Sök i Ratio Lex

Angående utformningen av det tekniska systemet för stödet av den inhemska smörproduktionen m. m

1953-03-20 · 45 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:196, Angående utformningen av det tekniska systemet för stödet av den inhemska smörproduktionen m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196-

1

Nr 196.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utformningen

av det tekniska systemet för stödet av den inhemska

smörproduktionen m. m.; given Stockholms slott den

20 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående reglering av införselni av fettråvaror och fettvaror

m. m.;

2) förordning om accis å fettemulsion m. m.; samt

3) förordning angående avgift för margarin som användes för framställning

av fettemulsion m. m.;

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att det nuvarande accis- och clearingsystemet för

stöd åt den inhemska smörproduktionen och oljeväxtodlingen skall ersättas

med ett nytt system, innebärande att importen av utländska fettvaror och

fettråvaror i princip skall släppas fri men beläggas med en särskild avgift.

Möjlighet till restitution skall införas i fråga om sådana importerade varor,

som användes till icke matnyttigt ändamål eller som återutföres. Regleringsbidrag,

motsvarande högst restitutionsbeloppet, skall utgå för oljor och fetter

av inhemskt ursprung, vilka exporteras eller användes för nyss angivna

ändamål.

Linfrö och härdad linolja föreslås skola falla utanför regleringssystemet.

Accis skall även i fortsättningen utgå i fråga om fettemulsion.

De på importen belöpande avgiftsmedlen avses skola direkt tillföras statskassan

över riksstatens inkomstsida. I fråga om inkomsterna av de inhemska

oljeväxtprodukterna föreslås däremot, att någon ändring icke skall ske tills

vidare.

Under en övergångstid avses importen skola handhas av en för ändamålet

särskilt bildad ekonomisk förening, i vilken oljefabriker, margarinfabriker,

raffinaderier och andra industriella fettkonsumenter skall vara representerade.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 196.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. \Maj:ts proposition nr 196.

Förslag

till

förordning angående reglering av införseln av fettråvaror

och fettvaror, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Införselreglering.

1 §•

Kungl. Maj :t må förordna, att här nedan angiven vara icke får införas

till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd eller den, vilken jordbruksnämnden

bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel, nämligen

a) jordnötter, kopra, sojabönor samt andra oljehaltiga fröer och frukter,

dock ej linfrö;

b) fettämnen och fettsyror, dock ej ullfett, lanolin, degras och annat garverifett,

icke härdad linolja, ricinolja samt kinesisk eller japansk träolja;

c) margarin, konstister, fettemulsion, andra till födoämnen avsedda ersättningsmedel

för smör, grädde, ister, talg eller hästflott, ävensom andra

livsmedel under förutsättning att däri ingår en mera väsentlig tillsats

av fett.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess

tillgodonjutande, som prövas vara erforderliga.

2 §•

Förordnande enligt 1 § utgör ej hinder för transitering eller annan befordran

under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn eller å

tullager eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager upplagd

vara icke utan medgivande av jordbruksnämnden för varje särskilt

fall disponeras annorledes än till fartygs, buss eller luftfartygs proviantering

eller utrustning i föreskriven ordning.

Ej heller skall sådant förordnande ha avseende å

a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden

att tullfrihet för densamma åtnjutes eller, i fråga om icke tullpliktig

vara, skulle, om den varit tullbelagd, ha åtnjutits enligt annan bestämmelse

i 5 § tulltaxeförordningen än den under s) upptagna eller enligt 6 eller

8 § samma förordning; eller

b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes

landvägen antingen över riket från eu till annan utrikes ort eller över

utlandet från en till annan ort inom riket.

3 §.

Till riket inkommen vara som på grund av bestämmelserna i denna förordning

icke får införas må, därest varan ej enligt 12 § eller enligt lagen

om straff för olovlig varuinförsel skall vara förverkad samt hinder ej heller

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

eljest möter mot utförsel av varan, under tullkontroll återutföras enligt de

föreskrifter som i tullstadgan äro givna för gods anmält till returförtullning.

Vad i första stycket stadgats gäller även om varan är fri från tull eller

annan avgift vid införsel eller om anmälan till utförsel icke gjorts inom

föreskriven tid.

Regleringsavgift och regleringsbidrag.

4 §.

För i 1 § under b) och c) avsedda varor, som införas till riket och förtullas,

samt för fetter, oljor och fettsyror, vilka här i landet utvinnas ur i

samma paragraf under a) avsedda varor, skall, i den mån Kungl. Maj :t så

förordnar, erläggas avgift (regleringsavgift).

Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Vid förändring av regleringsavgiftens storlek för vara, som avses i 1 §

under b), skall i den omfattning Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer motsvarande efterreglering

vidtagas även beträffande avgiften för inneliggande lager av avgiftsbelagd

vara av samma slag hos den som inför, utvinner, driver handel med eller

för industriell fabrikation förbrukar sådan vara.

5 §•

Bestämmelserna i 4 § skola icke ha avseende å vara som i föreskriven

ordning utlämnas från provinanteringsfrilager för fartygs, buss eller luftfartygs

proviantering eller utrustning.

Beträffande vara som införes under sådana förhållanden att tullfrihet

för densamma åtnjutes eller, i fråga om icke tullpliktig vara, skulle, om den

varit tullbelagd, ha åtnjutits enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen skall

skyldighet att erlägga regleringsavgift föreligga allenast såvitt fråga är om

återinförsel av vara, som antingen utförts innan förordnande om regleringsavgift

för varan meddelats eller vid vars utförsel erhållits sådant regleringsbidrag,

varom nedan i 8 § förmäles.

6 §•

Regleringsavgift skall uppbäras och redovisas av jordbruksnämnden i

den ordning Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden

bestämmer. För sådana i 1 § under b) och c) avsedda varor,

som införas till riket, skall avgiftsskyldigheten åvila den, för vars räkning

införseln sker. För varor, vilka utvinnas ur till riket införda fettråvaror av

de slag som avses i 1 § under a), skall avgiftsskyldigheten åvila den som

verkställer utvinningen.

För erläggande av regleringsavgift vid sådan efterreglering, som avses i

4 § andra stycket, svarar innehavaren av varulagret.

Inbetalas icke regleringsavgift i föreskriven ordning, må avgiften på framställning

av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill

nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

8 §■

Återbäring av regleringsavgift må efter ansökan lämnas för svinn, som

uppstår vid härdmng och raffinering, och för fettsyror, som framkomma

vid raffinering av vegetabiliska oljor samt val- och annan sjödjursolja.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

För vara, som avses under 1 § b) och c) eller som utvunnits ur sådan

vara som avses under 1 § a), åtnjutes, där varan kommit till användning

för annat än matnyttigt ändamål eller enligt bevis av tullmyndighet utförts

ur riket eller till svensk frihamn eller ingått såsom beståndsdel i annan

sålunda utförd vara, efter ansökan visst bidrag (regleringsbidrag), motsvarande

högst den regleringsavgift, som skulle ha utgått vid import av vara

av samma slag.

I denna paragraf avsedd återbäring av regleringsavgift och utbetalning av

regleringsbidrag skall äga rum i den omfattning och på de villkor Kungl.

Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer.

9 §•

Därest särskilda skäl föreligga må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, jordbruksnämnden meddela befrielse, helt eller delvis, från

skyldighet att erlägga regleringsavgift så ock medgiva återbäring, helt eller

delvis, av sådan avgift jämväl i annat fall än i 8 § sägs.

10 §.

Envar, som bedriver verksamhet varmed följer skyldighet att erlägga här

avsedd regleringsavgift, är skyldig att, i den utsträckning jordbruksnämnden

föreskriver och i enlighet med de närmare anvisningar jordbruksnämnden

meddelar, föra sådana anteckningar angående rörelsen, som erfordras

för kontroll över att regleringsavgift behörigen erlägges eller att uppgifter,

som lämnas i ansökningar om återbäring eller regleringsbidrag, äro riktiga.

Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att

på anfordran tillhandahålla jordbruksnämnden eller dess ombud nämnda

anteckningar och förda handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom

de övriga uppgifter angående rörelsen som erfordras för kontrollen,

dels att i den utsträckning jordbruksnämnden bestämmer och i enlighet

med de närmare anvisningar nämnden meddelar till nämnden eller dess

ombud lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen.

Näringsidkare, som avses i första stycket, är vidare skyldig att lämna

ombud för jordbruksnämnden tillträde till fabrik, lagerlokal eller annan

av näringsidkaren disponerad lägenhet för kontroll av varulager.

11 §.

Upplysning, som inhämtas med stöd av 10 §, må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det med upplysningens inhämtande avsedda

ändamålet.

Ansvarsbestämmelser m. m.

12 §.

Den som utan behörig tullangivning eller medelst vilseledande åtgärder

till riket inför eller söker införa vara, som enligt denna förordning icke får

införas, straffes med dagsböter.

Vara som någon i strid mot denna förordning olovligen infört eller sökt

införa skall förklaras förverkad jämte emballage eller kärl vari den förvaras.

Kan egendom som sålunda skolat förklaras förverkad ej tillrättaskaffas,

gälde den brottslige dess värde. Framgår av omständigheterna att brot
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

5

tet skett av förbiseende, må av domstolens prövning bero, huruvida förverkandepåföljd

skall inträda.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och talan om förverkande

av gods eller värde på grund av föreskrifterna i andra stycket

ävensom beslag av gods, som kan antagas vara förverkat, och förfarandet

med beslagtaget gods skall vad i allmänhet är stadgat om olovlig införsel

av tullpliktig vara äga motsvarande tillämpning.

13 §.

Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillstånd enligt 1 §

eller i strid mot stadgandet i 2 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager

upplagd vara annorledes än till fartygs, buss eller luftfartygs proviantering

eller utrustning i föreskriven ordning straffes med dagsböter.

14 §.

Skall i denna förordning avsedd vara enligt tullstadgan eller lagen om

straff för olovlig varuinförsel eller på grund av stadgande i denna förordning

säljas å auktion genom tullverkets försorg, må försäljningen ske endast

till någon, som erhållit tillstånd varom i 1 § sägs, eller ock under förbehåll

att varan återutföres.

Kan försäljning i enlighet med vad sålunda stadgats ej komma till stånd,

skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj :t efter anmälan av generaltullstyrelsen

förordnar.

15 §.

Försäljningssumma för förverkat gods samt belopp som utgivits i stället

för sådant gods tillfalla kronan.

16 §.

Underlåter någon att fullgöra vad enligt 10 § första eller andra styckena

åligger honom, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes den som uppsåtligen giver oriktigt eller ofullständigt

innehåll åt anteckningar eller uppgifter som avses i nämnda stadganden.

Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare

straffet dagsböter.

Om straff för vägran att lämna tillträde för kontroll enligt 10 § tredje

stycket samt för brott mot den i 11 § stadgade tystnadsplikten stadgas i

strafflagen.

17 §.

Underlåter någon att på anfordran tillhandahålla jordbruksnämnden eller

dess ombud handelsbok eller annan handling, som avses i 10 §, eller att i

föreskriven ordning avlämna uppgift, som där avses, må nämnden förelägga

honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma sådant vite.

18 §.

Husbonde ansvarar för sådan i 16 § omförmäld förseelse, som begås av

hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången

av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att

förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

19 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas

av Kungl. Maj:t, eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Förslag

till

förordning om accis å fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

För fettemulsion, som inom riket tillverkas för försäljning såsom livsmedel

eller för framställning av livsmedel, skall där varan innehåller mindre

än 82 procent fett, i den mån Kungl. Maj :t så förordnar, erläggas accis enligt

vad nedan sägs.

Med fettemulsion förstås varje till människoföda avsedd grädd- eller mjölkliknande

vara, i vilken ingår annat fett än mjölkfett.

2 §■

Accisen utgår med det belopp, högst två kronor för kilogram av varans

nettovikt, som Kungl. Maj :t bestämmer.

Accisens belopp må bestämmas olika för varor med lägre och med högre

fetthalt.

3 §.

Tillverkning, som i 1 § första stycket avses, skall stå under statens kontroll.

Kontrollen över tillverkningen ävensom över accisens behöriga utgörande

utövas av kontrollstyrelsen med biträde av särskilda tjänstemän.

4 §•

Kungl. Maj :t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från

eller återbäring av accis.

5 §•

7. mom. Kontrolltjänsteman äger påfordra att när som helst erhålla tillträde

till samtliga för tillverkarens rörelse använda lokaler.

2. mom. Tillverkare skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla erforderliga

prov å varan samt i förekommande fall beskrivning över densamma

ävensom ställa för kontrollen hos tillverkaren nödiga hjälpmedel till

förfogande och lämna behövlig handräckning.

3. mom. Tillverkare är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att

den möjliggör kontroll över tillverkade och försålda kvantiteter accispliktig

vara, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

sina handelsböcker med tillhörande handlingar.

4. mom. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,

som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll över

accisens behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman

i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma

att lämna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

7

5. mom. Återförsäljare av accispliktig vara är skyldig att på anfordran

lämna sådana upplysningar om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

finner erforderliga för acciskontrollen samt att, där kontrollstyrelsen

finner det påkallat för kontrollens utövande, tillhandahålla

sina handelsböcker med tillhörande handlingar.

6''. mom. Sådan uppgiftsskyldighet, som avses i 5 mom., åligger ock den,

som idkar handel med vara, vilken användes för framställning eller distribution

av accispliktig vara.

6 §•

Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, som ämnar inom riket

för försäljning tillverka vara, för vilken enligt förordnandet accis skall utgå,

därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten

skall, där tillverkning bedrives vid tiden för ikraftträdande av förordnandet

eller där den är avsedd att taga sin början inom femton dagar

från nämnda tidpunkt, fullgöras utan dröjsmål och i annat fall senast femton

dagar innan tillverkningen tager sin början.

7 §•

1. mom. Den som bedriver tillverkning, som i 1 § första stycket avses,

skall senast inom en månad efter varje kalendermånads utgång till kontrollstyrelsen

avlämna en på tro och heder avgiven deklaration angående

den myckenhet accispliktig vara, som under kalendermånaden eller den del

därav, varunder förordnandet gällt, av honom eller för hans räkning levererats

till köpare.

Om särskilda skäl därtill äro, äger kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration

skall avse kalenderkvartal i stället för kalendermånad, i vilket fall

deklaration skall avlämnas inom en månad efter varje kvartals utgång.

Kontrollstyrelsen må ock, under förutsättning som nyss sagts, föreskriva

att deklaration skall avlämnas inom annan tid än i det föregående angivits,

dock tidigast inom femton dagar och senast inom två månader efter utgången

av den månad eller det kvartal deklarationen avser.

2. mom. I deklaration som i 1 mom. avses må avdrag göras för de kvantiteter

varor, som

a) levererats till annan tillverkare för tillverkning av accispliktig vara

under förutsättning dock att vid deklarationen fogas intyg av köparen, att

denne mottagit varan för sådant ändamål,

b) från återförsäljare återlevererats såsom till försäljning oduglig vara,

samt

c) enligt bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller till svensk frihamn.

3. mom. Deklaration skall vara undertecknad av behörig firmatecknare

och till riktigheten styrkt av två trovärdiga personer.

4. mom. Underlåter tillverkare att avlämna deklaration som avses i 1

mom. eller befinnes avgiven deklaration oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa

den accis, som rätteligen skall utgå. I fall av underlåtenhet att avgiva

deklaration må kontrollstyrelsen i stället, om särskilda skäl därtill äro,

meddela tillverkaren förbud tills vidare, till dess deklaration avgivits, att

förfoga över accispliktig vara.

8 §•

1. mom. Tillverkare skall samtidigt med deklarationens avlämnande genom

insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto erlägga det accisbelopp,

som enligt deklarationen skall utgå.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

I fall som avses i 7 § 4 mom. första punkten ankommer det på kontrollstyrelsen

att bestämma den tid, inom vilken accisen skall erläggas.

*2. mom. Erlägges icke accisbelopp inom därför angiven tid, må kontrollstyrelsen

meddela tillverkaren förbud tills vidare, till dess accisen guldits,

att förfoga över accispliktig vara.

3. mom. Tillverkare är skyldig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar,

hos styrelsen ställa säkerhet för accisens behöriga erläggande till belopp,

som styrelsen finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 2 mom. sägs äga motsvarande

tillämpning.

4. mom. Försummar någon att inbetala accis, som det enligt denna förordning

åligger honom att erlägga, må accisen på framställning av kontrollstyrelsen

omedelbart utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter

verkställd undersökning fastställer densamma.

9 §•

Den, som utan föreskriven anmälan bedriver tillverkning, som i 1 §

första stycket avses, straffes med dagsböter, ej under tjugu.

Den, som i strid mot förbud, varom i 7 § 4 mom. eller 8 § 2 mom. sägs,

förfogar över vara, straffes med dagsböter, ej under fyrtio, eller, där omständigheterna

äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Underlåter någon i andra fall än nu sagts att fullgöra vad honom åligger

enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,

straffes med böter, högst trehundra kronor.

10 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga tillverkare att fullgöra vad honom

åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter.

11 §•

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat

oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

12 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna förordning

må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,

varom han därvid erhållit kännedom. Bryter någon häremot,

straffes, där han för brottet ej är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen,

med dagsböter.

13 §.

Polismyndighet åligger att tillhandagå kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

med begärd upplysning om person eller företag, som kan antagas

bedriva i denna förordning avsedd tillverkning.

14 §.

Förseelse, som avses i 9 §, må åtalas, förutom vid laga domstol i brottmål,

vid den rätt, där rörelseidkaren skall svara i tvistemål i allmänhet, eller

vid rätten i den ort, där rörelsen bedrives.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 196.

9

15 §.

Förseelse, som avses i 9 § tredje stycket, må av allmän åklagare åtalas

allenast efter angivelse av kontrollstyrelsen.

Brott som avses i 12 § må, där det icke skall straffas enligt allmänna

strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.

16 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

Genom förordningen upphävas

förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa

andra fettvaror,

kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 482) angående accis och tilläggsaccis

å margarin m. m.,

kungörelsen den 1 april 1949 (nr 102) angående ändring av accisen och

tilläggsaccisen å fettemulsion;

kungörelsen den 11 januari 1952 (nr 5) angående ändring av tilläggsaccisen

å kokosfett; samt

kungörelsen den 5 september 1952 (nr 631) angående ändring av accisen

å matolja m. m.

Där i förordningen avsedd tillverkning bedrives vid tiden för ikraftträdandet

av denna förordning, och anmälan till kontrollstyrelsen av tillverkaren

gjorts enligt förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) erfordras icke

särskild anmälan enligt 6 § denna förordning.

Visar tillverkare, att vara, för vilken accis skall utgå, försålts till pris,

som avtalats före ikraftträdandet av ett av Kungl. Maj :t med stöd av denna

förordning meddelat förordnande, och är tillverkaren icke på grund av särskilt

förbehåll eller eljest berättigad att hos köparen uttaga den å varan belöpande

accisen, äger Kungl. Maj :t bestämma, att accisen skall erläggas av

köparen, eller, då skäl därtill äro, utan sådant åläggande för köparen medgiva

befrielse från eller återbäring av accisen, dock att ansökan härom

skall till Kungl. Maj :t ingivas inom en månad efter förordnandets ikraftträdande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Förslag

till

förordning angående avgift för margarin som användes för framställning

av fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som, för annat ändamål än för förbrukning i eget hushåll, av margarin

framställer vara, som kan användas såsom ersättningsmedel för

grädde eller för beredning av sådant ersättningsmedel, skall enligt vad här

nedan stadgas erlägga särskild avgift. Vad nu sagts skall dock ej gälla, då

av margarin för försäljning framställes sådan vara, som avses i förordningen

den 1953 (nr ) om accis å fettemulsion m. m.

Den som använder margarin på sätt i första stycket sägs benämnes i

denna förordning tillverkare.

2 §.

Avgift för sådan tillverkning, som avses i 1 § utgår med det belopp, som

Kungl. Maj :t bestämmer, dock med högst 5 kronor för varje vid tillverkningen

använt kilogram margarin. Avgiften utgör lägst 50 kronor för varje

hel eller påbörjad kalendermånad, under vilken tillverkningen bedrives.

3 §.

Den som ämnar bedriva tillverkning som avses i 1 § skall därom göra

skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten skall, där

sådan tillverkning bedrives vid tiden för denna förordnings ikraftträdande,

fullgöras utan dröjsmål och i annat fall innan tillverkningen tager sin

början.

4 §.

Tillverkare är pliktig att över sin tillverkning föra tillverkningsbok enligt

anvisningar som meddelas av kontrollstyrelsen.

5 §•

Tillverkare skall för varje kalenderkvartal upprätta och senast å femtonde

söckendagen efter kvartalets utgång till kontrollstyrelsen avlämna en på tro

och heder avgiven deklaration angående den myckenhet margarin, som under

kalenderkvartalet av honom använts för ifrågavarande ändamål.

Där så finnes påkallat, må kontrollstyrelsen ålägga viss tillverkare att avlämna

sådan deklaration för kortare tid än kalenderkvartal.

6 §.

Tillverkares skyldighet att avlämna deklaration upphör sedan skriftlig

anmälan om tillverkningens upphörande och dagen därför ingivits till kontrollstyrelsen.

Dock skall deklaration avlämnas för den deklarationsperiod,

under vilken tillverkningen upphört.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

11

7 §•

Tillverkare skall samtidigt med deklarationens avlämnande erlägga den

avgift, som skall utgå för den i deklarationen upptagna kvantiteten margarin.

Avgiften erlägges genom insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken

för kontrollstyrelsens räkning eller å kontrollstyrelsens postgirokonto.

8 §.

Erlägges icke avgift inom föreskriven tid, må kontrollstyrelsen meddela

tillverkaren förbud tills vidare, till dess avgiften guldits, att bedriva tillverkning,

som avses i 1 §.

Tillverkare är skyldig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen

ställa säkerhet för avgiftens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen

finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i första stycket sägs äga

motsvarande tillämpning.

Försummar tillverkare att inbetala avgift, som det enligt denna förordning

åligger honom att erlägga, må avgiften på framställning av kontrollstyrelsen

omedelbart utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter verkställd

undersökning fastställer densamma.

9 §•

Överinseendet å kontrollen att avgift behörigen erlägges handhaves av

kontrollstyrelsen.

Tillverkare är pliktig att för tillsyn bereda kontrolltjänsteman, närhelst

han det påfordrar, tillträde till samtliga för tillverkarens rörelse använda

lokaler, att meddela kontroll styrelsen eller kontrolltjänsteman alla begärda

upplysningar angående inköp och förbrukning i rörelsen av margarin samt

att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen

för erhållande av en betryggande kontroll över avgiftens behöriga erläggande

meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman i enlighet

med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.

Tillverkare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, åligger därjämte

att vid anfordran hålla dessa med tillhörande handlingar tillgängliga för

kontrollt j änsteman.

10 §.

Den som tillverkar eller försäljer maskiner, som kunna användas vid sådan

tillverkning som avses i 1 §, är pliktig att på anfordran av kontrolltjänsteman

lämna denne uppgift om gjorda försäljningar av dylika maskiner.

11 §•

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej

verkställas av annan än kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman. Deklarationerna

skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning böra därav

erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig utan att

den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande; dock må

deklarationer, på sätt Kungl. Maj :t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas

till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj :t uppdrager

utförandet av sådan bearbetning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

12 §.

Den som utan anmälan varom sägs i 3 § eller i strid mot förbud enligt 8 §

första stycket bedriver tillverkning, som avses i 1 §, straffes med dagsböter.

13 §.

Den som underlåter att inom föreskriven tid avgiva deklaration, böte från

och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må kontrollstyrelsen

förelägga den uppgiftsskyldige lämpligt vite.

14 §.

Om ansvar i vissa fall för den som i deklaration lämnat oriktig uppgift

stadgas i skattestrafflagen.

15 §.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse vad honom enligt 9 eller

10 § åligger, straffes med böter högst trehundra kronor; och må kontrollstyrelsen

förelägga vederbörande lämpligt vite.

16 §.

Den som har eller haft att taga befattning med ärende, som avses i denna

förordning, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa

affärsförhållande, varom han därvid erhållit kännedom. Bryter någon häremot,

straffes, där han för brottet ej är underkastad ansvar enligt allmänna

strafflagen, med dagsböter.

17 §.

Fullgöres icke ordentligen skyldigheten att hålla bokföring som avses i 4 §

och är förseelsen ej straffbar enligt annat författningsrum, straffes tillverkaren

med dagsböter.

18 §.

Förseelse som avses i 15 § må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av kontrollstyrelsen.

Brott som avses i 16 § må, där det icke skall straffas enligt allmänna

strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.

19 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna befinnas

erforderliga för tillämpningen av denna förordning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 196.

13

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om utformningen

av det tekniska systemet för stödet av den inhemska smörproduktionen

in. in. samt anför därvid följande.

I propositionen nr 236 till 1952 års riksdag angående åtgärder i prisreglerande

syfte på jordbrukets område anmälde jag, att kontrollstyrelsen och

statens jordbruksnämnd framlagt förslag till omläggning av fettvaruregleringen.

Behandlingen av detta förslag hade emellertid då ännu icke hunnit

slutföras inom jordbruksdepartementet, varför jag förklarade mig icke vara

beredd att taga ställning till en i förslaget förordad omläggning av nämnda

reglering. De dittills gällande grunderna för fettvaruregleringen borde därför

tillämpas tills vidare under det kommande regleringsåret. Denna mening

biträddes av riksdagen.

Jag torde nu få återkomma till den berörda frågan. Jag får då till en början

erinra om att Kungl. Maj :t den 2 februari 1951, i anledning av en framställning

av kontrollstyrelsen och dåvarande statens livsmedelskommission,

uppdrog åt de båda myndigheterna att gemensamt verkställa utredning rörande

anordnandet av accisförfarandet för margarin och andra fettvaror

samt angående utformningen av det tekniska system, som i fortsättningen

borde tillämpas för att stödja avsättningen av den inhemska smörproduktionen

och oljeväxtodlingen.

För att fullgöra utredningsarbetet tillsatte de båda myndigheterna en särskild

delegation, bestående av för kontrollstyrelsen överdirektören Harry

Älmeby och byrådirektören Allan Schultz samt för kommissionen — numera

statens jordbruksnämnd — generaldirektören Olof Söderström och

byråchefen Georg HuIting. Söderström och Älmeby har fungerat som delegationens

ordförande respektive vice ordförande. Såsom särskilda sakkunniga

har anlitats verkställande direktören för Sveriges kemiska industri
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

kontor, filosofie doktorn Peter Fitger, verkställande direktören för Kooperativa

förbundet Albin Johansson, vice verkställande direktören för Svenska

mejeriernas riksförening Waldemar Ljung, vice verkställande direktören för

Sveriges slakteriförbund Gunnar Lund samt verkställande direktören för

Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag Kuno Möller.

De delegerade jämte de särskilt tillkallade sakkunniga har antagit benämningen

fettråvarukommittén.

Under utredningsarbetets gång har kommittén samrått med representanter

för av dess förslag berörda myndigheter och sammanslutningar såsom generaltullstyrelsen,

priskontrollnämnden, handels- och industrikommissionen

samt Tvättmedels-, tvål- och stearinindustriens råvaruförening u. p. a.

Med skrivelse den 22 april 1952 har kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden

till Kungl. Maj :t överlämnat en promemoria med förslag till tekniskt

system för stöd åt den svenska smörproduktionen och oljeväxtodlingen m. in.

Förslaget, vid vilket fogats utkast till författningar i ämnet, innefattar

nämndens och de särskilt tillkallade sakkunnigas sammanstämmande mening.

Kontrollstyrelsen har däremot haft annan mening såvitt angår prisregleringen

av inhemska oljeprodukter in. m. ävensom redovisningen och

uppbörden av vissa föreslagna avgifter.

över promemorian och ämbetsverkens skrivelse har yttranden avgivits

av kommerskollegium, efter hörande av handelskamrarna i Stockholm, Göteborg,

Malmö, Norrköping och Gävle, generaltullstyrelsen, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges industriförbund,

Kooperativa förbundet samt Sveriges grossistförbund.

Nuvarande regleringssystem.

I det nu tillämpade regleringssystemet rörande fettvaror ingår, bland annat,

upptagandet av accisavgifter, ävensom vissa speciella handels- och prisreglerande

åtgärder.

I. Accisavgifter.

Till följd av vissa statliga åtgärder i syfte att stödja mjölkpriserna inträdde

i början av 1930-talet en stegring av priset på smör. För att därigenom

icke skulle uppkomma förskjutning av efterfrågan på matfett från

smör till margarin, infördes accis å margarin genom beslut av 1933 års riksdag.

I september 1936 utsträcktes accisplikten till att gälla även konstister

samt annat ersättningsmedel för smör och flott. Från och med juli 1939

infördes vidare accis å fettemulsion. Slutligen tillkom i november 1940 accis

å bageri- och matolja samt i december samma år å kokosfett. I åtskilliga

fall har efter hand skett avsevärda ändringar i accisavgifternas storlek.

De grundläggande, nu gällande bestämmelserna om accis återfinnes i förordningen

den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

15

fettvaror (ändrad genom förordningarna nr 474/1937 och 323/1943) ävensom

i vissa till denna knutna författningar.

Enligt förordningen skall, i den mån Kungl. Maj :t så förordnar, erläggas

accis för i författningsrummet uppräknade varor, som inom riket tillverkas

för försäljning, nämligen margarin, konstister, matolja, annat ersättningsmedel

för smör eller flott samt fettemulsion. Accis utgår med det belopp,

högst 60 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Maj:t

bestämmer. Sedan 1940 har tilläggsaccis utgått med växlande belopp. Bestämmelserna

härom har icke införts i ifrågavarande förordning utan har

meddelats i särskilda kungörelser. Det i förordningen angivna maximibeloppet

har på så sätt kommit att överskridas. Kontrollen över att accisen behörigen

utgöres handhas av kontrollstyrelsen.

Kungl. Maj :ts befogenhet att förordna om accis var länge tidsbegränsad

men utsträcktes successivt. Senast skedde detta genom förordningen nr

481/1943, genom vilken förlängning skedde utan tidsbegränsning.

Förutom nämnda förordningar gäller för närvarande följande kungörelser,

nämligen kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 482) angående accis och

tilläggsaccis å margarin m. in., kungörelsen den 1 april 1949 (nr 102) angående

ändring av accisen och tilläggsaccisen å fettemulsion, kungörelsen

den 9 februari 1951 (nr 38) angående upphävande av accisen å margarin

samt kungörelsen den 16 februari 1951 (nr 88) innefattande ändring av

punkt 5 i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 482) angående accis och tilläggsaccis

å margarin m. m.

Omfattningen av accisbeläggningen samt de tillämpade accisavgifterna

under senare år belyses av en å s. 16 intagen sammanställning.

Under 1940-talet ändrades accisen och tilläggsaccisen på margarin ett flertal

gånger. I och med krigsårens avspärrning och den därmed följande knappheten

på matfettförsörjningens område fick accisen i viss mån annan betydelse

än tidigare. Anledning att ur konkurrenssynpunkt skydda smörpriset

förelåg icke i samma grad som tidigare. Däremot ansågs det, anför kommittén,

vara av vikt att den inhemska produktionen av för margarinframställningen

nödvändiga råvaror stimulerades. I samband härmed sänktes

accisen på margarin för att göra det möjligt för margarintillverkarna att

betala ett högre pris för råvarorna. Accisbeläggningen har sålunda kommit

att påverkas även av det stöd och den prissättning, som gällt för de svenska

oljeväxtprodukterna. Såsom framgår av sammanställningen utgår sedan den

11 februari 1951 ingen accis å margarin.

II. Handels- och prisreglerande åtgärder.

Efter det andra världskrigets utbrott uppstod svårigheter för de enskilda

företagen att upprätthålla den import av fettvaror, vilken var erforderlig

för försörjningen. Svårigheterna bestod dels i minskade skeppningsmöjligheter,

dels ock betydande risker med hänsyn till prisutvecklingen. Världs
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Accisbelagd vara

Accissatser

Gällande under tiden

Förordning eller

kungörelse

Grund-

accis

öre/kg

Till-

läggs-

accis

öre/kg

Total

accis

öre/kg

Datum

Nr

i SFS

Margarin ..............

23

_

23

6/3 1945—12/3 1947

2/3

1945

40

38

—

38

13/3 1947—24/3 1949

28/2

1947

77

8

_

8

25/3 1949—31/12 1949

24/3

1949

79

0

_

0

l/l 1950—31/12 1950

2/12

1949

643

30

_

SO

1/1 1951—10/2 1951

29/12

1950

676

0

_

0

11/2 1951—

9/2

1951

38

Konstister..............

60

98

158

1/7 1943—

30/6

1943

482

Bageri- och matolja ....

60

40

100

1/7 1943— 8/9 1952

30/6

1943

482

50

—

50

9/9 1952 —

5/9

1952

631

Fettemulsion, högst 15 %

fetthalt förpackad i

slutna glaskärl eller

bleckburkar rymmande

44

—

44

16/3 1945—10/4 1949

28/2

1945

39

högst V« liter ........

50

—

50

11/4 1949—

1/4

1949

102

Fettemulsion, högst 15 %

fetthalt (annan förpack-

60

—

60

16/3 1945—10/4 1949

23/2

1945

39

ning än ovan)........

60

20

80

11/4 1949—

1/4

1949

102

Fettemulsion högre än 15

60

65

125

16/3 1945-10/4 1949

23/2

1945

39

% fetthalt

60

65

125

11/4 1949—

1/4

1949

102

Vissa ersättningsmedel

(med vattenhalt minst

40 %) ................

60

10

70

1/7 1943-

30/6

1943

482

Vissa ersättningsmedel

(med vattenhalt under

1

40 %) ................

60

98

158

1/7 1943-

30/6

1943

482

60

10

70

1/7 1943—12/1 1952

30/6

1943

482

60

■40

100

1 13/1 1952-

11/1

1952

5

marknadspriserna hade stigit avsevärt, men det var ovisst hur prisnivån

skulle komma att ställa sig för framtiden.

För att få till stånd en bättre ordning enades dåvarande livsedelskommissionen

och industrikommissionen samt priskontrollnämnden i samråd

med berörda näringsorganisationer om att man borde koncentrera importen

till ett organ. Den enklaste vägen att nå detta mål ansågs vara, att importreglering

infördes i fråga om jordnötter, kopra, sojabönor och andra icke

ätbara, oljehaltiga frukter och fröer samt fett och oljor av animaliskt eller

vegetabiliskt ursprung. I anslutning härtill skulle införas ett clearingsystem

för att utjämna skillnaden mellan importpriserna och de svenska marknadspriserna.

Systemet innebar, att om clearingpriset på en vara sattes högre än

den inhemska produktionskostnaden eller importkostnaden, så skulle överskottet

tillföras en särskild clearingkassa. Vid omvänt förhållande skulle

förlusten bestridas med kassans medel.

1 Tilläggsaccis dock oförändrad 10 öre/kg vid leverans till tillverkare av enligt förordningen

den 25 maj 1941 om varuskatt skattepliktiga choklad- och konfityrvaror.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

17

Den 10 januari 1941 utfärdade Kungl. Maj :t kungörelse angående reglering

av införseln av vissa fettvaror in. in. samt förordnade tillika, att det

inom dåvarande livsmedelskommissionen skulle inrättas en särskild clearingkassa

för reglering enligt Kungl. Maj :ts bestämmande av marknadspriserna

inom landet på fettvaror. Därjämte bemyndigades kommissionen

att träffa erforderliga avtal med berörda organisationer.

De nu angivna åtgärderna, vilka således tillkommit för att bemästra genom

världskriget uppkomna försörjnings- och prisproblem, har till följd

av den omfattning, som den inhemska oljeväxtodlingen tagit under senare

år, så småningom fått en annan innebörd och ingår nu som ett led i den av

statsmakterna beslutade jordbruksregleringen. Riktlinjerna för clearingpriserna

å fettvaror fastställes årligen av statsmakterna genom beslutet om

de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område. Som riktpunkt för

clearingpriserna tages nämligen de priser på fettvaror, som enligt Kungl.

Maj :ts och riksdagens beslut skall gälla för inhemska fetter.

Fettvaruclearingen omfattar numera svenskt oljeväxtfrö och olja av sådant

frö, importerade margarinråvaror — vare sig importen sker i form av

oljehaltiga fröer och frukter eller såsom olja — importerat linfrö och importerad

linolja ävensom margarin samt vissa importerade tvätt- och rengöringsmedel.

Efter en av 1951 års riksdag beslutad omläggning av den inhemska o 1 j eväxtodlingens

organisation försiggår reglerandet av denna odling

samt clearingförfarandet på i huvudsak följande sätt.

Jordbruksnämnden ingår årligen särskilda avtal med Sveriges oljeväxtodlares

centralförening u. p. a. angående odling in. in. av oljeväxter, med

Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a., angående omhändertagandet

av årets skörd av svenskodlat oljeväxtfrö samt med Riksförbundet Lin och

hampa, producentförening u. p. a., angående inköp och försäljning av spånadslin.

Såsom medlemmar i oljeväxtintressenternas förening ingår odlarna,

Sveriges lantbruksförbund, oljefabrikerna och Svenska spannmålsaktiebolaget.

Fördelningen av andelarna samt representationen i styrelsen är så

ordnad, att fabrikerna och odlarna har lika stort inflytande. Lantbruksförbundet

och spannmålsbolaget har vardera en representant i styrelsen. Ordföranden

i denna utses av jordbruksnämnden. Genom ordföranden och

spannmålsbolagets representation har det allmänna utslagsröst i föreningen.

För fullgörande av clearingförfarandet har ingåtts vissa avtal med Aktiebolaget

Karlshamns oljefabriker, Margarinaktiebolaget Svea, Linoljeslageriernas

försälj ningsaktiebolag samt Svenska fettindustriernas råvaru- och

importförening u. p. a. Dessa avtal innebär, att av företagen verkställda inköp

av fröer och andra fettråvaror samt fettvaror sker för jordbruksnämndens

räkning och risk. Inköpen finansieras dock i princip av respektive företag.

I avtalen har reglerats den ersättning, som företagen äger åtnjuta för

lagring, bearbetning, härdning, raffinering, expedition av oljor och fodermedel,

ränta å utlagt kapital in. in.

Vid sina inköp av inhemska oljeväxtfröer betalar oljefabrikerna det av

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. AV 19ti.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Kungl. Maj :t och riksdagen fastställda s. k. inlösningspriset, d. v. s. garantipriset

till odlarna, med tillägg för torkningskostnader o. d. Vid import av

fettråvaror och fettvaror skall importpriset godkännas av jordbruksnämnden.

Det pris, som oljefabrikerna skall uttaga vid försäljning av framvunna

oljor och fettsyror, fastställes av nämnden. Likaså fastställer nämnden det

pris, som skall tillämpas vid försäljning på den svenska marknaden av importerade

fettvaror. Dessa s. k. clearingpriser har i regel avvägts med hänsyn

till å ena sidan produktionskostnaderna för olja av inhemskt frö och

å andra sidan priset på importerade fettråvaror och fettvaror. Clearingpriserna

avspeglar sålunda i stort sett medelpriset mellan den svenska prisnivån

och importprisnivån. De har i enlighet med direktiven för clearingkassans

verksamhet i princip anpassats så, att kassan varit självbärande. Som

bekant har dock på sistone ett tämligen betydande överskott uppkommit dels

genom försäljning av fettvaror på den svenska marknaden, dels vid export

av inhemska oljeväxtprodukter.

Det ekonomiska mellanhavandet mellan respektive oljefabriker och fettimportföreningen,

å ena, samt staten, representerad av jordbruksnämnden,

å andra sidan, regleras genom avräkningar över clearingkassan.

Beträffande clearingförfarandet i fråga om margarin anföres i promemorian,

att vid inköp av fettråvaror för margarinframstäilning betalas

av nämnden fastställda clearingpriser. Höjes clearingpriserna, har margarinindustrien

att till clearingkassan inbetala den prisstegringsvinst, som därvid

uppstår på inneliggande lager av råvaror och färdigställt margarin. Sänkes

clearingpriserna, erhåller margarinindustrien bidrag från clearingkassan

till att täcka prisfallsförlusten. Margarinindustrien gör sålunda varken

vinst eller förlust genom förändringar av clearingpriserna på fettvarorna.

I promemorian beskrives även tvättmedelsclearingen, den prisutjämning

som sker i fråga om fettvaror, vilka användes för tillverkning av exportvaror,

samt exporten av frö och olja av inhemsk oljeväxtodling.

Tvättmedelsclearingen tillämpas endast vid import av tvättoch

rengöringsmedel, som tillverkats av animaliska eller vegetabiliska fettämnen.

Clearingen har till syfte att utjämna skillnaden mellan den utländska

och svenska prisnivån. Systemet med clearingpriser på fettvarorna kan

nämligen leda till att priset på visst eller vissa slag av fettvaror kommer

att ligga över världsmarknadsnivån. För att skydda den inhemska tvättmedelsindustrien

från konkurrens av utländska tvättmedel, uttages en clearingavgift

av här avsett slag.

Under de senaste åren har förekommit en omfattande export av f ettha

11 i g a produkter. Ide fall clearingpriserna på fettvaror, som användes

för tillverkning av dessa exportvaror, är lägre än världsmarknadspriserna,

har exportörerna att till clearingkassan inbetala en utjämningsavgift,

motsvarande skillnaden mellan clearingpriset och världsmarknadspriset.

Om å andra sidan clearingpriserna på här avsedda fettvaror överstiger

världsmarknadsnivån, erhåller exportörerna ett mot prisskillnaden svarande

bidrag från clearingkassan. Genom detta system kommer de för expor
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196. 19

törerna gällande råvarupriserna att i stort sett motsvara den aktuella världsmarknadsnivån.

Den svenska exporten av inhemskt oljeväxtfrö och därur framvunnen

olja tog sin början år 1949 och har sedan dess fortsatt i ökad omfattning.

För de frökvantiteter, som exporteras, står odlarorganisationen (Sveriges

oljeväxtodlares centralförening) som säljare. Exporten av olja verkställes

av den oljefabrik, som framvunnit oljan.

All export av oljeväxtfrö och ur sådant frö framvunnen olja sker i nära

samråd med jordbruksnämnden. Nämnden bestämmer sålunda vilka kvantiteter,

som skall exporteras, samt godkänner exportpriserna. När en exportaffär

avslutats och likvid skett, verkställer den organisation eller det företag,

som sålt varan, avräkning med clearingkassan. Vinst eller förlust på

exporten tillföres respektive belastar clearingkassan.

Det har förut nämnts, att vissa fettvaror alltjämt är underkastade b eslag

och handelsreglering. De fettvaror, för vilka beslag fortfarande

kvarstår, är härdat animaliskt fett, jordnöts- eller arachidolja, bomullsfrö-

eller cottonolja, söjaolja, solrosolja, palmolja, kokosolja, palmkärnolja,

härdat vegetabiliskt fett, rov- och rapsolja, även blåsta samt liknande

blåsta oljor, flytande vegetabiliska feta oljor, ej särskilt nämnda, andra än

solrosolja och vallmoolja.

För samtliga dessa varuslag, utom palmolja, gäller bestämmelser om

handelsreglering. Denna innebär — förutom viss antecknings- och rapportskyldighet

— bland annat, att tillverkare är skyldig att ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter angående proportionerna av i den färdiga varan ingående

fettämnen av olika slag, som jordbruksnämnden meddelar, ävensom

att handelsreglerad vara icke får överlåtas annorledes än mot särskild av

nämnden utfärdad inköpslicens och på de villkor, som föreskrives i licensen.

Kommittén framhåller, att det nyss angivna licensförfarandet numera

saknar praktisk betydelse ur försörjningssynpunkt och även torde vara av

föga värde för clearingen. Ur dessa synpunkter skulle därför förfarandet

Raps-

olja

Se-

naps-

olja

Kokos-

olja

Val-

och

fisk-

olja

Palm-

olja

Slak-

terifett

Övriga ol- jor och

fetter

samt fett- syror

Summa

Margarin tillverkning......

25 000

26 000

21200

3 800

76 000

Bageri-, matolja, choklad

samt direktkonsumtion

1 100

1000

2 400

100

2100

100

6 800

Tvål- och tvättmedel ....

400

2 500

600

1000

8 500

3 000

16 000

Annan teknisk industri ..

1000

100

500

2 000

1200

3 000

3 300

11 100

27 500

1 100

31 400

23 900

2 200

17 400

6 400

109 900

Bakmassa (för export) ....

500

1 500

2 000

Summa ton

28000

1100

81 400

2390(1

2 200

17 400

7 900

111900

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 196.

kunna slopas. En övergång till försäljning utan licens kan dock komma att

vålla olägenheter med hänsyn till gällande accisbestämmelser.

I det nu behandlade avsnittet av promemorian lämnas slutligen vissa uppgifter

om de större förbrukargruppernas ungefärliga årsförbrukning, räknad

i ton, av de viktigaste fettvarorna (exklusive linolja). Uppgifterna, vilka

sammanställdes i mars 1952, redovisas i förestående tabell.

Brister i det nuvarande regleringssystemet m. m.

I fråga om det för närvarande tillämpade regleringssystemet på fettvaruområdet

framhåller kommittén till en början, att det icke torde vara möjligt

att upprätthålla i vart fall clearingförfarandet utan stöd av beslag eller

liknande rättsgrund. Emellertid måste man räkna med att såväl beslagen

som övriga i det föregående angivna anordningar, som i huvudsak tillkommit

i helt andra syften, kommer att slopas. Med utgångspunkt från att det

avsättningsskydd, som för närvarande lämnas åt smör och andra fettvaror

av inhemskt ursprung, icke skall inskränkas, torde redan av nyssnämda

skäl en översyn av regleringssystemet vara påkallad. Härtill kommer,

att det nuvarande systemet är behäftat med väsentliga brister.

Vad först angår accissystemet framhåller kommittén, att detta är

förenat med betydande kontrollsvårigheter samt att avgifterna stundom

drabbar ojämnt. Kommittén anför härom i huvudsak följande.

Såsom förut framhållits kan en effektiv kontroll över accisens rätta utgörande

icke upprätthållas utan stöd av beslag och handelsreglering. Detta

är i synnerhet fallet, då fråga är om accis å fettvaror, som tillika utgör

råvaror. Vegetabiliska oljor får därför för närvarande icke importeras utan

licens av jordbruksnämnden. Det är i princip icke heller tillåtet att köpa

sådana oljor på den svenska marknaden utan särskild inköpslicens av

nämnden. Genom licensförfarandet kan man kontrollera, att varan belägges

med den accis, som skall utgå. Den omständigheten, att accisen utgår

efter råvarans användningsområde och icke efter dess beskaffenhet vållar

emellertid åtskilliga svårigheter. Till belysande härav kan nämnas, att raffinerad

flytande vegetabilisk olja är belagd med accis i de fall, då den kommer

till användning för matnyttigt ändamål. Accis utgår däremot icke om

varan skall begagnas för tillverkning av sådan matnyttig vara (margarin),

som utgör ett självständigt accisobjekt. Ej heller utgår accis i de fall,

då oljan skall användas för annat än matnyttigt ändamål. På samma sätt

förhåller det sig med kokosolja. Beträffande denna är för övrigt accisförfarandet

för närvarande ännu något mer komplicerat i det att accissatserna

är olika stora, beroende på för vilket ändamål oljan skall användas. En mot

kokosolja i betydande utsträckning utbytbar vara, nämligen palmkärnolja,

är däremot icke accisbelagd, oavsett användningsområdet. Detta i och för

sig inkonsekventa förhållande har man i praktiken i viss utsträckning rättat

till genom att icke medge licenser för palmkärnolja för vissa ändamål, där

accis skulle uttagas om i stället kokosolja kommit till användning. Andra

liknande exempel skulle kunna anföras. Vad här sagts torde emellertid till
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 196.

21

räckligt tydligt belysa svårigheterna att utan stöd av ett licensförfarande

upprätthålla en tillfredsställande kontroll över upptagandet av de nuvarande

acciserna på fettvaruområdet.

Andra kontrollsvårigheter sammanhänger med det förhållandet, att accisen

är en tillverkningsavgift, varav följer att samtliga företag, som tillverkar

accisbelagd vara, borde l>li föremål för kontroll. Att i praktiken upprätthålla

en sådan i fråga om alla småföretag (t. ex. landets omkring 8 000 bageriföretag)

är ogörligt. Man har därför varit nödsakad att begränsa accisskyldigheten

till dem, som tillverkar varan för försäljning. Redan det förhållandet,

att accis drabbar den som tillverkar en viss vara för försäljning

men icke den som tillverkar samma vara för vidare bearbetning eller användning

i egen rörelse, måste anses stötande. I brist på verkliga kontrollmöjligheter

blir uttagandet av accisen i väsentlig utsträckning baserad på

förtroende. Förutom de olägenheter detta innebär med hänsyn till statens

intresse av en riktig accisuppbörd, riskeras därigenom att konkurrensförhållandena

mellan företagarna kan påverkas till följd av illojalt förfarande

från mindre nogräknade företagares sida. Ett accissystem utan möjlighet till

effektiv kontroll utgör med andra ord en fara för den lojala näringsidkaren.

Kommittén påpekar, att de angivna kontrollsvårigheterna gjorde sig märkbara

redan före det andra världskriget. Fördenskull uppdrog dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet år 1939 åt kontrollstyrelsen att utreda,

huruvida man kunde eliminera svårigheterna genom en utvidgning av accisbeläggningen

till att omfatta med de redan accisbelagda varorna konkurrerande

produkter. Med stöd av de regleringsåtgärder, som nödvändiggjordes

av knapphetsläget i samband med kriget, kunde emellertid den erforderliga

kontrollen tills vidare upprätthållas. Utredningen behövde därför icke slutföras.

Kommittén övergår härefter till att behandla det nuvarande clearingförfarandet

och den i anslutning därtill uppbyggda centraliseringen av

importen av fettråvaror. Kommittén anför härom följande.

Clearingförfarandet och den i samband därmed uppbyggda centraliseringen

av importen av margarinråvaror innebär i praktiken en rent statlig import

på detta område. Genom clearingprissättningen har man kunnat hålla

en så fast prisnivå på den svenska marknaden som man önskat. Av den

förut lämnade redogörelsen framgår, att clearingen numera omfattar endast

vissa vegetabiliska fetter samt valolja. Övriga animaliska fetter såsom slakterifett

o. d. är däremot icke föremål för prisclearing. Då dessa varor i stor

utsträckning är utbytbara med varandra, innebär angivna förhållande en

lucka i systemet. Clearingsystemet löser vidare i sin nuvarande utformning

icke vissa väsentliga frågor, t. ex. hur man i mån av behov skall kunna befria

den tekniska industrien från råvarufördyring.

Under hänvisning till det anförda framhåller kommittén som sin åsikt,

att man för att ernå nödig effekt samt undvika krångliga, splittrade och

delvis varandra motverkande bestämmelser måste konstruera ett helt nytt

regleringssystem.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Sveriges internationella åtaganden.

Vid övervägandena av införandet utav ett nytt regleringssystem på fettvaruområdet

måste hänsyn, bland annat, tagas till vårt lands internationella

åtaganden, vilka i viss mån begränsar möjligheterna för eu reform. Härvidlag

anför kommittén till en början följande.

Oljeväxtfrön samt fett och oljor av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung

är från svensk sida avförda från frilistningsdiskussionerna inom organisationen

för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) under hänvisning till

att dessa produkter är föremål för statlig handel såvitt angår importen. Undantag

har dock gjorts för ullfett och lanolin (stat. nr 246), degras och

annat garverifett (stat. nr 247), fisklevertran för medicinskt bruk och foderändamål

(ur stat. nr 251), ricinolja på andra kärl än glas- eller lerkärl (stat.

nr 268: i) samt kinesisk eller japansk träolja på andra kärl än glas- eller

lerkärl (stat. nr 268:2), vilka blivit frilistade, en del dock med bibehållet

licenstvång. Att man från svensk sida icke velat frilista flertalet hithörande

varuslag innebär, att man gentemot OEEC förbehållit sig möjligheterna att

kvantitativt reglera importen av desamma.

Kommittén anser det på grund av Sveriges anslutning till allmänna tulloch

handelsavtalet (Gatt) vara tveksamt, om det på längre sikt •— sedan de

nuvarande valutaförhållandena ändrats — kan vara möjligt att upprätthålla

en kvantitativ reglering av importen utav nu ifrågavarande varuslag.

Vidare anmärkes, att Gatt förbjuder, att man pålägger utländska produkter

inre avgifter eller skatter utöver dem, som direkt eller indirekt tillämpas

på samma slags produkter av inhemskt ursprung.

De medel Gatt anvisar såsom tillåtna till skydd för inhemsk produktion är

tullar (avgifter) samt i viss utsträckning även subventioner. Kommittén

framhåller emellertid, att ej heller dessa medel kan användas villkorslöst,

och anför därvid följande.

Gatt förutsätter, att förhandlingar skall föras mellan de anslutna länderna

för att nedbringa tullarna. Har sådana förhandlingar skett och lett till överenskommelse,

är de avtalsslutande parterna bundna därav och kan endast

i rena undantagsfall påkalla ändring. Sverige har vid hittills förda förhandlingar

i Annecy och Torquay icke bundit sig för tullfrihet eller för bibehållande

av gamla tullar beträffande nu ifrågavarande varuslag med undantag

för ett fåtal fettvaror. Detta innebär, att vi alltjämnt är oförhindrade

att till skydd för inhemsk produktion belägga importen av de flesta hithörande

varuslag med tullar eller avgifter. Att märka är emellertid att man

från svensk sida vid förhandlingarna i Torquay med Norge förklarade att,

därest härdat animaliskt fett hänförligt till statistiskt nr 255 i Sverige

belädes med tull eller införselavgift, så skulle den svenska regeringen icke

fastställa tullen eller avgiften till högre belopp än som utginge för motsvarande

ohärdade vara. Enligt överenskommelsen med Norge må dock animaliskt

fett påläggas en avgift utöver den, som utgår för ohärdat animaliskt

fett, av högst samma storlek som skillnaden vid varje särskild tidpunkt

mellan i Norge tillämpade tullsatser för ohärdad valolja, från, sillolja och

andra fiskoljor, hänförliga till position »oljor, lc» (tariffen 678 i den norska

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

tulltariffen för 1950/51) och härdade oljor av samma slag hänförliga till

position »fett etc., 2» (tariffnr. 204).

De fettvaror, för vilka tullarna bundits annorledes än genom temporära

åtaganden i bilaterala handelsavtal, angives i följande sammanställning.

Statistiskt nr

246

268: i

279: i—2

ur 538:2

ur 540: 10—29

ur 583

ur 592

593

595

ur 601

ur 602

ur 603

605—607:2

Varuslag

Ullfett och lanolin

Ricinolja på andra kärl än glas- eller lerkärl

Soja och såser

A-vitaminkoncentrat

Vissa kemiska preparat innehållande fett eller olja

Cellulosalacker innehållande fett eller olja (linolja)

Puder, smink och hudkräm

Kosmetiska medel in. in.

Rakkräm; ävensom raktvål, parfymerad

Tvätt-, skur-, poler-, slip-, puts-, desinfektions- och appreturmedel,

ej särskilt nämnda, innehållande fett, olja,

harts, vax, tvål eller såpa men utan inblandning av dextrin

eller stärkelse; ävensom uppblötningsmedel:

icke flytande:

rengöringsmedel, även syntetiska, andra än tvättpulver
flytande,

i kärl vägande brutto:

över V2 kg:

rengöringsmedel, även syntetiska 1/2 kg eller därunder
Fettalkoholsulfonater
Maskin-

och smörjoljor (även innehållande feta vegetabiliska

oljor).

Kommitténs förslag.

Vid kommitténs överväganden av olika möjligheter att organisera avgiftsbeläggningen

av fettråvaror och fettvaror har riktpunkten varit att söka

lämna största möjliga frihet åt handeln och att begränsa den administrativa

apparaten till den minsta möjliga. Mot dessa önskemål har kommittén

vägt kravet på funktionsduglighet och kontrollmöjligheter.

Kommittén framhåller, att det föreslagna restitutionsförfarandet i fråga

om fettvaror avsedda för tekniskt ändamål innebär en viss omständlighet

genom att avgifter först uppbäres och senare återställes. Man har därför

sökt finna en godtagbar väg för att undvika eller begränsa restitutionsförfarandet.

Härvid har kommittén bland annat diskuterat att införa en auktorisering

eller registrering av importörerna, kombinerad med skyldighet

att avgiva omsättnings- och förbrukningsrapporter. Kommittén har emellertid

funnit, att vissa anmärkningar kan göras mot ett sådant system. En

generell tillämpning av systemet skulle sålunda innebära, att antalet rapportpliktiga

företag blir mycket stort; en begränsning av rapportplikten till

vissa grupper företag skulle å andra sidan utgöra en väsentlig svaghet ur

kontrollsynpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Efter prövning av olika möjligheter att helt eller till huvudsaklig del undgå

ett restitutionsförfarande, har kommittén kommit till den slutsatsen, att

man icke kan anordna ett tillförlitligt och funktionsdugligt regleringssystem

med mindre man verkställer generell avgiftsbeläggning vid importen

och därefter lämnar restitution av erlagd avgift i de fall, där så skall ske.

Inflytande avgifter bör enligt kommitténs mening tillföras en särskild regleringskassa.

Kommittén har i elva punkter sammanfattat sin uppfattning om hur ett

system med fri import av fettråvaror och fettvaror, kombinerad med generell

avgiftsbeläggning vid importen, i huvudsak bör anordnas. Dessa punkter

är av i stort sett följande innehåll.

1) Statsmakterna skall fastställa den ram, inom vilken regleringsavgift

må uttagas. Kommittén förutsätter, att Kungl. Maj:t — i likhet med vad som

gäller beträffande andra importavgifter på jordbrukets område — skall

lämna bemyndigande åt jordbruksnämnden att inom denna ram fastställa

och uppbära avgiften. Avgiften skall beräknas på sådant sätt, att prisskillnaden

mellan smöret och margarinet begränsas på önskat sätt. Världsmarknadspriserna

på margarinråvarorna kommer givetvis därvid att bli en av

de avgörande faktorerna. För att icke påverka den tekniska utvecklingen

torde man rent principiellt böra gå in för en enhetlig avgift. Med olika höga

avgifter för skilda varuslag förändras nämligen prisspänningen mellan

dessa jämfört med världsmarknadspriserna. Av olika skäl får det under

stabila marknadsförhållanden antagas vara ett intresse både för det allmänna

och för näringslivet, att avgifterna hålles fasta under så långa perioder

som möjligt. Avgifterna har nämligen icke till uppgift att åvägabringa en

konstant prisskillnad mellan smör och margarin utan att åstadkomma en

genomsnittlig prisskillnad under ett regleringsår.

2) För vara, som importeras av annan än oljefabrik, skall avgiften erläggas

vid importen. För oljefabrik anknytes däremot avgiftsbeläggningen

till tidpunkten för leverans av olja eller annan fettvara till köpare.

3) I princip skall avgiftsbeläggningen omfatta fettråvaror och fettvaror

av animaliskt och vegetabiliskt ursprung. Undantag skall dock gälla för

varor, vilka icke kan tänkas vara ekonomiskt användbara som ingrediens i

matfett. Vid den gränsdragning, som föreslagits och som innebär att de

fasta fettsyrorna avgiftsbelägges, kan gruppen av restitutionsbehövande industrier

komma att i viss mån utökas.

4) Vid raffinering inom landet av råolja skall den del av avgiften restitueras,

som faller på raffinationssvinnet och på sådana fettsyror, som förutsättes

skola vara avgiftsfria. För att eliminera spekulationsmöjligheter i

samband med ansökan om restitution, bör restitution lämnas på grundval

av aritmetiska mediet av de avgifter, som gällt under en tillverkningsperiod

av fyra veckor.

5) Om man önskar full effekt av en avgiftsförändring, bör denna påverka

även inneliggande lager av avgiftsbelagda fettvaror hos samtliga lagerhållare

i landet. Genom att oljefabrikerna erlägger avgift först i samband med

leverans, blir avgiftsförändringarna automatiskt verksamma i fråga om

dessa fabrikers lager. Beträffande raffinaderier och margarinfabriker torde

det icke vara någon tvekan om att deras lager bör inbegripas i avgiftsändringar.

Dessa företag bör därför i samband med avgiftsändringar inge lagerdeklaration

till jordbruksnämnden. När det gäller den övriga livsmedelsindustrien

och den tekniska industrien, torde däremot vinsten av en full
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

ständig redovisning icke motsvara den därmed förenade administrativa apparaten.

6) Då importerad vara, för vilken avgift erlagts, kommer till användning

för tekniskt ändamål, som icke bör vara belastat med någon dylik råvarufördvring,

skall restitution av avgift kunna erhållas efter ansökan hos jordbruksnämnden.

För att avgiftsförändringar så litet som möjligt skall kunna

påverka restitutionsansökningarna, torde man i detta fall liksom vid

raffinationsrestitution böra föreskriva, att restitution skall sökas inom viss

kortare tid, förslagsvis 14 dagar, efter tillverkningsperiodens utgång, samt

att restitution lämnas på grundval av aritmetiska mediet av de avgifter, som

gällt under en förbrukningsperiod av fyra veckor.

Det är ur administrativ synpunkt angeläget, att icke antalet ansökningar

om sådan restitution, varom nu är fråga (i det följande benämnd teknisk

restitution), blir alltför stort. Man kan därför tänka sig att begränsa restitutionsrätten

till vissa branscher, där den är av mera väsentlig betydelse för

produktionskostnaderna. En annan möjlighet är att föreskriva, att restitution

skall lämnas endast i de fall, där fettavgiften utgör mer än en viss procent

av färdigvarans värde. Man torde också utan olägenhet kunna begränsa

restitutionsrätten till att avse vad som överstiger ett visst mindre belopp,

förslagsvis 50 kronor för varje fyraveckorsperiod.

7) Med de möjligheter för den tekniska industrien och raffinaderierna

att erhålla avgiftsrestitution, som nu angivits, får man tänka sig att förknippa

en viss skyldighet för vederbörande att avgiva regelbunden redovisning

till jordbruksnämnden.

8) Då importerad vara, för vilken avgift erlagts, exporteras i obearbetat

eller bearbetat skick, skall likaledes restitution av erlagd avgift kunna erhållas

efter ansökan hos jordbruksnämnden. Sådan export förekommer i

icke ringa omfattning. Export sker givetvis även av fettråvaror och fetter

av svenskt ursprung, och man kan i många fall, särskilt i fråga om färdigprodukterna,

ej skilja på utländsk och svensk råvara. Med hänsyn härtill

och då exporten av inhemska fettråvaror i verkligheten bör betraktas som

ett byte med för margarinframställning och andra" ändamål erforderliga utländska

fettråvaror och fettvaror, har det för kommittén framstått som nödvändigt,

att det vid export av svenska fettråvaror och fettvaror ges möjlighet

att lämna ett regleringsbidrag, motsvarande högst den restitution, som" enligt

vad nyss anförts bör utgå vid reexport av importerade varor. Ramen

för utbetalning av sådant bidrag bör fastställas av Kungl. Maj:t — under

hänsynstagande såväl till världsmarknadsprisnivån som till de inhemska

priserna på fettvaror — och bör icke sträckas längre än till en kvantitet,

som motsvarar importbehovet.

9) Eu motsvarighet till teknisk restitution skall lämnas för inom landet

framvunnet slakterifett, vilket kommer till användning för icke avgiftsbelagt

ändamål.

10) Tulltaxans rubriker anpassas i samband med att importavgiftssystemet

införes på sådant sätt, att de avgiftsbelagda varorna i tullväg är

klart åtskilda från andra.

11) I konsekvens med det här skisserade avgiftssystemet för fettråvaror

och fettvaror bör givetvis margarin och därmed närbesläktade produkter

beläggas med en mot råvaruavgiften svarande importavgift. Kungl. Maj :t

bör vidare äga befogenhet att i den mån avgiftssystemet kommer att leda till

en väsentligt ökad import av andra hel- eller halvfabrikat, vari ingår fettvaror

som i Sverige är belagda med importavgift, belägga sådana hel- och halvfabrikat

med motsvarande avgift eller tull.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

En fullständigt fri import av fettvaror, kombinerad med ett efter nu angivna

linjer konstruerat avgiftssystem, skulle enligt kommitténs mening

bereda näringslivet största möjliga frihet och utrymme till konkurrens.

Kommittén framhåller emellertid, att en dylik ordning är förenad med visra

risker, som för närvarande är särskilt aktuella. Dels kan nämligen den fria

importen tänkas medföra avsättningssvårigheter för produkter av den inhemska

oljeväxtodlingen, dels råder för närvarande synnerligen stor osäkerhet

i fråga om den politiska utvecklingen med starka kastningar i de

internationella råvarupriserna som följd.

Med hänsyn härtill och till vissa andra omständigheter, vilka beröres i

det följande, föreslår kommittén, att man under en övergångstid skall välja

en organisation, som närmast innebär en mellanform mellan den nuvarande

totala importregleringen och en helt fri import. En sådan organisation kan

enligt kommitténs mening åstadkommas genom att man ger ensamrätt till

fettimport åt en ekonomisk förening, bildad av enskilda intressegrupper,

men samtidigt lämnar föreningen möjlighet att i viss utsträckning delegera

sin importrätt till enskilda medlemmar. I första hand bör föreningen sålunda

ha rätt att överlämna åt de båda oljefabrikerna att självständigt handha

den del av importen, som sker i form av obearbetade råvaror. Enligt kommitténs

mening vinner man genom nu berörda system åtskilliga fördelar

i rådande läge. Vid centraliserad import är det sålunda lättare att genom

täta ändringar av regleringsavgiften möta variationer i världsmarknadspriser

och på så sätt upprätthålla en relativ stabilitet i råvarupriserna på den

svenska marknaden.

Kommittén anför vidare, att man vid behandlingen av frågan om centralisering

av importen måste hålla i minnet, att någon enskild import av fettvaror

knappast förekommit under de senaste tio åren. Det föreslagna systemet

innebär alltså vid jämförelse med nuvarande förhållanden icke en beskärning

av det enskilda initiativet utan i stället en utvidgning av området

därför. Enligt kommitténs åsikt bör man vid ställningstagandet i denna fråga

dessutom beakta, att en mycket hög grad av koncentration numera faktiskt

kommit till stånd även i andra hänseenden beträffande fettvaror.

Inom kommittén har man även övervägt andra organisationsformer för

importen än den nu föreslagna, nämligen att låta någon statlig myndighet

eller ett statligt bolag omhänderha importen. Båda dessa anordningar har

emellertid synts kommittén innebära en större inskränkning i den enskilda

handeln än som är nödvändig utan att samtidigt medföra några påtagliga

fördelar.

Rätt till medlemsskap i den föreslagna importföreningen bör enligt kommittén

stå öppen för en så vid krets av företagare som möjligt. Förutom

oljefabrikerna, margarinfabrikerna och raffinaderierna bör sålunda alla industriella

fettkonsumenter, som har intresse därav, kunna bli medlemmar.

Kommittén förutsätter, att föreningen själv anskaffar för verksamheten erforderligt

rörelsekapital. Detta innebär, att det ekonomiska ansvaret för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

27

importen av fettvaror, som vid nuvarande ordning åvilar staten genom jordbruksnämndens

clearingkassa för fettvaror, övertages av föreningsmedlemmarna.

Ordförande i föreningens styrelse samt dennes ställföreträdare bör

utses av Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer. Vidare

föreslås, att förhållandet mellan föreningen och staten skall regleras genom

avtal. Föreningens prispolitik bör i princip utformas så, att endast

självkostnadstäckning erhålles. En skälig förräntning av insatskapitalet bör

dock ske.

Beträffande de närmare formerna för föreningens verksamhet anför kommittén

att — även om importen lämnas i föreningens hand — myndigheterna

under nuvarande förhållanden måste ha möjligheter att påverka utvecklingen.

Kommittén förutsätter därför, att jordbruksnämnden, i den mån så

erfordras för att skydda den inhemska oljeväxtodlingen, skall kunna begränsa

föreningens rätt att importera fettvaror och oljefabrikernas rätt att

inom landet använda eller till annan överlåta av importerade fettråvaror

framställda fettprodukter.

För att säkerställa beredskaps-, försörjnings- och prisregleringsintressena

förordar kommittén slutligen, att importrätten för föreningen och oljefabrikerna

skall kompletteras med skyldighet för dem att företaga import

efter åläggande av jordbruksnämnden. I de fall, där import sker efter sådant

åläggande, bör importören vara befriad från ekonomiskt ansvar.

Beträffande den i promemorian föreslagna redovisningen av avgiftsmedel

har kontrollstyrelsen i skrivelsen den 22 april 1952 anmält avvikande mening.

Styrelsen anser för sin del, att dessa medel icke bör inlevereras till en

särskild regleringskassa utan i stället direkt tillföras statskassan. Till stöd

för sin åsikt anför kontrollstyrelsen, att den avgift, varom här är fråga,

torde böra betraktas som en indirekt skatt, i sak av samma karaktär som

margarinaccisen. Styrelsen åberopar även, att 1942 års jordbrukskommitté

uttalat i huvudsak samma uppfattning härom. Vidare framhåller styrelsen,

att ifrågavarande avgifter torde kunna uppgå till sammanlagt omkring 100

miljoner kronor per år. Om inkomstbelopp av denna storleksordning icke

synligt skulle redovisas i riksstaten, erhåller man enligt styrelsen icke samma

möjligheter att följa utvecklingen på området. Samtidigt som inflytande

avgiftsmedel tillföres statskassan, bör enligt styrelsens mening eventuella

utgifter för angivna verksamhet bestridas genom anslag å riksstaten. Styrelsen

förordar dock, att vissa utgifter direkt får belasta inkomsttiteln för avgifterna.

Så anses böra vara fallet i fråga om restitution av avgift för fett,

som använts för tekniskt ändamål eller, i den mån Kungl. Maj :t så förordnar,

vid tillverkning av exportvara, ävensom i fråga om s. k. regleringsbidrag

för svenskt slakterifett, vilket använts för icke avgiftspliktigt ändamål.

Jordbruksnämnden anför i samma skrivelse, att den för sin del icke kan

tillstyrka kontrollstyrelsens förslag. Nämnden, som förklarar sig ej ha annan

mening än styrelsen såvitt angår regleringsavgifternas karaktär av indirekt

skatt, anser det nämligen icke ändamålsenligt att bestrida löpande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

utgifter för avsättningen av de svenska oljeväxtprodukterna genom särskilda

å statsbudgeten anvisade anslag. Det av styrelsen åberopade uttalandet

av 1942 års jordbrukskommitté är enligt nämndens uppfattning icke tilllämpligt

i förevarande sammanhang. Förslaget att för varje vinstgivande

exportaffär exportvinsten skulle direkt inlevereras till statskassan och att

förlusten på varje förlustbringande sådan affär skulle bestridas genom särskilt

budgetanslag anser nämnden knappast genomförbart. Enligt nämndens

mening är det alldeles naturligt, att vinster och förluster, som uppkommer

på kort sikt, får jämna ut varandra och att resultatet av affärsverksamheten

bedömes efter det genomsnittliga utbytet. Vidare framhåller nämnden, att

det av kontrollstyrelsen förordade systemet avsevärt skulle försvåra ett direkt

eller indirekt byte av svensk rapsolja mot utländska fettråvaror. Nämnden

förmodar, att huvudsyftet med styrelsens förslag är, att användningen

av de medel, som inflyter genom avgiftsbeläggningen, bör prövas i samma

ordning som när det gäller att bevilja anslag å riksstaten. Enligt nämndens

mening kan en sådan tanke förverkligas endast på så sätt, att nämnden vid

utgången av varje regleringsår eller budgetår inlevererar den behållning, som

kvarstår i regleringskassan efter avdrag av restitutioner och andra löpande

utgifter. Nämnden anser för sin del, att det skulle vara en praktisk anordning

att lämna redovisning för medlen i samband med anslagsäskanden till

jordbruksregleringen varje år.

I anslutning till sitt yttrande över kontrollstyrelsens förslag uttalar jordbruksnämnden

slutligen, att regleringsverksamheten i vad avser uppbörd

och restitution m. m. torde böra handhas av nämnden.

Accis- och tullfrågor.

Under åberopande av att behovet av accis på fettemulsion till stöd för

grädden icke elimineras genom det föreslagna regleringssystemet föreslår

kommittén, att den nu gällande förordningen om accis å margarin och vissa

andra fettvaror omarbetas i vad avser bestämningen av det accispliktiga

varuområdets omfattning. Möjlighet att uttaga accis bör sålunda föreligga

allenast beträffande fettemulsioner av alla slag, avsedda att användas såsom

livsmedel eller för tillverkning eller beredning av livsmedel, där fetthalten

i emulsionerna understiger 82 procent.

Accisens storlek bör enligt kommittén i likhet med vad tidigare varit fallet

kunna fastställas av Kungl. Maj :t inom ramen för ett av riksdagen lämnat

bemyndigande. I accisförordningen behöver därför endast införas uppgift

om att fettemulsion skall vara underkastad accisplikt jämte definition å

detta varuslag. Med stöd av riksdagsbemyndigandet synes Kungl. Maj :t i

särskild kungörelse kunna närmare angiva de varutyper, som skall vara belagda

med accis, ävensom de accissatser, som skall gälla för dessa.

Kommittén har ansett att, med hänsyn till nu rådande förhållanden på

varuområdet, accisbeläggningen lämpligen bör avse följande varutyper.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 196

I. Steriliserad fettemulsion, högst 15 % fetthalt, förpackad

i slutna glaskärl eller bleckburkar rymmande högst Vi

liter ° Avgiftsbelopp A

II. Annan vara innehållande högst 15 % fett (»tunn» fettemulsion)

Avgiftsbelopp B

III. Vara innehållande mer än 15 % men icke över 40 % fett

(»tjock» fettemulsion m. m.) Avgiftsbelopp C

Kommittén föreslår vidare, att Kungl. Maj:t skall äga befogenhet att om

så erfordras lägga avgift jämväl på margarin, som användes för framställning

av ersättningsmedel för grädde. I denna fråga anför kommittén.

Enligt 1 § förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) skall den, som för annat

ändamål än för förbrukning i eget hushåll av smör framställer grädde

eller vara, som kan användas såsom ersättningsmedel för grädde, eller vara,

som kan användas för beredning av grädde, eller ersättningsmedel för

grädde, erlägga särskild avgift. Dock skall sådan avgift icke erläggas, då av

smör för försäljning framställes sådan vara, som avses i förordningen den

7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror. Ifrågavarande

avgift kan enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr 475) av Kungl.

Maj :t bestämmas till högst fem kronor för varje vid nu angiven tillverkning

använt kilogram smör och uttages för närvarande enligt kungörelsen den

15 september 1950 (nr 503) med nämnda belopp.

Under senare år har förekommit, att till tillverkare av bakverk utbjudits

en metod att i rörelsen framställa ersättningsmedel för grädde med användande

av osaltat margarin. Hittills torde ett sådant förfarande icke ha

tagit någon nämnvärd omfattning. I dagens läge synes sålunda någon särskild

åtgärd i syfte att förhindra ett sådant förfarande icke vara påkallad.

I framtiden kan dock i händelse av en ändrad prisrelation mellan margarin

och margarinråvaror, å ena, samt smör och grädde, å andra sidan, inträffa

att det här nämnda förfarandet blir lönsammare och därför tager en större

omfattning. Om så sker skulle effekten av den särskilda accisen på fettemulsion

såsom skydd åt grädde kunna äventyras. I ett dylikt läge bör

Kungl. Maj :t enligt kommitténs mening äga befogenhet att lägga avgift jämväl

på margarin, som användes för framställning av ersättningsmedel för

grädde.

I konsekvens med att accis uttages på fettemulsion bör enligt kommittén

en mot accisen svarande förhöjd tull kunna uttagas för fettemulsion. Kungl.

Maj :t bör sålunda genom särskild kungörelse kunna förordna, att sådan tull

skall utgå. Kommittén har under hand samrått med representanter för generaltullstyrelsen

om möjlighet att pålägga tull i nu avsedda fall. Härvid

framhölls från tullverkets sida, att fettemulsioner för närvarande kan bli

hänförliga till flera olika tullstatistiska nummer även om dylik vara i regel

hänföres till statistiskt nummer 292. Samtidigt påpekades dock, att praktiska

skäl talar för att dessa emulsioner nu sammanföres till ett särskilt statistiskt

nummer, eventuellt med olika tullsatser beroende på varutyp. Denna

anordning uppgavs vara tekniskt genomförbar.

I samråd med representanter för generaltullstyrelsen har kommittén jämväl

behandlat frågan om tullverkets framtida uppgifter i samband med en

avgiftsbeläggning enligt det av kommittén förordade systemet. Därvid klargjordes,

all tullverket icke bör uppbära i förslaget avsedda regleringsavgifter

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

utan att dess bestyr bör inskränka sig till att periodiskt lämna uppgifter

till jordbruksnämnden om verkställd införsel av fettråvaror och fettvaror.

Kommittén upplyser, att tullverkets representanter ur tullteknisk synpunkt

granskat kommitténs förslag till förordning angående regleringsavgift m. m.

och därvid förklarat, att detsamma ur tullverkets synpunkter torde kunna

genomföras.

Såsom förut framhållits har kommittén förutsatt, att det framdeles kan

bli nödvändigt att inom avgiftssystemet inrymma även vissa hel- och halvfabrikat,

innehållande avgiftsbelagda fettvaror. Med hänsyn till svårigheterna

att i detalj förutse vilka varor som framdeles måste innefattas i regleringssystemet,

bör enligt kommittén ifrågavarande författning ge Kungl.

Maj :t möjlighet att vidtaga sådana ändringar i regleringens omfattning,

som kan komma att erfordras.

Prisregleringen i fråga om inhemska oljeväxtprodukter m. m.

I sin promemoria behandlar kommittén slutligen frågan om prisregleringen

beträffande svenska oljeväxtprodukter. Kommittén har i detta avseende

övervägt, om man bör slopa det nuvarande systemet för avsättning av nämnda

produkter och i stället utvidga det föreslagna avgiftssystemet för importerade

fettvaror till att omfatta även den inhemska oljeväxtodlingen. Detta

skulle innebära, att oljefabrikerna får köpa de inhemska oljeväxtfröerna till

världsmarknadspris samt erlägga regleringsavgift för de vid bearbetningen

utvunna oljorna. Enligt kommitténs mening kan en sådan anordning under

normala tider tänkas innebära vissa fördelar. Kommittén anser emellertid,

att den icke kan genomföras vid nuvarande labila prisläge. Med hänsyn härtill

och då frågan om organisationen av oljeväxtprodukternas omhändertagande

och avsättning varit föremål för prövning av 1951 års riksdag, har

kommittén icke ansett sig nu böra föreslå någon ändring på förevarande

område.

För att man ej skall behöva bibehålla en särskild kassa — den s. k. clearingkassan

för fettråvaror —• uteslutande för avräkningar beträffande svenska

oljeväxtprodukter, bör enligt kommitténs mening redovisningen av inkomster

och utgifter även för dessa produkter ske över den av kommittén

förordade nya regleringskassan. Då det emellertid är av intresse att kunna

redovisa resultatet av statsmakternas verksamhet beträffande de inhemska

oljeväxterna, anser kommittén likväl, att inom regleringskassan inkomster

och utgifter, avseende de svenska produkterna, bör särskiljas från redovisningen

rörande de importerade varorna.

Kommittén påpekar vidare, att det vid tidpunkten för införandet av det

föreslagna systemet kommer att finnas vissa osålda kvantiteter av fettråvaror

och fettvaror, vilka inköpts för statens räkning med nuvarande clearingkassa

som garanti. Då dessa varupartier försäljes på den svenska marknaden

i skyrdd av den nya regleringsavgiften, kommer avvecklingen av lagren

att medföra vissa inkomster. Kommittén anser, att dessa inkomster, liksom

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

även den behållning som kvarstår i clearingkassan vid dennas avveckling,

bör tillföras den nya regleringskassan.

Kontrollstijrelsen har i skrivelsen den 22 april 1952 förklarat sig anse, att

kommitténs promemoria i fråga om oljeväxtregleringen bort kompletteras

med ett avsnitt av i huvudsak följande lydelse.

Organisationen av oljeväxtodlingen och därmed förbundna problem angående

oljeväxtprodukternas omhändertagande och avsättning har underställts

1951 års riksdag. Med hänsyn härtill har kommittén icke ansett sig ha

anledning att nu taga upp dessa frågor till behandling, utan kommittén har

förutsatt att den nuvarande ordningen — vilken inledningsvis beskrivits i

promemorian — tills vidare skall bestå.

Jordbruksnämnden bör såsom hittills fastställa priserna på de vid bearbetningen

av oljeväxtfröerna framvunna fodermedlen. Pris för framvunnen olja

bör vid förbrukning inom landet däremot avvägas efter priserna på importerade

fetter och oljor, avgift inräknad, genom uttagande av en från den vanliga

importavgiften avvikande, av jordbruksnämnden fastställd särskild avgift

utöver garantipris för fröerna med tillägg för utvinnings- och andra

kostnader. Ojämnheter i fröernas oljehalt är icke något hinder härför, då

grundpriset på oljan vid leveranser från oljefabrikerna bör kunna bestämmas

på basis av genomsnittlig utvinning vid oljefabrikerna, vilket icke torde

erbjuda några svårigheter, då växlingarna i denna från år till annat i regel

understiger en procent.

Med det av kommittén föreslagna avgiftssystemet avses, som förut nämnts,

den nuvarande margarinaccisen komma att avvecklas. Detta innebär, att

man i stället genom avgiften på importerade fettråvaror kommer att bestämma

det margarinpris, som ur smörskyddssynpunkt anses önskvärt.

Nu gällande accissystem innebär, att beskattningen är likformig oberoende

av om i margarin m. m. ingår råvaror av svenskt eller utländskt ursprung.

Anledning torde saknas att i samband med den nu förordade omläggningen

vidtaga någon ändring på denna punkt. Med hänsyn härtill synes det

följaktligen vara erforderligt att på sätt nu skisserats påföra svenska vegetabiliska

fetter och oljor, som förbrukas inom landet, särskild avgift för

ernående av prisjämvikt i förhållande till importerade fettråvaror. Denna

avgift bör i likhet med vad som i det följande förordas beträffande importavgiften

på importerade oljor eller oljeråvaror uttagas vid leveranser från

oljefabrikerna och inlevereras direkt till statskassan.

Förekommande export av oljeväxtfrö eller olja bör som hittills ske genom

vederbörande odlareorganisationer respektive oljefabriker. Med hänsyn till

statens åtagande gentemot odlarna genom garantiprissystemet bör försäljningarna

godkännas av jordbruksnämnden. Vid export uppkommande vinster

av den inhemska oljeväxtodlingen bör inflyta till statskassan, lämpligen

under särskild titel. Eventuella förluster bör täckas med statsmedel som

ställes til] förfogande efter beslut av Kungl. Maj :t.

Med det nu förordade systemet synes den nuvarande clearingkassan efter

viss kortare övergångstid kunna helt avvecklas. För sådana varupartier, som

enligt nu gällande ordning genom fettimportföreningens och oljefabrikernas

försorg inköpts för statens räkning med clearingkassan som garant och som

vid tidpunkten för det nya systemets införande ännu icke försålts, torde

dock, främst av praktiska skäl, avräkning i en eller annan form böra ske

över clearingkassan. I samband med clearingkassans slutliga avveckling

överblivande medel torde böra överföras till statskassan om och i den män

ej annat särskilt föreskrivits.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Jordbruksnämnden avstyrker i skrivelsen den 22 april 1952 det av kontrollstyrelsen

sålunda framlagda förslaget. Till stöd härför uttalar nämnden,

att det nuvarande regleringssystemet beträffande de inhemska oljeväxtprodukterna

prövats under åtskilliga år och därvid fungerat tillfredsställande.

Vidare anför nämnden, att någon större principiell skillnad icke föreligger

mellan de i promemorian framlagda riktlinjerna för prisregleringen och styrelsens

förlag i ämnet. Nämnden anser, att skillnaden huvudsakligen består

däri, att enligt kontrollstyrelsens förslag differensen mellan garantipriset och

försäljningspriset uttages genom en konventionellt bestämd avgift, vilken

inlevereras direkt till statskassan, medan enligt promemorian den verkliga

differensen via regleringskassan tillföres staten. Nämnden understryker i

anslutning härtill, att valet av det system, som bör tillämpas i nu berörda

hänseenden, icke på något sätt kan inverka på bedömandet av frågan om

den inhemska odlingens omfattning eller om de betingelser, under vilka

en inhemsk oljeväxtodling bör förekomma.

Jordbruksnämnden anser sig emellertid kunna konstatera, att den av kontrollstyrelsen

förordade avgiftsbeläggningen av inhemska oljeprodukter, i

vart fall för närvarande, icke är praktiskt genomförbar. Upptagandet av

regleringsavgift på den svenska oljan förutsätter nämligen, att garantipriset

på frövaror regleras efter oljehalten. Så sker icke under nuvarande

förhållanden och enligt nämndens åsikt ligger det i vida fältet, när en

sådan ordning kan komma till stånd. Betalning efter oljehalt förutsätter,

att oljehalten i varje individuellt parti analyseras och att betalning sker

med ledning härav. Möjligheter att i praktiken använda ett sådant tillvägagångssätt

saknas emellertid ännu. Enligt nämndens mening är det icke heller

möjligt att såsom kontrollstyrelsen avsett bestämma grundpriset på oljan

vid leveransen från oljefabrik på hasis av genomsnittlig utvinning. Oljehalten

i enskilda fröpartier kan nämligen variera högst väsentligt. Slutligen

framhåller nämnden, att även det nuvarande labila läget på världsmarknaden

försvårar införandet av ett avgiftssystem för de svenska oljorna.

Kommittén har vid framläggandet av sina förslag förutsatt, att jordbruksnämnden

i den årligen återkommande skrivelsen till Kungl. Maj :t

med förslag angående prisregleringsåtgärder på jordbrukets område kommer

att lämna en redovisning för verksamheten på fettvaruregleringens område

såvitt angår dels uppkommande inkomster efter avdrag för restitutioner

och regleringsbidrag för den gångna delen av löpande budgetår ävensom beräkning

av dessa inkomster under återstående del av budgetåret dels ock

en uppskattning av det ekonomiska resultatet av det närmast kommande

budgetårets verksamhet. Om så skulle vara önskvärt av budgettekniska

skäl, torde jordbruksnämnden dessutom redan på hösten varje år kunna

lämna en preliminär beräkning såväl för löpande som nästkommande budgetårs

verksamhet.

Vid undertecknandet av kommitténs promemoria har en av de sakkunniga,

direktören Albin Johansson, avgivit en vid promemorian fogad sär
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

33

skild förklaring. iDäri framhåller han, att kommittén vid sitt utredningsarbete

varit bunden av gällande jordbrukspolitik, enligt vilken jordbrukarna

skall garanteras ett visst pris på matfett och smör. Med hänsyn härtill har

Johansson icke kunnat föreslå någon annan lösning av föreliggande problem

än att med hjälp av margarinpriset reglera smörkonsumtionen i förhållande

till margarinkonsumtionen. Vidare anför Johansson, hland annat,

att han — om kommittén varit obunden av givna direktiv — icke skulle ha

godtagit ett förslag, som innebär att margarinpriset hålles avsevärt högre

än vad som betingas av råvaru- och produktionskostnader. Enligt hans mening

kan det av samhällsekonomiska skäl vara motiverat, att jordbruket erhåller

ett stöd. Han ifrågasätter dock lämpligheten av att margarinkonsumenterna

skall bära bördan av smörprisregleringen. Kostnaderna för en avsättningsgaranti

för smör till av myndigheterna fastställt pris bör i stället

täckas skattevägen. Kontrollstyrelsens önskemål om sättet för redovisning

av regleringsavgifterna kan enligt Johanssons mening utan svårighet uppfyllas,

om skattemedel tages i anspråk för ekonomiskt stöd åt landets fettvaruproducenter.

Härigenom skulle även den fördelen vinnas, att den invecklade

och vid sin tillämpning svårbemästrade fettvaruregleringen kunde

slopas.

Remissyttrandena.

I några av de yttranden, som avgivits över fettråvarukommitténs förslag,

framföres vissa allmänna synpunkter på frågan om fettvaruregleringen.

Sålunda uttalar kommerskollegium, att det med hänsyn till den

betydelsefulla utvecklingen på fettvaruförsörjningens område under senare

år skulle ha varit motiverat att ompröva fettvaruregleringens grunder. Sveriges

industriförbund anför, att en omprövning av de allmänna riktlinjerna

för jordbrukspolitiken på fettvaruområdet enligt dess mening varit påkallad

i samband med omläggningen av regleringssystemet på området. Även Kooperativa

förbundet ger uttryck för samma tankegångar genom att hänvisa

till den av direktören Albin Johansson avgivna, vid kommittépromemorian

fogade förklaringen. Båda förbunden, liksom vissa andra remissinstanser,

framhåller i detta sammanhang, att de begränsat sina yttranden till att avse

det tekniska systemet för fettvaruregleringen.

Så gott som samtliga remissinstanser har i huvudsakliga delar tillstyrkt

kommitténs förslag. Endast handelskammaren i Göteborg har sålunda direkt

avstyrkt ett genomförande av förslaget. I åtskilliga gttranden framföres

emellertid erinringar beträffande olika detaljspörsmål.

Beträffande regleringens omfattning anför Sveriges lantbruksförbund,

att förbundet icke vill motsätta sig att linoljan lämnas utanför

regleringen. Förbundet understryker dock samtidigt vikten av att den

svenska produktionen av linolja vidmakthålles i erforderlig utsträckning och

i mån av behov erhåller stöd i annan ordning. Skånes handelskammare hem3

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 196.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

ställer, att frågan om undantagande från regleringen av lågvärdig talg, benfett

och destruktionsfett blir föremål för prövning. Dessa varor torde nämligen

icke kunna användas för matfettsändamål.

Mot den föreslagna centraliseringen av fett varuimporten

har kritik riktats av ett flertal remissinstanser. Sålunda framhåller kommerskollegium,

att det ur allmänna handelspolitiska synpunkter är angeläget

att ha en såvitt möjligt fri utrikeshandel. Kollegiet anför härutöver följande.

Strävandena till liberalisering av handeln länderna emellan har fått en

alltmer ökad omfattning, och vårt land har också på olika sätt givit sin

anslutning till dessa strävanden. Ur denna synpunkt synes det angeläget att

man icke utan starka skäl bibehåller en central inriktning av utrikeshandeln.

Även när det gäller inrikeshandeln är det av vikt att icke från det allmännas

sida åtgärder vidtages, som kan verka hindrande på den kommersiella

samfärdseln. Det är uppenbart, att en sådan monopolställning, som ifrågavarande

förening skulle erhålla, konune att medföra en stark konkurrensbegränsande

effekt. Kollegium vill erinra om strävandena att eliminera konkurrensbegränsande

företeelser inom näringslivet. Även med hänsyn härtill

är det av vikt att man prövar, om förhållandena verkligen kräver en fortsatt

central inriktning av handeln på detta område.

Då det av kommittén förordade systemet med en för ifrågavarande

import bildad ekonomisk förening enligt kollegiets mening måste anses

väsentligt fördelaktigare än det nuvarande systemet, har kollegiet dock icke

velat motsätta sig kommitténs förslag i berörda del.

Däremot avstyrker samtliga handelskammare den föreslagna centraliseringen

av fettvaruimporten.

Sveriges industriförbund anser, att förslaget om importcentralisering icke

är på ett övertygande sätt motiverat. Enligt förbundets mening är en fullt

fri import synnerligen önskvärd på ifrågavarande område. Under förutsättning

att det anses nödvändigt att i vissa situationer företaga en begränsning

av importen och detta icke kan ske genom en lämplig avvägning

av regleringsavgiften, har förbundet dock icke något att erinra mot att importen

under en övergångstid förbehålles en för ändamålet bildad förening.

Förbundet anför i detta avseende följande.

Den kvantitativa begränsningen av importen bör emellertid utövas med

den allra största varsamhet, så att olägenheter därav för de berörda

företagen i möjlig mån undvikes. Inom den totala ram för importen, som

myndigheterna föreskriver, bör det ankomma på föreningen att i fall av

behov fördela det tillgängliga importutrymmet på olika företag och därvid

även att, såsom föreslagits i utredningen, delegera importrätt till föreningens

medlemmar. Importen får vidare icke inskränkas på sådant sätt,

att rätten för den tekniska industrien att åtnjuta världsmarknadspriser för

1''ettråvaror blir illusorisk.

Jämväl Sveriges grossistförbund finner det tveksamt, huruvida de av kommittén

anförda argumenten för en centraliserad import kan anses tillräckligt

bärande. Enligt förbundets mening torde världsmarknadspriserna även

under normala tider uppvisa ganska stora och snabba variationer. Förbundet

ifrågasätter om icke fri import — med därav följande möjligheter

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

för importörerna att själva bedöma prisfallsrisker på olika inköpsmarknader

och att individuellt bestämma tidpunkten för importen — är särskilt

betydelsefull när det gäller att uppnå ett gott inköpsresultat i såväl prissom

kvalitetshänseende. För den händelse icke några oöverstigliga hinder

av teknisk natur föreligger, bör därför enligt förbundets åsikt importen lämnas

helt fri. Förbundet anför vidare följande.

Skulle det visa sig ofrånkomligt att i enlighet med kommitténs förslag i

fortsättningen centralisera importen till en för ändamålet bildad ekonomisk

förening, måste denna göras öppen, så att alla företagare, som har

intresse därav, kan bli medlemmar. Detta gäller icke endast oljefabriker,

margarinfabriker och andra industriella fettkonsumenter utan även de handelsföretag,

som importerar av regleringen berörda varor.

Kooperativa förbundet förklarar sig icke ha något att erinra mot att importen

under en övergångstid centraliseras på det sätt kommittén föreslagit.

I motsats till nyss angivna organisationer delar förbundet nämligen

kommitténs uppfattning om svårigheterna att med hänsyn till de labila förhållandena

på världsmarknaden nu övergå till en fullt fri import. En sådan

frihet på importområdet anser förbundet icke nu praktiskt möjlig, då

hinder av valutamässig och handelspolitisk art föreligger för exporten till

andra länder. En fri import måste sålunda enligt förbundets mening ovillkorligen

förutsätta en motsvarande frihet för exporten av ifrågavarande råvaror

och produkter.

Det av kommittén förordade restitutionsförfarandet beträffande

avgifter, uttagna på fettvaror avsedda för tekniskt ändamål, behandlas

i några yttranden. Kommerskollegium uttalar betänkligheter mot

förslaget i denna del med hänsyn till restitutionsförfarandets omständliga

karaktär. Kollegiet motsätter sig dock icke förslaget, under förutsättning att

restitutionen blir ovillkorlig utom i den mån importavgiften är helt oväsentlig

för produktionskostnaderna. Sveriges industriförbund anser, att restitutionsrätten

rent principiellt bör tillkomma envar förbrukare av fettvaror

inom den tekniska industrien. Förbundet kan således icke acceptera kommitténs

tanke, att regleringsbidrag skall få utgå endast där bidraget är av

mera väsentlig betydelse för produktionskostnaderna eller där regleringsavgiften

utgör mer än en viss procent av den färdiga varans värde. Däremot

tillstyrker förbundet, att restitutionsrätten av praktiska skäl begränsas så,

att den avser vad som överstiger ett viss minsta belopp för varje fyraveckorsperiod.

Även Sveriges grossistförbund önskar en ovillkorlig restitutionsrätt

med möjlighet till sådan begränsning som förordas av industriförbundet.

Vad beträffar frågan om redovisningen av influtna avgiftsmedel

tillstyrkes kommitténs förslag i så gott som samtliga de gttrandcn,

vari denna fråga berörts. Handelskammaren i Norrköping anser dock i likhet

med kontrollstyrelsen, att avgiftsmedlen bör redovisas å budgeten eller

på liknande sätt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Beträffande stödet åt olje växtodlingen i dess nuvarande utformning

framhåller Sveriges industriförbund, att den tillämpade ordningen

med lönebearbetning är otillfredsställande såtillvida, att lönen gjorts oberoende

av den kvantitet olja, som utvinnes vid bearbetningen. Denna och övriga

hithörande frågor bör enligt förbundet ytterligare övervägas. Även vissa

av handelskamrarna har framfört anmärkningar mot lönebearbetningen.

Med hänsyn till de erfarenheter, som under senare tid vunnits beträffande

bland annat exportförsäljningen av inhemska oljeväxtfröer och oljor, anser

Sveriges Lantbruksförbund det vara önskvärt, att en mera tillfredsställande

ordning kommer till stånd på ifrågavarande område. Då hithörande

frågor enligt förbundets mening icke står i sådant samband med kommitténs

förslag i övrigt att de måste behandlas gemensamt med dessa, har förbundet

för avsikt att i annat sammanhang återkomma till frågan om handeln

med svenska oljeväxtprodukter.

Beträffande den tulltekniska redovisningen understryker

Sveriges grossistförbund vikten av att denna avpassas så, att de varor,

som är avgiftsbelagda, redovisas under separata statistiska nummer. Det

är sålunda enligt förbundet önskvärt, att den svenska tulltaxans rubriker

i samband med att importavgiftssystemet införes omarbetas i syfte att klart

åtskilja de avgiftsbelagda varorna från andra varor.

I sitt yttrande anför generaltullstyrelsen, att det ur tullverkets synpunkt

icke finns några principiella erinringar mot kommittéförslaget. Styrelsen

behandlar därefter huvudsakligen den av grossistförbundet berörda frågan

och liknande spörsmål samt anför härvidlag bland annat följande.

Det är ur tillämpningssynpunkt angeläget att i Kungl. Maj :ts förordnanden

angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror de avsedda

produkterna såvitt möjligt blir angivna på ett så tydligt sätt, att någon tvekan

ej behöver uppstå, huruvida en till tulltaxering föreliggande vara är

införselreglerad eller ej. För samtliga varuslag bör därför i författningen

angivas statistiskt nummer jämte varubenämning och varubeskrivning i erforderlig

omfattning. Vidare bör införselregleringen omfatta samtliga till

ett och samma statistiska nummer hänförliga varor, därest det skulle möta

avsevärda svårigheter att särskilja olika under samma nummer fallande

varor. V &;

Generaltullstyrelsen framför vidare vissa synpunkter på sådana detaljfrågor,

som sammanhänger med varuangivningen samt utformningen i

övrigt av de författningar som förutsättes skola utfärdas i samband med

att det nya regleringssystemet genomföres. Då dessa synpunkter i huvudsak

beaktats vid utarbetandet av vissa författningsförslag, som torde få underställas

riksdagen, synes det icke vara behövligt att här redogöra för vad

generaltullstyrelsen anfört i förevarande hänseenden.

I detta sammanhang torde slutligen böra nämnas, att det gemensamma

nordiska utskottet för ekonomiskt samarbete i skrivelse den 7 oktober 1952

hemställt, att fettråvarukommitténs förslag skall genomföras. Till stöd för

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

37

sin framställning anför utskottet, att det vid sammanträde bland annat diskuterat

frågan om en gemensam nordisk marknad för produkter från den

kemiska industrien. Därvid konstaterades, att den olika prissättningen å

linolja och vissa andra tekniska fetter i de nordiska länderna utgör ett

hinder när det gäller att åstadkomma ett samarbete på området. Ett förverkligande

av kommitténs förslag — som syftar till att skapa en från den

allmänna fettvaruregleringen obunden marknad för linolja samt i övrigt

sådana förhållanden, att animaliska och vegetabiliska fetter för tekniska

ändamål kommer att prissättas efter världsmarknadsnivån — skulle därför

enligt utskottets mening starkt underlätta det nordiska samarbetet inom

den kemiska industrien.

Departementschefen.

Enligt 1947 års riksdagsbeslut angående riktlinjerna för den framtida

jordbrukspolitiken skall från statsmakternas sida eftersträvas, bland annat,

att genom prispolitiska medel för jordbruksbefolkningen åstadkomma en

med andra befolkningsgrupper likvärdig inkomststandard. En av de viktigare

förutsättningarna för att nå detta mål angavs vara, att jordbrukets inkomster

av smörproduktionen blev tillfredsställande. I den mån godtagbara

förutsättningar för en export icke förelåg, skulle därför avsättningen av

smör inom landet till skäligt pris skyddas.

Det är uppenbart, att ett stöd åt smörproduktionen icke kan upprätthållas,

om man icke samtidigt vidtager åtgärder för att efter marknadsläget anpassa

prisrelationen mellan å ena sidan smör samt å andra sidan margarin

och övriga varor, som kan ersätta smör. Såsom framgår av den förut lämnade

redogörelsen har i sådant syfte införts ett accissystem, som för närvarande

omfattar konstister, matolja och annat ersättningsmedel för smör

eller flott. Till skydd för avsättningen av grädde har vidare accis införts

å fettemulsion. Å margarin utgår däremot numera icke någon accis. Vid sidan

av detta system regleras priserna på vissa fettvaror, däribland sådana,

som är grundläggande vid margarintillverkningen, genom ett särskilt clearingförfarande

i förening med en viss centralisering av importen av sådana

varor ävensom beslag därå samt reglering av handeln på området. Såsom

fettråvarukonunittén framhållit tillkom dessa åtgärder ursprungligen i syfte

att bemästra de försörjnings- och prisproblcm, som uppstod i samband med

det senaste världskriget. Sedermera har de emellertid kommit att ingå som

ett led i den statliga jordbruksregleringcn, i det att som riktlinjer för clearingpriserna

tages de priser, som genom statsmakternas beslut i fråga om

de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område skall gälla för inhemska

fetter. Clearingen avser numera svenskt oljeväxtfrö och olja av sådant frö

ävensom margarin samt följande importerade varor, nämligen margarinråvaror

vare sig importen sker i form av oljehaltiga fröer och frukter eller

såsom olja, linfrö och linolja samt vissa tvätt- och rengöringsmedel. Clearingförfarandet

omfattar även vissa fettsyror.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Det nuvarande regleringssystemet är emellertid behäftat med betydande

svagheter, framför allt såvitt angår möjligheterna till kontroll. I fråga om

accisförfarandet sammanhänger olägenheterna till stor del med den omständigheten,

att accis utgår efter varans användningsområde och icke efter dess

beskaffenhet. Till belysande härav har kommittén framhållit, att raffinerad,

flytande vegetabilisk olja är belagd med accis i fall, då den användes

till matnyttigt ändamål, men är fri från accis, därest den begagnas för tillverkning

av matnyttig vara, som utgör ett självständigt föremål för accis.

Sådan olja är icke heller belagd med accis, då den användes till annat än

matnyttigt ändamål. På liknande sätt förhåller det sig i fråga om kokosolja,

medan palmkärnolja, som i stor utsträckning kan ersätta denna, över

huvud icke är belagd med accis.

Andra svårigheter beror därpå, att accisen fungerar såsom en tillverkningsavgift

med påföljd, att alla företag, som tillverkar accisbelagd vara,

bör bli föremål för kontroll. Som kommittén anfört är det emellertid omöjligt

att utöva en effektiv tillsyn, då det gäller en mängd små företag, varför

accisskyldigheten måst begränsas till att avse dem, som tillverkar varan för

försäljning. Jag delar kommitténs uppfattning, att det är stötande, att accisplikten

därigenom kommer att drabba den, som tillverkar viss vara för försäljning,

men icke den, som tillverkar samma vara för vidare bearbetning

eller användning i egen rörelse.

Svårigheterna att kontrollera utgörandet av accisen har gjort sig gällande

långt tidigare och föranledde redan år 1939 Kungl. Maj :t att uppdraga åt

kontrollstyrelsen att utreda frågan om accisbeläggning av sådana ersättningsmedel

för smör eller flott, vilka icke var accisbelagda enligt då gällande bestämmelser.

Emellertid medförde den statliga reglering av import samt tillverkning

och förbrukning av fettvaror, vilken genomfördes under det andra

världskriget, att kontrollsvårigheterna i stort sett undanröjdes. Till följd därav

behövde utredningen icke fullföljas. Sedan numera handeln på fettvaruområdet

i viss utsträckning erhållit lättnader, har svårigheterna åter aktualiserats.

Även clearingförfarandet lider av vissa svagheter. Detta förfarande omfattar

sålunda såsom framgår av det förut anförda endast vissa vegetabiliska

fetter samt härdad valolja. Andra animaliska fetter än sistnämnda olja —

t. ex. slakterifett — faller däremot icke därunder, trots att de i stor utsträckning

är utbytbara mot de nyssnämnda fetterna. Såsom en väsentlig brist

framhåller kommittén vidare, att förfarandet icke löser ett så väsentligt

spörsmål som hur den tekniska industrien i mån av behov skall kunna befrias

från råvarufördyring. Härtill kommer, att förfarandet icke torde kunna

upprätthållas utan stöd av beslag eller liknande. De krisförfattningar, som

reglerar dylika ingripanden, har emellertid i huvudsak tillkommit i helt

andra syften och torde därför komma att upphöra att gälla efter hand som

dessa syften blir inaktuella. Vid nu angivna förhållanden synes icke heller

clearingförfarandet utgöra någon lämplig anordning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommittén funnit, att det nuva
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

39

rande regleringssystemet icke längre bör tillämpas. Jag delar denna uppfattning.

Det är emellertid uppenbart, att ett regleringsförfarande behövs även

för framtiden. Olika möjligheter är tänkbara beträffande utformningen av

det nya systemet men valet mellan dem är av skilda anledningar ganska

beskuret. Efter överväganden har kommittén stannat för att föreslå, att

smörskyddet i fortsättningen skall anordnas på så sätt, att importen av

utländska fettråvaror och fettvaror släppes i princip fri men belägges med

en särskild avgift.

Enligt det framlagda förslaget skall regleringssystemet utformas så, att

viss avgift får uttagas inom en av statsmakterna fastställd ram. Det förutsättes,

att jordbruksnämnden — i likhet med vad som gäller dylika avgifter

i övrigt på jordbrukets område — bemyndigas att fastställa avgifternas storlek

ävensom att uppbära dessa. Med hänsyn till att fettvaror för beredning

av matfett är i stor utsträckning utbytbara mot varandra, skall enligt förslaget

i princip alla fettråvaror och fettvaror av animaliskt och vegetabiliskt

ursprung omfattas av avgiftsbeläggningen. Undantag avses endast skola göras

för sådana varor, som icke alls eller i vart fall icke ekonomiskt är användbara

för matnyttigt ändamål.

Som regel skall avgiften erläggas i samband med importen av varan. Vid

import av oljehaltiga fröer och frukter, som skall bearbetas inom landet, avses

dock avgiftsskyldighet skola inträda först vid leverans från oljefabrik

till köpare av den framvunna oljan. Ett restitutionsförfarande avses vidare

skola införas i fråga om importerade varor, vilka användes för sådant tekniskt

ändamål, som icke omfattas av avgiftsbeläggningen. En motsvarighet

till restitutionsbeloppet skall lämnas för inhemskt slakterifett, om detta användes

för icke avgiftsbelagt ändamål. Restitution skall även kunna äga rum

vid reexport. Därjämte skall möjlighet finnas att vid export av vegetabiliska

oljor och andra fetter av inhemskt ursprung lämna regleringsbidrag, uppgående

högst till motsvarande restitutionsbelopp. Slutligen må framhållas,

att enligt förslaget raffinaderier och margarinfabriker skall för inneliggande

lager vid höjning av importavgifter inbetala det belopp, som motsvarar höjningen,

samt vid sänkning av avgiften erhålla motsvarande restitution.

Det nu angivna systemet synes medge en lämplig lösning av uppgiften

att å ena sidan i enlighet med 1947 års riksdagsbeslut skydda avsättningen

av den inhemska smörproduktionen och å andra sidan bereda näringslivet

största möjliga frihet och utrymme för konkurrens. Såsom framgår av den

lidigare lämnade redogörelsen erhåller man vidare genom den föreslagna

anordningen möjlighet att skydda den inhemska oljeväxtodlingen i den utsträckning,

som årligen fastställes i samband med prövningen av oljeväxtpriserna.

De kontrollsvårigheter, som enligt vad förut anförts vidlåder det

nuvarande regleringssystemet, skulle i huvudsak försvinna; endast i fråga

om restitutionsförfarandet torde sådana komma att kvarstå i någon anmärkningsvärd

omfattning. Jag vill därför förorda, att det nu tillämpade

accis- och clearingförfarandet skall ersättas med ett system, innefattande

eu särskild avgiftsbeläggning av fetter och oljor. Beträffande den närmare

utformningen av systemet får jag framhålla följande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Vad först angår regleringens omfattning har framhållits, att

det i allmänhet icke är möjligt att draga en klar gräns mellan de fettämnen,

som är avsedda för tillverkning av livsmedel, och de, som skall användas

för tekniskt bruk. Bland annat på grund härav synes det även enligt min

mening vara påkallat att i enlighet med kommitténs förslag belägga samtliga

animaliska och vegetabiliska fetter med avgift och utforma avgiftssystemet

så, att möjlighet finnes att helt eller delvis befria fetterna för tekniskt

bruk från den fördyring, avgifterna innebär. I likhet med kommittén

anser jag vidare, att linfrö och icke härdad linolja, som för närvarande är

föremål för prisclearing, skall lämnas utanför regleringen med hänsyn till

de komplikationer, som eljest skulle uppstå. Frågan om stöd åt den inhemska

produktionen av linolja torde få upptagas i annat sammanhang. Därjämte

torde höra undantagas sådana varor, som icke är ekonomiskt användbara

som ingrediens i matfett, t. ex. degras och annat garverifett samt

kinesisk och japansk träolja. Likaledes synes ullfett, lanolin och ricinolja

böra falla utanför regleringen.

Att närmare än vad jag nu angivit bestämma regleringssystemets omfattning

synes för närvarande icke lämpligt. För att möjliggöra en smidig anpassning

efter växlande behov torde det emellertid vara behövligt, att Kungl.

Maj :t erhåller bemyndigande att förordna, att fettvaror, som icke längre

bör omfattas av regleringen, skall undantagas därifrån liksom även att

ytterligare sådana varor skall införas därunder.

Vad härefter angår avgiftsbeläggningen delar jag kommitténs

uppfattning, att riktpunkten bör vara att största möjliga frihet lämnas handeln

samt att den administrativa apparaten begränsas så mycket som möjligt.

Mot dessa önskemål måste emellertid vägas kravet på att systemet skall

vara funktionsdugligt och erbjuda nöjaktiga kontrollmöjligheter. Den största

svårigheten erbjuder härvid frågan om utformandet av lämpliga anordningar,

som möjliggör befrielse från avgift på varor för tekniskt ändamål. Kommittén

har härvidlag föreslagit ett restitutionsförfarande. I och för sig är det

givetvis icke tillfredsställande med ett dylikt förfarandet, vilket ju innebär,

att avgifter uppbäres för att senare återställas. Emellertid är det enligt min

mening än mer otillfredsställande, om man för att undvika eller begränsa

restitutionsförfarandet skulle införa ett system med auktorisering eller

registrering av importörerna. Jag har därför kommit till samma uppfattning

som kommittén, nämligen att det lämpligaste systemet är, att en

generell avgiftsbeläggning äger rum vid importen och restitution av den erlagda

avgiften lämnas i de fall, där avgift ej skall utgå.

Det föreslagna regleringssystemet innebär, att statsmakterna skall fastställa

den ram, inom vilken regleringsavgift må uttagas. Det synes lämpligt,

att Kungl. Maj :t i likhet med vad som gäller beträffande andra importavgifter

på jordbrukets område skall äga bemyndiga jordbruksnämnden att

inom denna ram bestämma och uppbära avgifterna. Jag delar även kommitténs

uppfattning, att det är önskvärt att söka upprätthålla en för skilda

varuslag enhetlig avgift, eftersom man därigenom undviker att med regle
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

41

ringen påverka den tekniska utvecklingen. Speciella förhållanden torde dock

kunna föranleda avvikelser från denna princip. Jag är också av den meningen,

att avgifterna under stabila marknadsförhållanden bör hållas oförändrade

under så långa perioder som möjligt. Det hör sålunda vara tillfyllest,

om man genom avgifterna åstadkommer den önskade prisskillnaden

mellan smör och margarin genomsnittligt under ett regleringsår.

Vad förslaget innehåller beträffande tidpunkten för erläggandet

av avgift har jag intet att erinra mot. Jag kan även ansluta mig till

vad kommittén anfört i fråga om verkningarna av förändringar

i avgifterna. Även enligt min mening synes det lämpligt att nöja sig

med att låta dylika medföra värdereglering av de större lagren. Raffinaderiernas

och margarinfabrikernas lager bör sålunda utan tvekan röna

inverkan därav. Den övriga livsmedelsindustriens och den tekniska industriens

lager synes däremot i stor utsträckning kunna undantagas därifrån.

En dylik inskränkning torde stå i överensstämmelse med den ordning, som

gäller vid nuvarande system med clearingpriser. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden

att utfärda generella bestämmelser om i vilken omfattning efterreglering

skall ske.

Den föreslagna restitutionsrätten har icke mött några principiella

erinringar från remissinstansernas sida. Däremot har kommitténs uttalanden

om tänkbara begränsningar däri för att nedbringa antalet restitutionsansökningar

mött invändningar. Ur principiell synpunkt är det givetvis

önskvärt, att restitutionsrätten skall komma samtliga företagare inom tillverkningsområdet

till godo. Ä andra sidan kan man enligt min mening icke

bortse från vad kommittén framhållit, nämligen att det ur administrativ

synpunkt är angeläget, att antalet ansökningar icke blir alltför stort. En

avvägning mellan dessa synpunkter måste därför komma till stånd. Det

synes därvid enligt min uppfattning nödvändigt, att rätten till restitution

icke inskränkes på sådant sätt, att vissa branscher eller företagare får

grundad anledning att känna sig vara föremål för administrativt godtycke.

Ifrågavarande avvägning bör med beaktande härav verkställas av Kungl.

Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden. Av

praktiska skäl torde restitutionsrätten böra begränsas till att avse vad som

överstiger ett visst belopp, exempelvis 50 kronor per fyraveckorsperiod. I

samband därmed bör även uppmärksammas, att möjligheterna att erhålla

restitution måste förknippas med viss skyldighet att avgiva regelbunden redovisning

till jordbruksnämnden. För att försvåra möjligheterna till spekulation

torde såsom kommittén framhållit restitution böra lämnas på grundval

av medeltalet av de avgifter, som gällt under en tillverkningsperiod av fyra

veckor.

Med hänsyn till syftet med avgiftsbeläggningen bör restitution förekomma

i fråga om avgift för fettvara, som i bearbetat eller obearbetat skick

reexporteras. Även oljor och fettcr av inhemskt ursprung exporteras emellertid.

Då man i många fall icke kan skilja på om utländsk eller inhemsk rå
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

vara kommit till användning vid tillverkningen av viss exportvara, synes det

vara nödvändigt, att det ges möjlighet att vid export av dessa varor lämna ett

regleringsbidrag, motsvarande högst den restitution, som utgår vid reexport

av importerade varor. Av liknande skäl bör även regleringsbidrag lämnas

för inom landet framvunna fetter och fettråvaror, som kommer till användning

för annat än matnyttigt ändamål.

Tullverkets befattning med regleringen kommer att inskränka sig till att

periodiskt lämna uppgift till jordbruksnämnden om verkställd införsel av

fettråvaror och fettvaror. Som tullverket framhållit i sitt yttrande över förslaget

är det givetvis av vikt, att tvekan ej behöver uppstå, huruvida en till

tulltaxering föreliggande vara är införselreglerad eller ej. Tulltaxans rubriker

bör därför anpassas så, att de avgiftsbelagda varorna blir klart avskilda

från andra varor. Vid meddelande av förordnande om införselreglering

eller uttagande av regleringsavgift för viss vara eller varugrupp bör

statistiskt nummer alltid utsättas.

Innan jag övergår till redovisningen av avgiftsmedlen, torde jag något

1a uppehålla mig vid frågan om den inhemska oljeväxtproduktionen.

Denna produktion är för närvarande organiserad som en

kontraktsodling med av statsmakterna för varje produktionsår fastställda

garantipriser till odlarna. Den år 1951 bildade föreningen Sveriges oljeväxtintressenter

har till uppgift att köpa allt oljeväxtfrö till garantipris,

ombesörja torkning av fröet och till självkostnadspris sälja till oljefabrikerna

den del av skörden, som icke disponeras för utsäde och export. Priserna

på de vid bearbetningen framvunna produkterna fastställes av jordbruksnämnden.

Export av oljeväxtfrö och olja sker genom vederbörande odlareorganisationer

eller oljefabriker. Jordbruksnämnden måste dock godkänna

exportpriserna på grund av statens åtagande gentemot odlarna genom garantiprissystemet.

Av samma skäl måste vinster och förluster å odlingen

avräknas över den inom nämnden inrättade clearingkassan för fettvaror.

Det skulle enligt min uppfattning i och för sig te sig tilltalande, om det nuvarande

systemet för avsättningen av de inhemska oljeväxtprodukterna

kunde slopas och det föreslagna avgiftssystemet för importerade fettvaror

utvidgas till att omfatta även de ur inhemsk odling framvunna oljorna.

Jag delar emellertid kommitténs åsikt, att denna ordning icke torde kunna

genomföras i nuvarande labila prisläge. Därtill kommer att frågan om organisationen

av oljeväxtodlingens omhänderhavande och avsättning varit

föremål för prövning så sent som vid 1951 års riksdag. Det synes mig icke

lämpligt att i vart fall för närvarande göra några ändringar i ett så nyligen

antaget system. Såsom en del remissorgan påpekat, torde emellertid det nuvarande

systemet icke vara helt tillfredsställande i alla avseenden. Såsom

exempel härpå kan angivas formen för exportförsäljningen samt lönebearbetningen

av fröerna. Emellertid har jag kommit till den slutsatsen, att

dessa frågor icke står i sådant samband med kommitténs förslag, afl ett

ställningstagande till detta behöver uppskjutas för deras skull. Jag föreslår

fördenskull, att den nuvarande ordningen skall bibehållas i förevarande

dei.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

43

Vad härefter angår redovisningen av avgiftsmedlen har

det övervägande antalet remissinstanser tillstyrkt förslaget, att dessa medel

skall inlevereras till en särskild clearingkassa. Över denna föreslås även

redovisningen av inkomster av och utgifter för de inhemska

olj eväxtprodukterna skola ske, därvid dessa dock

bör särskiljas från avgiftsmedlen i samband med importen med hänsyn till

intresset av att kunna redovisa resultatet för statsverkets del av den inhemska

oljeväxtregleringen.

En på detta sätt organiserad redovisning innefattar åtskilliga fördelar.

Det oaktat delar jag kontrollstyrelsens uppfattning i den del den innebär,

att de på importen belöpande avgiftsmedlen bör direkt tillföres statskassan

över riksstatens inkomstsida. Av budgettekniska skäl synes nämligen en

dylik anordning vara att föredraga. Vid sådant förhållande bör med regleringen

sammanhängande utgifter bestridas från ett därför anvisat riksstatsanslag.

Dock torde vissa utgifter böra direkt belasta inkomsttiteln för

avgifterna, nämligen restitutioner av avgifter för fett, som använts för tekniskt

ändamål eller — i den mån Kungl. Maj:t så förordnar — vid tillverkning

av exportvaror, ävensom s. k. regleringsbidrag för inhemska fettvaror,

som använts för icke avgiftspliktigt ändamål. Jag förordar sålunda,

att kontrollstyrelsens förslag genomföres i denna del. Däremot har jag icke

någon erinran mot att inkomsterna av de inhemska olj eväxtprodukterna

tills vidare skall inlevereras till clearingkassan för fettvaror. Under budgetåret

1953/54 bör dessa inkomster få användas till att täcka förluster på den

statliga garantien för 1953 års oljeväxtodling. Jag torde få återkomma till

dessa frågor i samband med det förslag, jag ämnar framlägga till prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område under regleringsåret 1953/54.

Kommitténs förslag att man icke omedelbart skall övergå till en fullständigt

fri import av fettråvaror och fettvaror utan under en öve rgångstid

ge ensamrätt till import åt en för ändamålet särskilt

bildad ekonomisk förening har kritiserats av flera remissinstanser.

Denna inställning till bibehållandet av en centraliserad importhandel

på ifrågavarande område synes i och för sig vara förståelig. Onekligen

skulle en sådan förening få en monopolställning, som skulle kunna medföra

en icke önskvärd konkurrensbegränsande effekt. Emellertid måste föreningen,

vilket framgår av kommitténs förslag, driva sin verksamhet i nära samförstånd

med jordbruksnämnden. Genom denna nära förbindelse med en

statlig myndighet, som på området i fråga har att tillvarataga de samhälleliga

intressena, torde förhindras, att (monopolställningen utnyttjas på ett

skadligt sätt. Därtill kommer, att konkurrensviljan bör kunna komma till

uttryck inom föreningen, då medlemskap i denna lämpligen bör stå öppet

för en så vid krets som möjligt av industriella fettkonsumenter och föreningen

bör kunna delegera sin importrätt till dessa. Olägenheterna av en

centraliserad import torde därför enligt imin uppfattning icke bli alltför

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

allvarliga. För bildandet av en dylik förening talar bland annat, att möjligheten

att upprätthålla relativt stabila råvarupriser på den svenska marknaden

måste betecknas som betydligt större vid en på angivet sätt ordnad

import än om densamma lämnas helt fri. Eftersom någon enskild import

av fettråvaror knappast förekommit under de sistförflutna tio åren, måste

därtill en omedelbar övergång till helt fri import komma att medföra vissa

omställningsproblem, som torde bli svåra att bemästra. För min del vill

jag därför biträda kommitténs förslag. Jag vill emellertid framhålla, att

frågan bör upptagas till förnyad prövning, sedan föreningen verkat under

någon tid och möjlighet finnes att säkrare bedöma på vad sätt och i vilken

ordning ett ytterligare frigörande av importen utav fettvaror kan komma

till stånd.

Vad angår föreningens närmare gestaltning har Sveriges grossistförbund

icke funnit sig tillfredsställt med att kommittén som medlemmar i föreningen

endast räknat med oljefabrikerna, margarinfabrikerna, raffinaderierna

och andra industriella fettkonsumenter. Förbundet har ansett, att föreningen

bör göras öppen, så att alla företagare som kan ha intresse därav får

bli medlemmar. Utöver de av kommittén nämnda kategorierna bör sålunda

enligt förbundet även handelsföretag, som importerar av regleringen berörda

varor, kunna bli medlemmar. För min del finner jag det dock knappast

påkallat att nu medge medlemskap utöver de kategorier, kommittén

tänkt sig. Skulle behov därav uppkomma, bör givetvis frågan upptagas till

ny prövning. Det torde därvid få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de

åtgärder, som kan anses påkallade.

I övrigt synes de av kommittén angivna riktlinjerna för föreningens verksamhet

väl ägnade att tjäna föreningens syfte. Sålunda bör jordbruksnämnden

— i den mån så erfordras för att skydda den inhemska oljeväxtodlingen

— få möjlighet såväl att begränsa rätten för föreningen att importera

fettvaror och för oljefabrikerna att inom landet använda eller till annan

överlåta av importerade fettråvaror framställda fettprodukter som att ålägga

föreningen att verkställa import, som befinnes nödvändig för att säkerställa

försörjnings- och prisregleringsintressen.

Det föreslagna regleringssystemet innebär, att accisförfarandet kan slopas

för margarin och konstister samt bageri- och matolja. Det smörskydd,

som skapas, är emellertid icke tillfyllest för att skydda avsättningen av

grädde. På grund av att utjämningsavgift uttages är nämligen priset på

grädde i förhållande till däri ingående mjölkfett betydligt högre än priset på

smör. I likhet med kommittén finner jag det därför även i fortsättningen

nödvändigt med en särskild accis på flytande fettemulsioner.

Däremot synes icke bakhjälpmedel och andra ersättningsmedel böra beläggas

med någon särskild accis. Den totala accisen för fettemulsion, som håller

mer än 15 procent fetthalt, utgör för närvarande en krona 25 öre per

kilogram. Någon mera avsevärd förhöjning härav torde ej behöva komma

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

45

i fråga. Det högsta belopp, vartill accisen av Kungl. Maj:t må bestämmas,

torde därför lämpligen böra fastställas till två kronor per kilogram.

Jag finner sålunda, att den nu gällande förordningen om accis å margarin

och vissa andra fettråvaror bör upphävas och på sätt kommittén föreslagit

ersättas av en förordning om accis å fettemulsion. I konsekvens härmed

bör Kungl. Maj :t erhålla bemyndigande att dels lägga avgift jämväl på margarin,

som användes för framställning av ersättningsmedel för grädde, dels

ock förordna att en mot accisen svarande förhöjd tull för fettemulsion skall

uttagas. Jag delar även kommitténs åsikt, att det framdeles kan bli nödvändigt

att inom det förut angivna avgiftssystemet inrymma vissa hel- och

halvfabrikat, som innehåller avgiftsbelagda fettvaror och att Kungl. Maj :t

— med hänsyn till svårigheterna att i förväg i detalj förutse vilka dessa

fabrikat kan bli -— bör ha möjlighet att vidtaga sådana ändringar i regleringens

omfattning, som kan visa sig nödvändiga.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats

förslag till dels förordning angående reglering av införseln av fettråvaror

och fettvaror, m. m., dels förordning om accis å fettemulsion m. m., dels ock

förordning angående avgift för margarin som användes för framställning av

fettemulsion m. m. Förslagen torde böra föreläggas riksdagen till antagande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förut omförmälda förslag till

1) förordning angående reglering av införseln av fettråvaror

och fettvaror, m. m.;

2) förordning om accis å fettemulsion m. m.;

3) förordning angående avgift för margarin som användes

för framställning av fettemulsion in. m.; samt

dels medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för genomförande av ett tekniskt system för stödet av den

inhemska smörproduktionen och oljeväxtodlingen i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer, jag angivit i det

föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Persson.

537334. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1953:38 Utlåtande med anledning au Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner. s. 44 i texten
  2. BevU 1953:54 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utformningen av det tekniska systemet för stödet av den inhemska smör produktionen m. m., jämte i ä s. 1 i texten