare har

här i landet genom dylika förmåner insamling av medel för skilda ändamål

främjats, t. ex. gåvor till internationellt hjälparbete och till vissa försvarsändamål.

I ett flertal främmande länder främjas kräftforskningen och annan

samhällsgagnelig forskning genom beskattningsreglerna.

Föreningen hemställer att, om den avsedda förmånen lämpligen icke

kan lämnas envar skattskyldig, som givit bidrag till föreningens verksamhet,

i varje fall rörelseidkare erhåller möjlighet att göra avdrag. Föreningen

avser nämligen att främst vända sig till denna kategori för att utverka

större bidragsbelopp. Det erforderliga beloppet för den forskningsverksamhet,

som föreningen avser att stödja, uppskattas till omkring 50 miljoner

kronor.

Yttranden över riksföreningens framställning.

över riksföreningens framställning ha utlåtanden avgivits av dels vissa

myndigheter, som ha att tillgodose de skatterättsliga synpunkterna, dels

ock två medicinska fackmyndigheter. De flesta myndigheterna av den förra

kategorien ha visat en övervägande kritisk inställning till att understödjandet

av föreningens verksamhet skulle ske i form av avdragsrätt vid taxering

till statlig inkomstskatt. De medicinska myndigheterna ha ställt sig

positiva till framställningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Kammarrätten ifrågasätter icke annat än att ett bifall till föreningens

framställning i hög grad skulle stimulera föreningens insamlingsverksamhet.

Det torde dock knappast kunna förnekas, att starka skäl, såväl principiella

som praktiska, tala emot bifall. Om den föreslagna avdragsrätten

infördes, komme detta säkerligen i många fall att medföra, att de insamlingsbidrag,

som lämnades av enskilda personer, till mer än hälften komme

att finansieras av statsmedel. Vidare kan ett bifall till framställningen befaras

komma att leda till att även andra sammanslutningar med i hög grad

behjärtansvärda ändamål framföra krav på avdragsrätt. Om dessa krav i

större utsträckning komme att bifallas, skulle lätt en icke önskvärd uppluckring

av gällande skattelagstiftning komma till stånd. Emellertid torde

övervägande skäl kunna anföras för den uppfattningen, att kräftsjukdomarna

med hänsyn till sin utbredning och allvarliga karaktär intaga en

särställning. Härtill kommer, att anledningarna till deras uppkomst och

medlen för deras effektiva botande ännu i mycket äro outforskade. På

grund därav och då anledning synes föreligga att antaga, att föreningens

verksamhet kan bliva av avsevärd betydelse för ifrågavarande forskning,

vill kammarrätten trots betänkligheterna tillstyrka föreningens framställning.

Det synes visserligen å ena sidan innebära en orättvisa att icke medge

alla skattskyldiga avdrag för av dem lämnade bidrag oavsett bidragens

storlek. Å andra sidan tala starka praktiska skäl för att begränsa avdragsrätten.

I första hand synes därvid böra föreskrivas som villkor för medgivande

av avdrag, att bidraget uppgår till visst minimibelopp, förslagsvis

1 000 kronor. Mindre lämpligt torde vara att begränsa avdragsrätten till

rörelseidkare.

Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker framställningen med hänsyn

till det behjärtansvärda ändamålet. Det torde dock vara lämpligt att

begränsa avdragsrätten nedåt till förslagsvis 100 kronor.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att den vetenskapliga forskning,

som syftar till ett klarläggande av kräftsjukdomarnas djupare orsaker,

med hänsyn till dessa sjukdomars allt större utbredning är av utomordentlig

stor samhällelig betydelse. Då medel för bekostande av sådan forskning

icke synas kunna åstadkommas i nödig utsträckning annat än genom

frivilliga bidrag, har länsstyrelsen i princip intet att erinra mot den begärda

avdragsrätten. Det bidrag från statens sida, som den ifrågasatta skatteeftergiften

innebär, skulle, därest åtgärderna röna framgång, förvisso återvinnas

genom i framtiden minskade utgifter för hälsovårdande ändamål.

Rätt till avdrag bör skapas för samtliga förvärvskällor. Även i syfte att

stimulera till större bidrag synes däremot avdragsrätt böra medgivas, endast

om skattskyldigs gåvor uppgå till visst minimibelopp, förslagsvis 1 000

kronor. Medgivandet torde jämväl böra tidsbegränsas, exempelvis till två år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

5

Riksskattenämnden erinrar om den restriktiva hållning, som riksdagen

tidigare intagit, när det gällt att via beskattningen tillgodose allmännyttiga

ändamål. För en rationell taxering är det av väsentligt värde, att beskattningsreglerna

hållas fria från bestämmelser om avdrag och förmåner av

för beskattningen främmande natur. Sedan väl en eftergift skett till förmån

för visst ändamål, har det varit svårt att avvisa andra liknande framställningar.

Även om det ändamål, varom nu är fråga, får betecknas som

en viktig allmän angelägenhet, är riksskattenämnden icke övertygad om

att icke andra önskemål av samma betydelse finnas, vilka i lika mån borde

tillgodoses. I varje fall föreligga icke här enligt nämndens mening sådana

extraordinära förhållanden, som skulle kunna motivera en undantagslagstiftning.

Nämnden finner sig därför böra avstyrka framställningen.

Överståthållarämbetet anför, att ehuru det synes vara av synnerlig vikt

för det allmänna att ifrågavarande ändamål understödjes av staten, skäl

dock icke föreligga, att så sker genom särreglering på området för den

direkta beskattningen. I enlighet härmed kan överståthållarämbetet ej förorda

bifall till framställningen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser sig i anslutning till den principiella

ståndpunkt, riksdagen i liknande fall intagit, icke kunna tillstyrka, att riksföreningens

behov av medel tillgodoses på det sätt, som föreningen begärt.

Karolinska institutets lärarkollegium och medicinalstyrelsen ha tillstyrkt

bifall till framställningen.

Departementspromemoria.

Inom inrikesdepartementet har upprättats en den 2 mars 1953 dagtecknad

promemoria i ärendet, vari bl. a. anföres.

Vid ärendets behandling inom finans- och inrikesdepartementen har ansetts,

att åtgärder borde vidtagas från statens sida för att främja bidragsgivningen

till föreningen. Det statliga stödet har funnits böra bestämmas

till ett belopp av högst 10 miljoner kronor. Den av föreningen föreslagna

avdragsrätten vid inkomstbeskattningen bör emellertid av principiella

skäl icke komma till användning. Ett likartat resultat som det av föreningen

åsyftade synes kunna uppnås på annat sätt, nämligen genom att

till bidragsgivare, som lämnar penningunderstöd till föreningens verksamhet,

av statsmedel återbetalas viss andel av bidragsbeloppet. För att giva

ungefär samma resultat som den av föreningen ifrågasatta skattebefrielsen

torde statens återbetalningsandel böra bestämmas till hälften av lämnade

bidrag. Av praktiska skäl bör dock såsom villkor för återbetalning av statsmedel

föreskrivas, att bidraget uppgår till minst 1 000 kronor. I praktiken

torde den minsta administrativa omgången ernås, om bidragslämnare, som

är berättigad till återbäring, endast inbetalar hälften av det bidrag, för vil
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

ket han bundit sig, varefter föreningen hos vederbörande statliga myndighet

rekvirerar återstoden. Återbetalning torde böra medgivas endast i fråga

om bidrag, som inbetalas till föreningen under budgetåren 1953/54 och

1954/55. A riksstaten för budgetåret 1953/54 torde under elfte huvudtiteln

böra anvisas ett reservationsanslag av 10 000 000 kronor för ändamålet.

Anslaget torde böra ställas till medicinalstyrelsens förfogande, att disponeras

för utbetalning till föreningen på rekvisition. Förslaget innebär alltså,

att föreningens verksamhet under de närmaste två budgetåren skulle totalt

kunna tillföras ett belopp av 20 miljoner kronor i form av ”återbäringsberättigade”

bidrag.

Med hänsyn till de betydande belopp, som staten enligt förslaget skulle

lämna till förmån för ifrågavarande forskningverksamhet, synes det befogat,

att det allmänna erhåller visst inflytande över hur forskningsmedlen

förvaltas och fördelas. I detta syfte föreslås, att medlen skola tillföras en

av riksföreningen förvaltad forskningsfond och att i den av föreningen redan

tillsatta särskilda forskningsnämnden, som har i uppdrag att besluta

om de forskningsbidrag, som årligen skola utdelas ur fonden, skola ingå

representanter, förutom för riksföreningen, för medicinalstyrelsen, karolinska

mediko-kirurgiska institutet, Konung Gustaf V:s jubileumsfond samt

statens medicinska och naturvetenskapliga forskningsråd.

Yttranden över departementspromemorian.

över departementspromemorian ha yttranden avgivits av statskontoret

och medicinalstyrelsen. Vidare har riksföreningen för kräftsjukdomarnas

bekämpande inkommit med en skrift med anledning av promemorian.

Statskontoret håller före, att det i departementspromemorian förordade

bidragssystemet i sak måste innebära, att man i en annan och därtill mera

komplicerad form medgiver avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för till

föreningen lämnad gåva. Vid bifall härtill lärer med fog kunna förväntas,

att andra sammanslutningar med uppgift att bekämpa exempelvis barnförlamning,

reumatism och hjärtsjukdomar komma att göra framställningar

om statligt stöd efter motsvarande grunder. Under sådana omständigheter

och med erinran om att på åttonde huvudtiteln finnes upptaget särskilt

anslag till främjande av medicinsk forskning (för innevarande budgetår å

1 320 000 kronor) avstyrker statskontoret jämväl förevarande förslag.

Medicinalsti/relsen har med hänsyn till den kritik, som ur skatterättsliga

synpunkter riktats mot den av riksföreningen föreslagna understödsformen,

intet att erinra mot att syftet med framställningen i stället tillgodoses

genom de åtgärder, som angivas i departementspromemorian. Angeläget är

dock, att förslaget genomföres på ett sätt, som icke leder till onödig administrativ

omgång. Därvid synes den ordningen böra väljas, att föreningen

skall äga att för varje budgetår av statsmedel erhålla lika stort belopp som

den erhållit från enskilda bidragsgivare, dock med den begränsning, som

följer av att statsanslaget skulle uppgå till högst 10 miljoner kronor. Den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

7

av praktiska skäl såsom villkor för utfyllnad av statsmedel betingade föreskriften,

att bidraget skulle uppgå till minst 1 000 kronor, synes vid sådant

förfarande icke påkallad.

Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande framhåller, att cancerforskningen

för att kunna ge resultat måste bedrivas under flera årtionden

framåt och att det därför vore önskvärt, om statens bidrag kunde

bestämmas till högst 20 miljoner kronor. Då föreningen anser sig ha större

utsikter att insamla erforderliga belopp, därest underlaget för statens bidrag

finge utgöras av medel insamlade under längre tid än två år, anhåller

föreningen om utsträckande av tiden till tre budgetår. För att ernå ett system

med minsta möjliga administrativa omgång hemställes, att föreningen

måtte erhålla bidrag från staten med belopp, motsvarande det totalt insamlade

belopp, som föreningen bevisligen kan redovisa under de föreslagna

budgetåren. Utbetalningen torde lämpligen ske två gånger årligen

efter rekvisition av föreningen. Om man icke behöver upprätthålla villkoret,

att bidrag skall uppgå till 1 000 kronor för att utbetalning av statsmedel

skall ske, kommer både staten och föreningen att göra en vinst i administrativt

hänseende samt givarna av mindre bidrag att på ett värdefullt sätt

stimuleras. Givarna av små belopp utgöra och komma säkerligen allt framgent

att utgöra det största antalet av dem, som stödja föreningen.

Beträffande önskemålen, att det allmänna skulle erhålla inflytande över

hur forskningsmedlen förvaltas och fördelas, göres ingen erinran från föreningens

sida. Detta förutsätter dock ändring av föreningens stadgar.

Föreningens medel förvaltas av styrelsen, medan forskningsnämnden fördelar

de medel, som styrelsen ställer till nämndens förfogande. Valet av

styrelsens ordförande samt valet av ordförande i forskningsnämnden skall

enligt föreningens stadgar underställas Kungl. Maj :t för stadfästelse. Forskningsnämnden

skall bestå av ordförande och nio andra ledamöter. Vid val

av ledamöter skall beaktas, att de olika för cancerforskningen betydelsefulla

medicinska och naturvetenskapliga ämnesområdena bliva så allsidigt

företrädda som möjligt. Nämndens ledamöter böra företrädesvis vara aktivt

verksamma vetenskapsmän. Slutligen ingår enligt stadgarna i föreningens

uppgifter att samarbeta med Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen

i Stockholm. Båda dessa institutioner äga utse huvudmän i föreningen.

Jubileumsfondens sekreterare är ledamot av riksföreningens styrelse

och arbetsutskott.

Departementschefen.

Med hänsyn till det betydande antal dödsoffer, som kräftsjukdomarna

årligen kräver, och de svåra lidanden, som är förenade med dessa sjukdomar,

måsle desamma hänföras till våra allvarligaste folksjukdomar. Det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

är en angelägenhet av stor vikt både för individen och samhället, att möjligheter

skapas att framgångsrikt bekämpa dessa sjukdomar. Alltjämt är

emellertid många av de grundläggande problemen angående cancerns natur,

diagnostik och terapi olösta. Kampen mot kräftan måste därför i första

hand inriktas på att få till stånd en effektiv forskningsverksamhet på området.

Härför krävs, att betydande ekonomiska resurser står till förfogande.

Att klarlägga folksjukdomarnas orsaker och finna medel för deras bekämpande

är givetvis i hög grad en uppgift för det allmänna. Då riksföreningen

för kräftsjukdomarnas bekämpande nu avser att genom insamling

av medel från företag och enskilda skapa förutsättningar för att genomföra

ett långsiktigt forskningsprogram på cancerområdet, bör dock staten

icke frånsäga sig detta stöd från enskilt håll. Tvärtom är det önskvärt, icke

endast att staten aktivt stöder föreningens verksamhet utan även att det

statliga stödet lämnas i sådan form, att bidragsgivningen från privat håll

uppmuntras i största möjliga utsträckning. Av principiella skäl anser jag

mig emellertid böra avstyrka, att bidragslämnandet främjas genom skattebefrielse.

Jag finner det tillfyllest att härutinnan erinra om att bevillningsutskottet

nyligen (betänkande nr 9/1953) avstyrkt en vid innevarande års

riksdag väckt motion om rätt att vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta

avdrag för gåvor till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga

ändamål eller för befrämjande av forskning under åberopande av den

tidigare från riksdagens sida uttalade uppfattningen, att främjandet av allmännyttiga

ändamål icke bör ske genom lättnader vid beskattningen utan

att, i den mån stöd från statens sida för något ändamål befinnes påkallat,

detta stöd bör lämnas genom anslag.

Genom den i departementspromemorian föreslagna formen för det statliga

stödet åt föreningen åsyftades att främja den enskilda bidragsgivningen

på ett sätt, som i stort sett skulle giva samma resultat som skattebefrielse

för gåvor till föreningen. Föreningens nu gjorda hemställan att, för undvikande

av administrativ omgång, statens stöd skall lämnas genom tillskott

av belopp, motsvarande vad som visas ha insamlats från andra håll, tillgodoser

samma syfte. Jag har därför intet att erinra mot att statens bidrag

utgår på detta sätt. Vid detta ställningstagande synes det icke påkallat att

för rätt till bidrag från staten föreskriva, att gåva från enskilt håll skall

uppgå till visst minimibelopp. Däremot anser jag mig böra fasthålla, att det

statliga stödet begränsas till högst 10 miljoner kronor. Jag kan ej heller

biträda föreningens yrkande, att för beräknande av statens tillskott hänsyn

tages till andra bidrag än sådana, som inbetalas till föreningen under de

två närmast kommande budgetåren.

I detta sammanhang må framhållas, att krav på liknande statligt stöd

kan väntas från organisationer för bekämpande av andra folksjukdomar.

Jag anser emellertid, att kräftsjukdomarna står i en viss särklass, och är

icke f. n. beredd att ge sådana andra föreningar samma förmåner.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

9

Jag förordar alltså, att staten lämnar ett bidrag till riksföreningen för

kräftsjukdomarnas bekämpande motsvarande summan av de donationer,

andra gåvomedel eller insamlingsmedel, som under tiden 1 juli 1953—30

juni 1955 tillgodoföres föreningens verksamhet, dock med högst 10 miljoner

kronor. Vad beträffar ordningen för utbetalningen av bidraget föreslår jag,

att detsamma utbetalas efter utgången av varje halvår, sedan föreningen

lämnat för detsammas bestämmande erforderliga uppgifter. Med hänsyn

till att endast en del av bidraget torde kunna ifrågakornma för utbetalning

under nästa budgetår, föreslår jag, att medelsanvisningen för budgetåret

1953/54 begränsas till 5 miljoner kronor. Återstoden torde böra anvisas

för budgetåret 1954/55.

Såsom anförts i departementspromemorian finner jag det befogat, att

staten tillförsäkras visst medinflytande över hur forskningsmedlen fördelas.

Det torde få ankomma på -Kungl. Maj :t alt, såsom villkor för utbetalande

av statens bidrag till riksföreningen, meddela de föreskrifter,

som härvid anses erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomarnas

bekämpande för budgetåret 1953/54 under elfte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000

kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven örtenberg.

o

Bihung till riksdagens protokoll t samt. AV 167.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:175 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ‘proposition angående understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomamas bekämpande. a1 i texten
  2. SU 1953:86 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understödjande av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. . s. 4 i texten