Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av /4 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 658)

1953-04-08 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:199, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av /4 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 658)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

1

Nr 199.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse av /4 § 1 mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 658); given

Stockholms slott den 8 april 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande över härvid fogade förslag

till förordning om ändrad lydelse av 14 § 1 mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648).

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Den föreslagna författningsändringen innebär införande av viss kontroll

över att från utlandet infört motorfordon eller släpfordon icke undergår

registreringsbesiktning utan att ha vederbörligen tullbehandlats. Förslaget

har föranletts av förekommet missbruk av temporär tullfrihet och

syftar även till att underlätta införandet av enklare formaliteter vid passerande

av internordisk gräns.

1—641 63 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 199.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 14 § 1 mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648).

Härigenom förordnas, att 14 § 1

september 1951 skall erhålla ändrad

(Gällande lydelse.)

14

1 mom. Befinnes vid sådan besiktning

av fordon, som är avsedd

att ligga till grund för registerföring

beträffande fordonet (registreringsbesiktning),

att fordonet är

i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen

utfärda besiktningsinstrument.

mom. vägtrafikförordningen den 28

lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse.)

§•

1 mom. Befinnes vid sådan besiktning

av fordon, som är avsedd

att ligga till grund för registerföring

beträffande fordonet (r e g i s t r eringsbesiktning),

att fordonet är

i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen

utfärda besiktningsinstrument.

För sådant motorfordon

eller släpfordon, som ej är upptaget

i bilregister eller bilreservregister

och ej heller upptagits i typintyg,

må dock besiktningsinstrument utfärdas

allenast såframt utredning

föreligger därom, att fordonet antingen

tillverkats här i riket eller

efter införsel hit vederbörligen förtullats

för att stadigvarande här

brukas.

Denna förordning träder i kraft,

såvitt angår lastbilar och släpfordon

den dag Kungl. Maj.t bestämmer,

samt i övrigt den 1 juli 1953.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 april 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson,

fråga om åtgärder mot viss författningsstridig import av motorfordon m. m.

samt anför härvid följande.

I en den 10 april 1952 till kommunikationsdepartementet inkommen

skrivelse jämte därvid fogad promemoria har statens sakrevision — med

förmälan att viss illegal införsel till riket särskilt av personbilar förekommit

— hemställt, att åtgärder måtte vidtagas till förhindrande av

sådan införsel. Sakrevisionen ville i detta hänseende föreslå, att i gällande

bestämmelser om registreringsbesiktning vidtoges närmare angivna jämkningar.

syftande till att förhindra registrering av illegalt införda fordon.

Över skrivelsen har yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

generaltullstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län, kungl. automobilklubben

(KAK) och motormännens riksförbund (M).

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga denna fråga.

Gällande rätt.

Registrering skontrollen över fordon. De grundläggande bestämmelserna

i ämnet återfinnes i vägtrafikförordningens 10 och 11 §§ (fordonsregister

och registreringsplikt), 12 § (interimslicens m. in.), 13 § (saluvagnslicens

m. in.), 14 § (registreringsbesiktning), 15 § (typbesiktning och typintyg),

16—21 §§ (registreringsförfarandet) samt 27 § (fordon, som för tillfälligt

bruk inkommit från utlandet). Härtill ansluter tillämpningsstadganden i

vägtrafikkungörelsen, varjämte i vissa hänseenden ytterligare föreskrifter

vid behov skall meddelas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Av bestämmelsernas

innehåll må följande här nämnas.

För att bil, motorcykel eller med gummihjul eller band försedd traktor

skall få tagas i bruk, liksom även för att släpfordon skall få dragas av

bil fordras att fordonet är registrerat i det hos länsstyrelsen förda bilregistret.

Registrerat fordon, som temporärt skall tagas ur bruk, kan över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

föras till det hos länsstyrelsen likaledes förda bilreservregistret och benämnes

då reservregistrerat. Sådant fordon behåller sitt registreringsnummer

och skall, då det åter tages i bruk som registreringspliktigt fordon, återföras

till bilregistret från bilreservregistret.

Om registrerat eller reservregistrerat fordon förstörts, eller om med fordonet

eljest vidtagits sådan åtgärd, att fordonet kan antagas icke vidare

komma att brukas här i riket såsom registreringspliktigt fordon, skall fordonet

avföras ur bilregistret resp. bilreservregistret. Fordonet är därefter

att beteckna som avregistrerat.

Såsom villkor för registrering gäller, att fordonet inom ett år före ingivandet

av registreringsansökan antingen godkänts vid registreringsbesiktning

eller ock upptagits i typintyg, samt att fordonet icke därefter

underkastats sådan ändring, att det ej längre överensstämmer med uppgifterna

i utfärdat besiktningsinstrument eller typintyg. Instrumentet resp.

typintyget hör därför till de handlingar, som skall fogas vid registreringsansökningen.

Denna skall vidare innehålla uppgift om ägarens namn m. m.

Däremot behöver denne ej styrka sitt fång eller — i fråga om importerat

fordon — visa, att tull in. in. erlagts.

Registreringsbesiktningen innebär en individuell prövning av det fordon,

som avses skola registreras. Denna prövning gäller identifiering av

fordonet och utrönande av om fordonet är i föreskrivet skick. Vissa uppgifter,

som kan tjäna till upplysning härom, skall därför förebringas, då

fordonet inställes till besiktningen. Däremot erfordras ingen utredning om

den uppgivne ägarens fång eller — i vad gäller från utlandet infört fordon

_ dess förtullning. Befinnes vid besiktningen fordonet vara i föreskrivet

skick, skall besiktningsmannen utfärda besiktningsinstrument.

Registreringsbesiktning kan avse

a) fordon, som varit registrerat i Sverige på besiktningsinstrument eller

typintyg; samt

b) andra fordon.

I den mån den förra gruppen omfattar fordon, som skall besiktigas på

grund av vidtagen ändring, skall vid fordonets inställande till registreringsbesiktning

företes för fordonet senast utfärdat besiktningsinstrument eller

typintyg.

Emellertid skall — även om ett fordon icke underkastats ändring — registreringsbesiktning

ske, då ett fordon skall aterföras från bilreservregistret

till bilregistret, såvida icke fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökningen

antingen godkänts vid registreringsbesiktning eller

upptagits i typintyg. Vidare förekommer registreringsbesiktning, ehuru

mera sällan, av fordon som en gång avförts ur bilregister eller bilreservregister

på grund av skrotning eller av därmed jämförlig orsak men åter

skall tagas i bruk som registreringspliktigt fordon. Det rör sig här om

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

5

fordon, beträffande vilka man varit berättigad antaga, att de icke mer

skulle bli satta i trafik. I dessa fall har icke föreskrivits skyldighet att

förete senast utfärdat besiktningsinstrument eller typintyg. I praktiken

torde visserligen besiktningsmännen begära uppvisande av dylik handling,

men något författningsstöd finnes icke härför.

I gruppen b) ingår såväl fabriksnya som begagnade bilar, de sistnämnda

i allmänhet tidigare registrerade utomlands. Av bägge kategorierna kan

förekomma både fordon, som tillverkats i Sverige, och fordon, vilka tillverkats

utomlands. Någon gång förekommer det, att ett exporterat svensktillverkat

fordon återinföres.

Bestämmelserna om tijpbesiktning och typintyg har tillkommit med

tanke på dem, som tillverkar eller importerar hela serier av fordon. För

typbesiktning fordras särskilt tillstånd av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Sådant tillstånd kan endast meddelas åt tillverkare här i riket av

motorfordon, traktorer eller släpfordon eller här i riket bosatt generalagent

för sådan tillverkare i utlandet. Tillståndet kan återkallas, om skäl

därtill anses föreligga.

Typbesiktning tillgår så, att tillståndshavaren låter ett fordon av den

serie, varom fråga är, hos besiktningsmannen undergå en liknande prövning

som vid registreringsbesiktning. över förrättningen utfärdas typbesiktning

sinstrument, vari det undersökta fordonet godkännes som typfordon

för serien i fråga. Med stöd av detta instrument kan sedan tillståndshavaren

utfärda typintyg för ettvart av de olika fordonen i serien. Sådant

intyg innehåller, att det motorfordon, den traktor eller det släpfordon, som

intyget avser, överensstämmer med typfordonet eller företer endast sådana

avvikelser från detta, vilka är att hänföra till fordonets utstyrsel och

icke förändrar dess beskattningsförhållande. Har typintyg utfärdats, skall

så anses som om det fordon, vilket intyget gäller, godkänts vid registreringsbesiktning

den dag intyget utfärdats. Typintyg får icke utfärdas beträffande

fordon, som är eller varit registrerat.

Utan hinder av att det ej är här registrerat kan fordon brukas enligt

interims-, saluvagns- eller turistvagnslicens eller med stöd av internationella

överenskommelser.

Interimslicens, som kan utfärdas för envar, gäller bestämt fordon och

har en giltighetstid av en månad. Licensen ger rätt att bruka fordonet lika

med registrerat fordon, under förutsättning att fordonet är försett med

interimsskylt samt att — utom i vad gäller bruk för vissa speciella ändamål

— fordonet fyller samma krav i fråga om registreringsbesiktning eller

typintyg som i det föregående angivits som villkor för registrering. Interimslicens

utfärdas av polismyndighet.

Syftet med interimslicens är att bereda möjlighet att bruka fordon under

tiden intill dess det hunnit registreras och förses med registreringsskyltar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Saluvagnslicens kan endast meddelas den, som visar sig yrkesmässigt

driva tillverkning av eller handel med motorfordon, traktorer eller släpfordon,

Licensen utfärdas av länsstyrelse och gäller utan tidsbegränsning

men kan återkallas, om skälig anledning därtill föreligger. Saluvagnslicens

berättigar innehavaren att erhålla erforderligt antal saluvagnsskyltar. Av

licensinnehavaren saluhållet fordon, som försetts med sådan skylt, kan

av denne brukas dels för demonstration eller försäljning, dels ock för vissa

specialändamål, exempelvis för färd till besiktningsman för registreringsbesiktning.

Saluvagnsskylt är ej individualiserad till bestämt fordon utan

kan flyttas från ett fordon till ett annat.

Turistvagnslicens kan av polismyndighet utfärdas för motorfordon eller

släpfordon, vilket för tillfälligt brukande införts till riket av person, som

endast tillfälligtvis skall vistas här. Licensen gäller för ett år från utfärdandet

och ger rätt att bruka fordonet lika med registrerat fordon under

vissa förutsättningar, i fråga om motorfordon bl. a. att fordonet är försett

med turistvagnsskyltar.

Bestämmelserna om fordons brukande enligt turistvagnslicens är avsedda

för det fall, att någon internationell överenskommelse om rätt att

tillfälligt bruka fordonet icke är tillämplig. För det stora flertalet utländska

fordon, som kommer in i riket, finnes emellertid sådan överenskommelse.

Bestämmelserna om turistvagnslicens har därför i praktiken fått karaktären

av en reservreglering, som mera sällan behöver utnyttjas.

De internationella överenskommelser, som ger rätt att tillfälligt här

bruka utländskt fordon, är för närvarande 1926 års internationella konvention

rörande automobiltrafik och 1949 års konvention rörande vägtrafik

jämte kungörelserna i anledning av Sveriges tillträde till dessa konventioner,

ävensom särskilda överenskommelser mellan Sverige, å ena, samt

resp. Danmark, Finland, Norge och Tyska riket, å andra sidan. Gemensamt

för alla dessa överenskommelser är, att de ger rätt att under högst ett år

här bruka det främmande fordonet på villkor bland annat att det är

registrerat i hemlandet och försett med sistnämnda lands registreringsskyltar.

Fiskaliska bestämmelser m. m. Vid införsel av motorfordon in. in. skall

regelmässigt erläggas tull. Vidare skall för personbilar erläggas skatt enligt

förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660) om skatt vid tillverkning och

import av personbilar in. in. Därjämte erfordras enligt kungörelsen den

14 mars 1947 (nr 82) angående allmänt importförbud en av statens handels-

och industrikonnnission utfärdad importlicens. Denna innebär — i

den mån utländsk valuta erfordras — att valutafrågan är klar.

Framför allt med hänsyn till turisttrafiken har medgivits olika former

av införsel av motorfordon mot temporär tullfrihet. Detta innebär, dels

att tull och tillverkningsskatt ej behöver erläggas, dels ock att importlicens

ej kräves.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199. 7

Temporär tullfrihet grundar sig i de nu aktuella fallen på någon av

följande handlingar:

1) Carnet de passage en douane (nedan benämnd carnet), i regel utfärdad

av vederbörande motororganisation i utlandet. Carnet benämnes passersedel

i 51 § tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen (SFS nr

373/1929, 214/1937, 399/1950). (En för färd enbart över det svenska tullområdets

gräns avsedd passersedel, kallad triptyque, har numera, i vad

gäller nordiska fordon, praktiskt taget helt ersatts av den under 3) i det

följande omförmälda utfästelsen och förekommer ej heller i övrigt i nämnvärd

omfattning. Triptyque behandlas därför ej i detta sammanhang.)

Bestämmelserna om carnet grundar sig på 1949 års internationella

tullkonvention angående turisttrafiken, vilken konvention biträtts även av

Sverige. Carnet får endast utfärdas för fordon, som är registrerat i hemlandet.

Rätten att utfärda carnet är begränsad till vissa bilorganisationer.

Dessa har två internationella huvudorganisationer, nämligen Alliance Internationale

de tourisme (AIT) och Fédération Internationale de 1’Automobile

(FIA). I Sverige får carnet utfärdas av KAK och M.

Vid införsel på carnet behöver ej tull eller tillverkningsskatt erläggas

för fordonet. Tull- och skattefriheten gäller emellertid blott för högst ett

år. Fordonet måste alltså återutföras inom denna tid.

De nu angivna förmånerna grundar sig på att vederbörande bilorganisation

i det land, dit motorfordonet införes — i Sverige KAK eller M —

genom carneten tecknat garanti för fullgörandet av tull- och skatteplikten,

i det att organisationen förpliktat sig att, därest fordonet icke behörigen

återutföres ur landet, erlägga den tull och tillverkningsskatt, varifrån

temporär frihet vunnits genom carneten. Avgörande för det belopp, som

i sådant fall skall av organisationen erläggas, blir det värde, som åsatts

fordonet av den organisation, som utfärdat carneten. Har tullverket för

den garanterande organisationen anmält, att fordonet icke återutförts,

vilket på grund av carnetens giltighetstid regelmässigt dröjer cirka ett år,

har organisationen ytterligare två år på sig, innan tullverkets fordran

måste slutgiltigt regleras;

2) Tillståndsbevis, som enligt 42 § jämförd med 53 § förutnämnda tillämpningsföreskrifter

utfärdats av vederbörande svenska tullmyndighet.

Vid införsel mot tillståndsbevis skall hos tullmyndigheten deponeras

ett belopp, motsvarande värdet av tull och tillverkningsskatt. Tillståndet

beviljas för en tid av tre månader men kan förlängas upp till ett år. Om

återutförsel ej sker inom denna tid, uttager tullverket tull och tillverkningsskatt

ur det deponerade beloppet. I motsats till carnet kan tillståndsbevis

även beviljas för fordon, som ej är registrerat i hemlandet;

3) Utfästelse enligt 53 § sannna tillämpningsföreskrifter (SFS 182/1938,

399/1950). Utfästelse är en av fordonets ägare eller förare på tro och heder

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

lämnad försäkran, att fordonet skall inom viss tid återutföras eller anmälas

till förtullning. Den är giltig endast vid införsel av fordon, som är

registrerat i Danmark, Finland eller Norge. Vid införsel mot utfästelse

behöver inga avgifter erläggas, och någon garanti eller ställande av säkerhet

för tull in. in. fordras icke.

Sakrevisionen.

I den vid sakrevisionens skrivelse fogade promemorian framhölls till en

början, att carneten -—• för den händelse fordonet ej återutfördes — medförde

den nackdelen, att det värde, som vid carnetens utfärdande åsatts

fordonet av vederbörande motororganisation, faktiskt bleve avgörande för

tullen och tillverkningsskatten. Detta värde måste nämligen i praktiken

godtagas av tullen, då ändring av värdet förutsatte, att fordonet avvisades.

Prejudikat syntes föreligga för att man ej kunde på grund av carnet avkräva

garanten tull efter högre värde än det i carneten angivna. Tullverket

kunde därför eventuellt ej utfå hela det tullbelopp och den tillverkningsskatt,

som vid regelrätt import skulle ha utgått. Såsom en nackdel måste

även betecknas den långa väntetid, som tullverket enligt det föregående

finge finna sig i, innan verkets fordran måste regleras av KAK resp. M.

I fortsättningen anfördes i promemorian, bland annat, att särskilt importen

av mera lyxbetonade amerikanska personbilar genom valutarestriktionerna

blivit så starkt beskuren, att det i fråga om sådana bilar uppstått

en »svart» marknad med avsevärda överpriser. Att denna marknad tillfördes

material genom illegal import vore klarlagt, ehuru omfattningen av

sådan import ännu icke kunde helt överblickas. Olika former av temporär

tullfrihet missbrukades emellertid. Nyligen hade sålunda avslöjats ett

fall, där under kortare tidrymd på carnet hit införts dyrare amerikanska

personbilar, vilka försålts till ett sammanlagt pris av omkring V« miljon

kronor. Även tillståndsbevisen förefölle i viss utsträckning utnyttjas till

illegal import. Här rörde det sig företrädesvis om sådana personer från

valutastarka länder, som i stället för att medföra sitt lands valuta skaffade

medel till sitt uppehälle i Sverige eller skapade tillgodohavanden här genom

att »skänka» bort bilar, som införts mot tillståndsbevis. Vad slutligen

anginge utfästelserna syntes den utsträckning, vari dessa missbrukats till

illegal import, kunna betecknas som försvinnande liten i förhållande till

den stora omfattning trafiken mellan de nordiska länderna hade. Emellertid

borde här framhållas, att dittillsvarande gynnsamma erfarenheter

av utfästelserna i mycket kunde tillskrivas det förhållandet, att bilpriserna

efter kriget legat lägre i Sverige än i grannländerna, varför införsel till

Sverige i regel ej varit lönande.

Enligt promemorian vore för de olika fallen av missbruk ett gemensamt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

9

drag, att de i allmänhet innebure valutabrott. I många fall tillkomme därjämte

brott mot tull- och skattebestämmelser. Genom transaktionerna undandroges

den svenska staten utländsk valuta och ginge miste om intäkter

till betydande belopp. Det syntes ofrånkomligt, att Sverige snarast vidtoge

åtgärder mot nu ifrågavarande missbruk, som eljest kunde befaras breda

ut sig. Vid valet av sådana åtgärder borde en avgörande synpunkt vara, att

den lojale bilisten, som hade för avsikt att återutföra fordonet, icke åsamkades

besvär eller kostnad. Åtgärderna borde därför helst icke beröra

själva införselmomentet utan bli aktuella först om det bleve fråga om att

sälja eller skänka bort en bil, som införts under någon form av temporär

tullfrihet. Den effektivaste praktiskt genomförbara spärren syntes vara att,

liksom redan skett i Danmark, förhindra illegalt införda fordons registrering.

Då ett fordon, som icke vore vederbörligen registrerat, icke finge

tagas i bruk här i riket, skulle de nu ifrågavarande fordonen genom en

dylik spärr bli praktiskt taget värdelösa för en i Sverige bosatt innehavare.

Därmed kunde också den illegala införseln förväntas komma att upphöra

i brist på avsättningsmöjligheter.

I promemorian framhölls i sammanhanget, att det visat sig icke erbjuda

några svårigheter att få exempelvis en på carnet införd bil besiktigad och

registrerad här i landet. Någon som helst kontroll, att en bil blivit vederbörligen

införd, utövades icke, vare sig vid utlämnande av interimslicens

hos polismyndigheten, vid registreringsbesiktning hos vederbörande besiktningsman

eller vid registrering hos länsstyrelsen. Den som köpte en utan

anlitande av den reguljära handeln hit införd men ännu icke besiktigad

bil kunde eventuellt bevisas ha varit i ond tro. Men det förefölle praktiskt

taget uteslutet att åstadkomma dylik bevisning mot den, som kunde åberopa,

att han före köpet konstaterat, att bilen varit vederbörligen besiktigad.

Det vore därför nödvändigt att söka hindra även besiktning av bilar,

som icke blivit importerade i vederbörlig ordning.

I fråga om de fall, då registrering sker på grundval av typintijg, uttalades

i promemorian, att för de tillverkare och importörer, vilka fått tillstånd

till typbesiktning, denna rätt hade så stor ekonomisk betydelse, att

det vore föga sannolikt, att de skulle vidtaga åtgärder, vilka kunde ha till

följd, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen återkallade tillståndet till

typbesiktning. En ytterligare garanti mot missbruk vore den övervakning,

som ålagts kontrollstyrclsen enligt förordningen om skatt vid tillverkning

och import av personbilar m. in. Denna förordning gåve styrelsen möjlighet

att granska bokföringen hos bl. a. de företag, som vore berättigade att

erhålla tillstånd till typbesiktning. Någon fara för att tillstånd till typbesiktning

skulle missbrukas, så att typintyg även utfärdades för fordon,

som icke lagligen importerats till landet, borde under dessa förhållanden

icke föreligga. Emellertid borde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för samt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kurigl. Maj:ts proposition nr 199.

liga innehavare av tillstånd till typbesiktning framhålla, att typintyg icke

finge utfärdas för fordon, som efter export åter infördes till Sverige eller

som varit registrerat utomlands.

Beträffande åter de fall, då registrering sker på grundval av registreringsbesiktning,

konstaterades däremot i promemorian, att olagligen importerade

fordon kunde göras till föremål för sådan besiktning och med

stöd därav registreras här i landet. Åtgärder häremot vore följaktligen

erforderliga, så att man erhölle en effektiv spärr mot besiktning av olovligen

importerade fordon. Vad då först anginge sådana fordon, som varit

registrerade i Sverige, borde skyldigheten att förete besiktningsinstrument

eller typintyg ur allmän kontrollsynpunkt utvidgats till att avse alla fall, då

ett tidigare här i riket registrerat, i besiktningsinstrument eller typintyg upptaget

fordon begärdes registreringsbesiktigat. Vidkommande därefter sådana

fordon, som icke här registrerats, borde — till förhindrande av att olovligen

importerade fordon bleve besiktigade — fordras, att det vore fullt klart, antingen

att någon import av fordonet ej förekommit, eller att import skett i

vederbörlig ordning. I de fall, då ett nytt fordon ur tybesiktigad serie före

första registreringen ändrades så, att registreringsbesiktning krävdes — som

exempel kunde nämnas en bil, vilken skulle sättas i taxitrafik — borde

det av fabrikanten eller generalagenten utfärdade typintyget kunna företes

och godtagas som bevis för att importfrågan vore klar. I praktiken syntes

nämligen i allmänhet tvpintyg utfärdas samtidigt med att leverans skedde

till återförsäljaren och således innan eventuella ändringar vore kända. I

övriga fall borde i fråga om ett via innehavare av tvpbesiktningstillstånd

saluhållet fordon — vare sig det inginge i typbesiktigad serie eller ej —

importfrågan kunna anses klarlagd genom ett intyg från tillståndshavaren

antingen om att fordonet tillverkats inom Sverige eller om att det importerats

av tillståndshavaren. Om man bortsåge från sådana undantagsfall

som att ett fordon tillverkats här i landet av någon, som icke hade tillstånd

till typbesiktning, återstode härefter av de fordon, som ej registrerats i

Sverige, endast de fall, då fordon infördes av annan än företag med sådant

tillstånd, t. ex. en bilfirma, som införde ett så litet antal bilar, att typbesiktning

ej vore påkallad, en racerförare, som importerade ett specialfordon,

eller en privatman, vilken medförde bil från utlandet som flyttgods eller

mottoge en bil som gåva. I alla dessa införselfall borde för registreringsbesiktning

krävas ett av tullverket utfärdat intyg, att import skett i vederbörlig

ordning.

Promemorian — vilken närmast tog sikte på motorfordon, främst personbilar

— utmynnade i förslag om att föreskrifter i enlighet med det anförda

måtte införas. Föreskrifterna borde ge möjlighet för myndighet att

medgiva undantag i sådana fall, då företagen utredning icke givit anledning

till misstanke om olovlig införsel eller annan omständighet, som borde

vara hinder för besiktning eller registrering.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

11

Sakrevisionen har i sin skrivelse hemställt, att de i promemorian framförda

förslagen, som i stort sett innebure, att registreringsbesiktning ej

skulle få ske utan att importfrågan vore i sin ordning, måtte genomföras

snarast möjligt med hänsyn till angelägenheten av att utan dröjsmål

undanröja förutsättningarna för den svarta marknad beträffande personbilar,

som otvivelaktigt förekomme.

Remissyttrandena.

Sakrevisionens förslag har tillstyrkts av generaltullstyrelsen, länsstyrelsen

i Malmöhus län, KAK och M.

Generaltullstyrelsen har anmärkt, att man uppdagat ett fall, där en och

samma person under loppet av en kortare tidsperiod i början av år 1952

mot företeende av carnet infört 8 bilar, vilka sedermera icke återutförts.

Sammanlagt hade under åren 1948—1951 ett sextiotal fordon, för vilka temporär

tullfrihet medgivits, kvarblivit i riket utan att i vederbörlig ordning

ha förtullats. Det kunde förmodas, att flertalet av dessa fordon avyttrats

inom riket vid sidan av den legala bilhandeln. Ehuru dessa missbruksfall

vore få i förhållande till den stora införseln till riket av motorfordon för

tillfälligt brukande, syntes det erforderligt, att åtgärder snarast vidtoges

för att i görlig mån hindra sådant missbruk. Såsom bevis för att ett här

i riket ej tidigare registrerat motorfordon, som anmälts till registreringsbesiktning,

förtullats i vederbörlig ordning, syntes i allmänhet kunna

tjäna fordonshavarens exemplar av den vid förtullningen utfärdade tullklareringsattesten

jämte tullanstalts kvitto å de å attesten debiterade införselavgifterna.

KAK och M har funnit det så mycket angelägnare, att sakrevisionens

förslag utan dröjsmål genomfördes, som — enligt vad som under hand erfarits

— den illegala importen alltjämt fortginge i icke ringa omfattning.

Ett ytterligare skäl vore, att nuvarande ordning ej medgåve möjlighet att

på ett smidigt sätt medgiva tillfällig införsel av motorfordon i sådana fall,

då utlänning ankomme till svenska gränsen utan carnet eller därmed jämförlig

handling, något som föranlett avsevärd irritation.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i likhet med sakrevisionen ansett

det angeläget, att åtgärder vidtoges för att hindra illegal import av motorfordon.

Genom sakrevisionens förslag komme avsättningen inom landet

av illegalt införda fordon att försvåras. Något absolut hinder mot den olaga

importen som sådan innebure förslaget dock icke. Därest förslaget genomfördes,

skulle intyg från tullmyndighet krävas bl. a. i de fall — dock med

vissa undantag — då fordonet vore försett med saluvagns- eller interiinsskyltar

och det icke kunde visas, att fordonet tidigare varit registrerat här

i landet. Det skulle i många fall bli svårt att åstadkomma sådan bevisning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Exempelvis kunde fordonet ha varit avregistrerat under längre tid och

ägaren sakna kännedom om fordonets tidigare registreringsnummer. Sådant

förekomme i fråga om bilar, vilka anmälts som nedskrotade men

åter satts i stånd. Motorcyklar, som anmäldes till registreringsbesiktning,

vore ibland sammansatta av delar från äldre, nedskrotade maskiner med

okända registreringsnummer. Det vore sålunda uppenbart, att det — för

avgörande av om besiktning skulle vägras •— i åtskilliga fall måste göras

utredning, som kunde bli både omfattande och tidskrävande.

Styrelsen har förklarat sig dela sakrevisionens uppfattning, att bilhandlare

icke gärna skulle riskera sin rätt till typbesiktning genom osant intygande.

Det funnes emellertid många bilhandlare, som innehade saluvagnslicens

utan att vara berättigade till typbesiktning. Länsstyrelsen prövade

rätten till saluvagnslicens och kunde, om så funnes befogat, återkalla

sådan licens. Med hänsyn härtill saknades anledning antaga, att saluvagnsskyltar

koinme att missbrukas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ville

därför ifrågasätta, huruvida icke befrielsen från skyldighet att förete intyg

från tullverket borde utsträckas till att även gälla för fordon, som till

registreringsbesiktning framfördes med saluvagnsskyltar.

Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upptagit frågan, huruvida

den föreslagna kontrollen skulle ligga hos besiktningsmännen eller

på annat håll. För bilinspektionen vore förevarande uppgift helt ny och

väsensfrämmande. Dessutom vore inspektionen så arbetstyngd, att varje

ny uppgift, som pålades densamma, ofelbart måste resultera i att andra

arbetsuppgifter måste eftersättas och att betjäningen av allmänheten försämrades,

såvida ej ökad personal ställdes till förfogande. Vidare koinme

kontrollen att medföra olägenheter för allmänheten. Styrelsen ville därför

ifrågasätta, om icke kontrollåtgärderna närmast borde åvila länsstyrelserna.

Dessa hade för dylika uppdrag tränad personal, allmänheten förorsakades

mindre besvär och bilinspektionen sluppe den ovana och tyngande

arbetsuppgiften. Därjämte skulle länsstyrelsen i sin egenskap av högsta

polismyndighet i länet kunna vidtaga lämpliga åtgärder, då fall av olaga

införsel uppdagades.

Under åberopande härav har väg- och vattenbyggnadstyrelsen förordat

följande tillvägagångssätt: Vid utfärdande av besiktningsinstrument i samband

med registreringsbesiktning skulle besiktningsmannen på instrumentet

anteckna numret på fordonets skyltar samt — i fråga om tidigare inom

landet registrerat fordon — det förutvarande registreringsnumret. I den

mån någon utredning angående införseln eller dylikt ej funnes bifogad

registreringsansökningen skulle länsstyrelsen infordra sådan utredning för

fordon, som vid besiktningen varit försedda med utländska registreringsskyltar,

turistvagnsskyltar eller interimsskyltar, i det sistnämnda fallet

dock endast om fordonet icke tidigare varit registrerat här i landet. Från

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

13

kontrollen syntes kunna undantagas samtliga lastbilar och bussar ävensom

fordon av årsmodell, som vore äldre än 5 år. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förutsatte slutligen, att fordon, som registrerades på typintyg, skulle

vara fritagna från kontroll. Om styrelsens förslag godtoges, erfordrades

icke företeende av tidigare utfärdat besiktningsinstrument vid besiktning

av avregistrerat fordon.

I påminnelser, som under hand inkommit från sakrevisionen, har i

anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande vitsordats, att med

sakrevisionens förslag en utredning skulle bli erforderlig i de fall, då det

rörde sig om bilar, vilka anmälts som nedskrotade men åter satts i stånd,

samt om motorcyklar, vilka sammansatts av delar från äldre nedskrotade

maskiner med okända registreringsnummer. En sådan utredning måste

emellertid betraktas som ett nödvändigt led i de aktuella kontrollåtgärderna.

Utredningen skulle självfallet icke åvila besiktningsmannen utan

sökanden. Om denne icke kunde få fram någon handling om fordonets

tidigare registrering, syntes han böra få möjlighet att i stället få fordonet

registrerat mot företeende av polismyndighets intyg, att denna icke kände

något skäl för vägran av registrering. Det borde ej förbises, att sakrevisionens

förslag även skulle hindra, att stulna fordon passerade besiktning

och registrering och därmed funne köpare, som vore i god tro. Särskilt i

fråga om motorcyklar förekomme det nu, att stulna eller av stulna delar

hopmonterade maskiner bleve registrerade.

I fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om utsträckande

av befrielsen från skyldighet att förete tullverksintyg till samtliga de fordon,

som framfördes till besiktning med saluvagnsskyltar, har i påminnelserna

anmärkts, att åtskilliga illegalt införda bilar visats ha blivit inställda

till besiktning just med sådana skyltar. Det av styrelsen förordade

förfarandet hade sålunda visat sig innebära en lucka, varigenom olagligt

införda fordon passerat registreringsbesiktningen. Det vore dessutom knappast

praktiskt möjligt att — såsom styrelsen förutsatt — återkalla saluvagnslicensen

för ett företag enbart därför att saluvagnsskyltar — som ju

kunde användas av vilken anställd som helst hos företaget — blivit missbrukade

av sådan anställd. Styrelsens förslag i denna del skulle göra kontrollen

illusorisk, då det — som erfarenheten redan visat — icke mötte

några svårigheter att få disponera en saluvagnsskylt för besiktning av ett

illegalt importerat fordon.

Som det viktigaste skälet, varför kontrollåtgärderna måste sättas in

före registreringsbesiktningen, har i påminnelserna framförts, att det för

beivrandet av illegal import vore nödvändigt att hindra utfärdandet av

besiktningsinstrument. Förefintligheten av ett sådant instrument grundade

nämligen en stark presumtion för att köparen varit i god tro vid förvärvet

av fordonet. Det kunde nämnas, att åtminstone i ett fall av olaglig införsel

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

köparen, vilken för övrigt varit bilhandlare, uttryckligen åberopat, att han

fått besiktningsinstrument till sig överlämnat vid köpet. Vad åter anginge

farhågorna för olägenheter för bilinspektionen eller allmänheten, hade såsom

nämnts aldrig från sakrevisionens sida ifrågasatts, att besiktningsmannen

skulle göra någon utredning. Hans åligganden skulle helt begränsas till

att konstatera förefintligheten eller avsaknaden av viss handling samt att i

senare fallet avvisa förrättningssökanden. Ett avvisande av sökanden på sådan

grund kunde icke anses för denne eller besiktningsmannen medföra

större obehag eller tidsspillan än om sökanden — såsom dagligen hände i

ett avsevärt antal fall — vid besiktning icke finge fordonet godkänt på

grund av att det vore behäftat med fel av något slag. Ur dessa synpunkter

borde därför ej föreligga något bärande skäl mot sakrevisionens förslag.

Vidkommande slutligen väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om

att från kontrollen skulle undantagas fordon av årsmodell, som vore äldre

än 5 år, har i påminnelserna gjorts gällande, att sakliga skäl saknades för

en sådan åtgärd. Därtill komme, att flera bilfabrikanter tillverkade bilar

av en och samma typ flera år i följd, varför man i dessa fall icke kunde

avgöra fordonets ålder genom besiktning utan måste ha särskilda uppgifter

från fabriken.

Departementschefen.

Av utredningen synes framgå, att gällande bestämmelser icke helt utesluter

möjligheten av att temporär tullfrihet missbrukas till illegal import.

Även om missbruksfallen hittills synes ha varit få i förhållande till den

stora införseln till riket av fordon för tillfälligt brukande här, är det givetvis

i och för sig önskligt, att åtgärder vidtages för att i görlig mån

förhindra sådant missbruk, som här avses. Vid avgörandet av om sådana

åtgärder skall vidtagas måste å andra sidan tillses, att de åtgärder, som

finnes nödiga, icke blir så omfattande, att nackdelarna i form av olägenheter

för myndigheter och de laglydiga fordonsägarna, vilka dock utgör det

stora flertalet, överväger vad man vill vinna genom åtgärderna. I detta

hänseende kan följande vara att nämna.

Såsom förut framhållits var antalet under åren 1948—1951 på carnet

eller utfästelse införda motorfordon, vilka kvarblivit i riket utan att i vederbörlig

ordning ha förtullats, omkring 60, d. v. s. 15 om året. Det torde härvid

praktiskt taget uteslutande ha rört sig om personbilar. Antalet under

samma år importerade färdiga bilar var

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i99.

15

År Totalt Därav personbilar

1948 .............................. 13 638 8 544

1949 .............................. 8 927 6 375

1950 .............................. 52 460 47 814

1951 .............................. 46 423 40 538

Det läckage, som av sakrevisionen påtalats, är sålunda procentuellt sett

ytterligt ringa. Den förlust, som kan komma att åsamkas statsverket genom

att tull och tillverkningsskatt icke betalas, rör sig likaledes, procentuellt

sett, om ett mycket obetydligt belopp, eftersom i fråga om fordon,

vilket införts på carnet, den svenska bilorganisation, som garanterat carneten,

blir gentemot staten ansvarig för erläggande av dessa avgifter, i den

mån de ej erlagts av importören — låt vara att det i carneten angivna värde,

varå avgifterna beräknas, ofta nog torde understiga det värde, som skulle

ha åsatts vid regelrätt införsel.

Vad nyss sagts förutsätter, att någon nämnvärd ökning i missbruksfrekvensen

icke inträder. Möjligheten av sådan ökning framdeles kan givetvis

ej uteslutas.

Sakrevisionen har förordat, att kontrollåtgärderna borde sättas in redan

vid registreringsbesiktningen. Till samma mening har remissorganen anslutit

sig, med undantag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken

ansett det lämpligare med kontroll i samband med fordonets registrering.

Enighet råder om att kontroll ej erfordras för fordon, som sökes registrerat

på typintyg.

Även enligt min uppfattning saknas anledning att införa kontroll i det

sist angivna fallet.

Vad åter angår de fall, då registreringsbesiktning erfordras för registrering,

anser jag, att om kontroll skall införas, övervägande skäl talar fölen

lösning efter den av sakrevisionen förordade linjen. Det följande resonemanget

utgår därför från att den kontroll, som må anses erforderlig för

dessa fall, insättes vid registreringsbesiktningen.

Antalet registreringsbesiktningar — enligt äldre terminologi första besiktningar

eller ombesiktningar — har under senare år varit följande, nämligen

55 851 år 1948, 44 503 år 1949, 50 204 år 1950 och 51 477 år 1951.

Hur detta antal fördelar sig på personbilar, lastbilar och motorcyklar framgår

icke av tillgängliga uppgifter. Emellertid registreras det långt övervägande

flertalet personbilar — överslagsvis cirka 90 procent — på typintyg.

Liknande torde gälla motorcyklarna. Lastbilarna registreras däremot

— om man bortser från sådana typer som skåpbilar in. fl. — så gott

som uteslutande på besiktningsinstrument. Detta sammanhänger med att

lastbilarna i regel levereras från fabrikanten som chassier och sedan förses

med karosseri efter köparens önskan, vilket nödvändiggör registrerings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

besiktning. Det kan därför antagas, att flertalet besiktningar avser lastbilar.

Icke desto mindre är det tydligt, att en betydande grupp av personbilar

och motorcyklar -— på grund av företagna ändringar eller av annan

anledning — varje år undergår registreringsbesiktning.

Ägarna av de fordon, vilka underkastas sådan kontroll som av sakrevisionen

avsetts, skulle otvivelaktigt åsamkas visst arbete med att anskaffa

de handlingar, vilka av sakrevisionen förutsatts såsom nödvändiga. Likaså

skulle på besiktningsmännen läggas en ökning av deras arbetsuppgifter genom

skyldigheten att kontrollera, att företedda handlingar är sådana, att

besiktning på grundval av desamma kan äga rum.

Graden av olägenhet komme emellertid att bli olika för olika slag av

fordon. Sålunda skulle för personbilarnas och motorcyklarnas vidkommande

nackdelarna bli mindre framträdande, eftersom fordon av dessa slag

såsom nämnts i övervägande omfattning registreras på typintyg. För lastbilarna

åter skulle mera väsentliga olägenheter uppstå.

Om man tänker sig kontrollen anordnad med sikte på att å ena sidan

det av sakrevisionen avsedda ändamålet i huvudsak vinnes, och att å andra

sidan olägenhet för myndigheter och fordonsägare i görlig mån undvikes,

förefaller lösningen lämpligen kunna sökas efter följande linjer.

Vad först angår frågan om vilka fordonsslag som bör omfattas av kontrollen,

är att märka, hurusom det i hittills förekomna missbruksfall uteslutande

rört sig om personbilar och möjligen motorcyklar. Härtill kommer,

att såsom redan framhållits olägenheterna av kontrollen kan förväntas

bli jämförelsevis obetydliga i vad gäller dessa fordonsslag. Några

nämnvärda betänkligheter förefaller därför icke böra möta mot att införa

en kontroll för personbilar och motorcyklar.

Beträffande åter lastbilar och släpfordon har åtminstone än så länge

icke förmärkts något missbruk. Dessutom skulle kontrollen i fråga om dessa

fordonsslag innebära en förhållandevis stor belastning för bilinspektionen

och fordonsägarna.

Måhända skulle dessa omständigheter kunna sägas i och för sig vara

ägnade att leda till att man åtminstone tills vidare lämnade lastbilar och

släpfordon utanför kontrollen. Skulle framdeles förmärkas tendenser till

missbruk, stode ju alltid möjligheten öppen att utsträcka kontrollen. Det

må här erinras om att sakrevisionen i sin skrivelse förklarat sig närmast

avse personbilarna.

Emellertid föreligger i sammanhanget en omständighet, som icke kan

lämnas obeaktad.

I Betänkande nr 5 av Nordiska parlamentariska kommittén för friare

samfärdsel m. m. (SOU 1953:5) har föreslagits lättnader i fråga om

tullbehandling m. m. av motorfordon i trafiken mellan de nordiska länderna.

Dessa lättnader skulle för motorfordon — även lastbilar — hemma
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

17

hörande i något av de nordiska länderna bestå bl. a. i att för fordonet vid

passerande av gräns mellan två nordiska länder endast skulle krävas registreringshandlingar

eller annan handling, för svenskt fordon exempelvis bilskattekvitto,

som gjorde det möjligt att identifiera fordonet. Carnet eller

annan passersedel skulle icke behövas. Med en dylik anordning skulle

man kunna uppnå den stora praktiska fördelen att kunna avstå från kravet

på tullkontroll av samtliga in- eller utgående fordon och i stället nöja

sig med stickprov.

Den omständigheten att missbruk av temporär tullfrihet hittills icke

försports i fråga om lastbilar torde sammanhänga med att prisläget föl

detta fordonsslag för närvarande är i stort sett lika i de nordiska länderna.

Skulle en ändring härvidlag inträda, uppkommer därmed även fara för

smuggling. Vid sidan härav föreligger — med nuvarande valutabestämmelser

— risken för att olaga införsel sker av rent valutatekniska skäl.

Garantier bör skapas mot en sådan utveckling som följd av de i betänkandet

förordade lättnaderna. En nöjaktig sådan garanti synes ligga i att den

kontroll vid registreringsbesiktning, varom här är fråga, göres tillämplig

även på lastbilar. Ävenså torde skäl föreligga att föra bussar och släpfordon

under kontrollen. Traktorer lärer däremot kunna lämnas utanför.

På grund härav och då genomförandet av förslaget i betänkandet synes

böra i görlig mån underlättas, bör enligt min mening, om ifrågavarande

kontroll skall föreskrivas, denna omfatta icke blott personbilar och motorcyklar

utan även andra motorfordon ävensom släpfordon.

Frågan är då, hur denna kontroll över motorfordon och släpfordon bör

anordnas.

Vad först angår de fordon, vilka redan är registrerade eller reservregistrerade,

när de inställes till besiktning, lärer risken för att de olagligt införts

vara helt utesluten. Dessa fordon synes därför utan fara kunna göras

fria från kontrollen.

Vidkommande härefter sådana i typintyg upptagna fordon, som ännu

ej hunnit bli registrerade, föreligger knappast någon risk för att de blir

u Iförda, eftersom registrering regelmässigt fordras härför. Vidare torde

det knappast behöva befaras, att typintyg utfärdas för fordon, som är registrerat.

Enligt vägtrafikförordningen får nämligen typintyg ej utfärdas för

fordon, som är eller varit registrerat, och det är — såsom sakrevisionen

framhållit — ej antagligt, att innehavare av typbesiktningstillstånd skulle

vilja riskera att mista detta tillstånd genom att utfärda osant intyg. Från

kontrollen lärer därför även kunna fritagas fordon, som visserligen icke

införts i bilregister men upptagits i typintyg.

För övriga fordon torde däremot kontroll vara erforderlig för vinnande

av garanti för afl fordonet tillverkats inom landet eller tullformaliteterna

iakttagits. Kraven på utredning härom kan emellertid sättas olika för

skilda kategorier av fordon.

2—641 63 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 199.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

I fråga om fordon, som tillverkats eller införts av företag med tillstånd

till typbesiktning, lärer det — såsom sakrevisionen vitsordat — vara tillfyllest

med ett intyg av tillståndshavaren om att fordonet tillverkats i

Sverige eller importerats av tillståndshavaren. I olikhet mot sakrevisionen

är jag emellertid av den uppfattningen, att motsvarande bör kunna gälla

även för det fall, att fordonet saluhålles av sådan yrkesmässig tillverkare

eller handlande, som visserligen ej fått typbesiktningstillstånd men däremot

innehar saluvagnslicens. Även sådan licens måste nämligen anses vara

av sådant värde för innehavaren, att denne knappast kan antagas vilja

riskera licensen genom osant intygande.

För fordon, som tillverkats eller införts av företag med tillstånd till

typbesiktning eller som saluhålles av företag med saluvagnslicens, bör

det alltså vara tillräckligt, att tillstånds- resp. licensinnehavaren utfärdar

ett intyg, att denne importerat fordonet eller att fordonet tillverkats i Sverige.

Det förutsättes härvid, att intyget utfärdas av någon, som har rätt

att utfärda typintyg resp. äger teckna företagets firma. Annan befattningshavare

hos företaget skall alltså ej få utfärda intyget.

Vad åter angår övriga fall bör i fråga om importerat fordon för registreringsbesiktning

krävas av tullverket utfärdad handling, utvisande att införsel

skett i vederbörlig ordning. För annat fordon bör i första hand fordras

ett av polismyndighet — efter summarisk utredning — eller av tillverkaren,

om denne finnes trovärdig, meddelat intyg, att fordonet tillverkats här i

landet. Kan detta ej visas, torde det vara tillfyllest med ett av polismyndigheten

utfärdat intyg om att denna ej känner något skäl för att registrering

skulle vägras.

Om kontrollen anordnas på sätt nu angivits, torde det avsedda ändamålet

i allt väsentligt kunna vinnas, och vidare synes olägenheterna för

bilinspektionen och fordonsägarna bli jämförelsevis obetydliga. Visserligen

kan det teoretiskt länkas fall, som lämnas utanför kontrollen, men dessa

skulle förutsätta ett sådant sammanträffande av var för sig osannolika

omständigheter, att fallen i fråga knappast kan betecknas som praktiskt

påräkneliga. En kontroll, som skulle täcka även sådana fall, skulle dessutom

bli så vidlyftig, att olägenheterna därav icke skulle stå i rimlig proportion

till vad man vill vinna.

Jag har därför funnit övervägande skäl tala för att sådan kontroll, som

i det föregående skisserats, blir införd. Härför erfordras ändring i 14 § 1

mom. vägtrafikförordningen. I detta författningsrum bör sålunda inrymmas

en bestämmelse om att för sådant motorfordon eller släpfordon, som

ej är registrerat eller reservregistrerat och ej heller upptagits i typintyg,

besiktningsinstrument må utfärdas allenast såframt utredning föreligger

om att fordonet tillverkats här i riket eller efter införsel hit vederbörligen

förtullats för att stadigvarande här brukas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

19

Vidare erfordras i 9 § vägtrafikkungörelsen ett tillägg om att den, som

inställer sådant fordon som här avses till registreringsbesiktning, förutom

övriga i författningsrummet föreskrivna uppgifter även skall förebringa

sådan utredning, som må föranledas av bestämmelserna i 14 § 1 inom.

vägtrafikförordningen.

Slutligen bör det jämlikt 17 § vägtrafikkungörelsen ankomma på vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen att meddela närmare föreskrifter om de intyg,

som för angivet syfte skall företes vid inställande av fordon till registreringsbesiktning.

Vad i det föregående anförts kan därvid tjäna till

ledning.

I enlighet med vad nu sagts har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till förordning om ändrad lydelse av H § 1 mom. vägtrafikförordningen.

De föreslagna bestämmelserna synes böra träda i

kraft den 1 juli 1953. Med hänsyn till att i fråga om lastbilar och släpfordon

å ena sidan hittills ej har försports något missbruk samt å andra

sidan olägenheterna av den ifrågasatta kontrollen måhända blir något

mera framträdande än för övriga fordonsslag, torde det dock kunna övervägas

att för lastbilar och släpfordon låta med kontrollens införande anstå

till dess de av parlamentariska kommittén förordade lättnaderna i den

internordiska trafiken genomföres. Det torde därför få ankomma på Kungl.

Maj :t att meddela föreskrift om tidpunkten för ikraftträdandet beträffande

lastbilar och släpfordon.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

anhålla om riksdagens yttrande över förslaget till ändrad lydelse

av 14 § 1 mom. vägtrafikförordningen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:198 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 14 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 septe a1 i texten
  2. 2LU 1953:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 14 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 s. 1 i texten