Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1953-03-27 · 139 sidor, varav 133 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 133 av 139 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:186, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

1

Nr 186.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms

slott den 27 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370);

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) lag angående upphävande av 1 § andra stycket lagen den 26 oktober

1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör

svenska kyrkan; samt

5) förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 28

juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen lämnas en redogörelse för 1950 års skattelagssakkunnigas

utredning om fastighetsbeskattningen och dess verkningar för de skattskyldiga

och kommunerna.

Fastighetsbeskattningen föreslås skola i princip bibehållas men inarbetas

i den kommunala inkomstskatten. Härigenom beredes fastighetsägare med

låg inkomst bättre möjligheter att utnyttja ortsavdrag och avdrag för nedsatt

skatteförmåga. Vidare föreslås att repartitionstalet för fastighet sänkes

från fem till fyra.

Det lägre repartitionstalet avses skola tillämpas första gången vid 1954

års fastighetstaxering. Övriga ändringar föreslås träda i kraft år 1955 och

tillämpas första gången vid 1956 års inkomsttaxering.

1 Bihnng till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr ISO.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september

19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Allmän kommunalskatt---kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföres skattskyldig fyra skatteören

för varje etthundra kronor av fastighets taxeringsvärde.

Såsom underlag —--beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören---en skattekrona.

45 §.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara beskattad

till ett belopp motsvarande 4 procent av taxeringsvärdet. Vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet, av annan fastighet och av rörelse skall

fördenskull, i den mån fastighet som är underkastad fastighetsskatt ingått

i förvärvskällan, avdrag ske för vad sålunda genom fastighetsskatt beskattats.

Rätt till---nämnda kostnad.

Har fastighet — — — ägt fastigheten.

Avdraget skall — — —- gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954, dock att 45 § i äldre lydelse

fortfarande skall gälla såvitt avser där angivet avdrag som belöper å tid

före den 1 januari 1954.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1947:590 och av 45 § se 1950:308.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

3

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 2 §, 4 §, 5 § 1 och 4 inom., 6 § 1 inom., It §, 17 §,

23 § 2 inom., 26 § 2 inom., 30 § 5 inom., 32 § 1 mom., 45 §, 47 §, 53 § 2 och

3 inom., 60 §, 64 § 1 inom., 73 § och 75 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 samt punkterna 2, 5 och 6 av anvisningarna till 5 §, punkt 3

av anvisningarna till 8 §, anvisningarna till 34, 37 och 45 §§, punkt 2 av anvisningarna

till 58 § och anvisningarna till 60 § nämnda lag1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, att i kommunalskattélagen skall införas

en ny paragraf, benämnd 47 a §, av nedan angiven lydelse, att till

47 § nämnda lag skola fogas anvisningar av lydelse som i det följande angives,

att 13—16 §§ samma lag skola upphöra att gälla, att rubriken till 2

kap. kommunalskattelagen skall erhålla den lydelse nedan sägs samt att till

nyssnämnda 47 och 47 a §§ skola fogas underrubriker av nedan angiven

lydelse.

2 §‘

Allmän kommunalskatt utgår såsom kommunal inkomstskatt, vilken beräknas

på grundval av inkomst och av garantibelopp för fastighet.

Såsom underlag för kommunal inkomstskatt---beskattningsbar in
komst.

Etthundra skatteören--- — en skattekrona.

2 KAP.

Om skatteplikt för fastighet.

Skattepliktig fastighet.

4 §.

Garantibelopp som i 2 § sägs fastställes för skattepliktig fastighet.

Skattepliktig är--— i 5 §.

Med fastighet---till fastighet.

5 §.

1 mom. Från skatteplikt undantagas:

a) nationalparker och--— avsedda byggnader.

Därest under---fastighetens värde.

4 mom. Därest värdet av byggnad eller med varandra sammanhängande

byggnader, som äro uppförda å mark, för vilken garantibelopp icke skall

upptagas såsom skattepliktig inkomst för byggnadsägaren, understiger 500

kronor, föreligger icke skatteplikt för byggnaden eller byggnaderna.

1 Senaste lydelse av 2 och 45 §§ se 1953: 000, av 5 § 1 mom. se 1951: 689, av 6 § 1 mom. se

1933: 356, av 32 § 1 mom. se 1950: 308, av 60 § se 1953: 000, av 75 § 1 och 2 mom. se 1946: 475,

av 75 § 3 mom. se 1940: 137 samt av punkt 2 av anvisningarna till 45 § se 1950: 190.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Grunder för taxering av fastighet.

6 §•

1 mom. Fastighet skall,---nedan stadgas.

Vid taxeringens verkställande skall, med iakttagande av vad i 12 § 1 mom.

och 2 mom. sista stycket sägs, hänsyn tagas till förhållandena vid taxeringsårets

ingång.

11 §•

Taxeringsvärde utföres---åsatta taxeringsvärdet.

Uppgår taxeringsenhets hela värde icke till 100 kronor, skall detta värde

införas endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn.

17 §.

Kommunal inkomstskatt---av kapital.

För ett---för sig.

Att kommunal inkomstskatt skall i vissa fall utgå å garantibelopp för

fastighet framgår av bestämmelserna i 47 §.

23 §.

2 mom. Sedan från nettointäkten av jordbruksfastighet avdrag gjorts i

enlighet med bestämmelserna i 45 §, utgör vad som därefter återstår inkomst

av jordbruksfastighet.

26 §.

2 mom. Sedan från nettointäkten av annan fastighet avdrag gjorts i enlighet

med bestämmelserna i 45 §, utgör vad som därefter återstår inkomst av

annan fastighet.

30 §.

5 mom. Sedan från nettointäkten av rörelse avdrag i förekommande fall

gjorts i enlighet med bestämmelserna i 45 §, utgör vad som därefter återstår

inkomst av rörelse.

32 §.

1 mom. Till intäkt--— 31 § avses.

Som intäkt---med tjänst.

Har tjänsteinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant

sätt, att garantibelopp för fastigheten skall enligt 47 § upptagas som skattepliktig

inkomst för honom, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit

från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruksfastighet eller av

annan fastighet.

45 §

Vid beräkning av skattskyldigs inkomst av jordbruksfastighet, av annan

fastighet och av rörelse må, i den mån fastighet ingått i förvärvskällan och

garantibelopp för fastigheten skall enligt bestämmelserna i 47 § upptagas

såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige, avdrag göras med belopp

motsvarande garantibeloppet.

I vissa fall tillkommer dock avdrag som i första stycket sägs annan än

den, för vilken garantibeloppet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Sålunda äger medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,

som med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

5

ningen eller bolaget tillhörig fastighet, tillgodonjuta den del av avdraget,

som på lägenheten belöper. Vidare skall ägare av strömfall med skyldighet

att bidraga till kostnaden för regleringsföretag tillgodonjuta den del av avdraget

för regleringssamfälligheten tillhörig regleringsdamm, som motsvarar

den på strömfallet belöpande andelen av nämnda kostnad.

(Se vidare anvisningarna.)

Garantibelopp för fastighet.

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till fyra procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda

år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten

är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom ägare

anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest

utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande.

Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i förekommande fall i

stället gälla:

a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt,

innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest innehar

fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens

understöd, till kamalbolag eller till stad eller annan menighet;

samt

c) innehavare av publikt boställe, prästgård eller på lön anslagen jord.

Såsom innehavare av publikt boställe, prästgård eller på lön anslagen jord

skall anses den tjänsteinnehavare eller annan, som författningsenligt äger

nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande i ecklesiastik

boställsordning avsett löneboställe är vederbörande pastorat att anse

såsom innehavare.

Skall avkastning utöver husbehovet av skog å fastighet, som under a) eller

c) omförmäles, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond

eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår

fastighetens skogsvärde.

Där beträffande fastighet, som innehaves med åborätt eller eljest med

ständig eller ärftlig besittningsrätt, innehavaren på grund av denna sin rätt

icke äger utöver husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog å fastigheten,

skall garantibeloppet för honom icke beräknas å det i taxeringsvärdet

ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret

kortare eller längre tid än 12 månader eller har fastigheten förvärvats eller

avyttrats under beskattningsåret, skall garantibeloppet jämkas med hänsyn

härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Taxerad inkomst.

47 a §.

Sammanlagda beloppet av den inkomst från en eller flera förvärvskällor,

vilken är skattepliktig i en kommun, med avdrag i förekommande fall enligt

46 §, samt av i 47 § omförmält garantibelopp utgör skattskyldigs inom

kommunen taxerade inkomst.

Den taxerade inkomsten skall angivas i jämna tiotal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

53 §.

2 mom. Vanliga handelsbolag,---bolagets verksamhet.

Vad i föregående stycke sägs skall i förekommande fall äga motsvarande

tillämpning beträffande garantibelopp för fastighet.

3 mom. Avlider skattskyldig,---den avlidne.

Vad i föregående stycke sägs skall i förekommande fall äga motsvarande

tillämpning beträffande garantibelopp för fastighet.

60 §.

Finnes inom kommun municipalsamhälle eller annat administrativt område,

inom vilket menighet äger utöva beskattningsrätt, och ingår i skattskyldigs

taxerade inkomst garantibelopp för fastighet, som är belägen inom

sådant administrativt område, skall så stor del av den i kommunen beskattningsbara

inkomsten, som motsvarar garantibeloppet eller, om den beskattningsbara

inkomsten understiger garantibeloppet, hela den beskattningsbara

inkomsten tagas till beskattning inom det administrativa området.

Beträffande den del av den beskattningsbara inkomsten, som härefter må

återstå, skall vid taxering enligt denna lag angivas vad som å det administrativa

området belöper, och skola därvid de i 56—59 §§ givna bestämmelserna

om beskattningsort hava motsvarande tillämpning. Oaktat stad innefattar

flera församlingar, skall dock, då fråga är om fysisk person, som skall

där mantalsskrivas, förevarande del av den beskattningsbara inkomsten hänföras

till den församling, där den fysiska personen skall mantalsskrivas.

Vad i nästföregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning då

i den taxerade inkomsten icke ingår garantibelopp för fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

64 §.

1 mom. Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall med ägare av fastighet

likställas den, för vilken ehuru han icke är ägare garantibelopp

för fastighet likväl skall upptagas såsom skattepliktig inkomst i enlighet

med vad därom stadgas i 47 §.

73 §.

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från

utgörande av skatt för garantibelopp som skall beräknas för främmande stat

tillhörig, för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet, så

ock för inkomst av densamma.

75 §.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare,

som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning,

och har dödsboet att på grund av taxering enligt denna lag erlägga kvarstående

eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller

avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där ömmande omständigheter

äro för handen, att efter framställning från dödsboet medgiva befrielse

från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse som

nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det

beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom.

Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering

och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum

före dödsfallet.

Framställning som---—• efter dödsåret.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

7

2 mom. För kommunal utskvld, som påförts avliden person eller på grund

av bestämmelserna i 53 § 3 inom. oskift dödsbo efter honom, svare dödsboet

ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare bodelägare icke

för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något fall med mera,

än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare om kommunal utskvld, som på grund av eftertaxering

påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

Anvisningar

till 5 §.

2. Stadgandet om skattefrihet för staten tillhörig för försvarsändamål avsedd

fastighet, i den mån den för sådant ändamål nyttjas, innebär exempelvis,

att, om ett staten tillhörigt örlogsvarv mera stadigvarande användes jämväl

för byggande av fartyg, som ej avse försvarsändamål, vare sig detta sker

för statens eller för annans räkning, skatteplikt skall föreligga för så stor

del av varvsfastighetens värde, som prövas skäligt med hänsyn till denna

verksamhets genomsnittliga omfattning i förhållande till hela den å varvet

bedrivna verksamheten, samt att, om ett övningsfält upplåtes för jordbruk

eller därmed jämförligt ändamål, skatteplikt föreligger för den del av övningsfältets

värde, som skäligen kan anses utnyttjad genom upplåtelsen. Användes

fastigheten endast i ringa utsträckning för annat än försvarsändamål,

föranleder detta ej skatteplikt; sålunda föreligger ej skatteplikt på den

grund, att en mindre betesrätt upplåtes å en för militärövningar använd plats

eller att på dylik plats sker skogsavverkning av mindre omfattning. Kasernbyggnader

och vaktstugor anses vara avsedda för försvarsändamål även i

den mån i dem äro inrymda bostadslägenheter för andra än manskap. Däremot

anses ej andra byggnader, som i huvudsak nyttjas till tjänstebostäder och

uthyrningsbostäder, vara avsedda för försvarsändamål. Byggnader, avsedda

för mera tillfällig inkvartering vid militära skolor, skjutfält o. dyl., anses nyttjade

för försvarsändamål, i den män de användas för dylik inkvartering, men

ej i den mån de innehålla fasta bostäder för andra än vaktpersonal. Därest annan

byggnad än kasernbyggnad eller vaktstuga i huvudsak nyttjas till försvarsändamål

men i densamma tillika är inrymd en mera betydande tjänstebostad,

är byggnaden underkastad skatteplikt för så stor del av sitt värde, som

kan anses skäligen belöpa på den till tjänstebostad nyttjade delen av fastigheten.

Beträffande tjänstebostäder vid militärt sjukhus skola gälla samma

bestämmelser som för bostäder vid annat sjukhus (jfr punkt 5 här nedan).

För fristående---elektrisk kraft.

5. För att skattefrihet enligt 1 mom. d)—i) helt eller delvis skall åtnjutas

för byggnad kräves, att den skall i väsentlig utsträckning nyttjas för ändamål,

som föranleder skattefrihet. Sålunda är exempelvis byggnad, som i huvudsak

tjänar bostadsändamål, i sin helhet skattepliktig, även om i densamma finnes

inrymd någon förvaltningslokal. Prästgård på landet är skattepliktig.

Dock kan bostadsbyggnad vara att anse som sådan oskiljaktig del av en

anläggning, att den frihet från skatteplikt, som åtnjutes för anläggningen,

även bör gälla bostadsbyggnaden. Sålunda är exempelvis en inom ett lasaretts

område uppförd läkarbostad att anse såsom en del av lasarettsanläggningen.

Föreskriften att, därest under 5 § 1 mom. d)—i) angiven fastighet jämväl

användes för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag

upplåtes åt annan till begagnande, fastigheten skall vara skatteplik
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr ISO.

tig för däremot svarande del av dess värde, avser närmast del fall, att dylik

fastighet delvis utarrenderas eller uthyres. Härmed är att jämställa exempelvis

det fall, att en staten tillhörig byggnad användes dels för verksamhet,

som medför frihet från skatteplikt, och dels för annan verksamhet. Om

sålunda i eu postverket tillhörig, huvudsakligen till postkontor avsedd fastighet

vissa lokaler äro upplåtna till avdelningskontor för riksbanken, föreligger

skatteplikt för en mot de upplåtna lokalerna svarande del av fastighetens

värde. Upplåtas däremot i fastigheten lokaler till telegrafstation, föranleder

denna upplåtelse ej skatteplikt. Det saknar härvid betydelse, huruvida

upplåtelsen skett mot vederlag eller ej; så länge fastigheten användes

för ägarens (i nyssnämnda fall statens) räkning, kommer det ändamål, vartill

fastigheten användes, att bliva avgörande för skatteplikten. Upplåtes däremot

fastighet till annan mot vederlag, medför detta skatteplikt, även om

fastigheten användes till ändamål, vilket sluille föranleda skattefrihet, diirest

fastigheten ägdes av den, som hyrt densamma. Med det förhållande, att del

av fastighet upplåtes mot ersättning, bör likställas det fall, att lokal, som

eljest nyttjas för ändamål, vilket föranleder frihet från skatteplikt, tidvis

uthyres. I dylikt fall skall vid bestämmandet av skatteplikten hänsyn tagas

jämväl till den tidrymd, för vilken sådana upplåtelser ägt rum. Skatteplikt

för viss del av fastighetens värde inträder dock endast om den användning,

som skulle föranleda skatteplikten, ej är av alltför obetydlig omfattning. Den

omständigheten, att i förvaltningsfastighet är inrymd bostad om ett eller

annat rum för någon till vederbörande förvaltning hörande befattningshavare,

medför sålunda ej skatteplikt för någon del av fastigheten. Likaså skola

uthyrningar föranleda skatteplikt endast om de äga rum mera regelmässigt.

Om ett missionshus någon enstaka gång upplåtes till biograf- eller liknande

föreställning eller ett församlingshus tillfälligtvis uthyres till samkväm

eller dyk, är detta ej tillräcklig anledning att anse skatteplikt föreligga.

Ej heller föreligger skatteplikt, därest uthyrning sker på sådana villkor, att

erhållet vederlag i stort sett innebär endast ersättning för de med begagnandet

av den upplåtna lokalen förenade särskilda kostnader såsom för uppvärmning,

belysning m. in., men icke inbegriper någon ersättning för själva

begagnandet av lokalen.

6. För att till kommunikationsanstalt hörande byggnad eller annan anläggning

skall vara skattefri erfordras, att den skall vara avsedd för driftens

omedelbara behov, d. v. s. tjäna den löpande driften. Under denna bestämmelse

falla stationshus, förvaltningsbyggnader, godsmagasin, lokomotivstallar,

banvaktstugor och andra vaktstugor, spårvagnshallar in. in. dyl. Däremot

äro särskilda, för stations- eller trafikpersonalen avsedda bostadshus,

som ej äro att hänföra till vaktstugor, underkastade beskattning, evad de

ligga inom eller utom det för driften i anspråk tagna området. Skattefrihet

åtnjutes icke för verkstad, där större reparationer eller nybyggnadsarbeten

utföras, men väl för sådan, där allenast mindre, så att säga löpande reparations-

och tillsynsarbeten utföras. Beträffande järnväg eller spårväg, som

drives med elektrisk kraft, åtnjutes skattefrihet för stolpar och ledningar

in. in., som höra till själva järnvägs- eller spårvägsanläggningen, men däremot

ej för kraftstation eller sädan transformatorstation, som får anses höra

till kraftverksanläggningen. Restaurations- eller hotellbyggnad, som tillhör

en järnväg och ligger inom dess område, är frikallad från skatteplikt om genom

densamma huvudsakligen tillgodoses den å järnvägen resande allmänhetens

behov. Om däremot byggnaden tjänar ett mera självständigt ekonomiskt

ändamål, i det den i större utsträckning användes av personer på platsen

eller eljest andra än de resande eller för resandes uppehåll under längre

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

9

till, är den underkastad beskattning. Till komniunikationsanstalt hörande

markområde, som ej upptages av någon anläggning, bör undantagas från

skatteplikt i det fall, då området ej användes för uppläggning av gods under

längre tid, utan allenast till förvaring under kortare tid av gods, som fraktas

å kommunikationsanstalten i fråga. För grustag till järnväg åtnjutes

i regel ej skattefrihet; dock skall ett invid järnvägen beläget mindre grustag,

som användes allenast till grusning av någon kort närliggande sträcka av

järnvägen, ej vara underkastat skatteplikt.

till 8 §.

3. Understundom äro —--bilda taxeringsenhet.

Detta är fallet med skogsområde, som är att anse såsom brukningsenhet,

ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning.

Hit höra kronopark, vid utarrendering av staten tillhörig jordbruksdomän

undantagen skog, boställsskog under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning,

häradsallmänning och annan allmän skog, för vilken garantibelopp

skall enligt 47 § upptagas såsom skattepliktig inkomst för innehavaren

(gruvskogar, gruvallmänningar, kanalskogar, städernas skogar), ävensom

under särskild förvaltning ställd samfälld skog, såsom de s. k. besparingsskogarna

och vissa s. k. skogsundantag i Kopparbergs län. Såsom brukningsenhet

må ock behandlas enskild skog, i den mån den i innehavarens hand

bildar en i brukningshänseende naturlig enhet (skogsblock).

Därest vid--- — särskild förmån.

Vidare böra----sig taxeras.

Då kameral — -— ■— hos taxeringsnämnd.

till 34 §.

Då fastighet ej kan ingå i förvärvskällan tjänst, ifrågakommer icke avdrag

som i 45 § sägs.

till 37 §.

Intäkt av fastighet ingår icke i förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet.

Något avdrag enligt bestämmelserna i 45 § är således icke medgivet i

denna förvärvskälla.

till 45 §.

För bestämmande---fastighetens taxeringsvärde.

till 47 §.

Till ledning vid tillämpning av 47 § sista stycket anföras följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att

omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till V12 av det belopp, som motsvarar

fyra procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret

kommit att omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet till 15/]2 av nyss

angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för

den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp, som

motsvarar fyra procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att

det beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar

tiden V7 1956—31/i2 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas garantibeloppet

vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till l8/''i2

och för sistnämnda fastighet till ®/12 av vad som motsvarar fyra procent av

respektive fastigheters taxeringsvärden.

till 58 §.

2. Beträffande fördelning---ägt rum.

Vid taxering av statens inkomst av rörelse, som avser att medelst ledning

tillhandahålla elektrisk kraft, skall, därest kraft levererats till statens kommunikationsverk

med tillhörande byggnader och anläggningar eller till sådan

statens industriella verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens

egna behov, iakttagas att inkomsten i dess helhet beräknas i vanlig ordning,

varefter från den samlade inkomsten dragés den del därav, som härrör

från leverans av kraft till statens kommunikationsverk eller nämnda industriella

verksamhet. Kan den inkomst, som härrör från leverans av kraft till

statens kommunikationsverk eller nämnda industriella verksamhet, icke på

annat sätt tillförlitligen beräknas, må den upptagas till så stor del av hela

inkomsten, som den till sagda verk och industriella verksamhet levererade

kraften utgör av all från kraftverket levererad kraft. Vid fördelningen av den

å förbrukningen belöpande delen av inkomsten skall hänsyn icke tagas till

kraft, som levererats till statens kommunikationsverk eller nämnda industriella

verksamhet, och skall ej heller vid fördelning å olika kraftverk av den

på dem belöpande delen av inkomsten andel tillgodoräknas kraftverk, i den

mån från detsamma levererats kraft till dylikt ändamål.

till 60 §.

Till ledning vid tillämpning av 60 § anföras följande exempel.

1. En person är bosatt i en kommun, som består av församlingarna A,

B och C. Han äger en fastighet i envar av dessa församlingar; fastigheternas

taxeringsvärden utgöra respektive 25 000 kronor, 75 000 kronor och 100 000

kronor.

Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 8 000 kronor, d. v. s. till

belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna, skall

den beskattningsbara inkomsten fördelas på församlingarna med 1 000 kronor,

3 000 kronor och 4 000 kronor. Uppgår den beskattningsbara inkomsten

till exempelvis 6 000 kronor, skall denna fördelas med 750 kronor på A

församling, 2 250 kronor på B församling och 3 000 kronor på C församling.

Överstiger den beskattningsbara inkomsten summa garantibelopp, skall det

överskjutande beloppet fördelas enligt bestämmelserna i 56—59 §§, dock att

då fråga är om fysisk person i stad bestämmelsen i 60 § andra stycket andra

punkten skall iakttagas.

2. En person är mantalsskriven i det inom kommunen B belägna municipalsamhället

C och har bedrivit rörelse inom den del av kommunen, som är

belägen utanför municipalsamhällets område. Han har haft inkomst dels av

rörelsen, däri fastighet icke ingår, till belopp av 9 000 kronor och dels av

kapital till belopp av 3 000 kronor eller sålunda tillhopa 12 000 kronor. Efter

frånräknande av allmänna avdrag, ortsavdrag in. in. utgör den beskattningsbara

inkomsten 8 000 kronor. Av sistnämnda belopp skola alltså 2 000 kronor

upptagas såsom belöpande å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955. I samband därmed skall följande

iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1955 års inkomsttaxering

samt i fråga om eftertaxering för år 1955 eller tidigare år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

11

Fastighetsskatt påföres sista gången på grund av 1954 års fastighetstaxering.

Äldre bestämmelser skola alltjämt gälla i fråga om fastighetsskatt,

påförd på grund av nämnda eller tidigare års fastighetstaxering.

Vad i punkt 2 av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen den

28 september 1928 stadgas skall efter nu ifrågavarande lags ikraftträdande

gälla med den ändringen, att vad i nämnda punkt sägs angående skyldighet

att utgöra skatt för fastighet eller lägenhet i stället skall avse skyldighet att

erlägga skatt på grund av garantibelopp för fastighet.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 2 §* förordningen den 26 juli 1947 om statlig

inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om beräkning

av inkomst från olika förvärvskällor skall gälla vad i 17 § första och

andra styckena samt 18—44 §§ kommunalskattelagen är stadgat, dock med

följande undantag:

till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres slutlig eller tillkommande

skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag

därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastighet

eller inkomst av rörelse får avdrag som i 45 § kommunalskattelagen sägs

icke göras, och skall i följd härav såsom inkomst av förvärvskälla som nu

sagts anses den enligt de i nämnda lag meddelade bestämmelserna beräknade

nettointäkten.

Har sådan —- — — för moderbolaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1955 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1955 eller tidigare år.

Tillika skall gälla att skattskyldig äger vid 1956 års taxering åtnjuta

avdrag för fastighetsskatt med samma belopp som det, varmed han varit berättigad

till avdrag för sådan skatt vid 1955 års taxering. 1

1 Senaste lvtlelse se 1953:000.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Förslag

till

lag angående upphävande av 1 § andra stycket lagen den 26 oktober

1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den

som icke tillhör svenska kyrkan.

Härigenom förordnas att 1 § andra stycket lagen den 26 oktober 1951 om

viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om avgifter som hänföra sig till tidigare års

taxeringar.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen

den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen den 28 juni 1946 om

skogsvårdsavgift1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig

inkomst upptagits garantibelopp för jordbruksfastighet, som vid

fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog,

är skyldig erlägga skogsvårdsavgift. Sådan avgift utgår med högst en och en

halv promille av summan utav de värden å skogsmark och växande skog,

som legat till grund för beräkning av garantibeloppet.

Har garantibeloppet jämkats i enlighet med vad därom i 47 § sista stycket

kommunalskattelagen föreskrives, skall jämkning ske jämväl av underlaget

för beräkning av skogsvårdsavgift.

För varje år bestämmes med vilket promilletal skogsvårdsavgiften skall

för det året utgå.

Skogsvårdsavgift skall — — •— hela krontal.

2 §.

Vad i--- — om skogsvårdsavgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956. För år 1955 skall

skogsvårdsavgift erläggas av den, som den 1 januari sistnämnda år är ägare

eller därmed enligt 47 § kommunalskattelagen likställd innehavare av den

fastighet varom fråga är. 1

1 Senaste lydelse av 1 §, se 1953: 000.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 mars

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om den kommunala

fastighetsbeskattningen samt anför därvid följande.

I. Inledning.

1950 års skattelagssakkunniga har med skrivelse den 12 februari 1953

överlämnat utredning om fastighetsbeskattningen. Utredningen vidfogade

bilagor, innefattande statistiska undersökningar samt författningsförslag,

torde få såsom bihang fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Över utredningen har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, riksskattenämnden, bank- och fondinspektionen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,

Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,

Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska

landstingsförbundet, Kvillinge, Brunnby, Leksands, Hofors och Dorotea kommuner,

städerna Hälsingborg, Kristinehamn och Sundsvall, Sveriges industriförbund,

Svenska vattenkraftföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges villaägareförbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens

folk, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund samt Tjänstemännens

centralorganisation.

II. Historik.

Den form för kommunal beskattning av fastighet — i allmänhet benämnd

garantiskattesystemet — som för närvarande tillämpas i vårt land, härrör

från år 1920. Garantiskattesystemet tillkom såsom resultatet av den utveckling,

som den kommunala beskattningen undergått i samband med att den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

kommunala självstyrelsen närmare utformats och omfattningen av den kommunala

verksamheten alltmera utvidgats samtidigt med att de ekonomiska

förhållandena i landet genomgripande förändrats.

Såsom det mest betecknande för kommunalbeskattningens utveckling

torde kunna framhållas den förskjutning, som ägt rum beträffande beskattningsföremålen.

Från att ursprungligen helt eller så gott som helt ha

varit en beskattning av fastighet, har den kommunala beskattningen numera

antagit huvudsaklig karaktär av en allmän inkomstbeskattning för kommunala

ändamål, ATartill anknyter en på visst sätt utformad objektbeskattning

av fastighet.

Tiden före 1843.

Fram till början av 1800-talet var den kommunala verksamheten av jämförelsevis

ringa omfattning och den kommunala självstyrelsen föga omfattande.

Självstyrelsen var begränsad till sådana uppgifter, som uttryckligen

tillerkänts naturen av kommunala angelägenheter. Detta kom i 1817 års

förordning om sockenstämmor till uttryck i följande stadgande: »Den åtgärd

till upplysning, överläggning eller beslut, som sockenstämman i dessa mål

tillkommer, stadgas i de författningar, som röra varje särskilt ärende, dem

det tillhör sockenstämma att noga iakttaga.» De olika författningarna föreskrev

även de avgifter, som i varje särskilt fall skulle uttagas för bestridande

av kostnaderna för de i författningarna avsedda kommunala

verksamhetsgrenarna. Till följd därav innehöll 1817 års förordning inga

bestämmelser om allmän beskattningsrätt för kommunerna. Emellertid tillkom

enligt förordningen — i likhet med vad som tidigare varit brukligt —- rätten att inställa sig vid sockenstämma i allmänhet ägare av fastighet och

skyldigheten att erlägga bidrag till de kommunala utgifternas bestridande

ålåg i stort sett fastighetsägarna.

1843 års förordning om sockenstämmor.

En egentlig beskattningsrätt tillerkändes kommunerna första gången genom

förordningen den 29 augusti 1843 om sockenstämmor i riket. Först

efter denna tid kan man tala om allmänna kommunala utskylder. Visserligen

skulle skattskyldigheten liksom tidigare i första hand bestämmas efter

hemmantalet, men skyldighet att bidraga till de kommunala utgifterna skulle

också åvila löntagare, yrkesutövare och näringsidkare. För dessa sistnämnda

skulle den statliga bevillningen utgöra grund för skattskyldigheten.

Den kommunala skattebördan kom dock att i högre grad åvila fastighetsägarna;

i stad 2 V2 gånger och på landet 4 gånger skattebördan för inkomst.

Den högre delaktighetsgrunden för fastighet motiverades av 1840—

41 års riksdag (skrivelse nr 400) med att de kommunala angelägenheterna,

sådana de dittills visat sig, måste anses huvudsakligen och allmännast, särdeles

å landet, vara förenade med innehavet av fastighet. Riksdagen fram
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

15

höll vidare, att de kommunala anstalterna för dem som utan att inneha

fastighet vistades i ett samhälle icke kunde vara av samma betydelse som

för fastighetsinnehavarna, vilka måste taga i betraktande ett för framtiden

varaktigt bestående förhållande.

Den vid tiden för 1843 års sockenstämmoförordning gällande 1841 års

bevillningsförordning ersattes 1861 med ny förordning. Enligt denna skulle

upprätthållas den tidigare rådande likställigheten mellan fastighetsägare

och inkomsttagare. Med hänsyn till svårigheten att uppskatta den verkliga

inkomsten av fast egendom skulle denna dock liksom tidigare beräknas till

viss procent av det uppskattade fastighetsvärdet. Bevillning utgick med en

procent av avkastningen i de olika förvärvskällorna. Fastighetsbevillning

utgjordes i förhållande till en antagen avkastning av 3 procent av jordbruksfastighets

och 5 procent av annan fastighets taxeringsvärde. Det lägre

procenttalet för jordbruksfastighet förklaras av de grundskatter, som

vid ifrågavarande tid ännu åvilade jordbruksfastigheterna.

1862 års kommunallagar.

Bestämmelser om den kommunala beskattningen intogs i 1862 års kommunallagar.

Enligt dessa skulle i städerna allmänna kommunalutskylder

utgöras efter bevillningen. Å landsbygden skulle de i mantal satta jordbruksfastigheterna

i varje kommun tillsammans deltaga i den kommunala

skatterepartitionen med lika stor andel som i hela den inom kommunen

utgående bevillningen, men mellan hemmanen inbördes skulle denna skattebörda

fördelas efter mantalet. Beträffande den kommunala repartitionsskatten

å landet stadgades emellertid år 1863, att bevillningen skulle helt

utgöra grund för denna beskattning, varvid jordbruksfastighet dock skulle

ingå i repartitionen med dubbelt så hög delaktighet som andra beskattningsföremål.

Detta innebar, att vid den kommunala beskattningen avkastningen

av jordbruksfastighet upptogs till 6 procent å taxeringsvärdet och

avkastningen av annan fastighet till 5 procent å detta värde.

Kommunalskattefrågan vid tiden omkring år 1900.

Frågan om en reform av den kommunala beskattningen, som uppmärksammats

av skatteregleringskommittén (år 1881) och även av de s. k. bevillningskommittéerna

under 1890-talets förra hälft, blev på allvar aktuell

genom den framställning i ämnet, som gjordes av 1897 års riksdag. Med anledning

av eu vid denna riksdag väckt motion avlät riksdagen en skrivelse

(nr 65), däri hemställdes, att Kungl. Maj :t ville utreda, huruvida ej den

kommunala beskattningen kunde byggas på annan grund än den allmänna

bevillningen, och, därest detta funnes möjligt, för riksdagen framlägga förslag

till särskild kommunalskattelag.

I anledning av riksdagens skrivelse tillsattes en kommitté med uppdrag

att verkställa den begärda utredningen kallad 1867 års kommunalskattekommittc.

I kommitténs den 18 maj 1900 avgivna betänkande framfördes

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

tanken på en garantiskatt för fastighet. Kommitténs förslag innebar i princip

en ren inkomstbeskattning. I fråga om beskattningen av fast egendom

ville dock kommittén för kommunalbeskattningens vidkommande icke under

alla förhållanden inskränka fastighetsägarnas skatteplikt enbart till

nettoinkomsten av fastighet. Med avseende å den starka skuldsättning, varav

särskilt jordbruksfastigheterna trycktes, kunde nämligen enligt kommitténs

mening befaras, att en beskattning av nettoinkomsten av jordbruksfastighet

skulle inom ett stort antal kommuner giva alltför ringa utbyte och

således åstadkomma alltför våldsamma rubbningar i den fördelning av den

kommunala skattebördan, som med gällande beskattningsgrunder vore rådande.

För undvikande härav föreslog kommittén, att å fastighetsägarna

skulle vila en till sitt minimum garanterad inkomstskatt. Fastighetsägare

skulle nämligen i första hand utgöra skatt för en beräknad inkomst av 5

procent å fastighetens taxeringsvärde och därjämte för den behållna inkomsten,

i den mån denna vid taxeringen befunnes överstiga nämnda procentsats.

Skattetekniskt framträdde denna anordning i kommitténs förslag under

formen av en kombinerad fastighets- och inkomstskatt, varvid från vad

som skulle taxeras såsom inkomst medgavs avdrag med 5 procent av fastighetens

taxeringsvärde.

Kommittéförslaget föranledde icke någon lagstiftningsåtgärd.

1910 års bevillningsförordning.

Redan innan granskningen av 1897 års kommunalskattekommittés betänkande

slutförts, hade ett reformarbete påbörjats i syfte att omlägga den

direkta statsbeskattningen, vilket arbete ledde till införande år 1902 av en

statlig inkomstskatt vid sidan av bevillningen. Denna inkomstskatt ersattes

år 1910 av en statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Sistnämnda år

antogs även 1910 års förordning angående bevillning av fast egendom samt

av inkomst. Enligt denna förordning skulle med vissa undantag och avdrag

skatlskyldigs inkomst i penningars värde av fastighet, kapital och arbete

bliva föremål för beskattning. Inkomsten av fast egendom, som beskattades

genom fastighetsbevillning, skulle anses motsvara viss procent

av taxeringsvärdet — 6 för jordbruksfastighet och 5 för annan fastighet —

oavsett om den verkliga inkomsten av fastigheten varit högre eller lägre.

Fastighetsbevillningen och den därav beroende kommunalskatten hade sålunda

alltjämt karaktär av en efter fastighetens taxeringsvärde beräknad

avkastningsskatt. Vid beräkning av inkomst av rörelse eller yrke fick dock

avdrag ske för det genom fastighetsbevillning beskattade hyresvärdet å fastighet,

som begagnats för utövande av sådan verksamhet.

Genom den skattereform, som genomfördes vid 1910 års riksdag, löstes

i realiteten om ock ej formellt kommunalbeskattningen från sitt samband

med statsbeskattningen. Redan genom antagandet av 1902 års förordning

om inkomstskatt hade en väsentlig del av den direkta statsskatten kommit

att uttagas genom en särskild inkomstskatt, som dock fått en mera provisorisk

gestaltning i avbidan på den fullständigare reform av statsbeskatt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

ningen, vilken genomfördes år 1910. Den egentliga direkta statsskatten utgick

därefter såsom inkomst- och förmögenhetsskatt. Bevillningen nedsattes

till en tiondel av det belopp, varmed den tidigare utgått, och inflöt visserligen

fortfarande till statskassan men utbetalades därifrån till landstingen

och med dem likställda städer. Sedan bevillningen sålunda i realiteten

förlorat sin betydelse såsom statsskatt, blev dess huvudsakliga nppgift

att utgöra grund för den kommunala beskattningen.

Kommunalskatteutredningar efter år 1910.

Arbetet på lösning av kommunalskattefrågan återupptogs år 1910. Detta

resulterade i två förslag, nämligen dels ett av landskamreraren G. V. Eiserman

och kammarrättsrådet E. J. von Wolcker den 16 april 1917 avgivet

betänkande med förslag till lag angående kommunal taxering och skattskyldighet,

dels ock ett av landskamreraren Otto V. Landén den 31 januari 1917

avgivet betänkande om allmänna grunder för den kommunala skattereformen.

Enligt E is er man och von Wolckers förslag skulle vid sidan av dels en

allmän avkastningsskatt, avsedd att träffa nettoavkastningen av varje förvärvskälla,

och dels, vad anginge enskilda skattskyldiga, en allmän inkomstoch

förmögenhetsskatt utgå eu fristående objektskatt å fastighet, beräknad

efter taxeringsvärdet.

I motiveringen till förslaget framställdes den huvudanmärkningen

mot det då gällande kommunalskattesystemet att detta saknade mångsidighet

och smidighet. Det framhölls att fast egendom och näring icke i förhållande

till andra beskattningsföremål ålagts en bidragsskyldighet som motsvarade

nämnda beskattningsföremåls oförnekligen starkare intressegemenskap

med kommunen, samt anfördes i detta avseende följande (sid. 173 ff):

Att värdet av fast egendom såsom sådan underkastas kommunal beskattning,

oavsett huruvida eller till vad belopp egendomen under förhandenvarande

förhållanden lämnar avkastning, står i full överensstämmelse med

intresseprincipens fordringar och kan icke i och för sig giva anledning till

erinran. I den mån således vår kommunala beskattning efter fastighetsbevillningens

linjer verkar såsom en objektskatt verkar den enligt sakkunnigas

mening i rätt riktning, men ett fel är att denna beskattning föreligger

allenast såsom en eventualitet, ett annat och större fel är att hela den kommunala

beskattning, som en fastighetsägare i denna sin egenskap är underkastad,

under alla förhållanden drabbar enbart under denna form. Att ägarna

till två fastigheter med samma taxeringsvärden beskattas alldeles lika,

fastän den enes fastighet ligger oanvänd i avbidan på lägligt tillfälle till

avkomstgivande användning — ett tillfälle som ju länge nog kan låta vänta

på sig — medan den andres fastighet redan lämnar god avkastning, överstigande

måhända vanlig ränta å det kapital fastigheten för honom representerar,

kan icke erkännas vara förenligt med rättvisa. Tager man så vidare

i betraktande, att den senare fastighetens ägare kan vara skuldfri, medan

den förre är skuldsatt, eller att den ene fått sitt fastighetsvärde stegrat

enbart på grund av kommunens utveckling utan några hans egna åtgöranden,

synas ovillkorligen andra beskattningsformer påkallas, ägnade att

i berörda avseenden åstadkomma en utjämning vid skattebördans fördelning

fastighetsägarna sins emellan.

Dihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr ISO.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Detta är desto angelägnare, som de ogynnsamma verkningarna av bristen

på mångsidighet hos det nuvarande kommunala beskattningssystemet väsentligen

skärpas dels därav att proportionerna för bidragsskyldigheten

icke kunna anses rättvist avvägda mellan jordbruksfastighet, å ena, och annan

fastighet, å andra sidan, ej heller mellan fast egendom såsom ett beskattningsföremål

för sig, å ena, samt övriga beskattningsföremål - inkomst

av kapital och arbete — å andra sidan, och dels i fråga särskilt

om den fasta egendomen därav att själva uppskattningen av beskattningsunderlaget

i så hög grad som är fallet brister i enhetlighet och likformighet.

Även Landén i sitt förslag rörde sig med en objektskatt å fastighet. Han

ansåg, att de kommunala förhållandena hänvisade i fråga om kommunernas

beskattningsrätt omedelbart till ett skattesystem, bestående i främsta

rummet av objektskatter, sådana som rena realskatter på de lokala skatteföremålen,

och förvärvsskatter, ävenledes satta i direkt samband med själva

inkomstkällan. Realskatterna borde lämpligast utgå i förhållande till värdet

å de föremål, som de vore avsedda att beskatta, och strängt utformas i enlighet

med sin karaktär att vara rena objektskatter. Bland de föremål, vilka

skulle drabbas av en kommunal objektskatt, inginge givetvis inom kommunen

belägen fast egendom.

1920 års s. k. kommunalskatteprovisorium.

I 1920 års proposition med förslag till kommunalskattelag (nr 191) byggdes

fastighetsbeskattningen på samma principiella grund. Förslaget upptog

alltså för fastighet dels en objektskatt att utgå efter fastighetens taxeringsvärde

dels vid sidan därav en kommunal inkomstskatt att utgå av den inkomst

fastigheten lämnat. (Jämväl i kommunen driven näring skulle enligt

förslaget på liknande sätt bliva föremål för såväl objekt- som inkomstbeskattning.

)

Beträffande motiveringen för den sålunda föreslagna objektbeskattningen

å fastighet (och näring) må ur departementschefens uttalande här återgivas

följande:

Otvivelaktigt torde också en beskattning efter intresse vara berättigad för

kommunernas vidkommande. I detta hänseende må erinras om kostnaderna

för t. ex. anläggandet av en hamn eller framdragandet av gata eller vattenledning.

Väl är det sant, att dylika företag kunna sägas lända kommunen

i dess helhet till gagn, men i främsta rummet är det dock vissa grupper av

kommunens medlemmar, som hava fördel därav. Sålunda komma ju förbättrade

kommunikationer i första hand näringsidkarna och fastighetsägarna

till godo, medan åter igen gaturegleringar och liknande arbeten särskilt

medföra varaktig nytta för närbelägna fastigheter och därmed for dessas

ägare De nu anförda förhållandena äro endast exempel. Såsom regel torde

väl åtgärder, som avse att främja vad man i dagligt tal benämner ett samhälles

materiella utveckling eller uppblomstring, vara jämförbara med de

här nämnda: ökade avsättningsmöjligheter beredas producenter, fastigheterna

stiga i pris och handelsomsättningen ökas. För löntagaren blir däremot

förhållandet, rent ekonomiskt sett, ofta det motsatta, i det att levnadskostnaderna

å orten samtidigt stegras. Det kan därför ej anses annat an ratt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

och billigt, att de, vilka draga särskild nytta av vissa kommunala anordningar,

jämväl få i större utsträckning än andra deltaga i kostnaderna där
tör.

---Vad angår de rena landskommunerna, hör det ihågkommas,

att nödvändigheten av att trygga tillgången på beskattningsföremål i de

olika kommunerna talar för en på intresseprincipen vilande'' objektbeskattning.

I en kommun med dess begränsade område kunna förhållandena från

det ena året till det andra ändras så avsevärt, att, om en beskattning grundades

uteslutande på de taxerade inkomstbeloppen, kommunen skulle kunna

tinna sig ur stånd att fylla sitt skattebehov.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att den nuvarande fastighetsbevillningen

utgör en objektskatt.

Enligt vad jag tidigare nämnt har vidare såsom stöd för en differentiering

i fråga om beskattningen åberopats, att kommunernas utgifter för gemensamma

angelägenheter av såväl allmän som av mera lokal natur, därtill

ofta de mest betydande, icke äro att anse såsom utgifter för årsbehovet utan

avse att skapa värden av mera varaktig art, samt att, i den mån så vore förhållandet,

det ändamål, för vilket utgifterna gjorts, i större utsträckning

komme allenast de samhällsmedlemmar till godo, som stode i en för längre

tid bestående intressegemenskap med kommunen. Särskilt har detta ansetts

gälla fastighetsägarna; man har nämligen förmenat, att, även om de icke

tör någon längre tid behölle sina fastigheter, det dock vore tydligt, att fastighetsvärdet

inom kommunen rönte inverkan av kommunens hushållning i

det hela, a adan hastigt amorterade kommunala kostnader för skapande av

bestående värden och därav föranlett lägre skattetryck efter amorteringstidens

slut lände särskilt fastighetsägarna, betraktade såsom grupp, till

fromma. —----Jag torde i korthet få beröra ett uti vissa avgivna yttran
den

framfört uppslag till den kommunala beskattningens ordnande; man

har, under förmenande att beskattningen borde läggas uteslutande efter

förmåga, visserligen i princip motsatt sig en intressebeskattning men därvid,

för att trygga tillgången på beskattningsföremål, ifrågasatt den bestämmelse,

att inkomst av fastighet ej skulle få beräknas lägre än till vissa

Procent av taxeringsvärdet. Det är påtagligen i känslan av att en ren inkomstbeskattning,

sådan denna kommer till uttryck vid våra nutida taxeringar,

icke skulle bereda våra landskommuner tillräcklig permanent tillgång

på beskattningsobjekt, som man föreslagit den nyss antydda begränsningen

nedåt i fråga om inkomst av fast egendom. En dylik bestämmelse

skulle emellertid verka i allra högsta grad obilligt. Den skuldfrie jordägaren,

som suttc med en god nettoinkomst, skulle få skatta endast för

denna. Den gäldbundne jordägaren, vars deklarerade nettoinkomst ej uppginge

till det fastslagna procenttalet av fastighetsvärdet, skulle få skatta för

högre belopp än sin inkomst, och denna skillnad skulle bliva större, ju

mindre nettovinst jorden lämnade, det vill säga ju fattigare han vore. En

dylik ståndpunkt innebär i själva verket, att man anser sig ej kunna undvara

intressebeskaltning av fast egendom — minimiberäkningen skulle nämligen

avse endast inkomst av dylik egendom — men att man, i stället för att

lägga skatten å all fast egendom, begränsar den till att avse allenast de

skuldsatta fastigheterna.

Riksdagen biföll ej det i propositionen framlagda förslaget utan antog i

stället, för att lända till efterrättelse provisoriskt och under viss tid, vissa

ändringar i bevillningsförordningen. Det sålunda genomförda s. k. kommunals

katte provisoriet, vilket lades till grund jämväl för nu gällande 1928

års kommunalskattelag kan sägas omfatta - förutom den numera avskaf
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

fade kommunala progressivskatten och skogsaccisen — följande två skatteformer,

nämligen

skatt för fastighet, genom vilken fastighet deltog i den allmänna repartitionen

gentemot inkomst med G procent av jordbruksfastighets taxeringsvärde

och 5 procent av annan fastighets taxeringsvärde;

inkomstskatt, utgående efter den beskattningsbara inkomsten, vid vars

fastställande inkomsten av fastighet beräknades till sitt verkliga belopp

men varifrån avdrag finge, i den mån inkomsten därtill försloge, göras

för den del därav, som beskattades genom fastighetsskatten, nämligen beträffande

jordbruksfastighet 6 procent och beträffande annan fastighet 5

procent å taxeringsvärdet (s. k. procentavdrag).

Skälen för riksdagens ståndpunktstagande finnes angivna i andra särskilda

utskottets utlåtande (nr 1). Däri anförde utskottet i fråga om den

vikt, som borde tillmätas den s. k. intresseprincipen följande (sid. 37 ff):

De anmärkningar, som —--riktats mot de föreslagna nya »intresse
skatterna»

— fristående fastighetsskatt och näringsskatt vid sidan av en

för alla skattskyldiga gemensam inkomstskatt — hava under utskottets

behandling av ärendet blivit yttermera bestyrkta. Angående den i propositionen

hävdade principen om »intresset» såsom grund för en särskild

kommunal beskattning skall utskottet inskränka sig till att uttala, att

denna princip vid en mera ingående prövning synes synnerligen vansklig

att omsätta i praktiska skattebestämmelser med hänsyn till omöjligheten

att på ett tillförlitligt sätt gradera olika skattskyldigas »intresse» i kommunen.

Vid utskottets överläggningar har också en märkbar tendens visat

sig bland det kungliga förslagets anhängare att undanskjuta den egentliga

intresseteorien och i dess ställe låta begreppet »objektbeskattning»

träda i förgrunden genom att identifiera de olika slagen av särskilt »intresse»

inom kommunerna med vissa »objekt» för särskilda skatteformer

samt att motivera en dylik särskild objektbeskattning dels med behovet

av fasta skattekällor, som äro oberoende av växlingarna i kommunmedlemmarnas

personliga inkomster, dels med den särskilda skattekraft, som kan

antagas följa av innehavet av ett dylikt skatteobjekt. Ijtskottet hyser för

sin del den meningen, att en dylik förskjutning av den principiella frågeställningen

borde kunna bliva av ett visst värde såsom innebarande eu

mindre omstridd utgångspunkt för det kommunala skatteproblemets fortsatta

behandling. Att en viss objektbeskattning i kommunerna kan vara behövlig

och berättigad vid sidan av skatt på personlig inkomst, larer icke

kunna principiellt bestridas, så mycket mindre som redan var nuvarande

beskattning av jordbruksfastighet och annan fastighet utgor en form av

dylik objektbeskattning. Men utskottet vill understryka att därest en

obiektskatt skall kunna motiveras genom den särskilda skattekraft, som

innehavet av ett visst objekt anses medföra, så måste också fragan,

huruvida en sådan skatteform bör användas och huru skatten i sa tall bor

avvägas avgöras genom en prövning av denna skattekraft, vilken provning

i realiteten uppenbarligen måste ske enligt principen om skatt etter

förmåga. Utskottet anser, att de av Kungl. Maj :t föreslagna intresse- eller

obiektskatterna icke motsvara denna fordran, samt att de aven i ovngt

äro anordnade på ett sådant sätt, att de icke kunna forordas till genomförande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

21

Rörande den föreslagna kombinerade fastighets- och inkomstskatten yttrade

utskottet (sid. 45 ff):

Den av utskottet föreslagna beskattningen av fast egendom innebär en

kombinerad fastighets- och inkomstskatt, i vilken det själva fastigheten

påförda beskattningsbara beloppet ingår såsom ett garanterat minimum

för dess beskattning. Genom denna anordning vinnes å ena sidan, att kommunerna

få behålla ograverad den viktiga skattekälla, som de hittills haft

i de stadgade sex procenten på jordbruksfastighets och fem procenten på

annan fastighets taxeringsvärden, samt å andra sidan att man undanröjer

den anomali, som för närvarande består, nämligen att inkomst av fastighet

som överskjuter nämnda procent på taxeringsvärdet, går fri från kommunal

beskattning. Det kan tilläggas, att i och med det att en dylik överskjutande

inkomst av fastighet underkastas beskattning, vinnes också ett

verksamt korrektiv emot alltför låg fastighetstaxering. Att denna kompletterande

beskattning av inkomst från fastighet bör kunna tillföra kommunerna

ett avsevärt antal nya bevillningskronor, i all synnerhet om noggrannare

regler införas för taxeringen av sagda inkomst —--ligger i

sakens natur och bestyrkes av de beräkningar, som utskottet låtit verkställa

om verkningarna av de olika motionernas skatteförslag. Utskottet

har ingalunda förbisett den anmärkning, som både i den kungl. propositionen

och under ärendets behandling blivit framställd mot ifrågavarande

anordning ur den synpunkten, att de fastighetsägare, som på grund av

skuld eller annan orsak ej nå en nettoinkomst, motsvarande den för fastigheten

stadgade procenten av taxeringsvärdet, på detta sätt få skatta för

mer än sin inkomst. Men denna olägenhet är---oskiljaktig från all

minimibeskattning, den existerar nu och skulle fortfara även enligt Kungl.

Maj :ts förslag, och det kan icke begäras av ett förslag till provisorium, att

detta skall lösa ett problem, som hittills icke i något framkommet skatteförslag

blivit löst.

Tillkomsten av 1928 års kommunalskattelag.

1921 års kommunalskattekommitté avgav år 1924 betänkande angående

den kommunala beskattningen (SOU 1924: 53 o. 54). Det av kommittén

framlagda förslaget till kommunalskattelag (det reviderade A-förslaget) —

vilket var av samma principiella innebörd som 1920 års förslag — upptog

kommunal repartitionsskatt för fastighet, näring och inkomst.

Av dessa skatter var fastighetsskatten och näringsskatten fristående

objektskatter, utgående i förhållande till fastighets taxeringsvärde respektive

närings på visst sätt beräknade s. k. skattevärde. Inkomstskatten var en

personlig, i huvudsak proportionell inkomstskatt.

Två reservanter inom kommittén förordade ett förslag, del s. k. reviderade

C-förslaget, som i princip överensstämde med kommunalskatteprovisoriet.

Kommitténs allmänna ståndpunkt i kommunalskattefrågan framgår av

följande principuttalande (s. 149 ff):

Kommittén har under sitt arbete ej funnit anledning att till diskussion

upptaga frågan om huruvida kommunalbeskattningen borde byggas väsentligen

å principen »skatt efter intresse» eller å principen »skatt efter förmåga».

Kommittén har funnit detta spörsmål vara av föga praktisk betydelse.

I verkligheten är det nog så, att, såsom även i alla föregående för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

slag faktiskt skett, hänsyn måste tagas till båda de sidor av problemet,

som tagit sig uttryck i nämnda formler. Såsom förut nämnts, måste kommunalskatten

fylla vissa förhandenvarande behov, och problemet blir att

fördela skattesumman på kommunens skattdragande medlemmar så rimligt

och skäligt, d. v. s. så rättvist som möjligt. Skall detta kunna ske, är

det förvisso icke nog att såsom i fråga om statsskatten allenast spörja

om skatteförmågan; även andra synpunkter måste härvid få göra sig gällande.

Inom det relativt trånga beskattningsområde, som kommunen bildar,

finnas vissa slag av beskattningsobjekt, som äro mera intimt förbundna

med kommunen än andra, vissa, som av de kommunala anordningarna

kunna hava mera omedelbart och direkt gagn än andra, vissa,

som kunna förorsaka kommunen direkta kostnader i högre grad än andra;

och det måste vara rimligt och skäligt, att hänsyn tages härtill vid utmätande

av deras bidragsskyldighet till kommunen. En sådan särställning

intaga enligt A- och B-förslagen fastighet och näring inom kommunen,

enligt C-förslaget fastighet.

De skäl, som lågo till grund för kommittémajoritetens ställningstagande

i fråga om fastighetsbeskattningen gingo väsentligen ut på att det endast

med ett objektskattesystem vore möjligt att åstadkomma rättvisa och jämlikhet

i beskattningen dels emellan de olika fastighetsägarna inbördes dels

ock emellan dessa fastighetsägare såsom grupp betraktade och andra skattdragande.

Kommittén framhöll sålunda, att objektskatten fördelade merbelastningen

å fastighet efter likformiga grunder mellan fastighetsägarna

samt att objektskatten i kombination med en inkomstbeskattning utjämnade

skattetrycket mellan fastighetsägarna så att detta bleve hårdare för

de ekonomiskt bättre ställda och lindrigare för de ekonomiskt svagare.

Ävenså ansåg kommittén, att ur taxeringsteknisk synpunkt ett objektskattesystem

vore vida överlägset ett garantiskattesystem, som medförde

tekniska svårigheter av den art att resultatet av taxeringarna kunde befaras

bliva i stor omfattning förryckt.

Reservanterna var eniga med kommittémajoriteten om att tastigheterna

med avseende å uppbärande av skattetungan inom kommunerna intog en

särställning. Att en fastighet på grund av sitt närmare och fastare samband

med kommunen och större beroende av de kommunala institutionerna

hade ett större ansvar för kommunens ekonomi, vore av gammalt

anfört och erkänt, och det låge i viss mån i sakens natur, att, i den mån

andra skattekällor sinade, fastigheterna inom kommunen måste träda till

för att fylla de oundgängliga behoven. Däremot delade ej reservanterna majoritetens

uppfattning, att fastighet såsom skatteobjekt hade en annan och

större bärkraft än exempelvis den rena arbetsinkomsten. Lösningen av kommunalskattefrågan

borde enligt reservanternas mening fortfarande sökas i

en riktigt avvägd kompromiss mellan hänsynen till den enskildes skatteförmåga

och kommunens intresse att i fastigheterna äga säkerhet för behövlig

skatteintäkt. C-förslaget innebure en sådan kompromiss, som å ena

sidan — utan att medföra någon omvälvning av det bestående — skänkte

kommunerna avsedd trygghet och å andra sidan ej ställde hårdare krav på

fastighetsägaren än som vore nödvändigt. Reservanterna hävdade, att A
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

förslagets skattebestämmelser skulle, i förhållande till provisoriet eller Cförslaget,

medföra en ökad skattetunga för fastigheterna, vilken icke motsvarades

av ett ökat behov av skattekronor inom kommunen. Kommittémajoriteten

hade framhållit, att den »velat bibehålla belastningen på jordbruksfastighet

vid ungefärligen den nivå, som den haft under provisoriet». Reservanterna

åsyftade ej heller någon lindring, men ansågo, att just status quo

äventyrades genom A-förslaget, som i stället komme att medföra en ytterligare

övervältning av skattebördan på jordbruket och andra näringar, vilka

för sin verksamhet vore beroende av ett större fastighetsinnehav. Provisoriet

hade medfört en sådan övervältning på fastigheterna, som under detta

fått bära 33 procent av skattetrycket mot förut 19 procent. Denna överflyttning

hade kunnat förklaras och åtminstone i viss grad försvaras av den då

ännu bestående relativt gynnsamma konjunkturen för landets näringsliv.

En ytterligare övervältning av skattebördan på fastigheterna kunde ej undgå

att hava för jordbrukare och andra fastighetsägare samt därmed för hela

landet synnerligen ödesdigra följder.

Sedan genom remisser yttranden infordrats över kommittébetänkandet,

gjordes detta till föremål för överarbetning av särskilda sakkunniga, kallade

1924 års skatteberedning.

I anslutning till skatteberedningens utredningar och förslag framlades för

riksdagen 1927 års proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. (nr

102 ). Detta förslag utgick från att det gällande garantiskattesystemet skulle

bibehållas och att det av 1921 års kommunalskattekommitté utarbetade förslaget

till fristående objektbeskattning av fastigheter och näringsföretag sålunda

ej skulle läggas till grund för skattesystemet.

I den allmänna motiveringen för det framlagda förslaget framhöll departementschefen

att han anslöte sig till det uttalande angående intresseprincipens

tillämpning vid den kommunala beskattningen, som gjorts av särskilda

utskottet vid 1920 års riksdag. Enligt departementschefens uppfattning rådde

en praktiskt taget fullständig enighet därom, att objektbeskattning i någon

form vore nödvändig inom kommunerna, på det att dessa måtte kunna under

dåliga inkomstår vara tryggade i avseende å tillgången till beskattningsföremål.

Även därom rådde en ganska enhällig mening, att denna objektbeskattning

måste åtminstone i främsta rummet avse fastigheter.

Beträffande frågan huruvida vid objektbeskattningen av fastighet provisoriets

garantiskattesystem borde bibehållas eller utbytas mot en fristående

objektskatt vid sidan av en inkomstskatt, anförde departementschefen, sedan

han lämnat en redogörelse för de olika systemens inverkan på fördelningen

av skattebördan, sammanfattningsvis bl. a. följande (s. 141 ff):

Till förmån för systemet med fristående objektskatter kan enligt min

uppfattning obestridligen åberopas dels den omständigheten, att det åstadkommer

en fördelning av skattebördan mellan fastighetsägarna inbördes,

som teoretiskt sett tager större hänsyn till skatteförmågan än garantiskattesystemet,

dels att det har vissa tekniska företräden. Dessa fördelar hava

blivit så utförligt belysta i kommunalskattekommitténs betänkande, att jag

ej behöver här ytterligare utveckla desamma. Vore den uppfattningen all
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

män i landet, att det nuvarande systemet är orättvist just i avseende å skattebördans

fördelning mellan fastighetsägarna inbördes, så skulle väl därför

skäl finnas att på allvar reflektera på ett system, som i detta hänseende vore

bättre, och göra detsamma till föremål för ingående provundersökningar för

att med större grad av visshet än det nu är möjligt konstatera dess verkningar.

Av de inkomna yttrandena övertygas man dock ej, att en dylik

uppfattning allmänt råder. 1 stället bibringas man den bestämda föreställningen,

att framför allt bland fastighetsägarna själva råder den meningen,

att det nuvarande systemet är rättvisare än den fristående objektbeskattningen

och att någon ändring ej är behövlig. Detta för majoritetsförslagets

anhängare måhända svårförklarliga ståndpunkttagande torde i viss mån vara

grundat på den omständigheten, att fastighetsskatten för närvarande icke

alltid i realiteten är blott en objektskatt, utan i sig inkluderar skatt på inkomst

av det arbete, som nedlägges å fastigheten av brukaren och hans

familj, samt att den stora massan av brukningsenheter i vårt land äro sådana,

för vilka inkomsten av detta arbete är större än av det kapital, som

fastigheten representerar. För den skull måste den nuvarande fastighetsskatten

vid en eventuell övergång till ett fristående objektskattesystem ersättas

med en objektskatt av betydligt mindre tyngd än den av kommittén

föreslagna för att icke av den stora massan fastighetsägare kännas såsom

en ökad belastning. Med hänsyn till berörda ståndpunkttagande och då övriga

skattskyldiga i allmänhet ej skulle beröras av reformen — tv man

tänker sig ju fördelningen mellan å ena sidan fastighetsägarna, å andra

sidan övriga inkomsttagare oförändrad — synes anledning saknas för dessa

övriga att söka framtvinga reformen.

I vid 1927 års riksdag framlagda motioner yrkades bl. a. införande av ett

system med fristående objektskatt å fastighet.

Första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag (kominunalskalteutskottet)

förordade i fråga om huvudprinciperna för den kommunala beskattningen

propositionens förslag (utlåtande nr 1). I sådant avseende anförde

utskottet efter att ha berört de i propositionen framförda skälen för garantiskattesystemets

bibehållande i huvudsak följande (s. 31 ff):

Av anförda och andra under den långvariga diskussionen i detta ämne

framkomna skäl har även utskottet blivit övertygat, att kommunalskattefrågans

lösning bör ske i enlighet med garantiskatteprincipen, och är det härvid

särskilt två synpunkter, som för utskottet framstått såsom avgörande.

En sådan lösning sluter sig till den hävdvunna ordningen för den kommunala

fastighetsbeskattningen såsom en naturlig utveckling i enlighet med

ändrade förhållandens berättigade krav utan att medföra någon tvär omkastning,

ett på skattelagstiftningens område synnerligen viktigt psykologiskt

moment. Vidare får ihågkommas, att kommunalskattefrågans, liksom

andra skattefrågors lösning ligger i ett rätt avvägande mellan två motsatta

intressen, den skatteberättigades och de skattskyldigas. Emot kommunens

intresse av garanterad skatteinkomst står fastighetsägarnas intresse att icke

betungas mera än nödigt. Nu har det aldrig påståtts annat än att det förra

intresset blivit behörigen tillgodosett med nu gällande bestämmelser och att

detsamma skulle bliva det i fortsättningen i mån av lämpliga repartitionstal

för garantien. Å andra sidan hava efter allt att döma fastighetsägarna själva

funnit sig väl med provisoriet i huvudsak och otvetydigt uttalat sympatier

för systemets bibehållande i definitiv form.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

25

Vid utskottets utlåtande voro fogade ett flertal reservationer. I en reservation

yrkades sålunda avslag å propositionens förslag i huvudsak samt

förlängning av kommunalskatteprovisoriet till och med år 1929. Tillika hemställdes,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning, på vad

sätt och i vad mån tryggandet åt kommunerna av tillgång på fasta beskattningsunderlag

kunde, oavsett i vilken form detta skulle ske, komma att

åvila jämväl andra beskattningsföremål än fastighet, samt framläggande

för riksdagen — i samband med nytt förslag till lösning av kommunalskattefrågan

— av utredningens resultat. Vad angår fastighetsbeskattningen anfördes

i reservationen att 1920 års provisorium icke följde så rationella linjer,

att det kunde utgöra grundvalen för ett definitivt ordnande av den kommunala

beskattningen i vårt land. Sålunda ledde det därtill, att den ekonomiskt

svage fastighetsägaren drabbades hårdare och den ekonomiskt bättre

ställde lindrigare; dess struktur medgåve ej heller tillbörligt hänsynstagande

till fastighetsägarens försörjningsplikt m. m. Härjämte medförde det stora

svårigheter vid den praktiska tillämpningen, som gjorde taxeringsarbetet

onödigt komplicerat och ohanterligt. Dessa olägenheter komme att vid genomförande

av Kungl. Maj :ts förslag bliva för lång tid framåt kvarstående

i vårt kommunalskatteväsen.

Vid frågans behandling i riksdagen bifölls i huvudsak utskottets förslag

av första kammaren, medan andra kammaren biföll den förutnämnda reservationen.

Sedan frågan om ett definitivt ordnande av kommunalskattefrågan

sålunda förfallit, beslöt riksdagen om förlängning av provisoriet till

och med utgången av år 1929. Under debatten gavs emellertid från olika

håll uttryck åt önskemålet att förslag i kommunalskattefrågan i huvudsaklig

överensstämmelse med 1927 års proposition måtte, utan att den beslutade

nya provisorietidens utgång avvaktades, ånyo föreläggas riksdagen. I

överensstämmelse med de vid 1927 års riksdag framkomna önskemålen

framlades för riksdagen 1928 års proposition med förslag till kommunalskattelag

m. m. (nr 213). Det framlagda förslaget överensstämde vad beträffar

beskattningen av fastighet nästan helt med 1927 års proposition. I propositionen

åberopade föredragande departementschefen i huvudsak den vid

1927 års proposition i ämnet fogade motiveringen samt framhöll, att utsikterna

att i riksdagen genomföra ett förslag efter andra än gällande principer

för det dåvarande syntes ytterst små.

Särskilda utskottet vid 1928 års riksdag tillstyrkte i avgivet utlåtande (nr

1) i huvudsak propositionens förslag. Tillika beslöt utskottet föreslå riksdagen

att hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning hl. a. angående spörsmålet

om en särskild beskattning av näringsföretag och penningkapital.

Inom utskottet yrkades reservationsvis hl. a., att repartitionstalet för

jordbruksvärde skulle bestämmas till 0,05. Därvid förordades dock icke någon

motsvarande sänkning av repartitionstalet för skogsvärde, enär det ej

ansågs tillrådligt att alltför mycket beskära skogskommunernas tillgång till

beskattningsföremål.

Riksdagen beslöt i de nu berörda huvudpunkterna i enlighet med det i pro
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

positionen framlagda förslaget. I samband med antagandet av den nya kommunalskattelagen

upphävdes från och med ingången av år 1929 kommunalskatteprovisoriet

och den allmänna bevillningen till staten. Riksdagen

gjorde tillika, i överensstämmelse med utskottets förutnämnda förslag,

framställning om utredning bl. a. rörande särskild näringsbeskattning (skrivelse

nr 344).

Tiden närmast efter antagandet av 1928 års kommunalskattelag.

Vid 1930 års riksdag yrkades i olika motioner sänkning av repartitionstalet

för jordbruksfastighets jordbruksvärde till 0,os.

Bevillningsutskottet hemställde, att riksdagen i anledning av motionerna

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t bl. a. framhålla önskvärdheten av att de

i 1928 års förut berörda riksdagsskrivelse omförmälda utredningar, i vad

dessa avsåge själva beskattningsgrunderna, måtte utföras med den skyndsamhet,

som med hänsyn till uppgifternas natur och omfattning vore möjlig.

Riksdagen beslöt i enlighet med bevillningsutskottets hemställan.

I anledning härav uppdrogs åt särskilda sakkunniga, vilka antog benämningen

1930 års kommunalskatteberedning, att verkställa de av riksdagen

sålunda ifrågasatta utredningarna i kommunalskattefrågan. Inom beredningen

verkställdes en utredning rörande förskjutningen av den kommunala

skattebördan mellan olika slag av beskattningsföremål vid sänkning

av repartitionstalet för jordbruksfastighet enligt olika alternativ (se SOU

1931: 31). Utredningen grundades på en statistisk bearbetning av taxeringsresultatet

för år 1930 i 110 kommuner.

I proposition till 1932 års riksdag (nr 220) föreslogs bl. a. sådan ändring

i kommunalskattelagen att repartitionstalet för jordbruksvärde skulle

nedsättas till 0,05.

Riksdagen biföll propositionen. I

I en motion (11:271) vid 1931 års riksdag riktades uppmärksamheten på

gällande garantiskattesystems verkningar vid taxeringen för inkomst av

skog och åberopades därvid innehållet i vissa likartade motioner vid 1927

och 1928 års riksdagar. Motionären framhöll, att beskattningen drabbade

ägarna av större och mindre skogsfastigheter olika hårt. Då skogsuttagen

från större skogskomplex, hörande till en enda förvärvskälla, regelmässigt

kunde göras mera kontinuerligt och jämnt men ägare av mindre skogsområden

av ekonomiska eller andra skäl merendels torde se sig nödsakade att

koncentrera sina skogsuttag till ett färre antal år, vore ägare av större

skogskomplex i tillfälle att bättre utnyttja på fastigheterna belöpande procentavdrag.

Genom den sålunda ernådda skattelindringen bleve icke endast

kommunerna lidande ulan den återverkade även på andra enskilda

skattedragare genom förhöjd utdebitering. Rättvisan krävde, alt skattelagarna

så avfattades att de drabbade alla skattskyldiga lika i förhållande till

deras inkomst.

Motionen, som åsyftade, att 1930 års kommunalskatteberedning skulle an
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

27

inodas beakta det påtalade missförhållandet, föranledde icke någon riksdagens

åtgärd, enär beredningen på grund av särskild hemställan i 1928 års

riksdagsskrivelse (nr 344) erhållit i uppdrag att verkställa utredning av

frågan om förvärvskällornas omfattning vid beskattning av inkomst av jordbruksfastighet.

Beredningen avlät en den 11 december 1931 dagtecknad underdånig

skrivelse i ämnet. Rörande den förutsatta högre skattebelastningen

av skogar i enskild ägo vid jämförelse med de av aktiebolag ägda skogarna

hänvisade beredningen i skrivelsen till av beredningen verkställda undersökningar

i ifrågavarande hänseende, vilka dock med hänsyn till den begränsade

omfattningen icke tilläte mera vittgående slutsatser. Beredningen

fann sig emellertid kunna konstatera, att möjligheten att utnyttja procenavdraget

syntes vara mindre för de större fastigheterna än för de smärre och

mindre för enskilda ägare av större fastigheter än för aktiebolagen men att

möjligheten att utnyttja procentavdragen synbarligen skiftade i högre grad

för aktiebolag än för enskilda. Beredningen framhöll i anslutning härtill att

det ej vore skäl att pålägga enskilda ägare av större fastigheter den ökning

av fastighetsskattebördan, som skulle bliva ett sannolikt resultat av förvärvskällornas

uppdelning på smärre enheter än de dåvarande. Med förmälan

att beredningen vid fullföljande av sitt uppdrag komme att ägna fortsatt

uppmärksamhet åt nu berörda spörsmål, förordade beredningen, att den

framställda begäran om utredning i frågan icke måtte föranleda någon

Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.

I propositionen till 1932 års riksdag med förslag till ändringar i kommunalskattelagen

(nr 220) anmälde föredragande departementschefen ifrågavarande

utredning utan att föreslå någon särskild åtgärd i anledning av densamma.

I en motion vid 1933 års riksdag (II: 27) påtalades, att gällande garantiskatt

utginge oberoende av den verkliga inkomsten och utan någon som helst

avdragsrätt för skuldränta. Vid jämförelse med andra skattedragare ställdes

jordbrukarna härigenom i en oförmånlig särställning, och garantiskatten

utgjorde särskilt i rådande depressionstider för jordbruket en tyngande

och orättvis börda. Även mellan jordbrukarna inbördes verkade garantiskatten

ytterligt ojämnt. En jordbrukare, som häftade i skuld för allt vad han

ägde, hade lika hög garantiskatt som den skuldfrie, ehuru skattekraften i de

håda fallen måste vara mycket olika. Då inkomsten av jordbruk och skogsbruk

sällan uppginge till garantiskattens belopp, framträdde olägenheterna

starkare på detta område än då det gällde annan fastighet. Motionärerna

ifrågasatte därför en särskild rätt till ränteavdrag.

I anledning av motionen uttalade bevillningsutskottet (betänkande nr 20),

att ett bifall till det framlagda förslaget skulle innebära ett avsteg från de

principer, varpå kommunalbeskattningen vore byggd. Med hänsyn härtill

syntes det framlagda spörsmålet, i den mån detsamma kunde förtjäna beaktande,

böra göras till föremål för avgörande först i samband med en allmän

revision av den kommunala beskattningen. Riksdagen beslöt i enlighet

med utskottets hemställan, att motionen icke skulle föranleda någon dess vidare

åtgärd.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

I en motion vid 1935 års riksdag (II: 8) yrkades utredning angående sådan

ändring av grunderna för åtnjutande av familjeavdrag att dylika avdrag

skulle kunna medgivas jämväl vid taxering till kommunal fastighetsskatt.

Vidare hemställdes i en motion vid samma års riksdag (II: 399) om utredning

rörande ändrade bestämmelser i kommunalskattelagen, ägnade att förhindra

att skattebelastningen å inkomst av fastighet skärptes vid sänkt allmänt

ränteläge. I motionen framhölls, att en sänkning av ränteläget verkade

till höjning av taxeringsvärdena och därigenom till skärpning av fastighetsbeskattningen.

Ränteläget hade, såsom i motionen närmare utvecklades, i

vårt land varit statt i sjunkande under senare år. Motionären hänvisade

därför bl. a. till möjligheten att ha rörliga repartitionstal. Dessa förutsattes

skola variera med effektiva medelräntan för statsräntelån.

Dessa jämte andra vid 1935 års riksdag väckta motioner behandlades i

bevillningsutskottets betänkande nr 54. Däri framhöll utskottet, att utskottet

fann önskvärt att utredningen av kommunalskattefrågan inom en nära

framtid åter upptoges.

Beträffande frågan om rätt till familjeavdrag vid kommunal fastighetsskatt

framhöll utskottet, att det framställda yrkandet härom borde övervägas, om

ock enligt utskottets mening åtgärder i sådant syfte näppeligen kunde vidtagas

utan att garantiskattesystemet ersattes med ett system med fristående

objektskatt.

Med anledning av en i vissa motioner (I: 272 och II: 460) framförd kritik

mot garantiskattesystemet i vad gällde beskattningen av skogsfastighet

uttalade utskottet, att det vore obestridligt att beskattningen av växande

skog, oavsett accisen, i vissa fall verkade hårdare än fastighetsbeskattningen

i allmänhet på den grund att avverkningarna skedde så ojämnt att den i

fastighetsskatten inneslutna garantien i större utsträckning toges i anspråk

beträffande skogsfastigheter än beträffande andra fastigheter. Utskottet

fann det angeläget, att åtgärder vidtoges i syfte att undanröja denna ojämnhet

i beskattningen och berörde den utvägen till vinnande av ändring häri

att ägare av skogsfastighet medgåves rätt att för avverkningsåret åtnjuta

avdrag även för den garanti, som påförts under ett antal av de senaste åren

och icke då kunnat avdragas. Utskottet uttalade emellertid, att de med en

sådan anordning förenade taxeringstekniska svårigheterna uppenbarligen

vore betydande, och att vid den av utskottet ifrågasatta utredningen därför

borde undersökas, om dessa kunde övervinnas.

Beträffande det framförda uppslaget att låta repartitionstalen för fastighet

variera med ränteläget anförde utskottet, att, ehuru såväl principiella

som praktiska betänkligheter kunde hysas mot att slå in på en sådan väg,

utskottet likväl ansåge lämpligt att frågan om ett förändrat ränteläges inverkan

å fastighetsbeskattningen, i den mån denna fråga kunde förtjäna

beaktande, övervägdes vid det fortsatta utredningsarbetet.

Utskottets betänkande, vilket godkändes av riksdagen, utmynnade i en

hemställan att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj :t ville föranstalta

om återupptagande av utredningen på kommunalbeskattningens område

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

samt att Kungl. Maj :t vid denna utredning ville beakta de synpunkter, som

utskottet i betänkandet framhållit.

I enlighet med utskottets hemställan avlät riksdagen skrivelse nr 282 med

begäran om utredning i angivna hänseende.

Kommunalskatteberedningens förslag av år 1942 beträffande

fastighetsbeskattningen.

Med föranledande av riksdagens skrivelse beslöt Kungl. Maj :t år 1936 tillsätta

en kommitté, benämnd kommunalskatteberedningen, med uppdrag att

verkställa utredning rörande den kommunala beskattningen jämte därmed

sammanhängande frågor.

Kommunalskatteberedningen avgav den 18 juli 1942 ett betänkande angående

den kommunala beskattningen (SOU 1942: 34).

Enligt betänkandet skulle de kommunala beskattningsföremålen såsom

hittills vara av två slag nämligen inkomst och fastighet. Med hänsyn till

kommunernas behov av ett fast skatteunderlag hade en särskild fastighetsbeskattning

befunnits alltjämt vara nödvändig. Denna beskattning hade

dessutom ansetts sedan så lång tid tillbaka ha inverkat på fastighetsvärdena

att dess borttagande kunde befaras innebära en opåkallad rubbning i de

bestående egendomsförhållandena.

Beträffande fastigheternas särskilda belastning föreslog beredningen en

övergång från det nuvarande garantiskattesystemet till fristående objektskatt,

så att viss del av fastighets taxeringsvärde skulle ingå i det kommunala

skatteunderlaget utan att fastighetsinkomstens storlek rönte inverkan

därav vid inkomstbeskattningen. Detta borde enligt beredningens uppfattning

leda till en rättvisare fördelning av fastighetsägarnas bördor. Den faktiskt

utgående objektskattens storlek påverkades då icke av ovidkommande

förhållanden.

Storleken av den föreslagna objektskatten å fastighet hade beredningen

sökt avväga på sådant sätt, att den skulle medföra en lika stor sammanlagd

belastning av fastighetsägarna i förhållande till övriga skattskyldiga som

den nuvarande garantibeskattningen, varvid jämförelse skett på grundval av

skatteunderlaget vid bl. a. 1936 års taxering. För att i stort sett uppnå

denna verkan hade beredningen funnit ett repartitionstal av 0,025 för fastighet

vara erforderligt.

Med den av beredningen förordade ordningen för fastigheternas deltagande

i repartitionen skulle inkomsten bliva föremål för en helt fristående

beskattning. Fördelarna av en renodlad inkomstskatt till kommunen ansåge

beredningen vara avsevärda. En sådan skatt bleve framför allt bättre anpassad

efter skatteförmågan. Ortsavdragen skulle kunna utnyttjas mera effektivt

varigenom de bättre komme att fylla sin uppgift alt åstadkomma en

differentiering mellan de skattskyldiga efter försörjningsbördan.

Särskilda yttranden avgåvos av vissa av beredningens ledamöter. I ett av

dessa yttranden, som avgivits av herr Velander, togs sikte på fastighetsskattens

avveckling.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Beträffande de yttranden, som efter remiss avgavs över kommunalskatteheredningens

förslag, hänvisades till en i 1950 års skattelagssakkunnigas

utredning lämnad redogörelse härför (s. 21—31).

Fastighetsbeskattningsfrågan under senare år.

Vid 1948 års riksdag yrkades i de likalvdande motionerna I: 178 och

II: 363, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl.

Maj :t ville snarast möjligt förelägga riksdagen förslag till fastighetsskattens

avskaffande. I enlighet med förslag av samma års bevillningsutskott i dess

av riksdagen godkända betänkande nr 42 beslöt riksdagen i anledning avnämnda

motioner att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj :t

ville med beaktande av vad utskottet i betänkandet anfört snarast låta verkställa

en förnyad utredning rörande frågan om kommunalskattelagstiftningens

utformning samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde av utredningen

föranledas.

I de likalydande motionerna I: 100 och II: 120 till 1941) års riksdag yrkades

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning

snarast avseende fastighetsskattens avskaffande samt tryggande av erforderligt

minimum av skatteunderlag, eventuellt ersättning för förlorat skatteunderlag,

för kommuner, som vore i behov därav, genom en reformerad

tidsenlig kommunal skatteutjämning. Samma års bevillningsutskott hemställde

i sitt i anledning av bl. a. motionerna I: 100 och II: 120 avgivna betänkande

nr 13, att nämnda motioner icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Efter erinran om att särskilda sakkunniga tillkallats för utredning

av frågan om ändring av kommunalskattelagens bestämmelser angående

ortsavdrag och därmed sammanhängande spörsmål (ortsavdragskommittén)

framhöll utskottet i berörda betänkande, att frågan om fastighetsskattens

avskaffande icke avsetts skola upptagas till behandling i samband

med den tillsatta utredningen. Då emellertid den i motionerna I: 100 och

II: 120 berörda frågan fölle inom ramen för den av 1948 års riksdag begärda

utredningen rörande kommunalskattelagstiftningens utformning, samt utskottet

förutsatte, att Kungl. Maj :t ägnade uppmärksamhet jämväl åt spörsmålet,

huruvida fastighetsskatten borde bibehållas eller icke, ansåge sig

utskottet ej hava anledning att ånyo förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i

detta ämne. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1950 års riksdag framställdes i de likalydande motionerna I: 321 och

II: 372 enahanda yrkande som i nyssnämnda, vid 1949 års riksdag väckta

motioner. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 35 avstyrkte 1950 års

bevillningsutskott motionerna under hänvisning till att Kungl. Maj :t genom

beslut den 17 mars 1950 bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla

sakkunniga med uppdrag att inom departementet biträda med en teknisk

revision av kommunalskattelagen m. m. samt att i direktiven för de

sakkunniga anförts, att vid den tekniska revisionen av inkomstskattelagstiftningen

aktuella reformfrågor inom detta område skulle beaktas och

bringas till lösning, i vilket hänseende i främsta rummet nämnts frågan om

den kommunala fastighetsbeskattningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

I de likalydande motionerna I: 102 och II: 134 till 1952 års riksdag yrkades

skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning rörande en reform

av den kommunala fastighetsbeskattningen efter i motionerna angivna

riktlinjer.

Vidare yrkades i de lika lydande motionerna I: 16 och II: 23, att riksdagen

för sin del måtte besluta att — i avvaktan på fastighetsskattens avskaffande

— sänka repartitionstalet för fastigheternas andel i det kommunala

skatteunderlaget till tre procent från och med 1953 års taxering. Ett yrkande

av väsentligen samma innebörd framfördes i motionen 11:458.

Bevillningsutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande nr

12 bl. a. att utskottet förutsatte att de i motionerna framkomna förslagen

prövades av 1950 års skattelagssakkunniga och att utskottet ej ansåge någon

skrivelse till Kungl. Maj :t erforderlig. Utskottet fann sig icke heller kunna

tillstyrka en provisorisk sänkning av repartitionstalet.

III. Nu gällande kommunala skattesystem och fastighetsbeskattningens

ställning däri.

Underlaget för utdebitering av allmän kommunalskatt.

Allmän kommunalskatt skall erläggas dels för inom kommunen belägen

skattepliktig fastighet och dels för sådan inkomst, som skall taxeras till

kommunal inkomstskatt i kommunen.

Till grund för beskattningen av fastighet ligger dess taxeringsvärde och i

princip skall skatt erläggas för skattepliktig fastighets taxeringsvärde i dess

helhet. Hänsyn tages icke till ägarens ekonomiska villkor eller till vem som

är ägare.

Beskattningen av inkomst sker hos varje skattskyldig på grundval av en

för honom beräknad beskattningsbar inkomst.

Skatten beräknas emellertid icke direkt på fastighets taxeringsvärde eller

på beskattningsbar inkomst. För att erhålla ett för såväl fastighet som inkomst

gemensamt underlag för den kommunala beskattningen har införts

ett särskilt begrepp, skattekronor och skatteören. Dessa utgör tekniska hjälptal

för beräkning av skatteunderlaget och skatterna.

För fastighet påföres skattskyldig fem skatteören för varje 100-tal kronor

av fastighetens taxeringsvärde.

För inkomst påföres ett skatteöre för varje krona beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören utgör eu skattekrona.

Garantiskattesystemet.

Fastighetsskatten debiteras i dess helhet och uppbäres vid särskild upp

börd. Vid beräkning av den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga inkomsten

får emellertid avdrag ske för belopp, motsvarande 5 procent av

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

taxeringsvärdet å fastighet, som ingått i den förvärvskälla, vars inkomst beräknas.

Detta förhållande — att å ena sidan för fastighet alltid skall betalas kommunalskatt

motsvarande vad som utgår å en beskattningsbar inkomst, uppgående

till 5 procent av fastighetens taxeringsvärde, medan å andra sidan

vid inkomstberäkningen avdrag får ske för 5 procent av nämnda taxeringsvärde

— har föranlett att det nu gällande systemet för fastighetsbeskattning

benämnes garantiskattesystemet. Systemet har ansetts innebära, att

fastigheterna gentemot kommunen garanterade ett skatteunderlag motsvarande

en inkomst av 5 procent å taxeringsvärdet.

I garantiskattesystemet ingår alltså, att skattskyldig, som har så stor inkomst

av förvärvskälla vari fastighet ingår, att han kan utnyttja det s. k.

procentavdraget med 5 procent av fastighets taxeringsvärde samt så stor

sammanlagd till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst, att han kan

tillgodonjuta honom tillkommande allmänna avdrag och ortsavdrag, i realiteten

icke betalar mera skatt än om någon fastighetsskatt icke utginge

Man brukar säga, att fastighetsskatten för en sådan skattskyldig icke är

effektiv. För kommunerna innebär fastighetsbeskattningen en inkomst vid

sidan av inkomstskatten allenast i den mån fastighetsskatten är effektiv,

d. v. s. i den mån skattskyldig på grund av att procentavdrag, allmänna avdrag

eller ortsavdrag icke kan utnyttjas måste betala högre skatt än om

fastighetsskatt icke utginge.

Utöver den ökning av skatteunderlaget, som fastighetsbeskattningen medför

i den mån fastighetsskatten är effektiv, innebär garantiskattesystemet,

att kommunerna har tillgång till ett skatteunderlag, som är underkastat förändringar

i mindre mån och i långsammare tempo än vad det av inkomst

härrörande skatteunderlaget stundom visat sig vara. Garantiskattesystemets

betydelse för kommuner och skattskyldiga skall närmare beröras i annat

sammanhang.

Kort sammandrag av gällande bestämmelser rörande fastighetsbeskattningen.

Bestämmelser om fastighetsbeskattningen är meddelade i kommunalskattelagen

och innehåller i sammandrag följande.

1 §. Allmän kommunalskatt, varom stadgas i kommunallagarna, skall

utgöras i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som påföres

en var skattskyldig.

2 §. Allmän kommunalskatt är dels fastighetsskatt, dels kommunal inkomstskatt.

För fastighet påföres fem skatteören för varje etthundra kronor taxeringsvärde.

4 §. Skattepliktig är all inom riket belägen fastighet med undantag enligt

5 §.

Med fastighet förstås dels vad som enligt allmän lag är fast egendom dels

ock byggnad även om den enligt allmän lag icke är fast egendom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Registrering av elektrisk anläggning enligt 1920 års lag påverkar icke frågan

om vad som i beskattningshänseende skall hänföras till fastighet.

5 §. Från skatteplikt undantages fastigheter av viss beskaffenhet. Undantagen

avser i allmänhet fastigheter, avsedda för offentliga ändamål. Byggnad

å ofri grund är undantagen från skatteplikt, om värdet understiger

500 kr.

6 §. Fastighet taxeras med hänsyn till förhållandena vid taxeringsårets

ingång.

7 §. Fastighet taxeras såsom jordbruksfastighet, då den användes för

jordbruk eller skogsbruk, eljest såsom annan fastighet.

8 §. Särskilt taxeringsvärde åsättes varje taxeringsenhet. Såsom sådan

räknas varje fastighet, som särskilt upptages i jordregister eller fastighetsregister.

Dock skola i vissa fall flera sådana fastigheter, som bildar en bruknings-

eller förvaltningsenhet, utgöra en taxeringsenhet. På liknande sätt

skall i andra fall en jordregister- eller fastighetsregisterenhet uppdelas i två

eller flera taxeringsenheter.

9 §. Taxeringsvärde skall motsvara allmänna saluvärdet. För värdering av

skogsmark och växande skog gäller särskilda grunder, innebärande att värdet

grundas på kapitalisering av värdet å behållna årliga avkastningen vid

uthålligt skogsbruk.

10 §. Förutom taxeringsvärde å fastigheten i dess helhet redovisas i förekommande

fall följande delvärden:

beträffande jordbruksfastighet: å jordbruksvärde, däri ingående skogsmarksvärde,

skogsvärde samt tomt- och industrivärde;

beträffande annan fastighet: å markvärde, byggnadsvärde och parkvärde.

11 §. Taxeringsvärde och delvärden skola utföras i hela 100-tal kronor.

Taxeringsenhet med värde under 100 kr. upptages endast i taxeringsläng
dens

anteckningskolumn.

12 §. Allmän fastighetstaxering sker vart femte år.

Dessemellan må ändring av taxeringsvärde ske i huvudsak endast då

ändring skett beträffande indelningen i taxeringsenheter eller då fastighets

beskaffenhet så ändrats, att värdet ökat eller minskat med minst en femtedel.

Omtaxering sker efter prisläget vid den tid, som var avgörande för den

senaste allmänna fastighetstaxeringen.

13 §. Skyldigheten att erlägga fastighetsskatt åligger ägaren.

I vissa fall är innehavare likställd med ägare.

H §. Skattskyldigheten bedömes med hänsyn till förhållandena vid taxeringsårets

ingång.

16 §. Fastighetsskatt utgöres till den kommun, där fastigheten är belägen.

45 §. Vid beräkning av inkomst av någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse skall avdrag ske med 5 procent av

taxeringsvärdet å fastighet, som ingått i förvärvskällan.

Rätt till nämnda avdrag tillkommer fastighetens ägare eller därmed jämställd

innehavare. Dock skall medlem av bostadsförening, som innehaft

;t Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sanil. Nr ISO.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

lägenhet i föreningen tillhörig fastighet, i föreningens ställe tillgodonjuta

den del av avdraget, som belöper på lägenheten. Likaså skall ägare till strömfallsfastighet

med skyldighet att bidraga till kostnaderna för regleringsdamm

tillgodonjuta den del av avdraget för regleringsdammen, som svarar

mot bidragsskyldigheten.

Har fastighet under beskattningsåret bytt ägare, fördelas avdraget mellan

ägarna efter den tid, varunder en var av dem ägt fastigheten.

Avdraget beräknas å taxeringsvärdet året före taxeringsåret.

IV. 1950 års skattelagssakkunnigas redogörelse för det nuvarande

fastighetsskattesystemets verkningar.

A. Allmänna synpunkter.

1. Fastighetsskattens verkningar för de skattskyldiga.

De sakkunniga framhåller, att den nuvarande fastighetsbeskattningens

betydelse för de skattskyldiga icke kunde åskådliggöras på samma enkla

och schematiska sätt som kunde ske beträffande övriga direkta skatter.

Detta sammanhängde med garantiskattesystemets tekniska utformning:

för varje fastighet skulle årligen till vederbörande kommun erläggas ett

skattebelopp, motsvarande vad som utginge för en beskattningsbar inkomst

uppgående till 5 procent av fastighetens taxeringsvärde men i den mån fastigheten

eller förvärvskälla, vari fastigheten inginge, lämnade inkomst,

finge vid beräkning av den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga inkomsten

avdrag ske för vad som ansåges beskattat genom fastighetsskatten,

d. v. s. 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som utgjort förvärvskälla

eller ingått i förvärvskälla. I vad mån fastighetsskatten bleve effektiv

vore med andra ord beroende av fastighetens avkastning.

Med hänsyn till de avsevärda variationerna i de skattskyldigas inkomstförhållanden

vore det enligt de sakkunnigas mening uppenbart, att frågan

om och i vad mån effektiv fastighetsskatt kunde anses utgå vore av tämligen

komplicerad beskaffenhet. I detta hänseende framhåller de sakkunniga

följande.

Inkomstförhållandena växla icke blott mellan de skattskyldiga inbördes

utan även för samma skattskyldig mellan olika år. Vidare är storleken av

den effektiva fastighetsskatten icke enbart beroende av möjligheten att vid

beräkning av inkomsten från fastigheten eller förvärvskälla, vari fastigheten

ingår, utnyttja avdraget med 5 procent av fastighets taxeringsvärde.

Även om detta avdrag kan helt utnyttjas, blir fastighetsskatten i vissa fall

effektiv därigenom att på grund av procentavdragets utnyttjande den skattskyldiges

sammanräknade till kommunal inkomstskatt i viss kommun skattepliktiga

inkomst blir så låg, att den skattskyldige icke kan utnyttja honom

tillkommande allmänna avdrag och ortsavdrag.

Av det anförda framgår, att man efter utgången av visst beskattningsår,

sedan inkomsttaxering för detta år blivit åsatt, för viss skattskyldig kan be
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

35

räkna huruvida och till vilken del de skattekronor och skatteören, som

föregående år påfördes den skattskyldige för fastighet, kunna betecknas

såsom effektiva, d. v. s. föranlett beskattning utöver vad som skolat utgå,

om kommunalbeskattningen endast omfattat inkomst. På grundval av antalet

effektiva skattekronor och skatteören samt storleken av den kommunala

utdebiteringen kan beräknas, hur stor del av den skattskyldige påförd

fastighetsskatt, som belöper på effektiva skattekronor och skatteören.

Den sålunda beräknade delen av den debiterade fastighetsskatten kan emellertid

icke i dess helhet betecknas såsom effektiv fastighetsskatt i den betydelsen

att den utgör en merbelastning för den skattskyldige vid jämförelse

med den skattebelastning, som skulle ha uppkommit vid enbart inkomstskatt.

I den mån effektiva fastighetsskattekronor förekomma i en

kommun, innebära desamma, att kommunen tillföres en inkomst, som vid

fastighetsbeskattningens bortfall måste täckas genom höjning av utdebiteringen

å inkomstskatteunderlaget. En undersökning av huru stor del av

fastighetsskatten, som innebär verklig merbelastning, förutsätter alltså en

bedömning av huru mycket högre kommunal utdebitering, som skulle ha

varit erforderlig, om fastighetsbeskattningen ej funnits, samt på vad sätt

en sådan högre utdebitering skulle ha påverkat den skattskyldiges kommunalbeskattning.

För åtskilliga skattskyldiga motsvaras den effektiva

fastighetsskatten helt eller delvis av den minskning av deras kommunala

inkomstskatt, som möjliggöres genom den inkomst, de effektiva fastighetsskattekronorna

tillföra vederbörande kommun.

Vid undersökning av i vad mån fastighetsbeskattningen utgör en belastning

för den skattskyldige måste även beaktas, att fastighetsskatten såsom

kommunal utskyld är avdragsgill vid taxeringen till statlig inkomstskatt.

Detta innebär, att man för att komma fram till den verkliga belastning,

som fastighetsskatten innebär, måste minska denna skatt med den nedsättning

i den statliga inkomstskatten, som erhålles genom utskyldsavdraget

i den mån detta motsvarar å effektiva fastighetsskattekronor''belöpande

kommunala skatter. Storleken därav är beroende av den skattskyldiges till

statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst och det procenttal, enligt

vilket den skattskyldiges statliga s. k. marginalskatt utgår. Den kompensation

för påförd effektiv fastighetsskatt, som erhålles genom utskyldsavdraget,

kan enligt senast antagna statliga skatteregler variera mellan 0 och

65 procent av den effektiva fastighetsskatten.

De sakkunniga anför vidare, att med hänsyn till att fastighetsbeskattningen

för ett stort antal skattskyldiga, som nu påfördes fastighetsskatt,

icke innebure någon reell belastning och att belastningen för dem, som

hade att vidkännas effektiv fastighetsskatt, varierade avsevärt med hänsyn

till vederbörandes ekonomiska och personliga förhållanden, kunde fastighetsägarna

icke i beskattningshänseende anses utgöra någon särskild, enhetlig

kategori bland de skattskyldiga, så mycket mindre som antalet till

fastighetsskatt skattskyldiga genom de senaste decenniernas utveckling vuxit

avsevärt. Till belysande härav anför de sakkunniga, att antalet årligen utfärdade

debetsedlar å fastighetsskatt för närvarande utgjorde omkring

1 300 000. Antalet skattskyldiga, som påfördes fastighetsskatt, torde visserligen

något understiga denna siffra, enär samma skattskyldig i vissa fall

ägde mer än eu fastighet och på den grund erhölle mer än eu debetsedel, men

antalet till fastighetsskatt skattskyldiga kunde knappast antagas understiga

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

1 200 000. Det torde vara uppenbart, att ifrågavarande skattskyldiga icke

utgjorde en i skattehänseende enhetlig grupp. Till jämförelse kunde nämnas

att antalet skattskyldiga, som i inkomstlängderna påfördes taxerad inkomst,

uppskattades till omkring 4 200 000.

Vad de sakkunniga anfört om antalet skattskyldiga, som påfördes fastighetsskatt,

och olikheterna i dessa skattskyldigas ekonomiska förhållanden

anser de sakkunniga värt särskilt beaktande med hänsyn till att uttalanden

om fastighetsbeskattningen och krav på ändringar däri stundom framlades

såsom avseende fastighetsägare i gemen, ehuru uttalandena och kraven i

själva verket formulerats med utgångspunkt från de förhållanden, som

rådde beträffande en viss måhända föga omfångsrik grupp fastighetsägare,

och utan fullständigt beaktande av fastighetsbeskattningens verkningar ens

för denna grupp.

För belysande av fastighetsbeskattningens verkningar åberopar de sakkunniga

följande schematiska exempel.

1) Jordbruksfastighet med taxeringsvärde av 30 000 kr., ägd av gift skattskyldig

i ortsgrupp III

a) Ägarens nettointäkt av fastigheten............................ 6 000

(ingen annan inkomst)

Ägarens allm. avdrag........................................ 200

» ortsavdrag.......................................... 1 840

Sammanlagd kommunal utdebitering 12 kr. per skattekrona.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt

100•100

nettointäkt........................................ 6 000

avgår s. k. procentavdrag................... 1 500

allm. avdrag............................. 200

ortsavdrag............................... 1 840 3 540

beskattningsbar inkomst............................ 2 460

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt

summa skattekronor...............................

kommunala skatter................................

15: —

24: 60

39: 60

475: 20

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

nettointäkt = inkomst.............................. 6 000

allm. avdrag............................. 200

ortsavdrag............................... 1 840 2 040

beskattningsbar inkomst............................ 3 960

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt..... 39: 60

kommunala skatter....................................... 475: 20

Ägaren betalar alltså i båda fallen lika stor kommunal skatt och fastighetsbeskattningen

utgör icke någon reell belastning.

b) Samma förhållanden som under a) men nettointäkten 3 000 kr.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

Beskattning enligt garanliskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt____

nettointäkt........................................ 3 000

avgår: s. k. procentavdrag................... 1 500

allm. avdrag............................. 200

ortsavdrag............................... 1 840 3 540

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt

summa skattekronor...............................

kommunala skatter................................

15: —

0: —

15: —

180: —

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

nettointäkt = inkomst.............................. 3 000

allm. avdrag............................. 200

ortsavdrag............................... 1 840 2 040

beskattningsbar inkomst.......................... 960

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt..... 9: 60

kommunala skatter....................................... 115:20

Skillnaden mellan skattebeloppen vid nuvarande garantiskattesystem och vid

enbart inkomstskatt uppgår vid oförändrad utdebitering till 64 kr. 80 öre. Om

man antager, att fastighetsbeskattningens slopande skulle medföra en utdebiteringshöjning

av 30 öre per skattekrona, blir den skattskyldiges verkliga merbelastning

på grund av fastighetsbeskattningen 61 kr. 92 öre. Det statliga ortsavdraget

enligt de från och med år 1953 gällande bestämmelserna överstiger nettointäkten,

varför någon reduktion på grund av utskyldsavdraget vid den statliga

beskattningen icke ifrågakommer.

c) Samma förhållanden som under a) men nettointäkten 0 kr.

Enligt garantiskattesystemet uppgå de kommunala skatterna till 180 kr., som

i dess helhet är att hänföra till fastighetsbeskattningen.

2) Annan fastighet (eget hem) med taxeringsvärde av 30 000 kr., ägd av gift

skattskyldig i ortsgrupp III.

Ägarens inkomst av tjänst 8 000 kr.

Nettointäkt av fastigheten antages på grund av avdrag för räntor m. m. vara

0 kr.

Sammanlagd kommunal utdebitering 12 kr. per skattekrona.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt.............. 15: —

inkomst av tjänst................................. 8 000

avgår: allm. avdrag......................... 200

ortsavdrag............................... 1 840 2 040

beskattningsbar inkomst............................ 5 960

skattekronor för inkomst.................................. 59: 60

summa skattekronor.................................... 74: 60

kommunala skatter..................................... 895: 20

på grund av rätten till avdrag för nämnda belopp vid den statliga

beskattningen bör detta belopp reduceras med 12 % till 787: 78

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

om utdebiteringen på grund av fastighetsskattens bortfallande

måste höjas med 30 öre per skattekrona, blir utdebiteringen å

59: 60 skattekronor..................................... 733: 08

på grund av rätten till avdrag för nämnda belopp vid den statliga

beskattningen bör detta belopp reduceras med 12 % till 645: 11

Den verkliga merbelastningen på grund av fastighetsbeskattningen

kan alltså uppskattas till......................... 142: 67

3) Annan fastighet (hyresfastighet) med taxeringsvärde av 600 000 kr.,

ägd av gift skattskyldig i ortsgrupp V.

Ägarens inkomst av tjänst o. d.............................. 20 000

Nettointäkt av fastigheten................................... 10 000

Sammanlagd kommunal utdebitering 12 kr. per skattekrona.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt.............. 300: —

inkomst av fastigheten............... 10 000

avgår s. k. procentavdrag............ 30 000 0

inkomst av tjänst o. d...................... 20 000

avgår: allm. avdrag.................. 200

ortsavdrag........................ 2 000 2 200 17 800

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt..... 178: —

summa skattekronor.................................... 478: —

kommunala skatter..................................... 5 736: —

på grund av rätten till avdrag för kommunala utskylder vid den

statliga beskattningen bör detta belopp reduceras med 35 %

till.................................................... 3 728: 40

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

skattekronor för inkomst.................................. 278: —

om utdebiteringen på grund av fastighetsskattens bortfallande

måste höjas med 30 öre per skattekrona, blir utdebiteringen

å 278 skattekronor...................................... 3 419: 40

detta belopp reduceras på grund av utskyldsavdraget med 35 %

till.................................................... 2 222:61

merbelastningen på grund av fastighetsbeskattningen kan alltså

beräknas till skillnaden mellan 3 728: 40 och 2 222: 61 eller .. 1 505: 79

4) Fastighet med taxeringsvärde av 2 000 000 kr., vilken tillhör aktiebolag och

ingår i rörelse.

a) Nettointäkt av rörelsen 150 000 kr.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt.........

nettointäkt........................................

avgår: s. k. procentavdrag..........................

till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst.....

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt

summa skattekronor...............................

1 000

150 000

100 000

50 000

500

1 500

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

39

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt....... 1 500

Fastighetsbeskattningen utgör sålunda icke någon merbelastning för bolaget.

b) Nettointäkt av rörelsen 25 000 kr.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt................

nettointäkt........................................ 25 000

avgår: s. k. procentavdrag.......................... 100 000

till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst..... 0

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt.......

summa skattekronor......................................

Vid 12 kronors utdebitering uppgå de kommunala skatterna till . .

Detta belopp bör emellertid på grund av rätten till avdrag för

kommunalutskylder vid den statliga beskattningen reduceras

med 40 % till............................................

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt.......

om utdebiteringen på grund av fastighetsbeskattningens upphävande

måste höjas med 30 öre per skattekrona, uppgå de kommunala

skatterna till......................................

detta belopp reduceras med hänsyn till utskyldsavdraget vid den

statliga beskattningen med 40 % till.......................

Merbelastningen på grund av fastighetsbeskattningen uppgår till

7 200 — 1 845 = 5 355.

c) Nettointäkten av rörelsen 0 kr.

Beskattning enligt garantiskattesystemet:

skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt................

Vid 12 kronors utdebitering uppgå de kommunala skatterna till ..

Beskattning vid enbart inkomstskatt:

Skatt utgår ej.

De enligt garantiskattesystemet utgående kommunala skatterna å 12 000 kr.

äro i sin helhet att hänföra till fastighetsbeskattningen.

Beträffande de anförda exemplen framhåller de sakkunniga, att dessa

endast vore ägnade att belysa fastighetsskattens verkningar för viss skattskyldig

under visst år under de förutsättningar, som i exemplen angåves. I

vad mån de vore typiska för verkningarna sett på längre sikt vore givetvis

beroende på om förhållandena vore oförändrade.

De sakkunniga anföra därefter, att av de schematiska exemplen och vad

tidigare anförts framginge, att fastighetsbeskattningen för många fastighetsägare

vore endast nominell, d. v. s. någon effektiv fastighetsskatt utginge

ej. För de fastighetsägare, som hade att vidkännas effektiv fastighetsskatt,

varierade graden av den belastning, fastighetsbeskattningen innebure.

Belastningen kunde även för samma fastighetsägare variera år från år. Av

anförda skäl kunde fastighetsägarna, såsom ovan framhållits, med hänsyn

1 000

0

1 000

12 000

7 200

250

3 075

1 845

1 000

12 000

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

till fastighetsskattens nuvarande verkningar icke betraktas såsom en enhetlig

grupp. En granskning av taxeringsutfallet gåve emellertid vid handen,

att man bland fastighetsägarna kunde urskilja vissa grupper, inom vilka

fastighetsbeskattningen hade likartade verkningar. Över dessa grupper lämnar

de sakkunniga följande översikt.

.4. Jordbruksfastighet.

1) Mindre och medelstora fastigheter, varå jordbruk eller jordbruk med

skogsbruk bedrives av å fastigheterna bosatta ägare.

Det stora flertalet av dessa skattskyldiga erlägga för närvarande icke

någon effektiv fastighetsskatt. Inkomstförhållandena inom jordbruksnäringen

äro sådana, att de skattskyldiga kunna utnyttja såväl procentavdrag

som allmänna avdrag och ortsavdrag. Detta utnyttjande kan ske med god

marginal, varför normala variationer i inkomsterna eller de år 1952 höjda

taxeringsvärdena icke medföra risk för effektiv fastighetsskatt. Givetvis kan

inkomsten för en skattskyldig av denna kategori något enstaka år till följd

av mera omfattande reparation å byggnader eller inventarieanskaffning

nedgå, så att effektiv fastighetsskatt uppkommer.

Inkomsten av de minsta jordbruksfastigheterna medger väl icke alltid i

och för sig utnyttjande av både procentavdrag och ortsavdrag — procentavdraget

kan dock i regel utnyttjas — men ägarna av dessa fastigheter ha

vanligen, då fastigheterna äro för små för att ägarna skola kunna försörja

sig å dem, andra inkomster, som medge utnyttjande av ortsavdraget.

2) Mindre och medelstora för jordbruk eller jordbruk med skogsbruk

nyttjade fastigheter, vilkas ägare icke äro bosatta å fastigheterna eller i

huvudsak ägna sig åt annat än jordbruksdriften.

Inom denna grupp är det icke ovanligt, att effektiv fastighetsskatt uppkommer.

Stundom förekommer, att för sådan fastighet år efter år redovisas

underskott.

,3) De största jordbruksegendomarna.

Effektiv fastighetsskatt uppkommer jämförelsevis ofta.

4) Skogsfastigheter utan jordbruk.

Huruvida effektiv fastighetsskatt uppkommer är beroende av den ordning,

vari skog eller skogsprodukter avyttras. Om en skogsägare uttager

skog årligen motsvarande tillväxten, kan procentavdraget i allmänhet utnyttjas

och effektiv fastighetsskatt drabbar icke ägaren. Om skogsuttagen

däremot koncentreras till vissa år, har ägaren att för mellanliggande år erlägga

effektiv fastighetsskatt. Sättet för skogsuttagen variera avsevärt. Ägare

till mindre skogsarealer måste i allmänhet göra sina skogsuttag med vissa

års mellanrum, medan uttagen från större fastigheter eller fastighetskomplex

kunna ske mera kontinuerligt. För skogsägare med skogsmark i olika

kommuner ha möjligheterna att utnyttja procentavdraget hittills varit beroende

av att skogsuttag skedde i varje kommun, där fastighet var belägen,

enär beträffande jordbruksfastighet fastigheter i olika kommuner alltid skolat

betraktas såsom skilda förvärvskällor och beräkning av till kommunal

inkomstskatt skattepliktig inkomst sker särskilt för varje förvärvskälla. I

samband med införandet av bestämmelser om beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder har emellertid föreskriften

att jordbruksfastighet anses såsom särskild förvärvskälla inom var kommun

för sig slopats med verkan från och med 1954 års taxering. Om en

ägares skogsfastigheter i olika kommuner bilda en förvaltningsenhet — och

så är i regel fallet — får alltså i framtiden procentavdraget för samtliga

fastigheter ske från den samlade nettointäkten. Ändringen torde bli av särskild

betydelse för s. k. skogsbolag.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

41

B. Annan fastighet.

1) Hyreshus, ägda av enskilda personer, fastighetsbolag och fastighetsföreningar.

Nettointäkt uppkommer i allmänhet men i regel till belopp, som väsentligt

understiger procentavdraget, varför fastighetsskatten delvis blir effektiv.

Gjorda undersökningar ha givit vid handen, att procentavdraget genomsnittligt

kan utnyttjas till omkring 35 %, varför fastighetsskatten kan anses vara

effektiv till 65 %.

2) Hyreshus ägda av vissa försäkringsanstalter.

Såsom nettointäkt av livförsäkringsrörelse, som drives av inländsk försäkringsanstalt,

skall anses bland annat nettointäkt av fastighetsförvaltning,

som belöper på kapitalförsäkringar. Fastigheterna ingå därmed i rörelsen

och procentavdrag får göras från nettointäkten av rörelse. Då denna

alltid kan beräknas överstiga procentavdraget, utgår ingen effektiv fastighetsskatt

för dessa fastigheter.

3) Enfamiljshus (egna hem).

Nettointäkten understiger i allmänhet procentavdraget. Ej sällan uppkommer

vid inkomstberäkningen underskott. Fastighetsskatten blir som regel

helt eller till stor del effektiv.

4) Sommarvillor, sportstugor o. d.

Nettointäkten är i allmänhet obetydlig. Ofta uppkommer underskott.

Fastighetsskatten i dess helhet blir i huvudsak effektiv.

5) Fastigheter som användas i rörelse.

Under de senare årens goda konjunkturer ha rörelseinkomsterna i allmänhet

varit sådana, att procentavdragen kunnat utnyttjas. Det är därför

för närvarande endast i speciella, jämförelsevis fåtaliga fall, som fastighetsskatten

blir effektiv och då i växlande omfattning.

2. Fastighetsskattens verkningar för kommunerna.

De sakkunniga erinrar till en början om att vid tiden för garantiskattesystemets

antagande många kommuner ännu vore starkt beroende av det

skatteunderlag, som fastigheterna erbjöde. Härom anför de sakkunniga vidare

följande.

Framför allt var detta fallet med kommuner, vars fastighetsbestånd i huvudsak

utgjordes av jordbruksfastigheter och vars invånare i huvudsak

grundade sin försörjning på arbete inom jordbruksnäringen. Invånarnas inkomster

voro ofta små och taxeringsväsendet jämfört med nuvarande förhållanden

outvecklat. Inkomsttaxeringen skedde i stor utsträckning schablonmässigt,

ofta utan att man syftade till en beräkning av den verkliga inkomsten

på sätt som nu sker. Den kommunala verksamheten var visserligen begränsad

och kommunernas utgifter jämförelsevis små men å andra sidan

voro kommunerna i stort sett hänvisade till eget skatteunderlag för bestridande

av utgifterna, då systemet med statsbidrag till kommunerna ännu var

föga utvecklat. Under angivna förhållanden torde det icke gärna ha varit

möjligt att vid den tid, garantiskattesystemet antogs — år 1920 — övergå

till ett kommunalt skattesystem, grundat enbart på inkomstbeskattning. Om

så skett, torde skatteunderlaget i ett stort antal kommuner, kanske framför

allt beroende på den bristfälliga inkomsttaxeringen, ha nedgått i en

omfattning, som medfört en orättvis fördelning av skattebördan och vållat

svårbemästrade situationer för kommunerna. Den garanti, kommunerna erhöllo

genom garantiskattesystemet, innebar icke blott att varje kommun

garanterades ett totalt skatteunderlag, minst motsvarande fastighetsskatte
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

underlaget, utan den innefattade även, att visst minimibelopp skatt uttogs

av varje fastighetsägande medlem av kommunen, vilket främjade en viss

likformighet i beskattningen.

De sakkunniga framhåller därefter, att olika omständigheter — bland

vilka kunde nämnas den allmänna ekonomiska utvecklingen, det förbättrade

taxeringsväsendet, utformningen av statsbidragen till kommunerna och

kommunindelningsreformen — medfört, att fastighetsbeskattningens betydelse

för kommunerna nu vore en annan än tidigare.

Vad först angår den allmänna ekonomiska utvecklingen framhåller de

sakkunniga, att denna givit till resultat, att fastighetsskatteunderlaget numera

vore en betydligt mindre del av det totala skatteunderlaget än tidigare.

Medan det ännu år 1933, såsom kommunalskatteberedningens undersökningar

visade, icke vore ovanligt att i landskommuner skatteunderlaget till 35 å

SO procent utgjordes av effektiv fastighetsskatt, utgjorde det totala fastighetsskatteunderlaget

— det effektiva fastighetsskatteunderlaget vore ju alltid

väsentligt mindre — vid 1952 års taxeringar i 750 av rikets 904 landskommuner

mindre än 20 % av hela skatteunderlaget. Endast i 6 kommuner

uppginge det totala fastighetsskatteunderlaget till 35 å 45 % av hela

skatteunderlaget. För städernas vidkommande vore fastighetsskatteunderlaget

procentuellt av mindre betydelse än på landsbygden.

Beträffande taxeringsväsendets utveckling påpekar de sakkunniga, att man

numera sökte komma fram till de verkliga inkomsterna. Även om i detta

avseende åtskilligt återstode att göra, vore det uppenbart, att man numera

vid inkomsttaxeringen verkställde en inkomstuppskattning, som betydligt

mera än vad som vore fallet vid tiden omkring år 1920 återspeglade de verkliga

inkomsterna.

I fråga om statens bidrag till kommunerna framhåller de sakkunniga, att

genom det sätt, varpå bidragen utbyggts, kommunerna mindre än förut blivit

beroende av eget skatteunderlag för tillgodoseende av sina behov av inkomster.

Variationerna mellan kommunerna i fråga om den kommunala utdebiteringen

vore också betydligt mindre nu än tidigare. De år 1952 beslutade

utdebiteringarna för kommunala ändamål i rikets 2 747 kommunområden

växlade mellan 8 och 21 kronor. Tidigare vore skillnaden mellan högsta och

lägsta utdebitering betydligt större. I 2 634 av kommunområdena hölle sig

den sammanlagda utdebiteringen för år 1952 inom så jämförelsevis snäva

gränser som mellan 10 och 16 kronor.

Vad slutligen beträffade kommunindelningsreformen konstaterar de sakkunniga,

att denna medfört, att ett stort antal småkommuner med ringa

eller för växlingar känsligt skatteunderlag uppgått i större enheter, där växlingarna

icke bleve så stora som de kunde bli i små enheter.

Sådana förhållandena alltså utvecklat sig, anser de sakkunniga garantiskattesystemet

icke kunna fylla den uppgift att åt varje kommun garantera

visst erforderligt minimum av skatteunderlag, som ursprungligen tillmättes

densamma. En sådan uppgift kunde garantiskattesystemet fylla endast under

förutsättning att tillgången till det mera stabila fastighetsskatteunderlaget i

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

43

mera nämnvärd grad förmådde bromsa den utdebiteringshöjning, som kunde

beräknas bli erforderlig vid sjunkande inkomster. Emellertid vore det effektiva

fastighetsskatteunderlaget numera så litet i förhållande till det totala

skatteunderlaget, att fastighetsskattens förmåga att bromsa utdebiteringshöjningen

vore jämförelsevis ringa.

Till belysande av angivna förhållande anför de sakkunniga följande schematiska

exempel.

En kommun har under en följd av år haft cirka 48 000 skattekronor, varav

8 000 skattekronor belöpa å fastighet. Av de sistnämnda föranleda en fjärdedel

effektiv fastighetsskatt. Utdebileringsbehovet föranleder utdebitering

av 12 kronor per skattekrona. Så nedgå inkomsterna varför de tillgängliga

skattekronornas antal under en senare följd av år uppgår till blott 35 000,

varav fortfarande 8 000 belöpa på fastighet. På grund av sänkningen av

inkomsterna beräknas hälften av fastighetsskattekronorna föranleda effektiv

fastighetsskatt. Den summa, som skall anskaffas genom utdebitering, antages

vara oförändrad.

Under de tidigare åren utgör utdebiteringen med bibehållen fastighetsskatt

12 kronor. Om samma utdebiteringsbehov skulle ha fyllts utan tillgång

till de 2 000 effektiva fastighetsskattekronorna, hade utdebiteringen blivit

12 kronor 52 öre.

Under de senare åren blir utdebiteringen med bibehållen fastighetsskatt

16 kronor 46 öre. Om samma utdebiteringsbehov skall fyllas utan tillgång

till de 4 000 effektiva fastighetsskattekronorna, blir utdebiteringen 18 kronor

58 öre.

Om ej andra omständigheter inverkade, skulle garantiskattesystemets

förmåga att i det anförda exemplet vid sjunkande inkomster bromsa erforderlig

utdebiteringshöjning kunna anses motsvara 2 kronor 12 öre per skattekrona,

procentuellt sett ett ganska lågt belopp. I realiteten torde fastigheternas

garantiskatt påverka utdebiteringen väsentligt mindre, då en nedgång

av skatteunderlaget i angiven omfattning kan påverka kommunens

utgifter, såsom fallet kan bli om nedgången beror på sänkning av den allmänna

prisnivån. Sänkningen av skatteunderlaget kan vidare påverka till

kommunen utgående statsbidrag, så att utdebiteringshöjningen icke blir så

stor som ovan beräknats.

De sakkunniga pekar härefter på ett par omständigheter av stor betydelse

i förevarande sammanhang nämligen frågan dels i vad mån kommunerna

behövde räkna med sådan avsevärd nedgång i det å inkomst grundade

skatteunderlaget, som gjorde behovet av ett mera stabilt skatteunderlag

aktuellt, dels ock huruvida fastigheterna numera erbjöde ett skatteunderlag

av samma stabilitet som tidigare. I båda dessa avseenden anse de

sakkunniga, att förhållandena nu vore annorlunda än vid tiden för garantiskattesystemets

uppkomst. Härom anföres följande.

Sålunda råder numera i stort sett enighet om angelägenheten av att samhällets

produktiva resurser helt utnyttjas samt alt såväl staten som kommunerna

när så erfordras aktivt kunna och böra verka i detta syfte, bland

annat genom åtgärder för beredande av om möjligt full sysselsättning åt

tillgänglig arbetskraft. De olika grupperna i samhället äro vidare starkt

organiserade med syfte att tillförsäkra sina medlemmar skälig inkomst och

sådana syften ha på olika sätl lämnats stöd från det allmännas sida. Såsom

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

exempel på sådant stöd kan nämnas olika åtgärder inom jordbrukspolitikens

område. Av anförda skäl torde man kunna räkna med att under nu

rådande förhållanden icke skola förekomma sådan nedgång i inkomsterna

i vissa kommuner, som tidigare förekom och som kunde göra det behövligt

att äga tillgång till ett garanterat skatteunderlag.

Ett ekonomiskt läge, där fastighetsskatteunaerlaget finge verklig betydelse

i förevarande hänseende, kommer emellertid utan tvivel att medföra sådana

problem, att beskattningen och därmed sammanhängande problem över

huvud taget måste omprövas med hänsyn till då rådande förhållanden, särskilt

som det icke kan förutses, om och i vilken utsträckning fastigheterna

i ett sådant läge över huvud taget kunna svara för sin skattskyldighet.

Sedan sålunda konstaterats, att den garanti för ett minimiskatteunderlag,

som fastighetsbeskattningen erbjöde kommunerna, numera icke kunde

tillmätas större vikt, framhåller de sakkunniga, att fastighetsbeskattningen

dock hade sin betydelse såsom inkomstkälla för kommunerna. Den merinkomst

som fastighetsskatten genom den effektiva delen därav gåve kommunerna,

jämfört med vad som skulle utgå vid enbart inkomstskatt, motsvarade

för åtskilliga kommuner ett icke obetydligt belopp per skattekrona.

Bortfall av fastighetsskatten skulle alltså betyda en utdebiteringshöjning,

som visserligen i åtskilliga kommuner stannade vid relativt blygsamma

belopp men i andra kunde uppgå till en krona eller mera. Hur stor den

erforderliga utdebiteringshöjningen skulle bli, kunde för varje särskild

kommun endast utrönas genom provtaxering. Av den statistiska redogörelsen

framginge, vilka resultat som erhållits vid de av de sakkunniga

gjorda undersökningarna, önskade man veta betydelsen av den effektiva

fastighetsskatten för viss kommun, kunde man erhålla en god uppfattning

därom genom att jämföra förhållandet mellan antalet fastighetsskattekronor

och det totala skatteunderlaget i kommunen med de statistiska undersökningarnas

resultat rörande storleken av den effektiva fastighetsskatten i kommuner

av olika typ. Stickprovsundersökningar, som verkställts, visade att

fastighetsskattens verkningar för kommunerna vore tämligen likartade i

kommuner av samma typ. Den i statistiken ingående översikten över den

totala fastighetsskattens procentuella andel i skatteunderlaget visade att denna

andel utom i undantagsfall hölle sig inom en tämligen snäv gräns.

De sakkunniga övergår därefter till att behandla frågan om fastighetsskattens

betydelse i sådana fall, där fastigheten ingår i rörelse, som hänför sig till

flera kommuner. Därvid erinrar de sakkunniga om att enligt gällande bestämmelser

inkomstberäkningen skulle ske för rörelsen i dess helhet, varefter

från den framräknade nettointäkten s. k. procentavdrag med 5 procent

av taxeringsvärdet å samtliga i rörelsen ingående fastigheter finge ske.

Först om överskott därvid uppstode, ansåges rörelsen ha lämnat till kommunal

inkomstskatt skattepliktig inkomst. Detta kunde sägas innebära, att

fördelningen av inkomsten av rörelse, vilken hänförde sig till flera kommuner,

skedde på det sättet, att i första hand till varje kommun hänfördes

vad som motsvarade 5 procent av taxeringsvärdet å inom kommunen be
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

lägen i rörelsen ingående fastighet och att återstoden fördelades enligt de

i 57 och 58 §§ konnnunalskattelagen givna reglerna. Med hänsyn till den

betydelse, fastighetsbeskattningen på detta sätt hade för kommunerna,

måste, om upphävande av fastighetsbeskattningen övervägdes, bestämmelserna

om fördelning av rörelseinkomst mellan olika kommuner upptagas till

omprövning.

De sakkunniga erinrar om att kommunalskatteberedningen, som föresloge

utbyte av garantiskattesystemet mot en fristående objektskatt å fastighet,

i samband därmed förutsatte sådan ändring av fördelningsreglerna, att vid

fördelning av inkomst av rörelse varje kommun i första hand skulle tilldelas

ett belopp, motsvarande 5 procent av taxeringsvärdet å i rörelsen ingående

inom kommunen belägen fastighet. Genom en sådan regel skulle ha

åstadkommits, att fastighetsbeskattningens frikoppling från inkomstbeskattningen

icke medfört någon ändring i fördelningen av rörelseinkomst mellan

olika kommuner.

De sakkunniga framhåller avslutningsvis, att det vore för primärkommunerna,

som fastighetsbeskattningen hade sin största betydelse. De speciella

kommunbildningarna — municipalsamhällen och tingslag — hade ett så

jämförelsevis ringa utdebiteringsbehov, att fastighetsbeskattningen för dem

vore av väsentligt mindre betydelse än för primärkommunerna, även om

denna betydelse icke borde helt förbises.

Vad beträffar landstingen uppger de sakkunniga, att fastighetsskatteunderlaget

i genomsnitt motsvarade blott 13,4 % av det totala skatteunderlaget

med jämförelsevis små variationer beträffande de särskilda landstingen.

Enligt de sakkunniga kunde man utgå från att ett fastighetsskatteunderlag

av denna relativa storlek icke hade mera nämnvärd betydelse ur

garantisynpunkt. Fastighetsskattens betydelse för landstingen skulle därmed

helt vara att hänföra till den inkomst, som fastighetsbeskattningen beredde

landstingen i form av effektiv fastighetsskatt.

B. Redogörelse för statistiska undersökningar rörande fastighetsskattens

verkningar.

De av de sakkunniga utförda statistiska undersökningarna innefattar

provtaxeringar beträffande 11 landskommuner (27 församlingar) för taxeringsåret

1952 och 8 landskommuner (numera utgörande 3 storkommuner)

för taxeringsåret 1950. Av de taxeringsåret 1952 undersökta kommunerna

är två — Ragunda och Åldals-Liden — av speciell karaktär och har i statistiken

redovisats särskilt för sig. Mera begränsade undersökningar har företagits

i fråga om dels ett antal skogskommuner i Västernorrlands län och

dels en skärgårdskommun i Stockholms län. Därjämte har provtaxering

agt rum beträffande Norrtälje stad och en undersökning i fråga om annan

fastighet företagits beträffande fyra taxeringsdistrikt i Stockholms stad.

För undersökningarnas innebörd och resultat lämnas en mera ingående redogörelse

i utredningen vidfogade bilagor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

I det följande redovisas en av de sakkunniga på grundval av statistiken

lämnad redogörelse för fastighetsskattens verkningar för fastighetsägarna

och för kommunerna.

Vad först angår fastighetsskattens verkningar för de

skattskyldiga framhåller de sakkunniga, att svårigheter förelåge att

genom statistik påvisa i vilken omfattning fastighetsskatten medförde merbelastning

för fastighetsägarna eller i vad mån fastighetsskattens avskaffande

skulle för dem medföra skattelättnad. Berörda svårigheter sammanhängde

med det förhållandet, att fastighetsägarna icke kunde betraktas som

enhetlig grupp av skattskyldiga. De statistiska undersökningarna, som i

första hand haft till syfte att påvisa verkningarna för kommunerna av ett

avskaffande av fastighetsskatten, borde dock aven kunna i viss mån tjäna

till belysning av vad fastighetsskattesystemet innebure för olika grupper av

fastighetsägare. Härutinnan anför de sakkunniga följande.

Vad först angår jordbruksfastighet utgöra enligt den för taxeringsåret

1952 utförda provtaxeringen beträffande 9 landskommuner (de två speciella

kommunerna redovisas för sig) de effektiva fastighetsskattekronorna

25 procent av fastighetsskatteunderlaget (tab. B 4 kol. 6). Till de effektiva

fastighetsskattekronorna bidraga långt ifrån alla ägare av jordbruksfastighet.

Av utredningen (tab. B 3 kol. 6) framgår, att endast 25 procent av ägarna

erlägga någon effektiv fastighetsskatt. För övriga 75 procent skulle ett

avskaffande av fastighetsskatten icke medföra någon lindring i den kommunala

skattebördan; deras kommunalskatt skulle tvärtom bli högre med

hänsyn till den höjning av utdebiteringen, som bleve en följd av fastighetsskattekronornas

bortfall. (En ökning av kommunalskatten kan också uppkomma

för fastighetsägare, som enligt gällande system drabbas av effektiv

fastighetsskatt, nämligen i det fall, att hans fastighetsskatt icke är högre

än att den uppväges av utdebiteringshöjningen.)

I den bilaga, vari nu ifrågavarande utredning redovisas, har i tabellerna

6 och 7 gjorts en uppdelning å olika ägarkategorier med hänsyn till taxeringsvärdenas

storlek, varjämte som särskilda grupper upptagits dels i kommunen

icke mantalsskrivna ägare och dels juridiska personer. Av tabellerna

framgår att ägare av mindre jordbruksfastigheter i mindre utsträckning

drabbas av effektiv fastighetsskatt än ägare av större jordbruksfastigheter.

Medan beträffande ägare av fastigheter, vilkas taxeringsvärde understiger

50 000 kronor, procenttalet sådana som erlägga effektiv fastighetsskatt uppgår

till allenast 17,6, stiger nämnda procenttal i takt med taxeringsvärdenas

storlek upp till 85,7 för ägare av jordbruksfastighet med taxeringsvärde över

en miljon kronor. På motsvarande sätt stiger det procenttal, som anger de

effektiva fastighetsskattekronornas andel av antalet fastighetsskattekronor

från lägst 8,4 för fastigheter med lägre taxeringsvärde än 50 000 kronor

till högst 72,8 procent för fastigheter med taxeringsvärde överstigande en

miljon kronor.

Av totala antalet effektiva fastighetsskattekronor härrörande från de i de

nio kommunerna belägna jordbruksfastigheterna belöper 21 procent å fastigheter,

beträffande vilka taxeringsvärdet understiger 200 000 kronor och

som tillhöra i kommunen mantalsskrivna fysiska personer. Återstående 79

procent belöper å fastigheter med ägare som nyss sagts men med taxeringsvärde

överstigande 200 000 kronor samt å fastigheter, som tillhöra i kommunen

icke mantalsskrivna personer eller juridiska personer.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

\ ad angår annan fastighet ligger det i fråga om fastighetsskattens effekt

annorlunda till än beträffande jordbruksfastighet, övervägande delen av

ägare av annan fastighet erlägga effektiv fastighetsskatt. Av de ägare av

annan fastighet, som ingå i den statistiska undersökningen rörande nio

landskommuner, erlägges effektiv fastighetsskatt av 86,2 procent. Beträffande

annan fastighet har icke skett någon uppdelning i olika ägarkategorier

men skäl finnes att antaga, att en stor del av de ägare — uppgående till 13,8

procent av hela antalet — som icke erlägga effektiv fastighetsskatt, använda

små fastigheter i egna rörelser.

Av från annan fastighet i ovannämnda kommuner härrörande fastighetsskattekronor

äro 64,1 procent effektiva. Avvikelserna de olika kommunerna

emellan från detta medeltal äro icke av samma betydenhet, som fallet var

i fråga om jordbruksfastigheterna. Procenttalet torde ock giva ett ganska

riktigt uttryck för den genomsnittliga fastighetsskatteeffekten beträffande

annan fastighet. Detta hindrar dock icke att förhållandena skifta för olika

slag av fastigheter. I de undersökningar (bilagorna F, G och H), som utförts

beträffande Djurö, Norrtälje och Stockholm, har uppdelning skett å olika

slags fastigheter med hänsyn till fastigheternas användningssätt samt till

deras ägare. En sammanfattning lämnas i vidstående tabell.

Fastigheternas karaktär

Kommun

Effektiva fastig- hetsskattekronor

i procent

Kommunala bostadsbolag, allmännyttiga bostadsföretag och

liknande......................................

Stockholm

Norrtälje

QQ.q

Bostadsföreningar..................................

93-4

En- och tvåfamiljsfastigheter ........................

Stockholm

84-7

i >

Norrtälje

87-4

Sommarnöjesfastigheter.....................

Djurö

80-0

Hyresfastigheter ej nämnda ovan..................

Stockholm

63*7

2> > > > ........

Norrtälje

58-2

Fastigheter använda i ägarens rörelse..............

Stockholm

21-8

> > > > >

Norrtälje

21-1

Vad härefter beträffar fastighetsskattens verkningar för

k o m m u n e r n a framhåller de sakkunniga, att det vore av särskilt intresse

att påvisa de utdebiteringshöjningar, som vore att räkna med vid ett

avskaffande av fastighetsskatten.

De sakkunniga omtalar vidare, att på samma sätt som — i enlighet med

vad i det föregående påvisats — fastighetsskattens effekt växlade i fråga

om olika slag av fastigheter, differenser också förelåge beträffande de höjningar

av den kommunala utdebiteringen, som skulle följa av fastighetsskattens

avskaffande. Berörda differenser sammanhängde främst med arten

av det i kommunerna befintliga fastighetsbeståndet. Ju mera i detta inginge

fastigheter med hög fastighetsskatteeffekt desto högre bleve utdebiteringshöjningen.

Därefter anför de sakkunniga följande.

1 fråga om de år 1952 provtaxerade nio kommunerna (se tab. B 5 kol. 7)

skulle fastighetsskattens avskaffande medföra en genomsnittlig höjning av

utdebiteringen till allmän kommunalskatt med 58 öre. (Då det här och i det

följande talas om utdebiteringshöjning vid avskaffande av fastighetsskatten

avses icke den faktiska utdebiteringshöjningen utan en med borteli
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

minerande av ovidkommande faktorer beräknad höjning. Angående sättet för

höjningens beräknande hänvisas till bilaga B.j Av skäl, som ovan angivits,

varierar emellertid utdebiteringshöjningen avsevärt de olika kommunerna

emellan. Med hänsyn härtill och då den statistiska undersökningen omfattat

ett allenast begränsat antal landskommuner torde den vid undersökningen

erhållna genomsnittliga utdebiteringshöjningen icke kunna anses representera

genomsnittet för samtliga landskommuner i riket. Detta hindrar

dock icke, att den utförda statistiken ger en tämligen god bild av den utdebiteringshöjning,

som i landskommuner av olika karaktär är att räkna

med vid ett avskaffande av fastighetsskatten.

Den högsta utdebiteringshöjningen föreligger för Bara kommun med en

krona 18 öre. För den i berörda kommun ingående församlingen Bjärshög

skulle utdebiteringshöjningen utgöra en krona 30 öre.

Den i förhållande till genomsnittet höga utdebiteringshöjningen i Bara

kommun har sin förklaring däri (tab. B 6 kol. 2), att av sammanlagda taxeringsvärdet

å jordbruksfastigheter, 23 771 900 kronor, å jordbruksfastigheter

med taxeringsvärde understigande 50 000 kronor belöper allenast

1 235 400 kronor, medan å jordbruksfastigheter med taxeringsvärde överstigande

en miljon kronor belöper 12 991 200 kronor. Därtill kommer, att

icke inom kommunen mantalsskrivna fysiska personer samt juridiska personer

äga jordbruksfastigheter inom kommunen med ett sammanlagt taxeringsvärde

av 3 271 100 kronor. Av i kommunen förefintliga effektiva fastighetsskattekronor,

7 638 kronor, belöpa allenast 1,7 procent å sådana av

inom kommunen mantalsskrivna fysiska personer ägda jordbruksfastigheter,

vilkas taxeringsvärde understiger 50 000 kronor.

Den lägsta utdebiteringshöjningen, 15 öre, föreligger för Nysätra kommun

i Västerbottens län — även denna liksom Bara en typisk jordbrukskommun.

I Nysätra uppgår emellertid det sammanlagda taxeringsvärdet

å jordbruksfastigheter med taxeringsvärde understigande 50 000 kronor och

ägda av inom kommunen mantalsskrivna fysiska personer till över 93 procent

av det totala, jordbruksfastigheter åsatta taxeringsvärdet.

I motsats till vad som gäller beträffande övriga provtaxerade landskommuner

belöper å tre landskommuner, belägna i Norrland, större delen av

taxeringsvärdet å annan fastighet. I samtliga tre kommuner hänför sig denna

del av taxeringsvärdet i huvudsak till kraftverksanläggningar. I två av

kommunerna, Ådals-Liden och Ragunda, där kraftverken tillhöra staten,

skulle fastighetsskattens avskaffande komma att medföra en allenast obetydlig

höjning av utdebiteringen eller för vardera av kommunerna It öre.

Vid denna beräkning av utdebiteringshöjningen har dock förutsatts, att vid

avskaffande av fastighetsbeskattningen en ändring vidtages i reglerna om

fördelning mellan olika kommuner av inkomst av rörelse, vari fastighet ingår.

Under förutsättning, att kommun, där kraftverk är beläget, tilldelas en

andel av nettointäkten motsvarande 5 procent av kraftverkets taxeringsvärde

innan fördelning i övrigt sker, skulle, så länge vattenfallsstyrelsen —

såsom för närvarande sker — redovisar nettointäkt överstigande 5 procent

av de kraftverken åsatta taxeringsvärdena, ett avskaffande av fastighetsskatten

icke komma att medföra någon minskning av skatteunderlaget för

kraftverkskommunerna.

Vad angår den tredje av ifrågavarande kommuner, Högdal i Jämtlands

län, skulle emellertid fastighetsskattens avskaffande medföra den näst efter

den för Bara gällande högsta utdebiteringshöjningen eller en krona 10 öre.

Denna relativt höga utdebiteringshöjning har emellertid sin förklaring i

mera tillfälliga förhållanden. I berörda kommun är nämligen ett icke stalen

tillhörigt kraftverk under utbyggnad. Ehuru detta ännu icke lämnat

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

avkastning är det åsatt taxeringsvärde, varå utgår fastighetsskatt, som följaktligen

i sin helhet blir effektiv. Till jämförelse kan nämnas, att för taxeringsåret

1950 (se tabell C 4), då kraftverksbygget ännu icke påbörjats, ett

avskaffande av fastighetsskatten för Högdals kommun skulle innebära en

utdebiteringshöjning av allenast 15 öre.

Av skäl som framgår av bilaga E, ha de sakkunniga verkställt en i bilagan

redovisad undersökning angående fastighetsskattens betydelse för de

norrländska skogskommunerna. Undersökningen, om vars närmare innebörd

och resultat hänvisas till bilagan, giver vid handen, att ett bortfall av

den å bolagsskogarna belöpande effektiva fastighetsskatten icke skulle —

åtminstone i nuvarande ekonomiska läge — medföra någon mera betydande

höjning av den kommunala utdebiteringen, och detta icke ens i kommuner,

där fastighetsskattekronorna av bolagsskogar äro till större delen

effektiva.

Av den i redogörelsen för fastighetsskattens verkningar för de skattskyldiga

återgivna tablån framgår, att den effektiva fastighetsskatten är relativt

hög i fråga om fastigheter, som utnyttjas som sommarbostäder. I bilaga

F redovisas en undersökning beträffande Djurö, där fastigheterna till

övervägande delen utgöras av sommarnöjesfastigheter. I ifrågavarande kommun

skulle ett bortfall av den på berörda fastigheter belöpande effektiva

fastighetsskatten medföra en betydande höjning av utdebiteringen till allmän

kommunalskatt, nämligen för de olika i kommunen ingående tre församlingarna

respektive 3 kronor 45 öre, 2 kronor 86 öre och 2 kronor 72

öre.

Beträffande en del av de av de sakkunniga provtaxerade landskommunerna

har provtaxering ägt rum jämväl i samband med av kommunalskatteberedningen

verkställd utredning. I bilaga D har i fråga om nämnda kommuner

för jämförelse sammanställts vissa uppgifter från såväl kommunalskatteberedningen

som förevarande utredning. I vidstående tabell lämnas en

sammanfattning omfattande samtliga de olika åren undersökta kommuner.

Taxeringsår

Antal prov- taxerade

kommuner

(försam- lingar)

j- Antal

skatte- kronor

Procentuell

minskning därav

vid bortfall av

effektiva fastig- hetsskattekronor

Mot effektiva

fastighetsskat- tekronor svaran- de utdebiterings- höjning

1933........................

33

111008

28t

4''48

1936........................

77

500 041

13-6

1*43

1950.......................

8

156 724

4l

0''28

1952.........................

25

652 796

6-6

0''58

1952..........................

2

291 278

It

Oll

Vad angår fastighetsskattens verkningar för stadskommunerna ha undersökningar

utförts beträffande Norrtälje stad och fyra taxeringsdistrikt i

Stockholms stad. Undersökningarna, vilka redovisas i bilagorna G och H,

giva vid handen, att ett avskaffande av fastighetsskatten skulle medföra

eu höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt med i Norrtälje

95 öre och i Stockholm omkring 70 öre.

De sakkunniga framhåller, att de i det föregående angivna siffrorna för

höjning av utdebitering vid avskaffande av fastighetsskatten avsåge allmän

kommunalskatt. Höjningen av utdebiteringarna av landstingsskatt och

tingshusmedel vore sålunda icke medräknad. Vad angingc utdebiteringen

4 Dihang till riksdagens protokoll 1933. 1 samt. Nr ISO.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

av tingshusmedel kunde man bortse från denna, då den genomsnittliga

höjningen understege ett öre. Höjningen av utdebiteringen av landstingsskatt

däremot hade på grundval av de statistiska undersökningarna i genomsnitt

för samtliga landsting beräknats till 29 öre.

För att få en riktig bild av höjningen av hela den kommunala utdebiteringen

vid avskaffande av fastighetsskatten borde sålunda de tal, som

ovan och i de i bilagorna framlagda tabellerna angivits för höjning av

utdebiteringen till allmän kommunalskatt, ökas med 29 öre.

Med ledning av det material, som framkommit vid de av de sakkunniga

utförda statistiska undersökningarna, har de sakkunniga sökt göra en ungefärlig

beräkning rörande det totala skattebelopp, som fastighetsskatten

tillfört kommunerna för taxeringsåret 1952.

I fråga om jordbruksfastighet påpekar de sakkunniga att, den taxeringsåret

1952 avseende undersökningen rörande nio landskommuner utvisade,

att i genomsnitt 25,i procent av fastighetsskatteunderlaget utgjordes av effektiva

fastighetsskattekronor. Med hänsyn emellertid bland annat till att

de i undersökningen ingående skånekommunerna, där procenttalet effektiva

fastighetsskattekronor vore osedvanligt högt, fått i alltför hög grad inverka

på genomsnittsresultatet, hade ett procenttal av 20 procent ansetts

giva ett bättre uttryck för den genomsnittliga fastighetsskatteeffekten.

De sakkunniga framhåller vidare, att vad anginge annan fastighet utgjorde

enligt de verkställda utredningarna den effektiva fastighetsskatten

Skattebelopp i miljoner kronor

Primärkommuner

Landsting

Summa

Jordbruksfastighet

Landskommuner....................

9-1

3-9

13-0

Landstingsstäder....................

0-5

0-2

0''7

Icke-landstingsstäder ................

Öl

—

0-1

Summa

9''7

4-1

138

Annan fastighet

Landskommuner ....................

30-9

13-4

44-3

Landstingsstäder ....................

40-0

14-2

51-2

Icke-landstingsstäder ................

41-5

—

41-5

Summa

1124

27-6

1400

Samtliga fastigheter

Landskommuner ....................

40-0

17-3

57:3

Landstingsstäder ....................

40-5

14-4

54‘9

Icke-landstingsstäder ................

41-6

—

41-6

Summa

1221

317

1538

Municipalsamhällen ................

0''8

Tingslag............................

06

Summa

1552

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

i procent av den debiterade fastighetsskatten för de år 1952 undersökta nio

landskommunerna 64,i procent, för Norrtälje stad 70,4 procent och för

Stockholms stad 68,7 procent. Med hänsyn till angivna procenttal hade de

sakkunniga ansett sig kunna vid en approximativ beräkning utgå ifrån,

att av den fastighetsskatt, som härflöte från annan fastighet, ett belopp motsvarande

65 procent utgjorde effektiv fastighetsskatt.

På grundval av nyssnämnda procenttal, 20 procent för jordbruksfastighet

och 65 procent för annan fastighet, har de sakkunniga beräknat den

sammanlagda effektiva fastighetsskatten för taxeringsåret 1952 enligt vidstående

tabell.

De sakkunniga framhåller slutligen, att resultatet av de statistiska undersökningarna

i huvudsak motsvarade den kännedom om de av undersökningarna

berörda förhållanden, som de sakkunniga erhållit vid i andra sammanhang

gjorda iakttagelser. Resultatet av undersökningarna torde därför

kunna betraktas såsom tillräckligt representativt för att ett bedömande av

fastighetsbeskattningens nuvarande verkningar skulle kunna grundas å detsamma.

V. Frågan om bibehållande av en kommunal

fastighetsbeskattning.

De sakkunniga. De sakkunniga framhåller, att åtskillig kritik riktats mot

fastighetsbeskattningen i den form denna fått genom garantiskattesystemet.

Berörda kritik sammanfattar de sakkunniga på följande sätt.

Mot garantiskattesystemet har anmärkts, att detsamma icke överensstämde

med principen skatt efter förmåga. I viss mån verkade garantiskattesystemet

i rakt motsatt riktning. Sålunda hade en fastighetsägare, som

atnjöte sådan inkomst av fastigheten eller av förvärvskälla, vari fastigheten

mginge, att han med hänsyn till nämnda inkomst och annan förekommande

inkomst kunde utnyttja såväl procentavdrag som allmänna avdrag och

ortsavdrag, i realiteten icke att vidkännas någon fastighetsskatt. Å andra

sidan kunde fastighetsägarens ekonomiska förhållanden vara sådana, att

han icke hade någon skattepliktig inkomst eller så låg sådan inkomst, att

med hänsyn till allmänna avdrag och ortsavdrag någon skatt icke skulle

påforas honom, om icke fastighetsskatten funnes. Mellan dessa ytterli«hets^UnC^r

^Cn belastning> som fastighetsskatten innebure, variera på ett

satt, som framstode såsom slumpartat och föga överensstämmande med en

rationell och överskådlig beskattning.

Det har vidare sagts, att fastigheterna såsom sådana icke hade någon förmåga

att bära en beskattning. Sådan förmåga uppkomme först i och med

att fastigheterna i en eller annan form lämnade inkomst. Därför borde fastighetsbeskattningen

upphävas.

Såsom argument mot garantiskattesystemet har stundom anförts, att detsamma

icke vore rättvist, då någon liknande garanti icke ålagts andra värdeobjekt

än fastigheter.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Vid bedömande av befogenheten av den mot fastighetsbeskattningen riktade

kritiken anför de sakkunniga till en början följande allmänna synpunkter.

Den omständigheten att erinringar i vissa avseenden kunna framställas

mot detaljer i den gällande fastighetsbeskattningens konstruktion och verkningar

innefattar icke i och för sig tillräckliga skäl att helt slopa denna beskattning.

Frågan huruvida en fastighetsbeskattning i någon form bör bibehållas

och huru densamma i så fall bör utformas, får prövas förutsättningslöst

och med beaktande av alla på frågan inverkande omständigheter. Därvid

är det viktigt, att fastighetsbeskattningen icke bedömes ur allenast en viss

fastighetsägargrupps synpunkter eller med hänsyn endast till de vid viss

tidpunkt rådande förhållandena. Över huvud måste beaktas, att frågan huruvida

en fastighetsbeskattning jämväl i fortsättningen skall ingå i vårt skattesystem

liksom andra skattefrågor av allmän natur ytterst är en bedömningsoch

lämplighetsfråga. De som yrka på fastighetsbeskattningens totala avskaffande

kunna sålunda icke “till stöd därför åberopa rättsgrunder eller

grunderna för skattesystemet i dess helhet. Såsom i andra bedömningsfrågor

kunna skäl anföras för och emot fastighetsbeskattningen. Det slutliga ståndpunktstagandet

måste därför bli beroende av styrkan hos de skäl, som kunna

åberopas i ena eller andra riktningen.

De sakkunniga övergår härefter till att mera i detalj diskutera befogenheten

av den mot fastighetsskatten framförda kritiken.

Vad angår de invändningar mot fastighetsbeskattningen, som framställts

under påstående att denna beskattning skulle strida mot principen om skatt

efter förmåga och att fastigheterna såsom sådana icke ägde någon skatteförmåga,

framhåller de sakkunniga, att man härvid torde ha utgått från vissa

principer eller föreställningar, som icke svarade mot de faktiska förhållandena.

Härom anföres vidare följande.

Bland annat har man förutsatt, att inkomsten sådan den kommer till uttryck

i den för varje skattskyldig taxerade inkomsten borde vara norm för

den kommunala beskattningen och därvid förbisett, att denna inkomst icke

alltid innefattar all verklig inkomst eller utgör det enda godtagbara uttrycket

för skatteförmågan.

I vårt land såväl som i andra jämförliga länder har det allmännas utgifter

och därmed behovet av skatteinkomster efter hand stigit till sådana belopp,

att det icke är möjligt att enbart genom en direkt enhetlig inkomstskatt

uttaga hela skattebehovet. Beskattningen sker därför regelmässigt

genom ett helt system av skatter, av vilka åtskilliga utgå utan hänsyn till

deras inkomst, vilka ytterst drabbas av skatterna. Så länge skattesystemet

är och måste vara så beskaffat, kan något principiellt hinder mot en särskild

fastighetsskatt icke anses föreligga.

Gentemot den invändningen mot fastighetsbeskattningen, att tillräckliga

skäl icke förelåge att enbart för fastigheternas vidkommande uttaga en

objektskatt, då det av olika skäl icke befunnits lämpligt att införa sådan

skatt å andra tänkbara objekt, uttalar de sakkunniga, att detta argument

icke borde tillmätas avgörande betydelse. Som skäl för sitt ståndpunktstagande

härvidlag anför de sakkunniga följande.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

53

Det måste beaktas, att fastighetsbeskattningen sker för kommunalt ändamål

samt att mellan en kommun och de i kommunen belägna fastigheterna

föreligger ett samband, vartill motsvarighet icke torde kunna påvisas i fråga

om andra slag av objekt. Av grundläggande betydelse för kommunbegreppet

är nämligen icke allenast personsammanslutningen av medlemmarna i kommunen

utan även kommunområdet. Det sistnämnda består av de fastigheter,

som enligt gällande administrativa indelning ingå i kommunen. Det

måste anses såsom ett kommunens berättigade intresse, att kommunen

från de värdeobjekt, som fastigheterna utgöra, erhåller visst bidrag till kommunens

gemensamma utgifter. Det kan icke anses tillfredsställande, om en

kommun skulle helt gå miste om skatt från mycket värdefulla fastigheter,

vilket skulle kunna inträffa, om fastighetsbeskattningen avskaffades. Såsom

exempel kunna nämnas jordbruksegendomar, för vilka underskott regelbundet

redovisas, bostadshus, för vilka på grund av ränteavdrag eller av andra

skäl ingen eller mycket obetydlig nettointäkt redovisas o. s. v.

Såsom ett särskilt skäl att erkänna ett kommunens berättigade intresse av

fastighetsbeskattning i någon form kan åberopas, att vissa grenar av den

kommunala verksamheten — även om de i princip kunna anses tillgodose

kommunens gemensamma intressen — stundom på ett särskilt sätt lända till

förmån för de fastigheter, som därav beröras. Såsom exempel härpå kunna

nämnas åtgärder för anläggning och underhåll av gator och vägar, för andra

kommunikationsändamål, för anordnande av vatten och avlopp o. d. Det har

stundom ifrågasatts, att fastighetsägarna skulle täcka kostnaderna härför

genom ett system av kommunala avgifter. Det är emellertid uppenbart,

att ett sådant system skulle bli komplicerat och svårhanterligt. I

I detta sammanhang åberopar de sakkunniga, att fastigheter, enligt vad

erfarenheten visade, vore värdeobjekt av den beständighet och beskaffenhet,

att andra värreobjekt näppeligen kunde jämföras därmed. Förmånen

att äga fast egendom finge därför anses vara av den art, att en viss beskattning

vid sidan av den vanliga inkomstbeskattningen kunde anses befogad.

Det borde även beaktas, att den vanliga inkomstbeskattningen träffade endast

egendomens avkastning, i den mån denna enligt bestämmelserna i

skatteförfattningarna skulle beskattas. I praktiken kunde emellertid denna

avkastning ofta icke beskattas så fullständigt som avkastningen av vissa

andra förvärvskällor. Sålunda bleve i regel värdet av bostadsförmån och

andra naturaförmåner uppskattat på ett för den skattskyldige jämförelsevis

förmånligt sätt.

De sakkunniga erinrar vidare om att det vid åtskilliga tillfällen varit på

tal att genom en särskild värdestegringsskatt beskatta den höjning av fastighetsvärdena,

som erfarenhetsmässigt ägde rum särskilt inom eller i närheten

av tätbebyggda områden. Någon sådan beskattning hade emellertid

ännu icke kommit till stånd, oaktat man i stort sett torde ha varit ense

om det i och för sig befogade i en sådan beskattning. Orsaken till att beskattningen

i lråga icke kommit till stånd kunde främst sökas i de med en

sådan beskattning förbundna tekniska svårigheterna. Fn fastighetsbeskattning,

som uttoges med anknytning till fastigheternas saluvärden, hade i

viss mån samma verkan som en värdestegringsskatt å fast egendom. De

skäl, som kunde åberopas till stöd för befogenheten av en sådan värde
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

stegringsskatt, kunde därför åberopas även till stöd för en fastighetsbeskattning

i allmänhet. Och så länge en värdestegringsskatt icke införts, förelåge

ett särskilt skäl att bibehålla en allmän fastighetsbeskattning.

I anslutning till vad de sakkunniga sålunda anfört anser sig de sakkunniga

böra påpeka det samband, som rådde mellan fastighetsbeskattningen och

den allmänna fastighetstaxeringen. Berörda förhållande kunde, framhåller

de sakkunniga, visserligen icke åberopas som skäl för en fortsatt fastighetsbeskattning,

men å andra sidan borde man icke helt bortse från fastighetstaxeringens

betydelse för fastighetsägarna och för det ekonomiska livet över

huvud. Upprättandet av fastighetslängderna och den jämförelsevis noggranna,

på utförliga uppgifter om varje fastighet grundade officiella värderingen

av fastigheterna vore utan tvivel av den största betydelse för alla de skiftande

rättsförhållanden, som vore förbundna med fastigheterna. Vid köp

och andra avtal om överlåtelser av fast egendom vore ofta taxeringsvärdet

och de övriga uppgifter, som kunde hämtas ur taxeringslängderna, av stort

värde för de avtalsslutande parterna.

Beträffande fastighetstaxeringens betydelse i åtskilliga avseenden, som

icke direkt sammanhänger med fastighetsbeskattningen, må här hänvisas

till en i de sakkunnigas utredning lämnad särskild redogörelse härför (s.

63—72).

De sakkunniga anmärker i detta sammanhang att en officiell uppskattning

av fastigheternas värden utan samband med en allmän fastighetsskatt

säkerligen icke bleve så noggrann och fullständig som den fastighetstaxering,

som nu skedde. Det vore i avsevärd mån den på fastighetstaxeringen

grundade skattskyldigheten, som framtvingade den noggrannhet och jämnhet,

varmed taxeringen i stort sett numera verkställdes. I detta avseende

ville de sakkunniga erinra om den skillnad i fråga om taxeringens verkställande,

som för närvarande kunde iakttagas beträffande taxeringen av å ena

sidan de skattepliktiga och å andra sidan de skattefria fastigheterna. Taxeringen

av de sistnämnda skedde ofta mycket summariskt.

Sedan de sakkunniga sålunda redovisat och bemött de erinringar, som framställts

gentemot fastighetsbeskattningen, övergår de sakkunniga till att redogöra

för sin egen inställning till frågan om fastighetsbeskattningens bibehållande.

Vad angår det principiella övervägandet av frågan om fastighetsbeskattningen

säger sig de sakkunniga därvid utgå från följande uppfattning

av det aktuella läget.

Till följd av utvecklingen av den kommunala verksamheten och den dominerande

betydelse, inkomsten jämfört med fastigheterna numera har såsom

underlag för kommunal beskattning, ävensom nuvarande utformning

av statsbidrag till kommunerna och den nya kommunindelningen, kan den

uppgift att åt varje kommun garantera visst minimum av skatteunderlag, som

ursprungligen tillmättes garantiskattesystemet, anses ha förlorat sin betydelse.

Något egentligt behov av en garanti av sådan art synes ej heller numera

föreligga. För övrigt torde möjligheter saknas att anvisa till kommu
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

nerna anknutna beskattningsföremål av den natur, att de utan avseende å

inkomstutvecklingen erbjuda kommunerna ett beständigt skatteunderlag av

tillräcklig storlek. Frågor om garanti åt kommunerna i form av att staten

garanterade visst skatteunderlag eller att brist på skatteunderlag i en kommun

finge täckas från skatteunderlag i andra kommuner synas vara att

hänföra till frågor om statsbidrag eller lokalisering av det kommunala skatteunderlaget

och därför icke kunna anses stå i direkt samband med frågan

om fastighetsbeskattningen, sådan denna nu ligger till.

Fastighetsbeskattningens betydelse ur kommunal synpunkt kan anses begränsad

till den inkomst, som fastighetsskatten i den mån den är effektiv

ger kommunerna. Den effektiva fastighetsskatten är att anse som en objektskatt

å fastighet, vilken dock icke utgår för alla fastigheter utan endast i

den mån av fastighet eller av förvärvskälla, vari fastighet ingår, icke redovisas

inkomst, uppgående till minst 5 procent av fastighetens taxeringsvärde

jämte, i förekommande fall, vad som erfordras för att den skattskyldige

skall kunna utnyttja honom tillkommande allmänna avdrag och ortsavdrag.

De sakkunniga framhåller härefter, att frågan huruvida den objektbeskattning

av fastighet, som nu skedde i garantiskattesystemets form, kunde eller

borde upphävas, borde avgöras med hänsyn till å ena sidan kommunernas

berättigade intressen och å andra sidan kraven på rättvisa och ändamålsenlighet

i beskattningen.

Vad först angår de skäl, som ur kommunal synpunkt talar för ett bibehållande

av fastighetsbeskattningen påpekar de sakkunniga, att kommunernas

utgifter stegrats så avsevärt, att man icke utan tvingande skäl borde

fråntaga dem de inkomster, som nu tillkomme dem och vilkas bortfall skulle

mera nämnvärt påverka utdebiteringen.

Vidare framhåller de sakkunniga, att kommunerna hade ett befogat intresse,

att av fastigheterna i den mån dessa vore värdeobjekt av betydelse

utfå bidrag till kommunernas utgifter. Detta gällde särskilt i fråga om utgifter,

som på ett påtagligt sätt tjänade fastigheternas behov, såsom utgifter

för kommunikationsleder, vatten- och avloppsledningar in. in.

Slutligen uttalar de sakkunniga, att fastighetsbeskattningen i viss mån

kunde anses utgöra en ersättning för en särskild skatt å den värdestegring

å fastigheter, som ofta vore cn följd av statlig och kommunal verksamhet.

Sammanfattningsvis framhåller de sakkunniga, att ur kommunal synpunkt

åtskilliga skäl sålunda talade för bibehållande av fastighetsbeskattningen.

Några skäl, som ur sådan synpunkt principiellt kunde anföras mot

denna beskattning, vore enligt de sakkunnigas uppfattning icke för handen.

De sakkunniga övergår därefter till att behandla frågan, huruvida från

de skattskyldigas sida vägande invändningar kunde framställas mot fastighetsbeskattningen.

Därvid framhåller de sakkunniga, att det vore av väsentlig betydelse, att

fastighetsskatten innebure eu pålaga för fastigheterna allenast i den mån

den vore effektiv och alt densamma till denna del vore en objektskatt å

de värdeobjekt av den särskilda beskaffenhet, som fastigheterna utgjorde.

Denna objektskatt hade förefunnits sedan lång tid och fastighetsägarna

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

hade förvärvat sina fastigheter med vetskap om den föreliggande skyldigheten

att •— i förekommande fall — vidkännas effektiv fastighetsskatt, och

denna skyldighet kunde därför anses jämförlig med andra skyldigheter, som

en fastighetsförvärvare ofta ådroge sig i och med förvärvet. Härom anföres

vidare följande.

Skyldigheten att erlägga fastighetsskatt kan antagas ha påverkat fastighetspriserna

i sänkande riktning, i den mån fastighetsskattepålagan icke

kan anses i verkligheten vara helt eller delvis överflyttad å andra. I vissa fall

kan en sådan överflyttning direkt påvisas, exempelvis då vid hyresnämnds

bestämmande av hyror nio tiondelar av fastighetsskatten får beräknas såsom

omkostnad för fastigheten och därmed påverka hyrorna i höjande riktning.

Även där en sådan överflyttning av skattskyldigheten icke kan direkt

påvisas, torde den bestående skyldigheten att vidkännas fastighetsskatt få

anses ha påverkat fastighetspriser och priserna å produkter, varför det icke

kan påstås, att fastighetsskatten i sista hand drabbar enbart fastighetsägarna.

Någon siffermässig utredning om huru härmed förhåller sig kan dock av

naturliga skäl icke åstadkommas.

De nuvarande fastighetspriserna få i princip anses angiva det värde, fastigheterna

i den allmänna marknaden anses äga med hänsyn tagen till den

pålaga, skyldigheten att vidkännas effektiv fastighetsskatt kan innebära. Ett

upphävande av denna skyldighet kan därför innebära, att fastigheter, för vilka

effektiv fastighetsskatt erlägges, i de nuvarande ägarnas hand undergå

värdestegring, motsvarande kapitalvärdet av den skattskyldighet, från vilken

befrielse vunnits, i den män nu icke befrielsen kan tänkas medföra en

sänkning av inkomsterna från fastigheterna, exempelvis i form av en allmän

nedsättning av bostadshyror i hyreshus. Sker icke sådan nedsättning, kunna

fastighetsägarna beräknas tillgodogöra sig värdestegringen vid avyttring av

fastigheterna. Den värdestegring, som sålunda skulle komma fastighetsägarna

till godo, motsvaras av ökad beskattning för inkomsttagarna, då kommunerna

skulle bli nödsakade att å inkomsterna utdebitera vad som nu erhålles

i fastighetsskatt.

I detta sammanhang påpekar de sakkunniga, att fastighetsbeskattningen

kunde anses äga en viss betydelse ur den synpunkten, att den kunde verka

hämmande på eventuella tendenser att spekulera i fastigheter eller att förvärva

fastigheter utan syfte att nyttja dem på inkomstbringande sätt. Vetskapen

om skyldigheten att vidkännas årlig utgift, motsvarande fastighetsskatten,

medförde, att fastighetsförvärv övervägdes nogrannare än om sådana förvärv

icke vållade andra utgifter än räntan å det i fastigheterna nedlagda kapitalet.

Med avseende å de sakkunnigas nyss återgivna synpunkter framhåller de

sakkunniga, att det förda resonemanget naturligtvis icke vore i samma utsträckning

tillämpligt å alla slag av fastigheter. De sakkunniga anför sålunda

följande.

För exempelvis hyreshus av den beskaffenhet, att saluvärdet framgår såsom

resultat av kapitalisering av avkastningen, kan det förda resonemanget

vara helt tillämpligt. För andra fastigheter åter, såsom egnahemsfastigheter

o. d., är saluvärdet mera beroende av åtskilliga växlande och svårbedömbara

faktorer, såsom tillgång och efterfrågan inom orten, byggnadskostnader

m. in., varför fastighetsskattens inverkan på saluvärdet icke är så påtagligt.

Man kan dock beträffande sådana fastigheter erinra, att den som

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

förhyr en lägenhet i realiteten indirekt får hetala fastighetsskatt genom att

denna skatt påverkat hyran och att det med hänsyn härtill ur likformighetssynpunkt

icke ligger något orätt i att även den som bor i enfamiljshus får

betala fastighetsskatt.

De sakkunniga erinrar vidare om vad de sakkunniga anfört därom, att det

ur kommunal synpunkt syntes skäligt att bidrag från fastigheterna erhölles

med hänsyn till det påtagliga gagn, som vissa grenar av kommunal eller statlig

verksamhet medförde för de inom kommunen belägna fastigheterna eller

vissa delar av fastighetsbeståndet. I den mån detta gagn framträdde i form

av ökad användbarhet, högre avkastning eller efter hand skeende värdestegring

kunde från de skattskyldigas sida befogade erinringar icke framställas

mot att fastigheterna ålades viss särskild beskattning. Visserligen kunde

invändas, att den nuvarande fastighetsbeskattningen sedd ur varje fastighetsägares

synpunkt icke svarade mot den för varje fastighet uppkomna fördelen

av det allmännas verksamhet. Att genom kommunala avgifter eller

särskild beskattning på etL någorlunda enkelt, lätthanterligt och rättvist

sätt tillföra det allmänna skäliga bidrag från fastigheterna vore enligt de

sakkunnigas mening dock icke möjligt. Fastighetsbeskattningen torde i själva

verket på ett bättre sätt än som framginge vid ett mera ytligt betraktande

fylla uppgiften att tillföra kommunerna bidrag till de gemensamma utgifterna

även från de fastighetsägare, från vilka sådana bidrag icke komme i

form av inkomstskatt.

De sakkunniga framhåller ytterligare, att de vid övervägande av å ena

sidan det berättigade intresse, som finge tillerkännas kommunerna med

avseende å fastighetsbeskattningen och å andra sidan de erinringar, som

kunde framställas mot denna beskattning, för sin del ansåge, att de skäl,

som kunde anföras mot beskattningen, icke kunde tillmätas avgörande betydelse.

De sakkunniga ansåge alltså, att fastighetsbeskattningen med de modifikationer

eller de tekniska förändringar därav, som kunde befinnas lämpliga,

borde bibehållas.

Här må framhållas, att de sakkunniga erinrat om kommunalskatteberedningens

förslag att helt frikoppla fastighetsbeskattningen från inkomstbeskattningen

och i stället införa en ren objektskatt å fastighet. Enligt detta

förslag skulle den nu utgående fastighetsskatten nedsättas till hälften, varjämte

rätten att vid inkomsttaxeringen åtnjuta procentavdrag skulle avskaffas.

De sakkunniga anför härtill följande.

Om detta förslag genomfördes, skulle det innebära, att de som nu på grund

av sin inkomst av fastigheterna i realiteten icke betala någon fastighetsskatt,

finge beskattningen skärpt med hälften av fastighetsskatten, medan

de, för vilka fastighetsskatten nu är helt effektiv, skulle få densamma nedsatt

till hälften. Reformen skulle icke innebära någon ändring i belastningen

för dem, vilkas fastighetsskatt är till hälften effektiv.

Förslaget torde kunna anses ha varit antagligt såväl ur kommunernas som

fastighetsägarnas synpunkter, om detsamma förelegat exempelvis i mitten

av 1930-talet, då fastighetsskatten var effektiv i förhållandevis mycket större

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

omfattning än nu och utbytet av garanliskatt mot objektskatt icke torde ha

inneburit ökad belastning för någon särskild grupp av fastighetsägare.

Förhållandena äro i detta avseende numera helt ändrade. Införande av objektskatt

i stället för garantiskatt skulle för närvarande innebära en avsevärd

omfördelning av den beskattning, som nu bäres av fastigheterna och

betyda en icke oväsentlig skatteskärpning, framför allt för det stora flertalet

jordbrukare, liksom för flertalet industrier, kraftverk och andra rörelser

med avsevärt fastighetsbestånd.

Med hänsyn till anförda förhållanden säger sig de sakkunniga icke kunna

räkna med möjligheten att nu genomföra en från inkomstbeskattningen frikopplad

objektbeskattning av fastighet.

Slutligen må här nämnas att de sakkunniga erinrat om det av dem tidigare

framförda förslaget till en schabloniserad inkomstberäkning för en- och tvåfamiljsfastigheter

och i samband därmed framfört tanken på befrielse från

fastighetsskatt för ifrågavarande fastigheter därest schablontaxeringen skulle

genomföras.

Remissyttrandena. I det övervägande antalet avgivna remissyttranden

tillstyrkes att den kommunala fastighetsbeskattningen bibehålies. Uttalanden

med direkta yrkanden om fastighetsskattens avskaffande har gjorts endast

av riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges lantbruksförbund med instämmande av Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk samt Sveriges

villaägareförbund.

Från remissyttrandena må här återgivas följande.

Kammarrätten framhåller, att den kommunala fastighetsskatten vore en av

ålder bestående beskattning, som sedan långt tillbaka gjort sina verkningar

gällande. Den nuvarande generationen av fastighetsägare hade förvärvat

sina fastigheter med vetskap om fastighetsskattens tillvaro och kommunerna

hade inrättat sig med hänsyn till dess bestånd. Från detta utgångsläge

syntes frågeställningen bli den, huruvida skäl nu tillkommit som borde föranleda

avskaffande av denna beskattning. I detta avseende anför kammarrätten

bland annat, att det totala skattetrycket numera nått en så betydande

höjd, att varje ytterligare skattebelastning av inkomst till ersättande av fastighetsbeskattningen

vore ägnad att ingiva betänkligheter.

Vad särskilt angår kommunernas skattebehov uttalar kammarrätten, att

det visserligen i den allmänna diskussionen framhållits, att de genom den

numera genomförda kommunsammanslagningen bildade kommunala enheterna

kunde förväntas bli mera ekonomiskt bärkraftiga. Emellertid hade

det visat sig, att som en följd av denna sammanslagning nya utgiftskrävande

anspråk ställts på kommunerna, vilka anspråk ännu endast i mindre utsträckning

kunnat tillgodoses. Då de ekonomiska framtidsutsikterna för

kommunerna således för närvarande tedde sig ganska ovissa, ansåge kammarrätten

det för närvarande icke tillrådligt att genom fastighetsskattens avskaffande

beröva kommunerna någon del av deras skatteunderlag.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

59

I det av länsstyrelsen i Örebro län avgivna yttrandet framhålles, att om

fastighetsbeskattningen skulle avskaffas, bleve säkerligen en höjning av den

kommunala utdebiteringen i regel ofrånkomlig. Länsstyrelsen vore icke övertygad

om att denna höjning i genomsnitt skulle bliva så relativt låg som de

sakkunniga gjort gällande. En omfördelning av skattebördan, som i icke

oväsentlig grad kunde förväntas öka de mindre bärkraftiga skattskyldigas

skattebörda till förmån för andra kategorier skattskyldiga, syntes i dagens

läge böra undvikas. Ett slopande av den särskilda skatten å fastigheter

kunde icke heller förväntas medföra en i och för sig önskvärd minskning

och förenkling av taxeringsarbetet. Fastighetsvärdena vore nämligen av

alltför stor betydelse vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen för att

en värdering genom beskattningsnämndernas försorg skulle kunna undvaras.

En dylik värdesättning av fastigheterna utan anknytning till en i

förhållande till fastigheternas värden direkt utgående skatt kunde emellertid

befaras bli mindre noggrant utförd än den allmänna fastighetstaxering,

som för närvarande i princip skulle äga rum vart femte år. Då de värden

som åsattes fastigheterna av beskattningsnämnderna icke enbart hade

betydelse för beskattningen utan även hade allmän ekonomisk betydelse,

måste en dylik mindre noggrannhet vid värdesättningen vålla olägenheter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län förklarar sig dela de sakkunnigas åsikt,

att några invändningar av principiell innebörd icke kunde resas mot en fastighetsskatt

i och för sig. På grund av det nära samband, som funnes mellan

en kommun och inom dess gränser belägna fastigheter talade också

starkare skäl för en kommunalskatt å fastighet än för skatt å andra värdeobjekt.

Sveriges Industriförbund erinrar om att förbundet i yttrande över kommunalskatteberedningens

betänkande anförde, att det skulle vara önskvärt,

att den kommunala beskattningen anordnades som en ren inkomstskatt och

således utan särskild skatt på fastigheter. I berörda yttrande ansåge sig förbundet

av vissa angivna skäl dock icke kunna förorda ett fullständigt upphävande

av fastigheternas större delaktighet i repartitionen.

Därefter framhåller industriförbundet, att förbundet alltjämt vidhölle

sin principiella uppfattning, att fastighetsbeskattningen borde avskaffas.

Den utveckling, som ägt rum efter förbundets föregående yttrande, vore

ägnad att minska de praktiska betänkligheter, som förbundet hyst mot

fastighetsskattens slopande. Det siffermässiga resultatet av den statistiska

utredning, som de sakkunniga företedde, gåve enligt förbundets mening

i och för sig stöd för uppfattningen, att fastighetsbeskattningen skulle kunna

avskaffas. Förbundet kunde icke heller finna de skäl avgörande, som de

sakkunniga anfört för att fastighetsskatten likväl skulle bibehållas.

Industriförbundet uttalar vidare, att förbundet trots sin principiella uppfattning

att fastighetsskatten icke borde bibehållas, ej ansåge sig kunna tillstyrka,

att skatten för närvarande avskaffades. Som skäl härför anför industriförbundet

följande.

Den utredning, som de sakkunniga framlägga, har utförts under en utpräglad

högkonjunktur, men det ligger i fastighetsbeskattningens och en
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kiingl. .1 Iaj:ts proposition nr 186.

kannerligen i garantiskattesystemets natur, att det speciellt är i tider med

sjunkande inkomster och ofta samtidigt ökade krav på kommunerna, som

denna skatteform kan vara av värde för att bereda kommunerna ett fast

skatteunderlag vid sidan av inkomstskatteunderlaget. Det vore verklighetsfrämmande

att vid bedömande av föreliggande frågor icke räkna med möjligheten

av att fastighetsbeskattningen på grund av en inträffande lågkonjunktur

måhända inom en nära liggande framtid kan komma att erhålla

väsentligt ökad betydelse för kommunernas ekonomi och att dess omedelbara

avskaffande därför skulle kunna medföra avsevärda skadeverkningar

för det allmänna. Omfattningen av dessa skadeverkningar kunna svårligen

bedömas, i varje fall icke på grundval av föreliggande utredning.

Det är vidare enligt vår mening ägnat att väcka särskilt starka betänkligheter

att under nuvarande förhållanden med ett orimligt högt skattetryck

på inkomst och förmögenhet och tillika mer än vanligt ovissa framtidsutsikter

genomföra en reform, som skulle innebära, att det kommunala skattetrycket

vid inträffande lågkonjunktur ytterligare skulle pressa den sammanlagda

skatten å inkomst i höjden.

Sveriges Skogsägareförbund säger sig vara medvetet om de vanskligheter,

som ett avskaffande av fastighetsskatten — även om det endast gällde jordbruksfastigheter

— skulle kunna innebära vid ändrade konjunkturförhållanden.

Nuvarande höga skattetryck på inkomst och förmögenhet tilläte icke

den även lilla merbelastning, som ett sådant ingrepp skulle medföra vid inträffande

lågkonjunktur.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller i avgivet yttrande, att

även om fastighetsskattens betydelse ur kommunal skatteintäktssynpunkt

enligt organisationens uppfattning inte borde överdrivas, komme fastighetsskattens

slopande otvivelaktigt att medföra en höjning av utdebiteringsprocenten.

Detta komme att innebära en viss övervältring av skattebördan på

inkomsttagarna — en konsekvens, som enligt organisationens uppfattning

vägde tyngre än de skäl som talade för fastighetsskattens avskaffande.

Svenska landskommunernas förbund uttalar, att det av utredningen vore

ådagalagt, att de tidigare olägenheterna av garantiskatten successivt i stort

sett eliminerats och att en avveckling nu mindre än någonsin kunde vara

påkallad. I nuvarande konjunkturläge skulle det också vara äventyrligt att

åstadkomma rubbningar i det kommunala skatteunderlaget. Antalet landskommuner,

som under de senaste decennierna inom sina gränser fått en omfattande

sportstugebebyggelse, större kraftverksanläggningar o. dyl., hade

starkt ökat, och dessa kommuner vore särskilt beroende av effektiv fastighetsskatt

till icke alltför obetydliga belopp från dessa beskattningsföremål.

Svenska landstingsförbundet framhåller, att även om på grund av de relativt

goda konjunkturer, som under senare år rått, fastighetsskatten endast i

mindre omfattning varit effektiv, så kunde dock vid en konjunkturomsvängning

motsatsen bli förhållandet. De företagna undersökningarna visade också,

att den utsträckning, i vilken fastighetsbeskattning vore effektiv, vore

mycket växlande i olika kommuner. Ett slopande av fastighetsbeskattningen

medförde en inkomstminskning för kommunerna, som särskilt i tider av

nedåtgående konjunkturer kunde bli kännbar. Starka skäl talade därför en
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

ligt landstingsförbundets mening för att man under nuvarande förhållanden

icke vidtoge en så radikal åtgärd som att helt slopa den särskilda fastighetsbeskattningen.

Sundsvalls stad omtalar, att ett avskaffande av fastighetsskatten skulle i

Sundsvall nödvändiggöra en höjning av utdebiteringen, som med ledning av

de sakkunnigas statistiska utredning rörande Norrtälje stad kunde beräknas

till 7,3 öre. Sundsvalls stad kunde icke förorda ett upphävande av fastighetsskatten,

i synnerhet med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser en sådan

åtgärd komme att medföra för kommunerna. Staden hade också fäst sig vid

vad i utredningen uppgåves därom, att anledning alltjämt förelåge att särskilt

beskatta fastigheter. Olika kommunala åtgärder, exempelvis nybyggnad

eller breddning av gata m. in., medförde ofta en höjning av intilliggande

fastigheters värde. På grund härav och då värdestegringsskatt å fastigheter

icke införts, vore det icke mer än skäligt att fastighetsskatt utginge.

Leksands kommun förklarar, att kommunen ansåge de skäl, som i de

sakkunnigas utredning framförts för ett bibehållande av fastighetsbeskattningen,

synnerligen vägande. Kommunen framhåller vidare, att frågan om

en fastighetsbeskattning vore särskilt betydelsefull för kommuner, vilka liksom

Leksand hade ett stort antal sommarbostäder, av vilka en hel del vore

förhållandevis påkostade och av hög standard. Denna bebyggelse medförde

ökade krav på anordningar för vatten och avlopp och i vissa fall även upprättande

av byggnadsplan, vars genomförande medförde ökade kostnader för

kommunerna. På grund härav finge det anses vara rimligt och för kommunernas

del även nödvändigt att genom fastighetsbeskattningen erhålla bidrag

till dessa kommunens kostnader.

Brunnbij kommun framhåller, att kommunen räknade sig till de kommuner,

för vilka fastighetsskatten såsom garantiskatt fortfarande vore en faktor

av icke alltför ringa betydelse. Den tämligen rika förekomsten av sommarnöj

esf astigheter, vars ägare icke vore mantalsskrivna eller inkomstskattskyldiga

inom kommunen, spelade härvid en ganska framträdande roll. Den

övervältring av skattebördan till andra grupper av skattskyldiga, som ett

borttagande av den effektiva fastighetsskatten finge anses innebära bleve

desto mera kännbar i kommuner, där en mycket stor del av fastighetsägarna

vore bosatta i och betalade inkomstskatt till andra kommuner. Härvid skulle

ej heller förbises, att dessa fastighetsägare ofta försökte begagna sig av sina

bättre ekonomiska resurser för att skaffa sig större »sommarlivsrum» för

egen räkning genom att lägga beslag på flera byggnadstomter eller dylikt

och därigenom vållade en utspridning av bebyggelsen, som i sin tur medförde

ökade kostnader för själva samhällsbyggandet, anläggande av gator

och vägar, framdragande av ledningar o. s. v. Att under sådana förhållanden

slopa eller mildra den tribut, som fastighetsskatten utgjorde, förefölle

Brunnby kommun få verkningar i felaktig riktning.

I det av Dorotea kommun avgivna remissyttrandet uttalas, att kommunen

biträdde de sakkunnigas åsikt all fastigheterna som föremål för beskattning

fått allt mindre att betyda för den kommunala budgeten. Detta gällde dock

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 186,

läget som det tedde sig just nu. Även om cn katastrofal minskning av antalet

inkomstskattekronor ej vore att befara, så kunde —- bland annat till

följd av förhållanden på utrikeshandelns område -— den situationen uppstå,

att fastigheterna ånyo finge ökad aktualitet som beskattningsobjekt.

Vidare framhålles att det förefölle oklart vad ett avskaffande av fastighetsskatten

skulle innebära för en kommun som Dorotea med betydande

arealer krono- och bolagsskogar och små brukningsenheter i övrigt. Ett storbolag

med differentierad verksamhet hade ju möjlighet att sprida sina avverkningar

över vida områden och flera kommuner. Om det på grund av

pris- och avsättningsförhållanden befunnes lämpligt stode det bolagsledningen

fritt att under ett eller flera år i följd helt utesluta, minska eller öka

skogsuttagen i en viss kommun.

Av de remissinstanser, som uttalar sig för ett avskaffande av fastighetsbeskattningen,

framhåller riksräkenskapsverket, att de skäl, som i de sakkunnigas

utredning framförts för en sådan beskattning, tillsammanlagda hade

ganska ringa tyngd.

Riksräkenskapsverket anför sålunda till en början, att den omständigheten,

att det kunde sägas råda ett särskilt slags samband mellan en kommun

och fastigheterna inom kommunen, icke utgjorde anledning att konstituera

en särskild skatteplikt, samtidigt som exempelvis rörelse, som bedreves inom

kommunen, uteslöts från garantibeskattning. Icke heller kunde det förhållandet,

att vissa anordningar i vissa kommuner kunde vara till gagn för vissa

fastigheter, tjäna som motiv för en permanent beskattning av, i princip, alla

fastigheter i alla kommuner. Ett besläktat argument vore, påpekar riksräkenskapsverket,

att fastighetsskatten skulle vara ett slags surrogat för en värdestegringsskatt.

Också om detta argument syntes gälla, att man genom fastighetsbeskattningen

endast i ringa mån nådde vad man åsyftade. Till grund

för fastighetsskatten låge icke värdestegringen utan totalvärdet, och skatten

stode icke i någon relation till den värdestegring det kunde vara fråga om.

Vad beträffar det motiv för de sakkunnigas ståndpunkttagande, som innefattades

i påpekandet att en avveckling av fastighetsbeskattningen kunde

tänkas ge de nuvarande fastighetsägarna en oförtjänt vinst i form av ökning

av fastigheternas värden, säger sig riksräkenskapsverket i och för sig dela;

det kunde finnas anledning till betänksamhet inför ett dylikt resultat av en

avveckling. Enligt riksräkenskapsverkets mening talade emellertid starka

skäl för att awecklingsvinsten endast i ringa mån skulle komma fastighetsägarna

till godo. Härom anför riksräkenskapsverket följande.

Vad särskilt angår det nuvarande läget på bostadsmarknaden, med reglering

av hyrorna, är det tydligt, att ett upphävande av fastighetsbeskattningen

skulle komma att beaktas vid de återkommande undersökningar om fastighetsförvaltningens

kostnader, som ligga till grund för beslut om hyresnivåns

höjd. Något egentligt utrymme för en höjning av fastighetsvärdena

skulle det därför icke bli. Och man lär kunna förmoda, att i ett läge, då det

befunnits lämpligt att slopa hyresregleringen, som följd av konkurrensen resultatet

skulle bli i huvudsak detsamma.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

63

Resonemanget i det närmast föregående har i första hand tagit sikte på

hyreshus. Men det torde i princip direkt eller indirekt vara tillämpligt också

i fråga om andra slag av fastigheter. Priserna på egnahemsfastigheter o. d.

få antas icke vara helt oberoende av den allmänna hyresnivån. Och vad gäller

egentliga jordbruksfastigheter —• som ju svara endast för en blygsam del

av den samlade effektiva fastighetsskatten — lär regleringen av produktpriserna

tills vidare spela samma roll som hyresregleringen på sitt område.

Riksräkenskapsverket erinrar slutligen om vad de sakkunniga anfört därom,

att en fastighetstaxering utan samband med en allmän fastighetsskatt

säkerligen icke skulle bli så noggrann och fullständig som nu. I delta avseende

anför riksräkenskapsverket följande.

Riksräkenskapsverket anser det visserligen icke helt uteslutet, att en tendens

i den riktningen kan bli märkbar, men finner det knappast rättvisande

att dra en parallell med den nuvarande taxeringen av icke skattepliktiga

fastigheter. Taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter — nationalparker,

allmänna platser, förvaltnings- och kyrkobyggnader etc. — lär sakna betydelse

i alla eller så gott som alla de i de sakkunnigas översikt angivna avseendena.

Taxeringen av fastigheter i allmänhet skulle däremot vara av avsevärd

reell betydelse också efter en avveckling av den särskilda fastighetsbeskattningen.

Det är här tillräckligt att peka på dess roll vid bestämmandet

av underlaget för den statliga förmögenhetsskatten. Det må vara att

denna roll i många fall på grund av fastighetsägarens förmögenhetsställning

icke blir aktuell — hur det kommer att förhålla sig i det enskilda fallet

kan dock näppeligen förutses vid fastighetstaxeringen. Något liknande gäller

för övrigt om fastighetsskatten, som ju i stor utsträckning icke är effektiv.

Efter att sålunda ha bemött de skäl, som de sakkunniga anfört för en fastighetsbeskattning,

övergår riksräkenskapsverket till att på följande sätt

ange de omständigheter, som enligt riksräkenskapsverkets mening talade

mot en sådan beskattning.

I det avseendet fäster riksräkenskapsverket betydande vikt vid den ojämna

och irrationellt verkande belastning, som skatten åstadkommer. Även

om man — som riksräkenskapsverket — håller före, att skatten i huvudsak

övervältras, kan det dock knappast antas, att övervältringen i det enskilda

fallet korresponderar mot den aktuella effektiva belastningen. Denna senare

är ju beroende av sådana på sitt sätt ovidkommande faktorer som fastighetsägarens

personliga förhållanden, främst hans förmögenhetsställning -—• och

det synes föga antagligt, att en skuldsatt fastighetsägare skulle exempelvis

kunna ta ut högre hyror än en välbärgad. Sambanden kompliceras dessutom

av att relationen mellan taxeringsvärde och hyror varierar mellan

olika fastigheter.

Lantbruksstijrelsen säger sig för sin del vilja framhålla, att den speciella

form av objektbeskattning, som fastighetsskatten utgjorde, syntes styrelsen

icke särskilt väl passa in i den i övrigt på inkomst grundade allmänna kommunala

beskattningen. Fastighetsskatten utgjorde sålunda ett avsteg från

de grundläggande reglerna för den kommunala beskattningen, vilket vid

skattens tillkomst huvudsakligen motiverades med att särskilt för landskommunernas

del en beskattning av enbart inkomst skulle ge ett alltför litet

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

och osäkert utbyte. De sakkunniga hade visat, att fastighetsskatten numera

praktiskt taget helt förlorat denna sin ursprungliga betydelse, och de hade

även framhållit, att man på grund av bl. a. olika åtgärder inom jordbrukspolitikens

område icke heller för framtiden torde behöva befara en sådan

nedgång i det på inkomst grundade skatteunderlaget, att ett verkligt behov

av en garantiskatt av detta slag ånyo skulle uppstå. Ur de synpunkter, som

lantbruksstyrelsen hade att företräda, funne styrelsen med hänsyn härtill

skäl principiellt sett icke längre föreligga för att behålla skatten.

Sedan lantbruksstyrelsen erinrat om att enligt de sakkunnigas utredning

utdebiteringshöj ningen vid bortfall av fastighetsskatten komme att variera

rätt så avsevärt, framhålles att utdebiteringshöj ningen i undantagsfall kunde

bli av sådan storlek, att det icke rimligen kunde begäras, att kommunen

skulle finna sig i att skatten avskaffades utan att kommunen erhölle någon

kompensation för inkomstbortfallet. Sådana verkningar av skattens borttagande

skulle visserligen mildras om — såsom lantbruksstyrelsen ville förorda

— skatten icke slopades på en gång utan avvecklades i etapper. Även

i dylikt fall finge det dock anses berättigat, att särskilt de kommuner, i vilka

utdebiteringen skulle påverkas mera nämnvärt, erhölle kompensation

för åtminstone en del av inkomstbortfallet genom bidrag av statsmedel. Under

alla förhållanden måste detta gälla i den män på grund av fastighetsskattens

borttagande staten gjorde besparingar eller finge ökade inkomster.

Sveriges fastighetsägareförbund understryker, att förhållandena nu vore

helt annorlunda än då frågan om fastighetsskattens bibehållande tidigare

diskuterats. Såsom de sakkunniga framhållit i sin utredning hade fastighetsbeskattningen

förlorat sin betydelse såsom garanti för visst minimum av

skatteunderlag i kommunerna. Detta förhållande talade enligt förbundets

mening uppenbarligen för ett omedelbart avskaffande av fastighetsskatten.

Beträffande vad de sakkunniga anfört om kommunernas berättigade intresse

att av fastigheterna utfå bidrag till sina utgifter, framhåller fastighetsägareförbundet,

att just detta resonemang på samma sätt varit ett av

huvudargumenten när det gällt att under det sista decenniet pålägga fastigheterna

alla de särskilda kommunala avgifter och skyldigheter, som i dag

belastade dessa.

Fastighetsägareförbundet framhåller vidare, att det vore orimligt att betrakta

fastighetsskatten som en form av värdestegringsskatt. I den mån

fastighetsskatten vore effektiv hade den icke något som helst samband med

den värdestegring, som hade inträtt beträffande vissa fastigheter.

Huruvida och i vad mån en värdestegringsskatt borde ifrågakomma och

kunde genomföras vore ju också föremål för mycket delade meningar. Vad

de sakkunniga i detta sammanhang anfört måste därför sakna relevans vid

bedömandet av frågan om fastighetsskatten skulle bibehållas eller avskaffas.

Därefter erinrar fastighetsägareförbundet om att enligt de sakkunnigas

undersökningar fastighetsskattens avskaffande skulle i nio landskommuner

ha medfört en genomsnittlig ökning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt

med 58 öre. Detta procenttal låge enligt föi’bundets mening i överkant.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

I detta sammanhang säger sig fastighetsägareförbundet vilja framhålla,

att den av 1950 års riksdag genomförda höjningen av de kommunala ortsavdragen

innebure en icke obetydlig övervältring av kommunalskatt från

icke-fastighetsägare till fastighetsägare. Utdebiteringshöjningarna på grund

av denna reform vore också väsentligt högre än skattelagssakkunniga kommit

fram till såsom resultat av fastighetsskattens avskaffande. Denna för

fastighetsägarna särskilt betungande konsekvens av ortsavdragsreformen

hade ytterligare accentuerats genom den avsevärda höjningen av taxeringsvärdena

vid 1952 års allmänna fastighetstaxering. Med en sådan utredning

skulle hela denna fråga ha kommit i en klarare belysning. Det kunde enligt

förbundets mening inte vara riktigt att, såsom de sakkunniga gjort, bygga

hela sitt resonemang på siffror, som genom särskilda omständigheter på

kort tid undergått en stark förändring till fastighetsägarnas nackdel.

Avslutningsvis framhåller fastighetsägareförbundet, att den allmänna principen

för utmätande av de direkta skatterna vore i vårt land, att skatten

skulle utgå efter skatteförmågan. Då skattetrycket vore så högt som numera

vore fallet, framstode det såsom särskilt angeläget, att denna princip

strängt upprätthölles. Enligt förbundets mening finge anses ostridigt, att vår

nuvarande fastighetsskatt icke fyllde kravet på likformighet och rättvisa.

Ur de skattskyldigas synpunkt vore det därför ett berättigat krav att fastighetsskatten

avskaffades. Tiden borde nu vara mogen för att taga ett sådant

steg.

Sveriges lanbruksförbund påpekar, att de sakkunniga icke syntes ha tagit

någon hänsyn till den inverkan som skuldbelastningen och därav föranledda

ränteutgifter hade på skatteförmågan. En skuldbelastad fastighet skulle sålunda

enligt förslaget betungas av en garantiskatt, som bleve mera effektiv

ju större skuldbelastningen vore. Brytande av förmågoprincipen såsom underlag

för beskattningen framträdde synnerligen hjärt i detta fall.

Lantbruksförbundet ville hävda att den nuvarande garantibeskattningen

å fastigheter spelat ut sin roll och att den snarast borde avskaffas.

Riksförbundet landsbygdens folk framhåller, att det i de sakkunnigas utredning

konstaterats, att jordbruket till mycket obetydlig del drabbades av

effektiv fastighetsskatt. Ett slopande av fastighetsbeskattningen skulle därför

på intet sätt medföra ett överflyttande av skattetrycket från jordbruket

till andra näringsgrenar.

Riksförbundet anför vidare följande.

Även om den effektiva fastighetsskatten sålunda genomsnittligt sett är

obetydlig, kan den dock i det enskilda fallet — i samband med felslagen

skörd etc. — utgöra en allvarlig börda. Detta gör sig speciellt gällande vid

skogsbruket, där större avverkningar förekomma endast med längre tidsintervaller,

och fastighetsägaren sålunda har möjlighet att tillgodoräkna sig

procentavdraget endast i obetydlig omfattning. Den som förvärvar kalmark

och vidtager omfattande skogsodlingsåtgärder måste sålunda betala effektiv

fastighetsskatt under hela tillväxtperioden för att sedan, om fastigheten försäljes,

påföras inkomstskatt å skogskapitalet.

5 llihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 18t>.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Sveriges villaägareförbund uttalar till en början, att om man bedömde

frågan om fastighetsskattens avskaffande på något längre sikt stode det

otvetydigt klart, att ett bortfall av fastighetsskatten år från år komme att

betyda allt mindre för kommunernas del.

Vidare säger sig villaägareförbundet icke dela de sakkunnigas uppfattning,

att de som yrkade på fastighetsskattens avskaffande icke till stöd därför

kunde åberopa rättsgrunder eller grunderna för skattesystemet i dess

helhet. Härom anföres följande.

Vårt nuvarande skattesystem grundar sig liksom i alla västerländska kulturländer

på principen om »skatt efter förmåga». Något annat har icke heller

från för skattesystemets tillkomst och utformning ansvariga myndigheter

gjorts gällande. Efter detta konstaterande återstår frågan, om även fastighetsskatten

grundar sig på nämnda princip. Enligt förbundets uppfattning

är så icke fallet. I inkomstavseende ligger det ju tvärtom så till, att raerbelastningen

för fastighetsägarna på grund av fastighetsskatten praktiskt

taget står i omvänt förhållande till skatteförmågan. Den som har en låg

inkomst från sin fastighet eller låga inkomster från annan förvärvskälla och

därmed liten skatteförmåga, betalar effektiv fastighetsskatt, medan en fastighetsägare

med goda inkomster icke betalar någon fastighetsskatt alls.

EU genomförande av utredningsmännens förslag skulle icke åstadkomma

någon förändring därvidlag, bortsett från den obetydliga lindring som i enstaka

fall skulle uppstå genom ett bättre utnyttjande av ortsavdrag och ev.

avdrag för ömmande omständigheter.

Häri ligger just det för fastighetsägarna avgörande skälet för ett avskaffande

av fastighetsskatten, nämligen den därmed förknippade orättvisan

gentemot framför allt det klientel, vars intressen förbundet har att bevaka,

d. v. s. ägarna av en- och tvåfamilj sfastigheter, som även enligt utredningsmännens

statistiska undersökningar erlägga huvuddelen av den effektiva

fastighetsskatten och för vilka skatten framför allt i nuvarande läge verkligen

innebär en hård belastning. Denna orättvisa är enligt förbundets uppfattning

av den storleksordningen, att enbart detta skäl måste anses tillräckligt

för att motivera ett omedelbart avskaffande av fastighetsskatten.

De sakkunnigas avvisande uttalanden mot ett utbyte av det nuvarande

garantiskattesystemet mot en fristående objektskatt å fastighet har föranlett

länsstyrelsen i Västerbottens län att anföra följande.

Garantiskattesystemet verkar ju så att om en person är tillräckligt förmögen

att icke behöva belåna fastigheten, detta medför en högre avkastning,

vilket möjliggör ett bättre utnyttjande av garantiskatteavdraget. För den,

som måste högbelåna fastigheten, ges icke denna möjlighet utan fastighetsbeskattningen

får i dylikt fall ofta karaktär av ren objektskatt och blir, såsom

de sakkunniga uttrycka sig, effektiv. Resultatet blir följaktligen alt

den förmögne skattskyldige, som har fastigheten skuldfri, som belöning för

detta välförhållande erhåller ytterligare kompensation genom att helt eller

delvis befrias från den pålaga, som fastighetsskatten skulle utgöra. Den

skuldsatte åter, som på grund av höga utgifter för räntor eller eljest för

löpande omkostnader icke får något netto av fastigheten, drabbas däremot

av fastighetsskatten i hela dess tyngd.

Det nuvarande systemet med en garantiskatt har följaktligen så litet beaktat

— — — principerna om skatteförmåga, rättvisa och likformighet,

att de verka i alldeles motsatt riktning. Länsstyrelsen kan för sin del icke

finna att tillräckliga skäl förebragts för att detta orättvisa förhållande bör

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

bestå för framtiden, även om det av de skattskyldiga fastighetsägarna accepterats

såsom eu oundviklig följd av gällande beskattningsregler.

----Mot ett ersättande av garantiskatten med en ren objektskatt har

väl egentligen åberopats endast ett skäl, nämligen att detta skulle medföra

en skatteskärpning för särskilda grupper fastighetsägare, nämligen för

dem som nu undgå garantiskatten till följd av högre nettointäkt, d. v. s. i

första hand majoriteten jordbrukare i landet, innebärande en omfördelning

mellan fastigheterna av den del av skatten, som nu bäres av fastigheterna.

Detta är givetvis ett riktigt påpekande. Men detta förhållande kan

icke vara ett tillräckligt skäl att behålla den nuvarande ordningen. Det kan

icke vara ett kommunalt intresse att avstå från den kommunala inkomstskatten

på fastighetens avkastning, därför att denna avkastning är hög och

fastighetsskatten kan lättare bäras. Och ur fastighetsägarens synpunkt kan

det icke heller framstå som önskvärt att beskattningen skärpes under dåliga

år och lättas för de år då avkastningen är god.

Länsstyrelsen har icke kunnat finna annat" än att de skäl, som av de

sakkunniga åberopas för ett bibehållande av en fastighetsbeskattning, hava

giltighet endast i fråga om en fristående objektskatt.

Utan att för sin del i nuvarande läge vilja föreslå införande av en fristående

objektskatt, anför kammarrätten vissa synpunkter, som i huvudsak

överensstämmer med vad länsstyrelsen i Västerbottens län uttalat.

Vad slutligen angår den i de sakkunnigas utredning framförda tanken på

befiielse fian fastighetsskatt från en- och tvafainiljsfastighetcr i samband

med att för sådana fastigheter genomfördes en schabloniserad inkomsttaxering,

avvisas tanken på en sådan skattebefrielse av så gott som samtliga

remissinstanser, vilka uttalat sig i fragan, nämligen av kammarrätten,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus och Örebro län,

Sveriges lantbruksförbund samt Brunnby och Kvillinge kommuner.

Endast Tjänstemännens centralorganisation anser att, därest schablontaxeringen

infördes för villafastigheter, dessa fastigheter samtidigt borde

befrias från fastighetsskatt.

Såsom belysande för de skäl, som framförts i de avstyrkande remissyttrandena,

må av kammarrätten uttalande i detta avseende här återgivas följande.

Den ifrågasatta eftergiften av fastighetsskatten skulle medföra förlust av

fastighetsskatteunderlag för därav berörda kommuner. Bland dessa kommuner

befinna sig sådana med omfattande sommarvillebebyggelse, ofta ekonomiskt

svaga kommuner med ensidigt på fiske eller annan starkt konjunkturkänslig

verksamhet inställt näringsliv. Dessa kommuner kunna förväntas

vara i högre grad än de flesta andra beroende av den garanti, som ligger i

fastighetsskatten å sommarvillebebyggelsen, vilken ofta utgör en relativt

stor del av dessa kommuners totala skatteunderlag.-----Bedan den av

de sakkunniga i den nu förevarande utredningen i annat sammanhang redovisade

undersökningen rörande Djurö kommun ger anledning till farhågor,

att i ytterlighetsfallen icke obetydliga rubbningar i kommunernas ekonomi

skulle kunna föioi sakas. Att sålunda eu, beträffande vissa kommuner måhända

väsentlig, övcrvältning av skattebördan på ägare av andra fastigheter

än enfamiljsfastigheter och på inkomsttagare skulle vidtagas endast av det

skälet, att därigenom skulle kunna vinnas vissa administrativa fördelar kan

givetvis icke ifrågasättas.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Det må tilläggas, att lantbruksförbundet påpekat, att en befrielse från

fastighetsskatt för en så betydande del av fastighetsbeståndet, som en- och

tvåfamilj sfastigheter utgjorde, ofrånkomligen kommc att medföra en skatteövervältring

å innehavare av jordbruksfastigheter.

Departementschefen. I den under tiden efter tillkomsten av den nuvarande

fastighetsskatten förda diskussionen har skälen för och emot denna skatt

ingående redovisats. Jag hänvisar härutinnan till den historik, som jag i det

föregående lämnat, samt till vad de sakkunniga anfört i frågan om bibehållande

av denna skatteform och de däröver avgivna remissyttrandena.

Det synes icke erforderligt att nu återupprepa dessa skäl för och emot, utan

jag inskränker mig i det följande till att ange de omständigheter, som enligt

min mening i nu rådande läge får anses utslagsgivande då man tager

ställning till frågan om fastighetsbeskattningens bibehållande eller avskaffande.

Med fastighetsskatten åsyftades vid dess införande att garantera kommunerna

ett visst skatteunderlag. Och det framstod som naturligt att fastigheterna

med hänsyn till omfattningen av dessa värdeobjekt och deras samband

med kommunerna skulle lämna denna garanti. Någon renodlad årlig

objektsbeskattning åsyftades däremot i och för sig icke med fastighetsskatten

sådan den utformades.

Enighet råder därom, att fastighetsbeskattningen under åren alltmera förlorat

i betydelse såsom en garant av skatteunderlag åt kommunerna. Detta

har givetvis främst sin grund i den allmänna inkomstutvecklingen. Jag erinrar

om den förebragta statistiska utredningen, som visar att antalet skattekronor

i hela landet år 1952 uppgick till ca 223 milj., därav ca 195 milj. inkomstskattekronor

och ca 28 milj. fastighetsskattekronor. Antalet effektiva

fastighetsskattekronor kan med ledning av de sakkunnigas undersökningar

beräknas uppgå till ca 15 milj.

De nu återgivna siffrorna visar, att för landets kommuner tillsammantagna

fastighetsbeskattningen icke längre kan anses innebära någon avgörande

eller ens särskilt betydelsefull garanti för tillräckligt skatteunderlag.

Kunde man begränsa bedömandet av behovet av en bibehållen fastighetsbeskattning

till vad nu anförts, skulle alltså kunna konstateras att detta behov,

sett mot bakgrunden av motivet för införandet av denna skatteform,

starkt minskat. Av skäl som jag längre fram kommer att närmare utveckla

synes det mig emellertid icke möjligt att grunda ett ställningstagande allenast

på denna omständighet.

Jag vill emellertid först erinra om att fastighetsskatten såsom garantiskatt

aldrig omfattats av någon enhällig mening. Ända från tiden för fastighetsskattens

tillkomst har tanken på en från inkomstskatten fristående

objektskatt å fastighet haft åtskilliga förespråkare. Jag får allenast påminna

om att kommunalskatteberedningen i sitt år 1942 avlämnade betänkande

förordade en sådan objektskatt och att i samband med remissbehandlingen

av 1950 års skattelagssakkunnigas förslag från något håll ifrågasatts att

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186. 69

den nuvarande fastighetsskatten skulle ersättas med en fristående objektskatt.

Enligt min mening kan goda skäl anföras för att fastigheterna på ett särskilt

sätt skall bidraga till kommunernas inkomster. Jag hänvisar till vad

skattelagssakkunniga i detta hänseende anfört. En övergång till en objektbeskattning

synes likväl knappast kunna ifrågakomma. Repartitionstalet för

en objektskatt skulle sannolikt ej kunna sättas högre än som svarar mot den

nuvarande effektiva fastighetsskatten. Objektskatten skulle med hänsyn

härtill täcka blott en ringa del av kommunernas inkomstbehov. Omläggningen

från garantiskatt till objektskatt skulle emellertid medföra betydelsefulla

verkningar för såväl åtskilliga kommuner som många fastighetsägare.

Vissa kommuner skulle få inkomsttillskott medan andra, främst tätortskommunerna,

finge vidkännas ett kännbart inkomstbortfall. Åtskilliga

fastighetsägare, främst jordbrukare men även andra, skulle få ökade skatter.

Att genomföra en dylik omfördelning av skattebördan, låt vara att det

här gäller relativt mindre betydelsefulla belopp, förefaller just med hänsyn

till fastighetsskattens numera minskade betydelse knappast rimligt.

De sakkunniga har med stöd av sin statistik beräknat den effektiva fastighetsskatten

för taxeringsåret 1952 till 155 milj. kronor. Därvid har utgångspunkten

varit den utdebiteringsgrund, som fastställts år 1950 att gälla

för det kommunala budgetåret 1951 inom undersökta kommuner. Med hänsyn

till att utdebiteringen sedermera i flertalet kommuner höjts, kan antagas

att den effektiva fastighetsskatten för taxeringsåret 1953 och senare år blir

något högre. De sakkunnigas vidare undersökningar har gett till resultat,

att de beräknat fastighetsskatten vara effektiv beträffande jordbruksfastighet

till 20 å 25 procent och beträffande annan fastighet till 65 å 70 procent.

Redan härav framgår, att det ekonomiska utfallet av fastighetsskattens avskaffande

kan gestalta sig mycket olika för kommuner av olika slag.

De sakkunniga har även direkt uträknat vilka utdebiteringshöjningar, som

skulle i vissa undersökta kommuner blivit en följd av fastighetsskattens avskaffande.

Här må erinras om att i Nysätra kommun höjningen skulle blivit

blott 15 öre per skattekrona, medan höjningen i Bara kommun beräknats

till en krona 18 öre (och i en församling inom Bara kommun till en

krona 30 öre). I skärgårdsförsainlingen Nämdö inom Djurö kommun skulle

utdebiteringshöjningen endast på grund av bortfallet av fastighetsskatten för

sommarvillor blivit ej mindre än 3 kronor 45 öre. I Norrtälje stad har höjningen

beräknats till 95 öre och i Stockholm till 70 öre.

Höjningen av landstingsskatten har beräknats till 29 öre för skattekrona.

Det sagda visar att fastighetsskattens avskaffande i några fall skulle

föranleda relativt obetydliga utdebiteringshöjningar, medan mera avsevärda

sådana skulle komma till stånd å andra håll. Det senare skulle särskilt bli

fallet i sådana städer och andra tätorter, där villafastigheter utgör en betydande

del av fastighetsbeståndet. I än högre grad skulle detta gälla kommuner

med en betydande sommarvillebebyggelse, inom vilka kommuner

skatteunderlaget i övrigt ofta nog är relativt svagt och dessutom icke sällan

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

särskilt konjunkturkänsligt. Vidare kan erinras om kommuner som domineras

av eller inom vilka i allt fall finnes mycket stora gods och gårdar,

vilka enligt gjorda undersökningar i huvudsak icke erlägger annan kommunalskatt

än den som föranledes av fastighetsbeskattningen. I sådana fall

där fastighetsägaren är bosatt i annan kommun än den där fastigheten är

belägen skulle fastighetsskattens avskaffande även inge särskilda betänkligheter.

Uppmärksamhet bör tillika ägnas sådana kommuner, inom vilka skogsegendomarna

är dominerande eller i allt fall betydande. Med hänsyn till

det relativt ojämna uttag av skogsprodukter, som av olika skäl ifrågakommer,

skulle dessa kommuner vid ett borttagande av fastighetsskatten vissa

år kunna utsättas för avsevärda påfrestningar. — Även andra likartade

exempel kan nämnas.

Av det sagda framgår, att fastighetsskattens bibehållande för åtskilliga

kommuner alljämt måste anses vara av ej ringa betydelse och att dess avskaffande

i dessa fall skulle kunna medföra kommunfinansiella olägenheter

som måste anses som betänkliga.

Ser man frågan ur de enskilda skattskyldigas synpunkt, kan visserligen

konstateras att ett avskaffande av fastighetsskatten vore ägnat att undanröja

den orättvisa fastighetsägarna emellan, som följer av att fastighetsskattens

belastande inverkan i det särskilda fallet är beroende av om fastigheten

under varje särskilt år lämnat avkastning av viss storleksordning.

Men man måste samtidigt fastslå att ett sådant avskaffande innebär i förhållande

till vad nu gäller en övervältring av skattebördan från en kategori

skattebetalare till en annan. Med hänsyn till det nuvarande totala skattetrycket

måste detta inge betänkligheter.

Visserligen är uppenbart att den inträdda avsevärda förskjutningen i

kommunernas inkomster från fastighetsskatt till inkomstskatt skapat ett

nytt läge vid bedömandet av behovet av en fortsatt fastighetsbeskattning.

Vid prövning av frågan om fastighetsskattens avveckling måste emellertid

hela tiden hänsyn tagas till kommunernas förmåga att tåla en nedgång i

skatteunderlaget. Som framgår av vad jag förut anfört inbjuder dagens läge

till stor försiktighet. Jag anser mig därför icke kunna förorda att förslag

om fastighetsskattens avskaffande nu förelägges riksdagen. Jag vill emellertid

tillägga följande.

Längre fram kommer jag att behandla de sakkunnigas förslag om inarbetande

av fastighetsskatten i inkomstskatten ävensom frågan om en sänkning

av det s. k. repartitionstalet för fastighet. Genomföres förstnämnda åtgärd

vinnes att en ofta påtalad orättvisa, som är förenad med det nuvarande

systemet, undanröjes. En sänkning av repartitionstalet skulle självfallet

även innebära en ytterligare och icke oväsentlig uppmjukning i de ur vissa

synpunkter mindre önskvärda verkningarna av garantiskattesystemet. Som

jag i det följande närmare skall utveckla, synes mig de båda nyssnämnda åtgärderna

vara möjliga att genomföra. Om så sker skulle detta kunna karakteriseras

som ett led i en successiv avveckling av garantiskattesystemet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

71

Enligt min mening bör man om någon tid och sedan verkningarna av de

nyss omnämnda reformerna kan konstateras verkställa en förnyad utredning

rörande fastighetsbeskattningen. En sådan utredning skulle då avse att utröna

vilka konsekvenser avskaffandet av denna beskattning skulle medföra

i form av bortfall av kommunalt skatteunderlag och därav betingade utdebiteringshöjningar.

Det är även möjligt, att bättre förutsättningar för garantiskattesystemets

fullständiga avveckling kan visa sig dåmera vara för

handen.

Här må erinras om de sakkunnigas uttalande, att därest en schablonregel

föreskrives för beräkningen av inkomst av en- och tvåfamilj svillor, det

kunde ifrågasättas att fritaga sådana fastigheter från fastighetsskatt.

Mot detta uttalande har i flertalet remissyttranden, där spörsmålet berörts,

riktats invändningar.

Jag har för avsikt att senare i dag anmäla frågan om en förenklad inkomstberäkning

för villafastigheter och föreslå att riksdagen underställes förslag

till lagstiftning i ämnet. Som jag då närmare kommer att utveckla, bör reglerna

för schablontaxeringen så utformas, att — bedömt på något längre

sikt än ett beskattningsår — någon ökad eller minskad inkomstbeskattning

genomsnittligt sett icke skall föranledas av denna taxeringsmetod. Med hänsyn

härtill och till de olägenheter ur kommunfinansiell synpunkt, som vid

ett slopande av fastighetsskatten för nu ifrågavarande fastigheter skulle

kunna starkt framträda inom kommuner med stor bebyggelse av sommarvillor

eller eljest av en- och tvåfamilj svillor, anser jag mig icke kunna förorda

den ifrågasatta uppmjukningen i fastighetsbeskattningen.

Om garantiskattesystemet tills vidare bibehålies, uppkommer, såsom jag

nyss framhöll, frågan huruvida vissa med systemet förenade orättvisor kan

undanröjas och om med hänsyn till kommunerna en allmän sänkning av

fastighetsskatten kan genomföras. Jag övergår nu att behandla dessa frågor.

VI. Utformningen för framtiden av den kommunala

fastighetsbeskattningen.

De sakkunniga. De sakkunniga upptager i sin utredning till diskussion

frågan huruvida vid ett bibehållande i huvudsak av den nuvarande kommunala

fastighetsbeskattningen formerna för beskattningen lämpligen borde

ändras eller modifieras.

T fråga om alternativ, som står till buds då det gäller att undersöka vilka

modifikationer i eller tekniska förändringar av den nuvarande fastighetsbeskattningen,

som är tänkbara, anför de sakkunniga bland annat följande.

2. Påförande av underlag för fastighetsskatt i samband med inkomsttaxeringen.

Detta kan ske genom att det nuvarande systemet med särskild på
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

föring av fastighetsskatt och medgivande av procentavdrag vid inkomstberäkningen

utbytes mot den anordningen, att särskild påföring av fastighetsskatt

underlåtes och ett för inkomstskatt och fastighetsskatt gemensamt

skatteunderlag påföres. Därigenom skulle vinnas, att fastighetsskatt påfördes

endast i den mån den vore effektiv, och den särskilda uppbörden av

fastighetsskatt skulle undgås. Metoden bereder möjlighet att låta fastighetsägare,

som med nuvarande system icke kan utnyttja ortsavdrag, att på ett

jämförelsevis enkelt sätt få åtjnuta sådan förmån.

Minskning av fastighetsskatten med hänsyn till icke utnyttjade ortsavdrag,

eventuellt sådant avdrag och allmänna avdrag, kan givetvis åstadkommas

även inom ramen för nu gällande sätt för uppbörd av fastighetsskatt

men skulle innebära en komplicering av förfarandet utan att lättnad i annat

avseende vunnes.

3. För varje skattskyldig eller fastighet beräknad reduktion av underlaget

för fastighetsskatt. Enligt gällande bestämmelser reduceras för en var

skattskyldig skatteunderlaget genom ortsavdrag och skatt påföres icke med

mindre den beskattningsbara inkomsten uppgår till ett minimibelopp av

20 kronor.

Beträffande fastighetsskatten förekomma vissa jämförliga bestämmelser,

som emellertid ha blott ringa praktisk betydelse. Sålunda skall värde å taxeringsenhet,

vilket understiger 100 kronor, upptagas endast i taxeringslängdens

anteckningskolumn, och byggnad å ofri grund med värde under 500

kronor är undantagen från skatteplikt. Slutligen föreligger frihet från skyldigheten

att betala fastighetsskatt för sådan fastighet, vars värde icke uppgår

till 1 000 kronor och vilkens enda eller huvudsakliga värde utgöres av

för ägarens eller innehavarens personliga behov använd åbyggnad, dock blott

under förutsättning att den skattskyldige eller hans maka icke på annan

grund skall erlägga skatt för fastighet eller inkomst.

En lindring i fastighetsbeskattningen skulle kunna ske genom att fastighetsskatten

beräknades — icke såsom nu å hela taxeringsvärdet av skattepliktig

fastighet — utan å ett på visst sätt reducerat taxeringsvärde. Eu sådan

reduktion kunde ske på olika sätt. Reduktionen kunde anknytas till taxeringsenheterna

på det sättet, att fastighetsskatt — och därmed även procentavdrag

— för varje taxeringsenhet beräknades endast å den del av taxeringsvärdet,

som överstege visst belopp, exempelvis 20 eller 30 tusen kronor.

Därigenom skulle debiteringen av en hel del mindre skattebelopp av jämförelsevis

måttlig betydelse för kommunerna bortfalla. Reduktionen kunde

även anknytas till varje skattskyldigs fastighetsinnehav i viss kommun,

men en sådan reduktion bleve besvärligare i tillämpningen. Eu tredje möjlighet

vore att reduktionen begränsades till fysisk persons fastighetsinnehav

i hemortskommunen.

Med hänsyn till att i den allmänna debatten om fastighetsskatten den uppfattningen

kommit till uttryck, att man genom medgivande av ett skattefritt

avdrag å taxeringsvärdet borde lätta på den skattebörda, som i fastighetsskattehänseende

åvila främst ägare av en- och tvåfamiljsfasligheter, ha

de sakkunniga vid en statistisk undersökning avseende Norrtälje stad sökt

belysa konsekvenserna vid genomförandet av ett förslag av antydd innebörd.

I fråga om resultatet av ifrågavarande undersökning hänvisas till bilaga

G.

4. Möjlighet till nedsättning av eller befrielse från fastighetsskatt vid nedsatt

skatteförmåga efter prövning i varje särskilt fall. Vid inkomstbeskattningen

kan lindring i eller befrielse från skattskyldighet meddelas beträffande

3 000 kronor utöver vad som är skattefritt på grund av ortsavdragen.

I fråga om fastighetsskatten föreligger liknande möjlighet endast beträffan
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

de dödsbo, som kan erhålla hel eller partiell befrielse beträffande efter

dödsfallet förfallande skatt, om behållningen i boel uppgått till högst 40 000

kronor och synnerligen ömmande omständigheter äro för handen.

Obenägenheten att i större utsträckning än nyss sagts bereda möjlighet

till lindring i skattskyldigheten för fastighet torde ha sin grund i fastighetsskattens

karaktär av objektskatt och i farhågor för att den garanti,

som fastighetsbeskattningen borde erbjuda, skulle minska i värde. Med den

ändring, som skett i fråga om fastighetsskattens betydelse, torde en viss

utsträckning av möjligheterna att efter individuell prövning på grund av

nedsatt skatteförmåga medgiva lindring i skyldigheten att erlägga fastighetsskatt

icke behöva möta principiella betänkligheter.

De sakkunniga framhåller därefter, att de övervägt möjligheterna att

utan ändring i princip av den nuvarande fastighetsbeskattningen erhålla

en mera rationell form för fastighetsskattens uttagande. De sakkunniga

framhåller sålunda, att en granskning ur teknisk synpunkt av den nu tilllämpade

anordningen gåve anledning till den erinringen, att det ur olika synpunkter

synts mindre rationellt att först debitera fastighetsskatt, vilken

motsvarade skatten å en till 5 procent av taxeringsvärdet beräknad inkomst

av visst fastighelsinnehav, för att sedan vid inkomstberäkningen göra avdrag

för däremot svarande del av inkomsten. Detta system medförde bland

annat, alt även sådana fastighetsägare, som nu icke hade att vidkännas

effektiv fastighetsskatt, likväl erhölle debetsedlar å fastighetsskatt och därmed

lätt kunde få den uppfattningen, att de hade att erlägga en merskatt

på grund av fastighetsinnehavet. Debiteringen och uppbörden vore med den

tillämpade metoden förenad med åtskillig omgång såväl för skattskyldiga

som för myndigheter.

I detta sammanhang påpekar de sakkunniga, att ett stort antal av debetsedlarna

å fastighetsskatt lydde å så låga belopp, att bestyret med debiteringen

och uppbörden knappast stode i rimligt förhållande till vad skatten

gåve. De sakkunniga åberopar härvidlad en av 1949 års uppbördssakkunniga

upprättad tablå över antalet debetsedlar å fastighetsskatt. Enligt denna tablå,

som är inlagen i de sakkunnigas utredning, uppgick antalet debetsedlar å

fastighetsskatt i hela riket till 1 293 900. Därav belöpte 924 700 å debetsedlar

avseende skattebelopp understigande 100 kronor.

De sakkunniga framhåller härefter, att en teknisk omläggning av den nu

tillämpade metoden för uttagande av fastighetsskatten kunde anknyta till

det förhållandet, att fastighetsbeskattningen kunde sägas innebära att inkomsten

av fastighet eller förvärvskälla vari fastighet inginge vid den kommunala

beskattningen skulle upptagas till visst minimibelopp. Fastighetsbeskattningen

kunde alltså, utan att densamma för kommuner eller skattskyldiga

ändrade karaktär eller storlek givas den formen, alt den kommunala

beskattningen grundades å ett för varje skattskyldig beräknat taxerat

belopp, beräknat på samma sätt som den nuvarande enligt konimunalskattelagen

beräknade taxerade inkomsten och med föreskrift att om nettointäkten

av fastighet eller av förvärvskälla, vari fastighet inginge, icke uppginge

till 5 procent av fastighetens taxeringsvärde, i stället för nettointäkten skulle

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

beräknas ett belopp av 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som utgjorde

eller inginge i förvärvskällan.

I de sakkunnigas utredning tillägges, att den ifrågasatta anordningen medgåve

att på ett jämförelsevis enkelt sätt kunde tillgodoses önskemålet att

den, som vore skattskyldig för fastighet och icke hade inkomst, vilken medgåve

utnyttjande av ortsavdrag, skulle få utnyttja sådant avdrag från underlaget

för fastighetsskatt. Sålunda finge en fastighetsägare för beskattningsår,

varunder icke någon del av ortsavdraget kunde utnyttjas från inkomst,

ett belopp av taxeringsvärdet fritt från fastighetsskatt, som varierade

från 23 600 kronor för ogift skattskyldig i ortsgrupp I till 40 000 kronor

för gift skattskyldig i ortsgrupp V.

Vidare framhåller de sakkunniga, att med hänsyn till att det särskilda avdraget

vid nedsatt skatteförmåga komme att ske från det för fastighetsskatt

och inkomstskatt gemensamma underlaget, ytterligare lindring kunde beredas

sådana fastighetsägare, som hade så låga inkomster, att fastighetsskattens

erläggande för dem vore särskilt betungande. Särskilt skulle folkpensionärer

och därmed jämförliga skattskyldiga automatiskt beredas lindring

i eller befrielse från nu utgående fastighetsskatt.

I fråga om i vad mån införandet av rätt att från underlaget från fastighetsskatt

utnyttja ortsavdrag samt avdrag för nedsatt skatteförmåga kunde

antagas komma att påverka kommunernas utdebiteringsbehov framhåller

de sakkunniga, att de fall, där skattelindring skulle beredas de skattskyldiga

utöver vad som gällde för närvarande, vore så förhållandevis få och

avsåge så ringa belopp, att verkningarna på skatteunderlaget kunde beräknas

bli allenast obetydliga.

Till belysande av den ifrågasatta metoden för uttagande av fastighetsskatten

anför de sakkunniga följande exempel.

1) Ägare till jordbruksfastighet med taxeringsvärde av 30 000 kr. har på

grund av inventarieköp e. d. nettointäkt av fastigheten å blott 500 kr. Ingen

annan inkomst. Utdebitering 12 kr. Ortsgrupp II, gift skattskyldig.

Med nuvarande regler får han betala fastighetsskatt motsvarande vad

som utgår å en beskattningsbar inkomst av 1 500 kr. eller 180 kr.

Enligt den ifrågasatta metoden utgår ej särskild fastighetsskatt och beskattningsbart

belopp uppkommer ej, då ortsavdraget 1 760 kr. överstiger

det taxerade beloppet 1 500 kr.

2) Samma förhållande som under 1) men nettointäkt 4 000 kr.

Med nuvarande regler får den skattskyldige betala dels fastighetsskatt med

180 kr. och dels inkomstskatt å 4 000 — 1 500 — 1 760 = 740 kr. med kr.

88: 80 eller sammanlagt kr. 268: 80.

Enligt den ifrågasatta metoden skulle den skattskyldige icke ha att erlägga

särskild fastighetsskatt utan kommunalskatt å 4 000 — 1 760 = 2 240

kr. med kr. 268: 80, alltså samma belopp som enligt nuvarande regler.

3) Ägaren av ett hyreshus med taxeringsvärde av 100 000 kr. har därav

en nettointäkt å 2 000 kr. samt inkomst av tjänst å 10 000 kr. Ortsgrupp V,

gift skattskyldig. Utdebitering 10 kr.

Med nuvarande regler erlägges särskild fastighetsskatt motsvarande vad

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

75

som utgår för cn beskattningsbar inkomst å 5 000 kr. med 500 kr. samt inkomstskatt

å 10 000 — 2 000 = 8 000 kr. med 800 kr., sammanlagt 1 300 kr.

Enligt den ifrågasatta metoden skulle den skattskyldige ha att erlägga

kommunalskatt å ett beskattningsbart belopp av 5 000 + 10 000 — 2 000

= 13 000 kr. med 1 300 kr.

De sakkunniga, som anser den i det föregående antydda anordningen vara

en lämplig lösning av frågan om fastighetsbeskattningens framtida utformning,

lämnar i utredningen följande sammanfattning av sitt i enlighet därmed

framlagda förslag.

Den särskilda debiteringen av fastighetsskatt upphör. Vid den årliga taxeringen

åsättes varje skattskyldig ett taxerat belopp, vilket utgör summan

av den nuvarande enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade inkomsten

och 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, för vilken den skattskyldige

har att erlägga fastighetsskatt. Det taxerade beloppet innefattar underlag

för såväl kommunal skatt för inkomst som — i förekommande fall —

skatt för fastighet. Från det taxerade beloppet medges ortsavdrag enligt

nu gällande bestämmelser, varjämte vid bestämmande av beskattningsbart

belopp avdrag kan medges för nedsatt skatteförmåga. Det taxeringsvärde,

vartill hänsyn skall tagas, är det för beskattningsåret gällande taxeringsvärdet.

Förslaget avser att bibehålla samma skattebelastning för fastigheterna,

som nu föreligger, dock med den lindringen, att ortsavdrag och avdrag för

nedsatt skatteförmåga må åtnjutas även beträffande fastighetsskatt. Genom

den föreslagna anordningen kommer skatt för fastighet icke att debiteras i

andra fall än där effektiv fastighetsskatt nu utgår. Debiteringen av skatt för

fastighet sker i samband med debiteringen av skatt för inkomst å gemensamt

underlag.

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag om omläggning av fastighetsbeskattningen

tillstyrkes av statskontoret, domänstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

bank- och fondinspektionen, 12 länsstyrelser, Sveriges skogsägareförbund,

Tjänstemännens centralorganisation, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Dorotea,

Leksands, Kvillinge och Brunnby kommuner samt städerna Hälsingborg,

Sundsvall och Kristinehamn. Skulle yrkandena om fastighetsbeskattningens

avskaffande icke bifallas, förordas förslaget jämväl av riksräkenskapsverket,

lantbruksstyrelsen, Sveriges Iantbruksförbund med instämmande

av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund samt Riksförbundet

landsbygdens folk.

Berörda förslag avstyrkes av kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelserna

i Skaraborgs och Älvsborgs län, Sveriges industriförbund, Sveriges

villaägareförbund samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Från de remissyttranden, vari de sakkunnigas förslag tillstyrkes, må här

återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen uttalar att en sådan omläggning av sättet för fastighetsskattens

uttagande, som de sakkunniga förordade, enligt styrelsens mening

vore i hög grad önskvärd.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att förslaget syntes leda till

vissa förenklingar men å andra sidan även medförde visst merarbete. Emellertid

möjliggjorde den nya metoden på ett fyndigt sätt att från underlaget

för fastighetsskatt — i motsats till vad som nu vore fallet — tillåta den

skattskyldige att utnyttja ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Av länsstyrelsen i Blekinge län påpekas, att den nya metoden finge till

följd en generell skattebefrielse eller lindring i fastighetsbeskattningen, som

berörde endast skattskyldiga i de lägsta inkomstskikten och således kunde

anses skäligen böra medgivas. Vid sådant förhållande och då den föreslagna

tekniska omläggningen finge anses i stort sett medföra en arbetsbesparande

förenkling av den hittills tillämpade metoden tillstyrktes förslaget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som uttalar att slopandet av den särskilda

debiteringen av fastighetsskatten vore en obestridlig vinst, understryker att

förslaget om ökad möjlighet att få avräkna ortsavdrag och avdrag på grund

av nedsatt skatteförmåga syftade till att avskaffa en av de mest i ögonen

fallande orättvisorna i vår kommunalbeskattning. Länsstyrelsen måste ändock

fråga sig om icke de sakkunniga överdrivit de fördelar, som skulle

stå att vinna genom den föreslagna omläggningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att förslaget ur rättvisesynpunkt

finge hälsas med tillfredsställelse och framhåller vidare att reformen

icke syntes medföra någon väsentlig rubbning i det kommunala skatteunderlaget.

De betänkligheter, som kunde resas, låge egentligen på det

tekniska planet, men svårigheterna syntes icke vara av den omfattning, att

de borde hindra reformen.

Länsstyrelsen i Örebro län förklarar sig helt kunna giva sin anslutning

till de sakkunnigas förslag och anför följande.

Genom den föreslagna anordningen med sammanslagning av fastighetsskatt

och kommunal inkomstskatt vinnes praktiska fördelar i det att särskild

debitering och uppbörd av fastighetsskatt ej längre behöver äga rum,

varigenom de lokala skattemyndigheternas och postverkets arbetsbörda kommer

att minska. Det torde ej heller sakna betydelse, att fastighetsägarna

genom den föreslagna tekniska omläggningen av fastighetsbeskattningen

komina underfund med att de i realiteten långt ifrån alltid erlägga skatt

för sina fastigheter utöver vad som betingas av från fastigheterna härflytande

inkomst. Det föreslagna systemet möjliggör även, att folkpensionär

och andra skattskyldiga med låga inkomster i väsentligt större utsträckning

än för närvarande helt eller delvis kunna befrias från att erlägga skatt

för av dem ägda mindre bostadsfastigheter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar som sin mening, att förslaget

syntes innefatta en skälig lösning av en av de mera angelägna frågorna i

den allmänna debatten om fastighetsskattens bibehållande. Härtill komme

en avsevärd lindring i debiteringsorganens arbete, därigenom att särskild

debitering av fastighetsskatt skulle kunna undvikas. Värdet av denna arbetslindring

minskades emellertid genom att taxeringsnämndsordförandenas

åligganden icke oväsentligt ökades.

Av länsstyrelsen i Västerbottens län framhålles att de fördelar, som vun
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

77

nes beträffande möjligheten att avräkna ortsavdrag och avdrag för nedsatt

skatteförmåga, syntes så avsevärda att de borde tillmätas avgörande betydelse

framför de olägenheter, som förslagets genomförande kunde komma

att medföra.

Svenska landskommunernas förbund uttalar, att modifikationerna enligt

förslaget icke komme att i någon mera avsevärd omfattning decimera det

kommunala skatteunderlaget, men de komme att i huvudsak avlägsna systemets

hittillsvarande olägenheter.

Tjänstemännens centralorganisation anger som sin uppfattning, att förslaget

innefattade ett rättvisare system än det som för närvarande tillämpades.

Med den föreslagna ordningen syntes även vissa praktiskt psykologiska

fördelar vara förenade.

Som förut omtalats avstyrkes de sakkunnigas förslag till omläggning av

fastighetsbeskattningen i några remissyttranden. Dessa avstyrkanden grundas

emellertid icke på materiella skäl utan på uppfattningen att med förslaget

förenade olägenheter av administrativ och teknisk natur är betydande

och väger tyngre än de fördelar som ur andra synpunkter skulle uppnås.

För dessa yttranden lämnas en redogörelse längre fram.

Departementschefen. Förut har jag angivit min principiella inställning till

frågan om den kommunala fastighetsbeskattningens fortbestånd under den

närmaste framtiden. Hänsynen till kommunernas ekonomi kan föranleda, att

en jämförelsevis lång tid kan förflyta innan en fullständig avveckling av

fastighetsskatten blir möjlig. Det skulle därför enligt min mening vara oriktigt

att undanskjuta partiella reformer inom det nuvarande garantiskattesystemets

ram.

Vad så beträffar det utav de sakkunniga framförda förslaget om eu omläggning

av fastighetsbeskattningen, synes mig uppenbart att vissa påtagliga

fördelar är förenade med detta förslag. En invändning, som enligt min

mening med starkt fog kan riktas mot det nuvarande garantiskattesystemet,

är nämligen den att fastighetsskatt uttages fullt även i de fall, då den skattskyldiges

inkomster av olika slag icke ens uppgår till ett belopp motsvarande

honom tillkommande ortsavdrag. Om än inkomstutvecklingen under senare

år medfört att antalet dylika fall nedgått, förekommer dock alltjämt

fall då mindre jordbrukare och även andra skattskyldiga befinner sig i en

dylik situation. Denna olägenhet undanröjes med de sakkunnigas förslag till

omläggning av fastighetsbeskattningen. Samtidigt vinnes att avdrag för nedsatt

skatteförmåga, där sådant avdrag i ömmande fall medgivits, kan göras

även gentemot fastighetsskatten. Förslagets genomförande skulle vidare medföra,

att fastighetsskatt, som icke är effektiv, ej längre komme att påföras.

Härigenom skulle man undanröja den ofta förefintliga missuppfattningen

rörande fastighetsskattens reella innebörd för den skattskyldige. Därjämte

skulle förslagets genomförande medföra viss förenkling i debiteringsförfarandet.

De nu antydda fördelarna med de sakkunnigas förslag anser jag vara så

väsentliga, att endast mycket vägande invändningar av administrativ och

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

teknisk art bör hindra förslagets genomförande. Den undersökning inom

finansdepartementet, som verkställts på grundval av de sakkunnigas förslag

och i delvis anslutning till vissa remissinstansers uttalande, har givit vid

handen att mera allvarliga olägenheter icke behöver uppstå. Till dessa spörsmål

får jag emellertid återkomma i ett senare avsnitt och inskränker mig nu

till att uttala min principiella anslutning till förslaget. Jag vill emellertid

framhålla, att en viss teknisk omarbetning av det framlagda författningsförslaget

bör göras. Sålunda bör fastighetsskatten såsom en särskild skatteform

utmönstras ur kommunalskattelagen och i stället föreskrivas att vid

beräkning av den taxerade inkomsten tillägg skall göras med ett garantibelopp

motsvarande det tidigare fastighetsskatteunderlaget. Garantibeloppet

bör beräknas på grundval av fastighetens taxeringsvärde året före taxeringsåret.

Om beskattningsåret, såsom fallet kan vara för rörelseidkare, omfattar

kortare eller längre tid än 12 månader, bör garantibeloppet jämkas med hänsyn

härtill. Detsamma bör gälla om fastighet förvärvats under beskattningsåret.

Garantibelopp ifrågakommer givetvis blott då fastighet är skattepliktig.

Avgörande härutinnan bör vara, om fastigheten upptagits såsom skattepliktig

vid fastighetstaxeringen året närmast före det taxeringsår, då den ifrågavarande

inkomsttaxeringen äger rum.

VII. Vissa med de sakkunnigas förslag sammanhängande

frågor av i huvudsak teknisk natur, m. m.

De sakkunniga. I utredningen framhåller de sakkunniga, att de förutsatte,

att taxeringsmyndigheterna till ledning vid beräkning av taxerat belopp skulle

erhålla uppgifter om taxeringsvärden, vartill hänsyn skulle tagas, och att

dessa uppgifter skulle kunna upprättas med anlitande av folkbokföringsavdelningarnas

tryckande register.

Vidare erinrar de sakkunniga om, att med den föreslagna metoden kunde

undvikas den särskilda debiteringen av fastighetsskatt. Det kunde, säger de

sakkunniga, även ifrågasättas, om icke den årliga omskrivningen av fastighetslängderna

i avsevärd utsträckning kunde undvikas.

Beträffande metodens anknytning till uppbördsförfarandet framhåller de

sakkunniga att densamma väl torde lämpa sig för skattskyldiga med debiterad

preliminär skatt. Det stora antal skattskyldiga, som erlade preliminär

A-skatt och vore skattskyldiga för egnahemsfastighet e. d., krävde särskild

uppmärksamhet för att icke metoden skulle vålla ökning av antalet skattskyldiga

med kvarstående skatt.

De sakkunniga anför ytterligare, att en viss ökning av det tekniska taxeringsarbetet

kunde metoden medföra i ett fåtal kommuner med stort bestånd

av sommarnöjesfastigheter. Denna ökning torde dock vara ringa i jämförelse

med de göromål, som på andra håll inbesparades.

Sedan de sakkunniga påpekat, att förslagets genomförande förutsatte vissa

ändringar i taxerings- och uppbördsförfattningarna, vartill förslag senare

komine att upprättas, framhålles slutligen, att med hänsyn till pågående re
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 186.

79

vision av kommunalskattelagen hade de sakkunniga ansett önskvärt att i

förevarande sammanhang föreslå endast sådana ändringar i nämnda lag,

som vore nödvändiga för förslagets genomförande, ehuru den föreslagna tekniska

omläggningen av fastighetsbeskattningen för erhållande av en ur systematisk

synpunkt tillfredsställande avfattning av kommunalskattelagen bort

föranleda en mera omfattande omskrivning av författningstexten.

Remissyttrandena. I ett flertal remissyttranden har behandlats frågan om

möjligheterna att vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag anordna

en effektiv kontroll över att fastighetsskatten blir

behörigen uttagen med riktigt belopp.

Kammarrätten anför följande.

Enligt förslaget skulle det ankomma på taxeringsmyndigheten, i första

hand taxeringsnämndsordföranden, att tillse, att vid den kommunala taxeringen

samtliga fastigheter medräknades i det kommunala skatteunderlaget

för vederbörande skattskyldiga. Enligt hittills gällande ordning har, om

någon fastighet förbigåtts vid taxeringen, detta i regel haft betydelse endast

för förmögenhetslaxeringen, på vilken ett sådant förbiseende emellertid ofta

icke har någon större inverkan. Vid tidigare verkställda utredningar har det

visat sig, att en genomgående kontroll av att samtliga fastigheter redovisas

vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen icke ginge att åvägabringa utan

en avsevärd merbelastning av taxeringsnämndsordförandenas arbete och

utan att dock kontrollen kunde göras fullt effektiv. Då vid ett genomförande

av förslaget sådana brister skulle bli av en väsentligt större betydelse, är det

en förutsättning därför att detta spörsmål bringas till en tillfredsställande

lösning.

Riksskattenämnden, som påpekat att nu gällande ordning för påföring

av fastighetsskatt medförde erforderlig trygghet för att skatten behörigen

uttages, framhåller, att kontroll vid ett genomförande av de sakkunnigas

förslag i första hand finge antagas ske mot fastighetslängden för distriktet.

Riksskattenämnden anför vidare följande.

Härvid kan krävas viss undersökning för att identifiera en fastighet i de

icke sällan förekommande fall, då denna i deklarationen angives med ett

icke officiellt namn utan uppgift om kameral beteckning. Möjligt är att detta

i viss mån är en övergångssvårighet och icke behöver föranleda större besvär

för taxeringsnämnderna sedan väl förfarandet passerat det första stadiet.

Avstämningen skulle sedan — såsom nu under löpande fastighetstaxeringsperiod

sker beträffande värdeminskningsavdrag, hyresvärden etc. — kunna

ske mot föregående års deklaration.

Vid taxering inom särskild taxeringsnämnd liksom även i specialdistrikt

för rörelseidkare, handelsresande in. fl. försvåras kontrollen genom att taxeringsnämnden

icke utan vidare har tillgång till motsvarande fastighetslängd.

Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar, att det skulle ställa sig ganska

besvärligt, att inhämta uppgifter angående taxeringsvärdena från taxeringslängden.

Detta skulle vålla särskilda olägenheter i kommuner, där en särskild

taxeringsnämnd inrättats för taxering av fastighet; här förelåge nämligen

endast en fastighetstaxeringslängd.

I fråga om möjligheterna alt låta taxeringsnämnderna få uppgifter om

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

taxeringsvärdena från folkbokföringsavdelningarnas tryckande register anför

riksskattenämnden följande.

Plåtarna i fastighetsregistret innehålla emellertid icke uppgift om fastigheternas

taxeringsvärden. Att för hand komplettera uppgifterna med dessa

värden och deras fördelning på delvärden skulle innebära ett betydande

merarbete för lokal skattemyndighet. Möjligheten ur kostnads- och organisationssynpunkt,

bl. a. med hänsyn till plåtutrymmet, att framställa plåtar

innefattande jämväl sådana uppgifter torde böra närmare klarläggas.

Icke sällan består en taxeringsenhet av flera fastigheter. Vid de olika fastigheterna

göres då i fastighetslängden hänvisning till det ställe i längden,

där det gemensamma taxeringsvärdet är infört. Vid utsändande av ovan

nämnda kontrolluppgifter skulle i sådant fall sammanföring få ske av de

olika uppgifterna. Svårigheter torde även uppkomma i de fall, då flera personer

gemensamt äga en fastighet eller då i fastighetslängden annan person

står antecknad som ägare än den som deklarerar för inkomst av fastigheten.

Synpunkter liknande de nu angivna anföres jämväl av länsstyrelserna i

Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs och Örebro län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att det förhållandet att

skatteförluster kunde uppkomma vid övergången till det nya systemet, icke

finge stå hindrande i vägen för en reform. Förlusterna bleve säkerligen små

i förhållande till de förluster, som hänförde sig till andra fel i deklarationerna.

Självfallet måste dock ett kontrollförfarande sättas in och taxeringsnämnderna

måste på lämpligt sätt få del av nya fastighetsvärden. Ett sådant

underrättelseförfarande kunde lämpligen samordnas med att även fastighetsägarna

finge del av de nya taxeringsvärdena, icke endast vid omtaxering

under löpande taxeringsperiod utan även efter en allmän fastighetstaxering.

Något merarbete av betydelse genom utskrift av underrättelserna

till taxeringsnämnderna torde icke ligga häri.

En del remissinstanser har påtalat, att svårigheter komme att föreligga

att ur det kommande skattebeloppet avskilja vad som vore att

hänföra till fastighetsskatt. I detta hänseende anför kammarrätten

följande.

I den av de sakkunniga föreslagna 71 a § kommunalskattelagen lämnas

regler rörande uppdelningen av det beskattningsbara beloppet på dess olika

beståndsdelar. Den faktor, det för den skattskyldige beräknade underlaget

för fastighetsskatt, varmed därvid skall räknas, lära endast taxeringsmyndigheterna

äga säker kännedom om, då endast taxeringsmyndigheterna med

visshet känna, med vilka fastigheter och, vid fördelning av avkastningsbeloppet

med tillämpning av 14 § andra punkten kommunalskattelagen enligt

dess föreslagna lydelse, vilken tidsperiod man räknat vid den skattskyldiges

taxering. En sådan fördelning kan äga betydelse i olika sammanhang. Sålunda

äga kommunal fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt olika förmånsrätt.

För att indrivningsmyndigheten över huvud skall kunna veta, vilken

åtgärd det åligger myndigheten att vidtaga, synes det nödvändigt att beträffande

alla till indrivning överlämnade utskylder i förekommande fall

angiva däri ingående fastighetsskatt. Enligt lag den 26 oktober 1951 åtnjuter

den, som icke tillhör svenska kyrkan, viss lindring ifråga om den kommunala

inkomstskatten, men icke i fråga om den kommunala fastighets
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S6.

81

skatteni Även här måste, för att en riktig debitering skall kunna verkställas,

taxeringsmyndigheten lämna utredning om fördelningsgrunden.

Förslagets konsekvenser i fråga om uppbördsförfarandet ha de sakkunniga

icke närmare berört. Enligt bestämmelserna i 56 § uppbördsförordningen angående

anstånd med erläggande av kvarstående eller tillkommande skatt

gälla för den kommunala fastighetsskatten andra regler än för inkomstskatten.

Även i sådant sammanhang skulle därför erfordras utredning från

taxeringsmyndigheten om, med hnr stort belopp fastighetsskatteunderlag

må ingå i det beskattningsbara beloppet. Samma utredning lärer bliva erforderlig

i de relativt talrikt förekommande fall, då jämkning enligt 53 §

uppbördsförordningen av preliminär skatt påkallas.

I ett par remissyttranden har diskuterats huru, därest fastighetsskatledebetsedlarna

avskaffades, debitering av skogs vårdsa v gifter,

annuiteter å avdikningslån samt avlösning av frälseräntor

för framtiden borde anordnas. Länsstyrelsen i Stockholms län

framhåller, att ifrågavarande poster utan olägenhet kunde överföras till

slutskattedebetsedeln å inkomst. Vad särskilt angår skogsvårdsavgift^- anföres följande.

Beträffande skogsvårdsavgiften är emellertid att märka att sådan avgift

skall erläggas av den, som enligt kommunalskattelagen är skyldig

att erlägga fastighetsskatt för fastigheten. Nu föreslås ändring av 14 §

kommunalskattelagen på så sätt, att skattskyldigheten skall bedömas med

hänsyn till förhållandena under kalenderåret före taxeringsåret samt — om

fastigheten under nämnda kalenderår bytt ägare — att skattskyldigheten

skall fördelas mellan ägarna i förhållande till den tid envar av dem ägt fastigheten.

Detta skulle medföra, att skogsvårdsavgiften i fall av ägarebyte

måste uppdelas. För att så skall kunna ske måste taxeringsnämndsordföranden

göra anteckning i inkomstlängden vilken dag under kalenderåret före

taxeringsåret fastigheten bytt ägare samt den nye ägarens namn och adress.

Riksskattenämnden uttalar att, för att debitering av skogsvårdsavgift skulle

kunna ske i samband med debiteringen av inkomstskatt, det skulle erfordras,

att uppgifter om skogsmarksvärde och skogsvärde intoges i inkomstlängden.

I

I de remissyttranden, vari frågan om uppbördsförfar a ndet upptagits

till behandling, framhålles, att några tekniska svårigheter vid genomförande

av de sakkunnigas förslag icke torde uppkomma, då det gällde preliminär

skatt som debiterades, d. v. s. preliminär B-skatt.

Sveriges lantbriiksförbund framhåller emellertid, att om den särskilda fastighetsskatten

skulle uttagas i form av preliminär skatt under beskattningsåret,

detta för ägare av jordbruksfastighet skulle innebära, att fastighetsskatten

skulle erläggas delvis redan under första halvåret i stället för såsom för

närvarande under hösten och vintern. Vid den nuvarande formen för uttagande

av fastighetsskatt erlades densamma av vederbörande fastighetsägare

under den lid då hans huvudsakliga inkomster regelmässigt inflöte. Den

förskottsskatt, som skulle bli en följd av det framlagda förslaget, skulle

(! Iiihumj till riksdagens protokoll 1953. t samt. Nr 186.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

sålunda medföra ogynnsamma verkningar för innehavare av jordbruksfastighet.

I fråga om tillvägagångssättet vid förslagets ikraftträdande anför länsstyrelsen

i Stockholms län följande.

Enligt uppbördssakkunnigas förslag skulle preliminär B-skatt få debiteras

med ett belopp motsvarande senaste slutliga skatt för den skattskyldige.

Vid en övergång till det av de skattelagssakkunniga föreslagna systemet synes

man vid preliminärskattedebiteringen böra få till slutskattebeloppet lägga

den senast debiterade fastighetsskatten. Vid utfärdande av B-skattesedel

för fastighetsägare i annan kommun än hemortskommunen torde man också

böra få påföra den skattskyldige ett belopp motsvarande den senast debiterade

fastighetsskatten.

En del remissinstanser har berört frågan om uttagande av fastighetsskatt

av skattskyldiga med preliminär A-skatt. Sålunda uttalar länsstyrelsen i

Västerbottens län, att man för att förhindra en ökning av antalet restskyldiga

med preliminär A-skatt möjligen kunde överväga att uttaga fastighetsskatt

preliminärt på senast fastställda taxeringsvärde men detta vore

med hänsyn till de lokala skattemyndigheternas arbetsbelastning knappast

möjligt. Ett uttagande av fastighetsskatt i samband med preliminär A-skatt

vore dessutom knappast möjligt beträffande fastigheter belägna utanför

den skattskyldiges hemortskommun.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att det givetvis kunde tänkas, att

det stora antal skattskyldiga, som erlade preliminär A-skatt men samtidigt

vore skattskyldiga för egnahemsfastigheter eller dylikt, bleve författningsenligt

pliktiga att för förhöjt löneavdrag hos arbetsgivaren anmäla, att till

tjänsteinkomsten måste läggas 5 % av deras fastighets taxeringsvärde. Bedan

nu påfördes en del av dessa skattskyldiga kvarstående skatt till följd

av sitt fastighetsinnehav, men detta förhållande torde bli så gott som obligatoriskt,

om icke löntagare med fastighet ålades att begära förhöjt löneavdrag

med anledning av fastighetsinnehavet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län påpekar, att den möjligheten funnes,

att skattskyldig med preliminär A-skatt kunde begära, att arbetsgivaren

innehölle preliminär skatt med högre belopp, än som enligt skattetabell

skulle uttagas.

I ett av länsstyrelsen i Malmöhus län åberopat yttrande, som avgivits av

kronokamreraren i Malmö stad, framhålles, att man för att undvika att

A-skattebetalande fastighetsägare påfördes kvarskatt kunde ifrågasätta att

i förekommande fall ex officio utfärda en särskild debetsedel med preliminärt

debiterad fastighetsskatt eller att förordna om förhöjt löneavdrag.

Kronokamreraren anför vidare följande.

Ett dylikt förfarande skulle emellertid förutsätta en omfattande utredning

från de lokala skattemyndigheternas sida för att utröna i vilka fall

skattskyldig ägde fastighet inom kommunen. För de lokala skattemyndigheterna

skulle detta medföra en betydande komplicering av preliminärskattearbetet.

Med hänsyn härtill synes det mig vara att föredraga att åt den

skattskyldige själv överlåtes att genom frivillig förhöjning av löneavdrag

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

eller s. k. fyllnadsbetalning verkställa erforderlig inbetalning av preliminär

skatt, detta trots att det måste anses synnerligen otillfredsställande att åstadkomma

sådana förändringar i skattelagstiftningen, att en skattskyldig drabbas

av kvarskatt, därest han ej genom frivilliga åtgärder förhindrar uppkomsten

av sådan skatt.

Som en olägenhet med de sakkunnigas förslag framhålles i en del remissinstanser

den ökade arbetsbörda, som förslagets genomförande

enligt remissinstansernas mening skulle medföra för taxeringsmyndigheterna.

Sålunda framhåller länsstyrelsen i Skaraborgs län, att de sakkunnigas

förslag komine att medföra en överflyttning av arbetsuppgifter från debiteringsförrättarna

till taxeringsnämnderna. Vidare anföres följande.

För en ytterligare utvidgning av arbetsuppgifterna är dock den nuvarande

taxeringsorganisationen icke rustad. Den under senare år tillkomna skattelagstiftningen

har skärpt uppmärksamheten på arbetsförhållandena inom

taxeringsnämnderna. Redan nu äro dessa nämnder så hårt arbetsbelastade,

att varje ny uppgift måste inge allvarliga farhågor. Det kan för övrigt ifrågasättas,

huruvida icke den nu föreslagna kontrollfunktionen komme att

^8§a ''id sidan av huvuduppgiften, som väl ändock måste koncentreras på

den egentliga taxeringen med därtill hörande sakgranskning. I varje fall

skulle i nuvarande arbetsläge en behövlig effektivisering av taxeringen i

törsta instans komma att försvåras. De nya arbetsuppgifterna skulle även

direkt motverka strävandena att i största möjliga utsträckning förenkla

taxeringsarbetet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län påpekar, att den meruppgift, som skulle

tillkomma för taxeringsnämnderna, hänförde sig framförallt till bestyret

med fastställande av taxerat belopp jämte därav betingad längdföringsåtgärd

i sådana fall, där skatten å fastighet bleve effektiv. Givet vore, att berörda

tekniska arbete till sin omfattning vore beroende av beståndet av

\issa

skattat nämnda meruppgift. Förslaget att skattskyldigheten för fastighet

skulle uppdelas i händelse fastigheten bytt ägare, vilket blivit en nödvändig

följd av den konstruktion, fastighetsskatten skulle erhålla, torde härjämte

komma att komplicera taxeringsarbetet.

Riksskattenämnden omtalar, att skattskyldig, som ägde fastighet utom

hemortskommunen, för närvarande i icke obetydlig omfattning åsidosatte

skyldigheten alt avlämna särskild självdeklaration rörande fastigheten. Detta

gällde särskilt sommarvillor och sportstugor. Om förslaget genomfördes,

torde uppkomma betydande merarbete för taxeringsnämnderna i kommuner

med utpräglad sådan bebyggelse. Då ifrågavarande skattskyldiga för närvarande

icke funnes införda i stommen till inkomstlängden, uppkomme här

aven fråga, huruvida taxeringsnämndsordföranden skulle behöva skriva

in dessa skattskyldiga i inkomstlängden eller om särskilda tryckplåtar skulle

iordningställas för ändamålet.

Betänkligheten med hänsyn till ökad arbetsbörda för taxeringsnämnderna

vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag har framförts även av

länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus och Älvsborgs lön.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

I fråga om den arbetslättnad, som förslaget skulle innebära för de lokala

skattemyndigheterna, framhålles från vissa håll att denna borde hälsas

med tillfredsställelse. I andra remissyttranden återigen uttalas, att ifrågavarande

fördelar med utredningsförslaget icke borde överdrivas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att de lokala skattemyndigheternas

nuvarande befattning med debitering av fastighetsskatt visserligen vore

arbetskrävande men arbetet infölle å sådan tid under året att erforderlig personal

utan svårigheter kunde avdelas härför. Genom omläggningen skulle

fastighetsskatt debiteras samtidigt med slutlig skatt vilket otvivelaktigt komme

att medföra en avsevärt ökad arbetsbörda för den lokala skattemyndigheten

just under den tid då toppbelastning förelåge. Vidare måste man räkna

med att fördelen med slopandet av fastighetsdebetsedlar motvägdes även

betydande ökning av antalet debetsedlar å slutlig skatt, vilket bleve en

följd av den nya formen för debitering av fastighetsskatt för sommarvillor

utom hemortskommunen.

Liknande synpunkter i fråga om ökat antal slutdebetsedlar anföres bl. a.

av riksskattenämnden, som tillägger, att på grund av beskattningens ändrade

karaktär komme vidare — om icke i särskilda föreskrifter annat bestämdes

— även debetsedlar å preliminär B-skatt att utfärdas beträffande

fastigheter i annan kommun än hemortskommunen.

Riksskattenämnden framhåller ytterligare, att det finge förutsättas att

debetsedlarna såsom för närvarande borde innehålla uppgift om fastigheternas

taxeringsvärden. För de skattskyldiga vore det nämligen av väsentlig

betydelse, att de på detta sätt finge vetskap om värdena.

Sistnämnda synpunkt delas av länsstyrelsen i Skaraborgs län, som erinrar

om att den nuvarande fastighetsdebetsedeln hade en funktion att fylla

i samband med fastighetsbelåning genom att på ett enkelt sätt få taxeringsvärdet

bestyrkt. För deklarationens uppgörande hade debetsedeln likaledes

betydelse för förmögenhetstaxeringen och beräknande av avdrag för värdeminskning

å byggnad samt även för hyresvärdets bestämmande. Även om

en överföring av dessa uppgifter skulle kunna göras till debetsedeln för

slutlig skatt, uppkomme svårigheter i de fall då fastigheten ägdes av flera

personer. En specifikation av fastighetsvärdena å sistnämnda debetsedel

skulle för övrigt icke framstå lika motiverat, då ju någon särskild fastighetsskatt

icke komme att redovisas å densamma.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar som sin mening, att ett årligt upprepande

av taxeringsvärdena å debetsedlarna icke kunde vara erforderligt.

För debiteringsförrättarna vore det nämligen alltid ett stort bekymmer att

från olika längder överföra belopp till andra längder eller direkt till debetsedlar.

Förfarandet inrymde många felkällor och vore irrationellt i många

avseenden.

Det av de sakkunniga ifrågasatta slopandet av den årliga omskrivningen

av fastighetslängden anser länsstyrelsen i Stockholms län knappast böra ifrågakomma.

Länsstyrelsen anför härom följande.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

I kommuner med livlig fastighetsbildning — såsom i alla till Stor-Stockholm

och skärgården hörande kommuner — torde en årlig omskrivning böra

äga rum med hänsyn till den oreda, som eljest kan tänkas uppkomma. Även

av annat skäl synes en omskrivning måhända nödvändig. I 10 § lagf artsförordningen

stadgas nämligen, atl om förre ägarens åtkomst ej kan styrkas

må — efter visst kungörelseförfarande — den omständigheten icke

utgöra hinder för lagfarts beviljande, där det visas, att sökanden eller han

och hans rättsinnehavare oavbrutet under tre år efter sista kungörandet

varit i mantalslängd upptagna såsom ägare till fastigheten. Mantalslängdens

fastighetsliggare upprättas enligt 13 § 4 mom. mantalsskrivningskungörelsen

enligt det för mantalsårets taxering gällande formuläret till fastighetslängd.

Ett bibehållande av ett årligt upprättande av fastighetslängden förordas

jämväl av riksskattenämnden samt länsstyrelserna i Södermanlands, Västerbottens

och Kopparbergs län. Sistnämnda länsstyrelse påpekar, att vid en

omskrivning av fastighetslängderna varje år kunde också säkrare överblickas,

i vad mån särskilda åtgärder, såsom ny- eller omtaxering, vore erforderliga

på grund av nytillkomna omständigheter eller ändrade förhållanden.

Departementschefen. Som framgår av vad nyss återgivits har vid remissbehandlingen

åtskilliga invändningar ur administrativ och teknisk synpunkt

riktats mot de sakkunnigas ifrågavarande förslag. Jag har förut framhållit

att dessa invändningar enligt min mening icke är så väsentliga att

de bör hindra förslagets genomförande. Jag skall nu närmare behandla hithörande

frågor.

För närvarande debiteras fastighetsskatten i särskild ordning och på

grundval av fastighetslängdens uppgifter om fastigheterna och deras ägare.

Detta arbete är relativt enkelt, samtidigt som det ger trygghet för en effektiv

debitering. Mot det nuvarande systemet kan emellertid invändas att det

förutsätter framställning, utskrivning och utsändande till de skattskyldiga

av ca 1,3 milj. fastighetsdebetsedlar. Då skatten inbetalas under tre uppbördsterminer,

föranledes härav ett betydande redovisningsarbete för postverket

och för uppbördsmyndigheterna.

Med de sakkunnigas förslag undslippes helt den särskilda debiteringen

av fastighetsskatt och det arbete som är förenat därmed ävensom den särskilda

uppbörden av sådan skatt. Å andra sidan ökar antalet sådana personer,

som skall erlägga kommunal inkomstskatt i annan kommun än hemortskommunen,

vilket i sin tur medför en ökning av antalet debetsedlar å

preliminär och slutlig skatt. Vissa betydande fördelar är dock alltid förenade

med förslaget, i synnerhet med tanke på att redovisningen av den särskilda

fastighetsskatten bortfaller.

För taxeringsnämnderna innebär förslaget ett visst ökat arbete. Det blir

sålunda nödvändigt att taxeringsnämnderna kontrollerar att fastigheterna

vederbörligen deklareras i inkomstdeklarationerna. Ehuru en sådan kontroll

redan nu, med hänsyn till inkomst- och förmögenhetsredovisningen, skall

ske, torde densamma dock i viss utsträckning eftersättas, nämligen i sådana

fall, där fastigheten icke lämnar någon nettoavkastning eller fastighetsinneliavct

saknar betydelse ur förmögenhetsskattesynpunkt.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Deklarationskontrollen får alltså i dessa fall icke längre eftersättas. Med

den lokalkännedom taxeringsnämnderna besitter lärer svårigheter merendels

icke föreligga, när det gäller att bedöma om kompletterande deklarationsuppgifter

behöver i det särskilda fallet infordras. Vidare kan i viss omfattning

kontroll ske med hjälp av fastighetslängderna. En fullständig avstämning

mot dessa torde dock merendels av arbetstekniska skäl icke kunna

göras. I deklarationerna anges fastigheterna nämligen ofta med annat namn

än längdens fastighets- eller jordregisterbeteckningar, vilket försvårar identifieringen

av fastigheterna. Vidare förekommer att annan eller andra personer

upptagits i längden såsom ägare än den eller de som deklarerar fastighetens

avkastning. Fastighetslängderna finns icke heller alltid utan vidare

tillgängliga för taxeringsnämnden; så är exempelvis fallet då deklarationerna

granskas av s. k. särskild taxeringsnämnd eller eljest i speciellt taxeringsdistrikt.

Å andra sidan föreligger självfallet alltid möjlighet att i enskilda

fall mot längden kontrollera fastighetsinnehav och taxeringsvärde.

Skulle trots föreliggande kontrollmöjligheter i enstaka fall inträffa att

fastighetsinnehav icke blir vid inkomsttaxeringen beaktat, får icke förbises

att detta får för det allmänna en ganska begränsad betydelse.

I detta sammanhang vill jag emellertid framhålla även följande. De skattskyldiga

erhåller för närvarande vetskap om fastighets taxeringsvärde genom

särskild uppgift å fastighetsdebetsedeln. Genomföres de sakkunnigas förslag

uppkommer frågan, hur en motsvarande uppgift skall lämnas. Lämpligast

synes detta böra ske genom att varje fastighetsägare erhåller direkt underrättelse

om det åsatta taxeringsvärdet icke blott, som nu är fallet, vid särskild

fastighetstaxering utan även vid allmän fastighetstaxering. Fn reform

av dylik innebörd har även ur andra synpunkter ansetts påkallad. Genomföres

detta, kan övervägas att genom kopia av underrättelsen anskaffa ett

material, som kan av taxeringsnämnderna utnyttjas vid inkomstskattekontrollen.

Av det sagda framgår att jag anser förutsättningar finnes eller relativt

lätt kunna tillskapas för att kontrollmöjligheterna skall bli tillräckligt betryggande.

Förut har framhållits såsom en väsentlig vinst med de sakkunnigas förslag

att särskilda fastighetsdebetsedlar ej behöver utfärdas. Emellertid måste

observeras att skogsvårdsavgifter samt annuiteter å avdikningslån och å förskott

för avlösning av frälseräntor f. n. debiteras på fastighetsdebetsedeln.

Fn särskild debetsedel skulle följaktligen även framdeles behöva finnas i de

fall, då dylika avgifter eller annuiteter skall påföras, om icke andra former

för dessas uppbärande kan tillskapas. Så torde emellertid utan mer väsentliga

svårigheter kunna ske.

Vad först angår annuiteterna och förskotten har redan i andra sammanhang

diskuterats, om dessa icke lämpligen kunde uppbäras genom länsstyrelsernas

direkta försorg. Förslag i sådan riktning har dock hitintills avvisats

under motivering att ett sådant uppbördsförfarande skulle medföra kostnadsökningar.

Slopas de särskilda fastighetsdebetsedlarna, kommer frågan i

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

87

nytt läge och det får undersökas vilket som ur olika synpunkter ställer sig

fördelaktigast att uppbära annuiteterna och förskotten tillsammans med den

statliga och kommunala inkomstskatten eller att låta länsstyrelserna taga

hand om denna uppbörd.

Beträffande skogsvårdsavgifterna synes följande böra gälla. Den nuvarande

regeln att skogsvårdsavgiften i sin helhet påföres den, som vid fastighetstaxeringsårets

ingång äger fastigheten, utbytes mot en bestämmelse av innebörd

att dylik avgift skall erläggas i förhållande till den tid under beskattningsåret

som vederbörande innehaft fastigheten. En sådan bestämmelse

är i full överensstämmelse med vad jag förut förordat angående garantibelopp

för fastighet vid ägareskifte under beskattningsåret och måste ur materiell

synpunkt framstå såsom mer tilltalande än nuvarande ordning. Jag

förordar alltså att förordningen om skogsvårdsavgift ändras i enlighet med

det nyss anförda.

På taxeringsnämnderna får så ankomma att i taxeringslängden, jämsides

med att anteckning där göres om taxerad inkomst in. in., införa uppgift om

underlaget för beräkning av skogsvårdsavgift, d. v. s. summa skogs- och

skogsmarksvärde eller, vid ägareskifte, den del därav som belöper på vederbörande

ägare. Med ledning härav debiteras därefter skogsvårdsavgiften och

upptages å debetsedeln för slutlig skatt.

Av det nu anförda framgår att ett visst merarbete åsamkas taxeringsnämnderna.

Ytterligare merarbete tillkommer då fastighet äges av person

bosatt i annan kommun än den där fastigheten är belägen. Med hänsyn till

det s. k. procentavdraget blir det för sådana fastigheter ofta icke något belopp

att beskatta i kommunen. Följaktligen har i sådana fall någon längdföring

i fastighetskommunen icke behövt ske. Även ifrågavarande fastigheter

kommer emellertid framdeles att med hänsyn till garantibeloppet föranleda

inkomstskatt och härav betingad längdföring.

Den merbörda, som det föreslagna systemet innebär för taxeringsnämndernas

vidkommande, har hos några remissinstanser ingivit betänkligheter.

Jag har givetvis även själv den uppfattningen att nämnderna om möjligt

icke bör ytterligare belastas med arbetsuppgifter av teknisk art till förfång

för ur annan synpunkt mer angeläget granskningsarbete. Å andra sidan

synes merbelastningen icke böra till sitt omfång överdrivas samt torde

vidare variera rätt avsevärt inom olika taxeringsdistrikt. Visar det sig erforderligt

att på sina håll öka antalet taxeringsdistrikt, får detta givetvis övervägas.

Jag vill i detta sammanhang även erinra om att en väsentlig och

synnerligen önskvärd lindring i taxeringsarbetet skulle vinnas om en förenklad

inkomstberäkning föreskreves för en- och tvåfamilj svillor.

1 några remissyttranden bär påpekats, att den ifrågasatta omläggningen

av fastighetsbeskattningen kan medföra en ökning av den kvarstående skatten.

En sådan konsekvens bör givetvis om möjligt förhindras. Detta måste

ske genom att preliminärskatten anpassas efter det nya läget.

Godtages vad som föreslagits i proposition nr 100/1953, kommer preli
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

minär B-skatt att framdeles i normalfallen debiteras till belopp motsvarande

den senast påförda slutliga skatten. Sker debiteringen med ledning av preliminär

självdeklaration, finnes möjlighet att göra en ungefärlig beräkning

av det ytterligare inkomstskattebelopp, som blir en följd av den omlagda

fastighetsskatten. Från skattskyldiga med preliminär B-skatt kan alltså i

förevarande sammanhang bortses.

För fastighetsägare med preliminär A-skatt är emellertid läget ett annat.

I dessa fall måste man bygga på en viss frivillig medverkan från de skattskyldigas

sida. Det kan förutsättas att dessa finner det med sin fördel förenligt

att begära förhöjt skatteavdrag för att undgå större kvarskattebelopp

att betalas under en begränsad tidsrymd. För att för dessa skattskyldiga underlätta

uträknandet av det belopp, varmed ytterligare skatteavdrag å lönen

bör av dem begäras, kan övervägas att i källskattetabellerna lämna exempel

till vägledning för beräkning av nämnda belopp. De lokala skattemyndigheterna

är för övrigt skyldiga att på begäran biträda de skattskyldiga

med upplysningar i hithörande hänseenden. Skulle skattskyldig underlåta att

genom begäran om förhöjt skatteavdrag å lönen anpassa källskatten till den

slutliga skatten, finnes — om proposition nr 100/1953 antages av riksdagen

— möjlighet för lokal skattemyndighet att lämna direkt föreskrift om

sådant förhöjt skatteavdrag.

Det må erinras om att enligt de sakkunnigas förut återgivna uppgifter

antalet årliga fastighetsdebetsedlar utgjorde 1 293 000, varav ej mindre än

924 700 avsåg fastighetsskattebelopp under 100 kronor. Detta visar att förevarande

spörsmål under alla förhållanden har sin givna begränsning.

Mot de sakkunnigas förslag har i några remissyttranden invänts, att det

bleve svårt att urskilja vad av påfört skattebelopp vore att hänföra till fastighetsskatt;

ett sådant urskiljande vore erforderligt med tanke på gällande

förmånsrättsbeslämmelser och på bestämmelserna i lagen den 26 oktober

1951 om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska

kyrkan.

I anledning härav får jag anföra följande.

Enligt 17 kap. 6 § handelsbalken åtnjuter kommun där omförmäld förmånsrätt

för fastighetsskatt. Godtages vad jag i det föregående anfört, upphör

därigenom fastighetsskatten och ersättes med en höjning av den kommunala

inkomstskatten. Förmånsrätt för sistnämnda skatt föreligger enligt

12 § i samma kapitel. Detta innebär alltså en viss försämring för kommunerna

i förmånsrättshänseende. Med hänsyn till fastighetsskattens begränsade

betydelse i kommunfinansiellt hänseende och då bättre förmånsrätt än

enligt nyssnämnda 12 § icke ansetts böra ifrågakomma för den från kommunernas

synpunkt avsevärt betydelsefullare inkomstskatten, synes allvarligare

invändningar icke vara att rikta mot den nyss antydda försämringen

i förmånsrätten.

Någon ändring i handelsbalkens förmånsrättsbestämmelser synes nu icke

böra ske. Någon komplettering av stadgandet i 17 kap. 12 § är, som fram
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

89

går av det förut sagda, icke erforderlig. Att utmönstra fastighetsskatten ur

6 § i samma kapitel bör ifrågakomma först vid en framtida tidpunkt, då

bevakning i konkurs av fordran å påförd fastighetsskatt icke längre kan

ifrågakomma. Ej heller erfordras ändring i de bestämmelser, som reglerar

kronans förmånsrätt i arbetsgivares konkurs för fordran å av arbetsgivaren

icke redovisad, genom skatteavdrag innehållen skatt.

Den som icke tillhör svenska kyrkan åtnjuter för närvarande viss lindring

i skyldigheten att erlägga avgifter till kyrkan, hennes prästerskap, kyrkomusiker

och betjäning. Skattelindringen utgör 40 procent av det belopp,

som eljest skolat utgå, och gäller icke beträffande fastighetsskatt. Godtages

mitt förslag till omläggning av fastighetsbeskattningen, kommer skattelindringen

att avse jämväl den i inkomstskatten inarbetade fastighetsskatten.

Några större olägenheter av finansiell art uppkommer icke härigenom för

församlingarna. Bestämmelsen i 1 § andra stycket lagen om viss lindring i

skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, enligt vilken

skattelindringen icke gäller beträffande fastighetsskatt, bör utgå ur lagen.

Den nuvarande fastighetsskatten utgöres i den kommun eller det administrativa

område, där fastigheten är belägen. Denna regel bör i princip gälla

jämväl för den inkomstskatt, som enligt mitt förslag komme att belöpa på

garantibeloppet för fastigheten. I enlighet härmed har det författningsförslag

utformats, som jag avser förorda att riksdagen underställes för antagande.

Jag vill emellertid tillägga att bestämmelser av sådan innebörd kan i

vissa fall bli för taxerings- och uppbördsmyndigheterna tyngande i tillämpningen.

Det vore ur denna synpunkt önskvärt om avkall i viss utsträckning

skulle kunna göras från de i materiellt hänseende riktiga reglerna för fördelning

av skatteunderlag administrativa områden emellan. Detta är emellertid

en fråga som kräver en närmare utredning och som nu ej kan upptagas.

Det torde icke böra ifrågakomma att omläggningen av fastighetsbeskattningen

träder i kraft tidigare än vid 1956 års taxering. Skulle nämligen de

nya reglerna gälla redan vid 1955 års taxering, innebure detta att de bleve

tillämpliga redan vid preliminärskatteuppbörden under år 1954. Detta skulle

medföra, att myndigheterna finge tillämpa såväl dessa bestämmelser som de

i proposition nr 100 till innevarande års riksdag förordade nya uppbördsreglerna

första gången vid en och samma tidpunkt. Detta torde, med hänsyn

till bestämmelsernas komplicerade natur, vara mindre lämpligt och medföra

en icke obetydlig risk för felaktigheter i tillämpningen.

Genomföres förslaget om omläggning av fastighetsbeskattningen, nödvändiggör

detta åtskilliga ändringar av i huvudsak teknisk natur i taxeringsoch

uppbördsförfattningarna. Förslag till sådana ändringar torde, därest beslut

fattas om fastighetsbeskattningens omläggning, få underställas 1954 års

riksdag. Jag får alltså vid ett senare tillfälle återkomma till dessa frågor.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

Samtidigt med att de ändringar vidtages i kommunalskattelagen, som betingas

av fastighetsbeskattningens omläggning, torde en härav föranledd ändring

i 2 § förordningen om statlig inkomstskatt böra genomföras. I samband

härmed får jag anmäla följande spörsmål.

Fastighetsskatt utgör sådan kommunal utskyld för vilken avdrag medges

vid taxering till statlig inkomstskatt. Med föreslagna övergångsbestämmelser

påföres fastighetsskatt sista gången på grund av 1954 års fastighetstaxering.

Avdrag härför erhålles vid 1955 års taxering till statlig inkomstskatt. Då fastighetsskatt

ej påföres i anledning av 1955 års fastighetstaxering och då den

i anledning av omläggningen höjda kommunala inkomstskatten debiteras

första gången år 1956, följer härav att skattskyldig vid sistnämnda års inkomsttaxering

icke erhåller något mot fastighetsskatten svarande utskyldsavdrag.

Med hänsyn till att den skattskyldige avses skola under år 1955 erlägga

preliminär skatt, som beräknas på grundval jämväl av garantibelopp för fastighet,

medför övergångsbestämmelserna icke någon skattelindring. Det synes

därför skäligt med ett speciellt stadgande om rätt till avdrag för utskylder

vid 1956 års inkomsttaxering. Lämpligast torde föreskrivas att avdrag må

ske med belopp motsvarande det varmed den skattskyldige varit berättigad

till avdrag för fastighetsskatt vid 1955 års taxering till statlig inkomstskatt.

Detta innebär, att rätt till ifrågavarande skatteavdrag vid 1956 års taxering

tillkommer den, som var berättigad till motsvarande avdrag vid 1955 års

taxering, oavsett om fastigheten övergått i ny ägares hand. Den nye ägaren

får däremot icke något skatteavdrag. Då det får förutsättas, att avdragsregelns

utformning beaktas när köpeskillingen bestämmes, synes icke erforderligt

att för dessa specialfall uppställa särskilda bestämmelser vilka med

nödvändighet bleve komplicerade.

Den ifrågasatta inarbetningen av fastighetsskatten i inkomstskatten medför

vissa verkningar i avseende å kommunernas inkomstberäkningar under

några övergångsår. Godtages de av mig föreslagna övergångsbestämmelserna,

kan dessa verkningar anges på följande sätt.

Under år 1955 uppbär kommunerna av staten fastighetsskatt enligt 1954

års fastighetstaxering och förskott å inkomstskatt, beräknat å ett underlag

däri garantibelopp för fastighet icke ingår. Kommunernas inkomster av

skatt påverkas alltså detta år icke av omläggningen. A andra sidan kommer

staten, i den mån skatt å garantibelopp betalas preliminärt, att erhålla

större intäkter än som utan en omläggning av fastighetsbeskattningen skulle

ifrågakommit.

Under år 1956 erhåller kommunerna för första gången icke någon fastighetsskatt.

Förskott från staten å inkomstskatt beräknas å 1955 års skatteunderlag,

däri icke ingår garantibelopp för fastighet. — Kommunerna skulle

alltså detta år få mindre skatteinkomster än som rätteligen bör ifrågakomma.

Under år 1957 erhålles ett förskott, som beräknats på ett underlag däri

garantibelopp för fastighet ingår. Avräkning sker detta år mot förskottet

under år 1955 och därvid tillföres kommunerna ett belopp, motsvarande

fastighetsskatten. — Detta år skulle kommunerna alltså få »dubbel» fastighetsskatt.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

91

Under år 1958 inträder samma situation som under år 1957.

Fr. o. in. år 1959 löper systemet normalt, d. v. s. förskott erhålles å ett

skatteunderlag, däri garantibelopp för fastighet ingår, och avräkning sker

mot ett tidigare erhållet förskott, som beräknats på ett skatteunderlag med

inräknade garantibelopp.

Av det nu sagda framgår, att kommunerna under år 1956 icke skulle få

vare sig fastighetsskatt eller förskott av staten som inkluderar fastighetsskatt.

Under åren 1957 och 1958 skulle kommunerna däremot få »dubbel»

fastighetsskatt. Att kommunerna under två år får »dubbel» fastighetsskatt

och allenast under ett år helt förlorar fastighetsskatt, sammanhänger med

att fastighetsskatten enligt gällande bestämmelser utbetalas ett år senare än

förskottet å inkomstskatt samt att fastighetsskatten enligt förslaget inarbetas

i inkomstskatten.

Genom särskilda övergångsbestämmelser synes böra föreskrivas, att förskottet

under år 1956 beräknas på sådant sätt att kommunerna detta år blir

bibehållna vid sedvanliga skatteinkomster. Jag anser emellertid att denna

fråga bör få anstå med sitt avgörande till dess hela det ifrågavarande problemkomplexet

ytterligare övervägts. Det föreligger icke något behov av att

bestämmelser meddelas redan av 1953 års riksdag.

Vilt. Repartitionstalet för fastighet.

Såsom framgår av det förut anförda är underlaget för fastighetsskatten

fastställt till fem skatteören för varje etthundra kronor av fastighets taxeringsvärde.

I diskussionen brukar detta uttryckas så att repartitionstalet för

fastighet är fem. Detta tal gäller för såväl jordbruksfastighet som annan fastighet.

Fastighetsskattens storlek är självfallet beroende av vilket repartitionstal

som fastställes att gälla. De sakkunniga har funnit det falla utanför det åt

dem lämnade uppdraget att undersöka, huruvida det gällande repartitionstalet

kan anses vara i nuvarande läge riktigt avvägt eller om någon ändring

däri bör vidtagas.

Frågan om repartitionstalets storlek har emellertid berörts i några remissyttranden.

Sålunda har Sveriges lantbruks förbund uttalat, att — därest fastighetsskatten

ansåges icke kunna omedelbart avskaffas — åtgärder borde

vidtagas för en successiv avveckling, vilket lämpligen kunde ske genom en

nedsättning av repartitionstalet. — Riksförbundet landsbygdens folk förordar

en sänkning av repartitionstalet till tre och åberopar därvidlag bland annat

att de år 1952 höjda taxeringsvärdena eljest skulle resultera i en betydande

skatteskärpning för dem som drabbades av effektiv fastighetsskatt. — I

det av Sveriges skogsägareförbund avgivna yttrandet ifrågasättes en sänkning

av repartitionstalet för jordbruksfastighet och särskilt vad angår skogsoch

skogsmarks värdena.

Även enligt min mening synes frågan om eu sänkning av repartitionstalet

vara förtjänt att övervägas.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 186

Fastighetsskattens storlek är beroende av taxeringsvärdenas höjd och det

ligger i systemets natur att skatten skall öka när taxeringsvärdena höjs. De

vid de allmänna fastighetstaxeringarna under gångna år verkställda höjningarna

av taxeringsvärdena har även följdriktigt medfört ökad fastighetsskatt.

De höjningar av taxeringsvärdena, som kom till stånd vid 1952 års

allmänna fastighetstaxering, var emellertid delvis betingade av särskilda

omständigheter och därför icke helt jämförbara med tidigare höjningar. Sålunda

må erinras om att vid 1945 års allmänna fastighetstaxering värderingen

grundades på en betydligt lägre värdenivå än som svarade mot då

gällande allmänna saluvärden samt att av speciella skäl den fastighetstaxering,

som skulle ha ägt rum år 1950, framflyttades till år 1952. Visserligen

kan hävdas att fastighetsägarna härigenom under en avsevärd tidsperiod

haft att erlägga lägre fastighetsskatt än som ur vissa synpunkter bort ifrågakomma.

Å andra sidan kan sägas att de år 1952 höjda taxeringsvärdena

medfört en skattehöjning, som med hänsyn till nyss angivna omständigheter

framstår för de därav berörda såsom särskilt kännbar och måhända

icke fullt motiverad. Detta synes enligt min mening i och för sig utgöra ett

skäl för en omprövning av repartitionstalet.

.lag får vidare erinra om mitt tidigare uttalande om önskvärdheten av att

— som ett led i ett successivt avskaffande av fastighetsskatten —- genomföra

den lindring i fastighetsbeskattningen som med hänsyn till kommunerna

visar sig möjlig.

Inom finansdepartementet har verkställts vissa undersökningar i syfte att

få belyst, vilka verkningar som ur kommunfinansiell synpunkt skulle inträda

vid en sänkning av repartitionstalet. Jag vill understryka att resultatet

av dessa undersökningar är approximativt, men att detsamma likväl

torde kunna utgöra tillräcklig grund för ett bedömande.

Den totala fastighetsskatten enligt 1952 års taxering uppgår till ca 280

milj. kronor. Den effektiva fastighetsskatten har beräknats till ca 155 milj.

kronor. Sänlces repartitionstalet från fem till fyra, d. v. s. med 20 procent,

nedgår den totala fastighetsskatten med ca 50 milj. kronor. Den effektiva

skatten minskar däremot icke med samma belopp; enligt beräkningar skulle

minskningen härutinnan uppgå till ca 40 milj. kronor. Av den därefter återstående

effektiva fastighetsskatten skulle belöpa på annan fastighet ca 108

milj. kronor och på jordbruksfastighet ca 7 milj. kronor.

För kommunerna måste ett skattebortfall å ca 40 milj. kronor anses såsom

icke obetydligt och medföra en viss höjning av utdebiteringen. Denna

höjning torde dock icke ens i av fastighetsskatten särskilt beroende kommuner

bli av sådan storlek att en dylik sänkning av repartitionstalet icke skulle

kunna med hänsyn därtill genomföras.

I något remissyttrande har ifrågasatts en sänkning av repartitionstalet till

tre. En sådan sänkning skulle innebära en nedgång i den totala fastighetsskatten

med ca 112 milj. kronor och i den effektiva skatten med ca 75 milj.

kronor. Av återstående effektiv fastighetsskatt skulle ca 76 milj. kronor belöpa

på annan fastighet och ca 4 milj. kronor på jordbruksfastighet. Med

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

93

hänsyn till dessa verkningar för kommunerna torde en sänkning av repartitionstalet

till tre icke nu kunna förordas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag föreslå att riksdagen underställes

förslag om att underlaget för fastighetsskatten skall bestämmas

till fyra skatteören för varje etthundra kronor av fastighets taxeringsvärde.

Det lägre repartitionstalet synes böra gälla fr. o. in. den 1 januari 1954

och tillämpas första gången vid fastighetstaxeringen samma år. S. k. procentavdrag

såvitt det belöper på tiden före den 1 januari 1954 bör medgivas

med fem procent av taxeringsvärdet.

Ett speciellt problem uppkommer för kommunernas vidkommande. Godtages

nyss angivna övergångsbestämmelser, följer härav att kommunerna

vid uppgörande av sin budget för år 1955 har att räkna med dels en fastighetsskatt

beräknad efter repartitionstalet fyra och dels det vid 1954 års

taxering framkomna inkomstskatteunderlaget vilket i förekommande fall

bygger på garantiskatteavdrag efter fem procent av taxeringsvärdet. Detta

innebär att kommunernas förskott från statsverket under år 1955 blir mindre

än vad rätteligen bort bli fallet. Visserligen erhåller kommunerna full

kompensation vid ett senare avräkningstillfälle men någon ojämnhet i utdebiteringen

kan möjligen föranledas härav. Frågan har emellertid en begränsad

räckvidd, nämligen med hänsyn till att det till fastighet hänförliga

inkomstskatteunderlaget utgör allenast en mindre del av det sammanlagda

skatteunderlaget. Det skulle kunna övervägas att meddela en bestämmelse

om att förskottet under år 1955 skulle på visst sätt uppräknas. En sådan

bestämmelse borde emellertid, till förebyggande av att för stora förskott

utbetalades, tillämpas endast i vissa kommuner och i dessa i olikartad omfattning.

Frågan torde likväl icke vara av den storleken att dylika invecklade

och för kommunerna svårtillämpliga regler behöva uppställas.

IX. Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370);

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) lag angående upphävande av 1 § andra stycket lagen den 26 oktober

1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör

svenska kyrkan; samt

5) förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 28

juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

95

Bihang.

Bilaga A.

UPPGIFTER ANGÅENDE ANTALET SKATTEKRONOR

I HELA RIKET M. M.

I denna bilaga vidfogad tabell A 1 meddelas för åren 1931—1952 hela

riket omfattande uppgifter angående det kommunala skatteunderlaget. Såsom

framgår av tabellen har under åren skett en icke obetydlig förskjutning

i skatteunderlagets sammansättning såväl med avseende å dess fördelning

å inkomstskattekronor och fastighetsskattekronor som å sistnämnda

skattekronors fördelning å jordbruksfastighet och annan fastighet. I

ifrågavarande tabell redovisas jämväl den kommunala utdebitering, som

beslutats under ovan angivna år.

I tabell A 2 har intagits uppgifter beträffande 1952 års taxering angående

antalet skattekronor i de olika landstingen och i de i landstingen

icke ingående städerna.

I tabell A 3 har verkställts en fördelning av rikets kommuner med

hänsyn till den procentuella andel, som fastighetsskattekronorna utgöra

av det totala skatteunderlaget. Tabellen torde giva en viss antydan om i vilken

utsträckning kommunerna för sitt inkomstbehov äro beroende av fastighetsskatteunderlaget.

Med hänsyn emellertid till att fastighetsskatteef1''ekten,

som är uttryck för de effektiva fastighetsskattekronornas andel av

hela antalet fastighetsskattekronor, växlar oberoende av fastighetsskattekrontalets

storlek i förhållande till det totala skatteunderlaget, kan tabellen

icke utan vidare användas som en säker måttstock i nu angivet hänseende.

Vad särskilt angår de i tabellen angivna kommuner, där fastighetsskattekronornas

andel av totala skatteunderlaget överstiger 30 procent, utgöras

dessa dels av kommuner av typisk badortskaraktär, där fastighetsbeståndet

till stor del torde utgöras av sommarnöjesfastigheter och dels av kommuner

med kraftverk eller — i något fall —• andra större industriella anläggningar,

vilkas taxeringsvärden utgöra en huvudsaklig del av det fastigheter

inom kommunen åsatta taxeringsvärdet. Vad angår förstnämnda

kommuner tillhöra dessa den kategori av kommuner, som för sitt inkomstbehov

äro allra mest beroende av fastighetsskatten, medan beträffande

kraftverkskommuner och liknande avskaffandet av fastighetsskatten i allmänhet

skulle medföra en allenast obetydlig höjning av utdebiteringen.

I tabell A 4 är intagen en tablå, som utvisar den utdebiteringshöjning,

som fastighetsskattens avskaffande skulle medföra i en kommun med viss

utdebitering per skattekrona och där de effektiva fastighetsskattekronorna

utgöra viss procent av det totala skatteunderlaget. Berörda procenttal

kan för en kommun icke konstateras utan genomförande av en provtaxering.

Genom anställande av jämförelse med de av de sakkunniga provtaxerade

landskommunernas karaktär torde dock av tabellen kunna erhållas

viss ledning för bedömande av den utdebiteringshöjning, som i andra

kommuner skulle föranledas av ett avskaffande av fastighetsskatten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

CD

05

Tabell A 1. Antal skattekronor samt utdebitering per skattekrona i hela riket, åren 1931—1952.

Antal skattekronor

Procentuell fördelning

Utdeb.

Hela

Stats-

År

För fastighetsskatt av

För

kommunal

inkomst-

skatt

Av

jord-

bruks-

fastighet

Av

Av

inkomst

kommu- nalskatt

per skatte- krona

kommu- nala ut-

skatte- lindring

per skatte- krona

jordbruks-

fastighet

annan

fastighet

Summa

annan

fastighet

Summa

debite-

ringen

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

ll

12

1931

3 596 492

6 241 433

38 297 916

48 135 841

7-5

13-0

79-5

100-o

7-37

8-73

0-15

1932

3 595 915

6 413 698

34 576 597

44 586 210

8-1

14 4

77-5

100o

8-68

10-17

0-24

1933

2 886 807

6 665 653

30 797 657

40 350117

7-2

16-5

76-3

lOO-o

9-36

10-96

0-41

1934

2 887 440

6 767 548

29 557 900

39 212 888

7-4

17-2

75-4

lOO-o

8-80

10-47

0-43

1935

2 887 995

6 922 578

33 057 877

42 868 450

6-7

16-2

77-1

100-0

8-25

9-89

0-35

1936

2 887 767

7 168 458

37 669 967

47 726 192

6-1

15o

78-9

100o

7-92

9-54

0-30

1937

2 888 889

7 430 259

41 340 822

51 659 970

5-6

14-4

80-0

100-o

7-87

9-58

0-29

1938

3 170 482

7 986 943

46 991 396

58 148 821

5-5

13-7

80-8

100-o

7-79

9-58

0-23

1939

3 161 885

8 291 149

50 390 533

61 843 567

5-1

13-4

81-5

100-0

8-27

10-53

0-24

1940

3 161 410

8 780 665

54 301 421

66 243 496

4-8

13-2

82-0

lOO-o

9-25

11-51

0-28

1941

3158 139

8 950 325

56 349 609

68 458 073

4-G

13 l

82-3

100-0

9-63

11-87

0-29

1942

3 164 467

9 100 998

64 242 755

76 508 220

4-1

11-9

84-0

lOO-o

9-01

11-09

0-25

1943

3 162 241

9 374 477

76 300 499

88 837 217

3-6

10-5

85-9

lOO-o

8-60

10-53

0-17

1944

3 160 577

9 753 148

86 368 477

99 282 202

3-2

9-8

87-0

100-o

8-27

10-17

0-14

1945

4 065 396

11 289 394

91 114 528

106 469 318

3-8

10-6

85-6

lOO-o

8-18

10-09

0-13

1946

4 070 717

11 612 489

100 707 460

116 390 666

3-5

10-o

86-5

lOO-o

7-87

9-80

—

1947

4 070 388

12 429 886

128 475 889

144 976 163

2-8

8-6

88-6

lOO-o

7-90

9-83

—

1948

4 068 103

13109 463

138 407 966

155 585 532

2-6

8-4

89-0

lOO-o

8-ll

10-12

—

1949

4 065 934

13 761 427

150 344 528

168 171 889

2-4

8-2

89-4

lOO-o

7-94

9-97

—

1950

4 350 277

14 337 182

155 745 795

174 433 254

2-5

8-2

89-3

100-O

8-12

10-19

—

1951

4 316 055

15 039 637

148 504543

167 860 235

2-6

8-9

88-5

100-O

9-83

12-53

-----

1952

6 857 372

21 068 587

195 499 587

223 425 546

3-1

9-4

87-5

lOO-o

—

Anm. Fr. o. m. år 1946 fastställes utdebiteringen till det lägre belopp

upptagits som inkomst i statförslaget.

som erhålles sedan beräknat statsbidrag till skattelindring

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

opaginerad Kontrollera mot PDF

intrång till riksdagens protokoll 1953. I saml. Nr ISO

Tabell A 2. Antal skattekronor i de olika landstingen samt i de i landstingen icke ingående städerna, enligt 1952 års taxering.

Landsting

Antal skattekronor enligt 1952 års taxering

Procentuell

fördelning

Av jord- bruks- fastighet

Av annan

fastighet

Summa

fastighets-

skattekronor

Av inkomst

Summa

skattekronor

Av

fastighet

Av

inkomst

Stockholms läns.......................

225 11G

1 658 509

1 883 685

10 691 848

12 575 533

15-0

85-0

Uppsala * .......................

189 985

463 117

653 102

3 907 943

4 561 045

14-3

85-7

Södermanlands * .......................

246 958

582 446

829 404

5 424 610

6 254 014

13-3

86-7

Östergötlands » .......................

428 304

029 388

1 057 692

5 872 664

6 930 350

15-3

84-7

Jönköpings » .......................

330 200

648 414

984 080

6 502 220

7 486 900

13-2

86-8

Kronobergs » .......................

258 055

307 038

565 093

3 104 313

3 669 406

15-4

84-6

Kalmar norra...........................

103 985

161 798

325 783

1 870 129

2 201 912

14-8

85-2

s södra ...........................

207 955

319 315

527 270

2 919 941

3 447 211

15-3

84-7

Gotlands läns.......................

78 570

112 050

190 620

1 013 828

1 204 448

15-8

84-2

Blekinge » .......................

114 431

323 058

437 489

2 822 727

3 260 216

13-4

86-6

Kristianstads » .......................

374 045

555 265

929 310

4 884080

5 813 390

16-0

84-0

Malmöhus » .......................

013 811

824 913

1 438 724

7 535 465

8 974 189

16-0

84-0

Hallands » .......................

233 198

430 907

064 105

3 305 966

3 970 071

16-7

83-3

Göteb. o. Bohus » .......................

144 898

496 999

641 897

4 191 304

4 833 201

13-3

86-7

Älvsborgs » .......................

351 539

950 307

1 301 846

8 457 896

9 759 742

13-3

86-7

Skaraborgs » .......................

302 060

434 425

797 085

4 773 827

5 570 912

14-3

85-7

Värmlands » .......................

404 789

612 800

1 017 595

7 697 924

8 715 519

11-7

88-3

Örebro » .......................

258 375

716 769

975 144

6 638 099

7 613 243

12-8

87-2

Västmanlands » .......................

206 811

635 547

842 358

5 420 480

6 262 838

13-5

86-5

Kopparbergs » .......................

358 951

645 183

1 004 134

7 333 099

8 337 233

12-0

88-0

Gävleborgs » .......................

290 003

513 434

809 497

6 411 099

7 220 596

112

88-8

Västernorrlands » .......................

255 622

755 341

1 010 903

7 884 679

8 895 642

11-4

88-6

Jämtlands » .......................

200 808

384 133

591 001

3 071390

3 662 391

10-1

83-9

Västerbottens » .......................

283 591

379 429

663 020

4 957 873

5 620 893

11-8

88-2

Norrbottens » .......................

205110

490 999

696 109

7 581 630

8 277 739

8-4

91-6

Samtliga landsting

0 805 950

14 031 650

20 837 600

134 281034

155118 640

13-4

86-c

Stockholms stad........................

11891

4 096 769

4 108 660

34 326 198

38 434 858

10-7

89-3

Göteborgs » ........................

4 947

1 509 490

1 514 443

13 851 731

15 366 174

9-9

90-1

Malmö » ........................

11979

092 201

704 180

6 573 565

7 277 745

9-7

90-3

Norrköpings » ........................

13 834

312 521

326 355

2 592 494

2 918 849

11-2

88-8

Hälsingborgs » ........................

5 874

259 870

265 750

2 329 425

2 595 175

10-2

89-8

Gävle » ........................

2 891

100 074

108 965

1 545 140

1 714 105

9-9

90-1

Hela riket

C 857 372

21 068 587

27 925 959

195 499 587

223425546

125

87-5

Kunc/l. Maj. ts proposition nr 186.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell A 3. Kommunernas fördelning efter fastighctsskatlekronlalets procentuella andel av totala skatteunderlaget

(omräknade) enligt 1952 års taxering.

<r>

oo

Län

Antal kommuner, där fastighetsskattekrontalet i % av totala skatteunderlaget utgjorde

5-0

51—

10o

10-1—

12-5

12-6—

15o

15-1—

17 5

17-6—

20-0

20-1—

22-5

22-6—

25-0

25-1—

30-0

30-1—

35-0

35-0

Summa

Stockholms län...........

2

6

8

8

9

2

2

4

2

43

Uppsala » ...........

—

—

1

3

12

5

1

1

—

—

—

23

Södermanlands » ...........

—

—

1

5

10

12

2

—

—

—

—

30

Östergötlands » ...........

—

1

—

3

7

7

14

5

3

—

—

40

Jönköpings » ...........

—

3

3

10

10

12

4

2

1

—

—

45

Kronobergs * ...........

—

—

3

10

14

10

5

—

—

—

—

42

Kalmar » ...........

—

1

2

5

17

14

5

—

—

—

—

44

Gotlands » ...........

—

—

1

1

5

6

1

—

—

—

—

13

Blekinge » ...........

—

2

2

5

7

4

1

—

—

—

—

21

Kristianstads » ...........

—

3

10

15

13

11

2

—

—

—

54

Malmöhus » ...........

_

_

1

6

8

21

25

1

—

1

—

63

Hallands * ...........

—

1

—

2

2

8

7

5

7

1

1

34

Göteborgs o. Bohus » ...........

—

1

6

11

9

4

4

1

1

—

—

37

Älvsborgs » ...........

—

3

15

15

17

10

1

—

—

—

—

61

Skaraborgs * ...........

—

—

2

11

15

17

3

1

—

—

—

49

Värmlands » ...........

_

8

10

18

7

3

—

—

—

—

—

46

Örebro » ...........

—

5

4

5

8

3

1

—

—

—

1

27

Västmanlands » ...........

—

1

4

6

5

6

1

—

—

—

—

23

Kopparbergs » ...........

—

9

17

13

3

—

—

2

—

—

—

44

Gävleborgs » ...........

1

6

9

12

6

3

—

—

—

—

—

37

Västcrnorrlands » ...........

_

10

16

3

4

1

1

1

2

1

—

39

Jämtlands » ...........

—

2

11

9

5

—

2

—

1

2

2

34

Västerbottens.....# ...........

_

7

9

12

2

—

—

—

—

—

—

30

Norrbottens * ...........

1

6

14

3

—

—

—

1

—

—

—

25

Hela landsbygden..............

2

66

136

184

196

166

98

24

17

9

6

904

Städer ........................

1

14

64

38

9

5

1

—

—

1

—

133

Hela riket

‘3

80

200

222

205

171

99

24

17

210

3 6

1037

1 Njutåker 3-4 %, Gällivare 3-5 % samt Kiruna stad 2.1 %. —

2 Blidö 33.7 %,

österåker 33-2 %, Ljusterö 33-5 %, Dalarö

34-0 %,

Räng 34-9 %, Onsala 30''5 %, Resele 30-3 %, Stugun 31-8 %, Undersåker 33''0 % samt staden Skanör med Falsterbo 33-5 %. —

3 Djurö

44-9 %, Värmdö 38-1 %, Laholms lk. 40-4

%, Ekeby och Gällersta 43-8 %,

Fors 37-6 % och Ragunda 36-9 %

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

99

Tabell A 4. Tablå, utvisande den mot effektiv fastighetsskatt svarande utdebiteringshöjning,

som blir följden vid ett avskaffande av nuvarande fastighetsskatt, under nedan

angiven utdebitering och procentuellt effektivt fastighetsskatteunderlag.

Utdebi- tering per

skattekrona

Utdebiteringshöjning per skattekrona, där effektiva fastighetsskattekronorna

i % av hela skatteunderlaget utgör:

2 %

4 %

6 %

8 %

10 %

12 %

14 %

16 %

18 %

8-00

0-16

0-33

0-51

0-70

0-89

1-09

1-30

1-52

1-76

9-00

0-18

0-38

0-57

0-78

1-00

1-23

1-47

1-71

1-98

10-00

0-20

0-42

0-64

0-87

Ml

1-36

1-63

1-90

2-20

11-00

0-22

0-46

0-70

0-96

1-22

1-50

1-79

2-10

2-41

12-00

0-24

0-50

0-77

1-04

1-33

1-64

1-95

2-29

2-63

13oo

0-27

0-54

0-83

1-13

1-44

1-77

2-12

2-48

2-85

14-00

0-29

0-58

0-89

1-22

1-56

1-91

2-28

2-67

3-07

15-oo

0-31

0-63

0-96

1-30

1-67

2-05

2-44

2-86

3-29

16-oo

0-33

0-67

1-02

1-39

1-78

2-18

2-60

3-05

3-51

17-00

0-35

0-71

1-09

1-48

1-89

2-32

2-77

3-24

3-73

18-00

0-37

0-75

1-15

1-57

2-00

2-45

2-93

3-43

3-95

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Bilaga B.

TABELLER AVSEENDE PROVTAXERING BETRÄFFANDE 11

LANDSKOMMUNER (27 FÖRSAMLINGAR) FÖR

TAXERINGSÅRET 1952.

Ifrågavarande provtaxering har haft till syfte att belysa fastighetsskattens

verkningar vid tillämpning av de vid 1952 års allmänna fastighetstaxering

fastställda taxeringsvärdena samt de höjda kommunala ortsavdrag,

vilka första gången skola användas vid 1953 års inkomsttaxering.

För att uppnå detta syfte har omtaxering av de skattskyldiga måst vidtagas.

Härvid har procentavdraget omräknats efter de i allmänhet högre

värden, som åsatts vid 1952 års allmänna fastighetstaxering. Därefter har

framräknats en ny taxerad inkomst, varifrån avdrag verkställts med de

nya ortsavdragen.

De i tabell B 4 redovisade effektiva fastighetsskattekronorna på grund

av icke utnyttjade procentavdrag avse de enligt ovan beräknade procentavdragen.

De icke utnyttjade — på grundval av de nya ortsavdragsbestämmelserna

beräknade — ortsavdragen ha framkommit såsom en skillnad

mellan å ena sidan de ortsavdrag, som skulle ha kunnat utnyttjas vid ren

inkomstskatt, och å andra sidan de vid ovannämnda omtaxering utnyttjade

ortsavdragen.

Vid beräkningen av effektiva fastighetsskattekronor har hänsyn tagits

endast till icke utnyttjade procentavdrag och ortsavdrag och sålunda ej

till icke utnyttjade allmänna avdrag. Vid den undersökning, som utförts

beträffande 1950 års taxering konstaterades, att sistnämnda avdrag voro

av synnerligen ringa betydelse för beräknande av det effektiva fastighetsskatteunder

laget.

Det har icke varit möjligt att erhålla uppgifter beträffande samtliga fastigheter

i kommunerna; det i tabell B 4 redovisade antalet effektiva fastighetsskattekronor

avse endast det bearbetade materialet. En uppräkning

av siffrorna har emellertid verkställts med användande av det uppräkningstal,

som erhålles om det totala taxeringsvärdet sättes i relation till det bearbetade.

Uppräkningen har skett för varje församling särskilt för jordbruksfastighet

och särskilt för annan fastighet. De i tabell B 5 redovisade

effektiva fastighetsskattekronorna avse de sålunda uppräknade siffrorna.

Enligt gällande bestämmelser fastställa kommunerna på hösten varje år

den utdebitering, som skall tillämpas vid uttag av preliminär inkomstskatt

nästföljande år. Fastighetsskatten däremot är s. k. slutlig skatt, varför denna

uträknas efter den utdebitering som fastställts två år före taxeringsåret.

Å det enligt 1952 års taxering fastställda skatteunderlaget debiterades

sålunda preliminär inkomstskatt enligt kommunernas utdebiteringsbeslut

samma år men fastighetsskatt enligt de år 1950 fastställda utdebiteringssatserna.

Detta förhållande påverkar givetvis den beräknade utdebiteringshöj

ningen vid övergång till ren inkomstskatt. Då syftemålet varit

att klargöra de effektiva fastighetsskattekronornas inverkan på utdebiteringens

storlek, har berörda påverkan eliminerats. Vid beräkningarna har

sålunda fastighetsskatten antagits utgå efter samma utdebitering som den

preliminära inkomstskatten. Det debiterade belopp, som på så sätt framkommer,

har därefter satts i relation till det kvarstående skatteunderlaget,

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

101

d. v. s. antalet skattekronor minskat med antalet effektiva fastighetsskattekronor,

varigenom erhållits de i tabell B 5 redovisade utdebiteringshöjningarna.

Taxeringsvärdet å annan fastighet i Ådals-Lidens och Ragunda kommuner

uppgå till belopp, som med mer än det dubbla överstiger det sammanlagda

taxeringsvärdet å annan fastighet i övriga kommuner. Med hänsyn

härtill och då de effektiva fastighetsskattekronorna i Ådals-Liden och Ragunda,

på grund av att i dessa kommuner belägna kraftverken ansetts kunna

helt utnyttja procentavdragen, uppgå till onormalt låga belopp, ha ifrågavarande

kommuner för att icke obehörigt få inverka på genomsnittsresultatet

redovisats särskilt för sig.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 186,

Tabell B 1. Vissa statistiska data för de provtaxerade kommunerna.

Kommuner, län

församlingar

Yr-

kes-

<arak-

tär

Orts-

grupp

Folk- mängd

l/i 1952

Areal

Taxeringsvärde å fastighet enligt

1952 års taxering, kr.

11 1 tjOuy

hektar

Jordbruks-

fastighet

Därav

skogsvärde

Annan

fastighet

1

2

3

4

5

6

7

8

Julita, Södermani. län ..

3 359

20 777

19 939 500

7 768 300

6 850 200

Julita...............

B

2

2146

15 212

14106 200

5 875 900

3 300300

österåker............

B

2

1213

5 565

5 833 300

1892 400

3 549 900

Ryssby, Kronob. län ....

3 296

31 869

18 385 600

7 249 700

4 527 900

Agunnarvd..........

B

1

1011

12 010

6 625 400

2 889 500

991400

Ryssby..............

B

1

1989

15 983

9 570000

3 393 800

3 368 500

Tutaryd.............

B

1

296

3 876

2 190 200

966 400

168 000

Alstad, Malmöh. län ....

2146

4 605

19 168 200

—

4 336 400

Fru Alstad..........

A

2

374

939

3 689 000

—

370 200

V. Alstad...........

C

2

940

1397

5 536 400

—

2 922 600

L. Slågarp ...........

B

2

592

1663

7 262 500

—

621 500

St. Slågarp..........

B

2

240

606

2 680 300

—

422 100

Bara, Malmöh. län......

2 706

9 786

23 868 400

1120 700

9 497 400

Bjärshög............

B

2

105

330

1363 400

—

380 400

Skabersjö............

A

2

604

2 513

5 979 900

290 600

3 104 200

Bara................

A

2

439

1709

4 819 800

173 700

1 436 200

Hyby...............

B

1

1558

5 234

11705 300

656 400

4 576 600

Eldsberga, Hall. län ....

2 897

17 844

18 382 600

2 202 900

8 877 400

Tönnersjö...........

A

2

701

11630

6 013 500

1 674100

585 400

Eldsberga ...........

B

2

1295

4 969

8 786 500

528 800

2 458 300

Trönninge...........

C

2

901

1245

3 582 600

—

5 833 700

Bollebygd, Älvsb. län...

5122

26 543

12 270 200

5 945 800

10 279 400

Töllsjö..............

A

2

1122

10 478

3 725 400

1935 200

563 000

Bollebygd...........

C

2

4000

16 065

8 544 800

4 010 600

9 716 400

Töcksmark, Värml. län..

3 081

32 958

16 824 300

7 847 400

3 018 900

Västra Fågelvik......

A

3

633

7 208

4 256900

1 653 400

41300

Töcksmark..........

B

3

1463

11989

6 709 600

2 801 100

2 406 900

Östervallskog........

A

3

985

13 761

5 857 800

3 392 900

570 700

Högdal, Jämtl. län.....

2 822

133 728

15 375 800

9 583 400

24 807 700

överhogdal..........

A

4

498

21 620

1921100

984 200

335 700

Ytterhogdal..........

B

5

2 000

75 940

10 220100

6 -131 000

24 285 600

Ängersjö............

A

4

324

36168

3 234600

2 168 200

186 400

Nysätra, Västerb. län —

A

4

3 695

38 260

12 039 700

1773 300

3116 300

Summa

29124

816 870

156 254 300

43 491 500

75311600

Ådals-Liden, Västern, län

C

4

3 923

49 410

7 970 000

3 724 100

65 501000

Ragunda, Jämtl. län ...

B

4

5 047

92 140

18 167 000

8 542 400

101 885 800

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

103

Tabell B 2. Skatteunderlag och utdebitering år 1952 samt det bearbetade materialets

taxeringsvärde i % av totala.

Kommuner,

församlingar

Antal skattekronor

enligt 1952 års taxering

Skattekronornas

procentuella

fördelning

Utdebi- tering

per in- komst- skatte- kr. år

1952

Bearbetat material

i % av totala

taxeringsvärdet

Av

fastig-

het

Av

inkomst

Summa

Av

fastig-

het

Av

inkomst

Jord-

bruks-

fastighet

Annan

fastighet

1

2

3

5

6

7

8

9

Julita...........

13 395

55 011

68

406

19-6

80-4

7-49

95-3

88-5

Julita.........

8 703

34 780

43

483

20-0

80-0

7-56

95-3

84-6

österåker......

4 692

20 231

24

923

18-8

81-2

7-36

95-4

92-9

Ryssby..........

11461

48 480

59

941

19-1

80-9

9-08

97-6

93-1

Agunnaryd.....

3 808

13 891

17

699

21-5

78-5

8-90

99-6

91-2

Ryssby........

6 473

27 721

34

194

18-9

81-1

9-15

96-3

93-9

Tutaryd.......

1180

6 868

8

048

14-7

85-3

9-15

97-1

87-4

Alstad...........

11752

41377

53

129

22-1

77-9

6-43

98-1

97-0

Fru Alstad.....

2 030

6 250

8

280

24-5

75-5

6-39

97-8

92-8

V. Alstad......

4 229

18 582

22

811

18-5

81-5

6-29

98-0

100-0

L. Slågarp.....

3 942

11044

14

986

26-3

73-7

6-61

100-o

93-2

St. Slågarp ....

1551

5 501

7

052

220

78-0

6-59

94-2

85-9

Bara............

16 683

58 553

75

236

22-2

77-8

6-94

99-6

90-9

Bjärshög .......

872

2 026

2

898

30-1

69-9

7-65

100-o

97-1

Skabersjö......

4 542

13 573

18

115

25-1

74-9

7-02

100-o

96-4

Bara..........

3128

10 554

13

682

22-9

77-1

7-35

99-6

94-3

Hyby..........

8141

32 400

40541

20-1

79-9

6-73

99-4

85-5

Eldsberga ........

13 630

48 841

62

471

21-8

78-2

7-98

95-2

92-2

Tönnersjö......

3 300

10 996

14

296

23-1

76-9

7-80

91-2

90-3

Eldsberga ......

5 622

20 955

26

577

21-2

78-8

7-80

98-1

88-3

Trönninge......

4 708

16 890

21

598

21-8

78-2

8-32

94-4

94-0

Bollebygd........

11275

97 651

108 926

10-4

89-6

6-50

79-4

74-3

Töllsjö........

2144

15 013

17

157

12-5

87-5

6-50

79-0

66-0

Bollebygd......

9131

82 638

91

769

9-9

90i

6-30

79-6

74-7

Töcksmark.......

9 922

57 936

67

858

14-6

85-4

9-59

99-7

97-2

Västra Fågelvik.

2149

12 286

14

435

14-9

85-1

10-40

99-7

90-6

Töcksmark.....

4 559

28 386

32

945

13-8

86-2

9-30

99-7

98-5

östervallskog...

3 214

17 264

20 478

15-7

84-3

9-50

99-7

91-8

Högdal..........

20122

75 599

95

721

210

79o

10-00

83-6

92-7

överhogdal ....

1128

10 764

11

892

9-5

90-5

10-00

84-3

47-4

Ytterhogdal ....

17 283

53 866

71

149

24-3

75-7

10-oo

85-7

93-7

Ängersjö.......

1711

10 969

12

680

13-5

86-5

lO-oo

76-9

51-0

Nysätra..........

7 578

53 530

61

108

12-4

87-6

9-80

96-9

70-9

Summa

115 818

536 978

652

796

17-7

82-3

8-17

948

89-1

Ådals-Liden......

36 735

92 048

128

783

28-5

71-5

10-90

87-5

98-2

Ragunda.........

60026

102 469

162

495

36-9

63l

9-53

80-o

77-6

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Tabell B 3. Antal i undersökningen ingående fastighetsägare samt det antal därav,

som drabbats av effektiv fastighetsskatt (1952 års taxering).

Kommuner,

församlingar

Jordbruksfastighet

Annan fastighet

Antal

fastig-

hets-

ägare

Därav antal med effektiv

fastighetsskatt

Antal

fastig-

hets-

ägare

Därav antal med effektiv

fastighetsskatt

Ej ut- nyttjat

proc.- avdrag

Ej ut- nyttjat

orts- avdrag

Hela

an-

talet1

I % av

samt- liga

ägare

Ej ut- nyttjat

proc.- avdrag

Ej ut- nyttjat

orts- avdrag

Hela

an-

talet1

I % av

samt- liga

ägare

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Julita...........

300

55

19

69

23-0

268

200

22

210

78-4

Julita.........

167

29

14

40

24-0

133

113

10

118

88-7

österåker......

133

26

5

29

21-8

135

87

12

92

68-1

Hyssby..........

577

129

41

159

27-5

326

285

26

293

89-9

Agunnaryd.....

208

50

17

61

29-3

82

72

4

74

90-2

Ryssby........

314

68

21

84

26-8

222

195

22

201

90-5

Tutaryd.......

55

11

3

14

25-5

22

18

—

18

81-8

Alstad...........

267

no

24

119

44-6

320

248

57

272

85-0

Fru Alstad.....

49

13

6

14

28-6

57

41

10

48

84-2

V. Alstad......

107

40

11

44

4M

151

120

30

128

84-8

L. Slågarp .....

83

39

6

43

51-8

75

57

13

64

85-3

St. Slågarp ....

28

18

1

18

64-3

37

30

4

32

86-5

Bara............

118

65

15

72

61-0

261

241

19

243

93-1

Bjärshög .......

14

7

4

10

71-4

13

12

—

12

92-3

Skabersjö......

17

11

—

11

64-7

20

20

2

20

100-0

Bara..........

8

6

2

6

75-0

29

25

1

25

86-2

Hyby..........

79

41

9

45

57-0

199

184

16

186

93-5

Eldsberga ........

263

46

28

68

25-9

446

409

28

417

93-5

Tönnersjö......

125

20

15

32

25-6

34

29

7

32

94i

Eldsberga ......

91

11

8

17

18-7

132

124

9

124

93-9

Trönninge......

47

15

5

19

40-4

280

256

12

261

93-2

Bollebygd........

574

88

51

135

23-5

466

393

37

408

87-6

Töllsjö........

180

10

17

24

13-3

43

30

2

31

72-1

Bollebygd......

394

78

34

in

28-2

423

363

35

377

89-1

Töcksmark.......

965

272

51

310

32-1

243

202

8

205

84-4

Västra Fågelvik.

295

79

14

89

30-2

6

6

—

6

100-0

Töcksmark.....

371

120

22

137

36-9

171

147

6

149

87-1

östervallskog...

299

73

15

84

28-1

66

49

2

50

75-8

Högdal..........

442

69

16

81

18-3

107

76

8

81

75-7

Överhogdal ....

85

9

3

12

141

18

12

—

12

66-7

Ytterhogdal ....

239

35

11

43

18-o

74

57

6

60

81-1

Ängersjö.......

118

25

2

26

22-0

15

7

2

9

600

Nysätra..........

705

20

27

46

6-5

149

91

16

99

66-4

Summa

4 211

854

272

1059

251

2 586

2145

221

2 228

86-2

Ådals-Liden......

336

85

24

106

31-5

182

139

16

144

79-1

Ragunda .........

667

119

39

151

22-6

281

177

26

196

69-8

1 Fastighetsägare, som drabbats av effektiv fastighetsskatt både på grund av icke utnyttjat procentavdrag

och ortsavdrag, ha redovisats såväl i kol. 3 som 4, resp. 8 och 9. Hela antalet i kol. 5

och 10 utgör därför icke summan av delposterna.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

105

Tabell B 4. Antal fastighetsskatlekronor samt därav effektiva skattekronor enligt det

bearbetade materialet (1952 års taxering).

Kommuner,

församlingar

J ordbruksfastighet

Annan fastighet

Antal

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Därav effektiva

skattekronor

Antal

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Därav effektiva skattekronor

Av icke

utnyttj.

proc.- avdrag

Av icke

utnyttj.

orts- avdrag

Summa

I %

av

kol. 2

Av icke

utnyttj.

proc.- avdrag

Av icke

utnyttj.

orts-

avdrag

Summa

1%

av

kol. 7

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Julita...........

9 506

1 784

105

1889

19-9

3 032

1000

53

1053

34-7

Julita.........

6 724

1298

69

1367

20-3

1395

725

35

760

54-5

Österåker......

2 782

486

36

522

18-8

1637

275

18

293

17-9

Ryssby..........

8 969

1117

176

1293

14-4

2107

1291

62

1353

64-2

Agunnaryd.....

3 299

303

61

364

11-0

452

276

12

288

63-7

Ryssby........

4 606

693

106

799

17-3

1582

963

50

1013

64-0

Tutaryd.......

1064

121

9

130

12-2

73

52

—

52

71-2

Alstad...........

9 407

2 569

178

2 747

29-2

2104

1425

79

1504

71-5

Fru Alstad.....

1803

208

46

254

14-1

172

96

17

113

65-7

V. Alstad......

2 712

710

54

764

28-2

1461

1001

41

1042

71-3

L. Slågarp .....

3 630

1118

72

1190

32-8

290

196

16

212

73-1

St. Slågarp ....

1262

533

6

539

42-7

181

132

5

137

75-7

Bara............

11886

7 522

116

7 638

64-3

4 315

2 814

41

2 855

66-2

Bjärshög.......

682

235

44

279

40-9

185

154

_

154

83-2

Skabersjö......

2 990

2 353

—

2 353

78-7

1496

883

9

892

59-6

Bara..........

2 399

1378

30

1408

58-7

677

324

1

325

48-0

Hyby..........

5 815

3556

42

3 598

61-9

1957

1453

31

1484

75-8

Eldsberga ........

8 746

1734

185

1919

21-9

4 092

2 980

60

3 040

74-3

Tönnersjö......

2 744

387

55

442

16-1

264

145

16

161

61-0

Eldsberga ......

4 311

1065

84

1 149

26-7

1085

840

16

856

78-9

Trönninge......

1691

282

46

328

19-4

2 743

1995

28

2 023

73-8

Bollebygd........

4 874

558

141

699

14-3

3 818

1997

103

2100

55-0

Töllsjö........

1472

51

43

94

6-4

187

93

2

95

50-8

Bollebygd......

3 402

507

98

605

17-8

3 631

1904

101

2 005

55-2

Töcksmark.......

8 385

1345

161

1506

18-o

1467

1018

12

1030

70-2

Västra Fågelvik.

2122

209

22

231

10-9

19

16

16

84-2

Töcksmark.....

3 344

629

83

712

21-3

1186

866

9

875

73-8

Östervallskog...

2 919

507

56

563

19-3

262

136

3

139

53i

Högdal..........

6 429

614

46

660

10-3

11499

8 078

27

8105

70-5

Överhogdal ....

809

37

6

43

5-3

80

32

_

32

40-o

Ytterhogdal____

4 377

316

34

350

8-0

11372

8 021

23

8 044

70-7

Ängersjö.......

1243

261

6

267

21-5

47

25

4

29

61-7

Nysätra..........

5 835

168

97

265

4-5

1105

405

49

454

4M

Summa

74 037

17 411

1205

18 616

25 l

33 53»

21008

486

21494

64 l

Ådals-Liden......

3 486

361

69

430

12-3

32176

720

48

768

2-4

Ragunda.........

7 264

484

120

604

8-3

39 546

745

70

815

2*1

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Tabell B 5. Antal effektiva fastighetsskattekronor (uppräknade siffror) samt mot dessa

svarande utdebiter ing shö f ning vid borttagande av fastighetsskatten (1952 års taxering

och utdebiteringsbeslut).

Kommuner,

församlingar

Antal effektiva fastighetsskatte- kronor. Uppräknade siffror

Mot effektiva fastighetsskattekronor

svarande utdebiteringshöjning

Absoluta

tal

I % av

hela antalet

fastighets- skattekr.

I % av

samtliga

skattekr.

På grund

av icke

utnyttjat

proc.-avdrag

På grund

av icke

utnyttjat

ortsavdrag

Summa

1

2

3 1

4

5

6

7

Julita...........

3198

23-9

4-7

0-34

0*02

0*36

Julita.........

2 334

26-8

5-4

0-35

0*02

0*37

Österåker......

864

18-4

3-5

0-33

0*02

0*35

Ryssby..........

2 783

24-3

4-6

0*40

0*04

0*44

Agunnaryd.....

680

17-9

3-8

0*38

0*05

0*43

Ryssby........

1910

29-5

5-6

0*42

0*05

0*47

Tutaryd.......

193

16-4

2-4

0*38

0*04

0*42

Alstad...........

4 351

37-0

8-2

0*55

0*03

0*58

Fru Alstad.....

382

18-8

4-6

0*46

0*04

0*50

V. Alstad......

1820

43-0

8-0

0*51

0*04

0*55

L. Slågarp .....

1418

36-0

9-5

0*57

0*04

0*61

St. Slågarp ....

731

47-1

10-4

0*60

0*03

0*63

Bara............

10 831

64-9

14-4

1*16

0*02

1*18

Bjärshög .......

438

50-2

15-1

1*25

0*05

1*30

Skabersjö......

3 280

72-2

18-1

1*22

0*02

1*24

Bara..........

1757

56-2

12-8

1*19

0*02

1*21

Hyby..........

5 356

65-8

13*2

1 10

0 02

1*12

Eldsberga ........

5 299

38-9

8-5

0*70

0*04

0*74

Tönnersjö......

661

20*0

4-6

0*60

0*04

0*64

Eldsberga ......

2141

38-1

8-1

0*68

0*04

0*72

Trönninge......

2 497

53-0

11 6

0*83

0*04

0*87

Bollebygd........

3 703

32-8

3-4

0*21

0*02

0*23

Töllsjö........

262

12-2

1*5

0*19

0*02

0*21

Bollebygd......

3 441

37-7

3-7

0*21

0*02

0*23

Töcksmark.......

2 567

25-9

3-8

0*35

0*03

0*38

Västra Fågelvik.

250

11-6

1-7

0*33

0*03

0*36

Töcksmark.....

1601

35l

4-9

0*35

0*03

0*38

östervallskog...

716

22-3

3-5

0*34

0*03

0*37

Högdal..........

9 523

47-3

9-9

1*09

0*01

1*10

överhogdal ....

120

10-6

10

1*05

0*01

1*06

Ytterhogdal ....

8 999

52l

12-6

1*11

Ooi

1*12

Ängersjö.......

404

23-6

3-2

1*06

Ooi

1*07

Nysätra..........

914

12-1

1-5

0*12

0*03

0*15

Summa

43169

37-3

6-6

0*56

0*02

0*58

Ådals-Liden......

1273

3-5

10

0*10

Ooi

0*11

Ragunda.........

1805

3o

1-1

Oio

Ooi

0*11

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186

107

Tabell B 6. Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighets
skatlekronornas

fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m. m., kommunvis.

Anm. I kommunen icke mantalsskrivna fastighetsägare samt juridiska personer ha sammanförts

till särskilda grupper oberoende av fastighetens taxeringsvärde.

Kommuner

Taxeringsvärde

i klasser

Taxerings-

värde,

kr.

Antal fastighetsägare

Antal

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Därav effektiva

Totalt

Som ej

utnyttjat

proc.- el.

ortsavdrag

I %

Antal

I % av- kol. 6

1

2

3

4

5

6

7

8

Julita

<50 000 ...........

4 830 100

208

33

15-9

2 416

188

7-8

50— 100 000 ...........

1 787 500

30

6

894

70

7-8

100— 200 000 ...........

1 143 500

9

—

—

571

—

_

200—1 000 000 ...........

2 310 340

7

5

1155

323

28-0

> 1 000 000 ...........

1 424 900

1

—

_

713

_

_

Ej mantalsskr. ägare.....

1 852 200

27

14

926

337

36-4

Juridiska personer........

5 663 460

18

11

.

2 831

971

34-3

Summa

19012 000

300

69

23-0

9 506

1889

19 9

Ryssby

<50 000 ...........

8 690 820

427

96

22-5

4 345

412

9-5

50— 100 000 ...........

2 794360

41

8

1397

123

8-8

100— 200 000 ...........

1195 640

9

3

598

102

17-0

200—1 000 000 ...........

431100

2

—

—

215

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

2 893 400

82

46

1447

549

37-9

Juridiska personer........

1 931400

16

6

.

967

107

111

Summa

17 936 720

577

159

27-5

8969

1293

144

Alstad

<50 000 ...........

2 664 960

123

40

32-5

1333

204

15-3

50— 100 000 ...........

2 845 500

39

12

1423

313

22-0

100— 200 000 ...........

4088 300

29

12

2 044

404

19-8

200—1 000 000 ...........

4 890 300

17

10

2 445

539

22-0

Ej mantalsskr. ägare.....

2 545 000

46

32

1272

598

47-0

Juridiska personer........

1780 000

13

13

890

689

77-4

Summa

18 814 060

267

119

446

9 407

2 747

292

Bara

<50 000 ...........

1 235 400

42

20

47-6

618

132

21-4

50— 100 000 ...........

1 387 500

18

6

694

126

18-2

100— 200 000 ...........

2170 800

16

7

1085

216

19-9

200—1 000 000 ...........

2 715 900

9

8

1358

696

51-3

> 1 000 000 ...........

12 991 200

5

5

6 496

5 266

81-1

Ej mantalsskr. ägare.....

1824 300

20

18

912

508

55-7

Juridiska personer........

1 446 800

8

8

723

694

96-0

Summa

23 771 900

118

72

61o

11886

7 638

643

Eldsbcrga

<50 000 ...........

4 681 180

166

32

19-3

2 341

176

7-5

50— 100 000 ...........

3 343 600

48

8

1672

71

4-2

100— 200 000 ...........

2 003000

15

6

1002

143

14-3

200—1 000 000 ...........

2 181 500

7

4

1090

359

32-9

> 1 000 000 ...........

2042 000

1

1

1021

728

71-3

Ej mantalsskr. ägare.....

1 793 600

21

13

897

384

42-8

Juridiska personer........

1 447100

5

4

723

58

8-0

Summa

17 491 980

263

68

25-9

8 746

1919

219

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 186,

Tabell B 6 (forts.). Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva

fastighetsskattekronornas fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m. m.,

kommunvis.

Antal fastighetsägare

Antal

Därav effektiva

Kommuner

Taxeringsvärde

i klasser

Taxerings-

värde,

kr.

Totalt

Som ej

utnyttjat

proc.- el.

ortsavdrag

I %

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Antal

I % av

kol. 6

1

2

3

4

5

6

7

8

Bollebyqd

<50 000..............

7 730 655

509

104

20-4

3 865

388

10o

50 100 000..............

1132 525

19

6

566

81

14-3

Ej mantalsskr. ägare.....

473 700

30

21

238

160

67-2

Juridiska personer........

410 000

16

4

205

70

34-1

Summa

9 746 880

574

135

23 5

4 874

699

143

Töcksmark

<50 000 ..............

8 579 800

637

132

20-7

4 290

401

9-3

50 100 000 ..............

1008 400

17

3

504

18

3-6

Ej mantalsskr. ägare.....

5 749 100

229

127

2 874

795

27-7

Juridiska personer........

1 432 900

82

48

717

292

40-7

Summa

16 770 200

965

310

32-1

8385

1506

18-0

Iiogdal

<50 000 .............

4 207 650

311

Öl

16-4

2104

197

9-4

50 100 000 .............

681 830

5

—

—

340

—

—

100 200 000 .............

130 500

1

—

—

65

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

1 490 350

no

27

.

745

no

14-8

Juridiska personer........

6 349 310

15

3

3175

353

11-1

Summa

12 859 640

442

81

18-3

6429

660

10-3

Rgsätra

<50 000 ..............

10 862 380

671

35

5-2

5 431

139

2-6

50 100 000 ..............

161 400

3

—

—

81

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

219 300

18

8

109

30

27-5

Juridiska personer........

427 700

13

3

.

214

96

44-9

Summa

11 670 780

705

46

6-5

5 835

265

4-5

Samtliga ovan redovisade

kommuner

<50 000 ...........

53 482 945

3 094

543

17-6

26 743

2 237

8-4

50— 100 000 ...........

15 142 615

220

49

22-3

7 571

802

10-6

100— 200 000 ...........

10 731 740

79

28

35-4

5 365

865

161

200 1 000 000 ...........

12 529 140

42

27

64-3

6 263

1917

30-6

> 1 000 000 ...........

16 458 100

7

6

85-7

8 230

5 994

72-8

Ej mantalsskr. ägare.....

18 840950

583

306

52-5

9 420

3 471

36-8

Juridiska personer........

20 888 670

186

100

53-8

10 445

3 330

31-9

Summa

148074 160

4 211

1059

25-1

74037

18616

251

Ådals-Liden

<50 000 ..............

2 894 820

296

97

32-8

1447

250

17-3

50—100 000 ..............

417 200

6

1

.

209

22

10-5

Ej mantalsskr. ägare.....

76166

7

1

.

38

3

7-9

Juridiska personer........

3 583 834

27

7

1792

155

8-6

Summa

6 972 020

336

106

81-5

3 486

430

12-3

Ragunda

<50 000 .............

7 663 720

546

116

21-2

3 832

371

9-7

50—100 000 .............

1 615 100

26

5

808

126

15-6

100—200 000 .............

246 200

2

—

—

123

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

697 000

66

22

348

60

17-2

Juridiska personer........

4 306 500

27

8

.

2153

47

2-2

Summa

14 528 520

667

151

22-6

7 264

604

8-3

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

109

Tabell B 7. Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighets
skattekronornas

fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m. m., församlingsvis

för i tab. 6 redovisade kommuner med fler än en församling.

Församlingar,

taxeringsvärde

i klasser

Taxerings-

värde,

kr.

Antal fastighetsägare

Antal

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Därav effektiva

Totalt

Som ej

utnyttj.

oroc.- el.

ortsav- drag

1%

Antal

I % av

kol. 6

1

2

3

4

5

6

7

8

Julila förs.

<50 000 ...........

2 527 100

114

20

17-5

1264

106

8-4

50— 100 000 ...........

557 000

10

1

279

4

1-4

100— 200 000 ...........

794 500

6

—

—

397

—

—

200—1 000 000 ...........

1 654 540

5

3

827

173

20-9

> 1 000 000 ...........

1 424 900

1

—

—

713

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

912 600

16

7

456

124

27-2

Juridiska personer........

5 576 760

15

9

2 788

960

34-4

Summa

13 447 400

167

40

24-0

6 724

1367

20-3

Österåkers förs.

<50 000 ...........

2 303000

94

13

13-8

1152

82

7-1

50— 100 000 ...........

1230 500

20

5

615

66

10-7

100— 200 000 ...........

349 000

3

—

—

174

—

—

200—1 000 000 ...........

655 800

2

2

328

150

45-7

Ej mantalsskr. ägare.....

939 600

11

7

470

213

45-3

Juridiska personer........

86 700

3

2

43

11

25-6

Summa

5 564 600

133

29

21s

2 782

522

18-8

Agunnaryds förs.

<50 000 ...........

3130 840

159

46

28-9

1565

194

12-4

50— 100 000 ...........

1073 900

15

1

537

2

0-4

100— 200 000 ...........

502 240

4

1

251

8

3-2

200—1 000 000 ...........

228 600

1

—

—

114

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

1 041 300

25

11

521

128

24-0

Juridiska personer........

620 600

4

2

311

32

10-3

Summa

6 597 480

208

61

29 3

3 299

364

Ilo

Ryssby förs.

< 50 000 ...........

4 725 080

226

41

18-1

2 363

191

8-1

50— 100 000 ...........

1 611 460

24

6

806

120

14-9

100— 200 000 ...........

452 300

3

1

226

67

29-6

200—1 000 000 ...........

202 500

1

—

—

101

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

1 562 900

52

32

781

346

44-3

Juridiska personer........

657 500

8

4

329

75

22-8

Summa

9 211 740

314

84

26-8

4 606

799

17-3

Tularyds förs.

<50 000 .............

834 900

42

9

21-4

417

27

6-5

50—100 000 .............

109 000

2

1

54

1

1-9

100—200 000 .............

241100

2

1

121

27

22-3

Ej mantalsskr. ägare.....

289 200

5

3

145

75

51-7

Juridiska personer........

653 300

4

—

327

—

—

Summa

2 127 500

55

14

25 5

1 064

130

12 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 186,

Tabell B 7 (forts.). Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fas
tighetsskattekronornas

fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m. m., försam
lingsvis

för i tab. 6 redovisade kommuner med fler än en församling.

Antal fastighetsägare

Antal

Därav effektiva

Församlingar,

taxeringsvärde

i klasser

Taxerings-

värde,

kr.

Totalt

Som ej

utnyttj.

proc.- el.

ortsav- drag

I %

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Antal

I % av

kol. 6

1

2

3

4

5

6

7

8

Fru Alstads förs.

<50 000 ...........

701300

25

3

12-0

351

20

5-7

50— 100 000 ...........

494 600

8

2

247

39

15-8

100— 200 000 ...........

891 900

7

2

446

8

1-8

200 1 000 000 ...........

1 097 000

2

2

548

98

17-9

Ej mantalsskr. ägare.....

275 700

5

3

138

59

42-8

Juridiska personer........

145 700

2

2

73

30

41-1

Summa

3 606 200

49

14

28-6

1803

254

14-1

V. Alstads förs.

<50 000 ...........

1300 260

69

27

39-1

650

112

17-2

50— 100 000 ...........

1099 300

14

3

550

103

18-7

100 200 000 ...........

657 900

5

3

329

119

36-2

200—1 000 000 ...........

1058000

4

3

529

137

25-9

Ej mantalsskr. ägare.....

643 900

13

6

322

93

28-9

Juridiska personer........

664100

2

2

332

200

60-2

Summa

5 423 460

107

44

41 1

2 712

764

28-2

L. Slågarps förs.

<50 000 ...........

415 200

20

5

250

208

37

17-8

50— 100 000 ...........

765 800

11

4

383

103

26-9

100— 200 000 ...........

2 354 500

16

6

1177

185

15-7

200—1 000 000 ...........

1 832 300

8

3

916

187

20-4

Ej mantalsskr. ägare.....

1 112 900

23

20

556

288

51-8

Juridiska personer........

779 600

5

5

390

390

100-0

Summa

7 260 300

83

43

51-8

3 630

1190

32-8

St. Slågarps förs.

<50 000 ...........

248 200

9

5

55-6

124

35

28-2

50— 100 000 ...........

485 800

6

3

243

68

28-0

100— 200 000 ...........

184 000

1

1

92

92

100-o

200—1 000 000 ...........

903000

3

2

452

117

25-9

Ej mantalsskr. ägare.....

512 500

5

3

256

158

61-7

Juridiska personer........

190 600

4

4

95

69

72-6

Summa

2 524100

28

18

64-3

1262

539

42-7

Bjärshögs förs.

<50 000 ...........

192 800

5

3

60-o

97

28

28-9

50— 100 000 ...........

—

—

—

—

—

—

—

100— 200 000 ...........

498 400

4

2

249

82

32-9

200—1 000 000 ...........

218 200

1

1

109

48

44-0

Ej mantalsskr. ägare.....

324 200

2

2

.

162

56

34-6

Juridiska personer........

129 800

2

2

65

65

100-O

Summa

1363400

14

10

714

682

279

409

Skabersjö förs.

<50 000 ...........

78 100

2

_

_

39

_

.

50— 100 000 ...........

96 300

i

—

—

48

—

—

100— 200 000 ...........

245 500

2

1

123

45

36-6

200—1 000 000 ...........

451 800

2

2

226

67

29-6

> 1 000 000 ...........

4 309 700

1

1

2155

2 037

94-5

Ej mantalsskr. ägare.....

570000

7

5

285

119

41-8

Juridiska personer........

228 500

2

2

114

85

74-6

Summa

5 979 900

17

11

64-7

2 990

2 353

78-7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

in

Tabell B 7 (forts.). Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fas
tighetsskattekronornas

fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m. m., försam
lingsvis

för i tab. 6 redovisade kommuner med fler än en församling.

Antal fastighetsägare

Antal

Därav effektiva

Församlingar,

taxeringsvärde

i klasser

Taxerings-

värde,

kr.

Totalt

Som ej

utnyttj.

proc.- el.

ortsav- drag

1%

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Antal

I % av

kol. 6

1

2

3

4

5

6

7

8

Bara förs.

<50 000 ...........

15 000

i

7

50— 100 000 ...........

_

_

_

_

100— 200 000 ...........

133 000

i

_

_

66

200—1 000 000 ...........

799 700

2

2

400

229

57-3

> 1 000 000 ...........

3 741100

1

1

1871

1149

61-4

Ej mantalsskr. ägare.....

69 600

2

2

35

10

28-6

Juridiska personer........

40000

1

I

20

20

lOO-o

Summa

4 798400

8

6

75o

2 399

1408

58-7

Hybu förs.

<50 000 ...........

949 500

34

17

50-0

475

104

21-9

50— 100 000 ...........

1 291200

17

6

646

126

19-5

100— 200 000 ...........

1 293 900

9

4

647

89

13-8

200—1 000 000 ...........

1 246 200

4

3

623

352

56-5

> 1 000 000 ...........

4 940 400

3

3

2 470

2 080

84-2

Ej mantalsskr. ägare.....

860500

9

9

430

323

75-1

Juridiska personer........

1048 500

3

3

524

524

100o

Summa

11630 200

79

45

57-o

5 815

3 598

619

Tönnersjö förs.

<50 000 ...........

2 585 300

102

20

19-6

1293

90

7-0

50— 100 000 ...........

421700

7

_

_

211

100— 200 000 ...........

111300

1

_

_

56

200—1 000 000 ...........

292 900

1

1

_

146

61

41-8

Ej mantalsskr. ägare.....

811 500

12

10

406

277

68-2

Juridiska personer........

1 265 000

2

1

632

14

2-2

Summa

5 487 700

125

32

25-6

2 744

442

16 i

Eldsberga förs.

<50 000 ...........

1 730 280

54

8

14-8

865

58

6-7

50— 100 000 ...........

1 454 300

21

2

727

10

1-4

100— 200 000 ...........

697 500

5

2

349

55

15-8

200—1 000 000 ...........

1 888 600

6

3

944

298

31-6

> 1 000 000 ...........

2 042 000

1

1

1021

728

71-3

Ej mantalsskr. ägare.....

732 700

3

—

_

366

_

Juridiska personer........

77 200

1

1

39

—

—

Summa

8622 580

91

17

18-7

4 311

1149

26 7

Trönninge förs.

<50 000 .............

365 600

10

4

40-0

183

28

15-3

50—100 000 .............

1 467 600

20

6

734

61

8*3

100—200 000 .............

1 194 200

9

4

597

88

14-7

Ej mantalsskr. ägare.....

249 400

6

3

125

107

85 c

Juridiska personer........

104 900

2

2

52

44

84-6

Summa

3 381 700

47

19

40 4

1691

328

19 4

Töllsjö förs.

<50 000 ..............

2 530080

167

19

11-4

1265

54

4-3

50—100 000 ..............

218 500

4

1

109

6

5-5

Ej mantalsskr. ägare.....

194 900

9

4

98

34

34-7

Juridiska personer........

—

—

—

—

Summa

2 943480

180

24

133

1472

94

64

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Tabell B 7 (forts.). Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fas
tighetsskattekronornas

fördelning d fastigheter av olika storleksklasser, m. m., försam
lingsvis

för i tab. G redovisade kommuner med fler än en församling.

Församlingar,

taxeringsvärde

i klasser

Antal fastighetsägare

Antal

Därav effektiva

Taxerings-

värde,

kr.

Totalt

Som ej

utnyttj.

>roc.- el.

ortsav- drag

T o/

1 /o

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Antal

I % av

kol. 6

1

2

3

4

5

6 1

7

8

Bollebggds förs.

<50 000 ..............

5 200 575

342

85

24-9

2 600

334

12-8

50 100 000 ..............

914 025

15

5 •

457

75

16-4

Ej mantalsskr. ägare.....

278 800

21

17

140

126

90-o

Juridiska personer........

410 000

16

4

205

70

34-1

Summa

6 803 400

394

in

28-2

3 402

605

17 8

V. Fågelviks förs.

<50 000 ..............

2 641400

165

27

16-4

1321

58

4-4

50 100 000 ..............

661 400

11

2

331

17

Öl

Ej mantalsskr. ägare.....

553 000

96

48

276

90

32-6

Juridiska personer........

388 500

23

12

194

66

34-0

Summa

4 244 300

295

89

302

2 122

231

10-9

Töcksmarks förs.

<50 000 ..............

3 443 900

243

56

230

1722

223

13-0

50 100 000 ..............

347 000

6

1

173

1

0-6

Ej mantalsskr. ägare.....

1 955 000

73

51

978

298

30-5

Juridiska personer........

941 200

49

29

471

190

40-3

Summa

6 687100

371

137

369

3 344

712

21-3

Östervallskogs förs.

<50 000 ..............

2 494500

229

49

21-4

1247

120

9-6

Ej mantalsskr. ägare.....

3 241100

60

28

1620

407

25-1

Juridiska personer........

103 200

10

7

52

36

69-2

Summa

5 838 800

299

84

28-1

2 919

563

19-3

Överhogdals förs.

<50 000 ..............

922 020

70

10

14-3

461

27

5-9

50 100 000 ..............

186 100

3

—

—

93

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

189 000

10

2

94

16

17-0

Juridiska personer........

321 500

2

—

—

161

—

—

Summa

1618 620

85

12

14 l

809

43

5-3

Ytterhogdals förs.

<50 000 .............

2 748 010

179

31

17-3

1374

133

9-7

50 100 000 .............

432 530

1

—

—

216

—

—

100 200 000 .............

130 500

1

—

—

65

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

827 300

52

10

414

71

17-1

Juridiska personer........

4 615 900

6

2

2 308

146

6-3

Summa

8 754 240

239

43

18-o

4 377

350

8-0

Ängersjö förs.

<50 000 ..............

537 620

62

10

16-1

269

37

13-8

50 100 000 ..............

63 200

1

—

—

31

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

474 050

48

15

237

23

9-7

Juridiska personer........

1 411 910

7

1

706

207

29-4

Summa

2 486 780

118

26

22-0

1 243

267

213

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

113

Bilaga C.

TABELLER AVSEENDE PROVTAXERING BETRÄFFANDE 8

LANDSKOMMUNER (3 STORKOMMUNER) FÖR

TAXERINGSÅRET 1950.

Vid ifrågavarande provtaxering bearbetades 1950 års deklarationer och

taxeringslängder. Undersökningen grundar sig sålunda på de lägre taxeringsvärden,

som voro åsatta före 1952 års allmänna fastighetstaxering,

varjämte de äldre ortsavdragsbestämmelserna tillämpats vid bearbetningen.

Vid beräkningen av effektiva fastighetsskattekronor har eliminerats

det bortfall, som uppkommer genom att procentavdraget för jordbruksfastighets

skogsvärde vid 1950 års taxering beräknades efter 4 %, medan

däremot antalet fastighetsskattekronor även vad angår skogsvärdet beräknades

efter 5 %.

Bearbetningen har i övrigt följt samma principer som vid undersökningen

rörande 1952 års taxering. Det torde endast böra tilläggas, att — ehuru

kommunindelningsreformen trädde i kraft först fr. o. m. år 1952 — även

vid 1950 års taxering storkommunen tagits som enhet vid beräknandet av

utdebiteringshöjningen för den borgerliga kommunen. Detta förfaringssätt

har valts dels med hänsyn till att undersökningen framlägges först efter

det att kommunindelningsreformen trätt i kraft och dels för att erhålla

fullt jämförbara siffror med 1952 års undersökning.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 186.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 186,

Tabell C 1. Taxeringsvärde å fastighet och antal skattekronor enligt 1950 års taxering

samt utdebitering per inkomstskattekrona enligt 1950 års beslut.

Kommuner,

församlingar

Taxeringsvärde å fastighet

enligt 1950 års taxering, kr.

Antal skattekronor

enligt 1950 års

taxering

Skatte-

kronornas

procentuella

fördelning

Utdeb.

per in- komst- skatte- kr. år

1950

Jord-

bruks-

fastighet

Därav

skogs-

värde

Annan

fastighet

Av

fastig-

het

Av in- komst

Summa

Av

fastig-

het

Av

in-

komst

1

2

3

i

5

6

7

8

9

10

Julita, Söd. län

12 328 800

5194 400

4 967100

8 647

47 784

56 431

15-3

84-7

5-76

Julita.......

8 647 700

3 855 400

2 081 500

5 364

31 611

36 975

14-5

85-5

5-76

Österåker . . .

3 681100

1339 000

2 885 600

3 283

16173

19 456

16-9

83-1

5-76

Eldsberga, Hall.

län...........

11 282 200

1848 300

4 392 200

7 837

39 652

47 489

16-5

83-5

5-65

Tönnersjö . ..

3 529 400

1 369 000

304 800

1917

6 557

8 474

22-6

77-4

6-00

Eldsberga ...

5 508 200

478 400

1 285 500

3 397

18 609

22 006

15-4

84-6

5-65

Trönninge ...

2 244 600

900

2 801900

2 523

14 486

17 009

14-8

85-2

5-50

Högdal, Jämtl.

län..........

10 868 700

9 059 200

1909 400

6 389

46 415

52 804

12-1

87-9

8-49

överhogdal ..

1428 500

1086 800

141 700

786

6 882

7 667

10-2

89-8

8-50

Ytterhogdal..

7121000

5 933 900

1500900

4 311

34146

38 457

11-2

88-8

8-50

Ängersjö ....

2 319 200

2 038 500

266 800

1293

5 387

6 680

19-4

80-6

8-40

Summa

34 479 700

16101900

11268 700

22 873

133 851

156 724

146

85-4

6-67

Tabell C 2. Det bearbetade materialets taxeringsvärde i % av totala samt antal i undersökningen

ingående fastighetsägare jämte det antal därav, som icke kunnat utnyttja

procentavdraget (1950 års taxering).

Kommuner,

församlingar

Bearbetat material

i % av totala taxe- ringsvärdet

Jordbruksfastighet

Annan fastighet

Antal

fastig-

hets-

ägare

Därav med

icke utnyttjat

proc.-avdrag

Antal

fastig- .

hets- \

ägare .

Därav med

icke utnyttjat

proc.-avdrag

Jord-

bruks-

fastighet

Annan

fastighet

Antal

I % av

kol. 4

Antal

I % av

kol. 7

1

2

3

4

5

6

7

8

9

92-5

86-0

291

54

18-6

237

153

64-6

91l

76-7

156

32

20-5

124

100

80-6

Österåker........

95-7

92-6

135

22

16-3

113

53

46-9

Eldsberga ..........

93-6

88-7

250

42

16-8

392

329

83-9

Tönnersjö........

88-8

77-7

113

14

12-4

27

19

70-4

Eldsberga ........

96-s

90-3

83

13

15-7

122

no

90-2

Trönninge.......

93-8

89-1

54

15

27-8

243

200

82-3

Högdal............

87-6

63-8

371

76

20-5

74

42

56-8

Överhogdal......

94-7

26-5

67

10

14-9

7

3

42-9

Ytterhogdal......

94-6

64-3

224

50

22-3

49

32

65-3

Ängersjö.........

94-6

81-3

80

16

20-0

18

7

38-9

Summa

93 2

83-3

912

172

18-9

703

524

74-5

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

115

Tabell C 3. Antal fastighetsskattekronor samt därav effektiva skattekronor enligt det

bearbetade materialet (1950 års taxering).

Kommuner,

församlingar

Jordbruksfastighet

Annan fastighet

Antal

fastig-

hets-

skatte-

kronor

lärav effektiva

skattekronor

Antal

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Därav effektiva

skattekronor

Av icke

utnyttj.

proc.- avdrag

Av icke

utnyttj.

orts-

avdrag

Summa

1%

av

kol.

2

Av icke

utnyttj.

proc.- avdrag

Av icke

utnyttj.

orts-

avdrag

Summa

1%

av

kol.

7

l

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Julita.........

5 700

1402

28

1430

25-1

2134

587

31

618

29-0

Julita.......

3 939

1238

25

1263

32-1

797

391

16

4Q7

51-1

Österåker . ..

1761

164

3

167

9-5

1337

196

15

211

15-8

Eldsberga .....

5 279

1706

50

1756

33-3

1948

1126

27

1153

59-2

Tönnersjö . ..

1568

507

34

541

34-5

119

55

6

61

51.3

Eldsberga ...

2 657

971

11

982

37-0

580

403

7

410

70-7

Trönninge . ..

1054

228

5

233

22-1

1249

668

14

682

54-6

Högdal........

• 5 095

676

48

724

14-2

609

90

2

92

15-1

överhogdal ..

626

20

16

36

5-8

19

4

4

21*1

Ytterhogdal..

3 372

618

27

645

19-1

482

69

2

71

14-7

Ängersjö ....

1097

38

5

43

3-9

108

17

17

15-7

Summa

16 074

3 784

126

3 910

24-3

4 691

1803

60

1863

39 7

Tabell C 4. Antal effektiva fastighetsskattekronor (uppräknade siffror) samt mot dessa

svarande uldebiteringshöjning vid borttagande av fastighetsskatten (1950 års taxering

och utdebiteringsbeslut).

Kommuner,

församlingar

Antal effektiva fastighets- skattekronr. Uppräknade siffror

Mo t effektiva fastighetsskattekronor

svarande utdebiteringshöjning

Absoluta

tal

I % av hela

antalet fastig- hetsskattekr.

I % av

samtliga

skattekr.

På grund

av icke

utnyttjat

p roc.avdrag

På grund

av icke

utnyttjat

ortsavdrag

Summa

1

2

3

4

5

6

7

Julita.............

2 319

26-8

4*1

0-24

0-oi

Julita...........

1917

35-7

5-2

0-24

österåker.......

402

12-2

2-1

0-23

O-oi

U''ZO

0-24

Eldsberga .........

3172

40-5

6-7

0-39

0-oi

Tönnersjö.......

688

35-9

8-1

0-42

0-02

Eldsberga .......

1471

43-3

6-7

0-38

0-01

Trönninge.......

1013

40-2

6-0

0-42

0-01

0-43

1 logdal............

913

14-3

1-7

0-14

Q.01

överhogdal......

56

7-1

0-7

0-12

0-01

Ytterhogdal.....

791

18-3

2-1

0-14

Ängersjö........

66

5-1

1-0

0-12

O-oi

0-13

Summa

6 404

28-0

4-1

0-27

0-01

0-28

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Tabell C 5. Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighetsskattekronornas

fördelning å fastigheter av olika storleksklasser m. m.f kommunvis,

1950 drs taxering.

Kommuner

Taxeringsvärde

i klasser

Taxerings- värde, kr.

Antal fastighetsägare

Antal

Därav effektiva

Totalt

Som ej

utnyttjat

procent- avdraget

I %

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Antal

I %av

kol. 6

1

2

3

4

5

6

7

8

Julita

<50 000 ...........

3974 715

242

26

10-7

1987

106

5-3

50 100 000 ...........

512 900

7

1

256

16

6-3

100— 200 000 ...........

237 950

2

1

119

7

5*9

200—1 000 000 ...........

2 172 400

4

3

1086

168

15*5

> 1 000 000 ...........

1 812 800

1

1

907

332

36-6

Ej mantalsskr. ägare.....

1133 275

29

17

567

134

23-6

Juridiska personer........

1556 700

6

5

778

667

85-7

Summa

11400 740

291

54

18-6

5 700

1430

25-1

Eldsberga

<50 000 ...........

3 703900

189

14

7-4

1851

86

4-6

50— 100 000 ...........

1350 300

20

3

.

675

95

14-1

100— 200 000 ...........

726 700

5

—

—

364

—

—

200—1 000 000 ...........

745100

3

2

.

372

194

52-2

> 1 000 000 ...........

1472000

1

1

736

668

90-8

Ej mantalsskr. ägare.....

1486 964

26

17

.

744

426

57-3

Juridiska personer........

1073700

6

5

•

537

287

63-4

Summa

10 568604

250

42

168

5 279

1756

33 3

Högdal

<50 000 .............

2 947151

282

49

17-4

1474

144

9-8

50 100 000 .............

442 200

7

2

.

221

48

21-7

100—200 000 .............

148 000

1

—

—

74

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

823442

61

20

.

412

92

22-3

Juridiska personer........

5 828 800

20

5

2 914

440

15*1

Summa

10189593

371

76

205

5 095

724

142

Samtliga kommuner

<50000...........

10 625 766

713

89

12-5

5 312

336

6-3

50 100 000 ...........

2 305 400

34

6

1152

159

13-8

100 200 000 ...........

1112 650

8

1

557

7

1-3

2ÖÖ 1 000 000 ...........

2 917 500

7

6

1 458

362

24-8

> 1 000 000 ...........

3 284 800

2

2

1643

1000

60-9

Ej mantalsskr. ägare.....

3 443 681

116

54

1723

652

37-8

Juridiska personer........

8 459 200

32

15

4 229

1 394

33-0

Summa

32 148 997

912

172

18-9

16 074

3 910

24-3

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 186.

117

Tabell C 6. Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighets
skaltekronornas

fördelning å fastigheter av olika slorleksklasser m. m., församlingsvis

för i tab. 6 redovisade kommuner; 1950 års taxering.

Församlingar

Taxeringsvärde

i klasser

Taxerings- värde kr.

Antal fastighetsägare

Antal

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Därav effektiva

Totalt

Som ej

utnyttjat

procent- avdraget

I %

Antal

I % av

kol. 6

1

2

3

4

5

6

7

8

Julita

50 000 ...........

1 846 620

123

13

10-6

923

68

7-4

50— 100 000 ...........

326 700

4

_

163

100— 200 000 ...........

134 000

1

1

67

7

10-4

200—1 000 000 ...........

1 318 600

3

2

659

79

12''0

1 000 000 ...........

1 812 800

1

1

907

332

36-6

Ej mantalsskr. ägare.....

975 100

20

11

488

114

23-4

Juridiska personer........

1 464 600

4

4

732

663

90-6

Summa

7 878420

156

32

20-5

3 939

1263

32 1

österåker

50 000 ...........

2128 095

119

13

10-9

1064

38

3-6

50— 100 000 ...........

186 200

3

1

93

16

17-2

100— 200 000 ...........

103 950

l

KO

200—1 000 000 ...........

853 800

1

1

427

89

20’8

Ej mantalsskr. ägare.....

158 175

9

6

79

20

25-3

Juridiska personer........

92100

2

1

.

46

4

8-7

Summa

3 522 320

135

22

163

1761

167

95

Tönnersjö

50 000 .............

1 490 150

100

6

6-o

745

61

8-2

50—100 000 .............

119000

2

_

59

100—200 000 .............

_

_

_

_

_

Ej mantalsskr. ägare.....

567 076

7

5

284

248

87-3

Juridiska personer........

959 600

4

3

.

480

232

48-3

Summa

3 135 826

113

14

124

1568

541

345

Eldsberga

50 000 ...........

1 338 400

61

4

6-6

669

14

2-1

50— 100 000 ...........

509 400

8

1

255

25

9-8

100— 200 000 ...........

621100

4

_

_

311

200—1 000 000 ...........

745 100

3

2

372

194

52-2

1 000 000 ...........

1 472 000

1

1

736

668

90-8

Ej mantalsskr. ägare.....

514 200

4

3

257

26

10-1

Juridiska personer........

114100

2

2

57

55

96-5

Summa

5 314 300

83

13

157

2 657

982

370

Trönninge

<50 000 .............

875 350

28

4

14-3

437

11

2-5

50—100 000 .............

721 900

10

2

361

70

19-4

100—200 000 .............

105 600

1

_

_

53

Ej mantalsskr. ägare.....

405 688

15

9

203

152

74-9

Juridiska personer........

—

—

—

—

Summa

2 108 538

54

15

27-8

1054

233

22-1

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Tabell C 6. (forts.) Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva

faslighetsskattekronornas fördelning å fastigheter av olika storleksklasser m. m., församlingsvis

för i tab. 6 redovisade kommuner; 1950 års taxering.

Församlingar

Taxeringsvärde

i klasser

Taxerings- värde kr.

Antal fastighetsägare

Antal

fastig-

hets-

skatte-

kronor

Därav effektiva

Totalt

Som ej

utnyttjat

procent- avdraget

I %

Antal

I % av

kol. 6

1

2

3

4

5

6

7

8

överhogdal

<50 000 .............

667 517

57

10

17-5

334

36

10-8

50—100 000 .............

104 000

2

—

—

52

—

—

100—200 000 .............

—

—

—

—

—

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

44 667

4

—

—

22

—

—

Juridiska personer........

435 200

4

—

—

218

—

—

Summa

1 251384

67

10

149

626

36

5-8

Ytterhogdal

<50 000 .............

1 894 284

176

31

17-6

947

92

9-7

50—100 000 .............

278 600

4

2

139

48

34-5

100—200 000 .............

148 000

1

—

—

74

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

487 327

33

12

244

65

26-6

Juridiska personer........

3 936 600

10

5

•

1968

440

22-4

Summa

6 744 811

224

50

22-3

3 372

645

191

Ängersjö

<50 000 .............

385 350

49

8

16-3

193

16

8-3

50—100 000 .............

59 600

1

—

—

30

—

—

100—200 000 .............

—

—

—

—

—

—

—

Ej mantalsskr. ägare.....

291 448

24

8

146

27

18-5

Juridiska personer........

1 457 000

6

—

—

728

—

—

Summa

2 193 398

80

16

20-0

1097

43

39

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

119

Bilaga D.

JÄMFÖRELSETABELL BETRÄFFANDE ETT ANTAL FÖR

SKILDA TAXERINGSÅR PROVTAXERADE KOMMUNER.

EFFEKTIVA FASTIGHETSSKATTEKRONOR SAMT

DÄREMOT SVARANDE UTDEBITERINGSHÖJNING.

Kommuner

(församlingar)

Taxe-

ringsår

Antal

skatte-

kronor

Effekti’

Absoluta

tal

/a fastighc

kronor

I % av

antal fas- tighets- skatte- kronor

tsskatte-

I % av

totala

antalet

skatte- kronor

Mot effek- tiva fastig- hets- skattekr.

svarande

utdebite- ringshöj- ning, kr.

1

2

3

5

6

7

Julita, Södermanlands län ....

1950

36 975

1917

35-7

5-2

0-25

1952

43 483

2 334

26-8

5-4

0-37

österåker, Södermanlands län .

1936

4 688

637

45-9

13-6

0-90

1950

19 456

402

12-2

2-1

0-24

1952

24 923

864

18-4

3-5

0-35

Agunnaryd, Kronobergs län ...

1936

2 683

816

67-3

30-4

3-06

1952

17 699

680

17-9

3-8

0-43

Tönnersjö, Hallands län......

1933

1789

718

■70

40-1

7-56

1936

2106

585

53-5

27-8

4-32

1950

8 474

688

35-9

8-1

0-44

1952

14 296

661

20-0

4-6

0-64

Eldsberga, Hallands län......

1950

22 006

1471

43-3

6-7

0-37

1952

26 577

2141

38-1

8-1

0-72

Trönninge, Hallands län .....

1950

17 009

1013

40-2

6-0

0-43

1952

21598

2 497

53-0

11-6

0-87

Östervallskog, Värmlands län ..

1933

1961

877

■74

44-7

8-80

1936

2 216

532

50-8

24-0

3-35

1952

20 478

716

22-3

3ä

0-37

Ådals-Liden, Västernorrl. län .

1933

5 753

2 528

■84

43-9

14-71

1936

6 660

1323

65-1

19-9

3-95

1952

128 783

1273

3-5

1-0

0-n

Överhogdal, Jämtlands län....

1950

7 667

56

7-1

0-7

0-13

1952

11892

120

10-6

1-0

1-06

Ytterhogdal, Jämtlands län ...

1936

6 733

1022

48-5

15-2

2-00

1950

38 457

791

18-3

2-1

0-15

1952

71149

8 999

52-1

12-6

1-12

Ängersjö, Jämtlands län......

1950

6 680

66

5-1

lo

0-13

1952

12 680

404

23-6

3-2

1-07

Nysätra, Västerbottens län ...

1936

6 250

1 745

62-9

27-9

4-86

1952

61108

914

12-1

1-5

0-15

1 Decimal kan ej angivas.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Bilaga E.

UNDERSÖKNING ANGÅENDE FASTIGHETSBESKATTNINGENS

BETYDELSE FÖR NORRLÄNDSKA

SKOGSKOMMUNER.

I den allmänna debatten om fastighetsskatten har som skäl mot dess avskaffande

bland annat framhållits, att sådana norrlandskommuner, där en

stor del av skogsfastigheterna ägdes av aktiebolag, vore — i synnerhet under

lågkonjunktur —- starkt beroende av den fastighetsskatt kommunerna ägde

uppbära av bolagen. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga ansett sig böra

söka belysa den nuvarande betydelsen för de norrländska skogskommunernas

ekonomi av den fastighetsskatt, som belöper å bolagsskogarna. För detta

ändamål har med ledning av uppgifter hämtade från 1945 års allmänna fastighetstaxering

utvalts ett antal sådana kommuner i Västernorrlands län,

där skogsmark och växande skog till övervägande delen ägdes av aktiebolag.

I den mån jämte sålunda utvald kommun annan kommun ingått i nybildad

storkommun har jämväl sådan kommun medtagits i undersökningen, som

på det sättet kommit att omfatta 18 kommuner (fr. o. m. år 1951 18 församlingar,

tillsammans bildande 10 storkommuner). För de undersökta

kommunerna uppgick taxeringsvärdet å skogsmark och växande skog enligt

1945 års fastighetstaxering till sammanlagt 74 107 700 kronor, varav å aktiebolags

skogar belöpte 37 785 000 kronor.

Den utförda undersökningen har omfattat taxeringsåren 1948—1952.

I tabell E 1 lämnas en sammanfattning av undersökningens resultat. Av

tabellen framgår bland annat att för kommunerna sammanlagt ett bortfall

av de å bolagsägd jordbruksfastighet belöpande effektiva fastighetsskattekronorna

skulle medföra en allenast obetydlig höjning av utdebiteringen till

allmän kommunalskatt eller lägst ett öre för år 1952 och högst 9 öre för år

1951.

Såsom tabellen utvisar blir emellertid resultatet annorlunda, därest utdebiteringshöjningen

beräknas för varje kommun (fr. o. in. år 1951 församling)

för sig. Visserligen skulle för flertalet kommuner utdebiteringshöjningen

intet av de undersökta åren uppgå till mer än några få ören, men i

vissa fall skulle höjningen dock bliva icke obetydligt högre än det för samtliga

kommuner beräknade medeltalet.

Taxeringsåret 1951 skulle sålunda utdebiteringshöjningen beträffande två

församlingar (ingående i samma storkommun) uppgå i den ena församlingen

till 36 och i den andra till 37 öre. I den förra av dessa församlingar

var den på bolagsägd jordbruksfastighet belöpande fastighetsskatten i sin

helhet effektiv, vilket innebär att beträffande dylik fastighet någon nettointäkt

icke redovisats. I den senare församlingen var fastighetsskatt hånförlig

till bolagsägd jordbruksfastighet effektiv till 95 procent. I förhållande

till det totala antalet skattekronor uppgick de på bolagsägd jordbruksfastighet

belöpande effektiva fastighetsskattekronorna i det ena fallet till

bortåt 4 procent och i det andra fallet till bortåt 3 procent.

Den för ifrågavarande två församlingar beräknade utdebiteringshöjningen

skulle ha blivit något 10-tal öre högre, därest församlingarna bildat självständiga

kommuner. I vad utdebiteringshöjningen hänförde sig till den

borgerliga utdebiteringen verkade här — liksom ofta eljest — den nya kom
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

121

munindelningen utjämnande. För den storkommun i dess helhet, vari ifrågavarande

församlingar ingår, var sålunda fastighetsskattekronorna effektiva

till allenast 74 procent. Höjningen av den borgerliga utdebiteringen till

storkommunen skulle ha uppgått till 26 öre. Förutom förenämnda församlingar

ingår i storkommunen ytterligare två församlingar. I dessa uppgick

taxeringsåret 1951 antalet effektiva fastighetsskattekronor av bolagsägd

jordbruksfastighet, i den ena till 23 procent och i den andra till 3 procent

av totala antalet sådana fastighetsskattekronor. Bortfallet av effektiva fastighetsskattekronor

av bolagsägd jordbruksfastighet skulle medföra en höjning

av utdebiteringen i den förra församlingen med 27 öre samt i den senare

med 26 öre d. v. s. i sistnämnda fall med det belopp, varmed den för

församlingarna gemensamma borgerliga utdebiteringen skulle ha höjts.

För den församling, beträffande vilken fastighetsskattekronorna av bolagsägd

jordbruksfastighet med 1951 års taxering voro effektiva till 106

procent, förelåg enahanda förhållande vid 1950 års taxering. Även detta

år skulle i berörda församling, som då utgjorde självständig kommun, bortfallet

av förenämnda fastighetsskattekronor medföra en höjning av utdebiteringen

till allmän kommunalskatt, som ifrågavarande år var nära fyra

kronor lägre än nästföljande år, med 36 öre.

Även i fråga om den andra av de båda församlingar, som vid 1951 års

taxering utvisade högsta utdebiteringshöjningen, gäller att förhållandet mellan

effektiva och totala antalet fastighetsskattekronor av bolagdsägd jordbruksfastighet

var detsamma år 1950 som år 1951. Förstnämnda år skulle

utdebiteringshöjningen vid bortfall av effektiva fastighetsskattekronor härrörande

från bolagsägd jordbruksfastighet utgöra 26 öre.

I likhet med vad som var fallet åren 1950 och 1951 skulle även år 1940

ett bortfall av effektiva fastighetsskattekronor av bolagsägd jordbruksfastighet

medföra högre utdebiteringshöj ning i de ovan berörda kommunerna än

i någon av de övriga undersökta kommunerna. Sistnämnda år var i båda

iörenämnda kommuner samtliga fastighetsskattekronor av bolagsägd jordbruksfastighet

effektiva och bortfallet av desamma skulle medföra en utdebiteringshöj

ning i var och en av kommunerna med 33 öre.

Vad slutligen angår taxeringsåret 1948 skulle i en av de bägge kommuner,

varom ovan förmälts, ett bortfall av effektiva fastighetsskattekronor nödvändiggöra

en utdebiteringshöjning av 27 öre. Detta år utgjorde i ifrågavarande

kommun de effektiva fastighetsskattekronorna av bolagsägd jordbruksfastighet

95 procent av totala antalet sådana fastighetsskattekronor.

Bortsett från de i det föregående behandlade i samma storkommun ingående

församlingarna skulle taxeringsåret 1951 ett bortfall av de på bolagsägd

jordbruksfastighet belöpande fastighetsskattekronorna ha medfört en

relativt hög höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt i ytterligare

två församlingar tillsammans bildande en storkommun. I dessa församlingar

var ungefär hälften av nyssnämnda fastighetsskattekronor effektiva

och utdebiteringshöjningen skulle ha uppgått till 30 respektive 31 öre.

Slutligen kan nämnas, att vid 1949 års taxering i en kommun ett bortfall

av effektiva fastighetsskattekronor, uppgående till 61 procent av totala antalet

sådana skattekronor, skulle ha medfört en höjning av utdebiteringen

med 25 öre.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Tabell E 1, utvisande för 18 församlingar (10 kommuner) i Väslernorrlands län minskning

av skatteunderlaget och höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt vid

bortfall av å jordbruksfastighet, ägd av aktiebolag, belöpande effektiva fastighetsskatte
kronor.

Taxeringsår

1948

1949

1950

1951

1952

Antal fastighetsskattekronor av jord- bruksfastighet ägd av aktiebolag ...

18121

15 233

17 941

20 806

28 246

Därav effektiva fastighetsskattekronor

2 221

4 371

3 925

4 727

1355

Totala antalet skattekronor..........

653163

659 200

696 680

603 727

994 188

Minskning därav i procent vid bortfall

av ovanstående effektiva fastighets- skattekronor .....................

0-34

0-66

0-56

0-78

0-14

Utdebiteringshöjning vid bortfall av

ovanstående effektiva fastighets- skattekronor .....................

0-03

0-07

005

0-09

Ooi

Antal församlingar (kommuner), där

utdebiteringshöjningen skulle hava

blivit 0 öre.....................

8

3

4

4

9

1— 5 * .....................

3

7

6

3

9

6—10 » .....................

4

3

4

—

—

11—15 » .....................

1

1

1

5

—

16—20 » .....................

1

1

1

—

—

21—25 * .....................

—

1

—

—

—

26—30 * .....................

1

• -

1

3

—

31—35 » .....................

—

2

—

1

—

36—40 » .....................

—

—

1

2

—

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

123

Bilaga F.

UNDERSÖKNING ANGÅENDE FASTIGHETSBESKATTNINGENS

BETYDELSE FÖR DJURÖ KOMMUN.

Fastighetsbeskattningen är av särskild vikt bland annat för kommuner,

där förekomsten av fastigheter, använda såsom sommarbostäder, är mera

betydande. Sådana fastigheter lämna i allmänhet ringa avkastning, varför

den effektiva fastighetsskatten blir hög. Härtill kommer att i den mån de

i en kommun belägna fastigheterna tagas i anspråk för sommarbostadsändamål,

inkomstskattekronor härflytande från andra förvärvskällor visa

en naturlig tendens att sjunka.

Den nya kommunindelningen har visserligen i nu ifrågavarande hänseende

verkat utjämnande, i det att kommuner av typisk sommarbostadskaraktär

ofta kommit att sammanslås med kommuner av annan karaktär,

men även efter kommunindelningsreformens genomförande finnas kommuner,

där sommarvillorna utgöra en betydande del av det totala fastighetsbeståndet.

En sådan kommun är Djurö, som är belägen i Stockholms skärgård.

Såsom framgår av vidstående tabell F 1 uppgår taxeringsvärdet å samtliga

fastigheter i Djurö kommun till 39 605 100 kronor. Härav belöper

30 187 000 kronor eller 76 procent å fastigheter, ägda av personer, som äro

mantalsskrivna å annan ort. Den helt övervägande delen av sistberörda

fastigheter torde utgöras av sommarbostäder.

Såsom tabellen utvisar utgöra i Djurö kommun skattekronor av fastighet

en betydande del av skatteunderlaget. Icke mindre än 45 procent av totala

antalet skattekronor belöper å fastighetsskattekronor. Berörda procenttal

är också det högsta i riket.

Av tabell F 2 framgår att av totala antalet skattekronor i Djurö kommun

belöpa 34,2 procent d. v. s. över en tredjedel å skattekronor av fastigheter,

som ägas av i kommunen icke mantalsskrivna personer.

Den statistik, de sakkunniga utfört beträffande ett antal landskommuner,

grundar sig på en undersökning av fastighetsägarnas självdeklarationer.

Vad angår Djurö kommun har detta tillvägagångssätt icke kunnat användas.

Det visade sig nämligen att huvuddelen av de fastighetsägare, som här

äro av särskilt intresse, d. v. s. de i annan kommun mantalsskrivna ägarna

till sommarvillor, icke avlämnat särskilda självdeklarationer i Djurö. Sådana

hade icke heller avkrävts dem av taxeringsmyndigheterna, då dessa

tydligen förutsatt, att efter verkställt procentavdrag någon till kommunal

inkomstskatt skattepliktig inkomst icke uppkomme.

Även om sålunda exakta siffror saknas angående nu ifrågavarande fastighetsägares

möjlighet att utnyttja sina procentavdrag, ha de sakkunniga

emellertid med hänsyn bland annat till material, som framkommit vid en

av de sakkunniga i samband med utarbetande av promemoria angående taxering

av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter verkställd statistisk undersökning

rörande Ljusterö kommun — • liksom Djurö belägen i Stockholms

skärgård — ansett sig kunna utgå ifrån att fastighetsskattekronor av sommarvillor

i Djurö vid 1952 års taxering varit effektiva till 80 procent.

En beräkning grundad på förutsättningen, att av skattekronor av fastigheter,

utnyttjade som sommarbostäder av i orten icke mantalsskrivna per
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

soner, 80 procent voro effektiva, skulle innebära, att — som tabell F 2 utvisar

— de effektiva skattekronorna av ifrågavarande art utgjorde 27,4 procent

av totala antalet skattekronor. Ett bortfall av en så betydande del —

över en fjärdedel — av skatteunderlaget skulle givetvis medföra en icke obetydlig

höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt. Hur stor höjningen

skulle bli i den borgerliga och kyrkliga kommunen framgår av kolumnerna

7, 8 och 9 i tabell F 2. De där angivna siffrorna innefattar icke

den höjning av utdebiteringen, som skulle bli en följd av ett bortfall av

effektiva skattekronor av andra fastigheter i Djurö än de, som ägas av personer

mantalsskrivna å annan ort. Ett sådant bortfall skulle medföra en

ytterligare höjning av utdebiteringen med något tiotal ören.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

125

Tabell F 1, utvisande för Djurö kommun taxeringsvärde d fastighetsskatlepliktig

fastighet år 1952, antal skattekronor enligt 1952 års taxeringar samt utdebitering

per inkomstskattekrona enligt beslut dr 1952.

Kommun

Försam-

lingar

Taxeringsvärde

Därav

ägda av

personer

mantals- skrivna å

annan ort

Antal

skattekronor

Utdebitering

Jord-

bruks-

fastighet

Annan

fastighet

Summa

Av

fastig-

het

Av

in-

komst

Sum-

ma

Borg.

kommun

Kyrkl.

kommun

Inalles

1

2

3

4

5

8

7

8

9

10

11

Djurö .....

2 666300

36 938 800

39 605100

30187000

19 802

24 317

44119

6-60

Möja förs.

808800

3 541 100

4 349 900

2071200

2175

4 760

6 935

6-60

1-87

8-27

Djurö »

1397 800

30 310 400

31 708 200

25 282 300

15 854

18 201

34055

6-60

0-87

7-47

Nämndö *

459 700

3087 300

3 547 000

2 833 600

1773

1356

3129

6-80

1-69

8-29

Tabell F 2, utvisande för Djurö kommun enligt 1952 års taxeringar dels totala antalet

skattekronor och dels antalet effektiva skattekronor av fastighet, som äges av person, som

icke mantalsskrivits i kommunen, samt erforderlig höjning av utdebiteringen vid bortfall

av de effektiva skattekronorna.

Kommun

Församlingar

Antal skattekronor av

fastighet ägd av person, ej

mantalsskriven i komm.

Därav beräknade

effektiva fastig- hetsskatte- kronor

Erforderlig höjning av utde- biteringen vid bortfall av

beräknade effektiva fastig- hetsskattekronor enl. kol. 5

i

abso-

luta

tal

i procent av totala

antalet

i

abso-

luta

tal

i procent

av totala

antalet

skatte- kronor

Borg.

kommun

Kyrkl.

kommun

In-

alles

fastighets-

skatte-

kronor

skatte-

kronor

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Djurö .......

15 093

76-2

34-2

12 074

27-4

2-49

Möja förs. ..

1035

47-8

14-9

828

11-9

2-49

0-23

2-72

Djurö » ..

12 641

79-7

37-1

10113

29-7

2-49

0-37

2-86

Nämndö * ..

1417

79-9

45-3

1133

36-2

2-49

0-96

3-45

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Bilaga (i.

UNDERSÖKNING ANGÅENDE FASTIGHETSBESKATTNINGENS

BETYDELSE FÖR NORRTÄLJE STAD M. M.

För alt klargöra fastighetsbeskattningens betydelse för städerna och utröna

verkningarna av dess avskaffande ha de sakkunniga gjort en statistisk

undersökning beträffande Norrtälje stad avseende 1952 års inkomst- och

fastighetstaxering. Undersökningen har jämväl haft till syfte att belysa fastighetsskattebördans

fördelning å olika grupper av fastighetsägare/

Det sammanlagda taxeringsvärdet å inom Norrtälje stad belägna fastigheter

uppgick enligt 1952 års fastighetstaxering till 50 367 900 kronor. Härav

belöpte 44 389 900 kronor å annan fastighet ägd av annan än aktiebolag.

Beträffande eu betydande del av hithörande fastighetsbestånd —- motsvarande

ett taxeringsvärde av 8 280 400 kronor — hade självdeklaration till

ledning för inkomsttaxeringen icke avgivits, över en tredjedel av sistnämnda

taxeringsvärde hänförde sig till kommunägd fastighet, varför skattskyldighet

till statlig inkomstskatt icke föreligger. Av återstoden belöpte ett belopp

av 4 467 100 kronor å fastigheter, ägda av bostadsrättsföreningar. Dessa

fastigheter voro nyuppförda och lägenheterna hade ännu icke upplåtits

åt föreningsmedlemmarna. Till övervägande del ägdes berörda fastigheter

av byggmästare, bosatta å annan ort, vilka icke avlämnat särskild självdeklaration

och icke heller avkrävts sådan, då nettointäkten förutsatts vara

ringa eller i varje fall icke av den storlek, att efter verkställt procentavdrag

någon till kommunal inkomstskatt återstående inkomst kunde ifrågakomma.

Taxeringsvärdet å inom Norrtälje stad belägen jordbruksfastighet uppgick

till 1 207 500 kronor. Till denna grupp har hänförts jämväl sådan som

annan fastighet taxerad fastighet, vilken av ägaren redovisats å jordbruksbilaga.

Vad slutligen angår fastighet, ägd av aktiebolag, uppgick taxeringsvärdet

därå till 4 778 500 kronor.

Undersökningens resultat redovisas i tabell G 1.

I tabellen har till en särskild grupp, betecknad som kommunägd, hänförts

fastigheter — såväl jordbruks- som annan fastighet — ägda av Norrtälje

stad, Stockholms läns landsting samt tingshusbyggnadsskyldige. Som

en andra grupp har upptagits övrig jordbruksfastighet. Annan fastighet

har fördelats å fastigheter, använda i ägarens rörelse, fastigheter, tillhöriga

bostadsrättsföreningar, en- och tvåfamilj sfastigheter samt övriga fastigheter,

d. v. s. egentliga uthyrningsfastigheter.

I kolumn 3 i tabellen har angivits antalet effektiva fastighetsskattekronor,

d. v. s. det antal skattekronor, varmed skatteunderlaget skulle ha minskat,

därest fastighetsskatten avskaffats och staden för sitt utdebiteringsbehov

varit helt hänvisad till inkomstskatteunderlaget. Härvid har hänsyn

icke tagits till den effektiva fastighetsskatt, som kan belöpa å icke utnyttjade

allmänna avdrag och ortsavdrag. Det visade sig nämligen, att de effektiva

fastighetsskattekronor, som belöpte å berörda avdrag, voro till antalet

så obetydliga, att de icke nämnvärt kunde påverka undersökningens resultat.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

127

Det i kolumn 3 angivna antalet effektiva fastighetsskattekronor hänför sig

sålunda uteslutande till icke utnyttjade procentavdrag. Undersökningen har

härvidlag utförts i form av provtaxering. 1 stället för att såsom skett vid

1952 års inkomsttaxering beräkna procentavdraget å 1951 års taxeringsvärden

har avdraget beräknats å de taxeringsvärden, som framkommit vid 1952

års fastighetstaxering. Härigenom har erhållits ett resultat, som bättre överensstämmer

med de förhållanden, som komma att råda under åren intill

nästkommande allmänna fastighetstaxering.

För fullständighetens skull ha vid beräkningen av antalet effektiva fastighetsskattekronor

även medtagits fastigheter, beträffande vilka självdeklaration

icke avgivits. Härvid har för kommunägda fastigheter fastighetsskattekronorna

ansetts vara till hela sitt antal effektiva. I övrigt har beträffande

olika grupper av fastigheter, nämligen annan fastighet, ägd av bostadsrättsföreningar,

annan fastighet, ägd av aktiebolag, övrig annan fastighet samt

jordbruksfastighet förutsatts, att icke deklarerade fastigheter lämnat samma

procentuella avkastning som deklarerade fastigheter. På angivet sätt för

icke deklarerade fastigheter beräknade effektiva fastighetsskattekronor ha

vad angår fastigheter ägda av bostadsrättsföreningar hänförts till denna

grupp av fastigheter, medan effektiva fastighetsskattekronor för övriga icke

deklarerade fastigheter upptagits som eu särskild grupp.

I kolumn 4 i tabellen angives antalet effektiva fastighetsskattekronor i

procent av antalet totala fastighetsskattekronor. Bortsett från fastigheter,

agda av kommun, där fastighetsskattekronorna i enlighet med vad ovan

angivits beräknats vara effektiva till hela sitt belopp, är procenttalet högst i

fråga om fastigheter, som ägas av bostadsrättsföreningar. Här uppgår "procenttalet

till 93,4 procent, vilket innebär, att beträffande ifrågavarande fastigheter

procentavdraget vare sig av bostadsrättsföreningarna såsom sådana

eller dess medlemmar kunnat utnyttjas annat än i synnerligen obetydlig omfattning.

Den fastighetsskatt, som i Norrtälje stad erlägges av bostadsrättsföreningarna,

är sålunda effektiv till så gott som hela sitt belopp.

Även för ägare av en- och tvåfamiljshus ha möjligheterna att utnyttja procentavdraget

visat sig vara begränsade. Beträffande ifrågavarande fastigheter

uppgår sålunda det å icke utnyttjade procentavdrag belöpande antalet

effektiva fastighetsskattekronorna uttryckta i procent av antalet totala fastighetsskattekronor

till 87,4 procent.

Vad angår fastigheter, avsedda för uthyrning, uppgår för dessa procenttalet

effektiva fastighetsskattekronor till ett betydligt lägre tal än det, som

gäller för bostadsrättsföreningar och eu- och tvåfamiljshus, nämligen till

58,2 procent. Ägare av dylika fastigheter kunna sålunda utnyttja nära hälften

av procentavdraget.

För jordbruksfastighet och fastighet, använd i ägarens rörelse, är den effektiva

fastighetsskatten mera obetydlig; uttryckt i procent av den totala

fastighetsskatten uppgår den för jordbruksfastighet till 13 procent och för

rörelsefastighet till 21 procent.

I kolumn 5 i tabellen har för de olika grupperna av fastigheter i procent

angivits deras andel av det effektiva fastighetsskatteunderlaget. Ä kominunägd

fastighet belöper 8 procent, å rörelse 4 procent samt å icke deklarerad

fastighet 3 procent. Av återstående effektiv fastighetsskatt, tillhopa utgörande

85 procent, belöper å bostadsrättsföreningar 21 procent, å en- och tvåfamiljshus

38 procent samt å uthyrningsfastigheter 26 procent. Tillsammans

svarar salunda bostadsrättsföreningar samt eu- och tvåfamiljshus för över

hälften eller för 59 % av den i Norrtälje stad utgående effektiva fastighetsskåt

ten.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj. ts proposition nr 186.

Av skäl, som framgår av vad de sakkunniga anföra i annat avsnitt av utredningen,

ha de sakkunniga ansett sig böra genom ytterligare bearbetning

av det Norrtälje stad avseende statistiska materialet söka belysa konsekvenserna

för kommun och fastighetsägare av en anordning, enligt vilken fastighetsskatten

beräknades icke å det åsatta taxeringsvärdet utan å ett i förhållande

till detta reducerat värde. Resultatet av undersökningen framgår

av tabell G 2.

I första hand ha undersökts verkningarna — i fråga om den effektiva fastighetsskattens

storlek och dess fördelning å de olika grupperna av fastighetsägare

— av ett system, enligt vilket för varje fastighet taxeringsvärdet

minskades med ett belopp av 20 000 kronor. Såsom framgår av tabellen skulle

detta innebära, att de effektiva fastighetsskattekronorna reducerades till

10 495 kronor eller uttryckt i procent av totala antalet fastighetsskattekronor

från 70,4 till 41,7 procent. Ifrågavarande anordning skulle naturligen innebära

en lättnad i fastighetsbeskattningen särskilt för en- och tvåfamiljsfastigheterna.

För berörda fastigheter skulle sålunda antalet effektiva fastighetsskattekronor

sjunka från 6 780 kronor till 2 381 kronor och fastighetsskatteeffekten

uttryckt i procent från 87,4 procent till 30,7 procent. Beträffande

egentliga uthyrningsfastigheter skulle anordningen medföra en minskning

av antalet effektiva fastighetsskattekronor med 1 587 kronor och en

sänkning av fastighetsskatteeffekten från 58,2 procent till 37,9 procent. Lättnaden

för fastigheter tillhöriga bostadsrättsföreningar skulle bli mera obetydlig.

För dessa fastigheter skulle minskningen av de effektiva fastighetsskattekronorna

utgöra allenast 259 kronor och fastighetsskatteeffekten skulle

icke sjunka med mer än 4 procent — från 93,4 till 89,2 procent.

Enligt ett andra alternativ, innebärande att för varje fastighet avdrag å

det åsatta taxeringsvärdet medgåves med 20 000 kronor per lägenhet, skulle

de effektiva fastighetsskattekronorna sjunka till 4 162 kronor. För fastigheter,

tillhöriga bostadsrättsföreningar, och för uthyrningsfastigheter skulle

den effektiva fastighetsskatten reduceras till en obetydlighet eller uttryckt i

procent av den totala fastighetsskatten till 3,2 procent för bostadsrättsföreningshus

och till 7,o procent för uthyrningsfastigheter. För en- och tvåfamilj

sfastigheter skulle däremot lättnaden i förhållande till vad som bleve

fallet, därest avdraget å taxeringsvärdet begränsades till 20 000 kronor för

varje fastighet, bliva mera begränsad. En fördelning av de effektiva fastighetsskattekronor,

som skulle återstå enligt nu ifrågasatta system, utvisar

att huvuddelen härav belöpte å en- och tvåfamilj sfastigheter. Belastningen

å dessa fastigheter framträder än tydligare vid frånräkning av de å kommunägda

fastigheter belöpande effektiva fastighetsskattekronorna. Av härefter

återstående effektiv fastighetsskatt skulle en- och tvåfamilj sfastigheter

komma att svara för närmare 60 procent.

Den höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt, som fastighetsskattens

avskaffande skulle medföra för Norrtälje stad, har på grundval av

de i tabell G 1 återgivna siffrorna beräknats till 95 öre.

Skulle det system genomföras, enligt vilket vid beräkning av fastighetsskatten

det fastighet åsatta taxeringsvärdet reducerades med 20 000 kronor,

bleve utdebiteringshöjningen 42 öre. Vid genomförande av en anordning, innebärande

en reducering av taxeringsvärdet med 20 000 kronor per lägenhet,

komme den beräknade utdebiteringshöjningen att uppgå till 75 öre.

Vid beräkning av ovan angivna höjningar av utdebiteringen till allmän

kommunalskatt har — i likhet med vad som skett vid beräkning av utdebiteringshöjningar

beträffande övriga de sakkunnigas utredning omfattande

kommunerna — hänsyn icke tagits till att fastighetsskatten i realiteten beräknas

på grundval av den utdebitering, som fastställes två år tidigare än

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

129

den utdebitering, efter vilken inkomstskatten beräknas, utan har uträkningen

av den effektiva fastighetsskatten skett med hänsyn till den för inkomstskatten

gällande utdebiteringen.

Ehuru detta icke mera avsevärt påverkar beräkningen av utdebiteringshöjningen

har doek vad angår Norrtälje stad hänsyn tagits till den minskning

av inkomstskattekronorna, som skulle inträda, därest procentavdraget

beräknades å de höjda taxeringsvärden, som fastställts vid 1952 års allmänna

fastighetstaxering.

Liksom vid beräkning av utdebiteringshöjningen i Stockholms stad har

beträffande Norrtälje stad beaktats, att bortfallet av effektiva fastighetsskattekronor

av Norrtälje stad tillhöriga fastigheter icke innebär ett reelt inkomstbortfall.

9 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr ISO.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Tabell G 1, utvisande för taxeringsåret 1952 beträffande Norrtälje stad antalet effektiva

fastighetsskaltekronor och deras fördelning d olika slag av fastigheter.

Antalet effektiva fastig- hetsskattekronor

Effektiva

fastighets- skattekronor

fördelade i

procent å olika

grupper av

fastigheter

Fastigheter

Taxerings-

värden

absoluta

tal

i procent av

totala an- talet fastig- hetsskatte- kronor

1

2

3

4

5

Kommunägd.....................

2 948 800

1474

100-o

8

Jordbruksfastighet................

862 800

56

13-0

Annan fastighet:

Rörelse........................

6191700

654

21-1

4

Bostadsrättsföreningar...........

7 757 600

3 718

93-4

21

En- och tvåfamilj shus...........

15 518 000

6 780

87-4

38

Övriga.........................

15 644 200

4 555

58-2

26

Ej deklarerade .................

1 444 800

486

67-3

3

Totalt

50 367 900

17 723

70-4

100

Tabell G 2, utvisande för taxeringsåret 1952 beträffande Norrtälje stad antalet effektiva

fastighetsskaltekronor, därest för varje fastighet fastighetsskatten beräknades ä ett med

20 000 kronor reducerat taxeringsvärde samt antalet effektiva fastighetsskaltekronor,

därest för varje fastighet fastighetsskatten beräknades å ett med 20 000 kronor per

lägenhet reducerat taxeringsvärde.

Fastigheter

Taxeringsvärdet för varje fastig- het reducerat med 20 000 kronor

Taxeringsvärdet för varje fastig- het reducerat med 20 000 kronor

per lägenhet

Antalet effektiva fas- tighetsskattekronor

Effektiva

fastighets-

Antalet effektiva fas- tighetsskattekronor

Effektiva

fastighets- skattekronor

fördelade i

procent å

olika grupper

av fastig- hetsägare

i

absoluta

tal

i procent

av totala

antalet

fastighets- skatte- kronor

skalleki uliul

fördelade i

procent å

olika grupper

av fastig- hetsägare

i

absoluta

tal

i procent

av totala

antalet

fastighets- skatte- kronor

1

2

3

4

5

6

7

Kommunägd...........

920

62-4

9

1039

70-5

25

Jordbruksfastighet......

0

0

Annan fastighet:

Rörelse..............

540

17-4

5

604

19-5

15

Bostadsrättsföreningar

3 459

89-2

33

123

3-2

3

En- och tvåfamilj shus.

2 381

30-7

23

1803

23-2

43

Övriga..............

2 968

37-9

28

477

7-0

11

Ej deklarerade .......

227

29-2

2

116

16-1

3

Totalt

10 495

41 7

100

4162

16-5

100

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

131

Bilaga H.

UNDERSÖKNING ANGÅENDE FASTIGHETSBESKATTNINGENS

BETYDELSE FÖR STOCKHOLMS STAD.

För att erhålla exakta uppgifter angående fastighetsbeskattningens betydelse

för Stockholms stad skulle erfordras statistisk bearbetning av samtliga

de självdeklarationer, som i Stockholm avgivits av ägare till fastighet.

För en ungefärlig beräkning har emellertid en mera begränsad undersökning

ansetts vara tillfyllest.

I till denna bilaga logad tabell H 1 föreligger resultatet av en undersökning

beträffande fyra taxeringsdistrikt i Stockholm. Taxeringsdistrikten äro

utvalda med tanke på att utredningsmaterialet bör vara i görligaste mån

representativt för staden i dess helhet.

De i tabellen angivna effektiva fastighetsskattekronorna hänföra sig uteslutande

till icke utnyttjade procentavdrag. Hänsyn har sålunda icke tagits

till i vad mån garant iskal tesys temet medfört att allmänna avdrag och ortsavdrag

icke kunnat utnyttjas. Detta förhållande har emellertid icke nämnvärt

kunnat påverka undersökningens resultat, då det endast i rena undantagsfall

lär inträffa, att fastighetsägare i Stockholm icke vid sidan av fastighetsinkomst

har inkomst av annan förvärvskälla av sådan storlek, att

denna förslår att täcka såväl allmänna avdrag som ortsavdrag.

De till grund för undersökningen liggande uppgifterna angående fastighetsägarnas

nettointäkter äro hämtade ur fastighetsbilagorna till 1952 års

allmänna självdeklarationer. De effektiva fastighetsskattekronorna ha i första

hand framräknats som en skillnad mellan de i fastighetsbilagorna upptagna

procentavdragen och berörda nettointäkter. Hänsyn har sålunda här

icke tagits till de genom 1952 års allmänna fastighetstaxering vidtagna höjningarna

av taxeringsvärdena. De i kolumnerna 5 och 6 i tabellen angivna

uPPgifterna återspegla i stället förhållandena, så som dessa skulle ha gestaltat

sig, därest berörda fastighetstaxering icke ägt rum.

I andra hand har verkställts en provtaxering i den form, att procentavdragen

icke upptagits till de i fastighetsbilagorna angivna beloppen utan

beräknats å de nya taxeringsvärdena. De på så "sätt erhållna siffrorna — upptagna

i kolumnerna 9 och 10 i tabellen — giva uttryck för de förhållanden,

som komma att råda under åren intill nästkommande allmänna fastighetstaxering.

I syfte att få belyst jämväl fastighetsbeskattningens betydelse för fastighetsägarna

har gjorts en uppdelning av fastigheterna å olika ägarkategorier.

Såsom framgår av kolumnerna 6 och 10 föreligga de olika kategorierna

emellan stora variationer med avseende å fastighetsskattens effekt. Det

må anmärkas, att procenttalet för fastigheter ägda av bostadsrättsföreningar

icke utgör ett exakt beräknat medeltal utan har framkommit genom en

stickprovsvis utförd undersökning av ett par bostadsrättsföreningar.

I tabell H 2 har på grundval av 1951 års taxeringsvärden och de vid 1952

års inkomsttaxering redovisade fastighetsintäkterna gjorts ett försök till

beräkning av antalet effektiva fastighetsskattekronor av hela fastighetsbeståndet

i Stockholm. En uppdelning har skett å olika kategorier av fastigheter.

Beträffande fastigheter tillhöriga Stockholms stad, sex större fastighetsaktiebolag,

samtliga försäkringsbolag samt kommunala bostadsbolag,

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

allmännyttiga bostadsföretag och liknande ha uppgifter införskaffats angående

såväl taxeringsvärden som effektiva fastighetsskattekronor. Vad angår

övriga kategorier ha taxeringsvärdena måst beräknas uppskattningsvis. För

beräkning av effektiva fastighetsskattekronor ha beträffande fastigheter tillhöriga

sistnämnda kategorier använts de i tabell H 1 kolumn 6 angivna procenttalen.

Med ledning av de i tabellerna H 1 och H 2 redovisade uppgifterna har beräknats

den ungefärliga höjning av den kommunala utdebiteringen i Stockholm,

som ett avskaffande av fastighetsskatten skulle medföra. Härvid har

tagits i beaktande, att ett bortfall av den å stadens egna fastigheter belöpande

effektiva fastighetsskatten icke skulle innebära en reell inkomstminskning

för staden. Om man utgår ifrån de i tabell H 1 angivna procenttalen

för fastighetsskatteeffekten skulle utdebiteringshöjningen bli respektive

73 och 80 öre. Läggas de i tabell H 2 upptagna effektiva fastighetsskattekronorna

till grund för beräkningen, erhålles en utdebiteringshöjning av 65

öre. Sistnämnda siffra torde giva det riktigaste uttrycket för den utdebiteringshöjning,

som i Stockholm skulle erfordras för att täcka förlusten vid

bortfall av de på grundval av 1951 års taxeringsvärden beräknade effektiva

fastighetsskattekronorna. Tages hänsyn till den vid 1952 års allmänna fastighetstaxering

genomförda höjningen av taxeringsvärdena torde utdebiteringshöjningen

vid avskaffande av fastighetsskatten kunna få beräknas till

omkring 70 öre.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

133

Tabell H 1, utvisande för taxeringsåret 1952 effektiva skattekronor av fastigheter i

Oskars 2:a, Adolf Fredriks 2:a, Sofia 2:a och Enskede 4:e taxeringsdistrikt i

Stockholms stad.

Antal

fastig-

heter

1951

års

taxe-

Antal

fastig- hets- skatte- kronor

beräk- nade å

1951 års

taxe- rings- värden

Därav

effektiva

fastighets-

skattekronor

1952

års

taxe-

Antal

fastig- hets- skatte- kronor

beräk- nade å

1952 års

taxe- rings- värden

Därav

effektiva

fastighets-

skattekronor

Fastigheter tillhöriga

rings- värden

i 1000- tal

kronor

i

abso-

luta

tal

pro-

cent

rings- värden

i 1 000- tal

kronor

i

abso-

luta

tal

i

pro-

cent’

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

Fysiska personer:

Hyresfastigheter ....

259

118 392

59 196

33 902

57-3

135 370

67 685

43134

63-7

En- och tvåfamilj s- fastigheter.......

811

15 297

7 649

6111

79-9

20 281

10141

8 589

84-7

Bostadsrättsföreningar.

38

20 836

10 418

9 376

90-o

24 760

12 380

11142

90-0

Fastighetsföreningar

och fastighetsbolag .

40

39 513

19 757

15 575

78-8

59 441

29 721

24134

81-2

Försäkringsbolag.....

16

25 695

12 848

3 795

29-5

29 540

14 770

5 682

38-5

Till statlig inkomstskatt

icke skattskyldiga

stiftelser m. fl......

11

6 575

3 288

3 288

100 o

7 890

3 945

3 945

100-O

Övriga juridiska perso- ner ...............

30

17 159

8 580

5140

59-9

20 054

10 027

6 728

67i

Fastigheter som an- vändas i av ägaren

bedriven rörelse ....

23

4 841

2 421

500

20-7

5 070

2 535

552

21-8

Samtliga fastigheter

1228

248 308

124 157

77 687

62-6

302 406

151 204

103 906

68-7

Tabell H 2, utvisande för taxeringsåret 1952 på grundval av 1951 års taxeringsvärden

beräknade effektiva skattekronor av fastigheter i Stockholms stad.

1951 års

taxerings- värden i

1 000-tal

kronor

Antal

fastighets- skattekronor

beräknade å

1951 års

taxerings- värden

Därav effektiva fastig- hetsskattekronor

Fastigheter tillhöriga

i absoluta

tal

i procent

1

2

3

4

5

Stockholms stad.....................

292 524

146 262

146 262

100-o

Sex större fastighetsaktiebolag........

122 573

61 287

32 551

53-1

Försäkringsbolag.....................

177 611

88 806

6 785

7-6

Kommunala bostadsbolag, allmännyttiga

bostadsföretag och liknande........

400 464

200 232

188 020

93-9

Bostadsrättsföreningar................

700 000

350 000

315 000

90-0

En- och tvåfamilj sfastigheter.........

510 000

255 000

204 000

79-9

Hyresfastigheter, tillhöriga andra ägare

än de ovan nämnda...............

3 000000

1500000

859 500

57-3

Fastigheter, som användas i av ägaren

bedriven rörelse...................

1 537 950

768 976

159 177

20-7

Jordbruksfastigheter.................

19 138

9 669

2 392

25-0

Summa

6 760 260

3 380 131

1 913 687

56 6

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 186

Bilaga I.

Förslag

till

Lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) m. m.

Härigenom förordnas dels att 2 §, 4 §, 11 §, 14 §, 47 §, 48 §, 2 inom.,

50 §, 51 §, 52 §, 60 §, 62 §, 63 §, 64 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) samt anvisningarna till 50 § punkterna 1 och 2,

58 § punkt 2, 60 §, 62 §, 69 § och 70 § nämnda lag1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels att 15 § samma lag skall upphöra att

gälla, dels att i sagda lag skall införas en ny paragraf, benämnd 71 a §, dels

ock att kapitelrubriken till 3 kap. ävensom underrubrikerna till 50 och 51 §§

samt till 64—71 §§ skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Allmän kommunalskatt utgår för fastighet (fastighetsskatt) och för inkomst

(kommunal inkomstskatt) på grundval av ett för en var skattskyldig

beräknat taxerat belopp.

I det taxerade beloppet skall ingå såsom underlag för fastighetsskatt fem

kronor för varje etthundra kronor av fastighets taxeringsvärde och

såsom underlag för kommunal inkomstskatt enligt denna lag uppskattad

inkomst.

Det taxerade beloppet, i förekommande fall minskat med avdrag som avses

i 48—50 §§, utgör beskattningsbart belopp.

För varje krona beskattningsbart belopp påföres skattskyldig ett skatteöre.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.

4 §.

Fastighetsskatt utgöres för skattepliktig fastighet.

Skattepliktig är---5 §.

Med fastighet--— till fastighet.

11 §.

Taxeringsvärde utföres----åsatta taxeringsvärdet.

Uppgår taxeringsenhets hela värde icke till 100 kronor, skall detta värde

införas endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn.

14 §.

Skattskyldigheten skall bedömas med hänsyn till förhållandena under kalenderåret

före taxeringsåret. Har fastighet under nämnda kalenderår bytt

ägare, skall skattskyldigheten fördelas mellan ägarna i förhållande till den

tid, en var av dem ägt fastigheten.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1947:590, av 48 § 2 mom se 1950: 252, av 50 § 2 mom. se 1951: 422,

av 51 § se 1951: 328, av 52 § 1 mom. se 1952: 405, av 60 § se 1952: 377, av 62 § se 1943: 856,

av anvisningarna till 50 § punkterna 1 och 2 se 1951: 422 samt av anvisningarna till 62 § se

1950: 252.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

3 KAP.

135

Om kommunal inkomstskatt samt taxerat och beskattningsbart belopp.

47 §.

Sammanlagda beloppet av dels den inkomst från en eller flera förvärvskällor,

vilken är skattepliktig i en kommun, med avdrag i förekommande

fält enligt 46 § dels ock ett belopp motsvarande för helt år räknat fem kronor

för varje etthundra kronor av taxeringsvärdet å fastighet, för vilken

den skattskyldige har att i samma kommun erlägga fastighetsskatt, utgör

den skattskyldiges inom kommunen taxerade belopp.

Det taxerade beloppet skall angivas i jämna tiotal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller,

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under

hela beskattningsåret, äger att å det i hemortskommunen taxerade beloppet

åtnjuta kommunalt ortsavdrag på sätt nedan sägs.

Skattskyldig, som--- 2 000 kronor.

Skattskyldig, som----stycke sägs.

Annan skattskyldig--- 1 400 kronor.

Beskattningsbart belopp.

1 mom. Skattskyldigs inom en kommun beskattningsbara belopp skall,

med iakttagande av vad nedan i 51 och 52 §§ stadgas, fastställas enligt de

i 2 och 3 mom. angivna grunder.

2 mom. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen det

beskattningsbara beloppet av det taxerade beloppet minskat med kommunalt

ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit

väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt

tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet,

må efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande den skattskyldiges

taxerade belopp minskas, förutom med kommunalt ortsavdrag, med

ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 3 000

kronor.

Om skattskyldigs---— ovan sägs.

Skattskyldig, vars---stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör för

skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbart belopp.

3 mom. För skattskyldig, som i 2 inom. avses, såvitt angår annan kommun

än hemortskommunen, så ock för annan skattskyldig," utgör det taxerade

beloppet tillika beskattningsbart belopp.

51 §.

För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret, inträder skatteplikt enligt denna lag

i hemortskommunen: då det beräknade beskattningsbara beloppet där

uppgår till minst 20 kronor;

i annan kommun: då det beräknade beskattningsbara beloppet där

uppgår till minst 100 kronor.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

För annan skattskyldig än i första stycket sägs inträder skatteplikt, då

det beräknade beskattningsbara beloppet i kommunen uppgår till minst 100

kronor.

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras

en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives,

helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga inkomst,

må bristen avräknas å den andra makens inkomst i samma kommun.

Underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom,

som uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra makens

inkomst i samma kommun av förvärvskälla av samma slag. Ortsavdrag beräknas

för en var av makarna till hälften av det belopp, som i 48 § 2 mom.

andra stycket sägs, dock att, om sådan del av ortsavdraget helt eller delvis

ej kunnat utnyttjas å den ena makens taxerade belopp, bristen må avräknas

å den andra makens taxerade belopp. Avdrag, som i 50 § 2 mom. andra eller

tredje stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig under iakttagande

av att avdraget för makarna tillsammans icke må överstiga det i 50 § 2 mom.

andra stycket angivna högsta beloppet.

Skola makarna —- — — högre ortsgruppen.

2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i

fråga om taxering enligt denna lag anses såsom av varandra oberoende

skattskyldiga.

60 §.

Finnes inom kommun, municipalsamhälle eller annat administrativt område,

inom vilket menighet äger utöva beskattningsrätt, skall vid taxering

enligt denna lag för en var skattskyldig angivas, huru stor del av beskattningsbart

belopp som å dylikt område belöper, och skola därvid de här

ovan givna bestämmelser om beskattningsort hava motsvarande tillämpning.

Innefattar stad flera församlingar, skall dock fysisk person, som skall där

mantalsskrivas, för av honom i staden bedriven rörelse beskattas i den

församling, där han skall mantalsskrivas.

62 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid

taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftsskyldig,

underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning och har därav föranletts,

att han icke blivit enligt denna lag inom vederbörande kommun

taxerad för inkomst eller att han blivit därstädes för lågt taxerad för inkomst,

skall han där eftertaxeras för vad som genom berörda förfarande

förut undgått taxering.

Eftertaxering må--- — för registrering.

63 §.

Med avseende å beräkningen av det antal skattekronor och skatteören, i

förhållande till vilket allmän kommunalskatt skall enligt 1 § utgöras, skall

genom eftertaxering fastställt beskattningsbart belopp vara likställt med

annat beskattningsbart belopp, som fastställts vid taxering det år, då eftertaxeringen

skett.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Särskilda bestämmelser.

64 §.

1 mom. Vid taxering enligt denna lag skall med ägare av fastighet likställas

den, soin jämlikt 13 § är att anse såsom ägare eller i ägares ställe

skattskyldig för fastighet.

71 a §.

Ingår i taxerat belopp underlag för fastighetsskatt, skall påförd skatt,

i den mån den belöper på ett beskattningsbart belopp, icke överstigande det

för den skattskyldige beräknade underlaget för fastighetsskatt, utgöra sådan

skatt. I övrigt utgör påförd skatt kommunal inkomstskatt.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954 men skall icke tillämpas vid

taxering nämnda år.

Fastighetsskatt enligt lagens äldre lydelse påföres sista gången år 1953.

Anvisningar

till 50 §.

1. Den----beslut.

Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade

existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande,

varom i 50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga

medgivas med så stort belopp, dock högst 3 000 kronor, att den

skattskyldige icke påföres beskattningsbart belopp.

Är —---arbetsinkomst.

2. Därest skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende av vad han

i form av folkpension eller i 50 § omförmält änke- eller änklingsbidrag uppburit,

bör det taxerade beloppet regelmässigt minskas med ett belopp motsvarande

vad han sålunda uppburit, dock högst 3 000 kronor. Om den skattskyldige

mot låg avgift vistats å sjukhus eller annan anstalt eller om hans

levnadskostnader rönt inverkan av annan därmed jämförlig omständighet,

bör det belopp, varmed det taxerade beloppet enligt vad nyss sagts må

minskas, jämkas med hänsyn därtill.

Om----föranleda.

till 58 §.

2. Beträffande — ----ägt rum.

Vid taxering av statens inkomst av rörelse, som avser att medelst ledning

tillhandahålla elektrisk kraft, skall, därest kraft levererats till statens kommunikationsverk

med tillhörande byggnader och anläggningar eller till sådan

statens industriella verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose

statens egna behov, iakttagas följande. Inkomsten i dess helhet beräknas

i vanlig ordning. Från den samlade inkomsten dragés därefter den del därav,

som härrör från leverans av kraft till statens kommunikationsverk eller

nämnda industriella verksamhet. Återstoden utgör taxerat belopp. Kan den

inkomst, som härrör från leverans av kraft till statens kommunikationsverk

eller nämnda industriella verksamhet, icke på annat sätt tillförlitligen

beräknas, må den upptagas till så stor del av hela inkomsten, som den till

sagda verk och industriella verksamhet levererade kraften utgör av all

från kraftverket levererad kraft. Vid fördelningen av den å förbrukningen

10 Bihang till riksdagens protokoll 1953. i samt. Nr 130.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

belöpande delen av inkomsten skall hänsyn icke tagas till kraft, som levererats

till statens kommunikationsverk eller nämnda industriella verksamhet,

och skall ej heller vid fördelning å olika kraftverk av den på dem belöpande

delen av inkomsten andel tillgodoräknas kraftverk, i den mån från detsamma

levererats kraft till dylikt ändamål.

till 60 §.

Till ledning vid tillämpningen av 60 § anföres följande exempel:

A. är mantalsskriven i det inom kommunen B belägna municipalsamhället

C och har bedrivit rörelse inom den del av kommunen, som är belägen utanför

municipalsamhällets område. Han har haft inkomst dels av rörelsen till

belopp av 9 000 kronor och dels av kapital till belopp av 3 000 kronor eller

sålunda tillhopa 12 000 kronor. Efter frånräknande av allmänna avdrag,

ortsavdrag m. m. utgör det beskattningsbara beloppet 8 000 kronor. Av sistnämnda

belopp skola alltså 2 000 kronor upptagas såsom belöpande å municipalsamhället.

till 62 §.

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna om eftertaxering anföres

följande exempel:

En ensamstående person, bosatt å ort tillhörande ortsgrupp II, har år

1955 för beskattning därstädes uppgivit en inkomst av 2 000 kronor. Hans

beskattningsbara belopp blir då med tillämpning av bestämmelserna i 48

och 50 §§ 770 kronor. År 1956 upptäckes, att deklarationen varit felaktig,

i det att den skattskyldige rätteligen bort uppgiva en inkomst av 2 800 kronor.

Det beskattningsbara beloppet hade alltså med tillämpning av nyssnämnda

lagrum år 1955 rätteligen bort vara 1 570 kronor, och till eftertaxering

år 1956 skall upptagas ett belopp av 1 570 —- 770 = 800 kronor. Detta

belopp upptages — utan sammanblandning med det beskattningsbara belopp,

som kan i vanlig ordning fastställas -— i 1956 års taxeringslängd.

till 69 §.

Skattskyldig, som i denna paragraf omförmäles, åtnjuter vid sin taxering

i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål samma förmåner i

beskattningshänseende, som om han varit i nämnda stad bosatt. Å honom

äro således tillämpliga bestämmelserna om allmänna avdrag (46 §), ortsavdrag

(48 §) samt de i 50 och 51 §§ för i riket bosatt person meddelade föreskrifterna

om beskattningsbart belopp och om lägsta skattepliktiga belopp.

De i 49 § meddelade stadgandena äro jämväl tillämpliga beträffande dödsbo

efter person, varom i förevarande paragraf förmäles.

till 70 §.

Å person, som i 1 mom. av denna paragraf avses, äro icke tillämpliga i de

om allmänna avdrag i 46 § 2 och 3 mom. meddelade bestämmelserna och

icke heller föreskrifterna om ortsavdrag (48 §) eller de i 50 och 51 §§ för i

riket bosatt person meddelade föreskrifterna om beskattningsbart belopp

och om lägsta skattepliktiga belopp. De i 49 § meddelade stadgandena äro

icke gällande för dödsbo efter person, varom i 1 mom. av förevarande paragraf

är fråga.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

139

Innehållsförteckning.

Propositionens huvudsakliga innehåll................................... 1

Författningstext..................................................... 2

I. Inledning..................................................... 13

II. Historik....................................................... 13

III. Nu gällande kommunala skattesystem och fastighetsbeskattningens ställning

däri..................................................... 31

IV. 1950 års skattelagssakkunnigas redogörelse för det nuvarande fastighets
skattesystemets

verkningar....................................... 34

A. Allmänna synpunkter.

1. Fastighetsskattens verkningar för de skattskyldiga........... 34

2. Fastighetsskattens verkningar för kommunerna.............. 41

B. Redogörelse för statistiska undersökningar rörande fastighetsskattens

verkningar......................................... 45

V. Frågan om bibehållande av en kommunal fastighetsbeskattning

De sakkunniga................................................ 54

Remissyttrandena.............................................. 53

Departementschefen............................................ gg

VI. Utformningen för framtiden av den kommunala fastighetsbeskattningen.

De sakkunniga................................................ 71

Remissyttrandena.............................................. 75

Departementschefen............................................ 77

VII. Vissa med de sakkunnigas förslag sammanhängande frågor av i huvudsak

teknisk natur, m. m.

De sakkunniga................................................ 7g

Remissyttrandena.............................................. 79

Departementschefen............................................ 35

VIII. Repartitionstalet för fastighet..................................... 91

IX. Departementschefens hemställan.................................. 93

Bihang.

Uppgifter angående antalet skattekronor i hela riket m. m. (bilaga A) .. 95

Tabeller avseende provtaxering beträffande 11 landskommuner (27 församlingar)

för taxeringsåret 1952 (bilaga B)........................ 100

Tabeller avseende provtaxering beträffande 8 landskommuner (3 storkommuner)

för taxeringsåret 1950 (bilaga C)....................... 113

Jämförelsetabell beträffande ett antal för skilda taxeringsår provtaxerade

kommuner. Effektiva fastighetsskattekronor samt däremot svarande

utdebiteringshöjning (bilaga D).................................... 119

Undersökning angående fastighetsbeskattningens betydelse för norrländska

skogskommuner (bilaga E)........................................ 120

Undersökning angående fastighetsbeskattningens betydelse för Djurö

kommun (bilaga F).............................................. 123

Undersökning angående fastighetsbeskattningens betydelse för Norrtälje

stad m. m. (bilaga G)............................................ 126

Undersökning angående fastighetsbeskattningens betydelse för Stockholms

stad (bilaga H).................................................. 131

Förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) m. m. (bilaga I).......................... I34

687210. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1953:50 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a5 i texten
  2. BevU 1953:49 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten