Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 19i7 (nr 303)

1953-03-27 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:192, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 19i7 (nr 303)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

1

Är 192.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni

19i7 (nr 303); given Stockholms slott den 27 mars

1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen

den 30 juni 1947 (nr 303).

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

(nr 303).

Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 1947* 1, vilken

jämlikt lag den 9 maj 1952 (nr 209) gäller till och med den 30 juni 1953,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1954.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1948: 408.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 192.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,

Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet

av prisregleringslagen den 30 juni 19U7 (nr 303) och anför därvid följande.

Nu gällande prisregleringslag utfärdades den 30 juni 1947 och trädde i

kraft den 1 juli samma år. Lagen gällde ursprungligen till och med den 30

juni 1948 men har därefter successivt förlängts, senast genom lagen den 9

maj 1952, nr 209. Enligt sistnämnda lag har prisregleringslagen erhållit

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.

Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande här

nämnas.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras,

för att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt

förordnande därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig

eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med

riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt

förordnande må meddelas av Konungen. Genom kungörelsen den 30 juni 1947

(nr 304) meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom

nyss är sagt, att gälla från och med den 1 juli 1947 tills vidare. Förordnandet

är alltjämt gällande.

I 2 § äro vissa definitioner upptagna. Sålunda stadgas i nämnda paragraf,

att med tjänst avses sådan tjänst som någon, yrkesmässigt eller eljest,

såsom företagare utför åt annan, att lika med utförande av tjänst skall

anses dels utövande av sådan hotell- eller pensionatrörelse, som omfattar

minst nio för gästers härbärgerande avsedda rum, dels ock upplåtelse av

rätt att nyttja förnödenhet samt att lika med försäljning av förnödenhet

skall anses överlåtelse eller upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell

art, så ock upplåtelse av rättighet att å fastighet avverka skog eller

att där taga torv, ler, grus, sten eller annat, som icke är att hänföra till fastighetens

vanliga avkastning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 192.

3

Enligt 3 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris

vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande

av viss tjänst. I andra stycket föreskrives, att normalpris icke må överskridas

med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd därtill. Den

som fastställt normalpriset äger bestämma på vilken myndighet det skall

ankomma att bevilja sådant tillstånd.

I 4 § stadgas att om någon till offentlig myndighet gjort särskild uifästelse

beträffande högsta pris, till vilket viss förnödenhet må av honom försäljas

eller viss tjänst utföras, eller eljest beträffande den ordning, i vilken

försäljning må ske eller tjänsten utföras, priset icke må överskridas eller

utfästelsen eljest frångås med mindre myndigheten givit tillstånd därtill.

I 5 § finnas vissa stadganden om s. k. tvångskartellering m. in.

Bestämmelser angående prisstopp meddelas i 6 §. Sålunda stadgas i 6 §

1 inom. första stycket, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller

som frivilligt utför viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å

förnödenheten eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften

angives, eller, om han då icke sålde förnödenheten eller utförde tjänst varom

fråga är, det pris som den angivna dagen var att anse som gängse pris

eller som han före nämnda dag senast tillämpat. Därest efter den i föreskriften

angivna dagen överlåtelse skett av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet

eller utföres tjänst som med föreskriften avses, skall dock såsom

stoppris för den nye innehavaren av rörelsen gälla det pris, som den föregående

innehavaren högst ägt uttaga. Enligt andra stycket i samma moment

må föreskrift om prisstopp meddelas att gälla för viss tid, högst sex

månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet förlängas, varje gång för högst

sex månader. Den som meddelat föreskrift om prisstopp äger bestämma på

vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd till prishöjning.

Vidare stadgas i 6 § 2 mom., att om prisstopp föreskrivits beträffande

viss förnödenhet eller tjänst och priset därefter finnes vara högre än som

kan anses skäligt, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

äger förordna om skälig sänkning av priset. Sådant förordnande må jämväl

meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare. Förordnandet

gäller under den lid prisstoppet är gällande. Det fastställda priset må

icke överskridas utan tillstånd av myndighet som Konungen bestämmer.

Enligt 7 § äger Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

föreskriva, att viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas eller viss

tjänst utföras eller erbjudas med mindre priset å förnödenheten eller tjänsten

godkänts av myndighet som Konungen bestämmer. Sådan föreskrift

må jämväl meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare. Godkänt

pris må icke överskridas utan tillstånd av myndigheten. Har pris godkänts

på sätt nyss sagts och inträda därefter sådana på prisbildningen inverkande

förhållanden att priset skäligen bör sänkas, äger Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer förordna om sådan prissänkning. Dy
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

likt förordnande må jämväl meddelas beträffande allenast viss säljare eller

företagare.

I 8 § meddelas ett allmänt förbud mot prisocker och 9 § innehåller bestämmelser

om s. k. kombinationsavtal. Vidare meddelas i 10 § föreskrifter

om viss uppgiftsskyldighet. Enligt 11 § äger myndighet som Konungen

bestämmer meddela vissa föreskrifter rörande anslag med prisuppgifter

m. m. I 12—14 §§ äro ansvarsbestämmelser upptagna; sålunda föreskrives i

13 § att den, som åsidosätter bestämmelse som meddelats jämlikt 11 §, skall

straffas med böter från och med två till och med trehundra kronor. I 15, 17

och 18 §§ meddelas vissa processuella föreskrifter.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha

av Kungl. Maj :t meddelats genom kungörelse den 30 juni 1947 (nr 305).

Denna kungörelse gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1948 men

har sedermera successivt förlängts, senast genom kungörelsen den 9 maj

1952, nr 210, för tiden till och med den 30 juni 1953.

Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrollnämnd

den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj :t genom kungörelser

den 4 juni 1943, nr 310, den 25 maj 1945, nr 209, och den 30 juni

1947, nr 306. Sistnämnda kungörelse, som trädde i kraft den 1 juli 1947

samt gällde till och med den 31 december samma år, har därefter successivt

förlängts, senast genom kungörelsen den 19 december 1952, nr 767. Enligt

sistnämnda kungörelse har 1947 års kungörelse erhållit fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1953. Prisstoppdagen är i flertalet fall den

31 oktober 1942.

Vidare må nämnas, att Kungl. Maj :t den 29 december 1949 utfärdat vissa

föreskrifter angående lönsamhetsberäkningar i prisärenden.

I skrivelse den 6 mars 1953 har statens priskontrollnämnd — under erinran

att giltighetstiden för prisregleringslagen utgår den 30 juni 1953 —

hemställt att lagen skall givas fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1954.

Priskontrollnämnden har i sin skrivelse erinrat om, att i årets statsverksproposition

framhållits, att för förhindrande av en fortgående intern inflationsprocess

efter den kraftiga förskjutning av priser och inkomster, som ägde

rum under år 1951, olika ekonomiskt-politiska medel använts, såväl generella

åtgärder av kredit- och finanspolitisk natur som mera direkta regleringsåtgärder.

Bland de senare nämndes priskontrollen. Vad anginge framtiden

hade i berörda proposition understrukits, att det vore nödvändigt att bibehålla

en restriktiv ekonomisk politik så länge nuvarande ovissa konjunkturläge

bestode. Å andra sidan måste den ekonomiska politiken innefatta en

beredskap för en mera ogynnsam utveckling, liksom för eventuella nya inflationsimpulser.

Vidare hade i statsverkspropositionen chefen för handelsdepartementet

i anslutning till nämndens medelsäskande för budgetåret

1953/54 erinrat om att priskontrollen under år 1952 i betydande utsträckning

kunnat avvecklas. Alltjämt kvarstode emellertid betydelsefulla varu
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

5

områden, där fortsatt priskontroll vore behövlig. I vilken takt en ytterligare

avveckling av nämndens verksamhet kunde genomföras vore ännu svårt att

förutse. Han erinrade emellertid om att en särskild förhandlingsdelegation

för närvarande vore sysselsatt med en översyn av direktiven för den priskontrollerande

verksamheten.

Nämnden framhåller i anslutning till handelsministerns yttrande att det

av direkta priskontroller (normalpriser, stoppriser, hyresstoppet etc.) täckta

området, uträknat på grundval av de i levnadskostnadsindexet ingående

posterna, för närvarande torde kunna uppskattas till cirka 42 procent; undantoges

hyresområdet, vore procenttalet cirka 33. På de från direkta kontroller

frisläppta områdena förekomme en fortlöpande prisövervakning. Arbetet

därmed bedreves efter olika linjer. I vissa fall hade övervakningen

ordnats på så sätt, att enligt överenskommelser med vederbörande branschorganisationer

prishöjning ej skulle företagas utan att anmälan först skett

till nämnden (t. ex. beträffande metallprodukter). På textil- och konfektionsområdena

förelåge viss rapportskyldighet från fabrikanternas sida enligt

överenskommelse mellan desamma och nämnden. Dessa områden vore

även föremål för stickprovsundersökningar, beträffande vilka metodiken utarbetats

av särskilt tillkallade statistiker. Det på textil- och konfektionsområdena

tillämpade systemet användes även på andra områden. I övervakningsarbetet

biträddes nämnden av de lokala priskontoren, i vilkas åligganden

det även inginge att till nämnden inrapportera mera anmärkningsvärda

prisförändringar inom kontorens verksamhetsområden. Om resultatet av

övervakningsarbetet vore det för tidigt att draga några längre gående slutsatser.

Så mycket kunde emellertid sägas, att på vissa frisläppta områden

marginalökningar skett utöver vad som kunde anses skäligt. På andra åter

vore erfarenheterna av prisregleringarnas borttagande positiva. — I avseende

å behovet av fortsatta priskontrollåtgärder av såväl direkt natur som

i form av övervakning ville nämnden särskilt understryka nyssnämnda uttalande

i statsverkspropositionen om det ovissa konjunkturläget och behovet

av en beredskap för en mera ogynnsam utveckling på det ekonomiska området,

liksom för eventuella nya inflationsimpulser. Även om en viss prisstabilitet

nåtts — vilken återspeglades i nästan oförändrat levnadskostnadsindex

sedan sommaren 1952 samt fallande parti- och importprisindex —

kunde läget snabbt förändras på grund av politiska händelser i utlandet.

Mot bakgrunden av nu berörda förhållanden ansåge nämnden, att fortsatt

beredskap även borde finnas på det av nämnden administrerade området.

En sadan beredskap förutsatte bibehållande av prisregleringslagen.

Priskontrollnämnden erinrar vidare om att enligt ett till lagrådet remitterat

förslag lagstiftning förbereddes till motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning

inom näringslivet m. in., vilken lagstiftning vore avsedd

att i huvudsak gälla från och med den 1 januari 1954. Även enligt motiveringen

till nämnda förslag hade det förutsatts, att den allmänna priskontrollen

tills vidare skulle finnas kvar jämsides med den kartellövervakande verksamheten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

I framställningen har icke föreslagits någon ändring i prisregleringslagen.

Nämnden anför härom att då den förcnämnda förhandlingsdelegationen ännu

icke avlämnat sitt förslag till nya direktiv, kunde icke nu avgöras om

dessa komrae att kräva ändring av lagtexten.

Mot priskontrollnämndens beslut att hemställa om förlängning av prisregleringslagen

till och med den 30 juni 1954 hade ledamöterna Bergstrand,

Stenberg och Grundström anmält reservation och därvid anfört följande.

Vid tillkomsten av den nu gällande prisregleringslagen rådde full enighet

om att den statliga priskontrollen skulle gälla i ett försörjningsläge där det

på grund av varuknapphet gällde att hejda spekulativa prisstegringar. Så

snart en fullt tillfredsställande varuförsörjning undanröjt dessa risker var

det också klart att priskontrollen skulle upphöra. Vi som konstaterat att

denna förutsättning nu är för handen kan därför ej ansluta oss till nämndens

majoritet om en förlängning av prisregleringslagen på ett år. Den avveckling

av priskontrollen som pågår och som ägt rum under det senaste året hör

enligt vår mening snabbt slutföras. Den direkta priskontrollen kan enligt

vår mening avskaffas redan vid utgången av giltighetstiden för den nu gällande

prisregleringslagen den 30 juni 1953. Då emellertid en förhandlingsdelegation

för närvarande är sysselsatt med granskning av direktiven för

priskontrollens verksamhet och samtidigt Kungl. Maj :t nyligen till lagrådet

remitterat ett lagförslag om motverkande av skadlig konkurrensbegränsning,

vilja vi ej motsätta oss en förlängning av prisregleringslagen till den

31 december 1953, vid vilken tidpunkt nämndens verksamhet senast bör vara

slutförd. Vi få därför reservera oss mot nämndmajoritetens beslut och i stället

föreslå att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen, att prisregleringslagen

den 30 juni 1947 ("nr 303) förlänges till och med den 31 december 1953.

Ledamoten Severinsori hade avgivit följande särskilda yttrande.

Jag har deltagit i beslutet att föreslå en förlängning av prisregleringslagens

giltighetstid t. o. m. den 30 juni 1954. Jag har härvid beaktat behovet

av en beredskapslagstiftning för den händelse den ekonomiska utvecklingen

skulle bli ogynnsam. Så länge samhällsekonomisk balans råder i landet, anser

jag dock att statlig prisreglering utan våda kan undvaras under förutsättning

att statsmakterna genom lagstiftning effektivt förhindrar skadliga

konkurrensbegränsningar inom näringslivet.

Departementschefen. I finansplanen till årets statsverksproposition underströk

jag, att en fortsatt ostörd utveckling i riktning mot stabiliserad sysselsättning

och samhällsekonomisk balans förutsatte, att den nuvarande restriktiva

ekonomiska politiken i princip bibehölles. Jag framhöll vidare, att man

borde räkna med att även under 1953 uppehålla en priskontroll på vissa

områden.

Inom priskontrollnämnden har rått enighet om att en förlängning av prisregleringslagen

för tiden efter den 30 juni 1953 blir nödvändig. Däremot har

yppats olika meningar angående vilken tid förlängningen bör avse. Majoriteten

har ansett att lagen bör förlängas för ett år eller alltså för tiden till

och med den 30 juni 1954. Enligt reservanternas mening bör giltighetstiden

begränsas till utgången av innevarande år. För egen del har jag den uppfattningen,

att det i nu rådande ovissa konjunkturläge icke är tillrådligt att

binda sig för den 31 december 1953 såsom slutdag för lagens giltighet. Jag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 192.

7

tillstyrker sålunda att prisregleringslagen även i år på sedvanligt sätt förlänges

för ett år eller sålunda till utgången av juni 1954.

Med avseende å nu gällande direktiv för den prisreglerande verksamheten

torde jag få erinra om att dessa fastställdes genom Kungl. Maj :ts beslut

den 12 januari 1951 för tiden till utgången av juni samma år och sedermera

genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1951 förklarats skola bibehållas

oförändrade tills vidare. Såsom jag omnämnt i statsverkspropositionen tillkallade

chefen för handelsdepartementet jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 21 november 1952 en förhandlingsdelegation med uppdrag att

undersöka huru priskontrollen i fortsättningen borde gestaltas och att

framlägga förslag till nya direktiv för den prisreglerande verksamheten.

Delegationen har under gårdagen till chefen för handelsdepartementet

överlämnat förslag till nya direktiv för den prisreglerande verksamheten.

Förslaget är för närvarande föremål för övervägande inom regeringen. Jag

kommer i senare sammanhang att lämna en redogörelse för direktivfrågan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt

giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 19i7 (nr 303), av den lydelse

Bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

W. Hammargren.

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23 mars

1953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 20 mars 1953 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 13

mars 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

(nr 303).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen i finansdepartementet C. V. Åbjörnsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 192.

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 23 mars

1953 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 13 mars 1953 remitterade

förslaget till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

(nr 303) och anför därvid följande.

Vid remiss till lagrådet av nämnda förslag framhöll jag att chefen för

handelsdepartementet med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21

november 1952 tillkallat en förhandlingsdelegation med uppdrag att undersöka

huru priskontrollen i fortsättningen borde gestaltas och att framlägga

förslag till nya direktiv för den prisreglerande verksamheten. Förhandlingsdelegationen

har utgjorts av revisionssekreteraren Hj. Nordfelt, ordförande,

ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören G. I. Andersson, direktören

H. Grundström, civilekonomen A. G. Henriksson, direktörerna C. A.

Jacobsson och W. Josephson, fil. lic. A. H. Nilstein, revisionschefen E. J.

Persson, direktören R. Sachs, ledamoten av riksdagens andra kammare,

folkskolläraren N. W. Sundström, ledamoten av riksdagens första kammare,

lantbrukaren O. E. Werner och ordföranden i statens priskontrollnämnd,

överdirektören H. V. B. Älmeby.

Sedan förhandlingsdelegationen numera slutfört sitt uppdrag torde jag

här få lämna en redogörelse för frågan om riktlinjerna för den fortsatta

prisreglerande verksamheten.

De direktiv som nu gäller för denna verksamhet fastställdes av Kungl.

Maj:t den 12 januari 1951 och anmäldes samma år för riksdagen i propositionen

nr 105. Innehållet i direktiven framgår av Bihang till detta protokoll.

Då dessa direktiv utfärdats i en ekonomisk situation, som i väsentliga

hänseenden avvek från den nuvarande, och då man, såsom jag framhållit

i finansplanen till årets statsverksproposition, bör räkna med att även under

1953 uppehålla en priskontroll på vissa områden, har det synts påkallat att

upptaga frågan om direktivens innehåll till ny prövning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

Till vägledning för förhandlingsdelegationens arbete framhöll chefen för

handelsdepartementet i anförande till statsrådsprotokollet den 21 november

1952 bl. a. följande.

De nuvarande direktiven torde i stort sett vara lämpade även för en priskontroll

av den beskaffenhet som erfordras i dagens läge. Om någon genomgripande

omläggning sålunda icke synes påkallad, bör delegationens prövning

i första hand taga sikte på en anpassning och komplettering av gällande

regler. I fråga om den allmänna målsättningen för prispolitiken bör ökat

avseende fästas vid möjligheterna att åstadkomma prissänkningar. Främst

hör övervägas, i vilken omfattning och på vilket sätt priskontrollen i fortsättningen

lämpligen bör medverka till att konsumenterna kommer i åtnjutande

av sådana prissänkningar, som — ehuru förutsättningar i produktionsledet

finns — på grund av förhållandena i distributionsledet icke

når konsumenten. Vidare bör ökad uppmärksamhet ägnas åt sådana försäljnings-

och distributionsmetoder, som medför en orimlig fördyring av

varan för konsumenten.

Vid utredningen av dessa spörsmål torde delegationen böra uppmärksamma,

om tillämpningen av prisstoppreglerna bör modifieras för att underlätta

priskontrollens åtgärder i prissänkningssyfte. Delegationen bör även

överväga, på vilket sätt den prisövervakande verksamheten i fortsättningen

lämpligast bör bedrivas.

I övrigt bör en översyn verkställas av direktiven och förslag framläggas

till sådana ändringar och tillägg som i den rådande situationen kan vara

påkallade. En sådan ändring kan exempelvis gälla angivandet av förutsättningarna

för priskontrollens hävande i visst fall, de villkor som härvid kan

böra uppställas etc. Medan enligt gällande direktiv priskontrollen i vissa

fall kan upphävas, där tillräcklig säkerhet föreligger att prisstegring ej

kommer till stånd, bör hänsyn nu även tagas till att skäliga prissänkningar

genomföres. Å andra sidan bör den prisreglerande myndigheten ha möjlighet

att upphäva prisregleringen för ett visst varuslag även om en prisstegring

skulle följa därav. I ett skede, då priskontrollen får en alltmer partiell

karaktär, synes den nämligen böra inskränkas till varuslag som ur olika

synpunkter är av betydelse för prisbildningen.

Vad angår huvudfrågan om direktiven för den prisreglerande verksamheten

har delegationen enats om ett förslag av den lydelse som framgår av

det tidigare omnämnda bihanget. Ordföranden samt herrar Sundström och

Werner har därjämte ansett, att till punkten 3, första stycket, i förslaget bör

fogas en mening av följande lydelse: »Efter ikraftträdandet av ny lag om

motverkande av skadlig konkurrensbegränsning inom näringslivet skall de

prisreglerande myndigheternas verksamhet i sistnämnda hänseende utövas

på sätt angives i motiven till denna lag.»

Till förslaget och dess olika punkter har knutits vissa kommentarer.

Samtliga ledamöter är ense om att hävande av prisreglering enligt punkt

2, tredje meningen, i förslaget avses skola äga rum dels i fall, där ökad priskonkurrens

väntas inträda, dels när fråga är om varor och tjänster av mindre

betydelse för prisbildningen i landet.

Herrar Andersson, Henriksson, Nilstein, Persson, Sundström och Älmebij

har gjort följande uttalande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

Den senaste tidens utveckling på världsmarknaden har minskat riskerna

för nya inflatoriska prisstegringar. Det inhemska prisläget har även av andra

skäl erhållit större stadga varvid den direkta priskontrollen kunnat begränsas

och i vissa fall ersättas med prisövervakning. Betydelsefulla områden

kvarstår emellertid under priskontroll och fortsatt beredskap på prisområdet

är, icke minst på grund av det labila politiska läget i världen, enligt

vår mening nödvändig.

Förändringar på de internationella marknaderna jämte de senaste årens

kostnadsstegring inom den svenska industrien har medfört cn hårdnande

konkurrens för svenska varor, vilken i stort sett kan väntas bestå och eveniuellt

skärpas. Ett viktigt led i den aktuella ekonomiska politiken i Sverige

är därför att hindra pris- och kostnadsstegring och därmed sänkt konkurrenskraft

för svenska produkter. I årets avtalsrörelse har också iakttagits

stark återhållsamhet i fråga om kraven på lönehöjningar. Följaktligen är

det särskilt angeläget att utnyttja alla möjligheter att genom prissänkningar

förbättra reallönerna. Lägre råvarupriser och kostnadssänkningar i annan

form bör i full utsträckning komma konsumenterna till godo i form av

lägre levnadskostnader. Den senaste tidens vikande råvarupriser och växande

köpmotstånd har på områden med begränsad konkurrens icke medfört prisoch

marginalsänkningar i den utsträckning, som skulle ha skett vid friare

konkurrens. Tvärt om upprätthålls på åtskilliga håll priser och marginaler

på anmärkningsvärt hög nivå trots förändringar i marknadsläget. I vissa fall

bär marginalerna till och med ökats.

Mot denna bakgrund finner vi, att den prisreglerande och prisövervakande

verksamheten bör bibehållas och dess direktiv anpassas och kompletteras

för de i viss mån ändrade arbetsuppgifterna. Enligt vår mening bör även i

fortsättningen en avveckling av den direkta priskontrollen kunna ske på

sådana områden där effektiv priskonkurrens kan förväntas och riklig varutillgång

råder. Vår uppfattning är att en effektiv priskonkurrens kan ge

förutsättningar för en anpassning av varupriserna efter kostnaderna i rationellt

arbetande företag inom vederbörande bransch. En angelägen uppgift

för priskontrollen bör däremot vara att uppmärksamma områden med övernormala

priser och marginaler samt på dessa områden aktivt medverka till

prissänkningar.

I anslutning till riktlinjerna för delegationens arbete anser vi att man

inom den prisreglerande verksamheten bör ägna ökad uppmärksamhet åt

sådana försäljnings- och distributionsmetoder, som onormalt fördyrar varan

för konsumenten.

Det är vidare av stor vikt att de prisreglerande myndigheterna motverkar

den tendens till ökning av handelsmarginalerna, som kan uppkomma vid

prissänkningar i tidigare led. För varor, som är föremål för konkurrensbegränsning,

bör marginalerna kunna omprövas. Denna omprövning bör ske

med vederbörlig hänsyn till gällande marginaler för ur distributionssynpunkt

likartade varor, vilka icke är föremål för konkurrensbegränsning. Särskilt

gäller detta för varor som efter hand kommit att vinna ökad avsättning

(genom förändring av levnads- och hushållsvanor, höjd levnadsstandard

etc).

Ett särskilt problem erbjuder de områden med begränsad konkurrens, där

företag, karteller och branschsammanslutningar under en mer än tioårig

oavbruten priskontroll ålagts återhållsamhet i sin pris- och marginalsättning.

På dessa områden kan priskontrollen icke avvecklas utan allvarlig risk

för varufördyring. Det torde nämligen där ligga nära till hands för företagen

att efter en avveckling av priskontrollen förr eller senare söka öka sitt

utbyte av förekommande konkurrensbegränsningar genom övergång till hög
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

re priser och marginaler än de tidigare av priskontrollen godkända, exempelvis

genom återgång till förkrigstidens procentuella pålägg. Denna benägenhet

kan vara desto starkare som priskonkurrensen numera på flera

områden är mera begränsad än under mellankrigstiden. Övergången från en

säljarens till en köparens marknad är enligt vår mening ingalunda en garanti

mot sådana pris- och marginalhöjningar.

Priskontrollen i dess nuvarande omfattning kombinerad med prisövervakning

torde hålla nere priserna även inom s. k. frisläppta områden, emedan

missbruk vid prissättningen kan leda till att priskontrollen återinföres. Endast

när denna möjlighet finns, torde en prisövervakning av frisläppta områden

kunna vara effektiv. Sådan prisövervakning anser vi vara oundgängligen

nödvändig.

Med utgångspunkt från de för delegationens arbete givna riktlinjerna och

det vi ovan anfört anser vi en viss skärpning och precisering av direktiven

för den prisreglerande verksamheten påkallad. Föreliggande "förslag till nya

direktiv för den prisreglerande verksamheten tillgodoser delvis dessa önskemål.

1 Vi har ansett oss kunna biträda detta förslag i medvetande om betydelsen

av att delegationen uppnår enighet.

Vi förutsätter att, om det nyligen framlagda förslaget till utvidgad lagstiftning

mot konkurrensbegränsning vinner riksdagens bifall, direktiven

för den prisreglerande verksamheten blir föremål för översyn, sedan lagens

bestämmelser i sin helhet trätt i kraft och verkningarna av lagen kunnat

konstateras.

Herrar Grundström, Jacobsson, Josephson och Sachs har i ett gemensamt

uttalande anfört.

Den nu gällande prisregleringslagen är en fullmaktslag. Förordnande om

lagens tillämpning med rätt för Kungl. Maj :t att utöva däri lämnade befogenheter

må meddelas allenast »vid krig eller krigsfara vari riket befinner

sig eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden». Såväl

den nuvarande lagen som dessförinnan gällande prisrcgleringslagar har

uppburits av syftet att i ett exceptionellt försörjningsläge förhindra ett föregripande

av väntade prisstegringar och att hejda spekulativa prishöjningar.

De förhållanden i fråga om vilka ingripanden enligt lagen kan äga rum förutsättes

alltså stå i direkt samband med en utpräglad krissituation. Det förtjänar

särskilt understrykas att det med stöd av den nuvarande prisregleringslagen

icke är möjligt att ingripa mot sådana förhållanden i fråga om

prisbildningen som saknar samband med den försörjningskris som föranlett

prisregleringslagens tillkomst utan utbildats redan under tidigare rådande

normala tider.

Vid tillkomsten av såväl tidigare prisregleringslagar som den nu gällande

har enighet rått om den statliga priskontrollens extraordinära karaktär och

att kontrollen skulle avskaffas, så snart en tillfredsställande varuförsörjning

undanröjt riskerna för spekulation i varuknapphet. Så t. ex. hävdade priskontrollnämnden

själv i yttrande till andra lagutskottet vid 1947 års riksdag,

att statlig priskontroll gärna bleve ett osmidigt och schematiskt verkande

instrument för prisbildning, som lätt ledde till stelhet i det ekonomiska

livet och till konserverande av prisrelationer, som icke vore marknadsmässigt

betingade, och därmed till snedvridning av produktionen. Nämnden vore

av den bestämda övertygelsen att konkurrensen under normala förhållanden

1 Ledamoten Persson har, med instämmande i övrigt, som sin mening anfört, att de nu föreslagna

direktiven helt tillgodoser vad som erfordras i fråga om förändring med hänsvn till nu

rådande förhållanden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

13

verkade som hårdare prisregulator och gåve effektivare resultat än vad som

vore möjligt för statlig priskontroll. Denna borde sålunda — fortfor priskontrollnämnden

— avvecklas i den mån en rikligare varuförsörjning skapade

förutsättningar för en sådan konkurrens, att avvecklingen kunde ske

utan risk för prisutvecklingen.

Prisregleringslagen uppdrager blott de yttre gränserna för den prisreglerande

verksamheten. Sommaren 1948 i samband med den då vidtagna

skärpningen av stabiliseringspolitiken blev priskontrollens mål och metoder

preciserade i de s. k. provisoriska direktiven, vilka tillkom för att bilda

bas för förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om ett nytt lönestopp.

Sedan dessa direktiv snart nog befunnits otillfredsställande, uppdrog

Kungl. Maj :t redan hösten samma år åt den s. k. Haganderdelegationen att

utarbeta »mera definitiva» riktlinjer för den prisreglerande verksamheten.

Haganderdelegationen nödgades emellertid på grund av det labila läget

begränsa sig till att föreslå mycket kortsiktiga direktiv, direkt anslutna

till den då förda lönestoppspolitiken. Det rådde inom delegationen full

enighet om att de direktiv för priskontrollen som delegationen utarbetade

i början av 1950 fått sin utformning direkt bestämd av lönestoppspolitiken

samt att en återgång till rörlighet på löneområdet för den skull måste leda

till helt nya riktlinjer för den priskontroll som till äventyrs därefter finge

anses nödvändig.

Dessa under alldeles speciella förutsättningar tillkomna direktiv är

emellertid — bortsett från vissa i huvudsak formella ändringar — alltjämt

gällande. Den förhandlingsdelegation som tillsattes våren 1951 ansåg sig

nämligen på grund av det försörj ningsläge som uppkommit i och med

Koreakrigets utbrott med tilltagande varuknapphet som följd icke böra

föreslå någon ändring i direktiven. Delegationen framhöll emellertid i sitt

enhälliga utlåtande att mot bakgrunden av de förhållanden, som dittills

motiverat ett bibehållande av priskontrollen, en avveckling av denna vore

önskvärd så snart den ekonomiska situationen medgåve detta. Enighet torde

råda därom — yttrade delegationen — att vad som borde eftersträvas

vore att nå en sådan jämvikt på marknaden, att fri konkurrens och balans

mellan köpkraft och varutillgång bleve för prisbildningen utslagsgivande

faktorer.

Sedan sist återgivna uttalande gjordes, har de ekonomiska förhållandena

i vårt land i hög grad förändrats, över konjunkturen inom näringslivet

har — såsom framhålles i statsverkspropositionen till årets riksdag

— brutits, kostnadsstegringarna har hejdats och en stabiliserad pris- och

inkomstutveckling har inträtt. Varutillgången inom landet är riklig och

tendenserna till prisstegringar har efterträtts av prisfall särskilt på råvaror

men även inom detaljhandeln med färdiga produkter. En punktvis

skeende successiv avveckling av prisstoppet har fortgått och av material

som redovisats inom den nu arbetande delegationen har framgått, att varubrist

— utom i något enstaka undantagsfall — icke numera åberopas

av priskontrollnämnden som motiv för priskontrollens bibehållande. Allt

detta berättigar till slutsatsen att sådana förhållanden nu är för handen

som enligt 1951 års förhandlingsdelegation borde motivera en avveckling

av priskontrollen.

Vi har härvid icke förbisett spörsmålet om priskontrollens förhållande

till konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet. Vi har emellertid

hävdat — och härvid hänvisat till tidigare uttalanden av såväl priskontrollnämnden

som Kungl. Maj :t och riksdagen — att nämnden icke

äger rättsliga befogenheter att utöva någon självständig kontroll av de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

konkurrensbegränsande företeelserna. Härtill kommer att frågan om en

samhällelig övervakning på detta område nu synes stå inför sin lösning,

sedan Kungl. Maj :t nyligen till lagrådet remitterat lagförslag om motverkande

av skadlig konkurrensbegränsning inom näringslivet. Det måste enligt

vår mening anses överflödigt att för den korta tiden intill denna lags

ikraftträdande bibehålla priskontroll enbart med hänsyn till dess möjligheter

att påverka prissättningen inom varuområden, där konkurrensbegränsning

förekommer; den tillärnade lagstiftningen kommer dessutom tvivelsutan

att få avsevärd effekt redan före sitt ikraftträdande.

Det är vår bestämda övertygelse, att priskontroll i nuvarande läge icke

sällan försvårar eller försenar prissänkningar och överhuvud är ägnad att

försvåra en önskvärd och i längden nödvändig anpassning av priserna efter

gällande kostnads- och konkurrensbetingelser. De risker för en ny inflationsartad

utveckling, vilka ingår i den nuvarande konjunkturbilden,

ändrar icke denna vår uppfattning. Det måste nämligen, icke minst i detta

sammanhang, förutsättas en sådan restriktiv penningpolitik att uppkomsten

av ett inflationsdrivande köpkraftsöverskott förhindras. Och priskontrollens

möjligheter att verka inflationsbekämpande är, som erfarenheten

visar, ytterst begränsade.

Enligt vår uppfattning saknas alltså f. n. bärande motiv för ett förordnande

om fortsatt tillämpning av prisregleringslagen efter den 1 juli 1953.

Den avveckling av priskontrollen som pågått under de senaste åren bör

därför fullföljas och intensifieras. Om emellertid av praktiska skäl en fullständig

avveckling icke skulle medhinnas till den 1 juli och fortsatt förordnande

om priskontroll därför erfordras, bör sådant förordnande i varje

fall begränsas till den 31 december 1953, vid vilken tidpunkt priskontrollen

bör helt upphöra.

Ehuru vi således förordar att priskontrollen skall avvecklas så snart detta

är praktiskt genomförbart har vi ansett oss icke böra underlåta att

framföra vår mening rörande utformningen av direktiv för den prisreglerande

verksamheten, om denna skulle komma att fortsättas efter den 1

juli 1953.

Därvid må först erinras om att de nu tillämpade direktiven i allt väsentligt

fått sin utformning bestämd av 1950 års lönestoppspolitik och vid

sin tillkomst uttryckligen förutsattes böra omarbetas i samband med denna

politiks upphörande. Det må jämväl erinras om att direktivens innehåll

vid sin tillkomst utsattes för hård kritik från näringslivets sida. Vi

har det oaktat ansett överflödigt att för den avvecklingsperiod, varom nu

är fråga och som under alla förhållanden måste antagas bli av kort varaktighet,

påyrka någon omarbetning av direktiven. Vi har tvärtom ansett,

att de skulle kunna tillämpas oförändrade under avvecklingsperioden, så

mycket mera som de redan i sitt nuvarande skick torde ge priskontrollnämnden

alla de befogenheter som i detta läge kan erfordras. Trots detta

har vi icke velat motsätta oss att de nuvarande direktiven förtydligas och

kompletteras på sätt framgår av det inom delegationen utarbetade förslaget.

Vi vill emellertid starkt understryka att detta icke innebär något uppgivande

av den av näringslivet tidigare intagna ståndpunkten, att de nuvarande

direktiven icke är av beskaffenhet att kunna tjäna som norm

för prisreglerande verksamhet. Icke heller får däri intolkas ett frångående

av vår ovan uttalade uppfattning, att något behov av priskontroll icke föreligger

efter den 1 juli 1953. Då vårt ståndpunktstagande är byggt på den

förutsättningen att de nya direktiven skall gälla längst intill utgången av

innevarande år, har vi saknat anledning att här ingå på frågan om pris
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

15

kontrollnämndens befattning med konkurrensbegränsande företeelser efter

den 31 december 1953, då den nya lagstiftningen rörande dylika företeelser

är avsedd att träda i kraft.

Slutligen har herr Werner avgivit ett särskilt yttrande av följande innehåll.

Genom den under det senaste året väsentligt förbättrade varutillgången

och produktionens möjligheter att billigare eller i vart fall till icke stegrade

kostnader i ökad omfattning framställa varor och därigenom fylla

konsumtionsbehovet, synes mig behovet av en fortsatt statlig priskontrollverksamhet

genom ett särskilt priskontrollorgan kunna starkt ifrågasättas.

Såsom i direktiven antydes är det av vikt att de prissänkningar som genom

berörda förhållanden kan ernås i möjligaste mån även kommer konsumenterna

till godo. Detta krav synes mig i väsentlig omfattning böra kunna

tillgodoses därigenom att den ökade varutillgången framkallar en stigande

konkurrens. Åtstramningen på penningmarknaden medför därjämte

att en återhållande och priskonserverande lagerhållning ställer sig tyngande

för handeln och påverkar i sin mån viljan att släppa ut varorna i

marknaden. I prisreglerande riktning verkar samtidigt konsumtionens

minskade tillgång på pengar, varigenom allmänhetens köpmotstånd mot

onormalt höga priser tjänstgör såsom en naturlig prisregulator. Genom den

sålunda numera inträdda balansen emellan penning- och varutillgång har

marknaden alltmer övergått till en köparens marknad.

Då jag sålunda utgår från att priskontrollnämnden inom en viss nära

framtid kan och bör avvecklas, för såvitt intet oförutsett inträffar, grundas

denna min uppfattning även på det förhållandet att dess nuvarande

funktioner kommer att fyllas dels genom de åtgärder som följer av det nu

framlagda förslaget till lagstiftning mot skadliga kartellbildningar, dels

ock genom de förslag som kan bli en följd av den nyss tillsatta kommittén

för utredning på varudistributionens område.

Slutligen tillåter jag mig framhålla några principiella synpunkter i anledning

av att jag inom vederbörande lagutskott åren 1939 och 1940 deltog

i utformandet av den lagstiftning, som ligger till grund bl. a. för priskon

trollnämndens tillkomst.

De ingrepp, vilka då skedde i anledning av krigsutbrottet i såväl den enskildes

som i näringslivets fria verksamhetsområden, utformades såsom

särskilda undantagslagar, avsedda att träda i funktion vid krig eller av

krigsfara framkallade utomordentliga förhållanden. En utsträckning av giltighetstiden

för dessa tillfällighetslagar att gälla under förhållanden, som

icke kan betecknas vara på grund av krig eller överhängande krigshot utomordentliga,

ansågs uteslutet. Detta har även priskontrollnämnden själv, i vad

det rör dess egen fortsatta verksamhet, tidigare i avgivna remissyttranden

framhållit.

Jag måste därför göra gällande att den rådande lagstiftningen icke under

nuvarande förhållanden kan läggas till grund för en permanentning, eller

ännu mindre en eventuell utvidgning av priskontrollnämndens verksamhet

eller uppgifter. Härtill kommer eu starkt grundad misstro mot att

ett centralorgan, även om det utrustas med ett inslag av speciell sakkunskap,

skulle äga förmågan att alltid på ett riktigt sätt och utan skadliga

ingrepp eller störningar i näringslivet kunna bedöma de komplicerade förhållanden,

vilka oftast måste taga ut sina ekonomiska konsekvenser inom

produktionens och distributionens vitt omfattande områden. Ännu mer

betänklig ställer sig saken om ett sådant organ skulle komma alt utrustas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

med befogenheter, eller i den framtida utvecklingen anse sig äga befogenheter,

att i varje särskilt fall både påtala, bevisa och slutligen i administrativ

ordning själv avkunna bindande domslut.

Då jag sålunda anser att priskontrollnämnden inom en nära framtid bör

kunna avvecklas, ställer jag mig dock tills vidare på grund av vissa hittillsvarande

arbetsmarknadspolitiska skäl avvaktande beträffande själva tidpunkten.

Enligt min mening borde de nuvarande direktiven kunna gälla intill tidpunkten

för priskontrollnämndens slutliga avveckling. Då emellertid enighet

inom delegationen kunnat uppnås om ett förslag till nya direktiv, har

jag funnit mig kunna ansluta mig till detta med det av ordföranden föreslagna

tillägget.

I frågan om eventuell modifiering av prisstoppreglerna har förhandlingsdelegationen

särskilt övervägt, huruvida en framflyttning av det allmänna

prisstoppet från prisstoppdagen den 31 oktober 1942 till någon mera aktuell

tidpunkt borde ske. Ehuru det ur flera synpunkter ansetts otillfredsställande

att det allmänna prisstoppet är knutet till en dag, som ligger drygt

tio år tillbaka i tiden, har delegationen funnit att införandet av en ny allmän

prisstoppdag skulle vara förenat med betydande svårigheter, framförallt

när det gäller utformandet av övergångsbestämmelser, ägnade att på

ett betryggande sätt förebygga orättvisor och olägenheter i samband med

en sådan omläggning. Delegationen har därför icke förordat någon ändring

i förevarande hänseende. Ej heller i övrigt har delegationen funnit skäl

tillstyrka någon ändring eller modifiering av gällande prisstoppbestämmelser.

Vad slutligen angår frågan, på vilket sätt den prisövervakande verksamheten

i fortsättningen lämpligast bör bedrivas, har delegationen icke funnit

detaljföreskrifter för närvarande vara påkallade.

Departementschefen.

Förutsättningarna för den priskontrollerande verksamheten har i viss

mån förändrats genom den konjunktursvängning som inträffat under 1952.

Tendenserna till fortsatta prisstegringar inom landet har i väsentlig grad

avtagit. Den förbättrade varutillgången har lett till ökad konkurrens, och

ett stigande köpmotstånd från konsumenternas sida har på flera områden

gjort sig gällande. Det har som en följd av denna utveckling varit möjligt

att häva priskontrollen för ett stort antal varuslag och tjänster. I samband

med att priskontrollen hävts har i viss utsträckning åtgärder vidtagits

för att tills vidare möjliggöra en fortlöpande prisövervakning.

Även om sålunda området för den direkta priskontrollen efter hand kunnat

väsentligt minskas, kvarstår alltjämt betydelsefulla varuområden under

reglering. Den omständigheten att prisstegringstendenserna upphört

innebär icke i och för sig att prisbildningen kan lämnas helt fri. I nuvarande

läge är det ur olika synpunkter av vikt att den inhemska pris- och kostnadsnivån

nedbringas. En naturlig följd av denna utveckling är att den prisreglerande

verksamheten i ökad omfattning inriktas på att främja prissänkningar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 192.

17

Med hänsyn till de förändringar som inträffat i förutsättningarna för den

priskontrollerande verksamheten finner jag det angeläget att direktiven

för denna verksamhet anpassas efter det nya läget. Det förslag till nya direktiv,

som förhandlingsdelegationen enats om, synes vara ägnat att tillgodose

de önskemål som för närvarande gör sig gällande härvidlag. De föreslagna

direktiven skiljer sig från de nu tillämpade huvudsakligen i det hänseendet,

att ökat avseende fästs vid angelägenheten att åstadkomma prissänkningar.

Vidare har vissa kompletteringar och förtydliganden föreslagits, varjämte

sådana bestämmelser utgått, vilka anknyter till en del speciella förhållanden

från tiden för fastställelsen av nu gällande direktiv.

Inom förhandlingsdelegationen har bl. a. uppmärksammats vissa problem

som sammanhänger med varudistributionen. I fråga om priskontrollens

uppgifter härvidlag har meningarna skiftat. Enighet har emellertid nåtts

om en allmän rekommendation att vid prövning och fastställelse av priser

och marginaler främja en sådan prisdifferentiering, att prissättningen så

långt möjligt sker på grundval av prestation och kvantitet. Jag vill i detta

sammanhang erinra om att chefen för handelsdepartementet nyligen med

stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för att

verkställa utredning rörande varudistributionen och dess rationalisering,

huvudsakligen såvitt angår prissättningen inom handeln. Utredningen har

enligt sina direktiv bl. a. att undersöka och belysa sådana förhållanden inom

varuhandeln, som hindrar rationalisering eller i övrigt är ägnade att medföra

varufördyring. 1 förekommande fall bör även framläggas förslag och

rekommendationer till åtgärder för att avhjälpa dylika missförhållanden

och förbättra effektiviteten.

Vad beträffar priskontrollens funktioner på områden, där prissättningen

är monopolistiskt bestämd eller eljest beroende av konkurrensbegränsande

företeelser, är det uppenbart att dessa i framtiden blir avhängiga av de beslut

som kommer att fattas i anledning av förslaget om lagstiftning till motverkande

i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet in. in. I

propositionen härom till årets riksdag (nr 103) har i denna fråga bl. a.

framhållits (s. 101) att det ligger i sakens natur att priskontrollnämnden

även i fortsättningen får sin uppmärksamhet riktad på områden, där det

finns anledning anta att monopol eller andra konkurrensbegränsningar

åstadkommer höga priser. I den mån det efter den nya lagens ikraftträdande

anses påkallat att häva en konkurrensbegränsning för alt därigenom

åstadkomma friare tävlan och sålunda förutsättningar för en automatisk

prisreglering genom priskonkurrens, bör emellertid självfallet åtgärder i

detta syfte vidtagas i den ordning som stadgas i den nya lagen. Nämnden

bör därför — framhålles det vidare — när den stöter på konkurrensbegränsningar,

anmäla förhållandet till ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor,

och på denne får ankomma att företaga erforderliga ingripanden.

Biträder riksdagen det av Kungl. Maj :t framlagda lagförslaget kommer

efter den nya lagens ikraftträdande ansvaret för åtgärder med syfte att

hindra missbruk eller skadliga verkningar av konkurrensbegränsning inom

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 192.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

näringslivet sålunda att främst åvila de myndigheter, som har att verka på

grundval av denna lagstiftning, d. v. s. — utom kommerskollegium med

dess monopolutredningsbyrå — näringsfrihetsrådet och ombudsmannen för

näringsfrihetsfrågor. Den prisreglerande myndighetens befattning med övervakningen

av konkurrensbegränsningarna inskränkes i motsvarande mån.

Enbart den omständigheten att en konkurrensbegränsning förefinnes inom

ett visst område kan å andra sidan uppenbarligen icke få den verkan att

området uteslutes från priskontroll. Så länge förordnande enligt prisregleringslagen

är i kraft kan sålunda den prisreglerande myndigheten komma

att även efter den nya lagens ikraftträdande pröva priser och marginaler

på områden där konkurrensbegränsning är för handen.

Av vad här sagts bör bl. a. följa, att områden, som vid den nya lagens

ikraftträdande är fria från direkt priskontroll, icke bör på den prisreglerande

myndighetens eget initiativ ånyo läggas under sådan kontroll på den

grund att konkurrensbegränsning är för handen. I dylika fall bör anmälan

i stället ske till ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor och tillgängligt material

för bedömande av konkurrensbegränsningens verkningar ställas till

dennes förfogande. Efter den nya lagens ikraftträdande bör priskontrollen

vidare icke i första hand användas som instrument för att undanröja eller

åstadkomma ändring i en konkurrensbegränsning även om denna av den

prisreglerande myndigheten anses orsaka övernormala vinster och marginaler.

Ej heller bör i samband med beslut om hävande av priskontroll uppställas

villkor, som innebär att ett företag eller företagarna inom en särskild

bransch skall förbinda sig att avstå från visst konkurrensbegränsande

förfarande.

Vad särskilt angår sådana fall, där priskontrollen bibehållits huvudsakligen

därför att konkurrensbegränsning med ty åtföljande återverkan på prisbildningen

föreligger, får det förutsättas att ett samarbete kommer till stånd

mellan den prisreglerande myndigheten å ena sidan samt näringsfrihetsrådet

och ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor å andra sidan. Läget torde

här i många fall vara sådant, att den direkta priskontrollen anses icke kunna

avvecklas utan att detta leder till för höga priser. Å andra sidan föreligger,

så länge priserna är kontrollerade, rent formellt svårigheter att i överensstämmelse

med den nya lagstiftningen konstatera konkurrensbegränsningens

faktiska inverkan på prisbildningen. För att på sådana områden

åstadkomma ökad konkurrens och därmed förutsättningar för avveckling

av priskontrollen, bör den prisreglerande myndigheten icke själv upptaga

förhandlingar med vederbörande företagare om avveckling av konkurrensbegränsningen

utan hemställa om medverkan från näringsfrihetsrådets sida.

Rådet bör då taga kontakt med företagarna inom den berörda näringsgrenen

och med dem dryfta möjligheterna att åstadkomma friare konkurrensförhållanden.

I betraktande av vad sålunda anförts synes det obehövligt att, om den nya

lagstiftningen träder i kraft vid föreslagen tidpunkt, d. v. s. den 1 januari

1954, för tiden därefter i direktiven för den prisreglerande verksamheten

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

19

bibehålla särskild hänsyftning på monopolistisk prissättning eller andra

konkurrensbegränsande företeelser. Sista avsnittet i första stycket av punkt

3 av de föreslagna direktiven — »ävensom sådana fall, där anledning finnes

till antagande, att prissättningen är monopolistiskt bestämd eller eljest

beroende av konkurrensbegränsande företeelser» — synes därför under angivna

förutsättningar böra utgå vid nästkommande årsskifte. Sker detta

torde vad tre ledamöter av delegationen åsyftat med ett av dem föreslaget

tillägg till nämnda punkt i direktiven ha blivit tillgodosett. Såsom redan i

propositionen nr 103 till årets riksdag framhållits ligger det emellertid i

sakens natur att priskontrollnämnden — oavsett den berörda jämkningen

i direktiven — även i fortsättningen kommer att under sitt arbete uppmärksamma

olika konkurrensbegränsningar.

Vad slutligen angår frågan om prisstoppreglerna och prisövervakningen

torde på skäl som anförts av delegationen några ändrade eller nya bestämmelser

icke vara nödvändiga. Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka,

att jag finner det angeläget, att utvecklingen på områden där

den direkta priskontrollen upphäves följes genom en i lämpliga former bedriven

prisövervakning.

Under hänvisning till vad sålunda anförts torde, därest från riksdagens

sida icke föreligger någon erinran häremot, de föreslagna nya direktiven för

den prisreglerande verksamheten böra, med nyssberörd jämkning, fastställas

att gälla tills vidare.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att förslaget till

lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr 303),

vilket av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Bihang.

Utkast

till

direktiv för den fortsatta prisreglerande verksamheten.

(Av Kungl. Maj.t genom beslut den

12 januari och den 22 juni 1951 fastställda

direktiv.)

1. Målet för den prisreglerande

verksamheten skall vara att, där så

är möjligt, förhindra eller eljest i

största möjliga utsträckning begränsa

prisstegringar samt att främja

prissänkningar. Inom ramen för

denna allmänna målsättning böra de

prisreglerande myndigheterna anpassa

sina åtgärder så, att en av den

prisreglerande verksamheten föranledd

snedvridning av produktion och

distribution i möjligaste mån motverkas

och en ändamålsenlig inriktning

i dessa hänseenden sålunda

främjas.

2. Det allmänna prisstoppet avses

skola bibehållas tills vidare med oförändrad

prisstoppdag. Där tillräcklig

säkerhet föreligger beträffande visst

varuslag, viss grupp av varor eller

viss tjänst, att ett upphävande av

prisregleringen icke kommer att medföra

prisstegring, bör prisregleringen

i fråga om varuslaget, varugruppen

eller tjänsten upphävas. De prisreglerande

myndigheterna böra vid bedömning

härav taga vederbörlig hänsyn

till det förhållandet, att en

branschförening lovar verka för eller

ett enstaka företag försäkrar att

prishöjning icke skall äga rum.

(Utkast till nya direktiv.)

1. Målet för den prisreglerande

verksamheten skall vara att främja

prissänkningar och att förhindra eller

eljest i största möjliga utsträckning

begränsa prisstegringar. Inom

ramen för denna allmänna målsättning

böra de prisreglerande myndigheterna

anpassa sina åtgärder så, att

snedvridning av produktion och distribution

såvitt möjligt motverkas.

2. Det allmänna prisstoppet avses

skola bibehållas tills vidare med oförändrad

prisstoppdag. Då tillräcklig

säkerhet föreligger beträffande visst

varuslag, viss grupp av varor eller

viss tjänst, att ett upphävande av

prisregleringen icke kommer att medföra

prisstegring eller ökning av marginalerna

bör prisregleringen i fråga

om varuslaget, varugruppen eller

tjänsten upphävas. Prisregleringen

bör dock, när skäl därtill äro, kunna

hävas även om prisstegring kan väntas

inträda. Å andra sidan bör prisreglering

bibehållas i sådana fall, där risk

för prisstegring visserligen ej föreligger,

men där marginalerna äro

onormalt höga eller en i förhållande

till kostnadsutvecklingen skälig prissänkning

ej förväntas komma till

stånd. Vid övervägande om prisreglering

bör upphävas skall jämväl beaktas

vad som sägs i punkten 3.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 192.

Vederbörlig hänsyn bör tagas till

det förhållandet, att en branschförening

utfäster sig verka för eller ett

enstaka företag försäkrar att prishöjning

eller ökning av marginalerna icke

skall äga rum.

(Jfr punkt 7) 3. Föreligga beträffande viss

bransch, visst företag, viss vara eller

viss tjänst övernormala vinster eller

marginaler, böra de prisreglerande

myndigheterna vidtaga åtgärder för

att åstadkomma prissänkning. Särskild

uppmärksamhet bör härvid ägnas

de fall, då prissänkning ägt rum

inom ett tillverknings- eller distributionsled

utan att detta förhållande

beaktats vid prissättningen i senare

led, ävensom sådana fall, där anledning

finnes till antagande, att prissättningen

är monopolistiskt bestämd

eller eljest beroende av konkurrensbegränsande

företeelser.

Vid prövning och fastställelse av

priser och marginaler på varor och

tjänster bör dessutom iakttagas, att i

förekommande fall sådan prisdifferentiering

befrämjas, att prissättningen

så långt möjligt sker på grundval

av prestation och kvantitet.

3 (4). Förutsättning för att prishöjning för visst varuslag eller viss tjänst

skall kunna medgivas skall alltid vara, att det föreliggande priset enligt en

av den prisreglerande myndigheten vederbörligen granskad kostnadskalkyl

visas icke medföra täckning av produktions- eller anskaffningskostnaderna

jämte skälig handelsvinst. Produktions- och anskaffningskostnaderna

beräknas därvid med tillämpning av återanskaffningsprisprincipen.

4. Även om en dylik kostnadskalkyl

i och för sig skulle motivera en

prishöjning, bör en sådan i allmänhet

icke medgivas i annat fall, än att

verkställd lönsamhetsberäkning giver

vid handen, att verksamheten

inom företaget eller branschen såsom

helhet, om prishöjning icke genomföres,

kommer att ge en avkastning,

som med hänsyn till föreliggande

förhållanden uppenbarligen

måste betecknas som för låg. Är så

icke fallet, bör dock prishöjning kunna

medgivas, om kompenserande

prissänkning genomföres på någon

annan av företagets eller branschens

produkter eller eljest särskilda omständigheter

föreligga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

5. Vid bedömande av de under 3

och 4 angivna förutsättningarna skall

till utgångspunkt tagas pris. och

kostnadsläget hos rationellt arbetande

företag inom vederbörande

bransch. Härvid böra beaktas de

skillnader i fråga om varusortiment

och kvalitet m. m. som kunna föreligga
-

6. I kalkyler och lönsamhetsberäkningar,

som komma att läggas till

grund för bedömningen av prisfrågorna,

bör, såvitt angår kostnadsökningar,

beroende på löneförhöjningar,

endast få medräknas sådan kostnadsökning

som svarar mot skillnaden

mellan senast faktiskt utbetald

lön och lön som för 1951 eller däremot

svarande tid antingen bestämts

i kollektiv överenskommelse eller genomsnittligen

utgår för arbetstagare,

som icke omfattas av kollektivavtal.

7. I de fall, att för visst företag eller

bransch övernormala vinster eller

marginaler föreligga, böra de

prisreglerande myndigheterna vidtaga

åtgärder för att åstadkomma prissänkningar.

Särskild uppmärksamhet

bör härvid ägnas de fall, där anledning

till antagande finnes, att

prissättningen är monopolistiskt bestämd.

5. Även om en sådan kostnadskalkyl,

som under punkt 4 avses, i och

för sig skulle motivera en prishöjning

bör en sådan i allmänhet icke

medgivas i annat fall, än att verkställd

lönsamhetsberäkning giver vid

handen, att verksamheten inom företaget

eller branschen såsom helhet,

om prishöjning icke genomföres,

kommer att ge en avkastning, som

uppenbarligen måste betecknas som

för låg. Är så icke fallet, bör dock

prishöjning kunna medgivas, om

kompenserande prissänkning genomföres

på någon annan av företagets

eller branschens produkter eller eljest

särskilda omständigheter föreligga
6.

De ovan angivna förutsättningarna

för prishöjning skola äga motsvarande

tillämpning, då föreskrift

om prissänkning överväges.

7. Vid bedömande av de under

punkterna 3—6 angivna förutsättningarna

skall till utgångspunkt tagas

pris- och kostnadsläget hos rationellt

arbetande företag inom vederbörande

bransch.

Då fråga är om varor och tjänster,

som äro föremål för konkurrensbegränsning,

bör som utgångspunkt för

bedömningen tagas pris- och marginalläget

för samma eller närbesläktade

varor och tjänster, för vilka dylik

konkurrenshämmande påverkan ej

föreligger.

8. På områden, som icke äro föremål

för direkt priskontroll, böra de

prisreglerande myndigheterna på

lämpligt sätt följa prisutvecklingen.

8 (9). De prisreglerande myndigheterna skola upprätthålla fortlöpande

god kontakt med näringslivet och dess organisationer.

537281. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:317 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslive s. 1 i texten
  2. 2LU 1953:33 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947 s. 1 i texten