Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i värnpliktslagen

1953-03-27 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:220, Med förslag till lag om ändring i värnpliktslagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

1

Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändring i värnpliktslagen; given Stockholms

slott den 27 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i värnpliktslagen den 30

december 1941 (nr 967).

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt gällande bestämmelser äger Konungen beträffande kustartilleriet

tilldelade värnpliktiga förordna om minskning av tjänstgöringstidens längd

med högst fjorton dagar. Det föreslås, att sådant förordnande skall kunna

meddelas även i fråga om värnpliktiga tilldelade armén.

Underlåtenhet att behörigen förvara krigstjänstgöringsorder föreslås

skola straffbeläggas.

Mål angående förseelser mot vissa bestämmelser i värnpliktslagen föreslås

skola handläggas i judiciell ordning. Länsstyrelsernas befattning med

ärenden angående värnpliktsböter skall alltså upphöra.

I övrigt föreslås endast mindre ändringar, som äger samband med tidigare

fattade beslut i värnpliktsfrågor eller föranledes av ändrad lagstiftning

på andra områden.

1—675 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 220.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Förslag

till

Lag

om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).

Härigenom förordnas, att i värnpliktslagen den 30 december 1941 skola

vidtagas följande ändringar, nämligen dels att 43, 44 och 45 §§ skola upphöra

att gälla, dels att 14 § 1 mom., 15, 16 och 19 §§, 27 § 1 mom. A. och

3 mom. B., 29 § 1 inom., 36, 38 och 39 §§, 41 § 1 mom. och 48 §* skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 46—49 §§ skola

erhålla beteckningarna 43—46 §§.

(Nuvarande lydelse.)

14 §.

1. Värnpliktig är skyldig att personligen

inställa sig vid inskrivningsförrättning

det år han fyller

nitton år. Den som förvärvar

svenskt medborgarskap först sedan

han inträtt i värnpliktsåldern är

skyldig inställa sig vid inskrivningsförrättning

det år som infaller

näst efter det han förvärvat medborgarskapet.

Från skyldighet att iakttaga personlig

inställelse vid inskrivningsförrättning

undantagas:

a) värnpliktig, som är inskriven

å sjömanshus, i de fall Konungen

bestämmer;

b) värnpliktig, som innehar anställning

utomlands eller uppehåller

sig därstädes för idkande av studier

eller för utbildning i sitt yrke och

som i den ordning Konungen föreskriver

styrker, att han är duglig

till krigstjänst; samt

1 Senaste lydelse, se beträffande 14 § 1 mom., 15 § och 29 § 1 mom. SFS 1950:225

samt beträffande 19 § och 27 § 1 mom. A. SFS 1952: 173.

(Föreslagen lydelse.)

14 §.

1. Värnpliktig är, där ej Konungen

för särskilda fall annorlunda förordnar,

skyldig att personligen inställa

sig vid inskrivningsförrättning

det år han fyller nitton år. Den som

förvärvar svenskt medborgarskap

först sedan han inträtt i värnpliktsåldern

är skyldig inställa sig vid inskrivningsförrättning

det år som infaller

näst efter det han förvärvat

medborgarskapet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

3

(Nuvarande lydelse.)

c) värnpliktig, för vilken vid inskrivningsförrättningen

företes intyg

om kroppslig eller andlig brist,

varav till fullo framgår, att han är

oduglig till krigstjänst.

Värnpliktig, som visar laga förfall

för utevaro, må inskrivas, därest

han på sätt Konungen föreskriver

styrker, att han är duglig till krigstjänst.

Rörande skyldighet---för
ordnar

Konungen.

15 §.

Under förutsättningar, som bestämmas

av Konungen, må yngling

på egen begäran inskrivas redan

innan det år då han fyller nitton år,

dock ej före det år då han fyller

sjutton år med mindre han varit anställd

över stat vid krigsmakten och

godkänts i undervisning och utbildning,

som meddelats under anställningstiden.

Den som —--omedelbart in
skrivas.

16 §.

Inställelse till inskrivning skall

ske vid inskrivningsförrättningen för

den ort, där den värnpliktige är

kyrkobokförd. Värnpliktig må dock

undergå inskrivning å annan ort, i

vilket fall det åligger honom att

utan kallelse anmäla sig hos vederbörande

inskrivningsnämnd och därvid

avlämna sin kallelseorder eller,

därest han icke erhållit sådan eller

ordern förkommit, prästbetyg. Inställer

sig värnpliktig, som är inskriven

åt sjömanshus, vid inskrivnings
-

(F öre slag en lydelse.)

Rörande skyldighet---för
ordnar

Konungen.

15 §.

Under förutsättningar, som bestämmas

av Konungen, må yngling

på egen begäran inskrivas redan

innan det år då han fyller nitton år,

dock ej före det år då han fyller

sexton år.

Den som — — — omedelbart inskrivas.

16 §.

Inställelse till inskrivning skall

ske vid inskrivningsförrättningen för

den ort, där den värnpliktige är

kyrkobokförd, eller vid annan inskrivningsförrättning,

till vilken den

värnpliktige kallats. Värnpliktig må

dock inställa sig vid annan inskrivningsförrättning

än nu sagts,

i vilket fall det åligger honom att

utan kallelse anmäla sig hos vederbörande

inskrivningsnämnd och därvid

avlämna sin order om inställelse

vid inskrivningsförrättning eller, om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

(K uv ar ande lydelse.)

förrättning för annan ort än den

varest han är kyrkobokförd, skall

han därjämte uppvisa sjöfärtsbok.

Värnpliktig, som — —- — han

vistas.

Vad i---i värnpliktsåldern.

19 §.

Under tid, då inskrivningsförrättning

ej hålles, må inskrivningschefen,

i den omfattning och i enlighet

med de närmare föreskrifter Konungen

meddelar, utöva inskrivningsnämnd

tillkommande åligganden;

dock att sådan uttagning av

värnpliktig till underofficers- eller

underbefälsutbildning, vartill den

värnpliktige icke lämnat medgivande,

alltid skall verkställas av inskrivningsnämnd.

Finner inskrivningschefen--

-— — nämndens prövning.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

I fråga om de värnpliktigas utbildningstid

skola gälla följande bestämmelser.

A. I den mån ej nedan under

punkterna B.—E. annorlunda föreskrives,

är värnpliktig skyldig tjänstgöra

följande antal dagar, nämligen;

a) värnpliktig tilldelad armén

eller kustartilleriet trehundranittiofyra

dagar, vilken tjänstgöring skall

fullgöras med en första tjänstgöring

om trehundrafyra dagar och tre

repetitionsövningar, envar om trettio

dagar; dock att Konungen, vad

angår värnpliktiga tilldelade kustartilleriet,

äger förordna om minsk
-

(F öreslag en lydelse.)

han icke erhållit sådan eller ordern

förkommit, prästbetyg.

Värnpliktig, som — — — han

vistas.

Vad i---i värnpliktsåldern.

19 §.

Under tid, då inskrivningsförrättning

ej hålles, må inskrivningschefen,

i den omfattning och i enlighet

med de närmare föreskrifter Konungen

meddelar, utöva inskrivningsnämnd

tillkommande åligganden;

dock må inskrivningschef ej

utan den värnpliktiges medgivande

uttaga värnpliktig för underofficerseller

underbefälsutbildning i andra

fall än då inskrivningsnämnd fattat

preliminärt beslut om eller avgivit

förslag till sådan uttagning.

Finner inskrivningschefen--

--nämndens prövning.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

I fråga om de värnpliktigas utbildningstid

skola gälla följande bestämmelser.

A. I den mån ej nedan under

punkterna B.—E. annorlunda föreskrives,

är värnpliktig skyldig tjänstgöra

följande antal dagar, nämligen:

a) värnpliktig tilldelad armén

eller kustartilleriet trehundranittiofyra

dagar, vilken tjänstgöring skall

fullgöras med en första tjänstgöring

om trehundrafyra dagar och tre

repetitionsövningar, envar om trettio

dagar; dock att Konungen

äger förordna om minskning av

tiden för första tjänstgöringen och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

5

(X liv ar an de lydelse.)

ning av tiden för första tjänstgöringen

och därmed av sammanlagda

tjänstgöringstiden med högst fjorton

dagar;

b) värnpliktig tilldelad---

femton dagar.

3. Särskilda bestämmelser.

B. Där sådant med hänsyn till

utbruten farsot eller andra utomordentliga

förhållanden prövas vara

av nöden, äger Konungen förordna,

att tjänstgöring skall taga sin början

eller återstående del därav fullgöras

å senare tid än i 1 mom. föreskrives.

Likaledes äger--— smittas

spridande.

29 §.

1. Anstånd till---bestäm
mer

medgivas:

a) å sjömanshus -— — — inställa

sig;

b) å sjömanshus inskriven värnpliktig,

som gör sannolikt, att han

under den tid närmast förestående

tjänstgöring skulle omfatta kommer

att söka inträde i sjökaptens-, styrmans-,

övermaskinst- eller andre

maskinistklass vid navigationsskola;

c) värnpliktig, som---— från
varande;

samt

d) värnpliktig, som — ---eller

olägenheter.

Fortfar anledning--—- längre

anstånd.

36 §.

Värnpliktig, som — -— — tio

kronor.

Inställer sig den värnpliktige vid

förrättning för annan ort än den

(Föreslagen lydelse.)

därmed av sammanlagda tjänstgöringstiden

med högst fjorton dagar;

b) värnpliktig tilldelad — -— —

femton dagar.

3. Särskilda bestämmelser.

B. Där sådant med hänsyn till

utbruten farsot eller andra utomordentliga

förhållanden prövas vara

av nöden, äger Konungen förordna,

att tjänstgöring skall taga sin början

å senare tid än i 1 mom. föreskrives.

Likaledes äger--— smittas

spridande.

29 §.

1. Anstånd till---bestäm
mer

medgivas:

a) å sjömanshus — — — inställa

sig;

b) å sjömanshus inskriven värnpliktig,

som gör sannolikt, att han

under den tid närmast förestående

tjänstgöring skulle omfatta kommer

att söka inträde i sjökaptens-, styrmans-,

sjöingenjörs- eller andre maskinistklass

vid sjöbefälsskola;

c) värnpliktig, som —- — — frånvarande;

samt

d) värnpliktig, som---eller

olägenheter.

Fortfar anledning ---längre

anstånd.

36 §.

Värnpliktig, som — —- ■—-tio

kronor.

Inställer sig den värnpliktige vid

inskrivningsför rättning för annan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

(Nuvarande lydelse.)

varest han är kyrkobokförd men

försummar han att därvid avlämna

kallelseorder eller prästbetyg, böte,

där han till följd härav icke kan

under förrättningen emottagas, första

gången tio kronor och varje följande

gång femtio kronor.

38 §.

Har värnpliktig om rekommenderad

postförsändelse mottagit avi, av

vilken framgår, att försändelsen avsänts

av militär myndighet, och underlåter

han utan laga förfall att

avhämta försändelsen eller vägrar

värnpliktig, då försändelse från militär

myndighet tillhandahålles honom,

att utkvittera eller mottaga

densamma, dömes till dagsböter.

39 §.

Den som---sin skyldighet.

41 §.

1. Såsom laga förfall för uteblivande

från inskrivning eller tjänstgöring

eller för annan uraktlåtenhet

att fullgöra åligganden enligt denna

lag anses, om man är sjuk, om man

är i Konungens och rikets tjänst

uppbådad eller faren, om man sitter

i häkte eller om man är intagen

i allmän uppfostringsanstalt eller

(Föreslagen lydelse.)

ort än den varest han är kyrkobokförd

eller vid annan förrättning än

den till vilken han eljest kallats men

försummar han att därvid avlämna

sin order om inställelse vid inskrivningsförrättning

eller prästbetyg, böte,

där han till följd härav icke kan

under förrättningen emottagas, första

gången tio kronor och varje

följande gång femtio kronor.

38 §.

Har värnpliktig om rekommenderad

postförsändelse mottagit avi, av

vilken framgår, att försändelsen avsänts

av militär myndighet, och underlåter

han utan laga förfall att

avhämta försändelsen eller vägrar

värnpliktig, då försändelse från militär

myndighet tillhandahålles honom,

att utkvittera eller mottaga

densamma eller underlåter han att

behörigen förvara order om tjänstgöring

enligt 28 § denna lag, dömes

till dagsböter.

39 §.

Den som---sin skyldighet.

Mål om utdömande av försuttet

vite anhängiggöres vid allmän domstol.

41 §.

1. Såsom laga förfall för uteblivande

från inskrivning eller tjänstgöring

eller för annan uraktlåtenhet

att fullgöra åligganden enligt denna

lag anses, om man är sjuk, om man

sitter i häkte, om man är intagen

i fångvårdsanstalt, tvångsarbetsanstalt

eller alkoholinstanstalt eller om

man är omhändertagen för skydds
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

7

(Åruvarande lydelse.)

skyddshem eller annan dylik anstalt.

Vederbörande äge dock att, då andra

än nu sagda förfall förebäras,

pröva, huruvida de äro av den vikt,

att de må gälla såsom laga förfall.

*8 §.

Konungen bestämmer, om och i

vad mån samt under vilka villkor

befrielse från de i denna lag föreskrivna

skyldigheter må kunna tills

vidare medgivas den nomadiserande

lappbefolkningen.

(Föreslagen lydelse.)

uppfostran. Vederbörande äge dock

att, då andra än nu sagda förfall

förebäras, pröva huruvida de

äro av den vikt, att de må gälla såsom

laga förfall.

45 §.

Konungen bestämmer, om och i

vad mån samt under vilka villkor

befrielse från de i denna lag föreskrivna

skyldigheter må kunna tills

vidare medgivas såsom renskötare

sysselsatta värnpliktiga tillhörande

lappbefolkningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1953. Har ärende rörande förseelse,

som avses i 36, 37 eller 39 §, före nämnda dag anhängiggjorts hos länsstyrelse

enligt 43 § i dess äldre lydelse, skall dock vad i sistnämnda lagrum

stadgas äga tillämpning å ärendet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

JJtdrag av protokoll över för svar särenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, anmäler

efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet och t. f.

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Nordenstam, fråga om vissa

ändringar i värnpliktslagen och anför därvid följande.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 september 1950 tillkallade

chefen för försvarsdepartementet samma dag två sakkunniga1 för att verkställa

översyn av inskrivningsförordningen och därmed sammanhängande

bestämmelser. De sakkunniga, som räknar med att kunna framlägga förslag

till ny inskrivningsförordning i sådan tid att den, om förslaget antages,

kan komma i tillämpning vid inskrivningsförrättningarna i höst, har

i skrivelse den 24 mars 1953 inkommit med förslag till vissa ändringar i

värnpliktslagen. De föreslagna ändringarna är till en del avsedda att ge

grundval för utformningen av bestämmelserna i en ny inskrivningsförordning.

Till största delen föranledes dock ändringsförslagen enbart av tidigare

beslut i värnpliktsfrågor eller av ändrad lagstiftning på andra områden.

Därjämte har de sakkunniga även till behandling upptagit frågor

om ändringar som framlagts av chefen för armén, riksdagens militieombudsman

samt statens organisationsnämnd och decentraliseringsutredningen.

Statens organisationsnämnd och decentraliseringsutredningen har behandlat

frågan om vissa värnpliktsböter. Av de sakkunnigas redogörelse

för denna fråga inhämtas följande.

36—39 §§ värnpliktslagen stadgar påföljder för vissa förseelser mot bestämmelser

i lagen. Förseelse, som anges i 38 §, bestraffas med dagsböter.

I det följande föreslås en utvidgning av bestämmelserna i denna paragraf

till att omfatta jämväl underlåtenhet att behörigen förvara krigstjänstgöringsorder.

Härför föreslås likaledes dagsböter som straff. Enligt 44 §

skall åtal för förseelse, varom förmäles i 38 § anhängiggöras vid allmän

domstol. Samma regel gäller enligt 44 § mål om utdömande av sådant

vite som enligt 39 § efter framställning av militär myndighet kan av länsstyrelse

åläggas värnpliktig för fullgörande av viss skyldighet.

1 Chefen för centrala värnpliktsbyrån, översten G. af Klintberg och numera expeditionschefen

i försvarsdepartementet K. G. Linden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. \laj:ts proposition nr 220.

9

För förseelser som anges i 36, 37 och 39 §§ kan ådömas böter. Dessa

böter är angivna till fixa belopp, 15 eller 10 kronor, vid upprepad förseelse

i vissa fall 50 kronor.

43 § värnpliktslagen innehåller föreskrifter om det processuella förfarandet

vid påföring av böter enligt 36, 37 och 39 §§ samt om indrivning

av dylika böter. Militär myndighet tillställer länsstyrelse förteckning över

förseelser och länsstyrelsen avgör, huruvida böter skall påföras eller icke.

Utdrag ur förteckningen med länsstyrelsens resolution sändes till den som

ombesörjer indrivning och redovisning av böter, i förekommande fall till

magistrat. Böterna må omedelbart uttagas, om icke den värnpliktige visar

laga förfall eller gör invändning mot att böterna uttagas. I sådana fall

skall de bevis som åberopas till styrkande av invändningen inom viss tid

ingivas till vederbörande utmätningsman, som ofördröjligen skall vidarebefordra

bevisen till länsstyrelsen. Länsstyrelsen prövar förekommande

omständigheter och meddelar beslut i saken. Åtnöjer sig den värnpliktige

icke med länsstyrelsens beslut, äger han att besvära sig däröver hos

Konungen. Dylika besvär prövas av regeringsrätten.

Bestämmelserna i 43 § värnpliktslagen härrör från 1885 års värnpliktslag,

vari de infördes av riksdagen. Förebild till bestämmelserna var de

föreskrifter, som då fanns i 1861 års förordning angående mantals- och

skattskrivningars förrättande om böter för utevaro från eller för sen ankomst

till mantalsskrivningsförättning m. m. Dessa bötesföreskrifter har

icke medtagits i den nu gällande folkbokföringsförordningen.

Det har gjorts gällande, att ordningen för utdömande och uttagande av

här avsedda böter enligt värnpliktslagen medför större besvär och kräver

mer arbete än vad som kan anses motiverat med hänsyn till ärendenas

vikt. Statens organisationsnamnet och decentraliseringsutredningen har

också avgivit förslag till förenklingar av proceduren. Organisationsnämnden

har sålunda i promemoria den 12 juli 1949 ifrågasatt huruvida icke

dessa ärenden borde överföras från länsstyrelserna till vederbörande landsfiskal

(motsvarande). Landsfiskalen skulle, efter utredning i förekommande

fall, meddela beslut om bötespåföring och redovisa böterna i princip

på samma sätt som övriga böter samt underrätta de militära myndigheterna

om resultatet av bötesärendena. Decentraliseringsutredningen

(PM nr 28 den 7 september 1949 angående vissa decentraliseringsfrågor

inom länsstyrelsernas verksamhetsområden) har funnit det tekniskt möjligt

att anförtro utmätningsmannen ifrågavarande bötesfrågor. Utredningen

har emellertid ansett det tveksamt, om en sådan ordning skulle vara tillfredsställande

ur principiell synpunkt och med hänsyn till den enskildes

rättssäkerhet, men i det sammanhanget dock erinrat om åklagarnas befogenhet

att utfärda strafförelägganden. Utredningen har förordat en medelväg,

som skulle medföra en minskad arbetsbelastning för länsstyrelserna,

samtidigt som kravet på en kvalificerad prövning i vissa fall skulle

tillgodoses. Utredningens förslag innebär att utmätningsmannen skulle äga

besluta om bötespåföring, om icke invändning göres mot densamma, men

att, om så sker, avgörandet skulle ligga hos länsstyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I en promemoria den 12 december 1949 angående organisationsundersökningar

vid länsstyrelsen och vissa landsfiskalskontor i Östergötlands

län har organisationsnämnden återkommit till frågan om värnpliktsböterna.

Nämnden har vid fortsatta överväganden av frågan kommit till

att ifrågavarande ärenden skulle kunna behandlas på i huvudsak samma

sätt som anmälningar och rapporter till åklagare, vilka resulterar i straffförelägganden.

Nämnden föreslår, att militär myndighet direkt underrättar åklagare

om förseelserna. Denne utfärdar strafföreläggande, som tillsammans med

inbetalningskort med post delgives den värnpliktige. Sker inbetalning,

redovisas böterna till länsstyrelsen. Erkännes förseelsen men sker icke

inbetalning av bötesbeloppet, redovisas ärendet till länsstyrelsen, som efter

utsatt tidsfrist för inbetalning vidtar åtgärder för indrivning. Göres invändning

mot strafföreläggandet, översändes, efter utredning, ärendet till

länsstyrelsen för avgörande.

Organisationsnämnden har dock vidhållit tanken, att ärenden av detta

slag, med hänsyn till deras föga komplicerade natur, borde kunna avgöras

av åklagare även i de fall att invändning göres mot bötespåföringen.

Decentraliseringsutredningens förslag har varit föremål för remissbehandling.

Förslaget har tillstyrkts eller i stort sett lämnats utan erinran

av överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Kalmar, Malmöhus och Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län anser, att förslaget icke medför all den lättnad i länsstyrelsens

arbete som vore önskvärd. Länsstyrelsen förordar, att bötespåföringen

verkställes av utmätningsmannen i analogi med vad som sker vid

strafföreläggande, dock att vid invändning beslut skulle fattas av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Örebro län förordar, att utmätningsmannen skall

äga besluta, med rätt för den värnpliktige att hos länsstyrelsen anföra besvär

över utmätningsmannens beslut. Länsstyrelsen i Norrbottens län

föreslår, att länsstyrelsen helt befrias från handläggningen av ärenden angående

värnpliktsböter. Dessa ärenden borde handläggas i vanlig judiciell

ordning med den möjlighet för åklagare att utfärda strafföreläggande som

där finns; dock borde för dessa fall förfarandet med strafföreläggande

något förenklas.

Chefen för centrala värnpliktsbyrån har tillstyrkt förslaget samt framhållit,

att det ur militär synpunkt icke är erforderligt att, som nu sker,

underrätta militär myndighet om utgången av bötesärendena.

Föreningen Sveriges landsfiskaler och Föreningen Sveriges stadsfogdar

anser att frågor om påföring av värnpliktsböter bör kunna helt handläggas

av utmätningsman.

De sakkunniga har för egen del i denna fråga anfört i huvudsak följande.

Något egentligt skäl, varför bötesärenden av denna art skulle handläggas

i administrativ väg och icke i vanlig judiciell ordning, torde icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

finnas. I vart fall motiveras detta icke av förseelsernas art eller straffets

beskaffenhet. Anledningen till att det nu gällande förfarandet valts torde

ha varit, att det vid den tid, då det tillkom, erbjöd en smidigare anordning

än domstolsvägen. Sedan numera systemet med strafföreläggande införts

i det judiciella förfarandet, föreligger icke längre dessa skäl att i administrativ

ordning handlägga dessa frågor. Förfarandet med strafföreläggande

enligt 48 kap. RB ger erforderliga möjligheter till förenklad handläggning

av förevarande bötesfrågor. Genom att ärendena i sista hand kan

komma under domstols avgörande är rättssäkerheten fullt säkerställd. Att

flytta över dessa bestraffningsfrågor från administrativ myndighet till

domstol torde också ligga i linje med strävandena att göra straffprocessen

enhetlig.

De sakkunniga har därför, i likhet med länsstyrelsen i Norrbottens

län, föreslagit, att länsstyrelsernas befattning med ärenden angående

värnpliktsböter upphör och att handläggningen av dessa ärenden

sker i vanlig judiciell ordning. De åtgärder som, vad beträffar

värnpliktslagen, är erforderliga härför, är att upphäva 43 § i lagen. Någon

särskild bestämmelse om att dessa mål i fortsättningen skall handläggas

vid domstol erfordras icke. Bestämmelsen i 44 § värnpliktslagen om åtal

för förseelse kan likaledes utgå. Vad i nämnda paragraf stadgas därom,

att mål om utdömande av försuttet vite skall anhängiggöras vid allmän

domstol, kan lämpligen överföras till 39 § andra stycket, där frågan om

åläggandet av vite behandlas. Sådant tillägg till 39 § har upptagits i förslaget

till lagtext.

Övergången till ändrad handläggning av mål om värnpliktsböter föreslås

skola ske den 1 juli 1953, från och med vilken dag bestämmelserna i

43 § värnpliktslagen således skulle upphöra att gälla, övergångsbestämmelser

är erforderliga för att reglera slutförandet av de ärenden om värnpliktsböter

som redan är anhängiggjorda hos länsstyrelserna.

45 § värnpliktslagen kan med anledning av de generella bestämmelser

i ämnet som är meddelade i lag den 20 april 1951 utgå.

På grund av de mångfald ändringar, som värnpliktslagen undergått,

har de sakkunniga ansett det vara ur praktisk synpunkt nödvändigt att

den i sin helhet omtryckes. För att därvid inte skall förekomma vakanta

paragraf nummer föreslås att paragraferna 46—49 omnumreras till 43—46.

För motiven till övriga föreslagna lagändringar lämnas här en

redogörelse i anslutning till paragrafindelningen.

14 § 1 inom.

Värnpliktslagen stadgar i denna paragraf ovillkorlig skyldighet för

värnpliktig att inställa sig vid inskrivningsförrättning. Emellertid medger

inskrivningsförordningen (25 §) två undantag från denna skyldighet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Dessa undantag gäller värnpliktig, som uttagit flyttningsbetyg (numera

utvandringscertifikat) för utflyttning ur riket och avrest till utrikes ort,

och svensk medborgare, som är född i utlandet och alltjämt där bosatt.

I båda fallen gäller befrielsen från skyldighet att inställa sig vid inskrivningsförrättning

endast så länge vederbörande vistas utomlands. Det har

synts de sakkunniga lämpligt, att i värnpliktslagen uttryckligen regleras

Konungens rätt att medge undantag från där föreskriven skyldighet.

De här angivna undantagen avser skyldighet att över huvud iakttaga

inställelse vid inskrivningsförrättning. Från skyldighet att personligen inställa

sig vid inskrivningsförrättning stadgar lagen vissa undantag, varjämte

bestämmelse meddelats, att värnpliktig, som har laga förfall, kan

inskrivas utan att han inställer sig. Enligt de sakkunnigas mening bör

dessa undantagsfall, som endast innebär att fråga om inskrivning kan

handläggas utan den värnpliktiges närvaro, kunna av Konungen regleras

i inskrivningsförordningen. Andra och tredje styckena i detta mom. föreslås

därför skola utgå.

15 §.

Enligt det nya system för rekrytering av underbefäl, som beträffande

armén genomfördes vid 1952 års riksdag och enligt proposition till årets

riksdag föreslås skola i viss utsträckning komma till användning även

inom marinen, skall underbefälet rekryteras, bland annat, från förtidsinskrivna

värnpliktiga. Det kan visa sig lämpligt att inskriva dylika

ynglingar vid de ordinarie inskrivningsförrättningarna på hösten. Om

så blir fallet, kan med nuvarande lägsta åldersgräns för förtidsinskrivning,

sjutton år, tjänstgöringen för det största flertalet av ifrågakommande

värnpliktiga börja först det år, varunder de fyller aderton år.

Nämnda åldersgräns bör därför, föreslår de sakkunniga, sänkas till sexton

år. Med denna åldersbestämning kan den situation som avses med stadgandet

i sista delen av första stycket i detta lagrum icke uppkomma. Bestämmelsen

i denna del kan därför utgå.

16 §.

Enligt huvudregeln om inställelse till inskrivning skall inställelse ske

vid inskrivningsförrättningen för den ort, där den värnpliktige är kyrkobokförd.

16 § värnpliktslagen i dess nuvarande lydelse ger dock värnpliktig

rätt att undergå inskrivning på annan ort. Han skall i sådant fall

utan kallelse anmäla sig hos vederbörande inskrivningsnämnd och kunna

förete sådana i lagen närmare angivna handlingar som möjliggör för denna

nämnd att pröva honom för inskrivning.

Det har emellertid, anför de sakkunniga, visat sig lämpligt att i vissa

fall tillämpa ett förfarande, som icke täckes av ordalagen i nyssnämnda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

13

bestämmelse. Om det vid förberedelserna till inskrivning visar sig, att inskrivningsskyldig

vistas på plats utom det inskrivningsområde inom vilket

hans kyrkobokföringsort är belägen, t. ex. för studier, arbete eller dylikt,

brukar inskrivningschefen för det område, inom vilket den värnpliktige

är kyrkobokförd, överlämna handlingarna rörande den inskrivningsskyldige

till inskrivningschefen för det område inom vilket den värnpliktige

vistas och anmoda denne att kalla den inskrivningsskyldige till inskrivningsförrättningen

för sistnämnda ort. Det är givetvis till fördel för den

värnpliktige att på detta sätt få meddelande om det förrättningsställe som

ligger bäst till för honom. För inskrivningscheferna innebär anordningen

den fördelen, att de i möjligaste män på förhand får kännedom om huru

många och vilka värnpliktiga från »främmande» inskrivningsområden, som

kan förväntas komma att inställa sig vid inskrivningsförrättningarna inom

deras områden så att de kan fördela dessa värnpliktiga på förrättningsdagar

på ett lämpligt sätt.

Första stycket av förevarande paragraf föreslås ändrat så att skyldighet

stadgas för värnpliktig att efter kallelse inställa sig vid inskrivningsförrättning

för annan ort än den, där den värnpliktige är kyrkobokförd. Givetvis

bör alltjämt bibehållas rätten för den värnpliktige att själv välja annan för

honom lämplig inskrivningsförrättning.

Om värnpliktig utan kallelse inställer sig vid inskrivningsförrättning för

annan ort än den där han är kyrkobokförd, skall han enligt gällande bestämmelser

avlämna kallelseorder eller prästbetyg och därjämte i förekommande

fall uppvisa sjöfartsbok. Försummar han att avlämna kallelseorder

eller prästbetyg, kan han komma att påföras böter enligt 36 § värnpliktslagen.

Underlåtenhet att uppvisa sjöfartsbok är icke straffbelagd.

Föreskriften angående sjöfartsbok i första stycket av förevarande paragraf

i dess nuvarande lydelse kan därför enligt de sakkunnigas mening lämpligen

överföras till inskrivningsförordningen.

Den föreslagna utformningen av förevarande paragraf avviker därjämte

i vissa avseenden formellt från nuvarande bestämmelser. Bland annat har

uttrycket »kallelseorder», som är språkligt mindre tillfredsställande, ersatts

av uttrycket »order om inställelse vid inskrivningsförrättning».

19 §•

Denna paragraf reglerar inskrivningschefens befogenheter beträffande

handläggning av inskrivningsärenden. Uttryckligen undantagen från inskrivningschefens

befogenhet är enligt detta lagrum sådan uttagning av

värnpliktig till underofficers- eller underbefälsutbildning, vartill den värnpliktige

icke lämnat medgivande. Tvångsuttagning skall verkställas av inskrivningsnämnd.

Enligt det nya systemet för uttagning till ifrågavarande utbildning kan,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

med ett undantag, tvångsvis uttagning endast förekomma i samband med

inskrivning. Undantaget avser vissa sjömanshusinskrivna värnpliktiga. Vid

tillämpningen av den nu gällande ordningen vållar bestämmelsen i 19 §

praktiska olägenheter i vissa fall. Sådana fall kan uppkomma, då värnpliktig

inskrives vid inskrivningsförrättning för annat inskrivningsområde än

det, inom vilket hans kyrkobokföringsort är belägen, samt vid inskrivning

av värnpliktig med dubbelt medborgarskap. I båda dessa fall prövas den

värnpliktige i vederbörlig ordning inför inskrivningsnämnd, men slutligt

beslut om hans uttagning kan ibland icke fattas, förrän efter det att inskrivningsförrättningen

avslutats med s. k. avslutande sammanträde.

Beträffande värnpliktig, som inställt sig vid inskrivningsförrättning

inom ett »främmande» inskrivningsområde, skall nämnden i detta område

i fråga om, bland annat, uttagning avgiva förslag till inskrivningsmyndigheten

för det »rätta» inskrivningsområdet, vilken verkställer uttagningen.

Fråga huruvida värnplikt skall åligga den, som har dubbelt medborgarskap,

skall snarast underställas Konungens prövning. Kommer beslut i värnpliktsfrågan

icke ordföranden i inskrivningsnämnden till handa, förrän inskrivningsförrättningen

avslutats, må inskrivningschefen inskriva vederbörande.

I båda dessa fall har således prövning i vanlig ordning skett inför inskrivningsnämnd.

Inskrivningschefen bör därför enligt de sakkunnigas mening

kunna meddela det slutliga beslutet om uttagning. Skulle anledning uppkomma

till frångående av nämndens preliminära beslut rörande uttagning,

bör jämlikt 19 § andra stycket värnpliktslagen frågan hänskjutas till prövning

av inskrivningsnämnd. Den nu föreslagna bestämmelsen i 19 § första

stycket värnpliktslagen har utformats så, att inskrivningschef kan verkställa

uttagning till underofficers- och underbefälsutbildning i de fall, då

inskrivningsnämnd fattat preliminärt beslut om eller avgivit förslag till uttagningen.

27 § 1 mom. A., 3 mom. B.

Enligt de bestämmelser om tjänstgöringstidens längd, som tillkom genom

1952 års ändringar i värnpliktslagen, äger Konungen, vad angår värnpliktiga

tilldelade kustartilleriet, förordna om minskning av tiden för första tjänstgöringen

och därmed av sammanlagda tjänstgöringstiden med högst 14 dagar.

Anledningen till denna föreskrift har, såsom framgår av propositionen

1952: 177, s. 54, varit den, att den föreskrivna tjänstgöringstiden av 304

dagar med hänsyn till tjänstgöringstidens förläggning under året i vissa fall

icke kan effektivt utnyttjas, enär inryckningen kan komma att ske omedelbart

före eller under julhelgen. Samma skäl, att tjänstgöringstiden icke kan

effektivt utnyttjas, kan, anför de sakkunniga, enligt vad erfarenheterna

visar anföras för en motsvarande avkortning av tjänstgöringstiden för vissa

värnpliktiga vid armén. Chefen för armén har i skrivelse den 17 mars 1953

gjort framställning i ämnet och därvid anfört följande fall, där en avkortning

enligt hans mening vore motiverad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

15

För underofficersutbildning uttagna värnpliktiga inrycker till första

tjänstgöring i regel omkring 14 dagar senare än de värnpliktiga, som icke

uttagits för befälsutbildning. Sistnämnda värnpliktiga har, i motsats till de

för underofficersutbildning uttagna, ett övningsuppehåll om 14 dagar under

sommaren inlagt under sin första tjänstgöring, som, inberäknat detta uppehåll,

omfattar 304 dagar. Om en för underofficersutbildning uttagen värnpliktig

av någon anledning får sin uttagning hävd och han överföres till att

fortsätta sin värnpliktstjänstgöring tillsammans med icke befälsuttagna

värnpliktiga, är han skyldig att i likhet med dessa fullgöra 304 dagars första

tjänstgöring, men han kommer då att ha 14 dagars tjänstgöring kvar att

fullgöra, när hans kamrater rycker ut. Hur lång tids effektiv tjänstgöring —

här bortses då från andra uppehåll i tjänstgöringen än övningsuppehållet

under sommaren — han gjort vid nämnda tidpunkt, är beroende på om han

kommer i åtnjutande av sommaruppehåll eller icke. Hans effektiva tjänstgöringstid

blir i det senare fallet 290 dagar, d. v. s. detsamma som för ickebefälsuttagna

värnpliktiga, i det förra 276 dagar. Arméchefen har ansett,

att enskilt övningsuppehåll icke borde komma i fråga. Med hänsyftning på

dem som kommer att efter hävandet av underofficersuttagning ha fullgjort

290 dagars effektiv första tjänstgöring vid den tidpunkt, då deras kamrater

rycker ut men som enligt vad nyss angivits ändock skulle ha 14 dagar

kvar att fullgöra, har arinéchefen hemställt om sådana bestämmelser, att

vissa värnpliktiga tillhörande armén, vilka inte lämpligen kan åtnjuta

övningsuppehåll om 14 dagar under sommarhalvåret, måtte kunna åläggas

en tjänstgöring som med 14 dagar understiger den i 27 § 1 inom., A. a)

värnpliktslagen angivna.

Det kan, anför de sakkunniga, även i andra fall än det av arméchefen

särskilt behandlade av enahanda skäl visa sig lämpligt att avkorta tjänstgöringstiden

för värnpliktiga vid armén, t. ex. för sådana som har sin

första tjänstgöring uppdelad i omgångar. I de sakkunnigas förslag till ändring

av förevarande lagrum har den nuvarande bestämmelsen beträffande

kustartilleriets värnpliktiga utvidgats att avse även armén tilldelade värnpliktiga.

Enligt 27 § 3 mom. B. värnpliktslagen i dess nuvarande lydelse äger Konungen

förordna, att värnpliktstjänstgöring under vissa förhållanden »skall

taga sin början eller återstående del därav fullgöras å senare tid än i 1 mom.

föreskrives». Med återstående del av tjänstgöring torde ha åsyftats repetitionsövningar,

vilka enligt tidigare gällande ordning skulle fullgöras före

utgången av vissa tidsperioder. I samband med den övergång till repetitionsövningar

i krigsförband, som beslöts av 1950 års riksdag, borttogs ur värnpliktslagen

tidsspärrarna för fullgörande av repetitionsövningar. Som en

följd härav föreslår de sakkunniga, att orden »eller återstående del därav

fullgöras» utgår ur förevarande lagrum.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Knngl. Maj:ts proposition nr 220.

29 § 1 mom.

Genom kungörelsen den 10 november 1950 (nr 569) angående vissa ändringar

i stadgan för navigationsskolorna in. m. har benämningarna navigationsskola

och övermaskinistexamen ändrats till sjöbefälsskola respektive

sjöingenjörsexamen. Härav betingade ändringar föreslås nu i förevarande

paragraf.

36 §.

Genom den i det föregående föreslagna ändringen av 16 § värnpliktslagen

skapas möjlighet att beordra värnpliktig att inställa sig vid inskrivningsförrättning

för annan ort än den, där han är kyrkobokförd. De sakkunniga

föreslår i anslutning härtill, att straffbestämmelsen i tredje stycket

av förevarande paragraf icke skall avse annan värnpliktig än den som

»utan att vara därtill beordrad» inställer sig vid inskrivningsförrättning

för annan ort än den varest han är kyrkobokförd. Tredje stycket i denna

paragraf föreslås ändrat i enlighet med vad nu sagts.

38 §.

I skrivelse den 29 april 1950 har tjänsteförrättande militieombndsmannen

upptagit fråga angående straffbeläggande av värnpliktigs underlåtenhet att

behörigen förvara mottagen order om tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen

(se MO:s ämbetsberättelse 1951 s. 218—221). I skrivelsen har redogjorts

för en utredning som på förekommen anledning verkställts i denna

fråga. Utredningen visar, att värnpliktiga i stor utsträckning icke är straffbara

för underlåtenhet att förvara av dem mottagna order beträffande krigstjänstgöring.

Något skäl varför ett sådant fall i ansvarshänseende icke skall

vara likställt med det att den värnpliktige underlåtit att utkvittera ordern

torde, framhålles i skrivelsen, icke kunna andragas. På grund härav föreslår

tjänsteförrättande militieombudsmannen att 38 § värnpliktslagen erhåller

ett tillägg, innebärande att värnpliktig, som underlåter att behörigen

förvara mottagen order med avseende å tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen,

skall dömas till samma straff som gäller för övriga i 38 § värnpliktslagen

angivna förseelser. Chefen för armén har tillstyrkt förslaget. Med instämmande

i vad tjänsteförrättande militieombudsmannen i ämnet anfört

föreslås, att förevarande paragraf erhåller det tillägg, som framgår av lagförslaget.

41 § 1 mom.

Enligt nu gällande lydelse av förevarande paragraf har värnpliktig som är

i Konungens och rikets tjänst uppbådad eller faren eller är intagen i allmän

uppfostringsanstalt eller skyddshem eller annan dylik anstalt laga förfall

för uteblivande från inskrivning eller tjänstgöring m. m.

Genom bestämmelse i lag den 30 juni 1947 (SFS 299, jfr kung. den 16

juni 1950, SFS 409) har begreppet allmän uppfostringsanstalt försvunnit.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

17

Även benämningen skyddshem är numera avskaffad (lag om ändring i

barnavårdslagen, SFS 1946: 335). I stället för dessa benämningar kan i

exemplifikationen i denna paragraf lämpligen upptagas vissa nu befintliga

korrektionsinrättningar och vårdformer.

Uttrycket »i Konungens och rikets tjänst uppbådad eller faren» har förekommit

i värnpliktsförfattningar alltsedan år 1860 och tillkom då, därför

att man ville ha överensstämmelse med rättegångsbalkens bestämmelser om

laga förfall. Uttrycket är svårtolkat och till sitt innehåll obestämt. I den

nya rättegångsbalken förekommer det inte. Då det torde sakna väsentlig

betydelse såsom exempel på laga förfall, föreslås att det utgår ur

värnpliktslagen.

45 §.

Motsvarar nuvarande 48 §. Angående omnumreringen hänvisas till det

föregående.

Chefen för armén har i skrivelse den 7 november 1950 föreslagit ändrade

föreskrifter rörande den nomadiserande lappbefolkningens värnpliktstjänstgöring.

Förslaget innebär, att lapparna skall åläggas dels personlig inställelse

vid inskrivningsförrättning, dels i princip samma tjänstgöringsskyldighet

som övriga medborgare. Vid bestämmandet av tjänstgöringsskyldigheten

borde dock stor hänsyn tagas till de med renskötseln förenade förhållandena.

Enligt 48 § värnpliktslagen bestämmer Konungen om den befrielse från

i lagen föreskrivna skyldigheter som må medgivas den nomadiserande lappbefolkningen.

Ifrågavarande bestämmelser har meddelats i inskrivningsförordningen.

Arméchefens ändringsförslag berör således huvudsakligen stadgandena

i inskrivningsförordningen. I yttrande över förslaget har emellertid

militieombudsmannen (MO:s äinbetsberättelse 1952 s. 290) ifrågasatt,

huruvida ändringar av hithörande bestämmelser i inskrivningsförordningen

bör vidtagas utan att jämväl det i 48 § värnpliktslagen givna bemyndigandet

för Konungen att bestämma angående den nomadiserande lappbefolkningens

värnpliktsförhållanden begränsas till att avse endast lappbefolkningen

tillhörande såsom renskötare sysselsatta värnpliktiga. Militieombudsmannen

framhåller, att uttrycket »den nomadiserande lappbefolkningen»

under nuvarande förhållanden icke klart avgränsar den kategori av lappbefolkningen,

varom i lagrummet är fråga. Även om i enlighet med vad nu

gäller viss kategori av lappbefolkningen alltjämt bör tillförsäkras fullständig

befrielse från tjänstgöring i fredstid, kan, anför militieombudsmannen,

anledning likväl föreligga att genom otvetydiga bestämmelser avgränsa den

krets, som härvid avses.

b rågan om ändringar i värnpliktsförliållandena för lappbefolkningen

avses skola upptagas i annat sammanhang. Oberoende av vad därom kan

komma att beslutas finns del enligt de sakkunnigas mening skäl att genom

2—C75 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 220.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

ändring av förevarande paragraf närmare precisera den personkrets, som i

värnpliktshänseende bör få intaga en särställning.

Uttrycket »den nomadiserande lappbefolkningen» i 48 § värnpliktslagen

föreslås därför i förslagets 45 § utbytt mot »såsom renskötare sysselsatta

värnpliktiga tillhörande lappbefolkningen.».

Departementschefen.

Under de elva år som den nu gällande värnpliktslagen varit i kraft har

den varit föremål för ett flertal partiella ändringar. Det har givetvis varit

svårt att vid sådana ändringar, där sakligt viktiga frågor fått sin lösning,

beakta alla praktiska konsekvenser av desamma och således i detalj anpassa

de olika bestämmelserna till att även formellt stämma överens inbördes.

I samband med en allmän översyn av värnpliktsbestämmelserna har nu

framlagts ett förslag, som avser att utgöra eu anpassning av bestämmelserna

i nämnda hänseende och till vad som erfarenhetsmässigt visat sig vara den

praktiska tillämpningens krav. Jag föreslår, att ändringar vidtages i värnpliktslagen

i anslutning till de sakkunnigas förslag.

Som ett led i rationaliseringen av länsstyrelsernas arbete bör frågan om

en förenkling av handläggningen av ärenden angående vissa värnpliktsböter

lösas. Efter samråd med cheferna för justitie- och inrikesdepartementen tillstyrker

jag de sakkunnigas förslag, att länsstyrelserna befrias från att

handa dessa ärenden, vilka i stället bör i vanlig ordning handläggas av

judiciell myndighet, med utnyttjande i den omfattning så kan ske av institutet

strafföreläggande. Jag tillstyrker därför förslaget, att 43 § värnpliktslagen

upphäves. På det sätt och av de skäl de sakkunniga angivit bör

även 44 och 45 §§ i lagen upphävas. Jag delar de sakkunnigas mening att

värnpliktslagen bör i sin helhet tryckas om och tillstyrker därför förslaget

att numrera om de fyra sista paragraferna i lagen.

Det har visat sig även för armén medföra vissa praktiska olägenheter att

sommaruppehållet under de värnpliktigas första tjänstgöring inräknats i

tjänstgöringstiden. Jag tillstyrker därför den föreslagna ändringen av 27 §

1 mom. A. i värnpliktslagen, som avser att möjliggöra för Konungen att

även för arméns värnpliktiga avkorta första tjänstgöringen och därmed hela

utbildningstiden med 14 dagar i de fall där så finnes påkallat.

Såsom tjänsteförrättande militieombudsmannen anfört i sin i det föregående

återgivna skrivelse kan skada vållas av att order om krigstjänstgöring

icke förvaras på ett sådant sätt, att obehöriga hindras ta del av dess innehåll.

Jag biträder förslaget, att försumlighet i fråga om förvaring av dylik

order straffbelägges och härutinnan anknytes till den redan befintliga straffbestämmelsen

i 38 § värnpliktslagen för underlåtenhet att avhämta försändelse

från militär myndighet eller vägran att mottaga dylik försändelse.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

19

Utan att ställning nu tages till arméchefens förslag beträffande tjänstgöringsförhållandena

för vissa värnpliktiga, tillhörande lappbefolkningen,

kan definitionen på denna grupp värnpliktiga i nuvarande 48 § värnpliktslagen

lämpligen ändras till att närmare precisera, vilka värnpliktiga som

det här gäller. Jag tillstyrker därför den föreslagna utformningen av den

nya 45 § i lagen.

Betänkligheter synes icke behöva möta mot att godtaga de föreslagna

ändringarna i 14 §, som innebär, att åt Konungen överlämnas att bestämma

i vilka fall undantag från skyldighet att iakttaga inställelse vid inskrivningsförrättning

må medgivas, i 16 § om skyldighet för dem som skall

inskrivas att på order inställa sig vid annan inskrivningsförrättning än den

som avser deras kyrkobokföringsort, utan att dock därigenom rätten att

själva välja inskrivningsförrättning betages dem, samt i 19 § om rätt för

inskrivningschef att formellt besluta om tvångsuttagning för befälsutbildning

i angivna fall. Jag tillstyrker därför dessa förslag.

Övriga föreslagna ändringar avser i stort sett endast att anpassa lagstiftningen

till överensstämmelse med ändringar som av mig i det föregående tillstyrkts

eller till redan vidtagna författningsändringar på andra områden och

föranleder ingen erinran från min sida.

I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats

förslag till lag om ändring i värnpliktslagen.

Åberopande vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag till lag

om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan S ver ne.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:422 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i värnpliktslagen. a1 i texten
  2. 2LU 1953:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i värnpliktslagen. a1 i texten
  3. 2LU 1953:36 Memorial i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 220 med förslag till lag om ändring i värnpliktslagen, m. fl. ärenden. Till lagutskott ha hänvisats bl. a. s. 1 i texten